193
9:6) I fråga om i staten medgiven förhöjning av
lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i
samma tjänstegrad gäller, att tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra
femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen
eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst ellei'
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester
eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år, på samma villkor;
under iakttagande, vad var och en av omförmäla
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får
tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
börande därvid löntagare, som övergår från den
förutvarande till den nya staten, tillgodoräknas ej mindre
den tid, som före den nya statens trädande i kraft för¬
flutit från hans tillträde till befattningen, än även i före¬
kommande fall den tid, varunder han omedelbart före
tillträdet bestritt sådant förordnande, som enligt tillämp-
ningsbestämmelserna till den förutvarande staten kunnat
få tillgodoräknas för erhållande av ålder stillägg.
10:6) Därest kvinnligt biträde, som vid den tidpunkt,
då staten träder i kraft, är anställt i riksbanken och be¬
fordras till ordinarie biträde i banken från samma tid¬
punkt, omedelbart före sin befordran mot fast arvode ut¬
fört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet
därstädes, skall biträdet äga att för åtnjutande av löne¬
förhöjning räkna sig till godo den tid, biträdet utfört
sådant arbete i riksbanken.
Där kvinnligt biträde med avlöning efter lägre grad,
25—132047. Lönereglering skommitténs bet. XLII.
som redan intjänat andra ålder stillägg et, befordras till
bitr ädesbefattning, för vilken avlöning utgår efter högre
grad, äger nämnda biträde att omedelbart komma i åt¬
njutande av ett ålderstillägg i sistnämnda grad.
ll:o) Tjänstinnehavare, som, då han intjänat stad¬
gad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått
den levnads- och tjänstålder, som berättigar honom till
pension, må icke tillträda samma förhöjning.
12:o) Därest under något kalenderår tjänstinne¬
havare, som från förut gällande stat övergått till den
nya staten, enligt sistnämnda stat i avlöning — däri
inberäknade i förekommande fall missräkningspenningar
eller arvode för deltagande i kassavård — uppburit
lägre belopp än det, som skulle tillkommit honom, därest
han kvarstått på den äldre staten, skall han äga att
enligt fullmäktiges bestämmande åtnjuta, sådan fyllnad
i avlöningen, att densamma kommer att uppgå till sist¬
nämnda belopp.
13:o) Semester må årligen, när sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas
av tjänstemännen i fjärde graden vid huvudkontoret
samt i tredje graden vid huvudkontoret och avdelnings¬
kontoren i Göteborg och Malmö ävensom av verkställande
styrelseledamöter och kontor sföreståndare vid avdelnings¬
kontor under en och en halv månad;
av tjänstemännen i andra och första graderna vid
huvudkontoret samt avdelningskontoren i Göteborg och
Malmö, av de vid övriga avdelningskontor anställda tjän¬
stemännen ävensom av de kvinnliga biträdena under en
månad; samt
av befattningshavare tillhörande vaktpersonalen un¬
der femton dagar.
Kassörer och andra tjänstemän, som hava sig an-
195
förtrodd kassavård, äro pliktiga att årligen begagna sig
av medgiven semester.
14:o) Vid avgång från tjänsten till följd av av¬
skedstagande, entledigande eller dödsfall utgår själva lönen
till månadens slut.
15:o) Där kvinnligt biträde ingår äktenskap, skall
hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från
befattningen, därest icke fullmäktige med hänsyn till be¬
fattningens behöriga uppehållande falna det nödigt.
16:o) Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kost¬
naden för beredande av pension erlägga pensionsavgift
till årligt belopp av nedan angivna procent å det för
honom gällande pensionsunderlag.
Avgiftsprocenten utgör en tiondedels procent för
varje helt hundratal kronor av pensionsunderlaget, dock
icke i något fall mindre än tre procent. Avgiften er¬
lägges genom avdrag å lönen för varje månad, för vilken
lön åtnjutes, och genom kontant inbetalning till riksbanken
för månad, under vilken, på grund, av tjänstledighet eller
i följd av ådömd mistning av tjänsten för viss tid, lön
ej uppbäres.
Pensionsavgifterna ingå till en särskild fond.
Rätt att återbekomma erlagda pensionsavgifter med-
gives allenast vid, övergång till annan statstjänst, där¬
est med inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet att
för beredande av pension erlägga retroaktiv avgift, dock
ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår.
17:o) Beräknande av pension åt tjänstinnehavare
grundas på dels det för honom gällande pensionsunderlag,
dels levnadsåldern och dels det antal år, han varit anställd
såsom extra ordinarie eller ordinarie i riksbankens eller
annan statens tjänst.
Vid sådan tjänstårsberäkning skall avdrag göras
för tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum av
annan anledning än semester, sjukdom, offentligt uppdrag
eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till
egen utbildning.
18:0) Skyldighet att frän tjänsten avgå med pension
till samma belopp som det för tjänsten gällande pensions-
underlag inträder för manlig tjänstinnehavare vid upp¬
nådda sextiofem levnadsår och trettiofem tjänstår samt
för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio lev¬
nadsår och trettio tjänstår, fullmäktige obetaget att, på
framställning av tjänstinnehavaren, låta med avskedet
anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna riks¬
banken, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år.
Verkställande styrelseledamot eller kontorsförestån-
dare vid avdelningkontor, vilken är tjänsteman i riksban¬
ken, vare, om han vid ovan för manlig tjänstinnehavare
angivna levnads- och tjänstålder frånträder befattnin¬
gen såsom verkställande styrelseledamot eller kontorsföre-
ståndare, berättigad att åtnjuta pension till samma belopp
som det för honom i sådan egenskap gällande pensions-
underlag.
19:6) Manlig tjänstinnehavare, som fyllt sextio år och
uppnått trettiofem tjänstår, vare, därest han efter ådagalagt
välförhållande anhåller om avsked, berättigad att åtnjuta
pension till belopp motsvarande tre fjärdedelar av det
för tjänsten gällande pensionsunderlag. Under enahanda
förutsättning vare kvinnlig tjänstinnehavare, som fyllt
femtiofem år och uppnått trettio tjänstår, berättigad att
åtnjuta pension med motsvarande andel av det för hennes
tjänst gällande pensionsunderlag et.
Endast i händelse av bevislig oförmögenhet till
vidare tjänstgöring kan pension erhållas av manlig av-
skedssökande, som icke uppnått sextio levnadsår och trettio¬
fem tjänstår, eller av kvinnlig avskedssökande, som icke
197
uppnätt femtiofem levnadsår och trettio tjänstår. Pen¬
sionsbeloppet bestämmes då efter tjänståren allena medelst
avdrag å det i första styclcet av detta moment omförmäla
pensionsbeloppet för varje bristande tjänstår av en trettio¬
femtedel för manlig och en trettiondedel för kvinnlig be¬
fattningshavare.
överstiga däremot tjänståren trettiofem för manlig
och trettio för kvinnlig befattningshavare eller åldersåren
sextio för manlig och femtio fem för kvinnlig befattning s-
havare, ökas det i första stycket av detta moment bestämda
pensionsbeloppet antingen för varje överskjutande tjänstår
med en trettiofemtedel för manlig och en trettiondedel för
kvinnlig befattningshavare eller ock för varje överstigande
åldersår med en sextiondedel för manlig och en femtio femte¬
del för kvinnlig befattningshavare. Därest bådadera be¬
räkning ssätten kunna vinna tillämpning, användes det
beräkningssätt, som utfaller förmånligast för avskeds-
sökanden.
Pensionsbeloppet må dock icke i något fall överstiga
beloppet av det för tjänsten gällande pensionsunderlaget.
20:o) Då sådant för gör omålens säkra och skynd¬
samma gäng jinnes erforderligt, kunna fullmäktige på
pensionsstat förflytta tjänstinnehavare, som av sjukdom
eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare på
ett tillfredsställande sätt gagna riksbanken, oaktat han ej
anmält sig om avsked. I sådant fall äga fullmäktige
att efter omständigheterna tillägga den, som avskedas,
i pension ett belopp, antingen motsvarande hela det för
honom gällande pensionsunderlaget, evad de föreskrivna
levnads- och tjänståren äro uppnådda eller icke, eller ock
en del av pensionsunderlaget, dock ej mindre än vad med
tillämpning av bestämmelserna i nästföregående moment
belöper.
Finna fullmäktige erforderligt att tidigare än i
198
mom. 18:o) angives på pensionsstat överflytta verkställande
styrelseledamot eller kontorsföreståndare vid avdelnings¬
kontor, vilken tillika är tjänsteman i riksbanken, äga full¬
mäktige att, såvida han under minst tio år tjänstgjord
såsom verkställande styrelseledamot eller kontorsförestån¬
dare, enligt de i mom. 19:o) och detta moment angivna
grunder beräkna pensionsbeloppet efter det pensionsunder-
lag, som för dylik ledamot eller kontorsföreståndare är
bestämt.
21:o) Rätt till pension tillkommer ej den, som bli¬
vit från tjänsten avsatt eller för fel eller försumlighet
skild frän tjänsten.
Har pensionstagare blivit dömd till förlust av med¬
borgerligt förtroende eller till, i stället för avsättning, straff
enligt 2 kapitlet 17 § strafflagen, skola, efter det sådant
beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar av pensionen anses
förverkade och pensionen alltså utgå med endast en tredje¬
del av det ursprungliga beloppet.
22:6) Pension utgår från och med månaden näst
efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum,
till och med den månad, under vilken pensionstagare av¬
lider eller pensionsrätten eljest upphör.
23:6) Häftar pensionstagare vid tillträde av pension
för oguldna pensionsavgifter, skola dessa avgifters sam¬
manlagda belopp uttagas genom avdrag å pensionen,
intilldess beloppet till fullo guldits.
24:6) Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år,
sedan det till betalning förfallit, vare förverkat och till¬
fälle pensionsfonden, dock med rätt för fullmäktige att,
efter prövning av anledningen till försummelsen, medgiva
beloppets utbetalning, om framställning göres därom.
Därjämte torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad vid löne¬
regleringar i allmänhet plägar ske, böra förklaras.
199
att den, som från och med eller efter den tid, då
den nya staten träder i kraft, tillträder ordinarie befatt¬
ning vid riksbanken, skall vara pliktig att underkasta sig
ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie be¬
fattningar vid riksbanken, vilka icke före viss angiven
tidpunkt anmäla, att de vilja övergå till den nya staten
samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stad¬
gade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande bestämmelser tillkommande avlönings- och
pensionsförmåner.
Vid avgivandet av detta förslag har kommittén förutsatt, att de
tjänster i riksbanken, som äro eller möjligen bliva lediga, innan den nya
staten trätt i kraft, icke för tiden dessförinnan besättas med ordinarie
innehavare utan uppehållas medelst förordnande.
* *
*
I sitt nu avgivna förslag till avlöningsvillkor har kommittén, såsom
förut angivits, endast delvis upptagit de stadganden, som innefattas i de
nu gällande s. k. tillämpningsbestämmelserna.
Utan att närmare ingå på frågan, huruvida dessa stadganden i åter¬
stående delar böra särskilt för sig utfärdas eller helt eller delvis inryckas
i riksbankens reglemente, har kommittén allenast velat här erinra, att en¬
ligt kommitténs mening bestämmelser synas erfordras av huvudsakligt
innehåll:
att vid förflyttning av extra ordinarie tjänsteman
från ett kontor till annat fullmäktige äga att bevilja den
sålunda förflyttade ersättning för resekostnaden och annan
utgift, som förflyttningen kan medföra för den trans¬
porterade;
Särskilda
bestämmelser.
att, då enligt medgivande i riksbankens reglemente
tjänstemän över stat eller extra vaktmästare anställas,
fullmäktige äga att åt dem för tjänstgöringstiden anslå
lämplig avlöning, dock ej till högre belopp än begyn¬
nelseavlöningen enligt stat för jämförlig ordinarie befatt¬
ningshavare, minskad med belopp, motsvarande avgift för
sådan befattningshavares egen pensionering;
att, utöver vad staten upptager, fullmäktige där¬
jämte äga att, där de finna särskilda omständigheter så¬
dant påkalla, tilldela lämpliga arvoden åt biträden inom
avdelningen för riksbankens utrikes affärer;
att fullmäktige likaledes äga att anvisa nödiga
medel för polis- och annan bevakning, för tillhanda¬
hållande åt vaktmästare av lämplig uniformsbeklädnad
vid tjänstgöring och för biträde vid värmelednings skö¬
tande ävenom att till vaktmästare vid huvudkontoret an¬
visa de särskilda arvoden för postbefordran och inkasse-
ringsuppdrag samt för tjänstgöring vid brandanstalterna,
som fullmäktige finna skäliga;
att för den tid, verkställande styrelseledamot eller
kontors föreståndare vid avdelningskontor åtnjuter semester
eller är av sjukdom hindrad att tjänstgöra, samt till vi¬
karie för befattningens uppehållande förordnas befatt¬
ningshavare vid annat kontor, fullmäktige skola äga
bestämma gottgörelse till vikarien, med tillämpning där¬
vid av de i avlöning sstaten innefattade bestämmelser an¬
gående avlöningsförmåner för dylik styrelseledamot eller
kontor sföreståndare;
att, då vare sig annan styrelseledamot vid avdel¬
ningskontor än verkställande styrelseledamot eller kon¬
trollant vid sådant kontor åtnjuter i reglementet medgiven
kostnadsfri ledighet, samt suppleant till följd därav in¬
träder, till denne må utgå ersättning med belopp, mot-
201
svarande det för ordinarie' styrelseledamot eller kontrollant
i staten anvisade arvode;
att, för bestridande av tjänstgöring under semester,
som åtnjutes av verkställande styrelseledamot, kontors-
föreståndare eller tjänsteman vid något av bankens kon¬
tor, samt för bestridande av vikariat vid sjukdomsfall
för sådan befattningshavare, fullmäktige samt styrelser¬
na för vederbörande avdelningskontor äga att anvisa till
extra ordinarie tjänstemän arvoden, uppgående för år
räknat antingen till 2,100 kronor för manliga tjänste¬
män och 1,050 kronor för kvinnliga biträden vid huvud¬
kontoret samt avdelningskontoren i Göteborg och Malmö
samt till 1,800 kronor för manliga tjänstemän och 900
kronor för kvinnliga biträden vid övriga avdelningskon¬
tor eller ock, därest den förordnade skulle i sin egenskap
av extra ordinarie tjänsteman komma i åtnjutande av
högre arvode, till beloppet av detta arvode; dock att om
extra ordinarie tjänsteman, som erhållit förordnande att
uppehålla ordinarie befattning, får uppbära med denna
befattning förenade tjänstgöringspenningar, vikariatsersätt-
ningen utöver tjänstgöringspenningarna icke må överstiga
för manliga tjänstemän vid huvudkontoret samt avdel¬
ningskontoren i Göteborg och Malmö 2,100 kronor, för
kvinnliga biträden vid dessa kontor 1,050 kronor, för
manliga tjänstemän vid övriga avdelningskontor 1,800
kronor och för kvinnliga biträden vid sistnämnda kon¬
tor 900 kronor;
att till extra ordinarie tjänsteman, som vikarierar
för kassör under dennes semester, dessutom må utbetalas
mot kassörens missräkning spenningar svarande belopp för
tiden i fråga samt till extra ordinarie tjänsteman, som
i egenskap av vikarie för ordinarie bokhållare vid mindre
avdelningskontor under dennes semester deltager i kassa-
26—132047. Lönereglering skommitténs bet. XLII.
Kostnads¬
beräkning.
202
vård, det belopp, som motsvarar det härför anvisade ar¬
vodet; samt
att, dd ordinarie befattningshavare tillhörande vakt¬
personalen erhåller semester eller av sjukdom hindras att
förrätta sin tjänst samt vikarie erfordras för tjänstens
bestridande, den person, som därtill förordnas, må er¬
hålla arvode, motsvarande högst fyra kronor om dagen,
i sistnämnda fall med inberäknande av belöpande tjänst-
g öring spenning ar.
Slutligen synes uttryckligt bemyndigande böra lämnas bankofull¬
mäktige att, såsom under de senare åren plägat ske, av förslagsanslaget
till extra personal in. in. årligen använda högst 2,000 kronor såsom bi¬
drag till utländska studieresor för bankens tjänstemän.
*
De i nu gällande stat för riksbanken uppförda avlöningar för tjänste¬
män och vaktpersonal vid huvudkontoret och samtliga avdelningskontor
samt för styrelseledamöter vid avdelningskontoren uppgå, med inberäk¬
nande tillika av det för alla kontoren gemensamma förslagsanslaget till
extra ordinarie tjänstemän in. in., till sammanlagt 1,388,000 kronor.
I kommitténs förslag till avlönings- och övergångsstater utgöra mot¬
svarande belopp tillhopa 1,545,450 kronor.
Vid beräkning av den ökade kostnad, som genomförandet av kom¬
mitténs förslag skulle medföra, bör emellertid beaktas, dels att bostads-
avdragen för verkställande styrelseledamöter eller kontorsföreståndare vid
20 avdelningskontor enligt kommitténs förslag skulle höjas med sammanlagt
6,200 kronor dels ock att enligt förslaget från nyssnämnda förslagsanslag
skulle bestridas utgifter till beräknat belopp av 50,000 kronor, vilka hit¬
tills icke belastat detta anslag.
Med avseende härå skulle kostnadsökningen komma att uppgå till
101,250 kronor, vid vilken beräkning hänsyn emellertid icke tagits till
ålderstilläggen.
203
Utdrag av protokoll, hållet hos den av Kungl. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta kommitté för avgivande av förslag rörande
reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löne¬
förhållanden m. m.
1914 den 28 mars.
Närvarande:
Herr ordföranden samt herrar greve Klingspor, Pers. Carl Persson.
Nilsson och Wåhlin ävensom bankofullmäktigen Norber?.
§ 1.
Behandlades frågan om ny avlöningsstat för Sveriges riksbank m. m.;
och beslöt kommittén att med skrivelse av denna dag till herrar fullmäktige
i riksbanken överlämna utlåtande i ämnet, innefattat i delen XLII av kom¬
mitténs betänkanden.
Herr Norberg avgav därvid följande särskilda yttrande:
»Då jag deltagit i såväl utarbetandet av som beslutet om framläggan¬
det för 1912 års bankoutskott av det förslag till ny avlöningsstat ^riks¬
banken, som varit föremål för kommitténs granskning, och då skiljaktig¬
heter i derå avseenden förefinnas emellan detta förslag och det förslag
till avlöningsstat för riksbanken, som kommittén nu går att till banko-
fullmäktige överlämna, har jag ansett mig böra här uttala, att jag,
oaktat dessa skiljaktigheter och oaktat jag i vissa avseenden, särskilt
beträffande avlöningen till tjänstemännen i registrator- och bokhållare¬
graden och vaktmästare i Stockholm, Göteborg och Malmö, önskat kom¬
mitténs förslag annorlunda, jag dock anslutit mig till detsamma i sin
helhet, dels på grund av de upplysningar och skäl, som under kommitténs
behandling av ärendet framkommit, och dels därför, att det synes mig föga
sannolikt att Riksdagen, som strävar att så mycket som möjligt åväga¬
bringa likformighet i statens avlöningsväsende, skulle vara benägen låta
riksbankens befattningshavare komma i åtnjutande av förmåner, som ej i
allmänhet tillerkänts andra statens tjänare.»
fn fidem
Flis Sidenbladh.
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
AVGIVET AV
DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ
RÖRANDE
XI,III.
REGLERING AV LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
BETRÄFFANDE
PENSIONSSTYRELSEN.
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKEMET. P. A. NOUSTBDT & SÖNER
1914
[140411]
INNEHÅLL.
Underdånig skrivelse till Konungen ..............i—n.
Betänkande och förslag.
Inledning.......................... 2
Pensionsstyrelsens organisation och verksamhet ni. m.........21.
Till kommittén remitterad framställning angående stat för år 1915 . 33.
Promemoria från pensionsstyrelsen, avsedd att i vissa hänseenden när¬
mare utveckla styrelsens framställning angående stat för år 1915 42.
Kommitténs förslag....................... 68
Byråindelning...................... 73
Kanslibyrån...................... ,
Byrån för yttre ärenden..... 73.
Granslcninys- och besvärsbyråerna................78.
Försäkringstekniska byrån....................82.
Statistiska byrån...................... 84
Avlöningar till ordinarie befattningshavare............88.
Generaldirektören.................... ,
Ledamöterna........................ ,
Tjänstemän i andra och första graderna.............91.
Kvinnliga befattningshavare....................
Vaktmästare...................... 98
Hemställan......................... ,
Anslag till vikariatsersättningar m. m...............100.
stat...............................101.
Avlöningsvillkor....................... 202
Anslag å extra stat....................... 209.
Kostnadsberäkning........................127.
Till KONUNGEN.
Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., överlämnade med
II
underdånig skrivelse den 18 december 1913 delen XLI av sina tryckta
betänkande^ innelattande förslag i fråga om reglering av löneförhållanden
m. m. beträffande naturhistoriska riksmuseet.
Sedermera har kommittén avgivit särskilda underdåniga utlåtanden
dels den 12 januari 1914 angående reglering av löneförhållanden m. m.
vid Sveriges geologiska undersökning (med ordningsnummer 31 bland
kommitténs skriftliga utlåtanden) dels ock den 2 mars 1914 i fråga om
uppförande å statistiska centralbyråns stat av kvinnliga biträdesbefattningar
(med ordningsnummer 32).
Därefter har kommittén med skrivelse den 28 mars 1914 till full¬
mäktige i Sveriges riksbank avgivit utlåtande angående ny avlöningsstat
för riksbanken m. in., innefattat i delen XLII av kommitténs betänkanden.
Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen XLIII av
sina betänkanden, innehållande förslag i fråga om reglering av löneför¬
hållanden m. m. beträffande pensionsstyrelsen.
Stockholm den 24 april 1914.
Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.
Philip Klingspok.
Aug. Nilsson. And. Pers.
Carl Persson. S. Wåhlin.
Elis Sidenbladh.
Pensionsstyrelsen.
Inledning.
Enligt 3 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
skola pensionsärenden, som avses i nämnda lag, handläggas av en för hela
riket gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, samt av särskilda
pensionsnämnder i orterna.
Grunderna för pensionsstyrelsens organisation och verksamhet skola
enligt nyssberörda paragraf bestämmas av Konung och Riksdag. Dock
finnes redan uti ifrågavarande paragraf intagen följande bestämmelse:
I behandling av besvärsmål eller, oberoende av besvär, av fråga om
lagligheten av pensionsnämnds beslut skola deltaga förutom den, av vilken
ärendet föredrages, minst två av styrelsens ledamöter; skolande av dessa
ledamöter åtminstone en hava fullgjort vad författningarna föreskriva dem,
som uti domarämbeten må nyttjas. Uppstå härvid skiljaktiga meningar,
skall gälla vad allmänna lagen stadgar angående omröstning till dom.
I fråga om pensionsstyrelsens åligganden innehåller lagen följande
särskilda stadganden. 1
Kommuners och landstings andelar i pensionskostnaden skola ut¬
räknas av pensionsstyrelsen (§ 10).
Inom fem år efter det lagen trätt i kraft och sedermera minst en
gång vart tionde år skall genom pensionsstyrelsens försorg anställas en på
vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad undersökning, huruvida genom
de föreskrivna pensionsavgifterna kunna för dem, som först därefter bliva
avgiftspliktiga, beredas de pensioner, som enligt bestämmelserna i 6 § för¬
sta stycket av lagen motsvara dessa avgifter.
I sammanhang med sådan undersökning skall tillika verkställas ut¬
redning, huruvida den fond, till vilken pensionsavgifterna ingå, är så stor,
1—140411. Lönereglering skommitténs bet. XLI1I.
Lagen om all¬
män pensions¬
försäkring.
2
att den minst motsvarar kapitalvärdet av alla de utbetalningar, som med
dess medel skola bestridas (§ 12).
Till pensionsstyrelsen skola av vederbörande uppbördsinyndigheter
varje år insändas förteckning över i mantalslängd upptagna personer, som
vid årets början uppnått femton men icke sextiosex års ålder, ävensom
uppgifter om erlagda eller indrivna pensionsavgifter (§§ 14 och 15).
Där ändring sökes i taxeringsnämnds beslut rörande fråga, huru¬
vida någon skall på grund av varaktig oförmåga till arbete undantagas
från erläggande av pensionsavgift, skola dessa besvär anföras hos pensions¬
styrelsen (§ 16).
För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen för¬
ordnat ombud; dock må samma person kunna förordnas till ombud för
flera pensionsdistrikt. Sådant ombud har att ställa sig till efterrättelse de
särskilda föreskrifter, som varda meddelade av pensionsstyrelsen (§ 27).
Ändring i pension snämnds beslut må sökas hos pensionsstyrelsen.
Över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej föras av enskild sakägare.
Justitiekanslern eller efter dennes medgivande kommun, pensionsnämnds
ordförande och för pensionsdistrikt av pensionsstyrelsen eller landsting ut¬
sedda ombud må genom besvär söka ändring i pensionsstyrelsens beslut
hos Konungen (§ 28).
Ansökning rörande pension skall göras hos vederbörande pen-
sionsnärand, och skall nämnden besluta, huruvida sökanden äger rätt till
pension, samt bestämma storleken av den årsinkomst, som skall läggas
till grund för beräkning av pensionstilläggs belopp.
Beslutet i ärendet jämte tillhörande handlingar skola av nämndens
ordförande insändas till pensionsstyrelsen.
Där sökanden funnits berättigad till pension, skall pensionsstyrelsen
beräkna och fastställa beloppet samt utfärda pensionsbrev, som genom
nämndens försorg tillställes pensionstagaren. Uppgår det beräknade be¬
loppet icke till sex kronor om året, må dock ej pension utgå och förty
ej heller pensionsbrev utfärdas.
Finnes pensionsnämnds beslut strida mot nu ifrågavarande lag, äger
pensionsstyrelsen, där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att
återförvisa ärendet till förnyad prövning.
3
Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av så¬
dant ärende stadgats gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rörande
ökning, minskning eller indragning av pension (§ 30).
Utbetalning av pension verkställes genom viss i pensionsbrevet an¬
given postanstalt, önskar pensionstagare pensionens utbetalande genom
annan postanstalt, må pensionsstyrelsen förordna om utbetalningens verk¬
ställande genom den postanstalt, pensionstagaren uppgivit (§ 32).
Beträffande understöd i vissa fall till personer, som blivit till arbete
varaktigt oförmögna, samt angående frivilliga avgifter och pensioner på
grund av dylika avgifter meddelas i §§ 33 och 34 vissa särskilda be¬
stämmelser.
I kungl. kungörelse den 28 november 1913 angående försäkring för
beredande av pension på grund av frivilliga avgifter jämlikt 34 § i den
nämnda lagen stadgas, att försäkringen i fråga skall omhänderhavas av
pensionsstyrelsen, dock att inkasseringen av avgifter skall ombesörjas av
postsparbanken genom postanstalterna i viss angiven ordning.
Enligt § 6 i kungörelsen skola i avseende å denna försäkring i till¬
lämpliga delar gälla bestämmelserna i lagen om allmän pensionsförsäkring.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad i kungörelsen stadgats, må
erfordras med avseende å försäkring på grund av frivilliga avgifter, beslu¬
tas av pensionsstyrelsen eller, där de skola lända till efterrättelse i fråga
om försäkringsgöromålens handläggning å postanstalt, av pensionsstyrelsen
och styrelsen för postsparbanken gemensamt (§ 7 i kungörelsen).
Kungl. kung.
M/n 1913.
*
I proposition till Riksdagen den 25 april 1913, n:r 298, gjorde Kung/, propo-
Kungl. Maj:t framställning angående anslag till pensionsstyrelsen.
Enligt det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över civilärenden för nämnda dag yttrade statsrådet och chefen för civil¬
departementet beträffande berörda anslagsfråga, bland annat, följande.
Då det varit av vikt att ej fördröja avslutandet av ålderdomsförsäk-
ringskommitténs egentliga uppdrag att avgiva förslag till ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring, hade den ganska invecklade frågan om ordnandet i de-
4
talj av pensionsstyrelsens organisation och sättet för dess verksamhet läm¬
nats å sido i kommitténs betänkande.
Frågan om denna organisations definitiva ordnande kunde ej heller
för det dåvarande framläggas för Riksdagen.
Utom det att därför lämpligen borde fordras någon tids erfarenhet
av pensionsväsendet i verksamhet, inverkade så många faktorer på denna
fråga, att det måste anses mindre lämpligt att redan från början bestämma
sig för en detaljerad organisation.
I sådant hänseende erinrade departementschefen om ett av honom
gjort uttalande till statsrådsprotokollet den 22 mars 1912 i fråga om an¬
slag till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden. Departementschefen
hade därvid uttalat, att det syntes honom tämligen visst, att, huru än den
blivande socialförsäkringens förvaltningsorgan kunde bliva ordnade, en ge¬
mensam sammanhållande myndighet måste bliva erforderlig. Kunde detta
behov tillgodoses inom ramen av den då till upprättande föreslagna soci¬
alstyrelsen, syntes detta honom vara lämpligt.
Departementschefen anförde vidare till statsrådsprotokollet den 25
april 1913, att vid fråga om pensionsstyrelsens organisation måste därför
enligt hans mening tillses, såväl att denna styrelse erhölle en för sin upp¬
gift enligt förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring lämpad organi¬
sation som att denna så lades, att de av departementschefen framhållna
synpunkter rörande enhetlighet och sammanhållning av de olika socialför-
säkringsfrågorna icke bleve trädda för nära. Socialstyrelsen bleve på detta
område, liksom på flertalet andra sociala områden, den myndighet, som
närmast finge hand om lagstiftningen i ämnet, givetvis i intimaste samar¬
bete med pensionsstyrelsen; förstnämnda styrelse borde också beredas till¬
räckligt inflytande på ordnande av pensionsstyrelsens statistik, vilken i så
hög grad bleve av betydelse för många andra sociala frågors bedömande.
Jämväl i övrigt måste mellan socialstyrelsen och pensionsstyrelsen ett in¬
timt samarbete äga rum, vilket borde få närmare fastställas genom av
Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.
Pensionsstyrelsens organisation borde således enligt departementsche¬
fens mening icke för det dåvarande bindas fastare, än att den framdeles
med socialförsäkringsfrågornas utveckling kunde inpassas i det system, som
5
då efter omständigheterna befunnes mest gagnande. Tilläventyrs kunde
tänkas, att en särskild nämnd eller överdomstol för slutlig prövning av
besvärsmål i alla socialförsäkringsfrågor i framtiden bleve erforderlig.
Om således av antydda skäl och andra sådana pensionsstyrelsen borde
organiseras så, att den icke lade hinder i vägen för vinnande av den en¬
hetlighet på socialförsäkringens område, som vore av gagn och betydelse
för hela denna viktiga gren av den sociala verksamheten, vore det å andra
sidan uppenbart, att de omfattande göromål, som ålåge pensionsstyrelsen,
krävde en betydlig förvaltningspersonal och att däri någon inskränkning
av betydelse icke kunde ske, huru än denna styrelse infogades i admi¬
nistrationen.
Vid den organisation av pensionsstyrelsen, som för det dåvarande
borde föreläggas Riksdagen till antagande i samband med lagförslaget om
allmän pensionsförsäkring, syntes allenast böra ifrågasättas de förfoganden,
som vore nödiga, på det att styrelsen måtte kunna träda i funktion vid
lagens ikraftträdande eller redan någon tid därförut. Det vore, ansåg de¬
partementschefen, uppenbart för en var, att just under de första åren av
styrelsens verksamhet dess arbete måste bliva synnerligt omfattande och
maktpåliggande, enär det då gällde att organisera hela den vidlyftiga för-
säkringsapparaten.
För vinnande av kännedom om de beräkningar av kostnaderna för
pensionsstyrelsen och dess verksamhet samt övriga omkostnader, som ål-
derdomsförsäkringskommittén räknat med, ävensom för erhållande av en
allmän översikt av den tilltänkta organisationen hade departementschefen
vänt sig till kommitténs ordförande, regeringsrådet A. Lindstedt, som där¬
om lämnat en uti statsrådsprotokollet för den 25 april 1913 intagen pro¬
memoria.
Ur nämnda promemoria må här intagas följande.
De huvuduppgifter, som skulle tillkomma pensionsstyrelsen, syntes regeringsrådet Lind¬
stedt kunna sammanfattas under följande rubriker:
1) pensionsärendenas behandling och avgörande;
2) bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner;
3) statistiska och försäkringstekniska arbeten;
4) övervakandet av försäkringens genomförande i orterna jämte behandling av besväi-s-
mål m. m.
6
Beträffande den första frågan eller frågan om pensionsärendena framhöll regerings¬
rådet Lindstedt, att kännedomen om det årliga antalet ansökningar ävensom deras beskaffen¬
het vore av betydelse.
Hela antalet ansökningar rörande pension skulle, om ansökningar rörande avgiftspen-
sion och pensionstillägg även beträffande samma person ansåges såsom två skilda ansökningar,
enligt regeringsrådet Lindstedts beräkning uppgå till omkring 110,000, motsvarande 1907
års förhållanden och försäkringens fulla utveckling.
Kostnaderna för statsverket vore i väsentlig mån beroende på det sätt, efter vilket
avgörandet av dessa ansökningar anordnades. Av hela det nämnda antalet kunde man an¬
taga, att omkring 9/io, efter den föregående prövningen genom pensionsuämnderna och om¬
buden, i huvudsak vore rena expeditionsärenden och endast undantagsvis gåve anledning till
ändring av underinstansens beslut. Angående V1» av ärendena måste man däremot antaga,
att besvär anförts från något håll, antingen från sakägaren själv eller från ombud eller
nämndens ordförande, eller att målet i överinstansen befunnits tvistigt.
För att nedbringa arbetet med alla dessa pensionsärenden till det minsta möjliga,
hade regeringsrådet Lindstedt tänkt sig, att ansökningar tillhörande den stora massan mera
enkla mål skulle kunna avgöras av tvenne tjänstemän sålunda, att varje mål föredroges av
en första gradens tjänsteman (revisor eller aktuarie) inför en tjänsteman av tredje graden
(byråchef eller råd). En dylik föredragande skulle då hava att förbereda omkring 50 enkla
mål i veckan, och skulle alla dessa mål kunna avgöras på en föredragningsdag av honom
och den högre tjänsteman, inför vilken målet föredroges. Räknade man för varje sådan
högre tjänsteman 4 arbetsdagar i veckan för dylika måls handläggning, komme på hans an¬
del 200 enkla mål i veckan, föredragna av 4 föredragande. Förutom dessa 50 mål, som
för varje vecka skulle av en var av de föredragande tjänstemännen förberedas, skulle där¬
jämte å dem fördelas de mera tvistiga målen, till vilka då även skulle räknas sådana mål,
där fråga om ändring först vid målets föredragning uppkommit, utan att från sakägaren eller
ombudet anmärkning blivit gjord.
