294
belopp och belastningskoefficient öfvar inflytande å de andra. Belysande
för frågan torde vara att äfven undersöka, huru ändring af priskurant-
pris och skattebelastning med visst belopp ändrar den andra faktorns
värde. Därvid visar det sig, att under förutsättning att försäljnings¬
kostnaden räknas till 15 °/0, förorsakar en höjning resp. sänkning af
priskurantpriset en ändring af skattebelastningsbeloppet lika med
1
1 —f
= 1.1 7 65 gånger beloppet af sådan höjning resp. sänkning, och att om¬
vändt en ändring i priskurantpriset kommer att öka resp. minska skatte¬
belastningsbeloppet med 1 — f=0.8 5 gånger sådan ändring. Om t. ex.
skattebelastningen, som å hela den årliga konsumtionskvantiteten uppgår
till ett totalbelopp af 13,399,322 kronor, ökas med 1,339,932 kronor eller
med 10 komme alltså priskurantpriset att ökas med 1.17 65 x 1,339,932
= 1,576,430 kronor. Afkastningsberäkningarna för monopolet äro upp¬
gjorda för ett totalt priskurantpris af 42,371,013 kronor, mot livilket
belopp svarar ofvan nämnda skattebelastning af 13,399,322 kronor.
Förutsättes att priskurantpriset skulle höjas t. ex. till 48,951,147 kronor
eller till det belopp, som allmänheten beräknats få betala för den
händelse kommitterades tullförslag blefve antaget, skulle statens inkomst
ökas med (48,951,147—42,371,013) 0.85 =5,593,114 kronor.
Fn varas priskurantpris kan bestämmas från dess själfkostnadspris
med tillhjälp af följande formel:
1
p”(i-r-E)
S
där p - priskurantpris; s = själfkostnadspris, b - belastningskoefficient
och f = försäljningskostnad (i % af priskurantpriset).
Under förutsättning att f = 15 % erhålles:
för b = 13 %
11
11
•)i
n
11
ii
ii
ii
ii
ii
= 14 %
= 20 %
= 24 %
= 28 %
= 31 %
11 11
31.62
11 11
„ „ = 41 %
„ „ = 44 %
„ „ = 49 %
%
p = 1.389 S
„ = 1.408 S
„ = 1.538 S
,, = 1.639 S
,, = 1.754 S
„ = 1.852 S
„ = 1.873 S
,, — 1.961 S
,, = 2.273 S
„ = 2.439 S
,, = 2.77 8 S
295
Bilaga D.
Af chefen för finansdepartementet till kommittén remitterade
framställningar från enskilde.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Sedan en lång följd af år har den svenska tobaksindustrien lidit
af det osäkerhetstillstånd, som framkallats däraf, att denna industri
nästan vid hvarje års riksdag kunnat vänta blifva föremål för en
väsentligt ökad beskattning. Gång på gång har det ock inträffat, att
ett flertal fabrikanter, i den mån ryktena om väntade tullförhöjningar
vunnit allmännare tilltro, högst väsentligt ökat sina råvarulager och
äfven såväl för egen trygghets skull som för att kunna fullgöra åtagna
leveranser underkastat sig kostnaderna af en för tidig förtullning.
Riksdagens direkta uttalande år 1902 af höjd beskattning af tobak
såsom ett lämpligt skattemedel har gifvetvis verkat i samma riktning,
ehuruväl de förslag som därefter framkommit icke hittills ledt till något
positivt resultat.
Hoppet om, att dock inom en öfverskådlig framtid en gång få
beskattningsfrågan definitivt afgjord, väcktes åter till lif genom till¬
sättandet af den kungl. kommitté, som nu — i motsats till 1904 års
tobaksskattekommitté — fick i uppdrag att utreda frågan om införande
af tobaksmonopol i Sverige. Allmänt delade vi den förhoppningen, att
1910 års riksdag skulle sättas i tillfälle att efter granskning af väntad
proposition i frågan träffa sitt afgörande. Sedan emellertid kommittén fått
sitt uppdrag utvidgadt till en undersökning af äfven andra beskattnings-
former än ett statsmonopol, har det motsedda afgörandet ånyo undan-
skjutits. Man har all anledning att befara, att blotta möjligheten af
296
ett monopol skall medföra ansträngningar hos de redan förut hardt
stridande konkurrenterna att med alla medel under den återstående
tiden vinna ny marknad. I om möjligt högre grad än motsedda tull¬
förhöjningar bidrager den sväfvande monopolfrågan till fortvaron af
osäkerhetstillståndet.
Under sådana förhållanden torde vår önskan om, att allt måtte
göras för ett snart och definitivt afgörande af skattefrågan förtjäna
beaktande. Hvilkendera utvägen, som af regeringen kommer att för¬
ordas för vinnande af ökade statsinkomster af tobakshandteringen, är oss
obekant. Men vi tillåta oss förmoda, att den utredning, som anförtrotts
åt den kungliga kommittén, med stor sannolikhet kommer att inverka
på det slutliga afgörande!. Skulle denna utredning gifva vid handen,
att ett statsmonopol vore det ur statsfinansiell synpunkt mest önsk¬
värda, så är därmed sannolikt ock vårt öde besegladt, och frågan kan
betraktas — om ock visserligen blott preliminärt — afgjord, utan att
Sveriges tobaksfabrikanter beredts tillfälle att framlägga sina synpunkter
och framställa sina eventuella anmärkningar i så god tid, att de kunnat
vinna nödigt beaktande.
Af denna anledning är det, som vi, därtill utsedde af ett stort
antal af landets tobaksfabrikanter, vördsamt anhålla att få för Eder
framhålla några grunder och synpunkter vid ett eventuellt statsmonopols
genomförande, som enligt vårt förmenande icke böra förbises, om till¬
börlig hänsyn till äfven våra välförstådda intressen och vår oomtvistade
näringsfrihet skall tagas. Genom de från landets samtliga tobaks¬
fabrikanter länder ett flertal år — och särskild! under det sist förflutna —
infordrade uppgifter om tobakshandteringen torde den tillsatta kungliga
kommittén hafva erhållit ett synnerligen tillförlitligt och mångsidigt
material för sitt uppdrags fullgörande. Då detta material emellertid
icke är för utomstående tillgängligt samt af konfidentiell natur, hafva
vi ingen som helst möjlighet att taga del däraf än mindre kritiskt
behandla detsamma, ehuru hela frågans öde sannolikt just beror af
detta material.
För att på annan väg komma till en själfständig uppfattning om
möjligheten att med statsekonomi vinst genomföra ett tobaksmonopol
hos oss har Tobaksfabrikantföreningen införskaffat och låtit bearbeta ett
annat material, som frivilligt ställts till dess förfogande och som delvis
legat till grund för den utredning af frågan »om T'obaksbeskattningen»,
som återfinnes i vidfogade broschyr fl med samma namn, och hvartill vi
anhålla få hänvisa.
) Denna är icke bär intagen.
297
Att meningarna om lämpligheten af ett tobaksmonopols införande
i vårt land äro delade, kan icke förvåna isynnerhet på det outredda
stadium,, hvari frågan hos oss ännu befinner sig. Hvad särskildt tobaks-
industriens målsmän beträffar blir svaret på frågan för eller emot tobaks-
monopol ytterst beroende på, huruvida ett införande däraf skall ske på
grunder, som kunna betecknas såsom rättvisa och billiga. Om det
genom opartisk utredning visats, att staten för sina ständigt växande
behof kan af tobaksförbrukningen genom monopolssystemet förskaffa
sig rikligare inkomster på ett för konsumenterna mindre tyngande
sätt än genom andra beskattningsformer å tobak, då väljes antagligen
denna utväg.
Då det antydts, att ett tobaksmonopols afkastning skulle kunna
befordra genomförandet af den synnerligen viktiga frågan om ålderdoms-
försäkring, hvilken ju likaledes är föremål för en vidlyftig utredning,
bör det påpekas, att sannolikt ett eller annat år torde åtgå äfven efter
ett monopols införande, innan dess afkastning blir så fullständig som
möjligt. Då vi ofvan framhållit önskvärdheten af en snar lösning af
tobaksbeskattningsfrågan i ena eller andra riktningen, vilja vi i samman¬
hang härmed fördenskull såsom vår mening uttala, att en eventuellt för¬
dröjd utredning af frågan om ålderdomsförsäkringen icke borde utgöra
något hinder för den andras lösning.
Klart .'är emellertid, att införandet af ett statsmonopol medför
statens inlösningsskyldighet af den beträttände industrien. Och att
denna inlösning måtte ske på både rättvisa och billiga grunder, ligger
naturligtvis i främsta rummet näringens utöfvare om hjärtat. Rättvis
blir vid detta inlösande blott den grund, som medför full ersättning för
de värden, som öfverlämnas till staten och till siffran kunna styrkas,
Ullig blir den grund, som lämnar skälig ersättning för sådana värden,
som icke kunna exakt styrkas men blott beräknas.
Inför den oomtvistade frihet, som hitintills rådt i vårt land, att
drifva lika väl tobakshandtering som annan loflig näring, lär det icke
råda något tvifvel om, att de värden, som det här gäller att öfverflytta
från den enskilde till staten, skola uppskattas efter samma grunder som
andra egendomsvärden och att båda parterna äga att för tvists lösande
påkalla expropriationsförfarande. Men vore det icke på sin plats att
lämna möjlighet öppen äfven för ett annat förfarande nämligen det
frivilliga, grundadt på ömsesidigt medgifvande?
Vi vilja i det följande i största korthet framhålla några allmänna
hufvudgrunder, som synas oss vid eu eventuell förhandling böra från
båda sidor kunna erkännas såsom fullt befogade.
* 38
298
En själfklar utgångspunkt för värdering af industriell verksamhet
är gifvetvis den verkliga afkastning, hvilken såsom handelsvinst i genom¬
snitt Jämnats under en följd af år. Denna afkastning kapitaliserad efter
fem procent utgör det värde, som staten rättvisligen bör ersätta.
Af den utredning vi verkställt framgår ock uppenbart att ur affärs¬
synpunkt staten är den, som skulle blifva vinnande därpå, och att den
enskilde fabrikanten under nu rådande förhållanden ingalunda vore att
lyckönska till en sådan uppgörelse. Skulle detta oaktadt den nämnda
procentberäkningen blifva föremål för anmärkning, torde det förtjäna
påpekas, att med öfverlåtelsen till staten måste i detta fall följa ett
annat värde, som aldrig kan bli föremål för expropriation, nämligen
vederbörande fabrikants fackkunskaper, hans yrkeshemligheter, utan
hvilka staten såsom tillverkare skulle utsätta sig för ganska kännbara
missräkningar. Att dessa kunskaper spela en afgörande roll särskild!
vid snusfabrikationen, behöfver blott här omnämnas.
Om det emellertid — trots alla svårigheter — kunde vara möjligt
att komma till en uppgörelse på rättvis grund med sådana fabriker,
som äfven under dåliga konjunkturer kunna visa en relativt god af¬
kastning och hvars siffror lätt kunna kontrolleras, förefaller det nästan
omöjligt att få någon fast grund att utgå ifrån vid bedömande af
industriella företag, som icke under nuvarande förhållanden kunna visa
någon afkastning alls eller blott en obetydlig i jämförelse med det värde
ägaren måhända skulle påfordra att få ersatt.
Och dock är det påtagligt, att äfven sådana företag, om de ingå
som delägare i t. ex. ett stort bolag eller framför allt om de öfvertagas
af staten, kunna representera stora värden.
Det kan ju ock inträffa, att staten själf just genom sin mellan¬
komst afklipper ett ungt bärkraftigt företags framtid och själf till¬
godogör sig vinsten af förut gjorda, ofta ganska dyrbara förarbeten.
Billigheten synes oss kräfva, att äfven i sådana fall efter omsorgs¬
full pröfning ersättning utgår i förhållande till beräknad skada, som
tillfogats den enskilde.
Detta beträffande värdering af själfva rörelsen.
Då vi i den rena nettoafkastningen af rörelsen, hvarom ofvan
talats, icke tänkt oss inbegripen ersättning till disponent, verkställande
direktör eller ägaren-affärsledaren, uppstår frågan, efter hvilka grunder
denne, som genom monopolet blefve öfverflödig, skulle erhålla personlig
godtgörelse. Något detaljerad! förslag hafva vi ej på frågans nuvarande
stadium velat afgifva. Att såväl denna som öfriga, hvilka genom ett
statsmonopol lida intrång i sitt förvärf eller tvingas till upphörande
299
med sin näringsverksamhet, skola genom personlig godtgörelse hållas
skadeslösa, synes oss emellertid uppenbart. Om ersättningen får form
af visst belopp, utbetaldt en gång för alla, eller af pension, må väl
bedömas ur praktisk lämplighetssynpunkt. Såsom utgångspunkt för
ersättningens storlek bör naturligtvis läggas dels senaste årens verkliga
lön eller om det gäller enskild fabrikant, som själf förestått sin affär,
det beräknade värdet af hans personliga arbete samt dels längden af
den tid han innehaft ifrågavarande befattning.
Lager af såväl arbetad som oarbetad tobak inköpas af staten efter
förut skedd värdering, hvarvid inköpspris med tillägg af omkostnader
och räntor lägges till grund.
Inventarier och mobilier inköpas likaledes af staten efter värdering.
Skulle dessa i statens hand blifva delvis öfverflödiga, får ej fördenskull
vederbörande fabrikant blifva lidande.
Fastighet, som staten önskar för fortsatt affärsdrift öfvertaga, vare
ägaren icke pliktig att mot sin vilja afstå, därest han skulle finna
verkställd värdering ha gått honom emot, eller om enighet om pris och
villkor ej kan uppnås.
Om staten icke inlöser fastighet, där tobaksfabrikation nu bedrifves,
vare staten dock skyldig betala skadestånd för den värdeminskning,
som kan inträda därigenom, att sådan fabrikation ej mer får däri
bedrifvas.
Ehuru vi härmed ingalunda ens vidrört alla de frågor, som i
sammanhang med ett eventuellt tobaksmonopols genomförande måste
lösas, uttala vi dock den förhoppning, att de synpunkter, vi här fram¬
ställt, redan på frågans nuvarande stadium måtte blifva beaktade.
Vi tillåta oss därför vördsamt anhålla:
l:o) att den tillsatta kungl. kommittén för utredning af tobaks-
beskattningsfrågan måtte sättas i tillfälle att uttala sig öfver våra här
ofvan framhållna grunder vid ett eventuellt statsmonopols genomförande;
2:o) att under förutsättning af att nämnda kungl. kommitté skulle
finna sig böra förorda införandet af ett statens tobaksmonopol i vårt
land, regeringen måtte anmoda svenska tobaksfabrikanterna att inom
sig utse minst fem personer att med regeringens ombud underhandla
om hufvudgrunderna och de principiella villkoren vid tobakshandte-
ringens öfverlåtande till svenska staten;
3:o) samt att för den händelse den nu pågående utredningen skulle
utmynna i ett förordande af annorlunda ökad beskattning af tobaks-
konsumtionen, svenska tobaksfabrikanterna likaledes må sättas i tillfälle
att yttra sig öfver förslag i ärendet, innan en eventuell kunglig propo¬
300
sition därom öfverlämnas till riksdagens pröfning, bland annat med
tanke på, att nu rådande missförhållande mellan tidlen å råvaror och
färdiga fabrikat måtte undanröjas.
Stockholm i maj 1910.
Walter Bäckström
för W:m Hellgren & C:o T. A. B. och
T. A. B. Brinck, Hafström & Co.
N. Andresen
för S. L. Tiedemanns Tobaksfabrik, Charlottenberg.
Blir. Billengren
för Nås Tobaksfabriks Aktiebolag.
John Zetterlund
för A.-Bol. Frisk & Co.
Gottfr. Olsén
för Paul Olsén, adr. Arvika.
Wilhelm Qvarfott
för Rubens Tobaksfabriks Aktiebolag,
Karlskrona.
Carl Bodin
för A.-B. Tobaksfabriken Skandinavien.
Gösta Lindström
för Lindström & Brattberg, Göteborg.
Gustaf Nordström
för Gustaf Nordström & Co.
P. Fitger
för A.-B. Prytz & Wienckens Fabriker,
Göteborg.
O. E. Mellgren
för Eric Mellgren, Göteborg.
Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Med anledning af ifrågasatt tobaksmonopol vågar Sveriges Tobaks-
resandeförening genom undertecknade bos Eder, herr statsråd, framföra
några önskemål i denna för kåren viktiga fråga.
Skulle nämligen staten komma att monopolisera tobaksindustrien,
blir följden, att vi tobaksresande, representanter för en hittills loflig,
men därvid oss sålunda fråntagen näring, gå miste om vårt lefvebröd,
enär resandeplatserna då lära blifva indragna såsom obehöfliga. Och
likaväl som staten bör hålla tobaksfabrikanterna skadeslösa vid en even¬
tuell monopolisering, bör ock, enligt vårt förmenande, ett lämpligt veder¬
lag åt vår kår vara fullt berättigad^ ty den kundkrets inom branschen,
som vi efter åratals arbete lyckats förvärfva, utgör så att säga vår
affär, eller vårt lefvebröd, som vi sedan efter inträdda ombytta för¬
hållanden ej längre kunna stödja oss på. En handelsresandes lott är
icke, som mången måhända tror, lysande och afundsvärd, ty man bör
besinna, hvilket uppslitande arbete denne får prestera för åstadkommande
af ett för sin firma tillfredsställande resultat. För de flesta andra affärs¬
män, liksom för ämbetsmannen och kroppsarbetaren, gäller i regel en
viss bestämd arbetstid, må vara kortare eller längre, men för handels¬
resanden, som har att söka afsättning för arbetarnes och fabrikanternas
alster, gifves ej bestämda tider för arbete eller hvila, utan får han
anpassa sig efter förhållandena i städse svåra konkurrenstider; och detta
jäktande och enerverande arbete medför oftast en öfveransträngning,
hvilken i förtid minskar en mans arbetskraft.
Hvad den ekonomiska sidan beträffar, så hafva de flesta tobaks¬
resande, åtminstone de äldre inom branschen, börjat med jämförelsevis
små inkomster, varierande mellan 1,800 och 2,500 kronor per år; under
de senaste 10 åren hafva dock löneförhållandena ändrats så till vida,
att de nu i medeltal utgöra 3- å 4,000 kronor, och högst 10 proc. hafva
eu årlig inkomst utöfver 4,000 kronor. Häraf följer, att en tobaksresande
302
med dylika inkomster ej lian kunnat samla något för ålderdomens dagar,
allraminst om lian därtill är familjeförsörjare.
Vi veta icke i hvad mån den af Kungl. Maj:t tillsatta »tobaks-
kommittén» tänkt sig vår brödfråga, men uttala en vördsam förhoppning,
att Ni, herr statsråd, om Ni så finner skäligt, låter kommittén få del af
denna vår skrifvelse; och våga därjämte här framställa ett förslag,
gående ut på en progressiv beräkning, exempelvis 1,500 kronor per
tillryggalagdt tjänstår åt hvarje resande, som arbetat i branschen minst
3 år, såsom ersättning för fråntagen utkomst hvilken ersättning från
statens sida åt nuvarande ett 50-tal (bil. A)1) tobaksresande torde obetyd¬
ligt öfverstiga ett sammanlagdt belopp af c:a 1,000,000 kronor.
Med anslutning till hvad vi här ofvan anfört, våga vi därtill
framhålla, att äfven vi äro länkar i vårt fosterlands stora arbetarekedja;
äfven vi hafva i likhet med öfriga svenska medborgare fått lämna våra
tributer till stat och kommun; och då vi nu ställas i utsikt att genom
ett tobaksmonopol fråntagas vår utkomst, vilja vi hos Eder, herr stats¬
råd, frambära en vördsam anhållan, det Ni täcktes behjärta vår belägen¬
het och vid frågans behandling gifva vår sak Ert inflytelserika stöd.
Stockholm den 31 december 1910.
För Sveriges Tobaksresandeförening
enligt uppdrag:
Johan Cedergren.
J. Edv. Lindell.
Ordförande.
v. Ordförande.
Fr. Swalin.
Styrelseledamot.
Ivar Törnell.
Styrelseledamot.
And. Clemens.
Styrelseledamot.
) Ej här intagen.
Till Herr Statsrådet och Cliefen för Kungl. Finansdepartementet.
Med anledning däraf att tobaksbeskattningsfrågan för närvarande
är under utredning, och att ett förslag till införande af ett statens
tobaksmonopol därvid lär vara ifrågasatt, vågar Sveriges kontoristför¬
ening härmed vördsamt hos herr Statsrådet gorå sig till tolk för de i
tobaksbranschen anställda handels- och fabriksbiträdenas behjärtansvärda
intressen.
Vid det eventuella införandet af ett statsmonopol å tillverkning
af tobaks varor antager föreningen, att en stark koncentration kommer
att äga rum i afseende å fabrikationen af dessa varor. Däraf blefve
alltså en följd, att ett stort antal biträden å de nuvarande fabrikerna
och kontoren miste sina platser, under det att endast ett ringa fåtal
kunde beredas en ställning inom monopolförvaltningen. Om så skulle
ske, vågar Sveriges kontoristförening påpeka det nödställda läge, i
hvilket dessa först nämnda personer skulle försättas, om de icke be¬
reddes en rättvis pekuniär ersättning för sina förlorade platser, liksom
det väl får anses gifvet, att fabriksägarna erhålla valuta för den näring,
de nödgas lämna.
Hvad kontors- och fabriksbiträdena angår, kunna de icke med
säkerhet beräkna att erhålla andra platser, i alla händelser måhända
icke förr än de en längre tid fått gå utan arbete och inkomst. Och i
de flesta fall blefve de anställningar, som kunde stå till buds, för visso
långt mindre gifvande än de, som de måst lämna. Flertalet af denna
personal äro upplärda uteslutande i denna bransch och känna icke till
någon annan, hvilket bereder svårigheter att komma in på andra affärs¬
områden. Många hafva genom egen duglighet och efter mångårig
tjänst lyckats tillkämpa sig förmånliga lönevillkor ofta äfvenledes med
utsikt till pension på ålderdomen. För dem, isynnerhet familjeförsörjame,
blefve det en ytterst kännbar förlust att utan egen förskyllan få lämna
allt detta och gå en oviss framtid till mötes.
304
Om statens ändamål kräfva införande af ett tobaksmonopol, hvarom
föreningen i detta sammanhang ej dristar uttrycka någon mening, synes
rättvisan kräfva, att staten i så fall lämnar full och skälig ersättning
till alla dem, som därigenom skadas till sin ekonomiska ställning. Sker
ej detta, blir det liktydigt med, att dessa personer på ett alldeles sär¬
skild! sätt och hårdare än öfriga medborgare få bära bördan af stats-
monopolets införande. Men detta skulle icke vara staten värdigt och
strider mot tidens humanitära åskådning.
Med anledning däraf vågar Sveriges kontoristförening rikta en
ödmjuk vädjan till herr Statsrådet att vid framläggande för riksdagen
af ett eventuellt tobaksmonopolförslag sörja för att fabriks- och kontors-
biträdena i tobaksbranschen erhålla skälig ersättning för de platser de
förlora. Föreningen antar, att riksdagen icke skall neka att göra rätt¬
visa åt denna kår af medborgare i eu blygsam och sträfsam ställning,
som därförutan skulle råka i stora och oförvållade ekonomiska bekymmer,
ja hvad många beträffar kanske i den bittraste nöd.
Stockholm den 19 april 1911.
Sveriges Kontoristförening.
FR. LINDQVIST.
Fred. Hermanson.
305
Bilaga E.
Svenska Tobaksfabrikantföreningens och Svenska Cigarr-
fabrikantföreningens yttranden angående specialmaskiner
och specialverktyg inom tobakshandteringen.
Med anledning af Eder skrifvelse den 11 sistlidne oktober till
Svenska Tobaksfabrikantföreningen, med hemställan att genom Fabri¬
kantföreningens försorg erhålla en möjligast fullständig och tillförlitlig
förteckning öfver redskap af olika slag, hvilka kunde anses såsom sådana
specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror, att i
händelse af statsmonopol å tobak, förbud såväl angående innehafvande
af djdika maskiner och verktyg som ock angående import af desamma
skulle blifva behöfligt, får undertecknad härmed enligt uppdrag lämna
det begärda svaret och hänvisar jag i sådant afseende till följande
uppställning.
Förteckning öfver sådana maskiner och verktyg som uteslutande
användas och äro användbara för tillverkning af tobaksvaror.
Inom cigarr fabrikationen.
Vickelmaskiner.
Öfverrullningsmaskiner.
Cigarrafskärningsmaskiner.
Cigarrformar.
Inom kardus- och tuggtobakstillverkningen.
Tobaksskärmaskiner.
Tobakstorkmaskiner.
Stj älkvalsverk.
Paketeringsmaskiner.
Tobakspressar.
* 30
306
Maskiner för framställning åt plugtobak.
Tobaksspinnrockar.
Spinnmaskiner.
För snusfabrikationen.
Snusblandningsmaskiner.
För cigarrettfabrikationen.
Tobaksskärmaskiner och slipmaskiner som inom kardusfabrikationen.
Cigarretthylsmaskiner.
C igarrettstoppm ask in.
Cigarrettmaskin.
Cigarretthandmaskiner.
Förteckning öfver sådana vid tobaksvaru tillverkningen använda
maskiner, hvilka äro af sådan beskaffenhet att de äfven kunna användas
för annat ändamål än i och för tobakstillverkning:
Klistringsmaskiner.
Pappersskärningsmaskin inom cigarrfabrikationen.
Stämplingsmaskiner.
Cigarrlåds-, bränn- och stämpeljärn.
Lådstiftningsmaskiner.
Halfhandspressar för cigarrformar.
Slipmaskiner, automatiska, inom kardus- och tuggtobakstillverkningen.
Snuskvarnar.
Pappersskärmaskin inom cigarrettfabrikationen.
Ritsmaskin.
Papperssax.
Stansmaskiner.
Stockholm den 10 november 1910.
Waller Bäckström.
307
Härhos bifoga vi begärdt utlåtande öfver hvilka maskiner och
andra mekaniska hjälpmedel enligt vår erfarenhet äro säregna för cigarr-
oeh cigarrettfabrikationen.
Högaktningsfullt
Svenska Cigarrfabrikantföreningen
John A. Bäckström.
Hj. Bolin.
Inom cigarrfabrikationen.
Vickelmaskiner, olika system.
Cigarrmaskiner.
Cigarrcigarrettmaskiner.
()fverrullningsmaskiner.
Cigarrafskärningsmaskiner.
Maskiner för stämpling af cigarrlådslock såväl med färgtryck som ock
med brännjärn.
Cigarrlådstiftningsmaskiner.
Cigarrformar.
Halfhandspressar för cigarrformar.
Tobaksskärmaskiner.
Inom cigarrettfabrikationen.
Tobaksskärmaskiner.
Cigarretthylsmaskiner.
Cigarrettmaskiner såväl automatiska som för hand.
Cigarrettafskärningssaxar.
/
RESERVATION.
311
Siirsklldt yttrande af herr »Jeansson.
Undertecknad vill härmed med afseende på »Förslaget till för¬
ordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket» uttala
en från öfriga kommitterade afvikande mening angående de förutsätt¬
ningar, under hvilka staten skulle på sig själf kunna öfverföra rätten
att bedrifva de nu i enskild ägo befintliga affärsföretagen inom tobaks-
handteringen.
Närmare preciseradt tager sig meningsskiljaktigheten hufvudsak¬
ligen uttryck i följande punkter af förslaget.
Enligt detsamma skulle staten, när helst den så funne för godt,
kunna förbjuda de nu existerande privata företagens verksamhet samt
tillägna sig själf ensamrätten att fortsätta därmed, utan att de förut¬
varande innehafvarne skulle kunna stödja sina på grund af en dylik
statens åtgärd uppstående ersättningskraf på någon »verklig rättsregel»
för vare sig sådan skada, som komme att åsamkas dem genom beröfvad
utkomst, eller för annan förlust, såsom t. ex. att deras fabriksfastigheter,
inventarier, lager m. m. blefve mer eller mindre värdelösa.
Om ersättning icke desto mindre utgåfves, så skedde detta ute¬
slutande på grund af billighetsskäl samt kunde icke tänkas blifva så stor,
att den täckte de lidandes alla förluster. I detta hänseende anföres bland
annat, sedan en redogörelse framlagts för resultatet af en under professor
Björlings medverkan företagen undersökning af de rättsliga synpunkter,
som uppstå med anledning af ett tobaksmonopols eventuella införande
(sid. 66) följande:
»Sammanfattas det nu sagda i största korthet, skulle alltså intet
rättsligt hinder finnas mot att genom ändrad lagstiftning införa stats¬
monopol å tobakstillverkning i riket, och gent emot en sådan monopol¬
lagstiftning skulle endast sådana tobakstillverkare, som före 1 juli 1847
förvärfvat rättighet till näringens bedrifvande och allt sedan fortsatt
därmed, äfvensom sådan tillverkares änka äga att framgent bedrifva sin
Kommitté-
majoriteten 8
ståndpunkt i
rättsfrågan.
312
Reservantens
ståndpunkt i
rättsfrågan.
Fyra sak¬
kunniges un¬
dersökningar
af svenska
näringarnes
rättsställning
från teoretisk
synpunkt.
näring. ') All öfrig privat töbakstillverkning måste upphöra, hvarvid emel¬
lertid staten af Ullighet sskäl borde i viss man ersätta de häraf förorsakade
förlusterna».
Jag anser däremot, att statsmakterna väl äga befogenhet besluta
ett tobaksmonopols införande och samtidigt påbjuda, att all enskild
tobakshandtering skall upphöra, men därvid bör det åligga staten, som
enligt svensk rättsuppfattning icke kan godtyckligt afhända enskild hans
egendom, allra minst, när detta sker till egen vinning, att dels lämna
ersättning på grund af rättsskäl samt dels utgifva full ersättning till dem,
som därvid fråntagas sina lagliga näringsfång samt förorsakas förlust
beträffande fastigheter, inventarier, lager m. in.
Såsom synes, utmynnar olikheten i meningarne uti frågan om de
svenska näringarnes rättsställning i förhållande till staten, ty frågan,
huruvida sådana förmögenhetsobjekt, som äro representerade i ett i gång-
varande affärsföretag, åtnjuta privaträttsligt skydd i likhet med annan
enskild egendom, blifver gifvetvis afgörande för, om ersättningskrafvet
kan anses vara grundadt på rättsskäl eller billighetsskäl, äfvensom till
hvilken grad dylik ersättning skall utgå.
Ett i och för sig mycket viktigt spörsmål, hvilket äfvenledes är
beroende af rättsställningen, utgör frågan om, på hvilket sätt uppskatt¬
ningen af skadeståndet skall försiggå.
Ej heller i denna punkt delar jag öfriga kommitterades mening.
Enär densamma emellertid, jämförd med de först nämnda tvänne
frågorna, måste anses vara af sekundär betydelse, skall behandlingen
däraf uppskjutas till en senare del af reservationen.
Med afseende på hufvudspörsmålet skall först framhållas, att kom¬
mittén icke ansett sig böra på egen hand ingå i pröfning af de rätts¬
frågor, som gifvetvis måste blifva en följd af monopols införande, utan
tillkallades för den skull professor Björling såsom »särskildt sakkunnig».
Den sålunda förebragta utredningen gifver först en framställning
af näringslagstiftningen alltifrån 1734, efter hvilket år personligt burskap
fordrades för att öfver hufvud taget få idka rörelse, till och med den 1
juli 1847, då enligt den nya Fabriks- och Handtverks-Ordningen endast
anmälan och styrkandet af vissa kvalifikationer erfordrades för rätt att
idka tobaksfabrikation, fastän burskap fortfarande kunde få förvärfvas,
då fabriksidkare!! det åstundade. Näringarnes grundvalar skulle icke
sedan: den tiden genom lagstiftningen hafva ändrats d. v. s. under de
senaste .64 åren.
5) Samtliga kursiveringar !iro företagna af undertecknad.
313
Denna undersökning gifver till resultat, att staten skulle kunna
lägga under sig de enskildas affärsföretag utan annat vederlag till dem,
som sålunda komme att blifva lidande, än livad statsmakterna af sin
goda vilja af billighetsskäl kunde vara sinnade utgifva.
Mot denna uppfattning af rättsfrågans teoretiska läge vill jag
ställa tvänne andra utredningar i samma ämne, utförda af andra aukto¬
riteter, äfven de »särskildt sakkunnige», nämligen professor (\ A. Reuter-
skiöld, Uppsala, samt professor A. Winroth, Stockholm.
Initiativet till dessa undersökningar har tagits af ett antal svenska
tobaksfabrikanter just i syfte att utreda näringarnes teoretiskt rättsliga
ställning.
Under hänvisning till omförmälda utlåtanden, hvilka i afskrift under
»Bilagor 1 & 2 till reservationen» bifogas förslaget, skall här nedan
först återgifvas den af fabrikanterna till nämnda professorer framställda
frågan.
»Åger Riksdagen med stöd af svensk lag rätt att ålägga enskild
att upphöra med en lagligt bedrifven näring, därför att Riksdagen önskar
öfverföra ensamrätten till densammas utöfvande på staten, utan att full
ersättning, fastställd antingen genom frivillig öfverenskommelse mellan
staten och beträffande näringsidkare eller också genom skiljedom, lämnas
åt dem, som sålunda komme att bcröfvas sitt lagliga näringsfång?»
Naturligtvis måste den framställda frågans första moment komma
i förgrunden, nämligen det, som handlar om, huruvida staten kan på
sig öfverföra rätten att bedrifva enskild mans affärsföretag, utan att
full ersättning lämnas. Såsom redan i det föregående har påpekats,
utgör nämligen spörsmålet rörande genom hvilka åtgärder ersättnings¬
beloppens storlek sedan skall fastställas, en angelägenhet, som kommer
i andra rummet, ty kan det väl fastslås, att fullt vederlag skall utgifvas,
så är ju därmed äfven rättesnöret gifvet, när uppskattning, af hvad som
verkligen är full ersättning, sedan skall ske.
Låtom oss nu efterse, hvilken ståndpunkt dessa rättsauktoriteter
intaga beträffande näringarnes rättsställning och därmed sammanhörande
förhållanden samt verkställa jämförelse mellan å ena sidan deras och å
andra sidan professor Björlings och kommittémajoritetens framlagda
uppfattning om samma sak.
Professor Reuterskiöld säger:
»Det återstår vid sådant förhållande, och då gällande expropriations-
lagstiftning heller icke är på hithörande fall tillämplig, endast den ut¬
vägen, att staten själf med eller utan samverkan med vederbörande
näringsidkare uppskattar förlusten af den näringsrätt, hvarom fråga är,
* 40
314
till dess skäliga värde och genom lagstiftningsakten samtidigt med änd¬
ringens genomförande tillerkänner respektive näringsidkare den ersätt¬
ning, som sålunda pröfvas behörig. Själfklart är dock därvid nödvändigt,
att uppskattningen sker på sådant sätt och i sådan form, att dess opar¬
tiskhet är höjd öfver hvarje tvifvel, något som för öfrigt är desto lättare,
som staten i sjkifva verket här icke står såsom konkurrent, utan såsom
ordnare af de ekonomiska förhållandena på det för det hela förmånligaste
sättet, hvadan den heller icke har något intresse att sätta ersättningen
så låg som möjligt, utan till dess objektivt rätta värde, så vidt detta
kan utrönas, för hvilket speciell sakkunskap naturligen är af nöden.
Svaret på frågan skulle alltså kunna i korthet så formuleras: Staten
äger enligt svensk rätt att af hvilken orsak och i hvilket syfte som
helst genom sina vederbörande organ ålägga enskilde att upphöra med
af dem lagligen bedrifven näring, dock för så vidt förbudet ej skall
komma i strid med eljest gällande svenska rättsgrundsatser endast under
förutsättning, att ersättning lämnas dem, som sålunda skulle afhändas sitt
lagliga näringsfång, för den förlust, som därigenom åsamkas dem1 utan att
på annat sätt kunna utjämnas».
Professor Winroth säger:
»I förhållande enskilde emellan har ju staten satt sig till uppgift
att skydda den ene i hans rätt mot den andre, och, där det ej kan ske
annorledes, i form af skadestånd låta dem, som i sin rätt lidit förfång,
njuta tillgodo upprättelse från gärningsmannens sida. Sitt kraf på
aktning för enskild rätt har staten äfven gjort sig själf till rättesnöre.»
Längre fram i ett annat sammanhang säger professor Winroth:
»Helt annorlunda ställer sig visserligen saken, då den (staten) i
form af statsmonopol eller eljest i ett sitt intresse upphäfver eller
inskränker enskild mans bedrifna näringsfång. Det är dock icke annat
än att gåra sig tillgodo hans förut häfda ajfårsvinst och måste därför
ock, i enlighet med hvad som gäller vid expropriation, medföra förbin¬
delse att ersätta, hvad som sålunda beröfvas honom».
Slutligen säger professor W.:
— — — »Att den svenska staten, då den velat ersätta enskildas
näringsdrift med en sin egen, också haft känsla af att den för ända¬
målet hade att beträda den privaträttsliga förhandlingens vägar, därpå
utgöra dess underhandlingar med det allmänna telefonbolaget i Stock¬
holm bevis».
I kommittébetänkandets under professor Björlings medverkan till¬
komna utredning säges i dessa delar: (sid. 63)
315
— — — »Pa någon verklig rättsregel äro ersättning skr äfven icke
stödda. Bet år allenast billigheten, som talar för desamma.»
samt
— — — »All öfrig privat tobakstillverkning måste upphöra;
hvarvid emellertid staten af UlUghctsskäl borde i viss mån ersätta de
häraf förorsakade förlusterna».
Motsatsen i uppfattningarne är slående. Detta framgår med all
tydlighet redan af de härofvan lämnade korta utdragen, och naturligtvis
framgår detta förhållande ännu klarare vid en jämförande och fullständig
genomläsning af de respektive xittalandena.
Professorerna lleuterskiöld och Winroth framhålla, att rätt sskäl
böra vara grundläggande för ersättningen, samt att den senare skall
utgå efter fidla värdet, för hvad som afhändes den enskilde, äfven för
det fall, att staten, såsom professor Reuterskiöld förutsätter, skulle i
saknad af tillämpliga bestämmelser i nu gällande lag hafva i sin egen
hand att afgöra, huruvida utförandet af den rättvisa uppskattningen
skall försiggå med eller utan medverkan af enskilda sakägare, hvilket
senare förhållande ju i så måtto icke kan anses utöfva inflytande på
själfva resultatet, som rättslinjerna i bägge fallen äro lika uppdragna,
ehuru å andra sidan näringsidkare naturligtvis måste fasthålla vid att
själfva tillsätta sina ombud i dylikt fall.
Öfriga kommitterade samt professor Björling vilja däremot icke
ingå på, att rättsskäl föreligga, endast billiglietsskäl, hvadan icke heller
skulle böra ifrågakomma, att förlusterna blefve fullt ersatta.
Det faller af sig själf, att undertecknad skall anse de förstnämnda
bägge sakkunniges framställning mera öfvertygande, än den, som i be¬
tänkandet kunnat förebringas. Men dessutom hyser jag alls inga tvifvel
om, att professorerna Reuterskiölds och Winroths här återgifna uttalanden
skola afgå med seger äfven vid en jämförelse, företagen af helt utom¬
stående personer.
I detta sammanhang torde vara lämpligt att något omnämna en
— med anledning af ifrågasatt tobaksmonopol i Finland — därstädes
företagen undersökning af motsvarande frågor. Resultatet föreligger i
ett 1909 utgifvet arbete »Tobaken», tredje delen.
Efter ett motto af följande anmärkningsvärda ordalydelse:
»Alla förslag till privategendomens upphäfvande äro, såsom lätt inses,
formlösa fantasier, hvilka helt och hållet missakta den personliga friheten».
»I W. Snellman» (Läran om staten)
framlägges resultatet af undersökningen »Om tobaksfabrikanternas i
Finland rättsställning i förhållande till en på tobaksmonopolsystem
31(3
Näringarnas
rättsställning
sedd frän
praktisk syn¬
punkt.
grundad skatteform», utförd af den framstående finske rättsauktoriteten,
prokuratorn, jurisutriusque doktorn Julius Grotenfelt.
Utlåtandet äger sitt stora intresse äfven för oss svenskar, så mycket
mera som svenska och finska rättsgrundsatser torde stå hvarandra
mycket nära, en åsikt, som till synes äfven delas af prokurator Grotenfelt
enligt nedanstående utdrag ur hans afhandling. Af denna framgår
dessutom att den finske sakkunnige står på samma linje, som professo¬
rerna Reuterskiöld och AYinroth beträffande en närings rättsställning.
Det åsyftade uttalandet lyder: - -r
»— — — Med detta sakförhållande för ögonen och i betraktande
af den aktning för ett lagligen tillkommet rättstillstånd, som utgjort
ett utmärkande drag för den svensk-finska samhällsutvecklingen i all¬
mänhet, kan man svårligen komma till annan slutsats, än att landets
tobaksfabrikanter — vare sig att deras fabriker äro koncessionerade
eller anlagda efter näringsfrihetens införande — icke kunna genom ett
eventuellt monopoliserande af tobakshandteringen för statens räkning i
syfte att öka dess skatteinkomster utan vidare beröfvas rättigheten att
utöfva tobaksfabrikation i de af dem innehafda fabriker. Enligt principen
om förvärfvade rättigheters helgd måste de följaktligen i sådan händelse
anses äga rättsanspråk på att af statsverket erhålla full ersättning i
penningar för all skada och förlust, som genom införande af statsmonopol
och därmed förknippadt förbud mot privat tobaksfabrikation komme att
tillskyndas dem, så framt ej genom lag, tillkommen i den ordning,
som gäller för stiftande af grundlag, ersättningsfrågan ordnas på annat
sätt».
Anmärkningsvärdt är, att icke heller denna rättsauktoritet synes
vilja gilla teorin om ersättning af billighetsskäl och ofullständig er¬
sättning!
Den i alla afseenden intressanta och uttömmande rättsutredningen
bifogas under »Bilaga 3 tillhörande reservationen».
1 den härofvan lämnade framställningen har således en sammanfatt¬
ning af ej mindre än fyra sakkunniges utredning beträffande rättsspörs-
målet förebragts. Icke desto mindre torde emellertid följande omdöme
ytterligare vara befogad!:
V isserligen har man med detta sökt klarlägga frågorna, sedda
från teoretisk sida, men finnas då icke i föreliggande fall äfven några
praktiskt rättsliga synpunkter, värda att tillvaratagas? Jo, helt visst.
Det existerar något, som jag tillåter mig benämna en praktisk rätts-
åskådning, hvilken icke ensidigt fjättrar sig fast vid lagtexten och således
ej heller kan förlika sig med en uppfattning, som anser sig utan vidare
317
kunna förklara tillvaron af ett förhållande olagligt endast därför, att lag¬
orden icke uttryckligen förklara dem för lagliga. Kort sagdt, det tinnes i
förevarande fall likaväl som i så många andra en oskrifven lag, som enligt
allmänna föreställningssättet kan vara kanske till och med mera rätts-
bärande än den skrifna. Detta är ett sakförhållande af så djup inne¬
börd, att skall rättvisa skipas, måste full hänsyn tagas till detsamma.
Särskildt inom näringslifvet tränger en dylik praktisk rättsåskådning
allt mera i förgrunden. Den beskrifves törhända bäst genom ett hän¬
visande till våra skiljedomstolar såsom t. ex. Stockholms skiljenämnd
för handel, sjöfart och industri. Vid sådana institutioner gifves visser¬
ligen tillbörligt rum för lagtexten, men det sunda omdömet dikterar
besluten.
Jag vill härmed särskildt hafva understrukit, att för mig såsom
näringarnas representant inom kommittén framstår denna praktiska
rättsåskådning, sådan den härofvan beskrifvits, som den afgörande
faktorn vid bedömande af tobakshandteringens rättsställning i händelse
af statsmonopols införande, och afser jag därför att i det följande söka
belysa kommittébetänkandets framställning af rättsfrågan jämte vissa
därtill anknytbara förhållanden äfven ifrån den praktiska rättsåskådningens
synpunkter.
En dylik åskådning kan för det första icke medgifva, att de
svenska näringanie äro så fullständigt i saknad af rättsligt skydd, att
närhelst statsmakterna finna för godt och kanhända på föranledande al
den minsta tänkbara majoritet i Riksdagen t. ex. en rösts pluralitet i
hvarje kammare, desamma skulle, på sätt den meningsriktning kommitté¬
betänkandet angifver, utan vidare kunna förbjudas och indragas under
staten. Det är nämligen en själfklar sak, att en sådan garanti, som
möjligen skulle af någon kunna anses ligga i den i kommittéutredningen
förekommande satsen — som följer på en erinran om, att allenast
billigheten talar för ersättningskrafven — lydande: »Medgifvas måste
emellertid, att billighetsskälen kunna vara öfvertygande nog» i verklig¬
heten är tämligen värdelös; tv hvad förstås med »billighet»? Människors
känsla af, på hvilket sätt eller i hvilken grad en handling, grundande
sig på billighet, skall utföras, är mycket beroende af den individuella
uppfattningen, och denna i sin ordning ofta förestafvad af växlande,
således tillfälliga strömningar.
1 motsats till ett sådant begrepp, som här benämnts »praktisk
rättsåskådning», bär begreppet »billighet» således icke vunnit någon
fast form, och kan därför alls icke betraktas såsom grundläggande
faktor vid sådana tillfällen, då rättvisa skall utöfvas.
318
En af våra större industrier till exempel, hvilken för ett eller
annat år sedan var föremål för ökad beskattning-, skulle att döma af
debatterna såväl inom Riksdagen som annorstädes åtminstone från vissa
håll just icke haft att glädja sig åt någon vidare välvillig tolkning af
känslosatsen »billigheten bör tala», därest ifrågavarande näring hade
.vid samma tidpunkt i stället skolat monopoliserats af staten, hvilket
senare föröfrigt äfven under riksdagsdebatterna framkastades.
Den som företräder en praktisk rättsåskådning måste fråga, hvart¬
hän skulle det leda, om — för att utdraga konsekvenserna af, huru ett
tobaksmonopol skulle kunna genomföras efter i betänkandet angifna
principer — landtmannen kunde förbjudas använda sin jordbruksfastighet
för odling af t. ex. säd (eller förmala sin spannmål), fabrikerna kunde
stängas, förefintliga varulager Unge hvarken förarbetas eller säljas inom
landet, handel och sjöfart förbjudas, grufdrift och skogsliandtering för¬
klaras olagliga, bruten malm och fällda träd icke förädlas, allt utan annat
vederlag till alla dem, som därigenom åsamkades direkta förluster, än
hvad statsmakterna af sin goda vilja befunnos sinnade att utgifva?
Vidare frågas: Hur är det möjligt, att den svenske medborgare,
som sökt sin utkomst i det praktiska förvärfvet, skulle med afseende
därpå vis å vis staten stå utanför lagarnes hägn, under det att sam¬
tidigt den, som funnit sitt lefvebröd genom t. ex. en statstjänst, är i sin
ekonomiska ställning skyddad för ingrepp äfven från statsmakternas sida?
Den praktiska rättsåskådningen säger:
Då det gäller att skipa rättvisa vid en intressekonflikt mellan sta¬
ten och den enskilde går det icke an att, såsom kommittémajoriteten
föreslår, låta staten, som ju både är den som framkallat konflikten och
i hvarje fall är den part, som har mest att vinna på monopolet ifråga,
efter rent godtyckliga grunder bestämma motpartens skadestånd och i
förväg förklara, att fullt skadestånd ej skall utgå. Eller skulle ett i
sig godt affärsföretag erhålla mindre värde, därför att staten uppträder
som spekulant därpå? Och dock kan det här gälla företag, som ha gått
från far till son i flera släktled, och som borde kunna få åberopa en
kanske sekelgammal häfd!
Och nog verkar det såsom ett uttryck för en i hög grad ensidig
uppfattning, då det i kommittébetänkandet heter: Visserligen gifver 1864
års näringsfrihetsförordning hvarje svensk medborgare i allmänhet rätt
att under iakttagande af vissa föreskrifter idka näring, men »dessa
stadganden tillförsäkra ju icke medborgare någonting med afseende på
berättigandets fortvara» (sid. 55).
Emellertid skulle denna tingens ordning icke alltid varit rådande,
319
Titan utgör en frukt af lagstiftningen från ett jämförelsevis nyare datum
— hvilket förhållande ju i och för sig skulle vara ägnadt att uppväcka
förvåning. — Sålunda skulle de, som idkade fabriksrörelse mellan åren
1734 och den 7? 1847 i rättsligt afseende varit lyckligare ställda än
efterkommande släkten. Från år 1734 till och med 1846 d. v. s. under
112 år voro nämligen de, som erhållit burskap till bedrifvande af fabriks¬
rörelse — med andra ord samtliga fabriksidkare — t. o. m. gent emot
staten lagligen skyddade för Övergrepp i beviljade näringsrättigheter.
Men fabriks- och handtverksordningen af den 22 dec. 1846 skulle —
fortfarande enligt kommittébetänkandet — hafva ändat detta trygghets-
tillstånd. Följande citat (sid. 58) är belysande:
»Endast burskap som vunnits före 1 juli' 1847 får alltså anses
gifva den mera konkreta, personliga rättighet att idka tobakstillverkning,
som skulle kunna — i motsats till en sådan befogenhet, som har sin
grund i den nyare lagstiftningens näringsfrihet — bestå äfven i händelse
förbud mot ifrågavarande näring komme att ingå i en eventuell mono¬
pollagstiftning.»
Till lycka för våra dagars näringsmän lär emellertid historien oss
annorlunda. Denna vet nämligen berätta, att den näringspolitik, som
synes hafva grundlagts i och med ofvan omförmälda 1847 års författ¬
ning samt utvidgats med 1864 års näringsfrihetsförordning afsåg att
frigöra näringslifvet från bland annat sådana skrankor, som bestämmel¬
serna om yrkestvång, de stränga villkoren för tillstånds vinnande att
börja köpenskap in. m. Gifvetvis beräknade man, att näringslifvet,
frigjordt från tvånget, skulle uppblomstra.
Det storartade uppsvinget på handelns och törhända ännu mera
på industriens område, hvaröfver våra dagars Sverige med rätta känner
sig stolt, hade otvifvelaktigt ej heller ägt rum, därest näringspolitiken
icke genom åberopade lagändringar i förra århundradets midt blifvit
omlagd.
Helt naturligt måste därför i första hand näringsutöfvarne inlägga
en bestämd gensaga mot en sådan tolkning af 1846 och 1864 års för¬
fattningar, att dessa skulle innebära ett prisgifvande af de ofantliga
värden, som våra näringar i nuvarande stund representera, ty med fog
kan detta sägas blifva följden, därest kommittéundersökningens resultat
beträffande rättsfrågan vore riktigt.
Ingen torde väl dock vilja bestrida, att afsikten med dessa lagar
var att utveckla och stödja näringarne, men icke att samtidigt beröfva
dem deras förutvarande, äfven af öfriga kommitterade framhållna säkra
rättsvärn. Det borde, synes mig, vara själfklart, att näringarnes rätts¬
320
ställning alls icke kan anses blifvit försvagad därför, att utverkandet af
det personliga burskapet kan ersättas med den enklare och modernare
firmainregistreringen för vinnande af rättigheten att idka rörelse.
Härvid bör äfven framhållas, att burskapet innehåller mycket annat,
som efter våra dagars åskådning icke sammanhör med rätten att idka
rörelse. I sådant hänseende skall nu blott påpekas, att burskap innebär
förpliktelse för vederbörande att kvarbo vissa år uti den kommun, där
det vunnits, samt att erlägga skatt till densamma under denna tid.
Dessa föråldrade bestämmelser, hvilka synbarligen likväl på den tiden
icke ansågos kunna skiljas från burskapsinstitutet, hafva törhända å
andra sidan ansetts vara nog anledning för att borttaga burskapets ob¬
ligatoriska sammanhängande med rätten att drifva näring. Således ännu
en anledning, hvarför lagändringen icke torde kunna anses inverkat på
sådan näringsidkandes rättsställning, som börjat sin rörelse under den
nyare formen af firmaanmälan till handelsregistret.
Såsom en lämplig utslutning på denna del af reservationen torde
tjäna nedan gifna exempel på, hvilken verkan i tillsvidare en riktning
— de andra må för den skull icke förbises — kommittéutredningens
tolkning af näringarnes rättsställning komme att utöfva, öfverförd på
konkreta fall. Enligt densamma skulle, såsom vi sett, ett såsom lagligt
förklaradt förhållande såsom rätten att bedrifva näring efter en före¬
gången inregistrering hos vederbörande myndighet, genom eu lagändring
kunna förklaras olaglig, samt en dylik författningsförändring icke kunna
skapa några rättsanspråk på staten för uppkomna förluster lika litet
från dens sida, som redan bedrefve dylik verksamhet och af densamma både
sitt lefvehröd som från den, hvilken endast hade haft för afsikt att börja
en verksamhet.
Låtom oss såsom exempel antaga, att tvänne personer äro ägare
till hvar sitt vattenfall, belägna i vattendrag, hvarest kongsådra finnes.
Bägge hafva för afsikt att utbygga sina fall. Såsom bekant utgör
kungsådran allas — och ingen särskilds — tillhörighet, men kan enligt
gällande lag af enskild få öfverbyggas under förutsättning, att Kungl.
Maj:t för hvarje särskilt fall därtill lämnar koncession och konstitueras
med en sådan en okränkbar rätt att för all framtid bibehålla de för¬
måner, som densamma medför.
Emellertid pågår för närvarande en omarbetning af vattenfalls-
lagstiftningen, och lär den för ändamålet tillsatta kommittén hafva bland
andra reformer äfven föreslagit afsevärda lättnader i de otidsenliga
ansedda nu gällande föreskrifterna beträffande öfverbyggandet af kungs¬
ådran. Huruvida en lagändring därutinnan kommer till stånd eller i
821
sa fall, i livad mån lättnader i berördt hänseende komma att genom
ny lag meddelas, är gifvetvis på frågans nuvarande stadium omöjligt
att ens gissningsvis förutsäga, men är återigen i detta sammanhang
naturligtvis af ingen betydelse, enär saken endast omnämnes för att
därur hämta exempel för ett annat syfte. Vi skola för den skull blott
såsom ett antagande uppställa det förhållandet, att en sådan lag verkligen
kommit till stånd, hvilken berättigade en hvar i allmänhet, som i öfrigt
vore därtill behörig, att i och för ett rationellt utnyttjande af vatten¬
kraften öfverbygga kungsådran, endast med iakttagande af, att anmälan
först därom göres till vederbörlig myndighet, samt att i öfrigt alla de
föreskrifter, som kunde i allmänhet vara stadgade för dvlika öfverbvgg-
nader, efterföljdes.
Nu antages, att den ene af de bägge vattenfallsägarne monterade
sitt fall, samt att detta skedde under de förhållanden, att villkoren för
kungsådrans öfverbyggande blifvit ändrade på så sätt, som nyss be-
skrifvits. Han använde sig sålunda af den allmänt stadgade rätten att
anlägga dammar öfver kungsådran. Stora kapital nedlades, men för¬
månliga kontrakt om kraftleveranser, för säg. 30 år fram i tiden, till¬
försäkrade likväl god afkastning på det nedlagda kapitalet. Fabriker
anlades, som voro afnämare till kraften. Äfven de väntade sig mycket,
mest pa grund af den billiga kraften, af hvilken de betingat sig bestämdt
antal hästkrafter till förmånliga priser. Allt var godt och väl, och så
förflöto några år.
Då inträffade, att statsmakterna återigen beslöto om revision af
vattenfallslagen. Särskild! de senast införda nya bestämmelserna be¬
träffande kungsådran ansågos af dem, som nu ägde makten, vara
olämpliga, och så slopades de. Hur gick det då med den dammbygg¬
nad, som förekommer i ofvan tagna exempel? Jo, vattenfallsägaren, som
naturligtvis icke kunde annat än tro, att, därest den nya ordningen åter
skulle upphäfvas, sådant under inga förhållanden kunde inverka på sådana
dammbyggnader, som tillkommit i kraft af gällande lagar, befunne sig
i det prekära läget, att hans dammar hade blifvit olagliga möjligen icke
därhän, att de måste utrifvas, men helt visst så, att de därefter i
händelse af behof icke kunde ändras eller tillbyggas, kanske icke ens
repareras, ty visserligen voro de lagliga, när de anlades, men »stad-
ganden därom kunna icke göra dammarne lofliga längre än de själfva
bibehållas vid gällande kraft». »Dessa stadganden tillförsäkra ju icke
medborgarne någonting med afseende på berättigandets fortvara.» Sä
låter, det i betänkandet (sid. 55), med ordet »näring» i stället för »dammar»
och i samma utredning säges, såsom vi sett, att den, som förorsakades
*41
322
förlust genom dylika åtgöranden från statsmakternas sida, icke ägde
några rättsanspråk på ersättning. Vattenfallsägaren nr 1 vore i detta
afseende likställd med vattenfallsägaren nr 2, hvilken senare endast haft
för afsikt att montera sitt vattenfall och därvid öfverbygga kungsådran,
men icke för ändamålet träffat särskilda anstalter, verkställt några arbeten
eller iklädt sig förbindelser om kraftleveranser. Än mera skriande och
stridande mot den praktiska rättsåskådningen blir förhållandet emellan
förenämnda vattenfallsägare nr 1 och en tredje, som på grund af de
gamla bestämmelserna erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att öfverbygga
kungsådran, och som ju därför med tillämpning af kommittémajoritetens
och professor Björlings åsikt skulle såsom innehafvare af en på det
sättet förvärfvad 'rättighet sitta fast och orubbad för alla tider, och icke
utan full ersättning behöfva vika ens för Kungl. Maj:ts och Riksdagens
förenade makt.
Det förefaller ju uppenbart, att här finnes en stor åtskillnad i
rätten för den ena — ägaren nr 1 — att fordra ersättning jämfördt
med den andre — nr 2 —, men denna rättsliga skillnad erkännes icke
i kommittéutredningen, efter utlåtandet att döma,
Härmed skulle ersättningsfrågan vara belyst äfven från den prak¬
tiskt rättsliga sidan. Den förebragta framställningen i sin helhet har
skolat visa, dels huru oförenlig med ett viktigt samhällsintresses —
tryggheten för den enskilda äganderätten — existens en tillämpning af
en sådan åskådning, som den, hvilken frambäres i kommitténs betänkande
skulle utgöra, dels ock att denna åskådning saknar stöd i gällande lagar
(jmfr Reuterskiöld och Winrotli) moderna rättsprinciper (jmfr Groten-
felt) samt slutligen hos den allmänna rättsuppfattningen i vårt land.
Avgående på Sedan motiveringen till reservationens lmfvudafdelning därmed är
skadeståndet slutförd, så återstår att försvara min jämväl i det föregående påpekade
för fastställas, afvikande mening med öfriga kommitterade, rörande på hvilket sätt
uppskattning af skadeersättningen bör ske, när i händelse af stats-
monopol på tobak, staten blefve förpliktigad att utgifva dylik till den,
som komme att beröfvas sitt lagliga näringsfång och i öfrigt leda
intrång i sin egendom.
I sådant afseende skall härnedan först angifvas, i hvilka stycken
meningarne inom kommittén äro skiljaktiga beträffande detta spörsmål.
Min mening är, att staten icke kan på sig öfverföra sådan egen¬
dom som den enskildes affärsföretag samt förvärfva rätten att göra intrång
i därtill hörande fast eller lös egendom annorledes än med tillämpning
af de grunder, som finnas fastställda för expropriationsförfarande. Denna
mening delas icke af kommitténs öfriga medlemmar. Betänkandet säger
i detta hänseende: (sid. 63)! »Att öfverlåta fastställandet af ersättnings¬
beloppen åt domstol eller skiljemän, såsom någon gång blifvit ifrågasatt,
torde däremot icke rimligtvis kunna ske på grund af ersättningsfrågans
säregya karaktär» samt å sida 183 »Staten kan, såsom jämväl förut anförts,
vid inlösnings- och ersättningsbeloppens fastställande använda uteslutande
egna organ eller medgifva ett större eller mindre inflytande åt de ersätt-
ningsberättigade. I sistnämnda hänseende har, bland annat, i den förut om-
förmälda af chefen för finansdepartementet till kommitterade remitterade
skrifvelsen från ett antal tobaksfabrikanter framhållits, hurusom fast¬
ställandet af inlösnings- och ersättningsbeloppen borde ske genom expro¬
priationsförfarande. Expropriation kan emellertid icke enligt gällande
lag påkallas i ett fall sådant som det förevarande. Och i det före¬
gående har framhållits, att afgörande medelst expropriation eller genom
skiljemän af hithörande frågor bör vara uteslutet af rent principiella skäl.»
Följande orsaker föranleda, efter hvad som synes, öfriga kommit¬
terade att för sin del underkänna expropriationsinstitutets användbarhet
i förevarande fall.
»Expropriation kan icke enligt gällande lag påkallas i ett fall sådant
som det förevarande.»
På grund af ersättningsskyldighetens »säregna karaktär» samt »af
rent principiella skäl bör expropriation icke förekomma».
Kommittémajoritetens hufvudskäl mot expropriationsförfarandets
tillämplighet i detta fall bär gifvits en exclusiv och koncentrerad form i
första momentet, hvars kategoriska förklaring uttryckt med andra ord
skulle hafva lydt:
»Eftersom inga i lagtextform speciellt lämnade föreskrifter finnas,
Indika innehålla något om expropriationens tillämplighet å sådan egen¬
dom, hvarom här är fråga, så bör staten icke heller använda ett dylikt
tillvägagångssätt.»
Till att börja med bör då erinras om, att några bestämmelser i
gällande expropriationsförfattningar, med afseende på hvad som bör af
statsmakterna iakttagas beträffande förvärf af, respektive intrång i sådan
privategendom, som ifrågakommer vid införande af statsmonopol å viss
näring kunna så mycket mindre förekomma, som ju redan på 1780-talet
324
ett af städernas borgerskap afgifvet Riksdagsbesvär innehöll en reserva¬
tion mot hvarje monopol å inom Sverige bedrifven näring (det skall
anmärkas, att denna reservation föranleddes just af ett Gustaf III:s projekt
till tobaksmonopol) samt vidare regeringsformens § 60, innehållande
stadgande om förbud för Konungen att »några monopolier fastställa»,
afl mången ja kanske flertalet hittills tolkats så, att monopol icke utan
grundlagsändring kan införas.
Dessa anförda omständigheter allenast torde säkerligen utgöra
orsak nog, hvarför gällande lag icke gärna kan innehålla föreskrifter,
om att expropriation skall »påkallas i ett fall såsom det förevarande».
Och dessutom förefaller det naturligt, att man icke börjat lagstifta
om bisakerna, när hufvudsaken — själfva monopolinstitutet — legat sa
i fjärran, som man hittilldags ansett om detsamma.
Man skulle kunna förstå en argumentering, som hade riktat sig
öfver hufvud mot begreppet expropriation. Men då expropriation är ett
för svensk lagstiftning välbekant rättsinstitut, måste det förvåna, att ett
dylikt förfarande icke kunnat förordas äfven af öfriga kommitterade.
Nära nog egendomligt verkar el t sådant skäl, som att expropria¬
tion icke kan påkallas i detta fall, därför att gällande lag icke innehåller
några speciella föreskrifter just därom. Ty hvarför skulle icke de till
den nuvarande expropriationslagstiftningen hörande författningarna kunna
ökas med ytterligare en, som afsåge ett sådant förvärf för statens räk¬
ning jämte därmed sammanhörande frågors ordnande, hvilka blefve en
följd af ett statsmonopols införande?
Man är med anledning af kommittébetänkandets innehåll beträf¬
fande denna punkt måhända rent af frestad att fråga, om svenska ex-
propriationsinstitutet, hvilket såsom bekant förskrifver sig från 1734,
verkligen stått stilla ända sedan dess, så att dess omfattning alltjämt
är begränsad till det eller de föremål, som lades under detsamma, när
det införlifvades med svensk lagstiftning för snart två sekler tillbaka.
Men när man så erfar, att ett stillastående i berörda hänseende så mycket
mindre varit fallet, som bemälda rättsinstitut tvärt om vunnit en
nära nog exempellös utveckling, hvilket i en härnedan lämnad redo¬
görelse till någon del skall visas, så förefaller det ännu mera oförklar¬
ligt, att den i första momentet angifna orsaken skulle kunna tilldelas
en sådan betydelse, som att kunna lägga afgörande hinder i vägen för
ett expropriationsförfarande, när enskild egendom skall afstås eller en¬
skild lida intrång uti sådan, vid det eventuella tobaksmonopolets in¬
förande.
325
Härnedan i sammandrag lämnade återblick öfver expropriations-
institutets historia i Sverige jämte till densamma fogade, af mig såsom
lämpliga ansedda jämförelser med afseende å ett tobaksmonopol torde
ytterligare bevisa, att de af kommittémajoriteten framburna skälen mot
expropriationsförfarandets tillämplighet i förevarande fall icke äro starka
nog för att gifva anledning till användande af andra för oss förut
okända metoder. Däremot torde redogörelsen i fråga vara ägnad att
bevisa, att det af mig framhållna expropriationsförfarandet just bör vara
den enda väg, på hvilken staten tvångsvis äger att förvärfva de privata
affärsföretagen likasom företaga de därvid oundvikliga inskränkningarna
i den enskildes förfoganderätt öfver hans fasta såväl som lösa egendom.
I sådant afseende bör först uppmärksamheten fästas på ett i och för
sig ganska märkligt sammanträffande af omständigheter, nämligen att
samtidigt med tobaksbeskattningskommittén en annan därtill särskilt
förordnad kommitté utarbetat förslag till revision af samt tillägg till
expropriationsförfattningarne.
Betänkandet, som aflämnades den 15 september 1910, gifver mycket
af särskildt stort intresse med afseende på den med ett monopols infö¬
rande förbundna inlösnings- och ersättningsfrågan. Tillika skall påpekas,
att betänkandet utgjort hufvudkällan till följande framställning.
Expropriationsinstitutet var under första skedet af sin tillvaro
visserligen ganska begränsad!, men afsåg likväl vid tiden för sin till¬
komst 1734 att göra slut på den sorts rättsordning, hvars karaktär
bäst belyses genom följande citat ur omförmälda expropriationskommittés
betänkande.
»Regeringsmakten tog eller lät andra representanter för det all¬
männa taga, hvad som ansågs nödvändigt, stundom med stundom utan
ersättning till ägaren.»
De ständiga krigen under 1600- och 1700-talen hade skapat en
anda, hvars valspråk lydde: den starke tager, när han behöfver —
och gällde detta i snart sagdt samma grad det egna landet som det
främmande. Belysande exempel härpå äro de genom svenska historien
kända reduktionerna under Karl X:s och Karl XI:s regeringar samt
Karl XII:s åtgärd, att med Görtz mynttecken såsom valuta lägga beslag
på allt redbart mynt och allt omyntadt silfver, som kunde påträffas.
Visserligen torde domen öfver dessa förfaranden, sedda i sin tids
belysning och i betraktande af, att svåra krisförhållanden rådde, icke
kunna göras allt för hård, men otvifvelaktigt bidrogo desamma, hvilka
ur rättssynpunkt naturligtvis äro i hög grad förkastliga, att snedvrida
rättsbegreppen och skapa ett osäkerhetstillstånd i den enskilda ägande-
Sammandrag
af expropria-
tionsinstitu-
tets utveckling
i Sverige.
326
rätten äfven under tider, då förhållandena i landet i öfrigt voro nor¬
mala. I »det allmänna intressets» namn afhändes nämligen alltjämt
den enskilde sin egendom och lagliga rättigheter i bästa fall med ringa
vederlag oftast kanske utan någon som helst ersättning. Därvid må
man med skäl tala om rättskränkning i dess mest upprörande form, tv
äfven om intrånget i äganderätten föranleddes af »ett allmänt behof»,
så kan ingen anledning gifvas, hvarför den, som blef lidande, icke
erhöll fullt vederlag. Oförmåga hos staten att betala en blygsam
penningesumma för de värden, som gång efter annan allt efter behof
togos ifrån den enskilde, var naturligtvis icke orsaken till regerings¬
maktens sätt att handskas med medborgarnes egendom.
Förhållanden som dessa, hvilka utgjorde en kvarlefva från krigs-
och kristider, voro själffallet icke förenliga med landets kulturella och
ekonomiska utveckling. Då tillkom expropriationslagstiftningen, hvars
hufvudsyfte var för att tala med kommittén »att gifva uttryck åt ägande¬
rättens principiella otänkbarhet». Svenska lagstiftarne 1734 voro
otvifvelaktigt nog framsynta för att inse, att ett lands välstånd icke
befordrades genom handlingar, som, äfven om de till billigt pris till¬
godosågo statsintresset, kränkte innevånarnes rättsskydd. Det då grund¬
lagda svenska expropriationsinstitutet innebär något af bestående värde
i lagstiftningsväg. Därpå tyda de många och olikartade områden,
Indika detsamma efter hand kommit att omfatta intill våra dagar.
Första lagbestämmelsen på området inskränkte sig sålunda till att
förordna om marks afstående till landsvägar, hvarvid kronan ägde att
ersätta sådan mark, som vore af värde. Men redan så jämförelsevis
tidigt som 1824 hade utvecklingen fört därhän att expropriation kunde
äga ruin, för beredande af väg till hamnar, lastplatser o. d. Vidare till
allmänna byggnader på landet eller i stad, gator, torg, allmänna vatten¬
farleder, uttappning eller sänkning af sjö, strömrensning eller annan
vattenafledning.
1845 moderniserades och utvidgades förordningen ytterligare.
1854 års författning, gällande telegrafledningar och tillkommen på grund
af en kungl. proposition, tilldrager sig särskild uppmärksamhet genom
sin motivering, hvars innebörd kan sägas återigen blifvit aktuell såsom
tjänlig till ytterligare en motvikt till en sådan åskådning, som att ex-
propriationsförfarandet icke skulle kunna tillämpas vid tobaksmonopols
införande, därför att lagen icke säger något om denna sak. Enligt
expropriationskommitténs betänkande skulle nämligen åsyftade motive¬
ringen hafva innehållit.
327
»Med afseende å elektriska telegrafers stora nytta för det allmänna
ansåg dock Kungl. Maj:t, enligt hvad han därefter meddelade Riks¬
dagen, det vara af vikt, att anläggning af dylika inrättningar, hvarvid
telegraflinjen ofta måste anbringas öfver eller under jord eller lägenhet
tillhörig enskild man, ej måtte kunna förhindras af ägaren till sådan
jord eller lägenhet genom vägran att däraf upplåta, hvad som för ända¬
målet vore behöfligt. 1845 års förordning syntes på de inom Riks¬
dagen angifna skäl ej tillämplig på ifrågavarande förhållanden. Kungl.
Maj:t fann därför särskilda bestämmelser vara af behofvet påkallade för
detta af lagen ej förutsedda fall, och då desamma lämpligen sgntes höra
intagas i författningen om jords eller lägenhets afstående, lät Kungl. Maj:t
utarbeta förslag till ändrad lydelse af 1, 2, 13, 14, 20 och 24 § i 1845
års förordning».
Statsmakterna önskade alltså bygga telegrafledningar, hvarvid man
genom ledningars framdragande blefve tvungen att göra intrång uti
enskilds egendom. Men »expropriation kunde icke enligt gällande lag
påkallas i ett sådant fall som de (då!) förevarande». Den omständig¬
heten föranledde emellertid likväl icke statsmakterna att med afvikande
från häfdvunnet tillvägagångssätt taga ersättningsfrågan i egna händer.
Nej, man gjorde helt naturligt ett sådant tillägg till de förut existe¬
rande expropriationslagarne, att det täckte ett dylikt af lagen icke
förutsedt fall.
1866 genomgingo expropriationsstadgandena en grundlig omänd¬
ring och anpassades efter dåvarande förhållanden.
Ifrågavarande rättsinstitut synes under sin utveckling så små¬
ningom i vissa delar kommit in uti ett nytt skede. Sålunda bör fram¬
hållas, hurusom expropriationsförfarandet, från att ursprungligen endast
hafva afsett förvärf af fast egendom, senare kom att gälla äfven ersätt¬
ning för gjorda intrång i fast egendom, utan att fastigheten för den
skull afliändes ägaren.
Af särskild! intresse är att se, huruledes förordningen dessutom
redan tidigt utsträcktes till att äfven omfatta i viss mening lös egendokn
samt egendom af immateriellt värde. Detta skedde första gången genom
1880 års författning, då det bestämdes, att enskilds nyttjanderätt till
vattnet kunde genom expropriation honom afhändas i sådana fall, där
kommuner för sina vattenledningar voro nödsakade att bortleda vattnet
ur vattendrag. Ett tillägg därtill utgör 1900 års förordning, hvari det
stadgas, att ägare till fast egendom skall afstå mark eller tåla inskränk¬
ning i äganderätten med hänsyn till skyddande mot förorening af vatten
i vattenledning.
328
I tillämpningen kan detta stadgande under vissa förhållanden
komma att beröra värden af immateriell natur såsom fabriksrörelse.
Antag t. ex., att föroreningarna härledde sig från en sulfitfabrik, belägen
invid vattendrag, hvarifrån vattenledningsvatten toges. Sulfitfabrika¬
tionen kan, redan på grund af att därtill erfordras vatten, icke för¬
läggas hvart som helst, och är för förläggningen dessutom bestämmande
tillgången af råvara. Man torde på grund häraf kunna tänka sig ett
fall, då en sulfitfabrik skulle, därest den blefve förhindrad att fritt bruka
och utsläppa vattnet, som användts vid fabrikationen, blifva nödsakad
att upphöra med verksamheten, hvarvid anläggningen blefve värdelös
och vidare förlust för ägaren uppkomme därigenom, att han ginge miste
om den vinst, som uppstått å rörelsen. Om vi antaga, att kommun,
som ägde vattenledningen i fråga, påkallade expropriation för för¬
hindrande af, att sulfitfabriken på sätt som dittills brukade vattnet,
samt det därvid ådagalades, att driften måste nedläggas, därest denna
inskränkning skulle ske, så komme skadeståndet helt naturligt att
inbegripa såväl förlust för nedgång i värdet af fastigheten och inven¬
tarierna som jämväl för upphörd näringsverksamhet.
1902 utsträcktes rätten att expropriationsvis framdraga elektriska
kraftledningar öfver annans mark till att omfatta jämväl sådana anlägg¬
ningar, som afsåge att bereda drifkraft åt industriella anläggningar,
Indika finnas vara af större betydelse för det allmänna, ehuru de i
ö frigt innehafvas af enskilda.
1904 tillkom rätt för enskild gentemot annan enskild att under
vissa förhållanden medelst expropriation erhålla nyttjanderätt till den
sistnämndes mark i och för framdragande af linbanor.
1909 beslöts ett tillägg till 1866 års expropriationsförfattning af¬
seende att betrygga genomförandet af de samtidigt utfärdade lagarna
angående naturminnesmärkens fredande och angående nationalparker. Åter¬
igen en åtgärd ägnad att jämföras med monopolfallet.
Hvarför förbjöd man icke genom lagstiftning helt enkelt ägarne
till dylika naturminnesmärken att använda desamma, såsom de funno
för godt, likaväl som man skulle enligt tobaksbeskattningskommitténs
betänkande kunna förbjuda tobaksfabrikant att förbruka sitt lager af
t. ex. halffabrikat (sådant kunde icke gärna exporteras) och i bägge
tallen läte ersättningen bero af, hvad staten af sin goda vilja kunde vara
sinnad att utgifva, men utan någon rättslig skyldighet därtill? och
vidare, hvarför förbjöd man icke — när sådant vore önskvärdt —
innehafvare till för nationalpark lämplig fastighet att använda den för
det ändamål, hvartill den för honom är tjänlig, likaväl som man skulle
329
enligt åberopade kommittébetänkande kunna ålägga tobaksläbrikant att
upphöra med utnyttjande af hans fastighet för det ändamål, hvartill den
vid uppförandet afsetts och i bägge fallen lämnade möjlig ersättning-
blott i den utsträckning, som statsmakterna själfva finge bestämma?
Synbarligen ansågo äfven 1909 års lagstiftare, som ordnade dessa
frågor, att expropriationsvägen var den enda, som öfverensstämde med
den allmänna rättsåskådningen.
För att visa, dels huru man i ett afseende tidigare förfarit och
dels af expropriationskommitténs betänkande att döma, huru det inom
den kommittén ansetts böra i ett annat afseende förfaras, när ett allmänt
intresse skall skaffas behörighet att inkräkta på den enskildes egendom,
förtjänar framhållas lagen om enskilda skogar af 1903, samt expropria¬
tionskommitténs förslag, rörande »särskilda bestämmelser om expropriation
af ödelagd skogsmark».
Den öfverhandtagande skogssköflingen utan hänsyn till återväxten
gaf upphof till 1903 års skogslag, enligt hvilken den som t. ex. kal¬
hugger skogsmark är förpliktad att sörja för återväxten.
Naturligtvis kan från allmän synpunkt sedt det vara lika viktigt,
att sådan mark, som redan före 1903 års skogslags införande var kal¬
huggen, åter gjordes skogbärande, som att inga nya kalmarker finge
uppstå. Denna mening har jämväl tagit sig uttryck i riksdagsmotioner.
Expropriationskommittén' har i sitt afgifna betänkande äfven beaktat
denna fråga och uppgjort ett förslag i häntydt syfte.
Af hvad som i denna senare sak sålunda anförts, kunna tvänne
slutsatser dragas, hvilka synas vara väl ägnade att samtidigt jämföra
med de i tobaksbeskattningskommitténs betänkande uttalade meningarne,'
mot hvilka min reservation är riktad, nämligen:
1) Ehuru i ett allmänt intresse kunde kräfvas, att kalmarker i
allmänhet, oafsedt under hvilken tid de uppstått, skulle göras skog¬
bärande, så läto 1903 års lagstiftare sig likväl icke ledas blott och bart
af hänsynen till det allmänna intresset, hvadan lagen icke heller tillädes
tillbakaverkande kraft. Sådana kalmarker, som redan förefunnos, och
hvilka således tillkommit på grund af ett lagligt förhållande, lämnades
orörda af lagstiftningen, men däremot förhindrade man tillkomsten af
nya. Senare har man emellertid sökt utvägar för att kunna tvinga
äfven innehafvare till gamla kalmarker att sörja för återväxt af skog,
men alla synas vara eniga om, att dylikt intrång i enskild egendom får
endast ske efter häfdvunna principer d. v. s. expropriationsvägen.
Månne icke dessa fall bevisa, att man erkänt rättsskillnaden mellan
ett redan existerande, i laga ordning tillkommet förhållande, och ett
42*
330
sådant som val på grund af lagen kunde skapats, men som icke blifvit
verklighet.
2) Expropriationsväsendet tilldelas — därest expropriationskom-
mitténs förslag (i åsyftad del) upphöjes till lag — en fullkomligt ny
uppgift, hvilken såväl till sin grund beskaffenhet som framför allt till
resultatet i hög grad kommer att skilja sig från, hvad som hittillsdags
varit föremål för tvångslagstiftning i berörda hänseende.
Hittills har sålunda expropriationsförfarandet gått ut på att för
tillgodoseende af ett allmänt intresse kunna möjliggöra 1) att enskild
af händes fast egendom (för t. ex. kommunikationers räkning); 2) att
nyttjanderätt till fast egendom förskaffas (linbanor för framdragande af
elektriska ledningar o. d.); 3) att lös egendom förvärfvas (vattenrätt till
vattenledningar); 4) vidare att inskränkningar kunna vidtagas i för¬
foganderätt till såväl fast som i sammanhang därmed äfven egendom
af lös natur (t. ex. förhindrande af förorening af vattenledningsvatten);
5) och slutligen inskränkningar i förfoganderätten öfver enskild tillhörig
lös och fast egendom (i och för naturminnesmärkens fredande och an¬
gående nationalparker).
Numera har äfven föreslagits, att expropriationsinstitutet skall
utsträckas jämväl till att, beträffande gamla kalmarker, tjäna till hotelse
i afsikt att tvinga jordägare att använda sin fastighet just för ett visst
ändamål.
Slutliga ändamålet med detta sistnämnda lagförslag är nämligen,
såsom längre ned skall visas, att skapa sådan egendom — nämligen
skog — hvars själfva tillvaro kan anses utgöra ett allmänt intresse utan
att på något sätt göra staten eller någon annan allmän institution eller
allmänt intresse till ägare däraf eller ens låta dem åtnjuta direkt fördel
af intrånget i egendomen i fråga.
I sådant afseende säges i expropriationskommitténs motivering:
»1907 års lagutskott framhöll såsom gifvet, att innan expropriation
ägde ruin, skulle antingen konstateras, att ägaren ej ville eller kunde
själf sätta marken i skogsbärande skick, eller i motsatt fall lämna honom
tid att själf företaga skogsarbetena. Äfven dessa förhållanden hafva
beaktats i förslaget. Slutligen har med föredöme särskild! från fransk
lagstiftning, ägaren af den fasta egendom, till hvilken marken förut hörde,
förklarats berättigad att återlösa densamma, då återväxt kommit till stånd.
I och med det att marken ånyo är skogsbärande, är syftet för expropria-
tionen fylldt.»
Denna kommitté hyser, såsom synes, inga betänkligheter att —
när man medelst expropriation kan uppnå ett allmännyttigt ändamål
331
— i sådant syfte undanrödja ett hinder, som enligt tobaksbeskattnings-
kommitténs betänkande skulle bestå däruti, att gällande lag icke inne¬
håller uttryckliga föreskrifter, att expropriation skall ske, och icke heller
låter sig den förstnämnda kommittén skrämmas af, att ersättningsfrågan
är af synnerligen »säregen karaktär» samt helt och hållet olika, hvad
som i detta afseende hittills förekommit.
Såsom en motsats må anföras, att tobaksbeskattningskommitténs
majoritet afstyrker expropriationsvägens anlitande vid tobaksmonopolets
införande, oaktadt, såsom äfven den föregående framställningen i ämnet
visat, det därvid endast blefve fråga om sådana fall, hvilka hvart och
ett för sig redan äga sin fulla motsvarighet i gällande expropriations-
lagstiftning.
Ytterligare bör påpekas, hvad som expropriationskommittén äfven
framhåller, nämligen att det ej blott är deri egentliga expropriations-
lagstiftningen, som innehåller stadgande om skyldighet för jordägare
att i det allmänna intresset afstå mark eller tåla inskränkning i sin rätt
att förfoga däröfver. Äfven på flera andra håll, särskild! inom stads¬
planlagstiftningen, vattenrätten och grufrätten förekomma dylika bestäm¬
melser. Jämväl fx-amhålles, att det säkerligen icke kan ifrågasättas att
sammanföra hela denna tvångslagstiftning till en enhet.
