Motioner i Andra hammaren, Nr 15
5
Nr 150.
Av herr Waldén, angående anslag till Svenska Gymnastikförbundet.
Vid föregående års riksdag beviljades ett statsanslag av 100.000
kronor för år 1914 åt vissa idrottsföreningar för idrottens främjande i
landet och i årets statsverksproposition äskas för samma ändamål ett
lika stort anslag för nästa år.
Vid fördelningen av det för innevarande år beviljade anslaget erhöll
emellertid svenska gymnastikförbundet, som utgör en sektion av sven¬
ska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, endast 1,200 kronor.
Då denna obetydliga summa endast räcker att täcka kostnaderna för
expedition, porto o. d., blir ej något över av anslaget till främjande av
förbundets övriga verksamhet.
Denna verksamhet går huvudsakligen ut på att bringa den svenska
gymnastiken ut till de breda lagren av vårt folk och framför allt genom
att uppmuntra och göra det möjligt för ungdomen att även efter slutad
skolgång deltaga i gymnastikövningar, det bästa medel vi äga till släk¬
tets fysiska fostran och skapandet av en verkligt god och allmän folk¬
hälsa.
För vinnandet av detta mål anordnar svenska gymnastikförbundet
frivilliga kurser för gymnastikledare, söker genom dessa ledare bilda
gymnastikföreningar och understödja redan befintliga sådana samt sprida
lämplig litteratur för billigt pris. Den förstnämnda uppgiften torde för
närvarande vara den viktigaste för att härigenom skapa ett tillräckligt
antal instruktörer för gymnastik särskilt på landsbygden, där bristen
på ledare utgör ett av de svåraste hindren för gymnastikens utbredande.
För att bli i tillfälle att anordna dylika kurser och även på annat
sätt väcka intresse för införandet av gymnastik överallt i landet har
svenska gymnastikförbundet anhållit, att Kuugl. Maj:t måtte hos Riks¬
dagen äska åt detsamma ett anslag av 20,500 kronor för 1915 (se bi¬
lagan!), något varom dock framställning icke blivit gjord i årets stats-
verksproposition.
Då jag emellertid anser, att gymnastiken bör vara det grundlag-
6
Motioner i Andra Kammaren, Nr 150.
gande för såväl idrotten som all annan fysisk fostran och mer än något
annat är ägnad att skapa ett gott folkmaterial, måste jag också anse ett
statsanslag för ifrågavarande ändamål ha minst lika stort fog för sig
som anslaget till idrottens främjande.
Om det lyckas oss att göra den svenska gymnastiken så allmänt
utbredd och använd i vårt land, att hela eller åtminstone större delen
av vår ungdom genom densamma blir i tillfälle att erhålla en allsidig
och harmonisk fysisk utbildning, har man härigenom också enligt mitt
förmenande lågt den första grunden till ett starkt och dugligt folkför¬
svar, och möjligen skulle härigenom också något av den tid, som eljest
anses nödvändig för de värnpliktiges utbildning, kunna inbesparas. Åven
ur denna ej minst viktiga sjmpunkt torde därför det ifrågasatta ansla¬
get, om det av Riksdagen beviljas, kunna betraktas såsom väl använda
pengar.
Jag hemställer därför,
att Riksdagen måtte åt svenska gymnastikförbundet
för år 1915 bevilja ett extra anslag av 20,000 kronor
att utgå under de villkor Kungl. Maj:t finner lämpligt
föreskriva.
Stockholm den 26 januari 1914.
O. IL Waldén,
I syftet instämmer
Jlj. Branting.
Bilaga.
Till Konungen.
Genom Statsmakternas åtgöranden hava Svenska Gymnastik- och Idrottsförening-
arnes Riksförbund, centralföreningen för Idrottens främjande m. fl. i idrottsligt syfte
arbetande organisationer för år 1914 erhållit ett statsanslag av tillsammans 100,000
kronor.