Varje sådant tvistigt mål skulle föredragas å en femte arbetsdag i veckan inför tvenne
av de högre tjänstemännen, varvid borde tillses, att åtminstone en av do tre tjänstemän, som
handlade målet, ägde domarkvalifikationer (3 §).
En dag i veckan skulle slutligen vara avsedd för behandling av allmänna ärenden
och av andra besvärsmål samt av sådana pensionsärenden, som funnes vara av synnerligen
tvistig beskaffenhet och därför borde göras till föremål för en allsidigare prövning.
Det hade därför synts regeringsrådet Lindstedt, som om för behandlingen av pensions-
målen vid försäkringens fulla utveckling skulle erfordras omkring 10 tredje gradens tjänste¬
män med omkring 40 föredragande inom första gradens tjänst. Emellertid vore det icke alle¬
nast möjligt utan även sannolikt, att under försäkringens fortgång, efter allt större erfaren¬
het och rutin, ärendena kunde behandlas ännu raskare och av något mindre antal arbets¬
krafter, än som tills vidare antagits.
Förutom pensionsärendena och övriga mål av ovan antydd beskaffenhet tillkomme den
vidlyftiga bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner, de statistiska och
försäkringstekniska utredningarna ävensom övervakandet av försäkringens genomförande i or¬
terna. Därför erfordrades minst ytterligare tre tjänstemän med byråchefs tjänst och avlöning
förutom ett antal underordnade tjänstemän, vilka även i dessa fall ej syntes erfordra högre
ställning, än som tillkomme första gradens tjänster. För den vidlyftiga skriftväxlingen er¬
fordrades minst två sekreterare jämte biträden.
Särskilt för utförande av de statistiska och försäkringstekniska utredningarna, framför
allt för genomförande av kortsystemet i fråga om de försäkrade och pensionärerna, måste ett
7
betydande antal biträden anställas, vilka dock till största delen kunde utgöras av kvinnliga
tjänstinnehavare med ett begynnelsearvode av 1,200 kronor. Dessutom erfordrades ett
mindre antal tjänstemän av första graden såsom chefer för avdelningar av dessa biträden.
Förutom vaktbetjäning och expenser av olika slag syntes man även höra vara be¬
tänkt på att, såsom vid vissa andra statens verk dåmera vore fallet, tillsätta tvenne full¬
mäktige med ungefär samma befogenhet som t. ex. i fråga om socialstyrelsen, dock att, då
dessa fullmäktiges göromål i förevarande fall även syntes böra utsträckas till att övervara
ett begränsat antal föredragningar av pensionsmål och dylikt, för deras uppdrag lämpligen
borde bestämmas ett årligt arvode av åtminstone 3,000 kronor för en var av dem. Huru¬
vida och i vilken utsträckning därjämte borde påtänkas inrättandet av ett särskilt råd, an¬
såg regeringsrådet Lindstedt för det dåvarande kunna lämnas utom beräkningen, då kostna¬
derna därför ej syntes böra bliva större än att de kunde inbegripas i summan för allmänna
utgifter.
Att närmare än som skett ingå på frågan om det definitiva ordnandet av den ifråga¬
satta pensionsstyrelsens organisation syntes regeringsrådet ej lämpligt, då denna organisation
i allt fall, i betraktande av ärendenas stora antal och svårigheten att överskåda den blivande
verksamheten i sin helhet, ej kunde med någon säkerhet angivas, utan hade han endast sökt att
erhålla en ungefärlig föreställning angående antalet av de tjänstemän och om de kostnader,
som skulle erfordras i framtiden.
Beträffande huvudposterna i den enligt de antydda grunderna antagligen erforderliga
framtida staten för ämbetsverket i fråga meddelade regeringsrådet följande sammanställning:
Lön eller arvode m. m.
1 chef . . .......................... 15,000 kronor
13 tjänster av tredje lönegraden å 8,100 kronor........... 105,300 >
2 » » andra » å 5,800 » ........... 11,600 »
50 » » första » å 4,000 i ........... 200,000 »
100 kvinnliga biträden å 1,200 kronor............... 120,000 »
2 fullmäktige å 3,000 kronor................... 6,000 »
Övriga utgifter av olika slag, till en del oberäkneliga......... 342,100 »
Summa 800,000 kronor.
För det dåvarande — yttrade departementschefen till statsrådsproto¬
kollet den 25 april 1913 — gällde det emellertid närmast att erhålla en
föreställning om de arbetskrafter, som erfordrades under de allra första
åren av verksamheten, och särskilt om beloppet av det anslag, som av
1913 års Riksdag borde äskas för ändamålet.
Vad då först beträffade de för behandling av pensionsärenden erfor¬
derliga arbetskrafterna, vore de tydligen i avsevärd mån beroende på de
blivande övergångsbestämmelserna. Sålunda skulle, därest kommitténs för¬
slag i detta hänseende bleve antaget, endast omkring 16,000 pensions-
ansökningar vara att förvänta under år 1914. I verkligheten syntes man
8
dock även under denna förutsättning böra räkna med ett ej obetydligt
högre antal ansökningar.
Genomförandet av det förslag i förevarande hänseende, som av
Kungl. Maj:t förelagts Riksdagen, skulle antagligen höja antalet pensions-
ansökningar till omkring 50,000. Skulle genom övergångsbestämmelserna
pensioneringen från början erhålla en sådan omfattning, som t. ex. förut¬
sattes i särskilt yrkande av herr Branting, måste man år 1914 räkna
med minst 80,000 ansökningar. Utsträcktes lagens omfattning från början
till ett så stort antal befintliga invalider, bleve således antalet pensions-
ansökningar första året högst betydligt, vartill komme, att man då ännu
ej vunnit tillräcklig erfarenhet för ett riktigt bedömande av de olika fallen;
därigenom måste målens behandling bliva ännu mera tidsödande än under
mera normala förhållanden.
Vid denna osäkerhet beträffande vad som i förevarande avseende
kunde komma att bestämmas, syntes det departementschefen emellertid
lämpligt att för det första året (1914) ej på stat uppföra flera befattningar
än som i varje fall bleve erforderliga.
Beträffande under de första åren erforderlig tjänstepersonal hade
regeringsrådet Lindstedt meddelat, att, under antagande av en organisa¬
tion av den ungefärliga beskaffenhet han i ovannämnda promemoria
antytt, redan från början skulle erfordras, förutom chefen, åtminstone 4
ledamöter (tredje gradens tjänstemän) av styrelsen för pensionsärendenas
behandling. Förutom dessa fyra tjänstemän skulle erfordras ytterligare
minst två avdelningschefer för handhavandet av de statistiska arbetena
och för övervakandet av försäkringens handhavande i orterna. I fråga
om sekreterargöromålen skulle tydligen krävas från början minst två
sekreterare. För beredningen av pensionsmålen behövdes, motsvarande
de fyra därför avsedda tjänstemännen av tredje graden, minst 16 tjänste¬
män av första graden (revisorer eller aktuarier). Därtill komme ytter¬
ligare minst 9 dylika tjänstemän för registratorsgöromålen och såsom
närmaste biträden åt cheferna för dessa avdelningar.
Tillika hade regeringsrådet Lindstedt anmärkt, att i fråga om det stora
flertalet av samtliga de nämnda tjänstemänen i början, innan verksamhetens
9
omfattning hunnit bliva fullt klar, ej borde bestämmas allt för begrän¬
sade uppgifter. Sålunda syntes det just under det första året vara nöd¬
vändigt att kunna använda de disponibla arbetskrafterna på det sätt, som
närmast svarade mot pensionsanstaltens verksamhet under detta första år
med dess i många avseenden osäkra förhållanden. I den mån sådant
bleve möjligt med hänsyn till de egentliga arbetsuppgifterna, skulle så¬
ledes i händelse av behov även de tjänstemän, vilkas arbetsområde seder¬
mera skarpare begränsades och vilkas arbetskraft egentligen vore avsedd
för verkets övriga ändamål och behov, under den allra första tiden, om
så bleve nödvändigt, kunna disponeras för den då närmast liggande upp¬
giften att avgöra och expediera de inkomna pensionsansökningarna.
Till nu omnämnda tjänstepersonal behövde läggas 1 förste vakt¬
mästare och 2 vaktmästare.
Därförutom erfordrades 2 fullmäktige samt ett avsevärt antal be¬
fattningar för diverse olika göromål av enklare beskaffenhet, vilka senare
befattningar syntes kunna besättas med nästan uteslutande kvinnlig perso¬
nal. Att för det dåvarande angiva något antal av sådana befattningshavare
vore ej möjligt. Under början av år 1914 syntes ett antal av 20 vara
tillräckligt, medan under senare hälften av året man behövde räkna med
omkring 100.
De kvinnliga biträdenas huvudsakliga verksamhet skulle avse bok¬
föringen samt statistisk bearbetning. För förstnämnda ändamål borde
uppmärksammas, att arbetet för statistikkort och böcker i början bleve
vida mer omfattande än vad sedermera skulle bliva fallet, när det endast
komme att gälla komplettering av föreliggande material. Uppmärksam¬
mas borde också, att de för statistiken rörande de avgiftsbetalande perso¬
nerna erforderliga arbetskrafterna ej skulle behöva tagas i anspråk förr
än under senare hälften av år 1914, och även detta endast under förut¬
sättning att man för statistikkortens uppställande ej skulle avvakta den
tidpunkt, då listorna över avgiftsbetalningarna först under 1915 inflöte,
utan redan vid mitten av år 1914, efter anskaffande genom pensions-
styrelsens försorg av nödiga avskrifter av taxeringsnämndernas då upp¬
gjorda förteckningar, kunna påbörja detta vittomfattande arbete.
2—140411. Löner eg] tving skommitténs bet. XL11I.
10
För avlönande av nu angivna biträden, för sedvanliga expenser
in. in. ävensom för tryckning av formulär, pensionsbrev, statistikkort
och för lokalhyra in. m. syntes ett anslag av omkring 400,000 kronor
för år 1914 böra beräknas. Med hänsyn till en del ovissa och obe¬
räkneliga omständigheter borde dock detta anslag givas förslagsanslags
natur.
För egen del anförde departementschefen följande.
Med hänsyn till förevarande verks natur syntes honom böra över¬
vägas, huruvida icke avvikelser från de för centrala verk vanliga nor¬
merna i avseende å löner och tjänsteställning för tjänstemännen borde i
mer eller mindre mån äga rum. Verksamheten inom pensionsanstalten
vore av säregen beskaffenhet; såsom prövande i sista instans frågor av
betydelse för den enskilde, måste anstalten utrustas med för detta ända¬
mål fullt kvalificerade krafter; i avseende å en hel mängd andra göro¬
mål fordrades närmast noggrannhet, uppmärksamhet och intresse, men
knappast särskild utbildning. Vore det i allmänhet av betydelse, att
överkvalificerad arbetskraft undvekes i statsförvaltningen, inåste detta sär¬
skilt vara att beakta, när det gällde att skapa ett nytt verk av före¬
varande art, varinom en betydande personal erfordrades och för vars
upprätthållande stora kostnader påkallades från det allmännas sida. Depar¬
tementschefen ansåg därför, att särskild försiktighet borde iakttagas med
avseende å uppförande av tjänstemän å ordinarie stat.
Vidare ville han uttala, att, när han antydde, huru de medel, som
behövde begäras å extra stat för pensionsstyrelsens upprätthållande när¬
mast under år 1914, skulle kunna, vidkommande avlöningar till olika
tjänstemän, disponeras, därmed icke finge anses givet något som helst på
hand angående dessa tjänstemäns löner och tjänsteställning vid en defini¬
tiv organisation. Fn sådan organisation kunde först framläggas om ett
par år, när erfarenhet vunnits. Tilläventyrs skulle det också befinnas
lämpligt att därförinnan lämna löneregleringskommittén tillfälle att gran¬
ska ett slutligt förslag till lönestat.
Vidkommande chefen för verket ansåg departementschefen, att med
hänsyn till dennes synnerligen omfattande och maktpåliggande befatt-
11
ning en avlöning av 15,000 kronor kunde anses skälig. Beträffande che¬
fens benämning syntes för det dåvarande särskilt beslut icke påkallas.
Då det enligt departementschefens mening knappast kunde förvän¬
tas, att lämplig chef skulle kunna förvärvas, om befattningen icke redan
från början uppfördes å ordinarie stat, ansåg departementschefen en sådan
anordning nödig.
Beträffande därefter de fyra ledamöter av styrelsen, som regeringsrå¬
det Lindstedt ansett redan från början böra anställas för pensionsärendenas
handläggning, fann departementschefen för sin del, att för det dåvarande
allenast två behövde uppföras å ordinarie stat. Av dessa skulle allenast
för en böra fordras juridisk utbildning. Vidkommande dessa ledamöters
avlöning syntes departementschefen de för hovrättsråd gällande bestäm¬
melser böra tills vidare vinna tillämpning. Enligt gällande lönestat åt-
njöte hovrättsråden en begynnelseavlöning av 7,000 kronor jämte 3 ålders-
tillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring å respektive 500, 600 och 600
kronor. Efter 15 år komme de nämnda tjänstemännen i pensionsstyrelsen
alltså att uppnå en avlöning av tillhopa 8,700 kronor eller samma löne¬
förmåner, som de centrala verkens byråchefer i allmänhet åtnjöte efter
5 år.
De två andra ledamöter, som enligt regeringsrådet Lindstedts me¬
ning erfordrades för pensionsärendens handläggning, av vilka en syntes
böra innehava juridisk utbildning, ansåg departementschefen tills vidare
icke behöva uppföras å ordinarie stat.
De två ledamöter av styrelsen, vilka, likaledes enligt regeringsrådets
mening, närmast skulle handhava statistiska arbeten och övervakandet av
försäkringens handhavande i orterna, syntes departementschefen icke heller
behöva för det dåvarande uppföras å ordinarie stat.
Redan från början erfordrades en förste vaktmästare och två andre
vaktmästare. Avlöningarna borde bliva de för vaktmästare vanliga, och
syntes befattningarna redan från början böra uppföras å ordinarie stat.
Med avseende å övriga erforderliga tjänstemäns avlöningsförhållan¬
den och ställning ansåg departementschefen definitivt förslag ej för det då-
12
varande kunna framläggas. Annat förfogande syntes honom ej kunna
träffas, än att det överlämnades åt Kungl. Maj:t att bestämma tjänste¬
männens antal och skäliga avlöningsförmåner, varvid givetvis borde till¬
ses, att varken dessa förmåner eller tjänstemännens ställning komme att
binda Kungl. Maj:t och Riksdagen vid det slutliga förslaget till organisa¬
tion och stat. All uppmärksamhet borde också ägnas åt, att överkvalifi¬
cerad arbetskraft icke bleve anställd.
Departementschefen ansåg sig emellertid i detta avseende böra göra
några antydningar.
Om förutom de två ledamöter av styrelsen, som skulle uppföras å
ordinarie stat, ytterligare fyra erfordrades, därav 2 för pensionsärendens
prövande och 2 för övervakande och ledande av statistiska arbeten och
för försäkringens handhavande i orterna — något varom departements¬
chefen ej för det dåvarande kunde avgiva ett slutligt omdöme — syntes
deras arvoden böra sättas till samma belopp som begynnelseavlöningen
för de å ordinarie stat uppförda ledamöterna eller 7,000 kronor.
En av styrelsens ledamöter ansågs böra erhålla uppdrag såsom che¬
fens ställföreträdare.
Anställande av särskilda sekreterare syntes departementschefen knap¬
past behöva från början ifrågakomma, utan de göromål, som dessa eljest
skulle handhava, bestridas av tjänstemän med avlöning som första gradens
tjänstemän.
Huruvida samtliga de tjänstemän, som motsvarade de i regerings¬
rådet Lindstedts förslag upptagna första gradens tjänstemän, skulle behöva
uppföras till arvode av 4,000 kronor om året, ansåg departementschefen
ovisst. Möjligen kunde för några lägre arvode ifrågasättas. Departements¬
chefen utgick emellertid vid kostnadsberäkningarna från, att alla dessa
bleve avlönade med 4,000 kronor om året.
Av de nio tjänstebefattningar, som av regeringsrådet Lindstedt
ifrågasatts för regist.rators- och statistiska arbeten, syntes några kunna
besättas med kvinnliga innehavare, t. ex. fyra stycken. De ifrågavarande
befattningshavarna ansågos tills vidare kunna tillerkännas arvoden med
samma belopp som bokhållares i järnvägsstyrelsen begynnelselön, således
de manliga 2,940 kronor och de kvinnliga 2,100 kronor.
13
Med avseende å samtliga de nämnda tjänsterna och bokhållarbe-
fattningarna borde dock uppmärksammas, att arvodena ej finge sättas
alltför knappa, då befordringsutsikterna ej kunde bliva mer omfattande.
Det stora antal befattningshavare, som därförutom redan från bör¬
jan erfordrades och vartill borde avses uteslutande kvinnlig personal,
syntes departementschefen icke från början kunna uppföras å ordinarie
stat. De ansågos böra vara av de två typer, som då funnes i centralför¬
valtningen, således med arvode av 1,200 kronor för den lägre biträdes-
klassen och av 1,600 kronor för den högre biträdesklassen.
I ett verk som det ifrågavarande erfordrades enligt departements¬
chefens uppfattning ett rådgivande lekmannaelement, som i största möj¬
liga utsträckning deltoge i arbetet. Om detta lekmannaelement slutligt
borde skapas i form av fullmäktige eller på annat sätt, ansåg departe¬
mentschefen för det dåvarande kunna lämnas därhän. Det syntes honom
tills vidare viktigast, att de sakkunniga lekmän, som anställdes, kunde
påräknas för att deltaga i behandlingen av de ärenden, för vilka enligt
regeringsrådet Lindstedts förenämnda promemoria skulle disponeras en
veckodag (allmänna ärenden, besvärsmål samt sådana pensionsärenden, som
befunnes vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och därför syntes böra
göras till föremål för en allsidigare prövning), ävensom för en del orga¬
nisatoriska arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande arbete, som
skulle åligga dessa sakkunniga, och med beaktande att olika kategorier
sådana borde vara representerade i styrelsen, ansåg departementschefen
deras antal böra sättas till 4 samt arvodet för en var till 3,000 kronor
för år räknat.
Någon kostnad för pensionsstyrelsens ombud i orterna i form av
arvode borde enligt departementschefens mening ej beräknas. Däremot syntes
i flera fall resekostnadsersättning behöva ifrågakomma. På förstnämnda
omständighet berodde naturligtvis till väsentlig del, att de beräknade för¬
valtningskostnaderna för staten hölle sig inom jämförelsevis ej alltför be¬
tydande belopp. Det vore ju tydligt, att dessa belopp skulle blivit vida
högre, om man för omkring 2 k 3,000 ombud måst beräkna låt vara
ganska blygsamma arvoden. Kommunerna finge ju alltid vidkännas en
14
del kostnader för pensionsförsäkringen, men dessa vore svåra att beräkna,
då de berodde på kommunernas egna åtgöranden och beslut.
Därest i allmänhet ett ombud utsåges för ett pensionsdistrikt och ej
för större områden, syntes försäkringsverksamheten ej komma att få en
sådan omfattning, att de åligganden, som skulle tillkomma ombuden,
blevo synnerligen betungande.
Om man undantoge första året, vilket under vissa förutsättningar
angående övergångsbestämmelserna måste antagas komma att erbjuda
särskilda svårigheter, kunde dessa åligganden, så vitt departementschefen
förstod, ej bliva av den omfattning, att det skulle möta avsevärda svårig¬
heter att i varje fall finna en person, som både vore för ändamålet lämp¬
lig och som skulle vilja ägna någon del av sitt arbete åt den för det all¬
männa så betydelsefulla saken, utan att därför kräva särskild ersättning.
För övrigt syntes man väl få antaga, att försäkringsärendena, i den mån
verksamheten utvecklades och större erfarenhet och rutin vunnes, skulle
just för ombuden vålla allt mindre arbete och svårigheter.
I anslutning till vad sålunda anförts borde enligt departementsche¬
fens mening å ordinarie stat uppföras från och med år 1914 följande
tjänstemän i pensionsstyrelsen:
1 chef, löneförmåner..............kronor 15,000
2 ledamöter, » å 7,000 kronor....... » 14,000
1 förste vaktmästare................ » 1,500
2 vaktmästare å 1,200 kronor.......... . ._»_2,400
, Summa kronor 32,900
För år 1914 kunde beräknas erfordras arvoden till följande personal
å extra stat:
4 ledamöter å 7,000 kronor............kronor 28,000
4 sakkunniga lekmän å 3,000 kronor........ » 12,000
18 tjänstemän å 4,000 kronor............ > 72,000
5 manliga bokhållare å 2,940 kronor........ » 14,700
15
4 kvinnliga bokhållare ä 2,100 kronor........kronor 8,400
20 kvinnliga biträden av högre grad å 1,600 kronor . . » 32,000
80 kvinnliga biträden av lägre grad å 1,200 » . . » 96,000
(alla biträden syntes ej erfordras för hela året, men upp¬
fördes deras arvoden ändock för helt år)
Summa kronor 263,100
Departementschefen erinrade, att i förut gjorda uttalanden och
angivna extra stat tjänstemännens avlöning upptagits utan hänsyn till de
avdrag, motsvarande pensionsavgifter för ordinarie tjänstemän, som givet¬
vis borde föreskrivas.
Övriga anslag för år 1914 å extra stat hade departementschefen,
efter samråd med regeringsrådet Lindstedt, beräknat på följande sätt:
lokalhyra, med värme, belysning och städning.....kronor 25,000
möblering av lokalen................ » 35,000
kostnaden för tryck, skrivmaterialier, postporto .... » 150,000
extra utgifter, reseersättningar, vikariatsersättningar m. m. » 70,000
Summa kronor 280,000
Hela staten för pensionsstyrelsen för år 1914 skulle således uppgå
till 576,000 kronor, därav å ordinarie stat 32,900 kronor samt å extra
stat 543,100 kronor; och syntes sistnämnda belopp böra anvisas såsom
förslagsanslag.
Departementschefen ansåg det emellertid vara tydligt, att en del av
ovannämnda befattningar i pensionsstyrelsen måste tillsättas redan under
år 1913, så tidigt ske kunde, då ju eu mängd förarbeten vore nödvändiga,
för att den egentliga verksamheten från och med år 1914 skulle utan hin¬
der kunna taga sin början.
Det syntes departementschefen, efter överläggning med regerings¬
rådet Lindstedt, sannolikt, att för sådant ändamål ungefär från och med
den 1 september 1913 följande tjänstebefattningar erfordrades, nämligen:
16
chefen, 3 ledamöter, 2 andra tjänsteman samt de 4 sakkunniga
lekmännen.
Därigenom skulle tillkomma en kostnad för år 1913 av i runt tal
18,000 kronor.
Av förslagsanslaget till biträden, lokalhyra och möbler m. in. be¬
hövde dessutom en del hållas tillgänglig under år 1913.
Med tillägg av nyssnämnda 18,000 kronor skulle hela det anslag
för pensionsstyrelsens verkamhet, som behövde uppföras å 1914 års stat,
bliva 594,000 kronor.
Under förutsättning av bifall till vad av departementschefen uttalats
framlade han förslag till avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrel-
sen för år 1914.
Beträffande de befattningshavare i styrelsen, vilka kunde komma
att uppföras å ordinarie stat, syntes departementschefen allmänna villkor
och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad för de under de senare åren
nyreglerade centrala ämbetsverken blivit föreskrivet, med ungefärligen den
ytterligare skärpning, som gällde för socialstyrelsen; och angav departe¬
mentschefen den lydelse, dessa villkor och bestämmelser enligt hans me¬
ning borde erhålla.
Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att, under förutsättning att Riksdagen antoge lag om allmän pen¬
sionsförsäkring,
dels, med godkännande av de utav departementschefen förordade
förslag till avlöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser för
avlöningsförmåners å ordinarie stat åtnjutande, från och med år 1914 i
riksstaten under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till en
central anstalt för pensionsförsäkringsärenden, pensionsstyrelsen, å 32,900
kronor,
dels för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver
anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1914 anvisa ett förslagsan¬
slag av 543,100 kronor,
17
dels till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för tiden
1 september—31 december 1913 å extra stat för år 1914 anvisa 18,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av tillgäng¬
liga medel utanordna beloppet,
dels och medgiva, att av förslagsanslaget å extra stat för år 1914
Kungl. Maj:t finge under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 60,000
kronor.
Den kungl. propositionen avfattades i överensstämmelse med depar¬
tementschefens berörda hemställan.
I skrivelse den 28 maj 1913, n:r 159, anförde Riksdagen i anled- Riksdagens
ning av nyssberörda proposition huvudsakligen följande. »/* 1913.
I betraktande av de svårigheter, som måste möta att redan för det
dåvarande med större säkerhet kunna fastställa en detaljerad organisation
av det för folkpensioneringens genomförande och handhavande föreslagna
nya ämbetsverket, pensionsstyrelsen, fann Riksdagen i likhet med föredra¬
gande departementschefen, att med denna organisations definitiva ordnande
ännu någon tid borde anstå, till dess att större erfarenhet vunnits rörande
pensionsförsäkringens verksamhet.
Vad närmast gällde syntes Riksdagen vara att beträffande pensions-
styrelsens inrättande och organisation träffa de anordningar, som vore av
nöden för att trygga ett ändamålsenligt utövande av styrelsens funktioner
under den första tiden av folkpensioneringslagens tillämpning, men att
samtidigt tillse, att dess organisation ej knötes fastare, än att en lämplig
anpassning efter utvecklingens krav utan svårighet skulle kunna ske.
Riksdagen höll före, att Kungl. Maj:ts förslag i stort sett tagit
hänsyn till vad som ur dessa synpunkter skäligen kunde anses
påkallat.
Med anledning av vad föredragande departementschefen anfört beträf¬
fande frågan om sambandet mellan pensionsstyrelsens organisation och en
eventuell enhetlig organisation av socialförsäkringen i dess helhet, anmärkte
emellertid Riksdagen, att — enär för det dåvarande på socialförsäkringens om-
3—140411. Löner eg leringslcommitténs bet. XLlIl.
18
råde beträffande samtliga andra spörsmål än pensionsförsäkringen ett re¬
visionsarbete påginge eller bebådats — frågan om den för vårt land än¬
damålsenligaste organisationen för åvägabringande av en i detta avseende
önskvärd enhetlighet och sammanhållning tills vidare syntes undandraga
sig en mera ingående prövning.
Vid socialstyrelsens upprättande uttalades visserligen den mening,
att denna myndighet lämpligen kunde tjäna ett syfte av nu berörda art.
Hävdandet av en dylik uppfattning borde emellertid icke leda till, att det
nu föreslagna verket för folkpensioneringens administration berövades nå¬
got av den rörelsefrihet, som måste vara en förutsättning för att verket
på bästa sätt skulle kunna tjäna sina närmaste och viktigaste uppgifter.
Detta syntes möjligen kunna bliva en följd av, att socialstyrelsen, såsom
departementschefen uttalat, bland annat borde »beredas tillräckligt infly¬
tande på ordnande av pensionsstyrelsens statistik».
Denna statistik, vilken måste förutsättas bliva av en avgörande be¬
tydelse för pensionsstyrelsens verksamhet, borde enligt Riksdagens mening
främst ordnas med hänsyn till pensionsförsäkringens särskilda behov och
intressen. Ett bemyndigande för ett annat verk att utöva ett mer eller
mindre bestämmande inflytande på denna angelägenhets ordnande inom
pensionsstyrelsen syntes därför icke böra ifrågasättas. Då Riksdagen emel¬
lertid anslöt sig till departementschefens uppfattning, att mellan pensions¬
styrelsen och socialstyrelsen ett nära samarbete måste äga rum, förmodade
Riksdagen, att vid det närmare ordnandet av detta samarbete förhållandet
mellan de tvenne myndigheterna skulle kunna så gestaltas, att bådas be¬
rättigade krav på gemensamma eller ömsesidiga intressens tillgodoseende
kunde på ett tillfredsställande sätt upprätthållas.
Vad i propositionen eljest föreslagits hade givit Riksdagen anledning
till följande erinringar.
För verkets chef hade föreslagits en på ordinarie stat upptagen av¬
löning av 15,000 kronor.
Riksdagen delade visserligen till fullo den med anledning av detta
förslag av departementschefen uttalade uppfattning om önskvärdheten att
till förste innehavare av denna befattning kunna förvärva en person med
särskilt framstående egenskaper för fyllande av den krävande uppgiften;
19
Riksdagen ansåg det emellertid vara lämpligast att ordna denna avlö¬
ningsfråga så, att den normala lönen för chefen fastställdes enligt samma
grunder som dem, vilka gällde för generaldirektörer med en avlöning
å 11,000 kronor, men att, för möjliggörande av att högre löneförmåner
måtte kunna beredas för befattningens förste innehavare, på extra stat
anvisades ett anslag av 4,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet
disponeras.
Beträffande befattningshavarnas benämning hade Riksdagen för sin
del beslutit, att chefen skulle erhålla titeln generaldirektör, medan frå¬
gan om övriga befattningshavares benämning syntes kunna anstå, till dess
större fasthet vunnits i verkets organisation.
Vad i övrigt anginge den i propositionen föreslagna lönestaten
för pensionsstyrelsen ävensom förslaget till allmänna villkor och bestäm¬
melser för åtnjutande av avlöningsförmåner å ordinarie stat, ville Riks¬
dagen erinra, att, i överensstämmelse med vad för andra under de senare
åren nyinrättade eller nyreglerade verk bestämts, syntes höra stadgas, att
ordinarie tjänstinnehavare skulle, där ej undantag medgåves, vara tillstä¬
des å tjänsterummet minst sex timmar varje söckendag; varjämte Riks¬
dagen gjorde en mindre jämkning beträffande formuleringen av avlönings-
staten, i vad den avsåg vaktmästare.
Den av Riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition godkända staten hade följande lydelse:
»Avlönings- och oinkostnadsstat för pensionsstyrelsen år 1914.
Efter 5 år kan lönen
| böjas med 500 kro-
l nor, efter 10 år med
I 600 kronor ochefter
15 år med ytterli¬
gare 600 kronor.
A. Ordinarie anslag:
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
penningar.
|
Orts-
tillägg.
|
Summa.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 generaldirektör och chef för
|
|
|
|
|
|
|
|
|
pensionsstyrelsen.....
|
7,000
|
—
|
3,000
|
—
|
1,000
|
—
|
11,000
|
—
|
1 ledamot.........
|
4,500
|
—
|
2,500
|
_
|
_
|
_
|
• 7,000
|
|
1 d:o .........
|
4,500
|
—
|
2,500
|
—
|
—
|
—
|
7.000
|
—
|
Transport
|
—
|
—
|
|
—
|
_
|
_
|
25,000
|
_
|
20
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
|
|
|
Lön.
|
|
görings-
|
|
tillägg.
|
|
Summa.
|
|
|
|
|
penningar.
|
|
|
|
|
Transport
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
25,000
|
—
|
f Efter 5 år kan lönen
|
1 förste vaktmästare ....
|
900
|
—
|
450
|
—
|
150
|
—
|
1,500
|
—
|
j höjas med 100 kro-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
l nor.
|
1 vaktmästare.......
|
700
|
—
|
350
|
—
|
150
|
—
|
1,200
|
—
|
i Efter 5 år kan lönen
> höjas med 100 kro-
|
1 d:o .......
|
700
|
—
|
350
|
—
|
150
|
—
|
1,200
|
—
|
i nor och efter 10 år
|
Summa kronor i ordinarie stat
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
28,900
|
—
|
med ytterligare 100
kronor.
|
B. Extra anslag:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till chef (lönetillägg till förste
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
innehavaren 4,000 kronor),
tjänstemän, biträden, lokal¬
hyra med möbler, skrivmate-
rialier, tryckningskostnader
m. m., förslagsanslag . .
|
|
|
|
|
|
|
547,100
|
|
|
Summa å extra stat
|
—
|
—
|
-
|
—
|
—
|
—
|
547,100
|
—
|
|
C. Dessutom: Extra anslag,
avseende tiden 1 september—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
31 december 1913.....
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
18,000
|
—
|
|
Summa S:rum
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-1-
|
594,000
|
—
|
|
Anm. 1. Såsom pensionsunderlag skall för ledamot gälla det belopp, vartill lönen uppgår
efter avdrag av 600 kronor.
Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor.
21
Pensionsstyrelsens organisation och verksamhet m. m.
Genom beslut den 18 juli 1913 fastställde Kungl. Maj:t den av Kung!, beslut
Riksdagen antagna avlönings- och omkostnadsstaten för pension sstyrelsen att /7 1913'
gälla från och med år 1914.
I sammanhang därmed stadgade Kungl. Maj:t, i överensstämmelse
med Riksdagens därom fattade beslut, för åtnjutande av i nyssnämnda
avlöningsstat upptagna avlöningsförmåner de allmänna villkor och bestäm¬
melser, som finnas intagna i en samma dag utfärdad kungörelse i ämnet
(svensk författningssamling n:r 138).
Därjämte utnämnde Kungl. Maj:t för tiden från och med den 1 sep¬
tember 1913 generaldirektör och chef i pensionsstyrelsen samt två leda¬
möter i denna styrelse; och förordnades tillika, att till nämnda befatt¬
ningshavare skulle för tiden intill 1914 års ingång utgå arvode med vissa
angivna belopp.
Vidare anbefalldes statskontoret att redan under år 1913 till pen¬
sionsstyrelsen i mån av behov av under händer varande medel utbetala
tillhopa 78,000 kronor mot gottgörelse efter ingången av år 1914, för
18,000 kronor av extra anslaget å samma belopp och för återstående 60,000
kronor av förslagsanslaget å 547,100 kronor; och skulle ovan berörda ar¬
voden till generaldirektören och de bägge ledamöterna utgå av det i sta¬
ten upptagna extra anslaget å 18,000 kronor.
Tillika anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen att inkomma med
förslag* rörande användningen av återstående delen av omförmälda för¬
slagsanslag å 547,100 kronor ävensom beträffande de bestämmelser i öv¬
rigt, som för det dåvarande kunde finnas erforderliga för pensionssty¬
relsens verksamhet.