Beträffande slutligen möjlighet till en expropriation af lös egendom,
(uppenbarligen menas då lös egendom af i expropriationshänseende fri¬
stående natur i motsats till sådan lös egendom, som i liknande hän¬
seende anses sammanbunden med fast egendom och på grund af denna
sin natur äfvenledes enligt gällande författning kan blifva föremål för
expropriation, såsom i det föregående också visats) må framhållas.
Genom 17 § i förordningen af 16 maj 1884 angående patent
förklaras patenträtt ej utgöra .hinder för, att patenterad uppfinning upp-
låtes till allmänhetens fria begagnande eller utöfvas för statens räkning,
om Konungen pröfvar sådant nödigt samt hänvisas i fråga om sättet för
ersättningens bestämmande till expropriationsför ordningen.
Att tjäna till jämförelse med hvad som föreslagits af tobaks-
beskattningskomnjitténs majoritet beträffande förvärf af lös egendom af
immateriell natur för statens räkning vid monopols inrättande till¬
kommer största intresset denna bestämmelse, som stadgar, huru staten
skall förvärfva annan dylik lös egendom, nämligen annans patenträtt.
Om staten ansåge sig böra förvärfva rätten till en viss, i gång
varande tillverkning af exempelvis krut, hvars framställningsmetod vore
patenterad, det vill säga under vissa år utgjorde uteslutande tillverkarens
egendom, så måste staten med anlitande af en särskild för dylikt för-
332
värfsändamål stiftad lag, byggd på expropriationsprincipen, betala fulla
värdet, för det som tages. Men om staten anser sig böra förvärfva
rätten till alla i gång varande tillverkningar af t. ex. snus, tuggtobak
in. m., hvilkas framställningsmetoder visserligen icke skyddats genom
patent, men hvilka fabrikanterna och kanske deras förfäder före dem
under mera än ett århundrade (härpå finnas flera exempel) ändock vetat
själfva bevara såsom uteslutande sin egendom, då skulle staten vara
behörig att enligt tobaksbeskattningskommitténs betänkande tvinga sig
till djdik egendom mot en ersättning, hvars storlek den själf finge
bestämma, och hvilken komme att endast i viss mån motsvara verkliga
värdet.
Tobaksrecepterna äro visserligen icke skyddade genom patent.
Detta likväl merändels af den orsaken, att man icke velat prisgifva sin
hemlighet, hvilket ju alltid blifver följden, när patentet efter 15 år utgår.
Flertalet af de förefintliga recepten torde emellertid gifvetvis när som helst
kunna patenteras, och därmed vore t. o. m. den sista lilla formella
skillnaden mellan de båda exemplifierade fallen — krutreceptet å ena
sidan samt snusreceptet och tuggtobaksreceptet å andra sidan —
aflägsnade.
Nu skall man emellertid ej tro, att en patenterad tillverknings¬
metod af t. ex. snus, tuggtobak, nikotinfria cigarrer in. in. skulle i
händelse af tobaksmonopol stå sig säkrare än de andra, här förut be-
skrifna, icke patenterade, ty ingen torde väl vilja göra gällande, att
innehafvare af patent på framställning af en viss sorts snus eller tugg¬
tobak eller nikotinfria cigarrer skulle vara berättigade till ersättning
efter lagen om expropriation af patent, under det att samtidigt andra
skulle kunna förnöjas med ett godtyckligt lämnadt skadestånd. Nej, man
skulle kunna förbjuda all tillverkning af tobak enligt kommittébetän¬
kandet, och därpå skulle staten kunna förklara, att utan någon dess
skyldighet skulle den likväl i någon mån lämna ersättning. Emellertid
komme sådan icke att utgifvas, med mindre vederbörande fabrikant öfver-
lämnade tillverkningsreceptet till staten (se sid. 197). Sedan må ensam-
innehafvandet därtill bevaras genom patenträtten eller hemligheten, detta
betyder vid det tillvägagångssätt för förvärf af tobaksfabrikanternas
egendom, som i betänkandet föreslås, gifvetvis lika litet. Ty visserligen
kunde staten ännu mindre taga ifrån den ene hans hemlighet till en
tillverkningsmetod, än den andre hans patenterade rätt till en sådan,
men man förklarade ju blott, att den som icke frivilligt lämnade ifrån
sig tillverkningsrecepten på de villkor, som staten själf stipulerade,
erhölle ingen ersättning för nedgång i fastighetsvärdet, ej heller inlöstes
333
lians lager (upparbetas finge det ju icke heller) och slutligen inget
vederlag för själfva affären. Hvad skulle den enskilde företaga sig
gent emot ett sådant maktspråk? Han kunde ju lika litet i det ena
som det andra fallet själf hafva någon nytta af receptet i fråga, efter¬
som tobakstillverkning vore förbjuden och allt innehaf af råtobak olagligt.
Det skall i förbigående påpekas, att därest kommittémajoritetens
uppfattning om sättet för ersättning i händelse af tobaksmonopol vore
riktig, så skulle detta förhållande på ett betänkligt sätt ingripa rubbande
jämväl på patenträttens säkerhet.
Den härmed afslutade redogörelsen för några mera betydelsefulla
tillfällen, då expropriation nu kan komma till användning eller före¬
slagits till användning visar tillräckligt, huru omfattande lagstiftningen
på området redan blifvit, samt att institutets tillämplighet icke synes
kunnat begränsas utan fast mer måst följa utvecklingen på andra om¬
råden. Ej heller lärer något substitut för expropriationsförfarandet
kunna påvisas naturligtvis med undantag för de fall, då förvärf för det
allmännas räkning sker på frivillighetens väg genom underhandlingar.
Man styrkes i sin uppfattning om, att utvecklingen af institutet
ifråga bör följa samma lagar som hittills och således äfven komma till
användning vid ett eventuellt tobaksmonopols införande, af expropriations-
kommitténs följande yttrande:
»Att fullständigt uppräkna de expropriationsanledningar, som kunna
förtjäna beaktande, är knappast genomförbart, äfven om man endast
tager hänsyn till närvarande förhållanden. Den förut lämnade redo¬
görelsen för de redan från skilda håll framkomna önskemålen ifråga om
expropriationsmöjlighetens utsträckande till nya områden visar tydligt
nog, huru mångskiftande anspråk i sådant afseende ställas på lagstift¬
ningen. Det ligger ock i sakens natur, att så skall ske mer och mer. Ju
längre utvecklingen fortskrider, desto mer omfattande och olikartade
blifva det allmännas uppgifter och desto talrikare blifva därför äfven de
fall, då vid en konflikt mellan allmänt och enskildt intresse det förra
bör hafva medel att förverkligas genom tvång om så behöfves. Otvifvel¬
aktigt är väl också att för närvarande den uppfattningen alltmer gör
sig gällande, att staten icke skall stå såsom blott en åskådare af striderna
inom näringslifvet och på andra i och för sig enskilda områden utan
ingripa ordnande, vägledande och stödjande i den mån den äger förut¬
sättningar härför och dylikt ingripande kan ske, utan att det enskilda
initiativet slappas. Att då genom lag noggrant begränsa de fall, i hvilka
det allmänna skall få utöfva eu sådan tvångsrätt som expropriationen,
låter åtminstone icke förena sig med några förhoppningar om, att lagen
334
skall få äga bestånd orubbad under en något så när afsevärd framtid.
Tvärtom skulle säkerligen ständigt nya och mången gång berättigade
anspråk på lagens fullständigande framträda. Hvad man känner om
de nuvarande expropriationsbehofven bär för öfrigt i ej ringa grad till¬
fällighetens prägel. Vissa önskemål hafva på grund af en eller annan
omständighet funnit målsmän, som bragd dem till offentligheten, men
man har knappast anledning antaga, att icke andra kanske lika behjär-
tansvärda behof på något håll kunna förefinnas utan att ännu hafva
kommit till allmän vetskap.
Det är också ett spörsmål af den mest svårlösta och grannlaga
natur att vid en viss tidpunkt med den allmängiltighet, hvarförutan
en bestämmelse icke bör, upphöjas till lag, afgöra, hvilka särskilda ända¬
mål böra framför andra gynnas med expropriationsrätt. Såsom redan
norrlandskommittén framhöll, är frågan, huruvida en expropriationsrätt af
visst slag bör anses tillåtlig och lämplig, icke en juridisk principfråga
utan en praktisk lämpliglietsfråga. Uppfattningen om hvad allmänt behof
klöfver, växlar efter tidsförhållandena och efter en hvars politiska och
sociala åskådning. Säkerligen skall på detta område liksom på andra
icke sällan inträffa, att önskemål, hvilka vid sitt första framträdande,
verka såsom hugskott utan reellt underlag, inom kort vinna allmänt
erkännande såsom berättigade.»
Af hvad som sålunda i expropriationsfrågan framhållits kunna
jämväl tv änne viktiga slutledningar dragas nämligen-:
1) Att expropriationsinstitutets tillkomst och utveckling bör ut¬
göra en borgen för, att vid de tillfällen, då enskilds egendom fäst eller
lös måste för ett allmänt behof afstås eller intrång däri göres, sådant
skall ske på ett för den lidande så tillvida betryggande sätt, att han
åtminstone icke förorsakas direkt ekonomisk förlust.
2) Att en för oss såsom kulturstat lämplig och värdig lagstift-
ningspolitik i berörda hänseende är att oryggligt följa de vägar, som
inslogos för snart 180 år sedan, samt att en afvikelse härifrån vore att
i viss mån återgå till ett osäkerhetstillstånd för den enskildes rätt, som
rådde på 1600-talet.
Sedan genom den härmed lämnade framställningen — särskild! af
expropriationsinstitutets utveckling — torde bevisats, att det i kommitté¬
betänkandet framförda första skälet mot expropriationsförfarandets till¬
lämplighet vid tobaksmonopols införande i Sverige — nämligen obe¬
fintligheten af sådana bestämmelser i gällande lag, som föreskrifva ett
dylikt förfarande i ett fall som detta — icke är af beskaffenhet att
kunna tillmätas någon betydelse, vilja vi granska de andra framdragna
335
skälen mot expropriationsförfarandét, nämligen att ersättningsfrågans i
förevarande fall säregna karaktär samt att rent principiella skäl skulle
omoj liggöra expropriation.
Dessa senare argument hafva, — skall först påpekas — redan
gendrifvits i den föregående framställningen, af hvilken framgått, att
tidigare lagstiftare vid olika tillfällen icke afvikit från expropriations-
vägen, då staten skulle förvärfva enskild egendom, af en sådan anledning,
som att ersättningsfrågan varit af »säregen karaktär». Ej heller synas
de någonsin hafva befarat att äfventyrliga principer skulle skapas.
Tvärtom har, såsom i det föregående visats, expropriationsförfarandét
dels allaredan kommit till användning dels föreslagits vid fall af i
väsentlig grad mera säregen beskaffenhet (t. ex. naturminnesmärkens
fredande, kalmarker m. 11.), än som i händelse af monopol skulle ifråga¬
sättas, och likväl har icke försports några så farliga följder däraf, att
vid förnyade lagstiftningstillfällen man funnit anledning försöka' med
andra, opröfvade åtgärder på tvångslagstiftningens område.
Den härmed afslutade utredningen med afseende på expropriations-
förfarandets principiellt lagenliga tillämplighet vid ett eventuellt tobaks-
monopols införande torde hafva visat, att intet af de i kommittébetän¬
kandet däremot framhållna skälen är hållbart, alldenstund det tvärtom
bevisats, hurusom expropriation snart sagdt sedan sekler tillbaka vid de
mest olikartade tillfällen just varit det förfaringssätt, hvarigenom på lag¬
stiftningsväg möjliggjorts intrång i den enskildes egendom och rättig¬
heter, när sådant krafts för ett allmänt intresse, hvadan således samtidigt
torde blifvit bevisadt, att, på sätt jag i min reservation framhållit, expro¬
priation bör utgöra den väg, på hvilken vid ett eventuellt tobaksmonopol
uppskattning af ersättning bör ske ej mindre för intrång i de enskildas
förfoganderätt öfver dem tillhöriga fastigheter, inventarier, varulager
in. in. än äfven för affärsföretagen och slutligen rätten att utöfva sina
yrken, hvilket allt komme att afhändas dem.
Med hänsyn till tillvägagångssättet i öfrigt beträffande godtgörelse
åt de ersättningsberättigade torde lämpligen förfaras på följande sätt.
En hvar fabrikant, importör eller annan, som bedrifver själfständig
tobakstillverkning, hvilken genom monopolets inrättande blefve öfverförd
på staten, skulle äga att påfordra expropriation, naturligtvis alla sådana
fall undantagna, då frivillig öfverenskommelse mellan vederbörande och
staten kunnat träffas.
Därvid skulle hvarje person, anställd vid ett sådant företag, i egen¬
skap af verkställande direktör, disponent och därmed likställda, verk¬
mästare, handelsresande, biträde, arbetare m. fl., och som lede inskränk-
336
ning i sitt förvärf, äga att anmäla sig såsom mellankommande part,
hvarvid hans ersättningsanspråk skulle afgöras samtidigt med att det
affärsföretag, i hvilket han varit anställd, förvärfvades af staten.
Sammanfatt- Under hänvisning till hvad som sålunda anförts till stöd för min
’'servcmtens" från öfriga kommitterades afvikande mening, beträffande under hvilka
förelag. förhållanden och på hvilket sätt ett tobaksmonopol bör med hänsyn till
de förutvarande näringsutöfvarne genomföras, tillåter jag mig vördsamt
föreslå, att, därest Herr Statsrådet skulle framlägga förslag om tobaks-
monopols införande i Sverige, sådant förslag måtte, med afvikande från
hvad som tobaksbeskattningskommitténs betänkande i berörda hänseende
innehåller, baseras på den i vårt land häfdvunna grundsatsen om statens
fulla ersättningsskyldighet gent emot den enskilde för intrång i hans
näringsverksamhet, hvilken ersättningsskyldighet ingalunda hvilar på
billighetsskäl utan på äganderättens okränkbarhet, och att fördenskull
ersättningsbeloppens storlek skall fastställas efter samma grunder som
gälla vid expropriation, skolande ersättning utgå för all skada, som
genom statsmonopols införande tillfogas näringens utöfvare och beräknas
såväl efter värdet af konkreta föremål såsom hus, maskiner, lager in. m.
som ock i förhållande till de immateriella värden såsom firmanamn,
kundkrets, varumärken, tillverkningsmetoder m. in., hvilka tillsammans
göra företaget i dess helhet till ett förmögenhetsobjekt, varande i närin¬
gen s}^sselsatta verkställande direktörer, disponenter, verkmästare, handels¬
resande, biträden och arbetspersonal ersättningsberättigade för personlig
förlust, som uppstår genom hinder att tillgodogöra sig förvärfvad yrkes¬
skicklighet.
Kommitté. Ehuru min i det förestående afgifna principiella ståndpunkt be-
contradTlf Hållande under hvilka betingelser, och på hvilket sätt enligt mitt för-
■ett tobakemono- menande ett tobaksmonopol bör införas — därest det i öfrigt kommer
pols införande anses lämpligt för svenska förhållanden — egentligen icke borde
rörda närings■ vara Orenlig med nagra uttalanden rörande de i kommittébetänkandet
idkame. föreslagna detaljgrunderna för • ersättning till hvarje särskild kategori
af ersättningstagare och ännu mindre öfver ersättningsbeloppens stor¬
lek, så anser jag mig likväl — därtill föranledd af från representanter
för flertalet svenska tobaksfabrikanter, Svenska tobaksresandeföreningen
och Sveriges kontoristförening till Herr Statsrådet ingifna, sedermera
till kommittén remitterade skrifvelse!-, hvilka under bil. D. bifogas be-
337
tänkandet — böra påpeka, att kommittébetänkandet vidkommande er¬
sättningsfrågan i påfallande hög grad skiljer sig från, hvad dessa af
ett monopols införande mest berörda näringsidkare förmena vara rätt¬
vist, och tillåter jag mig således i anslutning härtill i det följande före¬
taga några granskningar af betänkandets detalj förslag.
Sålunda skall från början påpekas, att gifvetvis måste en stor
skillnad i berörda hänseende förefinnas mellan näringsidkare ocjj kom¬
mittémajoriteten, eftersom den senare ställt sig på den ståndpunkten,
att staten endast borde »i viss mån ersätta» de af monopolets införande
förorsakade förlusterna. Under erinran om, att denna uppfattning hos
majoriteten just utgör en af de punkter, mot hvilka min i det före¬
stående afgifna reservation särskildt är riktad, vill jag härmed ytter¬
ligare hafva förklarat, att enligt min uppfattning utgör det sätt, på
hvilket ersättningsfrågan af kommittémajoriteten föreslås till ordnande,
eu snäft tilltagen tillämpning till och med af en i och för sig så otill¬
fredsställande regel, som den, att förlusterna skulle endast delvis af
staten ersättas.
Särskildt torde det sätt, på hvilket kommitténs flertal föreslagit
att ordna förhållandena vid i det följande framdragna och beskrifna
ersättningstillfällen komma att framkalla missnöje bland dem, som däraf
beröras och skall påpekas, att nedan följande såsom exempel tagna
specialfall ingalunda äro uppkonstruerade, utan torde äga sin motsvarig¬
het i verkligheten.
Enligt betänkandet föreslås, att vid bestämmande af ersättning för
upphörd näringsverksamhet skall till grund läggas dels handelsvinstens
dels omsättningens medelvärde för vissa år. Såsom utgångspunkt torde
ju också dessa faktorer vara en för föreliggande ersättningsfrågors
ordnande i allmänhet mycket lämplig form, men kunna gifvetvis icke
schablonmässigt anläggas på alla företag.
I första hand måste naturligtvis därvid tillses, att det vissa antalet
gånger handelsvinsten, likaså procenten af omsättningens medelvärde,
hvarigenom ersättningsbeloppens storlek skulle uppskattas, icke sättas
förlågt, utan böra själffallet dessa ersättningsbelopp, på hvilket sätt de
än skola beräknas, under hvarje förhållande motsvara, hvad fabrikernas
affärsverksamhet verkligen är värd.
Genast skall då påpekas, att förslaget rörande omsättningssum-
mornas medtagande såsom en af de grundläggande faktorerna vid
ersättningsberäkningen, samtidigt betages snart sagdt hvarje spår af
ätt i verkligheten utgöra något vederlag för själfva affären, därest
skadeståndsbeloppen skulle utgå med så ringa del af respektive medel-
* 43
Rörande er.
saltning för
upphörd
närings»’en¬
samhet § 0.
338
nettoförsäljningsvärden, som kommittémajoriteten föreslår, hvilket äfven
härnedan skall visas.
Det är sålunda föreslaget, att dylikt skadestånd skulle utgå med
V20 eller 5 procent af vissa års omsättningssummor. Antag att desammas
medelvärden uppgå till kronor 20,000,000, så skulle den totala er-
sättniDgssumman, som uppstode på grund af denna faktor, belöpa sig
till ........................................................................................... kr. 1,000,000: —
Ku visar emellertid för det första kommerskolle¬
giums utredning, att årliga förlusten å fabrikanternas
varufordringar utgör 2'2 % af omsättningssumman;
På den antagna omsättningssumman alltså..................... ,, 440,000: —
Vidare att samtliga fabriksinventariers bokförda
värden utgöra enligt K. K:s utredning kr. 1,349,768: —
Kommitterade beräkna, att sta¬
ten skulle komma att ersätta förluster
å dessa inventarierna för ett värde
af.................................... kr. 500,000: —
Någon ytter¬
ligare inlösningsskyl-
digliet med afseende å
inventarier skulle en¬
ligt betänkandet icke
åligga staten, men
låtom oss likväl an¬
taga, att monopolet
komme frivilligt in¬
köpa af öfriga inven¬
tarier för..................... „ 300,000: — ^ 800,000: —
Fabrikanterna skulle Således
nödgas behålla inventarier för ett
värde af...................................................... kr. 549,768: —
Med hänvisning till dessa anförda omständigheter skall framhållas,
att man just icke kan hysa förhoppning om, att varu förbi ster na vid
en alla tobaksfabrikör omfattande, samtidigt verkställd afveckling, hvar¬
vid fordringar hastigt komme att indrifvas, skulle understiga den åt
K. K., såsom årligen återkommande, upptagna förlustprocenten. För¬
hållandet torde nog blifva, att detta förlustkonto vid ett dylikt tillfälle
skulle springa upp i dubbelt jämfördt med, hvad som är fallet under*
normala omständigheter. Då det dessutom lärer vara tämligen säkert,
339
att de inventarier, som fabrikanterna nödgades behålla, blefve så o-0dt
som värdelösa, så inses, att de ofvan angifna tvänne summorna, kronor
440,000 och kronor 549,768 tillhopa kronor 989,768 representera, hvad
som fabrikanterna vid en tvångsafveckling först och främst kommo
att nästan helt och hållet förlora. Tages så med i beräkningen att
ångpannor, ångmaskiner och dylikt, hvilka ju visserligen borde anses
ingå under begreppet »fastighet», men det oaktadt enligt förslaget icke
skulle vare sig lösas eller ersättas för undergången värdeminskning,
samt slutligen, att fabriksföretagens afveckling klöfver förvaltnings-
personalens bibehållande under en tid, som icke gärna kan uppskattas
kortare än 6 månader, såsom medeltal, — hvilken senare omständighet
är så mycket mera betänklig, som lönerna till förvaltningspersonalen
uppgå till i rundt tal kronor 1,350,000 — så inses, att en ersättning,
som endast skulle utgå med 1/20 af omsättningssummorna lika med
omkring 1,000,000 kronor, icke räcker långt »för att afvärja den hård¬
het, som tvångsafvecklingen af företagen eljest skulle medföra», såsom
å sidan 196 i betänkandet säges för att delvis motivera denna ersätt¬
ningsform. Naturligtvis kan det ju icke gärna blifva tal om, att denna
obetydliga ersättning dessutom skulle kunna betraktas såsom godtgörelse
för ett påtvunget upphörande med fabriksverksamheten.
Därefter skall undersökas, huruvida den andra föreslagna ersätt¬
ningsformen, nämligen den som är baserad på medelhaudelsvinsten, i
verkligheten skulle komma att uppfylla de anspråk man borde äga
rätt att ställa på densamma.
Tyvärr torde förhoppningar i den riktningen ej heller genom kom-
mitteförslaget förverkligas, hvilket framgår af nedan lämnade redogörelse.
I sådant afseende skall först framhållas, hurusom kommerskolle¬
giums utredning visar, att af de 81 fabriker, som varit föremål för
kollegiets undersökning, icke mindre än 24 stycken lämnade i genom¬
snitt under åren 1903—1908 så »ogynnsamt resultat», att alls ingen
handelsvinst uppstått, hvadan dessa 24 stycken eller 30 procent af
samtliga fabriker därigenom skulle ställas utanför här afsedd ersättning.
När sedan,^ såsom å sidan 25 i kommittébetänkandet föreslagits,
affären blifvit påförd ett såsom skäligt ansedt belopp för aflöning till
affärsledare, därest sådant förut icke har skett, så torde denna åtgärd,
hvilken såsom grundprincip i och för sig måste anses riktig för ernående
af likställighet fabrikanterna sins emellan, beräknas komma att nedbringa
deras antal, hvilka sålunda tvungos att i flesta fall utan — och i några
fall så godt som utan — ersättning till staten öfverlämna sina fabriks¬
företag, ökas till inemot 40 procent af samtliga.
340
Misstron mot ordet »billighet» växer onekligen, när det förklaras,
att billighetsskäl tala för ersättning af lidna förluster, men samtidigt
förslag framställas, som, enligt hvad kommerskollegiets utredning visar,
skulle beröfva c:a Vs af tobaksfabrikanterna (dem oräknade, som på grund
af nyssnämnda afdrag kunna beräknas erhålla ingen eller på sin höjd
minimal ersättning) hvarje slag af vederlag för deras affärer, allrahelst
som flertalet af dessa fabriksföretag i verkligheten kunna betecknas
såsom goda, men på grund af särskilda orsaker, Indika längre ner skola
beskrifvas, just de år, som voro afsedda att läggas till grund för er¬
sättningen, måhända äro de mest ogynnsamma, som förekommit under
vidkommande tobaksfabrikanters hela verksamhetstid.
I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas på att den
svenska tobaksfabriksverksamheten i allmänhet bär på grund af antydda
ofördelaktiga omständigheter gifvit mindre tillfredsställande resultat
under ifrågavarande år, ett förhållande, som bäst belyses af, att genom-
snittshandelsvinsten för perioden 1903—1908 utgjorde i rundt tal kronor
1,000,000 samt för 1908 likaledes afrundadt kronor 1,080,000, livilka
summor måste anses vara onaturligt låga vid det förhållandet, att detalj¬
försäljningspriset å inom landet tillverkade och försålda varor t. ex.
1908'i afrundadt tal uppgick till kronor 29,700,000, sålunda lämnande
åt tillverkarne en handelsvinst af endast c:a 3 procent.
Nu skulle det emellertid vara ett stort misstag att låta denna
öfversikt af tobaksfabrikationens afkastning leda till den uppfattningen,
att ofvan relaterade, mindre gynnsamma vinstresultat skulle utgöra
bevis på, att tobaksfabrikerna numera icke kunde anses besitta något
vidare saluvärde. En sådan förhastad åsikt vederlägges redan af uti
kommittébetänkandet lämnade siffror, som Ansa, huru hög afkastning
tobaksfabrikerna skulle lämna, därest koncentration medelst statsmonopol
skedde.
Om inga särskilda orsaker ändrade läget, torde man äfven kunna
antaga, att tobaksfabrikerna samlade i en hand, utan att förstatligas,
men t. ex. på ett sådant sätt, som säges i kommitterades betänkande
å sid. 124 (lydande: »därest statsmonopol på tobak icke inom den
närmaste tiden blifver infördt, lärer man hafva att motse en samman¬
slutning i större skala af företag inom den svenska tobaksindustrien»)
väl tillfölje bland annat den utländska konkurrensen å cigarrer och
cigarretter blefve afsevärdt mindre än i statens hand, men under alla
förhållanden skulle lämna ett lysande resultat.
Efterföljande siffror fala i detta hänseende för sig själfva:
341
Förbrukarne betalade för inom landet 1908 fram¬
ställda tobaksvaror............................................................ kronor 29,675,610
Tillverkningskostnader utgjorde ... kronor 15,715,949
Räntor, afskrifningar, frakter samt
ränta å eget kapital ................ „ 1,839,055
Beräkna 15 proc. försäljnings¬
kostnader ..................................... „ 3,451,250 „ 21,006,254
kronor 8,669,356.
Således skulle de svenska tobaksfabrikerna med ledning af 1908 års
siffror kunna bringas att afkasta i rundt tal ............ kronor 8,700,000
såsom handelsvinst mot 1908 års handelsvinst som
utgjorde............................................................................... „ 1,080,000
alltså en ökning af i rundt tal........................................ kronor 7,600,000,
hvarvid emellertid ännu en gång skall framhållas, att endast ett
monopol kunde uppnå denna vinst, hvaremot vid en sammanslutning-
enskilda emellan förtjänsten väl blefve utomordentligt god, men icke
på långt när den angifna summan.
Denna beräkning är visserligen dessutom baserad på den förut¬
sättningen, att samtliga fabriker sammanfördes under en förvaltning. Men
gifvetvis skulle äfven dylika partiellt företagna sammanslutningar såsom
t. ex. enbart mellan cigarrfabrikanter eller endast cigarrettfabrikanter
eller slutligen mellan uteslutande snus-, rök- och tuggtobaksfabrikanter,
ja, t. o. m. om icke ens alla inom dessa nämnda respektive klasser
anslöte sig till en sådan enhet, som här omförmäles, lämna proportions¬
vis icke afsevärdt mindre vinst.
När man ser, att en mycket hög vinst onekligen skulle kunna
tagas ur tobaksfabrikationen, därest möjligheterna på ett rationellt sätt
blefve tillvaratagna, så torde det tilldraga sig ett visst intresse att
äfvenledes erfara orsakerna till, hvarför perioden 1903 —1908 skulle
varit för verksamheten ogynnsam.
Hufvudsakliga anledningen därtill är först att söka uti råvarornas
stora prisstegring, utan att fabrikanterna i allmänhet kunnat på ett
mera effektivt sätt höja sina priser, hvilket senare förhållande återigen
föranledts icke minst af den öfverhängande beskattningsfrågan, hvars
afgörande år ifrån år väntats af fabrikanterna. Det bör ju då också
knappast förvåna, att man icke i allmänhet kunnat besluta sig för vid¬
tagande af erforderliga prisförhöjningar, då man trott sig kunna förutse
nödvändigheten att kanhända straxt efteråt företaga förnyade höjningar
342
med anledning af ökad tull eller annan skatt. Alltnog man liar ansett,
att prisregleringen skulle ske på en gång och då göras tillfredsställande.
En annan sak, som visserligen icke hör hit, men likväl nu för¬
tjänar att framhållas, är, att t. ex. monopolfrågans väckande till lif på
våren 1909 afklippte de nära nog fullbordade underhandlingar, som
fördes mellan representanter för ungefär hälften af den svenska tobaks-
fabrikationen i syfte att bilda ett aktiebolag, hvari beträffande företag-
skulle uppgå, och beräknade man att därigenom kunna aftvinga affärerna
den vinst, som de rätteligen borde gifva. Härmed är alltså visadt, att
fabrikanterna ingalunda sakna utvägar att bringa sin näring på rätt bog.
Om därför, icke minst på grund af de ofvan omförmälda ogynn¬
samma förhållanden, som under senaste åren rådt inom tobaksfabri-
kationen, handelsvinsten å ena sidan själffallet icke kan tagas till värde¬
mätare vid förvärfvandet för ett monopols räkning af sådana fabriks-
rörelser, som sakna dylik handelsvinst, — det samma gäller naturligtvis
jämväl sådana företag, som hafva att uppvisa en påtagligen för låg
handelsvinst — utan måste för sådana fabriker anläggas andra ersättnings-
grunder, så bör å andra sidan icke heller förbises, att för de med afseende
å handelsvinsten, jämfördt med den förra kategorien, bättre ställda fabriker,
och för hvilka den af kommitterade föreslagna grundprincipen för ersätt¬
ning — vissa gånger handelsvinsten — i öfrigt torde vara både rättvis
och lämplig, måste med hänsyn till anförda ofördelaktiga omständigheter
inom tobaksbranschen denna handelsvinst beräknas utgå med ett under
vanliga förhållanden säkerligen såsom tämligen högt ansedt antal gånger,
hvilket i detta sammanhang jämväl skall hafva påpekats.
Därtill bör beaktas, att tobaksfabrikanterna äga de allra bästa
förutsättningar för att på sätt i det föregående är visadt återigen kunna
göra sina affärer till vinstgifvande företag.
Inom fabrikantkretsar (se förut åberopade Bil. D.) har beräknats,
att ifrågavarande ersättning bör för att vara rättvis utgå med tjugu
gånger handelsvinsten.
Kommittémajoritetens förslag stannar såsom ett medeltal vid 10 V-»
gånger handelsvinsten.
I förbigående skall nämnas, att 10 gånger handelsvinsten skulle,
om denna måttstock lades till grund vid inköp af exempelvis de finska
tobaksfabrikerna lämna c:a 25,000,000 i ersättning för desamma, under
det att enligt kommittémajoritetens mening de svenska fabrikerna vore
betalta med kronor 13,700,000. De finska fabrikernas tillverknings¬
värde utgör c:a kronor 14,300,000. Motsvarande summa för Sverige
är c-:a kronor 22,000,000. Likväl skulle det svenska statsverket, enligt
343
livad som framgår af betänkandet, på ett driftkapital af kronor 23,000,000
kunna förtjäna ............................................................... kronor 20,593,114,
hvarifrån afgår .................................................................... „ 1,532,498
utgörande ränta och amortering å det för hela tobaks-
näringen föreslagna inlösnings- och ersättnings¬
beloppet (kronor 26,500,000) ................................. „ — — —
Alltså en nettoförtjänst af ................................................ kronor 19,060,616,
därest, såsom säges å sid. 294, monopolets »priskurantspris skulle höjas
t. ex. till kronor 48,951,147 eller till det belopp, som allmänheten be¬
räknas få betala, för den händelse kommitterades tullförslag blefve antaget».
(Detta senare skulle lämna kronor 6,417,000 ökade statsinkomster).
Till sist ett exempel, som visar, till hvilka orimligheter en sådan
summarisk regel, som att handelsvinsten undantagslöst skulle tillämpas
vid inlösning af fabriksverksamheten, komme att leda.
Vi förutsätta, att för tvänne företag, som ägdes af A och B, tedde
sig handelsvinst under 7 år enligt nedanstående uppställning, samt att
efter borttagande af det bästa och det sämsta året medeltalet af de åter¬
stående fem årens handelsvinst skulle läggas till grund för ersättning
vid ett tobaksmonc
|
ipols införande.
|
|
|
|
A
|
|
|
B
|
|
Vinst
|
Förlust
|
Vinst
|
Förlust
|
1905
|
20,000
|
|
|
20,000
|
1906
|
12,000
|
|
|
17,000
|
1907
|
5,000
|
|
1,000
|
|
1908
|
|
2,000
|
3,000
|
|
1909
|
|
5,009
|
5,000
|
|
1910
|
|
10,000
|
8,000
|
|
1911
|
|
20,000
|
20,000
|
|
|
37,000
|
37,000
|
37,000
|
37,000
|
Frånräkna det bästa och det sämsta året för dem bägge. Genom¬
snittliga handelsvinsten blefve då i bägge fallen —ingen!
Efter kommittémajoritetens förslag skulle alltså ingen af dem
komma i åtnjutande af ersättning för fabriksverksamheten. Detta vore
ju hårdt redan för A, som naturligtvis dock borde hafva något vederlag-
om ej för annat så åtminstone därför, att staten tvingar honom att upp¬
höra med affären; men hvad skall man då säga om B? Ehuru hans
affär enligt vanlig mening själffallet borde äga ett högre värde än Ars,
eftersom den under en följd af de senaste fem åren visat sig så god,
att sammanlagda behållningen uppgått till kronor 37,000, samt ökning
344
Rörande den
personliga er¬
sättningen §
n och 12.
skett hvarje år, så skulle han likväl efter flertalet kommitterades förslag-
blifva jämnställd med A, som visserligen tidigare hade att uppvisa god
vinst, men som under de senaste fyra åren förlorat inalles kronor 37,000,
hvarvid förlusterna blifvit större år från år.
En annan detalj i kommittébetänkandet, hvilken äfvenledes torde
uppväcka missnöje såsom varande alltför drakonisk utgör de å sidan
27 i 11 § 2 mom. b samt 28 § 12 föreslagna bestämmelserna, att per¬
sonlig ersättning — såsom till företagens ledare, handelsresande, verk¬
mästare, arbetare m. m. — skulle lämnas endast i sådana fäll »då per¬
sonens inkomst af arbete under tiden 1 januari 1908—30 juni 1912
uteslutande eller till hufvudsaklig del härflutit af inom riket utöfvad
sådan tobaksverksamhet».
I tillämpningen betyder detta, att sådana personer, som äro fast
anställda inom tobaksbranschen, men som genom flit och arbetsamhet
och törhända med biträde af hustru och barn lyckats under fritider
genom annat arbete förskaffa sig inkomster bredvid dem, som anställ¬
ningen vid tobaksfabrikerna lämnar, skulle helt och hållet ställas utan¬
för hvarje ersättning, därest deras arbete inom tobaksbranschen från att
t. ex. förut hafva lämnat dem god förtjänst, just under åren 1908—30
juni 1912 nedgått så, att inkomsten under sagda period icke »uteslu¬
tande eller till hufvudsaklig del» härflutit från dylikt arbete.
Under det att alltså andra dylika befattningsinnehafvare, bvilka
säkerligen lika väl kunde haft enahanda — ja, kanske ofta störx-e —
förutsättningar att kunna skaffa sig inkomstkällor vid sidan af sin
anställning vid tobaksfabrikerna, men som, låtom oss antaga, voro så
väl aflönade, att de icke funnit sådant nödvändigt, skulle i bästa fall
erhålla 5 årslöner, såsom godtgörelse för beröfvade platser, så skulle
deras kolleger hvilka icke varit lika lyckligt gynnade på sina egent¬
liga verksamhetsfält, utan nödgats på annat sätt samtidigt arbeta sig
till ytterligare inkomster för att uppehålla sig och familj, enligt förslaget
icke nås af statsmakternas välvilja.
Äfven med risk att blotta min oförmåga att rätt kunna fatta, hvad
som kan anses ingå under begreppet »ersättning af billighetsskäl» synes
mig, att åtminstone den större idogheten hos dessa sistnämnda per¬
soner borde röna uppmuntran, så att staten icke behandlade dem sämre,
än de andra tjänstemännen, hänförliga till samma ersättningsklass.
Frågans kärnpunkt är emellertid, att det icke borde utgöra något
rimligt skäl för staten att utesluta en annars ersättningsberättigad per¬
son endast därför, att han törhända nödgats söka bibefatfningar, hvilka
345
möjligen kommit att lämna honom något högre inkomster än hans
befattning inom tobaksfabriken.
Man må kanske vara frestad spörja, hvarför det icke likaväl före¬
slagits, att sådana aktieägare och för öfrigt äfven andra delägare uti
tobaksföretag, hvilka icke »uteslutande eller till hufvudsaklig del» haft
sin inkomst från dessa företag, utan jämväl en något högre förtjänst
tillkommit dem från i andra företag placerade penningmedel, borde
utestängas från den ersättning, som blifvit föreslagen för förlorad handels¬
vinst, och i öfverensstämmelse därmed motsvarande afdrag äfven borde
göras å den summa, som staten för dylikt ändamål skulle utbetala till
beträffande företag.
Men ett sådant tillvägagångssätt vore ju otänkbart, och likväl
blefve de allmänna sympatierna säkerligen ännu större för den sträfsamt
arbetande löntagaren, som genom statens förvållande, utan ersättning
skulle beröfvas kanske inemot hälften af sitt lefvebröd, och som må¬
hända därtill saknade möjlighet att kunna skaffa sig andra motsvarande
inkomster i stället för de honom fråntagna.
Kommittémajoritetens förslag i § 11 skulle icke mindre hardt
drabba en annan klass ersättningstagare, nämligen enskild ägare till
fabrik i det fall att, sedan hans firma belastats med lön för ledareskapet,
och handelsvinsten, såsom redan en gång i det föregående är sagdt,
nedgått till så godt som ingen, innehafvare]! blefve fråntagen vederlaget
för såväl affären som jämväl för sin personliga del i egenskap af fabriks¬
ledare, därest de i betänkandet föreslagna kommissionerna skulle upp¬
skatta sådan ledarelön till ett belopp, som något understege öfrig in¬
komst, hvilken jämväl denna person kanhända tillfälligtvis kunnat under
den föreslagna perioden 1909—1912 hafva beredt sig genom en sam¬
tidigt utöfvad annan verksamhet.
I detta sammanhang skall också gifvas ett annat exempel, som
delvis är hänförbart till samma sak, för att visa hvilka följder ifråga¬
varande § skulle i tillämpningen kunna medföra.
Låtom oss antaga, att en person hade köpt ett äldre fabriks¬
företag, som kunde betraktas vara en god affär, ehuru de senare årens
verksamhet icke lämnade större afkastning, än att den räckte till en
god lön åt innehafvaren såsom ledare, sedan det insatta kapitalet för¬
räntats efter 5 proc. Eftersom han är ende ägaren, så nedsatte han
icke det egna lönebeloppet, ehuru affärens vinstresultat egentligen ej
kunde försvara en så pass hög lön, hvilken emellertid kvarstått sedan
gammalt, då affären lämnade god vinst, och den nye innehafvaren för
öfrigt hyste berättigade förhoppningar om bättre tider. Då infördes
*44
346
Rörande
understöds-
fonden.
tobaksmonopolet. Hans affär kunde icke uppvisa någon handelsvinst,
hvilket emellertid skulle varit möjligt, om ägaren hade haft smak att
debitera affären för ett lönebelopp, som stått i förhållande till netto¬
förtjänsten. Nu är det för sent att ändra. Således måste han till
staten öfverlämna det dyrt inköpta affärsföretaget utan något vederlag,
hvilket redan det bringar honom en stor förlust. Men dessutom komme
han att helt och hållet gå miste om den personella ersättningen — den
som skulle utgå med ett visst antal gånger innehafd årslön — emedan,
såsom vi vilja förutsätta, hans verksamhetsår inom tobaksbranschen icke
uppginge till de i nämnda paragraf föreskrift^. Enligt betänkandet
kunde hans ersättningsanspråk icke i något hänseende anses vara kvali¬
ficerade, oaktadt förlusterna vore klart bevisade. Måhända blefve han
hänvisad till — understödsfonden.
Lika illa kunde det gå innehafvare till importaffärer och handlare
med svensk råtobak, därest kommittéförslagets bestämmelser komme att
tillämpas, i det att jämväl beträffande denna kategori ersättningsberät-
tigade skulle enligt § 12 all ersättning för upphörd näringsverksamhet
bortfalla, för den händelse att deras inkomster icke »uteslutande eller
till hufvudsaklig del» liärflöte af deras sålunda bedrifna verksamhet
inom tobaksbranschen.
Beträffande den s. k. understödsfonden, ur hvilken ersättning-
skulle enligt betänkandet utgå till sådana personer, som blefve lidande
genom monopolets införande, utan att de på annat sätt soulagerats
(vissa kontorsbiträden och annan icke fackkunnig personal in. fl.) har
jag inom kommittén anmärkt, att fonden, upptagen till blott kronor
1,000,000, icke på långt när torde blifva tillfyllest för ändamålet.
Huru långt denna summa kan räcka, belyses bäst genom att an¬
gifva, att lönerna enbart till förvaltningspersonalen, hvilken till öfver¬
vägande del skulle ur denna fond erhålla skadestånd, utgör, såsom förut
på annat ställe uppgifvits, kronor 1,348,157.
Visserligen torde en del af denna personal finna anställning hos
monopolet, men antalet ersättningsberättigade, som, ifall kommitté¬
majoritetens förslag blefve verklighet, komme att hänvisas till under¬
stödsfonden, torde endast inom denna förvaltningspersonal vara så
stort, att hela den föreslagna summan till fonden ifråga borde åtgå
enbart till dem.
Staten synes nämligen så mycket hellre böra lämna äfven dessa,
ehuru icke fac-kkunnige, personer tillfredsställande godtgörelse, som mono¬
polet skulle göra mjmket stora inbesparingar i de nuvarande fabrikernas
utgifter för nyssnämnda förvaltningspersonal. Visserligen bär vid be-
347
räkningen af monopolets vinst hänsyn till denna inbesparing icke i
vidare mån tagits, än att man förklarar denna besparing skulle åtgå
till att täcka höjning i löner, centrala administrationen och oförutsedda
kostnader, men påpekas likväl i noten å sidan 84 att »en afsevärdt
mindre förvaltningspersonal kommer att erfordras än nu, äfvensom att
jämväl kontorsomkostnader och liknande utgifter blefve i följd af
centraliseringen mindre.»
I saken initierade torde emellertid icke betvifla, att monopolet kan
på denna och liknande utgiftsposter hos den privata industrien göra så
stora inbesparingar, att dessa, hvilka icke annorledes än som ofvan är
nämndt, medräknats vid kalkulerande af monopolvinsten, skulle där¬
jämte lämna eu så stor behållning, att därmed kunde täckas räntor och
amorteringar å det belopp, som — utöfver det i kommittébetänkandet
beräknade — skulle åtgå till samtliga ersättningsberättigade, därest
full ersättning — såsom sig ju bör — lämnades till alla dem, som vid
ett monopols införande rättvisligen borde erhålla skadestånd för lidna
förluster.
Till sist skall en närmare granskning företagas af en af kommitté¬
majoriteten uppställd teori, hvilken genom den allmängiltighet, som i
högre grad än öfriga i betänkandet framlagda dylika, gifvitsjust däråt,
torde tillvinna sig en större uppmärksamhet.
Jag syftar härmed på den af öfriga kommitterade uppställda grund¬
satsen (sid. 194) att »billighetens kraf kunna anses väl tillgodosedda»,
om staten vid en tvångslagstiftning, som afsåge att öfverföra privat¬
personers affärsföretag på statsverket, tillförsäkrade dem en årlig summa,
motsvarande medelhandelsvinsten för högst 20 år framåt för de äldsta
företagen och i förhållande därefter för de yngre. Dessa garanterade
årsvinster skulle emellertid kapitaliseras och utbetalas med ett belopp
på eu gång. Härigenom reducerades den högsta ersättningen, som
skulle lämnas för sagda ändamål, så att det en gång för alla utbetalade
kapitalet komme att såsom maximum utgöra 12 V2 gånger medelhandels¬
vinsten.
Vi vilja nu lämna å sido en erinran, som annars kunde göras
beträffande ett förhållande, hvarpå redan i det föregående uppmärk-
samheten blifvit fästad, nämligen att om man skall kunna tala om er¬
sättning, så bör väl i första rummet tillses, att den summa, som i
verkligheten utbetalas såsom skadestånd också uppväger den förlust,
som förorsakas den lidande; ja t. o. m. om det endast skulle komma
att ske »i viss mån», såsom i betänkandet säges, så bör väl åtminstone
läggas vikt därå, att denna »vissa mån» icke i realiteten blefve utbytt
Rörande
kommitté-
majoritetens
motivering till
den föreslagna
ersättningens
storlek för
upphörd
närings¬
verksamhet.
348
mot »i ingen mån», hvilket såsom i det föregående äfven är visadt
blefve fallet med c:a Vs af Sveriges samtliga fabriker, för den händelse
att handelsvinsten komme att utgöra den enda kvarstående faktorn,
hvartill hänsyn toges vid ersättning för upphörd affärsverksamhet.
Vi vilja i stället tvärtom antaga, att medelhandelsvinsten varit så
god, att den rättvisligen kunde läggas till grund vid skadeståndets be¬
räknande.
Eftersom kommittémajoriteten vill fastslå, att statens ersättnings-
plikt icke kan sträckas längre, än att tobaksfabrilcanten för viss tid
framåt tillförsäkras en inkomst motsvarande den förut omförmälda medel¬
handelsvinst, och denna tid samtidigt föreslås icke böra öfverstiga 20 år,
så måste man, hvilket skall framhållas, anse en sak vara gifven näm¬
ligen den, att majoriteten finner ifrågavarande princip såväl till grund¬
beskaffenhet som vidkommande tidsbegränsning vara lämplig att an¬
läggas vid alla sådana tillfällen, då statsmakterna vid eventuella monopol
skulle lägga under sig privata affärsföretag, ty en dylik af staten en
gång antagen och tillämpad princip kunde ju rimligtvis icke sedan
anses uteslutande varit tillämplig på tobaksindustrien, men icke använd¬
bar, när det gällde andra affärsgrenar!
Första och största luckan hos ifrågavarande teori är, att man
liksom ville betrakta hvarje fabriksföretag såsom en i föreliggande fall
gent emot staten absolut ouppdelbar enhet, i hvilken intressenterna
endast skulle utgöras af sådana personer, som arbetade uti företaget.
Vidare som om det alls icke kunde förekomma, att dessa intressenter
gjort några pekuniära uppoffringar för företagets upparbetande —
hvilka ännu icke hade återvunnits — eller möjligen inköpt företaget
eller aktier däruti, därvid betalande ett sådant pris, att vid tillfället
för monopolets införande affären icke lämnade minst 5 proc. ränta å
de utlagda penningarne. Man resonerar i stället, som om det gällde
att öfvertaga t. ex. en handelsaffär eller agenturverksamhet, hvars värde
läge uti innehafvarens personliga egenskaper, och som kunde beräknas
förlora sina förbindelser såväl med afseende å inköpskällor som kund¬
krets, i och med det att innehafvare!! utginge ur affären. I ett dylikt
fall kunde det ju vara på sin plats, att, om staten afhände honom hans
affär, ersättning därför utginge på så sätt, att handelsvinsten tillför¬
säkrades ägaren under så många år, som skäligen kunde anses återstå
af hans verksamhetstid.
Men lifslängden hos ett godt och solidt fabriksföretag är väl
längre än högst 20 år! Ett dylikt nedlägges väl icke därför, att en
generation intressenter gå bort?
849
Så skulle man likväl tro vara kommittémajoritetens uppfattning,
när man tager del af följande utlåtande (sid. 194): »Naturligt kunna
anspråk på ersättning icke sträckas så långt, att staten skulle betala
så mycket, att fabrikantenx), skulle för all framtid utan arbete eller
motsvarande risk hafva lika stor afkastning af det såsom kapital erhållna
ersättningsbeloppet, som hans dittillsvarande medelhandelsvinst)).
Om sålunda, såsom nyss framhölls, dessa i beträffande affärsverk¬
samhet »arbetande» intressenterna kunde tänkas med allt skäl anse sig
orätt behandlade, därest de framlagda principerna skulle komma till
utförande, alldenstund de därvid, såsom visats, förlorade i affären ned-
lagdt kapital, så finnes det en annan kategori intressenter, hvilka icke
ens kunna i likhet med de förra erhålla personlig ersättning enligt §11,
enär de ej äro direkt personligen bundna vid affärerna, men som däri
ändock ingått med kapital, såsom aktieägare, kommanditägare m. in.
Men dessa intressenter synas fullständigt blifvit förbisedda i betänkandet.
Ehuru en själfklar sak, skall likväl erinras om, att de, hvilka i och
för penningplacering köpa t. ex. aktier i ett företag, naturligtvis alltid
beräkna att därpå göra förtjänst »utan arbete». Likväl tyckes kommitté-
• majoriteten efter ordalydelsen att döma anse, att då en dylik passivitet
efter monopolets införande skulle inträda för tobaksfabrikernas intressenter,
så skulle detta utgöra en af orsakerna, hvarför desamma enligt betänkandet
skulle hafva förverkat rätten till anspråk på handelsvinst (d. v. s. all
vinst utöfver 5 proc. å grundkapital och fonder) för längre tid än
högst 20 år.
Den uppställda teorien lämnar — såsom redan påpekats, vid tal
om »arbetande» intressenter — alls icke rum för en tanke på ett för¬
hållande, som mycket ofta förekommer vid penningplacering, nämligen,
att aktier vid inköp understundom betalas med belopp, vida öfver¬
stigande hvad affären vid tillfället kan förränta, och att sällan har för¬
sports, att hänsynen till t. ex. de senaste årsresultaten enbart värdesatt
aktierna, samt att en säker förvissning om eller åtminstone tillit till
större vinster inom den närmaste framtiden helt och hållet fått vika
därför. Verkliga förhållandet torde vara det motsatta. Inom affärs¬
världen, på fondbörsen o. s. v. torde nämligen värdet på en aktie mera
bestämmas af vidkommande företags framtidsutsikter än de gångna
årens resultat.
') »Med tobaksfabrikant förstås i denna förordning enhvar tillverkare af tobaksvaror, hvilka
inom riket för egen räkning idka dylik tillverkning såsom sjelfständig förvärfsgren» säges å sid.
19 § 2.
350
Eftersom öfriga kommitterade i detta afseende föreslagit, att, då
eu affär skall tvångsförsäljas till staten, värdet helt och hållet skulle
sättas med hänsyn till, hvad affären hav afkastat, så är detta i strid med
allmänt gällande regler. Enär vidare vid penningeplaceringar dessa regler
merendels torde hafva följts, och såsom en konsekvens däraf man sam¬
tidigt, — hvilket tvänne gånger förut framhållits — ofta betalat aktierna
med högre pris, än nettovinsten respektive handelsvinsten föranledt,
så skulle de penningemedel,' som placerats i dylika företag, delvis gå
förlorade, för så vidt affärsföretaget förvärfvades af staten efter af
kommittémajoriteten uppsatt princip om, att medelhandelsvinsten borde
högst 20 år framåt, men i flera fall kortare tid, tillförsäkras ägaren
eller ägarne. v
Här nedan skall lämnas några exempel för att visa, huru det af
öfriga kommitterade förordade tillvägagångssättet skulle inverka på värdet
å några välkända företags aktier, för den händelse att dessa företag
skulle, på grund af monopolisering af de affärsgrenar, till hvilka de
höra, öfvergå till staten.
Förutsättningar:
A) 1910 års handelsvinst lades till grund för kapitaliseringen.
B) Denna handelsvinst garanterades 20 år framåt.
C) Beloppen kapitaliserades efter 5 proc. och erlades på en gång,
således 12 Va gånger handelsvinsten.
D) Samtliga tillgångar betingade bokförda värdet, med afdrag för
sådana förluster, som årligen återkomma.
1) Aktiebolaget L. M. Ericsson & C:o.
Börsvärdet utgjorde den V5 1911 pr aktie...... kronor 4,925: —
Under ofvan gifna förutsättningar blefvo de
värda..................................................................... „ 3,019: —
Förlust pr aktie ...................................................... kronor 1,306: —
Aktieägarnes totalförlust kronor 8,880,800.
2) Skandinaviska Kreditaktiebolaget.
Börsvärdet utgjorde den 2/ö 1911 pr aktie...... kronor 405: —
Under ofvan gifna förutsättningar blefvo de
värda ..................................................................... ,, 374: 3 0
Förlust pr aktie ..................................................... kronor 30: 7 0
Aktieägarnes totalförlust kronor 9,821,851.
351
3) Aktiebolaget Stockholms Handelsbank.
Börsvärdet utgjorde den 2/6 1911 pr aktie.... kronor 1,700: —
Under ofvan gifna förutsättningar blefvo de
varda .................................................................... „ 1,600: —
Förlust pr aktie ...................................................... kronor 1007 —
Aktieägarnes totalförlust kronor 4,200,000.
Genom flera andra dylika exempel kunde visas, huru illa det
under anförda omständigheter skulle gå med för kapitalplacering »be¬
gärliga» papper.
På den härmed i sin helhet afslutade reservationen, må det till sist
tillåtas mig göra följande reflexioner.
De af öfriga kommitterade föreslagna grunderna, efter hvilka eu
svensk näring skulle kunna öfver föras på staten, lydande delvis ersättning
samt efter billighetsskäh skulle säkerligen, därest de blefve regel för fram¬
tiden, redan i och för sig förtaga all lust att börja ny eller inköpa och
fortsätta äldre näringsverksamhet eller placera penningar däruti.
Men det sätt, på hvithet ersättningarne äro i betänkandet föreslagna
att beräknas, skulle otvifvelaktigt ännu säkrare leda till ett dylikt resultat.
Synbarligen hade de lagstiftande i Portugal ögonen öppna för denna
fara, när de vid statsmonopols på tobak införande därstädes år 1888
beslöto, att sådant skulle ske medelst expropriation af tobaksfabrikerna
samt vidare stipulerade, att om en tobaksfabrik tillhörde ett aktiebolag,
detta i stället kunde påyrka, att dess aktier inköptes af staten efter sista
kursen vid öfverlåtelse, som ägt rum före den 31 december 1886.
Theodor W. Jeansson.
Till undertecknads ofvan afgifna, särskilda yttrande torde följande
tillägg, respektive förklaringar vara nödvändiga, på grund af att ett
citat ur kommittébetänkandet, återgifvet uti min reservation, möjligen
icke skulle kunna anses böra tolkas på så sätt, som jag gjort.
Det sammanhang, i hvilket citatet ifråga står, skulle måhända
rent af framkalla den tankeD, att en uppenbar vantolkning företagits
af mig. Det afsedda citatet, förekommande å sidan 2 i reservationen,
lyder:
352
»— — — —. All öfrig privat tobakstillverkning måste upphöra;
hvarvid emellertid staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta de
häraf förorsakade förlusterna».
Samma citat upprepas å sidan 5 i reservationen.
Fortsättningen på detta stycke har i kommittébetänkandet gifvits
följande lydelse »d. v. s. ersättning borde lämnas för vålladt intrång i
näringsverksamheten och för värdeminskning å egendom. Men den bär
anlagda billiglietssynpunkten skulle ej kunna omfatta jämväl godtgörelse
för de med monopolets införande mera aflägset sammanhängande för¬
lusterna, ej heller för hvarje upphörd biförtjänst på tobakshandteringens
område, och så tillvida kan alltså sägas, att staten blott i viss mån
komme att ersätta de af monopolet förorsakade förlusterna.»
Men i detta sammanhang har citatet icke förekommit förrän i ett
korrektur, dateradt den 26 augusti 1911. Min reservation stöder sig
emellertid på det näst föregående korrekturet, dateradt den 21 juli 1911,
där det helt kategoriskt säges:
»— — — — —. All öfrig privat tobakstillverkning måste upp¬
höra, hvarvid emellertid staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta
de häraf förorsakade förlusterna.»
Inget vidare yttrande om denna sak ej heller någon förklaring
af uttrycket gafs i detta korrektur.
Ändringen var för mig obekant ända till den 27 augusti.
I detta sammanhang vill jag påpeka att jag stödde min reserva¬
tion till en del på denua i kommittébetänkandet förekommande kategoriska
förklaring, nämligen att staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta
de genom monopolets införande förorsakade förlusterna. Jag hade därtill all
anledning, ty denna sats skulle ju, såsom i betänkandet säges, just ut¬
göra en sammanfattning af hvad kommitterades rättsutredning gåfve
vid handen. Det stycke, hvari uttrycket förekommer, lyder nämligen
sålunda (sid. 66).
'»Sammanfatt as det nu sagda i största korthet, skulle alltså intet
rättsligt hinder finnas mot att genom ändrad lagstiftning etc.» Jag
har alltså riktat min argumentering just emot eu sådan sats, som i
kommittébetänkandet betecknats såsom en sammanfattning af den åskåd¬
ning, mot hvilken jag i min reservation vändt mig.
Det må under anförda förhållanden icke innebära något märk¬
värdigt, att jag tolkat uttrycket på så sätt, som i min reservation blifvit
gjordt, nämligen att detsamma hänför sig till samtliga förluster.
Med den i senaste korrekturet företagna ändringen skulle emellertid
353
uttrycket komma att hänföra sig till enbart »de med monopolets in¬
förande mera aflägset sammanhängande förlusterna».
I sak kan ju ändringen icke hafva mycket att betyda, ty ehuru
reservationen, såsom redan påpekats, till en del stöder sig på ifråga¬
varande kategoriska förklaring i korrekturet af 21 juli, hvilken i sista
korrekturet omlagts och förmildrats, hvarigenom sammanhanget i min
framställning bokstaflig^ sedt till en del blifvit rubbadt, så återstår ju
alltjämt såsom ett orubbadt faktum, att de ersäitningsberättigade skulle,
därest kommittémajoritetens förslag blefve tillämpadt, endast delvis er¬
hålla skadestånd för lidna förluster, såsom jag äfven särskilt i reserva¬
tionens andra del har visat.
Ej heller saknas i betänkandet andra uttalanden, Indika direkt
säga samma sak. Till ex.: å sid. 27 moment C.:
å sidan 65
»Den ersättning, om hvilken hittills varit tal skulle afse, att för
den i följd af monopolets införande mistade inkomsten hålla ersättnings-
tagaren i någon mån skadeslös under så lång tid etc.»;
å sidan 191 § 9
»De hittills behandlade bestämmelserna angående ersättning afse
att bereda tillfälle för fabrikanterna att återfå det liufvudsakliga kapital,
som vid tiden för monopolets införande är i tobaksindustrien nedlagdt»;
vidare å sidan 194.
»Naturligen kimna anspråken på ersättning icke sträckas så långt,
att staten skulle betala så mycket, att fabrikanten skulle för afl framtid
utan arbete och motsvarande risk hafva lika stor afkastning af det er¬
hållna ersättningsbeloppet, som hans dittills varande medelhandelsvinst.
Statens ersättningsplikt kan härvidlag icke sträckas längre, än att
tobaksfabrikanten för viss tid framåt tillförsäkras sin inkomst mot¬
svarande den förut omförmälda medelhandelsvinsten.
* 45
Theodor W. Jeansson.
354
Bilaga 1 till Herr Jeanssons reservation.
Utlåtande angående statens rätt att föreskrifva upphörande
med lagligen bedrifven näring,
af Professorn in. in. C. A. Renterskiöld.
Till Herr Ordföranden i Sammanslutning mellan svenska
tobaksfabrikanter: Stockholm.
Till mig har genom Eder framställts till besvarande följande fråga:
Äger riksdagen med stöd af svensk lag rätt att ålägga enskild att
upphöra med en lagligt bedrifven näring, därför att riksdagen önskar
öfverföra ensamrätten till densammas utöfvande på staten, utan att Juli
ersättning, fastställd antingen genom frivillig öfverenskommelse mellan
staten och beträffande näringsidkare eller också genom skiljedom, lämnas
åt dem, som sålunda skulle komma att beröfvas sitt lagliga närings¬
fång
Med anledning häraf tillåter jag mig till en början erinra därom,
att riksdagen under inga förhållanden kan på egen hand ålägga enskild
näringsidkare någon dylik förpliktelse, utan att härför i hvarje fall
fordras Kungl. Maj:ts medverkan, eller rättare att det enligt svensk rätt
icke är riksdagen, utan Kungl. Maj:t, som, med eller utan medverkan
af riksdagen, öfver hufvud skulle kunna äga och utöfva den i ofvan-
stående fråga berörda maktbefogenheten. Med afseende härå torde det
för frågans besvarande vara öfverflödigt att ingå i en undersökning af
konungs och riksdags inbördes ställning beträffande näringslifvets rätts¬
liga reglerande. Hufvudsaken torde, om jag rätt fattat frågan, vara
att afgöra, huruvida den svenska statsmaktens vederbörande organ,
detta må sedan vara Kungl. Maj:t, riksdagen eller båda i förening, har
eller saknar en sådan befogenhet, som i frågan är åsyftad, äfvensom
355
huruvida och på hvad sätt förbud att utöfva förut lagligen drifven
näring må kunna gifvas.
Jämlikt regeringsformens § 89 tillkommer det konungen att besluta
om »lagar och författningar, som rikets allmänna hushållning röra» och
att afgöra frågor, .som afse »rikets allmänna styrelse», ehuru det står
honom fritt att härvid åt riksdagen öfverlämna medbeslutanderätt i den
utsträckning honom godt synes. Dock är det i regeringsformens § CO
konungen förbjudet att på egen hand, »till vinning för sig och kronan
eller enskilda personer och korporationer, några monopolier fastställa».
Då det emellertid här icke gäller att afgöra, om monopol kunna med
riksdagen beslutas, utan blott att undersöka, huru förhållandena gestalta
sig, därest och under förutsättning alt monopol beslutas, torde § 60
kunna lämnas å sido. Och i själfva verket förenklas härigenom frågan
ej oväsentligt, i det att det uppenbarligen är för ett eventuellt närings¬
förbud alldeles likgiltigt, om dess grund är ett monopolintresse eller
något annat. Frågan gäller allenast förbudet och dess rättsliga verk¬
ningar, d. v. s. huruvida den ekonomiska lagstiftning, som enligt § 89
beror ytterst af konungen, kan begagnas till näringsförbuds utfärdande.
Med ekonomisk lagstiftning, hvilket uttryck kan tagas i olika
bemärkelser, förstås i detta sammanhang lagstiftning rörande handel
och handtverk, yrken och näringar, så vidt angår statens och stats¬
myndigheternas förhållande till dem och deras utöfvare. Formellt har
konungen här oinskränkt makt öfver denna lagstiftningsgren, men där¬
emot är på intet sätt genom § 89 afgjordt, i hvad mån konungen har
makt att efter godtfinnande bestämma innehållet i de ekonomiska för¬
fattningarna. Visserligen är det otvifvelaktigt, att konungen såsom
grundlagsenligt statsmaktens representant och statsviljans bärare gent
emot de enskilde rent faktiskt skulle kunna gifva äfven dessa ekono¬
miska författningar hvilket som helst innehåll, men såvida därigenom
eljest härskande svenska rättsgrundsatser åsidosattes eller på ett från
den gällande rättsordningens synpunkt rättsstridigt sätt kränktes, vore
det vederbörande statsråds skyldighet att däremot göra föreställningar
och alltså äfven själfva åtgärden utan stöd af svensk lag. Konungen
måste, med andra ord, vid utöfvandet af sin grundlag senliga ekonomiska
lagstiftningsmakt taga hänsyn till bestående rättsförhållanden och icke på
sådant sätt ingripa ändrande i dessa, att därigenom brötes någon af de
principer, som genom grundlag eller politisk sedvanerätt fastslagits
356
såsom normerande för statsmaktens förhållande till de enskilda stats-
borgarne i deras enskilda verksamhet. Sådana principer finnas ock.
1 regeringsformens § IG stadgas sålunda bland annat, att konungen
bör »vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen fördärfva eller
fördärfva låta till lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan han lagligen
förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom, i den ordning Sveriges
lag och laga stadgar föreskrifva». Omedelbart kunna visserligen dessa
satser icke äga tillämpning å frågan om näringsförbuds utfärdande
genom konungens ekonomiska lagstiftning, helst uttrycket »välfärd»,
som eljest i sig kunde omfatta åtskilligt, historiskt hänför sig till helt
andra förhållanden. Men medelbart äger stadgandet dock sin betydelse,
enär detsamma icke fullständigt, utan blott endels — i de punkter, där
erfarenheten 1809 gifvit vid handen önskvärdheten af ett dylikt stad¬
gande — uttrycker en allmän svensk rättsgrundsats, nämligen den, att
allmänt och enskildt skall hållas strängt åtskils och staten icke gent
emot de enskilde' begagna sin faktiska makthöghet på ett sätt, som
bringar dem skada i privaträttslig mening utan att nödtvång i ett
eller annat hänseende föreligger eller i allt fall ersättning lämnas för
det, som möjligen af statsskäl måste förloras.
Genom kungl. förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad
näringsfrihet och andra därmed sammanhängande författningar har svensk
undersåte med vissa undantag och inskränkningar tillagts rätt att idka
handels- och fabriksrörelse, handtverk och annan handtering, skepps-
rederi, export och import af varor. Själfklart är, att de undantag och
inskränkningar liksom öfver hufvud de villkor för rättens utöfning,
Indika författningarna stadgat, också kunna i vederbörlig ordning ändras.
Men därmed uppstår frågan, i hvad mån sådana ändringar äfven kunna
tilläggas retroaktiv verkan, d. v. s. erhålla gällande ki-aft också med
afseende å sådan rörelse, som redan, med tillämpning af då gällande
regler, påbörjats och alltjämt fortgår. Innebära ändringarna endast nya
ordnings- eller kontrollföreskrifter, lider det intet tvifvel, att de, äfven
om de medföra kostnader för den enskilde företagaren, blifva för
honom och hans rörelse bindande. Skulle de innebära något mera,
så att därigenom rörelsens beskaffenhet, omfattning eller bestånd väsent¬
ligen påverkas, så torde däremot samma regel icke obetingadt gälla,
äfven om man icke kan anse satsen, att s. k. »välförvärfvade rättig¬
heter» icke därigenom få upphäfvas, i denna formulering riktig.
357
År rörelsen åt' mera tillfällig art eller sådan, att dess idkande
kan ske eller faktiskt sker utan någon större apparat, och kan den¬
samma utan förlust antingen omedelbart eller efter viss öfvergångstid
nedläggas, lära ändringarna utan vidare också bär blifva gällande. Om
åter rörelsen kan betecknas såsom ett »företag» i mera egentlig mening,
d. v. s. sådan, att den förutsätter och fordrar varaktig organisation af
ekonomiska krafter under samverkan mellan flere till ett helt, och bär
företaget tillika medfört uppkomsten af ekonomiska nyttigbeter med
sjelfständigt värde, så torde ändringar i näringslagstiftningen af den
beskaffenhet, att i följd af dem hvarken det förut lofligt företaget kan
längre med fördel fortsättas eller genom realisation dess fulla värde
erhållas, ej låta sig genomföras utan att ersättning beredes veder¬
börande näringsidkare — enligt ofvan angifna allmänna rättsgrundsats.
Sålunda synes lagstiftningen vara fullt oförhindrad att helt enkelt
förbjuda handel med t. ex. blommor eller vykort genom minderåriga
eller s. k. ambulerande cigarrförsäljning o. dyl., men icke utan vidare
att förbjuda en labriksrörelse, som ej blott kräft särskilda anordningar,
maskinerier, anläggningar in. in., utan ock representerar ett där liggande
kapital, hvilket helt eller delvis blefve med nödvändighet ofruktbart,
därest rörelsen skulle upphöra. Härvid bör beaktas, att med uttrycket
»däri liggande kapital» förstås icke blott i rörelsen insatta penningar,
utan ock det kapitalvärde, rörelsen kan anses äga på grund af firma¬
namnet och de krafter, som härigenom betecknas; dock må betonas,
att, enär företagaren icke kan anses hafva någon redan förvärfvad
rättighet till framtida vinst af rörelsen, om denna finge under oför¬
ändrade förhållanden oafbrutet fortsättas, det heller icke är utsikten
till en sådan vinst, som bör tagas i betraktande, utan blott den inverkan
— i stegrande eller minskande riktning — på omsättningens storlek
och beskaffenhet, som firmanamnet kan beräknas hafva genom sin fak¬
tiska betydelse för kundkretsen och som näringsidkaren icke skulle
kunna, därest han nödgades upphöra med sin rörelse, på grund af
statligt tvång, öfverflytta till annat näringsfång. Detta kapitalmoment
iir nämligen ett ekonomiskt »godt» eller en »nyttighet», som rätten
erkänner såsom föremål för rättsligt intresse lika väl som det »gods,
löst eller fast», hvarom handlas i regeringsformens § 16 och som där
förklaras oantastligt utom i den ordning lag och laga stadgar föreskrifva,
alltså t. ex. genom expropriation sförfarande, därest ett sådant finnes
a nord nåd t.
Skulle alltså staten finna nödigt eller lämpligt att förbjuda viss
dylik rörelse, så är uppenbart, att detta icke kan, med bevarande af
'358
gällande rättsgrundsatser okränkta, ske Titan att ersättning lämnas de
näringsidkare, som eljest skulle därigenom afhändas vissa ekonomiska
nyftigheter, hvaröfver de dittills förfogat och hvilka icke kunna genom
realisation omsättas i sitt penningvärde. Frågan blir då, på hvad sätt
denna ersättning bör bestämmas. Och då det ingalunda är gifvet, att
staten vare sig vill eller kan härom träffa öfverenskommelse på frivillig-
hetens väg med vederbörande enskilde näringsidkare, ehuru något
principiellt hinder icke föreligger för en sådan öfverenskommelse såsom
preliminär åtgärd, så blir hufvudfrågan den, på hvad sätt ersättningen
skall, äfven oberoende af näringsidkarens fria samtycke, fastställas.
Klart är nämligen, att en dylik öfverenskommelses träffande ingalunda
utgör någon som helst nödvändig förutsättning för att staten öfver
hufvud skall kunna begagna sin höghetsmakt till utfärdande af rörelse¬
förbud.
I den framställda frågan förutsättes såsom möjligt, att, därest
öfverenskommelse ej kan träffas, ersättningsfrågan afgöres genom skilje¬
dom. En sådan form för ersättningsfrågans lösning torde dock vara
alldeles utesluten. Skiljemannalagen af 28 oktober 1887 förutsätter
bl. a. för skiljedomsförfarande en öfverenskommelse härom mellan par¬
terna, d. v. s. i detta fall staten å ena sidan, vederbörande enskilde
näringsidkare, hvar för sig eller gemensamt, å den andra. Men bar
ej ersättningsfrågan kunnat lösas direkt genom öfverenskommelse, så
lärer svårligen staten samtycka till en lösning däraf genom skiljedom.
Staten uppträder nämligen här icke såsom enskild part, själf under¬
kastad privaträttens regler, utan såsom utöfvare af makthöghet och
såsom den, hvilken ensidigt beviljar eller ger en ersättning, därför att
detta svnes densamma billigt eller af rättsprinciper fordradt, icke därför
att densamma i förhållande till de enskilde är till sådan ersättnings
gifvande privaträttsligt förpliktad.
Därmed har jag äfven berört ett annat möjligen tänkbart sätt
för ersättningens fixering, nämligen genom rättegång och domstols
beslut. Kan detta sätt icke användas, så är äfven af den grunden
skiljedom utesluten, enär skiljemannalagen också fordrar, för möjligheten
af skiljedom, att tvisten är en sådan, som kan hänskjutas till domstols
pröfning. Klart är härvid först och främst, att domstolsvägen icke
skulle kunna anlitas under några förhållanden förr, än staten redan
utfärdat näringsförbudet eller vidtagit den ändring i näringslagstiftningen,
som framkallat förlust för de enskilde näringsidkarne. Huruvida, under
359
denna förutsättning, Kungl. Maj:t och kronan verkligen skulle kunna
af enskild f. d. näringsidkare instämmas med yrkande om skadestånd
enligt privaträttsliga regler, är mer än tvifvelaktigt. Och lika tvifvel¬
aktigt synes det vara, att, där så finge ske, domstolen skulle komma
att upptaga frågan eller, om den upptoges, bifalla anspråket. Visserligen
vore detta i och för sig icke alldeles omöjligt: exempelvis torde enligt
engelsk rätt hinder ej möta härför. Men den svenska förvaltningsrätten
står icke i denna del på samma ståndpunkt som den engelska, och de
svenska domstolarna hafva icke en sådan pröfningsrätt i förhållande
till Kungl. Maj:t och Kungl. Maj:ts författningar, som de engelska.
Och äfven om domstolsvägen kunde anlitas, torde bevisningen angående
det exakta skadeståndet blifva nästan omöjlig, särskilt om, såsom är
att förmoda, staten redan före lagstiftningens genomförande själf medelst
tillsatta sakkunnige utredt förlust- och ersättningsfrågorna och skade-
ståndsyrkandet i rättegången går rit på annat än det sålunda förut
erkända beloppet. Endast för det fall, att staten alldeles ingen ersätt¬
ning vill lämna och t illika-kan visas, att genom den ändrade lagstift¬
ningen näringsidkaren verkligen afhändts en ekonomisk nyttighet, hvar¬
öfver han förut förfogat och som ej på annat sätt kan förvandlas till
ett lika värde, torde domstolsvägen hafva några utsikter, ehuru äfven i
detta fall utgången måste betecknas såsom ytterst osäker.
Det återstår, vid sådant förhållande och då gällande expropriations-
lagstiftning heller icke är på hithörande fall tillämplig, endast den
utvägen, att staten själf, med eller utan samverkan med vederbörande
näringsidkare, uppskattar förlusten af den näringsrätt, hvarom fråga är,
till dess skäliga värde och genom lagstiftningsakten samtidigt med
ändringens genomförande tillerkänner resp. näringsidkare den ersättning,
som sålunda pröfvas behörig. Själfklart är dock härvid nödvändigt, att
uppskattningen sker på sådant sätt och i sådan form, att dess opartiskhet
är höjd öfver hvarje tvifvel, något som för öfrigt är desto lättare, som
staten i själfva verket här icke står såsom konkurrent, utan såsom
ordnare af de ekonomiska förhållandena på det för det hela förmån¬
ligaste sättet, hvadan den heller icke har något intresse att sätta er¬
sättningen så låg som möjligt, utan till dess objektivt rätta värde, så
vidt detta kan utrönas, för hvilket ändamål speciell sakkunskap natur¬
ligen är af nöden.
360
Svaret på frågan skulle alltså kunna i korthet så formuleras:
Staten äger enligt svensk rätt att — af hvilken orsak och i hvilket
syfte som helst — genom sina vederbörande organ ålägga enskilde att
upphöra med af dem lagligen bedrifven näring, dock, för så vidt förbudet
ej skall komma i strid med eljest gällande svenska rättsgrundsatser, endast
under förutsättning, att ersättning lämnas dem, som sålunda skulle af-
liändas sitt lagliga näringsfång, för den förlust, som därigenom åsamkas
dem utan att på annat sätt kunna utjämnas. Ersättningens belopp torde
hvarken genom skiljedom eller vanlig rättegång kunna bestämmas, utan
blott genom ensidigt beslut af staten efter opartisk utredning genom sak¬
kunnige eller på annat tillfredsställande sätt.
Uppsala i juli 1910.
361
Bilaga 2 till herr Jeanssons reservation.
Utlåtande i tobaksmonopolfrågan af Professorn in. m.
A. O. Winroth.
Herr Grosshandlaren Walter Bäckström. Stockholm.
I egenskap af ordförande för Svenska tobaksfabrikantföreningen
har Ni anmodat mig att besvara frågan, huruvida det lagligen tillkomma
staten, att i och för en närings förvandlande till statsmonopol, efter
riksdagsbeslut ålägga de enskilde som bedrefvo näringen jämlikt nu
gällande föreskrifter, att upphöra därmed, utan att jämlikt förlikning
eller skiljedom godtgöra dem deras därigenom lidna skada.
I förhållandet enskilde emellan har ju staten satt sig till uppgift
att skydda den ene i hans rätt mot den andre och, där det ej kan ske
annorledes, i form af skadestånd låta den, som i sin rätt lidit förfång,
njuta till godo upprättelse från gärningsmannens sida. Sitt kraf på
aktning för enskild rätt har staten äfven gjort sig själf till rättesnöre.
Det har bland annat kommit till uttryck i regeringsformen § 16, då
det där stadgas, att »Konungen bör — — — ingen afhända eller
afhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom i
den ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva». Likaledes har
i kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för all¬
mänt behof den 14 april 1866 § 1 och andra den svenska rättens
expropriationsstadganden det, utan åtskillnad mellan stat och privatman,
ålagts den, som tillätes att på ett eller annat sätt tillägna sig annans
rätt eller däri göra intrång, att därför utgifva fullt vederlag eller mera.
Särskildt påminnes härvid, hurusom Lag ang. skyddsskogar den 24
juli 1903 §§ 1 och 2 väl tillägga Kungl. Maj:t rätt att inskränka skogs¬
ägares afverkningsrätt, men ock medgifva skogsägare, som ej vill under-
* ' *46
362
kasta sig sådan inskränkning, att påfordra statens inlösen af marken
jämlikt de allmänna expropriationsstadgandena.
I alla de förenämnda lagrummen är dock visserligen allenast fråga
om egendom i mening af rätt till ting, låt vara att expropriations¬
stadgandena ej allenast afse äganderätt till fastighet utan äfven annan
rätt därtill. Men det har gått 'in i det allmänna medvetandet, att rättig¬
heter till ting ej bilda någon gräns för rättsskyddet åt förmögenhets-
rättigheter. Detta följer redan däraf, att, då man uppdelar egendom i
fast och lös samt till den förra gruppen för äganderätt till fastighet
och vissa andra rättigheter därtill, man i den senare gruppen upptager
ej allenast återstående rättigheter till fastighet och alla rättigheter till
lösören utan äfven rättigheter, som ej hafva något som helst kroppsligt
ting till föremål, såsom exempelvis fordringar; och hvad, som så kallas
egendom, njuter visserligen, allt efter hvad dess natur tillstädjer och
krafvel’, till godo rättsskydd från lags och myndigheters sida.
Emellertid må erkännas, att på detta senare område man ännu
befinner sig i en pågående utveckling och ej ännu hunnit fram till
någon mera fast slutpunkt. Detta gäller alldeles särskilt om det slags
immateriella förmögenhetsrättigheter, som i brist på annat namn må
kunna kallas förvärfsrättigheter, d. v. s. lagligen uppståndna förhållanden,
med tillhjälp af hvilka den enskilde må kunna bereda sig eu särskild
vinst af sitt arbete eller kapital. Delvis hafva dylika rättigheter ställts
under särskildt laga skydd, såsom i svensk rätt patent-, firma- och varu¬
märkesrätt, litterär och artistisk äganderätt samt rätt till mönster och
modeller. I män som sådan rätt ansetts böra uppoffras i ett allmänt
intresse, har, såsom beträffande patenträtt, för dess del också bragts i
tillämpning reglerna om expropriation; se kungl. förordningen ang.
patent den 16 maj 1884 § 17. Hvad åter angår en sådan förvärfs-
rättighet, som näringsidkares rörelse, hafva hittills i vårt land ej med¬
delats särskilda föreskrifter till dess rättsliga skydd. Det har väl satts
i fråga att göra det i form af bestämmelser mot illojal konkurrens, men
till någon lag har det härutinnan icke kommit och ej ens ännu till
något förslag. Men det är ju redan ett godt steg på vägen, att man
visat sig öfvertygad om dylika förordnandens behöflighet och redobogen
att införlifva dem med rättssystemet. Alldeles obeaktadt i svensk lag
är för öfrigt icke näringsidkares rörelse såsom förvärfsrätt. Sålunda
kommer det skydd, som förlänats firmarätt, ytterst den rörelse, som
under firman bedrifves, till godo, i det att firman, så att säga, allenast
är ett rörelsen åsatt och därmed oskiljaktigt förbundet värdemärke;
jfr Lag ang. handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887 §§ 8
363
—13. Ett liknande förhållande råder än vidare mellan affärsrörelse och
ett däri begagnadt varumärke; se Lag den 5 juli 1884 §§ 1—8. Utan
sammanhang med firma- och varumärkesrätt har ju för öfrig! redan nu
svensk lag så till vida tagit affärsrörelse i särskild t skydd mot rätts-
kränkning, som den vid straffs utsättande för ryktes utspridande speciellt
omförmäler sådant rykte, som är menligt för »yrke» och »näring»;
se strafflagen kap. 16 § 8. Märkas må äfven, att i Lag ang. ersätt¬
ning af allmänna medel åt oskyldigt häktade eller dömde den 12 mars
1886 godtgörelsen tillförsäkrats vederbörande just för »hinder eller brist
i hans näring», och sålunda väl med särskild tanke på den olika för-
värfsmöjlighet, som hans rörelse eller yrke sanställning innebure; jfr
slrafflagen kap. 6 § 2. Sistberörda fall är för öfrig! af särskild! intresse,
enär det däri rör sig om en statens ersättningsskyldighet och för öfrig!
utan någon en dess omedelbara förskyllan till skadan. Att, där, såsom
här ifrågasattes, den svenska staten i ett allmänt intresse vidtager
ändringar på näringslagstiftningens område, den dock ansett sig böra
respektera redan bestående näringsfång, framgår åter dels af kung!,
förordningen ang. brännvinsförsäljning den 18 januari 1855 § 12, som
förklarade de vid lagens ikraftträdande af gästgifvare utöfvade ut-
skänkningsrättigheterna oberörda af lagen, och dels af kungl. skrifvelsen
den 2 april 1886, som med afseende å tillämpligheten af kungl. för¬
ordningen ang. försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober
1885 uttalade sig på lika sätt till förmån för här ifrågakommande ut-
skänkningsrättigheter. Det var här fråga om en lagstiftning, som lät
förlika sig med de ifrågavarande förvärfsrättigheternas bestånd; jfr för¬
öfrigt Handelsordningen den 22 december 1846 § 22 samt Fabriks- och
Handtverksordningen den 22 december 1846 § 21. Men det finnes äfven
exempel, att, då den svenska lagstiftningen kräft näringsfångs full¬
ständiga upphörande, staten känt sig förpliktad att taga på sig de
enskildes förluster. Därom vittnar redan dess i kungl. förordningen
ang. brännvinstillverkning den 18 januari 1855 § 101 gjorda erbjudande
att inlösa redskap för nämnda slags tillverkning. Likaså var, då vid
1889 års riksdag ifrågasattes förbud att tillverka margarin, man fullt
ense i att, om så skulle ske, åtgärden ej kunde vidtagas utan ersätt¬
ning åt förhandenvarande margarinfabriker.
