Motioner i Andra kammaren, Nr 136.
5
Nr 136.
Av herr Linders, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åt¬
gärder till trädgårdsodlingens "befrämjande.
Vid fjolårets riksdag hade jag, jämte herr Nilsson i Kabbarp, i
motion Nr 196 föreslagit en skrivelse till Kungl. Maj:t angående utred¬
ning och förslag i fråga om anslag till befrämjande av trädgårdsodling.
Jordbruksutskottet hemställde efter en motivering, som ytterligare
underströk de skäl vi då anfört, om bifall men med något omredigerad
kläm eller så lydande: »att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må i skrivelse till Kungl. Maj.t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning samt därefter inkomma till Riksdagen med förslag i
fråga om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för befrämjande av
trädgårdsodlingen, företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhets-
innehavare.»
Denna framställning bifölls av Andra kammaren, men avslogs i
Första kammaren.
Då jag i år åter kommer med samma sak, har jag formulerat mitt
yrkande i enlighet med jordbruksutskottets i fjol gjorda.
Skälen äro de samma som i fjol.
Det ekonomiska trycket, närmast för lantmannen känt i höga jord¬
priser, dryga räntor på anskaffnings- och rörelsekapital, stegrade arbetsom-
kostnader och dyrare material, detta har med nödvändighet pressat fram
ett behov av ökad och värdefullare skörd. Utebliver denna, vittna redan
gjorda erfarenheter, att många av de nya småbrukshemman, som vår tids
egnahemsrörelse med ganska stora offer skapat, komma att hysa ett i
fattigdom försänkt jordbruksproletariat. Och stort bättre komma ej heller
de äldre småbruken att stå sig, efter hand som den gamla stammen avlöses.
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 136.
På växtförädlingens område har dock utförts ett så betydande arbete, att
redan detta betyder en avgjord vändning till det bättre beträffande sädes¬
odlingen, och de övriga kulturväxterna torde snart följa efter.
Emellertid synes det, som om statsmakterna icke nog beaktat, i allt
fall icke tillräckligt understött, en viktig sak i vad det rör framarbetandet
av rationellt skött, ekonomiskt starkt och självständigt småbruk. Det är
en allmännare odling av trädgårdens kulturväxter. Många av dessa bliva
väl allt framgent endast föremål för fackmännens arbete. Men odlingen
av frukt, bär och grönsaker, avsedda för konservering eller användning i
färskt tillstånd, erbjuder dock ej större svårigheter än att vilken jord¬
brukare som helst efter någon praktisk handledning kan gå i land därmed.
Den viktigaste synpunkten härvidlag är den, att åtskilliga av dessa od¬
lingar, rätt bedrivna och under goda betingelser, äro mera lönande än
ladugårdsskötsel och spannmålsodling. Yi importera massor av frukt, bär
och grönsaker, fastän största delen av dessa produkter skulle kunna fram¬
bringas i vårt eget land till fromma både för odlarna och rikets handels¬
balans.
Staten upprätthåller visserligen trädgårdsskolor och anslår stipendier
för trädgårdsmän att företaga utländska studieresor; vid våra lantmanna¬
skolor meddelas även undervisning i trädgårdsskötsel. Allt detta är mycket
bra, men det räcker ingalunda. Anslagen till kontroll- och avelsföreningar,
till statskonsulenter och vandringsrättare m. m. visa oförtydbart, att man
med hjälp av allmänna anslag söker bana även andra vägar direkt ut till
folkets stugor för att upplysa och hjälpa till rätta.
Eolket självt bar även kommit till insikt om riktigheten av detta
slags näringspolitik. Den för till närmaste kontakt med självverksambeten.