22
Ställföre¬
trädare för
generaldirek¬
tören.
Extra leda¬
mot i
styrelsen.
Kung/, brev
6/is 1913.
Samma den 18 juli 1913 förordnade Kungl. Maj:t jämväl fyra sak¬
kunniga hos pensionsstyrelsen, var och en med arvode av 3,000 kronor.
Pensionsstyrelsen trädde i verksamhet den 1 september 1913.
Sedermera förordnade Kungl. Maj:t, en av ledamöterna att från och
med den 15 september 1913 tills vidare under tre år vara ställföreträdare
för generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen.
Utöver de ordinarie ledamöterna förordnade Kungl. Maj:t den 12
september 1913 en extra ledamot i pensionsstyrelsen från och med den
15 september 1913 tills vidare.
Beträffande den nämnda extra ledamoten förordnades, att han skulle
äga att i denna egenskap åtnjuta arvode av 7,000 kronor, därav 4,500
kronor skulle anses motsvara lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
allt för år räknat, att till honom månatligen utbetalas, dock att från
den del av nämnda arvode, som skulle anses motsvara lön, skulle avdragas
efter år räknat ett belopp av 250 kronor, motsvarande avgiften för ordinarie
ledamots i pensionsstyrelsen pensionering.
Därjämte föreskrevs, att för den extra ledamoten skulle i tillämp¬
liga delar gälla vad som funnes stadgat i kungl. kungörelsen den 18
juli 1913 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
från 1914 års början för ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen
fastställda avlöningsförmåner.
Tillika bestämdes, att arvodet till den extra ledamoten skulle utgå
under tiden intill den 1 januari 1914 av det extra anslaget å 18,000 kro¬
nor och under år 1914 av det extra förslagsanslaget å 547,100 kronor.
Genom kungl. brev den 5 december 1913 bemyndigades pensions¬
styrelsen att anställa tjänstemän och biträden i styrelsen mot den avlö¬
ning, som styrelsen ansåge erforderlig med hänsyn till beskaffenheten av
det arbete, som skulle av tjänsteman eller biträde utföras, och den för
arbetets behöriga utförande nödiga utbildningen, dock ej till högre årligt
belopp för någon befattningshavare än 5,600 kronor samt under iakt¬
tagande, att anställningen endast skedde tills vidare och på sådana villkor,
23
att avlöningsbeloppen kunde vid den definitiva organisationens faststäl¬
lande jämkas, om så funnes skäligt.
* ■*
*
I anledning av den av Kungl. Maj:t den 18 juli 1913 meddelade
föreskriften för pensionsstyrelsen att inkomma med förslag rörande an¬
vändningen av den odisponerade delen av det i staten uppförda förslags¬
anslaget å 547,100 kronor, avgav styrelsen uti underdånig skrivelse den
23 december 1913 förslag i sådant hänseende.
Styrelsen erinrade därvid, bland annat, därom, att Kungl. Maj:t den
10 oktober 1913 till styrelsens förfogande ställt ett belopp av förslagsvis
12,000 kronor att användas för bestridande av kostnader för anordnande
av föredrag rörande den praktiska tillämpningen av lagen om allmän pen¬
sionsförsäkring och särskilt de däri omförmälda pensionsnämndernas arbete
och uppgifter. Berörda medel skulle utgå av det belopp å 60,000 kronor,
som, enligt vad förut är nämnt, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli
1913 utanordnats till pensionsstyrelsen för sistnämnda år.
Det erinrades tillika, att Kungl. Maj:t den 10 oktober 1913 bemyn¬
digat styrelsen att för tiden intill 1914 års utgång bland de av styrel¬
sen enligt 27 § i lagen om allmän pensionsförsäkring förordnade ombud
utse vissa personer till ett antal av högst femtio för hela riket att under
benämning instruktionsombud stå till styrelsens förfogande för biträdande
vid behandlingen av organisationsfrågor och frågor rörande pensionsnämn-
derna inom visst område, som styrelsen ägde bestämma. Därjämte hade
föreskrivits, att instruktionsombud skulle för det särskilda uppdraget äga
åtnjuta ej mindre för därav föranledda resor resekostnads-och traktaments-
ersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente, än även arvode
till det belopp, styrelsen ägde bestämma, dock högst 1,000 kronor för år
räknat. Tillika hade förordnats, att resekostnads- och traktamentsersätt-
ning samt arvode skulle utgå för tiden intill den 1 januari 1914 av före-
nämnda belopp å 60,000 kronor och för tiden efter ingången av år 1914
av det extra förslagsanslaget å 547,100 kronor.
Ävenledes erinrade pensionsstyrelsen därom, att Kungl. Maj:t den 7
Fram¬
ställning av
pensions¬
styrelsen
“/ x» 1913.
24
november 1913 medgivit, att de personer, som av styrelsen anmodats att
deltaga i en av styrelsen anordnad instruktionskurs i Stockholm rörande
den praktiska tillämpningen av lagen om allmän pensionsförsäkring, finge
för därav föranledda resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt fjärde klassen i gällande resereglemente; ifrågavarande rese- och
traktamentsersättningar skulle utgå av förutnämnda belopp å 60,000 kronor.
Pension sstyrelsen anförde vidare i underdåniga skrivelsen den 23
december 1913 följande.
I fråga om styrelsens arbete under år 1914 hade man att skilja
mellan det mera ordinarie arbetet, som återkomma även följande år och
som borde läggas till grund för beräkningen av de mera ordinarie kost¬
naderna, samt det extra arbete, som föranleddes dels av övergångsbestäm¬
melser i 37 § av lagen om allmän pensionsförsäkring, dels av nödvändig¬
heten att redan under år 1914 påbörja uppläggandet av register över de
obligatoriskt försäkrade.
Vad beträffade det ordinarie arbetet hade pensionsstyrelsen, med
anledning av de uppgifter, som lämnats i kungl. propositionen n:r 298 till
1913 års Riksdag, och den erfarenhet, som vunnits under det pågående
organisationsarbetet, beräknat, att för ifrågavarande göromåls utförande
erfordrades, förutom dittills utnämnda två ordinarie ledamöter och en extra
ledamot, ytterligare tre extra ledamöter. Samtliga dessa sex ledamöter
borde deltaga i prövningen av pensionsnämndernas beslut rörande pensions-
ansökningar och av besvärsmål.
Övriga ärenden beträffande pensionsansökningar och andra arbeten
inom verket borde enligt styrelsens uppfattning fördelas på ledamöterna
efter ungefär följande, tills vidare provisoriska fördelningsgrunder.
En ledamot skulle hava att handlägga ärenden rörande verkets inre
organisation, personalen, registrering av pensionsan sökningar, övriga regi-
streringsärenden, ärenden angående kassa och bokföring, författningsfrågor,
remisser från Kungl. Maj:t m. m.
En ledamot skulle handlägga de mera yttre ärendena, såsom frågor
rörande pensionsnämnder, pensionsstyrelsens ombud, upplysningar angående
lagen och dess tillämpning m. in.
En ledamot skulle handlägga försäkringstekniska ärenden: beräkning
25
av pensioner och pensionstillägg, uträkning av kommuners och landstings
bidrag till försäkringskostnaderna, prövning av frågor rörande undantag
från avgiftsplikt, den frivilliga försäkringen m. m.
En ledamot skulle handlägga statistiska ärenden samt leda arbetet
med det stora registret över de obligatoriskt försäkrade.
Övriga två ledamöter skulle hava att handlägga ärenden rörande
granskning av pensionsansökningar samt ombestyra expeditioner av sty¬
relsens beslut beträffande prövning av pensionsnämnders beslut och be¬
svärsmål m. in.
Då de första åren, innan den yttre och inre organisationen blivit
fullt genomförd och vunnit nödig stadga, de fyra förstnämnda ledamöterna
icke i så stor utsträckning, som sedermera kunde bliva fallet, kunde del¬
taga i behandlingen av besvärsmål, syntes det vara nödvändigt, att medel
ställdes till förfogande för avlönande av en eller två extra ledamöter. Någon
lekman eller någon av verkets därtill lämpliga tjänstemän ansågs böra
förordnas att tjänstgöra som sådan extra ledamot i styrelsen.
Avlöningen för de fyra förenämnda stadigvarande extra ledamöterna
syntes styrelsen böra utgå med samma belopp som till den för det då¬
varande anställde extra ledamoten eller med 7,000 kronor med avdrag av
250 kronor, motsvarande avgiften för ordinarie ledamots pensionering.
Sammanlagda beloppet av avlöningarna för år 1914 till nämnda fvra
extra ledamöter skulle sålunda uppgå till 27,000 kronor.
För de mera tillfälliga extra ledamöter, som skulle behöva förordnas,
syntes ett efter förhållandena avpassat arvode böra utgå, vilket inberäk¬
nats i det belopp, som upptoges under rubriken »vikariatsersättningar,
amanuenser och extra biträden».
I fråga om den i övrigt för det mera ordinarie arbetet under år
1914 erforderliga personalen anförde styrelsen, hurusom enligt dess me¬
ning redan under år 1914 vore nödvändigt att anställa några tjänste¬
män med högre avlöning än den, som vore fastställd för tjänstemän av
första graden. En del av dessa högre avlönade tjänstemän skulle biträda
vederbörande ledamöter såsom deras närmaste män, inträda i stället för
ledamot vid förfall för honom samt förordnas såsom tillfälliga ledamöter:
en del skulle anställas såsom föreståndare för viktigare arbetsavdelningar
o c
4—140411. Löneregleringskommitténs bet. XLIU.
26
och ansvara för dithörande, arbetens ordentliga utförande. Avlöningen till
den, som tjänstgjorde som ledamots närmaste man, borde utgå med un¬
gefär samma belopp, som vore fastställt för tjänsteman av andra löne¬
graden, efter avdrag av ett belopp, motsvarande egen pensionering. De
övriga skulle avlönas med ett belopp av omkring 4,600 kronor för år.
Enligt den beräkning, styrelsen gjort, skulle i nyssnämnda hän¬
seenden erfordras:
dels 4 tjänstemän å 5,600 kronor.............kr. 22,400
dels ock 3 tjänstemän med avlöning av omkring 4,600 kronor » 13,800
Vidare skulle erfordras:
17 tjänstemän med avlöning efter 3,900 kronor för år ... . » 66,300
1 registrator och kassör, för vilken avlöningen under år 1914
ansågs kunna bestämmas till något lägre belopp än det,
som beräknats för år 1915, eller till........» 2,400
4 kvinnliga bokhållare å 2,100 kronor ..........» 8,400
12 kvinnliga biträden av högre grad (1,600 kronor).....» 19,200
15 kvinnliga biträden av lägre grad (1,200 kronor).....» 18,000
De anförda avlöningsbeloppen ansåg styrelsen böra få jämkas med
hänsyn till i varje fall föreliggande omständigheter i enlighet med det
pensionsstyrelsen i kungl. brevet den 5 december 1913 lämnade med¬
givande.
De avlöningsförmåner, som skulle bestämmas att tills vidare utgå,
syntes böra av styrelsen uppdelas i lön, tjänstgöringspenningar och orts-
tillägg samt utgå i huvudsak under enahanda villkor, som vore bestämda
för ordinarie befattningshavare. Semester borde även, i den mån sådant
läte sig göra med hänsyn till arbetet, medgivas ifrågavarande extra personal.
Av övriga mera ordinarie, jämväl följande år återkommande kost¬
nader skulle, anförde styrelsen vidare, enligt Riksdagens beslut utgå till
generaldirektören lönetillägg med 4,000 kronor.
Till generaldirektörens ställföreträdare hade i statförslag för år 1915
beräknats ett arvode av 1,000 kronor, under förutsättning, att avlöningen
till ledamot höjdes från 7,000 till 8,100 kronor. För år 1914 syntes böra
beräknas ett arvode till ställföreträdaren av 1,500 kronor. Därest, såsom
27
styrelsen ansåg vara avsett, arvodet till ställföreträdaren skulle utgå redan
från och med den 15 september 1913, borde ifrågavarande arvode i staten
för år 1914 beräknas till 1,941 kronor.
Arvodet till en var av de sakkunniga hos styrelsen vore bestämt till
3,000 kronor och upptoges alltså för 4 sakkunniga till 12,000 kronor.
Till vikariatsersättningar, amanuenser och extra biträden ansågs
böra beräknas omkring 40,000 kronor.
Vidare hade styrelsen beräknat kostnaden för ortsombud enligt an¬
givna grunder till omkring 150,000 kronor;
arvoden till instruktionsombud till omkring 25,000 kronor; samt
resekostnadsersättningar till styrelsen och dess tjänstemän samt till
sakkunniga hos styrelsen till 10,000 kronor och till instruktionsombuden
till 20,000 kronor, tillhopa 30,000 kronor.
Enligt träffat hyresavtal utgjorde det årliga hyresbelopp, styrelsen
hade att erlägga, 12,600 kronor. Sannolikt bleve det nödvändigt att från
och med den 1 oktober 1914 förhyra ytterligare en våning, och ansåg
styrelsen fördenskull hyran böra upptagas till 14,000 kronor.
Kostnaden för städning, värme och belysning beräknades till 7,000
kronor.
Under år 1913 hade inköpts inventarier och skrivmaskiner. En
del inventarier vore beställda att levereras i början av år 1914. Ut¬
gifterna år 1914 för inventarier samt skriv- och räknemaskiner ansågos böra
beräknas till omkring 30,000 kronor.
Till tryckningskostnader för år 1914 beräknades omkring 55,000 kronor.
För skrivmaterialier, telefoner, böcker, prenumeration å tidskrifter,
bokbindning och diverse kostnader beräknades åtgå 20,000 kronor.
De mera ordinarie kostnaderna skulle sålunda uppgå till:
det i staten upptagna beloppet för avlöningar till ordinarie be¬
fattningshavare ..................kr. 28,900
arvoden till extra ledamöter och övrig personal......> 177,500
vikariatsersättningar, ersättningar till amanuenser och extra bi¬
träden samt övriga omkostnader........_. > 388,941
Summa kronor 595,341
28
Vid bedömandet av slutsiffran borde observeras, att i densamma in-
ginge ersättningsbeloppen till ortsombud och till instruktionsombud samt
reseersättningar till de senare till sammanlagt belopp av 195,000 kronor,
vilken kostnad syntes styrelsen endast till någon ringa del hava tagits i
beräkning vid fastställandet av den utav Riksdagen anvisade anslagssumman.
Vidkommande det extra arbete, som komme att under år 1914 åligga
pensionsstyrelsen, erinrade styrelsen därom, att antalet personer, berättigade
till pension eller understöd år 1914, skulle enligt ålderdomsförsäkringskom-
mitténs förslag till lag om allmän pensionsförsäkring belöpa sig till om¬
kring 16,000 men enligt Kungl. Maj:ts förslag till omkring 50,000. Till
följd av de ändringar av övergångsbestämmelserna, som av Riksdagen vid-
togos, ansåg styrelsen emellertid antalet understödsberättigade år 1914
komma att uppgå till omkring 81,000. Vid fastställande av anslagsbeloppet
till styrelsens förvaltningskostnader för år 1914 syntes icke hava tagits
någon hänsyn till denna högst väsentliga ökning av antalet understöds¬
berättigade.
Då likväl helt säkert en mängd personer komme att göra framställ¬
ning om understöd utan att vara därtill berättigade, skulle sannolikt an¬
talet ansökningar komma att avsevärt överstiga 81,000; styrelsen ansåg
antalet böra beräknas till omkring 100,000.
Att särskilda åtgärder måste vidtagas för att kunna medhinna ar¬
betet med prövningen av alla ansökningar, fann styrelsen vara klart. Det
vore nämligen av högsta vikt, att de sökande, som vore berättigade till
understöd, komme i åtnjutande av detsamma utan alltför långt dröjsmål.
Lämpligen borde för ifrågavarande arbete användas mera tillfälliga
arbetskrafter, som till sin väsentligaste del syntes behöva tagas i bruk
allenast omkring ett halvt års tid.
Styrelsen hade beräknat, att för arbetets medhinnande inom en icke
alltför långt utsträckt tid erfordrades omkring fjorton tillfälliga ledamöter
och omkring tjuguen tjänstemän, som skulle biträda vid granskning av
pensionsnämndernas beslut och föredraga dessa ärenden. Vidare erfor¬
drades tillfälliga biträden för uträkning av understödsbelopp, bokföring,
kontrollering, utskrifter in. in.
29
Ersättningen till de tillfälliga ledamöterna, av vilka ungefär hälften
borde besitta juridisk utbildning, syntes styrelsen böra utgå med visst belopp
för arbetsdag. Bestämdes ersättningen till ledamot med juridisk utbildning
till 25 kronor per dag och för annan ledamot till 20 kronor per dag,
skulle ersättningsbeloppet till de tillfälliga ledamöterna belöpa sig till
omkring 47,250 kronor.
Till granskare och föredragande syntes ersättningen jämväl lämp¬
ligen böra utgå efter visst belopp för arbetsdag. Betalades 15 kronor
per dag, kunde sammanlagda ersättningsbeloppet till dessa tjänstemän be¬
räknas ävenledes till omkring 47,250 kronor.
Kostnaden för övrig erforderlig extra arbetskraft kunde upptagas
till 35,250 kronor.
Därjämte borde beräknas för trycksaker, skrivmaterialier o. s. v.
25.000 kronor.
Till uppläggning av det stora registret över de obligatoriskt försäk-
i'ade, vilket arbete beräknades kunna taga sin början omkring den 1 juli
1914, erfordrades en ganska avsevärd personal. Styrelsen hade beräknat,
att för avlönande av denna personal borde upptagas ett belopp av omkring
43,500 kronor. Till trycksaker, skrivmaterialier o. s. v. för registret borde
beräknas omkring 25,000 kronor.
Styrelsen erinrade, hurusom Kungl. Maj:t enligt beslut den 10 ok¬
tober 1913 ställt till pensionsstyrelsens förfogande ett belopp av förslagsvis
12.000 kronor att användas för bestridande av kostnaderna för anordnande
av föredrag rörande den praktiska tillämpningen av lagen om allmän pen¬
sionsförsäkring in. m. Styrelsen ansåg det vara uppenbart, att genom
dylika föredrag en riktig tillämpning av lagen borde befordras och att
genom den vidgade kännedomen ute i orterna om lagens rätta förstånd
arbetet inom pensionsstyrelsen borde bliva underlättat. Det syntes sty¬
relsen därför synnerligen önskvärt, att medel beviljades till anordnande
av sådana föredrag jämväl år 1914.
Det antogs, att räkningarna å arvoden och reseersättningar i anled¬
ning av de föredrag, .som hållits år 1913, endast till en del skulle in¬
komma samma år; de återstående kunde alltså ej gäldas förrän år 1914.
30
Det vore dessutom att märka, att det anslag å 60,000 kronor, från vilket
ersättningarna för föredragen skulle gäldas, icke räckte till detta och de
övriga ändamål, för vilka det avsetts. Styrelsen hemställde, att för år 1914
måtte få beräknas ett belopp av 25,000 kronor att användas till betalning
av de räkningar för föredrag, som ej kunnat gäldas år 1913, samt till
anordnande av ytterligare föredrag och annat upplysningsarbete under
år 1914.
De beräknade extra, mera tillfälliga kostnaderna för år 1914 skulle
sålunda uppgå till:
för granskning och prövning av pensionsnämnds beslut an¬
gående ansökningar om understöd samt därmed sam-
manhängande göromål m. in............ kr. 154,750
för uppläggande av registret över de obligatoriskt försäkrade » 68,500
för anordnande av föredrag m. m.............» 25,000
Summa kronor 248,250
Hela staten för år 1914 skulle sålunda i avrundat tal komma att
sluta å 843,600 kronor.
I detta belopp vore icke inberäknad ersättning till postverket och
postsparbanken för bestyren med utbetalning av pensioner (understöd) och
med den frivilliga försäkringen, och ej heller vore beräknat något belopp
till ersättning åt mantalsskrivningsförrättarna för upprättande av förteck¬
ningar enligt 14 § av pensionsförsäkringslagen och för avskrift av dessa
förteckningar.
Med åberopande av vad sålunda anförts, hemställde pensionsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t. måtte medgiva, att ett belopp av förslagsvis 843,600 kronor
måtte få användas till bestridande av styrelsens förvaltnings- och därmed
sammanhängande kostnader under år 1914, samt fastställa viss angiven
fördelning av den del utav ifrågavarande anslag, som ej vore uppförd å
ordinarie stat, eller 814,700 kronor.
Kungl. beslut
3lA» 1913.
Med anledning av pensionsstyrelsens i underdåniga skrivelsen den
23 december 1913 gjorda framställning fastställde Kungl. Maj:t den 31
31
december 1913 följande stat för pensionsstyrelsens avlöningar och om¬
kostnader för år 1914, i vad desamma icke voro i ordinarie stat upptagna:
en extra ledamot.............................................................................. kr. 6,750
tre extra ledamöter........................................................................... » 20,250
lönetillägg till generaldirektören, arvode till dennes ställföreträdare och till sak¬
kunniga hos styrelsen, ersättning till tjänstemän och biträden, vikariatser-
sättningar o. d., förslagsvis ...................................................... » 381,700
arvoden till av styrelsen förordnade instruktionsombud, förslagsvis.................. » 25,000
ersättning till de av styrelsen i enlighet med 27 § i lagen om allmän pensions¬
försäkring förordnade ombud, förslagsvis....................................... » 150,000
resekostnadsersättning till styrelsens chef och ledamöter samt dess tjänstemän,
till sakkunniga hos styrelsen samt till instruktionsombuden, förslagsvis... > 30,000
kostnad för anordnande av föredrag rörande folkpensioneringen och därmed jäm¬
förligt upplysningsarbete, förslagsvis............................................. » 25,000
hyra för ämbetslokal, städning, värme och belysning, förslagsvis .................. » 21,000
inventarier, skriv- och räknemaskiner o. d., förslagsvis .............................. » 30,000
tryckningskostnader, skrivmaterialier, telefon, inköp av böcker, prenumeration å
tidskrifter m. m., förslagsvis...................................................... s 125,000
Summa kronor 814,700
Tillika förklarade Kungl. Maj:t, att den av styrelsen framlagda omkost¬
nads- och organisationsplanen icke givit anledning till annan erinran lin
att, därest styrelsen ansåge nödigt förordna extra ledamöter med mera
stadigvarande sysselsättning för högre arvode än 5,600 kronor, styrelsen
hade att därom hos Kungl. Maj:t. göra framställning;
att styrelsen finge i mån av behov tills vidare under år 1914 för¬
ordna tillfälliga ledamöter att tjänstgöra vid behandling av pensionsären-
den ävensom andra biträden mot arvode, som styrelsen ägde bestämma,
dock icke för någon med högre belopp än 600 kronor efter månad räknat
och intill en kostnad av sammanlagt 47,250 kronor;
att kvinnliga, bokhållare tills vidare ej finge förordnas med högre
arvode än 2,000 kronor; samt
att tills vidare och intill dess annorlunda kunde bliva förordnat
särskilt arvode åt chefens ställföreträdare icke finge utbetalas.
Därjämte förordnade Kungl. Maj:t från och med den 1 januari 1914
tills vidare fyra extra ledamöter i pensionsstyrelsen; och meddelades i fråga
32
Kung!, beslut
2*/i 1914.
Instruktion
för pensons-
nämnderna
m. no.
Grunder för
ersättningen
till ortsom-
buden.
om avlöningens belopp samt villkoren för dess åtnjutande enahanda be¬
stämmelser, som föreskrivits i avseende å den förut tillsatta extra leda¬
moten. Det bestämdes tillika, att arvode till nu ifrågavarande extra leda¬
möter skulle under år 1914 utgå av det extra förslagsanslaget å 547,100
kronor. Slutligen förordnades, att, så länge en av dessa extra ledamöter,
kronofogden i Kalix fögderi N. M. Wiedholm, under år 1914 innehade
nämnda förordnande, de belopp, som vore anslagna för avlönande av krono¬
fogde i Kalix fögderi, finge av Konungens befallningshavande i Norr¬
bottens län disponeras för befattningens uppehållande, varemot det krono¬
fogden Wiedholm tillerkända ålderstillägg skulle till statsverket inbesparas.
KungL Maj:t har den 24 januari 1914 förordnat dåvarande kaptenen
vid kungl. östgöta trängkår, majoren i armén J. A. M. Hårleman att tills
vidare under år 1914 vara extra ledamot i pensionsstyrelsen. Därjämte
har föreskrivits, att Hårleman skulle äga att, såsom extra ledamot i styrel¬
sen, åtnjuta ett arvode av 5,500 kronor för år räknat att utbetalas av an¬
givet anslag i den av Kungl. Maj:t den 31 december 1913 fastställda av¬
lönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen för år 1914.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, att Kungl. Maj:t den
21 november 1913 utfärdat instruktion för pensionsnämnderna (svensk
författningssamling n:r 305).
Av pensionsstyrelsen hava utfärdats instruktioner för ortsombuden
och för instruktionsombuden.
Genom beslut den 31 december 1913 har Kungl. Maj:t bestämt er¬
sättningen till de ortsombud, vilka ej äro instruktionsombud, till sex kro¬
nor för varje sammanträde, vid vilket ombudet är närvarande, därest
sammanträdet äger rum inom det pensionsdistrikt, varest ombudet är bo¬
satt, eller avhålles i annat pensionsdistrikt och avståndet från ombudets
bostad till sammanträdesplatsen understiger 10 kilometer, samt till tio
kronor, därest sammanträdet avhålles i annat pensionsdistrikt än det,
varest ombudet är bosatt, och avståndet från ombudets bostad till stället
för sammanträdet uppgår till minst 10 kilometer.
33
Till kommittén remitterad framställning angående stat
för år 1915.
I det föregående är omnämnt, hurusom pensionsstyrelsen, i anledning
av föreskrift att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande användnin¬
gen av odisponerad del av det i staten för år 1914 uppförda förslagsan¬
slaget, den 23 december 1913 avgav förslag i sådant hänseende.
Redan dessförinnan hade styrelsen uti underdånig skrivelse den 18
december 1913 avgivit förslag till avlönings- och omkostnadsstat för år 1915,
och har berörda skrivelse den 19 december 1913 remitterats till yttrande
av löneregleringskommittén.
Pensionsstyrelsen har uti nämnda skrivelse anfört huvudsakligen följande.
Vid uppgörande av sitt förslag hade styrelsen ansett nödvändigt, att
redan från och med år 1915 uppfördes å ordinarie stat det minimiantal
befattningar, som från och med nämnda år och allt framgent måste anses
erforderligt för utförande av det styrelsen åliggande arbetet.
Styrelsen ansåg det nämligen vara av vikt, att personalen så snart
som möjligt tillförsäkrades den fastare ställning, som ett uppförande å
ordinarie stat medförde. Därigenom skulle styrelsen erhålla möjlighet att
lättare rekrytera personalen och att kunna bibehålla dugliga tjänstemän.
För övrigt vore det ju, yttrade styrelsen, en antagen princip, att arbete,
som regelbundet återkomme och som således vore av ordinarie art, skulle
utföras av ordinarie personal.
Då det arbete, som kormne att åligga styrelsens ledamöter, finge
anses kvalitativt och kvantitativt minst lika krävande som det, vilket ut¬
fördes av byråcheferna i andra centrala ämbetsverk, borde enligt styrel¬
sens mening ledamöterna i pensionsstyrelsen även tillerkännas en avlöning
motsvarande den, som utginge till byråcheferna i centrala ämbetsverk. De
ärenden, som av pensionsstyrelsens ledamöter skulle handläggas, vore av
synnerligen viktig art, och det vore därför nödvändigt att till dessa
5 —140411. Löneregleringskommitténs bet. XLI1I. '
34
platser erhålla fullt kvalificerade personer. Av stor betydelse vore även
att, sedan en person en gång tagit anställning såsom ledamot i styrelsen,
han icke på grund av för låg avlöning frestades att lämna ämbetsverket.
Det vore vidare av vikt att såsom ledamöternas närmaste biträden
anställdes väl kvalificerade personer, vilka dessutom kunde vid förefallande
behov övertaga en del av det ledamot eljest åliggande arbetet, inträda så¬
som ledamot vid förfall för ordinarie ledamot och vid löpning av göromå-
len tjänstgöra såsom tillfälliga ledamöter. Genom anställande av dylika
väl kvalificerade tjänstemän syntes man ock kunna antaga, att ledamöter¬
nas antal skulle kunna hållas inom måttliga gränser, vilket vore önskligt
med hänsyn till kravet på, att ärendena borde såvitt möjligt erhålla en
enhetlig och likformig behandling. Avlöningen till de ifrågavarande tjän¬
stemännen borde sättas till minst samma belopp, som vore bestämt för
innehavare av andra gradens tjänst i centralt ämbetsverk.
Synnerligen önskvärt vore ock att redan från början få på ordi¬
narie stat uppfört ett antal tjänstemän av första graden. Dessa tjänste¬
män skulle hava till huvudsaklig uppgift att verkställa den förberedande
granskningen av pensionsansökningar och inför vederbörande ledamot före¬
draga dessa ärenden, inklusive besvär över pensionsnämnds beslut. Med
hänsyn till den stora massa av ifrågavarande ärenden, som komme att
inströmma till pensionsstyrelsen, läte det sig naturligtvis icke göra för
ledamot att granska ett ärendes alla detaljer, utan han måste kunna fullt
lita på den person, som hade det förberedande arbetet och föredragningen
om hand. Att anförtro detta arbete åt lägre avlönade eller extra tjänste¬
män borde, menade styrelsen, tydligen icke ske annat än i nödfall.
Förutom nyss nämnt arbete förekomme en stor mängd andra viktiga
o-öromål, för vilkas utförande erfordrades kvalificerad arbetskraft, såsom
det synnerligen vidlyftiga arbetet med uträknandet av pensioner, pensions¬
tillägg och understöd, utredningar för beräknande av kommunernas och
landstingens andel i pensionstillägg, kontrollarbeten beträffande pensions
brev och pensionsbelopp m. in.
Styrelsen hade tänkt sig, att för dessa göromål borde användas dels
tjänstemän av första graden, dels kvinnliga biträden med en begynnelse¬
avlöning av 2,100 kronor och 1,600 kronor.
35
Därförutom erfordrades en betydande personal för arbetet med korres¬
pondens, registrering, pensionsbrevs utskrivande in. in. Därför borde i
huvudsak användas kvinnliga stenografer, maskinskriverskor och kontors-
biträden med en begynnelseavlöning av dels 1,600 kronor, dels 1,200 kronor.
An vidare ansåg styrelsen böra påvisas det synnerligen omfattande
arbete, som avsåge anteckning å de försäkrades konto om debiterade och
erlagda avgifter, för vilket arbete borde användas kvinnliga kontorsbiträ-
den med en begynnelseavlöning av 1,200 kronor och ett visst antal kvinn¬
liga kontrollanter med en begynnelseavlöning av 1,600 kronor.
Styrelsen fann det för ordningens och redans skull vara nödvändigt
att redan från början göra en uppdelning av göromålen på olika avdel¬
ningar. Därvid borde man dock icke redan då uppdraga alltför bestämda
gränser mellan de olika avdelningarnas göromål utan överlämna åt fram¬
tida erfarenhet att närmare och mera precist reglera arbetsfördelningen.
Särskilt under de första åren vore det av stor betydelse, att såvitt möjligt
samtliga avdelningar deltoge i behandlingen och prövningen av pensions-
ansökningar.
I fråga om den fördelning av göromålen, som för det dåvarande
borde mera provisoriskt fastställas, hade styrelsen tänkt sig, att ett antal
avdelningar skulle hava att mera uteslutande handlägga ärenden rörande
prövning av pensionsnämndernas beslut angående ansökningar om pension.
En avdelning skulle behandla ärenden rörande verkets inre organisa¬
tion, personalfrågor, registrering av pensionsansökningar och övriga registre¬
rings- samt kassagöromål, författningsfrågor, remisser från Kungl. Maj:t i
olika ärenden m. m., en avdelning de mera yttre ärendena, såsom frågor
rörande pensionsnämnderna, pensionsstyrelsens ombud in. in., en avdelning
försäkringsmatematiska ärenden (beräkning av pensioner, pensionstilläggs-
belopp, uträkning av landstingens och kommunernas bidrag till pensions¬
försäkringen, fondberäkningarna, prövning av frågor rörande undantag från
avgiftsplikt ävensom den frivilliga försäkringen). I dessa tre avdelningars
arbete komme att i synnerligen stor utsträckning ingå såsom ordinarie
göromål även handläggningen av ärenden rörande ansökningar om pension.
Slutligen skulle en avdelning hava att handlägga statistiska ärenden.
36
Till denna avdelning skulle förläggas bland annat det stora registret över
de obligatoriskt försäkrade.
Även om särskilt under de första åren cheferna för de fyra sist¬
nämnda avdelningarna eller byråerna kunde biträda vid prövning av pen-
sionsnämndernas beslut rörande pensionsansökningar och besvärsmål, syn¬
tes man dock särskilt för dessa ärendens behandling från och med år 1915
behöva två ordinarie ledamöter. Antalet under år 1915 inkommande
ansökningar beräknades till mellan 30,000 och 40,000; detta antal ökades
sedermera år från år. Prövningen av dessa ansökningar bleve i många
fall besvärlig, och särskilt komme naturligtvis under första tiden arbetet
att bliva synnerligen tyngande. Då det emellertid icke finge anses uteslu¬
tet, att antalet ansökningar och besvärsmål bleve avsevärt större än det
som beräknats, borde i de extra anslagen till pensionsstyrelsen inräknas
arvoden till en ä två extra byråchefer.
Vidkommande tjänstemännen av andra lönegraden ansåg styrelsen deras
antal böra bestämmas till minst samma antal som ledamöternas, d. v. s. sex.
I fråga om de tjänstemän, som skulle erhålla avlöning motsvarande
den, vilken tillkomme första gradens tjänstemän i centralt ämbetsverk, kunde
deras antal enligt styrelsens mening icke bestämmas lägre än till tjugu.
Då antalet tjänstemän av andra graden begränsades till sex, syntes
det styrelsen bliva erforderligt, att den erhöllc befogenhet att tilldela en
och annan tjänsteman av första graden extra ersättning, därest åt honom
anförtroddes ledningen av arbete utav större vikt.