Allt detta stämmer ock öfverens med nu gängse uppfattningssätt.
Äfven vid ting förekommer och tages i betraktande ett dess affärsvärde
vid sidan af dess anskaffnings- eller tillverkningsvärde, ehvad det gäller
vanlig försäljning eller expropriation och utan afseende därå att den
ifrågavarande värdestegringen må helt och hållet bero på konjunktur-
364
förändringar. Det är dock alltid en förvärfvad förmögenhetsrätt, som bör
beaktas samt därför ock af staten skyddas och vid ett dess lagenliga
frånbändande ersättas. Dess mera måste då detta gälla om en affärs¬
rörelse, som, äfven den en förvärfvad förmögenhetsrätt, i det mesta fått
ett sådant sitt värde genom innehafvarnes flit och möda samt större och
mindre penninguppoffringar och sålunda utgör kapitaliserade prestanda
i arbete och värdetillgångar. I enlighet härmed är ej heller någon åt¬
skillnad att göra, allteftersom det handlar om en koncessionsvis vunnen
rätt att drifva rörelse eller om eu, som under skydd af medgifven närings¬
frihet satts i gång och arbetats upp till ett visst förvärfsvärde genom
sin omsättning och sin kundkrets, sina affärsförbindelser samt sitt namn
och vunna förtroende. Åtminstone på senare tider hafva också till ut¬
ländska monopolförslag knutits utförliga utkast till ersättning åt alla
dem, som genom monopolets införande tänktes skola komma till omedel¬
bar skada i sina förut bedrifna näringsfång. Hvad angår tobaksmonopol
har sålunda godtgörelse ansetts böra lämnas såväl för tobaksförråd,
maskiner, utensilier och verktyg som för nedsatt värde i fastigheter och
byggnader och för den beröfvade personliga affärsvinsten och ej allenast
åt producenter, fabrikanter och handlande utan äfven åt de i deras affärer
anställda bilrädena och arbetarne.
Det må dock erkännas, att, särskilt hvad rör minskad eller beröfvad
förvärfsmöjlighet, allenast billighetsskäl och ej en verklig laga förpliktelse
förmenats ligga till grund för statens utbetalningar af ersättning, och
att det förty ock gjorts gällande, att staten efter sitt fria bepröfvande
ägt att fastställa grunderna därför. Särskild! har från de tyska myndig¬
heternas sida denna mening utvecklats vid de åren 1878 och 1882 förda
öfverläggningarne om tobaksmonopol för det tyska rikets del.
Skall enskild rätt uppoffras i allmänt intresse, ställer det sig emellertid
nog fullt lika, ehvad rätten består i egendom eller näringsfång. Såväl
i det ena som i det andra fallet har man att skilja mellan förvärfsmöjlighet
och ett fullbordadt förvärf. Det kan tydligen ej finnas någon statens
plikt att gälda ersättning åt dem, som genom ett påbjudet monopol eller
en eljest vidtagen ändring i lagstiftningen hindras från att öppna en affär,
som enligt förut gällande stadganden det tillkom dem att påbörja.
Men detsamma gäller, om det ej vore fråga om en affärs öppnande utan
om ett tings förvärfvande. Att, då, såsom vid häfd, fånget sker successivt,
man genom öfvergångsbestämmelser skyddar förvärfvet i dess fortgång
och sålunda medgifver en häfdens fullbordan enligt den äldre lagen
äfven i tiden efter en ny häfdelags ikraftträdande, är i själfva verket ej
något undantag från regeln; jfr kungl. förordningen om tjuguårig häfd
365
den 22 april 1881 § 5. Det bekräftar allenast den fullständigande grund¬
satsen, att laga fång bör skyddas, och borde, i mån som med afseende
å näringsfångs förvärf motsvarighet funnes till häfden, äfven för dess
del gälla.
Ett bedrifvet näringsfång stode, har det emellertid sagts, så till
vida efter förvärfvad egendom, som det i sitt värde berodde af konjunk¬
turer och nya uppfinningar samt andra dylika inträffande omständig¬
heter. Staten kunde dock icke ikläda sig garanti för allt detta. Men
detta begäres ju cj heller. Staten har regelrätt ej heller något ansvar
för de förluster, som drabba den enskilde i hans förmögenhetsting genom
olyckshändelser eller andras åtgöranden, men är dock fullt redobogen,
att, om den för sin nytta behöfver dem, expropriationsvis eller i annan
ordning inlösa dem efter deras då häfda värde och därmed för framtiden
öfvertaga de med deras ägande förbundna riskerna. Det bör därför ej
heller härutinnan ses och förfaras på annat sätt, då det gäller ett i
laga ordning tillkommet näringsfång. Någon roll kan det icke spela,
att det senare möjligen är mera utsatt för en värdeförminskning än ett
kroppsligt ting. År det så, finnes nog också bär större utsikt till värde¬
stegring. Af hvad, som kan hända den enskilde till förändring i hans
ekonomi genom tillfälliga händelser eller andras gärningar, kan för
hvarje fall rättvisligen icke dragas några slutsatser, för det fall att
staten själf genom handling, som enskilde emellan skulle grundlägga
ersättningsplikt, föranleder det inträffade.
Härmed vare dock icke sagdt, att staten ej skulle kunna vidtaga
någon ändring i sin lagstiftning till förfång för enskilde, utan att hålla
dem skadeslösa därför. På grund af bristande förutseende hos lagstiftarne
kan hafva tillverkats något, som ej kan anses stå i strid med lagarne
men i sin förekomst eller i sitt saluhållande innebär fara i ett eller
annat afseende och för vederbörandes del måste betraktas såsom miss¬
bruk af den lagstadda friheten och såsom fullföljd af olofliga syften.
Det kan då ej läggas staten till last, att den genom ändringar i sin
lagstiftning gör slut på det ifrågavarande ofoget utan godtgörelse åt
dem, som därigenom komma till skada. 1 själfva verket hafva ju dessa
brutit mot samhällsordningen, och hafva lagstiftarne ej handlat annor¬
ledes, än då de i trängande fall begagna sig af sin befogenhet att tillägga
sina förordnanden återverkande kraft. Men det må ej ske utan särskild
laga orsak. En sak för sig är, att, då det ej gäller egendom utan
näringsfång, nämnda slags ingripande från statens sida jämförelsevis
oftare kan synas påkalladt. Sålunda torde exempelvis ring- eller trust-
bildningen i och för sig vara laga anledning för att staten genom en
366
däremot riktad lagstiftning utan vidare beröfva deltagarna den extra
vinst, som de under skydd af näringsfriheten tillskansat sig på det all¬
männas bekostnad genom sin sammanslutning. Hvad, som ju också
alltid står staten till buds, är, att själf efter behof och läglighet öppna
konkurrens med de enskilda yrkesidkarne. Ty i en dess kungjorda
näringsfrihet ligger dock ej någon garanti mot konkurrens och sålunda
ej ens från dess egen sida. Men helt annorlunda ställer sig visserligen
saken, då den i form af statsmonopol eller eljest i ett sitt intresse upp-
häfver eller inskränker enskild mans bedrifna näringsfång. Det är dock
icke annat än att göra sig till godo hans förut häfda affärsvinst och
måste därför ock, i enlighet med hvad som gäller vid expropriation,
medföra förbindelse att ersätta hvad, som sålunda beröfvas honom.
\7ill man, så kan man för öfrigt åberopa sig på svensk positiv
rätt till stöd för de sålunda utvecklade allmänna rättsnormerna. 1 rege¬
ringsformen § 114 tillförsäkrades förbehållslöst de forna riksstånden
deras »privilegier, förmåner, rättigheter och friheter», och har enligt
den nuvarande lagtexten undantag blott gjorts för dem, som »ägt oskilj¬
aktigt sammanhang med den stånden förut tillkommande representations¬
rätt». Hvad borgerskapet angår, afsågs med ifrågavarande utfästelse
närmast bestämmelserna i Kungl. Maj:ts för rikets borgerskap och städerna
i allmänhet utfärdade nådiga försäkran den 23 februari 1789. I dess
§ 1 utlofvas åter, att »rikets borgerskap och städerna i allmänhet»
skulle bibehållas vid deras »inrättningar», af hvad slag de vara månde,
och ej »i anseende till deras handel och sjöfart, näringar och rörelser»,
lida »minsta hinder eller förfång». Tilläggsvis förklaras därpå i § 2
bland annat än vidare, »att all sådan handel, rörelse, konst eller slöjd,
som förut är känd, idkad och i allmänhet idkas kan, hädanefter icke
skall någon eller några särskilda in- eller utrikes män upplåtas eller
meddelas under exclusiva privilegier, monopolier eller förpaktningar».
Detta borgerskapet förmenade privilegium att ej i sina rörelser blifva
underkastade förfång genom monopol lär väl, efter tillkomst af kungl.
förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, nu
mera få anses gälla till förmån för alla dem, som idka ett lagenligen
igångsatt företag, och för hvarje fall trygga dem mot ett statsmonopol
så till vida, som de äga att af staten njuta godtgörelse för skada genom
ett dess införande, och härvid må då erinras, att odling och förarbetande
af tobak samt dess försäljande långt före 1809 års regeringsform varit
fria, fastän beskattade och reglerade yrkesfång.
Den föregående framställningen skulle kunna föranleda den i och
för sig väl förhastade slutsatsen, att staten ej har rätt till att för in-
367
förandet af ett sitt monopol undertrycka bestående och lagligen till¬
komna näringsfång, men alldeles icke, att staten må kunna göra det
utan vederlag för den näringsidkaren därigenom tillfogade skadan. Där¬
med är då också gifvet, att, trots expropriationsstadgandenas tystnad i
ämnet, de i möjligaste måtto böra bringas i tillämpning för fall af stats-
monopols införande. Åtminstone för denna händelse måste tydligen
ett lagligen drifvet näringsfång i sin egenskap af förvärfsrätt anses och
behandlas såsom annan privaträttslig egendom. År nu detta sant. måste
dock vid ett näringsfångets värdesättande också allmänna civilrättsliga
normer och synpunkter tagas i brak. Alldeles särskildt komma på
grund af åtgärdens natur härvid i betraktande reglerna om kausalitet
i skadeståndsfrågor och på grund af föremålets stadgandena om sysslo¬
manskap.
Det är en i svensk rätt antagen grundsats, att med undantag för
persons dödande (strafflagen kap. 6 § 4), den, som tillfogat annan skada,
ej har att godtgöra jämväl den skada, som hans gärning medelbart
föranleder för tredje man på grund af ett dennes obligatoriska rätts¬
förhållande till den, som skadan omedelbart öfvergått. Sålunda böra ej
heller de, som på ett eller annat sätt haft vinst på affärsförbindelser
med den enskilda tobaksindustriens idkare,- kunna grunda några sina
anspråk på samma vinsts upphörande i anledning af beslutadt stats-
monopol, utan såsom ersättningsberättigade godkännas allenast de däraf
omedelbart träffade, d. v. s. producenter och fabrikanter af och handlande
med tobak samt de i deras affärer anställda personerna. Men enligt
de allmänna svenska skadeståndsreglerna får ej heller den, som omedel¬
bart lidit skada genom annans gärning, all sin skada ersatt utan allenast
den. som är gärningens omedelbara verkan i den mening, att efter
objektivt bedömande den helt och hållet eller dock i hufvudsak är att
tillskrifva gärningen. Man lämnar å sido sådan skada, som väl kan
bringas i orsakssammanhang med gärningen, men närmast beror af
andra tillstötande omständigheter, låt vara att deras inverkan under¬
lättats genom den ifrågavarande gärningen. I sak vill detta merendels
säga, att man har att räkna allenast med skada i den närmaste tiden
eller, då det gäller expropriation, med hvad det uppoffrade i det när¬
varande ögonblicket kan anses vara värdt. Hvad en affär må kunna
gifva i ett framtida uppdrifvet skick kommer exempelvis ej i betraktande.
Äfven om härutinnan beräkningar skulle kunna göras på grund af er¬
farenheten under de gångna åren, är dock ett fortsatt framåtgående
beroende af en mängd yttre omständigheter och finnes alltid möjligheten,
att det skall kunna inträffa ett omslag till det sämre. Regeln följes
368
väl såsom själffallen vid inlösen af maskiner, utensilier, verktyg- och
annan dylik egendom, men är att iakttaga jämväl, då det gäller affärs-
vinst, vare sig att denna företrädes af icke inlösta fastigheter, bygg¬
nader eller andra inrättningar af särskildt värde vid näringens bedrif¬
vande eller af inkomsten på det personliga arbetet i näringen.
Särskildt för det senares del måste ytterligare afseende fästas på
hvad, som gäller om arfvode åt en i förtid utan laga skäl afskedad
syssloman. Naturligen skall, då en näringsidkare får behålla sin egen¬
dom men beröfvas tillfälle att på sätt som förut tillgodogöra sig den i
affärssyfte, det ej allenast beräknas hvad värde, som den i sådant hän¬
seende har, utan äfven afdragsvis hvad värde den i annan sin använd¬
ning kan komma att få. Detsamma gäller om det personliga arbetet.
Man måste säga sig, att, ehvad det gäller atfärsledarne eller deras
biträden, de efter någon tids förlopp böra hafva vunnit tillfälle att på
annat håll skaffa sig en motsvarande utkomst till den, som de haft i
den genom monopollagstiftningen dem frånhända verksamheten, och att,
om det icke skett, det måste bero på andra mellankomna omständig¬
heter, för livilka staten ej kan bära ansvar. Det ställer sig därför
naturligt att låta ersättningen utgå ej allenast efter de senaste årens
medelinkomst utan äfven allenast för en viss beräknad period framåt i
tiden. Att, liksom ifråga om fastigheters och inrättningars förändrade
användning, det kan ställa sig ganska olika med tillfällena för personerna
att byta lefnadskall, är emellertid otvifvelaktigt, enär det ju ej allenast
gäller val af nytt yrkesfång utan äfven ett dess uppdrifvande i afkastnings-
förmåga till jämnhöjd med det förut utöfvade. Man skall här dock
hafva svårt att inlåta sig på en vidtgående specialisering af ersättnings-
grunderna. Naturligt är dock, att man för affärsägarnes del skiljer
mellan inarbetade och helt nya affärer samt för biträdens och arbetares
mellan dem, hvilka för sina sysslors behöriga skötsel måst förvärfva sig
en viss teknisk utbildning, och dem, för hvilkas del så icke är för¬
hållandet. Det kan ju ock finnas rimligt, att affärsägare utan vissa års
drift samt biträden och arbetare utan teknisk utbildning alldeles icke
erhålla ersättning för mistad näringsvinst, och att för deras del till¬
räckligt anses vara gjordt, därigenom att de i tiden mellan monopolets
beslutande och ikraftträdande hafva tid på sig att skaffa utkomst i annan
sysselsättning. Äfvenledes får det anses öfverensstämma med allmänna
rättsbegrepp, att om staten bereder dem, som genom ett dess införda
monopol måste upphöra med sin förra handtering, anställning vid mono¬
polet eller i annan sin verksamhet, detta allt efter anställningens be¬
skaffenhet och intäkter bör medföra ett bortfallande af eller nedsättning
369
i statens ersättningsskyldighet, och att, där anbud i denna väg utan
laga skäl afvisas, det sker på vederbörande ersättningstagares äfventyr.
Att staten vid indragning af ämbeten och tjänster, som blifvit öfver-
flödiga, förfar på ett mera liberalt sätt, lär ej här böra komma i be¬
traktande.
Af det sagda framgår emellertid, att, äfven om statens plikt att
ersätta skada af ett dess införda monopol är obestridlig, stora svårig¬
heter möta för att närmare bestämma, när, i hvad omfång och enligt
hvilka grunder ersättningen är att gälda. Särskild! i betraktande däraf
att i dessa afseende gällande expropriationsstadganden knappast kunna
anses gifva någon ledning, måste det därför hafva fallit sig naturligt,
att i påkommande fall staterna tagit sakerna i egen hand och efter sin
känsla af billighet lagstiftningsvis fastställt villkor och grunder för
ersättnings utgifvande. Men visserligen pekar hela den föregående ut¬
redningen på att ersättningsfrågan borde ordnas för hvarje särskildt
fall och, där det ej kunde ske genom förliknings- eller skiljemanna-
förfarande, också borde ske under medverkan af domstol och i möjligaste
öfverensstämmelse med gällande expropriationsstadganden; jfr rättegångs¬
balken kap. 24 § 2. Att den svenska staten, då den velat ersätta enskild
näringsdrift med en sin egen, också haft känsla af att den för ända¬
målet hade att beträda den privaträttsliga förhandlingens vägar, därpå
utgöra dess underhandlingar med det allmänna telefonbolaget i Stock¬
holm bevis.
Stockholm den 9 juni 1910.
* 47
Bilaga 8 till herr Jeanssons reservation.
Utdrag ur
“Om tobaksfabrikanternas i Finland rättsställning i för¬
hållande till eu på tobaksmonopolsystem grundad
skattelagstiftningsreform“
af Prokurator» in. in. Julius Grotenfelt.1)
Ett betydelsefullt spörsmål vid ett eventuellt införande af stats-
tobaksmonopolsystem i Finland utgör frågan om rättmätigheten af er¬
sättningsanspråk från deras sida, Indika genom tobaksfabrikationens
monopoliserande för statens räkning komme att drabbas af förbud att
fortsätta med sin i laga ordning grundade förvärfsverksamhet på tobaks-
industrins område. Det följande är afsedt att lämna ett bidrag till denna
frågas närmare belysning ur rättslig ■ synpunkt.
Såsom en allmän grundsats gäller i finsk rätt att privategendom
är skyddad mot intrång och afhändande, som ej grunda sig å laga dom
och rannsakning, samt likaså att en hvar skall få orubbadt åtnjuta »sina
lagliga rättigheter och välfångna privilegier». Detta skydd för egendom
och lagliga rättigheter tillförsäkras den enskilde i 2 och 39 §§ af rege¬
ringsformen den 21 augusti 1772. Syftemålet särskildt med det i 39
§ regeringsformen upptagna stadgandet om skydd för »lagliga rättig¬
heter» var att med grundlagens värn omgärda så kallade förvärfvade
rättigheter, hvilka under frihetstiden i Sverige och Finland ej sällan
varit föremål för bristande aktning2).
Innebörden af detta rättsskydd i fråga om sådana förvärfvade
rättigheter, som äga ett i penningar uppskattbart värde, är närmast att
trygga en hvar emot upphäfvande af eller intrång i dylika rättigheter
utan tillerkännande af full ersättning åt rättsägaren för honom därigenom
') Denna uppsats ingår i del III af det af finska tobaksfabrikanter föranstaltade verket
»Tobaken, dess odling m. m.» Helsingfors 1909.
2) Se t. ex. Hermanson, Juridiska föreningens i Finland tidskrift, 1888, sid. 199 ff.
371
tillskyndad skada och förlust. Den enskilde medborgaren i Finland är
således gentemot regeringsmakten och administrationen i anförd måtto
tryggad vid ett ostördt tillgodonjutande af sina å lag grundade för¬
värfvade rättigheter. Men gentemot den lagstiftande makten är han
det icke ovillkorligt. Ty då grundlag i Finland ej innehåller förbud
mot att gifva lagar s. k. tillbakaverkande kraft, är det icke rättsligen
uteslutet att förvärfvade rättigheter i den ordning, som gäller för stiftande
af grundlag — men också endast på detta sätt och ej genom eu annan
lagstiftningsåtgärd — kunna upphäfvas eller inskränkas utan godtgörelse
af skadan åt rättsägaren. Dock ligger det i sakens natur att den ur
aktning för bestående rätt och hänsyn för rättssäkerhetens kraf fram¬
sprungna grundsatsen om förvärfvade rättigheters helgd bör äga den
etiska betydelse äfven gentemot den lagstiftande makten att densamma
ej utan tvingande skäl skrider till att annorlunda än emot full ersättning
för all ekonomisk skada och förlust göra intrång i sådana rättigheter.
Ett motsatt förfarande låter sig försvaras endast om nödvändiga sam-
hällsreformer af genomgripande betydelse ej kunna på annat sätt utan
utomordentliga uppoffringar för statsverket åstadkommas.
Frågan om tobaksfabrikanternas rättsställning gentemot åtgärder
från det allmännas sida i syfte att förbjuda all enskild tobaksfabrikation
i landet samt monopolisera densamma för statens räkning, beror sålunda
till en ej oväsentlig del därpå om den enskilde tobaksfabrikant, som i
laga ordning vidtagit med fabriksrörelsen, kan anses äga en sådan rättighet
att utöfva rörelsen att denna rätt bör betraktas såsom en förvärfvad
rättighet därtill. I detta afseende likasom rörande omfattningen och
betydelsen af begreppet förvärfvad rättighet i allmänhet innehåller den
finska lagstiftningen lika litet som lagstiftningen i andra länder några
närmare bestämningar, och äfven den inhemska rättsteorin har ej mycket
sysselsatt sig med detta ämne1). Ledning för frågans bedömande bör
därför främst sökas ur vår rätts allmänna grundsatser och de syn¬
punkter som af den juridiska doktrinen och lagskipningen annorstädes
omfattats.
Om man frånser ett antal teorier, hvilka icke tillvunnit sig all¬
männare erkännande eller inflytande på rättsutvecklingen i ämnet, utgår
den nuvarande uppfattningen angående begreppet förvärfvad rättighet i
allmänhet från den gemensamma grundtanken att de rättigheter betecknas
såsom förvärfvade, hvilka tillkomma viss person i kraft af eu särskild
') Större uppmärksamhet däråt tiar ägnats endast af Hermanson, a. st. sid. 196 tf. och
Montgomery, Finlands allmänna privaträtt, J. (1889) sid. 125 ff.
372
förvärfsgrund eller rättstitel1). Såsom en sådan rättstitel betraktades ej
sällan tidigare allenast en viljeförklaring från den berättigades sida*).
Denna uppfattning har dock allmänt frångåtts, i det att rättigheter, som
ej uppstå genom rättsärende eller annan viljeförklaring utan grunda
sig på en yttre händelse eller ett därmed jämförligt rättsfaktum, äfven
betraktas såsom rättigheter i nu ifrågavarande betydelse, blott de såsom
individuellt förvärfvade tillkomma ett bestämdt rättssubjekt. Såsom
exempel må anföras rättigheter på grund af arf vid dödsfall, på grund
af annan persons brott, på grund af förlänade privilegier o. s. v. A
andra sidan är man i allmänhet ense om att ej utsträcka begreppet
förvärfvad rätt till hvilka rättigheter som helst3). Dels skulle nämligen
i sådant fall principen om skydd för förvärfvade rättigheter gentemot
lagstiftningen förlora snart sagdt all praktisk betydelse, enär lagstift¬
ningen antingen vore dömd till ett så godt som fullständigt stillastående
eller ock såge sig tvungen att ständigt bryta emot berörda princip.
Dels utgör särskiljandet af rättigheterna i olika klasser, hvilka med
liänsikt till rättigheternas olika grad af konkret gestaltning och betydelse
för individen äga anspråk på olika mått af trygghet gentemot ingrepp
från lagstiftningens sida, ett resultat af den historiska utvecklingen i
alla länder samt synes äfven motsvara rättsmedvetandets kraf. Dock
äro ej ringa svårigheter förenade med att på ett uttömmande sätt an¬
gifva och begränsa begreppet förvärfvad rättighet, och sträfvandena
härutinnan hafva i många delar ej ännu ledt till allmänt erkända
resultat.
Vissa grundsatser i ämnet äga likväl anspråk på giltighet. En
sådan är att en blott möjlighet till eller förhoppning på rättsförvärf ej
skapar någon förvärfvad rättighet. En persons å lag grundade utsikt
till arf utgör t. ex. under arflåtarens lifstid ej en sådan rättighet, och
densamma kan följaktligen genom en lagstiftningsåtgärd, som förändrar
arfsordningen, utan vidare omintetgöras. Likaså bilda sådana allmänna
eller särskilda rättigheter, hvilka omedelbart på grund af lag eller häfd
tillkomma samhällets alla medlemmar eller vissa grupper af medborgare,
ej några förvärfvade rättigheter. Tv i dessa fall saknas en särskild
förvärfsgrund. På tidigare lag grundad nyttjanderätt till allmänna platser
kan t. ex. i lagstiftningsväg undandragas allmänheten utan att härigenom
’) Se t. ex. Unger, Österreichisches Privntreeht, I. (1S92) sid. 119 IT; Dernburg, J)as
biirgerliche Recht I. (1902) sid. 86; Gierke, Deuisches Privntreeht I. (1895) sid. 191 (F., Crome,
System des deutsehen bftrgerlichen Rechts I, (1900) sid. 115 IT; Montgomery, u. a. sid. 125.
2) Se t. ex. Lassalle, Die Theorie der envorbenen Rechte I. (1861) sid. 55 IT.
s) Så t. ex. Rappert, Jahrböcher von R. v. Ihering, Bnd 22, (1884) sid. 143 IT.
373
intrång göres i förvärfVad rätt. Den allmänna på lag grundade rätten
till näringsfrihet utgör ej en förvärfvad rättighet för en hvar fullmyndig
och väl frejdad medborgare, så länge densamma icke tagits i anspråk
o. s. v. Slutligen är det allmänt erkändt att lagligen bestående subjek¬
tiva privaträttigheter på förmögenhetsrättens område, hvilka tillkomma
en person på grund af rättsärende eller annan särskild rättstitel, utgöra
förvärfvade rättigheter, som principiellt äro skyddade emot hvarje utan
skadeersättning förbundet intrång från lagstiftningens eller förvaltningens
sida. Huruvida bestående rättigheter på näringslifvets gebit kunna göra
anspråk på enahanda rättsskydd, är däremot en fråga, hvarom olika
åsikter framträdt.
Den äldre rättsteorin utgick i allmänhet från det betraktelsesätt
att grundsatsen om förvärfvade rättigheters helgd ägde oinskränkt gil¬
tighet endast inom den rena privaträtten, d. v. s. i fråga om rättigheter,
som af rättsordningen förlänats individen uteslutande i hans eget intresse,
Genom ett alltför starkt framhäfvande af denna synpunkt och under
intryck af att själfständiga subjektiva rättigheter egentligen ej stbde
att finna utom den rena privaträttens, närmast förmögenhetsrättens
gebit, ådagalade den äldre rättsläran ej böjelse för att inrymma be¬
greppet förvärfvad rätt plats inom näringslifvets område1).
Detta åskådningssätt har dock af den nyare doktrinen och rätts¬
uppfattningen småningom frångåtts, emedan enahanda rättsgrunder, som
tala för skydd emot rubbningar af privata förmögenhetsrättigheter, i
allt väsentligt göra sig gällande äfven i fråga om skydd emot ingrepp
i lagligen bestående rättigheter på näringsväsendets gebit. Denna stånd-
') Se t. ex. Christiansen, Uber erworbene Rechte, 1856, s. 43. »Aas einer lieutigen all-
gemeinen Gesetzgebung z. B. tibet' die Betreibiing biirgerlicher Gewerbe wärden die betreffenden
Personen schwerlich selbständige subjektive Rechte, die späteren Veriindemngen der Gesetzgebung
im Wege ständen, ableiten können. Es handelt siclt hier nach heutiger Auffassung urn eine
wesentlich im öffentlicben Interesse zu ordnende Angelegenheit; die Constituirung der subjektiven
Bereclitigungen, die aus dergleiclten gesetzlichen Bestimmungen hervorgehen können, ist nicht der
näcliste lind vvesentlicbe Zweck der Gesetzgebung, sondern nur Folge derjenigen Anordnung, die
man im öffentlichen Interesse fur die zweckmässigste halt. Es sind also jene subjektive Berechtig-
ungen von Anfung an nur filt' so länge gemeint, als man die gesetzlicbe Ordnung des YerbäHnisses,
aus der sie hervorgegangen, för die zweckmässigste halt. Es kann aber eine und dieselbe Be-
rechtigung, je nach der Zeit und den Umständen ihrer Entstebung verschieden zu beurtheilen sent.
Die aus friiherer Zeit stammenden Zunftgerechtsame z. B. sind regelmässig als selbständige
(erworbene) Rechte zu betrachten; sie sind Jahrhunderte lång als solche anerkannt und auf die
heutige Zeit gekommen und steken deshalb der heutigen Gesetzgebung als selbständige Rechte
gegenuber. Dadurch, dass eine derartige Berechtigung attsdrucklich als eine selbständige und
unentziehbare dttrch specielles Gesetz oder Concession verliehen wtirde, könnte dieselbe naturlieh
atich heutzutage nock jenen Cliarakter erhalten; die Präsumtion ist aber dagegen.»
374
punkt sammanhänger dels med en klarare insikt i de omtvistade s. k.
personlighetsrättigheternas väsen, till hvilkas kategori de enskilda närings-
rättigheterna pläga hänföras, dels därmed att det vid ingrepp i näst¬
berörda rättigheter är fråga om rubbningar i liknande privata intressen
af ekonomisk natur som vid intrång i subjektiva förmögenhetsrättigheter.
Till en början vann det förändrade betraktelsesättet insteg på det
reglementerade näringsväsendets gebit eller med andra ord i fråga om
sådana näringar, beträffande livilka principen om näringsfrihet ej är
rådande. Ganska allmänt är man numera ense om att ett af öfverheten
eller annan behörig myndighet utan förbehåll om återkallande meddeladt
tillstånd åt viss person att utöfva en näringsverksamhet gifver upphof
åt eu sådan rättighet för honom att utöfva sagda näring, att denna rätt
måste betraktas såsom en förvärfvad rättighet därtill och följaktligen
åtnjuta dylika rättigheters skydd ■).
Denna ståndpunkt har ock vid olika tillfällen, då fråga väckts
om lagstiftningsåtgärder, ägnade att rubba enskilda näringsidkares rättig¬
heter, omfattats af regeringsmyndigheter, t. ex. i Tyskland, livilka
emellertid icke godkänt ett liknande uppfattningssätt i fråga om lagligen
bestående enskilda rättigheter på det fria näringsväsendets område -’). 1
1) Se t. ex. Dernburg, a. a. I. sid. 73 cell I 12. »Die Privilegien begrunden wohlenvorbene
Rechte. Sie sind (laber in der Regel ant dem Rechtswege verfolgbar, auch gegen Dritte». »Eine
Streitfrage war, ob i in Fälle der Aufliebung eines wohlerworbenen Rechtes durch die Gesetzgebung
ein privatrechtlicher Anspruch gegen den Staat ant Entsehädigung statttinde, soweit nicht dieser
Anspruch gesetzlich besonders ansgeschlossen wurde. Dies wurde gemeinrechtlich herrschende
Lehre. — — — Bezflglicli der Reichsgesetzgebung wird man der gemeinrechtlich en Ansicht zu
folgen liaben». — Aschehoug, Nordisk Relsencyklopaedi, Den nordiske Statsret (1885). sid. 410.
»Allerede i lång Tid har man nu anset det som en utvivlsom Sag, att Lovgifningen kun mod
Erstatning kan haeve Naeringsrettigheder og andre Rettigheder, som have Pengevaerdi, og som
liden Forbehold ere tillagte nogen ved Bevilgning, udfaerdiget af en underordnet offentlig Myn¬
dighet i Henhold til gjaeldende Lov, f. Ex. en paa Handelsborgerskap eller Bevilgning stöttet Ret
til åt udskjaenke Braendevin».
*) Så ingår t. ex i regeringens proposition till tyska riksdagen år 1882 med förslag till
lag angående rikstobaksmonopol följande uttalande (s. 46): »Aus der gesetzlichen Untersagung der
privaten Tabaksfabrikation lind des privaten Flandels mit Tabaksfabrikaten desgleichen aus der
gesetzlichen Beschriinkung des Flandels mit Rohtabak auf den Absatz nach dem Auslande lässt
sicli ein rechtlicher Anspruch der von der Untersagung betroffenon Gewerbtreibenden gegen den
Staat auf Ersatz des durch die Untersagung entslehenden Schadens nicht herleiten, weil den
Gewerbetreibenden bei dem System der Gewerbefreiheit ein Reellt auf die Austibung des Gewerbes
vom Staate nicht gewährleistet wird. Doch ist aus Grunden der Billigkeit ein solcher Ersatz zu
gewähren». En liknande ståndpunkt intog den tyska riksregeringen då genom en år 1899 genom¬
förd lagstiftningsåtgärd befordringen af sluten lokalbrefkorrespondens samt af öppna bref, kort
och tryckalster, från att tidigare på ett yrkesmässigt sätt hafva fritt ombesörjts af privata post-
375
Däremot Lar den nyaste vetenskapen i samband närmast med en
mera ingående undersökning af de s. k. personlighetsrättigheternas väsen
brutit väg för ett sådant förändradt betraktelsesätt.
Till personlighetsrättigheternas natur hör att de innefatta ett skydd
för personen i dess privata lif och verksamhet gentemot andra personer.
Såsom omedelbart objekt för dessa rättigheter framträder en beståndsdel
af den berättigades egen personlighetssfär. I fråga om denna bestånds¬
del eller lifsyttring tillkommer honom makt enligt lag, innefattande rätt
att förbjuda främmande ingrepp däri. Berörda rättigheter äro således
icke förbundna med någon omedelbar maktutöfning vare sig gentemot
en viss annan person eller öfver en sak, såsom vid de olika obligations-
och sakrättigheterna är fallet. Däremot innefatta de anspråk mot en
hvar att afhålla sig från störande ingrepp i det af lagen sålunda skyd¬
dade intresset.
Det är därför naturligt att då en dylik rättighet individuellt upp¬
stått för någon person i kraft af en särskild grund eller rättstitel, han
bör vara säkerställd mot intrång i sin goda rätt likasom t. ex. vid för¬
värfvade förmögenhetsrättigheter är fallet. Äfven på personlighets- och
därmed besläktade rättigheters gebit gör sig följaktligen en i sakens
natur liggande åtskillnad gällande emellan förvärfvad rätt å ena sidan
och omedelbart i kraft af lag bestående rätt å den andra. Så kunna
förändringar i alla medborgares eller vissa samhällsklassers på lag grun¬
dade allmänna personliga rättigheter i afseende å ålder, kön, stånd,
religion m. in. utan vidare i lagstiftningsväg genomföras, emedan dessa
rättigheter i deras allmänna bestånd ej äro individuellt förvärfvade af
någon. Detta gäller ock lagförändringar beträffande personers rätts- och
handlingsförmåga, åtminstone för så vidt fråga ej är om att frånkänna
någon en rättskapacitet, som redan på grund af äldre lag för personen
inträdtJ). Föreligger däremot inom den personliga rättssfärens gebit
anstalter, dels monopoliserades för riksposlens räkning, dels gjordes beroende af särskild! med-
deladt tillstånd åt ett begränsad! antal privatpostanstalter. Äfven vid detta tillfälle förklarades
å regeringens vägnar att de privata postanstalterna, emedan fråga ej vore om ingrepp från lag¬
stiftningens sida i förvärfvade rättigheter, icke ägde något rättsanspråk gentemot statsverket pa
ersättning för den skada och förlust, som lagstiftningsåtgärden i fråga var ägnad att tillskynda
dessa anstalter, hvilka uppstått på näringsfrihetens grund och ej vore koncessionerade inrättningar.
Däremot talade billighetssynpunkter till förmån för beviljande af sådan ersättning. Se föihand¬
lingarna vid riksdagen 1897—98 s. 1369. Genom lagen af den 20 december 1899 har i själfva
verket ersättning för skada och frångången vinst enligt närmare angifna grunder tillerkänts berörda
anstalter (art. 4 och 5),
') Se t. ex. Montgomery, a. a. sid. 132 tf.
376
någon särskild rättsgrund för uppkomsten af en bestämd rättighet, som
af sådan orsak antagit konkret gestaltning till förmån för viss person,
så är det teoretiskt berättigad! att rättsägaren är tryggad vid åtnjutandet
af en dylik rättighet oberoende af förändringar i lagstiftningen. Med
afseende härå har principen om förvärfvade rättigheters helgd i den
nyare rättsteorin ansetts böra komma till användning äfven på person-
lighetsrättigheternas gebit, t. ex. i fråga om individuella rättigheter till
familjenamn, firma och varumärke, till alster af litterär och konstnärlig
verksamhet samt till produkter af annat andligt upphofsmannaskap
O. S. V. t).
Särskilt gäller det sagda jämväl på de fria näringarnas område.
Ty på detta gebit träda individualiserade personrättigheter med privat¬
rättslig prägel och i konkret gestaltning omisskänneligen tydligt i dagen
till åtskillnad från den allmänna å lag grundade rätten eller möjligheten
för en hvar fullmyndig och välfrejdad person att etablera en närings¬
verksamhet. Så snart nämligen ett ekonomiskt företag grundats och
detsamma jämte dess materiella underlag genom anknutna affärsförbin¬
delser, tillförd kundkrets äfvensom skapadt namn och förtroende vunnit
fast gestalt såsom ett individualiseradt inbegrepp af lefnadsförhållanden,
äger företagets upphofsman eller hans rättsinnehafvare däri eu ekono¬
miskt värdefull grundval af själfständig betydelse för fortsatt närings¬
verksamhet. Denna individuellt förvärfvade yttring af personlig före¬
tagsamhet kräfver enligt sakens natur privaträttsligt skydd likasom andra
produkter af andligt upphofsmannaskap. Den, som i laga ordning, t. ex.
efter föreskrifven anmälan eller inregistrering hos offentlig myndighet,
lagt grunden till ett näringsföretag, eller hans rättsinnehafvare har be¬
hörigen åtkommit ett sådant ekonomiskt godt af privaträttslig innebörd
att han enligt allmänna rättsgrunder ej kan godtyckligen beröfvas det¬
samma. Han äger följaktligen en själfständig rätt att utöfva denna
näringsverksamhet och har rättmätigt anspråk på att däri af lag skyddas
såsom vid åtnjutandet af en förvärfvad rätt. Så betraktas saken af
en betydande meningsriktning inom den nyaste tyska rättsvetenskapen 2).
En liknande uppfattning har jämväl framträdt hos högsta domstolen i
Tyskland 3).
*) Se t. ex. Gierke, a. a. I, sid. 197; Croine, a. a. I, sid. 118; o. s. v. Jfr ock kungörelsen
om patent af den 21 januari 1898, § 32.
2) Se t. ex. Gierko, a. a. sid. 713 ff.; Kohler, Encyklopädie der Rechtswissenschaft, I. (1904)
sid. 593 ff.; Baron, Deutsche Juristenzeitung, 1898, sid. 93 ff.; Staub, därsammastädes, sid. 163;
Oertmann, Deutsche Juristenzeitung, 1899, sid. 93 ff.
8) Se Deutsche Juristenzeitung, 1899, sid. 163 och där åberopade domar.
377
I detta sammanhang må ock anföras att näringsidkare äfven ur
en annan principiell synpunkt tillerkänts privaträttsligt skydd för sin
förvärfsverksamhet. Enligt teori och praxis t. ex. i den franska, belgiska
och engelsk-amerikanska rätten åtnjuter den enskilde näringsidkaren ett
vidsträckt civilrättsligt skydd mot illojal konkurrens med skadeersättnings-
skyldighet såsom påföljd. Till grund härför ligger det isynnerhet i
Frankrike företrädda betraktelsesättet att den enskilde näringsidkaren
bör anses tillkomma »äganderätt» till de särskilt förvärfvade affärsför¬
bindelser jämte kundkrets, förtroende med mera, nvilka förläna ett be¬
stående näringsföretag dess själfständiga värde. Likasom doktrinen i
dessa länder plägat betrakta författares och konstnärs rätt till alster af
sin verksamhet såsom en litterär och artistisk »äganderätt» tiar teorin
därstädes i allmänhet utgått från samma åskådningssätt på närings-
väsendets område. En sådan uppfattning leder följdriktigt till skydd
för enskilda näringsrättigheter enligt enahanda principer som gälla för
skydd af förvärfvad äganderätt. Svårigheten vid en dylik teoretisk
konstruktion af näringsidkarens rättsställning, hvilken är' så godt som
främmande för den tyska vetenskapen, ligger emellertid i obestämd¬
heten af denna »äganderätts» fysiska föremål, hvilket vållar att de om
sakegeirdom gällande grundsatser i väsentliga delar ej kunna tillämpas
på nu ifrågavarande rätt.
Slutligen må ännu framhållas att jämväl sådana nyare författare i
Tyskland, Indika ställt sig afvisande emot uppfattningen af personlighets-
rättigheterna såsom subjektiva rättigheter, dock äro af den meningen
att ingrepp i lagligen bestående privat näringsverksamhet ej kan ske
ersättningslöst genom näringens monopoliserande för statens räkning i).
Om man nu spörjer sig huruvida anförda synpunkter i fråga om
privaträttsligt skydd för enskilda rättigheter på de fria näringarnas och
bland dem tobaksfabrikationens område äga anspråk på giltighet och
tillämpning enligt finsk rätt, så synas öfvervägande skäl tala för att
besvara frågan jakande. Den i 39 § regeringsformen inskärpta grund-
’) Så uttalar sig t. ex. Jeilinek, (System der subjektiven öffentlichen Rechte, 1892. s. 323)
i ämnet på följande sätt: »Erweitert der Staat seine Competenz derart, dass er aus irgend einem
Grunda ein bisher der Privaltbätigkeit uberlassenes Gebiet als seine ausschliessliche Domäne erklärt
(Schaffung staatlicber Monopole, Creirung eines neuen staatlichen Verwaltungszweiges), so ist die
Entschädigung der bisher Berechtigten selbstverständlich. Denn in solchem Fälle macht der Staat
nicht von einem ihm bereils zustehendem Rechte Gebrauch, sondern oecupirt ein neuees Herrschafts-
gebit. Jede derartige Occupation ist aber nothwondig mit einer Expropriation der bisherigen Ge-
waltinhaber, der Privaten verbunden, daher hier die Grundsätze fiber die Gewähr des Vermögens
eintreten».
* 38
378
satsen om helgden af »lagliga rättigheter och välfångna privilegier»
utgör i förening med andra stadganden i våra grundlagar ett ojäfaktigt
vittnesbörd om den stora omsorg hvarmed enskild rätt och säkerhet i
lagstiftningen omgärdas. Med detta sakförhållande för ögonen och i
betraktande af den aktning för ett lagligen tillkommet rättstillstånd
som utgjort ett utmärkande drag för den svensk-finska samhällsutveck¬
lingen i allmänhet kan man svårligen komma till annan slutsats än att
landets tobaksfabrikanter — vare sig att deras fabriker äro koncessione-
rade eller anlagda efter näringsfrihetens införande — icke kunna genom
ett eventuellt monopoliserande af tobakshandteringen för statens räkning
i syfte att öka dess skatteinkomster utan vidare beröfvas rättigheten
att utöfva tobaksfabrikation i de af dem innehafda fabriker. Enligt
principen om förvärfvade rättigheters helgd måste de följaktligen i
sådan händelse anses äga rättsanspråk på att af statsverket erhålla full
ersättning i penningar för all den skada och förlust, som genom in¬
förande af statstobaksmonopol och därmed förknippadt förbud mot privat
tobaksfabrikation komme att tillskyndas dem, såframt ej genom lag,
tillkommen i den ordning, som gäller för stiftande af grundlag, ersätt¬
ningsfrågan ordnas på annat sätt.
BETÄNKANDE
OCH
FÖRSLAG
ANGÅENDE REGLERING AF TO ISA KSBESK ATTNIN G EN
AFGIFNA
DEN 2 SEPTEMBER 1911
AF SÄRSKILD? UTSEDDA KOMMITTERADE
DEL II
KUNGL. KOMMERSKOLLEGI1 UTREDNING
ANGÅENDE
DEN SVENSKA TOBAKSHANDTERINGEN ÅR 1908
STOCKHOLM 1911
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
SID.
Förord .......................................................................................................................... VII
Inledning
I. Frågeformulären och deras insamlande ............................................ 3
II. Historik
A. Industrien........................................................................................................ 6
1. 1600-talet .................................................................................................... 6
2. 1700- och 1800-talen ................................................................................ 9
3. Några statistiska uppgifter........................................................................ 20
B. Tobaksodlingen ................................................................................................ 25
C. Handeln.......................„.................................................................................... 32
1. 1600-talet ................................................................................................... 32
2. 1700- och 1800-talen ..................................... 42
D. Konsumtionen.................................................................................................... 47
1. Förbudsförordningar ..................................................................... 47
2. Konsumtionen under 1800-talet.............................................................. 51
Den svenska tobakshandteringen ar 1908
I. Industrien
A. Fabriksindustrien ............................................................................................ 59
1. Fabrikernas antal och gruppering m. ni................................................. 59
a. De af fabriksstatistiken berörda fabrikerna........................................ 59
b. De af förevarande utredning berörda fabrikerna............................... 66
2. Tillverkningen ........................................................................................... 74
3. Försäljningen................................................................................................ 84
IV
S1U.
4. Vid tillverkningen förbrukad råtobak .................................................... 91
5. Fabrikernas ekonomiska förhållanden m. m........................................ 108
a. Cigarrfabriker............................................................................................ 109
b. Cigarrettfabriker ................................................................................. 118
«. Stora cigarrettfabriker....................................................................... 119
(i. Små d:o ...................................................................... 125
c. Snusfabriker ........................................................................................... 129
d. Blandade fabriker.................................................................................... 136
e. Samtliga af utredningen angående fabriksekonomien berörda 81
fabriker ................................................................................................ 141
6. Förvaltningspersonalen............................................................................... 167
7. Arbetspersonalen ........................................................................................ 175
a. Cigarrfabriker............................................................................................ 176
b. Cigarrettfabriker .................................................................................... 186
c. Snusfabriker ............................................................................................ 195
d. Blandade fabriker................................................................................... 201
e. Samtliga af utredningen berörda 83 fabriker .................................... 210
8. Organisationsväsende och kollektivaftal inom tobaksindustrien ........ 217
a. Arbetarnes organisationsväsende............................................................ 217
b. Arbetsgifvarnes organisationsväsende ..*!............................................. 222
c. Kollektivaftal........................................................................................... 224
B. Handtverlcet och hemindustrien .................................................................... 229
1. Allmän karakteristik ............................................................................... 229
2. Olika driftsformer och deras tillverkning............................................... 234
3. Försäljning.................................................................................................... 238
4. Handtverkets och hemindustriens ekonomiska förhållanden ................ 241
C. Tobaksproduktionens hjålpindustrier ........................................................... 245
1. För fabrikation, förpackning, o. d. nödiga artiklar................................ 245
2 Vid konsumtionen använda artiklar ............. 249
II. Tobaksodlingen
1. Utredningen för år 1902 ............................................................................ 253
2. Tobaksodlingen år 1908 ............................................................................. 255
3. Jämförelse mellan tobaksodlingen åren 1902 och 1908....................... 263
V
SID.
III. Tobakshandeln
A. Ilandcln med råtobak och fubrikationsutensilier ....................................... 269
1. Råtobakshandelns organisation ............................................................... 269
2. Råtobakshandlandenas ekonomiska förhållanden................................. 271
B. Handeln med färdiga tobaksvaror år 1908 ................................................ 277
1. Antalet handlande och uppgifter ............................................................ 277
2. Den år 1908 inom Sverige försålda kvantiteten färdiga tobaksvaror 281
a. Rikets hela tobakshandel........................................................................ 281
b. Den af utredningen berörda handeln................................................... 283
3. Engroshandeln ........................................................................................... 285
a. Importerade tobaksvaror........................................................................ 287
b. Inköp af svenska tobaksvaror, m. m................................................. 294
c. Försäljning och bruttoförtjänst ............................................................ 296
d. Grossisternas ekonomiska förhållanden.............................................. 300
a Rena engroshandlande ....................................................................... 300
d Handlande med både engros- och detaljhandel............................... 303
Alla af utredningen berörda grossister ............................................ 307
4. Detaljhandeln................................................................................................ 308
a. Inköp ........................................................................................................ 308
b. Försäljning och bruttoförtjänst ............................................................ 312
c. Rabattsystem............................................................................................ 314
d. Detaljisternas ekonomiska förhållanden................................................ 318
IV. Konsumtionen
1. Den svenska tobakskonsumtionens allmänna drag ................................ 329
a. Konsumtionens utbredning ..... 329
b. Detaljpris m. m.................................................................................... 333
2. Konsumtionens penningvärde år 1908 .................................................... 335
Bilagor
A. Frågeformulär ................................................................ 343
B. Tabeller ........................................................................................................... 368
I. Tobaksindustrien år 1908 .................................................................... 368
II. Handtverk och hemindustri inom tobaksindustrien år 1908 ........... 376
III. Tobaksodlingen år 1908 ........................................................................ 380
VI
SID.
IV. Pris för skånsk tobak vid uppköp af svensk råtobakshandlare
åren 1897-1905 ............................................................................. 386
V. Tillverkning af tobaksfabrikat i Sverige åren 1850- 1908 ............ 388
VI. Införseln till Sverige af oarbetad och arbetad tobak åren 1850 — 1908 390
VII. Utförseln från Sverige af oarbetad och arbetad tobak åren 1850—1908 392
Förord.
Sedan Herr Statsrådet och chefen för Kung!. Finansdepartementet,
jämlikt nådigt bemyndigande den 27 maj 1909, tillkallat sakkunnige
för utredning af frågan om reglering af tobaksbeskattningen, anhöll
den sålunda tillsatta tobaksskattekommissionen i skrifvelse den 14 juli
s. å. hos chefen för Finansdepartementet, att eu ingående statistisk¬
ekonomisk utredning måtte verkställas angående tobaksindustrien och
tobaksliandeln i riket jämte i samband därmed stående frågor, hvilken
utredning kommissionen hemställde måtte utföras af Kommerskollegium
i samråd med kommissionen och för dess räkning. Anmodadt att här¬
öfver yttra sig anförde Kollegium i utlåtande den 17 juli s. å. bl. a.
följande.
Såsom i tobaksskattekommissionens ofvannämnda framställning
meddelats, hade kommissionen tillsammans med chefen för Kommers-
kollegii afdelning för arbetsstatistik uppgjort plan och utarbetat formu¬
lär för ifrågavarande utredning, hvadan för dennas igångsättande nödiga
förarbeten sålunda vore i allt väsentligt utförda. Vid utarbetande af
förenämnda frågeformulär hade såsom sakkunnige deltagit, utom repre¬
sentanter för kommissionen och Kollegium jämväl fabriksidkarne John
A. Bäckström i Stockholm samt George Kampe i Göteborg. Enligt
den sålunda för arbetena utarbetade planen skulle uppgifter från veder¬
börande infordras såväl rörande fabrikationen af som handeln med tobak
och tobaksvaror, hvarjämte både fabrikanter och handlande förutsatts
böra meddela upplysningar icke blott angående sina egna samt sina
biträdens och arbetares personliga omständigheter, utan ock rörande
sina affärers tillverknings-, omsättnings- och öfriga ekonomiska förhål¬
landen. I de delar, där de af 1904 års tobaksskattekommittés be¬
tänkande meddelade statistiska utredningarne syntes vara tillfyllest för
VIII
utredningens behof, hade denna ansetts kunna inskränkas till en kom¬
plettering för perioden 1903 — 08 af kommitténs uppgifter. En ovill¬
korlig förutsättning för att ett arbete, sådant som det här berörda
skulle kunna af Kollegium utföras, vore emellertid, att Kollegium be¬
reddes tillfälle förordna särskild tjänsteman inom ämbetsverket att vara
närmaste ledare för arbetet äfvensom att, för beredande af ersättning
åt denne samt åt i öfrigt för arbetets utförande erforderlig personal,
särskilda medel ställdes till Kollega förfogande.
Under åberopande af det sålunda anförda förklarade sig Kollegium
beredt att, därest Kollegium därtill af Ivungl. Maj:t erliölle bemyndi¬
gande, i samråd med tobaksskattekommissionen och för dess räkning
verkställa den i kommissionens ofvannämnda framställning ifrågasatta
utredningen.
Genom nådigt bref den 23 juli 1909 uppdrog Kungl. Maj:t åt
Kommerskollegium att enligt af Kollegium föreslagna grunder utföra en
statistisk-ekonomisk utredning rörande tobaksindustrien och tobakslian-
deln i riket jämte i samband därmed stående frågor. Genom beslut samma
dag förordnades nuvarande förste aktuarien hos Kollegium M. Marcus
att vara arbetets närmaste ledare och har Marcus jämväl utarbetat
den efterföljande framställningen. Vid utredningen har därjämte såsom
särskildt förordnad amanuens närmast deltagit amanuensen Ernst Höijer.
Utredningsarbetet har i allt väsentligt varit afslutadt sedan juli
månad år 1910 och hafva dess resultat efter hand som de förelegat
delgifvits kommissionen. Med utredningens tryckläggande har emellertid
ansetts böra anstå tills nu för vidtagande af de förändringar och full¬
ständiganden, livilka af kommissionen kunnat påfordras.
Stockholm den 29 april 1911.
Kungl. Kommerskollegium.
INLEDNING.
3
I.
Frågeformulären och (leras insamlande.
Inhämtandet af primäruppgifterna för förevarande utredning tog
sin början i slutet af juli 1909 och har ägt rum dels i enlighet med
tidigare utarbetade frågeformulär, dels ock enligt sedermera under ut¬
redningens gång uppgjorda formulär. Uppställningen och innehållet af
samtliga sålunda vid undersökningen använda frågeformulär framgår af
de å sidd. 343—367 (bilagan) i förminskad skala meddelade aftrycken
däraf.
De i formulären innefattade uppgifter hafva inhämtats från:
A. Innehafvare af tobaksfabrikör. (Form. A 1)—7)).
B. Handlande med råtobak och utensilier för tobaksfabrikationen.
(Form. B).
C. Handlande med färdiga tobaksvaror. (Form. C 1)—3)).
1). Magistrater, municipalstyrelser och kronofogdar (angående för¬
teckning öfver tobakshandlande). (Form. D).
E. Hemindustriidkare inom tobaksindustrien. (Form. E 1)—2)).
F. Konungens befallningshafvande (angående tobaksodlingen).
(Form. F.)
Af dessa voro form. litt. A—1) sådana, som utarbetats af repre¬
sentanter för kommissionen och Kollegium tillsammans med särskilde
sakkunnige, under det att form. litt. E och F under utredningens gång
af ledaren utarbetats. Sedan större delen af uppgifterna enligt form.
litt. A—D influtit, visade det sig nämligen synnerligen önskvärdt att
komplettera undersökningen rörande industrien med uppgifter jämväl
angående den såsom hemindustri bedrifna tobakshandteringen. Dessutom
visade det sig af behofvet påkalladt att för undersökningens fullstän¬
digande inhämta uppgifter jämväl angående den inhemska tobaksodlingens
omfattning under år 1908, det år, som äfven samtliga öfriga uppgifter
afsett.
4
FRÅGEFORMULÄR.
Rörande den omfattning, i hvilken infordrade uppgifter besvarats,
förtjäna följande anmärkningar att göras.
De myndigheter, till livilka hänvändelser gjorts med begäran om
uppgifters meddelande eller införskaffande (form. litt. 1) och F), hafva
undantagslöst villfara utredningens framställningar.
Alla de firmor eller personer, hos livilka uppgifter jämlikt något-
dera af formulären litt. A—C begärts, erhöllo därvid genom cirkulär-
skrifvelse samtidigt meddelande om, att nämnda uppgifter, som, enligt
anteckning å hvarje formulär, infordrats »konfidentiellt enligt tryckfri¬
hetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11», komme att användas endast
»för statistisk bearbetning samt icke att utlämnas i andra fall än då de
ledamöter af tobaksskattekommissionen eller af denna tillkallade personer,
som icke sjkifva äro yrkesutöfvare, däraf önska taga del för kommissionens
syften». Då nämligen åtskilliga af de begärda uppgifterna berörde om¬
ständigheter af den art, att en viss tveksamhet rörande deras meddelande
kunde förutsättas, ansåg Kollegium det önskvärd! att genom ett påpekande
af ofvan anförda innebörd särskild! klargöra det skydd dylika, för
officiell statistik lämnade uppgifter numera åtnjuta. Denna åtgärd synes
också i afsevärd utsträckning hafva underlättat uppgifternas insamlande
äfvensom betryggat deras exakthet. Likväl visade det sig att bland
innehafvare af tobaksfabriker ett ej obetydligt antal förefanns, som
tvekade att till utredningen insända, om ock ej alla, så dock vissa bland
de (enligt form. litt. A) infordrade uppgifterna, särskild! dem, som rörde
detaljerade upplysningar angående de ekonomiska förhållandena (enligt
form. A 4)). Under sådana omständigheter bemyndigades utredningens
ledare meddela ifrågavarande fabrikanter, att de genom de saknade upp¬
gifternas öfversändande till ledaren personligen garanterades desammas
återställande inom de enligt tryckfrihetsförordningens ofvan åberopade
stadgande skyddade fem årens förlopp.
Tack vare bär berörda omständigheter bär det enligt form. A in¬
samlade materialet blifvit jämförelsevis fullständigt, ehuru uppgifternas
insändande icke obetydligt försenats.
Under det att uppgifterna från handlande med råtobak och fabrikations-
utensilier (form. litt. B) föreligga jämförelsevis fullständiga såväl till
antal som innehåll, så har både insamlandet och kompletterandet af
uppgifter från handlande med färdiga tobaksfabrikat (form. litt. C) lämnat
ett i vissa afseenden mindre tillfredsställande resultat. Dels hade eu
ej obetydlig del af dessa handlande bytt om vistelseort och yrke sedan
1908, så att de å ena sidan icke kunnat anträffas eller ock ej befunnits
villiga att lämna uppgifter angående eu affärsrörelse, hvilken de redan
FRÅGEFORMULÄR.
5
lämnat, b varjämte å andra sidan de nuvarande affärsinnehafvarne saknat
nödigt material att lämna ifrågavarande uppgifter. Dels o de hafva
de till tobakshandlandena utsända frågeformulärens ifyllande synts be¬
reda en stor del af dem allvarliga svårigheter, då deras bokföring
i stor utsträckning varit af enklaste slag — i många fall endast bestått
af kassakladd för införande af totalbeloppet å dagens försäljning —
och sålunda icke möjliggjort meddelande af de delvis detaljerade
uppgifter, som enligt form. C 1) begärts. Först genom en omfattande
korrespondens b och — för Stockholms affärernas vidkommande — bere¬
dande af hjälp vid formulärens ifyllande genom utredningens tjänstemän,
har det lyckats att göra det här omhandlade materialet något så när
fullständigt och användbart.
Hvad slutligen de rörande hemindustrin inhämtade uppgifterna
(enligt form. litt. E) beträffar, så har störsfa svårigheten för deras vid¬
kommande mött vid inhämtande af hithörande personers adresser. Hufvud-
källan har i detta fall utgjorts af de förteckningar, som af vissa råtobaks-
handlande benäget meddelats utredningen rörande deras afnämare af
smärre tobakspartier. Dessutom har vid undersökningen af hemindustrien
inom Villands härad biträde lämnats utredningen af folkskolläraren X.
Kjell, Nymö, Bäckaskog, hvilken på särskildt uppdrag personligen distri¬
buerat frågeformulär samt i förekommande fall lämnat vederbörande
hjälp vid deras ifyllande.
J) Till tobakshandlande hafva utsändts 1,970 påminnelse- och anmärkningsskrifvelser. I
allt hafva iill utredningen inkommit 3,513 och från densamma afsändts 6,259 skrivelser och formulär.
6
II.
Historik.
A. Industriel.
1. 1600-talet.
Frå gatt om när konsumtionen af tobak först tog sin början i
Sverige har ej ofta varit föremål för undersökningar och äger väl äfven
numera endast ett rent historiskt intresse. I allmänhet antager man,
att tobaksbruket blef känd! i vårt land under förra hälften af 1600-talet.
Den ende svenske forskare, som veterligen ägnat denna fråga ett mera
djupgående studium,1) nämligen M. B. Swederus, meddelar, att den
första bestämda uppgift han lyckats finna rörande tobaksnjutningen i
landet härrörde från ett konsistorieprotokoll af år 1629 och fördt vid
Uppsala akademi. Vid en studentkollation under nämnda år hade näm¬
ligen tvist uppkommit på grund däraf, att någon af deltagarne bjudit
på medhafd tobak, men andra vägrat att deltaga i denna välfägnad.
Tvisten urartade till handgripligheter med sådan påföljd, att konsistoriet
dömde orostiftarne till »carcer».
Med denna uppgift, som gifver skäl för antagandet, att tobaks-
förbrukningen vid nämnda tid ännu inom Sverige varit jämförelsevis
sällsynt eller åtminstone en nyhet, öfverensstämmer en hos Olof Dalin
i ett hans arbete2) funnen uppgift, att tobaken icke skulle hafva varit
synnerligen känd i Sverige före drottning Kristinas tid. Dalin berättar,
att på halländska kusten ett fartyg skulle hafva strandat, hvars last
bestått bl. a. af tobak i rullar. Dessa rullar skulle de bönder, som *)
*) M. B. Swederus, Blad ur tobakens historia, Svenska trädgårdföreningens tidskrift 1887,
s. 73 o. s. v. Hela denna afhandling som hvilar på omfattande källstudicr, förtjänar på grund af
sin gedigna sakkunskap den största uppmärksamhet.
2) Tal om Sverige s. 12.
INDUSTRIEN. 1 6 0 O-TALET.
7
funnit vrakgodset, till att börja med hafva begagnat som rep, men
småningom kommit underfund med att använda på rätta sättet.
Emellertid vill det synas, som skulle tobaken antingen redan något
årtionde tidigare kafva börjat införas till landet eller ock dess konsum¬
tion synnerligen hastigt vunnit i omfång, enär redan år 1633 i en
akademisk afhandling af en medicine professor Johannes Franck i
Uppsala omtalas, »att nu för tiden man knappt kan finna någon enda
person, som ej är ganska förfaren i denna rökningskonst.»') Därom
vittnar äfven en kung], skrifvelse den 16 januari 1641, i hvilken det
heter om tobaken, att den vore »een wahro, som för någen tijdh sedan
här hafwer warit obekändh, och fuller i sigh sielff icke är synnerlighen
nyttig, men lijkwäl, och icke dess mindre nu sedan blifwet aff den
gemene man till missbruk och öfverflöd opkiöpt och förbrukat, mångom
uthi margahanda måtto til alt som störste skade och armodh.» *)
Sistnämnda skrifvelse meddelade det privilegium, som utfärdades
å tobakshandeln för Söderländska kompaniet. Nämnda kompani — hvarom
utförligare nedan (jfr. sid. 32 ff.) — hade som bekant bildats redan 1626
för att befordra Sveriges handelsförbindelser med främmande världsdelar,
närmast Amerika. En svensk koloni grundades vid Delawareflodens
mynning år 1638 och samma år återvände Söderkompaniets expedition
till Sverige, hvarvid dess ena skepp var lastadt med tobak.
Från denna tid kan man helt säkert räkna tobaken till en af våra
viktigare handelsartiklar. Den utgjorde i hvarje fall under större delen
af perioden 1640—1690 ett mycket ofta återkommande föremål för det
offentligas åtgöranden, och äfven under 1700-talet ägde tobaken eu viss
betydelse för den inhemska näringspolitiken. I det följande skall i
korthet redogöras för de jämförelsevis knapphändiga föreskrifter som
gällt tobaksindustrien, under det att i öfriga kapitel af denna historik
skall med några ord belysas det allmännas förhållanden till tobaksodlingen,
tobakshandeln och tobakskonsumtionen.
Flertalet af de föreskrifter, som under 1600-talet utfärdades af
regeringen i här förevarande ämne, hade tobakshandelns reglerande till
föremål. Af dessa källor vill det synas som om tobaksindustrien, d. v. s.
tobakens förarbetande inom landet, icke skulle hafva förekommit förr
än i början af 1660-talet. Vid denna tid hade redan trenue monopol
') Cit. efter Stvederus, a. st. s. 74. Anfördt äfven hos Arbetsståtistik II, Undersökning
af tobaksindustrien i Sverige, Sthlm 1899, s. 28-
5) Liksom alla följande citat efter offentliga handlingar enligt Stiernmans eller Modées
samlingar.
8
HISTORIK.
å tobakshandeln af regeringen stadfästs och åter npphäfts, (jfr. sid. 32 tf.)
ineu i intet fall talades i de privilegier, som härom utfärdades, om annat
än införseln och handeln med tobak. Först i de handlingar, hvarigenom
tobakshandeln för fjärde gången under storhetstiden åf kronan bortgafs
med privilegium till vissa personer eller visst handelskompani, talades dess¬
utom om förbud för andra »något Spinneri, eller thertill hörige Wärktyg
åt inställa och anrätta låta». Detta stadgande förekom i ett plakat angående
tobakshandeln den 9 okt. 1662 samt i ett kontrakt af samma dag mellan
Kungl. Maj:t samt Anders Andersson och Petter Bohm. I en .»revers»
angående tobaksarrendet, som sistnämnda personer samtidigt afgåfvo,
förbundo de sig »att så mycket möijeligit är, Tobak här spinna låta, på
thet icke all Capitalet, som på Tobaks inkiöp anwändes, må continuer-
ligen behöfwas af Rijket uthsändas». Så särskild! vidlyftig måtte emeller¬
tid denna af arrendatorerna bedrifna tillverkning af spunnen tobak
till att börja med icke hafva varit, och det finnes skäl för antagandet,
att de först mot slutet af 1660- eller början af 1670-talet uppbyggt en
verklig fabrik för ändamålet. I en »prolongation» af tobaksarrendet,
utgifven den 26 juni 1673, anfördes nämligen af Kungl. Maj:t såsom ett af
skälen, hvarför förnyandet af arrendet åt intressenterna beviljades, »den
omkostnad, som de til Wärckets inrättande, särdiles nu nyligen med
ett dertil tiänligt Manufactur hus oppbyggande giordt hafwa.» Fyra år
senare, genom en »confirmation för intressenterne af Tobaks-Compagniet»
den 3 oktober 1677, där arrendatorerna och deras förlagsman garanterades
vissa rättigheter, därest arrendet »i »vidrig händelse» skulle upphöra vid
kontraktets utlöpande (år 1685), erfar man dels att det varit hofinten-
denten Zacharias Rehnberg och kamreraren Jonas Österling, som på
egen bekostnad uppfort det i Stockholm belägna tobaksspinneri, samt
dels ock att dessa på grund häraf tillerkändes särskilda förmåner, därest
kronan icke skulle förnya kontraktet.
Emellertid beviljade Kungl. Maj:t ingen ny prolongation på kom¬
paniets privilegier, när dessa utlöpte med slutet af år 1684, och sålunda var
både tillverkningen af och handeln med tobak hädanefter fri. En borgare
i »Narven», som år 1686 begärde att där få anlägga ett tobaksspinneri,
men med privilegium för 20 år, fick det svaret, att upprättandet af ett
spinneri icke kunde förvägras honom lika litet som någon annan, men
att begäran om något privilegium ansågs både obilligt och skadligt. *)
Samma år förbjöds införsel till riket af utländsk, spunnen tobak* 2) och
') Svar till kammar- och kommerskollegium angående-----William Kettelwells
manufaeturer den 30 dec. 1686.
2) Res. ang. tullväsendet den 8 febr. 1686.
INDUSTRIEN. 17- OCH 18 00 TALEN.
9
genom ett plakat den 12 april 1687 sades uttryckligen ifrån, att det
stod hvarje medborgare fritt att mot erläggande af föreskrifven tull till
landet införa »tobaks blader till att förspinnas och uparbetas». De, som
ville upprätta ett tobaksspinneri, skulle emellertid först göra anmälan
därom till kammar- och kommerskollegium, hvilken myndighet skulle
gifva det formella tillståndet.
2. 17- och 1800-talen.
Man har all anledning antaga, att det nödställda tillstånd, hvari
hela landet och alla dess näringar veterligen befunno sig vid tiden
för storhetstidens slut, äfven bör hafva kännetecknat tobaksindustrien.
Eu särskild orsak till denna förmodan ligger i kännedomen om, att mot
slutet af Carl XII:s regering de spinnerier, som ej ville lämna sin vara
på kredit åt armén, hotades med förlust af sina privilegier. Förra delen
af frihetstiden var ju emellertid i det stora hela en fredens tid för
landet och det var ett af hela detta tidehvarfs förnämsta intressen
att upphjälpa rikets yttre anseende och inre styrka genom att ägna
särskild omsorg åt landets näringar. Men i denna sträfvan kommo å
ena sidan den tidens säregna ekonomiska åskådning, å andra sidan det
snart framträdande politiska partisplitet att blifva af en understundom
ödesdiger betydelse.
Då man betecknat frihetstiden hos oss såsom »den teoretiska
merkantilismens epok»,* *) så har man därmed icke angifvit endast hufvud-
draget i dess ekonomiska politik öfverhufvud, utan ock antydt, att
merkantilismen under detta tidehvarf fick sin särskilda, ifråga om statens
ingripande i näringslifvets utveckling, typiska prägel, men att denna
ekonomiska åskådning hos oss redan förut uppburit en stor del af statens
verksamhet. Man har genom de senare årtiondenas studier rörande
merkantilsystemet »lärt sig inse, i hvilken grad dess ekonomiska politik
var ett uttryck för tidens allmänna statsbehof och statsåskådniug». 8)
Under sin glansperiod var hela merkantilsystemet »ett försök att i hvarje
detalj forma det ekonomiska lifvet till ett medel för statsverksamhetens
olika mål.» 3)
Klyftan under frihetstiden mellan merkantilistisk teori och praktiken
hade sin förnämsta orsak i den omständigheten, att öfvertygelsen om
]) Uttrycket återfinnes hos Statvenov, Sveriges Historia VII, s. 77.
a) Heckscher, Produktplakatet och dess förutsättningar, Hjärnes festskrift, II, s. 693.
*) Heckscher, a. st., s. 694.
Frihetstiden
och merkanti¬
lismen.
2
10
HISTORIK.
Tiden före
hattväldet.
de merkantilistiska grundsatsernas obetingade riktighet väl iullständigt
genomträngt flertalet af de ledande statsmännen, att dessa således sökte
pressa in landets ekonomiska lif i af denna spekulation framkallade
former, men att landet ägde allt för ringa förutsättning att kunna fylla
dessa former. Man hoppades och väntade, att tack vare de åt ett
merkantilistiskt styrelsesätt framkallade åtgärderna den svenska industrien
och handeln skulle på eu mycket kort tid utvecklas i den rikaste blom¬
ning till stöd för statens synnerligen klena finanser. Men man hade
missräknat sig icke blott på användbarheten af de af den tidens stats-
liushållningslära anvisade medel öfverhufvud, utan framför allt på den
verkan de skulle framkalla inom Sveriges ekonomiska lif. Detta saknade
i hög grad den utvecklingskraft och den mogna ledning, som skulle
utgjort den grund, på hvilken frihetstidens merkantilsystem kunnat
resa sin vackra byggnad. Den statens hjälpande hand, som enligt
merkantilisternas uppfattning borde stödja all inhemsk näringsflit och
framför allt de industrier, företag och fabrikanter, som kunde fram¬
bringa eu aktiv handelsbalans, famlade nog ofta i dunkel. Den gaf
stöd understundom på orätt håll, ofta i allt för riklig grad och nästan
alltid utan att ifrågasätta allvarlig kontroll rörande de beviljade stats¬
understödens användning. Dess hjälp gjordes också blott allt för ofta
beroende af enbart personliga inflytelser, understödda eller ej af ekono¬
miska fördelar eller ekonomiskt vinningsbegär.
Under frihetstidens första år framträdde åtskilliga tecken, som
tydde på eu strömkantring i det merkantilistiska tänkesättet. Framför
allt sökte man lossa på skråtvångets band och några förslag af denna
innebörd, framställda af kommerskollegium, ehuru ej enhälligt godtagna
af ständerna, ledde till utfärdande af tvänne förordningar om frimäster¬
skap den 26 maj 1719 och 2 juni 1724. Kommerskollegium, som mest
auktoritativt företrädde hela frihetstidens näringspolitiska sträfvanden,
hade angående de under Carl XI anlagda textilfabrikerna, hvilka trots
införselförbud och allehanda reglementering icke lyckades nå någon
blomstring, uttalat, att »slike verk sig ej med tvång och förbud inrätta
läte, ej häller uppehållas».1) I sin med mycken omsorg utarbetade tull¬
taxa af 1719 hade kollegium graderat införselvarorna efter råvara, hof¬
samt helfabrikat, hvaraf de förstnämnda skulle draga den ringaste, de sist¬
nämnda den högsta tullen, hvarigenom landets industri skulle uppmuntras
och landet själf behålla de arbetslöner, som tidigare gått till utlandet.
'i Cit. efter Arnberg, Anteckningar om Frihetstidens politiska ekonomi, sid. 5.
INDUSTRIEN. 17- OCH 1800-TALEN.
11
Dessa sträfvanden, som för öfrigt vunno föga genklang vid frihets¬
tidens första riksdagar, byttes snart allt skarpare i ett annat system,
från hvilket försöken kring 1720 endast äro att beteckna såsom af nöd¬
tvång framkallade utvikningar. Redan vid riksdagen 1723 fann man,
att rikets välstånd berodde på minskandet af införseln, hvaremot de
inhemska produkterna och fabrikerna genom anläggande af plantager
m. in. skulle främjas och ökas till vinnande af en förmånlig handels¬
balans. Samma riksdag antog det för handelns främjande så betydelse¬
fulla produktplakatet, utfärdadt den 10 november 1724.
Dessutom behandlades vid denna tid under gynnsam stämning de
af den svenska fabriksindustriens grundläggare, Alströmer, begärda
privilegier att anlägga manufakturverk i sin fädernestad Alingsås.
Privilegierna meddelades den 22 juni 1724 och med stöd af dem an¬
lädes i Alingsås utom olika textilfabriker äfven ett tobaksspinneri samt
påbörjades fårafvel samt odling af färgväxter, potatis och tobak.
Så hastigt hade ständernas intresse för en uppblomstrande industri
stegrats, att de redan vid 1726 års riksdag voro beredda att ikläda
sig särskilda skatter till manufakturernas understödjande. Vid denna
riksdag hade nämligen kommerskollegium inkommit med en beräkning
af handelsbalansen, som utvisade eu aktiv summa af endast 18 milj.
d. km t, men en passiv af 272/3 milj. d. knat, således en underbalans af
nära 10 milj. Bland passiva både lurendrejeri ernås värde upptagits
till — 12 milj. d. knat.1) Ständerna funno denna framställning antyda
högst bedröfliga missförhållanden och funno därvid det förträffligaste
medlet för att återvinna en gynnsam handelsbalans vara att minska
importen genom att anlägga manufakturer och således inom landet för¬
ädla såväl de in- som utländska råvarorna.2) Riksdagen förklarade sig
sålunda på kommerskollegii förslag villig att genast bevilja nödiga
medel för lämnande af anslag till »nyttiga manufacturverk». Dessa
medel skulle uppbringas dels genom en under fem år utgående direkt
beskattning, uppgående till V8 åt lön- och betalningsafgifter, samt dels
ock genom en tullförhöjning af högst 5 proc. å alla sådana utländska
varor, som inom landet kunde tillverkas.
l) Arnberg kritiserar dessa siffror, a. st., s. 22.
■) typiskt för uppfattningen på denna tid är följande uttalande som återfinnes i R. St-bref
om privilegier för Alingsås den II juni 1727: »— — alla nyttiga manufakturverk straxt i sin början
gå under och ödeläggas, så framt de ej af publicum i tid understödjas och förses med sådana
förmånei och friheter, som kunna undanrödja svårigheterna, hvarpå de flesta utomlands florerande
manufakturer äro bevis, emedan de till större delen genom publika fonder och ansenliga friheter
bragt sig upp till den fullkomlighet, att mångdubbelt ersätta, hvad de skulle lyckas hafva kostat
publicum i dess inkomster s> (Cit. efter Arnberg. a. st. sid. 25.)
12
HISTORIK.
Hattväldet.
Pa ett annat område reagerade ständerna emellertid mot vissa af
kommerskollegium föreslagna tvångsåtgärder, nämligen mot dem, som
voro afsedda att befordra frambringandet inom landet af råvaran för
linneväfvandet och tobaksspinnandet, I sistnämnda afseende ville kolle¬
gium stadga tvång för småstäderna att ägna sig åt tobaksodling. Detta
funno dock ständerna vara »ett alltför betänkligt ingrepp i äganderätten»,
hvarför de beslöto vidtagande af andra åtgärder (närmare härom se
sid. 2(1).
Emellertid synes tobaksodlingen vid denna tid hafva spridt sig
vidt omkring i landet och i sammanhang därmed äfven ej så få nya
spinnerier hafva uppstått. För några af dessa blef dock synbarligen
fabrikationen en bisak, utan ägnade de sig i stället åt handel med å
annan ort inköpta tobaksvaror. Då städerna i sina besvär vid 1731
års riksdag klagade häröfver, fann Kungl. Maj:t skäligt att förbjuda
dylika tobaksspinnare att uppköpa och saluhålla någon spunnen tobak,
vid varans förlust, äfvensom att »alnetals» sälja den tobak, som de
själfva tillverkade, såvida stadens borgerskap framdeles skulle vara deras
afnämare.1)
Under de första båda årtiondena af frihetstiden hade merkantilpoliti¬
ken sålunda småningom vunnit fotfäste. Men till full utveckling skulle
denna näringspolitik ej nå förr än med hattpartiets seger, och systemets
blomstringsperiod kan därför sägas hafva börjat med 1738 — 39 års
riksdag. Det system, som under den tillförene förflutna tiden utbildat
sina hufvuddrag, utvecklades nu med den ifver och den kritiska omognad,
som framför allt karakterisera hattpartiets ekonomiska politik, och fick
just därigenom visa, huru de flesta af dess ledsatser icke i många
afseenden lyckades lända det svenska näringslifvet till gagn, utan endast
frambringa eu konstlad blomning, som utan statens alltjämt upprepade
understöd icke kunde vidare uppdrifvas eller ens bestå.
Det är tidigare nämndt, att en af hörnstenarna i denna tids ekono¬
miska politik var sträfvandet att alstra starka inhemska manufakturverk.
Som de hufvudsakligaste åtgärderna till främjande af detta syfte må näm¬
nas: utdelande af penningunderstöd och premier för manufakturernas upp¬
rättande och vidmakthållande, medgifvande af vissa privilegier för fabri¬
kers anläggande, förbud mot införsel eller höga importtullar för varor,
som af de inhemska fabrikerna tillverkades samt inkallande af utländska
arbetare med framstående yrkesskicklighet inom några af de mest om- *)
*) Res. på slädernas besvär den 12 juli 1731, § 21.
INDUSTRIEN. 17- OCH 18 00-TALEN.
13
huldade yrkesgrenarne. Dessutom såsom medel af något lägre rang
exportpremier samt sådana af särskilda orsaker föranledda åtgärder
som t. ex. utfärdande af förbud mot upprättande af flere fabriker inom
någon viss näringsgren.
1738—39 års riksdag godkände nu för främjande af dessa syften
åtskilliga betydelsefulla förslag. Sålunda inrättades till förvaltning af
de till manufakturernas understöd inflytande medel en särskild myndighet,
manufakturkontoret, hvilket dessutom äfven skulle få införskrifva ut¬
ländska arbetare samt utdela premier å manufakturgods. Vidare beslöts
utfärdande af en förordning upptagande åt manufakturisterna särskild!
medgift^ privilegier,1) hvarjämte upprättades s. k. hallrätter såsom första
instans i hithörande mål samt med uppgift att föra förteckning samt
öfva en viss tillsyn öfver såväl tillverkare som varor. Slutligen utfär¬
dades en förordning om förbud mot införsel af vissa varor, som antingen
kunde tillverkas inom landet eller ock ansågos öfverflödiga.*)
Följer man manufakturpolitiken under frihetstiden med särskilt
afseende på det allmännas åtgärder gent emot tobaksindustrien, så
finner man att denna i viss mån intog en undantagsställning. Hufvud-
intresset från statens sida synes i detta fall hafva koncentrerat sio-
på textilindustrien och grufdriften, men ingalunda på tobaksindustrien
såsom sådan. Däremot utvecklades i stället för tobaksodlingens främ¬
jande en liflig verksamhet, utgående från den äfven typiskt merkan-
tilistiska uppfattningen, att den för en industri nödvändiga råvaran
borde, såvidt möjligt, anskaffas inom landet och således importen däraf
ej tynga handelsbalansen.
Själfva tobaksindustrien måtte man emellertid eljest icke hafva
ansett vara i behof af samma understöd som den öfriga fabriksrörelsen.
Det vill närmast synas som om tobaksspinnerierna betraktades — i lik¬
het med sockerbruken — icke som manufakturer i ordets egentligaste
bemärkelse. Visserligen förklarades de, med undantag för tiden 1743_
1757, uttryckligen sortera under hallrätterna, men i handels-och manu-
fakturdeputationens berättelser till riksdagarna ordades det ofta ganska
vidlyftigt om tobaksodlingen, däremot understundom icke alls samt i
förekommande fall synnerligen knapphändigt om tobaksspinnerierna
Det är numera icke lätt att bestämdt afgöra något om orsaken härtill_
>) Den 29 maj 1739. .
’) Den 19 maj 1739. Alla de beslut som gällde penninghushållningen förbigås här, trots
dessa åtgärders stora betydelse för tidens ekonomiska lif, enär en redogörelse därför skulle föra
allt för långt utom ämnet.
