Motioner i Andra kammaren, Nr 156.
1
Nr 156.
Av herr Wallentin m. fl., om bidrag av statsmedel för av¬
lönande av läkare i municipalsamhällen.
Därest å landet uppstår fråga att för sjukvården få anställd extra
provinsialläkare med rätt att vid befordran räkna tjänsteår lika med
civila läkare i statens tjänst, skall, jämlikt läkarinstruktionen den 30
december 1911, framställning i ärendet göras bos Kungl. Maj:t. Därvid
bör framställningen åtföljas av, bland annat, förslag rörande station och
tjänstgöringsdistrikt för läkaren. Uti ett dylikt distrikt, som i allmänhet
består av en eller flera landskommuner, kan jämväl ett municipalsamhälle
ingå såsom beståndsdel. Har Kungl. Maj:t medgivit bildandet av ett
extra provinsialläkaredistrikt, kan Kungl. Maj:t vidare, där förhållandena
sådant påkalla, på av vederbörande gjord framställning, bevilja statsbidrag
till extra provinsialläkarens avlöning. Riksdagen har nämligen såsom
bidrag till extra provinsialläkares avlönande på ordinarie stat från och
iped år 1914 uppfört ett förslagsanslag av 30,000 kronor. Skulle emeller¬
tid ett municipalsamhälle på grund av sitt läge eller eljest icke lämpligen
kunna eller få jämte en eller flera landskommuner bilda ett extra provinsial¬
läkardistrikt, står ingen annan utväg öppen för municipalsamhället än att
för tillgodoseende av sjukvården inom samhället självt anställa och avlöna
en så kallad municipalläkare. Men icke nog härmed, utan municipal¬
samhället är då dessutom utestängt från möjligheten att erhålla statsbidrag
till läkarens avlöning, alldenstund statsbidrag, såsom förut nämnts, endast
utgår till extra provinsialläkares avlönande.
Om man bortser från de allra största municipalsamhällena, torde med
fog kunna påstås, att dylika samhällen i allmänhet äro mindre bärkraftiga
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 saml. 75 käft. (Nr 156).
2 Motioner i Andra hammaren, Nr 156.
i ekonomiskt avseende. Betungade som de äro icke blott med utskylder
till moderkommunen utan även av utgifter, som föranledas av ordnings-,
byggnads-, brand- och hälsovårdsstadgarnas särskilda tillämpning inom
samhällena, torde det därför ofta vara rätt kännbart för dem att själva
helt bekosta municipalläkarens avlöning. Härvidlag torde man böra taga
i betraktande, att, då ett municipalsamhälle med minst 2,500 invånare
avlönar egen inunicipalläkare, denne utan särskilt tillstånd äger rätt att
vid befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i statens tjänst.
Önskar däremot municipalsamhälle med mindre invånarantal än 2,500
bereda rätt till tjänstårsberäkning för en av samhället avlönad municipal-
läkare, skall ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t.
Att ett municipalsamhälle med mindre invånarantal har svårare än
ett municipalsamhälle med större invånarantal att självt helt bekosta en
inunicipalläkare torde få anses ostridigt. Också måste ett municipalsam¬
hälle med ett invånarantal understigande 2,500 redan av nyssnämnda
anledning i fråga om anställandet av läkare anses intaga en mindre gynn¬
sam ställning än ett municipalsamhälle med ett invånarantal av 2,500
och därutöver. Bortsett härifrån torde den omständigheten, att läkaren
i ett municipalsamhälle av den förra kategorien icke utan vidare äger
rätt till tjänstårsberäkning utan därutinnan är beroende av Kungl. Maj:ts
endast för viss, mera begränsad tid meddelade tillstånd till tjänstårsberäkning,
i avsevärd mån bidraga till att ett sådant municipalsamhälle icke kan
erhålla en skicklig läkare mot lika låg avlöning som ett municipalsam¬
hälle av den senare kategorien. En bidragande orsak härtill är naturligen
jämväl den omständigheten, att läkaren i ett municipalsamhälle med mindre
invånarantal än 2,500 icke kan påräkna lika stora extra inkomster som
en läkare i ett municipalsamhälle med 2,500 invånare och därutöver.
