Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
1
Nr 123.
Av herrar Ericsson i Vallsta och Edbom, om pension åt skadade
värnpliktige N. J. Silfver.
Den 4 juli 1900 blev beväringsmannen N. J. Silfver från Skogsta i
Ljusdals socken å Hälsinge regementes mötesplats Mohed träffad av ett
skott, av våda eller vårdslöshet avlossat av en soldat vid Arbrå kompani.
Skottet förorsakade en beväringsmans död och för ovannämnde Silfver
medförde detsamma förlust av vänstra armen, vilken till följd av skadorna
måste amputeras.
Av vederbörande krigsrätt blev den, som var vållande till olyckan,
dömd att till Silfver utge dels ersättning för sveda och värk med 500
kronor, dels för mistad arbetsförtjänst 550 kronor och dels för förlorad
arbetsförmåga 900 kronor årligen.
Genom brev den 22 november 1901 tillerkände Kungl. Maj:t bemälde
Silfver bland annat även en årlig livränta från beväringsmanskapets inva¬
lid- och pensionsfond av 210 kronor. Av i avskrift bifogade prästbetyg
framgår, att Silfver bar hustru och sju barn att försörja, vid vilket för¬
hållande det måste anses vara synnerligen svårt att med endast en arbets-
duglig arm och med bidrag av nämnda 210 kronor kunna nödtorftigt för¬
sörja sig och de sina. Som förut nämnts är visserligen den till olyckan
vållande dömd att betala, bland annat 900 kronor årligen, men vi tro oss
veta, att under den tid som gått Silfver icke bekommit något av den så¬
lunda tilldömda årliga ersättningen och all anledning finnes att förmoda,
att han heller aldrig kommer att få något.
Vid sådant förhållande, och då en af Silfver under år 1913 till Kungl.
Maj:t ingiven ansökan om högre livränta icke kunnat bifallas, synes det
oss som skulle det belopp Silfver enligt sistnämnda ansökan begärt böra
av Riksdagen anvisas, isynnerhet som Silfver är i knappa omständigheter
och det begärda beloppet icke kan anses oskäligt.
1 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 59 höft. (Nr 123).
2
Motioner i Andra kammaren, N:r 123.
På grund av vad vi sålunda anfört och med hänvisning till de bila¬
gor, som äro vidfogade, våga vi vördsamt föreslå,
att Riksdagen medgiver att till förre handlanden
Nils Johan Silfver i Ljusdals socken må från och med
innevarande år under hans återstående livstid utgå en
årlig pension till så stort belopp, att detsamma jämte
Silfver tillkommande livränta från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond uppgår till 325 kronor.
Stockholm den 26 januari 1914.
Johan Ericsson. 0. W. Edbom.
Avskrift av avskrift.
Till Kung! Maj:ts arméförvaltnings civila departement och sjukvårdsstyrelse.
Genom brev den 22 november 1901 tillerkände Kung! Maj:t värnpliktige N. J.
Silfver med anledning av kroppsskada, ådragen under värnpliktstjänstgöring vid Häl¬
singe regemente år 1900, genom vårdslöshet av en soldat vid regementet, dels en
gratifikation en gång för alla av 1,050 kronor från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond dels ock årlig livränta från samma fond av 210 kronor, att utgå och be¬
räknas från den 1 januari 1901.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu Silfver på anförda skäl i under¬
dånighet anhållit om förhöjning intill 325 kronor om året i den till honom sålunda
utgående livräntan.
Häröver har ni den 14 oktober 1913 avgivit utlåtande.
Vid föredragning av detta ärende har Kungl. Maj:t funnit förevarande ansökning
icke kunna bifallas. Vilket jag, på nådigaste befallning, skolat eder till kännedom
och vederbörandes underrättande härigenom meddela. Stockholm den 7 november 1913.
David Bergström.
Carl Malmroth.
Vidimeras ex officio
Ad. Alexanderson.
Registrator.
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
3
Avskrift.
Prästbetyg
(för äkta makar)
1. Handlanden Nils Johan Silfver och hans hustru Ida. Maria Karlsson
2. blevo i äktenskap förenade genom vigsel den 6 maj år 1900
Mannen
Hustrun
3. är född den Vs 1879 (sjuttionio)
4. i Sunne församling i Värmlands län.
5. är vaccinerad,
6. är döpt,
7. har inom svenska kyrkan konfirmerats
och äger god kristendomskunskap,
8. har inom svenska kyrkan begått H.
Nattvard,
9. är till Nattvardens begående oförhinrad,
10.
11. åtnjuter medborgerligt förtroende
12.
är född den 13/9 1873 (sjuttiotre)
i över Luleå församling i Norrbottens län,
är vaccinerad,
är döpt,
har inom svenska kyrkan konfirmerats
och äger godkänd kristendomskunskap.
har inom svenska kyrkan begått H. Natt¬
vard,
är till Nattvardens begående oförhinrad,
åtnjuter medborgerligt förtroende.
15. Mannen är såsom värnpliktig frikallad
17. Betygar Ljusdals församling i Gävleborgs län,
18. den 12 januari år 1914.
B. G. Jonzon.
Kyrkoherde.
Omstående äkta makar äga nedanstående barn:
|
Barnens namn m. m.
|
Födelsedag, månad, år,
(året jämväl med
bokstäver)
|
Födelseort
|
Döpt
|
Vacci¬
nerad
|
1.
|
d. Mary Alice Kristina
|
4/8 1900
(nittonhundra)
|
Ljusdal
|
ja
|
ja
|
2.
|
d. Anna Dagny Wivan
|
18/x 1902
(nolltvå)
|
|
ja
|
ja
|
3.
|
s. Nils Johan
|
i6/3 1904
(noll fyra)
|
>
|
ja
|
ja
|
4.
|
d. Rut Irma Lilly
|
12/x 1907
(nollsju)
|
»
|
ja
|
ja
|
5.
|
s. Karl Binär Emil
|
20/4 1 90 9
(nollnio)
|
»
|
ja
|
ja
|
6.
|
d. Nanny Ragnhild Dagmar
|
2B/n 1910
(tio)
|
7>
|
ja
|
nej
|
7.
|
d. Gira Gundborg
|
24/. 1912
(tolv)
|
B.
K
|
ja
4. Jonz
yrkoherde
|
nej
om
|
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
Avskrift av avskrift:
»Utdrag av protokoll, hållet vid Kungl. Helsinge regemen¬
tes krigsrätts sammanträde å lägerplatsen Mohed den 7 juli 1900.
§ I-
S. D. Genom regementsorder den 5 innevarande månad hade herr regements¬
chefen förordnat, att regementskrigsrätt skulle denna dag härstädes sammanträda för
att handlägga mål angående soldaten vid Arbrå kompani nr 41 Per Printz, anmäld
att hava varit vållande till, att beväringsmannen vid Järfsö kompani nr 58 Persson
dödats och att beväringsmannen vid samma kompani nr 35 Silfver sårats.
