in
För cigarrettpapper af stänglar eller nerver af tobaksblad, med
undantag af sådant, som är afsedt för förbrukning inom industrien,
vidare för finskuren tobak och för cigarretter skall, förutom införsel¬
tullen, stadgad cigarrettstämpel betalas.
För oarbetade och bearbetade tobaksblad skall utom ofvan
angifna tull erläggas en tilläggstull af 40 proc. af värdet. Såsom värde
gäller tobakens pris vid dess öfvergång från säljaren till fabrikanten,
hvarvid icke tages hänsyn till rabatt, räntegodtgörelse, afdrag å betal¬
ningen och dylikt. Fastställandet af tilläggstullen äger rum vid tobakens
öfvergång i fabrikantens händer. Från denna tilläggstull äro de tobaks¬
blad befriade, som äro afsedda att användas till sådana tobaksfabrikat,
på hvilka cigarrettskattelagen äger tillämpning.
Enhvar tillverkare, som köper tilläggstullpliktig tobak, måste dekla¬
rera värdet hos vederbörande tullmyndighet, innan varan får öfverföras
till fabriken. För vissa fall kan det tillåtas, att fabrikantens deklarations¬
skyldighet öfvertages af säljaren. Vid deklarationen skall fogas säljarens
faktura till fabrikanten. Denna faktura utgör grundvalen för den
officiella värdeberäkningen. Vid köp från utlandet skall fabrikanten i
värdet medräkna omkostnaderna ända till införseln. För särskilda fall
äro en rad ingående bestämmelser träffade. Bifogas icke faktura vid
värdedeklarationen, beräknas det för tilläggstullen bestämmande priset
genom en förhöjning af det anmälda värdet med 50 proc. År tobaken
köpt från säljare i utlandet, skall den värdedeklarationen bifogade
fakturan vara försedd med attest af vederbörande konsul, att priset är
riktigt. Saknas dylik attest, anses räkningen såsom icke bilagd. Hyser
tullmyndighet tvifvel angående värdedeklarations riktighet, skall frågan
härom afgöras af en särskild pröfningsmyndighet, som till minst två
tredjedelar består af experter i tobakshandtering. Rikskansleren be¬
stämmer antalet pröfningsmyndigheter, deras säte, behörighet, samman¬
sättning och arbetsordning. Experterna, af hvilka så vidt möjligt två
tredjedelar skola utöfva sitt uppdrag såsom eu hederssyssla, tillsättas af
rikskansleren efter hörande af tobakshandelns och tobaksindustriens
representationer. Pröfningsmyndigheten är berättigad göra undersök¬
ningar af alla slag och att för sin upplysning använda sig af handels-
kamrarna eller särskilda sakkunniga. Myndighetens beslut skall blott
utmynna i, huruvida värdedeklarationen är riktig eller icke. Förklaras
den oriktig, har riksfinansförvaltningen rätt att inköpa varan till det
deklarerade värdet med ett tillägg af 5 proc. Utöfvas icke denna rätt,
gäller för tilläggstullen det deklarerade värdet eventuellt under till-
lämpande af ofvan omförmälda prisförhöjning.
112
För drifvandet af tobakshandel och tobakstillverkning äro in¬
gående bestämmelser gifna rörande anmälning, bokföring och skatte¬
kontroll.
Äfven cigarrerna äro underkastade, utom den ofvan angifna tullen
af 270 mark, en tillägg siull af 40 proc. af värdet, hvilken skall betalas
samtidigt med tullen. Såsom värde gäller det af importören betalade
priset. Importören skall vid tullbehandlingen deklarera värdet i enlighet
med närmare bestämmelser af skattemyndigheterna och, såvida icke för-
värfvet gjorts gratis, bifoga leverantörens räkning. Tvifvel angående
deklarationens riktighet afgöras af pröfningsmyndigheten; äfven här¬
vidlag är inköpsrätt för staten stadgad. För af resande införda cigarrer
uppgår tilläggstullen till 1,000 mark pr 100 kg.
Utställandet af oriktiga räkningar eller värdedeklarationer och
användandet af falska handlingar i ändamål att undandraga sig tull be¬
straffas med fängelse intill två år eller intill 100,000 mark böter, för
så vidt icke andra lagar stadga högre straff. Dessutom kan utöfning
af yrket förbjudas under högst fem år.
Förutom denna högre belastning af den utländska tobaken inträdde
äfven förhöjning af skatten på den inhemska tobaksodlingen. Såsom
hittills utgår denna efter tobakens vikt i jäst eller torkadt, för tillverk¬
ning färdigt tillstånd och uppgår nu till 57 mark för 100 kg. Tobak
afsedd till framställning af sådana tobaksfabrikat, som falla under cigar-
rettskattelagen, beskattas med 45 mark per 100 kg. I stället för denna
viktskatt inträda för tobaksplanteringar af mindre omfång än 4 ar fort¬
farande arealskatt. Denna är höjd till 5-7 pfennig för hvarje kvm.
med tobak planterad mark.
Hemindustriidkare och arbetare, som varit sysselsatta inom tobaks-
industrien mer än ett år och livilka bevisligen till följd af den nya
lagen inom första året efter dess ikraftträdande öfvergående eller för
längre tid varit arbetslösa utan att finna motsvarande sysselsättning på
annat håll, eller hvilka genom nödtvunget ombyte af yrke eller genom
inskränkning af arbetet lidit skada, skola erhålla understöd under en
tidrymd af högst två år. För detta ändamål anslogs till disposition
af de enskilda staterna en summa af samman!agdt 4 miljoner mark,
motsvarande det beräknade behofvet. Meddelandet af närmare före¬
skrifter öfverlämnas åt förbundsrådet. Det understöd, som lämnas i
fall af inträffad arbetslöshet, må icke understiga % af den förlorade
arbetsförtjänsten.
I cigarrettskattelagen äro skattesatserna för cigarretter progressivt
113
höjda. För cigarretter med nedanstående detaljförsäljningspris uppgår
skatten till:
detaljpris intill
|
17.
|
pfennig per styck
|
2-oo
|
mark per
|
1,000
|
stycken
|
„ 1-5—
|
-2-5
|
77 V V
|
3-oo
|
V
|
77
|
V
|
„
|
„ 2-5-
|
-3-5
|
V VI V)
|
4' 5 0
|
V VI
|
71
|
7’
|
„ 3-5-
|
-5
|
V V V
|
(>■50
|
V V
|
77
|
71
|
„ 5-
|
-7
|
V V V
|
9.5 0
|
V
|
77
|
77
|
77
|
„ öfver 7
|
|
V V V
|
15'00
|
VI
|
V
|
77
|
77
|
För cigarrettpapper, med undantag af sådant, som är afsedt till yrkes¬
mässig tillverkning, utgör skatten 1 mark för hvarje 1,OOO-tal hylsor.
Skattesatserna för cigarrettobak ha förblifvit oförändrade, äfven bibe-
höllos skatteklasserna oförändrade så när som på en ändring i den
första — i stället för: öfver 3 t. o. m. 5 mark, infördes i skatteskalan:
öfver 3‘5 0 t. o. in. 5 mark (se sid. 105).
Den sålunda genomförda tobaksskattereformen beräknades gifva
en ökad statsinkomst af omkring 45 miljoner mark om året.
Redan regeringsförslagets motiv innehöllo liera viktiga invändningar
emot det af riksdagen sedermera valda beskattningssystemet, värdetullen.
Säljarens faktura vore ingen obetingadt säker grundval, och skatten
kunde lätt kringgås genom fingerade räkningar, överenskommelser
med köparen o. s. v. Denna nackdel ökades därigenom, att skatte¬
kontrollen icke kunde sträcka sig till fabrikanterna. I den mån fak¬
turan icke räckte till för skatteberäkningen, inträdde värdeuppskattning
med dess svårigheter, som ökades genom prisförändringarna å tobak.
Till följd af dessa konjunkturförändringar torde denna skatteform
komma att verka ofördelaktigt på de små och medelstora företagen.
Under det att en kapitalstark fabrikant kunde inköpa större förråd
vid gynnsamma konjunkturer och därvid också finge dessa förråd lägre
beskattade i förhållande till det lägre priset, så voro de små och
medelstora företagen icke i stånd härtill, de voro i högre grad be¬
roende af konjunkturerna, och genom skatten blef skillnaden mellan det
af dem betalade priset och storföretagets inköpspris ännu större. Vidare
erinrades, att dessa prisförändringar och de med dem följande förskjut¬
ningarna i införselkvantiteterna spelade in såsom osäkra moment på
skatteafkastningen. Storindustrien var vidare gynnsamt ställd i det
afseendet, att den köpte i första hand, medan de små företagen voro
beroende af mellanhänderna, hvilkas vinst ökade priset. Äfven denna
skillnad ökades genom värdetilläggstullen, så att storindustriens ekono¬
114
miska öfverlägsenhet utjämnades ingalunda utan stegrades ytterligare
genom denna skatteform.
Bestämmelsen om understöd i händelse af arbetslöshet hade icke
föreslagits af kommissionen utan beslöts direkt i riksdagen. Härom
anfördes, bland annat, att man visserligen icke ville underkänna det
berättigade i åtgärden, men å andra sidan vore dock att befara, att
man komme att begagna tillfället att afskeda uttjänta arbetare. Men
äfven oafsedt detta, komme den väntade skatteförhöjningen att framkalla
en betydande öfverproduktion vid tiden för lagens trädande i kraft.
Lagens oundvikliga verkan blefve därför en betydande nedgång i pro¬
duktionen, något som gifvetvis måste afsevärdt beröra äfven arbetar¬
förhållandena.
Enligt hvad numera inhämtats har utbetalandet af ifrågavarande
understöd åt arbetare vållat stora svårigheter, hvarförutom lagbestäm¬
melsens finansiella räckvidd visat sig vara större än från början förut¬
sattes. Det ursprungligen anslagna maximibeloppet, 4 miljoner mark,
har nämligen måst upprepade gånger höjas, senast till 6 3U miljoner
mark, och icke ens detta belopp anses komma att blifva tillräckligt.
115
Bilaga.
Förslag
till
Lag angående beskattning af tobaksförbrukningen.
(Framlåga för tyska riksdagen den 3 november 1908, se sid. 107.)
Införselafgi f t.
§.!•
Införseltullen utgör per dubbelcentner (100 kg.):
a) Tobaksblad, bearbetade (helt eller delvis stripade, äfvensom med
tobakssås behandlade (betade) o. s. v.); affall från bearbetade tobaks¬
blad (med undantag af tobaksstjälk och affall vid stripning) 250 mark.
b) Tuggtobak och snus, karotter, stänger och rullar
till snus; piptobak i rullar, skuren o. s. v., med undantag
af finskuren tobak; tobaksmjöl, tobaksdam och affall från
tobaksfabrikat, äfven blandadt med affall från råtobak (scraps);
papper af tobaksstjälk eller af stripningsaffall........................ 300 ,,
c) Cigarrer och finskuren tobak ....................................... 700
d) Cigarretter.......................................................................... 1,000 ”
förbundsrådet äger tillåta införsel af brasilkarotter för framställ¬
ning af snus till en tullsats af 180 mark för dubbelcentner.
De i §§ 5 och 6, n:o 7 i tulltarifflagen af den 25 december 1902
upptagna tullbefrielser kunna för de i stycket 1 under c och d nämnda
varorna inskränkas af förbundsrådet.
Varuägares skyldigheter enligt tullagstiftningen i afseende å tull¬
pliktiga sändningar utsträckas till de enligt denna lag skattpliktiga ut¬
ländska varor.
116
F ö r b r u k n i n g s s k a 11.
Kap. 1.
Allmänna föreskrifter.
För till inrikes förbrukning afsedda tobaksfabrikat erlägges, för¬
utom afgifter, som uppbäras på grund af tobaksskattelagen åt den 16
juli 1879, eu särskild, till rikskassan ingående skatt (tobakskonsumtions-
skatt) enligt bestämmelserna i denna lag.
Skatten uppbäres utan hänsyn till, om och i hvilket omfång tobaks-
surrogat och hjälpämnen användts för framställningen af fabrikaten.
Äfven cigarrettpapper, afsedt för omedelbart bruk af rökare inom
landet, är underkasta^ denna skatt.
§ 3.
Tobakskonsumtionsskatten beräknas för tobaksfabrikat (§ 2 st. 1)
efter minutförsäljningspriset, d. v. s. efter det pris, däri inräknadt de
enligt §§ 1 och 2 på dem hyllande afgifter äfvensom förpacknings-
ivostnaderna (§ 9), till hvilket de konsumtionsskattepliktiga tobaks-
fabrikaten, af detaljhandlandena säljas till konsumenterna styckvis (§ 5
A, B) eller i små kvantiteter (§ 5 D). För viktkvantitet är dess
nettovikt bestämmande.
Försäljas cigarrer eller cigarretter med olika styckepris i gemensam
förpackning (sortimentsförpackuing) sker beskattning enligt det i för¬
hållande till hela förpackningens pris beräknade genomsnitts-styckepriset.
Ingen hänsyn tages till vid försäljning möjligen beviljade för¬
måner, såsom rabatt, undantagspris, anstånd med likvid och dylikt. I
öfverensstämmelse härmed skall beträffande tobaksfabrikat, som fabrikant
eller grossist i större mängder till partihandelspris direkt afyttrar till
konsumenter och för hvilka minutpris icke utsatts, till grund för skatten
beräknas ett minutpris, på basis af partihandelspriset med tillägg af ett
af skattemyndigheterna fastställdt belopp. Likvid, som består af annat
än reda penningar, är att anse såsom delar af priset.
117
För cigarrettpapper (§ 2 st. 3) beräknas skatten efter antalet af för
framställning af en cigarrett erforderliga eller ägnade hylsor och pappers-
ytor (Zigarettenhullen.)
§ 4.
För fabrikat, som fabrikant eller grossist använder för eget bebo!
eller gratis lämnar (åt tjänstemän eller arbetare, såsom prof o. s. v.),
beräknas skatten efter detaljpriset för likartade fabrikat. För åt arbetare,
utöfver lönen, gratis gifna cigarrer och cigarretter kan förbundsrådet
tillåta beskattning efter lägsta skattesats.
Sker införsel af konsumtionsskattepliktiga tobaksfabrikat icke för
återförsäljning inom landet i förvärfssyfte, skall beskattningen äga rum
efter fabrikatens inköpspris med tillägg af tull- och skattebelopp, eller,
om inköpspriset icke kan tillförlitligt styrkas eller af expeditionstjänste-
männen på annat sätt fastställas, till högsta skattesatser.
§ 5.
Tobakskonsumtionsskatten utgör
A. för cigarrer till minutpris af:
1) högst 4 pfennig stycket.................. 4 mark för 1,000 st.