Av detta anslag tillföll knappt 40 procent Svenska Gymnastik- och Idrottsföre-
ningarnes Riksförbund, av vilket Svenska Gymnastikförbundet utgör en sektion. Nämnda
Riksförbund består emellertid av icke mindre än 15 specialsektioner samt arbetar på 21
Motioner i Andra Kammaren, Nr 150.
i
distrikt, vilka inom var sitt område handhava alla eller nästan alla de grenar, som av
specialförbunden i stort dirigeras.
Vid fördelningen av de anslagna medlen måste alla dessa 36 fraktioner mer eller
mindre tillgodoses. På Svenska Gymnastikförbundets lott har därför endast kommit
1,200 kronor, oaktat vi hava all anledning att tro, att förvaltningsutskottet, som för¬
delar medlen, inser den stora betydelse för idrotten, som gymnastiken har.
Denna summa måste, som också framhålles i den underdåniga ansökning, som
föranledde statsmakternas ingripande, anses som ett minimum, som erfordras för ex¬
pedition, porto och dylikt. Något mer än en obetydlighet till kostnader för Gymna¬
stikförbundets övriga verksamhet och för gymnastikens utveckling torde i varje fall ej
kunna utvinnas.
Då Svenska Gymnastikförbundet nu i underdånighet gör framställning om stats¬
understöd, är det oss en skyldighet att för Eders Kungl. Maj:t framställa det inre syfte¬
målet med förbundet.
Förbundet strävar att i sin mån bidraga till skapande av en god folkhälsa, och
anser sig förbundet för detta mål böra:
1. Anordna frivilliga kurser för gymnastikledare.
2. Genom dessa ledare söka bilda gymnastikföreningar, och understödja redan
befintliga.
3. Sprida för billig pris lämplig litteratur.
Den för närvarande viktigaste uppgiften är att åstadkomma utbildningskurser i
gymnastik för att härigenom få tillräckligt antal instruktörer för gymnastik särskilt på
landsbygden.
Det torde icke kunna förnekas, att just gymnastiken och en lång tid endast
gymnastiken på den fysiska fostrans område ställt Sverige på dess nuvarande höga plats.
Med gymnastik och förmedelst gymnastik har Sveriges ungdom visat sig stå högt bland
nationerna, och Svenska Gymnastikförbundet har senast vid olympiska spelen 1912
häfdat, att det kunnat uppställa vackra och goda gymnastiktrupper.
Huru lämpliga från nationell synpunkt dessa tävlingar med andra länder än kunna
synas vara, kan dock Gymnastikförbundets innersta mål icke utmynna häri, utan bör
detta tävlande blott vara ett till det hela bidragande moment. Förbundets mål är ju
att bringa gymnastik till en och var, att skänka detta hälsobevarande och hälsobring¬
ande medel åt alla, att göra detta stora kulturarv tillgängligt för hela folket.
I städernas skolor bedrives nog gymnastik, men på landsbygden är det ofta min¬
dre väl beställt härmed, och det unga Sverige, som lämnat skolan, kan nu icke — i
likhet med vad som sker i ett grannland — bjudas på gymnastik landet runt.
Orsakerna härtill äro två: brist på gymnastiklokaler och på tillräckligt kunniga
ledare för gymnastikföreningarna. Den första uppgiften anser sig förbundet för närva¬
rande icke böra inrikta sig på, sedan Riksdagens båda kamrar 1913 enat sig om att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t att låta verkställa ut¬
redning angående erforderliga åtgärder för förbättrande av gymnastikundervisningen i
folkskolan på landsbygden. Detta så mycket mer, som förbundet på grund av motion¬
erna i nyssnämnda hänseende, anser det ganska sannolikt att inom ej allt för avlägsen
framtid gymnastiklokaler skola här och var inredas på landsbygden till följd av stats¬
makternas ingripande.
Den andra bristen, tillgång på ledare, vill förbundet söka bidraga att avhjälpa.