Da detta mal nu a utsatt tid klockan elva förmiddagen till handläggning före¬
togs, blev, i närvaro av regementsväbeln, sergeanten Erik Krantz såsom åklagare,
tilltalade Printz från arrestlokalen, där han förvarades, för krigsrätten inställd, var¬
jämte för målsäganden Silfver, som upplystes för närvarande vårdas å länslasarettet i
Söderhamn för den honom tillfogade skadan, tillstädeskom hans fader hemmansägaren
Nils Silfver i Hedsta, Ljusdals socken, utan att dock vara med fullmakt försedd.
Den till herr regementschefen i saken avgivna rapporten var av följande
lydelse:
»Expeditionen vid Kungl. Helsinge regementes beväringsrekrytmöte nr 56.
Till Chefen för Kungl. Helsinge regemente.
Härmed får jag vördsamt anmäla, att, då soldaten vid Arbrå komp. nr 41 Printz
i e. m. omkring klockan 8,40 e. m. inne uti Järfsö kompanis barack företog sig att
för andra visa, huru 6,5 mm. gevär m/96 skulle laddas, av oförklarlig anledning ett
skarpt skott lossades, varvid kulan dödade beväringsmannen vid Järfsö kompani nr 58
Persson och sårade beväringsmannen vid samma kompani nr 35 Silfver, j
Skjutning hade samma dag på e. m. ägt rum med samma gevär, och den över¬
blivna ammunitionen till expeditionshavande fanjunkaren återlämnats enligt hans
uppgift.
Printz är i förvaringsarrest insatt.
Mohed den 5 juli 1900.
Edward Rettig.
Befälhavare.
Eric Lindh».
Efter föredragning härav antecknades till närmare upplysning i målet: att den 4
innevarande månad skjutning med 6,5 millimeters gevär av 1896 års modell för första
gången företagits å Mohed, däri samtlige de till instruktörer vid beväringsrekrytmötet
kommenderade korpraler och menige, men icke några beväringsmän, fått deltaga; att
halva styrkan av instruktörerna å varje av regementets åtta kompanier börjat sin
skjutning klockan fyra eftermiddagen å lägerplatsens skjutbana, varefter den andra
5
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
hälften av instruktörerna klockan halv sex eftermiddagen fått utrycka till skjutning;
att Printz, som vore soldat för roten nr 41 å Arbrå kompani, men kommenderats så¬
som instruktör vid Järfsö kompani under mötet, tillhört denna senare hälft; att skjut¬
ningen vid de fyra första kompanierna försiggått i eu grupp under befäl av en subal-
ternofficer och skjutningen vid de fyra sista kompanierna, till vilka Järfsö kompani
såsom det femte hörde, i en annan grupp, under befäl av en annan subalternofficer,
löjtnant Oscar -Wilhelm Pihlström; att sistnämnda, under Pihlströms befäl vid skjut¬
ningen stående grupp varit efter kompanierna indelade i fyra skjutlag, vartdera vid
den senare skjutningen bestående av fem eller sex man; att till det första av nämnda
skjutlag, bestående av instruktörerna vid Järfsö kompani, hört volontärvicekorporalen
vid nämnda kompani nr 152 Skyttuer, vice korporalen vid samma kompani nr 14
Engsén, soldaten vid Ofvansjö kompani nr 11 Lindberg, soldaten vid Järfsö kompani
nr 6 Rosen samt Printz; att desse omedelbart före avgången till skjutbanan fått i
Järfsö kompanis expeditionslokal av den såsom fanjunkare tjänstgörande underofficern,
sergeanten Karl Fredrik Herman Ortman mottaga dels var sitt gevär av ovannämnda
model], dels ock vardera tio så kallade exercispatroner, tjugufem skarpa patroner och
en ammunitionsgördel; att de efter framkomsten till en början undervisats i laddning,
hantering och avtryckning av geväret, därvid exercispatronerna använts; att därpå
skjutning med skarpa patroner utförts efter tabellen 7 i skjutinstruktionen sålunda att
först fem skott lossats av varje man för sig i skjutlaget enligt nr 2 i nämnda tabell,
därpå fem skott enligt nr 3 i ansluten skjutlinje under befäl av skjutlagsbefälhavaren,
och slutligen fem skott enligt nr 4, då hela gruppen om tjuguen man formerad i an¬
sluten skyttelinje, under löjtnanten Pihlströms befäl, skjutit mot åtta tavlor; att, då
tiden icke medgivit avlossandet av de övriga tio skotten, fortsättningen av skjutöv¬
ningen på befallning av befälhavaren vid mötet, majoren m. m. P. E. Rettig, inställts;
att manskapet därpå av Pihlström tillsagts avlämna den överblivna skarpa ammuni¬
tionen till expeditionshavande underofficeren på varje kompani, varemot var och en
fått behålla det honom tilldelade geväret, exercispatronerna och ammunitionsgördeln.
Löjtnant Pihlström, som var vid rätten närvarande, uppgav på given anledning:
att han före skjutningens början givit befallning, att alla exercispatronerna skulle
läggas för sig i den längst till vänster belägna patronväskan uti ammunitionsgördeln
och alla de skarpa patronerna för sig uti den längst till höger sittande patronväskan
i samma gördel; att han efter skjutningens slut kommenderat »patron ut» och därpå
»för fot gevär» samt låtit visitera gevären och patronväskorna, på sätt skjutinstruktio¬
nen föreskreve; att han därpå tillsagt, att äldsta korporalen inom varje kompani hade
att ansvara för att all överbliven skarp ammunition avlämnades till expeditionshavande
underofficern, samt att han slutligen äfven givit tillsägelse, att hylsorna efter de av¬
skjutna patronerna bleve uppsamlade, men att någon kontroll över, att samtliga nämnda
hylsor även hopsamlats icke skett och till följd av svårigheten att taga reda på de¬
samma icke heller plägade ske.
