Motioner i Andra kammaren, Nr 187.
5
Nr 187.
Av herr Lindhagen m, fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående initiativ från svensk sida till internationell
överenskommelse om förbud mot nattarbete av män i
industriella och angränsande arbetsområden m. m.
I de strävanden för begränsning av arbetstiden, som framtvingats
av industrialismens fortgående inkräktning på vilotimmarna, ha i de
internationella socialdemokratiska kongressernas program för arbetare¬
skyddet fastställts följande principiella minimifordringar: en normal¬
arbetsdag på åtta timmar; trettiosex timmars oavbruten ledighet en gång
i veckan (söndagsvila) samt förbud mot nattarbete, där det ej påkallas
av tekniska skäl eller i den allmänna välfärdens intresse. Vid senaste
kongress år 1910 insköts dessutom i programmet ett betonande av att
de olika generella kraven om arbetareskydd böra genomföras utan
skillnad till kön. Motsvarande fordringar ha även influtit i det svenska
arbetarepartiets politiska program.
Vid sidan av det större kravet om en normal arbetsdag framträda
således även kraven på söndagsvila och förbud mot nattarbete. Båda
äro synnerligen förtjänta att samtidigt föras fram, helst de också äro
lättare att få lösta. Kravet på upprätthållandet av en vilodag i veckan
kan väl sägas hava ingått i folkmedvetandet. Åven bör man kunna
med framgång vädja till respekt i möjligaste mån för den naturlag,
som bjuder att arbetet skall äga rum om dagen och icke om natten.
Riksdagen begärde år 1910 en undersökning, i vad mån behövlig
söndagsvila utan berättigad anledning åsidosättes särskilt inom industri,
handel och andra närliggande områden. Det torde vara att förvänta,
att denna undersökning och det förslag, som kan framgå därur, skall
tillgodose tillika det mångenstädes synnerligen aktuella kravet, att sön-
dagsvilan måtte komma att omfatta även natten till söndagen.
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 187.
Beträffande nattarbetet i allmänhet har frågan, såvitt angår kvin¬
norna, reglerats genom lagen den 20 november 1909, som på vissa
villkor stadgar förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i
vissa industriella företag. Däremot ha förslag vid de sex senaste riks-
dagarne om initiativ till reglering även av männens nattarbete icke
ännu lyckats tillvinna sig bifall, ehuru även männens nattarbete är en
skadlig inrättning av den privatkapitalistiska industrialismen.
Enligt den av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik år
1911 utgivna publikation över arbetstidens längd inom industri och
hantverk i Sverige — en statistik, som dock ej blivit fullt exakt i
fråga om nattarbetet därför, att i de utsända formulären ej räknas med
denna sak särskilt — förekom ordinarie nattarbete vid 2,875 arbets¬
ställen och för 48,618 arbetare, utgörande 14. l procent av samtliga vid
undersökningen redovisade arbetare. Inom den egentliga, industrien
(arbetsställen med 10 arbetare och däröver) var detta fallet beträffande
1,105 arbetsställen och 44,157 arbetare, inom den mera hantverksmässiga
driften (arbetsställen med 1 till 10 arbetare) beträffande 1,770 arbets¬
ställen och 4,461 arbetare. Av antalet arbetare kommo på skogsbruk
2,180, gruvdrift 4,377, annan brytnings- och upptagningsindustri 27,
närings- och njutningsämnesindustri 2,336, textilindustri 42, bekläd¬
nadsindustri 1,1.26, läder-, hår- och gummivaruindustri 37, trävaru¬
industri 6,390, trämasse- orh pappersindustri 8,317, grafisk industri 353,
malmförädlingsindustri 10,603, metallindustri 1,483, maskin- och skepps-
byggnadsindustri 366, jord- och stenindustri 2,159, kemisk-teknisk industri
591, byggnadsindustri 421, belysnings- och vattenledning m. m. 810.
Utom detta ordinarie nattarbete förekommer också en myckenhet
tillfälligt nattarbete på övertid, om vars omfattning statistiken dock av
ovan angiven grund ej lämnar några närmare upplysningar.