Förbundet vet tillfullo, att vi mångenstädes i landet hava många både män och kvin¬
nor, som, besjälade av entusiasm för gymnastik, gärna skulle vilja bilda föreningar,
8
Motioner i Andra Kammaren, Nr 150.
taga dem om händer och leda dem, blott de tilltrodde sig kunna leda. Vi hava den
uppfattningen, att det i många fall blott är brist på självförtroende som gör, att en
hel del icke gripa verket an, men ock att den i skolan förvärvade färdigheten i och
kunskapen om de gymnastiska rörelserna blott behöver uppväckas, uppfriskas och hand¬
ledas för att kunna utnyttjas till eget och andras gagn på detta område.
Vi hålla därför före, att det är av synnerlig stor betydelse, att genom gymnastiskt
utbildade personer dylik uppfriskning och handledning kan givas över allt i landet.
Kunde så ske, skulle säkerligen den frivilliga gymnastiken uppblomstra på landsbygden,
även med mångenstädes primitiva redskap, ty redskap äro icke huvudsaken. Finnes
intresse, äro svårigheterna snart övervunna.
Gymnastikförbundet strävar att med dessa kurser nå bland andra bruksbokhållare,
elementarlärare, ingenjörer, kontorister, f. d. stamanställda, verkmästare, vilka vi önska
se som ledare för gymnastikavdelningar överallt i landet. Lyckas detta, anser sig för¬
bundet i hög grad gagna det allmänna, ty om gymnastik blir väl spritt i alla lager,
växer folkhälsan, energien och arbetskraften. Härigenom torde man lära rätt förstå
gymnastikens värde och dess betydelse för det uppväxande släktet. Då blir den fri¬
villiga gymnastiken ett medel att lära kommunernas fäder och mödrar, att de i folk¬
skolan kunna fordra gymnastik, god gymnastik i härför ordnade lokaler, och torde de
väl då även lättare förmås att bevilja kommunala anslag.
I folkskolans yngre lärarekrafter hava vi, där intresset finnes, självskrivna gymna¬
stikledare; men mycket kan under årens lopp glömmas och de av staten understödda
repetitionskurserna i gymnastik hava därför en stor mission att fylla. Emellertid för¬
läggas dessa kurser av flera skäl till städerna och pågå under en sammanhängande följd
av dagar, varför mången folkskollärare kan av kostnads- eller andra skäl draga sig för
att deltaga i dessa.
De av oss tänkta kurserna kunna däremot anordnas utan särskilt störande inver¬
kan på övrig sysselsättning, varför de av folkskolans lärare kunna utnyttjas lika väl
som av andra. Vi anse oss därför med dessa kurser även kunna gagna folkskollärarna
i deras strävan att uppfriska det förut lärda och inhämta nya impulser samt göra
nya rön.
Med de medel, som stått till vårt förfogande, har en dylik kurs anordnats, näm¬
ligen i Norrköping, och bilägges här rapport över densamma.
Under förutsättning, att i medeltal 300 kronor skulle behövas för varje kurs (in¬
komna ansökningar lyda på 500 kronor), och att en kurs behöves i vart av de 21 di¬
strikten, samt med hänsyn till att någon om ock ringa kostnad behöver beräknas för
kontrollen att arbetet drives i rätt riktning, skulle för detta ändamål i runt tal erford¬
ras 7,000 kronor — därav högst 700 för inspekterandet.
Det torde böra anmärkas, att Gymnastikförbundet av Centralföreningen för Idrot¬
tens främjande i begärda syfte begärt år 1911 3,800 kr. och år 1912 5,000 kronor,
men att _ nämnda Centralförening icke ansett sig kunna till förbundets styrelse lämna
mer än i ett för allt 300 kronor, och torde val detta bero på, att Centralföreningen
huvudsakligen koncentrerat sig på att understödja idrotten.
Ansökan har inlämnats även 1913, men svar härpå har ännu icke kommit för¬
bundet tillhanda.