Printz, som härefter hördes, vidgick, att han, på sätt ovan intagna rapport inne-
hölle, på aftonen den 4 innevarande månad i Järfsö kompanis barack avlossat ett
skarpt skott, som träffat beväringsmannen vid nämnda kompani nr 58 Persson och
nr 35 Silfver, vilka båda befunnit sig i ett annat rum i baracken än det, där Printz
lossat skottet med den påföljd, att Persson efter en kort stund avlidit och Silfver så¬
rats i ena armen; och berättade Printz, som medgav riktigheten såväl av löjtnant
Pihlströms ofvanberörda uppgifter som ock av övriga här ovan gjorda anteckningar på
given anledning ytterligare: att han av sergeant Ortman ej emottagit flera än tjugu¬
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
fem skärpa patroner; att kan därav, såsom befallt blivit, avskjutit femton ute på skjut-
banan och till Ortman återlämnat de övriga tio strax före klockan åtta på aftonen
omedelbart efter återkomsten från skjutbanan; att lian därpå deltagit i korum ock
efter dess slut jämte det övriga manskapet ätit kvällsvard; att kan därefter begivit
sig in uti det rum i Järfsö kompanis barack, kan jämte aderton andra män bebodde;
att klockan då varit omkring kalv nio; att sex eller sju man vid tillfället befunnit sig
inne i rummet; att Printz för att visa dem det nya geväret och dess* mekanism tagit
ett knippe exercispatroner ur ammunitionsgördeln, som hängt på väggen i rummet,
ock därmed laddat geväret samt avlossat alla fem patronerna, vilka samtliga varit exer¬
cispatroner ; att kan, efter att hava från golvet upptagit de avskjutna patronerna och
åter insatt dem i ramen ånyo laddat geväret med samma patroner ock avskjutit dem
än en gång, varefter kan hopsamlat patronerna och åter insatt dem i ramen, som han
därefter instoppat i en av väskorna uti ammunitionsgördeln; att, då strax därpå två
beväringsmän, som ej åsett hans laddning och affyring av geväret, inkommit och bett
honom förevisa det, han ånyo gått fram till ammunitionsgördeln och ur en av dess
väskor — vilkendera kunde han ej säga — framtagit ett knippe patroner och därmed
laddat geväret; att, då han därpå tryckt av, ett skarpt skott smällt och gått genom
väggen till ett angränsande rum; att, innan han hunnit hämta sig från sin bestörtning
däröver, ovanbemälde Skyttner inkommit i rummet och frågat, vem som skjutit; att
Printz därvid genast tillkännagivit, att han lossat skottet, och på samma gång frågat,
om någon skadats därav, vartill Skyttner då jakat; att Printz emellertid kvarstannat i
rummet, som därpå snart fyllts av soldater och beväringsmän; att Printz strax därpå
erhållit befallning inställa sig å bataljonsexpeditionen, där han för major Rettig fått
redogöra för förloppet vid skottets avlossande, varefter han tillsagts arrest.
Det upplystes och antecknades såsom ostridigt, att jämväl de övriga fyra patro¬
nerna i det knippe, som ifrågavarande skarpa patron tillhört, varit skarpa; samt att
för övrigt i Printz ammunitionsgördel endast påträffats två knippen exercispatroner,
vartdera innehållande fem stycken sådana.
På given anledning förmälde Printz, att han saknat all kännedom om, att nyss¬
nämnda fem skarpa patroner funnits i hans ammunitionsgördel, och icke kunde för¬
klara, huru desamma ditkommit; samt antoge, att de funnits i gördeln, då densamma
till honom utlämnats, ehuru han icke märkt deras därvaro.
Med anledning av sist berörda uppgift upplystes, att den af Printz begagnade
ammunitionsgördeln ankommit för omkring två år sedan från utredningsförrådet i Stock¬
holm till regementets förråd å Mohed, där densamma därefter legat obegagnad ända
till dess den utlämnats till Printz.
För krigsrätten företeddes dels några knippen skarpa patroner till 6,5 millimeter
geväret m/96, dels ock några knippen exercispatroner till samma gevär; och iakttogs
samt antecknades därom: att de skarpa patronerna och exercispatronerna voro var¬
andra till utseendet lika med den skillnad allenast, att kulan i de skarpa patronerna
vore till färgen stålgrå, medan motsvarande del av exercispatronerna vore mässing-
färgad, ehuru denna sistnämnda färg, sannolikt till följd av nötning, betydligt bleknatj
samt att de skarpa patronerna vore något tyngre än exercispatronerna, dock icke i
högre_grad än att vid någon ouppmärksamhet ett misstag väl kunde ske.
Åklagaren anhöll härefter om vittnesförhörs anställande med för sådant ändamål
inkallade och närvarande fanjunkaren Jonas Styf, serganten Karl Fredrik Herman Ort¬
man, volontärvicekorporalen Lars Olof Skyttner, vice korporalen Anders Engsén, sol¬
daterna vid Arbrå kompani nr 12 Hans Öst och nr 20 Per Lind samt beväringsmännen
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
vid Järfsö kompani nr 80 Fritz Erik Bengtsson, nr 81 Per Olof Larsson, nr 74 Olof
Nilsson, nr 60 Lars Magnus Persson, nr 70 Svante Larsson, nr 66 Jonas Bäck, nr 124
Johan Olsson och nr 44 Karl Gustaf Jonsson, vilka samtliga, ojäviga befuuna, fingo
avlägga vittneseden, om vars vikt de erinrades, varefter de hördes var för sig och
berättade:
1:6) Ortman: att vittnet såsom expeditionshavande underofficer å Järfsö kompani
eftermiddagen den 4 innevarade månad till de såsom instruktörer å nämnda kompani
kommenderade korporaler och menige utdelat skärpa patroner till 6,5 millimeters gevär
av 1896 års modell att användas vid den samma eftermiddag försiggångna skjutningen;
att vittnet för ändamålet av regementets förrådsförvaltare fått emottaga en ammuni-
tionsläda, innehållande dylika patroner till ett antal, enligt anteckning på lådan, av
1,080 stycken; att vittnet haft nämnda låda förvarad i det för Järfsö och Arbråkom¬
panier gemensamma expeditionsrummet i exercishuset, där vittnet till instruktörerna
utlämnat patronerna; att till den avdelning av Järfsö kompani, vilken skjutit klockan
fyra eftermiddagen och som bestått av sex man, av vittnet utlämnats till varje man-
tjugufem skott, varav varje man återställt tio skott; att till den avdeluing, som bör¬
jat sin skjutning klockan halv sex, och vilken avdeluing bestått av vittnena Skyttner,
Engsén, Lindberg och Rosén samt tilltalade Printz, även utlämnats tjugufem skott åt
varje man; att efter skjutningens slut var och en av dem till vittnet återställt tio
skott; att vittnet, som sålunda bort hava niohundrafemton skarpa skott, emellertid vid
räkning, som av vittnet företagits efter ifrågavarande olyckas inträffande, funnit fem
skott saknas i nämnda antal; att vittnet icke kunde förklara, huru nämnda fem patroner
förkommit; att vittnet vid utlämnandet av patronerna, som legat i paket om tio styc¬
ken, till den avdelning, Printz tillhört, särskilt erinrade sig, att vittnet lämnat åt
varje man två paket samt dessutom åt Skyttner, som stått först i avdelningen ett hälft
paket, eller ett knippe om fem patroner, sittande samman i en ram, och åt två av
de övriga i avdelningen vartdera ett paket med tillsägelse att dela detsamma med sido¬
kamraten, vadan vittnet icke vid sagda tillfälle utlämnat mera än det stadgade antalet
patroner; att vid avlämnandet av de icke använda patronerna varje man i avdelningen
till vittnet återställt tio patroner, varom vittnet ytterligare förvissat sig genom att
sammanräkna antalet återställda patroner, som därvid visat sig utgöra femtio; att vitt¬
net vid utlämnandet av patronerna befunnit sig omedelbart invid ammunitionslådan
och direkt ur densamma till varje man överlämnat patronerna, vadan vittnet ansåge
att något olovligt tillgrepp av patronerna därvid icke kunnat ske; att vid patronernas
återställande vittnet däremot setat vid ett bord, å vilket patronerna upplagts, med
ammunitionslådan, som stått öppen, snett bakom sig, vadan möjligheten, att därvid ett
tillgrepp ur lådan förövats oförmärkt av vittnet, icke vore utesluten, ehuru vittnet an¬
såge föga sannolikt, att så kunde hava skett; att vittnet, sedan den sista avdelningen
återställt sina skarpa patroner, icke lämnat expeditionsrummet förrän signal till korum
givits, då vittnet jämte vittnet Styf, som i samma rum hade Arbrå kompanis expedi¬
tion, gått ut och stängt dörren efter sig samt upphängt nyckeln utanför dörren.