14
HISTORIK.
möjligen har handteringen icke betraktats såsom någon egentlig fabriks-
rörelse, enär tekniken var allt för enkel, eller ock har tobakens karaktär
af öfverflödsvara i detta afseende haft någon betydelse. Sannolikt berodde
det antydda förhållandet emellertid äfven i viss mån därpå, att inne¬
hafvare af tobaksspinneri^' endast undantagsvis vände sig till manufaktur¬
kontoret med begäran om understöd, något som bekräftas af följande ut¬
talande i en af ofvannämnda berättelser (år 1769): ».Jämte de Manufacturer
och wärk som Deputationen uti denne Berättelse här ofwantil uptagit,
sortera ock Tobaks-Spinnerierne och Socker-Bruken under Hall-Rätterna,
men blifwit af den anledning förut icke nämnda eller räknade, åt de
icke blifwit genom någre upmuntriuger af allmenne medel inrättade
eller understödde widare än då en eller annan gång smärre partier
hemspunnen Tobak til främmande orter utskeppats, de fastställde
exportationspremier blifwit därföre betaldte»1). Denna berättelse gäiler
visserligen förhållandena endast under tiden 1764—68, men flere andra
tecken tyda på, att omständigheterna i detta afseende varit likartade
under hela frihetstiden.2)
Om det sålunda synes sannolikt, att tobaksfabrikerna nästan icke
alls haft någon fördel af det förnämsta bland merkantilpolitikens medel
på detta område, det offentliga penningunderstödet, så bör likväl betonas,
att de i stället så godt som ostördt fingo under hela tiden 1739—59
åtnjuta ett annat af skyddsmedlen, importförbudet mot utländsk vara.
Ehuru i tidigare omnämnda plakat af 1687 införsel af arbetad tobak
redan var förbjuden, så föreskrefs i äfvenledes förut åberopade stadga
af den 19 maj 1739 införselförbud utom för vissa tobaksblad och
stjälk äfven bl. a. för »Tobak i bref; Tobakspinnar, spunnen; Rappe».
I en förordning, utfärdad 10 dagar senare, skärptes »uppå Riksens
Ständers föreställning» förbudet mot den spunna tobakens införande
ytterligare därhän, att den som efter ett års förlopp från den 19 maj
bröte mot nämnda förbud, utom konfiskation af varan, jämväl utsatte
sig för risken af strängare straff.
Öfverhetens förhållande till landets tobakshandtering karakteriseras
eljest under denna tid närmast af vissa restriktiva åtgärder, föranledda
af olika orsaker. Anläggandet af tobaksspinnerier måtte under 1720-
') Handels- och Marmfactur-Deputationes berättelse angående de Swenske Manufacturers
Tilstånd och Beskaffenhet ifrån 1764 til 1768 års slut. Sthlm 1769, s. 39 tf.
5) H. o. M. Dep. Ber. till 1765 års riksdag, Sthlm 1766, gaf en öfversikt af hela fabriks¬
väsendets utveckling under tiden 1727 — 64, där rörande tobaksindustrien endast högst ofullständiga
anteckningar förekonnno. Likväl meddelades i en såsom bilaga införd tab. n:r 2 åtskilliga siffror,
hvaraf synes framgå, att af de år 1764 bestående tobaksfabrikerna endast 1 erhållit understöd af
publika medel, medan de öfriga 70 inrättats på »privat förlag».
INDUSTRIEN. 17- OCH 18 00-TALEN.
15
och 30-taleii hafva ansetts såsom nr ekonomisk synpunkt mycket för¬
månligt, tv vid 30-talets slut förefunnos redan i riket omkring 30
fabriker med omkring 25 arbetare per fabrik. Likväl voro nog en stor
del af fabrikerna småföretag — måhända på grund af sättet för upp¬
gifternas inhämtande och den därefter följande klassitikationen alls
icke medräknade i hallrätternas förteckningar. En väsentlig orsak till
dessa småfabrikanters uppkomst torde nog böra sökas i den hastigt
uppblomstrande tobaksodlingen, hvilken gjorde det möjligt för många
odlare att, då tekniken var mycket litet invecklad och redskapen icke
särskilt dyrbara, själfva spinna sin tobak och därmed öka spinneri-
idkarnes antal. Därjämte framgår af ett uttalande från en visserligen
något senare tid, att den i stark uppåtgång varande tobaksodlingen
äfven verkat hämmande på spinneriernas afsättning, därför »åt almogen
och gemenare folcket utaf deras på landsbygden--idkande plan¬
tager mäste dehlen betiena sig af bladerna således, som de dem sielfwa
sammanlaga til tobbak»1).
Alltnog: vid denna tid kunde konstateras främst en nedgång i
hvarje enskild fabriks afsättning. Det hade blifvit för många fabriker
i landet och det smugglades dessutom sannolikt högst betydligt. Det
blef således angeläget att bringa produktion och konsumtion i något
närmare öfverensstämmelse med hvarandra — en sträfvan som för öfrigt
karakteriserar en mycket stor del af frihetstidens manufakturpolitik.
Till detta mål syftade Kungl. Maj:t dels i ett bref till kommers¬
kollegium den 16 september 1739, dels ock i resolutionen på ständernas
besvär den 12 april samma år2). Uttryckligt förbud utfärdades häri¬
genom mot anläggandet af tobaksspinnerier på landet, hvarjämte de
redan bestående endast finge bibehålla sina undfångna privilegier,
därest de årligen . tillverkade »14,000 skålp. af inrikes wäxte eller
införskrefne blader». Men vidare förbjöds — med mindre Kungl. Maj:t
(förut kommerskollegium) meddelat privilegier — anläggandet af nya
spinnerier inom sådana län och trakter, hvarest dylika fabriker redan
förefunnos och höllos i godt stånd, »på det icke både de äldre och
yngre wärken måtte sättas i lägerwall».
En senare förordning af 17483) stadgade äfven skyldighet för
spinnerierna att årligen uppspinna ett visst kvantum råvara. Under
1) Magisiraten i Landskrona med anledning af remiss angående förordning om tobaks¬
odling, 10/i 1746. Kink. arkiv R. A.
’) § 65.
‘) Kong!. Slotts-Cantzliets Publication angående åtskilliga författningar, i anseende såväl
till utländska Tobaks-Bladers införsel som inhemska Spinneriers och Planteringars befordran, § 3.
16
HISTORIK.
det att nyssnämnda föreskrifter snarare torde hafva afsett uppammandet
af en storindustri på småindustriens bekostnad, således delvis omöjlig¬
göra den tidigare omnämnda förekomsten af småfabrikanter, stödda på
egen odling af råvaran, så utfärdades bär förevarande bestämmelse sanno¬
likt till fromma mer för den inhemska tobaksodlingen än för industrien.
Den viktigaste åtgärden, som företogs till förminskande af smugg¬
lingen, var föreskriften om stämpling af tobaksfabrikat. Den hade in¬
förts redan genom åtskilliga under storhetstiden kungjorda stadganden,
men återupplifvades genom några författningar *) i början af 1720-talet.
Enligt några senare stadganden af 1741 och 1742 *) ålades hvarje till¬
verkare af tobaksfabrikat att, utom åsättande af de vanliga accis- och
manufakturstämplarna, låta i varan inspinna en papperssedel med tryckt
uppgift om tillverkarens namn och bostadsort. Ån vidare skulle fabrikaten
förses med hallstämpel. Mot slutet af århundradet torde dessa be¬
stämmelser icke längre öfverallt i praktiken hafva upprätthållits, och
under första hälften af 1800-talet lindrades eller upphäfdes de successivt,3)
Eljest spelade tobaksindustrien egentligen som nämnts föga in i den
bild, som under hattväldets olika riksdagar genom handels- och manufaktur-
deputationen meddelades riksens ständer och där skildringen oftast äi
ljus, uppmanande till ytterligare understöd etc., eller ock någon gång
mörkare, mot bakgrunden af fabrikanternas ständiga klagan pa biistande
afsättning och rop på högre skydd samt kraf på smugglingens ståtande
eller allmänhetens beklagande öfver de inhemska varornas otjänliga be¬
skaffenhet,
Visserligen nämndes tobak i en förordning den 18 november 1758
bland de svenska fabriksvaror, för hvilka vissa »exportations praemier»
vore fastställda, men häraf torde industrien icke hafva dragit någon
afsevärd nytta. Med ledning af några i en af handels- och manufaktur-
deputationernas berättelser4) meddelade siffror har approximativt be¬
räknats, att af den årliga tillverkningen åt tobaksvaror under aren
1758—59 utförselpremiernas belopp uppgick till omkring 0'G proc. åt
produktionens värde.
Ån vidare spelade tobaken en viss roll i frihetstidens öfvertiöds- * 2 3 4
') K. B. den 28 nov. 1721 och K. B. den 30 jan. 1722.
2) 16 sept. 1741 och 17 maj 1742.
3) Rörande detaljerna se Tobaksskattekommitténs betänkande den 26 jan. 1904 ss. 103 ff
Under 1800-talet infördes tillverkningsstämplingen ånyo, men afskaffades 1862.
4) Bil. n:o 1, Tab. 5 i H. o. M. Dep. Ber., Sthlm 1766.
INDUSTRIEN. 17- OCH 1800-TALEN.
17
förordningar, Indika likväl icke torde käft stor inverkan på vare sig tillverk¬
ningen eller konsumtionen af denna vara (närmare härom se ss. 47 tf.).
Emellertid hade det sätt, hvarpå hattarne bedrefvo sin närings¬
politik, gifvit upphof till mycket klander, och särskildt beklagade man
sig allestädes öfver den allmänna dyrheten, hvars rot många väl med
Tätta sågo i det upprifna myntväsendet och den på grund däraf »högt-
uppstigne växelkursen». Dessa omständigheter förmådde regeringen att
i Sekreta propositionen angående inrikes ärenden till 17(50—62 års
riksdag uttala, att det skulle lända det allmänna till största båtnad, om
»hvar och en får, utan inskränkning till ett visst antal privilegierade, lof
att efter råd och lägenhet med allehanda manufakturer, handaslöjder
och andra inrättningar sig nära och försörja». I detta yttrande ligger
ju programmet till ett fullständigt systemskifte förborgadt — närings¬
frihetens system i stället för skråandans och det statliga reglementeran-
dets. Men förslaget behandlades ganska sträft inom riksdagen. Sedan
kommerskollegium och manufakturkontoret yttrat sig därom och båda
helt förordat det härskande systemet, afgaf handels- och manufaktur-
deputationen ett betänkande som gick längre i tro på statsförmynder-
skapets välsignelse än någonsin förr.1) Riksdagen ställde sig knappast
helt på någondera ståndpunkten, men lossade i hvarje fall högst obe-
tydligt på tvångets tyglar. Dock uttalade den sig bestämdt för ett för¬
nuftigare handhafvande af manufakturfondens medel och nedsatte
väsentligt de penningunderstöd, som hittills gifvits eller utlofvats åt
fabrikerna.8)
Kort tid härefter utbröt 1763 års stora handelskris, hvilken spred
sig äfven till Sverige och här gjorde sig särskildt kännbar inom de
näringsgrenar, livilka för sin uppkomst och sitt bestånd endast hade
att tacka det statliga understöds- och lånesystemet. Den bästa mot¬
ståndskraften visade sig åter de näringar, däribland tobaksindustrien,
äga, som åtnjutit statsunderstöd i endast ringa mån.
Mössornas riksdag 1765—66 gaf visserligen i viktiga afseenden
tillopp till friare former på näringsväsendets område, men närings¬
tvångets system blef ej annat än på vissa punkter rubbadt. Handeis-
') I betänkande! förekom bl. a en punkt som tillrådde »att stats- och landlmannanäringar
på det noggrannaste skildes, så att t. ex tobaksplanteringen på landet undertrycktes». (Cit. elter
Arnberg, a. st. s. 1G9).
■) En annan följd af regeringens hållning i denna fråga torde hafva varit indragandet
enligt riksdagens önskan år 17f>2 (resolution ,7/« § 31) af de till skydd mot smugglingen införda
husvisitationerna (förordn. 1757.)
Frihetstidens
sista år.
3
18
HISTORIK.
och manufakturkontoret upplöstes efter en synnerligen amper kritik
af hela dess verksamhet, men manufakturfonden bibehölls, dock med
tydligare instruktion rörande dess handhafvande. Det gamla understöds-
systemet med lån, premier o. s. v. indrogs för att ej mer återkomma.
Så mycket som möjligt skulle godtycke och mannamån undertryckas
och understöden skulle utdelas icke endast till vissa personer, utan »i
lika mån komma hvar och en till godo som fullgjorde de därför stad¬
gade villkor». Ån vidare nedbröts skråtvånget inom industrien så till
vida, att hvarje »fabriksgesäll, som aflagt nöjaktigt prof på skicklighet
i sin slöjd, skulle äga rättighet att utan särskildt tillstånd nedsätta sig
som mästare, i hvilken stad lian åstundade».
De sista riksdagarna under frihetstiden fastslogo än ytterligare
de här tillsyneskommande, delvis nya grundsatserna.
I en viss öfverensstämmelse med den vid riksdagen 1765 -06
rådande andan stod äfven en förordning, som gällde tobaksindustrien
och som utfärdades den 7 oktober 1766. Den torde äfven hafva fram¬
kallats af klagomålen öfver att tillgången på tobaksvaror ej motsvarade
efterfrågan och att importen sålunda hastigt stegrades — något som
sannolikt sammanhängde med eu trots alla öfverflödsförordningar stigande
konsumtion. Förordningen medgaf eu viss ytterligare rörlighet i den
inhemska tobaksproduktionen, i det att den föreskref, att de som i
annan stad än Stockholm ville tillverka snus och kardustobak, kunde
hädanefter förvärfva tillstånd härtill endast genom enkel anmälan hos
magistraten och utan privilegium som tobaksspinneriidkare, hvilka sist¬
nämnda emellertid skulle få alltjämt såsom hittills fortsätta med snus-
och kardustobakstillverkning. Detta lagbud innehöll således icke endast
ett upphäfvande af den prohibition, som införts genom 1739 års för¬
ordning, utan ock ett vida större möjliggörande än hittills för ökandet
af snus- och kardustobakstillverkningen.
Äfven i fråga om införselförbuden var någon lindring att notera.
I en förordning den 21 september 1761 upptogs »Cardus karfwad»
ånyo såsom till införsel berättigad vara, likväl mot. erläggande af tull.
I en tio år senare eller den 15 februari 1771 utfärdad tulltaxa upp¬
repades införselfriheten för kardustobak, hvarjämte samma förmån med-
gafs för »Knaster eller Varinas Tobak» (sannolikt härstammande från
Venezuela) samt för spanskt snus, under det att importförbudet för
alla öfriga tobaksfabrikat upprepades. På alldeles samma sätt förhöll
sig tulltaxan den 6 juni 1782. Mot slutet af århundradet inskränktes
förbuden dock mer och mer och gällde slutligen endast importen af
spunnen tobak. Äfven denna frigafs genom eu tulltaxa af år 1824.
INDUSTRIEN. 17- OCH 1 800-TALEN.
19
Tack vare Gustaf III:s finan ssekreterare Liljencrants fullföljdes den
mot slutet åt frihetstiden inledda näringspolitiken under det gustavianska
tidehvarfvet, ehuru enligt ett vida konsekventare system. I sin finans¬
plan al 1774 angå! Liljencrants detta systems hufvudpunkter. Genom
ett sparsammare lefnadssätt skulle nationen kunna undvara en myckenhet
kolonialvaror, viner, m. in. (tobak infördes till ett värde af 70,000 rdr.
sp. årligen). Rörande hattväldets näringspolitik uttalade Liljencrants
att man därvid kommit in på en oriktig väg, i det att man blandat
sig i mångfaldiga slags rörelser på en gång, däribland sådana som ej
passade lör landet. »Man borde i stället inskränka sig till ett fåtal
slöjder, lämpade efter landets beskaffenhet.»
Ifråga om industrien torde emellertid denna politik ägt mindre
betydelse än för spannmålsproduktionen samt för handelslagstiftningen,
hvilka tack vare åtskilliga förordningar kommo att ledas i vida friare
banor än hittills. Dessutom motverkades geuom regeringens åtgöranden
den tendens till sluten skråbildning, som allt starkare börjat prälla
handtverket. J 1 6
Men efter Liljencrants’ fall kunde åter eu betydlig reaktion spörjas,
så att. vid det gustavianska tidehvarfvets utgång mycket af den regle¬
mentering och bristande rörelsefrihet, som under frihetsiden eller tidigare
utbildats till näringarnas främjande, ännu kvarstod, bl. a. tvisterna om
gränsen mellan manufakturer och skrän samt den afgörande skillnaden
mellan land och stad. Till städerna skulle ju nämligen all industri och
därjämte äfven handeln och handtverket vara förlagda. I dessa afseen-
den gällde samma föreskrifter för tobaksindustrien som för öfriga under
hallrätt lydande manufakturer.
Först efter brytningstidens slut i början af 1800-talet började
ändiingar i dessa förhållanden att vidtagas. Sålunda medgafs genom
ett kungl. bref den 11) nov. 1817 anläggandet af tobaksfabrik och spin¬
neri äfven på landet, hvarigenom tobaksindustrien erhöll ökad rörelse¬
frihet, Genom tvänne senare förordningar (af år 1821 och 1828)
afgjordes den gamla frågan om gränserna mellan manufakturerna och
skrånas arbetsområden. Vid århundradets midt togs som bekant ytter¬
ligare ett stort steg framåt till ökad näringsfrihet genom ISIG års för¬
ordning1) om skråordningens upphäfvande, hvarefter den fullständiga
näringsfriheten i landet lagfästes genom förordningen den 18 juni 18G4.
Bestämmelser angående tobaksindustrien återfinnas under 1800- *)
Gustavianska
tidehvarfvet.
1800-talct.
*) 22 dec.
20
HISTORIK.
1700-talet.
talet egentligen endast i tullagstiftningen samt i stämpelförordningarna,
för livilka emellertid icke här torde höra lämnas någon särskild redo¬
görelse. ')
3. Några statistiska uppgifter.
Det synes dessvärre icke vara möjligt att med hjälp af tillgängliga
källor närmare angifva det antal spinnerier, som under slutet af 1600-
eller början af 1700-talet i riket förefunnos. Sannolikt anlades emellertid
i Stockholm redan före år 1700 åtskilliga nya spinnerier utom det redan
bestående, hvarjämte här och hvar i stapelstäderna lmfvudstadens exempel
efterföljdes. 1 den tidigare omnämnda resolutionen angående tullväsendet
af år 1686 gifver Kungl. Maj:t frihet åt en hvar att upprätta tobaks-
spinnerier i Stockholm, Norrköping, Kalmar, Visby, Göteborg, Halmstad,
Malmö, Åbo, Viborg och Arensburg. Kammarkollegium skulle äga att
vidare öfverlägga huruvida man borde stanna vid de namngifna städerna
eller »extendera» rättigheten därutöfver. Det sistnämnda måtte emeller¬
tid hafva skett, att döma af en resolution på borgerskapets besvär vid
1697 års riksdag,2) hvaraf framgår att spinnerier vid den tiden före¬
funnos såväl i Karlskrona som Karlshamn.
Särskild! synas under åren 1720—40 ett betydande antal fabriker
hafva nyanlagts (Stockholm, Karlshamn, Varberg, Gäfle, Alingsås, Malmö,
Norrköping, Kristianstad, Västerås, Köping, Landskrona o. s. v.)3) Det
första år, för hvilket samlade, ehuru likväl ännu ofullständiga siffror
finnas att tillgå angående tobaksindustrien, nämligen år 1741, redovisades
inom det egentliga Sverige 33 fabriker med 1,338 arbetare och ett till¬
verkningsvärde af 704,133 d. sint.3) I det tidigare omnämnda betän¬
kande4), som handels- och manufakturdeputationen afgaf till mössriks¬
dagen 1765—66 och som berörde fabriksväsendet under hela hattväldet,
beräknades totalsumman af landets tillverkning al tobaksvaror för hela
perioden från år 1739 (1 okt.) till slutet af år 1764 till 11,719,165 d. sint.,
således i genomsnitt pr år till 468,766 d. sint. Det är emellertid tydligt,
') En utförlig skildring häraf, äfvensom af tobaksbeskattningens historia återfinnes i
Tobaksskattekonimitténs betänkande, a. st. ss 103 tf.
22 dec. 1698.
■'•) Se Arbetsstatistik II, a. st. ss. 34 ff, där eu detaljerad framställning af tobaksindustriens
utveckling ända fram till 1897 meddelas. I texten bär ofvan skola endast beröras några i nyss¬
nämnda arbete ej omnämnda siffror samt dessutom utvecklingen under 1800-lalel belysas ur några
andra synpunkter.
4) Sid. 14 not J).
INDUSTRIEN. NÅGRA STATISTISKA UPPGIFTER.
21
att dessa siffror äro allt för låga, sannolikt beroende på att uppgifterna
för åren 1739—1754 varit synnerligen knapphändiga. Emellertid har
tobaksfabriker nas tillverkningsvärde för år 1764 i samma källa uppgifvits
till 1,146,445 d. smt, och förefaller denna siffra trovärdigare. Jämföres
detta tal med det för de egentliga »manufacturerna» anförda, framgår att
endast textilfabrikerna nådde högre siffror, i det att för »Klädes och
Ylle Fabriquer» redovisades 2,929,488 d. sint, samt för »Siden Fabriquer
och Silkes Rederier» 1,741,509 d. sint. Tobaksindustriens tillverknings¬
värde var således i fråga om storlek det tredje af landets alla indu¬
striers och följdes närmast af sockerbruken med 925,055 d. smt. Samt¬
liga fabrikers tillverkningsvärde angafs för nämnda år till 8,966,548
d. smt, hvaraf tobaksindustrien således omslöt ej mindre än 12'8 proc.
eller närmare. Vs, en siffra som visar, hvilken jämförelsevis betydande
roll denna industri spelade för landets ekonomi.
Otvifvelaktigt har under större delen af 1800-talet tobaksindustrien lsoo-taiet.
Bett sina tillverkningsvärden absolut taget stiga, men i relation till
rikets öfriga industri sakta, ehuru ej oafbrutet sjunka. Fn samman¬
ställning af siffrorna för produktionen af tobaksvaror samt för öfriga
i den officiella fabriksstatistiken redovisade siffror (fr. o. in. år 1830
tryckta, tidigare i hallrätternas protokoll) för tiden fr. o. in. år 1800
t. o. in. år 1908, visa nedanstående tal för relationen mellan tobaks-
industrien och landets hela fabriksindustri.
Tobaksindustriens
|
tillverkningsvärde i
|
forhällande till tillverkningsvärdet
|
å rikets
|
hela fabriksindustri
|
under tiden 1800-
|
-1905.
|
Årsperiod.
|
7»
|
Arsperiod.
|
o/o
|
1801-1805
|
8'5 2
|
1856—1860
|
7*08
|
1806-1810
|
8-2 3
|
1861-1865
|
8*2 7
|
1811-1815
|
1216
|
1866-1870
|
7*49
|
1816—1820
|
14-09
|
1871-1875
|
816
|
1821—1825
|
11-61
|
1876-1880
|
8*97
|
1826-1830
|
10-14
|
1881-1885
|
5* 8 3
|
1831-1835
|
8-0 2
|
1886—1890
|
4-69
|
1836—1840
|
7*65
|
1891—1895
|
3*3 9
|
1841—1845
|
7-3 5
|
1896-1900
|
1*73
|
1846 -1850
|
6-48
|
1901-1905
|
1*54
|
1851-1855
|
7-17
|
|
|
22
HISTORIK.
Tablån visar, att tobaksindustrien under perioden 1800—20 ökade
sitt tillverkningsvärde högst betydligt, så att det i medeltal för perioden
1816—20 steg till 14'09 proc. af all redovisad fabriksindustris produk¬
tionsvärde — år 1817 uppgick denna siffra t. o. in. till 15'S3 pi'oc. Därpå
följde emellertid eu period af oafbrutet sjunkande, hvars slut nåddes
vid århundradets midt med 6•■18 proc. — således mindre än hälften af
den trettio år tidigare nådda summan. Härefter kom under de trenne
följande årtiondena en period af jämförelsevis stor stabilitet, växlande
mellan siffran 8-27 proc. åren 1861—65 samt 6-i6 under åren 1871 — 75.
Från år 1880 har här åberopade relation varit i ständigt sjunkande.
Anda till midten af 1840-talet synes en högre tillverkningssiffra
än den af tobaksindustrien nådda endast hafva förekommit inom socker¬
bruken samt siden- och klädesfabrikerna. Efter denna tid öfverflyglas
tobaksfabrikerna äfven af de mekaniska bomullsspinnerierna, och pressas
småningom nedåt till 5:te eller 6:te platsen på skalan, i all synnerhet
sedan de mekaniska verkstäderna i början på 1870-talet. begynt helt
omslutas af den officiella statistiken. Således utgjorde exempelvis år
1873 de mekaniska verkstädernas tillverkning 13*30, sockerfabrikernas
12"53, bomullsgarnsspinneriernas 9‘43, klädesfabrikernas 9*21, bomulls-
väfveriernas 6-3 4 och tobaksfabrikernas tillverkning 6-0 6 proc. af indu¬
striens redovisade produktionsvärde. Under de följande 10 åren lyckades
det tobaksfabrikerna åtskilliga gånger att nå upp till en högre plats på
skalan, beroende på att de olika textilfabrikernas produktionsvärden
befunno sig i stark växling. Efter år 1883, då tobaksfabrikerna ånyo
sjönko till 6:to rummet, har det icke lyckats dem att höja sitt produk¬
tionsvärde öfver någon af tidigare nämnda industriers. Att nedåt-
gången i tobaksindustriens relativa tillverkningssiffra varit så betydlig
under de senaste årtiondena äger emellertid en väsentlig förklarings¬
grund i den omständigheten, att uppgifterna till den officiella statistiken
fr. o. in. år 1891 grundat sig på ett ifråga om vissa yrken vida mer
omfattande material samt att därunder fr. o. m. år 1896 äfven inbe¬
gripits helt nya näringsgrenar med högst betydande tillverkningsvärden,
t. ex. »sågverk och hyflerier», »mjöl- och grynkvarnar)), hvarjämte bok¬
tryckeri- och bagerihandteringen nämnda år för första gången öfver-
flyttats från handtverket till fabriksindustrien. Under det att således
tobaksindustrien år 1896 nedsjönk från 10:de till 15:de rummet på skalan
bland rikets industrier och dess tillverkningsvärde utgjorde 1*9 4 proc.
af hela industriens, så skulle motsvarande siffra hafva stigit till 2'65,
om ej den nämnda utvidgningen af 1896 års material vidtagits.
INDUSTRIEN. NÅGRA STATISTISKA UPPGIFTER.
23
Men äfven om dessa omständigheter förtjäna ett stort beaktande,
så visar en blick på nedanstående siffror, att under det sista årtiondet,
då inga förändringar vidtagits ifråga om utvidgning af det till grund
för den officiella statistiken liggande materialet, tobaksindustriens pro¬
duktionsvärde alltjämt relativt befunnit sig i sjunkande.
Tobaksindustriens tillverkningsvärde i förhållande till tillverkningsvärdet
å rikets
|
hela fabriksindustri under åren
|
1896—11)08.
|
År.
|
7"
|
År.
|
7*
|
1896
|
1-94
|
1903
|
1 54
|
1897
|
1'89
|
1904
|
1*52
|
1898
|
1-74
|
1905
|
1*49
|
1899
|
1*9 6
|
1906
|
1*41
|
1900
|
1'50
|
1907
|
1*38
|
1901
|
1*58
|
1908
|
1*50
|
1902
|
1*57
|
|
|
Under det
|
att sålunda år 1896 på hvarj
|
e 10,000-tal
|
svenska fabriksindustriens produktion 194 kr. kom på tobaksindustrien,
hade sistnämnda tal år 1908 sjunkit till 150 kr., en minskning af ej
mindre än 29 proc. Orsaken till denna omständighet torde icke med
säkerhet kunna fastställas. En allmän orsak torde väl vara den, att den
svenska tobaksindustrien utvecklats mindre raskt än andra industrigrenar,
enär den icke arbetar för export och sålunda endast afser att tillgodose
den inhemska konsumtionen. En i ett senare kapitel (sidd. 51—55) med¬
delad öfversikt gifver emellertid vid handen, att tobakskonsumtionen i
landet synes vara stadd i jämn uppåtgång och fortskrida raskare än
befolkningstillväxten. Härvid har konsumtionen likväl mätts i förhål¬
lande till den konsumerade kvantitetens vikt, ej till dess värde. Således
skulle den här åberopade relativa nedåtgången i tobaksindustriens pro¬
duktionsvärde kunna förklaras med hänvisning till att de tillverkade
varornas värde befunnit sig i relativt sjunkande. Något stöd för en dylik
uppfattning gifves emellertid knappast af de verkliga förhållandena. Lik¬
väl återstår en andra förklaringsgrund, utgående från den iakttagelsen,
att kvantiteten af importerade tobaksfabrikat under de senare åren be¬
funnit sig i ständigt stigande. Såsom tab. VI (sidd. 390—91) utvisar,
utgjorde importen af arbetad tobak till Sverige i medeltal för åren 1851—
60 endast 23,897 kg., men hade för perioden 1891—1900 redan upp-
24
HISTORIK.
nätt eu genomsnittskvantitet af 140,077 kg. Denna import hade sålunda
under det sista halfsoklet stegrats i proportionen 100 till 586, medan rikets
inhemska produktion af samtliga tobaksfabrikat under motsvarande tid
ökats i proportionen 100 till 260, sålunda endast något mer än hälften så
raskt som importen. Men än starkare har importen gått uppåt under det
senaste årtiondet. År 1898 infördes till riket 172,714 kg. arbetad tobak,
år 1908 339,740 kg., således nära dubbelt så mycket. Under samma
period hade emellertid tobaksproduktionens kvantitet ökats endast med Va-
Af rikets konsumtion af tobaksvaror kom år 1898 2*6 proc., men år
1908 redan 4"2 proc. (viktsiffror) på utländsk vara. Tages emellertid
hänsyn till värdesiffrorna, blifver importens betydelse än klarare. I
fråga om importens af arbetad tobak totalvärde år 1898, järn förd t med
samma summa år 1908 — det utgjorde 1,534,913 och 3,413,568 kr.
resp. år — så visar sig ungefärligen samma, ehuru något starkare
stegring än för viktmängdens vidkommande. Däremot betydde importens
värde år 1898 redan 9'1 proc., således nära Vio af hela den svenska
tobakskonsumtionens värde, men hade denna proportion år 1908 redan
stegrats till 13' 7 proc. eller närmare V7.
Denna betydande skillnad mellan importens vikt och värde, jäm¬
förd med motsvarande tal för den inhemska produktionen, beror därpå,
att importen till största delen består af cigarrer samt cigarretter1).
Men i den omständigheten att importerad vara kommit att spela en så
stor och ständigt stigande betydelse i konkurrensen på vår inhemska
marknad just ifråga om de relativt dyraste fabrikaten torde böra sökas en
viktig orsak till den ofvan påpekade omständigheten, att tobaksindustriens
tillverkningsvärde befunnit och alltjämt befinner sig i relativt sjunkande.
Den utländska konkurrensen har lyckats göra sådant intrång på den
svenska marknaden ifråga om några af konsumtionens viktigaste fabrikat,
att den förhindrat den svenska produktionen att genom egen vara helt
fylla ett konsumtionsbehof, hvilket befinner sig i oafbrutet stigande, och
hvars täckande med enbart svenska fabrikat helt visst skulle hafva gifvit
denna näringsgren eu ej obetydligt större plats inom den svenska
industrien än den för närvarande intager.
‘) En utförligare framställning rörande växlingarna i tillverkningen af olika tobaksfabrikat
under det sista seklet lämnas i kap. om tobakskonsumtionen sidd. 51—55.
25
B. Tobaksodlingen.
Om det än numera synes vara svårt att fastställa någon tid för
tobaksförbrukningens uppkomst i Sverige, så torde större möjlighet före¬
ligga att i detta fall vinna upplysning rörande tobakens odling.
I en skrifvelse, som den 10 jan. 1746 af magistraten i Lands¬
krona ingafs till länsstyrelsen, omtalas bl. a., att å landsbygden i stadens
närhet »för något öfver 100:do åhr sedan Tobak/ Plantage warit begynt
men sedan åter i förna Krigzåliren förfallit». *) Om äfven magistratens
tideräkning i detta afseende låtit århundradet svälla ut något, så bör
uttalandet likväl bevisa, att redan under 1600-talet, måhända redan vid
dess midt, förekommit såsom jordbruk betraktad tobaksodling i Skåne,
men att denna sannolikt under ödeåren vid 1600-talets slut och 1700-
talets början måst nedläggas.
Eljes torde tobaken under 1600-talet hafva odlats endast i Olof
Rudbeck d. ä.:s botaniska trädgård i Uppsala — såsom medicinal- och
prydnadsväxt — samt i M. G. de la Gardies trädgårdar vid Jakobsdal
(numera Ulriksdal) och troligen i ytterligare några bland den tidens
större trädgårdsanläggningar. Från slutet af 1600-talet (1690) här¬
stammar också den första på svenska utgifna beskrifningen på tobakens
odling, författad af Åke Rålamb och utgörande en fullt användbar praktisk
handbok rörande tobakens skötsel och beredning icke blott som prydnads¬
växt utan främst som handelsvara.*)
I frihetstidens näringspolitik kom emellertid omsorgen om den
inhemska tobaksodlingen att spela en betydelsefull roll. I Skåne åter-
upptogos — troligen både i Landskrona- och Ystadstrakten — försöken
till tobaksodling, försök som föranledde kommerskollegium att anmoda
regeringen att fästa riksdagens uppmärksamhet på denna angelägenhet.
’) Svar på remiss af K. F. 25 juni 1745. I Krok. arkiv, R. A. Om man till Sverige under
storhetstiden äfven räknar dess koloni vid Delawarefloden, sä förtjänar anmärkas, att där torde
hafva bedrifvits en jämförelsevis betydande tobaksodling.
s) Stvederm, a, st. ss. 114 tf.
4
26
HISTORIK.
Så skedde ock. Lifvade af förhoppningen att inom landet kunna fram¬
bringa den till en viktig industri nödvändiga råvaran, hvilken hittills
måst importeras och sålunda försämrade handelsbalansen, anbefallde
1723 års ständer kommerskollegium att dels införskrifva och utdela
godt tobaksbod, dels äfven genom skrifter sprida kunskap om huru detta
bäst borde användas. *)
Följande år utgaf också kommerskollegium den begärda upplysande
skriften 2) samt utkom Kungl. Maj:ts »plakat angående tobaksplanteringen
i riket den 29 febr. 1724». Det sistnämnda uttalade att, då tillförsel
af främmande varor borde förminskas, »men inrikes produkter förökas»
och det befunnits, att landets klimat vore tjänligt för tobaksodling,
Kungl. Magt »funnit nödigt, åt en sådan Tobaks-Plantering ju förr ju
hellre må inrättas, särdeles som Sädes Culturen dermed icke det rin¬
gaste afgå kan, efter som för hwar och en Hushållare särskilt et ganska
ringa stycke jord til Tobaks-planteringen upgår, hwaraf lickwäl så mycken
Tobak kan falla som til des behof årligen nödigt pröfwes». Genom en
ytterligare förordning den 25 juni 1725 uppmanades städerna att af hvarje
tunnland dem tillhörig åkerjord använda viss del till tobaksplantering.
Den första tobaksodlingen i stor skala anlades år 1725 i Alingsås
af Alströmer, livilkens afsigt helt visst torde hafva varit att med den
där alstrade tobaken förse sitt tobaksspinneri väsentliga behof af råvara.
Tobaksplanteringen vid Alströmers verk tilltog år för år och synes
hafva frambragt en vara af jämförelsevis hög kvalitet att döma af det
erkännande Linné gaf däråt under sin Västgötaresa år 1746.
Alströmers exempel i förening med det kung], plakatet och publika¬
tionerna till ledning vid tobaksodlingens bedrifvande ledde snart till att
»planteringar» anlades i många af rikets bygder. Nästan alla skånska
städer, där icke stormarne gjorde klimatet allt för otjänligt, grepo sig
an med tobaksodling. Plantager vid Grenna, Göteborg, Stockholm,
Västerås, Norrköping voro äfven bland de först anlagda och bäst lyckade.
Vid 1726 års riksdag ansåg kommerskollegium redan, att så stor
erfarenhet vunnits om tobaksodlingens framgång, att småstäderna borde
åläggas att ägna sig däråt. Ständerna funno visserligen att särskildt
i afseende på tobaksindustrien några åtgärder borde vidtagas till under¬
balansens minskande, emedan konsumtionen af denna vara beräknades
utgöra ett värde af 23 tunnor guld årligen.3) Men riksdagen ville ej
>) R. St. Bref 16 okt. 1723. (Cit. efter Arnberg, a. st. s. 14.)
’) En ny sådan ntkom 1728.
a) Denna siffra motiveras ej närmare. Uppgiften förekommer, liksom referatet af R. St.
bref 4 aug. 1727 (R. A.) hos Arnberg, a. st. s. 29.
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
27
ålägga småstäderna att öfvergifva sitt lilla landtbruk för att odla tobak,
enär den ansåg detta — såsom tidigare nämnts*) — vara ett alltför
betänkligt ingrepp i äganderätten för att kunna tillstyrkas. I stället
skulle landshöfdingarna uppmanas att med understöd och goda råd söka
förmå förmögna personer att i stora societeter anlägga tobaksplantager,
hvarigenom man inom fyra år skulle hafva kommit därhän, att all
tillverkad tobak kunde till införsel förbjudas och sålunda detta ruinerande
aflopp för landets penningar tillstoppas. Alströmer fick därjämte särskilt
anslag för sin tobaksodling.
På grund af denna ständernas hållning och de därvid uttalade,
tyvärr aldrig infriade, ljusa förhoppningarne, upprepade regeringen år
1728 sitt plakat angående tobaksplanteringen af 1724 samt förbjöd
införseln af tobaksstjälk (2 mars 1728). Dessutom stängdes importen
genom förordningen den 19 maj 1739 äfven för »pommerska, branden-
burgiska och luneburgiska tobaksblad)) och genom ett par förordningar
af 1746 2) äfven för andra slag af utländsk tobak. Dessa inskränkningar
i införseln upphörde dock åter genom eu förordning af 1748 3), hvarvid
emellertid de utländska tobaksbladen vid import belädes med ökade
umgälder. Samma förordning innehöll däremot den tidigare (sid. 15)
berörda föreskriften för hvarje spinneri att vid privilegiernas förlust
årligen uppspinna en viss kvantitet svensk tobak. Dessutom ägnade
nämnda författning ytterligare särskild uppmärksamhet åt tobaksodlingen.
Med upphäfvande af en tidigare omnämnd förordning af 1725 angående
planteringens anläggande å stadsjord förklarades nu, att tobaksplantager
skulle anläggas vid alla städer med undantag af de längst i öster och
norr belägna, där tobaken visat sig icke kunna trifvas. Det lades vidare
länsstyrelser och magistrater på hjärtat att »wid högsta answar» draga
försorg om att ingen jord måtte förklaras såsom oduglig för tobaks¬
odling, samt att särskilt sådan jord därtill måtte komma till användning,
som af forne konungar vore till städerna donerad och såsom allmänning
betraktades, äfvensom den arrenderade och hittills ohäfdade, men städerna
tillhöriga jorden. Framför allt borde den inom stadens område (»Staquetet»)
belägna marken, »tilicka med ödes-tomter och åkrar» på detta sätt utnyttjas.
Visserligen förspordes här och hvar röster, som betviflade nyttan
för riket af dessa planteringar, och beräkningar offentliggjordes, enligt
livilka det område, som då (1748) upptogs af tobaksodlingen, därest
det besåddes med säd, skolat gifva dubbel behållning. Dessutom vore
') Jfr s. 12.
2) Den 18 febr. och 12 mars.
8) Kongl. Slotts-Cantzliels Publication, angående åtskillige författningar etc.
28
HISTORIK.
det omöjligt att alldeles utestänga den utländska tobaken, hvilken vore
mycket bättre än den svenska.
Åsikter af denna art vunno emellertid ringa gehör å högsta ort.
Däremot synes man alltmer hafva velat anordna odlingen så, att den
icke gjorde intrång på det egentliga landtbruket, men i stället endast
toge städernas för annat ändamål ej disponerade jord i anspråk. Därom
vittnar Kungl. Maj:ts bref till landshöfdingarne den 14 scpt. 1752,
hvari rörande anläggande af alla slags plantager (»af lin, hampa, tobaks¬
blader, allehanda färgegräs samt kardborrar») lägges vederbörande på
hjärtat tillse, att de som vilja anlägga plantage]' må framför andra och
uteslutande tilldelas så mycket af den till staden donerade och odispo¬
nerade jorden som kunde behöfvas, hvarjämte magistratspersonerne upp¬
manas att använda den del af sin lön, som utginge i jord, till odlingar
af denna art.
Likväl klagade handels- och manufakturdeputationen i sin till
1755—56 års riksdag afgifna berättelse öfver den stora införseln af ut¬
ländska tobaksblad, livilkas kvantitet doputationen angifver till 1,500,000
skalp, om året. En af lmfvudorsakerna till att tobaksodlingen icke ännu
drifvits så långt att det inhemska behofvet kunde täckas med svensk
vara ansåg deputationen ligga däri
»åt Tobaken hitintills icke blifwit, på sålt. som andre willbestiille Riken oss med efler-
dömen föregå, för en Stadsmannawahra förnämligast ansedd, utan åt Landtmannen, hvilken med
jordens upodlande och andre näringsmedel til sin nödtorftiga utkomst så mycket syslosältcs,
anwänder någon af sin åker til denne Planlage, som fordrar både mera gödsel, un eu Landtbo,
som wil och bör lmfwa jorden rälleligcn skött, kan åstadkomma, och behöfwer flere Personer,
til des wederbörliga ansning, än på Landet kunna wura åt tilgå, men i Städerna til större ömnog-
het finnas, hwaraf den olägenheten bärflyter, åt skina Tobaken icke warder lätteligen skött,
som åter närkar den påfölgd, åt eu sådan Tobak nid des brukande är för hälsan skadelig ')--»
Samma åsikt om olämpligheten, af att landtbrukarue idkade tobaks¬
odling samt att denna produktion varit den i städerna bedrifna till
kvaliteten underlägsen uttalades flere år tidigare af förut åberopade
skrifvelse från magistraten i Landskrona. Emellertid hade ju Kungl. Maj:t
redan genom sitt nyssnämnda cirkulär till landshöfdingarna år 1752 sär¬
skild! uttalat sig för lämpligheten att göra tobaksodlingen till eu »stads¬
mannanäring» och förklarat mindre önskligt att den förekomme å landet
där »gödselen till åker- och äng-skiötselen är oundgängelig».
Sannolikt tilltog tobaksodlingen under hela 1700-talet, i trots af
att, möjligen under intryck af den inbrytande fysiokratiska åskåd¬
ningen, den större lämpligheten af tobaksjordens användning till
) H. och M. Dep. Ber., Slhlm 1756, ss. It IT.
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
29
sädesproduktion här och hvar betonades under 1700-talets senare
år. Odlingens utbredning omlcr. år 1770 skildrades utförligt i
S. Hermelins »tal om näringarnes förhållande uti rikets särskilde
lauds-orter», hållet 1773.1) Hermelin beräknar den i landet under år
1770 odlade tobaken uppgå till något öfver 4,000 skeppund, hvartill
användes omlcr. 800 tunnland jord.2) Han anser det vara lämpligast
att använda sfadsjorden till tobaksodling, men att landtmannens odling
inskränkes till husbehof. Den mesta tobaken planterades ock på stä¬
dernas jord, hvilket särskildt vore fallet i Skåne och Blekinge samt
vid Stockholm, Åbo, Norrköping och Göteborg o. s. v. Stadsodlingen
i Bohuslän, Halland och Västergötland hade däremot på senare tiden
minskats, under det husbehofsodling bland jordbrukarne i synnerhet
förekommo i Blekinge och Småland. Hermelins uppgifter, såvidt möj¬
ligt sammanförda i tablåform, gifva ungefärligen omstående bild af
tobaksodlingens omfattning år 1770.
Tablån gifver ju egentligen endast en öfversikt af de orter inom
riket (utom Finland) där tobaksodling vid nämnda tid bedrels. Upp¬
gifterna angående arealen hafva ofta antingen icke alls lämnats eller
ock hänförts till en understundom sväfvande siffra rörande skördens
vikt. Emellertid visar tablån, att odling förekom vid eller i 31 städer,
samt å landsbygden inom 4 län. Den för 14 städer angifna arealen uppgick
till 406 tunnland, således till omkr. hälften af hela den areal författaren
angifvit såsom i Sverige använd till tobaksodling. Då likväl i Finland
tobaksplanteringar synas hafva förekommit i jämförelsevis stor utsträck¬
ning, uppgående till sammanlagdt minst 150 tunnland, torde de 17
svenska städer samt den landsbygd, för hvilken i tablån ingen viss
areal linnes angifven, tillsammans icke hafva disponerat mer än högst
200 tunnland eller omkr. 10 tunnland per part. Vid en jämförelse af
dessa arealuppgifter med de för år 1902 och 1908 i det följande med¬
delade, förefalla de vara för låga. Ilufvudorsaken har sannolikt varit
den, att den å landsbygden bedrifua odlingen endast varit ofullständigt
känd och behärskat eu vida större areal än hvad som förutsatts, när
Hermelin beräknat hela den odlade arealen i det nuvarande Sverige
år 1770 till omkr. 650 tunnland, d. v. s. 32,110 ar, under det att samma
') Tal hållet vid presidiets nedläggande i Vetenskapsakademien. Tryckt som broschyr
Slhlni 177L Om tobaken handla ss. 33 tf., jämte eu omfattande not.
-) Dessutom importerades nämnda år 3,000 skeppund blad till något mindre än 80,000
Riksdalers värde, »hvilken summa skulle blifva betydligt högre om bekant vore, hvad genom
Lurendrägeri inkommer, särdeles af Holländsk Tobak, som införes från Norrige til Bohus Län och
Vermland».
30
HISTORIK.
Tobaksodlingen i riket futom Finland) år 1770.
Stad eller trakt.
|
Areal med
tobak odlad
jord,
|
Stad eller trakt.
|
Areal med
tobak odlad
jord,
|
Landskrona
|
tunnland.
90')
|
Göteborg
|
tunnland.
169-7 5
23
|
Malmö
|
40
|
Uddevalla
|
-
|
Ystad
|
12
|
Ulricehamn
|
-6)
|
Lund
|
-
|
Alingsås
|
14
|
Kristianstad
|
-2)
|
Skara
|
3
|
Simrishamn
|
0-6
|
Norrköping
|
120
|
Engelholm
|
1
|
Söderköping
|
6
|
Blekinge3)
|
-
|
Vadstena
|
—
|
Karlshamn
|
|
Nyköpings län
|
-°)
|
Sölvesborg
|
20
|
Södertelje
|
30
|
Halland
|
-1)
|
Stockholm
|
40’)
|
Halmstad
|
6-25
|
Uppsala
|
—
|
Laholm
|
—
|
Västerås
|
—
|
Kalmar
|
—
|
Köping
|
—
|
Vexiö
|
—
|
Arboga
|
—
|
Jönköping
|
-
|
Kopparbergs och Gäfte-
|
|
Eksjö
|
—
|
borgs län 8)
|
—
|
Grenna
|
—
|
Söderhamn
|
—
|
109-7 s Summa 405-rs
>) Dessutom »mycken jord», som af fattigt folk arrenderas af landtmännen i kring¬
liggande byar.
2) »Ansenlig Tobaks plantage.»
8) »I Blekinge var de förra åren mycken plantage, särdeles i Asarums, Mellby och Elle-
holms socknar, så åt Allmogen med sine Vrak-ekor lastade med Tobaksblad fört denne vara til
Carls-Crona, Galmar och Christianstad. Men numer skötes denna plantage endast til husbehof.»
4) »Allmogen i Halland planterar til husbehof, men ej tillräckligt.»
s) 100 lispund årligen.
6) »Vid de flesta hemman til husbehof, vid en del säterier til afsalu.»
’) »Vid pass 200 skeppund blad.»
8) »Föga plantage, allenast i 3 Soknar, Söderala, Skog och Hanebo, af Allmogen, til eget
behof och något till afsalu åt Söderhamns Fabrique, som ock har cn liten plantage.»
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
31
areal efter den likväl starka nedåtgången i denna kultur under 1800-talet
år 1908 uppgifvits till 28,978 ar. Icke häller uppgiften angående den
producerade tobakens kvantitet synes vara tillförlitlig. Den skulle enligt
Hermelin hafva uppgått till 4,000 skeppund eller 680,000 kg., således
endast omkr. 90,000 kg. mer än skörden år 1908, ehuru den sannolikt
varit vida betydligare.
Efter Hermelin synes den tidigare omnämnde Swederus hafva
varit den förste, som sökt att närmare efterforska tobaksodlingens
framåtgång eller minskande i de olika landsändarne. Gifvetvis samman¬
hängde denna ännu i lång tid med tradition och med förekomsten af
tobaksfabrikör i den stad eller trakt, där odlingen bedrefs. Swederus
berättar emellertid,1) att odlingen synnerligen starkt utvecklades i Skåne,
där plantager funnos vid de flesta af provinsens städer samt å lands¬
bygden, särskild! i Åhustrakten. I Blekinge fortfor odlingen nästan vid
alla städer och äfven i Småland idkades samma näringsfång vid flere
städer. Men i de flesta af Götalands provinser — med undantag af
Skåne och därtill angränsande trakter — nedlades tobaksodlingen, åtmin¬
stone den som bedrefs i något större omfång, före 1850-talet. Dock
fortfor denna kultur ännu efter midten af århundradet i några socknar
i Västergötland. Vid städerna gick odlingen tillbaka, men den idkades
i stället på landsbygden vid »herresäten, bondgårdar och de indelte
soldaternas trädgårdstäppor». Den sista i större skala förekommande
tobaksodlingen i Västergötland torde hafva varit den ännu i slutet af
1860-talet i Vallehärad bedrifna kulturen, hvars alster, »Vallehärs-
tobaken», afsattes ännu under 1870-talet och ansågs vara en mycket
god vara. I Svealand nedlades tobaksodlingen småningom vid de flesta
städer. Längst höll den sig vid Stockholm och Västervik. Å sist¬
nämnda ort odlades tobak ända in på 1860-talet, i Stockholmstrakten
odlas den ännu. År 1881 börjades en ny odling i Nyköpings län,
hvilken fortfarande äger bestånd.
Rörande den nyare tiden förekommer det första försöket till någon
tillförlitlig framställning af tobaksodlingens utbredning inom riket i den
officiella jordbruksstatistiken, hvilken fr. o. m. 1885 infört uppgifter af
denna art, hvilka likväl, såsom af det följande se sid. 253—266 fram¬
går, icke synas vara i alla afseenden tillfredsställande.
Hvad i öfrigt beträffar uppgifter gällande endast tekniken vid
tobakens odling och senare behandling, så hänvisas till den framställ¬
ning däraf som gifvifs i den äldre tobaksskattekommitténs betänkande.2)
*) a. st. ss. 177 ff.
a) a. st. ss. 123 tf.
32
C. Handeln.
1. 1600-talet.
I sintet af juli månad år 1638 återvände ett af Söderkompaniets
skepp från den nyskapade kolonien vid Delawarefloden till Stockholm
och detta fartyg var lastadt med tobak. Ungefärligen från denna tid
kan man datera uppkomsten af en svensk tobakshandel.
Till att börja med synes denna handel hafva varit tillåten hvem
som hälst — icke så litet importerades med holländska skepp — men
redan den 12 januari 1641 fick Söderkompaniet privilegium på tobaks-
handeln. Detta kompani, som erhållit sina ursprungliga privilegier redan
15 år tidigare1), gällande »Handelen och Seglationen uppå Landskapen
Africa, Asia, America och Magellanica», skulle emellertid enligt samma
privilegier få drifva sin handel endast »uti Helt och icke understå sig
någon Landzhandel, Wårt Borgerskap eller Städernes Privilegier till
prajudits och förfång». Som bekant var under denna tid och långt
framåt all handel i riket förbehållen städernas borgerskap. För att emeller¬
tid ordna förhållandet i detta afseende mellan Söderkompaniet och dess
afnämare, utfärdades några dagar senare än ofvannämnda privilegier af
16412) en förordning. I denna stadgades att den som ville köpa tobak
af kompaniet skulle först anmäla sig på acciskammaren och där fil en
»Zedel» på den kvanitet tobak han önskade köpa samt erlägga aceisen
för denna kvantitet (2 öre s. m. per skålp.). Med detta papper skulle
köparen begifva sig till kompaniets faktor, hvilken försålde den i sedeln
angifna kvantiteten. Först sedan »stånde honom fritt thet uthan wijdare
beswär, anten in loco föryttra eller til andre orter förskicka».
Emellertid upptäcktes snart nog, att högst betydande mängder tobak
insmugglades till riket samt att äfven den inrikes handeln bedrefs under
åtskilliga lagöfverträdelser. Med anledning häraf utfärdades redan den
') 14 juni 1626.
2) 8 febr. 1641.
HANDELN. 16 0 O-TALET.
33
20 april 1643 eu ny förordning, denna gång om »t o b a k s - k rä m er i et»,
hvarmed man under dessa tider sannolikt velat beteckna all annan handel
än den som var förenad med införseln. Nämnda förordning upprepade
främst kompaniets privilegier af 1641 rörande importen och höjde böterna
tör smuggling. Men vidare erhöll kompaniet äfven kontrollen af »Tobaks-
Krämerijt uti Städerne och Marknader» genom bestämmelsen, att all af
kompaniet införd tobak skulle föryttras genom borgare, hvilka med
kompaniet kontrahent om rättigheten att med uteslutande af andra till¬
handla sig vissa kvantiteter af dess varor. Den tidigare omnämnda
accisen skulle af dessa köpmän erläggas i samma ordning som förr.
Denna förordning måtte emellertid icke hafva ländt till åsyftadt
resultat, ty den upprepades i väsentliga delar året därpå.1) Enligt denna
författning vill det synas som skulle borgmästare och råd i åtskilliga
städer hafva sökt hindra de af Söderkompaniet priviligierade handlandena
att drifva sin näring, antingen genom att ålägga dem »särdeles uthlagor
och beswär» eller ock genom att förbjuda dem att samtidigt drifva annan
handel. 1644 års förordning uttalar sitt skarpa ogillande af ett dylikt
tillvägagångssätt och förbjuder uttryckligen dess användande för framtiden.
Ett tre år senare utfärdadt »påbud» om tobakshandeln2) synes vara
tillkommet på grund af än bittrare erfarenheter angående särskilt smugg¬
lingen än föregående förordningar. Den stadgar ett ovanligt högt bötes¬
straff för oloflig införsel eller handel och gör dessutom borgmästare och
råd ansvariga för i deras städer förekommande öfverträdelser, hvar jämte
särskildt sjöfolk, såväl befäl som gemene, uppmanas att icke befatta sig
med smuggling under någon form.
Under det att sålunda alla dessa under åren 1641—47 utgifna för¬
fattningar rörande tobakshandeln präglas af en viss konsekvens — tron
på att genom monopolets upprätthållande bäst skydda statens intressen
— samt en allt skarpare vorden kamp mot lagöfverträdelser, så vidtager
nu en period, som vid en hastig öfverblick icke kännetecknas af annat
än ett oafbrutet svängande mellan olika system och metoder ifråga om
statens ställning till tobakshandeln.
Det är emellertid troligt, att riksdagens uppfattning i denna fråga,
där åtminstone från städernas sida intogs en mot alla »kompanier» ständigt
afvisande hållning, härvid varit af en viss betydelse. A id 1647 års
riksdag hade borgerskapet begärt att blifva befriade fi rån tvånget att
upphandla sin tobak från det »Wäst-Indianiske Compagnie», som Söder¬
kompaniet nu kallades. Kungl. Maj:t förklarade emellertid i en samma år
*) Öppet Mandat om Tobaks-Kriimerijt den 3i jan. 1644.
’) 17 juni 1647.
5
34
HISTORIK.
afgifven resolution1), att ett dylikt upphäfvande af det kompaniet med¬
delade monopolet skulle lända till dess ruin och i följd däral till förlust
af den del af »Virgin i en, som under Sweriges Crono inkrächtat är».
Detta vore för landet »neesligit och disreputerligit» och sålunda kunde
städernas begäran ej villfaras.
Vid riksdagen 1649 upprepade borgerskapet sina besvär och riktade
sig då särskildt mot det monopol å tobakshandeln, som några personer i
städerna åtnjöte till de öfrigas förfång. Denna gång synes Kungl. Maj:t
hafva förhållit sig något mer tveksam och förklarade*), att tobakshandeln
vore priviligierad till förmån för Söderkompaniet för att detta skulle
finna medel »till folketz underhållande i Nye Swerige», samt att man
sålunda först måste utfinna någon annan källa till dessa kostnaders be¬
stridande. Emellertid ville Kungl. Maj:t taga saken i noggrant öfver¬
vägande och inom kort meddela sitt beslut i frågan.
Detta utlofvade svar kom redan efter ett hälft år i form af patentet
om »Tobaks Frihandel och Toll» den 25 okt. 1649, hvarigenom alla
tidigare i ämnet'utgifna förordningar förklarades upphäfda. Oi saken till
detta omslag angafs endast med de något dunkla orden »emedan V lj nu
för särdeles skäl och orsaker skuld för godt ansij». Allt vidare »mono-
polium» med tobak skulle enligt denna förordning upphöra och i stället
införas en tull af V, d. s. in. per skålp. Icke fullt två år senare ut¬
färdades emellertid nya privilegier å tobakshandeln åt några Stockholms-
köpmän, livilka synas hafva bildat ett slags bolag. Detta sakernas för¬
ändrade tillstånd kungjordes genom ett patent om tobakshandeln den
22 sept. 1651, hvari förklarades, att kronan »för särdeles skiäl och orsaker
skul» öfverlåtit importen af och handeln med tobak till vissa personer
»emoot eu viss genant och afgifft». Monopolet skulle gälla 4 ar, och i
arrende erläggas 5,000 sp. rdr. årligen.3)
’) Res. på städernas besvär den 29 mars 1647 § 7.
*) Res. på städernas besvär den 31 mars 1649, § 4.
3) Det vill förefalla som skulle det icke hafva stått alldeles rätt till med beviljandet af
detta privilegium. Redan året förut både nämligen ett slags monopol meddelats Johan Fock och
Johan Wisbeck, gällande i 30 år och afseende bl. a. försäljning af skuren tobak samt rättighet
att mot tullindring införa tobaksblad och bearbetad tobak. Denna tullindring inskränktes visser¬
ligen den 26 april 1651 att gälla endast en viss tobakskvantitet. Emellertid ansågo förenämnda
personer sin rätt trädd för nära genom monopolet af den 22 sept. 1651, tilldeladt Daniel Yrning,
adlad Leijonancker, samt Casper Kolik De klagade hos k. m:t och följden blef att man i början af
1652 bestämde, att de fyra personerna skulle vara lika berättigade intressenter under det sista
monopolets fyra år, men att privilegiet därefter under 10 år skulle tillkomma klagandena ensamma.
Monopolet upphäfdes före kontraktstidens utgång och Foch och Wisbeck fingo icke heller njuta
fiukterna af det dem sålunda tillerkända privilegiet.
HANDELN. 1600-TALET.
35
Innehållet i förordningen öfverensstämde eljés i väsentliga delar
med tidigare stadganden af motsvarande art.
Detta nya monopol måtte emellertid hafva varit icke blott allmän¬
heten utan ock myndigheterna än misshagligare än det föregående. På
grund af från bolagsmännen, de s. k. »intressenterna» eller »partieipanterne»
till Kungl. Maj:t ingifna besvär, utfärdades nämligen redan året därpå eller
den 13 maj 1652 en ny förordning, hvari borgmästare och råd förbjödos
att tillåta andra personer än dem, som af kompaniet därtill erhållit till¬
stånd, att drifva handel med tobak, hvarjämte en dylik otillåten handel
belädes med höga böter. Skulle styrelsen i någon stad icke vilja med¬
dela den eller de personer, som af intressenterna därtill ntsetts, tillstånd
att i staden drifva tobakshandel, skulle kompaniet äga att härom själft
förordna, obehindradt af borgmästare och råd.
Knappt ett år senare synes Kungl. Maj:t emellertid ånyo hafva varit
öfvertygad om omöjligheten att trots de strängaste stadganden upprätt¬
hålla ett tobaksmonopol, hvadan genom eu förordning af den 28 april
1653 det senaste kompaniet upphäfdes och fri införsel och handel med
tobak ånyo medgafs, såsom det uttryckligen utsädes, för att söka hämma
smuggling och annan oegentlighet. Tullsatsen för import nedsattes vid
införsel med svenskt skepp till något under den i 1649 års förordningen
stadgade satsen.
Penna frihetsperiod varade endast till slutet af påföljande år.
Ett den 23 dec. 1654 utfärdadt privilegium för det s. k. amerikanska
kompaniet »att allena få införa tobak i Riket» förklarade denna åtgärd
vara vidtagen för att på bästa sätt låta kronan ordna denna handel och
dessutom .särskild! lämpligt såsom medel till förkofran af kolonien Nya
Sverige vid Delawarefloden och till att vänja den svenska nationen vid
sjöfarten på Amerika. Man finner i motiveringen till detta monopol,
hvilket i hufvudsak torde hafva gällt samma intressenter, som innehaft
motsvarande privilegier under tiden 1641—49, en återklang af den
tankegång, som uppbar de tidigare anförda resolutionerna på städernas
besvär af 1647 och 1649, hvilka båda försvarade monopolet med hän¬
visning till dess betydelse för den svenska kolonien i Amerika. Emel¬
lertid gällde de nya privilegierna af år 1654 endast importen, hvadan
den öfluga handeln lämnades fri. Detta lände emellertid till så stor
»pnejuditz och skadestånd» för såväl kronan som kompaniet, att Kung].
Maj:t i ett plakat af der» 22 maj 1658 gaf kompaniet monopol äfven på
imikeshandeln, såväl engros som i minut. I denna förordning rekapitu¬
lerades med stor fullständighet och ytterligare tillägg alla de stadganden,
36
HISTORIK.
som i tidigare liknande författningar förekommit till förhindrande af trakas¬
serier mot de af kompaniet betrodde handlandena eller faktorerna.
Under två och ett hälft år från denna sista förordnings tillkomst,
således inalles i sex år, hade detta storhetstidens tredje tobaksprivilegium
varat, då det npphäfdes den 10 nov. 1660. Om orsaken härtill uppgaf
Knngl. Ma:jt i sitt härom utfärdade meddelande endast, att det skett »för¬
vissa skiäi och considerationer», men sannolikt har åtgärden liksom
vid föregående tillfällen varit föranledd dels af de ständiga klago¬
målen från kompaniet öfver smuggling och trakasserier, dels ock
af borgerskapets vid riksdagarna framställda besvär rörande alla handels¬
kompanier. T resolutionen på städernas besvär den 26 nov. 1660,
således endast några veckor efter det sista monopolets upphäfvande,
förklarade Kullig. Maj:t också uttryckligt att denna åtgärd skett »Borger-
skapet til nöije». 0 _ .
I två år varade denna gången frihetsperioden. Redan i slutet åt
1662 var kronan ånyo färdig att utarrendera tobakshandeln. Vid detta
tillfälle klarlades emellertid skälen för denna åtgärds vidtagande jäm¬
förelsevis tvdligt. Kungl. Maj:ts åsikt om tobaks förbrukningen hade
egentligen under hela tidelivarfvet varit, att den vore ett missbruk, den
enskilde och hans ekonomi till förfång, hvadan all införsel af och handel
med tobak egentligen borde förbjudas. Men da detta missbruk \ isade sig
vara envist och konsumtionen allt mer tilltog, ville Kungl. Maj:t söka att
af denna egentligen onödiga varas förbrukning draga någon inkomst
för statskassan. Föreskrifterna om tull och accis hade emelleitid icke
kunnat bringas till efterlefnad och icke heller hade de hittillsvarande
monopolen synts ägnade att tillfredsställa de kraf, som rikets finanser
ställde på dem. 1 detta nya plakat om tobakshandeln den 9 okt. 1662
samt de flesta i sammanhang därmed utfärdade förordningar betonades
nu uttryckligen, att de båda sista årens frihetstillstånd hade öfvertygat
Kungl. Maj:t om att en »otroligh quantitet Toback» införts utan erläggande
af tall och öfriga afgifter, till ett högst betydande afbräck i rikets in¬
komster. Dessutom hade bland den myckna insmugglade välan befunnit
si0- stora kvantiteter »odugeligit godz», för livilka invånarne fått dyit
betala. Ett dylikt tillstånd ämnade Kungl. Maj it ej »längre thåla och så
passera låta»,‘hvadan ock beslutats att »taga. bemelte Tobakzhandel och
Köpenskap under Oss» och låta särskilda fullmäktige förvalta den.
anslutning till denna förordning utsågos till fullmäktige liusgeråds-
mästaren Anders Andersson och handelsmannen i Stockholm Petter
a. st. § 7.
HANDELN. 1600-TALET.
37
Bohm, hvilka erhölllo privilegium å importen och handeln med tobak
från början af år 1063 till slutet af år 1072 mot erläggande årligen
under de första fem åren af 120,000 d. klut. och de sista fem åren af
170,000 d. knat. Förordningarna ifråga1) innehöllo eljes ungefärligen
samma bestämmelser som tidigare nämnda författning af 1658. De
gåfvo emellertid dessutom fullmäktiges faktorer visitationsrättighet såväl
vid tullarna som ock hos uppköpare och enskilda personer för att såvidt
möjligt motarbeta smuggling och oloflig handel. Däremot lofvade full¬
mäktige att ej »reta» borgerskapet och allmogen med »otiidige visita-
tioner», att ej höja varupriserna öfver do under senaste monopol högst
gängse samt att i möjligaste mån söka träffa öfverenskommelse med
dem af borgerskapet, som då idkade tobakshandel, att äfven fortfarande
få syssla därmed. An vidare förekom äfven i dessa författningar, såsom
i annat sammanhang antydts,2) för första gången en bestämmelse an¬
gående tobakens tillverkning, i det att såväl införsel af »spinneriverktyg»
som upprättande af spinnerier förbehöllos fullmäktige.
Gifvetvis gaf äfven detta nya monopol snart anledning till klago¬
mål från allmänhetens sida. Sålunda besvärade sig: såväl allmogen som
borgerskapet vid 1664 års riksdag öfver att kompaniet saluhöll varorna
till för dyrt pris samt utförde sina visitationer tämligen hänsynslöst. I
sitt svar på dessa besvär3) förklarade Kungl. Maj:t sig ämna tillse att
inga ovanliga »inquisitioner och besökningar» finge verkställas samt att
magistraterna skulle äga rättighet att förordna särskilda personer för
utöfvande af tillsyn öfver att tobakskompaniet försålde goda varor till
billigt och skäligt pris. Vidare skulle kommerskollegium bemyndigas
utfärda en taxa, gällande för kompaniets varor öfver hela riket. Under
intrycket af dessa svar till riksdagen står ock ett året därpå utfärdadt
plakat öfver tobakshandeln.4) Häraf framgår, att äfven fullmäktige be¬
klagat sig öfver intrång i deras rörelse, bl. a. öfver att många oberät¬
tigade »klädde» dem i handeln. I nämnda plakat tillhålles kompaniet
uttryckligen att beflita sig om torgförande af goda varor. Dessa skalle
förnämligast utgöras af tre »sortementer»: smal spunnen tobak af fina
virginska blad till ett pris af 2 d. kmt. per skålp.; vidare medelgrof tobak *)
*) Utom ofvannämnda plakat: kontrakt mellan K. M:t och fullmäktige den 9 okt. 1662,
fullmäktiges revers af samma datum, samt href till alla guvernörer, landshöfdingar och till gene-
raltullförvaltaren af samma datum.
J) Jfr. sid. 8.
3) Res på Allmogens besvär den 29 aug. 1664-, § 7; res. på städernas besvär den 1 sept.
1664, § 6.
4) 18 mars 1665.
38
HISTORIK
af holländska blad till ett pris af 7 mark kmt. samt slutligen grof, af
franska blad spunnen tobak till ett pris af 5 mark kmt. per skålp.
A dessa pris finge afnämarne sedan omkostnaderna fråndragits, icke
taga högre vinst än 1 mark per skålp. I dessa bestämmelser inne¬
fattades' sannolikt den taxa, som kommerskollegium tidigare fått i uppdrag
att uppgöra, men som icke synes hafva sjanständigt publicerats. Eljes
innehöll plakatet endast bestämmelser angående visitationerna, livilka
hädanefter aldrig finge ske annat än i närvaro af någon representant för
öfverheten i städerna eller å landsbygden, livilka myndigheter emellertid
samtidigt uppmanades att med största beredvillighet lämna kompaniets
tjänstemän sitt understöd. Alla uppmanades att hellre bispringa de
fullmäktige än vara dem till förfång.
Det gick emellertid ej många år, innan borgerskapet ånyo fann
anledning beklaga sig öfver tobakskompaniet. Vid riksdagen 1668
framställdes sålunda klagomål öfver att kompaniet skulle hafva saluhållit
sämre slags och dyrare varor än hvad taxan (1665) påbjudit, äfvensom
»jråbördade» borgerskapet »rutit och odugligit gods». Af sådan orsak
anhöllo städerna, att tobakshandeln måtte frigifvas och kompaniet upp¬
häfva. I sitt svar 3) på denna hemställan anförde Kungl. Maj:t, att kronan
ännu under fem år vore bunden af sitt kontrakt med kompaniet, men
ville likväl, då borgerskapet syntes vara så angeläget om denna handel,
föreslå städerna att tillsammans förklara sig villiga att arrendera den
mot samma summa som kompaniet, hvarefter de skulle »blifwa närmast»
till arrendet. Skulle någon dylik öfverenskommelse icke blifva verklighet,
komine Kungl. Maj:t inom kort att utfärda ett nytt reglemente angående
tobakshandeln, allmänheten och kompaniet till efterrättelse.
Då städerna icke synas hafva reflekterat på öfvertagande af det
dem erbjudna tobaksmonopolet, utfärdades i enlighet med nyssnämnda
utfästelse en »renoverad» förordning angående tobakshandeln den 24
nov. 1670. Denna författning, som var synnerligen vidlyftig och full¬
ständig, innehöll, utom upprepanden och förtydliganden af tidigare för¬
ordningar i ämnet, äfven några nyheter. Sålunda stadgades rörande
kompaniets förhållande till utförsäljarne, att inrikeshandeln skulle i första
hand af monopolet erbjudas städernas borgmästare och råd, på det att
dessa skulle kunna anförtro denna handel åt så många borgare, som de
funne lämpligt, dock så, att »sielfwe wahran, til åt undwijka ett och
annat underslef, högst på twenne ställen allenast uthsäljes». Vid en
‘) Res. på städernas besvär den 26 aug. 1668, § 6.
HANDELN. 1G00-TALET.
39
dylik anordning skulle emellertid borgmästare och råd gå i borgen för
varans betalning till kompaniet. Kunde ärendet likväl icke ordnas
på detta sätt, skulle kompaniet själft äga att utse sina ombud i hvarje
stad. För den händelse, att ingen borgare skulle befinnas villig åtaga
sig en dylik tjänst, vore det magistratens skyldighet att förordna sådana
handlande och mot skälig betalning förse dem med nödiga »hus- och
boderum». Härtill stadgades ytterligare — liksom ofta tillförene — att
ingen handel med tobak finge ske städerna emellan, utan skulle hvarje
stad träda i direkt förbindelse med kompaniet. Därjämte förmanades
äfven uttryckligen bruksförvaltarna att icke fylla sitt bruks ofta ansen¬
liga behof af tobak på annat sätt än det som den tidens lagar fordrade,
nämligen genom upphandling i närmaste stad. Till ytterligare för-
hindring af smuggling skärptes bestämmelserna i detta afseende rörande
arméns och flottans befäl och manskap, hvarjämte — och detta var en
nyhet — en särskild varning ställdes till dem »som medh lass och klöf
i Landet och Städerna kringfahra» att bedrifva någon understucken
handel med tobak. För att underlätta möjligheten att skilja på loflig
och oloflig vara fick kompaniet tillstånd — troligen redan tidigare till-
lämpadt i praktiken — att förse sina varor med särskild stämpel eller
annat kännemärke, hvilket till undvikande af efterhärmning borde för¬
ändras två gånger om året. Förordningen afslutas med ingående be¬
stämmelser angående kompaniets vidsträckta visitationsrätt samt rörande
straff för brott mot lagens efterlefnad.
Med slutet af år 1672 utgick tobakskompaniets kontrakt med
kronan. Före terminens utgång inlämnade fullmäktige begäran om för¬
bindelsens förnyande. Fn dylik prolongation beviljades också, men
denna gång endast för två år, hvarjämte handeln på »Nyen och Narf Hven
samt Estland, Lifland och Ingermanland» undantogs från kompaniets
verksamhetsområde liksom redan några år tidigare skett. Arrende¬
summan fastställdes denna gång till 100,000 d. klut. jämte accisen, be¬
räknad till 5,500 d. sint.
Ehuru vid samma års riksdag borgerskapet framställde sin gamla
begäran om handelskompaniernas upphäfvande, hvartill Kungl. Maj:t i
allmänna och undvikande ordalag genmälte, att frågan borde uppskjutas
till ett lägligare tillfälle, så förnyades kompaniets privilegier genom beslut
den 26 juni 1673 på ytterligare tio år, från ingången af 1675, mot det år 1672
fastställda arrendet. Det är alldeles tydligt, att det finansiella stöd som
kompaniet genom sin årliga afgift och dessutom genom vid flera tillfällen
meddelade förskott gifvit kronan, varit den förnämsta orsaken till denna
40
HISTORIK.
prolongation,1) ehuru vid privilegiernas meddelande såsom skäl anfördes de
stora kostnader, som kompaniet nedlagt på sin verksamhet. Den gynn¬
samma stämningen mot kompaniet och dess intressenter framgår äfven
af ett den 3 okt. 1677 utfärdadt kungl. bref, hvari de sistnämnda fingo
optionsrätt till fortsatt arrende af monopolet. Skulle monopolet emeller¬
tid efter arrendetidens utgång icke mera vidmakthållas, skulle tvänne
af de förnämsta intressenterna bibehållas vid särskilda förmåner.
Kompaniet hade tydligen alltjämt svårigheter att kämpa med.
Således framgår af en år 16801 2) utgifven stadga, att kompaniets afnämare
sökte bereda sig förmånen af ett så lågt inköpspris som möjligt och
därvid gingo så tillväga, att de beställde och försålde vissa kvantiteter
af alla de tre sorter, som kompaniet enligt taxan skulle saluhålla, men
vid betalningen till kompaniet sökte »rabattera» priset att utgå endast
efter den billigaste varans pris. Kompaniets försök att genom upp¬
visande af handlandenas »quittancer» öfver hvad de verkligen uttagit
också förmå dem att fullgöra sin skyldighet torde ofta varit fruktlösa.
Hur ihärdigt smugglingen alltjämt trots alla förbud bedrefs, kan visas
genom den i ett bref till landshöfdingen i Österbotten3) meddelade upp¬
giften, att såväl borgare som bönder i höfdingedömet icke läte sig afskräckas
från smuggling med tobak vare sig genom skatt eller böter utan fort-
fore alltjämt därmed, så att ofta sakören i dylika mål kunde stiga till
3—400 d. kink och de bötfällda blefve helt ruinerade. Af en annan
handling4) framgår, att man i bygderna i början på 1680-talet utspridt
ett rykte, att kompaniets privilegier hade upphört och med stöd däraf
vållat intressenterna stora besvärligheter. Kungl. Maj it fann med an¬
ledning däraf lämpligt uppmana vederbörande att såväl å rådstugorna
som eljes i städerna publicera de kompaniet af Kungl. Maj it meddelade
»försäkringar».
Under tiden affärdade Kungl. Maj:t de vid riksdagarna ständigt
återkommande besvären angående kompaniets verksamhet med löften att
taga ärendet i öfvervägande (1675), och för noggrannare undersökning
1) I ett (ten 26 april 1677 utfärdadt bref till de halländska städerna, hvilka genom en tidigare
resolution fått särskilt tillstånd att införtulla tobak, men hädanefter ej längre skulle äga rättighet
härtill, heter det, att förbadet måste utfärdas för att icke tobakskompaniet skulle lida förfång
samt »för de ansenlige förskott, lnvarmedh de den ena gången effter den andra Oss gripa under
armarne».
2) 28 juli 1680.
3) 15 juli 1682.
4) Res. 12 mars 1681.
HANDELM. 1600-TALET.
4t
af ärendet tillsätta några »deputerade».1) Fem år senare eller 1680
förnyades meddelandet om att vissa deputerade tillsatts för att »höra
parterna», af Indika den ena påstått att kompaniets participanter stegrat
priset å tobak vida utöfver taxan, medan kompaniet åter höll före att
något dylikt icke förekommit.2)
Emellertid hade redan genom ett kungl. bref någon månad tidigare
(20 okt. 1680) förklarats, att alla handelskompanier skulle upphäfvas.
Rörande tobakskompaniet upprepades denna försäkran i en resolution
på allmogens besvär den 3 järn 1683 (§ 14), hvari det heter att Kungl.
Maj:t vill att »Tobakz Companiet, hwars arrende allenast 2 åhr ännu warar,
skal strax wid ändan däraf blifwa ophäfwit». Så skedde ock. Med 1684
års utgång slutade storhetstidens sista tobaksmonopol sin verksamhet.
Vid en hastig öfverblick af den rad af mot hvarandra stridande
förordningar angående tobakshandelns reglerande, Indika sålunda under
den korta tiden af knappast ett half århundrade hunnit aflösa hvar¬
andra, blifver det första intrycket måhända, att kronan i denna
del af sin ekonomiska politik förfarit med ringa följdriktighet. Vid ett
närmare skärskådande af i det föregående meddelade data torde likväl
uppfattningen delvis blifva en annan. De egentliga monopolperioderna
voro fyra, nämligen
den första från den 12 jan. 1641 till den 25 okt. 1619, (8 år 9 1/2 in.)
» andra » » 22 sept. 1651 » » 28 april 1653, (1 år 7 m.)
» tredje » » 23 dec. 1654 » » 10 nov. 1660, (5 år 107* in.)
» fjärde » » 1 juli 1663 » » 31 dec. 1684, (21 år (i in.)
Af de 44 år, som förflöto från tiden för det första monopolets be¬
viljande till det sistas utlöpande, var således tobakshandeln priviligierad
under ej mindre än 38, men frigifven blott i 6 år. Kungl. Maj:ts
politik i detta hänseende torde sålunda under denna tid närmast hafva
utgått från den uppfattningen, att meddelandet af privilegium å tobaks¬
handeln vore den enda möjligheten att beskatta denna vara, hvars kon¬
sumtion ständigt tilltog, på det för kronan gynnsammaste sättet. De
få år, då man under trycket af de aldrig tystnande klagomålen mot
tobakskompanierna frigaf handeln och i stället beläde varan med im¬
porttull, gåfvo alltid samma erfarenhet: vida ringare tullinkomst än
hvad som beräknats och sålunda öfvertygelse om att en högst be-
’) Res. på allmogens besvär den 25 sept. 1675, 26 samt å städernas besvär den 3 okt.
s. å., § 9.
9 Res. på städernas besvär den 3 dec, 1680, § 13.
6
42
HISTORIK.
tydande, kanske den största delen af varan insmugglades. Kompanierna
däremot betalade en rund årlig summa af ofta jämförelsevis betydande
höjd. Deras instiftande och vidmakthållande genom särskilda lag-
stadganden betydde således för kronan eu ordinarie inkomst af vida
vissare slag än tullintäkten.
Sedan det sista monopolet emellertid upphäfts, måhända snarast
af hänsyn till de ständiga klagomålen såväl från de priviligierades som
från allmänhetens sida, måste Kungl. Magt ägna förnyad uppmärk¬
samhet åt tullagstiftningen och söka förhindra smugglingen, hvilket
skedde i åtskilliga under 1680- och 1690-talen utkomna förordningar
med skärpta bestämmelser. Men från denna tid började Kungl. Maj:t
också ägna mer intresse åt den tobaksindustri samt tobaksodling, som
nu småningom började blifva föremål för den enskilda företagsamheten
inom landet (närmare härom se sid. 14—20 och 26—28).1).
2. 17- och 1800-talen.
Det synes tyvärr icke vara möjligt att ur tillgängliga källor er¬
hålla någon mera ingående kännedom om, hur tobakshandeln varit
organiserad under förra hälften af 1700-talet. Kungl. Majits åtgärder
på området för tobakshandteringen gällde, såsom nyss nämnts, under
denna tid i främsta rummet industrien och odlingen, och först under
senare delen af århundradet torde anledning hafva förefunnits att vid
några tillfällen närmare taga minuthandelns ställning på detta område
under närmare ompröfning. Sannolikt torde åtminstone under år¬
hundradets början detaljhandeln med tobak hafva förnämligast utöfvats
genom de personers försorg, som under monopolernas tid på ett eller
annat sätt antingen arrenderat ensamrättigheten å tobakens utminutering
för en viss stor stad eller ock därtill särskild! förordnats. Emellertid
torde handeln med tobak ingalunda hafva varit inskränkt till endast
dessa utöfvare. Den utländska råvaran uppköptes väl i regel af spinne¬
rierna* 2 * * *) genom någon köpman — ingalunda alltid svensk — i Stock¬
’) Då ändamålet med donna redogörelse förnämligast är att gifva en öfversikt af de
viktigaste dragen i iobaksliandelns historia, förbigås här i allmänhet hela frågan om tobakens
beskattning (tullar o. s. v.). Eu utförlig redogörelse för denna, särskild! för tiden efter år 1700,
återfinnes i tobaksskattekommitténs tidigare omnämnda betänkande den 26 jan. 1904. Där redogöres
äfven för Gustaf lits projekt till tobaksmonopol 1785—86, ss. 101—103 och 272 — 273.
2) För att förhindra att utländsk tobak försåldes till andra än fabrikanterna och ej ut¬
minuterades i bodarna eller å landsbygden af »klockare, krögare och hvarjehanda kringvandrande
personer» utfärdades under tiden 1768 — 1791 åtskilliga förordningar med strängt förbud mot ett
dylikt tillvägagångssätt. (Kink. kung. 9/b 1768, 8/o 1773 och 22/u 1791.)
HANDELN. 17- OCH 1800-TALEN.