I flera av våra provinser ba under de senaste åren bildats talrika
så kallade fruktodlareföreningar. Dessa bestå huvudsakligen av mindre
jordbrukare. Men dessa föreningar föra ofta en tynande tillvaro, allt en¬
skilt arbete till trots. Det centrala hos dem är anställande av trädskötare,
som skall hjälpa föreningsmedlemmarna med deras trädgårdsskötsel. En
sådan trädskötare bar vanligen icke erhållit annan undervisning än en av
hushållningssällskapet bekostad kurs på några dagar. Således kan det ej
vara tal om någon ordentlig utbildning. Men den svåraste stötestenen är
dock, att en liten fruktodlareförening ej kan bereda trädskötaren så pass
vederlag, att denne kan bindas vid sin verksamhet för längre tid.
Här torde staten böra träda emellan med bidrag i viss likhet med
anslaget till kontrollföreningar. Likaledes synes det oss vara rättvist, att
Motioner i Andra hammaren, Nr 136.
7
staten, som årligen bidrager ganska avsevärt till jordbrukskonsulenters av¬
löning inom olika län, även bisträcker hushållningssällskapen med bidrag
till avlönande av ett tillräckligt antal skickliga trädgårdskonsulenter, vilkas
arbete huvudsakligen faller inom upplysningsområdet.
Mycket riktigt anförde jordbruksutskottet i fjol:
»Det torde icke kunna förnekas, att trädgårdsodlingen såsom förvärvs¬
källa i allmänhet icke av våra jordbrukare vunnit det beaktande, varav
densamma är förtjänt. Som bekant, importeras sålunda årligen från ut¬
landet en stor myckenhet frukt, bär och grönsaker, fastän landets behov
av dessa produkter otvivelaktigt skulle kunna till största delen tillgodoses
genom inhemsk odling. Även i den mån trädgårdsodling inom landet
förekommer, synes den ofta bedrivas på ett mindre rationellt sätt, i det
att odlarna icke förstå att på rätt sätt tillvarataga produkterna eller ordna
avyttringen av desamma. Och dock förefaller det, som om trädgårds¬
odlingen, rätt bedriven, särskilt för mindre jordbrukare och lägenhets-
innehavare, skulle kunna bliva en betydelsefull inkomstkälla och i
många fall till och med komma att löna sig bättre än det egentliga
jordbruket.
Glädjande nog synes emellertid intresset för odling av trädgårds-
alster under senaste tiden hava vaknat och tagit sig uttryck, bland annat,
i bildandet på en stor mängd platser av så kallade fruktodlareföreningar,
huvudsakligen bestående av mindre jordbrukare, vilka hos sig anställt
trädskötare med uppgift att tillhandagå de enskilda medlemmarna vid
trädgårdsskötseln. På sätt motionärerna antytt, torde dock varken dessa
föreningar eller det enskilda intresset i sig självt vara i stånd att utan
hjälp från det allmännas sida arbeta fram en rationell trädgårdsodling.
Yid sådant förhållande anser utskottet, att, likaväl som staten genom varje¬
handa åtgärder bidrager till höjande av det mindre jordbruket, i allmän¬
het lämpliga åtgärder från statens sida även höra vidtagas för befrämjande
och utveckling av ifrågavarande viktiga binäring till jordbruket, vari¬
genom ock det intresse för denna näringsgren, som på senare tiden
uppstått bland jordbrukarna själva, skulle vidmakthållas och än ytter¬
ligare ökas.»
Yid sådant förhållande synes det mig ganska egendomligt, att Första
kammarens majoritet, av vilken säkerligen de flesta äro i den gynnsamma
ställningen, att de för egna trädgårdsodlingar kunna hålla fackligt utbil¬
dade trädgårdsmän, förra året avvisade ett ringa försök att komma
de små odlarna till hjälp i deras allvarskamp att finna de bästa vägarna
8
Motioner i Andra hammaren, Nr 136.
för att utvinna de bästa skördarna av Sveriges jord. Trädgårdsodlingen
är dock den mest intensiva jordbruksdrift.
Då jag således fortfarande håller på det behjärtansvärda syftemålet,
får jag härmed ånyo vördsamt hemställa,
det Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utred¬
ning samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag
i fråga om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas
för befrämjande- av trädgårdsodlingen, företrädesvis
bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare.
Stockholm den 26 januari 1914.
Sven Linders.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1914.