Mot ett förbud för nattarbete i industriella och angränsande yrken,
där det kan undvikas, samt en reglering av detsamma i andra fall,
plägar invändas, att frågan ej kan upptagas här i landet annat än i
anslutning till en internationell överenskommelse. En ensidig åtgärd i
sådant syfte för ett land och särskilt för ett litet land som vårt
skulle, menar man, minska dess konkurrenskraft på världsmarknaden.
Lagutskottet har ett par gånger uttryckt detta så, att »det måste vara
av vikt för det ena landet att ej genom en för snävt avfattad lagstift¬
ning för sig begränsa eller upphäva möjligheten att frambringa sina
produkter till samma låga pris som de konkurrerande länderna». Man
ser här liksom så ofta eljest i den officiella statsuppfattningen, hurusom
profitens intressen ohöljt gå före människornas. Själva antagandet
Motioner i Andra kammaren, Nr 187. 7
bygger på en obestämd fruktan samt strider mot erfarenheten och
sakens natur.
Vid den internationella socialistiska arbetarekongressen i Köpen¬
hamn 1910 framkommo i kommissionen för social lagstiftning skarpa
uttalanden mot de undanflykter för en effektiv lagstiftning till skydd
för arbetarnes liv och hälsa, som på ovannämnda grund gjorde sig
gällande från de styrandes sida i olika länder. Rätta förhållandet åter¬
gives nog i den av nämnda kongress antagna resolutionen om arbetar-
sky dd slagstiftningen, där det heter att »trots de många förhandlingarne
presterades ytterst litet positivt av lagstiftningen, emedan de härskande
klasserna av fruktan för att skadas motverka arbetareskyddet, ehuru
ingen förvärvsgren i något land skadats därav, utan fastmer höjandet
av arbetarnes hälsa och arbetsprestation bringar den allmänna kulturen
och även arbetsgivareklassen en fördel». Resolutionen av år 1910, varom
ovan talats, slutar ock med eu uppfordran till alla länders arbetare »att
bryta de härskande klassernas motstånd samt eröva ett verksamt arbetare-
skydd genom en ständig agitation och en mäktig utvidgning av sina
politiska och ekonomiska organisationer».
Vid 1911 års riksdag erinrades ock i Första kammaren om det
bekanta förhållandet, att lagstiftningen i England om förbud från slutet
av 1840-talet för kvinnligt nattarbete i bland annat textilindustrien med¬
förde befrielse från nattarbete, särskilt i nämnda industri, även för de
manliga arbetarne, enär man ej där kunde undvara kvinnornas speciella
fallenheter. Ingen har kunnat påstå, att den engelska textilindustrien
härigenom skadades i sin konkurrens med utlandet.
Den svenska fackliga arbetareorganisationens kongress år 1906
beslöt i frågan bland annat uppmana socialdemokratiska riksdagsgruppen
att inför Riksdagen framlägga förslag om förbud för nattarbete för de
arbetaregrupper och industrigrenar, där det ej av tvingande omständig¬
heter nödvändiggöres.
b rågan har som sagt förevarit i Riksdagen sex gånger förut, näm¬
ligen åren 1908 till 1912. De fyra första gångerna föll den i båda
kamrarna. Åren 1912 och 1913 biföll Andra kammaren ett skrivelse¬
förslag utan votering, under det Första kammaren förkastade detsamma.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla,
l:o) att initiativ från svensk sida måtte tagas till
internationell överenskommelse om lagstadgat förbud
även mot mäns användande till nattarbete inom indu¬
8 Motioner i Andra kammaren, Nr 187.
striella och angränsande arbetsområden, där det ej måste
äga rum av tekniska skäl eller i den allmänna väl¬
färdens intresse,
2:o) att ärendet oavsett detta måtte i erforderliga
delar ofördröjligen beredas för Sveriges vidkommande
samt förslag framläggas till lagstiftning, som utan
avvaktan på och oberoende av internationell konvention
kan vara av förhållandena påkallad.
Stockholm den 24 januari 1914.
Carl Lindhagen. Hjalmar Branting. Herm. Lindqvist.
F. W. Thorsson. Nils Persson. Vikt. Larsson.
Bernh. Eriksson. E. Palmstierna. Värner Bydén.
Bickard Sandler.