2)
|
öfver
|
4
|
pf.
|
t. 0.
|
m.
|
7
|
pf. i
|
stycket
|
8
|
11
|
11
|
11
|
11
|
3)
|
11
|
7
|
11
|
ii n
|
11
|
13
|
11
|
11
|
16
|
11
|
11
|
11
|
11
|
4)
|
11
|
13
|
11
|
ii ii
|
11
|
25
|
11
|
11
|
32
|
11
|
11
|
11
|
11
|
5)
|
11
|
25
|
11
|
ii ii
|
11
|
50
|
11
|
11
|
64
|
11
|
11
|
11
|
11
|
6)
|
11
|
50
|
pf.
|
stycket....
|
|
|
96
|
11
|
11
|
11
|
11
|
B. för cigarretter till minutpris af:
1)
|
högst
|
1 pf.
|
stycket
|
|
|
1,50
|
mark
|
för
|
1,000
|
st.
|
2)
|
öfver
|
1 „
|
t. 0.
|
in. 2
|
pf. stycket
|
3
|
11
|
11
|
11
|
11
|
3)
|
11
|
2 „
|
11 11
|
O
ii °i
|
5 ii
|
11
|
6
|
11
|
11
|
11
|
11
|
4)
|
11
|
3,5 „
|
11 11
|
ii 5
|
11
|
11
|
9
|
11
|
11
|
11
|
11
|
5)
|
11
|
3 ii
|
11 11
|
ii 6,
|
5 7,
|
11
|
12
|
11
|
11
|
11
|
11
|
3)
|
11
|
6,5 ,,
|
11 11
|
„ o
|
11
|
11
|
18
|
11
|
11
|
11
|
11
|
7)
|
11
|
9 pf.
|
stycket .
|
|
|
24
|
11
|
11
|
11
|
11
|
118
C. för finskuren tobak, med undantag af finskuren tuggtobak, till
minutpris af:
1)
|
öfver 3
|
t. o.
|
m. 5 mark
|
per
|
kg. ...
|
0,8 0
|
mark
|
för
|
kg
|
2)
|
„ 5
|
11 11
|
„ 10
|
11
|
11
|
11
|
1,60
|
11
|
11
|
11
|
3)
|
„ 10
|
ii ii
|
„ 20
|
11
|
11
|
11
|
3,20
|
11
|
V
|
V
|
4)
|
„ 20
|
ii ii
|
„ 30
|
11
|
11
|
11
|
6,4 0
|
11
|
11
|
11
|
5)
|
,. 30
|
mark
|
per kg.
|
|
|
|
12,80
|
11
|
11
|
11
|
I). för piptobak, däri inbegripet under C ej fallande finskuren
tobak, tuggtobak och snus till minutpris af:
1) öfver 2 t. o. in. 5 mark per kg. ... 0,5 o mark för kg.
2) n ^ ii ii ii >i n n ■■ 1 ii ii ii
3) „ 10 mark per kg............................ 2 „ „ „
E. för cigarrettpapper, med undantag af för industriändamål afsedt:
1 mark för 1,000 cigarretthylsor (§ 3 st. 4).
Beträffande tobaksfabrikat, hvilkas hänförande till någon af afdel-
ningarna A eller B är tvifvel underkastadt (cigarillos med finskuren
tobak o. s. v.), fastställer förbundsrådet efter hörande af sakkunnige
grunder för deras beskattande.
Skärbredden å finskuren tobak, som skall få räknas till afdelning
C\ bestämmes af förbundsrådet.
Tobaksfabrikat af de under I) angifna slagen till minutpris af
högst 2 mark per kilogram äro fria från tobakskonsumtionsskatten.
Råtobak, som oarbetad lämnas åt minuthandlande för vidare för¬
säljning, är underkastad enahanda beskattning som piptobak (B st. 1).
Samma föreskrift gäller karotter, hvilka lämnas åt minuthandlande.
För de under A, B och E uppräknade fabrikaten erlägges för
kvantitet under 1,000 st. däremot svarande partiellt skattebelopp, likaså
för kvantiteter mindre än ett kilogram af de under C och D upptagna
fabrikat.
§ 6.
Tobakskonsumtionsskatten skall erläggas innan varan från fabriks-
rummen, från tobakskonsumtionsskattelager (§ 41), från utlandet eller
från tullförvar öfvergå!’ i fritt varuutbyte inom landet.
119
§ 7-
Tobakskonsumtionsskatten skall för inom landet framställda fabrikat
af de i § 5 nämnda slagen erläggas af fabrikanten och för det fall,
som behandlas i § 44 st. 2, af handlanden; för utrikesifrån införda
fabrikat erlägges skatten af importören.
Skyldigheten för den inhemska fabrikanten att fullgöra beskatt¬
ning af sina fabrikat begynner i och med deras förfärdigande. Hafva
skilda fabriksföretag efter hvarandra deltagit i varans framställning, går
denna skyldighet öfver på hvarje följande i framställningen deltagande
fabriksinnehafvare. Den föregående blir befriad från skyldigheten, så
snart han uppfyllt de för säkerställande af skattebetalningen utfärdade
föreskrifter.
Öfverföras fabrikaten till ett tobakskonsumtionsskattelager (§ 41),
öfvergår skatteplikten på lagrets innehafvare, eller, såvida lagret är
allmänt, på deponenten.
§ 8.
Tobakskonsumtionsskatten erlägges medels användning af skaf te-
märken.
De närmare bestämmelserna angående skattemärkenas valör, form,
förfärdigande, saluhållande och sättet för deras användning utfärdas af
förbundsrådet. Detta fastställer äfven de förutsättningar, under Indika
ersättning kan beviljas för använda eller obrukbara blifna skattemärken.
Skattemärken, livilka icke blifvit använda på föreskrifvet sätt,
anses såsom icke använda.
Skattemärkena skola i minuthandelsställena bibehållas igenkännbara
till alla väsentliga delar, ända till dess försäljning af varan ägt rum.
Sker försäljning ur förpackningarna (§ 43), skola skattemärkena, omedel¬
bart efter det förpackningen tömts, göras oanvändbara af försäljaren
enligt härom utfärdade särskilda föreskrifter.
§ 9.
Tobakskonsumtionsskatt underkastade fabrikat af hvarje slag få från
tillverkningsstället, från tobakskonsumtionsskattelager och från utlandet
utlämnas i fritt varuutbyte inom landet endast i fullständigt slutna för¬
packningar. Den författningsenliga förpackningen skall verkställas innan
skatteplikten inträdt (§ 6) och anses som eu del af framställningen.
120
§ 10.
Art och storlek af de förpackningar, som tillåtas, fastställas af
förbundsrådet.
På hvarje förpackning skall innehållet vara angifvet till art och
skattepliktig kvantitet, äfvenså skall en beteckning finnas, med ledning
af hvilken den i hvarje fall skattepliktige (§ 7) kan med säkerhet fast¬
ställas af skattemyndigheterna; för tobaksfabrikat skola dessutom an¬
gifvas minut- (stycke- o. s. v.) priset eller skatteklassens prisgränser (§ 5).
För förpackningar, hvilka innehålla cigarrer och cigarretter med olika
styckepris (§ 3, st. 2), skall priset för hela förpackningen, och i det
fall, som i § 3 st. 3, sats 2 afses, det beräknade minutpriset angifvas.
A tobaksfabrikat, som beskattas efter de högsta satserna, behöfver
prisuppgift icke utsättas å förpackningen.
Förbundsrådet bestämmer inom hvilka gränser fabrikats verkliga
nettovikt må afvika från kvantitetsuppgifterna enligt st. 2.
Skyldighet att angifva minutpriset eller prisgränserna gäller äfven
för sådana förpackningar, som innehålla enligt § 5 st. 4 från tobaks-
konsumtionsskatt befriad tobak. Säljes sådan tobak förpackad, skall
mmutpriset angifvas på ett i ögonen fallande ställe å den behållare,
ur hvilken minutförsäljningen äger rum.
§ Il-
Förpackningarna skola bibehållas oskadade å försäljningsställena,
intill dess de för stycke- eller minutförsäljning måste öppnas eller öfver-
lämnas åt köparen (§§ 43, 51). Öppnandet af förpackningen bör, jämte
det föreskriften § 8 st. 4 beaktas, ske på sådant sätt,, att skattemärket
därvid sönderrifves.
För granskning af innehållet från handlandes eller köpares sida
(profning åt varan, skyltning o. s. v.) må förpackningar öppnas i enlig¬
het med af förbundsrådet meddelade närmare bestämmelser.
Tömda cigarrförpackningar (lådor o. s. v.) få icke, utan föregående
borttagande af skattemärket, återlämnas vare sig åt fabrikant eller
handlande, ej heller af dessa mottagas eller vidare användas. Förnyad
användning af förpackningar för andra tobaksfabrikat eller af cigarrett¬
papper till förpackning af dylika varor är förbjuden.
121
§ 12.
I fall af visadt behof kan förbundsrådet medgifva, att för tobaks-
fabrikat, som ej kan förpackas, må, under befrielse från förpacknings-
tvång och från användning af skattemärken, af producenten skatten
annorledes utgöras enligt de i § 5 angifna satserna. Dock erfordras
härför en särskild bokföring och andra kontrollåtgärder.
Äfvenså kan vid import af tobakskonsumtionsskatt underkastade
fabrikat, livilka ej äro afsedda för handel (resandes import o. s. v.),
befrielse från användning af skattemärken och från förpackningstvånget
samt beskattning i annan form tillåtas.
§ 13.
Cigarrtillverkare i liten skala, Indika uteslutande arbeta för sin
egen minuthandel och framställa cigarrer hörande till en enda skatte-
klass, kunna befrias från föreskrifterna i §§ 8—11, om de förbinda sig
att icke lämna några cigarrer till återförsäljare utan skattemyndigheternas
särskilda tillåtelse, och att för hvarje kvantitet om 8 kilogram af den
af dem förarbetade tobaken erlägga det enligt § 5 för 1,000 cigarrer af
ifrågavarande slag belöpande skattebelopp. Vid fastställandet af den
förarbetade tobakens kvantitet får det vid bearbetningen uppkomna alfabet
icke afdragas. Möjligen använda tobaks-surrogat räknas såsom tobak.
Vid användning af en afsevärdt mindre kvantitet tobak kan den
i st. 1 angifna vikten blifva nedsatt i öfverensstämmelse med det fak¬
tiska förarbetningsförhållandet.
Skatten för under eu månad använd tobak förfaller till betalning
sista dagen i samma månad och skall, försåvidt anstånd ej är beviljadt,
senast den 15 i följande månad betalas på uppbördsstället. Försummas
betalningsterminen eller föreligga andra grunder, livilka synas göra in¬
betalningen af skatten osäker, kunna skattemyndigheterna fordra säker¬
het för densamma. Senast den 5 i hvarje månad skall ett utdrag ur
labriksjournalen öfver den under föregående månad använda tobaks-
kvantiteten aflämnas å skatteuppbördsstället.
Ofverlämnande af cigarrer åt återförsäljare kan tillåtas endast på
det villkor, att dessa cigarrer äro på föreskrifvet sätt förpackade och
lörsedda med skattemärke. Beloppet af de skattemärken, som för sådant
ändamål bevisligen användts, afdrages från den för den använda råtobaken
beräknade skatteskulden.
16
122
§ 14-
Skattepliktiga fabrikat svara, utan afseende å tredje persons rätt,
för beloppet af på dem belöpande skatt och kunna, intill dess skatten
blifvit erlagd, af skattemyndigheterna beläggas med kvarstad och inne¬
hållas.
I det fall, som i § 13 afses, svara cigarrerna för den skatt, som
skall erläggas för den använda tobaken.
§ i5.
Anstånd med erläggande af tobakskonsumtionsskatten kan beviljas
utan ställande af säkerhet på 3 månader, mot säkerhet på (i månader.
§ 10.
Anspråk på betalning eller erläggande af skatten preskriberas efter
ett år från den dag, skattskyldigheten inträdt. Anspråk på efterbetal¬
ning af undandraget skattebelopp preskriberas efter 3 år.
Preskriptionen upphäfves genom hvarje åtgärd, som af veder¬
börande myndighet vidtages i och för anspråkets upprätthållande mot
den betalningsskyldige.
§ 17.
Tobakskonsumtionsskatt underkastade fabrikat, som i fabrikslokalerna,
i konsumtionsskattelager eller i tullförvar (§ 6) användas för undersök¬
ningar, eller, som under vederbörlig kontroll utföras, göras onjutbara
eller förstöras, äro skattefria, och föreskrifterna i §§ 9, 10 och 11 äga
icke tillämpning på dylika fabrikat.
I det fall § 13 afser, afdrages för hvarje 1,000-tal utförda, onjut¬
bara gjorda eller förstörda cigarrer skatten för 8 kilogram eller för den
enligt § 13 st. 2, fastställda mindre kvantiteten använd tobak; i det fall,
som § 12 st. 1 afser, afdragas de utförda, onjutbara gjorda eller för¬
störda kvantiteterna tobaksfabrikat från de enligt bokföringen fram¬
ställda kvantiteterna af samma slag.
Råtobak och tobakshalffabrikat äfvensom tobaksaffall af hvarje
slag skola frånräknas under skatteuppsikt stående lager, om de under
vederbörlig kontroll utföras, göras onjutbara eller levereras till registrerad
råtobakshandlande eller tobaksfabrikant (§§ 27 och 35).
123
§ 18.
Under skatteuppsikt stå: företag, som i någon som helst form
drifva engros- eller detaljhandel med oarbetade eller bearbetade tobaks¬
blad, stripningsaffall, stjälk och affall från tobak, för tobakstillverkning
afsedda surrogat, tobaks- hel- eller halffabrikat af hvarje slag eller
cigarrettpapper,
företag af hvarje slag, livilka förarbeta tobak, äfvensom
företag, hvilka tillverka cigarrettpapper eller -hylsor eller syssel¬
sätta sig med beredning af tobakskonsumtionsskatt underkastade varor
till försäljning (förpackning o. s. v.).
Med minuthandel förstås hvarje yrkesmässig försäljning till andra
personer än återförsäljare.
Under tobakens lagring verkställd behandling, såsom torkning,
svettning, sortering, stupning, urlakning m. m., anses icke såsom tobaks¬
tillverkning.
§ 19.
Den, som vill drifva någon i § 18 st. 1 nämnd verksamhet, skall
senast en vecka före rörelsens öppnande göra skriftlig anmälan till
skattemyndigheten i distriktet. Från denna erhåller han ett intyg öfver
den gjorda anmälningen, före hvilkets utfärdande rörelsen icke får börjas.
Finnas lokaler för samma affär på skilda orter, skall för hvarje
ort ingifvas särskild anmälan.
Om innehafvare af affärer af angifna slag icke själfva leda driften,
skola de för skattemyndigheterna uppgifva de personer, som ärö berät¬
tigade att såsom affärsledare handla i deras namn.
Producenter af tobakskonsumtionsskattepliktiga varor, hvilka önska
drifva minuthandel med sådana varor, skola i anmälan angifva försälj¬
ningsställena och, i fall dessa drifvas oberoende af fabrikationsrörelsen,
för hvarje sådant ställe jämväl den person, som leder dettas affärer. Som
affärsledare får endast en å samma ort som försäljningsstället bosatt
person anställas.
1 det följande beträffande fabriksinnehafvare gifna föreskrifter gälla
äfven för fabriks- och affärsledare, med undantag af föreskriften i § 73, st. 2.
§ 20.
Hvarje ändring af anmälda förhållanden (§ 19) skall inom eu vecka
af den nya innehafvaren anmälas för skattemyndigheten.
124
Inställes en anmäld rörelse, skall senaste innehafvaren sist inom
3 dagar efter upphörandet med rörelsen göra anmälan därom till skatte¬
myndigheten.
§ 21-
Skattenppsikt äro vidare underkastade:
odlares, råtobakshandlandes och tobaksfabrikanters förråd af tobak
af hvarje slag,
halffabrikat och surrogat, som äro afsedda för framställning af
konsumtionsskatteplikliga varor, äfvensom
försändning af dessa varor.
Samma föreskrift gäller för tillverkare af cigarrettpapper och -hylsor
i afseende å deras förråd af sådana varor.
Skattemyndigheternas tillsyn äro äfven handlandenas förråd af
skattepliktiga varor underkastade i syfte att konstatera huruvida de äro
förpackade på föreskrifvet sätt och försedda med skatte märken, eller
huruvida de förutsättningar förefinnas, under hvilka befrielse från för-
packningsskyldigheten kan beviljas (§§ 12, 13 och 41).