2 o) Styf: att vittnet, som befunnit sig inne i det för Järfsö och Arbrå kompa¬
nier gemensamma expeditionsrummet såväl då Ortman därstädes ifrågavarande efter¬
middag till andra avdelningen av Järfsö kompanis instruktörer utlämnat ammunition,
som ock då Ortman av samma avdelning återbekommit de överblivna skarpa patro¬
nerna. icke hade sig något vidare bekant, som kunde lända till upplysning i målet,
än att vittnet hört Ortman efter avlämnandet yttra, att antalet återställda patroner
vore riktigt;
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
3:o) Skyttner: Angående utlämnandet och återställandet av de skarpa patronerna
lika med Ortman, med tillägg på given anledning, att vittnet icke vid någotdera till¬
fället särskilt iakttagit Printz och icke kunde säga huruvida han eller någon
annan kunnat oförmärkt tillägna sig några patroner ur ammunitionslådan eller
ens huruvida nämnda låda vid patronernas återställande varit öppen eller ej;
varjämte vittnet ytterligare uppgav, att vittnet icke under skjutningen eller
eljest förmärkt, huruvida Printz innehaft för många patroner, eller huruvida han
underlåtit avlossa någon av de föreskrivna femton patronerna, men hört löjtnant Pihl-
ström under sista avdelningen av skjutningen, då hela gruppen samtidigt givit eld,
tala något om bliudskjutning; att vittnet omkring klockan halv nio eftermiddagen
samma dag, då vittnet uppehållit sig i ett yttre rum i Järfsö kompauis logement, hört
ett skarpt skott smälla och strax därpå sett Silfver utkomma från ett inre rum hållande
om sin vänstra underarm med högra handen; att, sedan vittnet erfarit, från vilket
rum skottet lossats, vittnet genast begivit sig dit och i dörren mött Printz, som själv¬
mant, utan någon fråga från vittnet förklarat, att han lossat skottet, som hörts; att
Printz därpå sprungit efter geväret, överlämuat detsamma till vittnet, som öppnat låset
och funnit fyra skarpa patroner sittande i geväret; samt att, sedan vittnet tillkallat
vittnet Engsén och ännu eu man, patronerna uttagits ur geväret och räknats samt
jämte tio i Printz ammunitionsgördel funna exercispatroner överlämnats till sergeant
Hans Wennberg.
Med anledning av Skyttners vittnesmål upplyste löjtnant Piblström, att han
under skjutningen i tredje avdelningen iakttagit, att skotten icke gått av för Printz
till följd därav, att denne icke efter föregående skotts avlossande dragit »mekanism»
tillräckligt långt tillbaka, varför Pihlström, som trott, att detta berodde av okunnig¬
het i gevärets hanterande, yttrat, att Printz »sköte blint», men att, sedan Pihlström
sedermera erfarit, att Printz under en kommendering vid militärskolan i Gävle haft
tillfälle göra sig fullt förtrogen med 6,5 millimeters geväret av 1896 års modell, vore
tveksam, huruvida Printz’ »blindskjutning» berott av okunnighet eller skett uppsåt¬
ligen, för att såsom bland soldaterna icke ovanligt vore, behålla de icke avlossade
skarpa patronerna.
Printz medgav, att han under tredje avdelningen av skjutningen icke fått skot¬
ten att gå av genast, men påstod, att detta icke berott av någon underlåtenhet att
draga gevärsmekanismen tillräckligt långt tillbaka efter föregående skott, utan av
något fel, som han icke kunde förklara; hvarjämte Printz vidgick, att han under en
kommendering vid militärskolan i Gävle blivit fullt förtrogen med gevär av ifråga¬
varande typ och även under beväringsmötet inför kamraterna skrutit över, att han
vore den ende på Järfsö kompani, som förstode sig på det nya geväret; vidhållande
Printz, att han avlossat samtliga de femton föreskrivna skotteu och icke gjort något
försök att »skjuta blint».
Härefter fortsattes förhöret med övrige vittnena, som berättade:
4:o) Engsén: angående utlämnandet och återställandet av de skarpa patronerna
lika med Ortman, med tillägget: att vittnet, efter att hava av Ortman mottagit två
paket eller tjugu patroner för egen räkning fatt ytterligare ett paket att dela med
Printz, hvilket vittnet ock gjort; att vittnet icke kunde bestämt säga, huru många
patroner Ortman lämnat direkt till Printz; samt att vittnets bestämda åsikt vore, att
Printz icke vare sig vid utlämnandet eller återställandet av patronerna varit i tillfälle
tillägna sig några sådana ur ammunitionslådan; att vittnet icke varit i tillfälle iakttaga
Printz under skjutningen på skjutbanan; att, då vittnet omkring klockan half nio pa
aftonen samma dag stått inne i ett av rummen uti Järfsö kompanis logement och
9
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
samtalat med nr 58 Persson ett skott smällt och träffat Persson, så att blodet sprutat
över vittnet; samt att Persson, som vid skottet stigit bakåt och ropat »hjälp», därpå
blivit utburen ur logementet;
5:o) Rosén: angående mottagandet och avlämnandet af ammunitionen samt skjut¬
ningen å skjutbanan lika med Engsén; samt att vittnet för övrigt icke hade sig något
i saken bekant;
6:o) Lindberg: lika med Rosén;
7:o) Öst: att vittnet och vittnet Lind, vilka såsom instruktörer på Arbrå kompani
deltagit i skjutningen med den nya gevärstypen samtidigt med Printz, under tredje
avdelningen av skjutningen stått på var sin sida om Printz, men att vittnet icke
därunder iakttagit något vidare, än att vittnet hört löjtnant Pihlström till någon av
de skjutande säga, att han »laddade blint»; samt att vittnet icke kunde säga, huru¬
vida Printz under nyssnämnda skjutning avskjutit alla sina fem föreskrivna skott eller
ej; men att han lossat minst..ett av dem;
8:o) Lind: Lika med Öst endast med den skillnad, att vittnet icke kunde säga,
huruvida Printz under tredje avdelningen av skjutningen lossat något skott eller ej;
9:o) Bengtsson: att, då vittnet jämte en eller två andra beväringsmän kort efter
klockan halv nio eftermiddagen ifrågavarande dag inkommit i sitt logement några
bett Printz, som förut befunnit sig där och, enligt hvad som uppgivits, nyss förevisat
det nya geväret, att ånyo förevisa detsamma; att Printz med anledning därav fattat
geväret, som stått någonstädes i rummet, samt tillika ur sin ammunitiousgördel, som
hängt i en skum vrå av rummet, framtagit ett knippe patroner; att vittnet icke sett,
ur vilken av väskorna i gördeln han tagit nämnda patronknippe, och icke heller varit
i tillfälle närmare iakttaga patronernas utseende; att Printz därpå öppnat gevärslåset
och inlagt patronknippet samt tryckt av, därvid till allmän förvåning ett skarpt skott
smällt; samt att vittnet, som icke iakttagit Printz utseende eller beteende vid knallen
av skottet omedelbart därpå sprungit ur rummet, enär vittnet hört någon skrika;
10:o) Larsson: i huvudsak lika med Bengtsson med tillägg att Printz sett
»häpen» ut, då skottet smällt;
ll:o) Nilsson: lika med Bengtsson, med tillägg: att vittnet även åsett Printz’
första förevisande av geväret, då han laddat med exercispatronerna; att Printz vid
tillfället icke varit fullt nykter; samt att han vid knallen av skottet sett bestört ut;
12:6) Persson: lika med Bengtsson med tillägg: att vittnet även åsett Printz’
första förevisande av geväret inne i logementet, och att Printz vid tillfället ej varit
fullt nykter;
13:o) Larsson: lika närmast föregående vittne;
14:oJ Bäck och 15:o) Olsson: i huvudsak lika med vittnet Bengtsson; samt
16:o) Jonsson: att vittnet jämte vittnet Engsén, Silfver och numera avlidne
Persson stått och sett på ett gevär i ett av rummen uti den barack, där Järfsö kom¬
pani vore förlagt, då ett skott smällt samt Persson och Silfver skrikit till; samt att
vittnet därpå hjälpt till att föra Persson, som blivit svårt sårad och icke själv kunnat
gå upp till lasarettet, där han vid ankomsten avlidit.