Registrering av inkomna pensionsansökningar och vården av dessa
ansökningar bleve ett synnerligen betydande arbete. Av föreståndaren för
denna registrering krävdes särskilda kvalifikationer, för att arbetet skulle
kunna sammanhållas och göras så litet tidsödande som möjligt. Styrelsen
hade emellertid tänkt sig, att såsom föreståndare skulle tills vidare anställas
en första gradens tjänsteman, men att denne tjänsteman borde på grund
av arbetets särskilda beskaffenhet åtminstone för de första åren tilldelas
ett extra arvode.
Övriga registreringsgöromål ävensom kassagöromålen skulle enligt sty¬
relsens förslag anförtros åt ett kvinnligt biträde med titel registrator och
kassör. Då emellertid även dessa göromål bleve av stor omfattning, borde av-
löningen till registrator! icke sättas för låg, detta jämväl med hänsyn till
den icke obetydliga kassa, som skulle anförtros åt denna befattningshavare.
Styrelsen ansåg, att begynnelseavlöningen borde bestämmas till 2,940 kronor.
I kungl. propositionen n:r 298 vid 1913 års riksdag vore upptagna
för år 1914 fyra kvinnliga bokhållare med en begynnelseavlöning av 2,100
kronor. Dessa biträden, som borde besitta särskild utbildning, då de
skulle sysselsättas med försäkringsmatematiska utredningar och andra mera
komplicerade göromål, erfordrades jämväl för år 1915 och följande år.
I nyssnämnda proposition vore för år 1914 beräknat dels ett antal
av 20 kvinnliga biträden av högre grad å 1,600 kronor och dels ett antal
av 80 kvinnliga biträden av lägre grad ä 1,200 kronor. Av ifrågavarande
antal ansåg styrelsen emellertid tills vidare endast en del böra uppföras å
ordinarie stat. Styrelsen föreslog sålunda, att tills vidare å dylik stat
upptoges 12 kvinnliga biträden av högre grad och 40 av lägre grad.
För närvarande vore å ordinarie stat. uppförda dels en förste vakt¬
mästare och dels två vaktmästare, och ansåg styrelsen detta antal böra tills
vidare bibehållas. Extra vaktmästare borde få i mån av behov anlitas.
Det vore enligt styrelsens mening klart, att den personal, som, enligt
vad förut nämnts, vore avsedd att uppföras å ordinarie stat, icke bleve till¬
räcklig för arbetet inom styrelsen, men syntes den därutöver erforderliga
personalen tills vidare böra avlönas såsom amanuenser eller extra biträden.
I fråga om de kostnader, som, utöver den ordinarie avlöningen till
den ordinarie personalen, borde beräknas för år 1915, vore, yttrade stv-
relsen vidare, till en början att märka det för generaldirektören och chefen
bestämda lönetillägget av................kr. 4,000
Till generaldirektörens ställföreträdare syntes från och
med år 1915 böra utgå ett årligt arvode av » 1,000
Ersättningen till sakkunniga hos styrelsen beräknades
till samma belopp som dittills eller till 3,000 kronor för en
var eller sammanlagt..................» 12,000
Att närmare angiva det belopp, som erfordrades för av¬
lönande av amanuenser och andra extra biträden samt extra
vaktmästare, läte sig enligt styrelsens mening svårligen göra.
Styrelsen ansåg emellertid, att för detta ändamål ävensom för
38
arvoden åt eventuellt behövliga extra ledamöter icke gärna
kunde upptagas lägre belopp än.............kr.
Styrelsen erinrade, hurusom Kungl. Maj:t genom beslut
den 10 oktober 1913 bemyndigat styrelsen att för tiden intill
1914 års utgång bland de av styrelsen enligt 27 § i lagen om
allmän pensionsförsäkring förordnade ombud utse vissa personer
till ett antal av högst 50 för hela riket att under benämning
instruktionsombud stå till styrelsens förfogande för biträdande
inom visst område, som styrelsen ägde bestämma, vid behand¬
ling av organisationsärenden och frågor rörande pensionsnämn-
derna. Därjämte hade föreskrivits, att instruktionsombud skulle
för det särskilda uppdraget äga att åtnjuta ej mindre för därav
föranledda resor resekostnads- och traktamentsersättning enligt
fjärde klassen i gällande resereglemente än även arvode till
det belopp, styrelsen ägde bestämma, dock högst 1,000 kronor
för år räknat. Då styrelsen ansåge det behövligt, att sådana
instruktionsombud anställdes även för år 1915, hemställde
styrelsen, att i staten för sistnämnda år måtte få till arvoden
åt dessa ombud beräknas ett belopp av förslagsvis.....*
Enligt av styrelsen framställt förslag skulle till ortsom-
buden tills vidare utgå ersättning för varje pensionsnämnds-
sammanträde, vid vilket ombud vore närvarande, med:
6 kronor, därest sammanträdet ägde rum inom det
pensionsdistrikt, varest ombudet vore bosatt, eller avhölles i,
annat pensionsdistrikt och avståndet från ombudets bostad till
stället för sammanträdet understege 10 kilometer, och
10 kronor, därest sammanträdet avhölles i annat pensions¬
distrikt än det, inom vilket ombudet vore bosatt, och avståndet
från ombudets bostad till stället för sammanträdet uppginge
till minst 10 kilometer.
Styrelsen ansåg det tydligen icke låta sig göra, att mer
än högst approximativt beräkna det belopp, vartill ersättningen
till ortsombuden skulle efter angivna grunder uppgå för år;
sammanlagda ersättningsbeloppet borde emellertid upptagas
för år 1915 till omkring
60,000
25,000
»
150,000
39
Resekostnadsersättning till styrelsen och dess instruktions-
ombud beräknades till.................kr. 30,000
Vidare hade styrelsen beräknat:
för hyra av ämbetslokal................ . » 20,000
» städning av ämbetslokalen, värme och belysning . . . . » 8,000
» skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker
m. m.......................» 20,000
» tryckningskostnader.................» 60,000
» inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,
och diverse utgifter................» 25,000
Sammanlagda beloppen av ovannämnda kostnader syntes
sålunda böra beräknas till...............kr. 415,000
Då dessa kostnadsberäkningar helt naturligt vore mycket approxima¬
tiva, ansåg styrelsen anslag till ifrågavarande utgiftsposter tills vidare böra
uppföras allenast på extra stat och såsom förslagsanslag.
Vid uppgörande av kostnadsberäkningarna hade styrelsen icke tagit
hänsyn till den ersättning, som skulle utgå till postverket och postspar¬
banken för bestyret med utbetalning av pensioner och med den frivilliga
försäkringen. Aven i fråga om denna utgift gällde, att den icke kunde
på förhand med någon större säkerhet beräknas.
Med åberopande av vad sålunda anförts, framlade styrelsen följande
förslag till
v Avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen för år 1915.
'
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pen-
ningar.
|
Orts-
tillägg.
|
Summa.
|
1
|
■
A. Ordinarie anslag:
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
1
|
1 generaldirektör och chef för pen¬
sionsstyrelsen ..........
|
7,000
|
3,000
|
1,000
|
11,000
|
j
|
1 byråchef............
5 byråchefer...........
|
5,000
25,000
|
2,500
12,500
|
600
3,000
|
8,100
40,500
|
1 Efter 5 år kan lönen
| höjas med 600 kronor.
|
40
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Summa. |
|
|
|
pen¬
ningar.
|
tillägg.
|
|
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
1 2:a gradens tjänsteman (sekreterare
|
|
|
|
|
[Efter 5 år kan lönen
) höjas med 500 kronor
|
eller l:e aktuarie)........
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
5 2:a gradens tjänstemän.....
|
18,000
|
9,000
|
2,000
|
29,000
|
j och efter 10 år med
[ ytterligare 500 kronor.
|
|
|
|
|
|
Efter 5 år kan lönen
|
1 tjänsteman av l:a graden (aktuarie
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
höjas med 500 kro¬
nor, efter 10 år med
ytterligare 500 kronor
och efter 15 år med
|
eller notarie)..........
|
19 tjänstemän av l:a graden ....
|
41,800
|
28,500
|
5,700
|
76,000
|
än ytterligare 500
kronor.
Efter 3 år kan lönen
höjas med 365 kronor,
efter 6 år med ytter-
|
|
|
|
|
|
|
1 registrator och kassör (kvinnlig) .
|
1,800
|
940
|
200
|
2,940
|
ligare 365 kronor, ef¬
ter 9 år med ytter-
|
|
|
|
|
|
ligare 365 kronor och
efter 12 år med än
|
|
|
|
|
|
ytterligare 365 kronor.
|
|
|
|
|
2,100
|
[Efter 3 år kan lönen
|
1 kvinnlig bokhållare.......
|
1,300
|
600
|
200
|
J höjas med 325 kronor
|
3 kvinnliga bokhållare......
|
3,900
|
1,800
|
600
|
6,300
|
[1 och efter 6 år mod yt-
( terligare 325 kronor.
|
1 kvinnligt biträde av högre grad .
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
[Efter 5 år kan lönen
|
11 kvinnliga biträden av d;o ... .
|
9,900
|
6,050
|
1,650
|
17,600
|
J höjas med 200 kronor
|
1 kvinnligt biträde av lägre grad
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
| och efter 10 år med yt-
( terligare 200 kronor.
|
39 kvinnliga biträden av d:o ...
|
27,300
|
13,650
|
5,850
|
46,800
|
1 förste vaktmästare.......
|
900
|
450
|
150
|
1,500
|
(Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kronor.
|
|
|
|
|
|
(Efter 5 år kan lönen
|
1 vaktmästare..........
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
1J höjas med 100 kronor
|
1 d:o ..........
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
I) och efter 10 år medyt-
1 terligare 100 kronor.
|
Summa kronor å ordinarie stat
|
—
|
—
|
|
256,840
|
|
B. Extra anslag:
|
|
|
|
|
Till chef (lönetillägg till förste innehavaren
|
4,000 kr.), dennes
|
|
|
ställföreträdare, sakkunniga hos styrelsen, extra ledamöter, bi¬
träden, ombud, resekostnadsersättningar, hyra, skrivmaterialier,
|
|
|
tryckningskostnader, inventarier m.
|
m., förslagsanslag . . .
|
415,000
|
|
|
|
Summa s:rum
|
671.840
|
|
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg icke till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
41
För åtnjutande av de å ordinarie stat uppförda avlöningar ansåg
styrelsen böra gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som stadgats
genom kungl. kungörelsen den 18 juli 1913 angående villkor och bestäm¬
melser för åtnjutande av de från 1914 års början för ordinarie befattnings¬
havare i pension sstyrelsen fastställda avlöningsförmåner samt kungl. kun¬
görelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater upp¬
förda biträdesbefattningar.
Slutligen hemställde pensionsstyrelsen, att den måtte erhålla bemyn¬
digande att i fall, då en första gradens tjänsteman användes till arbete av
mera krävande art, tilldela honom lämpligt tilläggsai’vode.
/
\
6—140411. Lönereglering skommitténs bet. XLJU.
42
Promemoria från pensionsstyrelsen, avsedd att i vissa hänse¬
enden närmare utveckla styrelsens framställning angående
stat för år 1915.
Löneregleringskommittén, som av innehållet utav den i ärendet re¬
mitterade framställningen av den 18 december 1913 icke kunnat bilda
sig någon bestämd uppfattning i föreliggande personal- och organisations¬
frågor, har hos pensionsstyrelsen begärt och från styrelsen fått mottaga
en promemoria, avsedd att i vissa hänseenden närmare utveckla och kom¬
plettera styrelsens nyssberörda framställning.
Då innehållet av denna promemoria torde vara av mera allmänt
intresse vid behandlingen av nu ifrågavarande ärende, har kommittén
ansett sig böra i betänkandet återgiva densamma.
I sin underdåniga skrivelse den 18 december 1913 hade — yttras
det i promemorian — pensionsstyrelsen framhållit vikten av att ökat antal
befattningshavare vid ämbetsverket så snart som möjligt uppfördes på
ordinarie stat. Det hade under de försök, styrelsen hittills gjort att för¬
värva dugliga arbetskrafter för ämbetsverkets räkning, visat sig möta stora
svårigheter att med den rådande osäkerheten i avseende på verkets ställ¬
ning kunna binda fullt kompetenta personer vid styrelsen. Det vore fara
värt, att en och annan av de dugligare arbetskrafterna, som tagit anställning
hos styrelsen och satt sig in i göromålen därstädes, komme att lämna sty¬
relsen, därest icke, såsom ställts i utsikt, ordinarie anställning kunde be¬
redas vederbörande från och med år 1915. I detta sammanhang erinrades,
att en del av de av styrelsen anställda tjänstemännen allenast åtnjöte
tjänstledighet tills vidare under år 1914 från tjänsteanställning, som av
dem innehades i andra ämbetsverk.
43
Vid beräkningen av antalet befattningshavare, som skulle uppföras å
ordinarie stat, hade styrelsen lagt till grund de för år 1915 beräknade
siffrorna angående pensions-(understöds-)ansökningar, försäkrade o. s. v.,
och hänsyn hade därvid icke tagits till den stegring av dessa siffror, som
år för år komme att äga rum. Styrelsen hade vidare upptagit allenast
ett minimum av platser å ordinarie stat samt tänkt sig, att det arbete, som
av denna personal icke hunne utföras, skulle verkställas av extra personal,
amanuenser och extra kvinnliga biträden.
Skulle emellertid en reducering av det utav styrelsen beräknade
antalet ordinarie befattningshavare äga rum, bleve följden, att extra per¬
sonal måste i än större utsträckning anlitas. Detta komme givetvis att
utöva en menlig inverkan på arbetets behöriga utförande. Det läge i fråga
om pensionsstvrelsens göromål vikt däruppå, att pensionsförsäkringslagens
bestämmelser och de grunder, på vilka den vore byggd, noggrant iakttoges,
att alla beräkningar skedde med den största försiktighet och att alla om¬
ständigheter i övrigt, som hade inflytande på försäkringen, beaktades,
emedan eljest försäkringskostnaderna lätt kunde springa upp med avsevärt
belopp utöver det beräknade. Det vore också därför av största vikt, att
pensionsstyrelsen hade tillgång till en tillräcklig, vederbörligen kvalificerad
personal och en personal, som kunde tillförsäkra styrelsen kontinuitet i
arbetet. En avprutning på dessa anspråk kunde, såsom antytts, om arbetet
till följd därav måste tagas mera summariskt, lätt föranleda högst avse¬
värda extra kostnader för det allmänna.
Det mera regelbundet återkommande arbetet inom pensionsstyrelsen
komme i huvudsak att bestå av:
prövning av ansökningar om pension (understöd) och om höjning
av redan beviljad pension, ärenden rörande sänkning av pension, uträk¬
ning av pensionsbelopp, utfärdande av pensionsbrev samt uppgifter till
postsparbanken angående beviljade pensioner;
registrering av obligatoriskt försäkrade personer och anteckning om
de av dessa personer erlagda avgifter eller om försummelse att erlägga
avgift;
handläggning av besvär, som av enskilda sakägare eller av kommu-
44
ner och ombud anfördes mot pensionsnämnds beslut, samt besvär över
taxeringsnämnds beslut rörande fråga, huruvida någon skulle på grund
av varaktig oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensions¬
avgifter;
kontroll över postsparbankens redovisning angående utbetalda pen¬
sions- och understödsbelopp samt uträkning av kommuners och landstings
andelar i pensionskostnaden och därmed förenat debiteringsarbete;
den frivilliga försäkringens administration;
försäkringsmatematiska undersökningar och beräkningar;
statistiska utredningar och undersökningar;
övervakande av pensionsnämridernas och ombudens arbete;
upplysningsverksamhet i förhållande till allmänheten och pensions-
nämnderna; samt
verkets inre administration, uppgörande av förslag till organisations¬
planer, redigerande av styrelsens årsberättelse, avgivande av utlåtanden
och förslag i fråga om lagar och författningar rörande socialförsäkrin¬
gen m. in.
Redan från verksamhetens början framställde sig talrika frågor om
ändring av bestämmelserna i pensionsförsäkringslagen, vilka frågor komme
att i avsevärd grad upptaga pensionsstyrelsen och kräva omfattande under¬
sökningar och förarbeten.
Till belysning av det arbete, som komme att åligga pensionssty¬
relsen, anfördes i promemorian några siffror, av vilka en del givetvis
endast vore att anse såsom approximativa.
Antalet obligatoriskt försäkrade hade med ledning av ålderdoms-
försäkringskommmitténs utredningar för år 1914 beräknats till omkring
3,020,000. Detta antal torde för vart och ett av de närmast följande
åren komma att ökas med omkring 20,000.
I fråga om antalet frivilligt försäkrade kunde icke några tillförlit¬
liga uppgifter lämnas.
Antalet under året inkommande ansökningar om pension och pen¬
sionstillägg (understöd) samt om förhöjning av pensionstillägg (understöd)
beräknades:
45
för år 1915 till omkring 35,000,
» » 1916 » » 37,500 och
» »1917 » » 40,000.
Sammanlagda antalet pensionärer (understödstagare), vilket under år
1914 antagits komma att utgöra omkring 81,000, beräknades uppgå till:
vid slutet av år 1915 omkring 92,000,
» » » » 1916 » 103,000 och
» » » » 1917 » 113,000.
Antalet under året gjorda pensionsutbetalningar beräknades:
för år 1915 till omkring 420,000,
» » 1916 » » 490,000 och
» » 1917 » » 550,000.
Antalet pensionsdistrikt (pensionsnämnder) uppginge för närvarande
till 2,653.
Antalet ortsombud vore 1,201.
Antalet instruktionsombud vore 42.
Enligt uppgjord plan skulle göromålen inom pensionsstyrelsen för¬
delas på följande 6 ordinarie byråer, var och en med sin byråchef, nämligen:
kansli byrån,
byrån för yttre ärenden,
gransknings- och besvärsbyrån n:r 1,
» > » >2,
försäkringstekniska byrån samt
statistiska byrån.
Arbetet inom pensionsstyrelsen och den i statförslaget upptagna
ordinarie personalen skulle enligt styrelsens beräkning fördelas mellan de
olika byråerna i huvudsak på följande sätt.
Kanslibyrån.
Denna byrå skulle hava att handlägga ärenden rörande styrelsens
organisation och ordningsföreskrifter för tjänstemän och biträden, frågor
46
om tillsättande och entledigande av personal samt rörande tjänstledighet
och förordnanden inom ämbetsverket, frågor om styrelsens förvaltningskost¬
nader, inberäknat frågor om ersättning till extra befattningshavare, fram¬
ställningar till Kung]. Maj:t rörande lagar och författningar samt angående
fastställande av stat för styrelsen, besvarande av kungl. remisser i den
mån, de icke direkt berörde annan byrås verksamhet. Det skulle jämväl
åligga denna byrå, liksom även övriga byråer, att med uppmärksamhet följa
socialförsäkringens utveckling i utlandet. Den slutliga redigeringen av sty¬
relsens årsberättelse torde ock komma att åligga denna byrå. Byrån hade
ock att ombesörja bokföringen och redovisningen av till styrelsen utanordnade
medel, kassagöromålen, uträkningen av avlöningen till styrelsens personal,
granskning av rese- in. fl. räkningar samt andra förekommande adminis¬
trativa och ekonomiska göromål. Till denna byrå skulle vidare höra regi¬
streringen av till styrelsen inkomna framställningar och dylikt angående
styrelsens allmänna angelägenheter samt registrering av inkomna ansök¬
ningar om pension eller understöd jämlikt pensionsförsäkringslagen. Vi¬
dare skulle hit höra bokföringen rörande beviljade pensioner, avräkning
med postsparbanken och granskning av från postsparbanken inkomna re¬
dovisningar rörande verkställda pensionsutbetalningar, uträkning i samråd
med försäkringstekniska byrån av landstings och kommuners andelar i
pensionstillägg och understöd in. m.
Angående kanslibyråns göromål framhölls särskilt, att en av de
mera maktpåliggande uppgifterna för denna byrå torde vara handläggandet
av inom styrelsen själv väckta eller till dess utredning och yttrande
hänskjutna lag- och författningsfrågor rörande pensionsförsäkringen och
socialförsäkringen i dess helhet ävensom frågor av mera allmän social
natur, som kunde tänkas äga sammanhang med pensionsstyrelsens verk¬
samhet.
Det läge i sakens natur, att framtiden komine att medföra eu mång¬
fald av nya förslag i dylika frågor. Det vore också klart, att det ålåge
styrelsen att på grundvalen av de erfarenheter, som vunnes under den
fortgående utvecklingen av styrelsens verksamhet, eller med hänsyn till
socialförsäkringens framsteg i främmande länder, taga initiativ till nya
lagstiftningsåtgärder för vårt land på pensionsförsäkringens område.
47
Det. torde även med visshet kunna förutses, att pensionsförsäkringens
utveckling ute i landet komme att för styrelsens del under en lång följd
av år medföra dels ett ganska vidlyftigt inre organisationsarbete, dels ett
fortlöpande arbete med utfärdande av instruktioner, ordningsföreskrifter och
formulär samt ändringar i redan utgivna sådana. Detta arbete komme att
beröra samtliga byråer men i synnerhet kanslibyrån.
Kanslibyrån hade utom överinseendet över sin egen personal att be¬
träffande styrelsens personal i dess helhet taga befattning med frågor om
avlöning och ersättning, tillsättning och entledigande samt ledighet och
förordnanden. Med hänsyn till denna personals avsevärda numerär komme
givetvis sistberörda uppgift att kräva ett ej ringa arbete.
För denna byrå vore beräknad följande ordinarie personal:
Kansliavdelningen:
1 sekreterare, som tillika skulle tjänstgöra som ombudsman,
1 första gradens tjänsteman,
1 registrator, tillika bokförare och kassör (kvinnlig),
1 kvinnligt biträde av högre (andra) grad,
2 kvinnliga biträden av lägre (första) grad.
Register avdelning en:
1 föreståndare (första gradens tjänsteman, för vilken beräknats till-
läggsarvode),
1 kvinnligt biträde av högre (andra) grad,
2 kvinnliga biträden av lägre (första) grad.
Bokföring savdelning en :
1 föreståndare (första gradens tjänsteman med tilläggsarvode),
1 första gradens tjänsteman,
1 kvinnlig bokhållare,
1 kvinnligt biträde av högre (andra) grad,
2 kvinnliga biträden av lägre (första) grad.
I fråga om den föreslagna sekreteraren ansåg styrelsen av vad som
redan anförts framgå, att byråchefen å kanslibyrån behövde vid sin sida
en juridiskt utbildad sekreterare (andra gradens tjänsteman), på vilken måste
ställas ganska stora fordringar. Han måste sålunda biträda vid ledningen
48
av arbetet å byråns olika avdelningar och vid de tider, då byråchefen hade
semester eller annan ledighet, t. ex. för beredande av större ärende eller
för tjänsteresa, inträda såsom ersättare för denne.
Sekreteraren å denna byrå liksom sekreterarna (resp. förste aktuarier)
å övriga byråer skulle i allmänhet åligga:
a) att i egenskap av byråchefens närmaste man biträda denne vid
utövande av tillsyn över göromålen inom byrån samt såsom ersättare för
byråchefen i dennes frånvaro handlägga ärenden av brådskande natur, som
eljest ankomme på byråchefen;
b) att biträda byråchefen med verkställandé av utredningar och upp¬
görande av förslag;
c) att i de fall, då av annan överordnad icke meddelats bestämmelse
därom, mellan byråns tjänstemän fördela förekommande göromål samt lämna
erforderliga anvisningar för deras utförande;
d) att uppsätta skrivelser och utlåtanden i de ärenden, som för så¬
dant ändamål överlämnades till honom;
e) att ansvara för expedieringen av alla å byråns föredragningslistor
upptagna ärenden samt för upprättande av föredragningslistor och protokoll
ävensom att samla och förvara dessa;
f) att enligt uppdrag eller förordnande i vissa fall avgöra eller före¬
draga särskilda ärenden samt tjänstgöra såsom tillfällig ledamot hos sty¬
relsen; samt
g) att biträda vid redigeringen av den årsberättelse, som av styrel¬
sen skulle avgivas rörande dess verksamhet.
Särskilt skulle det åligga sekreteraren å kanslibyrån:
1) att i förekommande fall tjänstgöra som styrelsens ombudsman;
2) att öva tillsyn över kassagöroinålen, bokföringen och redovisningen
av perisionsstyrelsens inkomster och utgifter samt uträknandet av avlöningen
till pensionsstyrelsens personal;
3) att föranstalta om granskning av samtliga de reseräkningar,
som likviderades av styrelsen, samt av övriga till kanslibyrån hörande räk¬
ningar;
4) att ansvara för förande av den i kungl. kungörelsen om verk¬
ställighet av lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension före-
49
skrivna matrikel över pensionsstyrelsens personal samt av pensionsliggare
m. m.; samt
5) att biträda vid den slutliga redigeringen och tryckningen av sty¬
relsens årsberättelse.
Den för byråns kansliavdelning upptagne första grads tjänste¬
mannen (notarie) skulle särskilt åligga att verkställa de utredningar, som
anförtroddes honom, att uppsätta protokoll samt förslag till utlåtanden och
skrivelser och i övrigt biträda sekreteraren med utförande av förekommande
göromål ävensom att vårda styrelsens bibliotek. Därjämte skulle han hava
att, om arbetet på byrån lämnade tid övrig, granska och föredraga samt
deltaga i avgörandet av pensionsansökningar.
Registrator!! och kassören skulle hava till åliggande:
1) att föra register och diarium över alla till styrelsens samtliga
byråer inkommande ärenden från Kungl. Majrt eller ämbetsverk samt alla
till kanslibyrån hörande mål och ärenden;
2) att omhänderhava styrelsens kassa;
3) att bokföra och redovisa styrelsens inkomster och utgifter;
4) att uträkna avlöningen till styrelsens personal;
5) att i behörig tid inleverera från styrelsens befattningshavare inne¬
hållna pensionsavgifter och avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa;
6) att samla och förvara koncepten till samtliga från styrelsens byråer
utgående skrivelser till Kungl. Maj:t, departement och ämbetsmyndigheter
ävensom alla kanslibyrån tillhörande koncept; samt
7) att samla och förvara till styrelsen inkommande kungl. brev och
skrivelser från departement och ämbetsmyndigheter ävensom däröver föra
särskild förteckning.
O »
De göromål, som av denna befattningshavare (kvinnlig) skulle ut¬
föras, vore enligt styrelsens mening jämförliga med dem, som ålåge regi¬
strator och kassör i andra centrala ämbetsverk. Med hänsyn till den
stora omfattningen av pensionsstyrelsens verksamhet bleve den där an¬
ställda registratorns och kassörens göromål synnerligen vidlyftiga och
komme att ökas år efter år. Sannolikt vore, att denna ökning av arbets¬
bördan komme att påkalla anställandet av särskilt biträde å registrators-
7—140411. Lönereglering skommitténs bet. XLIIl.
50
kontoret. Göromålens omfattning och beskaffenhet ävensom ansvaret för
den betydliga kassa, som registratorn skulle hava om händer, syntes sty¬
relsen innebära fullt fog för att denna befattning i statförslaget bort upp¬
tagas såsom en första gradens tjänst.
l)å emellertid styrelsen i statförslaget uppfört en kvinnlig befatt¬
ningshavare för utförande av berörda göromål, hade detta visserligen skett
i syfte att vinna besparing, men hade styrelsen tillika utgått från, att de
ifrågavarande göroinålen kunde utföras även av en kvinna, om blott en
verkligt kompetent och lämplig sådan kunde förvärvas för platsen. Den
person, åt vilken registrators- och kassörsgöromålen för närvarande vore
anförtrodda, hade genom sin föregående verksamhet i statens tjänst och sitt
hittills utförda arbete i pensionsstyrelsen visat sig vara synnerligen lämplig
för befattningen i fråga. Det hade synts styrelsen icke blott rättvist och
billigt utan ock principiellt riktigt, att den omständigheten, att befattningen
innehades av en kvinna, icke borde medföra avlöningens bestämmande
till lägre belopp, än vad som skäligen kunde anses motsvara göromålens
vikt och natur samt det med dem förenade ansvaret. Det hade varit dessa
skäl, som förmått styrelsen att för nu ifrågavarande kvinnliga befattnings¬
havare upptaga avlöningsförmåner, överstigande dem, som föresloges beträf¬
fande andra kvinnliga befattningshavare i pensionsstyrelsen.
Det för byråns kansli upptagna kvinnliga biträdet av högre
(andra) grad, som skulle hava förvärvat färdighet i stenografering, vore
avsett att användas vid korrespondensen å byrån, att biträda vid utrednin¬
gar och förande av liggare och matriklar m. in.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle utföra
renskrivningsarbete samt biträda med kontrollräkningar och registers fö¬
rande in. m.
Föreståndaren för registeravdelningen skulle åligga:
1) att öva närmaste tillsynen över avdelningens arbete och ansvara
för detsammas behöriga utförande; >
2) att i diariet över inkomna pensionsansökningar införa erforderliga
anteckningar;
Öl
3) att upplägga registerkort angående inkomna ansökningar om
pension och tillse, att å korten verkställdes föreskrivna anteckningar;
4) att, därest ansökningar inkomme före besvärstidens utgång, in¬
hämta upplysning från vederbörande pensionsnämnd, huruvida besvär an¬
förts, och i vissa fall återsända ansökningarna till pensionsnämnden jämte
skriftligt meddelande i ämnet samt att, då ansökningshandlingarna vore
ofullständiga, tillse, att erforderliga kompletterande uppgifter infordrades;
5) att låta enligt givna föreskrifter å registerkorten införa de olika,
anteckningar, som föranleddes av meddelade beslut om avslag å eller åter¬
förvisning av pensionsansökningar eller om beviljande av pension (under¬
stöd); samt
6) att ordna och förvara samtliga registerkort och ansökningsakter.
(Det skulle ingå i föreståndarens åligganden, att, då ansökning inkomme,
tillse, huruvida pension förut beviljats, samt att, då fråga uppstode om
ökning, minskning eller indragning av pension, tillhandahålla samtliga till
styrelsen inkomna handlingar rörande den ifrågavarande pensionären.)
Då föreståndaren för registeravdelningen syntes bliva strängt upp¬
tagen av ledningen av och kontrollen över det vidlyftiga löpande arbetet
å avdelningen, vore det av vikt, att han vid sin sida ägde pålitliga och
väl kvalificerade biträden. Det arbete, som särskilt skulle komma att
åligga det för registeravdelningen avsedda kvinnliga biträdet av högre
(andra) grad, skulle huvudsakligen vara att biträda vid kontrolleringen av
registerkorten, att behörigen på sina platser insätta samt öva uppsikt över
det betydliga antalet registerkort (detta antal beräknades med tiden komma
att uppgå till c:a 600,000) ävensom de å avdelningen förvarade ansök-
ningsakterna.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle syssel¬
sättas med utskrivning av regåsterkort samt utföra i Övriga erforderligt
c? O O C?
skrivarbete och biträda vid kollationering:.
O
Föreståndaren för bokföringsavdelningen skulle åligga:
1) att öva närmaste tillsyn över avdelningens arbete och ansvara
för detsammas behöriga utförande;
2) att bokföra samtliga beviljade avgiftspensioner, pensionstillägg
52
och understöd (inberäknat ändringar, höjning eller minskning av beviljad
pension);
3) att, sedan å f orsak ringstekniska byrån det årliga beloppet av
pension, pensionstillägg eller understöd blivit bestämt, uträkna vad därav
skulle utgå vid första utbetalningstillfället;
4) att till postsparbanken lämna erforderliga uppgifter angående bevil¬
jade pensioner;
5) att kontrollera postsparbankens redovisningar över utbetalda
pensioner;
6) att till pensionsnämndernas ordförande lämna uppgifter om bevil¬
jade pensioner (särskilt angående pensionstillägg och understöd) samt för¬
anstalta om utfärdade pensionsbrevs översändande till nämnda ordförande
för att tillställas pensionärerna; samt
7) att under samarbete med försäkringstekniska byrån uträkna kom¬
muners och landstings andelar i pensionskostnaden samt ombesörja bok¬
förandet och debiteringen av de bidrag, som skulle gälldas av kommuner
och landsting.
För de enligt styrelsens mening omfattande och maktpåliggande
uppgifter, som skulle åligga bokföringsavdelningen, hade styrelsen beräk¬
nat en första grads tjänsteman såsom föreståndarens närmaste man
samt en kvinnlig bokhållare. Dessa skulle hava att biträda förestån¬
daren och självständigt utföra vissa delar av arbetet. Tjänstemannen i
första graden skulle särskilt hava att ombesörja erforderlig skriftväxling
och biträda med kontrollarbete.
Det för avdelningen upptagna kvinnliga biträdet av högre (andra)
grad skulle jämväl biträda med bokförings- och uträkningsarbeten.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle verk¬
ställa erforderliga anteckningar, utföra skrivarbeten m. m.
Byrån för yttre ärenden.
Denna byrå skulle särskilt hava att övervaka och leda pensionsnämn¬
dernas och ombudens verksamhet. Det vore — yttrades i promemorian
givet, att, om med försäkringen skulle uppnås det därmed avsedda ändamålet
53
och om kostnaderna skulle hålla sig inom vederbörliga gränser samt ar¬
betet inom pensionsstyrelsen icke bliva allt för betungande, man av pen-
sionsnämnderna och ombuden måste fordra ett insiktsfullt och noggrant
arbete. Viktigt vore därför, att vederbörande nämnders ordförande och
ledamöter samt ombuden bleve väl insatta i sitt arbete och erhölle en
riktig syn på betydelsen av detta arbete. Det krävdes därför, att pen¬
sionsstyrelsen lämnade erforderliga instruktioner och tillförlitlig vägled¬
ning åt de lokala myndigheterna.
Byrån måste följa de olika pensionsnämndernas och ombudens verk¬
samhet och söka förvärva en ingående kännedom om deras sätt att hand¬
lägga förekommande ärenden. Byrån skulle verka för en likformig be¬
handling ute i orterna av pensionsärenden samt ingripa, om den funne,
att på det ena eller andra hållet försummelse ägde rum eller att slentrian
eller en oriktig praxis hölle på att fä rotfäste.
Vidare vore förutsatt, att chefen för denna byrå skulle i så stor
utsträckning som möjligt tjänstgöra såsom ledamot vid behandling av be¬
svärsmål och då fråga uppstode om lagligheten av pensionsnämnds beslut.