Skattetjänstemännen äro berättigade att besöka lokaler, i hvilka
tobak, tobaksfabrikat, tobaks-halffabrikat, -surrogat eller cigarrettpapper
förvaras eller bearbetas på hvarje tid då lokalerna äro öppna eller i
dem arbetas, i annat fall från 6 f. in. till 9 e. in., minuthandlandes
försäljnings- och lagerlokaler dock endast på vanlig affärstid. Aro
lokalerna stängda, äga tjänstemännen fordra omedelbart tillträde.
Denna rätt sträcker sig äfven till samtliga rum i sådana särskilda
anläggningar, som höra till tobaksbearbetning, äfvensom till med dessa
i förbindelse stående eller omedelbart angränsande rum.
Tidsbegränsningen bortfaller, om fara kan uppstå genom dröjsmål.
§ 23.
Inom de skatteuppsikt underkastade rummen få inga åtgärder vid¬
tagas, som hindra eller försvåra utöfvandet af den lagstadgade kontrollen.
§ 24.
Vid officiell undersökning eller inventering af tobakslager eller
lager af tobakskonsumtionsskattepliktiga fabrikat åligger rörelsens inne-
häfvare att förevisa skattetjänstemännen samtliga i deras ägo befintliga
förråd af dessa varor; vidare skola de lämna alla för skatteuppsikten
eller statistiska ändamål erforderliga uppgifter och, försåvidt särskilda
undantag icke äro medgifna, tillhandahålla hjälpmedel (vågar, vikter,
betsning o. s. v.) äfvensom nödigt arbetsbiträde vid de i och för skatte-
uppsikt eller fullgörandet af annat tjänsteåliggande påkallade förrätt¬
ningar.
Producenter af tobakskonsumtionsskatt underkastade fabrikat äro
skyldiga att på anfordran förelägga skatteförvaltningens högre tjänste¬
män (Oberbeamte) de affärsböcker och handlingar, som röra inköp af
råtobak, tobakshalffabrikat, surrogat och cigarrettpapper äfvensom till¬
verkningen och försäljningen af skattepliktiga fabrikat.
Kap. IT.
Särskilda föreskrifter för liandelii med råtobak, tobakshalffabrikat
och tobakssurrogat.
§ 25.
Råtobakshandlande är enligt denna lag hvar och en, som idkar
handel med oarbetade eller bearbetade tobaksblad, stripniugsaffall, tobaks-
stjälk, tobaksaffall och för framställning af cigarrer och andra tobaks-
fabrikat afsedda halftabrikat eller surrogat.
§ 26.
Råtobakshandlandena få lagra och behandla de i § 25 nämnda
varor endast i särskilda rum, hvilka skola anmälas för skattemyndig¬
heterna. Det kan dock tillåtas dem att på kortare tid uttaga tobak
från dessa rum i och för sortering, strykning, urlakning och slipning.
För anmälda råtobakshandlande och tobaksfabrikanter är det utan
vidare tillåtet att införskrifva i § 25 nämnda varor från utlandet; för¬
andra personer fordras särskild!, tillstånd af skattemyndigheterna. Tull¬
myndigheterna äro berättigade att af importörerna fordra intyg öfver
enligt § 10 verkställd anmälan.
126
Odlare och råtobakshandlare få inom landet endast åt odlare, an¬
mälda råtobakshandlare eller tobaksfabrikanter afsätta de i § 25 nämnda
varorna; dessutom är afsättning tillåten till utlandet och, vid behof,
under iakttagande af kontrollåtgärder, som skattemyndigheterna äga
bestämma, till vetenskapliga anstalter eller för jordbruksändamål.
Samma inskränkningar gälla för afyttring af dessa varor äfven i
sådant fall, att den sker på exekutiv väg, genom konkursförvaltning, i
utöfning af å dem hvilande panträtt eller från stärbhus.
Utlämnande af råtobak o. s. v. som prof åt agenter, kommissio¬
närer och dylika personer är tillåten; lämna dessa personer för egen
räkning tobaken vidare, betraktas de som handlande. Afyttring af
råtobak och karotter till minuthandlande kan tillåtas under villkor, att
dessa varor behandlas såsom piptobak och, försåvidt deras minutpris
öfverstiger 2 mark för kilogram, beskattas enligt satserna i § .5 1);
äfvensom att handlanden i afseende å afyttringen underkastar sig
föreskrifterna i 111 kapitlet (§ 5, st. 5).
§ 28.
Öfver tillförsel och afsättning af varor af de i § 25 nämnda slagen
skola råtobakshandlandena föra böcker efter närmare föreskrift af skatte¬
myndigheten. Utdrag ur dessa böcker angående afsättningen af råtobak
o. s. v. och dennas emottagare skola på anfordran meddelas myndig¬
heterna.
§ 29.
Råtobakshandlande, som upprepade gånger blifvit straffad för grof
öfverträdelse af denna lag, kan åläggas att lagra sina tobaksförråd endast
i offentligt nederlag eller att på egen bekostnad ställa dem under
ständig skatteuppsikt.
Föreskriften i § 26, sats 2 finner äfven i detta fall tillämpning.
§ 30.
Tobaksodlare, som själfva skatta för af dem skördad tobak eller
anmäla sådan till ett nederlag eller tillköpa främmande tobak, behandlas
som råtobakshnndlande.
För tobaksodlare, h vilka erlägga tobaksskatt i form af arealskatt
(§§ 23—26 i tobaksskattelagen af 16 juli 1879), kan den i § 28 om¬
nämnda bokföringen ersättas af en skriftlig eller muntlig anmälan hos
skattemyndigheten om försäljning af den skördade tobaken, hvarvid
kvantiteten och köparen skola angifvas.
127
Kap. III.
Särskilda föreskrifter för tobaksfabrikanter.
§ 31.
Såsom tobaks fabrikan t (tillverkare) i lagens mening gäller enhvar,
som framställer eller låter andra för sin räkning framställa fabrikat af
de i § 5, st. 1 under A, J5, C och D betecknade slagen eller som för¬
färdigar för tillverkning af sådana fabrikat afsedda och ägnade lialf-
fabrikat, eller som företager eller låter företaga vidare bearbetning
eller behandling af ännu obeskattade fabrikat.
Tobaksfabrikat, som äro afsedda för och ägnade till att såväl rökas
i pipa som tuggas, skola behandlas enligt lagens mening såsom pip¬
tobak (§ 5, B).
§ 32,
Hvarje tobaksfabrikant skall, förutom den i § 19 föreskrifna an¬
mälan, äfven förelägga skattemyndigheten en förteckning öfver de
fabrikat, hvilka han ämnar förfärdiga, äfvensom uppgift angående fabriks-
oeh lager-rummen och med dem i förbindelse stående eller till dem
omedelbart angränsande rum. Hvarje ändring i anmälda förhållanden
skall i förväg delgifvas myndigheterna.
I andra än de anmälda rummen få, frånsedt fallen i §§ 33 och 41,
råtobak, surrogat och tobaksfabrikat af hvad slag det vara må, icke
förvaras, ej heller tobaksbearbetning idkas.
§ 33.
Under iakttagande af de kontrollåtgärder, som särskilt före-
skrifvas af skattemyndigheten, får tillverkning äfven ske utom de anmälda
fabriksrummen (i hemarbetares bosläder, i statens straffanstalter o. s. v.).
I sådant fall skall för skattemyndigheten anmälas, af hvilket slag
det utom fabriksrummen försiggående arbetet är, äfvensom de personer
eller anstalter, åt hvilka det är anförtrodt, samt personernas bostad.
Arbetsplatser, i hvilka dylikt arbete utföres, likställas med fabriks¬
lokaler i den mening § 6 afser.
128
§ 34.
Lagring- af till förarbetning afsedd tobak (inklusive stjälk o. s. v.),
af tobakshalffabrikat äfvensom af tobakssurrogat bör på fastställdt sätt
ske sålunda, att uppsyningsmännen alltid äro i tillfälle att fastställa
lagrets storlek. I fall af behof kunna härför särskilda bestämmelser
utfärdas af skattemyndigheten.
Lagring af färdiga tobaksfabrikat bör ske i särskilda, uteslutande
därför afsedda rum, till hvilka de skola omedelbart öfverföras efter det
de äro i försäljnings färdigt skick (§ 9).
Lagerlokalerna skola vara skyddade så att hemlig bortföring af
lagrade varor icke kan äga rum.
§ 35.
I afseende å afyttring af råtobak, stripningsaflfall, stjälk, stripade
blad, tobakssurrogat och affall är tobaksfabrikant underkastad föreskrif¬
terna i §§ 27 och 28. Vidare får fabrikanten förskaffa sig nämnda
varor endast genom direkt import eller från inhemska odlare, råtobaks-
handlande eller tobaksfabrikanter. (§27 st. 1, 2); halffabrikat och ännu
ej till försäljning färdiga tobaksfabrikat får han inom landet afyttra
ondast åt anmälda fabrikanter eller låta öfverföra till ett tobakskonsum-
tionsskattelager (§ 41).
§ 30.
Tobaksfabrikant skall öfver sin rörelse föra böcker (fabriksjournal)
och skattelängd enligt skattemyndighetens anordning, ur hvilka böra
framgå:
1) tillförseln af råtobak, stripningsaffall, stjälk, stripade blad, affall,
surrogat och halffabrikat;
2) afsättning af råtobak, stripningsaffall, stjälk, stripade blad, tobaks-
half- och hel-fabrikat, affall och surrogat;
3) kvantiteten framställda hel- och half-fabrikat med beteckning af
sort eller märke och medelvikt, äfvensom uppkommet affall och
dettas användning;
4) kvantitet och slag af eventuellt vid fabriken återtagna fabrikat;
5) de utlämnade tobaksfabrikatens skatteklasser i enlighet med
prisen (§ 10, st. 2);
G) antal och värde af inköpta och använda skattemärken.
129
Om officiella intyg (tullkvittenser o. s. v.) förefinnas för enskilda
poster i bokföringen, böra dessa bifogas böckerna. För icke verificerade
poster kan verifikation fordras vid inventering.
Från särskild bokföring enligt bestämmelserna i st. 1 kan befrielse
erhållas, om fabrikantens affärsböcker redan innehålla uppgifterna under
1)—6) och ständigt stå till kontrolltjänstemännens förfogande.
Möjligen utfärdade prislistor öfver tobaksfabrikat måste biläggas
bokföringen under n:o 5). Hvarje ändring i dessa prislistor måste omedel¬
bart införas med angifvande af dagen, då den träder i kraft.
§ 37.
På anhållan kan tobaksfabrikant tillåtas att låta en till hans för¬
fogande ställd skatteuppsyningsman utföra de honom åliggande anteck¬
ningarna,- hvarvid dock fabrikanten förblir ansvarig. 1 detta fall kan
högsta vederbörande myndighet medgifva lättnader i uppsikten öfver
rörelsen.
I fall af upprepad bestraffning för begången försnillning af skatt
medels oriktig bokföring, kan fabrikanten åläggas att öfverlämna bok¬
föringen åt en skatte tjänsteman.
1 båda fallen har fabrikanten att erlägga kostnaderna för denna
tjänsteman enligt de grunder, som gälla för användande af tulltjänste¬
man vid afgiftspliktiga förrättningar.
§ 38.
Tobaksfabrikants lager af råämnen samt half- och helfabrikat skall
en gång om året, samt dessutom i händelse af rörelsens upphörande,
inventeras och jämföras med bokföringen.
Tidpunkten för denna inventering bestämmes i samråd med
fabrikanten.
Om oegentligheter misstänkas, är skattemyndigheten berättigad
att utom den ordinarie inventeringen äfven företaga oförberedda inven¬
teringar.
Beskattning af felkvantiteter (Fehlmengen) äger icke rum, om till-
fylles ådagalägges, att felkvantiteterna äro att hänföra till omständig¬
heter, hvilka icke skapa en skatteskuld.
Beskattning af felkvantitet sker, om den exakta skattesatsen för
de förfärdigade fabrikaten icke kan utrönas, efter den högsta skattesats,
som öfverhufvudtaget användts för fabrikens tillverkningar, såvida icke
omständigheterna synas göra tillämpning af en lägre skattesats berättigad.
17
130
§ 39.
I det fall § 13 afser kan enklare bokföring tillåtas.
Vidare kan förenklad skatteerläggning med befrielse från förpack-
ningstvång och från användning af skattemärken tillåtas för tobaks¬
fabrikat, Indika af fabrikanten tagas från hans rörelse för eget bruk,
eller som utom lönen gratis lämnas åt anställda och arbetare, eller som
användas såsom prof o. s. v. (§ 4 st. 1).
Kap. IV.
Särskilda föreskrifter för handeln med tobaksfabrikat.
§ 40.
För de partihandlandes rörelse, livilka importera tobaksfabrikat från
utlandet, gälla i tillämpliga delar föreskrifterna i §§ 32, 34 och 36—38.
Under iakttagande af särskilda säkerhetsåtgärder kan det tillåtas, att
åsättandet af skattemärkena redan sker i den utländska fabriken.
§ 41.
Tillverkare af tobaksfabrikat och sådana personer, som därmed
drifva partihandel, få för de af dem förfärdigade, från inhemska fabriker
inköpta eller utrikesifrån importerade, förtullade fabrikat inneha privat¬
lager under officiell kontroll (tobakskonsumtionsskattelager), i hvilka
dessa fabrikat få inläggas obeskattade och utan föreskrifven förpackning.
I afseende å beviljande af rätt till sådana lager, deras anordning,
expedierande af fabrikat till och från lagret, sättet för lagringen, för
den under lagringen tillåtna ompackning och behandling äfvensom för
nederlagsinnehafvarens ansvar, tillämpas de för lagring af utländska,
oförtullade varor gällande föreskrifter, försåvidt förbundsrådet icke annor¬
lunda föreskrifver.
För nämnda personer kan äfven skattefri lagring af sagda varor
i offentliga tullnederlag tillåtas under iakttagande af inhemsk varas
inlandskåraktär.
Partihandlande, åt hvilka tillstånd till konsumtionsskattelager be¬
viljats, äro underkastade föreskrifterna i §§ 36—38.
131
§ 42.
Frånsedt fallen i §§ 12 och 13, få endast på föreskrifvet sätt för¬
packade (§ 9) och med behörigt skattemärke försedda tobåksfabrikat
öfverföras till försäljningslokalerna och där förvaras.
§ 43.
Styckeförsäljning- af cigarrer och cigarretter samt försäljning af
tuggtobak och snus i lös vikt är utan vidare tillåten för minuthandlande,
om de icke samtidigt äro fabrikanter; för partihandlande under samma
förutsättning dock endast i särskilda försäljningsrum. Tobaksfabrikanter,
hvilka samtidigt drifva minutförsäljning, kunna tillåtas att försälja
cigarrer styckevis, om icke fallet i § 13 i öreligger; äfvenså kan stvcke-
vis försäljning af cigarretter och försäljning af tuggtobak och snus i
lös vikt tillåtas i deras minutförsäljningsrum, ifall de underkasta sig de
åtgärder, som skattemyndigheten anser nödiga i och för säkerställande
af skatten.
\ id styckevis eller lös försäljning af nämnda tobakssorter skall
varan omedelbart tagas ur tillhörande, med skattemärken försedda om¬
slag. Helt eller delvis tömda förpackningar få icke påfyllas med tobaks-
fabrikat; äfvenså få omslag från förpackningar hörande till olika
beskattade fabrikat icke mot hvarandra utbytas.