Vittnesberättelserna, ur protokollet upprepade, vidkändes av vittnena.
Med anledning av vittnesmålen uppgav Printz: att lian icke kunde minnas, det
han, såsom vittnet Engsén uppgivit, vid uttagandet av den skarpa ammunitionen av
Engsén bekommit ett knippe patroner, utan ville erinra sig, att han erhållit samtliga
tjugufem patronerna omedelbart av sergeant Ortman; att Printz visserligen mellan
klockan tvä och tre eftermiddagen den 4 innevarande månad druckit några flaskor Öl —
2 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 sand. 59 höft. (Nr 123.)
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
hur många kunde han icke säga — men därefter icke förtärt några starka drycker;
samt att hau i motsats till vad några av vittnena uppgivit, på aftonen vid ifråga¬
varande skotts avlossande varit fullkomligt nykter.
Löjtnant Pihlström upplyste, att han under skjutningen icke kunnat förmärka,
att Printz varit i någon mån drucken.
Åklagaren anhöll härefter om uppskov i målet för att komma i tillfälle däri
förebringa ytterligare utredning och särskilt för att förete obduktionsprotokoll angående
dödade Persson.
Det upplystes, att bemälde Persson varit ogift, och att hans närmaste anhöriga
vore hans fader, förre torparen Per Persson i Näsberg, Färila socken.
Efter antecknandet härav fann krigsrätten skäligt uppskjuta målets vidare hand¬
läggning till lördagen den 18 nästinstundande augusti klockan sju eftermiddagen, då
tilltalade Printz, som icke längre skulle för åtalade brottet i häkte hållas, borde, i
närvaro af åklagaren, inför krigsrätten sig inställa vid äventyr att eljest varda på egen
bekostnad till rätten hämtad; och skulle batalj onsläkaren Jakob Gustaf Arpi förordnas
att i laga ordning verkställa rättsmedicinsk obduktion å Perssons döda kropp, samt
med instrument däröver till krigsrätten före sagda dag inkomma, varjämte vederbörligt
läkarebetyg angående Silfver skulle infordras samt Silfver såsom målsägande kallas att
ovannämnda dag inför krigsrätten sig inställa; vilket avsades; Avträdde.
Som ovan
På krigsrättens vägnar:
Wilh. Haglind.
Från konceptprotokollet rätt avskrivet, betygar
Ex officio:
Nils Nyström.
Auditör».
Från avskrift rätt avskrivet, betyga
O. J. Stålhand. Brita Stålhand.
Ombudsman i Ljusdal.
Avskrift.
»Utdrag ur protokoll, hållet vid Kungl. Helsinge rege¬
mentes krigsrätts sammanträde å lägerplatsen Mohed den 18
augusti 1900.
§ 1.
S. D. Jämlikt krigsrättens den 7 nästlidne juli fattade beslut företogs nu til
fortsatt handläggning rannsakningsmålet angående soldaten vid Arbrå kompani nr 41
11
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
Per Printz, tilltalad för vållande till annans död och till svår kroppsskada; och in¬
ställde sig därvid, i närvaro av regementsväbeln, sergeanten Nils Westberg såsom
åklagare, tilltalade Printz personligen, varjämte tillstädeskommo dels vice häradshöf-
dingeu Erik Wilhelm Höijer såsom ombud för målsäganden beväringsmannen Nils
Johan Silfver, på grund av ingiven fullmakt, dels ock fanjunkaren Per August Pet¬
tersson såsom ombud, på grund av ingiven fullmakt, för dödade beväringsmannen Karl
August Perssons fader, förre torparen Buller Per Persson, som nu genom ombudet för¬
klarade sig i målet föra målsägandetalan.
Det vid föregående rättegångstillfället i målet förda protokoll upplästes och läm¬
nades utan anmärkning.
Printz vidhöll på tillfrågan sina förut i målet lämnade uppgifter endast med den
ändring och det tillägg, att han bestämt erinrade sig hava vid utbekommandet av den
skarpa ammunitionen den 4 nästlidne juli av sergeant Ortman bekommit samtliga de tjugu¬
fem skarpa patronerna, men att Printz icke kunde säga, huruvida han därutöver av
vice korpralen Engsén, på sätt denne berättat, erhållit ytterligare fem skarpa patroner.
På given anledning upplyste löjtnanten Oscar Wilhelm Pihlström, som var vid
rätten närvarande, att patronväskorna icke vid visiteringarna före och efter den i målet
ifrågakomna skjutövningen öppnats, samt att de i skjutövningen deltagande omväxlande
vant skjutlagsbefälhafvare därunder.
Förut såsom vittne i målet Förde sergeanten Karl Fredrik Herman Ortman före¬
trädde härefter för rätten samt anhöll att få till sitt vittnesmål göra det tillägg, att
numera efter förnyade sökningar av det till honom utlämnade förrådet av skarp ammu¬
nition funnit, att däri icke fattades några patroner, och att hans förut lämnade upp¬
gift, att han saknade fem skarpa patroner, förty måste hava berott på ett misstag;
men kunde Ortman, trots upprepade frågor, icke avgiva någon tydlig och tillfreds¬
ställande förklaring över, vare sig när och huru han upptäckt nämnda misstag eller
huru han kommit att göra sig skyldig till samma misstag.
Till krigsrätten hade nu inkommit protokoll angående den å beväringsmannen
Karl August Perssons döda kropp förrättade obduktionen samt läkarebetyg angående
målsäganden Silfver, vilka handlingar voro av följande lydelse;
■>Avskrift.