Under denna byrå skulle höra pensionsstyrelsens s. k. upplysnings-
byrå, vilken hade till uppgift att stå pensionsnämndernas ordförande och
ledamöter, styrelsens instruktionsombud och ortsombud, tidningspressen
och den stora allmänheten till tjänst vid besvarandet av förfrågningar an¬
gående pensionsförsäkringslagens tillämpning in. in.
Enligt den av Kungl. Maj:t. fastställda instruktionen för pensions-
nämnderna § 2 e) ålåge det inom varje pensionsdistrikt nämnden, dess
ordförande och ledamöter att söka verka för åtgärders vidtagande ej mindre
till förebyggande av nedsättning eller förlust av arbetsförmågan än även,
vid redan inträdd dylik nedsättning eller förlust, till arbetsförmågans
höjande eller återställande.
Den uppgift, som sålunda i instruktionen ålagts pensionsnämnderna,
vore, enligt vad i promemorian framhölls, såväl ur allmän social synpunkt
som för pensionsförsäkringen av en långt gående betydelse. Det syntes ej
heller dröja länge, innan hos oss, liksom i Tyskland, lagbestämmelser i
ämnet komme att meddelas. En viktig uppgift bleve det därför för pen¬
sionsstyrelsen att verka i sådan riktning. Men det ålåge ock pensions-
54
styrelsen att söka omsätta ovannämnda i instruktionen för pensionsnäinn-
derna intagna bestämmelse i praktiskt resultat, och ankomrne det närmast
på chefen för byrån för yttre ärenden, som stode i livlig kontakt med
vederbörande i orterna, att hava sin uppmärksamhet riktad å denna sak
samt tillse, att de åtgärder, som nu vore möjliga att vidtaga, komme till
utförande.
För att kunna uppfylla de krav, som ställdes på denna byrå i fråga
om vägledning m. m. för de lokala myndigheterna, vore nödvändigt, att
byråns chef och tjänstemän i så stor utsträckning som möjligt företoge
inspektionsresor och att i detta avseende tillsåges, att så vitt möjligt alla
pensionsnämnder och ombud med icke allt för långa mellanrum besöktes.
Då pensionsdistriktens antal uppginge till över 2,600, vore det uppenbart,
att ifrågavarande inspektionsresor skulle taga mycken tid i anspråk.
Den erfarenhet, som styrelsen genom inspektionsresor och den när¬
mare kontakten med .de lokala myndigheterna förvärvade, borde kunna
bliva av stort värde genom att giva uppslag till nödiga ändringar i pen¬
sionsförsäkringslagen och genomförandet av praktiska reformer i förvalt¬
ningsarbetet.
För denna byrå hade styrelsen beräknat följande ordinarie befatt¬
ningshavare:
1 sekreterare,
2 första gradens tjänstemän (notarier),
1 kvinnligt biträde av högre (andra) grad,
2 kvinnliga biträden av lägre (första) grad.
Sekreteraren å byrån skulle särskilt åligga:
att vara byråchefens ersättare, i vilken egenskap han syntes komma
att tagas i anspråk i ganska stor omfattning till följd av chefen för denna
byrå åliggande inspektions- och andra tjänsteresor;
att biträda med inspektion av styrelsens ombud och inhämta känne¬
dom om pensionsärendenas handläggning ute i orterna;
att ansvara för besvarandet av till styrelsens upplysningsbyrå ingå¬
ende förfrågningar; samt
att samla material till och biträda vid uppsättandet av styrelsens
55
meddelanden till pensionsnämnder och styrelsens instruktions- och orts-
ombud; dessa meddelanden komme jämväl att innefatta sådana styrelsens
beslut i pensionsärenden, som kunde anses tjäna till vägledning för pen-
sionsnämnderna och ombuden.
Notarierna skulle särskilt åligga att biträda vid verkställandet av
utredningar samt att uppsätta protokoll och förslag till utlåtanden och
skrivelser, jämväl sådana, som utgjorde svar å till upplysningsbyrån in¬
komna förfrågningar, varjämte de skulle, om och i den mån sådant med-
hunnes, granska och föredraga samt deltaga i avgörandet av pensions- och
understödsansökningar.
Det kvinnliga biträdet av högre (andra) grad, som skulle vara
stenograf, skulle biträda med den å byrån förekommande skriftväxlingen,
föra liggare över pensionsnämnder och ombud m. m.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle om¬
besörja renskrivning samt å byrån förekommande expeditionsgöromål.
De båda gransknings- och besvärsbyråerna.
Dessa byråer skulle granska och pröva ansökningar om pension samt
handlägga besvär över pensionsnämnds beslut i fråga om pension och be¬
frielse från påförd avgift ävensom besvär över taxeringsnämnds beslut
rörande fråga, huruvida någon skulle på grund av varaktig oförmåga till
arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift.
Det antal pensionsärenden, som beräknats inkomma under år 1915,
utgjorde mellan 30,000 och 40,000, och antalet komme sedermera att år
från år' ökas. I nämnda antal vore likväl ej inräknade besvär över taxe¬
ringsnämnds beslut angående avgiftsskyldighet.
Förutom nyssnämnda uppgift skulle det tillkomma byråerna att av¬
giva utlåtande i anledning av besvär över pensionsstyrelsens beslut i pen¬
sionsärenden.
För granskningen och föredragningen av alla dessa ärenden samt
vidtagande av övriga i samband därmed stående åtgärder erfordrades en
betydlig personal och det vore tydligt, att två byråchefer icke kunde hinna
att avgöra en sådan massa ärenden. De återstående ärendena finge av-
56
göras av extra byråchefer eller av byråcheferna på de andra byråerna,
om deras tid skulle sådant medgiva.
Huru många ärenden en tjänsteman kunde bereda och föredraga om
året vore även svårt att avgöra, sannolikt icke över 4,000 (regeringsrådet
Lindstedt hade antagit omkring 2,750). För vardera av de ordinarie gransk¬
nings- och besvärsbyråerna hade emellertid styrelsen beräknat omkring 3
föredragande. Detta antal vore1 givetvis icke tillräckligt för att medhinna
behandlingen av samtliga till styrelsen inkomna ansökningar; och önskligt
hade varit, att jämväl handläggningen av de ärenden, som icke medhunnes
av de två nyss nämnda byråerna, hade anförtrotts åt ordinarie föredragande,
men hade styrelsen icke nu velat yrka på ett större antal ordinarie sådana,
än som föreslagits.
Regeringsrådet Lindstedt hade beträffande den under de första
åren erforderliga tjänstepersonalen beräknat (jfr kungl. proposition n:r 298
år 1913 sid. 10), att för beredning och föredragning av pensionsärendena
minst 16 tjänstemän i första lönegraden behövdes, och han syntes därvid
icke hava tagit hänsyn till sådana till pensionsstyrelsen — sannolikt i
ganska stort antal — inkommande besvärsmål, som rörde befrielse från
avgiftsplikt.
Med beaktande av angivna förhållanden hade styrelsen upptagit den
å förevarande två byråer erforderliga ordinarie personalen till:
2 sekreterare,
8 notarier och
3 skrivbiträden, därav ett av högre (andra) grad (stenograf).
Rörande de olika befattningshavarnas tjänsteåligganden anfördes
följande. -
Sekreterare skulle särskilt åligga:
1) att infordra förklaringar, upplysningar, yttranden och uteblivna
uppgifter samt att meddela under styrelsen ställda organ förekommande
erinringar;
2) att, i den mån övriga göromål å byråerna det medgåve, före-'
draga besvärsmål;
3) att avgiva förslag till utlåtanden i anledning av besvär över
57
styrelsens beslut eller i andra ärenden, i vilka utlåtanden skulle avgivas
från byråerna;
4) att ombesörja och ansvara för att beslut i ärenden tillhörande
byråerna bleve utan dröjsmål expedierade; vartill skulle höra bland annat:
att ansvara för att handlingarna i de ärenden, i vilka sökande för¬
klarats berättigade till pension, bleve överlämnade till försäkringstekniska
byrån för pensionsbelopps uträknande;
att i de fall, då ansökning blivit avslagen, uppsätta skrivelse till veder¬
börande pensionsnämnd med underrättelse om beslutet, samt att till pen-
sionsnämnd översända ansökning, som blivit återförvisad till nämnden för
ny behandling, och uppsätta skrivelse därom; ävensom
5) att samla och bearbeta sådana styrelsens och Kungl. Maj:ts beslut
i pensionsärenden, som kunde vara av vikt för ett enhetligt avgörande av
dylika ärenden inom pensionsstyrelsen och hos pensionsnämnderna.
Dessutom skulle det åligga sekreterare å gransknings- och besvärs-
byråerna att handhava samtliga de expeditionsgöromål, vilka rörde ut¬
tagande från och återlämnande till registeravdelningen av ansökningshand¬
lingar.
De göromål, som skulle vila å sekretariatet vid ifrågavarande byråer,
vore enligt styrelsens mening av betydlig omfattning och vikt.
Beträffande först sekretariatets uppgift att infordra upplysningar,
yttranden och uteblivna uppgifter, hade av dittills inkomna ansökningar
redan visat sig, att detta arbete komme att bliva av högst betydlig om¬
fattning. De inkomna ansökningarna hade sålunda i mycket stor utsträck¬
ning visat sig lida av brister både i formellt och sakligt avseende, vilket
med all tydlighet pekade hän på en vidlyftig korrespondens med pensions-
nämndsordförandena för ansökningshandlingarnas och pensionsnämnds-
beslutens nödiga komplettering.
Det erinrades, att en del av denna korrespondens eller den, som av-
såge återsändande av handlingar, vilka emot lagens föreskrift insänts före
besvärstidens utgång, samt infordrande av i ansökningshandlingarna åbe¬
ropade men ej insända handlingar m. in., hade uppdragits åt registeravdel¬
ningen, dock i förekommande fall efter samråd med sekretariatet å nu ifråga¬
varande byråer. Infordrandet av erforderliga kompletteringar i övrigt, vilkas
8—140411. Löneregleringskommitténa bet. XL11I.
58
behövlighet framginge först vid en närmare granskning av varje särskilt
ärende, eller den huvudsakliga korrespondensen i nu ifrågavarande avseende
hade däremot ansetts böra tillhöra gransknings- och besvärsbyråerna samt
åläggas sekreterarna med biträde av vederbörande notarie. Särskilt vore att
beakta de skrivelser, som st ode i samband med ett ärendes återförvisande
till vederbörande pensionsnämnd för ny behandling. Dessa skrivelser, som
säkerligen komme att uppgå till ett avsevärt antal, skulle innehålla upp¬
lysning om de synpunkter, ur vilka ärendet enligt pensionsstyrelsens upp¬
fattning borde bedömas, och måste därför uppenbarligen avfattas med
stor noggrannhet och omsorg.
Såsom särskilt krävande och jämväl tidsödande framhöll styrelsen
vidare det arbete, som bleve förenat med samlande och bearbetande av de
pensionsstyrelsens och Kungl. Maj:ts beslut i pensionsärenden, som kunde
vara av betydelse för ett enhetligt avgörande av dylika ärenden inom
pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna. Den största omsorg måste ned¬
läggas härå och stor urskiljning iakttagas.
Ett ansvarsfullt arbete bleve jämväl det, som vore att hänföra till
beredningen och föredragningen av besvärsmål, av vilka en stor del syn¬
tes komma att överlämnas till sekreterarna.
Men hänsyn till vad sålunda anförts och i anseende jämväl till
övriga sekretariatet åliggande uppgifter ansåg styrelsen nödvändigt att för
ett tillfredsställande fullgörande av den å sekretariatet vilande arbetsbör¬
dan två sekreterare anställdes. Arbetet skulle så vitt möjligt lika förde¬
las dem emellan.
Notarie å de båda gransknings- och besvärsbyråerna skulle åligga:
1) att granska och föredraga samt deltaga i avgörandet av pensions¬
ärenden ;
2) att uppsätta föredragningslistor och föra protokoll rörande de
ärenden, som av honom föredroges;
3) att uppsätta förslag till från byråerna utgående skrivelser:
4) att uppsätta förslag till utlåtande i anledning av besvär över
styrelsens beslut;
5) att biträda vid insamlande av sådana styrelsens beslut i pensions-
59
ärenden, som kunde vara av vikt för ett enhetligt avgörande av dylika
ärenden inom styrelsen och hos pensionsnämnderna;
6) att biträda med verkställande av utredningar m. m.; samt
7) att biträda med expedieringen i allmänhet av å byråerna fattade
beslut.
Av de å byråerna anställda notarierna skulle sex, tre å vardera
byrån, hava till huvudsaklig uppgift att vara föredragande i pensionsärenden.
De återstående två notarierna å byråerna skulle i första hand stå
till sekreterarnas förfogande för verkställande av sådana notarie åliggande
göromål, som vore upptagna under punkterna 3)—7) här ovan. I den
mån deras tid det medgåve, skulle de jämväl tjänstgöra såsom föredragande
i pensionsärenden.
Det för dessa byråer avsedda kvinnliga biträdet av högre (andra) grad
skulle biträda vid å byråerna förekommande skriftväxling och förande av
besvärs- och andra liggare.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle ombesörja
förekommande renskrivningsarbeten och biträda vid expeditionsgöromål.
Försäkringstekniska byrån.
Denna byrå skulle hava:
1) att uträkna pensioner och understödsbelopp;
2) att utföra alla de förarbeten och de löpande registreringsarbeten,
vilka erfordrades för att kunna verkställa föreskrivna fondberäkningar;
3) att handhava den frivilliga försäkringen;
4) att handlägga ansökningar angående undantagande från avgifts-
plikt enligt 5 § av lagen om allmän pensionsförsäkring;
5) att årligen uträkna de statsanslag för den allmänna pensionsför¬
säkringen, som borde äskas av Riksdagen;
6) att utföra kostnadsberäkningar för lagändringsförslag och taga
initiativ till dylika;
7) att, särskilt från försäkringsteknisk synpunkt, avgiva utlåtanden
angående socialförsäkringsfrågor eller andra frågor, som mer eller mindre
berörde den allmänna pensionsförsäkringen;
60
8) att, särskilt i försäkringstekniskt avseende, följa socialförsäkrin¬
gens utveckling i främmande länder;
9) att biträda vid uträknandet av landstings och kommuners bidrag
till pensionskostnaderna; samt
10) att, åtminstone till en början, utfärda pensionsbrev.
För denna byrå hade i statförslaget beräknats följande ordinarie
personal:
1 förste aktuarie, tillika sekreterare,
4 aktuarier,
2 kvinnliga bokhållare,
3 » biträden av högre (andra) grad,
6 » » » lägre (första) grad.
Uträkningen av pensionsbelopp vore ett arbete av stor omfatt¬
ning och krävde stor noggrannhet. Ett pensionsbelopp bestode i allmän¬
het av tre delar: avgiftspension, pensionstillägg och höjning i pensions¬
tillägget, vartill såsom eu fjärde del kunde komma pension på grund av
frivilliga avgifter. Särskilt komme beräkningen av höjningen utav pen¬
sionstillägget att kräva stor omsikt, enär höjningen vore beroende icke
blott av de erlagda avgifternas belopp utan även av den omständigheten,
huruvida de särskilda avgifterna inbetalts inom rätt tid till sitt fulla be¬
lopp. Vid uträkningen av den på frivilliga avgifter grundade pensionen
måste för varje kalenderår, då frivilliga avgifter erlagts, undersökas, huru¬
vida de obligatoriska avgifterna till fullo erlagts. Dessutom måste för
flertalet (troligen omkring två tredjedelar) av ansökningarna föras brev¬
växling om, huruvida den sista, ännu icke redovisade avgiften erlagts.
För en stor del av dessa ansökningar måste skriftväxlas rörande såväl
sista grundavgiften, vilken i regel komme att uppbäras i samband med
kommunaluppbörden, som sista tilläggsavgiften, vilken skulle uppbäras i
samband med kronouppbörden. Därtill komme, att arbetet kunde betyd¬
ligt försvåras genom de undantags- eller särskilda bestämmelser, som kunde
förekomma i vissa fall.
Vid ändringar, särskilt sänkningar av pensionstillägg kunde rätt be¬
svärliga uträkningar förekomma, i synnerhet då mer än en kommun bi-
droge till pensionskostnaden.
61
Slutligen förekomme även uträkning av pensionsbelopp, som jämlikt
9 § sista stycket av lagen skulle utgå till kommun.
Det vore givet, att det ifrågavarande uträkningsarbetet framdeles
komme att kräva en betydlig personal. Till en början skulle man dock
för detta arbete kunna nöja sig med en ordinarie pei-sonal, bestående av
en aktuarie, en kvinnlig bokhållare, två kvinnliga biträden av högre (andra)
grad och två av lägre (första) grad. De två kvinnliga biträdena av första
grad skulle huvudsakligen biträda vid brevväxlingen, och de två kvinn¬
liga biträdena av andra grad skulle uträkna pensionsbeloppen, under det
att aktuarien och den kvinnliga bokhållaren skulle kontrollera uträknin¬
garna och verkställa erforderliga utredningar. Slutligen skulle byråns förste
aktuarie hava att justera utgående skrivelser och granska svårare uträkningar.
Enligt lagen skulle beräkning av fonden ske inom fem år efter
det lagen trätt i kraft, alltså före 1918 års utgång, och sedermera minst
eu gång vart tionde år. Det läte sig emellertid icke göra att uppskjuta
arbetet för dessa beräkningar, utan arbetet måste omedelbart planläggas
och förarbeten fortgå hela tiden.
För att kunna jämföra de verkliga kostnaderna med de beräknade
vore det av stor vikt, att försäkringstekniska undersökningar alltjämt fort-
ginge. Detta arbete komme därför att bliva synnerligen omfattande och
kräva i försäkringstekniskt avseende kvalificerade arbetskrafter. Ifråga¬
varande arbetes planläggning och övervakande komme att taga i anspråk
en stor del av chefens för byrån tid. Även förste aktuariens tid komme
att upptagas för detta arbete.
Förutom extra arbetskrafter vid tiden för fondberäkningarnas slut¬
liga utförande komme arbetet att erfordra en ordinarie personal, bestå¬
ende av en aktuarie, en kvinnlig bokhållare och ett kvinnligt biträde av
högre (andra) grad.
Enär den blivande anslutningen till den frivilliga försäkringen
vore omöjlig att beräkna, kunde ej antalet av den för handhavandet av
densamma erforderliga personalen närmare bestämmas. Dock erfordrades
i varje fall härför en tjänsteman av första graden och ett kvinnligt biträde
av lägre (första) grad.
62
Den nämnda tjänstemannen skulle hava att verka för anslutning till
den frivilliga försäkringen samt hava det närmaste överinseendet över er¬
forderliga kortregister och mejlanhavandet med postsparbanken. Svar å
ankommande skrivelser angående den frivilliga försäkringen skulle även upp¬
sättas av ifrågavarande tjänsteman.
Undersökningar angående undantag från avgiftsplikt syntes, på
grund av de särskilda för arbetet erforderliga kvalifikationerna, komma
att huvudsakligen utföras av byråchefen och förste aktuarien.
Hittills hade till pensionsstyrelsen för avgivande av utlåtande in¬
kommit omkring 70 ansökningar angående undantag från avgiftsplikt från
korporationer och enskilda personer. Under den förberedande behandlingen
av dessa ärenden hade erfordrats vidlyftiga undersökningar och brevväx¬
ling. Emellertid vore det antagligt, att längre fram endast ett mindre
antal ansökningar årligen inkomme. För dem, som bleve undantagna från
avgiftsplikt, komme dock byrån fortfarande att hava arbete. Så t. ex.
skulle från pensionskassor, vilkas medlemmar undantoges från avgiftsplikt,
till styrelsen inlämnas varje år ekonomiska redogörelser samt vart femte
år försäkringstekniska utredningar, vilka redogörelser och utredningar
skulle granskas.
Uträkningen av de årliga statsanslagen för pensionsförsäk¬
ringen ansågs endast komma att taga en kortare tid i anspråk och böra
utföras av förste aktuarien med hjälp av ett biträde.
De under punkterna 6), 7) och 8) här förut angivna arbetena,
vilka bleve av särdeles maktpåliggande natur, syntes komma att upptaga
en avsevärd del av byråchefens och förste aktuariens tid. För att biträda
vid utförande av dessa arbeten erfordrades jämväl en aktuarie, som där¬
jämte borde — i den mån tid bleve honom därtill övrig — utföra å byrån
eljest förekommande göromål av mera kvalificerad natur, för vilka i stat¬
förslaget upptagits en synnerligen knappt beräknad personal.
Enligt vad förut blivit nämnt, skulle försäkringstekniska byrån hava
att biträda vid uträknandet av landstings och kommuners bidrag
till pensionskostnaderna.
Vad detta arbete beträffade, skulle det kräva flera kvalificerade arbets¬
krafter, men, under förutsättning att det huvudsakliga arbetet härför komme
att utföras å bokföringsavdelningen, skulle möjligen förste aktuarien å för-
säkringstekniska byrån kunna medhinna den slutliga granskningen av be¬
räkningarna.
o
Åtminstone till en början skulle utfärdandet av pensionsbrev
komma att åligga försäkringstekniska byrån (eventuellt jämte annan byrå).
För detta arbete erfordrades en första gradens tjänsteman, som skulle vara
kontrollant och svara för pensionsbrevens riktiga utskrivande, och tre kvinn¬
liga biträden av lägre (första) grad. Emedan arbetet antagligen delvis
skulle utföras av annan byrå, hade å försäkringstekniska byrån upptagits
endast två av de kvinnliga biträdena bland den ordinarie personalen.
För utförande av maskinskrivning erfordrades slutligen ett kvinnligt
biträde av lägre (första) grad.
Förutom de nu angivna arbetena förekomme en hel del andra, såsom
t. ex. besvarande av försäkringstekniska frågor från övriga byråer inom
styrelsen, andra myndigheter m. fl. Någon ordinarie personal hade emeller¬
tid icke kunnat beräknas härför, utan hade man i stället tänkt sig att
komplettera de erforderliga arbetskrafterna med amanuenser och extra
kvinnliga biträden.
Vad förste aktuariens kompetens beträffade, syntes, på grund därav
att han skulle vara den närmaste ledaren av alla å byrån förekommande
arbeten samt vid behov kunna inträda i byråchefens ställe, böra fordras,
att han skulle hava försäkringsmatematisk utbildning och hava förvärvat
vana vid försäkringsmatematiska arbetens utförande.
De aktuarie^, som skulle biträda vid fondberäkningen och övriga
försäkringsmatematiska arbeten, borde även hava försäkringsmatematisk
utbildning.
I fråga om arten av det arbete, som skulle komma att utföras å
den försäkringstekniska byrån, hänvisade pensionsstyrelsen till delen II av
ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande (kostnadsberäkningar av rege¬
ringsrådet Lindstedt).
64
Statistiska byrån.
Statistiska byrån skulle hava till uppgift:
1) att upplägga och handhava registret över avgiftspliktiga;
2) att varje år utarbeta den statistiska delen av pensionsstyrelsens
årsberättelse;
3) att utarbeta de statistiska tabeller över dödlighet, invaliditet etc.,
som vore nödvändiga för den försäkringstekniska utredning, som enligt
pensionsförsäkringslagen skulle utföras senast fem år efter lagens trädande
i kraft och sedermera minst vart tionde år;
4) att varje år verkställa den statistiska utredning, som erfordrades
för beräknande av förslagsanslag i och för statens bidrag till pensions¬
tillägg och understöd samt till den frivilliga försäkringen;
5) att till pensionsstyrelsen inkomma med de framställningar och
förslag med avseende å pensionsförsäkringen, som på grundval av resul¬
taten av byråns arbeten kunde synas lämpliga;
6) att verkställa de statistiska utredningar i övrigt, som på grund
av remisser, styrelsens framställningar, den försäkringstekniska byråns ut¬
redningar o. dyl. befunnes nödiga;
7) att handlägga ärenden rörande blanketter, formulär, uppgifter
etc. av statistisk natur; samt
8) att med uppmärksamhet följa de erfarenheter, som i utlandet
gjordes på pensionsförsäkringens område, framför allt i den mån desamma
vore av statistiskt intresse.
Arbetet med registret över avgiftspliktiga bleve synnerligen vidlyftigt
och maktpåliggande. Huvudmaterial till detta register vore de förteckningar,
som enligt 14 och 15 §§ av lagen om allmän pensionsförsäkring varje år skulle
inlämnas till pensionsstyrelsen. Granskningen och bearbetningen av dessa
uppgifter ansågs komma att föranleda till en mycket omfattande skrift¬
växling med de redovisande myndigheterna (mantalsskrivningsförrättare,
taxeringsmyndigheter, krono- och kommunala uppbördsmyndigheter). Då
det gällde att individuellt år efter år följa en befolkningsstock på 3 å 4
millioner, då vidare givetvis den största omsorg måste nedläggas på att
65
förhindra, att felaktigheter och ofullständigheter insmöge sig i uppgifterna,
och då slutligen i många fall koinme att möta mer än vanliga svårigheter
att erhålla ett bearbetningsbart uppgiftsmaterial, måste ifrågavarande arbete
bliva synnerligen forcerat och krävande.
För fullständigande och iakttagande av förändringar i registret
måste jämväl från olika myndigheter inhämtas kompletterande uppgifter
rörande undantagande från avgiftsplikt, dödsfall, inrikes och utrikes om¬
flyttningar, namnförändringar in. in.
De statistiska arbetena komme att utom förenämnda material omfatta
även andra pensionsstyrelsens register, nämligen de som avsåge pensions-
ansökningar, beviljade pensioner och frivilliga avgifter ävensom postspar¬
bankens redovisningar över lyftade pensioner och inbetalda frivilliga avgifter.
För utförandet av de statistiska arbetena syntes dessutom krävas upp¬
läggande av särskilda statistikkort i större eller mindre utsträckning, för
vilkas framställning, sortering och räkning det vore avsett att använda
s. k. punsningsmaskin, vilken medgåve större kontroll samt besparade tid
och arbetskrafter.
För statistiska byråns arbete hade beräknats följande ordinarie personal:
1 förste aktuarie, tillika sekreterare,
2 aktuarier,
1 kvinnlig bokhållare med matematisk utbildning,
4 kvinnliga biträden av högre (andra) grad,
24 » d s> lägre (första) grad.
Förste aktuarien skulle, förutom skötandet av de honom åliggande
statistiska göromålen, jämväl tjänstgöra såsom sekreterare å byrån, vilket
senare åliggande med hänsyn till det oerhört stora material, som komme
att höra till byrån, och den därav förorsakade skriftväxlingen komme att
bliva betydande.
Förste aktuarien borde utom statistisk utbildning även äga matematisk
sådan, då särskilt de under punkt 3) av byråns åligganden nämnda arbetena
krävde en ingående förståelse av även försäkringsmatematiska arbeten.
Av de två aktuarierna skulle den ene närmast handhava arbetena
med registret och den andre övriga statistiska arbeten.
Det skulle åligga aktuarierna att var och en på sitt område upp-
9—140411. Löner eg ler ing skommitt lins bet. XLIII.
66
sätta skrivelser och på uppdrag av byråchefen eller förste aktuarien hand¬
lägga ärenden, som hörde till den statistiska byrån, eller vara ledare för
vissa delar av byråns arbeten.
Av kvinnliga ordinarie biträden behövdes ett med matematisk
utbildning (bokhållare) för att kunna utföra mera kvalificerade detaljarbeten,
särskilt sådana som folie under punkt 3) av byråns åligganden. Av detta
biträde måste man fordra en större omdömesförmåga, för att det måtte
kunna handleda de övriga biträdena. I övrigt syntes för byråns arbeten
komma att behövas ett 50-tal kvinnliga biträden, av vilka åtminstone 28
borde upptagas på ordinarie stat. Av dessa skulle 4 vara av högre (andra)
grad och de återstående av lägre (första) grad. Av de 4 biträdena i högre
(andra) lönegrad skulle fordras huvudsakligen större erfarenhet och rutin
i byråns arbeten eller i statistiskt arbete i allmänhet samt omdömesförmåga
och kompetens att närmast under den kvinnliga bokhållaren kunna leda
smärre grupper av arbeten och vara »förmän» for de biträden, som vore
sysselsatta med dessa arbeten. På samma gång som man genom inrät¬
tandet av dessa tjänster skulle kunna åt byrån föi’värva och äga större
utsikt att få behålla lämpliga dylika biträden, utgjorde de härigenom
ökade befordringsutsikterna för biträdena av lägre (första) grad en kraftig
sporre att i sitt arbete prestera det bästa möjliga.
* *
*
På de särskilda byråerna skulle alltså enligt styrelsens förslag komma
följande ordinarie befattningshavare utom byråcheferna:
Byrå.
|
2:a gra¬
dens
tjänste¬
män.
|
l:a gra¬
dens
tjänste¬
män.
|
Regi¬
strator
och kas¬
sör.
|
Kvinn¬
liga bok¬
hållare.
|
Kvinn¬
liga bi¬
träden
av 2:a
grad.
|
Kvinn¬
liga bi¬
träden
av l:a
grad.
|
Samma.
|
Kanslibyrån . . . . .......
|
1
|
4
|
1
|
1
|
3
|
6
|
16
|
Byrån för yttre ärenden......
|
1
|
2
|
—
|
—
|
1
|
2
|
6
|
De två gransknings- och besvärsby-
råerna .............
|
2
|
8
|
—
|
—
|
1
|
2
|
13
|
Försök ringstekniska byrån.....
|
1
|
4
|
—
|
2
|
3
|
6
|
16
|
Statistiska byrån.........
|
1
|
2
|
—
|
1
|
4
|
24
|
32
|
Summa
|
6
|
20
|
1
|
4
|
12
|
40
|
83
|
67
Därtill komme tre vaktmästare, som redan vore uppförda å ordina¬
rie stat.
Såsom pensionsstyrelsen i sin underdåniga skrivelse av den 18 de¬
cember 1913 yttrat, erfordrades förutom ovannämnda personal, som skulle
uppföras å ordinarie stat, en ä två extra ledamöter, vilka skulle deltaga
i prövning av ansökningar om pension (understöd). Vidare måste anställas
ett antal manliga amanuenser och kvinnliga biträden ävensom extra vakt¬
mästare eller kontorsgossar. Särskilt syntes registret över de obligatoriskt
försäkrade komma att ständigt kräva ett avsevärt antal kvinnliga biträden
utöver dem, som föreslagits till uppförande å ordinarie stat.
68
Kommitténs förslag.
Enligt det utdrag av statsrådsprotokoll över civilärenden för deri
25 april 1913, som fanns bifogat Kungl. Maj:ts proposition n:r 298 vid
1913 års riksdag angående anslag till pensionsstyrelsen, yttrade, såsom i
inledningen till detta betänkande är omnämnt, vederbörande departements¬
chef, bland annat, att frågan om definitivt ordnande av pensionsstyrelsens
organisation då ej kunde framläggas för Riksdagen. Därför borde lämp¬
ligen fordras någon tids erfarenhet av pensionsväsendet i verksamhet, och
dessutom inverkade så många faktorer på denna fråga, att det måste anses
mindre lämpligt att redan från början bestämma sig för en detaljerad or¬
ganisation.
Departementschefen ansåg, att vid den organisation av pensionssty¬
relsen, som då borde föreläggas Riksdagen till antagande i samband med
förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, allenast borde ifrågasättas
de förfoganden, som vore nödiga, på det att styrelsen måtte kunna träda i
funktion vid lagens ikraftträdande eller redan någon tid därförut. Det vore
uppenbart för eu var, att just under de första aren av styrelsens verk¬
samhet dess arbete måste bliva synnerligen omfattande och maktpåliggande,
enär det då gällde att organisera hela den vidlyftiga försäkringsapparaten.
Verksamheten inom pensionsstyrelsen vore, anförde departementschefen
vidare, av säregen beskaffenhet; såsom prövande i sista instans frågor av
betydelse för den enskilde, måste styrelsen utrustas med för detta ända¬
mål fullt kvalificerade krafter; i avseende å en hel mängd andra göromål
fordrades närmast noggrannhet, uppmärksamhet och intresse, men knappast
särskild utbildning.
Under erinran, att det i allmänhet vore av betydelse, att överkvali¬
ficerad arbetskraft undvekes inom statsförvaltningen, framhöll departements-
69
chefen, att detta särskilt måste vara att beakta, när det gällde att skapa
ett nytt verk av ifrågavarande art, varinom en betydande personal erfor¬
drades och för vars upprätthållande stora kostnader påkallades från det
allmännas sida. Det syntes departementschefen därför, att särskild för¬
siktighet borde iakttagas med avseende å uppförande av tjänstemän å ordi¬
narie stat.
Departementschefen fann sig ock böra uttala, att, när han antydde,
huru de medel, som behövde begäras å extra stat för pensionsstyrelsens
upprätthållande närmast under år 1914, skulle kunna, vidkommande av¬
löningar till olika tjänstemän, disponeras, därmed icke finge anses givet
något som helst på hand angående dessa tjänstemäns löner och tjänste¬
ställning vid en definitiv organisation. En sådan organisation kunde först
framläggas om ett par år, när erfarenhet vunnits. Till äventyrs skulle
det ock befinnas lämpligt att därförinnan lämna löneregleringskommittén
tillfälle att granska ett slutligt förslag till lönestat.
I överensstämmelse med departementschefens hemställan föreslogos i
den kungl. propositionen angående pensionsstyrelsen allenast följande ordi¬
narie befattningshavare, nämligen chefen och två ledamöter samt en för¬
ste vaktmästare och två vaktmästare.
Uti den i anledning av propositionen avlåtna skrivelsen den 28 maj
1913 n:r 159 uttalade sig jämväl Riksdagen i enahanda riktning som de¬
partementschefen. I nämnda skrivelse yttrades nämligen, bland annat,
följande.
I betraktande av de svårigheter, som måste möta att redan då
med större säkerhet kunna fastställa en detaljerad organisation av
det för folkpensioneringens genomförande och handhavande föreslagna
nya ämbetsverket, pensionsstyrelsen, hade Riksdagen, i likhet med föredra¬
gande departementschefen, funnit, att med denna organisations definitiva
ordnande ännu någon tid borde anstå, till dess att större erfarenhet vun¬
nits rörande pensionsförsäkringens verksamhet.
Vad som närmast gällde syntes Riksdagen vara att beträffande pen¬
sionsstyrelsens inrättande och organisation träffa de anordningar, som vore av
nöden för att trygga ett ändamålsenligt utövande av styrelsens funktioner
under den första tiden av folkpensioneringslagens tillämpning, men att
70
samtidigt tillse, att dess organisation ej knötes fastare, än att en lämplig
anpassning efter utvecklingens krav utan svårighet skulle kunna ske.