43
holm, Göteborg, Malmö o. s. v. och den inhemska varan mer eller
mindre direkt från odlarna. Men den färdiga varan spreds nog på
mångahanda sätt. Genom manufakturprivilegierna af år 1739 hade
fabrikanterna erhållit rättighet att i städerna hålla öppna bodar för
försäljning af sina fabrikat och det är sannolikt, att de ofta gjorde
bruk af detta medgifvande. Men dessutom och i strid mot gällande lag¬
stiftning angående förbud mot allt landsköp försåldes tobak sannolikt i
stor utsträckning af de personer som tidigare varit ifriga smugglare:
bruksförvaltarna vid bruken, militären på landet, flottans manskap samt
adelns och kronans betjänte.1)
Redan år 1672 hade köpmännen i Stockholm indelats i societeter
och gillen, med hufvudsakligen samma syften som alla dåtida skrän.
Nykomlingen blef dräng eller köpsven, sedan förlags- och nederlags-
sven och först när han skulle blifva »sin egen», vann han burskap som
borgare i sin societet. Det dröjde länge innan tobakshandeln antagit
den karaktär, att ens något försök gjordes till att för dess bedrifvande
bilda en societet. I en författning af 17492), som utförligt behandlar
handelns och handlandenas ställning vid denna tid, finnes knappast någon
bestämmelse, som låter sig direkt tillämpas på tobakshandeln, och i lag-ens
eljes jämförelsevis fullständiga förteckning på de varor, som kunde få
saluhållas i minutaffärerna, förekommer ej något slag af tobak omnämndt.
Till en del förklaras denna omständighet möjligen med hänvisning till
hvad som förut anförts angående tobaksindustrien under frihetstiden ellcr
att den icke synes hafva behandlats såsom någon egentlig »manufactur»
(jfr sid. 13). Men troligen har tobaken, i den män dess försäljning
gjorts till föremål för särskilda bestämmelser, under denna tid enligt
föreskrifterna om handelspartering tillhört de varor, som salubjödos
förnämligast af kryddkramhandlare.
Emellertid torde under århundradets lopp handeln med snus och
tobak alltmer hafva blifvit föremål för särskild minuthandel. De här¬
med sysslande personerna synas också redan vid början af 1760-talet hos
Kungl. Maj:t hafva anhållit att få bilda egen societet, men fått denna
ansökan afslagen på det att »icke genom dylik Societets inrättning på
en handel, som af sin beskaffenhet egentligen må förbehållas fattige
Enckor, wärnlösa qwinfolck samt af sig komne Borgare någon Wäg
måtte öppnas till andra Mans Personers dragande från näringarna, där
') Jfr A. \V. af Sliten, Svenska handelns och näringarnas historia, Uppsala 1871, V, s. 14G.
,) K. reglemente ang handeln med inrikes manufactunvaror etc. den 27 okt. 1719.
44
HISTORIK.
deras flit, arbete och skicklighet en större nytta för Riket knnde åstad¬
komma»1). Däremot stadgades genom ett kungl. bref den 18 okt. 1772
i tvistemål mellan tobaksspinnerisocieteten i Stockholm och härvarande
tobakshandlande, att medan spinneriidkare framdeles endast skulle få idka
försäljning i hvardera två i stället för som förut i tre bodar, så skulle
tobakshandlandena äga rättighet att jämväl hålla två salubodar hvardera
i stället för som förut endast en. Spinnerisocieteten beklagade sig året
därefter öfver att tobakshandlandena med stöd af denna författning-
möjligen kunde taga sig anledning att till bodarnes skötande »antaga
gossar eller försäljningsdrängar, de där med tiden skulle åberopa sig
eu medföljande rättighet att äfven blifwa Tobakshandlare»2). Af detta
skäl begäi’de societeten en sådan förklaring till kungl. brefvet af år
1772, hvarigenom förbudet för tobakshandlandena att bilda egen societet
ytterligare bekräftades. En förklaring af denna art afgafs också genom
eu resolution af år 1774,2) där det dessutom tillädes, att tobakshand¬
landena icke ägde att till bodarnes skötande eller såsom biträden an¬
taga »arbetsföre Mans Personer, som framdeles en lika handelsrätt söka
kunna, utan endast Enkor, wärnlösa qvinfolk eller af sig komne Borgare».
Först år 1790 synes frågan ånyo hafva varit föremål för Kungl.
Majits handläggning. Tobakshandlarne i Stockholm hade nämligen vid
denna tid åter hos vederbörande hemställt om att få bilda egen societet.
Sedan åtskilliga myndigheter blifvit hörda i ärendet, fastställde Kungl.
Maj:t i en resolution den 19 april 17903), att någon förändring i dittills
förefintliga författningar angående tobakshandelns idkande af änkor, etc.
icke kunde vidtagas. Men då dessa författningars efterlefnad icke kunde
äfventyras »deraf åt Tobakshandlare warda såsom en Societet ansedda,
samt åt de äga rättighet uti deras SaluBodar nyttja nödig betjening»,
så bifölls ansökan i denna del, dock med den reservationen, att till bi¬
träden hälst borde antagas kvinnor och minderåriga gossar och att inga
läro- eller tjänsteår därvid finge beräknas.
Sedan gammalt hade emellertid, såsom tidigare omnämnts, tobak
och snus hört till de varor som omfattats af kryddkramhandlarsocietetens
rörelse, och eu betydande del af dessa handelsartiklar torde alltjämt
hafva försålts genom medlemmarne i denna societet. Den nybildade
tobakshandlarsocieteten i Stockholm betraktade tydligen denna handel
som en svår konkurrens, ty redan året efter societetens bildande anhöll
') K. Br. den 8 Aug. 1763. Inr. Civ. Exp. Reg., 1763. R. A.
K. Res. den 28 febr. 1774. Inr. Civ. Exp. Reg., 1774. R. A.
q Inr. Civ. Exp. Reg., 1700. II. A.
HANDELN. 17- OCH ISO O-TALEN.
45
den att Kung. Maj:t måtte förbjuda kryddkramhandlare försäljningen af
inrikes tillverkade varor. Kungl. Maj:t bekräftade med anledning häraf år
1792') kryddkramhandelssocietetens »uråldriga rätt» att saluhålla svensk
och utländsk kardustobak och snus, men medgaf, att tobakshandlar-
societeten skulle »tillgodonjuta enskild och uteslutande rätt att handla
med spunnen så prässad som oprässad Tobak samt så kallad Krull-
och breftobak».
År 1809 vågade tobakshandlarne i hufvudstaden ett nytt försök
att icke blott kringskära sina konkurrenters rättigheter till handel med
tobaksvaror, utan ock att förbättra sin societets ställning. De begärde
nämligen hos Kungl. Maj:t, att kryddkramhandlarne antingen skulle för¬
bjudas utminutera alla slag af tobaksvaror eller åtminstone andra än
svenska fabrikanters. Dessutom anhöll societeten om rätt för tobaks¬
handlarne att in- och utskrifva lärlingar och betjänte, eller med andra
ord blifva en med andra societeter jämställd korporation, där de enskilda
handelsidkarne slutligen kunde vinna burskap såsom borgare.
Öfver denna framställning afgaf kommerskollegium den 2 okt.
1809* 2) ett vidlyftigt utlåtande af stort intresse. Kollegium påvisade
häri, att man under senare tider funnit sig föranlåten att såsom för-
sörjningsmedel för personer i torftiga villkor, framför allt kvinnor,
till dem öfverlämna försäljningen af vissa varor, hvilka det af ålder
tillkommit »wisse Societeter ibland Handlande Borgerskapet» att för¬
yttra. Men genom dylika åtgärder hade man ingalunda velat skapa
någon uteslutande rätt för nämnda personer att handla med dessa varor,
utan skulle de äga denna rättighet jämsides med de redan bestående
societeternas. Kollegium påminde i sådant sammanhang särskildt om,
hur nipperhandlarne tillerkänts rättighet att saluhålla vissa kramvaror,
af Indika åtskilliga dittills och allt fortfarande tillhörde området för
kryddkramhandlarnes, andra åter för lärftskramhandlarnes handelsrörelse.
Dessutom påvisades, att tobakshandlarna visserligen år 1790 medgifvits
bilda egen societet, men att därigenom knappast någon förändring
åstadkommits i kårens sammansättning, utan att denna fortfarande
oftast bestode af »torftige personer, som sakna andre utwägar till
bärgning och af hwilke de fläste äro så beskafade åt de ej ens
kunna vinna Burskap». Hvad särskildt denna fråga beträffade, så kunde
kollegium ej häller tillstyrka societetens begäran om tillstånd att få in-
och utskrifva lärlingar, enär det i kungl. brefvet af år 1790 häremot
*) K. Br. den 14 sept. 1792. Uppgiften hämtad ur Kmk. utlåtande den 2 okt. 1809,
Kink. reg. 1809. R. A.
2) Kmk. reg. 1809. R. A.
4G
HISTORIK.
utfärdade förbudet fortfarande borde upprätthållas till förhindrande af
att tillfällen skulle öppnas för arbetsföra personer att dragas ifrån
tjänligare och nyttigare yrken, där deras arbete kunde blifva mer
gagneligt för det allmänna.
Kungl. Maj:t fann sig på grund af detta afstyrkande utlåtande icke
böra göra någon förändring i tobakshandlarnes ställning.J) Den under
1800-talet sedermera, särskildt efter 1823 års riksdag följda inre närings¬
politiken var ju ej häller gynnsam mot strängare prohibition, utan
löstes banden kring de flesta skråartade sammanslutningar allt mer för
att med 1846 års förordning upphäfvas i fråga om handtverket och
med näringsfrihetsförordningen af 1864 för hela det ekonomiska lifvet
och särskildt för handeln. Hvad särhållandet af stads- från landthandel
beträffar, så blef handel med tobak och snus genom ett kungl. bref den
14 juni 1820 tillåten på landet för vissa orter, men frigifven för hela
landsbygden först genom 1846 års handelsordning (22 dec.).
Det torde likväl förtjäna anmärkas, att minuthandeln med färdiga
tobaksvaror, trots nyssnämnda lagstadganden, ännu i vår tid äger kvar
åtskilliga spår af den organisation, hvarom de ofvan anförda tvisterna
vid 1700-talets slut och 1800-talets början vittna. Våra dagars krydd¬
kramhandlare, d. v. s. de numera s. k. speceri- och diversehandlarne,
äro alltjämt betydande afnämare af tobaksfabrikanternas och tobaks-
importörernas färdiga varor, och i mindre städer samt särskildt på
landsbygden tillgodoses helt visst den största delen af konsumtionen
genom inköp från dessa handlande. I de större städerna åter hafva de
egentliga tobakshandlarne sin tillvaro. Om också många af dem stå
på ett i ekonomiskt hänseende mer eller mindre högt stadium, så utgöres
sannolikt majoriteten fortfarande af småhandlande, hvilkas affärer inne-
hafvas af eller åtminstone i regel skötas af kvinnor — och på många
af särskildt storstädernas små tobakshandlande torde fortfarande kunna
tillämpas den del af det tidigare citerade utlåtandet af kommerskollegium
år 1809, där det talas om att tobakshandeln borde vara förbehållen
kvinnor i torftiga lefnadsomständigheter.
) K. Res. ,8/io 1811. Inr. Civ. Exp. Reg., 1811. R. A.
47
I). Konsumtionen.
1. Förbudsförordningar.
Tobak torde vara ett af de få, bland alla njutningsmedel hvars
införande i konsumtionen berott på exempel, gifna af de lägre klasserna
i stället för såsom eljes från de högre. Med all sannolikhet har den
första mer allmänna förbrukningen af tobak förekommit bland de från
Gustaf II Adolfs krig återvändande soldaterna och från de vid samma
tid på utländska hamnar seglande sjömännen samt sedan spridt sig först
bland dem af städernas och landsbygdens befolkning, som kommit i
närmare beröring med dessa klasser, för att därpå hastigt blifva ett om¬
tyckt njutningsmedel äfven inom samhällets högre och högsta lager.
Redan vid midten af 1650-talet synes tobaken på detta sätt hafva varit
ett inom alla samhällsklasser användt njutningsmedel och var ju redan,
såsom tidigare omnämnts, föremål för statens ekonomiska politik. Kro¬
nan försummade emellertid icke att esomoftast i ingressen till förord¬
ningarna betona, att tobaksnjutningen egentligen vore att anse såsom
högst onödig och onyttig. Ån hette det, att det egentligen varit Kungl.
Maj:ts mening att förbjuda införseln af all tobak »såsom en onödhig
waru»1), på grund af det missbruk och den ovana som tobaksförbruk-
ningen innebure och hvilken kunde lända mången »uthi swåra wilkor
och olägenheter», än uttalades blott, att »Wi sielfwe hålle Tobaket för
eu onödig och heelt mistande pertzel, den der eu anseenligh penning
och andre godhe Wahrur uthur Rijket endeles onyttigt drager»2).
Det framgår af åtskilliga omständigheter, att tobaken under 1600-
talet hastigt nått en förbrukning, hvilken i förhållande till dåtidens
lefnadsvanor verkligen i vissa afseenden tett sig något öfverdådig. Det
lär t. o. m. på 1660-talet hafva inrättats särskilda »tobakshus», jämför-
J) K. förord». 20 April 1043.
'■) Patent den 28 april 1652.
48
HISTORIK.
liga med den asiatiska världens lokaler för opierökning. I samtidens
litteratur förekommer hos skaldekonstens förnämsta representant (Stjern-
hjelm) några ypperliga strofer angående tobaksrökningen. Vidare finner
man antagligen för första gången i Sverige redan på denna tid ett
stadgande angående »rökning förbjuden» i det reglemente som på 1660-
talet utfärdades rörande passagerarnas förhållande på de postjakter,
hvilka underhöllo en regelbunden trafik mellan Uppsala och Stockholm.1)
Hur stor konsumtionen vid denna tid varit är det tyvärr numera omöj¬
ligt att i siffror fastställa, äfven om man ägde kännedom om vissa be¬
lopp angående införseln samt kompaniernas försäljning. Smugglingen
var ju, såsom i annat sammanhang anförts, under hela 1600-talet mycket
stor, och det torde sannolikt vara omöjligt att kunna bilda sig någon
föreställning om, hvilka kvantiteter tack vare denna osed tillfördes
landets konsumtion.
Sannolikt var det vanligaste sättet för tobakens konsumtion under
denna tid rökning i pipa samt bland sjöfolket särskildt tuggning. Må¬
hända har bruket af snus äfven uppkommit på denna tid, enär i en
tulltaxa af år 1666 »snufftobaksbössor»1) omtalas. Emellertid synes den
vanligaste form, i hvilken tobaken saluhölls ännu på 1660-talet, hafva
varit såsom spunnen. I ett tidigare omnämndt plakat af år 1665 ålades
nämligen - de dåvarande arrendatorerna af tobaksprivilegiet att för¬
nämligast salubjuda tre sorter tobak, nämligen smalspnnnen, medel-
grof och grofspunnen. I äfvenledes tidigare berörda plakat af år
1687 angående spinneriers upprättande och förbud mot införsel af
arbetad tobak specificeras sistnämnda vara med beteckningarna
»spunnet, karfwat och bref-Tobak», hvilka samtliga sorter likväl äfven
sannolikt användts till rökning i pipa eller tuggning. Tulltaxan af år
1719 angifver de olika tobakssorterna redan något mer specificeradt, i
det att där äfven förekommer »knaster» af två slag samt snus. Under
1700-talet med dess framåtgående inhemska och utländska produktion
och dess sannolikt äfven alltjämt förbättrade teknik frambragtes för till¬
fredsställande af en ökad konsumtion större variation i fabrikaten. En
tulltaxa från början af 1780-talet* 2) upptog sålunda följande slag af
arbetad tobak: a) karfwad: i) i karduser eller lös i fastager, 2) knaster;
b) malen eller rifwen; c) spunnen; d) i stänger eller carotter; e) snus:
i) malet eller rifwet, 2) spanskt.
’) Se Stvederus, a. st., s. 113.
2) (i juni 1782. De anförda slagen af tobak förekomma i taxan under två positioner, näm
ligen sorterna a)—dj under »tobak» och e) under »snus».
KONSUMTIONEN. FÖRBUDSFÖRORDNINGAR.
49
Med afseende pa statens förhållande till tobakskonsumtionen under
frihetstiden förtjänar emellertid äfven i korthet antydas den roll denna
vara spelade i tidehvarfvets s. k. öfverflödsförordningar. Som tidigare
nämnts, behärskades frihetstidens ekonomiska politik framför allt af
sträfvandet att främja den inhemska produktionen och stäfja införseln
af utifrån kommande varor så mycket som möjligt. Då nu tobaken
dels ansågs — åtminstone officiellt — som en öfverflödsvara och dels
införseln såväl af arbetad som särskilt oarbetad tobak »tyngde handels¬
vågen» mer än de flesta andra varor, fingo dessa dubbla skäl samverka
till flere gånger fattade beslut om personlig konsumtionsskatt å tobaks-
varor.
Redan under Carl XII:s sista regeringsår hade konsumtionsaccis
stadgats för alla, utom gemenskapen vid krigshären, som begagnade
arbetad tobak. Denna förordning, som klart byggdes på ett rent
fiskalisk intresse, synes emellertid hafva fallit i glömska. Då ämnet
bragtes under diskussion vid 1746 — 47 års riksdag med anledning af ett
från sekreta utskottets finansdeputerade utarbetadt förslag, visade det sig,
att det rönte stort motstånd inom bondeståndet, fast algiften var satt
lägre för allmogen än för andra klasser. Ståndet gaf sitt bifall till
förslaget först sedan man lämnat allmogen snuset fritt. På grundval
af detta beslut utfärdades den 26 nov. 1747 ett påbud angående en
konsumtionsaccis å té, kaffe, rök- och snustobak samt puder. Ingressen
till denna förordning torde förtjäna citeras. Det heter däri bl. a.:
»Som både billigt och nödvändigt är, åt alle öfwerflöds-wahror böra
i synnerhet med någon afgift betungas, på det därmedelst icke allenast
lystnaden och bruket däraf måtte förminskas och omsider afskaffa,
utan ock Cronan i des inkomster någon båtnad och förökning till¬
skyndas — —». Rörande tobaken stadgade förordningen att hvarje
man eller kvinna, som ville bruka »denna misteliga öfwerflöds-wahran»
skulle först låta anteckna sig hos viss myndighet samt därefter betala
högst 1 d. smt och lägst 4 öre för röktobak samt högst 16 öre och
lägst 4 öre för snus. Skalan var graderad efter stånd och de städers
storlek där den beskattade bodde, hvarjämte allmogen och annan på
landsbygden boende befolkning fingo begagna snuset fritt samt rök¬
tobaken till det lägsta beloppet i taxan. Alla i kronans tjänst stående
soldater och sjömän voro alldeles befriade från erläggande af någon
dylik afgift. Ungefärligen samma satser upprepades i en bevillnings-
längd af år 1753 '), dock gällande endast för män samt utan angif- *)
*) Författningen saknar datum hos Modée. Se a. st. V., s. 3483.
7
50
HISTORIK.
vande af olika belopp för röktobak och snus. För allmogen fast¬
ställdes bevillningssumman till 2 Va öre.
Synnerligen stora intäkter måtte dessa förordningar emellertid ej
hafva beredt kronan. I bevillningsförordningen för år 17631) uttalades
nämligen att öfverflödsafgifterna »sällan utgjort hälften, mindre fyll-
naden i de summor, hwartil Riksens Ständer haft skälig anledning dem
åt öfwerslå». För att minska dylikt »underslef» samt olika »missräk¬
ningar», så hade af ständerna uppgjorts en synnerligen starkt graderad
tariff, börjande med »Rikets högste Åmbets- eller Tromän t. o. m.
Öfverstar, som hafwa Regementen» och slutande med »löst Folk i Stä-
derne» samt, i en särskild paragraf, allmogen. Förordningen, som en¬
dast gällde män, pålade rättigheten att nyttja »Win, Caffé, Thé, Choco-
lade, Tobak, Snus, Puder och Socker samt Wagnar, Chaisar och Carioler»
en afgift »i et för alt» af för den högsta klassen 20 d. smt samt för
den lägsta 4 öre smt. Allmogen skulle emellertid endast betala 2 öre.
Vid nästa riksdag, då den ekonomiska ställningen inom landet
synes hafva varit brydsammare än någon gång förr under frihetstiden,
antogs efter åtskilliga tvister inom stånden en öfverflödsförordning, som
utom en stor mängd varor och vanor äfven drabbade tobaken och
tobaksbruk^ Förordningen »emot Yppighet och Öfwerflöd»3) uttalade
inledningsvis uttryckligt att under rikets nuvarande trångmål och
svåra belägenhet, sparsammare lefnad och mindre förtäring af utländska
öfverflödsvaror borde förtjäna rum bland de medel och utvägar som
kunde bidraga till rikets hjälp och ernående af en fördelaktigare »handels¬
våg». Därför borde den genom en allt för lätt penningutkomst samt
fördärfvade seder understödda yppigheten och öfverflödet i möjligaste
måtto inskränkas. För tobakens vidkommande stadgade denna förord¬
ning mot höga böter förbud för alla som ej fyllt 21 år att bruka tobak.
Därmed återupplifvades en tjugofem år äldre lag, som utfärdat förbud
mot tobaksrökning för omyndiga till skydd för deras hälsa och ekonomi
samt för eldsvådors anstiftande. Äldre personer, både män och kvin¬
nor, skulle däremot enligt 17 66 års författning, sedan de vid mantals-
skrifningsförrättningen sådant anmält, få använda tobak mot erläggande
af en årlig konsumtionsafgift af 1 d. smt per person. Endast tjänste¬
hjon samt böndernas hemmavarande barn öfver 21 år skulle icke er¬
lägga mer än 16 öre smt. Denna taxa innebar sålunda en högst
väsentlig höjning för allmogen — enligt 1763 års bevillningsförordning
J) 21 juni 1762, Art. III.
s) 26 juni 1766.
KONSUMTIONEN. 1 8 0 O-TALET.
51
betalade denna klass icke mer än 2 öre. När ärendet förekom inom
bondeståndet vid riksdagen, uttalades också den åsikten, att den före¬
slagna afgiften af 1 d. smt vore skälig för de andra stånden, men ej
för allmogen. För denna vore tobaken nämligen en nödvändighetsvara
och ofta åt dem själfva odlad. Bondeståndet öfverröstades emellertid.1)
Under senare delen af 1700-talet upprepades i en eller annan
foim tidigaie förordningar mot yppighet och öfverflöd, men några nva
bestämmelser angående tobaken synas ej hafva förekommit senare än i
en förordning^ den 15 mars 1770, hvilken stadgade, att »den, som ej
fyllt 21 år, må ej röka tobak, vid 3 dalers bot; dock att krigsgemen-
skapen, sjöfolk, fiskare, lotsar, grufvve- och hyttearbetare, utan afseende
på minderårigheten, undantagas». Under 1800-talet torde flertalet af öfver-
flödsförbuden, mer eller mindre hafva fallit i glömska och detta har äfven
varit fallet med de för tobakens konsumtion gällande föreskrifterna.
De enda bestämmelser, som i gällande rätt eller författningar
synas vara att hänföra till kapitlet om tobakskonsumtionen, återfinnas i
byggningabalkens (24: l) förbud mot att för undvikande af vådeld röka
i lad^a, foderhus o. s. v. Dessutom är ju med hänsyn antingen till eld¬
fara2) eller till hygieniska kraf rökning förbjuden i en stor mängd
offentliga eller andra lokaler, i järnvägsvagnar o. s. v., hvarvid förbudet
väl i allmänhet stöder sig på någon polisförfattning, reglemente e. d.
samt i läroverksstadgans förbud för lärjungar att röka utan målsmans
samtycke (gymnasiet), å offentliga platser, o. s. v.
2. Konsumtionen under 1800-talet.
\ id 1800-talets början synes tobaken oftast hafva konsumerats i
spunnet eller karfvadt skick (kardustobak), samt såsom snus. År 1800
redovisades sålunda landets (det egentliga Sveriges) tobakstillverkning
till den officiella statistiken, fördelad på följande varuslag och kvanti¬
teter, nämligen 935,260 skålp. spunnen, 745,198 skålp. kardustobak
samt 224,651 skålp. snus. Fr. o. in. 1805 förekom för första gången
rulltobak särskildt specificerad, men sammanslogs fr. o. m. år 1814 med
spunnen tobak under gemensam rubrik. För år 1830 redovisades äfven
presstobak, lös tobak, »bref och sigartobak» samt »sigar» särskildt i en¬
staka smärre poster. Under 1830-talet infördes emellertid den numera
följda hufvuduppdelningen af tobaksfabrikaten, hvarvid press-, ruff- och
9 Bondest. prut. 14 och 16 juni 1766 (Git. efter Malmström, Sveriges politiska historia,
V, Sthlm 1877, s. 411, not 2.)
!) I detta afseende förefinnes åtskilliga vidlyftiga stadgande!! i äldre författningar.
52
HISTORIK.
spinntobak fingo bilda en gemensam rubrik och de öfriga utgjordes af
cigarrer (och cigarrcigarretter samt senare cigarretter), kardus- och rök¬
tobak samt snus. Först sedan 1897 redovisas cigarretter under särskild
rubrik.
Tillverkningen af tuggtobak x) (= press-, rall- och spinntobak) bär
under 1800-talet kvantitativt befunnit sig i starkt växlande. Anda till
slutet af 1850-talet uppnådde fabrikationen af denna vara icke större
kvantiteter än omkr. 3—400,000 kg. Någon enstaka gång steg siffran
något öfver, men oftare föll den under detta tal. Först etter 1860 kan
man iakttaga en något så när jämn rörelse uppåt, hvars kulmen nås
år 1874 med en tillverkning af 1,149,515 kg. Sedan uppnår fabrika¬
tionen under de därpå följande tjugu åren kvantiteter växlande mellan
860.000 och 1,200,000 kg. (ett år i,389,564) och befinner sig under denna
tid, absolut taget, på sin höjdpunkt. Från och med år 1895 vidtager
ånyo en nedåtgång som med något enstaka afbrott alltjämt synes fortfara.
jRöÄfo&aÅstillverkningen företer i stort sedt mindre växlingar. Den
har under större delen af århundradet rört sig inom en kvantitet af 3-
400.000 kg. Mellan år 1810 och 1820 samt under åren 1876—84 äfven¬
som eljes under enstaka år öfversteg eller närmade sig siffran emellertid
understundom 500,000 kg.
Under de första tre årtiondena utgjorde tugg- och röktobaken
gemensamt den största viktkvantiteten inom hela tobakstillverkningen,
men under 1830-talet hade snwstillverkningen redan fått en sådan om¬
fattning, att den nådde upp till hälften af hela fabrikationens viktkvantitet.
Från denna tid har denna tillverkningsgren befunnit sig i ständig uppåt¬
gång, endast afbruten af några stiltjeperioder under 1870- och 1880-
talen. Sveriges osedvanligt starka snusförbrukning utgör sannolikt ett
synnerligen karakteristiskt drag i dess tobakskonsumtion.
Första gången tillverkningen af cigarrer redovisats till den officiella
statistiken är år 1815, då en ringa kvantitet angafs såsom fabricerad
vid en af landets fabriker. Tillverkningen torde ända fram till 1840-
talet hafva varit af jämförelsevis ringa betydelse, men tog från midten
af 1840-talet ett visst uppsving, så att tillverkningen redan år 1857
uppgick till omkr. 300,000 kg. Från sistnämnda år t. o. in. 1872 växlar
tillverkningen mellan 2—300,000 kg. men springer år 1873 plötsligt
upp till 532,000 och 1874 till 646,000 kg. Det härpå följande årtiondet
håller sig tillverkningen uppe mellan 5—600,000 kg. sjunker betydligt
under åren 1883—1890, för att fr. o. in. år 1891 åter stiga. Fn dylik
>) Jfr tab. V (silld. 388 - 89).
KONSUMTIONEN. 1 8 0 O-TALET.
53
stegring, ehuru ingalunda oafbruten kan iakttagas ända fram till år
1907, medan 1908 ånyo betecknar en, om ock sannolikt tillfällig ned-
åtgång i denna fabrikationsgren.
C%<m*eftillverkningen inom landet har först under de senaste åren
vunnit någon alsevärd omfattning. År 1897 redovisades en fabrikation
af cigarretter å omkr. 20,000 kg., år 1908 både denna tillverknings-
kvantitet ungefärligen tiodubblats. Cigarretten torde vara ett efter vår
tids förhållanden synnerligen väl anpassadt tobaksfabrikat, billigt och
hastigt konsumeradt, och af denna orsak förklaras den hastiga utbred¬
ningen till alla befolkningslager af dess konsumtion.
Ställes konsumtionens storlek i relation till folkmängden, hvilket
skett i följande tablåer, visar det sig, att medelförbrukningen per
individ i Sverige varit i jämnt stigande från århundradets midt. En
obetydlig nedgång kan konstateras under perioden 1881—90, hvarjemte
år 1908 företer en lägre siffra än för de båda närmast föregående åren
men en något högre än medelsiffran för 1901—05. 1908 års låga tal
förklaras möjligen med hänvisning till de ogynnsamma ekonomiska
konjunkturerna nämnda år.
Konsumtionen af tobak under åren 1851—1908.
År.
|
Hela riket
|
Per är och
individ
|
|
kg.
|
kg-
|
1851—1855
|
2,197,848
|
0 615
|
1856—1860
|
2,699,625
|
0*7 2 0
|
1861—1865
|
3,239,904
|
0*806
|
1866—1870
|
3,565,506
|
0*854
|
1871-1875
|
4,662,873
|
1*086
|
1876-1880
|
5,315,394
|
1*176
|
1881—1885
|
5,238,508
|
1*185
|
1886—1890
|
5,370,472
|
1*135
|
1891—1895
|
4,999,491
|
1*238
|
1896—1900
|
6,741,132
|
1*334
|
1901—1905
|
7,512,279
|
1*437 •
|
1906
|
8,161,787
|
1*529
|
1907
|
8,268,282
|
1*537
|
1908 ')
|
8,107,908
|
1*493
|
Fördelas förestående konsumtion för åren 1896—1908 på de olika
varor, hvilka äro dess föremål, erhållas följande siffror å:
*) Siffran stöder sig på den officiella statistiken, ej på föreliggande utrednings speciella tal.
Medelkonsum¬
tionen per
individ.
54 HISTORIK.
Konsumtion per individ och år af:
År.
|
Cigarrer, cigarrcigarretter,
cigarretter
|
Röktobak
|
Tuggtobak
|
Snus
|
Samtliga
fabrikat
|
|
kg-
|
kg.
|
kg.
|
kg.
|
kg.
|
1896—1900
|
0*166
|
0*084
|
0*175
|
0*909
|
1*334
|
1901—1905
|
0*205
|
0*081
|
0*155
|
0*996
|
1*437
|
1906
|
0*246
|
0*0 7 4
|
0*129
|
1*080
|
1*529
|
1907
|
0*250
|
0*070
|
0*124
|
1*093
|
1*537
|
1908
|
0*230
|
0*064
|
0*113
|
1*086
|
1*493
|
Denna tablå är sålunda ägnad att bestyrka intrycket af att kon¬
sumtionen af rök- och tuggtobak är stadd i nedåtgång samt att snuset
är den viktigaste artikeln för den svenska tobakskonsumtionen och att
förbrukningen däraf är i jämnt, ehuru långsamt framåtskridande. Den
därnäst viktigaste platsen inom konsumtionen intages af cigarrer och
cigarretter, men sannolikt är den starka uppåtgången i de härför an¬
förda siffrorna förnämligast att tillskrifva endast eller åtminstone särskildt
cigarrettförbrukningens hastigt fortgående stegring. Härför tala siffrorna
för åren 1907 och 1908, de första år, för hvilka importen af cigarretter
i importstatistiken redovisats skild från cigarr införseln. Som tablån
visar, var totalkonsumtionen af cigarrer och cigarretter 1908 något
lägre än år 1907. Emellertid var det endast siffran för cigarrerna som
sjunkit, medan talet för cigarretterna i stället stigit, såsom framgår af
nedanstående uppgift angående:
Konsumtion per individ och år af cigarrer och cigarrcigarretter
samt cigarretter.
År.
|
Cigarrer och
cigarrcigarretter
kg.
|
Cigarretter
kg..
|
1907
|
0*1842
|
0*0658
|
1908
|
0*1590
|
0*0713
|
År 1908 var äfven den absoluta importsiffran för cigarretter större
än för cigarrer, något som är synnerligen anmärkningsvärdt i betraktande
af att cigarrerna i genomsnitt torde vara omkr. 5 gånger tyngre än
cigarretterna. Siffrorna voro följande:
Importen af cigarrer och cigarrcigarretter samt cigarretter åren 1907—08.
År.
|
Cigarrer och
|
Cigarretter
|
cigarrcigarretter
|
|
|
kg-
|
kg-
|
1907
|
143,565
|
137,705
|
1908
|
144,325
|
154,631
|
KONSUMTIONEN. 1 8 0 O-TALET.
55
Då i allmänhet val den vuxna manliga befolkningen (öfver 15 år)
kan anses uppbära den ojämförligt största delen af konsumtionen, bör
det vara af intresse att särskildt beräkna storleken af denna förbruk¬
ning per individ. En öfversikt däraf för åren 1851—1908 lämnas i
nedanstående tablå, som äfven angifver import- och exportsiffrorna för mot¬
svarande år (se härom detaljerade uppgifter i tab. VI—VII (sidd. 390—93).
Konsumtionen af samtliga tobaksfabrikat per individ af vuxna manliga
befolkningen åren 1850—1908.
År.
|
Inhemsk
tobaks-
fabrikation
|
Import
|
Export
|
Konsumtion per
individ af vuxna
Konsumtion manliga befolk¬
ningen
|
|
kg-
|
kg.
|
kg-
|
kg-
|
kg.
|
1850—1880
|
2,424,840
|
23,897
|
3,001
|
2,445,736
|
1-9975
|
1861—1870
|
3,371,487
|
31,219
|
955
|
3,401,751
|
2'6230
|
1871—1880
|
4,898,801
|
90,302
|
6,218
|
4,982,885
|
3-5928
|
1881—1890
|
5,200,552
|
103,938
|
4,216
|
5,300,274
|
3-5446
|
1891—1900
|
6,230,025
|
140,077
|
10,442
|
6,359,660
|
4-0549
|
1898
|
6,603,708
|
172,714
|
14,448
|
6,761,974
|
4-1582
|
1899
|
6,745,854
|
193,604
|
17,620
|
6,921,838
|
4-2072
|
1900
|
6,868,043
|
204,154
|
22,302
|
7,049,895
|
4-2457
|
1901
|
6,920,939
|
205,591
|
23,246
|
7,103,284
|
4-2362
|
1902
|
7,117,186
|
224,495
|
32,178
|
7,309,503
|
4-3401
|
1903
|
7,308,580
|
245,319
|
38,040
|
7,515,859
|
4-4408
|
1904
|
7,515,382
|
253,540
|
41,015
|
7,727,907
|
4-5229
|
1905
|
7,723,206
|
261,833
|
35,194
|
7,949,845
|
4-6160
|
1906
|
7,859,453
|
340,520
|
38,186
|
8,161,787
|
4-6959
|
1907
|
7,987,690
|
326,215
|
45,623
|
8,268,282
|
4-7198
|
1908 »)
|
7,809,414
|
339,740
|
41,246
|
8,107,908
|
4-5706
|
Äfven denna tablå angifver en konstant stigande kurva, men
visar i likhet med tidigare siffror samma obetydliga nedåtgång under
åren 1881—90 samt en något starkare år 1908.
Tablån visar dessutom hur starkt importen stigit under den berörda
årsperioden (jfr. sidd. 23—24), men att äfven exporten under de senare
åren synes visa ej obetydliga viktsiffror. Dessa sistnämnda afse emellertid
hufvudsakligen snus, hvadan penningvärdet blir jämförelsevis mycket
mindre än för motsvarande viktkvantitet af importen, som i hufvudsak
utgöres af cigarrer och cigarretter.
') Se noten å sid. 53.
DEN SVENSKA TOBAKSHANDTERINGEN ÅR 1908.
i.
INDUSTRIEN.
8
59
Den svenska tobaksindustrien år 1908.
A. Fabriksindustrien.
1. Fabrikernas antal och gruppering m. m.
a. De af fabriksstatistiken berörda fabrikerna.
Enligt de uppgifter, som ingått till den officiella fabriksstatistiken,
voro i Sverige 108 tobaksfabrikör i verksamhet under år 1908. Deras
tillverkningsvärde uppgick till sammanlagdt 21,633,397 kr. En sam¬
manställning af de från dessa fabriker till fabriksstatistiken lämnade
primäruppgifter meddelas i tab. I. (sidd. 368—75). *) En öfversikt af
nämnda 108 fabrikers geografiska fördelning, tillverkningsvärde och
arbetarantal lämnas i tab. 1 å nästföljande sida. #
Af tabellens siffror framgår, att den till landsbygden förlagda
tobaksfabrikationen, omfattande 16 fabriker med ett tillverkningsvärde af
1,459,852 kr. och 410 arbetare, spelade en jämförelsevis underordnad roll
i förhållande till städernas motsvarande industri, hvilken omslöt 92
fabriker med en produktionssumma af 20,173,545 kr. och ett arbetarantal
af 4,817. Undantages den största af landsbygdens fabriker, hvilken hade
att uppvisa ej mindre än 65‘9 proc. af dessas hela produktionssiffra och
hvilken fabrik ifråga om tillverkningsvärde jämväl var den fjärde i ord¬
ningen i hela riket, framgår, att landsbygdens företag voro icke blott af
ojämförligt mindre betydelse än städernas fabriker för landets tobakstill-
verkning i dess helhet, utan ock hvar för sig i genomsnitt relativt små
') De med mindre stil i tab. I anförda siffror hänföra sig till de fabriker, som vid före¬
varande utredning af en eller annan orsak uteslutits från den detaljerade redogörelse, som med¬
delas rörande fabriksindustrien. Se härom närmare sidd. 66—68.
Fabrikernas
geografiska
fördelning.
60
FABRIKSINDUSTRIEN,
Tab, 1. De af fabriksstatistiken berörda tobaksfabrikernas geografiska
fördelning, tillverkningsvärde och arbetarantal år 1908
(fabriksstatistikens uppgifter).
Verksamhetsort.
|
Antal
fabriker.
|
Tillverk¬
ningsvärde
kr.
|
Antal
arbetare.
|
Stockholms stad .
|
|
|
20
|
9,027,442
|
1,935
|
Stockholms
|
län
|
Sigtuna ....................................
|
1
|
20,000
|
8
|
Uppsala
|
• »
|
Uppsala ......................................
|
1
|
68,718
|
28
|
Östergötlands
|
»
|
Norrköping.................................
|
5
|
646,032
|
103
|
»
|
»
|
Vadstena......................................
|
t
|
61,160
|
31
|
»
|
»
|
Landsbygden..............................
|
i
|
196,132
|
42
|
Jönköpings
|
»
|
Jönköping ...................................
|
i
|
152,000
|
6
|
Kronobergs
|
»
|
Växiö ........................................
|
i
|
13,500
|
5
|
»
|
»
|
Landsbygden ........................
|
i
|
4,700
|
3
|
Kalmar
|
»
|
Kalmar .......................................
|
i
|
156,905
|
11
|
»
|
»
|
Oskarshamn ..............................
|
i
|
229,000
|
8
|
Blekinge
|
»
|
Karlskrona....................................
|
2
|
521,028
|
129
|
»
|
|
Karlshamn ..................................
|
4
|
371,473
|
34
|
»
|
»
|
Sölvesborg ...................................
|
2
|
71,000
|
20
|
i Kristianstads
|
»
|
Landsbygden...........................
|
9
|
209,936
|
149
|
Malmöhus
|
»
|
Malmö ..........................................
|
13
|
1,337,153
|
596
|
»
|
»
|
Lund.............................................
|
1
|
152,125
|
60
|
>
|
»
|
Landskrona .................................
|
2
|
173,675
|
70
|
»
|
»
|
Hälsingborg .................................
|
1
|
275,000
|
85
|
*
|
*
|
Ystad ..........................................
|
2
|
238,798
|
130
|
,
|
»
|
Landsbygden ...........................
|
3
|
51,500
|
28
|
Hallands
|
»
|
Halmstad.......................................
|
2
|
23,635
|
12
|
Göteborgs och Bohus »
|
Göteborg ......................................
|
12
|
3,239,473
|
663
|
Älfsborgs
|
|
Alingsås ........................... ...........
|
1
|
35,567
|
14
|
»
|
»
|
Amål......... ...................................
|
1
|
19,625
|
9
|
Skaraborgs
|
»
|
Lidköping ...................................
|
2
|
13,750
|
2
|
>
|
»
|
Skara .........................................
|
1
|
4,000
|
2
|
Värmlands
|
»
|
Karlstad .......................................
|
2
|
252,025
|
44
|
»
|
»
|
Filipstad....................................
|
1
|
63,737
|
16
|
»
|
»
|
Arvika..........................................
|
1
|
373,757
|
62
|
*
|
|
Landsbygden ...........................
|
1
|
962,145
|
179
|
Västmanlands
|
»
|
Västerås .......................................
|
2
|
102,774
|
26
|
Kopparbergs
|
>
|
Falun ..........................................
|
1
|
228,759
|
64
|
»
|
|
Landsbygden ...........................
|
1
|
35,439
|
9
|
Gäfleborgs
|
»
|
Gäfle...........................................
|
3
|
875,000
|
302
|
»
|
»
|
Söderhamn....................................
|
1
|
86,000
|
3
|
»
|
»
|
Hudiksvall ...................................
|
2
|
419,934
|
47
|
Västernorrlands
|
»
|
Härnösand ..................................
|
1
|
920,500
|
292
|
|
|
Summa
|
108
|
21,633,397
|
5,227
|
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF FABRIKSSTATISTIKEN BERÖRDA FABRIKER. 61
företag. Tillverkningsvärdet utgjorde nämligen i medeltal för öfriga 15,
till landet förlagda fabriker 33,180 kr., 0 men för städernas företag i ge¬
nomsnitt 219,278 kr. Det största antalet landsbygdsfabriker, eller alla
så när som på 4, förekom i Skånelänen, där den inhemska tobaksod¬
lingen sedan gammalt haft sin förnämsta hemvist.
Främst bland städerna ifråga om antalet fabriker kom Stockholm,
dit 20 tobaksfabrikör voro förlagda. Därnäst kommo Malmö, Göteborg,
Norrköping, Karlshamn och Gäfle i nu nämnd ordning med resp. 13, 12,
5, 4 och 3 fabriker, under det att af öfriga städer 9 räknade 2 fabriker
samt 17 endast 1 fabrik hvardera. Inalles förekommo således företag
af denna art i 32 af Sveriges städer, spridda öfver större delen af riket.
Ifråga om stadsfabrikernas produktionssiffror i förhållande till
tillverkningsvärdet för samtliga tobaksfabrikör i riket kom äfven Stock¬
holm främst, i det att dess tobaksfabrikör nådde en sammanlagd tillverk-
ningssnmma af 9,027,442 kr. för år 1908. Detta belopp utgjorde 41*7
proc. af motsvarande tal för hela riket. Efter Stockholm följde Göte¬
borg och Malmö med resp. 3,239,473 och 1,337,153 kr. eller resp. 15‘0
och 6’2 proc. af tillverkningens totalsumma. Den fjärde platsen intogs
emellertid här af Härnösand med resp. 920,500 kr. och 4-3 proc. och
sedan följde Gäfle, Norrköping och Karlskrona med resp. 875,000, 646,032
och 521,028 kr. eller 4-0, 3-o och 2'4 proc. af fabrikationsvärdet.
Af den sålunda påvisade olika ordningen städerna emellan i fråga
om antalet fabriker och dessas sammanlagda tillverkningssumma framgår
ock, att betyd ande skiljaktigheter förefunnos mellan de enstaka fabrikernas
produktionssiffror. Beräknas medelproduktionen per fabrik inom hvarje
stad för sig, visar sig också, enligt hvad en blick på tabellens siffror gifver
vid handen, att icke Stockholm, utan Härnösand kom i främsta rummet
bland rikets städer med en siffra för sin enda fabrik af 920,500 kr.
Hufvudstaden nådde likväl andra platsen med en medelproduktion per
tobaksfabrik af 451,372 kr., under det att ordningen mellan öfriga
städer, som ägde minst tre fabriker blef: Gäfle, Göteborg, Norrköping,
Malmö och Karlshamn med resp. 291,667, 269,956, 129,206, 102,858
och 92,868 kr. tillverkningsvärde per fabrik. Medelsiffran för rikets
alla tobaksfabrikör uppgick till den jämförelsevis betydande siffran af
200,309 kr.
Förestående tal ådagalägga äfven, att tobaksindustrien ifråga om
tillverkningssiffrans storlek i stor omfattning nått stordriftens stadium.
J) Medräknas den ofvannämnda, största fabriken å landsbygden, blir den genomsnittliga
tillverkningssumman för dessa 91,24-1 kr.
Fabrikernas
fördelning på
storleks-
grupper.
62
FABRIKSINDUSTRIEN.
Fördelning
på fabriks-
grupper.
Nedanstående tablå, där fabrikerna fördelats efter vissa storlek sgrupper
med hänsyn till fabrikationens värde, visa också, att icke mindre än 49
fabriker, eller blott något mindre än hälften, under år 1908 producerat till
ett värde öfverstigande 100,000 kr. och däraf 29 fabriker öfver 200,000,
10 öfver 500,000 och 3 öfver 1,000,000 kr. hvardera. Samtliga dessa trenne
sistnämnda fabriker voro belägna i Stockholm och deras tillverknings¬
värden uppgingo till resp. 2,466,728, 2,263,705 och 1,313,136 kr. Antalet
fabriker åter med en tillverkningssiffra uppgående till högst 50,000 kr.,
utgjorde 44, och af dessa kommo endast 15 upp till mer än 20,000 kr.
De af fabriksstatistiken berörda fabrikerna, fördelade efter tillverknings¬
värdets storlek år 1908.
Tillverkningsvärde
|
Antal
|
Tillverkningsvärde
|
Antal
|
kr.
|
fabriker.
|
kr.
|
fabriker.
|
|
|
Transport
|
89
|
1— 5,000
|
8
|
300,001— 400,000
|
5
|
5,001— 10,000
|
9
|
400,001— 500,000
|
4
|
10,001— 20,000
|
12
|
500,001— 600,000
|
4
|
20,001— 50,000
|
15
|
700,001— 800,000
|
1
|
50,001—100,000
|
15
|
900,001—1,000,000
|
2
|
100,001—200,000
|
20
|
1,000,001—2,000,000
|
1
|
200,001—300,000
|
10
|
öfver 2,000,000
|
2
|
Transport
|
89
|
Summa
|
108
|
Af den specifikation, som i tab. 1 meddelas rörande tobaks-
fabrikernas tillverkning, framgår, att flertalets produktion omfattade ute¬
slutande eller företrädesvis ett enda fabrikat, men att likväl åtskilliga
fabriker förekommo, livilka samtidigt bedrefvo tillverkning af två eller
flere olika tobaksfabrikat. Helt naturligt hafva häraf föranledts bety¬
dande skiljaktigheter med afseende på fabrikernas tekniska och ekono¬
miska organisation, för hvilkas åskådliggörande i den följande framställ¬
ningen en uppdelning af fabrikerna i olika grupper allt efter tillverk¬
ningens art i regel iakttagits. För den härvid följda gruppindelningen
lämnas en närmare specifikation i omstående tab. 2.
Som af denna tabell framgår, bär fördelningen skett i följande fyra
grupper, nämligen: A. Cigarrfabriker; B. Cigarrettfabriker; C. Snusfabriker;
och D. Blandade fabriker. Till grupperna A och C hafva förts alla
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF FABRIKSSTATISTIKEN BERÖRDA FABRIKER.
63
Taft. 2. De af fabriksstatistiken berörda tobaksfabrikernas och deras tillverkningars fördelning på vissa
olika fabriksgrupper (fabriksståt istikens uppgifter).
Fabrikat.
|
A.
Cigarrfabriker.
61 st.
|
Ci
|
B.
garrettfabriker.
9 st.
|
|
C.
Snusfabriker.
19 st.
|
D.
Blandade fabriker.
19 st.
|
Summa.
108 st. fabriker.
|
Antal
fabrike
|
Tillverkningsvärde
|
|
Tillverkningsvärde
|
s>
|
Tillverkningsvärde
|
P*.
er >•
|
Tillverkningsvärde
|
o>
|
Tillverkningsvärde
|
|
vikt
|
värde
|
77 jo
|
vikt
|
värde
|
|
vikt
|
värde
|
77 os
|
vikt
|
värde
|
2 ö
rE
|
vikt
|
värde
|
|
|
kg-
|
kr.
|
|
kg.
|
kr.
|
|
kg-
|
kr.
|
|
kg-
|
kr.
|
|
kg-
|
kr.
|
Cigarrer o.
cigarr¬
cigarretter..
|
61
|
465,433
|
5,273,083
|
|
|
.
|
(2)
|
3,430
|
42,561
|
(ii)
|
250,987
|
2,790,484
|
(74)
|
719,850
|
8,106,131
|
Cigarretter..
|
(3)
|
11,368
|
76,200
|
9
|
205,173
|
2,523,250
|
—
|
—
|
|
(b
|
16,532
|
148,245
|
(16)
|
233,073
|
2,747,695
|
Röktobak')..
|
(6)
|
8,770
|
19,246
|
(2)
|
509
|
1,836
|
(2)
|
882
|
2,518
|
(16)
|
308,964
|
784,979
|
(26)
|
319,125
|
808579
|
Tuggtobak2)
|
—
|
—
|
—
|
-
|
—
|
—
|
(5)
|
54,883
|
138,192
|
(14)
|
555,063
|
1,894,887
|
(19)
|
609,946
|
2,033.079
|
Snus.........
|
(O
|
5,750
|
7,690
|
—
|
—
|
—
|
19;3,762,089
|
5,171,593
|
(17)
|
2,159,581
|
2,758,630
|
(37)5,927,420
|
7,937,913
|
Summa
|
61
|
491,321
|
5,376,219
|
9 205,6822,525,086
|
w',3,821,284
|
5,354,867
|
19 3,291,127\8,377,225
|
108 7,809,414 21,633397
|
fabriker, där tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter, resp. snus i
genomsnitt för åren 1906—08 uppgått till minst 80 proc. af hela tillverk¬
ningsvärdet. Till grupp B hafva förts alla specialfabriker för cigarrett¬
tillverkning samt till grupp D samtliga öfriga fabriker, således äfven
två mindre specialfabriker för tuggtobaksfabrikation.3)
Vid ett närmare skärskådande af de i förestående tab. 2 meddelade
siffror torde följande omständigheter förtjäna särskildt beaktande.
Det öfvervägande antalet fabriker eller 61, således mer än hälften
af samtliga, utgjordes af cigarrfabriker, under det att på hvar och en
af grupperna C och D — snusfabriker och blandade fabriker — kommo
19 och på grupp B — cigarrettfabriker — icke mer än 9 företag. Den
största sammanlagda produktionssiffran ägde emellertid ingalunda de med
det högsta antalet företrädda fabrikerna, utan kom denna på de blandade
*) Härmed förstås i hela den följande framställningen kardus- och röktobak.
2) Härmed förstås i hela den följande framställningen press-, rall- och spinntobak.
9j Då dessa fabrikers antal dels varit så jämförelsevis litet, dels oek deras fabrikation
icke särskildt betydande, bar det ansetts lämpligare att ej hänföra dem till en särskild specialgrupp.
v
64
FABRIKSINDUSTRIEN.
fabrikerna, hvilka redovisade ett tillverkningsvärde för år 1908 af
8,377,225 kr. eller ej mindre än 38-7 proc., således nära s/5 af kela
fabrikationssiffran. Först efter denna grupp kommo cigarrfabrikerna med
5,376,219 kr. eller 24‘9 proc. af nyssnämnda totalsumma och helt nära
dem snusfabrikerna med 5,354,867 kr. eller 24'8 prov. af totalsiffran.
Beräknas produktionsvärdet per fabrik inom de olika grupperna, blir
resultatet följande:
Tillverknings¬
värde år 1908
per fabrik.
Kr.
Cigarrfabriker...................................................................... 88,135
Cigarretlfabriker..................................................................... 280,565
Snusfabriker ........................................................................ 281,835
Blandade fabriker .................................................................. 440,907
De blandade fabrikerna nådde således i genomsnitt en produk¬
tion till ett värde, som närmade sig miljon kr.; motsvarande tal för
såväl cigarrettfabriker som snusfabriker uppgick till närmare 300,000 kr.,
under det att de rena cigarrfabrikerna icke nådde upp till 100,000 kr.
Den egentliga stordriften fanns sålunda representerad främst inom de
blandade fabrikerna, men äfven i afsevärd utsträckning bland cigarrett-
och snusfabriker.
Cigarrfabrikernas produktion bedrefs åter i ej ringa utsträckning
i en jämförelsevis betydligt mindre skala. Det är särskildt flertalet åt
de inom Skåne och Blekinge befintliga cigarrfabrikerna, hvilka stannade
vid låga fabrikationssiffror och närmade sig den handtverksmässiga
driftens stadium. Af cigarrfabrikerna ägde endast 1 en fabrikations-
sumina öfverstigande 500,000 kr., för 3 uppgick motsvarande belopp
till öfver 300,000 och för 21 till öfver 100,000 kr. Således stannade
icke mindre än 40 cigarrfabriker eller 65'G proc. af samtliga under
sistnämnda siffra och af dessa nådde 31, däribland 21 belägna i Skåne
eller Blekinge, icke upp till 50,000 och 19 ej till 20,000 kr.
Motsatsen till denna bild företedde de blandade fabrikernas drift.
Borträknas från denna grupp de af andra hänsyn hit förda båda rena
tuggtobaksfabrikerna med en sammanlagd produktionssiffra af endast
71,537 kr., finner man, att endast 3 af de öfriga 17 fabrikerna ägde en
tillverkningssumma understigande 100,000 kr. men väl, att fabrikations¬
värdet för 9 bland hithörande företag öfversteg 300,000 och för 6 fabriker
500,000 kr. Till denna grupp hörde också landets, ifråga om 1908 års
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF FABRIKSSTATIST1KEN BERÖRDA FABRIKER.
65
tillverkningssiffra, största tobaksfabrik, hvilken behärskade i det närmaste
29'6 proc. af gruppens hela produktion.
Bland snusfabrikerna, där 8 företag, således jämförelsevis många,
icke nådde en produktionssiffra af 100,000 kr., omfattade en fabrik,
hvilken var landets näst största tobaksfabrik ifråga om tillverknings-
summan, ej mindre än 42’3 proc. af samtliga snusfabrikers produktions¬
värde och 28'5 proc. af värdet å rikets hela snusfabrikation.
Cigarrettfabrikerna löretedde i så måtto en särskild! anmärknings¬
värd bild, som 3 af hithörande 9 företag tillsammans behärskade 96'2
proc. eller så godt som hela denna fabriksgrupps produktionssiffra och
vidare 88-4 proc. af rikets hela cigarrettfabrikation. Här förekom
således en synnerligt stark koncentration, baserad på utvecklad stor¬
drift. De tre ofvannämnda fabrikernas produktionssitfror uppgingo till
resp. 1,313,136, 920,500 och 195,000 kr., under det att af öfriga
cigarrettfabriker, Indika för landets produktion af hithörande art näppe¬
ligen ägde någon nämnvärd betydelse, endast en nådde ett tillverknings¬
värde af mer än 30,000 kr. (3i,029 kr.) och återstoden stannade under
20,000 kr.
Hvad fördelningen af tillverkningen utaf de olika tobaksfabrikaten
mellan skilda fabriksgrupper beträffar, så framgår af förestående tab. 2,
att cigarrfabrikerna och snusfabrikerna visserligen spelade hufvudrollen
för landets hela tillverkning af resp. cigarrer och cigarrcigarretter) samt
snus, men att de blandade fabrikerna likväl år 1908 behärskade resp.
34-4 och 34-8 proc. af dessa produktionsgrenar. Däremot tillföll, såsom
tidigare nämnts, den öfvervägande delen, eller om kr. 9/10, af rikets
cigarrettproduktion de 9 cigarrettfabrikerna, ehuru sammanlagdt 16 före¬
tag bedrefvo denna tillverkning. Likaså omfattade de blandade fabriker¬
nas fabrikation af rök- och tuggtobak den ojämförligt största delen eller
resp. 97-1 och 93'2 proc. af rikets hela produktion af dessa tobaksfabrikat.
Inom iöktobaksfabnkationen behärskade en fabrik 30 3 proc., inom tugg--
tobakstillverkningen ett annat företag 23'9 proc. af rikets hela produk¬
tion af nämnda varor.
Sammanställas slutligen siffrorna för de fyra största svenska
tobaks fabrikernas tillverkningar under år .1908, hvilket skett i omstående
tablå, framgar med stor tydlighet, hvilken af sevärd betydelse ett ringa
fatal fabrikers produktion ägde för rikets hela tobaksindustri. ') De
J) Samma iakttagelse kan göras beträffande industriens utveckling under hela senare hälften
af 1800-talet, hvarunder 3 ä 4 fabriker tillsammans behärskat omkr. Va af rikets hela produktion.
9
*
66
FABRIKSINDUSTRIEN.
fyra nämnda fabrikerna omslöto nämligen tillsammans 32'4 proc. eller
omkr. Va af samtliga fabrikers årsproduktion. För cigarrtillverkningen
betydde de, såsom förklaras af hvad i det föregående anförts, minst, i det
att" de behärskade endast 15-8 proc. eller omkring V6 af denna. Där¬
emot tillverkade de 49'0 proc. eller i det närmaste hälften af landets in¬
hemska cigarretter, 44'5 proc. af dess röktobak, 42'3 proc. af dess
snus och 32-7 proc. af dess tuggtobak.
De fyra största tobaksfabrikernas produktion år 1908
(fabrilcsstatistikens uppgifter).
|
|
|
|
|
Rikets
|
De fyra
fabrikernas
|
Fabrik
|
Fabrik
|
Fabrik
|
Fabrik
|
Summa
|
samtliga
|
tillverkning
|
n:o 2
|
n:o 12
|
n:o 13
|
n:o 71
|
tobaks-
fabriker
|
i procent af
samtliga to-
baksfabrikers
|
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
>
|
Cigarrer o. cig.-cig....... — 1,281,375 — — 1,281,375 8,106,131 15'8
Cigarretter .................. 1,313,136 31,322 — — 1,345,058 2,747,695 49-o
Röktobak..................... - 244,677 — 114,850 359,527 808,579 44'5
Tuggtobak .................. - 155,396 22,400 486,400 664,196 2,033,079 32-7
gnus....................... - 753,358 2,241,305 360,895 3,355,558 7,937,913_ 42-3
Summa 1,313,136 2,466,738 2,263,705 962,145 7,005,714 21,633,397 32 *
b. De af förevarande utredning berörda fabrikerna.
Af utred- Från samtliga af fabriksstatistiken berörda, här ofvan behandlade
»ingen berörda f‘apriker har af utredningen infordrats uppgifter enligt frågeformulär
fabnker. ^ Emellertid hafva åtskilliga bland dessa företag, antingen, trots
upprepade skrivelser, icke låtit sig genom något som helst för utred¬
ningen användbart meddelande afhöra, eller ock upplyst om, att de före
tiden för formulärens emottagande nedlagt sin verksamhet och af sådan
anledning icke kunnat eller ansett sig böra öfversända de detaljerade
uppgifter, som i och för utredningen begärts. De företag, som sålunda
icke insändt uppgifter, äro följande (numret hänför sig till motsvarande
n:o i tab. I):
|
FABRIKERNAS ANTAL
|
M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER. 67
|
N:o
|
|
|
Tillverkningsvärde
|
|
Fabrikens namn.
|
Verksamhetsort.
|
år 1908
kr.
|
Produktionsgren.
|
C
|
Pettersson & C:o
|
Stockholm
|
60,350
|
Cigarrer
|
d
|
Almfeldts cig.-fabr.
|
Sigtuna
|
20,000
|
»
|
e
|
Ang. Vitz
|
Norrköping
|
16,442
|
»
|
f
|
Cigarettfabr. Monopol
|
Växiö
|
13,500
|
Cigarretler
|
b
|
Cigarrfabr. Södra Sverige
|
Sölvesborg
|
8,000
|
Cigarrer
|
i
|
Grödby cigarrfabr.
|
Grödby
|
4,000
|
»
|
n
|
Cigarr- och tob.-fabr. Falken
|
Malmö
|
2,300
|
»
|
r
|
A. Nilssons eig.-fabr.
|
Annelöf
|
20,000
|
»
|
t
|
AB. Cigarrettfabr. Prince of
|
|
|
|
Wales.
|
Göteborg
|
17,858
|
Cigarretter
|
Summa 162,450 (1)
De i tab. I upptagna fabriker åter, livilka enligt egen uppgift
nedlagt sin verksamhet före den 1 juli 1909, äro:
|
|
Tillverknings-
|
Produktions-
|
Fabrikatio-
|
N:o
|
Verksamhetsort.
|
värde år 1908
|
nen upp-
|
|
|
kr.
|
gren.
|
hörd år
|
b')
|
Stockholm ...............
|
.... 180,000
|
Cigarrer
|
1909, »/i
|
1 ')
|
Malmö ....................
|
.... 119,967
|
9 (hufvud¬
sakligen)
|
1908
|
m
|
» ....................
|
.... 180,000
|
»
|
1909,'/«
|
P*)
|
Landskrona..............
|
.... 133,275
|
» »
|
> , »
|
(1
|
Ystad .....................
|
... 18,400
|
»
|
1908
|
y
|
Hudiksvall ..............
|
... 116,200
|
Snus
|
>
|
Summa 747,842 (2)
Dessutom bär från den i tab. I under n:o a upptagna cigarr¬
fabriken med ett tillverkningsvärde år 1908 af 10,000 kr. (3) meddelats, att
innehafvaren vore ur stånd att rörande sin affär meddela andra uppgifter
än de till den officiella fabriksstatistiken insända, hvar jämte den under
n:o u upptagna fabriken med ett tillverkningsvärde år 1908 af 19,625 kr.
(4) börjat sin verksamhet under 1908, men har meddelande härom in¬
gått så sent till utredningen, att fabriken icke kunnat af denna medräknas.
Hvad ^ öfriga i tab. I förekommande fabriker beträffar, så hafva,
pa. grund af de från vederbörande företag influtna uppgifternas innehåll,
7 icke upptagits till behandling i sammanhang med fabriksindustrien utan
*) Firman iiger fortfarande bestånd, men har ombildats till affär för engrosförsäljning af
viss fabriks fabrikat.
!) Dessa båda firmor hafva tillsammans bildat ett nytt företag i april 1909.
68
FABRIKSINDUSTRIEN.
öfverförts till den del af framställningen, som ägnats den handtverks-
mässigt eller som hemindustri bedrifna delen af tobaksfabrikationen. ')
Dessa företag äro de i tab. I med följande n:ris betecknade, nämligen:
g, j, k, o, s, v och x, omslutande ett sammanlagdt tillverkningsvärde
af 37,426 kr. (5). Vidare har rörande i tab. I upptagna öfriga fabriker
den förändrade fördelning vidtagits, att n:ris 50 a, 59 a och 74 a ifråga
om alla uppgifter räknats som delar af resp. fabriker n:ris 50, 59 och
74, enär af ingångna meddelanden framgått, att de vore att betrakta
såsom filialer af sistnämnda företag.
Å andra sidan har utredningen, utom från flertalet ibland de af den
officiella fabriksstatistiken berörda fabriker, jämväl fått emottaga upp¬
gifter från de i tab. I under n:ris 82 och 83 upptagna företag, Indika
varit i verksamhet under hela eller en del af ar 1908. Dessa fabriker
med en tillverkningssumma för år 1908 af tillsammans 43,374 kr. (6),
hafva icke redovisats till den officiella statistiken, men äro i det följande
medräknade.
Vid en jämförelse af det material, som sålunda kommit att af före¬
varande utredning behandlas, med det af fabriksstatistiken berörda
framgår följande.
Fabriksstatistiken för år 1908 omfattar 108 fabriker med ett tillverk¬
ningsvärde af ....................................................................................... 21,633,397 kr.
Bland dessa hafva i utredningen icke medtagits följande här ofvan om¬
nämnda fabriker, nämligen:
(1) 9 fabriker med
(2) 6 » »
(3) 1 fabrik »
(4) 1 *
(5) 7 fabriker »
men däremot hafva tillkommit
(6) 2
ett tillverkningsvärde af 162,450 kr.
» » » 747,842 »
» » » 10,000 »
» » » 19,625 >
» » » 37,426 » 977,348 »
20,656,054 kr.
» _»_»_43,374 »
Summa af utredningen berörda 20 699,428 kr
Fabriksantalet har sålunda minskats med 24 och ökats med 2, men
dessutom hafva ytterligare 3 filialfabriker franräknats totalantalet, hvilket
i följd häraf minskats med 25. Medan fabriksstatistikens fabriksantal ut-
o-jorde 108, belöper sig utredningens motsvarande siffra således till 83.
Utredningen omfattar sålunda, enligt hvad ofvan anförts, 83 fabriker
med ett tillverkningsvärde enligt fabriksstatistikens siffror af 20,699,428 kr.
J) Rörande den härvid tillämpade distinktionen se s. 230.
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER.
69
Skillnaden mellan fabriksstatistikens och utredningens omfattning be¬
tecknas således däraf, att den förra berör 25 fabriker och ett tillverk¬
ningsvärde af 933,969 kr. mer än den senare. Mätt i procent af
fabriksstatistikens siffror, omfattar sålunda utredningen 76-9 proc. af
dess fabriksantal och 95'7 proc. af dess tillverkningsvärde.
Alla de uppgifter, som i den följande framställningen meddelas
rörande den såsom fabriksindustri bedrifna tobakstillverkningen, hänföra
sig således, där ej annat uttryckligen angifves, till nyssnämnda, under
n:ris 1—83 i tab. I upptagna 83 fabriker. Dessa företags namn och
verksamhetsort framgår af följande alfabetiska förteckning. ')
C.
|
Aktiebok
|
A. T. Barkmans snusfabr., Stock¬
|
C.
|
Blomkvists fabr.-AB., Karl, Oskarshamn.
|
|
|
holm.
|
C.
|
Boman & C:o, J. A., Göteborg.
|
c.
|
»
|
Dahlgren & Westman, Jönköping.
|
D.
|
Brattström, A. J., AB. !) Karlstad.
|
D.
|
»
|
Erik Mellgren & Son, Göteborg.
|
A.
|
Bäckaskogs cig.-fabr., Bäckaskog.
|
C.
|
»
|
Frisk & C:o, Hudiksvall.
|
A.
|
Carlström, Wilh., Stockholm.
|
A.
|
»
|
Hamburger cig.-fabr., Ängelholm.
|
A.
|
Ceylon cig.-fabr., Landskrona.
|
A.
|
»
|
Havannamngasinet, Stockholm.
|
A.
|
Cig.-fabr. Phoenix, Göteborg.
|
A.
|
»
|
Henrik Adrians cig.-fabr., Malmö.
|
A.
|
» Svea, Gualöf.
|
A.
|
»
|
Norrköpings cig.- och tob.-fabr.,
|
A.
|
Cigarr- o. cigarrettfabr. Kronan, Göteborg.
|
|
|
Norrköping.
|
A.
|
-» » tob.-fabr. Skåne, Malmö.
|
D.
|
|
Prytz & W ienckens fabr., Göteborg.
|
B.
|
Cigarrettfabr. Progress, Halmstad.
|
A.
|
»
|
Renard & Elbe, Stockholm.
|
B.
|
» Symbol, j>
|
A.
|
»
|
Sydsvenska cig.- o. tob.-fabr., Kri¬
|
B.
|
Cigarrett- o. tob.-fabr. Smyrna, Karlskrona.
|
|
|
stianstad.
|
C
|
Dahl, P., Karlshamn.
|
B.
|
»
|
Tabacos, Stockholm.
|
C.
|
Fiedler & Lundgren, Göteborg.
|
D.
|
»
|
Tob.-fabr. Skandinavien, Stock¬
|
D.
|
Filipstads tob.-fabr. AB., Filipstad.
|
|
|
holm.
|
A.
|
Forsells cig.- o. tob.-fabr. AB , Göteborg.
|
A.
|
»
|
Zellinger & Skoogs cig.-fabr.,
|
C.
|
Förnyade AB. E. Wollerts snusfabr. Vik¬
|
|
|
Karlshamn.
|
|
toria, Stockholm.
|
A.
|
Anderssons eig.-fabr. AB., Richard, Norr-
|
A.
|
Galle cig.-fabr., Gäfle.
|
|
|
köping.
|
A.
|
Göteborgs cig.- o. tob.-fabr. AB., Göteborg.
|
A.
|
Beeken A
|
: Westerlund, Stockholm.
|
A.
|
Hamburger cig.-fab. Knut Ljunglöf J:or,
|
A.
|
Bergman
|
& Gösling, Stockholm.
|
|
Stockholm.
|
A.
|
Billeberga cig.-fabr., Billeberga.
|
D.
|
Hellgren & C:o, tob.-fabr. AB., W:m, Stock¬
|
D.
|
Björkman
|
i, C. Aug., Norrköping.
|
|
holm. s)
|
') Bokstäfverna före firmanamnen angifva den fabriksgrupp, till hvilken vederbörande företag
hänförts och hvarom närmare upplysning lämnas å sid. 62.
-) Ofvergick till aktiebolag vid årets slut.
s) Till denna fabrik hafva ifråga om alla uppgifter, som förekomma i kap. 5 och 6 (fabrikernas
ekonomiska förhållanden samt förvaltningspersonalen) räknats äfven Tob.-fabr. A.-B. Brinck, Hal'-
ström & C:o, Stockholm, samt Tob.-fabr. A.-B. Unionen, Malmö, hvilka rörande i nämnda kapitel
berörda omständigheter öfversändl fullständiga uppgifter till utredningen. De tre företagens affärs¬
verksamhet hafva nämligen det samband, att produktionen helt och hållet förlagts hos Tob.-fabr. A.-B.
W:m Hellgren & C:o, medan försäljningen uppdelats mellan alla tre firmorna.
FABRIKSINDUSTRIEN.
Fabrikernas
läge.
70
A. Hälsingborgs cig.- o. tob.-fabr. AB., Hälsing¬
borg.
A. Ifö cig.-fabr., Ifö.
D. Kockums tob.-fabr. AB., F. H., Malmö.
A. Koop. Cig.- o. tobaksproduktionsföreningen
Fram, Gäfle.
A. Lampe & C:o, Göteborg.
C. Lindström o. Brattberg, Göteborg.
C. Ljunglöfs tob.-fabr. AB., J. Fr., Stockholm.
C. Lundmarker, W., Lidköping.
A. Lunds cig.- o. tob.-fabr., Lund.
A. Malmö cig.- o. tob.-fabr, Malmö.
A. Mellgrens cig.-fabr., Bror, Stockholm.
D. Mellgren, Erik, Göteborg.
A. Nilsson, N. P., Nya Bremer cig.-fabr., Malmö.
A. Nordström & C:o, G., Stockholm.
A. Noréns cig.-fabr. AB., Nils, Uppsala.
B. Nya AB. Cigarrettfabriken Orient, Stock¬
holm.
D. Nås’ tob.-fabr. AB., Falun.
D. Olséns, Fr., eftr., Karlstad.
D. Olsén, Paul, Arvika.
A. Olssons cig.-fabr., S., Karlshamn.
A. Peil, Adolf, Malmö.
A. Persson, Martin, »
A. Pohl & C:o, Malmö.
D. Rettig & C:o, P. C., Gäfle.
C. Reuter, W., Karlshamn.
D. Rubens tob.-fabr. AB., Karlskrona.
B. Ryska cigarreltfabr. Prawda, Edlund &
Heimer, Malmö.
A. f. d. Stockholms nya tob.-fabr., Stockholm,
B. Strengberg & C:o AB. Jakobstad, Ph. U.,
Härnösand.
C. Swarss, E., snusfabr., Kalmar.
C. Swartz, Petter, snusfabr. (Carl Swartz),
Norrköping.
A. Svenssons cig.-fabr., Sölvesborg.
A. Svenssons cig.-fabr., P., Ahus.
A. Svensson & C:o, cig.-fabr., H., Västerås.
C. Söderhamns snus o. tob.-fabr. AB., Söder¬
hamn.
D. Tidemanns tob. fabr., J. L., Charlottenberg.
C. Tob.-fabr. AB. A. T. Sundin & C:o.,
Västerås.
D. » Industria, Norrköping.
A. Vadstena cig.-fabr., Vadstena.
A. Wiberg, Knut, Stockholm.
D. Ystads tob.-fabr. intr. AB., Ystad.
C. Zellinger & Skoog, Karlshamn.
För möjliggörande af en mera detaljerad jämförelse mellan de af
fabriksstatistiken och af utredningen berörda fabrikernas geografiska
fördelning, antal, tillverkningsvärde och arbetarantal meddelas med led¬
ning af fabriksstatistikens uppgifter i tab. 3 å sid. 71 en öfversikt häraf
i öfverensstämmelse med den i tab. 1 lämnade, hvarvid för större öfver-
skådlighets skull sistnämnda tabells siffror ånyo anförts.
De i det föregående å sidd. 59—61 meddelade uppgifterna rörande
de af fabriksstatistiken berörda fabrikernas geografiska fördelning gälla,
såsom af tab. 3 framgår, i hufvudsak äfven för de af utredningen be¬
handlade företagen. Med afseende på fördelningen i storleksgrupper
torde däremot några olikheter böra påpekas.
De fabriker, Indika helt och hållet försummat att till utredningen
insända uppgifter, ehuru de veterligen icke upphört med sin verksamhet,
voro så godt som utan undantag företag med ett tillverkningsvärde åt
högst 20,000 kr. — af de 9 ifrågavarande fabrikerna nådde endast en
ett högre produktionsvärde (60,350 kr.). Af nämnda företag voro 7
cigarr- och 2 cigarrettfabriker (se sid. 67). De 6 fabriker åter, hvilkas
rörelse nedlagts före den 1 juli 1909 och hvilka af sådan anledning icke
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER.
71
tillställt utredningen begärda uppgifter, tillhörde alla, på ett undantag-
när, en högre produktionsklass, i det att deras tillverkningsvärde rörde
sig mellan lägst 116,200 och högst 180,000 kr. Af de 6 nämnda före¬
tagen var 1 snusfabrik, de öfriga 5 cigarrfabriker (se sid. 67). Samtliga
7 till den handtverksmässigt bedrifna produktionen öfverförda företag
voro små cigarrfabriker med en genomsnittlig produktionssumma af
5,347 kr., medan äfven de 2 nytillkomna företagen voro cigarrfabriker
med ett medeltillverkningsvärde per fabrik af 21,687 kr.
Taft. 3. Tobaksfabrikernas geografiska fördelning, antal, tillverkningsvärde och
arbetarantal år 1908 (fabriksstatistikens uppgifter)
Verks
|
am hetsort.
|
Af fabriksstatistiken berörda
fabriker.
|
Af utredningen berörda
fabriker.')
|
Antal
fabriker.
|
Tillverk¬
ningsvärde
kr.
|
Antal
arbetare.
|
Antal
fabriker.
|
Tillverk¬
ningsvärde
kr.
|
Antal
arbetare.
|
Stockholms stad
|
|
20
|
9,027,442
|
1,935
|
17
|
8,777,092
|
1,834
|
»
|
län: Sigtuna ..............
|
1
|
20,000
|
8
|
|
—
|
-
|
Uppsala
|
» Uppsala ...............
|
1
|
68,718
|
28
|
1
|
68,718
|
28
|
Östergötlands
|
» Norrköping............
|
5
|
646,032
|
103
|
4
|
629,590
|
95
|
»
|
» Vadstena............
|
1
|
61,160
|
31
|
1
|
61,160
|
31
|
»
|
» Landsbygden......
|
1
|
196,132
|
42
|
1
|
196,132
|
42
|
Jönköpings
|
» Jönköping ............
|
1
|
152,000
|
6
|
1
|
152,000
|
6
|
Kronobergs
|
» Växjö ..................
|
1
|
13,500
|
5
|
—
|
—
|
—
|
»
|
» Landsbygden ...
|
1
|
4,700
|
3
|
—
|
—
|
—
|
Kalmar
|
» Kalmar ...............
|
1
|
156,905
|
11
|
1
|
156,905
|
11
|
»
|
» Oskarshamn ........
|
1
|
229,000
|
8
|
1
|
229,000
|
8
|
Blekinge
|
» Karlskrona............
|
2
|
521,028
|
129
|
2
|
521,028
|
129
|
»
|
> Karlshamn............
|
4
|
371,473
|
34
|
5
|
377,937
|
37
|
»
|
» Sölfvesborg............
|
2
|
71,000
|
20
|
i
|
63,000
|
8
|
Kristianstads
|
» Ängelholm ............
|
—
|
—
|
—
|
i
|
36,910
|
23
|
»
|
» Landsbygden ......
|
9
|
209,936
|
149
|
5
|
159,536
|
92
|
Malmöhus
|
» Malmö..................
|
13
|
1,337,153
|
596
|
9
|
1,029,310
|
410
|
>
|
» Lund.....................
|
1
|
152,125
|
60
|
1
|
152,125
|
60
|
>
|
» Landskrona .........
|
2
|
173,675
|
70
|
1
|
40,400
|
10
|
>
|
» Hälsingborg .........
|
1
|
275,000
|
85
|
1
|
305,0002)
|
115*)
|
|
Transport
|
08
|
13,686,979
|
3,323
|
53
|
12,955,843
|
2,939
|
’) Tillverkningsvärdet för de båda fabriker, hvilka berörts af utredningen, men ej af fabriksstatistiken,
hafva angifvits med do belopp — tillsammans 43,374 kr. — som meddelats utredningen. Af ifrågavarande
fabriker hade den ena sitt säte i Karlshamn, den andra i Ängelholm.
2) Häri ingår tillverkningsvärde (30,000 kr.) för eu filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken själfständigt
redovisats.
3) Häri ingår arbetarantalet (30 st.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken själfständigt redovisats.
72
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 3 (forts.) Fabrikernas geografiska läge etc.
Verksamhetsort.
|
Af fabriksstatistiken berörda
fabriker.
|
Af utredningen berörda
fabriker.')
|
Antal
fabriker.
|
Tillverk¬
ningsvärde
kr.
|
Antal
arbetare.
|
Antal
fabriker.
|
Tillverk¬
ningsvärde
kr.
|
Antal
arbetare.
|
|
|
Transport
|
68
|
13,686,979
|
3,323
|
53
|
12,955,843
|
2,939
|
Malmöhus
|
län
|
Ystad ..................
|
2
|
238,798
|
130
|
i
|
220,398
|
92
|
»
|
|
Landsbygden ......
|
3
|
51,500
|
28
|
i
|
28,500
|
17
|
Hallands
|
>
|
Halmstad...............
|
2
|
23,635
|
12
|
2
|
23,635
|
12
|
Göteborgs och Bohus
|
»
|
Göteborg ...............
|
12
|
3,239,473
|
663
|
ii
|
3,257,182* 2)
|
661
|
Älfsborgs
|
»
|
Alingsås ...............
|
1
|
35,567
|
14
|
—
|
—
|
—
|
»
|
|
Amål....................
|
1
|
19,625
|
9
|
—
|
—
|
—
|
Skaraborgs
|
»
|
Lidköping ............
|
2
|
13,750
|
2
|
i
|
10,000
|
1
|
»
|
»
|
Skara .................
|
t
|
4,000
|
2
|
—
|
—
|
—
|
Värmlands
|
»
|
Karlstad...............
|
2 .
|
252,025
|
44
|
2
|
252,025
|
44
|
|
»
|
Filipstad..............
|
i
|
G3,737
|
16
|
i
|
63,737
|
16
|
»
|
»
|
Arvika..................
|
i
|
373,757
|
62
|
i
|
373,757
|
62
|
»
|
»
|
Landsbygden ......
|
i
|
962,145
|
179
|
i
|
962,146
|
179
|
Västmanlands
|
»
|
Väsfems ...............
|
2
|
102,774
|
26
|
2
|
102,774
|
26
|
Kopparbergs
|
»
|
Falun ..................
|
i
|
228,759
|
64
|
i
|
264,1983 4)
|
73‘)
|
»
|
»
|
Land sbygden......
|
i
|
35,439
|
9
|
—
|
—
|
|
Gäfleborgs
|
»
|
Gäfle .....................
|
3
|
875,000
|
302
|
3
|
875,000
|
302
|
»
|
|
Söderhamn ............
|
1
|
86,000
|
3
|
1
|
86,000
|
3 1
|
»
|
»
|
Hudiksvall ............
|
2
|
419,934
|
47
|
1
|
303,734
|
37
|
Västernorrlands
|
*
|
Härnösand ............
|
i
|
920,500
|
292
|
1
|
920,500
|
292
|
|
|
Summa
|
108
|
21,633,397
|
5,227
|
83
|
20,699,428
|
4,756
|
Som häraf torde framgå och såsom jämväl tablån å sid. 73 tydligt
utvisar, är det egentligen blott inom storleksgrupperna 1—20,000 samt
100,000—200,000 kr., där skillnaderna i detta hänseende mellan de af
fabriksstatistiken och af utredningen berörda fabrikerna återfinnas, i
det att nämligen båda dessa grupper voro afsevärdt starkare före¬
trädda för de förstnämnda än de sistnämnda fabrikernas vidkommande.
Betydligast var differensen inom gruppen 1—20,000 kr., där fabriks-
') Tillverkningsvärdet för de båda fabriker, hvilka berörts af utredningen, men ej af fabriks¬
statistiken, hafva angifvits med de belopp — tillsammans 43,374 kr. — som meddelats utredningen.
Af ifrågavarande fabriker både den ena sitt säte i Karlshamn, den andra i Ängelholm.
2) Häri ingår tillverkningsvärde (35,567 kr.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken
själfständigt redovisats.
3) Häri ingår tillverkningsvärde (35,439 kr.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken
själfständigt redovisats.
4) Häri ingår arbetarantalet (9 st.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken själf-
sländigt redovisats.
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER. 73
statistiker! omfattade 29, men utredningen endast 12 företag, medan
inom gruppen 100,000—200,000 kr. motsvarande siffror voro 20 och 14.
0fråga grupper visa endast smärre differenser.
To b altsfa b ri kerna, fördelade efter tillverkningsvärdets storlek år 1908
(fab riksstat ist ike n s uppgifter).