I fall tobakskonsumtionsskatten kringgås vid minutförsäljning af
tobaksfabrikat utan omslag, är förbundsrådet berättigad! att beträffande
detta slag af minuthandel vare sig för alla i st. 1 nämnda fabrikat eller
för vissa af dem föreskrifva särskilda villkor eller påbjuda minuthandel
endast i slutna förpackningar (§ 9).
finskuren tobak och piptobak (§ 5 C och D) får af minuthandlande
utlämnas endast i slutna förpackningar, såvida undantag icke blifvit
tillåtna.
§ 44.
Minuthandlande får utan erläggande af högre skatt höja det minut-
handelspris (§ 10 st. 2), som lagts till grund för beskattningen af
fabrikatet och som angifvits å förpackningarna, endast såvida det höjda
priset förblir inom den skatteldass, enligt hvilken den ursprungliga
beskattningen ägt rum.
132
Vill minuthandlanden företaga en därutöfver gående prishöjning,
har lian att utgöra skillnaden mellan det erlagda skattebeloppet och det
skattebelopp, som motsvarar det högre priset, genom åsättande af till-
läggsskattemärken. Förbundsrådet utfärdar närmare bettämmelser härom.
De fabrikat, som enligt § 5 st. 4 äro fria från tobakskonsumtions-
skatten, få af minuthandlandena försäljas till högre pris än 2 mark för
kilogram endast i fall det höjda priset motsvarande skatt erlägges.
Motvärden, som öfverstiga skatteklassens maximalpris, få i ingen
form fordras eller mottagas.
§ 45.
Skattemyndigheten kan fordra att afskrift af särskilda delar af
denna lag och af bestämmelserna angående dess verkställighet uppsättas
i försäljningslokaler å i ögonen fallande ställe.
§ 46.
Gårdfarihandlande, värdshusvärdar och andra personer, hvilka som
binäring försälja tobaksfabrikat, äro underkastade samma föreskrifter
som tobakshandlande.
§ 47.
Handlande, som i fria marknaden inom landet emottaga tobaks¬
fabrikat, hvilka icke äro på föreskrifvet sätt förpackade, med vederbör¬
liga beteckningar och skattemärken försedda, skola, såvida icke fallet i
§ 12 föreligger eller bristen genom öfverenskommelse med den skatt¬
skyldige (§ 7) omedelbart afhjälpes, inom en tid af 5 dagar göra an¬
mälan härom hos skattemyndigheten.
Kap. V.
Särskilda föreskrifter för företag, som tillverka cigarrettpapper eller
cigarretthylsor eller drifva handel med dessa varor.
§ 48.
Cigarrettpapper får i sådana former (ark, bobiner o. s. v.), som
icke omedelbart kunna hänföras till de i § 3, st. 4 nämnda enheterna,
133
från utlandet importeras endast af anmälda fabrikanter af cigarrettpapper,
cigarrettfabrikanter och handlande, livilka idka partihandel med cigarrett¬
papper; samma föreskrift gäller afyttring inom landet.
§ 49.
§§ 32, 33 och 34 gälla i tillämpliga delar äfven fabrikanter af
cigarrettpapper (hylsor, blad o. s. v.) och partihandlande med dessa
varor. Efter närmare anordning af skattemyndigheten skola de föra
böcker öfver rekvirering och tillverkning äfvensom afyttring af nämnda
fabrikat; böckerna kunna underkastas granskning och kontrolleras medelst
officiella inventeringar.
I afseende å bokföring och inventeringar gälla i tillämpliga delar
föreskrifterna i §§ 36, st. 2 och 3, 37 och 38.
§ 50.
Partihandlande och fabrikanter kunna tillåtas inneha tobakskonsum-
tionsskattelager enligt föreskrifterna i § 41 st. 1 och 2.
§ 61.
För minuthandeln med cigarrettpapper gälla §§ 42, 45, 46 och 47
i tillämpliga delar.
Minutförsäljning får endast ske i slutna förpackningar.
Lagförslaget innehöll ytterligare två kapitel, af hvilka det ena,
omfattande §§ 52—76, utgjordes af ansvarsbestämmelser, och det andra,
§§ 77—82, af öfvergångsbestämmelser m. in.
134
Österrike.
Det österrikiska tobaksmonopolet leder sitt ursprung ända från
år 1670. Man kan i dess historia urskilja två perioder. Under den
förra, som omfattade tiden 1670—1784, var monopolet än utarren-
deradt till enskilda, än stod det under statens egen förvaltning. Med år
1784, då staten definitivt öfvertog förvaltningen af monopolet, inleddes
den andra perioden, som sträcker sig till våra dagar.
Vid den uppgörelse (Ausgleich), som år 1 867 ägde ruin mellan Öster¬
rike och Ungern, skildes från och med år 1868 det österrikiska tobaks¬
monopolet från det ungerska, hvilket senare då ställdes omedelbart under
det ungerska finansministeriet. År 1882 inrättades emellertid i Ungern
en särskild centralmyndighet för monopolets förvaltning. Om än de
österrikiska och ungerska förvaltningarna af monopolen numera sålunda
äro fullt själfständiga i förhållande till hvarandra, ledas de dock enligt
öfverenskomna likartade grundsatser, hvarför här endast det österrikiska
monopolet göres till föremål för en närmare redogörelse.
Det österrikiska tobaksmonopolet, som är regleradt genom tull- och
statsmonopolförordningen af den 11 juli 1835 jämte ett flertal andra
författningar, omfattar såväl odling och bearbetning af tobak som handel
därmed. Staten förfogar med uteslutanderätt öfver icke blott råtobak
och tobaksfabrikat utan äfven tobaksaffall och sådana växtämnen, hvilka
genom särskilda kungörelser betecknats såsom surrogat för tobak.
Förvaltningen af tobaksmonopolet är delad mellan ett särskilt ämbets¬
verk, »die kaiserlich-königliche General-Direktion der Tabakregie» i Wien,
och de administrativa finansmyndigheterna. Den förra utgör den centrala
myndigheten för alla tekniska angelägenheter rörande tobaksodlingen och
tobakstillverkningen, hvarjämte sedan år 1896 nederlagsmagasinen för
tobaksfabrikat lyda under direktionen. Finansmyndigheterna åligger
däremot förvaltningen af försäljningen, med undantag af nederlags¬
magasinen, hvarjämte dessa myndigheter hafva att utöfva den officiella
kontrollen samt en därmed sammanhängande dömande verksamhet, i
det att äfven regie-strafflo gen handhafves af dem. Den högsta ledningen
utöfvas af finansministeriet i Wien.
135
Generaldirektionen skall svara för fyllandet af behofvet af alla
de i försäljningstariffen upptagna tobaksfabrikaten. Dess uppgift om¬
fattar således såväl anskaffandet af det erforderliga råmaterialet som
förfärdigandet af nödiga tobaksfabrikat. Med afseende å det senare åligger
det generaldirektionen att handhafva ledningen af statens samtliga tobaks¬
fabrikör, tobaksinlösningsbyråer och nederlagsmagasin i allt hvad som
rör administrativa och tekniska angelägenheter. Den skall äfven ombe¬
sörja inköp af de för monopolförsäljning bestämda utländska tobaks¬
fabrikaten.
Under generaldirektionen lyda 30 tobaksfabrikör, 7 själfständiga
tobaksinlösningsbyråer och 17 nederlagsmagasin för tobaksfabrikat. I
spetsen för hvarje af nämnda anstalter stå tvenne föreståndare, Indika
båda äro medansvariga för rörelsens bedrifvande och af Indika den ene
utöfvar chefskap. Fabrikerna äro allt efter sin storlek delade i flera
eller färre afdelningar, som ledas af tjänstemän, under hvilka stå verk¬
mästare, uppsyningsman o. s. v.
Såsom nämndt handhafves förvaltningen af försäljningen icke af
monopoldirektionen utan af den allmänna statliga finansförvaltningens
organ. Berörda förvaltning är delad mellan sju »Finanzlandesdirektionen»
och sju »Finanzdirektionen»; under de förstnämnda sortera »Finanzbe-
zirksdirektionen», inalles 47, och under »Finanzdirektionen» lyda närmast
»Finanzinspektorate». Under dessa finnas ytterligare lägre organ, af
hvilka de lägsta åligger det omedelbara öfvervakandet af minuthandels-
ställena, »trafikerna», och af tobaksodlingarna.
Tobaksodling idkas icke af monopolet själf, utan rätt därtill upplåtes
åt enskilda personer. Tobaksodling må förekomma endast inom vissa
distrikt, och tillstånd därtill meddelas antingen med afseende å ett be¬
stämdt jordområde eller för visst antal plantor samt under villkor, att
hela tobaksskörden aflämnas till monopolet. Tobaksodling för export är
icke tillåten.
Tillstånd gäller endast för den odlare, för hvilken det är utfärdadt.
Giltighetstiden är ett år. För tobaksodlarna gälla särskilda odlings-,
kontroll- och inlösningsinstruktioner, hvilkas föreskrifter äro afpassade
efter de olika förhållandena i de tobaksodlande provinserna. Uppgift
om de kvantiteter tobak, som komma att inlösas, samt bestämmelser
angående klassificering af tobaksbladen äfvensom de pris, till hvilka
tobaken inlöses af monopolförvaltningen, offentliggöras inom odlings-
distrikten före hvarje odlingsperiods början. Tobaken öfvertages af
monopolförvaltningen genom särskilda inlösningskommissioner, i härför
upprättade tobaksinlösningsmagasin — för närvarande finnas 11 sådana,
136
af hvilka 4 äro förenade med tobaksfabrikör. Hvarje inlösningskommis-
sion består af tekniska tjänstemän från monopolet, finanstjänstemän
samt ledamöter, som företräda tobaksodlarnas intressen. Kommissionen
inordnar den till leverering framförda tobaken efter dess beskaffenhet
i de olika prisklasserna och låter väga de olika posterna, hvarefter
odlarna utfå dem tillkommande inlösningsbelopp jämte fraktbidrag, där
sådant ifrågakomma-.
Till monopolets fabrikat användes förutom den inhemska tobaken
jämväl utländsk. Den utländska tobaken — hufvudsakligen amerikansk,
turkisk och asiatisk — anskaffades till en början medelst leveranshandel
efter ingifna anbud. Efter mångårig erfarenhet fann man det dock ända-
målsenligare att icke uteslutande anlita detta sätt för anskaffande af den
utländska råvaran, utan man sökte så vidt möjligt göra direkta uppköp
å de olika tobaksorlernas stapelplatser. På så sätt utbildades ett omfattande
system för inköp; och inköpes för närvarande det utländska råmaterialet
delvis direkt vare sig utan eller efter infordrande af anbud, men del¬
vis ock på kommissionsväg. Dessa sistnämnda inköp ske genom för¬
medling af något handelshus, »kommissionshus», såväl på europeiska
som på nordamerikanska marknader.
Tillverkningen eif t obaks fabrik åt äger uteslutande rum i statens här¬
för inrättade fabrikei-. Det är förbjudet för enskilda icke blott att be¬
arbeta råtobak utan äfven att' omarbeta tobaksfabrikat, äfven om de
inköpts från statens förråd.
Statens tobaksfabrikör innehålla, allt efter omfattningen af deras
tillverkning, ett större eller mindre antal afdelniugar, hvar och en med
sin särskilda tillverkningsgren. De stora fabrikerna hafva sålunda sär¬
skilda afdelningar för förarbetet vid cigarrtillverkning, själfva cigarr¬
tillverkningen och förpackning af cigarrer, vidare för cigarrettillverkning
och packning af cigarretter, för tillverkning af finare och sämre rök¬
tobak och för inpackning däraf likasom för snustillverkningen. Arbets¬
fördelning är strängt genomförd, så att hvarje arbetare endast har att
utföra ett och samma arbete, så att han efter en jämförelsevis kort tid
når stor skicklighet däri. Till följd af denna uppdelning får hvarje
fabrikat passera flera afdelningar och händer, innan det lämnar fabriken
färdigt till försäljning.
Antalet i Österrike befintliga tobaksfabriker uppgår för när¬
varande till 30, hvilka alla bedrifva tillverkning af cigarrer. I 21 af
fabrikerna tillverkas äfven cigarretter, i 17 dessutom skuren piptobak.
7 tobaksfabriker och 2 själfständiga tobaksinlösningsmagasin förfärdiga
tuggtobak. I 4 fabriker tillverkas äfven snus.
137
Monopolets tillverkning omfattar dels för den allmänna minut-
försälj ningsrörelsen afsedda tobakssorter dels ock vissa tobaksvaror
af finare kvalitet, hvilka försäljas till betydligt högre priser och äro
upptagna i en särskild s. k. specialitetstariff.
Försäljningspriset å monopolets varor fastställes på administrativ
väg af monopolförvaltningen, hvars öfverledning såsom nämndt utgöres
af finansministeriet. Förvaltningen är häri fullkomligt oberoende af
parlamentet och äger jämväl befogenhet att höja försäljningsprisen
efter eget godtfinnande.
Bestämda grunder för åsättande af pris å tobaksfabrikaten finnas
ej, utan därvid följas endast affärsmässiga synpunkter. De för när¬
varande gällande försäljningsprisen uppgifvas hafva mer eller mindre
historiskt utvecklat sig ur de före införandet af tobaksmonopol i privat¬
handeln gällande priserna.
Vid fastställandet af försäljningspris för nvinförda tobaksfabrikat
tages i första rummet hänsyn till uppnåendet af högsta möjliga monopol-
inkomst. Denna tendens har emellertid sin naturliga gräns däri, att det
nya fabrikatet måste vid sidan af de redan bestående äldre vara säljbart,
hvilket har till följd, att detsamma till pris och kvalitet alltid måste
bringas till öfverensstämmelse med redan förefintliga liknande fabrikat.
Förändringar i försäljningstariffen sträcka sina verkningar äfven
till de hos engrosförsäljare (depåinnehafvare) och trafikanter befintliga
tobaksfabrikaten. Det är därför nödvändigt att härvidlag få en utjäm¬
ning af priserna till stånd. Detta tillgår sålunda att vid sänkning af
tariffen engrosför sälj ärna ersättas det belopp, som de på grund af pris-
nedsättningen skulle förlora, länder det att däremot vid höjande af tariffen
motsvarande belopp ålägges dem till återbetalning.
Vid allmänna prisregleringar — hvilka hittills nästan uteslutande
bestått i prisförhöjningar — har visserligen eftersträfvats att få en ut¬
jämning eller nivelering till stånd af den procentuella vinsten, åtminstone
inom hvarje särskild fabrikatgrupp. Därvid har dock alltid hänsyn måst
tagas till det redan en gång inträdda förhållandet mellan priserna inom
de olika grupperna och sorterna, samtidigt med att en i det stora hela
såvidt möjligt likartad förhöjning af prisen på alla tobaksfabrikat måste
genomföras för att förhindra en plötslig omstörtning af samtliga för¬
hållanden rörande försäljningsprisen och en i sammanhang därmed blott
genom stora penningeuppoffringar genomförbar omgestaltning af hela
fabrikationen. I själfva verket gifva emellertid de olika fabrikaten såväl
absolut som procentuellt synnerligen olika monopolvinst.
Rörande bestämmandet af priset på importerade utländska tobaks-
18
138
fabrikat bär det lyckats kommitterade att genom vederbörande beskick¬
ning erhålla följande upplysningar. Konsumentpriset å sådana fabrikat
består af följande »element»:
a) självkostnadspriset,
b) skattepålägget (i det erhållna meddelandet benämnd »Yer-
brauchssteuer»),
c) försäljningsprovisionen,
d) ett fixt tillägg till skydd mot värdeförlust och stegrade in¬
köpspris.
Skattepålägget (»Verbrauchssteuer») uppgår till samma belopp som
gällande införseltull (125 österr. kronor pr 100 kg) samt den för veder¬
börande vara vid import af enskild person utgående, i det följande
närmare omnämnda licensafgiften.