Här torde icke vara nödigt att rnycket orda om gymnastikens stora betydelse och
dess fulla likaberättigande med idrotten, då det under diskussionen om idrottsanslaget
under förra årets riksdag skarpt framhölls. Under eu tid, då av förklarliga skäl det
idrottsliga rekordet sättes högt, och det därmed förenade ensidiga arbetet måste skarpt
9
Motioner i Andra hammaren, Nr 150.
bedrivas, är väl emellertid intet viktigare än att idrottsmannen besitter den allsidigt
utvecklade kropp, som gymnastik och endast gymnastik skänker. Det har funnits tider
då man ej insett detta, utan lämnat den nationella svenska gymnastiken åsido, för att
med utländska idrotter söka höja folkets fysiska och moraliska hälsa. Det har kanske
också funnits tider, då gymnasterna hava motarbetat idrottsmännen. Dessa tider torde
nu vara förbi. Få torde nu, som också av bifogade uttalanden framgår, vara mera be¬
nägna att understödja gymnastiken än just framstående idrottsledare och idrottsmän.
Men de kunna det ej av brist på medel. Detta idrottsledarnes framhållande av gym¬
nastiken pekar på önskvärdheten av, att även för idrottens skull arbeta för införande
av gymnastik överallt. För närvarande sj7ssla ytterst få idrottsföreningar med gymna¬
stik av brist på instruktörer eller ledare. Denna brist strävar nu svenska gymnastik¬
förbundet att genom de åsyftade kurserna avhjälpa.
Svenska gymnastiken befinner sig för närvarande i en kraftig uppblomstringsperiod.
I Stockholm och i flere av Sveriges större städer hava bildats gymnastikförbund med
aktningsvärt antal medlemmar. Flera sådana komma helt visst att bildas.
Dessa förbund få och måste väl, där de bildas, få kommunalt understöd för att
kunna existera. Men det är ej endast i städerna, som gymnastik erfordras, tvärtom,
på landsbygden torde den vara ännu nödvändigare, och bör därstädes, som också all¬
mänt erkännes, föregå och grundlägga idrotten.
Det finnes också en mångfald platser i mindre städer, fabrikssamhällen, ja på
själva landsbygden, där gymnastik skulle kunna bedrivas. Det går emellertid icke kost¬
nadsfritt, ty det erfordras, förutom ledare, lokal, värme, lyse etc., vilket allt kostar pen¬
ningar. Dessa kan man ej, då gymnastiken liksom idrotten vänder sig även till och
kanske främst till den fattigare delen av befolkningen, begära att de gymnastiserande
själva skola helt och hållet gälda. Man får hoppas, att i en framtid en del av dessa
medel skola beviljas av kommunalmyndigheterna, men det torde vara fåfängt vänta, att
detta skall ske, innan gymnastiken inom vederbörande ort vunnit en viss utveckling.
Svenska gymnastikförbundet anser, att genom kringsändande av gymnastiktrupper,
vilka i samband med upplysande föredrag hålla uppvisningar, genom undersökningar
angående möjligheten att åstadkomma gymnastik på olika platser m. m., intresset för
gymnastik kan avsevärt spridas.
Med beräkning av minst 50 uppvisningar erfordras härtill ett anslag av minst
5,000 kronor.
Som ovan påpekats behöva nybildade föreningar understöd, lärare behöva oftast
någon, om ock ringa avlöning etc. Ett anslag på i genomsnitt 100 kronor för nybildad
eller på annat sätt behövande förening, som uppfyller vissa fordringar med avseende på
antal deltagare, lektionstimmar in. in., torde ej vara för mycket eller förbundets för¬
hoppning att kunna bilda 50 nya föreningar för sangviniskt.
Erfordras således härför ett anslag av minst 5,000 kronor.
En organisation som denna kan emellertid icke skötas från eu plats, den måste
decentraliseras. Det naturligaste är då, att inom de olika idrottsdistrikten, vilkas styrelser
ej kunna åtaga sig saken, i likhet med vad som finnes inom en hel del distrikt, bildas
gymnastikkommittéer, som arbeta i direkt samband med gymnastikförbundet. Dessa
kommittéer hava ingen utväg att själva skaffa sig penningar, varför ett anslag av 100
kronor för 21 gymnastikkommittéer för expedition etc. torde vara nödvändigt. Således
2,100 kronor.