Tillverkningsvärde
|
Antal fabriker, berörda
|
Tillverkningsvärde
|
Antal fabriker, berörda
|
kr.
|
af fabriks-
statistiken.
|
af utredningen.
|
kr.
|
af fabriks-
statistiken.
|
af utredningen.
|
|
|
|
Transport
|
89
|
63
|
1 — 5,000
|
8
|
I1)
|
300,001 —400,000
|
5
|
0
|
5,001 —10,000
|
9
|
7
|
400,001 —500,000
|
4
|
4
|
10,001 —20,000
|
12
|
4
|
500,001 —000,000
|
4
|
4
|
20,001 —50,000
|
15
|
13
|
700,001 —800,000
|
1
|
1
|
50,001—100,000
|
15
|
14
|
900,001—1,000,000
|
2
|
2
|
100,001—200,000
|
20
|
14
|
1,000,001—2,000,000
|
i
|
i
|
200,001—300,000
|
10
|
10
|
öfver 2,000,000
|
2
|
2
|
Transport 89
|
03
|
Summa 108
|
83
|
Slutligen meddelas här nedan äfven en på samma förutsättningar som
tab. 2 hvilande och samma indelningsgrunder följande tabell rörande de 83
af utredningen berörda fabrikernas fördelning på olika fabriksgrupper.
Tab. 4. De af utredningen berörda tobaksfabrikernas och deras tillverkningars fördelning på vissa
olika fabriksgrupper år 1908 (fabriksstatistikens uppgifter).
Fabrikat.
|
A.
Cigarrfabriker.
42 st.
|
B.
Cigarrettfabriker.
7 st.
|
C.
Snusfabriker.
17 st.
|
D.
Blandade fabriker.
17 st.
|
Summa.
83 st. fabriker.
|
!>■
|
Tillverkningsvärde
|
H,
§>
|
Tillverkningsvärde
|
§>
|
Tillverkningsvärde
|
i>
|
Tillverkningsvärde
|
|
Tillverkningsvärde
|
|
jjfg
|
vikt
kg.
|
värde
kr.
|
V? p"
f—
|
vikt
kg.
|
värde
kr.
|
ti
|
vikt
kg.
|
värde
kr.
|
<T> £-
1
|
vikt
kg.
|
värde
kr.
|
STP
|
vikt värde
kg. kr.
|
igarrer o.
cigarr¬
cigarretter..
|
42
|
402,621
|
4,559,
|
|
|
|
(2)
|
3,430
|
42,5
|
(10)
|
246,487
|
2,763.484
|
(54)
|
652,538 7,365,143
|
igarretter..
|
(3)
|
11,368
|
76
|
7
|
202,273
|
2,492,492
|
-
|
—
|
~
|
(■t)
|
16,532
|
148,24
|
(14)
|
230173 2.716.937
|
öktobak
|
(3)
|
5,046
|
10,92
|
(b
|
309
|
1,236
|
(2)
|
882
|
2,51
|
14)
|
307,464
|
783,6
|
(20)
|
313,701 798.306
|
uggtobak...
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
(5)
|
54,883
|
138,19
|
14)
|
555,063 1,894,887
|
(19)
|
609,946 2,033,079
|
nus.........
|
(1)
|
5,750
|
7,6
|
—
|
—
|
—
|
17
|
3,658,289
|
5,051,
|
16)2,119,581 2,726,
|
(34)
|
5,783,620 7,785,963
|
Summa
|
42\ 424,785 4,653908
|
7 202,5822,493,728
|
173,717,484 5,234,917
|
17 3,245,127 8,316,87ö\
|
83 7,589,97820.699,428,
|
J) Endast i verksamhet under eu kortare tid af året.
10
74
FABRIKSINDUSTRIEN.
Til Iverknings-
värde och
neltoförsälj-
ningsvärde.
2. Tillverkningen.
Till grund för i det föregående å sid. 59—73 meddelade siffror
angående tobaksfabrikernas tillverkningsvärden hafva lagts de uppgifter,
som i detta hänseende delgifvits den officiella fabriksstatistiken. Visser¬
ligen hafva till förevarande utredning äfven insändts uppgifter af mot¬
svarande art, men då dessa dels icke varit fullständiga och dels hänsynen
till deras konfidentiella natur icke möjliggjort offentliggörandet af den
specificerade tabell, på hvilken förutnämnda siffror byggts, har det an¬
setts lämpligast att hänföra framställningen i nämnda kapitel till fabriks-
statistikens uppgifter.
Ifrågavarande kapitel har emellertid endast afsett att gifva en
orienterande öfversikt af några hufvudsakliga siffror rörande den svenska
tobaksindustriens omfattning, fabrikernas storleksförhållanden samt pro¬
duktionens fördelning emellan dem. I det följande, där en mer ingående
undersökning af industriens tekniska och ekonomiska organisation skall
göras, kommer denna framställning att uteslutande grunda sig på det
material, som för detta särskilda syfte af utredningen insamlats. Däraf
följer dels, att denna redogörelse i hvarje fall endast kan komma att hän¬
föra sig till de fabriker, som till utredningen lämnat begärda uppgifter, dels
ock, att alla meddelade siffror utgöras af dem, som i dessa uppgifter anförts
eller som på grundval däraf beräknats.
Det bör då inledningsvis framhållas, att de siffror, som i det före¬
gående meddelats angående fabrikernas tillverkningsvärde, icke äga
någon fullt exakt motsvarighet i utredningens material. Af utredningen
har i dess hithörande frågeformulär (litt. A 2) ordet '»tillverkningsvärde»
icke begagnats. I stället hafva upplysningar begärts angående »netto¬
försäljning svärdet» . Då nu tillverkningsvärdet enligt fabriksstatistikens
uppgifter bör motsvaras af den tillverkade varans partiförsäljningspris,
så inses, att Me^oförsäljningsvärdet kan komma att angifvas med en
något lägre summa. I utredningens formulär hade också uttryckligen
meddelats, att med nettoförsäljningsvärdet vore att förstå det pris, som
vid försäljning ernåtts, efter »afdrag af rabatt, dock ej af diskonto eller
kassarabatt». Någon visshet förefinnes knappast för antagandet, att
en dylik frånräkning af rabatter alltid företagits vid angifvande af till-
TILLVERKNINGEN.
75
verkning-svärdet till den officiella fabriksstatistiken. Men det torde böra
förmodas, att så i regel skett vid meddelande af uppgifter till utred¬
ningen angående nettoförsäljningsvärdet, och det förefaller af sådan
anledning sannolikt, att här förevarande summor, beräknade med till¬
hjälp af utredningens material, måst blifva något mindre, men och må¬
hända byggda på i detta afseende något tillförlitligare och enhetligare
grunder än fabriksstatistikens.
En jämförande öfversikt af de ur de olika källorna härflytande
siffrorna meddelas här nedan, hvarvid förtjänar påpekas, att utred¬
ningens siffror rörande nettoförsäljniDgsvärdet hänförts till den under
året i de af utredningen berörda fabriker tillverkade kvantiteten (jfr
tab. 5 sid. 76).
De af utredningen berörda fabrikernas produktionsvärde år 1908.
|
Enligt
|
Enligt
|
|
fabriksstatistiken ')
|
utredningen
|
|
kr.
|
kr.
|
|
(»tillverkningsvärde»)
|
(»nettoförsäljningsvärde»)
|
Cigarrer och cigarrcigarretter .........
|
..................... 7,365,143
|
7,148,619
|
Cigarretter ...................................
|
|
2,689,400
|
Röktobak ...................................
|
..................... 798,306
|
774,228
|
Tuggtobak..................................
|
...................... 2,033,079
|
2,108,934
|
Snus ........................................
|
.................... 7,785,963
|
7,736,191
|
|
Summa 20,699,428
|
20,457,372
|
Skillnaden mellan dessa ur fabriksstatistikens och ur utredningens
material hämtade produktionsvärden är sålunda icke betydande. Med
undantag för tuggtobaken, där utredningens siffra är 3-6 proc. större än
fabriksstatistikens, äro den förras tal allesammans mindre än den sist¬
nämndas. Sålunda är skillnaden, mätt i procent af fabriksstatistikens
siffror, för cigarrer och cigarrcigarretter 2-9, för cigarretter l-o, för
röktobak 3-0, för snus 0-6 och för samtliga fabrikat 1'2 proc.
En öfversikt af de af utredningen berörda fabrikernas tillverkning,
fördelad på olika fabrikat, meddelas i tab. 5 å sid. 76.
’) Siffrorna hämtade ur tab. 4.
2) Siffrorna hämtade ur tab. 5.
76
FABRIKSINDUSTRIEN.
Taft. 5. Kvantitet, vikt och värde å de af utredningen berörda fabrikernas
produktion år 1908 (utredningens uppgifter).1)
Fabrikat.
|
Antal
stycken.
|
Yikt
kg.
|
Nettoför¬
säljnings-
värde
kr.
|
Cigarrer .................................
|
75,196,856
|
388,767
|
4,694,863
|
Cigarrcigarretter .....................
|
81,295,412
|
225,901
|
2,453,756
|
Cigarretter ..............................
|
194,396,023
|
228,233
|
2,689,400
|
Röktobak ..............................
|
—
|
303,499
|
774,228
|
| Tuggtobak ..............................
|
—
|
610,972
|
2,108,934
|
| Snus......................................
|
—
|
5,583,292
|
7,736,191
|
Summa
|
—
|
7,340,M4
|
20,457,372
|
>) För att med utgångspunkt från dessa siffror nå fram till motsvarande tal för hela
fabriksindustriens omfattning år 1908, torde hänsyn böra tagas äfven till de ofvan å sid. 68
under (1)—(4) upptagna fabrikerna och deras produktion. En sådan beräkning, utförd på grundval
af de i det följande mellan tobaksfabrikatens kvantitet, vikt och värde funna relationer och med
stöd af de för nämnda fabriker å anförd plats angifna tillverkningsvärden, gifver det resultat, som
framgår af nedanstående tabell, där jämväl siffrorna från tab. 5 upprepats. Rörande motsvarande
förhållanden inom handtverk och hemindustri, se tab. 44, sid. 235.
Tab. 6. Kvantitet, vikt och värde å 1908 års tobaksproduktion (fabriksindustrien).
|
Af utredningen berörda
fabriker.
|
Af utredningen ej be¬
rörda fabriker.
|
Hela fabriksindustrien.
|
Fabrikat.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg-
|
Yettoför-
säljnings-
värde
kr.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg.
|
Till-
verk-
nings-
värde
kr.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg.
|
Värde
kr.
|
Cigarrer och cigarr-
cigarretter ............
|
156,492,268
|
614,668
|
7,148,619;
|
17,261,832
|
67,839
|
792,359
|
173,754,100
|
682,507
|
7,940,978,
|
Cigarretter ..............
|
194,396,023
|
228,233
|
2,689,400
|
2,266,667
|
2,652
|
31,358
|
196,662,690
|
230,885
|
2,720,758
|
Röktobak ...............
|
—
|
303,499
|
774,228
|
—
|
—
|
—
|
—
|
303,499
|
774,228
|
Tuggtobak .............
|
—
|
610,972
|
2,108,934
|
—
|
—
|
—
|
—
|
610,972
|
2,108,934
|
Snus........................
|
—
|
5,583,292
|
7,736,191
|
—
|
83,597
|
116,200
|
—
|
5,666,889
|
7,852,391
|
Summa
|
|
7,340,664 20,457,372
|
—
|
154,088 939,917
|
-
|
7 494,752 21,397,289
|
TILLVERKNINGEN.
77
Ed blick på tab. 5 visar, att de af utredningen berörda fabriker
under år 1908 tillverkade 75,196,856 st. cigarrer samt 81,295,412 st.
cigarrcigarretter,1) hvadan dessa fabrikat således producerades i
proportionen 1,000 : 1,081.
Hvad cigarrvarornas vikt beträffar, så har dennas fastställande
erbjudit betydande svårigheter och icke kunnat verkställas utan särskilda
för ändamålet vidtagna undersökningar. Den af fabrikanterna uppgifna
vikten visade sig nämligen i regel — där exakthet öfverhufvud elter-
sträfvats eller varit möjlig att nå, något som icke alltid synts vara
fallet — afse den färdiga varans vikt, angifven 12—24 timmar efter
det den genomgått den sista arbetsprocessen. I detta skick innehålla
cigarrerna emellertid en betydande grad af fuktighet såsom rest af det
vid deras tillverkning använda vattnet. Den vikt, till hvilken den färdiga
varan bör angifvas, torde emellertid icke starkare böra influeras af
fuktighetshalten än att den kan bringas i jämförelse med råvarans vikt.
1 sådant syfte verkställda uppvägningar hafva gifvit vid handen, att,
medan färdiga cigarrer under det första dygnet vägde i genomsnitt
5-4 0 kg. och cigarrcigarretter under samma omständigheter 3'06 kg.
per 1,000 st., så ledo de förra en viktminskning af 4m, de senare af
9-1 proc., innan de nådde normalvikt. Den i tabellen här ofvan angifna
viktkvantiteten hänför sig till dessa beräkningar och angifver sålunda, att
1,000 cigarrer vägde i genomsnitt .................................... 5*17 kg.,
1,000 cigarrcigarretter ............................................................. 2*7 8 „
samt 1,000 cigarrer och cigarrcigaretter, fördelade i proportion
till tillverkningskvantiteten, ..................................................... 3*9 3 ,,
Cigarrer tillverkas i Sverige dels i vissa, af resp. fabriker i mark¬
naden i regel i egen förpackning införda typer, hvar för sig särskildt
namngifna samt i priskuranter till angifna pris upptagna s. k. priskurant-
cigarrer, dels ock på kunders beställning i af dem angifna kvaliteter och
prislägen, s. k. particigarrer. Ehuru fabrikationen af det sistnämnda
slaget cigarrer under de senare åren lärer vara stadd i tilltagande, upp-
gingo deras antal likväl under år 1908, såvidt utredningens material
gifver vid handen, icke till mer än 12*7 proc. af samtliga tillverkade
cigarrer. Enligt uppgifter, som täcka större delen af materialet, till¬
verkades nämligen mot 63,559,960 st. priskurantcigarrer endast 9,242,520
particigarrer. De rena cigarrfabrikerna fabricerade emellertid ett relativt
större antal particigarrer än de blandade fabrikerna, i det att dessa cigarrer
J) För hela fabriksindustrien hafva motsvarande siffror beräknats utgöra 83,491,166 st.
cigarrer och 90,262,934 st. cigarrcigarretter. (Jfr tab. 6).
78
FABRIKSINDUSTRIEN.
utgjorde 13'6 proc. af de förras, men blott 6-7 proc. af de senares cigarr-
produktion. Härtill förtjänar emellertid anmärkas, att antagligen ej få
bland de såsom priskurantcigarrer angifna cigarrerna i själfva verket
varit particigarrer, beställda i egen förpackning af vissa fabrikens af¬
nämare. Sannolikt torde sålunda proportionen mellan dessa cigarrklasser
i verkligheten visa en större procentdel particigarrer än hvad utred¬
ningens siffror kunnat fastslå.
Huru tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter fördelade sig
på varor i olika prislägen framgår af nedanstående siffror, hvilka hän¬
föra sig till resp. 86 och 93 proc. af den utaf utredningen angående
fabriksindustrien berörda motsvarande produktionen af nämnda fabrikat.
Tab 7. Cigarrtillverkningens fördelning på olika prislägen (fabriksindustrien).1)
|
Antal tillverkade
|
Particiqarrer
|
Antal tillverkade
|
|
stycken.
|
°/o
|
i följande neltoprislägen
|
stycken.
|
o/°
|
|
|
|
per 1,000 st.
|
|
|
|
|
|
32-50 kr. och därunder ...
|
723,820
|
14-o
|
Priskurantcigarrer
|
|
|
32-50 —42 kr................
|
832,950
|
16-1
|
i följande bruttoprislägen
|
|
|
42 56 „ ..............
|
1,555,025
|
30-1
|
per 1,000 st.
|
|
|
56 — 70 ,, ...............
|
529,375
|
10-3
|
40 kr. och därunder ......
|
376,100
|
0-(3
|
70 — 85 „ .......... •
|
1,153,950
|
22-4
|
|
|
|
85-105 „ ...............
|
155,625
|
3l
|
50 ,, ........................
|
2,940,535
|
4*9
|
|
|
|
|
|
|
105 125 .................
|
78,125
|
1-5
|
60 „ .......................
|
5,873,399
|
S-s
|
125-150 „ ...............
|
74,375
|
1-4
|
80 „ ......................
|
8,181,345
|
13-7
|
150 kr. och däröfver.........
|
56,850
|
1-1
|
100 „ ........................
|
21,414,285
|
36-o
|
Summa
|
5,159,595
|
lOOo
|
120 .......................
|
7,834,717
|
13-2
|
Cigarrcigarretter
|
|
|
150 „ .......................
|
11,391,014
|
19-1
|
i följande bruttoprislägen
|
|
|
180 , ........................
|
629,155
|
l-i
|
per 1,000 st.
|
|
|
|
|
|
30 kr. och däruuder ......
|
6,506,745
|
8-1;
|
200 ..........................
|
647,730
|
l-i
|
|
|
|
|
|
|
50 „ ......................
|
22,556,803
|
29-1>
|
250 .........................
|
168,450
|
0*3
|
60 „ .......................
|
45,603,295
|
60-3
|
300 ......................
|
45,555
|
0-i
|
80 „ ........................
|
953,635
|
1-3
|
Summa
|
59,502,285
|
100o
|
Summa
|
75620,478
|
100o
|
’) Tabellens siffror hänföra sig till 8G proc. af cigarrtillverkningen och till 93 proc. af
cigarrcigarrettillverkningen i den utsträckning dessa produktionsgrenar berörts af utredningen
angående fabriksindustrien.
TILLVERKNINGEN.
79
Mer än en tredjedel af priskurantcigarrerna folio sålunda inom
prisgruppen 100 kr. brutto per 1,000 st. De därnäst talrikast före¬
trädda voro de, som försåldes till ett bruttopris af 150 kr., enär till
denna klass hörde 19'l proc. af alla priskurantcigarrerna. 80- och
120-kronors-cigarrerna tillverkades hvardera till ett antal af 13 å 14
proc. af totalfabrikationen. Af den öfriga tillverkningen kom hufvud-
parten på de billigare cigarrsorterna — af hela produktionen af pris-
kurantcigarrer utgjordes icke mer än 2'6 proc. af cigarrer till högre
bruttopris än 150 kr.
Af particigarrerna, hvilka klassificerades efter nettopris, utgjordes
30‘1 proc. af 42—56 kronors-cigarrer, medan 22-4 proc. kommo på pris¬
gruppen 70—85 kr. och sammanlagdt 30’l proc. på cigarrer, hvilkas
pris ttndersteg 42 kr., allt per 1,000 st. Af hela tillverkningen föll
icke mer än 7-l proc. på cigarrer i högre prislägen än 85 kr.
Den största delen af cigarrcigarretterna eller omkr. 6/io af hela
tillverkningen utgjordes af vara i bruttoprisläget 60 kr. per 1,000 st.,
medan 3/i0 kom på 50-kronorsklassen. Af återstoden tillhörde hufvud-
parten den billigaste prisgruppen.
Rörande cigarrernas förpackning hafva inga andra uppgifter kunnat
inhämtas än att de härför afsedda lådorna antingen levererades färdiga
af inhemsk fabrik eller ock tillverkades af cigarrfabrikanten själ!’. Låd¬
träets kvalitet varierade högst betydligt liksom ock lådornas storlek, ehuru
den öfvervägande delen af varan synes hafva förpackats i 50-lådor.
Såsom ett genomsnittligt inköpspris, gällande för till förpackning af alla
cigarrer och cigarrcigarretter använda lådor, har från sakkunnigt håll
uppgifvits 10 öre per låda.
Hela antalet under år 1908 i de af utredningen berörda fabriker till- Cigarretter.
verkade cigarretter uppgick till 194,396,023 st.') Af dessa voro flertalet,
136,107,412 st., eller 70-o proc. af samtliga, munstyckscigarretter, medan
återstoden eller 30-0 proc. utgjordes af cigarretter utan munstycke.
Hvad cigarretternas vikt beträffar, så torde den i tab. 5 i
detta afseende anförda summan få anses jämförelsevis korrekt angifva
nettovikten. De ursprungligen meddelade uppgifterna rörande vikten
hafva emellertid måst underkastas en ingående granskning, enär icke
i hvarje fall klart framgått, huruvida uppgifterna hänförde sig till
brutto- eller nettovikt, d. v. s. till vikt med eller utan emballage. In-
beräknandet af emballagets vikt i den för cigarrettvikten angifna siffran
försvårar likväl gifvetvis möjligheten att erhålla en någorlunda exakt
') För hela fabriksindustrien har motsvarande siffra beräknats till 196,662,690 (se tab. 6).
80
FABRIKSINDUSTRIEN.
föreställning rörande cigarretternas verkliga vikt. Dels är ju nämligen
det för cigarretternas förpackning använda materialet icke sällan af den
beskaffenhet, att emballaget väger betydligt mer än den däri förvarade
kvantiteten cigarretter, dels har en viss cigarrettmängd desto högre brutto¬
vikt i ju mindre kvantiteter den förpackats. En häröfver särskildt verk¬
ställd utredning visade sålunda, att 1,000 cigarretter af normal storlek,
förpackade i bleckaskar å 25 cigarretter, uppnådde en bruttovikt af 2m
kg., medan motsvarande antal cigarretter, förpackade i pappaskar å 25
cigarretter vägde De kg. och i samma emballage å 10 cigarretter 1*8 kg.
Genomsnittsvikten för 1,000 st. svenska cigarretter utgjorde, såsom
tab. 5 å sid. 76 visar, 1* 17 kg. netto. Därvid är emellertid att märka,
att munstyckscigarretterna i regel voro lättare än cigarretterna utan
munstycke, helt visst beroende därpå, att sistnämnda fabrikat innehöll
större kvantitet tobak. Under det att nämligen till munstyckscigarretter
förbrukades Om—Om kg. tobak per 1,000 st., var motsvarande kvantitet
för cigarretter utan munstycke Om—Ds kg. Denna viktskillnad ut¬
jämnades emellertid väsentligt därigenom, att det munstyckspapper, som
åtgick till 1,000 munstyckscigarretter, uppnådde en vikt af 0’3—Om kg.,
medan pappershylsorna till motsvarande kvantitet icke vägde mer än i
genomsnitt Om 3 kg. I medeltal för landets hela produktion torde 1,000
st. cigarretter med munstycke hafva vägt l'l 3 kg. och utan munstycke
1*27 kg.
Enligt hvad särskildt inhämtade uppgifter gifva vid handen, in¬
köptes det vid tillverkningen använda cigarrettpapperet från Österrike,
Frankrike och Finland. En s. k. bobin af detta papper, som i medeltal
räcker till 18 å 20,000 cigarretter, betingade ett pris mellan 1*30 och
1*8 0 kr. Mimstyckspapperet, hvaraf en betydande del synes hafva till¬
verkats i Sverige, inköptes till ett pris af 45—65 öre per kg., räckande
till drygt 2,000 cigarretter. Cigarrettaskar af papp (svensk tillverkning)
förekomma vanligast till förpackningar om 10 och 25 st. och betingade ett
genomsnittspris, de förra af 9—11 kr., de senare af 15 kr. per 1,000 st.
Askar af plåt saluhållas dels dekorerade, dels odekorerade. De förra
äro oftast afsedda till förpackningar om 10, 20 och 50 st. samt be¬
tingade per 1,000 st. ett pris af omkr. resp. 35, 49 och 120 kr. De
odekorerade askarna, vanligen afsedda till förpackningar om 50 st.,
kostade omkr. 50 å 65 kr. per 1,000.
Äfven för cigarrettfabrikationens vidkommande bär det varit möjligt
att meddela uppgifter angående dess fördelning på olika nettoprislägen,
och innehåller omstående tablå (sid. 81) hithörande siffror, hvilka om¬
fatta så godt som hela den af utredningen berörda tillverkningen.
TILLVERKNINGEN.
81
Cigarrettproduktionens fördelning på olika nettoprislägen (fabriksindustrien).1)
Tillverkade stycken.
Cigarretter i följande netto-
prislägen per 1,000 st.
|
Med mun¬
stycke.
|
Utan mun¬
stycke.
|
Tillsammans.
|
%
|
7 kr. och därunder ...............
|
1,098,940
|
116,000
|
1,214,940
|
Os
|
7
|
„ -12 ...........................
|
5,089,700
|
3,630,080
|
9,319,780
|
4'9
|
12
|
„ -14 .........................
|
33,926,150
|
39,250,500
|
73,176,650
|
38 ö
|
14
|
,, -18 ...........................
|
91,936,730
|
12,412,440
|
104,349,170
|
55-o
|
18
|
„ -20 ...........................
|
476,000
|
787,500
|
1,263,500
|
0-7
|
20
|
„ -25 ...........................
|
184,250
|
63,120
|
247,370
|
Öl
|
25
|
„ -30 ...........................
|
75,000
|
110,000
|
185,000
|
Öl
|
30
|
„ och däröfver..................
|
72,000
|
30,000
|
102,000
|
0-1
|
|
Summa
|
133,458,770
|
56,309,640
|
189,858,410 100 o
|
Hufvudparten eller 93'5 proc. af’ tillverkningen kom således på cigar¬
retter i prislägena 12—18 kr. per 1,000 st. Den öfriga produktionen
omfattade hufvudsakligen vara i nettoprisläget 7—12 kr., i det att på
denna grupp kom 5'0 proc. af hela tillverkningen. Den ringa återstoden
utgjordes till största delen af cigarretter i det billigaste prisläget, 7 kr.
och därunder, samt i klassen 18—20 kr., medan tillverkningen af dyrare
fabrikat icke syntes äga någon egentlig betydelse för den svenska cigar¬
rettproduktionen.
Iiöktobakstillverkningens fördelning på olika fabrikat.2)
Fabrikat.
|
Kg.
|
7»
|
Fabrikat.
|
Kg.
|
7»
|
Shag .................................
|
49,601
|
16-3
|
Transport
|
254,407
|
|
Chandeloupe........................
|
44,915
|
14-8
|
Blå 5 Bröder .....................
|
3,032
|
1*0
|
Ärligt och godt ..................
|
41,359
|
13'«
|
Cigarrettaffall .....................
|
2,045
|
0-7
|
Virginia, skuren ..................
|
38,482
|
12 7
|
Melange...........................
|
1.845
|
0-6
|
Mossros..............................
|
30,438
|
10-o
|
Holk Knaster .....................
|
825
|
0-3
|
Finskuren norsk rull ............
|
22,144
|
7*3
|
Birdseye..............................
|
620
|
0-2
|
Cigarraffall ........................
|
14,672
|
4*8
|
Richmond Clut.....................
|
524
|
0*2
|
Svarta Ankaret .................
|
5,530
|
1-8
|
Caffe vapen ........................
|
488
|
0-2
|
Hoppet ..............................
|
3,833
|
1*3
|
Sportsmans delight...............
|
416
|
o-i
|
Tiger Brand ........................
|
3,433
|
i-i
|
Öfriga och ej specificerade ...
|
39,297
|
13-o
|
Transport
|
254,407
|
|
Summa
|
303,499
|
100-u
|
') Tablåns siffror hänföra sig till 97 proc. af de cigarretter, som tillverkats af de af ut¬
redningen berörda fabrikerna.
2) Tablåns siffror beröra utredningens hela material och omfatta rikets hela röktobakslill-
verkning.
Röktobak.
11
82
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tuggtobak.
Den under år 1908 vid de af utredningen berörda fabriker (omfattande
hela rikets produktion af detta slag) tillverkade röktobaken uppnådde
eu vikt af 303,499 kg., således närmare hälften af cigarrproduktionens
vikt. Röktobak fabricerades i ett stort antal olika kvaliteter, rörande
livilkas namn och tillverkningssiffror förestående tablå lämnar en öfver-
siktlig framställning. .
De oftast förekommande röktobakssorterna synas hafva, vant de
med »Shag», »Chandeloupe», »Årligt och godt», »Skuren virginia» och
»Mossros» betecknade, hvilka tillverkades i kvantiteter uppgående till
resp. 16-3, 14-8, 13'6, 12'7 samt 10‘0 proc. af totaltillverkningen.
Hvad dessa fabrikats förpackning beträffar, sa framgår af utred¬
ningen tillhandakomna uppgifter, att omkr. 3U förpackades i karduser, och
af återstoden den öfvervägande delen i träkärl. Endast 2-3 proc. af hela
tillverkningen var förpackad i bleckkärl.
Af tuggtobak tillverkades år 1908 i de af utredningen berörda
fabriker, omfattande hela rikets produktion af detta slag, sammanlagdt
010,972 kg., eller en ungefärligen dubbelt så stor viktmängd, som.åt
röktobak. Äfven denna vara producerades i eu betydande mängd olika
kvaliteter. Nedanstående tablå meddelar en förteckning öfver dessa olika
sorter af inom landet framställd tuggtobak med samtidigt angifvande af
tillverkningskvantiteter.
Tngqtobakstillverkningens fördelning på olika fabrikat. )
Fabrikat.
|
Kg.
|
%
|
Negrobead............
|
............ 227,665
|
37-2
|
Norsk ridt.............
|
........ 217,872
|
35-7
|
ltökstång .............
|
......... 56,374
|
9-2
|
Svensk roll ..........
|
............. 35,438
|
5*8
|
Bladtobak .............
|
............... 19,311
|
3-2
|
Sweatsent............
|
............... 14,366
Transport 571,026
|
2-4
|
Fabrikat. Kg. %
Transport 571,026
Naturelle .......................... 9,276 1»#
Piccanell.......................... 8,053 Pa
'1'wisl ................................. 5,081 0-8
Gottlandsrull ..................... 4,698 0 s
Öfriga och ej specificerade 12,838 2'l
Summa 610,972 lOOo
För tuggtobakens vidkommande gällde således, att tillveikningen,
högre grad än hvad med röktobaken var fallet, koncentrerade sig på
lägra få fabrikat. Närmare 7* af hela tuggtobaksfabrikationen fördelade
i) Tablåns siffror beröra utredningens hela material och omfalla rikets hela tuggtobaks-
åbrikation.
TILLVERKNINGEN.
83
sig nämligen ungefärligen jämnt mellan endast två sorter, »Negrohead»
och »Norsk rull», medan af den återstående tillverkningen hufvudparten
kom på »Rökstång» och »Svensk rull».
Den ojämförligt största viktkvantiteten inom landets tobaksproduk-
tion nåddes af snuset. År 1908 tillverkades sålunda i de af utredningen
berörda fabriker 5,583,292 kg. snus, ]) utgörande 76 proc. eller drygt
J/4 af vikten å alla där under nämnda år tillverkade tobaksfabrikat.
Huru snusproduktionen fördelade sig på olika fabrikat, framgår af tablån
här nedan.
usproduktionens fördelning på olika fabrikat. a)
|
Fabrikat.
|
Kg.
|
%
|
Ljust finmalet..............................
|
3,384,245
|
60 c
|
Göteborgs finmalet .....................
|
615,820
|
ll-o
|
Ljust grotta)niet ...........................
|
347,155
|
6*2
|
Karlshamns..............................
|
226,385
|
4-1
|
Mörkt .....................................
|
183,876
|
3-a
|
Göteborgs ljust m. lukt ...............
|
135,714
|
24
|
Jönköpings ...............................
|
109,952
|
2-o
|
Göteborgs mörkt m. lukt...............
|
95,950
|
1-7
|
Kalmar rapé ..............................
|
84,555
|
Vi
|
Norrköpings rapé ........................
|
72,168
|
1-3
|
Göteborgs grofmalet utan lukt ......
|
71,202
|
1*3
|
Ofriga och ej specificerade ............
|
256,270
|
4*6
|
Summa
|
5,583,292
|
lOO-o
|
Siffrorna visa, att icke mindre än 60-6 proc., således mer än 6/i0 af
den här berörda snusproduktionen, utgjordes af »ljust finmalet» eller s. k.
rödt snus. Hela den öfriga tillverkningen kom med få undantag på
s. k. lokalsnusfabrikat, vanligen uppkallade efter olika orter i riket, dit
fabrikerna förlagts eller där fabrikationen af en viss varutyp tidigast
begynts. Mest framträdande bland dessa snussorter voro Göteborgs-
fabrikaten, hvilka tillsammans behärskade 16-4 proc. eller omkring V6
af rikets här behandlade snusproduktion.
Åtskilliga af snusfabrikaten, däribland de mest gängse, voro hvar
lör sig uppdelade i två eller tre olika kvaliteter, benämnda med ord-
') Fabriksindustriens hela snusproduktion utgjorde 5,606,889 kg. (se tab. G sid. 76).
2) Tablåns siffror beröra utredningens hela material.
Snus.
84
FABRIKSINDUSTRIEN.
ningssiffror, således t. ex. »ljust, finmalet, n:o 1» o. s. v. I regel till¬
verkades därvid n:o 1, den högsta kvaliteten, i den vida öfvervägande
kvantiteten, så att exempelvis af det röda snuset omkring SU utgjordes
af med n:o 1 betecknad vara. Endast det mörka snuset synes i detta
afseende hafva utgjort undantag, i det att omkring 7/io al detta fabrikat
kom på kvaliteten n:o 2.
3. Försäljningen.
I tab. 8 här nedan gifves en öfversikt af kvantitet och värde å
de af utredningen berörda fabrikernas försäljning under 1908. För
beredande af tillfälle till jämförelse mellan årets tillverkning och för¬
säljning hafva i tabellen upprepats motsvarande tal rörande tillverkningen,
hämtade från tab. 5.
Såsom tab. 8 visar, hafva, såvidt denna del af utredningens material
gifver vid handen, den tillverkade och den försalda kvantiteten under ar
1908 varit af ungefärligen samma storlek. Den största öfverensstäm-
melsen kunde i detta hänseende konstateras för snusets vidkommande,
Tab. & Kvantitet och värde å de af utredningen berörda fabrikernas tillverkning
och försäljning år 1908.
Fabrikat.
|
Tillverkning.
|
Försäljning.
|
1
1
Kvantitet
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Kvantitet
|
Nettoförsäljnings¬
värde
kr.
|
|
antal
|
|
antal
|
|
per 1,000
|
|
stycken.
|
|
stycken.
|
|
st.
|
Cigarrer ....................................
|
75,196,856
|
4,694,863
|
72,961,658
|
4,555,310
|
62-40
|
Cigarrcigarretter...........................
|
81,295,412
|
2,453,756
|
76,662,680
|
2,313,925
|
30-20
|
Cigarretter ...............................
|
194,396,023
|
2,689,400
|
186,355,501
|
2,578,162
|
13-83
|
|
vikt kg.
|
|
vikt kg.
|
|
per kg.
|
Röktobak....................................
|
303,499
|
774,228
|
307,940
|
785,860
|
2-5 6
|
Tuggtobak ..............................
|
610,972
|
2,108,934
|
604,002
|
2,084,875
|
3-4 6
|
|
5,583,292
|
7,736,19]
|
5,608,975
|
7,771,777
|
1-39
|
Summa
|
—
|
20,457,372:
|
20,0ft9,909\ —
|
FÖRSÄLJNINGEN. 85
i det att mot en af utredningen berörd fabrikation af 5,583,292 kg.
svarade en försäljning af 5,608,975 kg., således en merförsäljning af
endast 0'5 proc. Orsaken härtill torde närmast vara att söka i den om¬
ständigheten, att största delen af allt snus måste saluföras i färskt till¬
stånd samt att konsumtionen af denna vara torde vara synnerligen jämn.
Mycket obetydliga voro äfven motsvarande afvikelse!- för tugg- och rök¬
tobaken, i det att af förstnämnda fabrikat förekom en mertillverkning af
endast 1-1 proc. och för sistnämnda vara en merförsäljning af blott l-5.
Något större voro dessa differenser för de öfriga fabrikatens vidkommande.
Högst var skillnaden för cigarrcigarretter, där en mertillverkning af
5-7 proc. förefanns, medan motsvarande siffra för cigarrer och cigarretter
utgjorde resp. 3-o och 4-i proc.
De i åberopade tabell anförda summorna gifva vid handen, att
cigarrerna nådde ett nettoförsäljningspris af i genomsnitt 62-4 0 kr.') per
1,000 st., medan cigarrcigarretierna stannade vid 30'2 o ') kr. för samma
kvantitet. Medelnettopriset för alla försålda cigarrfabrikat, såväl cigarrer
som cigarrcigarretter uppgick till 45-9 0 kr. per 1,000 st.
Såsom tidigare nämnts, utgjordes en del af de tillverkade cigarrerna
af priskurant-, en annan mindre del af particigarrer. De förra betingade
genomgående ett högre pris än de senare och försåldes, enligt hvad
nedanstående siffror visa, till ett medelpris af 63-;to kr. per 1,000 st.,
under det att particigarrerna icke nådde högre genomsnittspris än 45-8 5
kr. per 1,000 st. Tablåns summor gifva äfven vid handen, att de rena
cigarrfabrikerna i regel sålde billigare cigarrer än de blandade fabrikerna.
Cigarrförsäljningens fördelning på priskurant- och particigarrer. -j
Cigarrfabriker.
|
Öfriga fabriker.
|
Tillsammans.
|
Friskurantcigarrer
|
Försålda st......................
|
38,054,660
|
24,984,605
|
63,039,265
|
Ncttoförsäljningssumma kr.
|
2,331,330
|
1,696,027
|
4,027,357
|
Pris per 1,000 st. „
|
61-26
|
67-88
|
63 »o
|
Particigarrer
|
Försålda st............
|
6,788,300
|
1,229,458
|
8,017,758
|
Nettoförsäljningssumma kr.
|
289,296
|
78,297
|
367,593
|
Pris per 1,000 st. „
|
42-6 2
|
63-6 8
|
•4.0'So
|
') Öressiffrorna afrundude.
2) Siffrorna omsluta 97*4 proc. af den försålda kvantiteten. Jfr dessutom sid. 78.
Cigarrer
och cigarr-
cigarrctter.
86
FABRIKSINDUSTRIEN.
Ehuru redan af föregående siffror framgår, hvilket medelpris som
vid försäljning af cigarrproduktionen uppnåtts, torde det likväl vara
af intresse att något närmare belysa, till hvilket pris de enligt tab. 7
i de största kvantiteterna tillverkade fabrikaten försålts. Nedanstående
tablå meddelar de siffror, som i sådant hänseende kunnat sammanbringa^
ur det föreliggande materialet, hvars uppgifter emellertid i detta fäll varit
jämförelsevis sparsamma.
Nettoförsäljningspris för cigarrer och cigarrcigarretter i vissa prislägen. *)
Rabatt i
Fabrikat.
|
Uppgifterna
|
Nettoförsälj¬
|
Pris per
|
% af
|
afse försålda
|
ningsvärde
|
1,000 st.
|
brutto¬
|
|
stycken.
|
kr.
|
kr.
|
priset.
|
Priskurantcigarrer.
Bruttoprislägen per 1,000 st.
|
60 kr. och därunder .................
|
2,211,171
|
97,275
|
43'99
|
—
|
80 ......................................
|
3,189,674
|
154,809
|
48'5 3
|
39-3
|
100 ........................................
|
8,750,578
|
540,976
|
61-82
|
38-2
|
120 „ ......................................
|
2,346,967
|
173,095
|
73-7 5
|
38-s
|
150 „ ......................................
|
4,526,546
|
426,431
|
94-3 1
|
37-2
|
Particigarrer.
Nettoprislägen per 1,000 st.
|
32 to kr. och därunder................
|
389,500
|
11,418
|
29-31
|
—
|
32-* o—42 kr............................
|
521,300
|
18,523
|
35-5 3
|
—
|
42—56 „ ............................
|
663,125
|
32,444
|
48-9 3
|
—
|
56 — 70 „ ............................
|
141,750
|
8,135
|
57-3»
|
—
|
70-85 „ ..........................
|
694,200
|
58,854
|
84-7 8
|
—
|
Cigarr cigarr etter.
Bruttoprislägen per 1,000 st.
30 kr. och därunder..............
|
.......... 2,473,070
|
55,072
|
22-27
|
—
|
BO „ .................................
|
......... 14,732,309
|
411,283
|
279 2
|
44-2
|
60 ., .................................
|
.......... 15,056,967
|
557,450
|
37-02
|
38-3
|
Gifvetvis måste tablåns siffror upptagas med en viss försiktighet,
då de endast beröra en mindre del af de faktiskt under året försålda
’) Tablåns siffror hänföra sig till 3i2’i proc. af de cigarrer och till 42'i proc. af de cigarr¬
cigarretter, som försålts af de af utredningen berörda fabrikerna.
FÖRSÄLJNINGEN.
87
kvantiteterna. Emellertid torde de anförda summorna gifva någon väg¬
ledning för bedömande af frågan om förhållandet mellan brutto- och
nettopris inom denna fabrikationsgren. I detta fall visa siffrorna onek¬
ligen en nära öfverensstämmelse, i det att flertalet i tabellens sista
kolumn anförda tal gifva vid handen, att den genomsnittliga rabatten,
d. v. s. skillnaden mellan brutto- och nettopris, uttryckt i procent af det
förstnämnda, rörde sig mellan gränssiffrorna 37'2 och 44‘2 proc.
Af cigarrettproduktionen försåldes 186,355,501 st. till ett samman- Cigarretter.
lagdt nettopris af 2,578,162 kr., hvilket utgör en genomsnittssumma
per 1,000 st. af 13-83 kr. Af tablån här nedan framgår, hur försälj¬
ningen fördelade sig på olika prislägen.
Cigarrettförsäljningens fördelning på olika nettoprislägen. ')
|
|
Försålda
|
stycken.
|
|
Nettoförsäljningsvärde
lrr
|
|
Nettoprislägen
per 1,000 st.
|
Med mun¬
stycke.
|
Utan mun¬
stycke.
|
Tillsammans.
|
Med mun¬
stycke.
|
Utan mun¬
stycke.
|
Summa.
|
Per
1,000 st.
|
7 kr. och därunder
|
1,047.440
|
605,000
|
1,652,440
|
6,847
|
4,235
|
11.082
|
&71
|
7 >
|
— 12
|
5,504,110
|
3,770,510
|
9,364,620
|
51,672
|
36,430
|
88,102
|
9i,
|
12 .
|
— 14
|
33,040,530
|
38,335,000
|
72,275,530
|
446,395
|
536,411
|
982.806
|
13 so
|
14 »
|
— 18
|
85,531,365
|
10,606,735
|
96,228,100
|
1,250,243
|
157,725
|
1.407,968
|
14'63
|
18 v
|
— 20
|
400,250
|
452,500
|
852,750
|
7,588
|
8,260
|
15.857
|
l&so
|
20 v
|
- 25
|
135,010
|
23,000
|
158,910
|
3,012
|
480
|
3,492
|
21-97
|
25 »
|
— 30
|
54,000
|
106,000
|
160,000
|
1,540
|
2,940
|
. 4,489
|
28o6
|
30 »
|
och däröfver
|
48,000
|
47,000
|
95,000
|
1,440
|
1,418
|
2858
|
30‘o 8
|
|
Summa 126,751,605
|
54,035,745
|
180,787,350
|
1,768,746
|
747,908
|
2,516,654
|
13 92 !)
|
Liksom af motsvarande uppgifter angående tillverkningen (jfr sid. 81),
framgår äfven af tabellens siffror, att den vida öfvervägande delen också
af alla försålda cigarretter tillhörde samma priskategori. Priset för 95-o
proc. af samtliga försålda cigarretter befanns således ligga mellan medel-
’) Tablåns siffror hänföra sig till 97'<) proc. af de cigarretter, som försålts af de af utredningen
berörda fabrikerna.
2) Att denna siffra är något högre än genomsnittssumman — 13'8 3 — förklaras däraf, att
det material, som vid tablåns uppgörande undantagits från bearbetning, afsett cigarretter i de
billigaste prislägena,
88
FABRIKSINDUSTRIEN.
Röktobak.
Tuggtobak.
prisgränserna 13'60 och 14'63 kr. per 1,000 st. Detaljpriset för samt¬
liga dessa cigarretter torde hafva utgjort 3 öre per st., hvadan så¬
lunda med stor sannolikhet kan antagas, att flertalet al de svenska cigar¬
retterna af den konsumerande allmänheten inköptes till ett styckepris
af 3 öre. 0
Den försålda röktobakens kvantitet uppgick till 307,940 kg., represen¬
terande ett nettoförsäljningsvärde af 785,860 kr. eller 2'5 5 per kg. Därvid
framgår af öfriga uppgifter, sammanställda här nedan, att de röktobaks-
sorter, livilka tillverkades i största kvantitet, (se sid. 81) nämligen »Shag»
och »Cbandeloupe», nådde sinsemellan ungefärligen samma försäljnings¬
pris eller resp. 2'40 och 2'4l kr. per kg., samt att alla i tablån upp¬
tagna sorter voro något billigare än medelpriset för all försåld kardus¬
tobak. Att detta sålunda blifvit jämförelsevis högre torde bero på att
åtskilliga, i mindre kvantiteter försålda fabrikat nådde ett pris, väsentligt
öfverstigande genomsnittspriset.
De viktigaste röktobaks fabrikatens nettoförsäljningspris.2)
Uppgifterna Nottoförsälj- Pris
Fabrikat. afse försålda ningsvärde per kg.
kg. kr. kr.
Sliag........................... 36,864 88,301 2'4 o
Cbandeloupe .............. 42,566 102,533 2'4l
Ärligt oeli godt............ 42,661 78,043 1'83
Skuren Virginia............ 26,173 59,283 2'27
Mossros .................. 14,290 35,020 2'45
Af tuggtobak försåldes 604,002 kg. till ett nettoförsäljningsvärde
af 2,084,875 kr. eller 3‘4 5 kr. per kg. Äfven för detta fabrikats vid¬
kommande meddelas å nästa sida närmare uppgifter angående priset för
några af de allmännast gängse kvaliteterna.
‘) Jfr sid. 316. Till jämförelse må meddelas, all cigarrettens karaktär af billig mass¬
artikel äfven kan iakttagas inom andra länders cigarrettproduktion. Mer än "/<> af alla i Tyskland
under finansåret 1907 — 1908 tillverkade cigarretter betingade t. o. in. ett detaljpris af endast högst
15 Mark per 1,000 st., och försåldes till 1 å l'B Pfg. pr st. (»Vierteljahrshefte» 1908, 111, ss. 92—3).
Dctaljbandlarförtjänstcn på denna vara synes vara betydligt större i Sverige (jfr ss 312 IT).
2) Tablåns siffror hänföra sig till 52'8 proc. af den utaf de här berörda fabrikerna försålda
kvantiteten.
FÖRSÄLJNINGEN.
89
De viktigaste tuggtobakssorternas nettoförsäljning spris. ')
Fabrikat.
|
Upp¬
gifterna
afse
|
Netto¬
försälj¬
nings-
|
Pris
per
|
Fabrikat.
|
Upp-
gifterna
afse
|
Netto¬
försälj¬
nings-
|
Pris
per
|
Norsk mil lana ...
|
försålda
kg.
170,269
|
värde
• kr.
561,721
|
kg-
kr.
3'30
|
Transport
|
försålda
kg.
392,918
|
värde
kr.
1,269,091
|
k£-
kr.
|
d:o 2:a .....
|
6,306
|
20,506
|
3*2 5
|
Swealsent ............
|
14,076
|
73,054
|
5*19
|
Negrohead Urna ...
|
141,123
|
464,287
|
3'2»
|
Nalurelle ..............
|
7,978
|
51,897
|
6-51
|
Rök stång ............
|
37,793
|
106,790
|
2'83
|
Piccanelle
|
7,960
|
47,789
|
6-oo
|
Svensk Tull, finsp____
|
8,712
|
36,481
|
4'19
|
Twist ................
|
7,633
|
52,514
|
6 88
|
d:o grofsp....
|
15,981
|
32,113
|
2-o 1
|
Gottlands tjockrull
|
4,328
|
13,928
|
3'22
|
Bladtobak, ljus......
|
12,734
|
47,193
|
3*7 1
|
Öfriga, ej specificer.
|
3,220
|
15,606
|
4'85
|
Transport
|
392,918
|
1,269,091
|
|
Summa
|
_ 438,113
|
1,523,879
|
3'4S
|
Såsom tabellens siffror visa, försåldes de båda viktigaste fabrikaten,
»Norsk ruff» och »Negrohead» till ett genomsnittspris af 3‘2 5 å 3-3 0 kr.
per kg. samt »Rökstång» till 2‘8 3 kr., medan flertalet öfriga sorter
nådde ett ofta väsentligt högre pris.
Ehuru det år 1908 i de af utredningen berörda fabriker tillverkade
snuset, såsom tidigare påpekats, täckte mer än af hela tobaksfabrika-
tionens vikt, omfattade dess försäljningssumma icke mer än knappt 4/io
af motsvarande! tal för hela den motsvarande tobakstillverkningen. Också
var snuset det ifråga om viktkvantitet billigaste al alla tobaksfabrikaten.
Medan genom en jämförelse af tidigare anförda siffror framgår, att
cigarrerna uppnådde ett genomsnittligt nettoförsäljningspris åt
12'07 kr., cigarrcigarretterna af 10'86 kr., cigarretterna ad 11'82,
röktobaken af 2'55 kr. och tuggtobaken af 3‘45 kr., allt per kg.,
så kostade, vid försäljning från fabrikerna, 1 k’g. snus icke mer än
1*39 kr.
Af den försålda snuskvantiteten kommo 3,575,785 kg. på de rena
snusfabrikerna och 2,033,190 kg. på öfriga fabriker. De förra uppgåfvo
ett nettoförsäljningsvärde af 5,128,754 kr., do senare af 2,643,023 eller
resp. 1'4 3 och 1 •30 kr. per kg., hvaraf sålunda framgår, att snusfabrikerna
nådde ett något högre pris för sin vara än öfriga firmor.
En mera detaljerad uppgift rörande det för olika snusfabrikat
betingade medelpriset lämnas af omstående tablå.
') Tablåns siffror omfatta 72'0 proc. af den utaf de bär berörda fabrikerna försålda kvantiteten.
12
Snus.
90
FABRIKSINDUSTRIEN.
De viktigaste snus/abrikaternas nettoförsäljningspris. ’)
|
|
Uppgifterna
|
Nettoförsälj-
|
Pris
|
Fabrikat.
|
försålda
|
ningsvärde
|
per kg.
|
|
|
kg-
|
kr.
|
kr.
|
Ljust finmalet N:o
|
1 ..................
|
868,840
|
1,130,342
|
1’30
|
»* » >>
|
2 ...............
|
264,275
|
293,658
|
In
|
»» >> >>
|
3 ..................
|
165,221
|
164,755
|
0-9 9
|
„ grofmalet .,
|
1 .................
|
289,970
|
433,816
|
1-50
|
*> >» **
|
2 .................
|
24,821
|
30,955
|
1-25
|
Mörkt N:o 1 ......
|
|
15,565
|
18,173
|
1*1 7
|
„ „ 2 .......
|
|
119,981
|
134,275
|
1*12
|
„ „ 3 ........
|
|
13,944
|
14,584
|
1-05
|
Göteborgs finmalet
|
l:a sort .........
|
285,242
|
432,729
|
1-52
|
»* »»
|
2:a „ ............
|
53,996
|
68,212
|
1*26
|
„ mörkt med lukt Gåsört
|
12,400
|
19,840
|
1-60
|
•> »» >»
|
„ 2:a „ ...
|
9,374
|
13,466
|
1-44
|
„ ljust
|
i» Ua ,, ...
|
13,890
|
20,983
|
1*51
|
Jönköpings ...........
|
|
110,442
|
121,446
|
1*10
|
Karlshamns ...........
|
|
178,468
|
294,875
|
1*6 5
|
Kalmar rapé ........
|
|
84,544
|
184,122
|
2'18
|
Norrköpings rapa ..
|
|
66,376
|
193,170
|
2-91
|
Grofmalet utan lukt
|
|
26,883
|
34,703
|
1-29
|
Finmalet utan lukt
|
|
38,333
|
48,649
|
1-27
|
Andra slag ..........
|
|
92,260
|
151,759
|
1*6 4
|
|
Summa
|
2,734,826
|
3,804,512
|
l'3tt
|
Tablån, hvilken i fråga om fabrikat är utförligare specificerad
än tablån angående tillverkningen å sid. 83, visar, att af det röda snnset,
det viktigaste fabrikatet, nämligen kvaliteten n:r 1, betingade ett pris
af T3 o kr. per kg. I genomsnitt kostade allt ljust finmalet snus 1'2 2
kr. per kg. Lokalsnussorterna voro däremot så godt som utan undantag
dyrare. Det viktigaste af dessa fabrikat, nämligen Göteborgssnuset, be¬
tingade ett medelpris af 1’48 per kg., och åtskilliga af hithörande sorter
nådde pris, öfverstigande 2 kr. per kg.
J) Tablåns siffror omfatta 48'8 proc. af den under året från af utredningen berörda fabriker
försålda kvantiteten. Tyvärr har det ej varit möjligt att vid uppgörande af denna tablå taga
hänsyn till den ökning i pris, som vederbörande fabrikanter betingat sig, när snuset af dem försålts
paketeradt i skilda viktkvantiteter. Uppgifter härom hafva nämligen icke förelegat.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
91
4. Tid tillverkningen förbrukad råtobak.
En af de största svårigheter, som mött vid bearbetning af det
från tobaksfabrikanterna till utredningen insända materialet, har föror¬
sakats däraf, att de meddelade uppgifterna ofta varit i ett eller flere
hänseenden ofullständiga. Då likväl de af utredningen för offentlig¬
görande afsedda siffrorna, såvidt möjligt, borde i de flesta enskildheter
omfatta alla i redogörelsen berörda fabriker, har i främsta rummet för¬
sökts att genom skriftväxling komplettera förefintliga ofullständigbeter.
På sådant sätt har emellertid endast en del af åberopade bristfalligheter
kunnat undanrödjas. Orsaken härtill samt öfverhufvud till att materialet
i åtskilliga afseenden kommit att förete luckor torde förnämligast vara
att söka i det förhållandet, att vissa af de uppgifter, som af tobaks¬
fabrikanterna infordrats antingen alls ej kunnat af dem besvaras eller
ock åtminstone icke kunnat tillfredsställande utredas, utan ett högst af-
sevärdt arbete.
I all synnerhet gäller detta flertalet af de detalj upplysningar, som
begärts angående den vid tillverkningen förbrukade råtobakens vikt och
värde. Ett stort antal fabrikanter synas icke hafva haft sin fabriks-
bokföring så anordnad, att det varit dem möjligt att angifva eller beräkna
råtobaksåtgången specifikt ens för hvarje tobaksfabrikat, där fabrikens
tillverkning varit blandad, eller för olika kvaliteter af samma fabrikat,
vare sig det gällt blandade eller specialfabrikers tillverkning. Emellertid
hafva uppgifter i förstnämnda afseende, således angående resp. fabrikers
totalförbrukning af råtobak för framställande af ett visst fabrikat —
cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter, rök- eller tuggtobak, snus —
meddelats af ett så stort antal fabriker, att rörande detta förhållande
jämförelsevis fullt tillförlitliga siffror kunnat beräknas, med hvilkas
ledning de för hela den af utredningen berörda fabriksindustrien med¬
delade tal (tab. 0) kunnat approximera^. Vid samtliga dessa siffrors be¬
räknande hafva likväl särskilda, kontrollerande undersökningar af utred¬
ningens ledare verkställts hos ett flertal fabriker, hvarvid fabriksledningen
biträdt med största tillmötesgående och beredvillighet. Det torde under
sådana omständigheter icke utan fog kunna antagas, att de i det följande
rörande vid rikets tobaksfabrikation förbrukad råtobak meddelade upp¬
gifterna icke mycket skilja sig från de exakta beloppen.
92
FABRIKSINDUSTRIEN.
Hvad åter beträffar vikt oeli värde å olika kvaliteter af den
till ett visst fabrikat förbrukade råtobaken, så hafva de tillgängliga upp¬
gifterna i detta fall varit sparsammare. De skola därför bär nedan
meddelas endast under samtidigt angifvande af den kvantitet de afse.
Råtobakens Tab. 9 å nästa sida meddelar ett sammandrag af uppgifterna an-
a) Nettoför- gående den vid fabrikation af olika tobaksfabrikat förbrukade råtobakens
brukningen. vikt. Till där anförda siffror förtjäna emellertid följande anmärkningar
att göras.
Vid tillverkning af cigarrer, cigarrcigarretter och tuggtobak samt
äfven i någon mindre del vid cigarrettfabrikationen går en viss kvantitet
af råvaran förlorad, under det att en annan del afskiljes såsom för
annan fabrikation nyttigt affall. Dylikt affall kommer åter till använd¬
ning förnämligast vid fabrikation af röktobak samt snus. I tab. 9 äro
de anförda råtobakskvantiteterna angifna med det belopp, hvarmed de ingå
i den färdiga varan, hvadan således för cigarr-, cigarrett- och tuggtobaks-
tillverkningens vidkommande frånräknats allt vid fabrikationen upp¬
kommande nyttigt affall, men för röktobaks- och snustillverkningen in¬
beräknats den såsom affall angifna råtobakskvantiteten. Däremot hafva
de för cigarr- och röktobaks- äfvensom cigarrettfabrikationen angifna rå-
tobaksmängderna icke minskats med den del af råvaran, som vid tillverk¬
ningen går helt förlorad, utan att sedermera i regel kunna komma till
någon användning. Tabellens siffror afse sålunda att angifva den exakta
råtobaksåtgången — nettoförbrukningen — vid fabrikationen så nära
som med hjälp af tillgängliga uppgifter varit möjligt.
Af hela den i de af utredningen berörda fabrikerna förbrukade rå¬
tobakskvantiteten, uppgående till 4,652,111 kg., kom närmare 2/3 eller 65’1
proc. på snusfabrikationen, 13*7 proc. på tillverkningen af cigarrer och
cigarrcigarretter, 10’6 på tuggtobaks-, 6-5 på röktobaks- och 4'1 proc.
på cigarrettproduktionen.
Större delen af den vid tobaksfabrikerna förbrukade råvaran var
af utländskt ursprung. Såsom tablån å sid. 94 visar, kom nämligen
icke mindre än 86’4 proc. af råtobaken på utländsk och endast 13‘6
proc. på svensk vara. Likväl uppvisade fördelningen i detta afseende
jämförelsevis stora skiljaktigheter mellan de olika fabrikaten. Sålunda
användes vid cigarrettfabrikationen uteslutande tobak af utländskt ur¬
sprung, medan vid tillverkningen af röktobak den svenska tobaken ut¬
gjorde närmare 8/io eller 29'8 proc. af råvarans vikt. Närmast likartad
cigarrettillverkningen var i detta afseende tuggtobaksfabrikationon, vid
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
93
Tab. 9. Den förbrukade råtobakens vikt (nettokvantitet) vid den af utredningen
berörda tillverkningen (fabriksindustrien). ’)
Fabrikat.
|
Tillverk¬
ningens
vikt
kg.
|
Förbrukad råto
Utländsk , Svensk
|
mk.
—
Summa |
|
vikt
kg.
|
vikt
kg.
|
vikt
kg.
|
Cigarrer.................................
|
388,767
|
351,214
|
52,480
|
403,694
|
Cigarrcigarretter .....................
|
225,901
|
190,263
|
40,919
|
231,1H2 1
|
Cigarretter..............................
|
228,233
|
190,196
|
-
|
190,196
|
Röktobak ..............................
|
303,499
|
212,590
|
90,380
|
302,970
|
Tuggtobak.............................
|
610,972
|
476,351
|
16,400
|
492,731
|
Snus ....................................
|
5,583,292
|
2,599,410
|
431,908
|
3,031,318
|
Summa 7,340,664
|
4,020,024
|
632,0H 7
|
4,652,111
|
') För möjliggörande af en öfverblick af råtobaksförbrukningen inom hela fabriksindustrien,
har med stöd af tab. 9 samt eljes i detta k a] idel ocli i det föregående lämnade uppgifter beräknats
råtobaksåtgfingen (netto) äfven inom den af utredningen ej berörda delen af fabriksindustrien
(omfattande de under (1)—(4) å sid. 68 angifna fabrikerna). Resultatet af denna beräkning med¬
delas i nedanstående tabell, där jämväl siffrorna från tab. 9 upprepats. Rörande råtobaksåtgången
inom handtverk och hemindustri, se sid. 243 noten.
Tab. 10. Vid 1908 års tobaksproduktion (fabriksindustrien) förbrukad rätobak (netto).
|
Åt utredningen berörda
fabriker.
|
Af utredningen ej
berörda fabriker.
|
Hela fabriksindustrien.
|
Tobaksfabrikat.
|
Utländsk
kg.
|
Svensk
kg.
|
Summa
kg.
|
Utländsk
kg.
|
Svensk
kg-
|
Summa
kg.
|
Utländsk Svensk
kg- kg.
|
Summa
kg.
|
Cigarrer och cigarr¬
cigarretter .....
|
541,477
|
93,399
|
634,876
|
59,862
|
10,316
|
70,178
|
601,339
|
103,715
|
705,054
|
Cigarretter .........
|
190,196
|
—
|
190,196
|
2,209
|
—
|
2,209
|
192,405
|
—
|
192,405
|
Röktobak ............
|
212,590
|
90,380
|
302,970
|
—
|
—
|
-
|
212,590
|
90,380
|
302,970
|
Tuggtobak .........
|
476,351
|
16,400
|
492,751
|
—
|
—
|
—
|
476,351
|
16,400
|
492,751
|
Snus ..................
|
2,599,410
|
431,908
|
3,031,318
|
38,949
|
6,446
|
45,395
|
2,638,359
|
438,354
|
3,076,713
|
Summa 4,020,024
|
632,08^4,652,111
|
101,020
|
16,762
|
117,782
|
4,121,044
|
648,84^4,769,893
|
94
FABRIKSINDUSTRIEN.
b) Bruttoför¬
brukning.
hvilken så godt som all använd tobak eller 96'7 proc. var utländsk vara.
För öfriga produktionsgrenar uppgick motsvarande siffra till mellan 80
och 90 proc., och utgjorde sålunda den förbrukade utländska råtobaken
vid tillverkningen al cigarrer, snus och cigarrcigarretter resp. 87'0,
85*ö och 82;3 proc. af råvarans vikt.
Den förbrukade råtobakens fördelning på utländsk och svensk rara.
|
Utländska
|
Svenska
|
|
råtobakens vikt i proc.
|
af hela viktmängdi
|
Cigarrer................. ...
|
........ 87-o
|
13-o
|
Cigarrcigarretter ..........
|
........ 82-s
|
17-7
|
Cigarretter..................
|
........ 1OO-0
|
—
|
Röktobak ...................
|
....... 7012
|
29-8
|
Tuggtobak....................
|
....... 98*7
|
3-3
|
Snus ........................
|
|
14-2
|
Hela fabrikationen .....
|
...... 86-4
|
13-6
|
Det förtjänar emellertid härtill och till alla i det följande lämnade
uppgifter angående råtobakens fördelning på utländsk och svensk vara
betonas, att vissa fabriker vid sin fabrikation af alla eller de flesta
fabrikat begagnat sig uteslutande af utländsk råvara. Äfven torde det
böra påpekas, att full visshet ej kunnat nås om, huruvida de af fabri¬
kanterna till utredningen lämnade uppgifterna angående förbrukad svensk
tobak i hvarje fall, såsom frågeformulären afsett, gällt fullt utsvettad
vara, hvadan den totala kvantiteten förbrukad svensk tobak, sådan den
af utredningens siffror angifvits, sannolikt är något för stor.
För ett allsidigt bedömande af råtobaksåtgången vid tobaksfabrika-
tionen torde emellertid icke blott den i den färdiga varan förbrukade
råtobaken, d. v. s. den genom de i det föregående anförda siffror närmare
belysta nettoförbrukningen böra angifvas, utan jämväl någon uppmärk¬
samhet ägnas åt den för fabrikationen af vissa fabrikat nödiga brutto¬
kvantiteten råvara. För ett närmare utrönande af hithörande förhål¬
landen hafva beräkningar verkställts, dels med tillhjälp af i uppgifterna
tillgängligt material, dels ock med stöd af för ändamålet särskildt
vidtagna undersökningar. •
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
95
Den beliöfliga bruttokvantiteten råtobak för den af utredningen
berörda tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter torde hafva uppgått
till 817,086 kg. Häraf uppkom vid fabrikationen 182,210 kg. eller 22'3
proc. för annan tillverkning nyttigt affall, hvadan således återstod en
nettokvantitet å 634,876 kg., motsvarande de i tab. 9 uppförda beloppen.
Af denna sistnämnda kvantitet afgick vid tillverkningen 21,586 kg.
eller 3'4 proc. såsom förlust, hvaraf således följer, att den färdiga varan
skulle erhålla en totalvikt af 613,290 kg., hvilken summa nära öfverens-
stämmer med den i tab. 9 anförda. Sannolikt är förlustprocenten icke
så litet växlande mellan olika företag och inom samma företag mellan
olika varukvaliteter, hvarvid det påpekandet förtjänar göras, att ifråga¬
varande siffra för cigarrtillverkningen säkerligen ställer sig ogvnnsam-
mare än för cigarrcigarrettfabrikationen.
Vid tillverkningen af cigarretter förekommer äfven en liknande
skillnad mellan brutto- och nettoåtgång af råtobak, ehuru af vida mindre
betydenhet. Det har dessutom genom särskild undersökning synts framgå,
att denna afgång endast drabbat ett mindre antal bland fabrikerna
och därvid främst dem, som förfärdigat en större mängd handgjord vara.
Dessa fabriker hafva sålunda under rubriken »nyttigt affall); uppfört till¬
sammans ett belopp af 4,200 kg., motsvarande 2*2 proc. af bruttoåtgången
eller 194,396 kg., med ledning hvaraf nettoförbrukningen beräknats till
det i tab. 9 upptagna belopp 190,196 kg. För hela cigarrettproduktionen
synes det däremot vara regel, att vid maskintillverkningen någon del af
råvaran går helt förlorad. Nämnda förlustprocent har beräknats utgöra
4'0 proc., i det att af nyssnämnda nettokvantitet råtobak i den färdiga
varan ingick 182,588 kg.
Itöktobakstillverkmngen frambringar icke något användbart affall.
1 stället ingår vid denna fabrikation affall från andra tillverkningsgrenar
i den förbrukade råtobaken. Af de 302,970 kg., som i tab. 9 angifvits
såsom för den af utredningen berörda röktobaksfabrikationen förbrukad
råtobak, synas 96,647 kg. eller 31*9 proc. hafva utgjorts af dylikt affall.
Förlustprocenten vid tillverkningen af röktobak är icke af någon betydelse
för den färdiga varans vikt, enär den ersättes af vikten å de ingredienser,
som tillsättas råvaran. I stället har en högst obetydlig öfvervikt för
den färdiga varans vidkommande i detta hänseende kunnat konstateras,
i det att denna enligt tab. 9 uppnådde en totalvikt af 303,499 kg.
Vid tillverkning af tuggtobak, uppkommer för annan fabrikation
användbart affall i en proportion af 19'l proc. af råvarans vikt. Den
vid denna fabrikation använda råtobaken uppnådde nämligen eu bruttovikt
96
FABRIKSINDUSTRIEN.
af 009,086 kg., under det att nettovikten uppgick till 492,751 kg.
Hela denna viktafgång ersiittes emellertid under tillverkningen af ingre¬
dienser, så att den färdiga varan vägde 010,972 kg. eller obetydligt mer
än råvarans bruttovikt.
(SwMStillverkningen öfverensstämmer så tillvida med fabrikationen
af röktobak, att vid denna intet för annan fabrikation användbart affall
uppkommer. I stället begagnas vid denna tillverkning, utom tobaksblad,
i likhet med hvad som är förhållandet vid röktobaksfabrikationen, en del
af det affall, d. v. s. stjälk o. d., som råvaran lämnat vid framställning af
andra tobaksfabrik Huru stor del af den för snustillverkning använda
råvaran, som i genomsnitt utgöres af såsom dylikt affall särskildt be¬
tecknad vara, är emellertid vanskligt att afgöra. Den öfvervägande delen
af snusfabrikationen bedrifves ju, som tidigare nämnts, inom special-
fabriker, där icke någon tillverkning af andra tobaksfabrikat samtidigt
förekommer, och måste dessa företag således inköpa sitt behof af tobaks-
stjiilk från andra inhemska fabriker eller ock, såsom i stor utsträckning
sker, från utlandet. Huruvida den under sådana omständigheter anskaffade
stjälken är att betrakta såsom affall från annan tillverkning eller ej torde
icke alltid vara möjligt att bedöma. De fabrikanter, hvilka lämnat med¬
delande rörande denna omständighet, hafva emellertid uppgifva, att af den
för snustillverkning använda råvaran 12’3 proc. skulle utgöras af sådant
affall, som tillgodogjorts från annan tillverkningsgren. Af den råtobak, som
förbrukats för den af utredningen berörda snusfabrikationen, skulle således
372,852 kg. hafva kommit på denna post. Vid beredningen af snus
tillsättes, i likhet med hvad fallet är vid tuggtobakstillverkningen, så
mycket ingredienser, att den färdiga varans vikt väsentligt öfverstiger
råvarans nettovikt. För snusets vidkommande är denna viktökning högst
betydande, hvilket framgår af de i tab. 9 anförda siffror, som angifva
råvarans nettovikt till 3,031,318 kg. men det färdiga snusets till 5,583,292
kg., eu vikthöjning således af 84-2 proc.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
97
Tab. 11. Till 100 kg. färdig vara förbrukad råtobak.
Fabrikat.
|
kg.
|
Brutto
Dä
utländsk
kg.
|
raf
svensk
kg.
|
Afgår för
nyttigt
affall
kg.
|
Netto
kg.
|
FörlustJ)
kg.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter
|
1331
|
113*5
|
19-0
|
29t
|
103-4
|
3*4
|
Cigarretter ........................
|
85-ä
|
83-5
|
—
|
1-9
|
83-fi
|
4*o
|
Höktobak...........................
|
99-s
|
70-1
|
29-7
|
—
|
99-8
|
—
|
Tuggtobak ........................
|
99-7
|
96-4
|
3-3
|
19-o
|
80-7
|
—
|
Snus.................................
|
54-3
|
46*<>
|
7*7
|
—
|
54*3
|
—
|
Med ledning af här ofvan meddelade uppgifter liar i förestående
tab. 11 beräknats råtobaksförbrukningen per 100 kg. af hvart och ett af
de fem olika hnfvudslagen tobaksfabrikat. Häraf framgår, att för fram¬
ställande af 100 kg. cigarrer åtgår brutto 133' l kg. råvara, under det
att för tillverkning af samma viktmängd snus icke förbrukas mer än
54-3 kg. råtobak. Bruttovikten för såväl vid rök- som tuggtobakstill-
verkningen förbrukad tobak öfverensstämmer på några decimaler när
med den färdiga varans vikt, under det att för framställande af 100 kg.
cigarretter icke åtgår mer tobak än 85’5 kg.
Den utländska tobaken härstammar som bekant från ett stort antal
olika ursprungsländer och är af synnerligen skiftande kvalitet.
*) Till förlustprocenten bär hänsyn tagits endast inom de fabrikationsgrenar, där den är
af betydelse för den färdiga varans vikt.
Olika slag
af utländsk
råtobak.
13
98
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tub. 12. Specifikation af viss del af den rätobak (brutto), som förbrukats vid
den af utredningen berörda tillverkningen af cigarrer och
eigarreigarretter (fabriksindustrien).')
Tobakssort.
|
Vikt
kg-
|
%
|
Tobakssort.
|
Vikt
kg-
|
%
|
j Täckblad.
|
|
|
Transport
|
346,760
|
|
Sumatra ...........................
|
128,995
|
79‘U
|
Havanna ...........................
|
251
|
0-1
|
Java ................................
|
23,439
|
14-5
|
(lulla...............................
|
443
|
0-1
|
| Borneo..............................
|
3,586
|
2*2
|
Utländsk, andra slag .........
|
959
|
0-3
|
1 Seedleaf (amerikansk) .........
|
2,692
|
1-7
|
Summa
|
348,413
|
100'0
|
S:t Felix Brasil..................
|
462
|
0-3
|
|
|
|
Havanna...........................
|
55
|
o-l
|
|
|
|
Utländsk, andra slag
|
2,172
|
1-3
|
Inlaga.
|
|
|
Summa
|
161,401
|
100-o
|
S:t Felix Brasil..................
|
82,452
|
33-7
|
Omblad.
|
|
|
Svensk.............................
|
46,532
|
19-o
|
Java.................................
|
180,835
|
51'!!
|
Afskar (äfven Cuttings) .....
|
44,277
|
18-4
|
Svensk ..............................
|
32,080
|
9-2
|
Havanna .........................
|
37,160
|
15-2
|
S:t Felix Brasil..................
|
29,795
|
8-6
|
Yara (Cuba) .....................
|
8,269
|
3'4
|
Domingo ...........................
|
29,540
|
8-4
|
Java.................................
|
6,678
|
2-7
|
Sumatra ...........................
|
28,963
|
8-3
|
Maturin (amerikansk) ........
|
5,287
|
2-2
|
Borneo..............................
|
19,579
|
5*g
|
Mexico..............................
|
4,867
|
2-o
|
Seedleaf (amerikansk).........
|
17,622
|
5’i
|
Cuba.................................
|
3,277
|
1-3
|
Holländsk ........................
|
5,987
|
1-7
|
Porto-Rico .......................
|
1,270
|
0-3
|
|
1,337
|
0-4
|
Utländsk, andra slag ......
|
4,666
|
1-9
|
Carmen ...........................
|
1,022
|
0-3
|
Summa
|
244,735
|
100'o
|
Transport
|
346,760
|
|
Tillsammans
|
754,549
|
—
|
De viktigaste produktionsorterna för de bättre tobakssorterna äro: Nord¬
amerika: Virginia, Maryland (Bay), Kentucky, Ohio, Florida, Nordstaterna (Seedleaf);
Sydamerika: Brasilien (S:t Felix, Rio firande, Mangote), Venezuela (Varinas),
Kolumbia (Carmen); Vestindien: Gula (Havanna,2) Yara, Gibara), St. Domingo, Haiti,
Mexiko, Portorico; Ostasien: Sumatras nordkust, Borneo, Celeber, Java, Philippinerna
(Manila), Mellersta Kina; Vestasien och Sydeuropa: Macedonien, Mindre Asien,
Samos och andra öar (alla dessa tobakssorter gå under beteckningen »turkisk»),
*) Tabellens siffror hänföra sig till s/io (brutto) af den råtobak, som förbrukats inom den
af utredningen berörda cigarrproduktionen (fabriksindustrien).
2) Havannatobaken fås från omgifningarna af städerna Havanna och Pinar del Rio samt
landskapet Vuelta Abajo.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
99
T/i es.su Ii eu och Peloponnesos (grekisk). Världsskörden af tobak beräknades år 1902
till omkr. 900 milj. kg., hvaraf Förenta staterna producerade 370 milj. kg. på 4,200
kvkm. Europa har sedan ett tjugutal år icke nått högre än till omkr. 200
milj. kg. eller något mer än det belopp, hvartill. Brittiska Indiens skörd uppskattas.
Bland de europeiska staterna uppgår skörden i Österrike-Ungern årligen till omkr.
60 å 70 milj. kg., i Ryssland till 50 å 60 milj., i Tyskland till 30 å 40 milj. kg.
Turkiets skörd lär belöpa sig till 30 å 40 milj. kg. årligen — i Egypten är tobaks¬
odling förbjuden på grund af en förordning den 25 juni 1890. (Om den svenska
tobaksodlingen, se sidd. 253—266).
I ett af de till fabrikanterna utsända frågeformulären (form. A 3) hade
uppgifter infordrats rörande den utländska råvarans fördelning på vissa
hufvudkvaliteter. De enligt detta formulär meddelade uppgifterna hafva
visserligen företett betydande ojämnheter, enär icke få fabrikanter ansett
denna fråga vara af allt för konfidentiell natur för att kunna besvaras.
Det inkomna materialet har likväl i allmänhet varit någorlunda tillräckligt,
hvadan en bearbetning däraf verkställts, och gäller om dess resultat,
att det torde få anses gifva en jämförelsevis riktig föreställning om de
här berörda förhållandena i afseende å flertalet tillverkningsgrenar.
Den största mängden olika tobakskvaliteter komma till användning-
vid ch/arrfäbrikationen. Förestående tab. 12 gifver en sammanställning
af i detta afseende utredningen meddelade uppgifter.
Tabellens siffror hänföra sig till omkr. !n) af den tobak (brutto¬
kvantitet), som -förbrukats vid den af utredningen berörda cigarrproduk¬
tionen. Dess uppgifter angående åtgången af svensk tobak förefalla låga,
jämförda med de för hela ifrågavarande fabrikation tidigare anförda
siffrorna. Förklaringen härtill torde närmast vara att söka i den omstän¬
digheten, att bland de fabriker, från h vilka specificerade uppgifter i här
förevarande afseende ej influtit, flertalet vid sin cigarrtillverkning användt
svensk vara i ej obetydligt större proportion än riksmedeltalet angifver.
Tabellen visar eljes, att 46‘2 proc. af tobaken åtgick till om¬
blad, 32-4 till inlaga och återstoden eller 21*4 proc. till täckblad.
Af den för sistnämnda ändamål begagnade tobaken utgjordes den öfver¬
vägande delen eller 79"9 proc. af »Sumatra», under det att på kvali¬
teten »Java» kom 14-5 proc. Till omblad användes åter »Java» i
större utsträckning än någon annan tobak, i det att åtgången däraf
uppgick till 51'9 proc. af den förbrukade tobaken. »St. Felix Brasil»,
»Domingo» och »Sumatra» voro eljes de till omblad oftast begagnade
utländska kvaliteterna: de ingingo med hvardera 8 å 9 proc. af hela
tobakskvantiteten. Till inlagan användes mest »St. Felix Brasil» — 33-7
proc. —, därnäst afskär (»Cuttings») och »Havanna» — i proportioner
om resp. 18‘l och 15-2 proc. Inalles förekommo i tabellen namngifna
100
FABRIKSINDUSTRIEN.
icke mindre än 15 olika sorter af vid denna fabrikation förbrukad
utländsk tobak, hvarvid helt visst inom hvarje sort förekommo ett be¬
tydande antal kvaliteter af olika värden.
Nedanstående tablå gifver hithörande upplysningar angående den
förbrukade råtobaken inom <%arretiproduktionen, och omfatta dessa upp-
gifter så godt som hela den använda tobakskvantiteten, hvilken, såsom
tidigare antydts, var af uteslutande utländskt ursprung.
Specifikation af den råtobak (brutto), som förbrukats vid den af
utredningen berörda cigarrettillverkningen (fabriksindustrien). *)
Tobakssort.
|
Vikt
kg.
|
%
|
Turkisk ........................
|
................. 170,612
|
89-6
|
Rysk...........................
|
................. 12,616
|
6-6
|
Virginia ......................
|
................. 184
|
o-l
|
Utländsk, andra slag
|
................. 6,087
|
3*7
|
|
Summa 190,399
|
100<>
|
Största delen, 9/i0 eller 89'6 proc., af cigarrettobaken var således
turkisk vara. Därjämte användes utom turkisk tobak en mindre be¬
tydande kvantitet rysk samt en försvinnande post amerikansk (»virginia»)
tobak. Under »anära slag», dit sannolikt förts den grekiska tobaken,
upptogos icke mer än 3‘7 proc. af totalkvantiteten.
För röÄtobakstillverkningen föreligga uppgifter i nu nämnda hän¬
seende rörande omkr. hälften af råvaran, och kommo däraf på den ut¬
ländska tobaken de viktmängder som framgå af tablån å sid. 101.
Denna visar, att 30'4 proc. af den använda utländska tobaken ut¬
gjordes af »grekisk» och 28'4 proc. af »Virginia», under det att »Ohio»
kom i tredje rummet med 9'8 proc.
Uppgifter rörande de vid den af utredningen berörda tuggtobaks-
tillverkningen använda tobakssorter föreligga för omkring 3/i af den ut¬
ländska råvaran. Däraf framgår, att den vida öfvervägande delen eller
92 proc. utgjordes af »Kentucky» samt att utom denna kvalitet endast
»Virginia» synes hafva kommit till användning.
J) Tablåns siffror hänföra sig till 98 proc. af den råtobak (brutto) som förbrukats inom
den af utredningen berörda cigarrett produktionen (fabriksindustrien).
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
101
Specifikation af viss del af den utländska råtobak (brutto) som förbrukats
vid den af utredningen berörda röktobakstillverkningen.1)
Tobakssort.
|
Vikt
kg-
|
°o
|
Grekisk......................................
|
. 39,011
|
30-t
|
Virginia ...................................
|
. 30,382
|
28-4
|
Ohio .........................................
|
. 12,538
|
9-8
|
Kina ........................................
|
6,930
|
5*4
|
Kentucky ..................................
|
5,572
|
4*3
|
Maryland............................ ......
|
1,033
|
o-s
|
Java ......................................
|
381
|
0*3
|
Porto-Rico ...............................
|
190
|
0*2
|
Utländsk, andra slag (stjälk) --------
|
.. 26,181
|
20-4
|
Summa 128218
|
100o
|
För smtsfabrikationens vidkommande hafva hithörande uppgifter
sammanställts i nedanstående tablå. Som synes, omfatta siffrorna något
mer än B/io af hela den under år 1908 i de af utredningen berörda fabri¬
kerna förbrukade råtobaksmängden. Af den sålunda redovisade kvanti¬
teten utgjordes 62 proc. af »Kentucky»- och 19 proc. af »Virginia»-tobak
samt 6 proc. af annan utländsk tobak, under det att 13 proc. bestod af
svensk tobak. 55 proc. af här åsyftade tobakskvantitet synes hafva
utgjorts af blad och återstoden af stjälk.
Specifikation af viss del af den råtobak (brutto), som förbrukats vid
den af utredningen berörda snusproduktionen (fabriksindustrien).*)
Tobakssort.
|
Blad
|
Stjälk
|
Tillsammans
|
|
kg-
|
kg.
|
kg.
|
%
|
Kentucky ....................
|
............... 608,272
|
544,044
|
1,152,316
|
61-8
|
Virginia .......................
|
................ 128,870
|
221,297
|
350,167
|
18-s
|
Utländsk, andra slag .....
|
................. —
|
—
|
115,729
|
6-2
|
Summa utländsk ...........
|
................. —
|
—
|
1,618,212
|
86-s
|
Svensk ........................
|
................ 224,771
|
21,930
|
246,701
|
13-2
|
|
Summa —
|
—
|
1,864,913
|
lOOo
|
’) Tablåns siffror hänföra sig till omkr. hälften (brutto) af den utländska råtobak, som för¬
brukats inom den af utredningen berörda röktobnksproduktionen (omfattande landets hela produk¬
tion af detta fabrikat).