Kungl. Maj:ts förslag hade ock, enligt vad Riksdagen höll före, i
stort sett tagit hänsyn till vad som ur dessa synpunkter skäligen kunde
anses påkallat.
Oaktat såväl departementschefen som Riksdagen sålunda framhållit
vikten av någon tids erfarenhet, innan man skrede till ett definitivt ordnande
av pensionsstyrelsens organisation, har bemälda styrelse, som trädde i
verksamhet den 1 september 1913, redan i sin underdåniga skrivelse den
18 december samma år, med förslag till avlönings- och omkostnadsstat för
år 1915, ansett sig böra göra framställning om uppförande å ordinarie stat
av ett betydligt antal befattningar utöver dem, som vid 1913 års riksdag
medgåvos.
Det hade nämligen, meddelade styrelsen i den nyssnämnda skrivelsen,
synts styrelsen nödvändigt, att redan från och med år 1915 uppfördes å
ordinarie stat det minimiantal befattningar, som från och med nämnda
år och allt framgent måste anses erforderligt för utförande av det styrel¬
sen åliggande arbetet.
Det vore enligt styrelsens mening av vikt, att personalen så snart
som möjligt tillförsäkrades den fastare ställning, som ett uppförande å or¬
dinarie stat medförde. Styrelsen skulle därigenom erhålla möjlighet att
lättare rekrytera personalen och att kunna bibehålla dugliga tjänstemän.
För övrigt vore det ju, yttrade styrelsen, en antagen princip, att arbete,
som regelbundet återkomme och som således vore av ordinarie art, skulle
utföras av ordinarie personal.
I den promemoria från pensionsstyrelsen, för vars innehåll redogjorts i
nästföregående avdelning av detta kommitténs betänkande, har ytterli¬
gare framhållits, hurusom under de försök, styrelsen dittills gjort att
förvärva dugliga arbetskrafter för ämbetsverkets räkning, det visat sig
möta stora svårigheter att med den rådande osäkerheten i avseende å
verkets ställning kunna binda fullt kompetenta personer vid styrelsen.
Det vore fara värt, att en och annan av de dugligare arbetskrafterna, som
tagit anställning hos styrelsen och satt sig in i göromålen därstädes, kom-
71
me att lämna styrelsen, därest icke från och med år 1915 ordinarie an¬
ställning kunde beredas dem.
I detta sammanhang har ock erinrats, att vissa av de hos styrelsen
anställda tjänstemännen allenast åtnjöte tjänstledighet tills vidare under år
1914 från tjänsteanställning, som av dem innehades i andra ämbetsverk.
Det har i promemorian meddelats, att vid beräkningen av an¬
talet befattningshavare, som enligt styrelsens nu ifrågavarande förslag
skulle uppföras å ordinarie stat, lagts till grund de för år 1915 beräknade
siffrorna angående pensions- (understöds-) ansökningar, försäkrade o. s. v.,
men däremot icke tagits hänsyn till den stegring av dessa siffror, som år
för år komme att äga rum. I förslaget hade — upprepades det från styrelsens
underdåniga skrivelse den 18 december 1913 — upptagits allenast ett mi¬
nimum av platser å ordinarie stat, och hade styrelsen tänkt sig, att det
arbete, som av denna personal icke hunne utföras, skulle verkställas av
extra personal, amanuenser och extra kvinnliga biträden.
Skulle emellertid, yttrades vidare, en reducering av det utav sty¬
relsen beräknade antalet ordinarie befattningshavare äga rum, bleve följ¬
den, att extra personal måste i än större utsträckning anlitas, något som,
enligt styrelsens förmenande, komme att utöva en menlig inverkan på
arbetets behöriga utförande. I fråga om göromålen i pensionsstyrelsen
läge det vikt däruppå, att pensionsförsäkringslagens bestämmelser och de
grunder, på vilka den vore byggd, noggrant iakttoges, att alla beräkningar
skedde med den största försiktighet och att alla omständigheter i övrigt,
som hade inflytande på försäkringen, beaktades. Eljest kunde kostnaderna
för pensionsförsäkringen lätt springa upp med avsevärt belopp utöver det
beräknade. Av största vikt vore fördenskull, att pensionsstyrelsen hade
tillgång till en tillräcklig, vederbörligen kvalificerad personal och en per¬
sonal, som kunde tillförsäkra styrelsen kontinuitet i arbetet. En avprut¬
ning på dessa anspråk kunde, om arbetet till följd därav måste tagas mera
summariskt, lätt föranleda högst avsevärda extra kostnader för det all¬
männa.
Givetvis måste med hänsyn till ovan anförda uttalanden av såväl
vederbörande departementschef som Riksdagen i fråga om organisationen
72
av pensionsstyrelsen starka skäl föreligga, för att, såsom styrelsen
föreslagit, redan under år 1914 beslut skulle fattas om uppförande av ett
betydande antal ytterligare befattningar å ordinarie stat för styrelsen.
I sådant hänseende har styrelsen särskilt framhållit svårigheten att
kunna förvärva och bibehålla dugande arbetskrafter, därest icke ordinarie
anställning kunde beredas dem.
Att stora olägenheter kunna uppstå, om nära nog alla befatt¬
ningar inom pensionsstyrelsen även efter utgången av år 1914 skola be¬
höva uppehållas av allenast extra befattningshavare, synes jämväl kommit¬
tén vara att befara.
Ltt nära liggande exempel på, huru ett dröjsmål uti ifrågavarande
avseende kan verka, förefinnes beträffande riksförsäkringsanstalten. Till
följd av ogynnsamma omständigheter hava nämligen befattningshavarna
vid nämnda anstalt ännu icke beretts ordinarie anställning; också hava
befattningshavare därstädes, i såväl högre som lägre grad, i avsevärt antal
lämnat verket — något som lärer hava i synnerligen hög grad försvårat
arbetet inom anstalten.
Det synes kommittén fördenskull vara av vikt, att pensionsstyrelsen,
med de omfattande och maktpåliggande uppgifter, som äro denna styrelse
anförtrodda, snarast möjligt erhåller en så fast organisation som kräves
för att styrelsen skall bliva i tillfälle att fungera på ett fullt tillfreds¬
ställande sätt. Det måste i sådant hänseende tillses, att styrelsen må
kunna i tillräckligt antal förfoga över sådana stadigvarande arbetskrafter,
som äro väl skickade för sina uppgifter, så att vid tillämpningen av pen¬
sionsförsäkringslagen må på ett rättvist och följdriktigt sätt tillvaratagas
icke blott det allmännas utan även de enskildas berättigade intressen.
Om än kommittén sålunda ansett pensionsstyrelsen böra redan från
och med år 1915 beredas ökat antal ordinarie arbetskrafter, har kommittén
dock icke funnit sig kunna tillstyrka uppförande redan nu å ordinarie
stat av ett så stort antal befattningar, som av pensionsstyrelsen ifrågasatts.
* *
5f
73
Efter en kortfattad redogörelse för det huvudsakliga, mera regel- Byråindeining.
bundet återkommande arbetet inom pension sstyrelsen och efter anförande
av några siffror till belysning av det väntade arbetet, meddelas i den
förenämnda promemorian från styrelsen, att enligt uppgjord plan de sty¬
relsen åliggande göroinålen skulle fördelas på följande sex ordinarie by¬
råer, nämligen:
en kanslibyrå,
en byrå för yttre ärenden,
två gransknings- och besvärsbyråer (n:r 1 och n:r 2),
en försäkringsteknisk samt
en statistisk byrå.
Var och en av dessa byråer skulle hava sin byråchef.
Det torde böra i detta sammanhang omnämnas, att av styrelsens
nuvarande två ordinarie ledamöter den ene förestår den s. k. kanslibyrån
och den andre den s. k. byrån för yttre ärenden. Övriga omförmälda
fyra byråer förestås av extra ledamöter.
Kanslibyrån skulle enligt promemorian fördelas i tre särskilda av- Kanslibyrån.
delningar, nämligen en kansliavdelning, en registeravdelning och en bok-
föringsavdelning.
o O
Till byrån skulle höra huvudsakligen följande uppgifter:
å kansliavdelningen:
handläggning av ärenden angående styrelsens organisation och per¬
sonal samt förvaltningskostnader, framställningar till Kungl. Maj:t rörande
lagar och författningar, kungl. remisser, i den mån de icke direkt berörde
annan byrås verksamhetsområde;
ombesörjande av bokföring och redovisning av till styrelsen utan-
ordnade medel, kassagöromål m. fl. administrativa och ekonomiska Göromål;
å register avdelning en:
registrering av inkomna ansökningar om pension eller understöd
jämlikt lagen angående pensionsförsäkring, jämte allt det löpande arbete
beträffande s. k. registerkort m. m., som stode i samband med eller föran¬
leddes av nämnda registrering;
10—140411. Löneregleringskommitténs bet. XLIII.
74
å bokföringsavdelningen:
handhavande av bokföringen beträffande beviljade pensioner, avräk¬
ning med postsparbanken och granskning av de från postsparbanken in¬
komna redovisningar rörande verkställda pensionsutbetalningar, uträkning
i samråd med försäkringstekniska byrån av kommuners och landstings
andelar i pensionstillägg och understöd.
Det erinras särskilt i styrelsens promemoria, att en av de mera
maktpåliggande uppgifterna för kanslibyrån torde vara handläggandet
av inom styrelsen väckta eller till dess utredning och yttrande hän¬
skjuta lag- och författningsfrågor rörande pensionsförsäkringen och
socialförsäkringen i dess helhet ävensom frågor av mera allmän social
natur, som kunde tänkas äga sammanhang med pensionsstyrelsens verk¬
samhet.
Beträffande kanslibyråns uppgifter hänvisar kommittén i övrigt till
den mera detaljerade redogörelsen i promemorian från styrelsen (se sid.
45—47 i detta betänkande).
Det synes kommittén uppenbart, att de arbeten, som skulle åligga
den föreslagna kanslibyrån, äro av den beskaffenhet och omfattning, att
för utförande av desamma redan från början erfordras en särskild byrå
med ett avsevärt antal ordinarie befattningshavare.
Pensionsstyrelsen har för kanslibyrån beräknat följande ordinarie
befattningshavare, utom chefen för byrån:
å kansliavdelningen:
1 sekreterare, tillika ombudsman,
1 tjänsteman i första graden,
1 kvinnlig registrator, tillika bokförare och kassör,
1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt
2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad;
å registeravdelningen:
1 föreståndare (tjänsteman i första graden, för vilken dock av sty¬
relsen avsetts ett tilläggsarvode),
1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt
2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad;
75
å bokföringsavdelningen:
1 föreståndare (tjänsteman i första graden, för vilken jämväl av¬
setts ett tilläggsarvode),
1 ytterligare tjänsteman i första graden,
1 kvinnlig bokhållare,
1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt
2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad.
I promemorian från pensionsstyrelsen lämnas en utförlig redogörelse
beträffande de åligganden, som enligt styrelsens plan skulle tillkomma
ovannämnda särskilda befattningshavare å kanslibyrån. I sammanhang
därmed angivas även de allmänna åliggandena för sekreterare, resp. förste
aktuarier, å samtliga byråer. Det torde i nu anförda avseenden få hän¬
visas till promemorian (so sid. 47—52 i detta betänkande).
Med hänsyn till det omfattande arbete, som enligt pensionsstyrelsens
förslag skulle åligga kanslibyrån och dess särskilda avdelningar, har kom¬
mittén i huvudsak icke funnit något att erinra mot det för denna byrå
avsedda antalet ordinarie befattningshavare.
Beträffande de föreslagna tjänstemännen i första graden har det
dock synts kommittén, som skulle man åtminstone tills vidare kunna å
bokföringsavdelningen åtnöjas med allenast en sådan tjänsteman, nämligen
föreståndaren för avdelningen. De göromål, som pensionsstyrelsen ansett
särskilt skola åligga den andra tjänstemannen i första graden å denna
avdelning, nämligen att ombesörja erforderlig skriftväxling och biträda
med kontrollarbete, torde nämligen kunna anförtros åt en amanuens.
Den ordinarie personalen å styrelsens kanslibyrå skulle alltså enligt
kommitténs förslag komma att utgöras av:
1 ledamot (chef för byrån),
I tjänsteman i andra graden (sekreterare och ombudsman),
3 tjänstemän i första graden samt
II kvinnliga befattningshavare-
Vad avlöningsförmånerna till de nämnda befattningshavarna angår,
blir kommittén i tillfälle att längre fram i detta betänkande redogöra för
sin uppfattning i berörda hänseende.
76
Byrån för I fråga om den av pensionsstyrelsen föreslagna byrån för yttre
yttrdenren' ärenden har i styrelsens förenämnda promemoria anförts följande.
Denna byrå skulle särskilt hava att övervaka och leda pensionsnämndernas och om¬
budens verksamhet. Det vore givet, att, om med försäkringen skulle uppnås det därmed
avsedda ändamålet och om kostnaderna skulle hålla sig inom vederbörliga gränser samt ar¬
betet inom pensionsstyrelsen icke bliva allt för betungande, man av pensionsnämnderna och
ombuden måste fordra ett insiktsfullt och noggrant arbete. Viktigt vore därför, att veder¬
börande nämnders ordförande och ledamöter samt ombuden bleve väl insatta i sitt arbete och
erhölle en riktig syn på betydelsen av detta arbete. Det krävdes därför, att pensionsstyrelsen
lämnade erforderliga instruktioner och tillförlitlig vägledning åt de lokala myndigheterna.
Byrån för yttre ärenden måste följa de olika pensionsnämndernas och ombudens verk¬
samhet och söka förvärva en ingående kännedom om deras sätt att handlägga förekommande
ärenden. Byrån skulle verka för en likformig behandling ute i orterna av pensionsärenden
samt ingripa, om den funne, att på det ena eller andra hållet försummelse ägde rum eller
att slentrian eller en oriktig praxis hölle på att få rotfäste.
Vidare vore förutsatt, att chefen för denna byrå skulle i så stor utsträckning som
möjligt tjänstgöra såsom ledamot vid behandling av besvärsmål och då fråga uppstode om
lagligheten av pensionsnämnds beslut.
Under denna byrå skulle höra pensionsstyrelsens s. k. upplysningsbyrå, vilken hade
till uppgift att stå pensionsnämndernas ordförande och ledamöter, styrelsens instruktionsombud
och ortsombud, tidningspressen och den stora allmänheten till tjänst vid besvarandet av
förfrågningar angående pensionsförsäkringslagens tillämpning m. m.
Enligt den av Kung!. Maj:t fastställda instruktionen för pensionsnämnderna § 2 e)
ålåge det inom varje pensionsdistrikt nämnden, dess ordförande och ledamöter att söka verka
för åtgärders vidtagande ej mindre till förebyggande av nedsättning eller förlust av arbets¬
förmågan än även, vid redan inträdd dylik nedsättning eller förlust, till arbetsförmågans
höjande eller återställande.
Den uppgift, som sålunda i instruktionen ålagts pensionsnämnderna, vore såväl ur
allmän social synpunkt som för pensionsförsäkringen av en långt gående betydelse. Det
syntes ej heller dröja länge, innan hos oss, liksom i Tyskland, lagbestämmelser i ämnet
komme att meddelas. En viktig uppgift bleve det därför för pensionsstyrelsen att verka i
sådan riktning. Men det ålåge ock pensionsstyrelsen att söka omsätta ovannämnda i instruk¬
tionen för pensionsnämnderna intagna bestämmelse i praktiskt resultat, och ankomme det
närmast på chefen för byrån för yttre ärenden, som stode i livlig kontakt med vederbörande
i orterna, att hava sin uppmärksamhet riktad å denna sak samt tillse, att de åtgärder, som
nu vore möjliga att vidtaga, komme till utförande.
För att kunna uppfylla de krav, som ställdes på denna byrå i fråga om vägledning
m. in. för de lokala myndigheterna, vore nödvändigt, att byråns chef och tjänstemän i så
stor utsträckning som möjligt företoge inspektionsresor och att i detta avseende tillsages, att
så vitt möjligt alla pensionsnämnder och ombud med icke allt för långa mellanrum besöktes.
Då pensionsdistriktens antal uppginge till över 2,600, vore det uppenbart, att ifrågavarande
inspektionsresor skulle taga mycken tid i anspråk.
Den erfarenhet, som styrelsen genom inspektionsresor och den närmare kontakten
med de lokala myndigheterna förvärvade, borde kunna bliva av stort värde genom att giva
uppslag till nödiga ändringar i pensionsförsäkringslagen och genomförandet av praktiska
reformer i förvaltningsarbetet.
77
För denna byrå hade styrelsen beräknat följande ordinarie befattningshavare:
1 sekreterare,
2 första gradens tjänstemän (notarier),
1 kvinnligt biträde av högre (andra) grad,
2 kvinnliga biträden av lägre (första) grad.
Sekreteraren å byrån skulle särskilt åligga: att vara byråchefens ersättare, i vilken
egenskap han syntes komma att tagas i anspråk i ganska stor omfattning till följd av chefen
för denna byrå åliggande inspektions- och andra tjänsteresor;
att biträda med inspektion av styrelsens ombud och inhämta kännedom om pen-
sionsärendenas handläggning ute i orterna;
att ansvara för besvarandet av till styrelsens upplysningsbyrå ingående förfrågningar; samt
att samla material till och biträda vid uppsättandet av styrelsens meddelanden till
pensionsnämnder och styrelsens instruktions- och ortsombud; dessa meddelanden komme jämväl
att innefatta sådana styrelsens beslut i pensionsärenden, som kunde anses tjäna till vägled¬
ning för pensionsnämnderna och ombuden.
Notarierna skulle särskilt åligga att biträda vid verkställandet av utredningar samt
att uppsätta protokoll och förslag till utlåtanden och skrivelser, jämväl sådana, som utgjorde
svar å till upplysningsbyrån inkomna förfrågningar, varjämte de skulle, om och i den mån
sådant medhunnes, granska och föredraga samt deltaga i avgörandet av pensions- och under-
stödsansökningar.
Det kvinnliga biträdet av högre (andra) grad, som skulle vara stenograf, skulle
biträda med den å byrån förekommande skriftväxlingen, föra liggare över pensionsnämnder
och ombud m. m.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle ombesörja renskriv¬
ning samt å byrån förekommande expeditionsgöromål.
Vad beträffar den föreslagna byrån för yttre ärenden och de för
densamma avsedda uppgifter, har det visserligen synts kommittén, som
skulle en särskild avdelning inom pensionsstyrelsen med i huvudsak dylika
uppgifter vara till gagn och av behovet påkallad under den närmaste tiden
och intill dess nödig erfarenhet och stadga vunnits i avseende å pensions-
närnnders och vederbörande ombuds arbeten.
Enligt kommitténs mening låter det emellertid tänka sig, att fram¬
deles de åligganden av mera stadigvarande natur, som ansetts skola till¬
komma den ifrågavarande byrån, skulle kunna övertagas av annan eller
andra byråer i pensionsstyrelsen, måhända med någon förstärkning av ar¬
betskrafterna inom vederbörande byrå.
I varje fall har kommittén icke funnit sig övertygad om lämplig¬
heten av att för närvarande å stat uppföres ett antal ordinarie befatt¬
ningshavare, avsedda för byrån för yttre ärenden.
Befattningshavare, som må befinnas tills vidare erforderliga för ut-
78
Gransk¬
nings- och
besvär s-
byråerna.
förande av de för denna byrå avsedda arbetsuppgifter, torde vid sådant
förhållande böra avlönas av anslag å extra stat; dock att givetvis hinder
icke bör möta att, om så anses gagneligt och såsom för närvarande är fallet
beträffande byråns föreståndare, ordinarie tjänsteman inom styrelsen tills
vidare placeras å denna byrå, blott härigenom icke föranledes någon ökning
av antalet ordinarie befattningshavare i styrelsen.
Det torde i detta sammanhang ej böra lämnas obemärkt, att i det
anförande till statsrådsprotokollet den 25 april 1913, som bifogades kungl.
propositionen n:r 298 vid 1913 års riksdag, vederbörande departements¬
chef bland de extra ledamöter, som, utöver två ordinarie, kunde finnas
erforderliga inom pensionsstyrelsen, även upptog en, vilken närmast skulle
åligga övervakandet av »försäkringens handhavande i orterna».
Till vad i promemorian anförts i fråga om inspektionsresor av chef
och tjänstemän å byrån för yttre ärenden återkommer kommittén i det
följande.
Enligt § 16 av lagen om allmän pensionsförsäkring skola — där
ändring sökes i taxeringsnämnds beslut rörande fråga, huruvida någon
skall på grund av varaktig oförmåga till arbete undantagas från erläggande
av pensionsavgift — dessa besvär anföras hos pensionsstyrelsen.
Ändring i pensionsnämnds beslut må, enligt § 28 av nämnda lag,
sökas hos pensionsstyrelsen. över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej
föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller, efter dennes medgivande,
kommun, pensionsnämnds ordförande och för pensionsdistrikt av pensions¬
styrelsen eller landsting utsedda ombud må genom besvär söka ändring i
pensionsstyrelsens beslut hos Konungen.
Finnes pensionsnämnds beslut i anledning av ansökning rörande
pension strida mot nu ifrågavarande lag, äger pensionsstyrelsen jämlikt
§ 30 av lagen att, där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske,
återförvisa ärendet till förnyad prövning. Vad sålunda och i övrigt stad¬
gats i sistnämnda paragraf, gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rö¬
rande ökning, minskning eller indragning av pension.
De i pensionsstyrelsens promemoria omförmälda två ordinarie gransk-
79
nings- och besvärsbyråerna skulle hava att handlägga besvärsmål, som an¬
hängiggöra hos styrelsen, ävensom att, oberoende av besvär, granska och
pröva ansökningsärenden av förut angivna slag. Därjämte skulle till dessa
byråers handläggning höra avgivande av utlåtanden i anledning av besvär
över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärenden.
Styrelsen har föreslagit, att den ordinarie personalen å de bägge
gransknings- och besvärsbyråerna skulle utgöra — förutom 2 ledamöter
såsom chefer för var sin byrå — 2 sekreterare, 8 notarier, 1 kvinnligt
biträde av andra grad och 2 kvinnliga biträden av första grad.
Med hänsyn emellertid till det stora antal ärenden, som skulle komma
på dessa byråer, har förutsatts, att extra ledamöter eller chefer för andra
byråer i styrelsen, i den mån deras tid sådant medgåve, skulle övertaga
en del av dessa ärenden.
Det har av styrelsen beräknats, att antalet inkommande pensions¬
ärenden, tillhörande nu ifrågavarande byråer, skulle — oavsett besvär över
taxeringsnämnds beslut angående avgiftsskyldighet — komma att under år
1915 uppgå till mellan 30,000 och 40,000, vilket antal emellertid antagits
komma att sedermera år från år ökas.
I fråga om sättet för handläggningen av förenämnda ansöknings-
Ö “O O o
ärenden må erinras, att avsikten varit, att desamma skulle — i den mån
de ej ansåges vara av den principiella betydelse, att de borde hänskjutas
till styrelsen in pleno — avgöras av allenast två personer, nämligen en
ledamot och en annan tjänsteman, tillika föredragande, dock att, om dessa
ej bleve om beslutet ense, ytterligare minst en ledamot skulle tillkallas,
varefter, likasom beträffande på enahanda sätt handlagda besvärsmål och
vissa andra ärenden, beslutet skulle fattas genom omröstning i den ordning
allmänna lagen stadgar angående omröstning till dom. (Jfr § 3 av lagen
om allmän pensionsförsäkring.)
Då det största flertalet mål och ärenden torde bliva av den beskaffen¬
het, att beträffande dem meningsskiljaktighet icke kommer att uppstå,
synes man kunna antaga såsom regel, att avgörandet sker av två tjänstemän.
Enligt pensionsstyrelsens föreliggande förslag skulle granskningen
och föredragningen av dessa mål och ärenden i allmänhet verkställas av
80
första gradens tjänstemän, notarier, eller mera undantagsvis av andra gra¬
dens tjänstemän, sekreterare.
Inom kommittén har emellertid ifrågasatts, huruvida ej granskningen
och föredragningen av ifrågavarande ansökningsärenden skulle kunna i
större eller mindre omfattning anförtros åt kvinnliga biträden. Såsom
skäl härför har anförts, att ifrågavarande arbete skulle vara av skäligen
enkel beskaffenhet, särskilt sedan detsamma fortgått någon tid och därvid
vissa principer för prövningen av dessa ärenden blivit fastslagna.
I fråga om användande av kvinnliga biti-äden för nämnda arbete
har emellertid från pensionsstyrelsens sida invänts, bland annat, följande.
Om än flertalet pensionsansökningar bleve av den art, att vid
deras behandling ej mötte några svårigheter, komme likväl ett avsevärt an¬
tal sådana ärenden att ställa så stora krav på granskarens omdöme och
skarpsinne, att det i regel behövdes en skolad jurist eller annan på grund
av utbildning och erfarenhet med en sådan jämnställd person för att på
ett tillfredsställande sätt verkställa granskningen och föredragningen.
Då vederbörande ledamot hade att behandla ett synnerligen stort antal
ärenden, måste han hava till sitt förfogande medhjälpare, på vilka han
fullkomligt kunde lita. Beträffande flertalet ärenden måste nämligen leda¬
moten, därest han skulle kunna medhinna sitt arbete, nöja sig med att
underkasta dem en mera summarisk eftergranskning.
Skulle på grund av bristande kompetens hos dem, som hade att
bereda och föredraga ärendena, ansökningar bifallas, utan att skäl därtill
förelåge, eller pensioner beviljas till högre belopp än vederbort, kunde
detta lätteligen leda till kostnader, som årligen med mycket betydande
belopp överstege vad som rätteligen bort utgå.
Vad besvärsmålen beträffar, har pensionsstyrelsen ansett det uppenbart,
att föredragningen av dessa företrädesvis borde anförtros åt personer med
juridisk utbildning; i främsta rummet hade man därtill avsett sekreterare.
Förhållandet vore emellertid, att de omständigheter, som genom besvär
komme under styrelsens prövning, ofta förekomme i de vanliga ansök¬
ningarna, och dessa omständigheter skulle av styrelsen upptagas till pröv¬
ning, även om besvär ej anförts. I sådana fall bleve det mången gång
betydligt svårare att bedöma dessa omständigheter, emedan då i regel den
81
utredning saknades, som förebragtes i besvärsmål. Vid behandlingen av
sådana ansökningsärenden måste därför, enligt styrelsens mening, minst
lika stora krav ställas på föredraganden som vid behandlingen av be¬
svärsmål.
Pensionsstyrelsen har icke heller kunnat godtaga ett sådant tillväga¬
gångssätt, att visserligen föredragningen av svårare ansökningsärenden
skulle anförtros åt särskilt kvalificerade personer, men den stora mängden
av enkla ärenden föredragas av kvinnliga biträden. En sådan anordning
skulle förutsätta, att alla inkomna ansökningar först underkastades en
förberedande granskning för bedömande av ärendenas beskaffenhet. Då
emellertid för denna granskning skulle krävas synnerligen väl kvalificerade
personer, har styrelsen ansett någon kostnadsminskning icke vara att vinna
genom en sådan anordning.
För övrigt syntes det böra bemärkas, att det här gällde att avgöra
enskilda personers på gällande lag grundade rätt till pension, till vilken
stat och kommun lämnade bidrag.
De erinringar, som sålunda från pensionsstyrelsens sida framställts
mot användandet av kvinnliga biträden för granskning och föredragning
av pensionsansökningar, hava synts kommittén vara av den beskaffenhet,
att kommittén icke tilltrott sig att för närvarande föreslå en dylik anord¬
ning. Kommittén har dock ansett tanken därpå icke böra helt och hållet
uppgivas. Det har nämligen förefallit kommittén, som borde försök göras
med berörda anordning för att vid framdeles uppkommande spörsmål om
ökning av antalet tjänstemän i 'första graden hos pensionsstyrelsen det må
kunna tagas under övervägande, huruvida icke å gransknings- och be-
svärsbyråerna vissa tjänster i nämnda grad skulle kunna ersättas med
kvinnliga biträdesbefattningar.
Såsom biträdande ordinarie personal å de bägge gransknings- och
besvärsbyråerna skulle, såsom förut är nämnt, enligt styrelsens förslag
vara anställda två sekreterare och åtta notarier samt ett kvinnligt biträde
av andra grad och två sådana biträden av första grad.
I fråga om de särskilda åligganden, som styrelsen tänkt sig för
11—140411. Lönereglering skommitténs bet. XLUI.
82
nämnda befattningshavare, torde få hänvisas till vad i styrelsens prome¬
moria i sådant hänseende anförts (se sid. 56—59 i detta betänkande).
Om än vissa av de göromål, som styrelsen ansett böra åligga sek¬
reterarna, synts kommittén vara av beskaffenhet att måhända kunna anför¬
tros mera underordnade tjänstemän, torde dock bägge de föreslagna sek¬
reterarbefattningarna bliva behövliga. Då nämligen de två cheferna å
dessa byråer uppenbarligen icke kunna medhinna att deltaga i avgörandet-
av hela den stora mängden av besvärsmål och pensionsärenden, har kom¬
mittén ansett, att åt sekreterare å gransknings- och besvärsbyråerna må,
såsom pensionsstyrelsen ju ock synes hava avsett, kunna och böra vid
behov uppdragas att såsom adjungerad ledamot handlägga dylika mål och
ärenden. Liknande anordningar förekomma redan inom andra statens
ämbetsverk. Under angivna förutsättning har kommittén funnit sig böra
tillstyrka, att för gransknings- och besvärsbyråerna må avses två ordinarie
sekreterare.
Mot inrättande av de åtta ordinarie notariebefattningarna att tills
vidare placeras å nyssnämnda byråer har kommittén ansett sig icke böra
göra någon erinran.
Enahanda är ock förhållandet beträffande de föreslagna tre kvinn¬
liga biträdesbefattningarna.
Fönäk- Enligt pensionsstyrelsens promemoria skulle försäkringstekniska by-
nMa byrånhava till åliggande:
1) att uträkna beloppet av pensioner och understöd;
2) att utföra alla de förarbeten och de löpande registreringsarbeten,
vilka erfordrades för att kunna verkställa föreskrivna fondberäkningar;
3) att handhava den frivilliga försäkringen;
4) att handlägga ansökningar angående undantagande från avgifts-
plikt enlikt 5 § av lagen om allmän pensionsförsäkring;
5) att årligen uträkna de statsanslag för den allmänna pensions¬
försäkringen, som borde äskas av Riksdagen;
6) att utföra beräkningar av kostnader, som skulle föranledas av
föreslagna lagändringar, samt att taga initiativ till dylika ändringar;
83
7) att, särskilt från försäkringsteknisk synpunkt, avgiva utlåtanden
angående socialförsäkringsfrågor eller andra frågor, som mer eller mindre
berörde den allmänna pensionsförsäkringen;
8) att särskilt i försäkringstekniskt avseende följa socialförsäkringens
utveckling i främmande länder;
9) att biträda vid uträknandet av landstings och kommuners bidrag
till pensionskostnaderna; samt
10) att, åtminstone till en början, utfärda pensionsbrev.
Beträffande den närmare innebörden av en del av förenämnda åli o--
Ö
ganden hänvisas till promemorian (se sid. 60—63 i detta betänkande).
För denna byrå har beräknats följande ordinarie personal utom chef¬
en för byrån:
1 förste aktuarie, tillika sekreterare,
4 aktuarier,
2 kvinnliga bokhållare,
3 » biträden av andra grad,
6 > » » första grad.
I sådant hänseende har meddelats, att för uträkning av pensions-
och understödsbelopp, vilket arbete framdeles kornrne att kräva en betyd¬
lig personal, till en början avsetts en aktuarie, en kvinnlig bokhållare,
två kvinnliga biträden av andra grad och två sådana biträden av första
grad. Därjämte skulle förste aktuarien å byrån, bland annat, hava att
granska svårare uträkningar.
Enligt pensionsförsäkringslagen skall fondberäkning ske inom fem år
efter det lagen trätt i kraft och sedermera minst en gång vart tionde år.
För utförande av ifrågavarande beräkningar måste emellertid, enligt vad
i promemorian blivit upplyst, förarbeten ständigt pågå. Ävenledes måste
försäkringstekniska undersökningar alltjämt fortgå för att de verkliga kost¬
naderna måtte kunna jämföras med de beräknade, något som ansetts vara av
stor vikt. För planläggning och övervakande av ifrågavarande arbete ansägs
chefens för byrån tid komma att i stor utsträckning tagas i anspråk.
Även förste aktuariens tid komme att upptagas för detta arbete. Där¬
jämte skulle, förutom extra arbetskrafter vid tiden för fondberäkningarnas
84
Statistiska
byrån.
slutliga utförande, erfordras en ordinarie personal av en aktuarie, en
kvinnlig bokhållare och ett kvinnligt biträde av andra grad.
För handhavandet av den frivilliga försäkringen ansågs personalbe¬
hovet icke kunna för närvarande närmare bestämmas, men i varje fall skulle
dock enligt styrelsens mening därför erfordras en tjänsteman av första
graden och ett kvinnligt biträde av första grad.
De under punkterna 6), 7) och 8) här förut angivna arbetena, vilka
ansågos bliva av särdeles maktpåliggande natur, beräknades komma att
upptaga en avsevärd del av byråchefens och förste aktuariens tid. För att
biträda vid utförande av dessa arbeten skulle enligt styrelsens mening er¬
fordras jämväl en aktuarie, som därjämte borde — i den mån tid bleve
honom övrig därtill — utföra å byrån eljest förekommande göromål av
mera kvalificerad natur. Det framhölls därvid, att för sistberörda göromål
i styrelsens förslag upptagits en synnerligen knappt beräknad personal.
Arbetet med utfärdande av pensionsbrev, vilket delvis torde komma
att åligga jämväl bokföringsavdelningen å kanslibyrån, har ansetts kräva två
kvinnliga biträden av första grad å försäkringstekniska byrån.
För utförande av maskinskrivning å sistnämnda byrå har avsetts ett
kvinnligt biträde av första grad.
För övriga ovan angivna uppgifter för denna byrå hava icke några
särskilda ordinarie befattningshavare beräknats.