Försäljningsprovisionen inräknas i priset med omkr. 5 procent och
det fixa tillägget med omkr. 10 procent, allt å sammanlagda beloppet
af själf kostnadspriset och skattepålägget.
Olika priskurant^* upptagande skilda slag af tobaksfabrikat äro
utfärdade af monopoldirektionen. Tarifferna äro:
a) den allmänna försäljningstariffen, hvilken 'omfattar de tobaks¬
qvarn’, som säljas i de vanliga minutförsäljningsställena (allgemeiner
Verschleiss). Dessa varor äro alla af monopolets egen tillverkning.
Tariffen innehåller två prissatser, engros- och detaljpris. Det förra ut¬
gör det pris, till hvilket minutförsäljaren äger erhålla varorna och det
senare utgör konsumentpriset. I skillnaden mellan prisen ligger minut-
försäljarens vinst.
b) limitotariffen, hvilken omfattar tobaksvaror, som till speciellt
lågt pris tillhandahållas i gränsdistrikten till motarbetande af'smuggling.
Särskildt för de i gränsdistrikten placerade trupperna och för flottan
gäller denna tariff, hvars varor också gå i »allgemeiner Verschleiss».
c) specialitetstariffen, som innehåller varor af finare kvalitet af
monopolets tillverkning. Dessa varor säljas tillika med importerade
tobaksfabrikat i särskilda specialitetsbodar, hvilka förses direkt från
särskildt specialitetsnederlag. Ifrågavarande tariff liksom äfven pris-
kuranten för importerade fabrikat innehåller icke olika engros- och
detaljpris utan endast en prissats, hvarå specialitetstrafikanterna erhålla
viss provision, olika för olika fall.
d) priskuranten för importerade tobaksfabrikat, hvilken omfattar
ett rikt urval af havannacigarrer (öfver 125 olika sorter), mauila- och
mexikanska cigarrer, turkiska och egyptiska cigarretter af en mängd
kända märken samt engelsk röktobak.
139
e) priskurant för export, hvilken endast omfattar monopolets egna
tillverkningar till lägre pris än hvad som gäller i Österrike.
Såsom redan förut nämnts handhafves icke förvaltningen af tobaks- Försälj.
försäljningen af monopoldirektionen utan af de administrativa linans- mngcns
myndigheterna. Någon själfständig central myndighet för tobaksförsälj- °’9an,sa
ning sväsendet för hela monopolområdet finnes ep De funktioner, som
skulle tillkomma en sådan, utöfvas direkt af finansministeriet.
Tobak får icke försäljas af någon, som icke därtill uttryckligen
erhållit rätt af vederbörande myndighet. Icke heller äger man tillhandla
sig tobak af någon, som ej är försedd med vederbörligt tillstånd att
försälja sådan.
Den väg, som de i monopolets allmänna försäljningstaritf upp¬
tagna tobaksfabrikaten (hufvudsakligen utgörande inom landet tillver¬
kade) hafva att tillryggalägga, innan de komma till konsumenten, är:
från fabriken till nederlagsmagasin (Verschleissmagazin), vidare till
engrosförsäljare eller s. k. depåer (Verlag) och slutligen till minutför¬
säljarna (Trafikanten).
År 1907 funnos 18 själfständiga nederlagsmagasin, hvarförutom
31 tobaksfabrikör och råtobaksinlösningsbyråer utöfvade samma funktion
som nederlagsmagasin, nämligen att förse försälj ning sorganen med
tobaksfabrik. Från de nu nämnda magasinen m. in. utlämnas tobaks¬
fabrikaten mot kontant betalning, under vissa villkor på kredit mot
ställd säkerhet, i större poster till liufvuddepåerna (med eller utan under¬
depåer), och depåerna förse i detalj minutförsäljarna (trafikanterna),
hvilka i sin tur besörja försäljningen till allmänheten.
De depåer, som erhålla sina varor direkt från ett nederlagsmagasin, Engrosförsäij-
kallas liufvuddepåer (Hauptverlag), och de, som förses från hufvud- ^ngcn.
depåer, benämnas underdepåer (Unterverlag). Med många depåer är
förenad rätt till minutförsäljniog åt allmänheten, hvarvid dock engros-
liandeln alltid skall föras skild från minuthandeln.
Tobaksvarorna och därtill hörande emballage öfvergå vid inköpet
från monopolet i depåinnehafvarens ägo. Denna äganderätt är likväl
så tillvida inskränkt, att varorna icke utan skattemyndigheternas till¬
stånd kunna vare sig användas såsom pant eller utlämnas i handeln.
Depåinnehafvarna svara själfva för alla med depårörelsen förenade frakt-
och andra driftkostnader. Ersättning till depåinnehafvare utgår i regel
i form af provision d. v. s. vissa procents rabatt på priskurantens engros-
pris för de varor, han rekvirerat, hvartill kommer, i de fall då han
140
tillika har rätt till minutförsäljning- (Verlagstrafik), vinsten å denna för¬
säljning- samt, då dep&innehafvaren är berättigad till försäljning af stämpel-
märken, provision därå, hvilken provision dock ej får öfverstiga 1,5
procent.
Enligt de af monopoldirektionen utgifna statistiska meddelanden
för år 1907 utgjorde hela antalet depåer 973, däraf 725 hufvuddepåer
och 248 underdepåer. Af hufvuddepåerna åtnjöto 634 provision i för¬
hållande till omsättningen. Provisionen var växlande, så att 91 erhöllo
högst 0,5 procent i provision, 208 mer än 0,5 högst 1 procent, 236
mer än 1 högst 2 procent, 61 mer än 2 högst 3 procent, 23 mer än
3 högst 4 procent, 10 mer än 4 högst 5 procent och 5 mer än 5 procent.
25 hufvuddepåinnehafvare erhöllo ett fixt provisionsbelopp per år, näm¬
ligen 1 högst 5,000 österr. kronor, 13 mer än 5,000 högst 10,000
kronor och 11 öfver 10,000 kronor. Den af monopolet utbetalade
provisionssumman uppgick i genomsnitt för samtliga till 0,8 8 procent
af hufvuddepåernas hela omsättning. Återstående 66 hufvuddepåinne¬
hafvare erhöllo ingen ersättning-; 29 af dessa återbetalade tvärtom en
del af sin försäljningsvinst.
Underdepåernas antal utgjorde 198, af hvilka 50 icke erhöllo
någon provision. Samtliga de öfriga åtnjöto fixt provisionsbelopp, näm¬
ligen 86 högst 500 kronor, 69 mer än 500 högst 1,000 kronor och 43
öfver 1,000 kronor. Hela ersättningen till underdepåerna uppgick till
0,9 5 procent af deras årsomsättningssumma.
Monopolets hela kostnad för samtliga hufvud- och underdepåer be¬
löpte sig till ett belopp motsvarande 0,9 4 procent af deras årsomsättning.
Tillsättandet af depåinnehafvare sker genom offentlig konkurrens
medelst skriftligt auktionsförfarande.
Kungörelse om anbudsingifvande sker genom finansministeriets
försorg inom en månad efter det en depå blifvit ledigförklarad. 1
kungörelsen fastställes tiden, 3 å 4 veckor, inom hvilken skriftliga för¬
seglade anbud skola vara inlämnade.
1 de af anbudsgifvaren angifna anspråken skall, bland annat, före¬
komma, då provision fordras samt vid sökande till en hufvuddepå i stad
med flera depåer eller till en underdepå, det önskade årliga provisions-
beloppet. Vid sökande till annan hufvuddepå skall däremot bestämdt
angifvas den procent af omsättningen, som begäres i provision. Då
inga anspråk om provision framställas, skall en förbindelse angående
afståendet däraf inlämnas, hvarjämte äfven årsbeloppet af den erbjudna
återbetalningen af vinst på den med depån förenade minuthandeln skall
uppgifvas. Samtidigt som anbudet afgifves, skall ett »Vadium» erläggas,
141
hvars storlek är bestämd till cirka Va procent af årsomsättningen eller
10 procent i rundt tal af bruttoinkomsten på årsomsättningen vid den
ifrågavarande depån. Säkerheten kan erläggas kontant eller deponeras i
godkända värdepapper. Med hvarje anbud skall vidare följa intyg om
uppnådd myndighetsålder samt bevis om österrikiskt medborgarskap in. in.
Till pröfning upptagas icke anbud, afgifna af personer, som blifvit dömda
på grund af smuggleri eller gröfre öfverträdelse af vissa handelsstadgar
eller de till skydd för tobaksmonopolet stadgade föreskrifter, såvida ej
tre år förflutit, sedan straffet aftjänades. Dessutom komma ej under
pröfning anbud af sådana personer, som på grund af slarf och för¬
sumlighet fråntagits depå eller tobakstrafik. Anbud af personer, af
hvilka man ej kan vänta en tillfredsställande skötsel eller som ej för¬
foga öfver en för rationell lagring och förvaring af tobaksfabrik fullt
tillfredsställande lokal, blifva ej heller föremål för pröfning. Såsom ej
antagbara anses dessutom, bland andra, de anbud, som, med afseende å
den önskade provisionen eller erbjudna vinståterbetalningen, icke angifva
bestämda belopp, utan endast hänföra sig till andra anbud.
Efter verkställd pröfning af de ingifna anbuden tilldelas därefter
depårätten den anbudsgifvare, som jämte uppfyllande af ofvan angifna
fordringar uppställt de minsta anspråken för drifvandet af depårörelsen.
Depåinnehafvarne äro genom kontrakt bundna i förhållande till
monopolförvaltningen, men hafva såväl denna som depåinnehafvarna rätt
till uppsägning utan att därtill behöfva angifva skäl; och upphör kontrakts¬
förhållandet tre månader efter sålunda skedd uppsägning.
Depåinnehafvare är förpliktad att på egen kostnad och risk från
nederlagen rekvirera de i och för försäljningen inom depåområdet
erforderliga tobaksfabrikaten enligt den allmänna försäljningstariften.
Det åligger honom vidare att alltid hafva ett tillräckligt lager för trafi¬
kanternas behöriga tillgodoseende med tobaksfabrikat, att under hela den
tid, kontraktet varar, vara bosatt på depåorten samt att personligen
handhafva rörelsen i synnerhet hvad beträffar fyllandet af förråden.
Hvarje slag af öfverlåtelse eller uthyrning af depårörelsen är stränge¬
ligen förbjudet.
Hufvuddepåinnehafvare på samma ort som nederlagsmagasinet är
skyldig att ständigt hålla ett minimilager, motsvarande en sextionde! af
årsomsättningen, d. v. s. behofvet för G dagar. Minimilagret hos öfriga
depåinnehafvare skall motsvara en fyrtiondel af årsomsättningen,
d. v. s. behofvet för 9 dagar.
Hufvuddepå å annan ort än där nederlagsmagasin finnes skall
hvarje vecka verkställa regelbundna beställningar på den dag, som
142
Detalj försälj¬
ning en.
vederböraude myndighet härför bestämt. Ofriga depåer skola regelbundet
två gånger i veckan göra sina rekvisitioner.
Depåinnehafvarna skola såsom förut nämnts kontant betala af
dem rekvirerade varor före mottagandet. Innehafvare af hufvuddepå
kan dock mot godkänd säkerhet erhålla kredit intill belopp motsvarande
värdet af det minimilager, han är skyldig att hålla, d. v. s. 6 resp. 9
dagars kredit.
Yttre emballage (lådor, säckar, rep, krukor o. d.), hvilket depå-
innehafvaren äfven skall betala, kan under vissa villkor återlösas af för¬
sälj ningsmyn digheterna.
Tobaks fabrikat, som af någon orsak ej äro säljbara, skall depå-
innehafvaro genast afskilja från de öfriga samt anmäla förhållandet hos
vederbörande kontrollerande myndighet. Sedan detta har skett, skola
de obrukbara fabrikaten inpackas och sändas tillbaka till den af för-
säljningsmyndigheten anvisade fabriken.
Hvarje depåinnehafvare är skyldig att föra särskilda räkenskaper
öfver sin rörelse. Sålunda skall under offentlig kontroll föras en s. k.
»Verlägsbuch» öfver omsättningen af tobaksfabrikat i allmänhet.
Alla konti skola slutföras hvarje månad. Vid slutet af ett
halfår lägges sista månadssumman till de fem öfriga och erhålles sålunda
halfårssumman (»Semestersumme»).
Senast inom 10 dagar efter slutet af hvarje halfår skall depåinne-
hafvaren till vederbörande kontrollerande myndighet inkomma med dels
en redogörelse öfver omsättningen af tobaksförsäljningen enligt all¬
männa försäljningstariffen så ock af limitotobaksförsäljning, dels ock en
»Trafikantenausweis», med uppgift å såväl de i depåinnehafvarens egen
»Verlagstrafik» som de till underlydande trafikanter försålda varorna.
»Trafikerna» kunna indelas i trenne olika grupper: större minut-
försälj ningsaffärer, mindre sådana samt de s. k. »Haustrafiken».
A id de större trafikerna måste innehafvarna, när deras vinst af
tobaksförsäljningen öfverstigit en viss gräns, afstå en del däraf till
monopolförvaltningen (»Gewinnruckzahlung»).
De mindre däremot äro sådana, hvilkas vinst ej öfverstiger visst
belopp, olika för olika orter. Af dessa trafiker fordras ej någon åter¬
betalning af vinst.
Den tredje gruppen eller »Haustrafiken» äro innehafvare af hotell
eller värdshus med rättighet att till de hos dem för tillfället vistande
gäster sälja tobaks varor.
Trafikanterna tillsättas antingen — liksom engrosförsäljarna —
143
medelst offentligt auktions förfarande eller också medelst koncession och
benämnas efier tillsättningssättet auklionstrafikanter eller koncessions-
1 råd kanter.
Såsom auktionstrafikanter tillsättas de trafiker, vid hvilka brutto¬
inkomsten al tobaksförsäljningen under de sista 12 månaderna öfver-
stigit följande belopp:
a) inom hufvud- och residensstaden Wiens stadsområde 2,400 öster¬
rikiska kronor,
b) inom städer med mer än 50,000 invånare 1,800 österrikiska kronor,
c) på orter med 10,000 till 50,000 invånare 1,200 österrikiska kronor,
d) på orter med 2,000 till 10,000 invånare 1,000 österrikiska
kronor, samt
e) på alla öfluga platser 800 österrikiska kronor.
Alla trafiker, hvilkas bruttoinkomst icke öfverstigit sistnämnda
belopp, tillsättas genom koncession och tilldelas vanligen särskilda s. k.
anspråksberättigade personer, företrädesvis uttjänade behöfvande hof-
och statstjänare samt dessas änkor och barn.
Beträffande ansökningaimas innehåll, de handlingar, som skola med¬
följa dessa, samt antagbarheten af anbuden gälla för trafikanterna lik¬
nande föreskrifter som för engrosförsäljarna. Det »Vadium», som skall
erläggas vid anbuds ingifvande, uppgår till ungefär 10 procent af den
årliga bruttoförtjänsten. I anbuden skall ock angifvas den årliga vinst¬
återbetalning, som anbudsgifvaren vill förbinda sig till. Minutförsälj-
ningsrörelsen tilldelas den anbudsgifvare, som, förutom uppfyllandet af
i öfrigt gällande bestämmelser, erbjuder den största vinståterbetalningen.