2) Tablåns siffror hänföra sig till något mer än “/ro (brutto) af den råtobak, som för¬
brukats inom den af utredningen berörda snusproduktionen (fabriksindustrien).
102
FABRIKSINDUSTRIEN.
Beräknas med ledning af förestående siffror och under antagande
af att den för hvarje tillverkningsgren angifna fördelningen af tobaks-
kvaliteter är i hufvudsak likartad inom rikets hela fabriksproduktion af
resp. tobaksfabrik åt, erhålles för denna fabrikation år 1908 de i nedan¬
stående tablå anförda, approximativa siffror. De angifva, hur den ut¬
ländska råvaran fördelade sig på olika ursprungsländer. De i denna
tablå meddelade kvantiteterna afse bruttomängd förbrukad vara, hvarvid
således, såsom af den tidigare framställningen framgår, en dubbelräkning
understundom förekommit. Jämföres totalsiffran i nedanstående tablå,
4,292,000 kg., med den i tab. 13 såsom förbrukad bruttokvantitet ut¬
ländsk råvara uppgifna siffran 4,292,518, finner man, att dessa båda
summor stå i en synnerligen nära öfverensstämmelse med hvarandra.
Ben vid rikets tobakstillverkning år 1908 (fabriksindustrien) förbrukade
utländska råtobakens fördelning på olika produktionsländer
(approximativa siffror).
Kg. Kg.
Amerikas Förenta Stater: Kentucky............... 2,402,000
Virginia .............. 069,000
Öfriga stater ......... 44,000 3,115,000
Ostindien (Sundaöarna) ............................................ 405,000
Turkiet .................................................................. 174,000
Brasilien.................................................................. 122,000
Västindien (Stora Antillerna) .................................... 88,000
Grekland.................................................................. 60,000
Ryssland ...:............................................................ 13,000
Kina........................................................................ 12,000
Ej speeificeradt ...................................................... 303,000
Summa 4.292,000
Den vida öfvervägande delen af den i Sveriges tobaksfabrikation
år 1908 förbrukade utländska råvaran hade således producerats i Ame¬
rikas Förenta Stater. Icke mindre än 72-6 proc. eller nära 3A, af hela
kvantiteten kom från detta land. Af den amerikanska tobaken ut¬
gjordes 77’1 proc. af Kentuckyvara och återstoden hufvudsakligen af
Virginiatobak. Närmast Förenta Staterna kom Ostindien, hvarifrån 9-4
proc. af den utländska råtobaken härstammade.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
103
Det torde icke vara utan intresse att med dessa siffror jämföra
dem, som i den officiella handelsstatistiken meddelas rörande importerad
oarbetad tobak för motsvarande år. Nedanstående tablå meddelar en
sammanställning af sistnämnda uppgifter.
Importen till Sverige af oarbetad tobak (blad och stjälk) år 1908
(handelsstatistikens siffror).
Kg.
Tyska riket ...................
Amerikas Förenta Stater
|
.............. 2,326,533
.............. 1,155,057
|
Norge..................
|
Transport 4,132,996
....................... 9,235
|
Nederländerna................
|
.............. 303,569
|
Belgien ...............
|
........................ 5,298
|
Storbritannien ...............
|
.............. 179,859
|
Grekland ............
|
........................ 3,568
|
Finland .........................
|
............... 105,928
|
Sundaöarna .........
|
........................ 2,688
|
Turkiet ........................
|
............... 25,344
|
Frankrike ...........
|
........................ 2,642
|
Danmark ... ................
|
............... 18,447
|
Öfriga..................
|
........................ 1,195
|
Ryssland .....................
|
............... 18,259
Transport 4,132,996
|
|
Summa 4,157,622
|
Hvad först denna tablås slutsiffra beträffar, jämförd med den
tidigare i tab. 9 angifna nettokvantiteten under året i de af utredningen
berörda fabriker förbrukad utländsk råtobak, så förete de båda talen eu
nära öfverensstämmelse. Importsiffran är endast omkr. 3vs proc. högre
än utredningens nettosiffra och icke mer än Ov» proc. högre än den för
hela fabriksindustrien beräknade nettosiffran förbrukad utländsk råtobak.
En jämförelse därnäst af de båda sistanförda tablåernas detalj-
siffror — deras totalsummor visa ju en ungefärlig öfverensstämmelse —
är ägnad att belysa, i hvilken relativt ringa grad importstatistikens
uppgifter kunna angifva tobakskvantiteternas ursprungsland, enär dessa
uppgifter ju som bekant endast hänföra sig till den ort, där varans sista
omlastning skett eller hvarifrån den direkt fraktats. Medan fabrikantsiffrorna
(tablån å föregående sida) icke angifvit någon del af den utländska tobaken
såsom tysk vara, upptager importstatistiken icke mindre än 56'0 proc. åt
hela införseln såsom härflytande från Tyskland. Likaså upptaga import¬
siffrorna en betydande import från Nederländerna och Storbritannien, till
hvilken ingen motsvarighet återfinnes i fabrikantuppgifterna. Helt visst
torde den vida öfvervägande delen af den i dessa summor angifna in¬
förseln utgöras af sådan vara, som fraktats hufvudsakligen till angifna
länder, men som där af råtobakshandlande destinerats till svenska af¬
nämare. Importen från England utgjordes sannolikt till största delen
104
FABRIKSINDUSTRIEN.
Råtobakens
pris.
af från engelska tobaksfabrikör försåld stjälk från hufvudsakligen Amerika.
Den direkta importen från Amerika uppgick endast till Vs af den
kvantitet amerikansk tobak, hvilken fabrikanterna uppgåfvo sig hafva
förbrukat, och af den ostindiska varan synes endast en högst obe¬
tydlig del hafva importerats utan anlitande af utländska mellanhänder.
Likartadt torde förhållandet hafva varit med den turkiska och grekiska
tobaken. Importstatistiken upptager dessutom sammanlagdt 133,610 kg.
från grannländerna (Finland, Danmark, Norge) införd vara, hvarom
af fabrikanterna inga uppgifter lämnats. Sannolikt torde denna summa
ingå i de siffror, som af fabrikanterna hänförts till »andra slag» af ut¬
ländsk tobak, eller ock till hufvudsaklig del utgöras af transitovara
(från Danmark amerikansk, från Finland särskildt rysk och turkisk tobak).
Det råtobakspris, som af fabrikanterna betalats, har gifvetvis
varierat betydligt, icke blott mellan olika tillverkningsgrenar, där olika
kraf måst ställas på varans kvalitet, utan ock inom samma produktions¬
gren mellan olika fabrikanter, där en stor mängd omständigheter kunnat
inverka vid åvägabringandet af ett mer eller mindre gynnsamt köp.
Tab. 13. Vikt (brutto) och värde å den råtobak, som förbrukats vid den
af utredningen berörda tobaksproduktionen (fabriksindustrien).
|
Utländsk
|
Svensk
|
Summa
|
vikt
kg.
|
värde
^incl. tull}
kr.
|
pris
per
kg-
excl.
tull
kr.
|
vikt*)
kg.
|
värde
kr.
|
pris
per
kg.
kr.
|
vikt
kg.
|
värde
kr.
|
452,263
244,875
194,396
212,590
588,984
2,599,410
|
1,673,373
797,293
798,968
350,764
1,354,663
3,732,386
|
2*70
2*20 I
3-n
0*06 1
1*3 0
0*44 8)
|
67,284
52,664
90,380
20,102
431,908
|
65,265
38,971
62,362
15,4792)
390,998
|
0'9 7
0*74
0’6 9
0'7 72)
0*9 1
|
519,547
297,539
194,396
302,970
609,086
3,031,318
|
1,738,638
836,264
798,968
413,126
1,370,142
4,123,384
|
|
Cigarretter ..................
|
Tuggtobak ..................
Snus........................
|
Summaj 4,292,518
|
8,707,447
|
I-os 662,338 573,075 \ Ost
|
4,954,856
|
9,280,522
|
0 Se noten å sid. 103.
2) Detta pris torde sannolikt vara för lågt angifvet.
3) Rörande detta pris, se det a sid. 105 härom anförda.
105
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
Sannolikt torde emellertid de på grund af sistnämnda förhållande före¬
kommande skiljaktigheterna mellan de enskilda uppgifterna i allt väsent¬
ligt utjämnas vid beräkning af de för hela den af utredningen berörda
fabriksproduktionen gällande siffrorna, och sålunda torde dessa tal, livilka
återfinnas i förestående tab. 13, med vissa reservationer angifva jämförelse¬
vis exakta genomsnittsvärden. I tabellen angifves råvaran med brutto¬
kvantitet, enär fabrikanternas värdeuppgifter afse denna, hvarjämte total¬
priset för utländsk tobak hänför sig till förtullad, men kilopriset till
oförtullad vara.
En blick på tabellens siffror visar, att den utländska råvaran oför¬
tullad betingade ett genomsnittspris af 1'03 kr., under det att den svenska
tobaken kostade 0‘8 7 kr. per kg. Den senares pris var sålunda endast
16 öre per kg. lägre än den utländska varans.
Det högsta medelpriset nådde den utländska tobak, som användes
för cigarrettfabrikationen, i det att denna — exclusive tull liksom alla
hithörande pris i det följande — kostade 3’it kr. per kg., medan den
billigaste utländska varan inköptes för snusproduktionen och betingade
en medelkostnad af endast 44 öre. Vid beräkning af alla pris för
till snusproduktionen använd råvara bör emellertid anmärkas, att det
anförda medelpriset uppkommit genom en sammanslagning af prisen för
blad och stjälk, men att förstnämnda pris i regel torde vara minst tre
gånger större än det sistnämnda. Ett högt genomsnittspris eller 2‘7 0
kr. per kg. betalades äfven för den utländska cigarrtobaken, medan
den till cigarrcigarretter använda utländska råvaran var något billigare
och icke kostade mer än 2'2 6 kr. per kg. Den tobak af utländskt ur¬
sprung, som användes för röktobaksproduktionen, tillhörde de billigaste
kvaliteterna, i det att den icke betingade högre genomsnittspris än 65
öre per kg., hvaremot tuggtobaken kräfde en vara, som var dubbelt så
dyr — den kostade 1‘3 0 kr. per kg. — men likväl i fråga om prisläge
stod betydligt under den inom cigarrett- och cigarrtillverkningen använda
utländska tobaken.
Det högsta medelpriset för svensk tobak1) betalades af cigarrfabri¬
kanterna för den till cigarrer använda varan, i det att denna betingade
ett pris af 97 öre per kg., medan till cigarrcigarretterna kunde an¬
vändas en betydligt billigare vara, icke uppnående högre pris än 74
öre per kg. I stället förbrukades af snusfabrikanterna svensk tobak
i jämförelsevis högt prisläge: deras råvara af inhemskt ursprung nådde
ett genomsnittspris af 91 öre eller mer än dubbla oförtullade värdet å
‘) Huruvida dessa uppgifter i hvarje fall afsett fullt, svettad tobak, har, såsom tidigare
(se sid. 94) anförts, icke kunnat helt utrönas. Sannolikt har emellertid så ej alltid vant fallet.
14
106
FABRIKSINDUSTRIEN.
den utländska tobak, som ingick i samma fabrikat. Denna betydande
skiljaktighet är emellertid i väsentlig grad beroende på nyssanförda om¬
ständighet rörande den vid snustillverkningen använda råvaran, i det
att af den svenska varan i detta fall hufvudparten utgjordes af blad,
men af den utländska den större delen af stjälk. Den billigaste svenska
varan kom till användning inom röktobakstillverkningen och betingade
Tab. 14. Inköpspris (exel. tull) å vissa utländska tobakskvaliteter. ’)
|
Inköpspris
|
|
Inköpspris
|
|
per kg.
|
|
per kg.
|
|
, kr.
|
|
kr.
|
|
|
c. Inlaga.
|
|
1. Cigarrer och cigarr-
|
|
Havanna .................................
|
2'3S
|
cigarrettor.
|
|
Yara ...................................
|
2-17
|
a. Täckblad.
|
|
Cuba .......................................
|
1-73
|
Borneo ....................................
|
5*62
|
S.t Felix Brasil....................
|
1-18
|
Sumatra .................................
|
5-0 5
|
Mexico ...................................
|
1*03
|
.lava ......................................
|
3-04
|
Cuttings .................................
|
1*03
|
J S:t Felix Brasil ........................
|
2-18
|
Porto Rico ..............................
|
0*9 (i
|
Seedleaf...................................
|
1*05
|
Java .......................................
|
0*93
|
Medelpris ..................
|
4'tis
|
Maturin..................................
|
0*83
|
b. Omblad.
|
|
Medelpris .................
|
1'47
|
] Cuba ......................................
|
2*94
|
II. Cigarretter.
|
|
Havanna .................................
|
2-86
|
Turkisk....................................
|
3*20
|
Mexico ....................................
|
2-3 7
|
Rysk ..:....................................
|
2*2 4
|
1 Sumatra ................................
|
|
|
|
|
|
\ lrgmia...................................
|
|
1 Borneo ...................................
|
1*02
|
Medelpris ..................
|
3'U
|
S:t Felix Brasil.......................
|
1-43
|
|
|
Java .......................................
|
1-35
|
III. Snus.
|
|
Seedleaf..................................
|
1*28
|
Kentucky: blad ........................
|
0*7 4
|
| Holländsk.................................
|
1'00
|
» stjälk .....................
|
0*2 4
|
Carmen ..................................
|
(»•HG
|
Virginia: blad ...........................
|
0*88
|
Domingo ................................
|
0-87
|
» stjälk ......................
|
0*23
|
Medelpris..................
|
1-3S
|
Med e lpris..................
|
0'4«
|
') Namnen å de tobakssorter, som användas i största utsträckning, hafva kursiverats.
Jfr. tab. 12 å sid. 98 samt tablåer å sidd. 100 — 101. Rörande omfattningen af tabellens siffror,
se texten.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
107
ett pris af endast 69 öre per kg. eller ungefär lika mycket som den
till samma fabrikationsgren förbrukade utländska varan. Tuggtobaks-
produktionen intog äfven ifråga om den svenska råvaran en mellan¬
ställning mellan höga och låga pris — det i tabellen angifna priset
synes dock vara något för lågt, enär det snarare bort ungefärligen
sammanfalla med priset på snnstobaken.
Då förestående siffror endast angifva medelpris för inom resp.
fabrikationsgrenar använd utländsk eller svensk råtobak, men den hirra
varan, såsom tidigare omförmälts, tillhandahålles i en stor mängd olika
kvaliteter, torde det äfven vara af intresse att något närmare belysa de
pris, som de skilda tobakssorterna med nedan nämnda undantag betingat.
De i detta afseende föreliggande uppgifterna afse i stort sedt samma
kvantiteter, som förut anförda siffror rörande de olika tobakssorternas
fördelning på olika fabrikat, men torde på grund af materialets beskaffen¬
het kunna gifva en endast någorlunda tillförlitlig vägledning för be¬
dömande af hithörande förhållanden. Förestående tab. 14 afser att med¬
dela en sammanställning af berörda prisuppgifter angående cigarrer och
cigarrcigarretter, cigarretter samt snus — för rök- och tuggtobak före¬
ligga endast högst ofullständiga uppgifter, Indika icke bearbetats — an¬
gifvande den beräknade kostnaden för oförtullad utländsk vara. r)
Som af tabellens siffror framgår, varierade priset högst betydligt
mellan de olika vid cigarrtillverkningen använda tobakssorterna. Den
dyraste tobaken användes till täckblad — den kostade i genomsnitt 4’6 8
kr. per kg. — medan den till omblad och inlaga begagnade tobaken
betingade omkr. V3 af detta pris. Den högsta prisnoteringen för täck¬
bi adsvara nådde den ostindiska, för annan vara däremot den väst¬
indiska tobaken, medan den brasilianska knappast nådde medelpriset
och öfrig vara i regel var betydligt billigare.
Af till andra tobaksfabrikat använd råvara var den turkiska väsentligt
dyrare än all annan, i det att den betingade ett medelpris af 3'2 0 kr.
per kg. Den i så stora kvantiteter importerade Kentucky varan nådde
för den bladkvalitet, som användes till snus ett pris af 0‘ 7 4 2) medan
för den till tuggtobak begagnade varan synes hafva betalats i genomsnitt
omkring 1'30 kr. per kg.
Fn annan med råtobakspriset sammanhängande fråga är spörsmålet
om de fluktuationer i detta pris, som för någon längre följd af år
möjligen kunna iakttagas. Hvad den utländska varan beträffar, hafva
’) Motsvarande förhållanden för den svenska tobakens vidkommande belysas närmare i
kapitlet om den inhemska tobaksodlingen (jfr sid. 253 fl'.).
-) Priset för blad var omkring tre gånger högre än för stjälk. Jfr ofvan sid. 105.
108
FABRIKSINDUSTRIEN.
de till utredningen inkomna uppgifterna lämnat möjlighet till ett be¬
dömande äfven af denna omständighet för cigarr- och cigarrettproduk¬
tionens vidkommande, och hafva de i detta afseende meddelade uppgif¬
terna sammanförts här nedan (tab. 15).
Tab. 15. Den utländska tobakens pris under åren 1903 08.
År.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter.
|
Cigarretter.
|
Förbrukad
råtobak *)
kg.
|
Värde
(incl. tull) ')
kr.
|
Pris per kg.
(excl. tull)
kr.
|
Förbrukad
rå tobak J)
kg-
|
Värde
(incl. tull)*)
kr.
|
Pris per kg.
(excl. tull)
kr.
|
1903 .................
|
464,638
|
1,334,496
|
1*S7
|
63,082
|
175,558
|
1*7 8
|
1904.................
|
512,065
|
1,419,601
|
1*77
|
93,358
|
304,923
|
2*27
|
1905..................
|
469,361
|
1,442,418
|
2-07
|
145,739
|
484,362
|
2*32
|
1900 ..................
|
521,065
|
1,610,317
|
2-09
|
165,985
|
596,364
|
2*59
|
1907 .................
|
561,970
|
1,899,479
|
2*38
|
177,913
|
689,875
|
2*88
|
1908 ..................
|
697,138
|
2,470,666
|
2*54
|
194,396
|
798,968
|
3*ii
|
1903—08 medeltal
|
537,706
|
1,696,163
|
2-15
|
140,079
|
508,342
|
2* n:i
|
Förestående siffror gifva otvetydigt vid handen, att den vid cigarr-
och cigarrettproduktionen använda utländska råvaran så godt som oaf¬
brutet stigit i pris under perioden 1903—08. Därvid har stegringen
likväl varit betydligt starkare för cigarrett- än för cigarrtobaken. Den
förstnämnda synes ännu år 1903 hafva betingat ett lägre genomsnitts¬
pris än den senare, men hade år 1908 nått ett pris, som med omkr.
20 proc. öfversteg cigarrtobakens. Till dessa siffror bör emellertid
den anmärkningen göras, att det stegrade priset icke allenast torde
hänföra sig till en motsvarande allmän prisuppgång å tobaksmarknaden,
utan jämväl kan hafva sin orsak i höjandet af den inom Sverige såväl
till cigaiT- som cigarrettillverkning förbrukade tobakens genomsnitts¬
kvalitet. 5
5. Fabrikernas ekonomiska förhållanden, in. in.
Vid ett närmare skärskådande af de utaf utredningen berörda tobaks-
fabrikernas ekonomiska förhållanden och därmed sammanhängande om¬
ständigheter visar det sig, att väsentliga skiljaktigheter förefinnas icke
*) Siffrorna för åren 1903 —07 hänföra sig endast till en del af den förbrukade kvantiteten,
siffrorna för år 1908 öfverensstämma med de i tab. 13 meddelade.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER.
109
blott mellan fabriker tillhörande den storindustriella driften och de medel¬
stora eller små företagen, utan ock mellan tidigare berörda olika grupper
af fabriker: cigarr-, cigarrett-, snus- och blandade fabriker. Det torde
därför för en närmare kännedom om hithörande förhållanden vara af be-
hofvet påkalladt att särskildt behandla hvar och en af dessa fabriksgrupper
för sig. Först sedan en dylik, mer detaljerad insikt vunnits, synes en
öfverblick af hela det undersökta området böra ske.
Fn sådan plan bär lagts till grund för materialets bearbetning i
bär förevarande afseende och skall äfven i den följande framställningen
iakttagas.
a. Cigarrfabriker.
Rörande de ekonomiska förhållandena föreligga från de af utred¬
ningen berörda 42 rena cigarrfabrikerna fullständiga uppgifter för 40
fabriker. Fn af de på gränsen till handtverksmässig drift stående fabri¬
kerna har visserligen rörande vissa allmänna omständigheter vid fabrika¬
tionen (enl. form. A 1) lämnat ofullständiga upplysningar, något som
emellertid icke torde i nämnvärd män inverka på i dessa afseenden
här nedan meddelade uppgifter. Tvänne andra fabriker åter, nämligen
A.-B. Sydsvenska cigarr- och tobaksfabriken i Kristianstad samt Lampe A
(ko i Göteborg hafva underlåtit att lämna upplysningar till bedömande
af resp. affärers ekonomiska ställning (enl. form. A 4). Ehuru upprepade
hänvändelser gjorts till nämnda firmor med begäran om insändande af
de saknade uppgifterna, hafva dessa icke kommit utredningen tillhanda.
Den förra fabrikens nettoförsäljningsvärde uppgick enligt till utred¬
ningen insända uppgifter till 70,000 kr., den senares till 188,945 kr.,
tillsammans 258,945 kr. eller 6’6 proc. af de utaf utredningen berörda
cigarrfabrikernas försäljningssumma.
De i det följande rörande fabriksekonomien meddelade totalsummorna
hänföra sig, som nämndt, till 40 cigarrfabriker och lida sålunda af den
ofullständighet, som omöjligheten att taga hänsyn till förenämnda båda
fabrikers förhållanden medfört.
Hvad sistnämnda uppgifter från öfriga fabriker eljes beträffar, så
bör här icke lämnas oanmärkt, att åtskilliga af dessa meddelat boksluts-
utdrag, hvilkas siffror icke utan revision kunnat af utredningen godtagas.
Särskildt har denna revision måst afse sådana såsom tillgångar upptagna
aktiva, Indika dels icke haft något som helst sammanhang med fabriks-
rörelsen, dels angifvits med värden, som icke stått i öfverensstämmelse
med andra samtidigt meddelade uppgifter. Orsaken till, att vissa af här
Ilo
FABRIKSINDUSTRIEN.
ifrågavarande uppgifter sålunda icke utan vidare kunnat godkännas, torde
emellertid, enligt hvad formulärens ifyllande synes gifva vid handen,
närmast vara att söka i eu del uppgiftslämnares jämförelsevis ringa för¬
trogenhet med en mera detaljerad bokföring, sådan den vid frågeformu¬
lärens uppgörande förutsatts skola förefinnas inom här förekommande
affärsföretag.
Af cigarrfabrikerna synes flertalet hafva grundlagts efter 1880.
Endast 9 hafva angifvit ett tidigare grundläggningsår, hvilket för den
äldsta fabriken inföll år 1850. På 1880-talet grundlädes 10, på 1890-
talet likaledes 10 af de nu bestående fabrikerna, under det att de
öfrigas bildande tillhör innevarande sekel. Fabrikerna synas efter grund¬
läggandet endast jämförelsevis sällan hafva bytt ägare.
12 fabriker voro vid 1908 års slut aktiebolag *) —häri inberäknad
eu kooperativ förening — med ett sammanlagdt aktiekapital å 728,093
kr. och 168,057 kr. i reserver. Aktiekapitalet var fördeladt på 750
aktieägare. Borträknas den kooperativa föreningen med 518 andels¬
ägare samt ett aktiebolag med 75 aktionärer, återstå 157 aktieägare
eller omkr. 16 per aktiebolag, hvilket tyder hän på, att de flesta af
dessa företag icke utsträckte sin intressentkrets utom en mycket be¬
gränsad ram.
Cigarr- Omkring hälften eller 20 fabriker bedrefvo sin verksamhet i egen
/abhka™raS fastighet. Dessa omfattade en tomtareal af sammanlagdt 37,021 kvm.,
hvaraf fabriks- och administrationsbyggnaderna upptogo tillsammans
11,618 kvm. eller 31’4 proc. af de sammanlagda tomtarealerna. Golf¬
utrymmet inom fabriksbyggnaderna utgjorde för de fabriker, som härom
meddelat uppgift, 19,832 kvm.,2) hvaraf 17,463 kvm. kommo på lokaler
för cigarrtillverkningen. Fördeladt på antalet arbetare år 1908, repre¬
senterade den totala siffran å golfytan ett utrymme af 9'2 kvm. per
arbetare. Golfytan inom magasinslokalerna uppgick till 11,294 och inom
kontorslokalerna till 1,069 kvm., hvilket betyder resp. ett lagerutrymme
af 0■ 15 kvm. per 1,000 cigarrer af 1908 års tillverkning och 6-4 kvm.
per hvarje inom fabrikernas förvaltning anställd person.
Cigarr- En öfversikt öfver cigarrfabrikernas ekonomiska ställning vid 1908
iirs slut, uppgjord med ledning af deras egna, på grund af tidigare
påpekade omständigheter delvis reviderade uppgifter, får det utseende
omstående tablå angifver.
J) Dessutom A.-B. Sydsv. cigarr- och tobaksfabriken.
Uppgifter från 2 mindre fabriker saknas.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER.
in
Tablå öfver cigarrfabrikernas tillgångar och skulder vid slutet af
år 1908.
Tillgångar.
|
|
Skulder.
|
|
|
Fastigheter ..............................
|
Kr. 1,306,268
|
Aktiekapital ........................
|
.. Kr.
|
728,093
|
Inventarier ..............................
|
„ 140,234
|
Eget kapital (ej aktiekapital) ...
|
|
1,911,203
|
Lager ..................................
|
„ 1,737,592
|
Reserver ................................
|
„
|
168,057
|
Utestående varufordringar .........
|
„ 2,156,281
|
Upplånadt kapital..................
|
• • »»
|
2,424,605
|
Fordringar, andra slag...............
|
„ 240,630
|
Varuskulder ........................
|
»*
|
885,180
|
Aktier, bankdepositioner............
|
„ 148,317
|
Tullskulder') ........................
|
»»
|
10,189
|
Kassa ....................................
|
„ 119,640
|
Diverse ............................
|
• • »»
|
93,248
|
Diverse ..................................
|
„ 77,771
|
Nettovinst ...........................
|
|
148,393
|
Balanserade förluster från tidigare
|
|
|
|
|
år .......................................
|
„ 436,235
|
|
|
|
Summa 6,368,968 Summa 6,368,968
Af tillgångarna utgjordes sålunda den största posten af varufor¬
dringar, på hvilket konto kom ett belopp af 2,156,281 kr. eller 33’9
proc. al alla aktiva. Nedanstående siffror visa, till hvilken summa denna
post uppgått under hvart och ett af åren 1903—08, samt de belopp,
som å kontot under hvarje år afskrifvits.
Varudebitorers konto jämte afskrifningar därå inom cigarrfabrikerna
under åren 1903—08.
|
År 1903
|
1904
|
1905
|
1906
|
1907
|
1908
|
Medeltal
1903—1908
|
Varufordringar... kr.
|
1,414,025
|
1,584,008
|
1,607,699
|
1,801,449
|
1,929,379
|
2,156,281
|
1,748,807
|
I °/o af tillgångarne
|
32-6
|
33-2
|
33 5
|
34m
|
35-c
|
33-.»
|
34-0
|
Afskrifvet under
|
|
|
|
|
|
|
|
året ............... „
|
82,041
|
71,733
|
62,405
|
84,949
|
75,966
|
116,562
|
82,276
|
I °/o af fordringarna
|
5*8
|
4-5
|
3*9
|
4*7
|
3*9
|
5'4
|
4-7
|
1 "Jo af omsättningen
|
2-s
|
2m
|
2-1
|
2*;>
|
2-o
|
3*o
|
2-5
|
Afskrifningarna å detta konto, hvilka ju i regel beteckna en ren
förlust, uppgingo sålunda under år 1908 till '5*4 proc. af kontosumman
*) Särskild! angifna.
112
FABRIKSINDUSTRIEN.
samt 3‘0 proc. af omsättningsbeloppet, och varierade under periodens
olika år mellan resp. 3'9 och 2‘0 proc. såsom lägsta och'resp. 5-8 och
3-0 proc. såsom högsta siffror. I genomsnitt för hela perioden utgjorde
de 4-7 proc. af varukontot samt 2’5 proc. af omsättningen.
Näst efter varufordringar utgjordes den största behållningen af det
som lager bokförda värdet. Det representerade en summa af 1,737,592
kr. eller 27-3 proc. af samtliga tillgångar. Huru denna summa fördelade
sig mellan olika varuposter under hvart och ett af åren 1903—08 fram¬
går af nedanstående tablå. Den visar bl. a., att lagerbehållningens
värde i förhållande till samtliga aktiva varit jämförelsevis konstant under
periodens olika år; likväl kan en tydlig sträfvan att minska lagerkontots
behållning iakttagas. I runda genomsnittssiffror utgjorde färdiga varor
en tredjedel samt obearbetad tobak hälften af lagret. De i 1908 års
lagerbehållning såsom färdigt fabrikat upptagna varornas värde utgjorde
15-9 proc. af årets nettoförsäljningssumma; råtobakslagret representerade
ett värde, motsvarande 60• 8 proc. af den under året förbrukade tobakens
värde.
Lagerbehållningen inom cigarrfabrikerna åren 1903—08d)
Medeltal
År 1903
kr.
|
%
|
1904
kr.
|
%
|
1905
kr.
|
%
|
1906
kr.
|
%
|
1907
kr.
|
%
|
1908
kr.
|
%
|
1903—08
kr.
|
%
|
Färdiga varor
|
423,659
|
25-3
|
559,454
|
31 l
|
552,852
|
32-s
|
497,152
|
29-1)
|
460,939
|
28-5
|
627,595
|
36-1
|
520,275
|
30-7
|
Halffabrikat...
|
123,947
|
7*4
|
150,006
|
8*3
|
159,738
|
9-3
|
133,008
|
8-o
|
139,995
|
8-:
|
187,215
|
10-8
|
148,985
|
8-8
|
Oförtullad
råtobak
|
636,915
|
38-1
|
356,938
|
19-8
|
334,468
|
19-8
|
474,006
|
28-5
|
695,442
|
43 o
|
570,207
|
32-8
|
511,329
|
30-1
|
Förtullad
råtobak ...
|
396,454
|
23-7
|
636,591
|
35‘4
|
541,308
|
32-1
|
438,160
|
26'3
|
201,111
|
12u
|
236,499
|
13-6
|
408,354
|
24u
|
Utensilier......
|
91,449
|
5-ö
|
96,908
|
5*4
|
99,453
|
5-8
|
120,636
|
7*8
|
119,552
|
7*4
|
116,076
|
6*7
|
107,346
|
63
|
Flela lagerbe¬
hållningen
|
1,672,424
|
100-o
|
1,799,897 100 o
|
1,687,819 lOO o
|
1,662,962 lOO-o
|
1617,039
|
100o
|
1,737,592 100 o
|
1.696,289 100 o
|
Summa till¬
gångar ......
|
4,340,961
|
|
4,769,148
|
|
4,799,553
|
|
5,159,729
|
|
5,427,850
|
|
6,368,968
|
|
5,144,368
|
|
Lager i % af
tillgångarna.
|
38-5
|
|
37*7
|
|
35*2
|
|
32'2
|
|
29-3
|
|
27-3
|
|
33o
|
|
Fastigheterna, den tredje posten i ordningen bland aktiva, uppvisade
vid 1908 års slut ett sammanlagdt bokföringsvärde af 1,306,268 kr., hvilket
') Summorna hafva angifvits, fabrikaten till sjulfkostnadspris samt råvaran till inköpspris,
med tillägg af frakt och event. tull.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER. 113
belopp något understeg taxeringsvärdet, som uppgick till 1,354,800 kr.
Brandförsäkringsvärdet å fastigheterna angafs till 1,106,400 kr.
Hvad den för inventarier anförda summan eller 146,234 kr. be¬
träffar, så vill det synas som om däri i allmänhet inberäknats utom lösa
inventarier (och maskiner) äfven sådana s. k. fasta inventarier, hvilka
enligt lagen om fast egendom den 24 maj 1895, § 3, äro att räkna till
fast egendom. Värdet af dessa senare inventarier, hvilka måhända
riktigare bort föras under fastighetsvärdet, har det icke varit möjligt
att med tillhjälp af föreliggande uppgifter närmare fastställa. Då emel¬
lertid praxis i här förevarande hänseende synes förete relativt stora
skiljaktigheter å olika orter, torde en riktig värdesättning i detta afseende
förutsätta dels en på förhand fastställd enhetlig norm samt dels ock en
individuell undersökning å ort och ställe. Hvad det uppgifna inventarie-
värdet eljes beträffar, så vill det synas som om det i allmänhet, i enlig¬
het med i frågeformulären meddelade föreskrifter, angifvits med det
belopp, till hvilket inventarierna kunnat vid slutet af hvarje år försäljas
för fortsatt användning inom tobaksfabrikationen.
Värdet å såväl fastigheter som inventarier har varit i oafbrutet
stigande under perioden 1903—08, såsom nedanstående siffror visa. Af
denna tablå framgår emellertid äfven, att medan afskrifningarna å fastighets-
kontot hållit sig inom mycket blygsamma gränser, så hafva de å inven¬
tarier afskrifna summorna i regel öfverskridit 5 proc. I medeltal för
hela perioden afskrefvos å inventarier 9'2 proc.
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom
cigarrfabrikerna 1903—1908.
År 1903
kr.
Fastigheter................... 760,699
Inventarier..................... 99,624
Afskrifvet å fastigheter ... 9,123
I proc............................ 1*2
Afskrifvet å inventarier... 5,886
I proc............................ 5*9
1904
|
1905
|
1906
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
885,978
|
925,023
|
1,087,901
|
102,293
|
107,011
|
117,678
|
9,205
|
1,685
|
1,450
|
1*0
|
0*2
|
0*1
|
24,219
|
10,513
|
8,582
|
23*7
|
9*8
|
7*3
|
1907
|
1908
|
Medeltal
|
kr.
|
kr.
|
1903—1908
|
1,252,750
|
1,306,268
|
1,036,437
|
131,816
|
146,234
|
117,443
|
919
|
10,359
|
5,457
|
Öl
|
0*8
|
0*5
|
6,490
|
9,081
|
10,795
|
4*9
|
6*2
|
9*2
|
15
114
FABRIKSINDUSTRIEN.
Rörande öfriga såsom tillgångar upptagna poster förtjänar endast
den anmärkningen att göras, att det gifvetvis varit omöjligt att närmare
granska deras karaktär. I de fall, där under »aktier)) i boksluten
upptagits aktier i eget företag, hafva dessa emellertid i regel icke
upptagits såsom tillgång, utan har det egna kapitalet minskats med
motsvarande belopp, enär en dylik post ofta icke blott torde vara
tvifvelaktig såsom valuta, men en nedskrifning af aktiva i vissa hit¬
hörande fall synes stå i öfverensstämmelse med aktiebolagslagens mening.
Hvad de i tablån å sid. 111 såsom skulder upptagna beloppen
beträffar, så utgjordes 44-1 proc. af dessa af eget kapital (inch aktie¬
kapital) jämte reserverade medel, under det att en föga mindre del däraf
eller 38’ l proc. representerades af upplånadt kapital. Återstoden utgjordes
i hufvudsak af varuskulder.
Såsom en blick på den ekonomiska tablån i dess helhet gifver vid
handen, så synes här förevarande fäbrikationsgren vid 1908 års slut
hafva uppvisat en mindre gynnsam ställning. Tillgångarne understego
nämligen skulderna med 436,235 kr. eller, om nettovinsten och reserv¬
fonden undantagas, med 119,785 kr., d. v. s. 4'5 proc. al i rörelsen
engageradt kapital (utom lånemedel). Vid en af sådana omständigheter
föranledd närmare granskning af hvarje fabriks ekonomiska ställning, har
framgått, att detta resultat af rörelsen betraktad såsom helhet torde för¬
orsakats, af det förhållandet, att det inom denna produktionsgren före¬
finnes ett antal affärer, hvilka under den redovisade perioden eller förut
antingen icke för något år lämnat afkastning eller ock oftast gått med
ren förlust. Tillvaron af den i tablån å sid. 111 såsom balanserad förlust
upptagna summan är sålunda att betrakta såsom en följd bl. a. åt dessa
omständigheter, och har måst på detta sätt bokföras af den anledning,
att i åtskilliga fall, där affären drifvits förnämligast eller uteslutande
med främmande kapital, eget kapital för afskrifning af uppkomna för¬
luster ej varit tillgängligt.
Gifvetvis lämnade emellertid ett betj^dande antal af samtliga,
här ifrågavarande fabriker en understundom ingalunda obetydlig af¬
kastning å affärens drift såväl för år 1908 som för föregående år.
Reräknas nämligen för alla cigarrfabriker den bokförda nettovinsten,
minskad med den bokförda förlusten, för hvart och ett af åren 1903—08,
representerar denna det belopp, som framgår af siffrorna i tab. 16
å nästa sida.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER.
115
Taft. 16. Cigarrfabrikernas netto- oeh handelsvinst 1903 08.
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
|
5 °/o ränta
å kapital
+ reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Handelsvinst')
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
1. 1
i proc.
af
, 1 netto-
jförsälj-
! nings-
värdet.
|
1903 ......
|
1,911,154
|
158,455
|
221,194
|
11-6
|
103,480
|
2,964,496
|
117,714 4*0
|
1904 ......
|
2,095,038
|
181,063
|
259,782
|
12-4
|
113,805
|
3,076,894
|
145,977 4*7
|
1905 ......
|
2,194,133
|
183,366
|
199,444
|
9-1
|
118,875
|
3,001,384
|
80,569 2-7
|
1906 ......
|
2,335,515
|
160,677
|
220,738
|
9*5
|
124,810
|
3,401,645
|
95,928 2-8
|
1907 ......
|
2,420,071
|
158,455
|
188,188
|
7-8
|
128,926
|
3,776,897
|
59,262 1*6
|
1908 ......
|
2,639,296
|
168,057
|
148,393
|
5-6
|
140,368
|
3,955,955
|
8,025 : 0*2
|
Summa
|
13,595,207
|
1,010,073
|
1,237,739
|
9-i
|
730,264
|
20,177,271
|
507,475 | 2s
|
Nettovinsten utgjorde således enligt dessa beräkningar för år 1908
5'6 proc. å engageradt kapital (utan inräkning af reserver), men uppgick
för hvart och ett af föregående år under perioden till högre belopp.
Det vill af dessa siffror synas, som hade cigarrfabrikernas afkastning
varit stadd i en tydligt skönjbar nedåtgång under den här undersökta
tidsrymden, i det att den ännu åren 1903—04 uppgick till det dubbla
beloppet af den för 1908 noterade summan och under mellantiden grad¬
vis sjunkit. I medeltal för hela perioden utgjorde nettovinsten 9'1 proc.
Enär det emellertid, såsom tidigare anmärkts, bland cigarrfabrikerna
förekom ett betydande antal, hvilka under här afsedda år lämnat ingen
afkastning eller ock förlust, torde vid närmare skärskådande af fabriks-
ekonomien en tudelning af fabrikerna i tvänne grupper vara befogad, där
till den första gruppen hänföras fabriker med under alla eller flertalet
af periodens år gynnsamt, till den senare fabriker med under samma tid
ogynnsamt ekonomiskt resultat. En dylik uppdelning har skett i tab. 17,
hvars uppställning öfverensstämmer med den i tab. lö förekommande.
Den första gruppen bland dessa fabriker företer i det stora hela
samma bild som angifves af tab. 16 för cigarrfabrikationen i dess helhet :
en under perioden 1903—08 gradvis skeende nedgång i af kastningen.
Likväl utgjorde nettovinsten för år 1908 ännu (bo proc. och i medeltal
*) Rörande förklaring af detta begrepp, se sid. 117.
116
FABRIKSINDUSTRIEN.
för hela perioden icke mindre än 12’3 proc. Den andra gruppens fabriker,
omslutande 24'4 proc. af alla här redovisade cigarrfabrikers försäljnings¬
summa för år 1908, visade däremot ett år från år växlande resultat,
Tab. 17. Cigarrfabrikernas netto- och handelsvinst 1903 08.
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Eeserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
|
5 °/o ränta
å kapital
-f reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Handelsvinst1) !
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903 ......
|
1,483,848
|
142,841
|
217,912
|
14-7
|
81,334
|
2,160,445
|
136,578
|
6-3
|
1904 ......
|
1,686,959
|
161,170
|
268,230
|
15-9
|
92,406
|
2,242,135
|
175,824
|
7-8
|
1905 ......
|
1,800,619
|
159,269
|
217,391
|
12-1
|
97,994
|
2,193,162
|
119,397
|
5*4
|
1900 ......
|
1,854,217
|
140,454
|
238,353
|
12-9
|
99,734
|
2,542,601
|
138,619
|
5*5
|
1907 ......
|
1,871,712
|
146,309
|
195,107
|
10-4
|
100,901
|
2,734,980
|
94,206
|
3-4
|
1908 ......
|
1,969,180
|
157,315
|
176,745
|
9-o
|
106,325
|
2,990,191
|
70,420
|
2-4
|
Summa
|
10,666,535
|
907,358
|
1,313,738
|
123
|
578,694
|
14,863,514
|
735,044
|
5-o
|
II. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Eeserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
eller förlust = •/.
|
5 °/o ränta
å kapital
-f- reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Handelsvinst x)
eller förlust=•/.
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903 ......
|
427,306
|
15,614
|
3,2S2
|
0*8
|
22,146
|
804,051
|
•/. 18,864
|
•/. 2-3
|
1904 ......
|
408,079
|
19,893
|
•/. 8,448
|
•/. 2-1
|
21,399
|
834,759
|
•/. 29,847
|
•/. 3-0
|
1905 ......
|
393,514
|
24,097
|
•/. 17,947
|
•/. 4-6
|
20,881
|
808,222
|
■/. 38,828
|
•/. 4-8
|
1906 ......
|
481,298
|
20,223
|
•/. 17,615
|
•/. 3-7
|
25,076
|
859,044
|
•/. 42,691
|
•/. 5-0
|
1907 ......
|
548,359
|
12,146
|
•/. 6,919
|
•/. 1-3
|
28,025
|
1,041,917
|
•/. 34,944
|
•/. 3-4
|
1908 ......
|
670,116
|
10,742
|
•/. 28,352
|
•/. 4-2
|
34,043
|
965,764
|
•/. 62,395
|
•/. 6-5
|
Summa
|
2,928,672
|
102,715
|
•/. 75.999
|
•/. 2-6
|
151,570
|
5,313,757
|
•/. 227,569 •/. 4-3
|
J) Se noten å sid. 115.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER. 117
livilket varierade mellan en liten vinst å Om proc. under år 1903 och
en förlust af 4’6 proc. år 1905. Medelförlusten för hela perioden
representeras af siffran 2'6 proc.
Samma tabeller, som utvisa nettovinsten, meddela äfven siffror
angående handelsvinsten.
Denna torde lämpligen framgå af en jämförelse mellan nettovinst
och det i produktionen engagerade aktiekapitalet och egna kapitalet
jämte reserver å ena sidan samt å andra sidan nettoförsäljningsvärdet å
den under året försålda cigarrkvantiteten. Om sålunda nettovinsten
minskas med 5 proc. ränta — den vid dylika kalkyler sedvanliga ränte¬
foten — å aktiekapital samt eget kapital plus reserver, så skulle åter¬
stoden beteckna den rena handelsvinsten.
Det är tyvärr icke möjligt att för åren 1903—07 verkställa hit¬
hörande beräkningar på fullt samma grundval som för år 1908, då känne¬
dom saknas angående nettoförsäljningssummans storlek under förstnämnda
femårsperiod. Såsom tidigare nämnts, (se sidd. 74—75) skilde sig detta
belopp år 1908 emellertid icke allt för mycket från den af fabrikanterna
såsom tillverkningsvärde till den officiella statistiken meddelade summan,
hvilken sistnämnda med tillhjälp af inom Kommerskollegium tillgängliga
primäruppgifter kunnat beräknas. I förestående tabeller liksom i mot¬
svarande för öfriga fabriks grupper hafva sålunda tillverkningsvärdena för
åren 1903—07 reducerats i den proportion, som den tidigare anförda
differensen för år 1908 mellan af fabrikanterna till utredningen redovisad
nettoförsäljningssumma och fabriksstatistikens siffermaterial angifvit. Häri¬
genom torde sinsemellan samt med 1908 års försäljningssumma i det
stora hela jämförliga värden hafva frambragts. Tabellerna söka med
tillhjälp af dessa summor och med de kända beloppen å nettovinst samt
kapital och reserver gifva en föreställning om handelsvinstens storlek
för hvart och ett af åren 1903—08.
Denna företer som synes i allmänhet liknande svängningar som netto¬
vinsten och har således för samtliga fabriker samt för fabriker med
gynnsamt ekonomiskt resultat befunnit sig i sjunkande under den af
undersökningen berörda perioden. Under år 1908 fanns för alla cigarr¬
fabriker tillsammantagna knappast någon handelsvinst att notera, men
hade den i medeltal under sexårsperioden utgjort 2’5 proc. Den första
gruppens fabriker tagna för sig hade åter å sin rörelse under 1908 en
handelsvinst af 2‘4 proc. — i medeltal för 1903—08 5-o proc. — under
det att den andra gruppens fabriker gifvetvis icke under något år kunde
notera någon vinst af denna art. 1 stället sjönk motsvarande tal till
en negativ siffra af i genomsnitt 4-3 proc.
118
FABRIKSINDUSTRIEN.
Slutligen meddelas i nedanstående tablå en öfversikt af vissa
fabrikernas viktigare utgiftsposter år 1908, sammanställd af uppgifter
från samtliga i detta sammanhang berörda fabriker.
Några bland de viktigare utgiftsposterna för cigarrfabrikerna år 1908. r)
Styrelse och revisorer ..........................
|
|
Kr.
7,220
|
I °/o af försälj,
ningssumman.
0-2
|
Hyror................................................
|
|
45,983
|
1-2
|
Resekostnader (incl. resandes provisioner
|
och fasta löner;
|
207,833
|
5'3
|
Försäljningsagenters och kommissionärers
|
provisionel*......
|
54,352
|
1-4
|
Kontorskostnader (utom löner) ..............
|
|
61,922
|
1-6
|
Reklam och annonser ..........................
|
|
17,207
|
0'4
|
Räntor å upplånadt kapital...................
|
|
94,561
|
2-4
|
Diskontoräntor......................................
|
|
36,080
|
0'9
|
Frakter för förädlad vara.......................
|
|
38,924
|
l-o
|
Förluster på varudebitorer ....................
|
|
116,562
|
3*o
|
Förvaltningspersonalens löner.................
|
|
345,152
|
8-7
|
Arbetspersonalens „ .................
|
|
1,131,054
|
28-g
|
Tablån gifver vid handen att utgifterna för arbetslöner uppgingo
till 28*6 proc. af omsättningssumman. Relativt betydande utgiftsposter
representerades äfven af förvaltningspersonalens löner samt resekostnader,
omfattande resp. 8'7 och 5-3 proc.1) af försäljningsvärdet.
b. Cig arv ettfabriker.
I fråga om rikets cigarrettproduktion har tidigare visats att, hvad
beträffar de af utredningen berörda fabrikerna, icke mindre än 9/j0 af
denna hänförde sig till tre stora specialfabriker. Då de öfriga cigarrett-
fabrikerna dels tillsammans endast tillverka några få procent af alla
') Det torde böra anmärkas, beträffande posterna »resekostnader» samt »förvaltningspersona¬
lens löner», att ett visst belopp, nämligen resandenas fasta löner och provisioner, förekommer i båda
summorna. Sannolikt äro i åtskilliga full äfven agenternas provisioner upptagna bland förvaltnings¬
personalens löner, hvarvid sålunda äfven en viss del af den under »försäljningsagenters och kom-
missionärers provisioner» upptagna summan ingår i tvänne af tablåns poster. Se närmare härom
sid. 173. .
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
119
svenska cigarretter och de dels ifråga om teknisk och ekonomisk orga¬
nisation äro sinsemellan jämförelsevis likartade, men vidt skilja sig från
förenämnda trenne fabriker, hvilka samtliga bära stordriftens prägel,
torde det vara lämpligt att i det följande skilja de båda grupperna åt
och sålunda redogöra särskildt för såväl de stora som de små cigarrett-
fabrikernas ekonomiska förhållanden.
«. De tre stora cigarrettfabrikerna.
Af hithörande företag hade tvänne grundlagts år 1903 och ett år
1904, ehuru dess verksamhet började först år 1905. Alla fabrikerna
ägdes af aktiebolag med ett aktiekapital å sammanlagdt 3,020,000 kr.
samt 190,082 kr. i reserver. Aktierna voro inom de särskilda bolagen
fördelade på ett fåtal, högst 8 händer, hvadan affärerna i detta hänseende
torde kunna betecknas såsom representerande en fåtalig intressentkrets.
De trenne här förevarande fabrikerna bedrefvo alla sin tillverkning
i egna lokaler, bestående af för ändamålet särskildt inredda eller upp¬
förda fabriker. Ifrågavarande fabriksfastigheter omfattade vid 1908 års
slut en sammanlagd tomtareal af 13,083 kvm., hvaraf likväl för fabriks¬
byggnader togos i anspråk endast 3,277 kvm., för magasins- och lager¬
byggnader 200 och för kontors- (jämte bonings-)hus 880 kvm., hvadan
således icke mer än omkr. Vs af fabriksfastigheternas areal disponerades
för fabrikens behof. Det inom fabrikslokalerna för cigarrettillverkningen
använda utrymmet utgjorde sammanlagdt 6,648 kvm., hvartill kommer
50 kvm. för annan tillverknings- eller reparationsverkstad. Fördeladt
på antalet arbetare under år 1908, representerade nämnda ytinnehåll
ett utrymme af 10'5 kvm. per arbetare. Magasins- och lagerlokalernas
golfyta uppgick till 2,887 kvm., således motsvarande 43 proc. af fabriks¬
lokalernas, och beredande en plats af 1'4 kvm. för 1,000 cigarretter
af 1908 års tillverkning, under det att kontorsrummens ytutrymme belöpte
sig till 378 kvm. eller 18'5 kvm. per inom dessa lokaler arbetande person.
För att gifva en såvidt möjligt öfverskådlig framställning af de
trenne här behandlade cigarrettfabrikernas ekonomi vid slutet af år 1908
hafva i tablån å nästa sida sammanförts af fabrikerna i detta hänseende
meddelade uppgifter.
Cigarr et t -
fabrikernas
lokaler.
Cigarrett-
fabrikernas
ekonomi.
120
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tablå öfver de stora cigarrettfabrikernas tillgångar och skulder vid
|
slutet af
|
år 1908.
|
|
|
Tillgångar.
|
|
Skulder.
|
|
Fastigheter ......................
|
...... Kr. 809,466
|
Aktiekapital .................
|
......... Kr.
|
3,020,000
|
Inventarier...........................
|
...... „ 302,817
|
Reserver.......................
|
|
190,082
|
Lager ................................
|
........ 818,782
|
Upplånadt kapital ........
|
|
202,000
|
Utestående varufordringar ..
|
...... „ 716,506
|
Varuskulder .................
|
|
478,192
|
Fordringar, andra slag ........
|
...... „ 381,898
|
Rabatter') ....................
|
|
101,848
|
Kassa ................................
|
...... „ 139,046
|
Diverse .......................
|
|
54,832
|
Varumärken .......................
|
...... „ 1,200,000
|
Nettovinst ...................
|
......... »»
|
337,079
|
Diverse ......... ...................
|
...... „ 2,500
|
|
|
|
Balanserade förluster från tidigare år „ 13,018
|
|
|
|
|
Summa 4,384,033
|
|
Summa
|
4,384,033
|
Tillgångar och
|
skulder balanserade, som synes,
|
enligt
|
nämnda
|
tablå med ett belopp af 4,384,033 kr.
Af tillgångarna kom den relativt största posten 1,200,000 kr.
eller 27'4 proc. på den å varumärkeskontot uppförda summan.
Därnäst utgjordes den största delen af fabrikernas aktiva af fastig¬
heterna, Indika bokförts till ett värde af 809,466 kr., representerande
18’5 proc. af tillgångarna. Fastigheternas taxeringsvärde var något lägre
än nämnda summa, enär det stannade vid 775,000 kr., hvarvid dock är
att märka, att en af fabrikerna bokfört sin fastighet till högre belopp
än taxeringsvärdet. Det brandförsäkrade värdet å fastigheterna uppgick
ej till mer än 656,000 kr. Rörande den å inventarier angifna summan,
302,817 kr., hänvisas till hvad i fråga om motsvarande belopp vid cigarr¬
fabrikerna anförts.* 2)
Under de år fabrikerna varit i verksamhet hafva fastighets- och
inventariekontona varit stadda i oafbruten tillväxt. De hafva under åren
1903—08 debiterats för nybyggnader och nyanskaffningar med samman-
lagdt icke mindre än 1,240,572 kr., under det att för motsvarande tid
å sagda konton afskrifvits tillsammans 111,323 kr. Huru sistnämnda
summor fördelat sig på hvart och ett af här afsedda konton under
perioden 1903—08 framgår af tablån å nästa sida. Den visar, att af-
skrifningarne å fastighetskontot uppgått till i medeltal l-9 och å inven-
tariekontot till 6’3 proc.1
*) Beloppet torde lämpligen hafva bort minska varudebitorers konto, i stället för att upp¬
föras såsom särskild post bland passiva.
2) Jfr. sid. 113.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
121
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom
de stora cigarrettfabrikerna 1903—08.
|
1903
|
1904
|
|
kr.
|
kr.
|
Fastigheter .....................
|
21,635
|
130,320
|
Inventarier ...................
|
36,591
|
81,097
|
Afskrifvet å fastigheter
|
554
|
1,634
|
I proc..........................
|
2-o
|
1*3
|
Afskrifvet å inventarier ..
|
2,378
|
4,957
|
I proc...........................
|
6-5
|
6*1
|
1905
|
1906
|
1907
|
1908
|
Medeltal
1903—1908
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
148,175
|
588,480
|
799,300
|
809,466
|
416,229
|
107,305
|
188,398
|
284,219
|
302,817
|
166,738
|
1,644
|
3,228
|
18,811
|
22,532
|
8,067
|
l-i
|
0'5
|
2-4
|
2-s
|
1-9
|
5,642
|
7,957
|
22,633
|
19,353
|
10,487
|
5-3
|
4-2
|
8-o
|
6-4
|
6-3
|
De inneliggande lagren af varor, tobak m. in. nppgingo tillsammans
till ungefärligen samma belopp som fastighetssummorna eller till 818,782
kr. Den mest betydande posten på detta konto kom på den oförtullade
tobaken, hvars värde uppgick till något mer än hälften af hela lager¬
behållningen. Denna proportion liksom lagerkontots totala storlek har
växlat under olika år, förmodligen beroende på råvarumarknadens och
konjunkturernas olika läge. En öfverblick af hithörande siffror för
produktionsperioden 1903—08, hvilken meddelas i tablån här nedan,
visar emellertid, att hela lagerbehållningen under denna tid uppgått till
i medeltal 19-5 proc. af omslutningssumman samt att af lagret kommit
i genomsnitt på färdiga tobaksvaror 12-l proc., på oförtullad tobak 58’l
Lagerbehållningen inom de stora cigarrettfabrikerna åren 1903—08.*)
|
År 1903
|
|
1904
|
|
1905
|
1906
|
1907
|
1908
|
Medeltal
1903—1908
|
|
kr.
|
°/o
|
kr.
|
7»
|
kr.
|
7»
|
kr.
|
7»
|
kr.
|
7»
|
kr.
|
7»
|
kr.
|
7»
|
Färdiga tobaksvaror......
|
26,028
|
9*6
|
22,403
|
9'i
|
35,274
|
9-o
|
37,229
|
7*9
|
83,894
|
11-7
|
149,283
|
18-2
|
59,019
|
12i
|
Haltfabrikat ...............
|
3,366
|
1*2
|
1,684
|
0-7
|
14,929
|
3-8
|
11,092
|
2'3
|
12,852
|
1-8
|
8,395
|
l-o
|
8,720
|
1-8
|
Oförtullad råtobak.........
|
221,476
|
81-2
|
28,521
|
11-6
|
268,976
|
68-6
|
311,848
|
65'8
|
436,225
|
60-8
|
428,867
|
52'4 :
|
282,652
|
58" i
|
Förtullad „ .........
|
11,257
|
4*1
|
178,521
|
72‘6
|
52,466
|
13-4
|
56,336
|
11-9
|
70,249
|
9'8
|
57,135
|
7*o
|
70,994
|
14-6
|
Utensilier o. ingredienser
|
10,653
|
3-9
|
14,627
|
6-o
|
20,506
|
5*2
|
57,086
|
12-1
|
113,889
|
15‘9
|
175,102
|
21-4
|
65,311
|
13-4
|
Hela lagerbehållningen...
|
272,780100 a
|
245,756100o
|
392,151
|
lOOo
|
473,591
|
100-o
|
717,109
|
100-o
|
818,782100-o
|
486.696
|
100-o
|
Summa tillgångar
|
537,983
|
|
767,712
|
|
1,281,558
|
|
3,781,029
|
|
4,197,737
|
|
4,384,033
|
2
|
,491,675
|
|
Lager i % af tillgångarna
|
50'7
|
|
32-o
|
|
30-6
|
|
12-6
|
|
17-1
|
|
18-7
|
|
19-5
|
|
*) Se noten å sid. 112.
16
122
FABRIKSINDUSTRIEN.
proc. samt på utensilier och ingredienser för fabrikationen 13'4 proc.
Beräknas råtobakslagrets värde vid 1908 års slut i proportion till värdet
å den under samma år vid fabrikationen förbrukade råvaran, framgår
att det förra utgjorde omkr. 6/i0 af sistnämnda värde.
Utestående varufordringar upptogos af fabrikerna till den betydande
summan af 716,506 kr. eller 16'3 proc. af tillgångarna. I detta belopp
torde då i regel hafva inberäknats äfven hvad som ansetts kunna inflyta
af osäkra fordringar. Förevarande post synes, såsom nedanstående siffror
visa, hafva växlat relativt mycket under de senaste åren. Den har i proc.
af omslutningssumman under hvart och ett af åren 1903—08 uppgått
till resp. 13‘5, 17*7, 21*3, 11*5, 18*4 och 16*3 proc. 1 medeltal för hela
perioden utgjorde motsvarande siffra 16* l proc. Under år 1908 hade å
varufordringars konto afskrifvits tillsammans 88,103 kr. och under hvart
och ett af åren 1903—08 resp. 1*8, 0‘7, 3’5, 1*1, 6‘9 och 12-3 proc.
af den å kontot balanserade summan samt lägst 0'2 och högst 3-l proc.
af omsättningen. I medeltal betydde detta således en afskrifning af 6'6
proc. af varnkontot och 2-i proc. af försäljningssumman per räkenskapsår.
Varudebitorers konto jämte afskrifningar därå inom de stora
cigarrettfabrikerna under åren 1903—08.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908
Varufordringar .................
|
....... kr. 72,565
|
135,751
|
272,932
|
434,816
|
774,435
|
1903—1908
716,506 401,168
|
I °/“ af tillgångar^...........
|
....... 13-5
|
17-7
|
21-3
|
11-5
|
18-4
|
16-3
|
lön
|
Afskrifvet under året .......
|
....... „ 1,290
|
993
|
9,404
|
4,746
|
53,355
|
88,103
|
26,315
|
I °/° af fordringarne...........
|
....... 1*8
|
0' 7
|
3'5
|
In
|
6*9
|
12-3
|
6*6
|
I 7° af omsättningen ........
|
....... 0-5
|
0-2
|
l-o
|
0'3
|
2-7
|
3-ts
|
2-1
|
Af öfriga bland tillgångarna upptagna poster tillvinner sig endast
den såsom balanserad förlust upptagna summan intresse. Den uppgår
visserligen endast till det jämförelsevis obetydliga beloppet af 13,018 kr.,
men betecknar i själfva verket en motsvarande minskning i fabrikernas
aktiva. Dess afskrifvande vid bokslutet skulle emellertid sannolikt icke
låtit sig göra och då det icke häller skett i det insända primärmaterialet,
har posten ifråga i tablån bibehållits under angifven form.
De i tablån för fabrikernas skulder angifna beloppen visa, att i
deras rörelse vid 1908 års slut var engageradt ett kapital af tillsammans
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
123
3,412,082 kr., hvarjämte varuskulderna balanserade med ett belopp af
478,192 kr. Af detta engagerade kapital var endast 5'9 proc. låne-
kapital, under det att 5'G proc. utgjordes af reserverade fonder.
Nettovinsten för samtliga stora cigarrettfabriker uppgick enligt
tab. 18 under år 1908 till 337,079 kr., utgörande 11*2 proc. å aktie¬
kapitalet. Motsvarande procentsiffra för hvart och ett af åren 1903—07
utgjorde 30’9, 22-i, 27-2, 11*6 och 13'6, således i stort sedt företeende
en sjunkande tendens, samt i medeltal för hela perioden 1903—08 13'7 proc.
Tab. 18. De stora eigarrettfabrikernas netto- och handelsvinst 1903—08.
År.
|
Aktiekapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
|
5 °/o ränta
å kapital
+ reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Handelsvinst
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903 ......
|
156,500
|
2,000
|
48,290
|
30-9
|
7,925
|
289,753
|
40,365
|
13-9
|
1904 ......
|
306.500
|
8,102
|
67,756
|
22u
|
15,730
|
537,045
|
52,026
|
9-7
|
1905 ......
|
630,500
|
17,147
|
171,189
|
27-2
|
32,382
|
948,500
|
138,807
|
14-6
|
1906 ......
|
2,780,500
|
82,091
|
323,805
|
11-c
|
143,130
|
1,422,931
|
180,675
|
12-7
|
1907 ......
|
3,020,000
|
58,723
|
411,461
|
13'6
|
153,936
|
1,978,389
|
257,525
|
13-o
|
1908 ......
|
3,020,000
|
190,082
|
337,079
|
11-2
|
160,504
|
2,293,175
|
176.575
|
7*7
|
Summa
|
9,914,000
|
358,146
|
1,359,580
|
13-7
|
513,607
|
7,469,793
|
845,973
|
IT 3
|
Om med ledning af nu angifna siffror den handelsvinst beräknas,
som beredts utöfvarne af landets storproduktion på cigarrettfabrikationens
område, så torde denna framgå af en liknande sammanställning som
den, hvilken utförts för cigarrfabrikernas vidkommande. Tab. 18 här
ofvan meddelar de sålunda erhållna siffrorna.
Dessa utvisa, att det härskar en auss öfverensstämmelse mellan
nettovinstens och handelsvinstens svängningar, ehuru ingalunda någon
direkt proportionalitet emellan dessa båda tal förekommit. Emellertid
var den högsta handelsvinsten att anteckna från de båda år, 1903 och
1905, då nettOAunsten A^ar störst samt likaledes den lägsta handelsvinsten
från det år, 1908, då nettcmnsten var sämst. Skillnaden mellan det
ekonomiska resultatet af fabrikernas verksamhet under de båda perioderna
1903—05 och 190G—08 framträder likArnl Anda skarpare för nettobehåll¬
ningens än för handelsvinstens vidkommande. Den förra var, som af
124
FABRIKSINDUSTRIEN.
tabellens siffror framgår, vida gynnsammare under den tidigare än den
senare perioden, hvaremot handelsvinsten visserligen också företedde
samma skiftningar, men under ett af den sista periodens år, nämligen
1907, nådde den bättre periodens bästa år relativt nära. I medeltal
för de sex åren 1903—08 utgjorde handelsvinsten 11'3 proc.
Det skall till sist i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att
de trenne här förevarande fabrikerna i fråga om behållningen af sin
verksamhet synas hafva lämnat sins emellan betydligt olika resultat.
Hänsynen till uppgifternas konfidentiella natur liar emellertid, då här
endast är fråga om trenne fabriker, förbjudit meddelande af de siffror,
hvilka skulle hafva framgått af en uppdelning mellan företag med gynn¬
samt och med ogynnsamt ekonomiskt resultat i likhet med hvad som skett
för cigarrfabrikernas vidkommande.
Utom rörande förestående förhållanden hafva i fråga om fabrikernas
ekonomi uppgifter äfven inhämtats angående några bland affärernas
viktigaste utgiftsposter under år 1908. En sammanställning af dessa
siffror lämnas i tablån här nedan.
Några bland de viktigare utgiftsposterna för de stora cigarrett¬
fabrikerna år 1908 0
Kr. I % af försälj.
ningssumman.
Styrelse och revisorer................................................... 10,250 0’5
Hyror ........................................................................ 1,700 0’1
Resekostnader (incl. resandes provisioner och fasta löner) 134,179 5'9
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner ...... 3,194 0'1
Kontorskostnader (utom löner) ....................................... 6,561 0-3
Reklam och annonser................................................... 157,539 6-9
Räntor å upplånadt kapital ......................................... 20,868 0*9
Diskontoräntor ............................................................ 4,990 0-2
Frakter för förädlad vara ............................................. 21,900 Ro
Förluster på varudebitorer............................................. 88,103 3'8
Förvaltningspersonalens löner ....................................... 109,163 4'8
Arbetspersonalens „ .......................................... 342,045 14'9
#
Häraf framgår, att löner1) till förvaltnings- och arbetspersonalen ut¬
gjorde den väsentligaste af dessa utgifter, i det att för sådant ändamål ut¬
betalades 451,208 kr. eller icke fullt Vs af hela försäljningssumman. Till
') Se noten å sid. 118.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER. 125
jämförelse erinras om, att för cigarrettpapper utbetalades enligt före¬
liggande uppgifter af här berörda fabriker 20,847 kr. och för munstycks-
papper 41,112 kr. eller resp. 0'9 och 1'8 proc. af försäljningssumman. Af
den för löner utbetalade summan kom något mindre än V4 på förvalt¬
ningspersonalens, återstoden på arbetarnes konto. Af öfriga utgifter
nådde egentligen endast kostnaderna för reklam och annonser samt för
resor1) upp till jämförelsevis afsevärda belopp. De förra omslöto i det
närmaste 7, de senare nära 6 proc. af försäljningssumman och utgjorde
således tillsammans Vs af denna.
fl. Små cigarrettfabriker.
Till utredningen hafva utom från här ofvan behandlade trenne
cigarrettfabriker insändts uppgifter från ytterligare 4 företag, hvilka under
år 1908 bedrefvo tillverkningen af cigarretter såsom uteslutande fabrika¬
tion. Dessutom förefanns veterligen ännu en fabrik af hithörande slag
vid 1908 års slut, men denna, Aktiebok Cigarrettfabriken Prince of
Wales i Göteborg, som endast varit i verksamhet under årets sista
månader, har, såsom tidigare anmärkts, icke till utredningen insändt
några uppgifter till ledning för i det följande lämnade meddelanden an¬
gående de små cigarrettfabrikernas ekonomiska förhållanden.
Emellertid hafva äfven de uppgifter, som från de fyra förenämnda
fabrikerna kommit utredningen till hända, varit jämförelsevis ofullständiga
och bristfälliga. Dessa företag, hvilka tillsammans icke uppnådde en
högre nettoförsäljningssumma än 69,403 kr., synas i sin organisation i
sjkifva verket hafva närmat sig den handtverksmässiga driften och torde
med visst fog hafva bort öfverföras till behandling i sammanhang med
denna. Då de likväl förete en sins emellan ganska stor öfverensstäm¬
melse och närmast utgöra en grupp för sig inom landets tobaksfabrikation,
har det ansetts lämpligast att rörande deras ekonomiska förhållanden
här meddela några kortfattade upplysningar, liksom ock deras produktion
hänförts till fabriksindustriens.
Af här åsyftade företag voro 2 grundlagda år 1907, 1 år 1906
och 1 år 1903, hvadan således ingen af fabrikerna vid tiden för under¬
sökningens verkställande kunde blicka tillbaka på någon längre verk¬
samhet. Det synes för öfrigt vara karakteristiskt för flertalet af de
fabriker, hvilka startats i syfte att uteslutande tillverka cigarretter, att
Stordrift och
småindustri
inom cigarrett¬
produktionen.
*) Se noten å sid. 118.
126
FABRIKSINDUSTRIEN.
deras lifstid i regel blifvit af kortare varaktighet, därest de icke från
början inriktats på eller sedermera utvecklat sin verksamhet till stordrift.
Förutsättningen för att kunna framgångsrikt bestå inom denna produk¬
tionsgren torde i väsentlig mån bero på en jämförelsevis betydande
kapitalstyrka, enär den cigarrettrökande allmänhetens konsumtion synes
växla betydligt ifråga om smak och i hög rgad påverkas af sådana
omständigheter som annonser och reklamväsen. Då en cigarretts detalj-
pris, såsom af tidigare anförda siffror framgår, synes vara tämligen
undantagslöst fixeradt till en enda siffra, gäller konkurrensen ej prisen
utan den med ett särskild! märke eller namn betecknade varan. Har
det lyckats en fabrik att, vanligen genom effektfull reklam samt äfven
påverkan af detaljhandlarne, bereda marknad för en viss vara bland den
rökande allmänheten, så kan tillverkningen af denna enda kvalitet ofta
utgöra den vida öfvervägande delen af vederbörande företags fabrikation
samt stiga till afsevärd omfattning. Nästan lika hastigt som ett visst
»märke» på sådant sätt vinner en stor marknad, lika fort kan det
emellertid utträngas ur denna af ett annat. Produktionen af den äldre
varan måste då inskränkas eller helt inställas på grund af förminskade
eller uteblifna order, och förefintliga lager, hvilka understundom kunnat
uppgå till väsentliga poster, blifva mer eller mindre osäljbara, och deras
realisation eller nedskrufning kunna leda till en afsevärd belastning af
fabrikens ekonomi. Då ett visst märke på detta sätt egentligen aldrig
synes kunna beräknas erhålla mer än en till tiden mycket begränsad
afsättning i marknaden, måste fabrikernas tillverkning delvis inriktas på
möjligheten att själf skapa den nya vara, som skall efterträda den gamla
i allmänhetens gunst. Gifvetvis kan ett dylikt arbete icke bedrifvas utan
betydande ekonomisk risk och äfven tidvis kapitaluppoffring, hvadan inses,
att "denna fabrikationsgren synes äga ett särskilt behof af kapitalstyrka.
Härtill kommer, att den stora cigarrettindustrien är i största utsträckning
grundad på maskinarbete. Fn tysk författare har beräknat, att maskin¬
arbetet inom denna industri gent emot handarbetet innebure ett för¬
billigande af produktionen med mer än Vs.1) De handarbetade cigar¬
retterna äro alltid de dyraste och de som tillverkas i en mer begränsad
utsträckning.
Af sådan anledning torde den del af denna fabrikation, som söker
försvara sin ställning vid sidan af den ekonomiskt starka stordriften
och utan möjlighet att utvecklas därtill, från början vara hänvisad till
en mer efemär tillvaro. Fn undersökning af smärre svenska cigarrett¬
fabrikers förekomst under tiden före och efter år 1903, da de första
') Bormann, Die deutsche Zigarrettenindustrie, Tubingen 1910 s. 52.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
127
stora företagen af hithörande art grundlädes, visar också, att medan
ännu år 1902 förefunnos 7 små cigarrettfabriker, behärskande tillsammans
25 proc. af rikets hela tillverkning af cigarretter, så nedlade 4 af dessa
redan år 1903 sin verksamhet. Tvänne andra mindre fabriker startades
visserligen nämnda år, men af dessa nedlades den ena efter två års till¬
varo. De återstående af de ännu under 1902 verksamma småfabrikerna
nedlades alla under något år af perioden 1903—08. Af de fem smärre
cigarrettfabriker, som i stället under denna tid börjat sin verksamhet,
hafva, enligt från innehafvarne meddelad uppgift, två från början af år
1909 äfven börjat tillverka cigarrer, hvilken produktion vore afsedd att
småningom helt träda i stället för fabrikationen af cigarretter. Samtliga
vid 1908 års slut i verksamhet varande små cigarrettfabriker omfattade
tillsammans knappa 3 proc. af landets totala cigarrettillverkning. *)
Hela denna del af förevarande näringsgren med sin begränsning
till en ringa omfattande marknad och i saknad af de tekniska och eko¬
nomiska resurser, utan hvilka konkurrensen med stordriften icke synes
kunna upptagas, torde sålunda äga endast obetydliga möjligheter icke
blott till utveckling utan ock till ett länge fortsatt bestånd. I sin helhet
torde de former, under hvilka cigarrettproduktionen f. n. bedrifves inom
värf land, erbjuda ett belysande exempel på småindustriens nästan full¬
ständiga undanträngande af stordriften.
De af utredningen berörda små cigarrettfabrikerna gifva äfven en
bild af den här antydda ringa ekonomiska bärkraften och utvecklings¬
möjligheten hos denna del af industrien. Omstående tablå utvisar ett
sammandrag af de fyra fabrikernas tillgångar och skulder för år 1908,8)
hvarvid de meddelade siffrorna likväl icke torde kunna upptagas utan
en viss reservation, enär primäruppgifterna i vissa fall varit tämligen
bristfälliga och tydt hän på, att till grund för dem lagts snarare upp¬
skattade än ur en regelrätt bokföring framgångna värden.
Af tablåns siffror framgår det, att af tillgångarne den största
posten, eller icke mindre än 43-7 proc., således närmare hälften, utgjordes
af utestående varufordringar. Därnäst kom den mest betydande delen
eller 40‘4 proc. af aktiva på lagret, hvaraf något mer än hälften utgjordes
af färdiga varor. Ingen af hithörande fabriker ägde fastighet; deras
tillverkning bedrefs i förhyrda lokaler.
’) Under år 1909 begynte i Stockholm en ny cigarrettfabrik sin verksamhet, hvilken synes
hafva tendenser att utvecklas till stordrift.
2) De har meddelade ekonomiska uppgifterna hafva samtliga måst inskränkas till att afse
endast delta år, enär hälften af primäruppgifterna icke omfatta mer än år 1908.
De små
cigarr et t -
fabrikernas
ekonomi.
128
FA BRIKSINDUSTRIEN.
Tablå öfver de små cigarrettfabrikernas tillgångar och skulder vid
slutet af år 1908.
Tillgångar.
Inventarier .........................................
Lager: a) färdiga tobnksvaror .............
b) hal (fabrikat ........................
c) oförtullad råtobak .................
d) förtullad „ .................
e) utensilier och ingredienser .....
Utestående varufordringar ....................
Öfriga tillgångar . ..............................
Balanserade förluster från tidigare år.....
Skulder.
Eget kapital .....................................
Upplånadt kapital................................
Öfriga skulder (hufvudsakligen för varor)
Vinst- och förlustkonto .......................
Skulderna utgjordes till 59-9 proc. af eget kapital och endast till
en ringa del af upplånade medel. En blick på tablån visar emellertid,
att passiva öfverstego aktiva med 7,059 kr. eller 7’3 proc. af tillgångarne.
Nämnda belopp torde sålunda beteckna den summa, med hvilket det
egna kapitalet bort nedskrifvas, för att dess värde skall vara angifvet
till effektivt belopp.
Att under sådana omständigheter någon nettovinst å 1908 års rörelse
såsom helhet icke kunnat noteras, torde icke vara särskildt anmärknings-
värdt. Emellertid hafva de skilda företagen i detta afseende lämnat
olika resultat, i det att tvänne fabriker i de meddelade bokslutsutdragen
upptagit vinst och de öfriga förlust. Vinstsiffran uppgick för de båda
fabrikerna med gynnsamt resultat till 2,790 kr. eller i genomsnitt 4-8
proc. å det engagerade egna kapitalet, medan förlusten för de öfriga
två fabrikerna utgjorde 3,229 kr. För alla fyra fabrikerna tillsam¬
mantagna blef resultatet, som sagdt, negativt ('/. 439 kr.).
Hvad beträffar fabrikernas viktigaste utgiftsposter, så lämnar
tablån å nästa sida en öfversikt däraf. Den största posten utgjordes,
som synes, af arbetslöner, hvilka uppgingo till närmare 20 proc. af för-
Kr.
........... 4,133
22,022
........... 1,961
........... 2,558
........... 7,555
........... 4,907
............ 42,163
............ 4,671
............ 6,620
Summa 96,590
............ 57,874
............ 2,500
............ 36,655
............ •/. 439
Summa 96,590
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER.
129
säljningssumman, medan därnäst i ordningen kommo resekostnader och
förvaltningspersonalens löner med resp. omkr. 12 och 10 proc. af sist¬
nämnda summa. Äfven skuldräntorna uppgingo till en jämförelsevis hög
summa, motsvarande 8 proc. af försäljningsbeloppet.
ira bland de viktigare utgiftsposterna för
|
de små
|
cigarrett-
|
fabrikerna år 1908.J)
|
Kr.
|
I % äi för¬
säljnings-
|
Hvror....................................................................
|
1,425
|
summan.
2*1
|
Resekostnader .......................................................
|
8,214
|
11-8
|
Agentprovisioner....................................................
|
325
|
0'5
|
Kontorskostnader (utom löner) ..............................
|
631
|
0-3
|
Reklam och annonser ............................................
|
903
|
1-8
|
Räntor å upplånadt kapital samt diskontoräntor........
|
5,511
|
7*9
|
Frakter för förädlad vara.........................................
|
1,057
|
1-5
|
Förvaltningspersonalens löner...................................
|
6,750
|
0*7
|
Arbetspersonalens „ ...................................
|
13,647
|
19-;
|
Jämföras nu anförda belopp med motsvarande summor för de stora
cigarrettfabrikerna (se sid. 124), så framgår utan vidare de förras i detta
hänseende gynnsammare ställning. I löner utbetalade de små företagen
relativt hälften, i resekostnader dubbelt och i räntor sexdubbelt mer än
de stora företagen. Dessa gåfvo åter, karakteristiskt nog, ut relativt
femdubbelt mer för reklam. och annonser.
c. Snusfabriker.
De af utredningen berörda rena snusfabrikerna äro till antalet 17.
Flertalet af dem synas hafva grundlagts redan långt tillbaka i tiden.
Sålunda hafva fyra fabriker uppgifvit sitt grundläggningsår till före
1800 (den äldsta till 1751) och ytterligare sex till före 1850. Af de
öfriga sju fabrikerna inom denna grupp grundlädes endast en efter år
1900. Flertalet af dessa fabriker synes under större delen af sin tillvaro
hafva varit i samma familjs ägo. Af nuvarande ägaren hade de i genom¬
snitt innehafts i 19 år.
8 af fabrikerna voro aktiebolag med ett sammanlagdt aktiekapital
af 2,808,988 kr. och med reserv- och dispositionsfonder å tillsammans
1,598,546 kr. Aktiekapitalet var vid 1908 års slut fördeladt på 176
*) Se noten å sid. 118.
17
130
FABRIKSINDUSTRIEN.
Snus¬
fabrikernas
lokaler.
aktionärer, men två af affärerna disponerade tillsammans 130 af dessa
aktieägare. Återstoden, G fabriker, hade sitt kapital placeradt på blott
43 personer, hvilket betyder omkr. 7 aktionärer per affär, hvadan så¬
lunda flertalet på aktier ställda snusfabriker syntes bära »familj ebolagets»
karaktär. Alla öfriga snusfabriker, livilka icke voro aktiebolag, ägdes
hvardera af eu, två eller högst tre enskilda personer.
Af de sjutton fabrikerna utöfvade 14 sin verksamhet i resp. firmors
egna fastigheter. Endast tre bedrefvo sin tillverkning i förhyrda lokaler.
1 de flesta fall hade fabriksbyggnaderna särskild! uppförts för att tjäna
sitt nuvarande ändamål.
De af ofvannämnda 14 fabriker disponerade fabriksfastigheterna
upptogo en tomtareal af tillsammans 30,179 kvm. eller 2,156 kvm. per
fabrik. Uppgifter rörande den del af nämnda grundyta, hvilken tages i
anspråk af byggnader för fabriksrörelsens bedrifvande, hafva meddelats
från 11 fabriker, behärskande något mer än 7e af nyss anförda totala
grundareal. Det visade sig för dessa fabrikers vidkommande, att deras
fabriks-, administrations- och lagerbyggnader upptogo i genomsnitt endast
51 proc. af deras fabriksfastigheters hela tomtutrymme.
Hvad utrymmet inom lokalerna beträffar, så gifva uppgifterna vid
handen, att detta i allmänhet syntes vara synnerligen rikligt. Inom
alla sjutton fabrikerna utgjorde den sammanlagda golf ytan 11,295 kvm.
På hvarje årsarbetare år 1908 inom dessa fabriker kom ett golfutrymme
af 43 kvm. Det förtjänar vidare anmärkas, att magasins- och lager¬
lokalerna inom denna fabrikationsgren synas tarfva stort ytinnehåll. 14
Tablå öfver snusfabrikernas tillgångar och skulder vid slutet af år 1908.
Tillgångar.
Fastigheter..........................
Inventarier ...........................
Lager .................................
Utestående varufordringar ......
Fordringar, andra slag............
Aktier, bankdepositioner.........
Kassa .................................
Diverse.................................
Kr. 1,705,367
„ 137,959
., 2,327,627
„ 2,266,225
„ 348,863
„ 2,849,284
„ 23,451
„ 400,513
Skulder.
Aktiekapital..........................
|
. Kr.
|
2,808,988
|
Eget kapital (ej aktiekapital) .
|
5»
|
2,658,032
|
Reserver...............................
|
55
|
1,598,546
|
Upplånadt kapital ................
|
55
|
1,275,653
|
Varuskulder .........................
|
55
|
410,717
|
Tullskulder') ......................
|
55
|
306,469
|
Diverse ...............................
|
It
|
24,053
|
Nettovinst5) ........................
|
5»
|
976,831
|
Summa 10,059,289 Summa 10,059,289
J) Särskild! uppgiga.
2; Härifrån är i boksluten afdragen 5 % ränta å ett kapital af sammanlagdt 1,412,368 kr.,
d. v. s. ett belopp af 70,018 kr. Se sill. 133.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER. 131
fabriker — några af de minsta hafva icke meddelat uppgifter härom —
angåfvo utrymmet inom sina lokaler af nyssnämnda slag till 11,186 kvm.
eller 799 kvm. per fabrik, utgörande 3'3 kvm. för en tillverkning af
1,000 kg. snus.