Med avseende å de särskilda arbetsuppgifter, som skulle åligga den
försäkringstekniska byrån och därå anställda befattningshavare, har kom¬
mittén ansett pensionsstyrelsens beräkning av den för nämnda byrå er¬
forderliga ordinarie personal icke giva anledning till annan erinran från
kommitténs sida än i fråga om vissa kvinnliga befattningshavares tjänste¬
ställning, till vilket spörsmål kommittén återkommer i det följande.
Den föreslagna statistiska byrån skulle, enligt vad i den förenämnda
promemorian meddelats, hava till uppgift:
1) att upplägga och handhava registret över avgiftspliktiga;
2) att varje år utarbeta den statistiska delen av pensionsstyrelsens
årsberättelse;
85
3) att utarbeta de statistiska tabeller över dödlighet, invaliditet m. m.,
som vore nödvändiga för den försäkringstekniska utredning, som enligt
pensionsförsäkringslagen skulle utföras senast fem år efter lagens trädande
i kraft och sedermera minst vart tionde år;
4) att varje år verkställa den statistiska utredning, som erfordrades
för beräknande av förslagsanslag i och för statens bidrag till pensionstillägg
och understöd samt till den frivilliga försäkringen;
5) att till pensionsstyrelsen inkomma med de framställningar och
förslag med avseende å pensionsförsäkringen, som på grundval av resul¬
taten av byråns arbeten kunde synas lämpliga;
6) att verkställa de statistiska utredningar i övrigt, som på grund
av remisser, styrelsens framställningar, den försäkringstekniska byråns ut¬
redningar o. dyl. befunnes nödiga;
7) att handlägga ärenden rörande blanketter, formulär, uppgifter
in. m. av statistisk natur; samt
8) att med uppmärksamhet följa de erfarenheter, som i utlandet
gjordes på pensionsförsäkringens område, framför allt i den män desamma
vore av statistiskt intresse.
I fråga om den statistiska byråns uppgifter har uti promemorian
vidare anförts, att arbetet med registoet över avgiftspliktiga bleve synner¬
ligen vidlyftigt och maktpåliggande. Huvudmaterial till detta register vore
de förteckningar, som enligt 14 och 15 §§ av lagen om allmän pensions¬
försäkring varje år skulle inlämnas till pensionsstyrelsen. Granskningen
och bearbetningen av dessa uppgifter ansågs komma att föranleda till en
mycket omfattande skriftväxling med de redovisande myndigheterna (man-
talsskrivningsförrättare, taxeringsmyndigheter, krono- och kommunala upp-
bördsmyndigheter). Då det gällde att individuellt år efter år följa en be-
folkningsstock på 3 ä 4 millioner, då vidare givetvis den största omsorg
måste nedläggas på att förhindra, att felaktigheter och ofullständigheter
insmöge sig i uppgifterna, och då slutligen i många fall komme att möta
mer än vanliga svårigheter att erhålla ett bearbetningsbart uppgiftsmate-
rial, måste ifrågavarande arbete bliva synnerligen forcerat och krävande.
Jämväl måste för fullständigande av och iakttagande av föränd¬
ringar i registret från olika myndigheter inhämtas kompletterande upp-
86
gifter rörande undantagande från avgiftsplikt, dödsfall, inrikes och utrikes
omflyttningar, namnförändringar m. m.
De statistiska arbetena komme, framhålles det i promemorian, att
utom förenämnda material omfatta även andra pensionsstyrelsens register,
nämligen de som avsåge pensionsansökningar, beviljade pensioner och fri¬
villiga avgifter, ävensom postsparbankens redovisningar över lyftade pen¬
sioner och inbetalda frivilliga avgifter.
För utförande av de statistiska arbetena syntes dessutom krävas upp¬
läggande av särskilda statistikkort i större eller mindre utsträckning, för
vilkas framställning, sortering och räkning det vore avsett att använda
s. k. punsningsmaskin, vilken medgåve större kontroll samt besparade tid
och arbetskrafter.
Av pensionsstyrelsen har för den statistiska byrån beräknats föl¬
jande ordinarie personal utom chefen för byrån:
1 förste aktuarie, tillika sekreterare,
2 aktuarier,
1 kvinnlig bokhållare,
4 kvinnliga biträden av andra grad,
24 » » » första grad.
Beträffande de nämnda befattningshavarnas åligganden har i prome¬
morian framhållits följande.
Förste aktuarien skulle, förutom skötandet av de honom åliggande
statistiska göromålen, jämväl tjänstgöra såsom sekreterare å byrån. Med
hänsyn till det störa material, som komme att höra till byrån, och den
därav förorsakade skriftväxlingen ansågos sekreterargöromålen komma att
bliva betydande.
Det påpekades, att förste aktuarien borde utom statistisk utbildning
även äga matematisk sådan, då särskilt de under punkt 3) av byråns
åligganden nämnda arbetena krävde en ingående förståelse av även försäk-
ringsmatematiska arbeten.
Av de två aktuarierna skulle den ene närmast handhava arbetena
med registret och den andre övriga statistiska arbeten.
Det skulle åligga aktuarierna att var och en på sitt område uppsätta
skrivelser och på uppdrag av chefen för byrån eller förste aktuarien hand-
87
lägga ärenden, som hörde till den statistiska byrån, eller vara ledare för
vissa delar av byråns arbeten.
Enligt styrelsens mening skulle av kvinnliga ordinarie biträden
behövas ett med matematisk utbildning (bokhållare) för att kunna utföra
mera kvalificerade detaljarbeten, särskilt sådana, som folie under punkt 3)
av byråns åligganden. Av detta biträde måste man fordra en större
omdömesförmåga, för att det måtte kunna handleda de övriga biträdena.
I övrigt syntes för byråns arbeten komma att behövas ett 50-tal
kvinnliga biträden, av vilka styrelsen ansåg åtminstone 28 böra upptagas
på ordinarie stat. Av sistnämnda ordinarie biträden skulle fyra vara av
andra grad och de återstående tjugufyra av första grad. Av de fyra bi¬
trädena i andra graden skulle fordras huvudsakligen större erfarenhet och
rutin i byråns arbeten eller i statistiskt arbete i allmänhet samt omdömes¬
förmåga och kompetens att närmast under den kvinnliga bokhållaren kunna
leda -smärre grupper av arbeten och vara »förmän» för de biträden, som
vore sysselsatta med dessa arbeten. På samma gång som man genom
inrättandet av biträdesbefattningar i andra grad skulle kunna åt byrån
förvärva och äga större utsikt att få behålla lämpliga dylika biträden,
skulle de härigenom ökade befordringsutsikterna för biträdena av första
grad utgöra en kraftig sporre att i sitt arbete prestera det bästa möjliga.
Kommittén har i fråga om behovet redan nu av en särskild statis¬
tisk byrå inom pensionsstyrelsen kännt sig synnerligen tveksam. De arbets¬
uppgifter, som föreslagits skola tillhöra denna byrå, hava nämligen synts
kommittén till en betydande del stå i det intima sammanhang med ar¬
betet inom den försäkringstekniska byrån, att det förefallit kommittén
med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke den föreslagna statistiska av¬
delningen åtminstone ännu så länge borde ingå i den försäkringstekniska
byrån, måhända såsom en särskild underavdelning av densamma. Erinras
må, hurusom i riksförsäkringsanstalten, vars arbete väl kan i viss mån
jämföras med pensionsstyrelsens, det statistiska arbetet utföres å samma
byrå som det försäkringstekniska.
Om än sålunda, vad pensionsstyrelsen beträffar, arten av de arbets¬
uppgifter, som anses böra anförtros åt den statistiska byrån, icke i och
88
Avlöningar tit
ordinarie be¬
fattnings¬
havare.
General¬
direktören.
Ledamö¬
terna.
för sig torde med nödvändighet påkalla redan nu inrättandet av en sär¬
skild sådan byrå, torde dock å andra sidan böra medgivas, att till stöd
för en dylik åtgärd kan anföras den synnerligen stora omfattningen av
vissa för denna byrå avsedda arbeten. I sådant hänseende må särskilt
påpekas, att registret över de obligatoriskt försäkrade torde komma att
omfatta över 3,000,000 personer, att för dessa personer årligen skola in¬
föras anteckningar om erlagda pensionsavgifter m. m. samt att föränd¬
ringar beträffande de försäkrade, såsom dödsfall och namnändringar, måste
iakttagas.
Vid nu anförda förhållande har kommittén icke tilltrott sig att mot
pensionsstyrelsens bestämt uttalade mening avstyrka uppförande å ordinarie
stat av personal avsedd för den föreslagna statistiska byrån; och har med
hänsyn till den stora omfattningen av det för ifrågavarande byrå avsedda
arbetet det av pensionsstyrelsen beräknade antalet ordinarie befattnings¬
havare icke synts kommittén vara större än vad som kan anses vara av
behovet påkallat. I fråga om de föreslagna kvinnliga befattningshavarnas
tjänsteställning hänvisar kommittén emellertid till det följande.
o
A den vid 1913 års riksdag antagna ordinarie staten för pensions¬
styrelsen äro uppförda en förste vaktmästare och två andre vaktmästare.
I nämnda hänseende är icke ifrågasatt någon ändring.
Generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen åtnjuter eu av¬
löning å ordinarie stat av 11,000 kronor, därav lön 7,000, tjänstgörings-
penningar 3,000 och ortstillägg 1,000 kronor. Till befattningens förste
innehavare utgår därjämte ett avlöningstillägg å 4,000 kronor av anslag
å extra stat.
Beträffande generaldirektörens avlöningsförmåner har icke föreslagits
någon ändring.
Vidkommande avlöningen till ordinarie ledamöter i pensionsstyrelsen
yttrade vederbörande departementschef vid föredragning inför Kungl. Maj:t
den 25 april 1913 av frågan om anslag till nämnda styrelse, att han ansåge
de för hovrättsråd gällande bestämmelser böra tills vidare vinna tillämp-
89
ning. Enligt gällande lönestat åtnjöte hovrättsråden en begynnelseavlöning
av 7,000 kronor jämte tre ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring
å respektive 500, 600 och 600 kronor. Efter 15 år skulle alltså de nämnda
tjänstemännen i pensionsstyrelsen komma att uppnå en avlöning av tillhopa
8,700 kronor eller samma löneförmåner, som de centrala verkens byråchefer
i allmänhet åtnjöte efter 5 år.
I Kungl. Maj:ts för Riksdagen framlagda statförslag upptogs av¬
löningen till pensionsstyrelsens ordinarie ledamöter på sätt departements¬
chefen ifrågasatt, och gjordes från Riksdagens sida icke någon erinran mot
de för dessa tjänstemän föreslagna avlöningsbeloppen.
Pensionsstyrelsen har uti den till kommittén remitterade skrivelsen
den 18 december 1913 föreslagit, att ledamöterna i styrelsen måtte till¬
erkännas en avlöning, motsvarande den som i allmänhet utginge till byrå¬
chefer i centrala ämbetsverk.
Till stöd härför har pensionsstyrelsen anfört, att det arbete, som
komine att åligga styrelsens ledamöter, finge anses kvalitativt och kvanti¬
tativt minst lika krävande som det, vilket utfördes av byråcheferna i andra
centrala ämbetsverk. De ärenden, som av pensionsstyrelsens ledamöter
skulle handläggas, vore enligt styrelsens mening av synnerligen viktig art,
och det vore därför nödvändigt att till dessa platser erhålla fullt kvalifice¬
rade personer. Styrelsen ansåg det även vara av stor betydelse att, sedan
en person en gång tagit anställning såsom ledamot i styrelsen, han icke
på grund av för låg avlöning frestades att lämna ämbetsverket.
Innan kommittén går att angiva sin uppfattning beträffande avlöningen
åt ledamöterna i pensionsstyrelsen, torde få erinras om anledningen till att
hovrättsrådens avlöningar blivit bestämda så som skett.
Enligt det av kommittén uti betänkande (delen XIV) av den 16 juli
1908 framlagda förslag beträffande rikets hovrätter skulle den dittills-
varande fördelningen av hovrätternas ledamöter i hovrättsråds- och asses-
sorsgrader upphöra och samtliga ordinarie ledamöter erhålla benämningen
hovrättsråd.
I fråga om hovrättsrådens avlöning fann kommittén sig dock icke
böra föreslå full tillämpning av de principer, som vid nyare löneregleringar
12—140411. Lönereglering skommitténs bet. XLIII.
90
följts beträffande tredje gradens tjänstemän i centrala ämbetsverk. Frånsett
den avsevärda ökning i utgifterna för statsverket, som därav skulle för¬
anledas, ansåg kommittén nämligen den omständigheten, att befordran till
ledamot i hovrätt i regel vunnes ej obetydligt tidigare än till tredje gradens
tjänst i allmänhet, utgöra ett talande skäl för, att begynnelseavlöningen
för ledamöterna i hovrätt ej sattes lika hög som för innehavarna av tredje
gradens tjänster i centrala ämbetsverk och att genom anordnande av flera
ålderstillägg den för sistnämnda tjänstinnehavare avsedda slutavlöningen
8,700 kronor av ledamot i hovrätt vunnes först efter längre tids ledamot¬
skap. Ett dylikt avlöningssystem skulle ock, påpekade kommittén, mera an¬
sluta sig till de för ledamöter i hovrätt då gällande avlöningsförhållanden,
enligt vilka dessa ledamöter i regel komme i åtnjutande av tre lönetillägg,
nämligen ett å 500 kronor efter fem års tjänstgöring såsom assessor, ett
å 600 kronor efter utnämning till hovrättsråd och ett likaledes å 600 kronor
efter fem års tjänstgöring såsom hovrättsråd.
Avlöningen till hovrättsråd ansågs ur rekryteringssynpunkt böra sättas
lika för samtliga hovrätterna, därvid avlöningen — med uteslutande av den
eljest i vissa fall förekommande avlöningstiteln ortstillägg — fördelades i
allenast lön och tjänstgöringspenningar med tillfogande av bestämmelse om
särskilt pensionsunderlag. Enligt kommitténs förslag skulle avlöningen ut¬
göra 7,000 kronor, därav lön 4,500 och tjänstgöringspenningar 2,500, med
tre ålderstillägg till lönen efter respektive 5, 10 och 15 år, det första å
500 kronor och de båda övriga vartdera å 600 kronor.
Efter det Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag framlagt proposition
angående reglering av löneförhållandena m. m. vid rikets hovrätter, blevo
nämnda av kommittén för hovrättsråd föreslagna avlöningssatser av Riks¬
dagen godkända.
Vad nu ledamöterna i pensionsstyrelsen beträffar, har det synts kom¬
mittén, som skulle deras befattningar i fråga om vikt och betydelse näppe¬
ligen kunna skattas lägre än byrå chefstjänster i andra centrala ämbetsverk.
Vid sådant förhållande och då beträffande pensionsstyrelsens ledamöter icke
föreligga de särskilda förhållanden, som i avseende å hovrättsråd begrundat
förberörda avvikelse från eljest i allmänhet tillämpade avlöningsprinciper,
91
har kommittén ansett sig böra tillstyrka, att avlöningen till pensionsstyrel-
sens ledamöter sättes lika med den för tjänstemän i tredje normalgraden
numera bestämda eller alltså 8,100 kronor med ett ålderstillägg å 600
kronor efter fem år. Vid bifall härtill torde pensionsstyrelsens ledamöter
böra erhålla benämningen »byråchefer».
De av kommittén föreslagna sekreterarna och förste aktuarierna torde, Tjänstemän
i anslutning till vad i pensionsstyrelsens statförslag skett, böra i avlönings-1första gra-
hänseende likställas med tjänstemän i andra normalgraden i nyreglerade derna.
centrala ämbetsverk.
För notarier och aktuarier har pensionsstyrelsen föreslagit den för
tjänstemän i första normalgraden numera bestämda avlöningen å stat; dock
har styrelsen ansett det bliva erforderligt, att den erhölle befogenhet att till¬
dela en och annan tjänsteman av första graden lämpligt tilläggsarvode, därest
åt honom anförtroddes ledningen av arbete av större vikt. Enligt vad den
förenämnda promemorian utvisar, har man beräknat dylika arvoden särskilt
för föreståndarna för register- och bokföringsavdelningarna å kanslibyrån.
Vad sålunda föreslagits i fråga om avlöningen å stat till notarier
och aktuarier har icke givit kommittén anledning till erinran.
Beträffande däremot det ifrågasatta bemyndigandet för styrelsen att
i vissa fall kunna tilldela tjänsteman särskilt arvode utöver den ordinarie
avlöningen för arbete i tjänsten, har kommittén med särskild hänsyn till
de vittgående konsekvenser inom statsförvaltningen, ett dylikt bemyndigande
skulle kunna medföra, ansett sig böra bestämt avstyrka förslaget i denna del.
För den av pensionsstyrelsen föreslagna kvinnliga registratorn och Kvinnliga
kassören å kanslibyrån har styrelsen hemställt om en avlöning av 2,940 be^havaregS
kronor, därav 1,800 i lön, 940 i tjänstgöringspenningar och 200 i orts-
tillägg, med fyra ålderstillägg till lönen, vart och ett å 365 kronor, efter
resp. 3, 6, 9 och 12 år.
Beträffande ifrågavarande befattningshavare har i den nämnda pro¬
memorian anförts, bland annat, att de göromål, som skulle av befattnings¬
havaren utföras, vore jämförliga med dem, som ålåge registrator och kassör
i andra centrala ämbetsverk. Med hänsyn till den stora omfattningen av
92
pensionsstyrelsens verksamhet bleve den där anställda registratorns och
kassörens göromål synnerligen vidlyftiga och komme att ökas år efter år.
Det ansågs sannolikt, att denna ökning av arbetsbördan komme att påkalla
anställandet av särskilt biträde å registratorskontoret.
Göromålens omfattning och beskaffenhet ävensom ansvaret för den
betydliga kassa, som registratorn skulle hava om händer, syntes styrelsen
innebära fullt fog för att denna befattning i statförslaget bort upptagas
såsom en första gradens tjänstemannabefattning.
Då emellertid styrelsen — anfördes det vidare i promemorian — i
statförslaget uppfört en kvinnlig befattningshavare för utförande av berörda
göromål, hade detta visserligen skett i syfte att vinna besparing; men
styrelsen hade tillika utgått från att de ifrågavarande göromålen kunde
utföras även av en kvinna, om blott en verkligt kompetent och lämplig
sådan kunde förvärvas för platsen.
Med vitsordande av den persons lämplighet, åt vilken registrators-
och kassörsgöromålen för närvarande vore anförtrodda, framhölls i prome¬
morian såsom icke blott rättvist och billigt utan ock principiellt riktigt,
att den omständigheten, att befattningen innehades av en kvinna, icke borde
medföra avlöningens bestämmande till lägre belopp, än vad som skäligen
kunde anses motsvara göromålens vikt och natur samt det med dem före¬
nade ansvaret. Styrelsen hade fördenskull ansett sig böra för den nu
ifrågavarande kvinnliga befattningshavaren upptaga avlöningsförmåner,
överstigande dem som av styrelsen föreslagits beträffande andra kvinnliga
befattningshavare hos styrelsen.
Vidare har pensionsstyrelsen föreslagit uppförande å ordinarie stat
av fyra kvinnliga bokhållarbefattningar med en avlöning av 2,100 kronor
jämte två ålderstillägg, vartdera å 325 kronor, efter resp. tre och sex år.
Dessutom hava i styrelsens statförslag upptagits tolv kvinnliga biträdesbe-
fattningar med en avlöning av 1,600 kronor och fyrtio sådana befattningar
med en avlöning av 1,200 kronor, vartill för bägge de senast nämnda
slagen av befattningar skulle kunna komma två ålderstillägg, vartdera å
200 kronor, efter resp. fem och tio år.
Innan kommittén giver tillkänna sin egen ståndpunkt i fråga om
93
avlöningsförmånerna till ordinarie kvinnliga befattningshavare i pensions-
styrelsen, torde något få erinras om de normalgrader för kvinnliga biträden
i centrala ämbetsverk, som vid senare årens riksdagar blivit fastställda.
För ett skrivbiträde hos fångvårdsstyrelsen, vilket hade att utföra
därstädes förekommande renskrivningsarbete och därmed jämförliga göromål,
beviljades vid 1910 års riksdag en avlöning å stat av 1,200 kronor, jämte
två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter resp. 5 och 10 år.
A generaltullstyrelsens stat uppförde Riksdagen likaledes år 1910
två kvinnliga skrivbiträden, och blev, enär dessa biträden skulle hava ena¬
handa göromål som skrivbiträdet hos fångvårdsstyrelsen, avlöningen för
dem bestämd till nyssnämnda belopp.
År 1911 beslöt Riksdagen uppförande å staterna för vissa andra
myndigheter av kvinnliga biträdesbefattningar med enahanda avlöning som
för fångvårdsstyrelsens skrivbiträde.
Vid 1912 års riksdag föreslog Ivungl. Maj:t dels, i vad angick de
vid 1910 och 1911 årens riksdagar beviljade biträdesbefattningarna, viss
jämkning i förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar, dels ock
inrättande av nya sådana befattningar hos åtskilliga ämbetsverk och myn¬
digheter. Av dessa senare biträdesbefattningar skulle en del likställas med
de nämnda befattningarna i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen,
under det för andra, av vilkas innehavare skulle krävas ett mera kvalificerat
arbete, skulle bestämmas en avlöning av 1,600 kronor jämte två ålderstillägg,
vartdera å 200 kronor, efter resp. 5 och 10 år.
Riksdagen godkände de av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningarna och
yttrade i skrivelse den 28 maj 1912, n:r 2, bland annat, att Riksdagen
funnit det välbetänkt att, på sätt föreslaget blivit, i allmänhet ordna bi¬
trädenas avlöningsförmåner efter allenast två olika typer, allteftersom be¬
fattningen avsåge renskrivning och därmed jämförliga göromål eller annat,
kvalitativt högre arbete.
I överensstämmelse härmed vidtogos av Riksdagen jämkningar i sta¬
terna för de ämbetsverk, där biträdesbefattningar redan funnos upptagna,
samt uppfördes i åtskilliga verks stater nya kvinnliga biträdesbefattningar,
därav vissa i den då beslutade högre graden.
Uti betänkande, delen XL, av den 13 oktober 1913 framlade löne-
94
regleringskommittén, på given anledning, förslag i fråga om en ny avlö-
ningstyp för kvinnliga biträden hos vissa ämbetsverk.
För biträden av denna nya typ föreslog kommittén en avlöning av
2,000 kronor med två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år.
Till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1914, varav
utdrag fanns bifogat statsverkspropositionen av samma dag (»Utgifterna.
För flera huvudtitlar gemensamma frågor.»), gjorde chefen för finansdepar¬
tementet ett principuttalande beträffande den nya avlöningstypen för kvinn¬
liga biträden, och anförde han därvid, bland annat, följande.
Det uppdrag, löneregleringskommittén i och med avgivandet av nyss-
berörda betänkande slutfört, avsåg i första hand en undersökning, huru¬
vida och i vilken omfattning det arbete, som vore avsett att utföras av
ifrågasatta kvinnliga bokhållare, i jämförelse med de uppgifter, som till-
komme de för särskilda ämbetsverk vid 1912 års riksdag föreslagna »bi¬
träden av högre avlöningsgrad», vore så maktpåliggande, att det betingade
ytterligare en högre avlöningstyp.
Kommittén hade i frågan kommit till det resultatet, att inom stats¬
förvaltningen förekoinme för kvinnor lämpade arbetsuppgifter, vilka vore
hö^re kvalificerade än de i allmänhet kvinnliga biträden tillkommande
och för vilka under dåvarande förhållanden i regel anlitades manlig arbets¬
kraft, om ock i ett och annat ämbetsverk redan då kvinnor toges i anspråk
för ändamålet. De uppgifter, kommittén i främsta rummet funnit vara av
angivna beskaffenhet, ansåg departementschefen kunna sammanfattas i föl¬
jande uppräkning:
1) förmanskap för andra kvinnliga biträden i ämbetsverk, där en
större kvinnlig personal stadigvarande vore verksam,
2) vissa bokhållerigöromål,
3) registrerings- och diarieföringsgöromål samt
4) uppsättning av enklare slag av skrivelser.
Givet vore, att de nämnda fyra grupperna av göromål icke finge
anses uttömmande innefatta alla de uppgifter, som kunde motivera inrät¬
tandet av en ny avlöningstyp för kvinnliga biträden, på sätt blivit ifråga¬
satt. Andra göromål, som beträffande svårighetsgrad och betydelse vore
jämförliga med de fyra, närmast såsom typer angivna grupperna av arbets¬
95
uppgifter, funnes redan och komme utan tvivel med statsförvaltningens
utveckling att allt framgent uppstå. Det vore därför av vikt, att, därest
den nya tjänstegraden inrättades, den icke skematiskt bundes allenast vid
de ifrågavarande fyra grupperna av arbetsuppgifter, utan principiellt även
stode öppen för annat arbete, till svårighetsgrad och betydelse likvärdigt
med dessa.
Den ståndpunkt, departementschefen utvecklat, ansåg han också givet¬
vis förutsätta en anslutning till den av kommittén uttalade uppfattningen,
att den föreslagna nya tjänstegraden ingalunda kunde motiveras med be¬
hovet att bereda befordringsutsikter åt kvinnliga biträden inom ett visst
arbetsområde.
I skrivelse den 27 februari 1914, n:r 6, yttrade sig Riksdagen i
allmänhet om behovet av den föreslagna nya avlöningsgraden för kvinnliga
biträden.
Riksdagen hade visserligen, säges det i skrivelsen, hyst stor tvekan
beträffande lämpligheten av att redan nu, innan de kvinnliga biträdes-
befattningarna under längre tid än ett år varit i någon större omfattning
uppförda å ordinarie stat, inrätta en ny typ av sådana tjänster, och denna
tvekan hade för Riksdagen framställt sig med så mycket större styrka,
som det icke syntes kunna förnekas, att konsekvenserna av ett sådant beslut,
i form av ett allmännare krav på uppflyttning av de nuvarande tjänsterna
av högre avlöningsgrad till den nya typen, kunde bliva ganska vittut-
seende. Emellertid ville Riksdagen å andra sidan icke bestrida, att i vissa
särskilda fall behov av den föreslagna högre tjänstegraden kunde göra sig
gällande.
Därvid borde dock, yttrade Riksdagen vidare, framhållas, att enbart
den omständigheten, att de för de nya tjänsterna avsedda göromålen folie
inom ramen av de av chefen för finansdepartementet i principanförandet
för samma tjänster angivna eller därmed jämförliga arbetsområden, icke i
och för sig vore tillräckligt skäl för inrättande av en tjänst av tredje
lönegraden. Det syntes nämligen vara ostridigt, att många av dessa göro¬
mål både kunde och borde utföras av tjänstinnehavare i den nuvarande
högre avlöningsgraden. Huvudvikten vid bedömandet av föreliggande
fråga borde därför läggas därpå, att arbetet vid den nya tjänsten vore av
96
väsentligt mera krävande art och förenat med betydligt större ansvar än
vad förhållandet vore eller avsetts att vara med biträdesbefattningarna i
sistberörda avlöningsgrad. Givetvis vore det omöjligt att i förväg uppdraga
några mera bestämda gränser för användningen av den nya tjänstetypen,
utan måste det ankomma på prövning i varje särskilt fall, huruvida för¬
utsättningarna för densamma vore för handen, och ansåge sig Riksdagen
böra framhålla, att önskvärdheten av löneförbättring eller ökade beford-
ringsutsikter för tjänstinnehavarna i de lägre graderna under inga för¬
hållanden borde vid en sådan prövning få göra sig gällande. Under för¬
utsättning att dessa synpunkter noggrant iakttoges, hade Riksdagen ansett
farhågan för ovan antydda konsekvenser icke böra föranleda Riksdagen
att motsätta sig inrättande av den föreslagna tjänstegraden, och detta så
mycket mindre som, vad den ekonomiska sidan av saken beträffade, åt¬
gärden i fråga möjligen kunde antagas leda till någon besparing genom
utbytande i vissa fall av manlig arbetskraft mot kvinnlig.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen, enligt vad dess
nyssnämnda skrivelse den 27 februari 1914 och dess skrivelse den 3 mars
1914, n:r 7, utvisa, uppfört biträdesbefattningar av den nya (tredje) av-
löningsgraden dels å staten för socialstyrelsen och dels å staten för kom-
merskollegii avdelning för näringsstatistik.
De olika lönegraderna för kvinnliga biträden gestalta sig sålunda:
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pen-
ningar.
|
Orts-
ti Hägg.
|
Summa.
|
Ålderstillägg.
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
Första lönegraden.........
Andra > .........
|
700
900
|
350
550
|
150
150
|
1,200
1,600
|
rf vä, å. 200 kr. efter resp.
| 5 och 10 år.
|
Tredje » .........
|
1,100
|
750
|
150
|
2,000
|
1
|
Beträffande nu den ordinarie kvinnliga personalen hos pensions-
styrelsen har kommittén med särskild hänsyn till det uttalande, som av
Riksdagen år 1914 gjorts i fråga om den nya avlöningstypen för kvinnliga
biträden, icke ansett sig kunna för någon av de kvinnliga befattnings¬
97
havarna i nämnda styrelse föreslå högre avlöning än den för kvinnliga bi¬
träden av tredje grad bestämda.
Detta gäller såväl i fråga om den av pensionsstyrelsen föreslagna
kvinnliga registrators- och kassörsbefattningen som ock beträffande den av
styrelsen ifrågasatta kvinnliga bokhållargraden.
I sitt statförslag har pensionsstyrelsen upptagit fyra kvinnliga be¬
fattningar i bokhållargrad, av vilka en avsetts för kanslibyrån, två för för-
säkringstekniska byrån och en för statistiska byrån.
Då, enligt vad antytt blivit, Riksdagen endast med tvekan anslutit
sig till förslaget om inrättande av biträdesbefattningar av den nya tredje
graden, har kommittén icke tilltrott sig att till uppförande å pensions-
styrelsens stat föreslå mer än en kvinnlig biträdesbefattning i denna grad
utöver den förenämnda registrators- och kassörsbefattningen.
Kommittén har härvid avsett, att å försäkringstekniska byrån skulle
för fondberäkningar finnas en befattning i nämnda grad, enär man av
innehavaren av denna befattning givetvis måste fordra en högre utbild¬
ning än som torde kunna skäligen begäras av biträden i andra grad.
Vad särskilt den ifrågasatta bokhållarbefattningen å statistiska byrån
inom pensionsstyrelsen beträffar, har kommittén ansett sig så mycket
mindre kunna tillstyrka, att innehavaren av nämnda befattning avlönas
högre än kvinnliga biträden av andra grad, som i ett nyligen av kom¬
mittén efter kungl. remiss handlagt ärende angående uppförande å ordinarie
stat av ett antal kvinnliga biträdesbefattningar hos statistiska centralbvrån
varken av detta ämbetsverk eller från kommitténs sida föreslagits" in¬
rättande därstädes av någon enda kvinnlig biträdesbefattning i högre grad
än den andra, oaktat i statistiska centralbyrån åtskilliga biträden syssel¬
sättas med relativt högt kvalificerat statistiskt arbete.
Av de i pensionsstyrelsens statförslag upptagna tolv kvinnliga biträ¬
den av andra grad skulle tre tjänstgöra å kanslibyrån, ett å byrån för
yttre ärenden, ett å de bägge gransknings- och besvärsbyråerna, tre å den
försäkringstekniska byrån och fyra å den statistiska byrån.
Med hänsyn till att samtliga dessa biträden skulle, enligt vad pen¬
sionsstyrelsen meddelat, hava att utföra kvalificerat arbete, såsom steno-
13—140411. Lönereglering skommitténs bet. XLIII,
98
Vakt¬
mästare.
Hemställan.
grafering, mera maktpåliggande räknearbete o. d., är från kommitténs sida
icke annat att erinra mot att dessa biträden upptagas å stat såsom bi¬
träden av andra graden, än att det biträde, som avsetts för byrån för
yttre ärenden, torde böra, likasom annan personal å denna byrå, erhålla
allenast extra anställning.
Då tre av de utav pensionsstyrelsen föreslagna kvinnliga bokhållar-
tjänsterna enligt kommitténs mening böra hänföras till biträdesbefattningar
av andra graden, skulle alltså hela antalet ordinarie kvinnliga biträden av
andra graden komma att uppgå till 14.
Till den lägsta graden av kvinnliga biträden skulle enligt pensions-
styrelsens statförslag hänföras fyrtio biträden. Såsom en följd av kom¬
mitténs uppfattning i fråga om byrån för yttre ärenden skulle i den
ordinarie staten nämnda antal böra minskas med två biträden, vilka av¬
setts för denna byrå.
Beträffande de vid 1913 års riksdag fastställda avlöningarna för förste
vaktmästare och vaktmästare hos pensionsstyrelsen har icke i nu före¬
varande ärende ifrågasatts någon ändring.
