Motioner i Andra hammaren, Nr 143.
5
Nr 143.
Av herr Viklund i Oviken, om ändring av § 59 i förordningen
om kammunalstyrelse på landet.
Enligt nu gällande lagbestämmelser har staten kommunal skattskyl¬
dighet först och främst för de egentliga jordbruksdomänerna samt vidare
för sådana kronoparker, som äro inköpta före år 1874 eller bildade av
staten tillhörig jordbruksdomän eller del av sådan. Bestämmelsen rörande
statens skattskyldighet för vissa kronoparker återfinnes i § 59 av förord¬
ningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 och tillkom
vid 1898 års riksdag på grund av en kungl. proposition i ämnet.
Denna kungl. proposition föranleddes av en riksdagsskrivelse av år
1892. I denna skrivelse erinrade Riksdagen om ett kungl. brev av den
29 maj 1874, enligt vilket medgivits, att kronan tillhöriga mindre hem¬
man och lägenheter, vilkas årliga arrendeavkastning understege 200 riks¬
daler, finge försäljas, samt om Riksdagens beslut vid samma års riks¬
möte, att köpeskillingen för de sålunda försålda hemmanen och lägen¬
heterna skulle användas till inköp av skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark. Till följd av dessa bestämmelser hade ett stort antal
hemman med så beskaffad mark av kronan inköpts och förvandlats till
kronoparker. Då nu på grund av gällande lagbestämmelser kommunal-
utskylder ej längre kunde påläggas dessa fastigheter, sedan de av kronan
förvärvats, hade det förhållande inträtt, att de skattebidrag, som förut
utgått av dessa fastigheter, nu måste överflyttas på övriga beskattnings-
föremål inom de respektive socknarna. Vidare erinrade Riksdagen om
att genom domänstyrelsens åtgöranden skogsmark kunde från kronodo-
mäner avsöndras och utläggas till kronopark, ävensom att hel kronodomän
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 143.
med delvis skogbärande, delvis till skogsodling tjänlig mark ävenledes
kunde förvandlas till sådan. Aven i dessa fall komme fastigheter, som
förut varit kommunalt skattskyldiga, att undandragas den kommunala
beskattningen. På grund av vad sålunda anförts, anhöll Riksdagen om
sådan förändring i § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet,
att kommunalutskylder skulle kunna påföras dels de hemman eller hem-
mansdelar, vilka staten från enskilda personer inköpt och förvandlat till
kronoparker och dels de jordbruksdomäner eller de delar av sådana, av
vilka kronoparker blivit bildade.
I den förut omnämnda kungl. propositionen till 1898 års riksmöte
upptogs de av Riksdagen sålunda uttalade önskemålen. I § 58 i förord¬
ningen om kommunalstyrelse på landet gjordes ett tillägg, som utsträckte
den kommunala skattskyldigheten till kronoparker, »som bildats vare sig
av mark, som åt kronan inköpts efter 1874 års början, eller av staten
tillhörig jordbruksdomän eller del av sådan».
På grund av denna lagbestämmelse upphävdes sålunda i ganska stor
utsträckning den skattefrihet i kommunalt hänseende, som staten dittills
åtnjutit för kronoparkerna. Emellertid tog man icke steget fullt ut och
ålade staten kommunal skattskyldighet för alla dess skogsfastigheter.
Skattefriheten bibehölls för äldre, före år 1874. tillkomna skogsdomäner samt
för vid afvittring bildade kronoparker, renbetesland och kronoöverloppsmarker.
Det synes mig emellertid vara med rättvisa och billighet överens¬
stämmande, att staten ålägges kommunal skattskyldighet även för dessa
egendomar. Intet avgörande skäl föreligger för, att staten bör intaga en
undantagsställning i fråga om den kommunala skattskyldigheten och det
allra minst för sådana egendomar, som ofta nog lämna en högst bety¬
dande inkomst. Redan förut är ju staten skyldig att för alla sina all-
inänningsskogar bidraga till täckande av väghållningsdistrikts utgifter, och
ett utsträckande av denna skyldighet till att gälla även de egentliga
kommunalutskylderna blir ju sålunda endast ett fullföljande av den lag¬
stiftning i detta avseende, som påbörjades, då 1891 års väglag fastställdes.
Ty samma skäl, som tala för att staten för sina allmänningsskogar bör
deltaga i kostnaderna för väghållningsbesvärets utgörande, gälla även vid
bedömande av frågan, huruvida staten för dem bör erlägga kommunal¬
utskylder.
De allra flesta av de kronoegendomar, varom här är fråga, äro be¬
lägna i Norrland och Dalarne. Vid 1898 års utgång var endast i rikets
två nordligaste län taxeringsvärdet av sådana allmänningsskogar, som här
Motioner i Andra kammaren, Nr 143.
7
åsyltas, över 35 millioner kronor och i Kopparbergs län ensamt inemot
13 millioner kronor. Även i de övriga norrländska länen torde dessa
kronoparker representera ett högst betydande värde. Det torde sålunda
vara lätt att inse, vilken betydande lättnad i den kommunala skattetungan,
som genom den ifrågasatta lagstiftningen skulle åstadkommas i en hel
mängd fattiga landskommuner i Norrland och Dalarne. Frågan om sta¬
tens kommunala skattskyldighet för allmänningsskogarna är alltså i över¬
vägande grad eu norrlandsfråga och därtill en sådan av synnerlig vikt
och betydelse. Och nog måste det väl ändå betecknas som en stor orätt¬
visa, att i de fattiga norrlandskommunerna stora och understundom högst
värdefulla skogsfastigheter icke lämna det ringaste bidrag till fyllande
av de kommunala behoven, under det att kommunerna i södra och mel¬
lersta Sverige få bidrag till sina utskylder från snart sagt all där belägen
jordegendom.
Härtill kommer nu också, att de ifrågavarande kronoegendomarna
till stor del äro belägna inom sådana kommuner, som äro synnerligen
hårt betungade av kommunalskatter. Under sådana förhållanden skulle
ju staten genom att erlägga kommunalutskylder för dessa egendomar åt¬
minstone i någon mån befrämja den utjämning av de kommunala skatte¬
bördorna, som ju numera allmänt erkännes vara inte bara önskvärd, utan
fastmer alldeles nödvändig. Även detta är ju en sida av saken, som icke
bör förbises.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag,
att Riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t
anhålla om förslag till sådan ändring av § 59 i för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862, att staten ålägges kommunal skattskyldighet
även för äldre, före år 1874 tillkomna skogsdomäner
samt för vid avvittring bildade kronoparker, renbetes¬
land och kronoöverloppsmarker.
Stockholm den 25 januari 1914.
I). Viklund.
I motionens syfte instämma:
A. J. Wedin. J. JR. Sundström. Ing. Bergman.
O. F. Lundgren. O. Nic. Torgén.