För att uppehålla intresset för gymnastik fordras också dels, att de ledande inom
densamma kunna minst en gång om året sammanträffa, dels att några medel finnas att
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 72 käft. (Nr 149-—150.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 150.
sprida god gymnastisk litteratur. Hittills hava svenska gymnastikförbundets represen¬
tanter samlats i samband med »Idrottsriksdagen». Det har emellertid oftast visat sig
svårt att bland de till densamma uppresande idrottsmännen finna lämpliga och för
gymnastik verkligt intresserade representanter. Dagen för idrottsriksdagen är ej heller
lämplig för gymnasterna, då den infaller mitt i deras säsong. Det torde därför vara nöd¬
vändigt att giva ombuden bidrag till biljetter. Omkring 500 kronor för tillsammans 30
ombud torde vara det minsta möjliga.
Slutligen till litteratur t. ex. till läroböcker vid gymnastikkurserna 1,000 kronor.
Det anslag, som svenska gymnastikförbundet skulle behöva, för att med hopp om
framgång arbeta på sin stora uppgift, utgör således 20,600 kronor, eller i runt tal
20,500 kronor.
Slutligen förtjänar framhållas, att svenska gymnastikförbundet genom sin ställ¬
ning som en av riksförbundets sektioner strävar att på det intimaste samarbeta med
idrottsmännen. Innan detta samarbete kom till stånd, existerade mellan gymnastik och
idrott en konkurrens, som ej var naturlig, och som skadade båda grenarna. Gymnastik¬
förbundet anser sålunda, att samarbetet bör så mycket som möjligt stärkas. Men då
svenska gymnastikförbundet räknas jämnbördigt med övriga sektioner, kan det således
icke erhålla större anslag än de största av dessa, oaktat dess betydelse är mångdubbelt
större än någon av dem. På grund härav har förbundet aldrig kunnat understödja
sina, under svåra förhållanden arbetande föreningar. Härav följer, att en hel del för¬
eningar ej anse sig böra ingå i förbundet och därmed i riksförbundet, vilket endast
förorsakar utgifter utan att giva någon valuta, utan de arbeta var och en för sig. Er¬
farenheten lär dock, att i mån av utveckling ett behov av sammanslutning gör sig
gällande. Som förhållandena nu äro, kommer denna sammanslutning säkert att ske
utanför riksförbundet, så att man åter står på den gamla punkten. Således två för¬
bund med därav följande missämja, ökade organisationskostnader etc. Under sådana
omständigheter kommer svenska gymnastikförbundet att upplösas av sig självt, och det
arbete, som av detsamma nedlagts, har varit förgäves.
För att göra en sammanfattning må anföras, att anslagets beviljande synes oss
medföra följande fördelar för landet:
dels anskaffas gymnastikinstruktörer och väckes intresse för den fysiska fostran
landet runt,
dels erhåller massor av Sveriges ungdom en fortsatt fysisk fostran och ett bättre
material skapas‘såväl för lantbrukets och industriens som för arméns och marinens behov.
Enligt uppdrag av sitt årsmöte den 30 sistlidne november, får svenska gymnastik¬
förbundet således i underdånighet anhålla att det täcktes Eders Kungl. Maj:t att av
Riksdagen utverka ett årligt anslag
till gymnastikkurser................................................. 6,300 kronor
» inspektioner av dessa.......................................... 700 »
» kringsändande av gymnastiktrupper.................. 5,000 »
» understöd av nybildade föreningar .................. 5,000 »
» » »21 gjunnastikkommittéer ............ 2,100 »
» » för järnvägsbiljetter ........................... 500 »
» » » anskaffande av litteratur ............ 1,000 »
Summa 20,600 kronor
eller i runt tal 20,500 kronor.
Som det emellertid är vår bestämda övertygelse, att de av riksförbundet och cen¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 150.
11
tralföreningen för idrottens främjande begärda anslagen äro välmotiverade och ej tåla
prutning, få vi i underdånighet anhålla, att frågan i varje fall ej löses genom att eu
del av deras anslag tilldelas gymnastikförbundet eller att riksförbundet och central-
föreningen åläggas att tilldela oss mera än de med hänsyn till det hela anse sig kunna.
För svenska gymnastikförbundet
E. K. H. Nerman,
Ordförande.