I likhet med depåinnehafvarna stå trafikanterna i kontraktsför¬
hållande till monopolförvaltningen, och har såväl trafikant som veder¬
börande myndighet rättighet att, utan angifvande af grunden därför,
uppsäga försäljningsrättigheten till upphörande. Förutom vid anhållan
om entledigande kan det mellan monopolförvaltningen och trafikanten
bestående kontraktets bestämmelser äfven upphöra att gälla på grund
af trafikantens dödsfall, genom hans försättande i konkurs eller under
förmynderskap samt på grund af den vederbörande försäljningsmyndig-
het i vissa fall tillkommande rätten att ögonblickligen afsätta trafikanten.
I öfrigt gälla rörande äganderätten till tobaksfabrikaten, den per¬
sonliga skyldigheten att sköta rörelsen, förbud mot uthyrning eller
pantsättning, tobakens förvarande på lämpligt vis samt återsändandet
af obrukbara fabrikat samma föreskrifter som för engrosförsäljarne.
Sedan trafikanten erhållit rättighet till försäljning af tobak (»Yer-
schleisslicenz»), skall han inom viss tid hafva iordningställt och inrättat
144
i ett af vederbörande myndigdiet anvisadt hus en från gatan lätt till¬
gänglig försäljningslokal samt utanför densamma hafva anbringat en
skylt, hvarpå med tydliga bökstäfver skall stå »K. K. Tabaktrafik».
Försäljningslokalen skall vara så inrättad och så beskaffad, att den
lämpar sig till försäljningsrörelse samt för uppläggande af mindre lager
af tobak däld.
Trafikant är skyldig att köpa tobaksvarorna på egen kostnad och
risk i den depå, till hvilken han är hänvisad. Trafikanterna hafva rättig¬
het att försälja alla de i monopolets allmänna tariff förekommande
tobaksfabrikat, som äro bestämda för det ifrågavarande distriktet.
Hvarje trafikant är dessutom berättigad att, efter särskild anhållan
och emot erhållande af viss provision, försälja stämpelmärken, frakt¬
sedlar och växelblanketter äfvensom lottsedlar till statens välgörenhets-
lotterier. På begäran från poststyrelsen är trafikant vidare skyldig att
försälja frimärken, brefkort o. d. enligt därom gällande bestämmelser.
Hvarje afvikelse från de i tariffen angifna priserna, vare sig denna
består i försäljning till högre eller lägre pris, är trafikanterna stränge¬
ligen förbjuden. De skola alltid använda riktigt justerade vågar och
vikter. Uppvägningen af tobak får endast ske i köparens närvaro och
blott till sådana kvantiteter, att det enligt tariffen bestämda priset där¬
för kan erläggas i de gångbara myntsorterna, utan att någon afrund¬
ning af priset blir nödvändig.
Trafikantens förtjänst af rörelsen, består dels af den vinst, som
uppstår på grund af skillnaden mellan det för tobaksfabrikaten erlagda
engrospriset och det erhållna konsumentpriset (cirka 9 proc.), dels ock,
såvida minutförsäljningen är förenad med lottsedelförsäljning, viss provi¬
sion af de mottagna spelinsatserna.
Den ofvan nämnda återbetalningen (Gewinnriickzahlung) skall, då
dess årsbelopp ej uppgår till mer än 10 österrikiska kronor, äga rum
halfårsvis, då årsbeloppet utgöres af mer än 10 men ej öfverstiger 120
österrikiska kronor, kvartalsvis samt vid högre belopp än 120 österrikiska
kronor, hvarje månad.
De s. k. »Haustrafikanten» hafva att följa ungefär samma bestäm¬
melser, som gälla för öfriga trafikanter, och äga icke taga högre pris
f ör tobaksvarorna än de i tariffen fastställda. Från denna bestämmelse
gör mottagandet af drickspengar, hvilka skänkas tjänstepersonalen vid
servering af tobaksfabrikat, ej undantag.
Från det allmänna försäljningssättet utgör försäljningen af de i
den s. k. specialitetstariffen upptagna tobaksvarorna ett undantag. Dessa
tobaksfabrikat, hvilka såsom nämndt, utgöras af tobaksvaror af högre
<£t i
145
kvalitet, erhållas från särskilda »specialitetsnederlag», som äro inrättade
såväl i Wien och provinshufvudstäderna samt en del kurorter och
centrala platser för turisttrafiken som i öfrigt på de flesta större platser
i landet. Specialitetstrafikerna, hvilka äfven försälja importerade fabrikat,
rekvirera sina varor från vederbörande specialitetsnederlag och försälja
sedan fabrikaten direkt till konsumenterna. Ifrågavarande försäljares
vinst af rörelsen består, liksom depåinnehafvarnas, af viss provision å
de afyttrade varorna.
Trafikanternas försäljningsvinst är, såsom af det förestående fram¬
går, icke för alla lika. Den är icke heller lika stor å alla fabrikat och
inom alla landsdelar. I genomsnitt ställde sig trafikanternas bruttovinst
å försäljningen år 1907 i procent af konsumentpriset sålunda:
å cigarrer af monopolets tillverkning ......... 9,0 3 procent.
„ havannacigarrer ........................................ 10, o o „
„ cigarretter...................................................... 10,o 9 „
„ röktobak........................................................... 8,60 „
„ tuggtobak......................................................... 12,2 7 „
„ snus ...................................................... 12,01 „
I genomsnitt för samtliga fabrikat.............. 9,3 4 procent.
Vinståterbetalningarna belöpte sig i genomsnitt för hela riket till
13,5 8 procent af trafikanternas bruttovinst. Nettovinsten för trafikanterna
utan afdrag för deras försäljningsomkostnader — kom härigenom
att utgöra i genomsnitt 8,9 0 procent af omsättningssumman.
Inberäknadt provisioner till depåinnehafvarna uppgick monopolets
kostnader för försäljningen i »allgemeiner Verschleiss» till 9,8 3 procent
af omsättningssumman. Provisionerna till specialitetsförsäljarna utgjorde
i genomsnitt 4,0 9 procent. Och monopolets kostnad för försäljningen
i dess helhet uppgick till 9,4 6 procent.
De af tobaksmonopolet tillverkade varorna exporteras äfven till
utlandet. Detta sker uteslutande genom särskildt koncessionerade firmor.
De länder, till hvilka fabrikat för närvarande exporteras, äro Tyskland,
Ryssland, England, Sverige, Norge, Danmark, Belgien, Holland och
Schweiz samt dessutom till en del amerikanska och afrikanska platser.
Den, som vill importera tobaksfabrikat från utlandet, måste först Enskildes
af. vederbörande finansmyndighet förskaffa sig skriftligt tillståndsbevis imporL
(Lizenz) härtill. Dylikt tillstånd meddelas endast under förutsättning, att
de importerade tobaksfabrikaten äro afsedda för importörens personliga
19
146
bruk och att föreskrifna tillstånds- och tullafgifter erläggas. Tillstånds-
bevis gäller blott för ett år.
Resande äger att från utlandet tullfritt medföra 35 gram röktobak
eller 10 cigarrer eller 14 cigarretter. Utan särskild licens men mot er¬
läggande af tull äger resande att för eget bruk medföra högst 3 kg.
utländska tobaksvaror.
Monopolet erlägger icke någon tull.
Licensafgiften är beräknad så, att staten genom densamma skall
erhålla lika stor vinst som på de tobaksfabrikat, hvilka försäljas af
monopolet, och utgör sedan år 1906 per kilogram
cigarrer................................................. 26 österrikiska kronor
cigarretter .......................................... 30 „ „
andra tobaksfabrikat och råtobak... 20 ,, ,,
Tullafgiften uppgår till 125 österrikiska kronor per 100 kg. tobaks¬
fabrikat af alla slag och råtobak.
Enligt från svenska beskickningen i W ien i augusti 1911 ingånget
meddelande har österrikiska regeringen framlagt ett lagförslag rörande
förhöjning af licensafgiften till följande belopp per kilogram:
för cigarrer................................................ 35 österrikiska kronor
,, cigarretter........................................ 60 ,, „
„ andra tobaksfabrikat och råtobak 30 ,, ,,
I den lagförslaget åtföljande motiveringen angifves ändamålet med
licensafgiften vara att utfå lika stor skatteafgift af de utaf enskilde
importerade tobaksfabrikaten som af dem, hvilka monopolet försålde,
men tillika att bereda sistnämnda fabrikat tillräckligt skydd mot kon¬
kurrens. Enär monopolets försäljningspris å såväl inhemska som im¬
porterade fabrikat blifvit i administrativ väg höjda under juli månad
1911, var den föreslagna förhöjningen af licensafgiften nödvändig för
återställande af jämvikten mellan belastningen å de af monopolet för¬
sålda tobaksvarorna och beskattningen å de på grund af licens impor¬
terade. I licensafgifter hade under år 1910 erlagts 531,000 österrikiska
kronor, och afgiftens förhöjning beräknades komma att gifva en ökad
inkomst af omkring 130,000 kronor per år.
147
Nordamerikas förenta stater.
I 1904 års kommittébetänkande linnes en öfversiktlig framställning
af det nordamerikanska tobaksbeskattningssj^stemet, hvilken i sina hufvud-
drag fortfarande äger giltighet. Sedan nämnda framställning skrefs,
hafva emellertid i skattebestämmelserna vissa ändringar blifvit vidtagna,
hvithet föranleder till att här, med ledning af senast (den 1 juli 1910^
utfärdade officiella sammanställning i ämnet, meddela en resumé af
gällande viktigare bestämmelser.
Stämpelskatten å tobaksfabrikaten är höjd genom en kongressakt
af den 5 augusti 1909, hvilken trädde i kraft den 1 juli 1910, och
utgöra skattesatserna enligt denna:
Skatte¬
sats. ‘)
Kvantitet
för skatte¬
beräkningen.
för
|
cigarrer, som
|
våga
|
mer än
|
3 skålp.
|
Pr
|
1,000
|
st.
|
3 dollars
|
1,000 st
|
11
|
n ii
|
ii
|
högst
|
3
|
11
|
11
|
11
|
a
|
(kr. 11: 25)
75 cents
|
J1
|
11
|
n
|
cigarrett., „
|
ii
|
mer än 3
|
11
|
11
|
11
|
a
|
(kr. 2: 8l)
3 d. 60 c.
|
11
|
11
|
11
|
ii ii
|
ii
|
högst
|
3
|
11
|
11
|
11
|
a
|
(kr. 13: 5o)
1 d. 25 c.
|
11
|
11
|
11
|
alla öfriga tobaks fabri kat
|
|
|
|
|
|
(kr. 4: 6 9)
8 cents
(30 öre)
|
1 skålp.
|
De nu gällande tullsatserna, hvilka icke undergått någon för¬
ändring genom den nya tulltaxan af den 5 augusti 1909, äro följande:
Oarbetad tobak:
täckbladstobak, äfvensom inläggs-
tobak blandad eller förpackad
med mer än 15 % täckblads¬
tobak............................................ 1,85 dollars (6,90 kronor) per skålp.
d:o d:o, stripad ............... 2,50 „ (9,33 „ ) „ „
‘) 1 dollar ä 100 cents har beräknats utgöra 3,7 5 kronor. 1 engelskt (ameri¬
kanskt) skålpund motsvarar 454 gram.
148
Tobaks-
fabr ikants
drifts-
anmälan.
0,3 5 dollars (1,31 kronor) per skålp
11
11
(1,87
(2,05
(16,79
(2,05
)
11
11
inläggstobak.............................
d:o , stripad.................... 0,5 0
Arbetad tobak:
snus alla slag ................................ 0,5 5
cigarrer och cigarretter............... 4,5 0
Tobak, arbetad eller oarbetad,
andra slag ...................................... 0,5 5
För cigarrer och cigarretter utgår därjämte en värdetull till belopp
motsvarande 25 procent af varans värde.
Tobaksstjälk är tullfri.
Med täckbladstobak förstås enligt den nordamerikanska tulltaxan
sådana tobaksblad, som duga till täckblad om cigarrer, under det att
benämningen inläggstobak afser all annan bladtobak. I örtullning åt
bladtobak medgifves icke, såvida icke i införselfakturan finnes noggrann
uppgift om tobakens produktionsort och kvalitet samt huruvida den
utgöres af täckblad eller inläggstobak.
Beträffande införsel från Filipinska öarna gälla vissa undantags¬
bestämmelser, som bereda tullfri införsel för betydande, i tulltaxan
fixerade kvantiteter därifrån kommande tobak och cigarrer.
Bestämmelser angående tillverkning af rök- och tuggtobak samt snus.
Hvar och en, som yrkesmässigt tillverkar tobak eller snus eller
sysselsätter andra personer med tillverkning af dylika varor, är att
betrakta såsom tobaksfabrikant, oafsedt hvilka delar af tobakens bearbet¬
ning (skärning, pressning o. s. v.) eller hvilka slag af tobak (blad,
stjälk, affall o. s. v.) tillverkningen omfattar.
Vidare är hvar och en att betrakta såsom tobaksfabrikant, hvilken
yrkesmässigt säljer bladtobak i mindre kvantitet än fat, kista eller bal,
eller direkt till konsument eller till andra personer än behörigen inregi¬
strerade råtobakshandlande, tobaks-, snus- eller cigarrfabrikanter eller
till personer, som uteslutande köpa för export.
Tobaksodlare, som sälja af dem själfva odlad tobak, anses icke
såsom tobaksfabrikanter.
Innan verksamheten börjas har tobaksfabrikant att i 2 exemplar
till collectorn i skattedistriktet ingifva anmälan under edlig förpliktelse,
hvilken skall innehålla uppgift å den ort, där verksamheten är afsedd
att drifvas, antalet och beskaffenheten af de maskiner, som användas,
arten och beskaffenheten af de tillverkade varorna m. m. Fabrikant
149
har vidare att anmäla hvarje nyanskaffning af skärmaskiner, pressar,
snuskvarnar, handkvarnar och andra maskiner.
Fabrikant har tillika att aflämna en af distriktscollectorn godkänd
borgensförbindelse å lägst 2,000 och högst 20,000 dollars, som af col-
lectorn bestämmes allt efter storleken och omfånget af den rörelse, till¬
verkaren ämnar idka, innefattande förbindelsen därjämte utfästelse, att han
icke skall göra något försök att bedraga skatteförvaltningen, att han
skall samvetsgrant afgifva föreskrifna anmälningar, öfversikter och in-
ventarieuppgifter, att han skall stämpelbelägga alla af honom tillverkade
tobaksfabrikat samt i öfrigt följa lagens alla föreskrifter. Tid efter
annan kan collectorn infordra ytterligare säkerhet. I händelse af miss¬
nöje äger fabrikanten rätt att påkalla generalskattedirektörens afgörande
i fråga om borgenssummans storlek.
Collectorn har att därefter åt fabrikanten utfärda ett certifikat
angående beskaffenheten och antalet af maskiner, pressar o. s. v. Detta
certifikat skall uppsättas på en lätt synlig plats inom fabriken.
Hvar och en som börjar verksamhet såsom tobaksfabrikant, har
att därvid och sedermera den 1 juli hvarje år enligt fastställdt formulär
för registrering anmäla affärens namn eller firma, verksamhetsorten o. s. v.
hos distriktscollectorn.
Fabrikant är skyldig att på den byggnad, där han drifver sin
rörelse, anbringa en oljemålad eller förgylld .firmaskylt, i minst 3 tum
höga bokstäfver angifvande hans fullständiga namn och yrke.
Fabrikerna inom hvarje distrikt skola erhålla nummer i fortlöpande
följd. Numret hänför sig till affären eller fabriksbyggnaden och icke
till affärsinnnehafvarens person. Sedan en fabrik erhållit ett nummer,
får det icke ändras.
Fabrikant skall årligen den 1 januari verkställa inventering, h var¬
jämte inventering skall verkställas af den som börjar rörelse och af
den som före eller efter den 1 januari upphör med sin affärsverksamhet.