Kommittén — som tillåter sig ånyo erinra, hurusom vid 1913 års
riksdag å 1914 års stat för pensionsstyrelsen uppförts såsom ordinarie be¬
fattningshavare en generaldirektör och chef samt två ledamöter ävensom
en förste vaktmästare och två vaktmästare — hemställer,
att från och med år 1915 må å ordinarie stat
för pensionsstyrelsen upptagas:
en generaldirektör och chef med en avlöning av
11.000 kronor, därav lön 7,000, tjänstgöring spenning ar
3.000 och ortstillägg 1,000 kronor;
fem byråchefer, var och en med en avlöning av
8,100 kronor, därav lön 5,000, tjänstgöringspenningar
2,500 och ortstillägg 600 kronor, vartill skulle kunna
komma ett ålder stillägg till lönen å 600 kronor efter
fem är;
fem tjänstemän i andra normalgraden, var och en
med en avlöning av 5,800 kronor, därav lön 3,600,
99
tjänstgöring spenning ar 1,800 och ortstillägg 400 kronor,
_ vartill skulle kunna komma två älderstillägg till lönen,
det ena med 500 kronor efter fem år och det andra,
likaledes med 500 kronor, efter ytterligare fem år;
sjutton tjänstemän i första normalgraden, var och en
med en avlöning av 4,000 kronor, därav lön 2,200, tjänst-
göring spenning ar 1,500 och ortstillägg 300 kronor, vartill
skulle kunna komma tre älderstillägg till lönen, det första
med 500 kronor efter fem år, det andra, likaledes med
500 kronor, efter ytterligare fem år och det tredje, även¬
ledes med 500 kronor, efter än ytterligare fem år;
tva kvinnliga biträden i tredje graden, vartdera
med en avlöning av 2,000 kronor, därav lön 1,100,
tjänstgöring spenning ar 750 och ortstillägg 150 kronor,
vartill skulle kunna komma två älderstillägg till lönen,
det ena med 200 kronor efter fem är och det andra,
likaledes med 200 kronor, efter ytterligare fem år;
fjorton kvinnliga biträden i andra graden, vart
och ett med en avlöning av 1,600 kronor, därav lön 900,
tjänstgöring spenning ar 550 och ortstillägg 150 kronor,
vartill skulle kunna komma två älderstillägg till lönen,
vartdera å 200 kronor, det ena efter fem år och det
andra efter ytterligare fem är;
trettioåtta kvinnliga biträden i första graden, vart
och ett med en avlöning av 1,200 kronor, därav lön
700, tjänstgöring spenning ar 350 och ortstillägg 150 kro¬
nor, vartill skulle kunna komma tvä älderstillägg till
lönen lika med dem för övriga förenämnda kvinnliga
biträden;
en förste vaktmästare med en avlöning av 1,500
kronor, därav lön 900, tjänstgöring spenning ar 450 och
ortstillägg 150 kronor, vartill skulle kunpa komma ett
älderstillägg till lönen å 100 kronor efter fem år; samt
två vaktmästare, vardera med en avlöning av 1,200
100
kronor, därav lön 700, tjänstgöringspenningar 350 och
ortstillägg 150 kronor, vartill skulle kunna komma två
ålderstillägg till lönen, det ena med 100 kronor efter fem
år och det andra, likaledes med 100 kronor, efter ytter¬
ligare fem år-, ävensom
att i staten för pensionsstyrelsen den bestämmelsen
fortfarande intages, att, därest vaktmästare i sådan egen¬
skap åtnjuter fri bostad, samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom
ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Anslag till vi- Å den ordinarie staten för pensionsstyrelsen synes kommittén
n£jw2ätim. höra uppföras ett anslag för bestridande av dels ersättningar till vikarier
vid semester för ordinarie befattningshavare, dels ock eventuellt erforder¬
liga fyllnadsersättningar utöver tjänstgöringspenningar till vikarier vid
sjukdomsförfall för ordinarie kvinnliga befattningshavare eller vaktmästare.
För nämnda ändamål har kommittén beräknat ett belopp av tillhopa
9,900 kronor.
Utöver berörda belopp torde komma att behövas medel till bestri¬
dande av ersättningar åt vikarier under tjänsteresor, som företagas av gene¬
raldirektören och andra tjänstemän i styrelsen. Då emellertid särskilt
under den första tiden av pensionsförsäkringslagens tillämpning det torde
vara omöjligt att närmare beräkna vad som kan komma att åtgå härför,
har det synts kommittén lämpligast, att dylika vikariatsersättningar tills
vidare utgå av anslag å extra stat.
I detta sammanhang anser sig dock kommittén böra något beröra
frågan om nämnda tjänsteresor.
I den av styrelsen avgivna promemorian har under rubriken »Byrån
för yttre ärenden» i nämnda hänseende anförts följande.
För att kunna uppfylla de krav, som ställdes på denna byrå i frågij.
om vägledning m. m. för de lokala myndigheterna, vore det nödvändigt att
byråns chef och tjänstemän i så stor utsträckning som möjligt företoge
inspektionsresor och att i detta avseende tillsåges, att så vitt möjligt alla
101
pensionsnämnder och ombud med icke allt för långa mellanrum besöktes.
Då pensionsdistriktens antal uppginge till över 2,600, ansågs det uppen¬
bart, att ifrågavarande inspektionsresor skulle taga mycken tid i anspråk.
Även om till en början inspektionsresor må bliva behövliga i jäm¬
förelsevis avsevärd omfattning, synes det likväl kommittén, som skulle
någon mera regelbundet återkommande inspektion av varje pensionsnämnd
näppeligen vara erforderlig. Genom styrelsens ombud torde nämligen möj¬
lighet förefinnas för styrelsen att handleda och kontrollera pensionsnämn-
derna, och synes även styrelsen själv vara i tillfälle att i sammanhang
med granskning av pensionsnämnds beslut i pensionsärende öva en viss
uppsikt över nämndernas verksamhet.
I varje fall anser kommittén det vara angeläget, att nödig begräns¬
ning av inspektionsresorna iakttages, till förekommande av att utgifterna
för statsverket i nämnda hänseende må bliva allt för höga.
O
Kommittén hemställer,
att å den ordinarie staten för pensionsstyrelsen
uppföres ett anslag å 9,900 kronor till vikariatsersätt-
ningar under semester samt vid sjukdomsförfall för vissa
befattningshavare.
o
Åberopande vad i det föregående anförts, hemställer kommittén,
att den ordinarie avlöning sstaten för pensionsstyrel¬
sen må erhålla följande förändrade lydelse:
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
|
Orts-
tillägg.
|
Samma.
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
1 generaldirektör och chef.....
|
7,000
|
3,000
|
1,000
|
11,000
|
|
1 byråchef ............
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
|
4 byråchefer...........
|
20,000
|
10,000
|
2,400
|
32,400
|
[ med 600 kronor.
|
1 tjänsteman i andra lönegraden (se¬
kreterare) ............
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,8001
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
|
4 tjänstemän i andra lönegraden (se¬
kreterare, förste aktuarier) ....
|
14,400
|
7,200
|
1,600
|
23,200J
|
1 med 500 kronor och efter
| 10 år med ytterligare
l 500 kronor.
|
Transport
|
—
|
—
|
—
|
80,500
|
|
Stat.
102
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Summa.
|
|
|
pennin-
|
tillägg.
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
Transport
|
—
|
—
|
—
|
80,500
|
|
1 tjänsteman i första lönegraden
|
|
|
|
|
Efter 5 år kan lönen höjas
|
(notarie)............
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,0001
|
med 500 kronor, efter 10
år med ytterligare 500
|
16 tjänstemän i första lönegraden
|
35,200
|
24,000
|
4,800
|
64,000j
|
\ kronor och efter 15 år
|
(notarier, aktuarier).......
|
med än ytterligare 500
|
1 kvinnligt biträde i tredje löne¬
graden (registrator och kassör) . .
1 kvinnligt biträde i tredje löne-
|
1,100
|
760
|
150
|
2,000
|
( kronor.
|
graden (bokhållare).......
|
1,100
|
750
|
150
|
2,000
|
|
1 kvinnligt biträde i andra lönegraden
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor och efter
|
13 kvinnliga biträden i andra löne-
|
.
|
|
|
20,800
|
10 år med ytterligare
|
graden .............
|
11,700
|
7,150
|
1,950
|
200 kronor.
|
1 kvinnligt biträde i första lönegraden
37 kvinnliga biträden i första löne-
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
|
graden .............
|
25,900
|
12,950
|
5,550
|
44,400
|
|
1 förste vaktmästare.......
|
900
|
450
|
150
|
1,500
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
\ med 100 kronor.
|
|
700
|
|
|
1,2001
|
[Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 vaktmästare..........
|
350
|
150
|
J med 100 kronor och efter
|
1 d:o ..........
|
700
|
350
|
150
|
1,200)
|
j 10 år med ytterligare
) 100 kronor.
|
Till vikariatsersättningar under se-
|
|
|
|
|
|
moster samt vid sjukdomsförfall
för vissa befattningshavare....
|
—
|
_
|
—
|
9,900
|
|
Summa
|
r
|
—
|
—
|
234.300
|
|
Anmärkning. Därest vaktmästare i sädan egenskap ätnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Avlönings- Genom kungl. kungörelse den 18 juli 1913 (svensk författnings¬
samling n:r 138) hava stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de från 1914 års början för ordinarie befattningshavare i pensions-
styrelsen fastställda avlöningsförmåner.
De av kommittén förordade förändringar i och tillägg till nu gällande
ordinarie avlöningsstat för pensionsstyrelsen har kommittén funnit påkalla
jämväl en revision av förenämnda avlöningsvillkor.
Vid uppgörandet av sitt förslag i nämnda hänseende har kommittén
särskilt uppmärksammat de av Riksdagen år 1914 i sammanhang med
103
antagande av ändrad avlöningsstat för socialstyrelsen godkända allmänna
villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande.
Kommittén hemställer,
att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
i blivande ny stat varda upptagna för ordinarie befatt¬
ningshavare i pensionsstyrelsen, måtte fastställas följande
villkor och bestämmelser, nämligen:
l:o) för ordinarie befattningshavare utom
kvinnliga biträden:
att tjänstinnehavare skall, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter
prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst
sex timmar varje söckendag;
att befattningshavare skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av pensionsstyrelsen eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom
därest styrelsens ställning inom statsförvaltningen varder
så förändrad, att den ej längre kan anses såsom själv¬
ständig styrelse, eller därest vissa ifrågavarande styrelse
tillhörande göromål överflyttas till annat verk, vara pliktig
att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning
han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk eller den an¬
stalt, vartill gör omålen överlämnas; skolande befattnings¬
havare i pensionsstyrelsen slutligen, likaledes med bibehål¬
lande av nyssnämnda förmåner, vara underkastad att,
när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, förflyttas
till annan befattning inom förvaltningen å det sociala
området;
att med ordinarie befattning inom pensionsstyrel-
104
sen icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är för¬
sett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat så¬
som aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad
slag som helst, så framt ej, beträffande generaldirektören
och byråcheferna, Kungl. Maj:t och, vad angår andra
befattningshavare, pensionsstyrelsen uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande upp¬
drag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen inom pensionsstyrelsen, finner uppdraget
eller befattningen kunna fä mottagas och tills vidare
bibehållas;
att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å
den särskilda befattning uti innehavande grad, där han,
till befordrande av arbetets oavbrutna gång, befinnes
vara lämplig och behövlig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från tjänst¬
göring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befatt¬
ningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vår¬
dande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksda¬
gen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning avstänges frän tjänst¬
göring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befatt¬
ningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina
tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller
105
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för
tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att
hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
utan att han kan styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke prövas böra användas till befattningens uppe¬
hållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas
skäligt låta honom uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till
följd av tjänsteresor eller för beredande av semester,
befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att,
om han förordnas till högre befattning i pensionsstyrel-
sen, bestrida densamma mot åtnjutande därvid av, i stället
för egna tjänstgöringspenningar, vid sjukdomsförfall de
för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men
eljest däremot svarande belopp;
att emellertid, därest tjänsteman av högre grad
till följd av tjänsteresa eller för handläggning av sär¬
skilda ärenden är under allenast några få, högst fyra
dagar hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av
lägre grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning
sköta de till befattningen hörande löpande göromälen;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fort¬
satt innehavande av befattning i samma lönegrad är i
staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem
är, under villkor att innehavaren under mer än fyra
femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen
eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
14—140411. Löneregltringskommitténs bet. XLI11.
icke må föras honom till last den hd, han åtnjutit
semester eller ledighet för fidlgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer,
efter ytterligare fem år, på samma villkor samt
för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter
än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får
tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;
börande därvid förste vaktmästare och annan vakt¬
mästare tillgodoräknas den tid, som före den nya statens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till inne¬
havande ordinarie befattning;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pen¬
sion, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av gene¬
raldirektören, byråchef och tjänsteman i andra lönegrad,en
under en och en halv månad, av tjänsteman i första
lönegraden under en månad samt av förste vaktmästare
och annan vaktmästare under femton dagar;
att befattningshavare, som har sig anförtrodd upp¬
börd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att ä tid av
året, som av generaldirektören bestämmes, begagna sig
av semester;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom
ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i
särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till
107
■pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträ¬
dande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
att den, som tillträder den nya avlöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande av eller minskning i extra in¬
komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed;
att en var, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträder befattning i pensionsstyrelsen,
skall vara pliktig att underkasta sig förberörda villkor
och bestämmelser; samt
att förutvarande innehavare av ordinarie befatt¬
ning i pensionsstyr elsen, som icke före den 1 december
1914 anmäler, att han vill underkasta sig den nya av-
löningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibe¬
hållen vid honom dittills tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den män ej annat föranledes av bestämmel¬
serna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
honom;
2:o) för kvinnliga biträden å pensionsstyrel-
sens stat:
att, då vid uppförande i stat av biträdesbefattning
till innehavare av densamma befordras person, som ome¬
delbart före sin befordran inom pensionsstyr elsen utfört
samma arbete som det till befattningen hörande mot fast
arvode under föregående är till belopp, överstigande vad
enligt staten skall utgå till befattningens innehavare,
styrelsen skall äga bereda fyllnad i avlöningen för dess
uppbringande till nämnda arvodes belopp; dock att bi¬
trädet genom dylik avlönings fyllnad ej må i något fall
tillgodoföras avlöning till högre belopp, än som motsvarar
beloppet av den med befattningen i fråga förenade slut¬
avlöningen, tjänstgöring spenning ar och ortstillägg däri
inräknade;
att i fråga om biträdes av tredje graden arbetstid
å tjänsterummet skall gälla vad här ovan föreskrivits
för andra ordinarie befattningshavare i styrelsen samt
att biträdes av första eller andra graden arbetstid å
tjänsterummet skall vara sex timmar, dock att sådant bi¬
träde skall vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets
behöriga gång det kräver, kvarstanna i arbetet å tjänste¬
rummet intill ytterligare en timme;
att biträde må åtnjuta semester under en månad
om året, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gäng kan ske;
att biträde av lägre grad, som efter intjänande
av båda ålder stillägg en i denna grad befordras till bi-
trädesbefattning av närmast högre grad, må omedelbart
komma i åtnjutande av ett älderstillägg i sistnämnda grad;
att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för
beredande av semester biträde av lägre grad skall vara
skyldigt att, om det förordnas såsom biträde av högre
grad hos styrelsen, bestrida befattningen som sådant;
ägande sålunda förordnat biträde av lägre grad att där¬
under i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,
om förordnandet erfordras i följd av sjukdomsförfall,
de med den tjänstledigas befattning förenade tjänstgö¬
ringspenningar, men, då förordnandet erfordras för be¬
redande av semester, ett mot den semesterledigas tjänst¬
göringspenningar svarande belopp;
att gift kvinna må till biträdesbefattning befordras
allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje
särskilt fall lämnat medgivande;
att, där kvinnlig innehavare av bitr ädesbe fattning
109
ingår äktenskap, hon icke skall vara skyldig att av sådan
anledning avgå från tjänsten, därest icke styrelsen med
hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande finner
det nödigt;
att biträdesbefattning skall av styrelsen tillsättas
medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske efter
tjänstens ledig förklarande genom kungörelse;
att rörande tillsättningen i övrigt, kompetensfor¬
dringar, ordningen för meddelande av tjänstledighet och
avsked samt för åtal och disciplinär bestraffning och
dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda
av Kungl. Maj:t bestämda; samt
att i övrigt de för andra ordinarie befattnings¬
havare i pensionsstyrelsen stadgade villkor och bestäm¬
melser för avlöningsförmåners åtnjutande skola i tillämp¬
liga delar och i den mån de icke std i strid mot vad
här blivit föreskrivet lända till efterrättelse.
Enligt pensionsstyrelsens föreliggande förslag skulle å extra stat för Anslag å
år 1915 uppföras ett förslagsanslag å 415,000 kronor under rubrik »till extra stat
chef (lönetillägg till förste innehavaren 4,000 kr.), dennes ställföre¬
trädare, sakkunniga hos styrelsen, extra ledamöter, biträden, ombud, rese-
kostnadsersättningar, hyra, skrivmaterialier, tryckningskostnader, inventa¬
rier m. m.».
De i nämnda anslagssumma ingående posterna hava av styrelsen
beräknats sålunda:
lönetillägg till generaldirektören...........
arvode till generaldirektörens ställföreträdare.....
ersättning till sakkunniga hos styrelsen ........
avlöning åt amanuenser och andra extra biträden samt
extra vaktmästare ävensom arvoden åt eventuellt be¬
hövliga extra ledamöter.............
Transport
4.000 kronor
1.000 »
12,000 »
60,000 »
77,000 kronor
no
Transport
arvoden åt instruktionsombud............
ersättning till ortsombud..............
resekostnadsersättning till styrelsen och instruktionsombud
hyra av ämbetslokal................
städning av ämbetslokalen, värme och belysning ....
skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker
m. .......................
tryckningskostnader................
inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,
samt diverse utgifter...........• • • •
Summa 415,000 kronor.
Vidkommande anslagsposten »lönetillägg till generaldirektören» får
kommittén erinra, hurusom Riksdagen år‘ 1913 medgivit att, för möjlig¬
görande av att högre löneförmåner än den normala avlöningen 11,000
kronor måtte kunna beredas generaldirektörsbefattningens förste innehavare,
på extra stat anvisades ett anslag av 4,000 kronor att av Kungl. Maj:t för
ändamålet disponeras.
Med anledning av pensionsstyrelsens förslag i fråga om arvode till
generaldirektörens ställföreträdare får kommittén anföra följande.
Då vederbörande departementschef den 25 april 1913 för Kungl.
Maj:t framlade förslag i fråga om pensionsstyrelsens organisation, utta¬
lade han såsom sin mening, att en av styrelsens ledamöter borde erhålla
uppdrag såsom generaldirektörens ställföreträdare, men beräknades ej i stat¬
förslaget något särskilt arvode till ställföreträdaren.
Varken i den kungl. propositionen i ämnet eller i Riksdagens därav
föranledda skrivelse gjordes något vidare uttalande beträffande den ifråga¬
satta ställföreträdaren.
Kungl. Maj:t förordnade sedermera en av ledamöterna i pensionssty-
relsen att från och med den 15 september 1913 tills vidare under tre år
vara ställföreträdare för generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen.
Då genom kungl. brev den 31 december 1913 fastställdes stat för
pensionsstyrelsens avlöningar och omkostnader för år 1914, i vad desamma
77.000 kronor
25.000 »
150,000 »
30.000
20.000 »
8,000 »
20,000
60,000 »
25,000 »
in
icke voro i ordinarie stat upptagna, ingick visserligen i anslagsberäkningen
belopp till arvode åt generaldirektörens ställföreträdare, men föreskrevs,
att tills vidare och intill dess annorlunda kunde bliva förordnat sådant
arvode icke finge utbetalas.
Rörande ärendens avgörande i vederbörande chefs frånvaro uti äm¬
betsverk, där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam har beslu¬
tanderätten i ärenden, uti vilkas prövning han deltager, hava intill senare
tid föreskrifterna i allmänhet — d. v. s. med frånseende dels av vissa
särskilda undantag, dels ock av de fall, då av Ivungl. Maj:t kan hava
blivit annorlunda förordnat — växlat mellan två huvudtyper.
Sålunda hava för sådana fall beträffande vissa ämbetsverk före¬
skrivits, att de ärenden, i vilka chefen eljest beslutade och som kunde
avgöras i chefens frånvaro, skulle avgöras kollektivt av vederbörande leda¬
möter.
I avseende å andra verk har åter stadgats, att den äldste tjänst¬
görande ledamoten skulle inträda i utövningen av chefens åligganden,
med eller utan vissa begränsningar.
I senare tid hava för ifrågavarande fall föreskrifter av en tredje
huvudtyp kommit i tillämpning (exempelvis i socialstyrelsen). Enligt
dessa föreskrifter skall i chefens frånvaro dennes åligganden utövas av
den av ledamöterna, vilken av Kungl. Maj:t förordnats att vara chefens
ställföreträdare.
Vad nu pensionsstyrelsen beträffar, synes kommittén så mycket
mindre något vara att erinra mot anordningen med en särskilt förordnad
ställföreträdare för chefen, som därigenom vissa fördelar torde kunna vinnas.
Enligt pensionsstyrelsens förslag skulle ställföreträdaren åtnjuta ett
särskilt arvode för detta uppdrag.
Då emellertid enligt vanliga avlöningsbestämmelser befattningshavare
av lägre grad, som bestrider högre befattning inom vederbörande ämbets¬
verk, i allmänhet äger att, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta de för den högre befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
eller däremot svarande belopp, synes det kommittén, som skulle något
särskilt arvode utöver nämnda ersättning icke erfordras till den, som före¬
träder generaldirektören i pensionsstyrelsen i dennes frånvaro. Uppmärk-
112
sammas må även, att ställföreträdaren för chefen i socialstyrelsen icke
tillerkänts något särskilt arvode.
Anslagsposten »ersättning till sakkunniga hos styrelsen» har av pen-
sionsstyrelsen beräknats till samma belopp, 12,000 kronor, som för berörda
ändamål avsågs i kungl. propositionen vid 1913 års riksdag angående
anslag till pensionsstyrelsen.
Beträffande nämnda sakkunniginstitution må erinras, hurusom rege¬
ringsrådet Lindstedt vid avgivande av utredning beträffande behovet av
arbetskrafter under de första åren av pensionsstyrelsens verksamhet utgick
från att två »fullmäktige» skulle vara erforderliga.
Då vederbörande departementschef den 25 april 1913 inför Kungl.
Maj:t föredrog frågan om anslag till pensionsstyrelsen, anförde han uti
berörda hänseende följande.
I ett verk som det ifrågavarande erfordrades enligt hans uppfattning
ett rådgivande lekmannaelement, som i största möjliga utsträckning deltoge
i arbetet. Om detta lekmannaelement slutligt borde skapas i form av
fullmäktige eller på annat sätt, ansåg han för det dåvarande kunna läm¬
nas därhän. Det syntes honom tills vidare viktigast, att de sakkunniga
lekmän, som anställdes, kunde påräknas för att deltaga i behandlingen av
de ärenden, för vilka enligt regeringsrådet Lindstedts förslag skulle dispo¬
neras en veckodag (allmänna ärenden, besvärsmål samt sådana pensions-
ärenden, som befunnes vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och där¬
för syntes böra göras till föremål för en allsidigare prövning), ävensom
för en del organisatoriska arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande
arbete, som skulle åligga dessa sakkunniga, och med beaktande att olika
kategorier sådana borde vara representerade i styrelsen, ansåg departe¬
mentschefen deras antal böra sättas till fyra samt arvodet för en var till
3,000 kronor för år räknat.
Kungl. Maj:t har ock, såsom i det föregående är omförmält, förord¬
nat fyra sakkunniga hos styrelsen, var och en med ett arvode av 3,000
kronor.
Enligt vad kommittén inhämtat, har det under den hittills tillända-
gångna delen av år 1914 icke ansetts lämpligt att påkalla de sakkunniga
113
viss dag i veckan, utan har i stället i allmänhet den anordningen iaktta¬
gits, att ett större antal ärenden sammanförts till särskilda sammanträden
med något längre mellantid.
Inom kommittén har nu uppkommit det spörsmålet, huruvida ett
så stort antal som fyra sakkunniga må för framtiden varda erforderligt i
pensionsstyrelsen. Kommittén har emellertid funnit sig icke böra göra
något bestämt uttalande i nämnda hänsende, då, enligt vad av departe¬
mentschefens ovanberörda yttrande synes framgå, frågan om lekmannaele-
mentet inom styrelsen icke torde vara att anse såsom slutgiltigt avgjord.
Vad däremot det nu utgående arvodet till sakkunnig i pensionssty¬
relsen beträffar, har det synts kommittén, som skulle ett något lägre ar¬
vode än 3,000 kronor kunna anses utgöra skälig ersättning för ifrågava¬
rande uppdrag, sådant detsamma kommit att gestalta sig. Kommittén
har tänkt sig, att arvodet till sakkunnig i pensionsstyrelsen skulle kunna
tills vidare sättas till samma belopp, som från och med år 1915 kommer
att utgå till fullmäktig (sakkunnig) i socialstyrelsen eller 2,000 kronor.
Vid sådant förhållande skulle till ersättning åt fyra sakkunniga i
pensionsstyrelsen under år 1915 erfordras ett sammanlagt belopp av allenast
8,000 kronor, i stället för, såsom pensionsstyrelsen beräknat, 12,000 kronor.
Till avlöning åt amanuenser och andra extra biträden samt extra
vaktmästare ävensom arvoden åt eventuellt behövliga extra ledamöter har
pensionsstyrelsen avsett ett belopp av 60,000 kronor.
Enligt vad kommittén inhämtat, har styrelsen förslagsvis beräknat,
att detta belopp skulle disponeras sålunda:
arvoden till amanuenser........... omkring 20,000 kronor
» » extra kvinnliga biträden..... » 21,600 »
» » extra vaktmästare........ » 2,700 »
5 » tillfälliga ledamöter....... » 12,000 »
ersättning till mera tillfälliga extra arbetskrafter . » 3,700 »
tillhopa 60,000 kronor.
Då enligt kommitténs förslag befattningarna å byrån för yttre ären¬
den icke skulle uppföras å ordinarie stat, torde det bliva erforderligt att
15—140411. Löneregleringslcommitténs bet. XLIII.
114
öja nu ifrågavarande anslagspost, och har kommittén på grund härav
beräknat densamma till omkring 84,000 kronor.
I detta sammanhang torde få erinras, hurusom kommittén redan uti
delen I av sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar och
grunder för en reglering av löneförhållanden m. m. inom de centrala
ämbetsverken, uttalat såsom sin mening, att grunderna för avlöningen till
extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie vaktbetjänte inom de cen¬
trala ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas av Kungl. Maj:t på för¬
slag av vederbörande ämbetsverk.
Med hänsyn särskilt till det stora antal extra befattningshavare,
som torde bliva erforderligt i pensionsstyrelsen, har kommittén ansett, att
jämväl i avseende å denna styrelse bör, i den ordning nyss är nämnd,
fastställas dylika grunder för den extra personalen.
I fråga om det till resekostnad sersättning beräknade beloppet, 30,000
kronor, har från styrelsen meddelats, att omkring 10,000 kronor avsetts
för chefens, ledamöters och andra tjänstemäns inom styrelsen resor samt
omkring 20,000 kronor för instruktionsombudens resor.
Kommittén har visserligen ovan under rubriken vikariatsersättningar
uttalat såsom sin mening, att inspektionsresor av styrelsens tjänstemän
borde företagas i mindre omfattning än vad styrelsen torde hava avsett.
Med hänsyn emellertid till svårigheten att åtminstone till en början kunna
närmare beräkna förslagsanslaget med alla däri ingående poster, har kom¬
mittén icke velat föreslå nedsättning av det för resekostnadsersättning
avsedda beloppet.
Till arvoden åt instruktionsombud har av styrelsen förslagsvis be¬
räknats ett belopp av 25,000 kronor för år 1915.
Beträffande denna anslagspost har styrelsen erinrat, hurusom Kungl.
Maj:t bemyndigat styrelsen att för tiden intill 1914 års utgång bland de
av styrelsen enligt 27 § i pensionsförsäkringslagen förordnade ombud utse
ett antal av högst 50 personer såsom instruktionsombud, varjämte före¬
skrivits, att instruktionsombud skulle för det särskilda uppdraget åtnjuta,
förutom resekostnads- och traktamentsersättning, arvode till det belopp,
115
styrelsen ägde bestämma, dock högst 1,000 kronor för år räknat. Styrel¬
sen har ansett det behövligt, att sådana instruktionsombud anställas även
för år 1915.
I fråga om övriga i förslagsanslaget ingående poster torde kom¬
mittén kunna inskränka sig till att dels hänvisa till vad pensionsstyrelsen
i sådant hänseende anfört i underdåniga skrivelsen den 18 december 1913
dels ock meddela följande från styrelsen erhållna uppgifter beträffande
dessa poster.
Vid beräkningen av anslagsposten »ersättning till ortsombuden» har
styrelsen utgått från följande siffror.
Sammanlagda antalet pensionsnämndssammanträden för år kunde
sättas till 21,000 å 22,000. Under antagande att ersättningen enligt de
i styrelsens skrivelse den 18 december 1913 angivna grunder skulle per
sammanträde utgöra beträffande omkring en tredjedel av dessa samman¬
träden 10 kronor och för återstoden 6 kronor, komme man till ett totalt
kostnadsbelopp av i runt tal 150,000 kronor.
Till hyra av ämbetslokal har styrelsen upptagit 20,000 kronor.
Hyreskostnaden för styrelsens nuvarande lokaler, omfattande sammanlagt
32 rum, utgör 12,600 kronor. Styrelsen har emellertid ansett, att under
år 1915 ytterligare komme att erfordras omkring 16 rum, varför hyran
beräknats till 6,800 kronor.
För städning av ämbetslokalen, värme och belysning har styrelsen
avsett 8,000 kronor. Därav har beräknats för städning i runt tal 3,800
kronor, för värme omkring 2,200 kronor och för belysning cirka 2,000
kronor. Styrelsen ifrågasätter emellertid, huruvida icke nämnda belopp,
8,000 kronor, kommer att visa sig vara väl knappt.
Av det för skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker
m. m. beräknade beloppet, 20,000 kronor, skulle avses för skrivmaterialier
omkring 12,000 kronor samt för skötsel av skrivmaskiner och för telefon,
böcker, tidskrifter och utländsk facklitteratur, bindning av kontorsböcker
m. m. omkring 8,000 kronor.
Till bestridande av tryckningskostnader har av styrelsen beräknats
ett belopp av 60,000 kronor.
116
De trycksaker, som ständigt vore erforderliga, utgjordes i huvudsak
av följande olika slag:
blanketter till ansökningar om understöd och pensionsnämndsut-
låtanden,
registerkort till ansökningar,
blanketter till förteckningar enligt 14 § pensionsförsäkringslagen
(c:a 400,000 st.),
statistik-kort (c:a 400,000 st.),
diverse blanketter, frågeformulär o. d. för statistiska byråns räkning,
pensionsbrev och försäkringsböcker,
meddelanden till pensionsnämnder och ortsombud samt
instruktioner och anvisningar för pensionsnämnder och pension sstyrel¬
sens ombud.
Från anslaget skulle jämväl bestridas kostnaderna för styrelsens års¬
berättelse.
Någon mera specifik beräkning av tryckningskostnaderna för år 1915
kunde emellertid icke nu göras, men ansågs det föreslagna beloppet,
60,000 kronor, knappast vara för högt.
Med det belopp, 25,000 kronor, som upptagits till inköp av inven¬
tarier, inberäknat skriv- och räknemaskiner, samt diverse utgifter, avsåg
man att bestrida utgifter för nyanskaffning av skriv-, additions- och mul-
tiplikationsmaskiner, för hyrande av s. k. punsningsmaskin (för statistiska
byrån) och anskaffande av möbler samt elektrisk och annan inredning för
de nya lokaler, som komme att förhyras för pensionsstyrelsen, skåp för
förvaring av handlingar och s. k. registerkrubbor m. in. ävensom diverse
oförutsedda utgifter.
Såsom förut är nämnt, har pensionsstyrelsen beräknat, att för ovan
angivna ändamål skulle å extra stat för år 1915 anvisas ett förslagsanslag
å 415,000 kronor.
Enligt kommitténs förslag skulle emellertid, å ena sidan, det sär¬
skilda arvodet å 1,000 kronor till generaldirektörens ställföreträdare icke
ifrågakomma samt ersättningen till sakkunniga minskas med tillhopa 4,000
kronor, men, å andra sidan, anslagsposten till avlöning åt amanuenser och
117
andra extra biträden m. m. höjas med 24,000 kronor på grund av att befatt¬
ningarna å byrån för yttre ärenden icke skulle uppföras å ordinarie stat.
Med iakttagande härav skulle å extra stat för år 1915 böra avses
ett förslagsanslag å 434,000 kronor till lönetillägg åt generaldirektören,
ersättning åt sakkunniga, avlöning åt amanuenser och andra extra biträden
samt extra vaktmästare ävensom arvoden åt eventuellt behövliga extra
ledamöter, arvoden åt instruktionsombud, ersättning till ortsombud, rese-
kostnadsersättning till styrelsen och dess instruktionsombud, hyra av ämbets-
lokal, städning av ämbetslokalen, värme och belysning, skrivmaterialier,
telefon, böcker, bindning av kontorsböcker m. m., tryckningskostnader
samt till inköp av inventarier, inberäknat skriv- och räknemaskiner, samt
diverse utgifter.
Riksdagen beviljade år 1913 ett anslag å ordinarie stat till pensions-
styrelsen å 28,900 kronor.
Därjämte anvisade Riksdagen å extra stat för år 1914 — förutom
18,000 kronor till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för
tiden från och med den 1 september till och med den 31 december 1913
— för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver anslaget å
ordinarie stat, ett förslagsanslag å 547,100 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av förslagsanslaget redan under år 1913 utanordna 60,000 kronor
av tillgängliga medel.
För upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet under år 1914
avsågs alltså dels det ordinarie anslaget, 28,900 kronor, och dels av för¬
slagsanslaget ett belopp av omkring 487,100 kronor.
Det för år 1914 anvisade förslagsanslaget synes emellertid komma
att betydligt överskridas. Kungl. Maj:t har nämligen den 31 december
1913 för pensionsstyrelsens avlöningar och omkostnader för år 1914, i
vad desamma icke äro upptagna i ordinarie stat, fastställt stat, slutande,
å 814,700 kronor.
Lägges härtill det å ordinarie stat uppförda anslaget 28,900 kronor
uppgår den sammanlagda avlönings- och omkostnadsstaten för år 1914
till 843,600 kronor.
Kostnads¬
beräkning.
118
Det av pensionsstyrelsen framlagda förslaget till avlönings- och om-
kostnadsstat för styrelsen för år 1915 upptager å ordinarie stat 256,840
kronor och å extra stat ett förslagsanslag å 415,000 kronor eller sam¬
manlagt 671,840 kronor. Härvid är dock att märka, att i pensionsstyrel-
sens anslagsberäkning rätteligen även bort ingå något belopp till vika-
riatsersättningar, vilket emellertid icke är förhållandet.
Enligt kommitténs förslag skulle å ordinarie stat uppföras ett anslag
å 234,300 kronor, varjämte skulle å extra stat för år 1915 erfordras ett
förslagsanslag å 434,000 kronor, eller alltså tillhopa 668,300 kronor.
Kommittén har förutsatt, att, då framdeles ålderstillägg skola utgå
till ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen, dessa tillägg skola be¬
stridas av sjätte huvudtitelns gemensamma förslagsanslag till ålderstillägg.
Erinras må slutligen, att i ovanberörda förslagsanslag icke ingår
vare sig ersättning till postsparbanken för bestyret med pensionsutbetal-
ningar m. m. eller ersättning till mantalsskrivningsförrättare för pensions-
förteckningar in. in., samt att för dessa ändamål i statsverkspropositionen
av den 14 januari 1914 äskats särskilda anslag å extra stat för år 1915,
av vilka anslag det förstnämnda redan blivit av Riksdagen beviljat.