Härförutom torde böra beaktas, att ett municipalsamhälle med ett invånar¬
antal, understigande 2,500 även om behovet av en inunicipalläkare där¬
städes vore synnerligen trängande, icke torde erhålla rätt till tjänstårs¬
beräkning för läkaren, såvida icke avlöningsförmånerna uppgå till omkring
2,500 kronor. Har nu ett sådant municipalsamhälle icke den ekonomiska
ställning, att det kan anslå tillräckliga medel, för att läkaren skall kunna
erhålla rätt till tjänstårsberäkning, bliver följden den, att municipalsam-
hället måste så gott som helt och hållet vara i avsaknad av läkarhjälp,
huru av behovet påkallad denna än må vara.
Visserligen torde den invändningen göras, att vederbörande hava att
i förekommande fall vända sig till provinsialläkaren i orten. Emellertid
Motioner i Andra kammaren, Nr 156.
3
finnas inom riket, bland annat, på den bohusländska kusten en del mindre
municipalsamhällen, där man till följd av platsens avlägsna och isolerade
läge ute i skärgården och därav följande bristfälliga kommunikationer,
särskilt höst- och vintertiden, icke kan betjäna sig av den i orten sta¬
tionerade provinsialläkaren eller åtminstone icke utan högst avsevärda
ekonomiska uppoffringar för den enskilde. I sådant fall och då ett
municipalsamhälle med mindre invånarantal än 2,500 på grund av sin
ekonomiska ställning icke anses lämpligen kunna betungas med hela kost¬
naden för anställande av en municipalläkare inom samhället, synes mig
därför billighet och rättvisa kräva, att staten träder hjälpande emellan
och bidrager till läkarens avlöning. Något väsentligt hinder härför torde
näppeligen kunna anses föreligga uti den i läkarinstruktionen gjorda
skillnaden mellan läkare i stad och på landet, då municipalsamhällen i
allmänhet och särskilt de här åsyftade närmast torde vara att likställa med
landsbygden.
Vidkommande storleken av statsbidraget torde böra erinras, att stats¬
bidrag till extra provinsialläkares avlöning utgår med högst 1,500 kronor
och under förutsättning att vederbörande anslå minst lika stort belopp till
extra provinsialläkarens avlöning. Då här emellertid förutsättes, att stats¬
bidraget skall utgå endast i mycket trängande fall, har det synts, som om
statsbidraget skulle kunna fixeras till högst 1,000 kronor och böra utgå
endast under förutsättning, att vederbörande municipalsamhälle självt bidra¬
ger med minst lika mycket eller därutöver med det belopp, som Kungl.
Maj:t, i enlighet med grunderna för beviljande av tjänstårsberåkning för
extra provinsialläkare, finner erforderligt.
Vad åter beträffar tiden för statsbidragets beviljande, torde denna
med hänsyn till de ändrade förhållanden, som kunna inträffa med avseende
å behovet av statsbidraget, icke böra bestämmas till mer än 5 år i sänder.
Därjämte torde böra föreskrivas, att vad i läkarinstruktionen den 30
december 1911 finnes föreskrivet angående extra provinsialläkares tillsät¬
tande och entledigande skall i tillämpliga delar gälla för municipalläkare,
vilken åtnjuter statsbidrag, men att denne i övrigt skall vara underkastad
läkarinstruktionens bestämmelser rörande municipalläkare.
På grund härav får jag hemställa,
att Riksdagen må besluta att på ordinarie stat
från och med år 1915 uppföra ett förslagsanslag av
5,000 kronor, att enligt ovan angivna grunder av
4
Motioner i Andra hammaren, Nr 156.
Kungl. Maj:t användas såsom bidrag till avlönande av
municipalläkare i municipalsamhällen med mindre in¬
vånarantal än 2,500.
x
Stockholm den 25 januari 1914.
C. Wallentin.
Gustaf Larsson.
|
Sven Olsson. Cornelius Olsson.
Carl L. Olausson. A. Åkerman.
Wilh. Hellberg.
|
Stockholm 1914. Stockholms Bokindustri A.-B:s Tr