Med ed styrkt afskrift af inventariet skall öfverlämnas till collectorn.
Hvarje tobaks- eller snusfabrikant är skyldig att enligt af general-
skattedirektören fastställdt formulär föra en journal, i hvilken för hvarje
dag skall införas: noggrann förteckning på alla inköpta varor äfvensom
uppgift å tobak af olika slag, stanniol, lakrits, socker, gummi och öfriga
förbrukningsartiklar af hvad slag de vara må, Indika tillverkats, sålts,
förbrukats eller utlämnats till förbrukning eller försäljning eller bort¬
förts från tillverkningsstället för uppläggande på ett skattenederlag.
Senast den 10 i hvarje månad har fabrikant att till collectorn af¬
lämna en uppgift på alla under närmast föregående månad verkställda
Säkerhet.
Bokföring.
150
Förpack-
n ingatvång.
Påsättande
och
inakulering
af stämpel-
märkena.
köp, försäljning- och utlämnande af tobak m. m. Uppgiften skall bestå
af utdrag ur förenämnda journal och dess riktighet måste styrkas genom
ed eller edlig försäkran.
Rök- och tuggtobak samt snus må af fabrikant utsläppas endast
i förpackningar om Vs, */*, 1, 1V4, 17., 174, 2, 274, 27„ 23/4, 3, 3V4, 3Vs,
38/4, 4, 6, 7, 8, 10, 12, 14 och 16 ounces. Snus må äfven förpackas i
blåsor och krus innehållande högst 20 skålpund, och cavendish samt
stång- och rulltobak i träförpackningar om högst 200 skålpunds netto¬
vikt. (Dessa förpackningsbestämmelser trädde i kraft den 1 juli 1910.)
I fråga om förpackning af tobaksvaror, som exporteras, gälla icke
nyssnämnda bestämmelser.
Trä, metall, papper och annat material får, hvar för sig eller i
sammansättning, användas till förpackning af tobak, snus och cigarrer
i enlighet med af generalskattedirektören utfärdade föreskrifter.
Förpackningar af trä eller annat tillåtet material, hvilka användas
till cavendish, stång- och rulltobak skola vara försedda med fabrikantens
namn, tillverkningsorten, fabrikens inregistrerade nummer, bruttovikten,
taran och tobakens nettovikt. Hvarje tobaksförpackning måste åsättas
en etikett, på hvilken linnes tryckt fabrikens nummer samt det distrikt
och den stad, i hvilken fabriken ligger, äfvensom följande förklaring:
»Varning. Tillverkaren af denna tobak har uppfyllt alla lagens före¬
skrifter. Hvar och en varnas vid laga straffpåföljd att ånyo använda
denna förpackning till tobak.»
Stämpelmärkena skola anbringas och makuleras på sätt general¬
skattedirektören föreskrifver. Stämpelmärken, som åsättas träförpack-
ningar, skola makuleras medelst en stålstämpel, som intrycker stämpel-
märket i träet minst V8 tum.
Skyldigheten att åsätta och makulera stämpelmärken åligger fabri¬
kanten i fråga om af honom tillverkade tobaksvaror afsedda till för¬
brukning inom landet samt ägaren, speditören eller importören i fråga
om importerade varor, hvilka utlämnas från tullmyndigheternas vård
först efter skattens erläggande.
Bestämmelser angående tillverkning af cigarrer och cigarretter.
Hvar och en som yrkesmässigt tillverkar cigarrer eller cigarretter
eller sysselsätter andra personer till dylik tillverkning är att betrakta
såsom cigarrfabrikant.
Tillverkning af cigarretter anses enligt lag lika med cigarrtillverkning.
151
Sådan fabrikant bar att göra motsvarande anmälningar, samt
ställa säkerhet på enahanda sätt som tobaksfabrikant.
Beloppet af den säkerhet, som skall ställas, bestämmes af collectorn.
Borgenssumman skall uppgå till minst 100 dollars och brukar stiga till
5,000 dollars, dock först vid fabriker, där mer än 50 cigarrarbetare
sysselsättas.
Collectorn bar att för cigarr- eller cigarrettfabrikant utfärda ett
liknande certifikat som för tobaksfabrikant.
Hvarje collector åligger att föra en förteckning öfver alla dem,
som i hans distrikt tillverka cigarrer eller cigarretter, med uppgift
tillika å den ort, där fabriken är belägen, samt fabrikens ordnings¬
nummer. Tillgång till förteckningen må endast lämnas åt vederbörande
skaf tetjänstemän.
I fråga om anbringande af firmaskylt på fabriksbyggnad, af¬
dömande af inventarieuppgifter vid årsskiftet, förandet af särskild
journal, afgifvande! af månadsrapport under edlig förpliktelse in. in.
gälla beträffande cigarr- och cigarrettfabrikant motsvarande bestämmelser
som i fråga om tobaksfabrikanter.
Cigarrer och cigarretter af vare sig inhemsk eller utländsk till¬
verkning få packas endast i förut icke använda förpackningar af följande
storlekar:
cigarrer, som väga mer än 3 skålpund per 1,000: i lådor om 5, 10,
12, 13, 25, 50, 100, 200, 250 eller 500 cigarrer;
cigarrer, som icke väga mer än 3 skålpund per 1,000, äfvensom
alla cigarretter: i förpackningar om 5, 8, 10, 15, 20, 50 eller 100
stycken.
På hvarje låda, som innehåller cigarrer, skall i läslig och hållbar
skrift inbrännas, stämplas eller inpressas fabrikens ordningsnummer,
antalet cigarrer i lådan, äfvensom distriktets nummer och statens namn.
Hvarje cigarrlåda skall likaledes förses med en etikett innehållande,
utom fabrikens ordningsnummer m. m., den förut omförmälda varningen
mot förnyadt användande af lådan.
Å hvarje låda eller annan förpackning innehållande cigarrer eller
cigarretter skall behörigt stämpelmärke så anbringas, att förpackningen
icke kan öppnas, utan att stämpelmärket sönderrifves.
Stämpelmärkena skola på föreskrifvet sätt, med angifvande bland
annat af månad och år, makuleras medelst påskrift eller stämpling.
Importerade cigarrer och cigarretter skola förpackas och stämpel-
beläggas på enahanda sätt som är föreskrifvet beträffande cigarrer och
cigarretter tillverkade inom landet.
Importerade
cigarrer och
cigarretter.
152
Allmänna bestämmelser.
Hvarje collector handhar försäljningen af stämpelmärken inom sitt
distrikt.
Endast följande personer äga köpa stämpelmärken:
l:o) fabrikanter, som ställt erforderlig säkerhet;
2:o) ägare eller importörer (kommissionärer) af utländska tobaks¬
vanor, dock blott efter anmälan af vederbörande tullmyndighet;
3:o) personer, som hafva att å tjänstens vägnar stämpelbelägga
ostämplade tobaksvanor (vid exekutiv försäljning o. s. v.).
Under iakttagande af särskilda kontrollföreskrifter må tobaksvaror,
afsedda för export till utlandet, kunna tillverkas utan erläggande af
skatt. Hvarje till export afsedd sådan förpackning skall förses med en
särskild exportstämpel, innan varan bortföres från fabriken.
Har skatt blifvit erlagd för tobaksvara, som exporterats, åtnjutes
skatterestitution till belopp motsvarande åsätta stämpelmärken.
Enhvar är skyldig att, sedan en tobaksförpackning blifvit tömd,
förstöra därå anbragta stämpelmärken. Kontrolltjänstemännen skola
förstöra hvarje tömd tobaksförpackning, som anträffas med åsittande
stämpelmärke.
Fabrikant må försälja tobaksvaror endast i förpackningar, hvilka
noga motsvara lagens föreskrifter och hvarå stämpelmärke, till före-
skrifvet belopp och behörigen makuleradt, finnes anbragt.
Handel med råtobak.
Handlande med råtobak skola inregistrera sig hos collectorn och
erhålla dennes certifikat. De få icke sälja till andra än inregistrerade
råtobakshandlande, tobaks-, snus- eller cigarrfabrikanter samt personer,
som drifva handel med råtobak för export.
Säljer råtobakshandlande till andra personer, betraktas han såsom
tobaksfabrikant och är underkastad alla för dylik fabrikant stadgade
bestämmelser.
Råtobakshandlare är skyldig att gorå daglig anteckning i 2 handels-
böcker angående hvarje inköp och försäljning eller annan affär i tobak,
som af honom afslutats eller förmedlats, med uppgift å köparens och
säljarens namn, leveransorten m. m. Den ena boken skall finnas i
153
handlandens affärslokal och alltid vara tillgänglig för skattetjänstemännen.
Den andra boken skall vid hvarje års slut, äfvensom vid affärsföretagets
upphörande, öfverlämnas till collectorn i skattedistriktet. Straffpåföljden
för underlåtenhet härutinnan är böter från 100 till 5,000 dollars och
fängelse i högst 1 år.
Råtobakshandlande är vidare skyldig att på anmaning af skatte-
tjänsteman under edsförpliktelse meddela noggrann och fullständig upp¬
gift angående myckenheten af och priset å tobak, som han sålt eller
levererat till viss, af skattemyndigheten namngifven person.
Handel med tobaksfabrikat.
Handlande med tobaksfabrikat äro numera icke underkastade någon
anmälningsskyldighet. De äro ansvariga för att de varor, de innehafva
och försälja, äro vederbörligen stämplade och stämpelbelagda.
Detaljhandlare få sälja äfven i mindre kvantitet än hel förpack¬
ning men endast ur den originalförpackning, i hvilken varan levererats.
Anträffas tobaksvara annorledes än i originalförpackningen, konfiskeras
den, och handlanden ådömes straff.
Cigarrer vägande mer än 3 skålpund per 1,000 stycken få ur
originalförpackning säljas medelst automater, hvilka dock först måste
ha blifvit godkända af skattemyndigheten. Mindre cigarrer samt cigar¬
retter få säljas medelst automater endast i hela förpackningar.
Särskilda bestämmelser finnas angående handel med tobaksvaror
å tåg och ångbåtar.
Beträffande kringvandrande tobaksförsäljare gäller, att de skola
anmäla sig hos collectorn, ställa borgen, förskaffa sig certifikat och föra
skylt med uppgift å namn, skattedistrikt in. m. Certitikatet skall alltid
medföras och på anmaning företes för skattetjänstemännen. Dylik för¬
säljare får afyttra tobaksvaror endast i hela originalförpackningar.
20
154
Japan.')
Gällande lag om tobaksmonopolet kungjordes den 1 april 1904
och trädde i kraft den 1 juli samma år.
Beskattning af tobak infördes i Japan första gången i januari
1876. Genom de då ikraftträdande tobaksskatteförordningarna, hvilka
sedan ändrades två gånger, pålades två olika skatter, nämligen närings¬
skott och stämpelafgift. Den förra utgick med ett belopp af 15 yen2)
för tillverkning och engroshandel (commission agency) samt 5 yen för
minuthandel. Den senare afgiften uttogs medelst stämpelmärken på de
färdiga tobaksvarorna, uppgående till 20 procent af deras försäljningspris.
Var proceduren att uppbära dessa pålagor mycket enkel, så voro också
utvägarna att undgå dem lika lätta. Erläggandet af tillbörligt stämpel¬
belopp undveks genom att uppgifva för lågt försäljningspris, ostämplade
varor såldes i hemlighet och man begagnade sig af frånvaron af hvarje
inskränkning med afseende å förvärf af råtobak för tillverkning af
färdiga varor, utom alla andra tilltag, alltför många för att uppräknas.
Det var därför nödvändigt att helt och hållet reformera systemet; och
som en ny inkomstkälla måste vid den tiden sökas för att täcka de
trängande finansiella behof, som härledde sig från kriget med Kina
1894—95, ändrades systemet för tobaks beskattningen och statsmonopol
å råtobak infördes i januari 1898.
Lagen om råtobaksmonopolet blef, sedan den trädt i kraft, utvecklad
år från år, och monopolvinsten steg årligen, så att den under finansåret
1903—04 uppgick till 14,900,000 yen eller omkring fem gånger in¬
komsten af den förutvarande stämpelafgiften, hvilken uppgick endast
till 3,000,000 yen.
Ett sådant resultat kunde nästan sägas ha bevisat råtobaksmono-
polsystemets fullständiga framgång; men statsinkomsten under detta
system var beroende på försäljningen af råtobak, och som denna städse
var mycket ojämn, emedan råtobaksmarknadens läge hade ett direkt
inflytande på statens omsättningssumma, voro också statsinkomsterna
!) Denna redogörelse utgör öfversättning af en år 1906 utgifven, officiell japansk
berättelse med titel “A short account of the present condition of the tobacco monopoly".
2) 1 yen = 100 sen = 1 krona 86 öre.
155
mycket växlande. Äfven den till odling koncessionerade arealen växlade
ideligen och förändringar ägde hvarje år rum i de tobaksodlande distrikten.
Odlarna, hvilka genom dessa omständigheter försattes i ett osäkerhetstill-
stånd, uraktlåta till slut att göra erforderliga anordningar för odlingen
eller att göra några förbättringar därvid, hvilket mycket hämmade utveck¬
lingen af landets jordbruksekonomi. För att kunna öka statsinkomsterna
under detta system skulle det varit nödvändigt att höja skattebelast¬
ningen, eller med andra ord skillnaden mellan monopolets inlösningspris
och försäljningspris skulle ökats, med det resultat att otillåten försäljning
af råtobak hade blifvit vanlig bland folket; och det hela skulle hafva
blifvit mycket svårt att bringa under kontroll. Emellertid kräfde det
nationella framåtskridandet en förhöjning i statsinkomsterna, och gjorde
det nödvändigt att söka utvägar härför. Efter en omsorgsfull under¬
sökning af redan tillämpade tobaksmonopolsystem beslöt man sig för in¬
förande af tobakstillverkningsmonopol i ändamål att å ena sidan råda
bot för råtobaksmonopolets bristfälligheter och å andra sidan höja stats¬
inkomsterna.
I enlighet härmed framlade regeringen i mars 1904 för riksdagen
en lag angående tobakstillverkningsmonopol, hvilken blef af riksdagen
godkänd.
Lagen antogs nästan i sin ursprungliga form. I fråga om ersätt¬
ningarna till tobaksfabrikanterna gjordes likväl ändring i regeringens
lagförslag hvilket härom innehöll att
»ersättning skulle beviljas till belopp motsvarande tre års netto¬
inkomst af tobaksfabrikationen, och hälften af ett års inkomst
skulle dessutom utgå till ägare af sådana tobaksfabrikör med till¬
hörande tomter, hvilka icke hade fått sina byggnader och tomter
fullständigt exproprierade (pertpis) eller inköpta. Den ofvan nämnda
nettoinkomstsumman skall beräknas efter medelinkomsten för de 3
åren 1901—1903, dock skulle den i de fall, där affären icke börjats
före februari 1901, beräknas efter medelinkomsten för de två åren
1902 och 1903, och i händelse af affärens påbörjande först 1902
skulle den beräknas efter 1903 års inkomst.»
Riksdagen gaf denna bestämmelse i dess slutliga skick följande
ändrade lydelse:
»Ersättning utgår till belopp lika med 20 °/0 af bruttoinkomsten på
tobaksförsäljningen, och 500 yen skall beviljas i de fall, där nämnda
ersättning ej uppgår till minst detta belopp; och åt ägare af
tobaksfabrikör och tomter, på hvilka dessa äro belägna, skola, om
icke byggnaderna och tomterna i sin helhet hafva inköpts eller
156
Sättet för
monopolets
införande.
exproprierats, beviljas en påökning med en sjättedel af det enligt
nyssnämnda grunder utgående ersättningsbeloppet. Hela anslags¬
summan för ändamålet' får icke öfverstiga 9,100,000 yen, och om
denna gräns öfverskrides skall den Överskjutande summan propor¬
tionsvis afdragas från hvarje ersättningsbelopp.