År 1900 den 9 juli förrättades på förordnande av Kungl.
Helsinge regementes krigsrätt rättsmedicinsk besiktning och lik¬
öppning å döda kroppen efter beväringsmannen nr 53 Persson
vid Järfsö kompani, vilken den 4 innevarande månad avlidit å
Mohed. Förrättningen verkställdes i kommunalrummet vid Mo
kyrka av undertecknad i närvaro av fältläkarestipendiaten S. Ljung¬
man och sergeant E. Krantz m. fl. Likets identitet intygades av
fältläkarestipendiaten S. Ljungman, som även förde protokollet.
Species facti:
En förordnandet åtföljande skrivelse till chefen på Kungl. Helsinge regemente
och undertecknad Edward Rettig, befälhavare, daterad den 4 juli 1900, upplyser i huvud¬
sak följande:
12
Motioner i Andra hammaren, Nr 123.
att den 4 juli klockan 8: 40 e. in. av oförklarlig anledning ett skarpt skott los¬
sades av soldaten vid Arbrå kompani nr 41 Printz ini Järfsö kompanibarack, varvid
kulan dödade bemålde 53 Persson. Av den under sommaren å mötet tjänstgörande
läkaren har vid obduktionstillfället lämnats följande upplysningar:
att skottet lossades från ett mausergevär i ett närgränsande rum till det, där
Persson för tillfället vistades,
att kulan efter att Lava genomträngt en patronväska, en cirka 4 centimeter tjock
brädvägg, bakom densamma hängande klädespersedlar först träffat beväringsmannen
Silfver i vänstra överarmen så att överarmpipan splitti-ats.
att kulan därpa träffat beväringsmannen 53 Persson, så att den först genombor¬
rat vänstra underarmen och sedan inträngt i bröstet på samma sida,
att Persson omedelbart efter skottets lossande själv begivit sig ett stycke (cirka
40 meter) på väg till sjukhuset, men efter att ett par gånger ha fallit omkull, blivit
ditburen, och har där avlidit, innan läkaren hunnit komma tillstädes.
Liket har till och med den 6 juli på morgonen förvarats i en krutbod å Mohed
och har sedan varit bisatt i graven å Mo kyrkogård.
Lufttemperaturen har växlat mellan -f- 10 och -j- 25° Celsius.
C. Yttre besiktning.
1. Liket ligger upplagt på obduktionsbordet iklätt eu skjorta;
2. Kroppen kraftigt byggd, muskulaturen väl utvecklad;
3. Allmänna hudfärgen blek;
4. Å ryggsidan med undantag av de ställen, som varit utsatta för tryck en diffus blå
violett färgning, som vid insnitt visar sig bero på blodöverfyllnad i de ytliga hud¬
kärlen. Likstelhet kvarstår överallt undantagandes i högra armen;
5. Den hårbeväxta delen av huvudet jämte pannan oskadade;
6. Ögonen halvslutna, dess bindehinnor synnerligen bleka. Pupillerna lika stora;
7. Från näsöppningen utrinner en svagt rosafärgad vätska;
8. I yttre hörselgängarna intet främmande innehåll;
9. Munnen sluten, tungan innanför tandgården;
10. I munnen ingen främmande kropp och ingen främmande lukt. Halsen rörlig
inom normala gränsen;
11. Bröstkorgen välbildad;
12. Buken uppdriven spänd;
13. Yttre könsorgan och stolgångsöppningen utan anmärkning;
14. A vänstra underarmen 8 centimeter från handloven å undersidan finnes ett 3
centimeter långt och 2,5 centimeter brett något »oregelbundet» sår; i hvars ena
kant synes en sena och i botten sönderskjutna blodgenomdränkta muskler.
Sårets kanter ojämna. Såret fortsätter sig i en snett uppåt på a,rmens böjsida
förlöpande sårkanal, som utmynnar 8 centimeter nedom armbågsvecket.
7 centimeter nedom armbågsvecket och 1 centimeter ovanför och utanför sista
saret kännes under huden ett hårt föremål. Vid insnitt visa sig 2 smärre knappt
centimeter-stora fyrkantiga tunna vridna metallplattor, härledande sig från kulan.
Uuderarmbenen oskadade;
15. 7 centimeter nedom och 1,5 centimeter utanför vänstra bröstvårtan synes en 1,5
centimeter lång och 1 centimeter bred oval substansförlust i huden. Dess ränder
13
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
äro ojämna, ur såret sipprar en svart blodfärgad vätska. I övrigt inga tecken
till yttre våld.
Inre besiktning.
16. Huvudsvålens insida ovanligt blek;
17. Den avsågade delen av huvudskålen, som avlossas med vanlig lätthet, är symme¬
trisk, något tjockare än vanligt;
18. Hårda hjärnhinnor glatt och glänsande av vanlig tjocklek samt något ökad spän-
ning.
Långa blod serören innehåller ett par matskedar halvflytande blod.
Härda hjernhinnans insida blekt rosafärgad utan beläggning;
19. Mjuka hjärnhinnan tunn, glatt och glänsande. Blodkärlen måttligt fyllda. Sido-
kamrarna innehålla en ytterst ringa mängd klar ljusgul vätska;
20. Hjärnans vita substans, de centrala ganglierna, lilla hjärnan, varalsbryggan,
hjärnbarken och förlängda märgen samtliga bleka. Mjuka hjärnhinnan lossar
med vanlig lätthet;
21. Bukhinnan överallt glatt och glänsande;
22. Intet främmande innehåll i bukhålan. Tarmarna betydligt gasfvllda;
23. Luftstrupens slemhinna smutsigt brunröd, betäckt av en obetydlig mängd gråhårt
slem. Ljudspringan fri;
24. Sedan de mjuka bröstbetäckningarne blivit avskalade visade sig en 1 centimeter
lång 0,5 centimeter bred skärformig öppning å 6:te vänstra revbenet på gränsen
mellan ben och brosk, dock med den större delen av bensidan, och motsvarar
öppningen det i punkt 15 beskrivna såret i bröstväggen;
25. Vid bröstkorgens öppnande sammandraga sig lungorna normalt. Inga samman-
växningar;
26. I högra lungsäcken en obetydlig mängd blodig serös vätska. I vänstra lungsäc¬
ken 2,200 kubikcentimeter levrat dels tjockflytande mörkt blod;
27. I hjärtsäcken strax nedanför hjärtspetsen ett runt 10-öres stort hål ur vilket blod
utrinner;
28. Efter uppklippning av hjärtsäcken synes y2 centimeter ovanför hjärtspetsen i
vänstra kammarväggen ett ej fullt 10-öres stort runt sår med jämna kanter. I
vänstra kammarens bakre vägg omedelbart under det serösa överdraget kännes
en hård kropp frambuktande ytan. Runt omkring densamma en blodutådring i
hjärtköttet. Efter hjärtats uppklippning i läge synes det förut omnämnda såret
fortsätta sig i en kanal med riktning uppåt och bakåt mynnande med en öppning
med ojämna slitna kanter in i vänstra hjärtkammaren, där papillmuskel blivit
nästan jämt avskuren och påträffades bakom den i bjärtväggen den återstående
delen av kulan som blivit c-formigt böjd och avplattad på längden och bestod av
både mantel och blykärna. Hjärtat tomt. Hjärtat av vanlig storlek och kon¬
sistens, hjärtköttet blekt. Valvler och mynningar utan anmärkning;
29. Lungorna visa sig vid insnitt ovanligt bleka och ytterst sega till konsistensen.
Knappast någon luft eller vätska kan utpressas ur snittytan;
30. Mjälten lös och sladdrig visar en ringa blodhalt;
31. Njurarna av vanlig .storlek och något slapp konsistens, snittytan skarp, rätt be¬
tydlig blodfyllnad. Kapseln lossar lätt;
14
Motioner i Andra hammaren, Nr 123.
32. Levern av vanlig storlek och konsistens, snittytan jämn, blek. Blod halten måttlig;
33. Magsäcken betydligt utspänd, innehåller cirka 300 kubikcentimeter vällingstjock
massa. Slemhinnan blek.
34. Tunntarmarna betydligt gasfyllda. Innehåller en obetydlig mängd slem. Slem¬
hinnan blek;
35. Tjocktarmen innehåller en grötig massa;
36. Blåsan tom;
37. I övrigt ingen skada å skelettet;
38. För övrigt inget att anmärka.
Sålunda befunnet, sanningsenligt dikterat, uppläst och justerat intygar:
Gustaf Arpi,
Batalj onsläkare.
Att alla kaviteter blivit öppnade och protokollet av obducenten under förrätt¬
ningen dikterat intyga:
Sven Ljungman, Eric Krantz,
Fältläkarestipendiat. Sergeant.
På grund av vad obduktionsföreteelserna sålunda givit för banden får jag härmed
avgiva det utlåtande:
att döden varit en omedelbar följd av det 53 Persson tillfogade skottet, vilket
genomträngt bröstväggen (se punkt 15, 24) samt vänstra hjärtkammarväggen (se punkt
28) och så åstadkommit den oerhörda blödningen i vänstra lungsäcken (punkt 26),
vilket på beder och samvete intygas.
Söderhamn den 9 juli 1900.
Gustaf Arpi,
Bataljonsläkare.
Vidimeras å tjänstens vägnar:
Gustaf Arpi,
Batalj onsläkare».
»Beväringsmannen nr 35 av Järfsö kompani, Nils Johan Silfver infördes tidigt
på morgonen den 5 sistlidue juli till härvarande lasarett efter att, enligt uppgift, hafva
kvälleu förut å Moheds lägerplats träffats av ett gevärsskott i vänstra överarmen.
Han företedde därvid följande skador:
Å vänstra överarmens baksida, något ovan mitten, fanns ett runt hål, påtag¬
ligen ingångsöppningen för ett skott, med något ojämna ränder och genomsläppande
ett pekfinger.. Å främre sidan fanns ett längs överarmsvulsten gående, tämligen liniärt,
liksom spräckt sår på omkring 7 cm., med ojämna kanter. Innanför detta, delvis ut¬
trängande därigenom, voro de stora överarmsmusklerna å böjsidan, såväl längsefter
som på tvären, i oerhörd utsträckning sönderslitna, endast på enstaka ställen med
bibehållet sammanhang mellan de övre och nedre styckena innanför och delvis ut¬
trängande ur muskelsären var överarmsbenet i sin helhet söndersplittrat i eu stor
mängd smärre och större skilda delar af skiftande, mest skarpspetsade former, och in-
Motioner i Andra kammaren, Nr 123. 15
togo de sålunda sönderstyckade mellersta delarne av benet omkring en handsbredd
i utsträckning. De övre och nedre huvudbrottstyckena voro skarpt och snett spetsade,
det nedre därjämte längsefter kluvet ända ned till närheten av armbågsleden.
Sedan skadorna blivit skötta och förbundna, befann sig patienten de närmaste
dagarna oklanderligt väl, endast vid ett par tillfällen med obetydlig stegring av kropps¬
värmen. Den skadade uppdrogåt läkaren att vid förbandsväxlingen den 8 juli handla
efter omständigheterna, och da därvid de ovannämnda benskadorna blevo granskade
och bestyrkta samt muskelsårkanterna voro i vid utsträckning stadda i sönderfallande
och tecken till börjande varbildning visade sig, gjordes amputation å överarmen invid
skadornas övre gräns.
På grund av vad sålunda förekommit, får jag avge ett
Intyg:
att beväringsmannen nr 35 Silfver av Järfsö kompani vid intagning å härvarande
lasarett den 5 sistlidne juli företedde så betydande förstörelse av bud, muskler och ben
a vänstra överarmen, att amputation blev nödvändig; och
att den° kvarvarande, i god läkning stadda delen av överarmen, vars nedre yta
befinner sig på ett avstånd av omkring 8 cm. från motsvarande armhålas högsta välvning,
endast i rätt obetydlig män kan, älven under förutsättning av mekanisk hjälp-
anordning komma att bli användbar vid arbete; vilket härmed på heder och samvete
intygas.
Söderhamn den 16 augusti 1900.
Fredr. Rudberg.
Lasarettsläkare.»
Efter föredragning härav överlämnade åklagaren målet till krigsrättens prövning
under yrkande att Printz matte fallas till ansvar för vållande till annans död och till
svår kroppsskada.
Malsäganden Silfvers ombud fordrade skadestånd åt denne enligt följande räkning:
»Rakning å ersättning för den kroppsskada, som den 4 juli tillfogats mig å Mo-
hed under min tjänstgöring som värnpliktig.
Sveda och värk ...................................................................................... Kronor 1,000: —
Ersättning för fullständig mistning av arbetsförtjänst från och med den 18 juli 1900
eller från beväringsmötets slut till den 1 januari 1901, då jag bör kunna förrätta nå^ot
arbete, 5 kronor pr^ dag. Ersättning för 3/4 invaliditet för framtiden från och med
sistnämnda dag. Då jag i oskadat skick kunnat beräkna eu årsinkomst av 2,000 kro¬
nor, fordrar jag nu 8/4 därav, 1.500 kronor pr år.
Kostnad för inköp av en konstgjord arm och hand.
Söderhamn den 18 augusti 1900.
Nils Johan Silfver.»
Härvid voro fogade följande handlingar:
l:o) Utdrag ur församliugsboken.
1. Att hemmansägaresonen Nils Johan Silfver i
2. Skogsta s. 2 (i Hed-ta)
3. född den 1 mars 1879 (sjuttionio)
4. i Sunne församling af Värmlands län
5. är vaccinerad, är inskriven som värnpliktig nr 35 153/1900
16
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
6. äger god kristendomskunskap, är till nattvardens begående oförhindrad
7. åtnjuter medborgerligt förtroende, är san.inanvigd med Ida Maria Karlsson
genom vigsel den 6 maj 1900
9. betygar Ljusdals församling i Gävleborgs län den 2 augusti 1900.