Bruttoinkomsten af försäljning skall beräknas efter medel¬
inkomsten för de två åren 1902—1903, och för dem, som icke
börjat sin affär före februari 1902, efter inkomsten för 1903.»
Bestämmelsen i den ursprungliga billen att inkomstsumman skall
beräknas efter den i öfverensstämmelse med inkomstskatteförordningen
fastställda inkomsten ändrades till:
»Bruttoinkomsterna af försäljning skall bestämmas af rege¬
ringen med ledning af sådana böcker och handlingar som pröfvades
tillförlitliga.»
I den ursprungliga billen, hvilken lade nettoinkomsten till grund
för skadestånd var sålunda själfva sättet för beräkning af nettoinkomsten
bestämdt; men som i den förändrade lagen bruttoinkomsten af försälj¬
ningen lades till grund för ersättningen, blef följaktligen det angifna
sättet för beräkning onödigt och ströks därför.
Nettoinkomsten var lagd till grund i regeringens lagförslag, emedan
hvad tobaksfabrikanterna förtjänade på sin affär var liktydigt med denna
inkomst, och det var rätt och tillbörligt att ersättningen skulle grundas
därpå och stå i proportion till det i enlighet med inkomstskattelagen
bestämda och offentligt styrkta beloppet; detta förslag blef likväl
ändradt af riksdagen af den orsak, att de japanska tobaksfabrikanternas
ställning var sådan, att man skulle komma sanningen närmare genom
att välja bruttoinkomsten af försäljningen hellre än nettovinsten.
Hela anslaget af 9,100,000 yen var beräknadt sålunda, att till
den inkomst, som deklarerats af tobaksfabrikör^, lades den uppskattade
inkomsten för de tobaksfabrikör, på hvilka inkomstskatteförordningen
ej var tillämplig.
I syfte att icke lämna något ogjordt för att tillförsäkra monopol¬
lagen effektivitet, upprättade staten en särskild, provisorisk byrå, hvilken
skulle taga hand om alla tillfälliga ärenden, som uppkommo genom
den nya monopollagen, och vidtaga alla förberedande åtgärder i
sammanhang med startandet af fabrikationen för statens räkning. De
förberedande åtgärderna framskredo i enlighet med beräkningarna
och tobaksmonopolet trädde i verksamhet på den förut bestämda tid¬
punkten.
157
Det första skedet i företaget var öfvertagandet af cigarrettill-
verkningen. I detta syfte exproprierades eller inköptes de byggnader
och maskiner, som tillhörde fabriksidkare såsom Murai Bros., Matsubei
Cliiba och Matsubei Iwaya, hvilkas fabriker voro ganska fullständiga,
och arbetet vid dessa börjades genast efter att endast sådana ändringar
företagits, som voro absolut af nöden.
Fabriker för skuren tobak arbetade alla i mindre skala och äfven
om de blefve af staten inköpta, skulle de varit olämpliga såsom stats-
faktorier. De blefvo följaktligen lämnade till behandling i andra skedet,
hvilket skulle börja i april 1905. Under tiden beslöt man sig för att
börja de nödvändigaste förarbetena och att anskaffa de behöHiga ma¬
skinerna och verktygen; och upprättandet af provisoriska fabriker och
faktorier påbörjades genast.
När alla föreslagna fabriker äro färdiga, skall det finnas fem
fabriker för cigarretter och trettiotvå för skuren tobak, förutom flere
fabriksfilialer.
Som efterfrågan är mycket stor i hela landet, är de nuvarande
fabrikernas tillverkning alltför begränsad för att kunna tillfredsställa
denna efterfrågan; och i afvaktan på afslutningen af förberedelserna
härför, äger tillverkning rum utom fabrikerna för att komplettera den
reguliära tillverkningen i fabrikerna.
För tillverkningen utom fabrikerna utvaldes bland de forna fabrikan¬
terna sådana som uppfyllde vissa fastställda villkor och som ansågos
lämpliga för ändamålet; monopolförvaltningen lånar dem de olika ma¬
skiner och verktyg, som erfordras för tillverkningen, förser dem med
råmateriel och låter dem under kontroll utföra en del af tillverknings-
proceduren i enlighet med gifna föreskrifter. De återlämna materialet
och erhålla viss ersättning. Råmaterialet utlämnas i uppmätta mängder
och den bearbetade varan återtages efter afdrag af bestämd affalls-
procent. Inspektörer skola också skickas till dessa verkstäder för att
öfvervaka tillverkningsmetoden och ordningsföreskrifternas tillämpning.
Som utväljande af och uppsättning af verktyg och maskiner samt
förbättringar af ritningar och planer måste hålla jämna steg med tobaks-
tillverkningen upprättades en fabriksfilial i Fushimi i september 1904,
hufvudsakligast för att ombesörja följande ärenden:
1. allt som afser ritningar, trycksaker, arbetsmetoder, lådtill¬
verkning och papperstillskärning;
2. sådant som afser installation, förvaring och reparation af olika
maskiner, ångpannor, ångmaskiner och elektriska belysningsanordningar;
158
Cigarrett ill-
verkningen.
3. sådant som afser järnbearbetning, träbearbetning och dylikt;
4. allt som afser undersökning af de tillverkade varorna.
Som de färdiga varornas kvalitet beror på råmaterielets lämplig¬
het, är detta d. v. s. råtobaken den viktigaste faktorn; därför infördes
ett system med försöksodlingar i mars 1903. I december 1904, öppnades
Hatano tobaksförsöksstation i staden Hatano i ändamål att studera olika
förhållanden rörande råmaterialet.
Det första steget vid monopollagens tillämpning var, såsom nämnts,
tillverkningen af cigarretter. Den igångsattes, efter förut träffade an¬
ordningar, samma dag som monopollagen trädde i kraft; detta möjlig¬
gjordes därigenom att det fanns fabriker med redskap och maskiner, till¬
hörande enskilda fabrikanter, hvilka voro tämligen fullständigt utrustade,
och som kunde, sedan de blifvit inköpta eller exproprierade, omedelbart
tagas i bruk, efter vidtagande af endast de allra nödvändigaste ändringar.
De fabriker som upprättats äro fem till antalet, nämligen:
Tokios första tobaksfabrik;
d:o andra ,, ;
Kiotos tobaksfabrik;
Osakas första tobaksfabrik;
Kagoshimas tobaksfabrik.
Af dessa fabricera Tokios andra och Kiotos fabriker cigarretter
med och utan munstycken, under det att de öfriga fabrikerna endast
göra cigarretter med munstycken.
De tillverkade varorna började säljas från juli 1904; deras märken
och pris äro följande:
Märke Pris
Shikishima
|
med
|
munstycke,
|
per
|
ask
|
om
|
20 st.,
|
Sen
|
8
|
Yamato
|
11
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii i
|
ii
|
7
|
Asahi
|
11
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii i
|
ii
|
6
|
Yamazakura
|
11
|
11
|
v
|
ii
|
ii
|
ii i
|
ii
|
5
|
Star
|
utan
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
10 st.,
|
ii
|
7
|
Oherry
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii i
|
ii
|
6
|
Lily
|
ii
|
ii
|
V
|
ii
|
ii
|
ii i
|
ii
|
5
|
Camelia
|
med
|
ii
|
11
|
ii
|
ii
|
20 st.,
|
ii
|
6.
|
Dessa priser äro baserade på de vid sistnämnda tidpunkt gällande
marknadspris, hvartill lagts omkring 20 procent för att möta nödvändig¬
heten af ökade inkomster under krigstiderna. De af staten tillverkade
varorna äro af garanterad beskaffenhet och säljas till bestämda priser;
och den allmänna efterfrågan på dem är så stor, att tillräcklig mängd
ännu icke kan tillverkas för att tillfredsställa densamma.
159
Under det dessa cigarretter sålunda åtnjuta en liflig åtgång i Japan,
hafva de därjämte fått marknad utom landet, hvilken redan omfattar
från Korea och Manchuriet till Straits Settlements. Försäljningen däraf
tilltar med hvarje månad. Staten ägnar outtröttlig uppmärksamhet åt
förändringarna i smaken såväl inom som utom landet och har nyligen
utsläppt i rörelsen två märken, Dragon och Phoenix, för att möta efter¬
frågan i Kina; den började äfven försäljning af Orient (20 Sen för ask
om 10 st.) i april 1905 och i följande månad Homare (5 Sen för ask
om 20 st.) och Umegaka (35 Sen för ask om 100 st.). Två eller tre
andra märken äro under försökstillverkning.
Den 1 april 1905 startades tillverkningen af skuren tobak, det
andra skedet i enlighet med planen för monopolets igångsättande.
För tillverkning af skuren tobak finnas Tokios tredje tobaksfabrik
och 31 andra fabriker förutom fabriksfilialer, som höra under dem.
Följande sex märken skuren tobak tillverkas:
Märken pr;s
per 100 momme ')
Fukujuso ............................................................ Yen 2: —
Hakufai ............................................................... „ 1: 50
Satsuki ........................................................... n I:_
Ayame ................................................................ ” 0: 80
Magi ................................................................. ,, 0: 60
Momiji............................................................... „ 0: 40
Tobaken säljes i paket om 5, 10, 20 och 40 momme, i enlighet
med rådande praxis under det gamla systemet.
Tillsvidare från maj 1905 hafva fem slags cigarrer tillverkats af
Manilatobak och förts i marknaden. Deras märken och priser äro:
Märke
Perfectos
Regalia
Orientales
Londres ...
Senoritas
Pris för 100 st.
Yen 12: —
10: —
8: —
»
11
11
11
50
' Tillverkningen har gifvit göda resultat; och det har varit möjligt
att tillverka dessa cigarrer för mindre kostnad än de importerade varorna.
Det är troligt att tillverkningen och försäljningen däraf skall i framtiden
uppvisa en stor stegring.
Tillverkning
af skuren tobak *
och cigarrer.
fl 1 momme = 3.7 5 gram.
160
Försäljnings•
organ.
Resultatet af
monopollagens
verksamhet.
Det måste medgifvas, att fabrikerna för närvarande äro, i betraktande
af kejsardömets utsträckning, ojämnt fördelade, och afstånden emellan
försäljnings- och produktionsorterna förorsakar betydande olägenhet.
Därför måste, när monopolet först trädde i verksamhet, förrådsmagasin
uppföras vid Sendai och tio andra platser. De tilldelades bestämda
försäljningsdistrikt och hvarje engroshandlare inordnades under ett visst
distrikts förrådsmagasin, från hvilket han skall göra sina uppköp. När
efter fullbordandet af förberedelserna till det andra skedet röktobak
började säljas den 1 april 1905, befanns det att de dittills varande
förrådsmagasinen fortfarande voro oförmögna att utan svårighet möta
den allmänna efterfrågan. De blefvo därför tillökade med fjorton och
deras namn förändrades samtidigt till tobaksförsäljningsdepå.
Staten bestämde sig för ett system af engrosförsäljare och minut¬
handlare såsom försälj ningsorgan äfvensom att hålla bestämda priser. I
enlighet härmed säljer fabriken eller försäljningsdepåen först varan med
en bestämd rabatt till engroshandlaren och denne säljer varan i sin tur
med rabatt, mindre än engrosrabatten, till minuthandlaren, hvilken säljer
den till allmänheten till det fastställda priset. Sålunda utgöres minut¬
handlarens vinst af skillnaden mellan det fastställda detalj försäljnings¬
priset och det pris han betalät engrosförsäljaren. Engroshandlaren
erhåller, då han gör sitt inköp från staten, transportkostnaden enligt
bestämd taxa beroende på afståndet från depån till hans affär, så att
hans inköpspris icke på något vis är påverkadt af afståndet däremellan.
Anställning som engros- eller minuthandlare erhålles genom utnäm¬
ning af regeringen.
Tobakshandlarnas antal var den 1 juni 1905:
engrosförsäljare ..................................................... 1,786
minut ,, ...................................................... 235,414.
Statens nettovinst af tobaksmonopolet väntas ständigt stiga, i mån
som monopolet kommer i fullständigt ordnad verksamhet. Under an¬
tagande att det pris på tobaksfabrikaten, hvilket blef bestämdt första
året monopolet var i verksamhet, håller sig oförändradt de följande tio
åren, har den årliga vinsten beräknats blifva ungefär följande:
37:de finansåret, 1904—05........................ Yen 26,000,000
38 „
|
11
|
1905—06..............
|
.......... 11
|
32,500,000
|
39 „
|
11
|
1906—07 ..............
|
.......... 11
|
33,200,000
|
40 „
|
11
|
1907—08..............
|
.......... 11
|
33,800,000
|
41 „
|
11
|
1908—09...............
|
|
35,100,000
|
161
42:a
|
finansåret,
|
1909—10............
|
.......... Yen
|
35,700,000
|
43 „
|
|
1910—11............
|
........... 11
|
38,000,000
|
44 „
|
11
|
1911—12............
|
.......... 11
|
38,600,000
|
45 „
|
11
|
1912—13............
|
........... 11
|
42,300,000
|
46 „
|
11
|
1913—14............
|
............
|
42,950,000
|
47 „
|
11
|
1914—15............
|
............ 11
|
46,000,000
|
Den verkliga nettoinkomsten för det 37:de finansåret var 27,510,927
yen, hvilket sålunda gaf ett öfverskott af 1,474,357 yen å den beräknade
inkomsten 26,036,570 yen.
Den här öfversätta officiella redogörelsen slutar med följande ut¬
talanden.
Tobaksmonopolets verksamhet har ytterligare gifvit till resultat:
1. Likformighet i de tillverkade varorna.
Under det att fordom varorna voro så många och af så skiftande
beskaffenhet att köparen ofta var villrådig i sitt val, har statsmonopolet
nu gjort dem likformiga, med ett begränsadt antal märken och af en
bestämd kvalitet.
2. Bestämdhet i priser.
Till följd af den förut härskande bristen på ordning och likformighet
voro priserna växlande och ofta otillbörligt höga. Statsmonopolet har
genom att öfverallt sälja till bestämda priser och med en bestämd
rabattsats gjort det möjligt för en hvar att göra sina inköp med fullt
förtroende.
3. Enkelhet i kontrollen.
Som det icke finnes några tobaksfabrikanter eller handlande utom
staten, och ej heller några andra personer kunna antagas vara i be¬
sittning af maskiner, verktyg, cigarettpapper eller råmaterial för tobak s-
tillverkning, arbetar tobaksmonopolet mycket enkelt och möjliggör eu
genomgående kontroll.
4. Förbättringar, i tillverkningen.
Under det att de som hitintills varit sysselsatta med yrket endast
kunde tillverka i liten skala och vinsten därigenom bl ef lika liten, så
att de ej kunde väntas gorå några förbättringar i tillverkningen, är
däremot staten i stånd att drifva detta statsföretag i stor skala, använda
maskiner och verktyg af bästa slag och därigenom i högsta grad för¬
bättra tillverkningen och nedsätta tillverkningskostnaderna.
5. Okad export.
Som en följd af förbättring i kvaliteten och nedsättningen i till¬
verkningskostnaderna har utförseln till främmande länder dagligen till¬
21
162
tagit. Från Kina, Korea och Sibiriens sjöprovinser till Straits Settle-
ments, Siarn och Australien, alla äro de mycket lofvande marknader
för vår tobak. Som efterfrågan för närvarande är störst i Manchuriet
öppnades i Tairen (förut Dalny) i april 1905 en försäljningsfilial.