Ålb. Joll. Wallén,
v. pastor.»
2:o) »På begäran får härmed intyga att bondesonen Nils Johan Silfver i Hedsta
varit tillsammans med mig i murning i tvenne år, varpå jag ansåg honom kompetent
i yrket, intygas.
Strömsholm den 14 augusti 1900.
J. Olsson, J. Nordin,
f. d. Nämndeman. Murare.»
3:o). »På begäran av hemmansägaren Nils Silfver å s. 2 i Skogsta, Ljusdals socken,
får jag härmed intyga och lämna det vitsord att hans son, beväringsynglingen Johan
Silfver, ävenledes från Skogsta, Ljusdals socken, under sina ynglingaår hos mig inne¬
haft arbete under en följd av år. såväl vid timmerkörningar som ock timmerflottning,
och har han alltid uppfört sig på det mest oklandervärda sätt samt med liv och lust
deltagit och utfört sina arbeten med kraft och skärpa.
Dessutom vad hans uppförande beträffar, kan jag med nöje ge honom det vitsord,
att han varit ett mönster för nutidens ynglingar.
Kinstaby den 17 augusti 1900.
L. O. Sundberg,
Flottningsentreprenör.»
Dessutom begärde Silfvers ombud ersättning för inställelsen vid rätten enligt en
så lydande räkning:
»Räkning å kostnaden för mitt ombuds uppvaktning vid kungl. Helsinge rege¬
mentes krigsrätt å Mohed den 18 augusti 1900:
Resa Ljusdal—Söderhamn och åter .................................... 13:10
Aug. 17—19. 3 dagars vivre och tidspillan ..................... 30: —
» 18—19. Skjuts Bergvik—Mohed och åter ............... 2:20
> 18 Ombudsarvode.............................................. 25: —
Krouor 70: 30
Söderhamn den 18 augusti 1900. Nils Johan Silfver.»
Målsäganden Perssons ombud fordrade gottgörelse åt denne för den honom
genom sonens död förorsakade förlust med etthundra kronor årligen samt ingav till stöd
för skadeståndsanspråket två intyg av följande lydelse:
»Att f. torparen Buller Per Persson i Näsberg är i fattiga omständigheter samt
blind och oförmögen att genom arbete själv bidraga till sitt uppehälle, intygas.
Färila den 31 juli 1900.
Per Hannberg,
ordf. i kommunalnämnden.»
»Att Karl August Buller, född den 12/6 1879, och avliden av vådaskott å Mohed
den 4/7, under sin livstid tillsammans med sina bröder underhöll sin blinde och ut¬
17
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
fattige fader, f. torparen Buller Per Persson, och att omskrivne fader genom sonens död
gjort eu kännbar förlust, samt att fadren Buller Per Persson är helt och hållet oför¬
mögen såsom sängliggande sedan flera år att bidraga till sitt uppehälle betygas
härmed.
Pärila den 31 juli 1900.
Ax. L. Brundin,
Kyrkoherde.»
Printz bestred de framställda skadeståndsyrkandena såsom alltför höga samt an¬
märkte särskilt, att Silfver icke bort kunna påräkna större arbetsförtjänst än tre kronor
femtio öre om dagen.
Då häruppå något vidare till antecknande icke förekom, fingo vederbörande av¬
träda, medan krigsrätten överläde till följande, för dem åter förekallade offentligen
avsagda
Utslag.
Genom tilltalade Per Printz’ egen bekännelse och hvad för övrigt i målet före¬
kommit, finner krigsrätten det vara utrett och styrkt, att Printz på aftonen onsdagen
den 4 nästlidne juli i ett av rummen uti Järfsö kompanis barack här å Mohed, på en
av några kamrater gjord anhållan att visa dem ett samma dag till Printz för begag¬
nande utlämnat gevär av en ny typ, ur sin i rummet hängande ammunitionsgördel, vari
funnits förvarade två knippen exercispatroner och ett knippe skarpa patroner, tagit
sistnämnda knippe, och, efter att hava därmed laddat geväret, avtryckt detsamma,
varvid ett skott gått av och kulan genomträngt väggen till ett angränsande rum samt
träffat därstädes stående beväringsmännen Karl August Persson och Nils Johan Silfver
med den påföljd, att Persson kort därpå avlidit och Silfver så svårt sårats i vänstra
armen, att densamma sedermera måst amputeras;
och som Printz — hvilken förnekat, att han ägt kännedom om att ammunitions-
gördeln vid ifrågavarande tillfälle innehållit ett knippe skarpa patroner; och uppgivit,
att han trott sig ladda med ett knippe exercispatroner — väl icke skäligen - kan an¬
tagas hava avsiktligen laddat med de skarpa patronerna och med vetskap härom av¬
lossat geväret, men dock på grund av de i målet förekomna omständigheterna måste
oaktat sitt nekande hava ägt kännedom om, att ammunitionsgördeln innehållit jämväl
skarpa patroner,
samt vid sådant förhållande hans ovanberörda förfarande inneburit vårdslöshet
vid handhavandet av patronerna,
prövar krigsrätten, jämlikt 4 kap. 1 §, 14 kap. 9 och 17 §§ strafflagen, lagligt
döma Printz, för det han ouppsåtligen genom vårdslöshet varit vållande till annans
död och till svår kroppsskada, att hållas i fängelse tre månader;
skolande Printz ej mindre ersätta Kung!. Maj:t och kronan kostnaderna för ob¬
duktionen av Perssons döda kropp, än även gottgöra målsägande!! Silfver för sveda
och verk med femhundra kronor, för mistad arbetsförtjänst till den 1 januari 1901 med
femhundrafemtio kronor, för föxlorad arbetsförmåga med niohundra kronor årligen från
nämnda dag och för hans inställelse vid rätten med sjuttio kronor trettio öre;
Men dödade Perssons fader, torparen Buller Per Perssons anspråk på skadestånd
för sonens död varder såsom icke lagligen grundat av krigsrätten ogillat.
Den, som med detta utslag icke åtnöjes, äger att sist innan klockan tolv å tret-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 sand. 59 käft. (Nr 123.) 3
18
Motioner i Andra kammaren, Nr 123.
tionde dagen härefter, denna dag oräknad, eller tisdagen den 17 nästkommande sep¬
tember månad, till Kungl. Maj:ts krigshovrätt ingiva besvär, å vilka, därest de icke av
klaganden egenhändigt undertecknas, författaren skall utsätta sitt namn, yrke och hem¬
vist, ävensom, i händelse besvären i sådant skick genom ombud inlämnas, behörig full¬
makt därtill bör bifogas. Försummar klaganden något av vad sålunda är föreskrivet,
skall han hava förlorat sin talan och besvären komma ej under prövning.
Som ovan
På krigsrättens vägnar:
Wilh. Höglind.
Från konceptprotokollet rätt avskrivet; betygar
Ex officio:
Nils Nyström,
Auditör.»
Från avskrift rätt avskrivet, betygas:
Öl. .T. Stålhand, Brita Stålhand.
Ombudsman, Ljusdal.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktv. A. B., 1914