Tablån å sid. ISO lämnar en öfversikt af snusfabrikernas till- Snus.
gångar och skulder, angifva med de belopp, till Indika de förekommo /a(T'*""ns
i 1908 års bokslut. Tablån gifver vid handen, att dessa fabrikers eonom'-
ekonomi, i stort sedt, syntes vara anmärkningsvärd! gynnsam.
Af tillgångarna utgjordes den största posten af behållningen i
värdepapper och banktillgodohafvanden. Denna post uppgick till icke
mindre än 28\3 proc. åt alla aktiva. Därnäst utgjordes den mest be¬
tydande tillgången af lagerbehållningen, hvilken omslöt en summa af
2,327,627 kr. eller 23‘l proc. af alla tillgångarna. Huru denna summa
förhållit sig under hvart och ett af åren 1903—08 framgår af nedanstående
tablå, hvilken jämväl angifver den för snusproduktionen med dess stora
ravarukonsumtion betydelsefulla proportionen mellan den under räken-
Lagerbehållningen inom snusfabrikerna åren 1903—0S.1)
År 1903
|
1904
|
|
1905
|
|
1906
|
|
1907
|
|
1908
|
|
Medeltal
|
|
kr.
Färdigii
|
% kr.
|
%
|
kr.
|
%
|
kr.
|
%
|
kr.
|
%
|
kr.
|
%
|
1903—08
|
%
|
tobaks varor.. 289,384
|
11-4 282,903
|
9-7
|
298,568
|
10-3
|
274,793
|
105
|
275,932
|
10-7
|
229,555
|
9-9
|
275,189
|
10-4
|
Halffabrikat... 365,875
Oförtullad rå-
|
14-3 383,844
|
13-3
|
398,687
|
13-7
|
382,440
|
14-5
|
409,771
|
15*9
|
372,377
|
18*0
|
385,499
|
14-6
|
tobak ......... 1,404,035
Förtullad rå-
|
55‘ i 1,455,807
|
50*4
|
1,507,349
|
52-o
|
1,330,628
|
50-7
|
1,322,387
|
51-2
|
1,210,719
|
52*o
|
1,371,821
|
51 s
|
tobak........ 372,569
Utensilier och
|
14*6 *552,988
|
22-c
|
576,725
|
19-9
|
518,873
|
19-7
|
440,229
|
17-1
|
370,241
|
15-9
|
488,237
|
18-5
|
ingredienser.. 116,687
|
4-o 114,463
|
4*o
|
119,335
|
4*1
|
121,570
|
4-c
|
131,600
|
5*1
|
144,735
|
8*2
|
124,732
|
4-7
|
Hela lagerbe-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hållningen... 2.548,550 100-n 2,890,003 100-n
|
2,900,604 100-n
|
2,626,104 100»
|
2,579,919 100-n
|
2,327,627
|
100-n
|
2,645,478 100-n
|
Summa till¬
gångar ...... 8,109,024
Lagerbehåll-
|
8,227,623
|
|
8,508,477
|
|
8,806.329
|
|
9,201,977
|
|
10,059,289
|
|
8,818,786
|
|
ningen i % af
tillgångarna. 31’4
|
35* i
|
|
34-1
|
|
29-8
|
|
28'o
|
|
23-1
|
|
30-o
|
|
Rå tobak ens
värde i % af
den under året
förbrukade rå-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
varan ......... 7*1*4
|
87-9
|
|
88-7
|
|
77*o
|
|
70-5
|
|
57*1
|
|
72-2
|
|
’) Se noten å sid. 112.
FABRIKSINDUSTRIEN.
132
skapsåret förbrukade och den vid dess sint som behållning upptagna
råtobakens värde. Denna sistnämnda siffra, hvilken al flertalet fabriker
icke meddelats för de tidigare åren, har med tillhjälp åt de lör 1908 års
produktion funna relationer approximerats ur de till den officiella fabriks-
statistiken afgifna primäruppgifterna. Af tabellen synes framgå, att det
vid årsskiftet inventerade tobakslagrets värde vid 1908 års slut varit
relativt litet, i det att det uppgick till 57'l proc. af årets förbrukning,
medan det under de föregående åren i allmänhet utgjort oftast mer än
8/i af sistnämnda värde.
Den ifråga om storlek tredje i ordningen af tillgångarnas olika
poster intogs af de utestående varufordringarna, Indika nådde 22\5 proc.
af omslutningssumman. Denna proportion synes hafva varit jämförelse¬
vis konstant under perioden 1903—08, såsom nedanstående siffror visa.
Varudebitorers konto jämte afskrifningar därå inom snusfabrikerna
under åren 1903—08.
År iaea
Varufordringar...... kr. 1,879,380
I % af tillgångar^ ... 23*2
Afskrift^et under året „ 53,847
1 °/o af fordringarne ... 2'9
I »/o af omsättningen... 1*-’
1904 1905 190(1
1,886,955 1,913,692 1,977,291
22'9 22-5 22'5
28,150 28,305 29,447 -
1-5 1-5 1-6
0*6 0*6 0*6
Medeltal
1907 1908 1903—08
2,226,496 2,266,225 2,025,007'
24-2 22*5 23*o
44,072 53,266 39,515
2*o 2*4 2*o
0*9 1*0 0*9
Emellertid synes förlusten på dessa fordringar hafva varit anmärk-
ningsvärdt ringa. “ Såsom förestående siffror visa, uppgingo afskrifnin-
garna å varudebitorers konto under intet år till fulla 3 proc. och endast
under periodens första och sista ar till öfver 2 samt i medeltal föi hela
perioden till 2‘0 proc. I förhållande till försäljningssumman nådde de
ej till mer än i genomsnitt Om proc. Praktiskt taget synes sålunda
hänsynen till förlusten på s. k. utborgningar för denna fabrikationsgiens
ekonomi spelat endast eu underordnad roll.
Fabrikernas fastigheter voro bokförda till ett värde af 1,705,367
kr., under det att deras taxeringsvärde var 2,056,700 kr. och brandför¬
säkringsvärdet 1,674,650 kr. Det bokförda fastighetsvärdet har under
de senaste sex åren endast obetydligt varierat, i det att nybvggnadei
eller nyköp icke förekommit eller i regel efter hand afskrifvits. Samma
omdöme gäller, såsom eu blick på tablån a nästa sida visar, i hufvudsak
inventariekontot, å hvilket under aren 1903 08 afskrifvits i medeltal
5'5 proc.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER.
133
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom
snusfabrikerna 1903—1908.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908 Medeltal
kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1903—1908
Fastigheter.................. 1,645,472 1,586,390 1,599,209 1,643,563 1,676,252 1,705,367 1,642,709
Inventarier.................. 105,179 107,631 106,644 114,526 121,908 137,959 115,641
Alskrifvet u fastigheter. 30,658 75,004 52,747 53,245 1,468 4,871 36,332
I proc......................... 1*9 4-7 3-s 3-2 o i 0-3 2 -2
Afskrifvet å inventarier. 5,520 6,214 4,163 5,739 9,872 6,896 6,401
I proc......................... Ti‘2 5'8 3-9 5-o 8 i 5-o 5-5
Af skulderna kommo icke mindre än 70'2 proc. på i rörelsen
engageradt aktiekapital och eget kapital (incl. reserver). Det upplånade
driftkapitalet utgjorde endast 12*7 x) och de balanserade skulderna åt
andra slag (varor, tull) 7-l proc. af passiva.
Nettovinsten, enligt samtliga boksluten utgörande 906,213 kr., var
i själfva verket 70,618 kr. högre, enär i flera bokslut från nettovinsten
afdragits 5 proc. ränta å engageradt eget kapital, uppgående till samman-
lagdt 1,412,368 kr. Ben verkliga nettovinsten utgjorde således 976,831 kr.
eller 17'9 å kapitalet. Beräknad med stöd af dessa siffror och med led¬
ning af snusfabrikernas i tab. 19 angifna nettoförsäljningssumma för år
1908, befanns handelsvinsten utgöra 11*8 proc.
Tab. 19. Snusfabrikernas netto- och handelsvinst 1903-08.
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
|
Nettovinst
|
5 °,o ränta
å kapital
-f reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Handels
kr.
|
vinst
|
Beserverade
medel
kr.
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
•
i proc.
af
netto¬
försälj¬
nings -
värdet.
|
1903 ...
|
4,864,595
|
191,158
|
818,167
|
16-8
|
252,788
|
4,343,088
|
565,379
|
13-o
|
1904...
|
4,795,040
|
227,907
|
758,909
|
15-8
|
251,147
|
4,421,486
|
507,762
|
11-5
|
1905...
|
5,098,556
|
1,111,099
|
717,519
|
14-1
|
310,483
|
4,474,455
|
407,036
|
9-1
|
1906...
|
5,293,144
|
1,218,896
|
735,601
|
13-9
|
325,602
|
4,646,825
|
409,999
|
8-s
|
1907 ...
|
5,372,939
|
1,435,176
|
729,315
|
13-«
|
340,406
|
4,797,446
|
388,909
|
8-1
|
1908 ...
|
5,467,020
|
1,598.546
|
976,831
|
17*9
|
353,278
|
5,265,602
|
623,553
|
11-8
|
Summa
|
30,891,294
|
5,782,782
|
4,736,342
|
15-3
|
1,833,704
|
27,948.902
|
2,902,638
|
10-4
|
*) Det upplånade kapitalet synes likväl hafva nått en för hela året något högre genom-
snittssumma såsom det i taldån å sid. 135 anförda rllnteheloppet visar.
134
FABRIKSINDUSTRIEN.
Hur nettovinst och handelsvinst för de rena snusfabrikerna tett sig'
under hvart och ett af åren 1903—08 framgår af förestående tab. 19. Såväl
netto- som handelsvinst hafva under nämnda period varierat. 1908 års
nettovinst synes vara den största under perioden uppnådda, medan samma
års handelsvinst öfverträffats endast under ett föregående år (1903). För
alla sex åren var medelnettovinsten 15'3 och medelhandelsvinsten 10-4 proc.
Tab. 20. Snusfabrikernas netto- och handelsvinst 1903—08.
/. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
|
|
|
Nettovinst
|
|
|
Handelsvinst
|
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
5 °/o ränta
å kapital
+ reserver
kr.
|
Netto¬
försäljnings.
värde
kr.
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903 ...
|
4,301,704
|
180,548
|
790,744
|
18-0
|
224,413
|
3,010,698
|
572,331
|
15*9
|
1904 ...
|
4,187,975
|
220,071
|
745,351
|
17-8
|
220,432
|
3,655,447
|
524,919
|
14-4
|
1905 ...
|
4,477,003
|
1,103,235
|
717,774
|
16o
|
279,012
|
3,714,970
|
438,702
|
11-8
|
1900 ...
|
4,533,594
|
1,211,032
|
795,174
|
17*5
|
287,231
|
3,945,177
|
507,943
|
12-9
|
1907 ...
|
4,633,322
|
1,426,370
|
702,093
|
16*5
|
302,985
|
4,062,350
|
459,708
|
11-3
|
1908 ...
|
4,725,102
|
1,591,946
|
970,796
|
20-7
|
315,855
|
4,510,928
|
000,941
|
14-7
|
Summa
|
26,858,760
|
6,739.802
|
4,794,532
|
17- 9
|
1.629.928
|
23,499,682
|
3,164,604
|
13r.
|
IL. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
eller förlust = •/.
|
5 °/<> ränta
å kapital
+ reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Handelsvinst
eller förlust = •/.
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver!
från-
räknade).
|
kr.
|
i procJ
af
netto¬
försälj¬
nings- j
värdet.
|
1903 ...
|
562,891
|
4,010
|
21,423
|
3*8
|
28,375
|
732,390
|
7.6,952
|
7.0-9
|
1904 ...
|
607,065
|
7,236
|
13,558
|
2-2;
|
30,715
|
700,039
|
7.17,157
|
7.2*2
|
1905 ...
|
021,553
|
7,804
|
•/.255
|
-1
|
31,471
|
759,479
|
7.31,720
|
7.4-2
|
1900 ...
|
759,550
|
7,864
|
7-59,573
|
7.7-8
|
38,371
|
701,048
|
■/.97,944
|
7.14-0
|
1907 ...
|
739,017
|
8,806
|
•/.33,378
|
*/.4*5 i
|
37,421
|
735,090
|
•/.70,799
|
7.9-6
|
1908 ...
|
741,858
|
0,600
|
35
|
— 1
|
37,423
|
754,074
|
7.37,388
|
7.5-0 1
|
Summa
|
4,032,534
|
42,980
|
■1.58,190
|
•IT* 1
|
203,776
|
4,449,320
|
■1.261,966
|
7-5-9
|
Emellertid äro icke oväsentliga skiljaktigheter mellan de olika
snusfabrikerna att anteckna med afseende på det ekonomiska resultatet
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER.
135
af deras rörelse. Af de sjutton fabrikerna lämnade endast 11 under
den här afsedda periodens alla år en verklig vinst å sin drift. Bland de
öfriga växlade några mellan vinst och förlust under de olika åren, andra
hafva icke under något år kunnat bokföra någon afkastning eller hafva
uppvisat årlig förlust.1) Fördelas snusfabrikerna sålunda i anslutning
till det för cigarrfabrikerna följda systemet i tvänne grupper, där
till den första hänföras ofvannämnda 11 fabriker med gynnsamt och till
den andra de öfriga med mer eller mindre ogynnsamt ekonomiskt resultat,
hvarvid bör anmärkas, att fabriker med negativ handelsvinst samman-
föllo med dem som hade förlust, få de i tab. 19 anförda siffrorna det
förändrade utseende, som angifves af tab. 20.
Enligt hvad dessa tabeller visa, steg för den första gruppens
fabriker nettovinsten till ett genomsnitt för åren 1903—08 af IT-a och
handelsvinsten till 13'5 proc., hvarvid äfven 1908 visade sig hafva varit
ett särskild! gynnsamt år. Den andra gruppens fabriker uppvisade för
alla åren eu negativ handelsvinst (V-5'9 proc.) och i genomsnitt eu netto¬
förlust under perioden af 1'4 proc.
Af de uppgifter, som fabrikerna meddelat rörande sina viktigaste
utgiftsposter, kunna de upplysningar hämtas, hvilka sammanställts i tablån
här nedan.
Några bland de viktigare utgiftsposterna för snusfabrikerna år 1908. 0
|
Kr.
|
I °/o af försälj
ningssumman.
|
Styrelse och revisorer.....................................................
|
85,öB0
|
It
|
Hyror.........................................................................
|
17,300
|
0-3
|
Resekostnader (incl. resandes provisioner och fasta löner) ...
|
85,989
|
It.
|
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner.........
|
17,571
|
0-3
|
Kontorskostnader (utom löner)..........................................
|
10,048
|
0-3
|
Reklam och annonser......................................................
|
4,039
|
0-1
|
Räntor å npplånadt kapital..........................................
|
93,932
|
1-8
|
Diskontoräntor...............................................................
|
9,200
|
0-2
|
Frakter för förädlad vara...............................................
|
50,594
|
1-1
|
Förluster på varudebitorer .............................................
|
53,266
|
l-o
|
Förvaltningspersonalens löner..........................................
|
326,779
|
6-2
|
Arbetspersonalens „ ..........................................
|
256,784
|
4-:>
|
Tablån visar, hur anmärkningsvärd! små de flesta administrationskost¬
nader inom denna fabrikationsgren hafva varit. Endast lönerna höjde sig till
mera afsevärda belopp, hvarvid äfven den omständigheten förtjänar beak¬
tande, att förvaltningspersonalens2) löner stego till högre belopp än arbetarnes.
‘) Två af de fabriker, hvilka lämnat ogynnsamt ekonomiskt resultat, hafva till förklaring
häraf hänvisat till omständigheter, hvilka synes hafva varit af mera tillfällig natur.
-) Se noten å sid. 118.
136
FABRIKSINDUSTRIEN.
d. Blandade fabriker.
De af utredningen berörda blandade fabrikerna är o till antalet 17.
Af dessa voro ej mindre än 8 grundlagda före 1850, däribland en fabrik
år 1772, en år 1794 och en år 1809. Af de öfriga voro alla utom en
grundlagda före år 1900. Flertalet fabriker synas under hela verksam¬
hetstiden hafva stannat i samma släkts eller intressenters ägo.
Af de 17 här förevarande affärsföretagen voro 10 aktiebolag med
ett sammanlagdt aktiekapital af 5,293,600 kr. samt fonder å 586,115 kr.
Aktieägarna voro 341, hvilka, fördelade på samtliga bolag, utgjorde
34 aktionärer per affär. 12 af fabrikerna bedrefvo sin rörelse i egna
fastigheter, af hvilka 10 omfattade en tomtareal af 75,983 kvm., hvaraf
för fabriks- och administrationsbyggnader tagits i anspråk endast om¬
kring en fjärdedel.1) Golfytan inom samtliga fabrikslokaler uppgick till
25,639 kvm., representerande ett utrymme af 13-2 kvm. per årsarbetare.
För 15 fabriker utgjorde ytutrymmet inom magasinslokalerna 21,398 och
inom kontorslokalerna 1,735 kvm.
Blandade
Tablån här nedan lämnar en öfversikt af här omhandlade fabrikers
fabrikernas
ekonomi.
ekonomi.
Tablå öfver de blandade fabrikernas tillgångar och skulder vid
slutet af år 1908.
Tillgångar.
Skulder.
Kr. 2,045,988 Aktiekapital ..................
Fastigheter
Inventarier
758,825 Eget kapital (ej aktiekapital) ...
4,439,625 Reserver................................
3,564,363 Upplånadt kapital ................
1,547,598 Varuskulder .................. ........
888,837 Tullskulder 5)...........................
Kr. 5,293,600
„ 1,571,294
„ 586,115
„ 3,998,418
„ 1,688,793
„ 115,755
„ 495,272
Lager.......................................
Utestående varufordringar .......
Fordringar, andra slag...............
Aktier, bankdepositioner ............
Kassa.......................................
Diverse ...................................
Balanserade förluster från tidigare år
74,421 Öfriga skulder
1,070,329 Nettovinst .....
647,244
Summa 14,390,491
Summa 14,396,491
) Härvid är dock att märka, att på en enda fabrik kom en fastighetsareal af ej mindre
än 32,713 kvm.
*) Särskild! uppgifna.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. BLANDADE FABRIKER. 137
Den största posten bland tillgångarne utgjordes af lagret, hvilket
ensamt uppgick till 30'8 proc. af aktiva. Tablån här nedan meddelar en spe¬
cifikation af de olika lagerposterna, absolut och relativt, vid slutet af
hvart och ett af åren 1903 —1908, äfvensom medeltalssiffror för nämnda
sex år. Af densamma framgår, att största delen af lagret år 1908 bestod
af oförtullad råtobak, till ett värde af 46'4 proc. eller närmare hälften
af hela kontot. Den näst största posten utgjordes af färdiga tobaks-
varor till ett värde af 22*3 proc. eller något mer än V5 af hela lager¬
behållningen. Denna inbördes fördelning af detta kontos olika poster
synes under perioden 1903—08 hafva varit jämförelsevis konstant, hvar¬
emot lagrets hela belopp i förhållande till samtliga aktiva varit i
sjunkande.
Lagerbehållningen inom de blandade fabrikerna åren 1903—1908. ')
År 1903
|
1904
|
1905
|
|
1900
|
|
19(17
|
1908
|
Medeltal
1903—08
|
kr.
|
°/o
|
kr.
|
7»
|
kr.
|
7 o
|
kr.
|
7»
|
kr. °/o
|
kr.
|
7»
|
kr.
|
7»
|
Färdiga tobaks-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
varor ............ 910,775
|
17-9
|
992,380
|
18-o
|
949,573
|
19-4
|
853,990
|
19-2
|
787,057 18'0
|
988,444
|
22-3
|
913,704
|
19-1
|
HallTabrikat ...... 236,811
|
4-7
|
285,592
|
5-2
|
203,001
|
5*4
|
291,201
|
3-6
|
279,523 0-4
|
389,323
|
8-7
|
291,018
|
3*1
|
Oförtulladråtobak 2,845,477
|
55" 8
|
2,892,250
|
52'6
|
2,470,405
|
50-5
|
2,178,325
|
49o
|
2,232,087 51-2
|
2,001,001
|
43’4
|
2,447,592
|
51-1
|
Förtullad ., 733,252
Utensilier och in-
|
14-4
|
943,087
|
17*2
|
831,228
|
10-9
|
729,992
|
10-4
|
082,152 15 7
|
579,897
|
13-1
|
750,035
|
15*6
|
gredienser ...... .308,920
|
7-2
|
386,867
|
7*o
|
384,380
|
7-a
|
389,544
|
8-8
|
380,109 8-7
|
420,960
|
9-3
|
388,404
|
8*1
|
Hela lagerbehåll-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningen............ 5,095,235 100'a
|
5,500,782100 o 4.905,256 100'«
|
4,443,052100'o 4,360.928100 o
|
4,439,625100n
|
4,790,813 lO&o
|
Summa tillgångar 13,825,420
Lager i °/o af
|
|
14,579,307
|
|
13,752,414
|
|
13,764,123
|
|
14,281,952
|
14,396,491
|
|
14,099,901
|
|
tillgångarna ... 36-o
|
|
37*7
|
|
35*7
|
|
32-3
|
|
30*5
|
30*8
|
|
34-o
|
|
Den näst största posten bland tillgångarna representerades af
varufor äring arne, livilka uppgingo till 24’8 proc. eller nära 1 , af aktiva.
Huru detta konto förhållit sig under hvart och ett af åren 1903—08
samt därå under samma år företagna afskrifningar framgår af om¬
stående tablå.
') Se noten å sid. 112.
18
138
FABRIKSINDUSTRIEN.
Varadebitorers konto jämte afskrifningar därå inom de blandade
fabrikerna under åren 1903—08.
|
År 1903
|
1904
|
1905
|
1906
|
1907
|
1908
|
Medeltal
1903-1908
|
Varufordringar kr.
|
3,128,900
|
3,288,908
|
3,256,180
|
3,392,710
|
3,516,493
|
3,564,363
|
3,357,926
|
I % af tillgångarne
|
22-o
|
22-c
|
23-7
|
24-7
|
24-8
|
24* s
|
2.3-8
|
Afskrifvet u. året kr.
|
79,279
|
62,149
|
88,133
|
79,417
|
159,033
|
185,114
|
108,854
|
1 % af fordringarne
|
2-5
|
l-o
|
2' •
|
2’3
|
4ö
|
5*2
|
3*2
|
I % af omsättningen
|
l-l
|
0"J
|
1-8
|
l-l
|
1*3
|
2*2
|
It.
|
Dessa siffror visa, att afskrifningarna först under de båda senaste
åren uppgått till mera betydande belopp — 1908 ars summa, 5 2 proc.
af varukonto! och 2-2 proc. af omsättningen är i detta afseende högre
än något föregående års.
Fastigheterna voro bokförda till 2,045,988 kr., under det att deras
taxeringsvärden uppgingo till 2,094,000 och brandförsäkringssumman
till 1,790,810 kr. Inventariernas bokförda värde uppgick till det relativt
betydande beloppet af 758,625 kr. Under det att sistnämnda summa
vant jämförelsevis konstant under åren 1903—08, har fastighetsvärdet
betydligt minskats under år 1908 i jämförelse med föregående år af bär
undersökta period. (Orsaken härtill torde hafva varit en större försälj¬
ning). Dessa växlingar samt de årligen å förevarande båda konton
afskrida beloppens absoluta och relativa storlek belysas af nedan¬
stående tablå.
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom de
blandade fabrikerna 1903—1908.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908 Medeltal
kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1903—1908
Fastigheter....................... 2,867,754 2,977,823 3,048,905 2,952,394 3,155,634 2,045,988 2,841,416
Inventarier........................ 664,875 702,5o2 696,5/6 * 04,6 o 1 *39,553 7o8,62 o *11,139
Afskrifvet å fastigheter ...... 4,547 9,737 13,076 106,981 14,866 21,070 28,380
I proc............................... 0*2 0’3 0-4 3-6 0-5 1-0 l o
Afskrifvet å inventarier ..... 22,245 21,238 25,490 25,495 30,260 27,988 25,453
1 proc.............................. 3-3 3-o 3-7 3-6 4 i 3-7 3-6
Siffrorna visa, att afskrifningarna å fastighetskontot under de sex
åren varit synnerligen obetydliga. Å inventariekontot hafva de med
oväsentliga svängningar varierat mellan 3 och 4 proc.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. BLANDADE FABRIKER.
139
Bland fabrikernas skulder utgjordes omkring hälften, 6,864,894
kr. eller 47'7 proc., af företagens aktiekapital och eget kapital. Reserverna
uppgingo till 8-5 proc. af sistnämnda belopp. Det upplånade kapitalet^
3,998,418 kr. utgjorde 27-8 proc. af samtliga skulder, hvarjämte varu-
kreditorernas konto representerade en summa af 1,688,793 kr. eller 11‘7
proc. af alla passiva.
Hvad de blandade fabrikernas affärsafkastning beträffar, så med¬
delar tab. 21 bär nedan en öfversikt däraf för åren 1903—1908. Såsom
tabellen visar, synes nettovinsten för dessa fabrikers vidkommande
under den afsedda perioden icke hafva företett så särskildt betvdande
svängningar. Siffran för år 1908 var 9'4 proc. Denna vinst var den
lägsta näst efter den för år 1905 noterade, men endast O-4 proc. högre
än denna, under det att den högsta under perioden uppnådda nettovinsten
var 4’1 proc. högre än motsvarande siffra för år 1908. Medelnettovinsten
för de sex åren uppgick till 10-6 proc.
Tab. 21. De blandade fabrikernas netto- och handelsvinst 1903 08.
Nettovinst Handelsvinst
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Keserverade
medel
kr.
|
i i proc.
af kapi-
kr ! talet
(reserver
från-
räknade).
|
5 °/o ränta
A kapital
+ reserver
kr.
|
Netto¬
försäljnings¬
värde
kr.
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903
|
5,615,002
|
407,401
|
631,421, 11-3
|
301,120
|
7,017,248
|
330,301
|
4-7
|
1904
|
5,620,195
|
418,661
|
599,918 10-7
|
301,943
|
7,201,163
|
297,975
|
4-1
|
1905
|
5,793,618
|
425,806
|
520,972j 9-o
|
310,971 i
|
6,998,967
|
210,001
|
3-0
|
1906
|
5,771,210
|
459,660
|
779,066 13-5
|
311,543
|
7,400,1 »89
|
467,523
|
6-3
|
1907
|
5,588,187
|
610,083
|
544,454 9-7
|
309,914
|
8,221,09.3
|
234,540
|
2*9
|
1908
|
6,864,894
|
586,115
|
647,244! 9-4
|
372,550
|
8,246,829
|
274,694
|
3-3
|
Summa
|
35,253,106
|
2,907,726
|
3.723,075 10 e
|
1.908,041
|
45,085,389
|
1.815,034
|
4'o
|
Äfven handelsvinsten för dessa företag karakteriseras af jäm¬
förelsevis mindre betydande svängningar. Den för år 1908 uppnådda
vinsten af detta slag uppgick till 3'3 proc., en siffra, som med 0'7
understeg medelhandelsvinsten för perioden 1903—08, hvilken sålunda
utgjorde 4'o proc.
Det har ansetts lämpligt, att jämväl för de blandade fabrikerna
vid beräkning af deras afkastning vidtaga den uppdelning i företag med
gynnsamt och ogynnsamt ekonomiskt resultats hvilken tidigare iakttagits
140
FABRIKSINDUSTRIEN.
för cigarr- och snusfabrikernas vidkommande. En dylik fördelning bär skett
i tab. 22. Därvid visar det sig, att såväl netto- som handelsafkastning
inom hithörande fabriker med gynnsamt resultat förete eu ännu större
jämnhet mellan siffrorna för hvart och ett af åren 1903—08 än hvad
som konstaterades för samtliga fabriker af här afhandlade slag. Stegringen
i siffrorna är emellertid icke särskildt betydande, i det att medelnetto¬
vinsten uppgick till 12*l och medelhandelsvinsten till 5'3 proc., således
endast resp. 1*5 och 1‘3 proc. mer än motsvarande tal för alla dessa fabriker.
Tab. 22. De blandade fabrikernas netto- och handelsvinst 1903 08.
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
År.
|
Aktie¬
kapital
och. eget
kapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
|
5 °/o ränta
å kapital
-f reserver
kr.
|
Netto-
förs&ljnings-
värde
kr.
|
Handelsvinst
|
kr.
|
i proc.
af kapitalet
(reserver
från-
räknade).
|
kr.
|
i proc.
af netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903
|
4,859,168
|
375,779
|
602,659
|
12-4
|
261,747
|
4,787,234
|
340,912
|
7*1
|
1904
|
4,864,048
|
385,330
|
582,867
|
12o
|
262,469
|
6,326,884
|
320,398
|
5*1
|
1905
|
5,053,888
|
390,017
|
529,967
|
10-5
|
272,195
|
6,243,374
|
257,772
|
4-1
|
1906
|
5,017,268
|
396,493
|
745,539
|
14-9
|
270,688
|
6,603,792
|
474,851
|
7-2
|
1907
|
4,833,849
|
576,740
|
539,589
|
11-2
|
270,530
|
6,829,184
|
353,008
|
3-9
|
1908
|
5,870,940
|
555,125
|
674,311
|
11*5
|
321,303
|
7,371,305
|
269,059
|
4-8
|
Summa
|
30,499.161
|
2,679,484
|
3,674,932
|
121
|
1,638,932
|
38,161,773
|
2,016,000
|
5-3
|
II. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År.
|
Aktie¬
kapital
och eget
kapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
eller förlust = •/.
|
5 °/o ränta
å kapital
-f reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings-
viirde
kr.
|
Handelsvinst
eller förlust = •/.
|
j i proc.
af kapitalet
kr. i (reserver
från-
räknade).
|
kr.
|
i proc.
af netto'-
försälj¬
nings¬
värdet.
|
1903
|
755,834
|
31,622
|
1
28,762; 3*8
|
39,373
|
2,230,014
|
*/. 10,611
|
7.0-6
|
1904
|
756,147
|
33,331
|
17,051 2-3
|
39,474
|
874,279
|
7.22,423
|
7.2-(i
|
1905
|
739,730
|
35,789
|
•/.8,995j */.l*2
|
38,776
|
755,593
|
7.47,771
|
*/.6*s
|
1906
|
753,942
|
63,167
|
33,527 4-5
|
40,855
|
796,297
|
7.7,328
|
7.0-9
|
1907
|
754,338
|
33,343
|
4,865 0-c
|
39,384
|
1,391,909
|
7.34,519
|
7.2-5
|
1908
|
993,954
|
30,990
|
7-27,067 7.2-7
|
51,247 | 875,524
|
7.78,314
|
7.8-9
|
Summa
|
4,733,943
|
228,242
|
48,143\ To
|
249,109
|
6923,616 7.200,966
|
■1-2»
|
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M
SAMTLIGA FABRIKER.
141
De företag, som under den åsyftade perioden haft växlande eller
enbart ogynnsamt ekonomiskt resultat, omfattade år 1908 omkring V9
af de blandade fabrikernas hela försäljningssumma. Deras förlust var
sistnämnda år störst — den uppgick till 2'7 proc. å kapitalet — men
i medeltal för hela perioden noterade hithörande affärer en nettovinst
af Do proc., hvaremot handelsvinsten under alla år var negativ och i
genomsnitt representerades af siffran 7-2'9 proc.
Till sist skall här nedan meddelas en öfversikt af några utaf
de blandade fabrikernas viktigaste utgiftsposter.
Några Hanel de viktigare utgiftsposterna för de blandade fabrikerna
år 1908. 7
|
|
I °/o af försälj¬
|
|
Kr.
|
nings¬
|
|
|
summan.
|
Styrelse och revisorer .....................................................
|
42,900
|
0'3
|
Hyror ..........................................................................
|
32,225
|
0'4
|
Resekostnader (incl. resandes provisionel' och fasta löner) .....
|
410,098
|
5'0
|
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner ........
|
70,297
|
0-3
|
Kontorskostnader (utom löner)............................................
|
01,103
|
0-7
|
Reklam och annonser........................................................
|
42,943
|
0'5
|
Räntor å upplånadt kapital...............................................
|
144,522
|
1'8
|
Diskoritoräntor..............................................................
|
32,917
|
0'4
|
Frakter för förädlad vara..................................................
|
120,028
|
1*5
|
Förluster på varudebitorer ...............................................
|
183,014
|
2'2
|
Förvaltningspersonalens löner............................................
|
500,313
|
0*3
|
Arbetspersonalens „ ............................................
|
1,250,034
|
15-2
|
Största posten utgjordes, såsom dessa siffror utvisa, af arbetsperso¬
nalens laner, uppgående till 15'2 proc. af nettoförsäljningssumman. Eljes
representerade endast förvaltningspersonalens löner samt resekostnaderna 9
mera betydande utgiftsposter, i det att de motsvarade resp. ö-8 och 5'o
proc. af årets försäljningssumma.
e. Samtliga af utredningen angående fabriksekonomien berörda
81 fabriker.
Den här ofvan gifna redogörelsen för de ekonomiska förhållandena
inom de olika fabriksgrupperna, tagna hvar lör sig, har som nämnts
varit föranledd af de betydande skiljaktigheter, som förefunnits mellan de
1) Se noten å sid. 118.
142
FABRIKSINDUSTRIEN.
<
till hvarje grupp hörande fabrikers ekonomiska organisation och för¬
hållanden i öfrig!. Utan en dylik detaljerad framställning hade sannolikt
icke någon mera ingående kännedom kunnat vinnas angående hithörande
förhållanden. Emellertid torde det vara af betydelse för utredningens
syfte, att jämväl, såvidt möjligt, en framställning lämnas rörande de
ekonomiska förhållandena inom denna fabriksindustri i dess helhet, i den
utsträckning som den berörts af utredningens uppgifter i denna del.
Med ledning af de i det föregående meddelade uppgifter skall bär nedan
ett försök göras att gifva en dylik samlande öfverblick.
Fabrikernas
grundlägg-
nin g sår.
Såsom redan i den inledningsvis meddelade historiken antydts,
återfinnas vårt lands äldsta tobaksfabrikör bland dem, hvilka tillverka
endast snus eller hvilka därjämte producera andra tobaksfabrikat. Under
det att således bland snus- och de blandade fabrikerna förekommo de af hit¬
hörande företag, som ägde de äldsta anorna, så voro de rena cigarrfabrik¬
erna endast undantagsvis grundlagda före år 1880 och cigarrettfabrikema
samtliga bildade efter år 1900. För de äldsta fabrikerna är det dess¬
utom karaktäristiskt, att flertalet af dem varit i samma släkts ägo allt
sedan bildandet, så att här förekommo affärer, hvilka under ett helt
eller t. o. in. halftannat sekel burit samma familjenamn i sin firma¬
teckning och därunder förblifvit släktens tillhörighet. Af här berörda före¬
tag hafva 79 meddelat hithörande uppgifter och af dessa voro:
2 fabriker grundlagda under åren 1751 — 1775
4 „ „ „ ,, 1776—1800
5
|
11
|
11 11 11
|
1801 -1825
|
8
|
11
|
11 11 11
|
1826-1850
|
11
|
11
|
11 11 11
|
1851-1875
|
28
|
11
|
11 11 11
|
1876-1900
|
21
|
11
|
„ efter år
|
1900
|
Det genomsnittliga antalet år, hvarunder fabrikerna varit i verk¬
samhet, uppgick för samtliga till 39, men utgjorde för snusfabrikerna
ej mindre än 7(i, för de blandade 60, för cigarrfabrikerna 20 och för
cigarrettfabrikema endast 4 år. I nuvarande innehafvare^ ägo hade
fabrikerna varit under i medeltal 31 år.
Aktiebolag.
Vid 1908 års slut voro 33a) af företagen aktiebolag med ett sam-
manlagdt aktiekapital af 11,850,681 kr. samt reserverade medel, upp¬
gående till 2,542,800 kr.
') Häri ej inberäkna)! A.-B. Sydsvenska cigarr- och tobaksfabriken.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
143
Aktiekapitalets storlek varierade gifvetvis högst betydligt inom
olika företag. Under det att dess belopp i medeltal för samtliga fa¬
briker uppgick till 359,112 kr., utgjorde dess genomsnittssumma för
cigarrettfabrikerna ej mindre än 1,006,667 kr., men för cigarrfabrikerna
blott 60,674 kr. Motsvarande siffror för de blandade och för snus¬
fabrikerna utgjorde resp. 529,360 och 351,124 kr. (Jfr omstående
tab. 23). Efterföljande siffror visa vidare, att mellan de enskilda före¬
tagen i detta afseende förefunnos betydliga skiljaktigheter. Sålunda ägde
9
7
5
4
1
2
2
3
aktiebolag ett aktiekapital å högst 50,000 kr.
„ „ „ „ 50,001 — 100,000 kr.
„ „ „ „ 100,001— 200,000 „
„ „ „ „ 200,001— 300,000 „
„ „ „ „ 300,001— 400,000 „
„ „ „ „ 400,001— 500,000 „
„ „ „ „ 500,001—1,000,000 „
„ „ „ „ öfver 1,000,000 „
Aktierna voro enligt registerboken fördelade på 1,284 händer. Lik¬
väl tillhörde 723 af dessa aktionärer sammanlagdt endast 4 företag,
hvadan på de återstående 29 fabrikerna kommo 561 delägare eller omkr.
19 på hvarje, en siffra, som tyder hän på den tidigare påpekade om¬
ständigheten, att synnerligen många af de under aktiebolagsform arbe¬
tande tobaksfabrikerna ägde en jämförelsevis sluten intressentkrets.
Sålunda hade
15 aktiebolag
1
Aktiebolagens reserverade medel uppgingo sammanlagdt till icke
mindre än 21’5 proc. af aktiekapitalet. Likväl företedde de olika fabriks-
grupperna i detta hänseende sins emellan väsentliga skiljaktigheter. Den
starkaste ställningen hade otvifvelaktigt snusfabrikerna, för Indika reserv¬
fonderna uppgingo till 56'9 proc. eller mer än hälften af aktiekapitalet,
medan cigarrettfabrikerna, Indika förfogade öfver det relativt största
5 — 10 aktieägare
11-15
16-20
21-30
31-40 „
41-50
flere än 50 „
144
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 23. Öfversikt af i olika fabriksgrupper engageradt kapital.
Fabriksgrupp.
|
|
A k t i e b
|
olag.
|
|
Öf
|
riga företag.
|
Tillsammans.
|
Antal
fabri.
ker.
|
Antal | Aktie¬
aktie- t kapital
ägare, i kr.
|
Reserver
kr.
|
Upplånadt
kapital
kr.
|
Antal
fabri¬
ker.
|
Eget
kapital
kr.
|
Upplånadt
kapital
kr.
|
Antal Eget
fabri- [ kapital
ker. ; kr.
|
Upplånadt
kapital
kr.
|
Cigarrfabriker.........
|
12')
|
750 728,093
|
168,057
|
1,243,952
|
282)
|
1,911,203
|
1,180,653
|
40'j 1 2,807,353
|
2,424,605l
|
Cigarrettfabriker......
|
3
|
20 3,020,000
|
190,082
|
202,000
|
4
|
57,874
|
2,500
|
7 \ 3,267,956
|
204,5001
|
Snusfabriker............
|
8
|
173' 2,808,988
|
1,598,546
|
784,328
|
9
|
2,658,032
|
491,325
|
17 1 7,065,566
|
1,275,653
|
Blandade fabriker ...
|
10
|
3411 5,293,600
|
586,115
|
1,924,832
|
7
|
1,571,294
|
2,073,586
|
17 | 7451,009
|
3,998,418
|
Summa
|
33l)
|
1,284 11,850,681
|
2,542,800
|
4,155,112
|
48!)
|
6,198,403
|
3,748,064
|
813) \20,591,884
|
7,903,176\
|
aktiekapitalet, icke ägde reserver till högre belopp än 6'3 proc. däraf.
Cigarrfabrikerna nådde i detta afseende ungefärligen den för samtliga
fabriker gällande relationen, medan de reserver, hvaröfver de blandade
fabrikerna disponerade, stannade vid ett belopp, som motsvarade 11*1 proc.
af aktiesumman.
Företag i
enskild ägo.
Af de 81 här behandlade företagen voro 48 2) i enskilda personers
ägo, hvarvid likväl bör erinras om, hvad tidigare anförts angående många
aktiebolags begränsade intressentkrets, hvilket sannolikt i realiteten gör
gränsen mellan åtskilliga bland dessa och de enskilda företagen i detta
hänseende mindre skarp. Det antal personer, som uppgifvits såsom ägare
af dessa sistnämnda fabriker, uppgick emellertid till 574)- De 48 före¬
tagen förfogade sammanlagdt öfver ett kapital af 6,198,403 kr. eller
129,133 kr. per fabrik, således utvisande en väsentligt mindre genom¬
snittlig kapitalkraft för hvarje enskildt företag än för hvarje aktiebolag,
därmed bekräftande erfarenheten om den senare driftsformens större för¬
måga af kapitalackumulation. Emellertid är det af intresse att iakttaga,
det inom de olika fabriksgrupperna denna olikhet var störst just inom
den gren, där skillnaden mellan stor- och småindustri var starkast ut¬
präglad, nämligen cigarrettfabrikationen, medan differensen bland cigarr-
’) Häri ej inräknadt A.B. Sydsvenska cigarr- och tobaksfabriken. Jfr sid. 105).
2) ,, „ inräknad Lampe & C:o. Jfr sid. 109.
°) „ „ inräknade någondera af de båda i not ') och *j angifna firmorna.
4) Se härom närmare kap. om förvaltningspersonalen, sid. 168.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
145
fabrikerna, där stordrift förekom endast i mycket begränsad utsträck¬
ning, så godt som alldeles bortföll. Sålunda var det genomsnittliga
beloppet å eget kapital inom de till cigarrettindustrien hörande aktie¬
bolagen, hvarvid jämväl reserverna medräknats, 1,070,027, men utgjorde
för gruppens enskilda företag icke mer än 14,46!) kr. Däremot vår de
enskilda cigarrfabrikernas kapitalkraft ungefärligen den samma som till
gruppen räknade aktiebolags, enär ifrågavarande siffror utgjorde resp.
68,257 och 74,679 kr. För öfriga fabriksklasser voro skillnaderna af
denna art emellertid äfven betydande. Snusfabrikerna i enskild ägo, Indika
likväl omfattade flere af tobaksindustriens äldsta och af samma släkt
under lång tid innehafda företag, hade ett genomsnittligt eget kapital
af 295,337 mot aktiebolagens 550,942 kr. Motsvarande tal för de blan¬
dade fabrikerna voro resp. 224,471 och 587,972 kr.
Det främmande kapital, som var engageradt i här berörda fabriker
(både aktiebolag och enskilda företag), uppgick till sammanlagdt 7,903,176
kr., således till 38'4 proc. eller närmare 4/i0 af det egna kapitalet. I
detta afseende visade emellertid aktiebolagen en vida starkare ställning,
i det att det af dem upplånade kapitalet, 4,155,112 kr., endast upp¬
gick till 28'9 proc. af bolagens egna medel, men de enskilda företagen
genom lån anskaffat 3,748,064 kr., således ett belopp motsvarande 610 af
det egna kapitalet. Den jämförelsevis mest betydande upplåningen kom
på de enskilda blandade fabrikernas del, i det att dessa upplånat en
summa, som var omkr. Vs större än de egna medlen. Bland aktiebolagen
var det cigarrfabrikerna, hvilkas passiva företedde en liknande anblick,
i det att det upplånade kapitalets öfverskott öfver det egna äfven här
utgjorde omkr. Vs .af det förra. Betraktas hvarje fabriksgrupp som en
helhet för sig, visar det sig, att cigarrfabrikernas egna medel öfver-
stego de upplånade med det relativt minsta och cigarrettfabrikernas med
det relativt högsta beloppet. Närmast cigarrfabrikerna kommo de blan¬
dade och närmast cigarrettfabrikerna stodo snusfabrikerna.
Hela den af utredningen i detta afseende berörda tobaksindustrien
(81 fabriker) disponerade ett i driften engageradt kapital af 28,495,060
eller omkr. 28-5 milj. kr., hvaraf 20,591,884 utgjordes af eget och
7,903,176 kr. af upplånad t kapital.
Det öfvervägande antalet af här behandlade 81 tobaksfabrikör synas
hafva bedrifvit sin verksamhet i för ändamålet särskildt inredda fastig¬
heter. Af dessa voro 49 eller 6/io af hela antalet resp. företags egen till-
19
Lånekapital,
Fabrikern <vt
fastigheter.
146
FABRIKSINDUSTRIEN.
helighet. Rörande dessa fastigheter torde det förhållandet böra påpekas,
att de i ej ringa utsträckning synas hafva omfattat eu vida större tomt-
areal, än hvad för upprätthållandet af fabriksdriften i dess under år 1908
nådda höjd vant af nöden. Sålunda angals fabriksfastigheternas samman¬
lagda tomtareal till 156,266 kvm., men det däraf för fabrikation, admini¬
stration och arbetarbostäder disponerade utrymmet utgjorde ej mer än
50,372 kvm. eller omkr. V3 af hela arealen, b I vissa fall synes den ej
för fabrikens räkning upptagna delen al tomten halva tagits i anspråk
för boningshus o. d., i andra fall åter torde denna tomtyta hafva varit
obebyggd. I sistnämnda afseende förtjänar särskildt bringas i erinran,
att eu till landsbygden förlagd fabrik uppgifvit sig därstädes disponera
en fastighet å ej mindre än 32,713 kvm., således mer än */s af alla
tobaksfabrikör sammanlagda fastighetsareal.
Det är således tydligt, att tobaksfabrikationen af här afsedda företag
skulle med användande af de under år 1908 besuttna fastigheter hafva
kunnat väsentligt ökas. Ån vidare framgår af tillgängliga uppgifter,
att en dylik produktionsökning inom ett stort antal labriker skulle hafva
kunnat åvägabringas utan utvidgning åt de lör labrikens ändamål upp¬
förda lokaler. Detta göres äfven troligt af den relativt betydliga golfyta,
hvilken af fabrikerna uppgifvits förelinnas inom lokalerna och hvilken
tyder på stora odisponerade utrymmen.l) Den höjning af tillverknings-
kvantiteten, som på sådant sätt skulle hafva möjliggjorts, har gifvetvis
beräknats till högst olika belopp inom de skilda företagen, men genom¬
snittssiffran för samtliga dessa uppgifter angifver en produktionsökning
af omkr. 100 proc. såsom möjlig inom de år 1908 använda lokalutrymmena.
Sålunda skulle utan någon ökning af nuvarande lokalutrymmen den in¬
hemska tobaksfabrikationen kunna stegras till en sådan höjd, att den
kvantitativt täckte hela den genom importerad vara tillgodosedda kon¬
sumtionen.
De i egna lokaler arbetande fabrikernas fastigheter voro taxerade
till sammanlagdt 6,280,500 kr. men bokförda till 5,867,089 kr., således
till 93 proc. af taxeringsvärdet. Bokföringssumman öfversteg emellertid
brandförsäkringsvärdets belopp, hvilket senare utgjorde 5,233,860 kr.
Likväl förekom i detta afseende vid bokföringen såväl öfver- som
undervärdering i förhållande till taxeringssumman, ehuru för de största
fastighetsvärdenas vidkommande någon, ofta en betydande, nedskrifning
under taxeringsbeloppet var regel. Som bekant angifva emellertid under¬
stundom hvarken bokförings- eller taxeringssumman fastighetens verkliga
) Se detaljuppgifterna i detta hänseende under hvarje fabriksgrupp.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 147
saluvärde, hvadan det varit af intresse att härom inhämta ytterligare
meddelanden. I sådant afseende tillgängliga uppgifter synas gifva vid
handen,. att ett betydande antal af här afsedda fastigheter ägde ett ej
oväsentligt högre salu- än taxeringsvärde, medan andra icke företett
egentliga skiljaktigheter härutinnan. Sålunda visade det sig, att 39 af
bär ofvan berörda fastigheter, hvilkas innehafvare meddelat uppgifter
af denna art och hvilka fastigheter voro taxerade till sammanlagdt
• 5,359,400 kr., ansågos vid försäljning böra inbringa 6,880,200 kr. eller
28 proc. högre belopp än taxeringsvärdet.
De 32 fabriker, hvilka för sin tillverkning voro hänvisade till hyrda
lokaler, betalade för dessa en årshyra af 98,633 kr. eller 3,082 kr. per
fabrik. Kapitaliseras hela hyresbeloppet efter 7 proc. eller den ränte-
aInkastning, som en hyresfastighet i större städer gemenligen anses böra
gifva, skulle motsvarande kapital uppgå till 1,409,043 kr. Detta belopp
skulle sålunda ungefärligen beteckna den summa, som skulle åtgått för
att beieda här asyftade fabriker tillfälle att för sin fabrikation disponera
öfver egen fastighet. Vid en kalkyl af det kapitalbelopp, som varit
erforderligt för att alla tobaksfabrikör skulle haft tillgång till egen lokal,
torde . emellertid den sist funna summan icke utan vidare kunna läggas5
till ofvan anförda värde å öfriga fabrikers fastigheter. Detta förnämligast
af den orsaken, att detta sistnämnda värde, såsom tidigare anförts, dels
torde vara svårt att bestämdt fixera samt det dels ock utom de för fabrika¬
tionen mer eller mindre ofullständigt utnyttjade lokalerna äfven omsluter
ofta betydande tomtarealer, hvilka tagits i anspråk för andra ändamål.
Icke heller torde en kalkyl af denna art kunna byggas enbart på känne¬
domen om ofvan meddelade hyresbelopp, enär det berör fabrikslägen-
beter i ett flertal städer, med sins emellan starkt växlande hyrespris.
En rätt uppskattning af denna art, hvilken gifvetvis alltid måste blifva
mer eller mindre approximativ, torde endast kunna ske under hänsyns¬
tagande dels till anförda omständigheter samt dels ock till de kvan¬
titeter af olika fabrikat, som i de förhyrda lokalerna producerats. Då
de tillgängliga primäruppgifterna, särs kild t rörande de vid tillverkningen
af olika varor använda lokalutrymmena, emellertid äro i vissa fall synner¬
ligen bristfälliga och en ingående undersökning af denna art dessutom
knappast legat inom utredningens ram, har den måst lämnas åsido.
Omstående tablå meddelar ett generalsammandrag af samtliga
fabrikers ekonomiska ställning vid slutet af år 1908.
Hyrda
lokaler.
Samtliga
fabriker8
ekonomi.
148
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tablå öfver samtliga af utredningen angående fabriksékonomien berörda
81 fabrikers tillgångar och skalder vid slutet af år 1908.
Tillgångar.
|
|
|
Skulder.
|
|
F astigheter ....................
|
...... Kr.
|
5,867,08b
|
Aktiekapital...............
|
........... Kr. 11,850,681
|
inventarier...................
|
|
1,349,768
|
Eget kapital (ej aktiekapital) ... „ 6,198,403
|
Lager .............................
|
...... »f
|
9,362,629
|
Reserver ..................
|
........... „ 2,542,800
|
Utestående varufordringar..
|
|
8,745,538
|
Upplånadt kapital......
|
........... „ 7,903,176
|
Fordringar, andra slag .....
|
|
2,518,989
|
Varuskulder.............
|
............ „ 3,499,537
|
Aktier, bankdepositioner
|
.......
|
3,886,438
|
Tullskulder') ............
|
........... „ 432,413
|
Kassa .............................
|
....... >»
|
356,558
|
Rabatter ’) ..............
|
............ „ 101,848
|
Varumärken ...................
|
....... It
|
1,200,000
|
Diverse ...................
|
............ „ 667,405
|
Diverse ..........................
|
....... It
|
1,555,784
|
Nettovinst..................
|
............ „ 2,109,108
|
Balanserade förluster från tidigare
|
|
|
|
år................................
|
....... I»
|
462,578
|
|
|
|
Summa 35,305,371
|
|
Summa 35,305.371
|
Tablån, som balanserar på den betydande summan af 35,305,371
eller något mer än 35‘3 milj. kr., visar, att af tillgångarne omkr. */4 kom
på hvardera af posterna lager och varufordringar samt omkr. Ve på
fastigheter. Af öfriga konton var den i aktier och banker placerade delen
,af tillgångarne den största, i det att den uppgick till öfver Vio af aktiva.
Hvad lagret beträffar, så synas de blandade och cigarrfabrikerna
i regel hafva på detta konto måst balansera jämförelsevis större poster
än öfriga fabriker, i det att de förstnämnda båda fabriksgruppernas
lagerbehållning utgjorde omkr. 30 proc. af deras tillgångar, men
motsvarande siffra för snusfabrikerna var 23 och för cigarrettfabrikerna
endast 20 proc. Denna skiljaktighet synes för cigarrfabrikernas samt
de flesta blandade fabrikers vidkommande hafva varit beroende därpå,
att deras lager af färdigt fabrikat uppgått till ett relativt större värde
än öfriga fabrikers.
I fråga åter om lagerkontots största post, den oförtullade råtobaken,
så ingick dess värde för alla fabriksgrupper i ungefärligen samma pro¬
portion eller med omkr. hälften af lagrets hela belopp. För samtliga
fabriker voro siffrorna för åren 1903—08, såsom åt vidstående tablå
framgår, i här anförda hänseenden tämligen konstanta. I medeltal för
hela perioden utgjorde den oförtullade råvaran 48, den förtullade 18,
de färdiga varorna 18, halffabrikaten 9 och för fabrikationen nödiga
utensilier och ingredienser 7 proc. af hela lagerbehållningen.
') Särskild! angifva.
2) Se noten å sid. 120.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
149
Lagerbehållningen inom samtliga af utredningen angående fabriks-
ekonomien berörda 81 fabriker åren 1903— 08.')
År 1903 1904 1905 1900 1907 1908 Medeltal
1903—08
Färdiga
|
kr.
|
0/
Jo
|
kr.
|
0/
0
|
kr.
|
0/
Jo
|
kr.
|
0/
Jo
|
kr.
|
0/
Jo
|
kr.
|
%
|
kr.
|
0/
/ O
|
tobaksvaror
|
1,049,846
|
17-2
|
1,857,140
|
17-s
|
1,836,270
|
18-e
|
1,603,104
|
18-1
|
1,607,822
|
17-3
|
2,016,899
|
21-5
|
1.771,857
|
18-4
|
Halffabrikat
Oförtullad
|
729,999
|
7-6
|
821,126
|
7*9
|
837,015
|
8-5
|
817,741
|
8-»
|
842,141
|
9-1
|
959,271
|
10-3
|
834,549
|
6-7
|
råtobak ...
Förtnllad
|
5,107,903
|
53-s
|
4,733,522
|
45*4
|
4,587,198
|
46-4
|
4,294,807
|
46’6
|
4,686,141
|
50'6
|
4,273,352
|
4-
o«
er.
|
4,613,820
|
47*9
|
råtobak ...
Utensilier och
|
1,513,532
|
15*8
|
2,411,785
|
23-1
|
2,001,727
|
20-2
|
1,741,161
|
18-9
|
1,393,741
|
15’0
|
1,251,327
|
13-4
|
1,718,879
|
17 9
|
ingredienser
|
587,709
|
6-1
|
612.865
|
5*8
|
623,680
|
6*3
|
688,836
|
7*5
|
745,150
|
8-o
|
861,780
|
9*2
|
686,670
|
7*1
|
Hela lagerbe-
hållningen 9,588,989 lOQ-o 10,436,438100-o 9,885,890 100-0 9,205,709 IQQ-o 9^274,995100•» 9,362,629100-o 9,625.775 10&o
Summa till¬
gångar...... 20,813,388 28,343,850 28,342,002 31,511,210 33,109,510 35,305,371 30,570,889
Lager i °/0 af
tillgångarna 35’s 36'8 34-9 29-2 28'0 20-5 31-5
För öfrig! visa tablåns siffror, att under åren 1904—08 den för¬
tullade råtobakens relation ssiffra kännetecknats af en jämt fortgående
minskning, medan motsvarande tal för halffabrikat och utensilier etc.
företett en oafbrutet stigande tendens. För lagret i dess helhet kan en
tydlig nedåtgång i förhållande till samtliga aktiva konstateras, i det att
lagerbehållningen åren 1903—04 ännu utgjorde omkr. Va, men år 1908
endast 7* af alla tillgångar.
Varufordringars konto uppvisade, såsom tablån å sid. ISO angifver,
en stor grad af relativ oföränderlighet, i det att dess utgående balans
vid hvarje årsskifte under perioden 1903—08 uppgick till omkr. V4
al samtliga aktiva. Likväl förekommo också här betydande olikheter
mellan de olika fabriksgrupperna. Medan sålunda snus- och de blandade
fabrikerna i detta afseende ungefärligen uppvisade den för samtliga
fabriker gällande relationen, så steg den för cigarrfabrikerna till öfver
/s, men sjönk för cigarrettfabrikerna till 1/0.
’) Här förekomma de små cigarrettfabrikema icke för åren 1903—07. Se dessutom noten
å sid. 112.
150
FABRIKSINDUSTRIEN.
Var udebitorers konto jämte afskrifning ar därå inom samtliga af ut¬
redningen angående fabriksekonomien berörda 81 fabriker under
åren 1903—08.')
Varufordringar..... kr.
|
År 1903 1904
6,494,870 6.895,622
|
1905
7,050,503
|
1906
7,606,266
|
1907
8,446,803
|
1908
8,745,538
|
Medeltal
1903—08
7,539,934
|
I % af tillgångar^
|
24-2
|
24-3
|
24-3
|
24-1
|
25'5
|
24-8
|
24*7
|
Afskrifvet under året „
|
216,457
|
163,025
|
188.247
|
198,559
|
332,426
|
441,545
|
256,710
|
I % of fordringarne
|
3-3
|
2*4
|
2-7
|
2-e
|
3-9
|
5*1
|
3*4
|
I °/o af omsättningen
|
1-5
|
l-i
|
1-2
|
1-2
|
1*3
|
2*2
|
1*5
|
Nyssnämnda tal böra emellertid icke utan vidare anses antyda, att
cigarrfabrikerna nödgats sälja på kredit i större och cigarrettfabrikerna
i mindre utsträckning än öfriga fabriker. Förevarande siffror angifva
ju nämligen varukontots slutsumma endast i proportion till beloppet å
samtliga balanserade tillgångar, en relation, där den inbördes skillnaden
mellan varornas värde och äfven andra omständigheter kunna hafva
vållat rubbningar för möjliggörande af en jämförelse i här anfördt syfte.
Lämpligare synes då vara att ställa varudebitorernas konto i förhållande
till det inom hvarje fabriksgrupp under året uppnådda nettoförsäljnings¬
värdet, hvarigenom i viss mån angifves, huru stor del af försäljnings¬
summan, som ännu vid årsskiftet balanserats såsom ej krediterad resp.
köpare. En dylik sammanställning för år 1908 gifver följande resultat:
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
|
fabrikör.
|
fabrikör.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
Nettoförsäljningssumma år 1908 ............... kr.
|
3,955,955
|
2,362,578
|
5,265,602
|
8,246,829
|
Utestående varufordringar vid slutet af år 1908 ,,
|
2,156,281
|
758,fibb
|
2,266,225
|
3,564,363
|
Varufordringar i °/o of försäljningssumman...
|
54*5
|
32*1
|
43*0
|
43*2
|
Äfven dessa tal synas emellertid gifva vid handen, att medan
snus- och de blandade fabrikernas förhållanden i detta afseende präglas
af nära öfverensstämmelse, och den för dem anförda siffran utvisar, att
af deras försäljningssummor omkr. 43 proc. balanserades såsom fordran,
så voro motsvarande tal för cigarrfabrikerna högre och för cigarrett-
fabrikerna lägre, i det att de utgjorde resp. 55 och 32 proc. För
industrien i dess helhet var siffran 44 proc. Otvifvelaktigt torde häraf
i viss grad kunna slutas, att kreditförhållandena äro gynnsammast
anordnade inom cigarrett- och relativt ogynnsammast inom cigarrindu¬
strien. Likväl torde dessa siffror ej böra tillmätas någon fullkomlig
exakthet för belysande af hithörande förhållanden, enär ju dels varu-
‘) Här förekomma de små cigarreltfabrikerna icke för åren 1903 - 07.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER 151
fordringarna kunna delvis hänföra sig till tidigare års leveranser och
försäljningen i många fall kan vara ojämnt fördelad öfver årets affärs-
säsonger och dels sannolikt betalning medelst accept förekommer i stor
utsträckning, hvarvid bokföringen måhända ofta är så anordnad, att
acceptkontot icke skiljes från varudebitorers konto.
En blick på tablån å sid. 150 visar, att det å varufordringars konto
afskrida beloppet under åren 1904—08 varit stadt i stegring, så att
det under nämnda tid relativt mer än fördubblats. Om den för år 1908
anförda siffran, hvilken utvisar, att å fordringarna afskrifvits 5’i proc. —
motsvarande en afskrifning å årets försäljningssumma af 2-2 proc. —,
också i och för sig icke är så särskildt betydande, så förtjänar likväl
den omständigheten en viss uppmärksamhet, att d§nna summa, hvilken
i regel betecknar en ren förlust, under de senaste åren stegrats i hög
grad. Icke utan skäl torde i anslutning härtill kunna antagas, att det
inom denna affärsgren tillämpade kreditsystemet vunnit en fortgående
utbredning och att det, måhända på grund af den flerstädes starka
konkurrensen, i vissa fall handhafts utan större skärpa. Det bör dess¬
utom ej lämnas oanmärkt, att det gifvetvis för utredningen varit ogör¬
ligt att ingå på någon granskning i afsikt att bedöma, huruvida det som
varufordringar balanserade beloppet i hvarje enskildt fall utgjort en
verklig tillgång eller om dess summa tarfvat reduktion af hänsyn till
där förekommande gäldenärers mer eller mindre goda betalningsförmåga.
Af det för samtliga af utredningen berörda fabriker såsom inven¬
tarier upptagna värdet kom hufvudparten eller 56 proc. på de blandade
fabrikerna. I medeltal per fabrik inom hvarje fabriksgrupp nådde likväl
de stora cigarrettfabrikerna högst, i det att deras inventarievärde uppgick
till 100,939 kr. per fabrik. De blandade fabrikerna nådde icke högre upp
än till hälften af denna siffra eller omkr. 45,000 kr. per fabrik, medan
såväl snus- som cigarrfabrikernas motsvarande tal voro jämförelsevis obe¬
tydliga och utgjorde resp. 8,115 och 3,65(5 kr. Ehuru hithörande siffror
till någon del äro beroende på affärens omfattning, spåras här likväl
äfven tydligen inflytandet af de skilda produktionsgrenarnas olikhet ifråga
om användandet af maskiner vid fabrikationen. Som bekant bedrifves
cigarrettillverkningen numera i stor utsträckning med tillhjälp af ofta
synnerligen högt utvecklade maskiner, medan å andra sidan cigarrfabrika¬
tionen i väsentliga delar är hänvisad till handarbete, understödt af jäm¬
förelsevis primitiva tekniska hjälpmedel. Snustillverkningen sker visser¬
ligen med tillhjälp af maskinella anordningar, men äro dessa af i tekniskt
hänseende föga högtstående art. De anförda siffrornas inbördes olikhet
torde sålunda finna sin tillfyllestgörande förklaring i dessa omständigheter.
152
FABRIKSINDUSTRIEN.
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifning ar inom samtliga
åt utredningen angående fabriksekonomien berörda 81 fabriker
1908—1008.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908 Medeltal
kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1903—1908.
Fastigheter................. 5,295,560 5,580,511 5,721,312 6,272,338 6,883,936 5,867,089 5,936.791
Inventarier .................. 906,269 993,573 1,017,536 1,125,253 1,277,496 1,349,768 1,111,649
Afskrifvet å fastigheter 44,882 95,580 69,152 164,904 36,064 58,832 78,236
I proc......................... 0'9 1*7 1*2 2*ts 0*5 1*0 1*8
Afskrifvet u inventarier .36,029 56,628 45,808 47,773 69,255 63,439 53,15»
I proc........................ 4*o 5*7 4*5 4**.< 5*i 4*7 4*8
Hvad grunderna för å inventariekontot gjorda noteringar eljes be¬
träffar, så bör den anmärkningen göras, att de för cigarrfabrikationen
behöfliga tekniska hjälpmedlens, särskilt de s. k. formarnes värde ofta
såväl af de rena cigarrfabrikerna som, i än större utsträckning, af de
blandade fabrikerna aldrig blifvit debiterade inventariekontot, utan förts
till omkostnadskontot och sålunda årligen afskrifvits med hela sitt
belopp. En dylik åtgärd, som har godt fog för sig i betraktande af
berörda inventariers hastigt sjunkande värde, kunde möjligen i någon
mån hafva förorsakat, att nämnda båda fabriksgruppers inventarier upp¬
tagits till för lågt belopp. Likväl torde denna omständighet sannolikt
hafva uppvägts af, att åtskilliga andra hithörande fabriker angifvit mot¬
svarande delar af sitt inventariekonto utan någon nedskrifning och så¬
lunda i dessa fall kalkylerat väl höga siffror.
De summor, som af samtliga fabriker årligen afskrifvits å inven¬
tariekontot och hvaröfver förestående tablå gifver en öfversikt, hafva
i regel varierat mellan 4 och 5 proc. af kontots balanserade belopp
samt uppgingo i medeltal till 4'8 proc. för hela perioden 1903 08. En
afskrifning i denna proportion torde få anses såsom relativt normal för
industrien i allmänhet och motsvarar ungefärligen, hvad som uti af-
kunnade utslag i beskattningsmål förklarats vara lämpligt i med tobaks-
industrien jämförliga handteringar.
Bland öfriga såsom tillgångar upptagna poster stego, såsom
tidigare nämnts, aktier och bankdepositioner till ett ej obetydligt be¬
lopp eller till 11 proc. af samtliga aktiva. Hufvudparten af denna
summa kom på snus- och de blandade fabrikerna, hvilka hvardera
disponerade resp. 73 och 23 proc. däraf, hvaremot således öfriga fabriker
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
158
endast hade en obetydlig del af sina tillgångar placerad på detta, en
gynnsam ekonomi antydande sätt. Under fordringar, andra slag, finnes för
samtliga fabriker upptaget en absolut taget så betydande summa som
2,518,989 och under diverse det äfvenledes höga beloppet af 1,555,784
kr. Tyvärr har det icke varit möjligt att med ledning af förefintliga
uppgifter närmare specificera de olika poster, som sammanförts under
endera af dessa konton, till hvilka alla fabriksgrupper bidragit, ehuru
de blandade fabrikerna mer än öfriga. Det vill dock synas, som skulle
den å nämnda konton upptagna behållningen hufvudsakligen utgöras af
sådana aktiva, hvilka vederbörande dels icke velat närmare specificera
eller dels ock sådana som vid behof kunnat realiseras för nettovinstens
redovisning eller företagets drift, men som vid tiden för årsbokslutets
uppgörande icke ännu varit för särskildt ändamål disponerade. Till det
förra slaget — ej särskildt specificerade fordringar — torde böra räknas
de belopp, som upptagits i boksluten för firmanamn, varumärken, recept
o. d., något som sannolikt skett vida oftare än hvad exemplet från den
enda fabriksklass (cigarrettfabrikerna) visar, där kontot, som sig bör,
särskildt specificerats. Gifvetvis måste alla dylika värden, när de upp¬
tagas som tillgångar till visst belopp, mer eller mindre undandraga
sig en objektiv uppskattning, och af sådan anledning torde måhända
här berörda konton och siffror, i den mån de kunna anses täckas blott
af dylika valutor, böra mötas med en viss uppmärksamhet.
Under balanserade förluster har i sammandraget upptagits ett be¬
lopp af 462,578 kr. Endast en ringa del däraf har i de insända primär-
uppgifterna anförts under en dylik rubrik, hvadan sålunda hufvudparten
härrör från af utredningen verkställda beräkningar. Beloppet motsvarar
de balanser, hvilka konstaterats vid uppgörande af sammandrag för
cigarr- och cigarrettfabrikerna och hvarom i sådant sammanhang anförts,
att de i själfva verket betecknat en ren kapitalförlust, ehuru en d}dik
uppfattning i regel ej tagit sig uttryck i de af vederbörande fabriker med¬
delade bokslutsutdrag.
För den del af skulderna, som utgöres af i industrien engageradt
kapital, har tidigare redogjorts. Af samtliga passiva utgjorde aktie¬
kapitalet och det egna kapitalet, inberäknadt reserver, 58'3 proc. eller
närmare 6/io samt det främmande kapitalet 22'4 proc., således hela det
i driften investerade kapitalet — 28,495,060 kr. — 80’7 proc. eller mer
än 8 jo af hela skuldbeloppet. Af det egna kapitalet (aktiekapital, eget,
reserver) var däremot endast 35'l proc. fast kapital, d. v. s. nedlagdt i
fabriksbyggnader och maskiner, medan 45'5 proc. däraf låg i lagret.
20
154
FABRIKSINDUSTRIEN.
Omkr. Vio af passiva kom på varuskulder. Då den viktigaste posten
å detta konto utan tvifvel utgjordes af skulder till leverantörer af råtobak,
torde det förtjäna nämnas, att det som varuskulder vid 1908 års slut
balanserade beloppet uppgick till 38 proc. af den värdesumma, som
tidigare angifvits för hela den under året förbrukade råtobakskvantiteten.
Såsom tullskulder hade fabrikerna noterat en sammanlagd summa af
432,413 kr., som betecknade de tullumgälder, för hvilka resp. företag
häftade i skuld till tullverket för vid årsskiftet från nederlag uttagen
vara. I viss mån kan detta belopp sägas hafva utgjort ett rånte fritt
lån, som af statsverket beviljats vederbörande fabrikanter, gifvetvis mot
på förhand ställd säkerhet och endast gällande högst 90 dagar. Emel¬
lertid torde det nyss angifna beloppet å denna post vara åtskilligt för
lågt, i betraktande däraf att ej alla fabrikanter särskilt upptagit denna
post bland passiva, och att importen af oarbetad råvara ju under året
uppgått till öfver 4 milj. kr. Sannolikt torde den i texten angifna
summan i själfva verket höra ungefärligen fördubblas för att öfverens¬
stämma med den verkliga tullkrediten. Motsvarande belopp torde i
stället böra minska »diverse skulder».
Tab 24. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81 fabriker under åren 1903—08. ‘)
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Keserverade
medel
kr.
|
Nettovinst
|
|
|
Handelsvinst
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
5 °/0 ränta
å kapital
-f- reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903
|
12,547,251
|
759,014
|
1,719,072
|
13-7
|
665,313
|
14,614,585
|
1,053,759
|
1
7*2
|
1 1904
|
12,816,773
|
835,733
|
1,686,365
|
13-2
|
682,625
|
15,236,588
|
1,003,740
|
6-6
|
1905
|
13,716,807
|
1,737,418
|
1,609,124
|
11-7
|
772,711
|
15,423,306
|
836,413
|
5-4
|
; 1906
|
16,180,369
|
1,921,324
|
2,059,210
|
12-7
|
905,085
|
16,871,490
|
1,154,125
|
6*8
|
1907
|
16,401,197
|
2,262,437
|
1,873,418
|
11-4
|
933,182
|
18,773,825
|
940,236
|
5-0;
|
1908
|
18,049,084
|
2,542,800 :
|
2,109,108
|
11-7
|
1,029,594
|
19,830,9642)
|
1,079,514
|
5-4 1
|
Summa
|
89,711,481
|
10.058,726
|
11,056,297
|
123
|
4,988,510
|
100,750,758
|
6,067,787
|
6o \
|
‘) Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för åren 1903— 07.
2) Denna siffra å nettoförsäljningsvärdet skiljer sig från den i tab. 8 meddelade. Differensen
utgör 258,945 kr. eller det nettoförsäljningsvärde, som redovisats af de tvänne fabriker, hvilka
försummat att till utredningen meddela uppgifter angående sin ekonomi. Sistnämnda belopp utgör
1*3 proc. af den summa å 20,089,909. hvilken tab. 8 angifver såsom nettoförsäljningsvärde för
samtliga eljes af utredningen berörda 83 fabriker.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 155
Nettovinsten under år 1908 för hela den här berörda fabriks-
rörelsen har i räkenskapstablån å sid. 148 beräknats till 2,109,108
kr. eller 11*7 proc. å det i industrien engagerade kapitalet, obe-
räknadt reserver. Denna vinstsumma, som kalkylerats på grundval
af i det föregående under hvarje fabriksgrupp meddelade siffror, utgör
sålunda skillnaden mellan hela den vinst och hela den förlust, som
af de enskilda företagen under året bokförts, med de korrektioner,
hvilka föranledts af särskilda, i hvarje fall påpekade omständigheter.
I förestående tab. 24 har, i likhet med hvad som skett för hvarje
fabriksgrupp, sammanställts uppgifter angående netto- och handels¬
vinstens belopp för samtliga fabriker under hvart och ett af åren
1903—08.
Tabellen visar, att nettovinsten under de båda senaste åren af den
här undersökta perioden varit lägre än under andra år och att den
högsta vinsten nåddes under periodens båda första år. Under det att
sålunda åren 1905, 1907 och 1908 gåfvo ungefärligen samma resultat,
växlande mellan 11*4 och 11*7 proc. nettovinst, så nådde åren 1903,
1904 och 1906 upp till resp. 13*7, 13-2 och 12-7 proc. vinst. Någon
bestämd, oafbruten nedgång i afkastningen synes sålunda icke kunna
konstateras, ehuru vinsten icke under något af åren 1905—08 nått upp
till den för åren 1903—04 noterade afkastningen. Hela periodens medel-
nettovinst utgjorde 12-3 proc.
Hvad handelsvinsten beträffar, så företedde denna med netto¬
vinsten ej fullt analoga växlingar. Den nådde visserligen äfven sitt
högsta belopp eller 7*2 proc. under år 1903, men det därnäst bästa
året var ej, såsom för nettovinsten, 1904 utan 1906, då en handelsvinst
af 6*8 kunde noteras. Af öfriga år visade 1904 det bästa och 1907
det sämsta resultatet med resp. 6'6 och 5*0 proc., medan för hvart
och ett af åren 1905 och 1908 noterades 5*4 proc. För handels¬
vinstens vidkommande kunde således knappast fastställas någon be¬
stämdt sjunkande tendens under här afsedda period, ehuru medeltalet
för de tre första åren låg något högre än för de tre sista. Medel-
liandelsvinsten för hela perioden uppgick till 1,011,298 kr. eller 6*0 proc.
å försäljningssumman.
Äfven för industrien i dess helhet torde det emellertid vara lämp¬
ligt att beräkna afkastningen jämväl för fabrikerna med gynnsamt och
med ogynnsamt ekonomiskt resultat hvar för sig. Vid denna beräkning,
hvars resultat meddelas i tabellerna å nästa sida, har, liksom förut skett,
till fabriker af den förra gruppen förts de företag, hvilka under alla eller
156
FABRIKSINDUSTRIEN.
flertalet år af perioden 1903—08 gifvit någon afkastning,*) och till den
senare gruppen alla öfriga fabriker.
Tab. 25. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81 fabriker under åren 1903—08. -)
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
|
|
|
Nettovinst
|
|
|
Handelsvinst
|
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
5 °/o ränta
å kapital
-f reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings-
viirde
kr.
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903
|
10,801,220
|
707,168
|
1,665,605
|
15’4
|
575,419
|
10,848,130
|
1,090,186
|
io-i!
|
1904
|
10,895,482
|
775,273
|
1,672,739
|
1 5*4
|
583,537
|
12,761,511
|
1,089,202
|
8*5
|
1905
|
11,812,010
|
1,669,668
|
1,636,918
|
13-9
|
674,084
|
13,031,794
|
962,834
|
7-4
|
1906
|
13,885,579
|
1,830,070
|
2,104,719
|
15*2
|
785,783
|
14,368,501
|
1,318,936
|
9-2 |
|
1907
|
14,058,883
|
2,208,142
|
1,910,888
|
13-6
|
813,352
|
15,439,909
|
1,097,536
|
7-1
|
1908
|
15,299,145
|
2,494,468
|
2,168,979
|
14-i
|
889,681
|
16,996.922
|
1,279,298
|
7-1
|
Summa
|
76,752,319
|
9.684,789
|
11,159,848
|
14ö
|
4,321,856
|
83,446,767
|
6,837,992
|
8-2
|
|
11.
|
Fabriker
|
med ogynnsamt
|
ekonomiskt resultat.
|
|
|
|
|
Nettovinst
eller förlust =
|
|
Netto-
försäljnings¬
värde
■
kr.
|
Handelsvinst
eller förlust = •/.
|
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Reserverade
medel
kr.
|
kr.
|
i proc.
af kapi¬
talet
(reserver
från-
räknade).
|
5 °/0 ränta
å kapital
+ reserver
kr.
|
kr.
|
i proc.
af
netto-
försälj-
nings-
värdet.
|
1903
|
1,746,031
|
51,846
|
53,467
|
3-1
|
89,894
|
3,766,455
|
•/. 36,427
|
•/. l-«
|
1904
|
1,921,291
|
60,460
|
13,626
|
0-7
|
99,088
|
2,475,077
|
•/. 85,462
|
•/. 3-5
|
1905
|
1,904,797
|
67,750
|
•/. 27,794
|
Do
|
98,627
|
2,391,512
|
•/. 126,421
|
7, 5*3
|
1906
|
2,294,790
|
91,254
|
•/. 45,509
|
•/. 2-o
|
119,302
|
2,502,989
|
V. 164,811
|
7- 6*o
|
1907
|
2,342,314
|
54,295
|
•/. 37,470
|
•/. 1*6
|
119,830
|
3,333,916
|
•/. 157,300
|
■/. 4-7
|
1908
|
2,749,939
|
48,3.32
|
•/. 59,871
|
•/. 2-2
|
139,913
|
2,834,042
|
•/. 199,784
|
•/. 7-1
|
Summa
|
12,959,162
|
373,937
|
•/. 103,551
|
•/. Os
|
666,654
|
17,303,991
|
•/. 770,2051 •/. 4s
|
’) Då det icke ofta förekommit, att ett företag gifvit netto- men ej handelsvinst, har
ett särskiljande af fabriksekonomien ur denna synpunkt ej ansetts behöflig. De här anförda
tabellernas absoluta siffror skulle visserligen vid en dylik beräkning hafva underkastats några
mindre förändringar, men de relativa talen skulle knappast hafva företett någon som hälst
olikhet. Under sådana omständigheter och då hithörande kalkyler äro synnerligen tidsödande,
bar det icke synts nödigt att företaga någon annan uppdelning än den i texten gifna.
s) Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för åren 1903—07.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 157
Som tabellernas siffror visa, omslöto fabrikerna med gynnsamt
ekonomiskt resultat omkr. 86 proc. af det år 1908 i driften engagerade
egna kapitalet samt behärskade 80 proc. af produktionen. Då emellertid
flertalet af de stora företagen tillhörde denna grupp, inses, att antalet
af de fabriker, hvilka bildade den andra gruppen, var större, än hvad
dessa relationssiftror synas angifva. Inalles kommo sålunda på den
första gruppen 57 och på den senare 24 fabriker, bland hvilka sist¬
nämnda flertalet tillhörde cigarrfabrikerna.
De fabriker, som utvisade ett gynnsamt ekonomiskt resultat, nådde
en nettovinst, hvars medeltal uppgick till 2-2 proc. mer för hela perioden
1903—08 än motsvarande siffra för samtliga 81 tobaksfabriker. Handels¬
vinsten för förstnämnda företag steg med samma absoluta tal och utgjorde
i genomsnitt 8'2 mot 6'0 proc. för alla fabriker inom denna grupp. Rörande
handels- och nettovinstens fluktuationer under åren 1903—08 gäller i
hufvudsak det samma som rörande motsvarande tal för samtliga fabriker.
För de företag åter, som uppvisat dåligt resultat, synas den under¬
sökta årsperiodens sista trenne år hafva varit afgjordt sämre än be¬
gynnelseåren, och särskildt framstår 1908 såsom periodens sämsta år
med en förlust af 59,871 kr. eller 2'2 proc. å det engagerade kapitalet
samt en negativ handelsviust af 199,784 kr. eller 7'1 proc. å försäljnings¬
summan. Medelförlusten utgjorde emellertid blott 0'8 och den negativa
medelhandelsvinsten 4*5 proc.
Äfven för samtliga fabriker meddelas här nedan en öfversikt af
några viktigare utgiftsposter år 1908.
Några bland de viktigare utgiftsposterna inom samtliga af utredningen
angående fabri ksekonotnien berörda 81 fabrikerna år 1908. ')
|
Kr.
|
I °/o af för¬
säljnings¬
|
Styrelse och revisorer ...*.........................................
|
146,000
|
summan.
0*7
|
Hyror, utbetalta
|
98,6.3.3
|
0-5
|
Resekostnader (incl. resandes provisioner och fasta löner)
|
846,918
|
4*3
|
Försfiljningsagenters och kommissionärers provisioner ...
|
145,739
|
0*7
|
Kontorskostnader (utom löner) ....................................
|
146,865
|
0*7
|
Reklam och annonser .......................... ..................
|
223,231
|
1-1
|
Röntor å upplånadt kapital ...............................
|
353,883
|
1*8
|
Diskontoräntor ..... ......................................
|
88,704
|
0*5
|
Frakter för förädlad vara .......................................
|
244,503
|
1*2
|
Förluster på varudebitorer .............
|
441,545
|
2*2
|
Förvaltningspersonalens löner ...................................
|
1,348,157
|
6-8
|
Arbetspersonalens „ ....................................
|
2,993,564
|
15*1
|
x) Se noten å sid. 118.
158
FABRIKSINDUSTRIEN.
Det visar sig därvid, att de mest betydande af de i tablån an¬
förda omkostnader kommo på lönekontot, hvarvid arbetarnes löner upp-
gingo till 2,993,564 kr. eller 15'1 och förvaltningspersonalens till 1,348,157
kr. eller 6-8 proc. af försäljningssumman. Af det för förvaltningsper¬
sonalens löner redovisade beloppet utgick likväl, såsom å sid. 173
närmare meddelas, 346,508 kr. till resande i form af fast lön eller provi¬
sion samt 120,828 kr. till platsförsäljare och agenter. Detta torde för¬
tjäna påpekande vid bedömande af åberopade lönebelopps betydelse å
fabrikernas utgiftskonto, enär nyssnämnda summor sannolikt till större
delen finnas inräknade äfven i de belopp, som angifvits för resekostnader
och agentprovisioner. 0 Af dessa båda poster slutade den förra, rese¬
kostnader, på en summa af 846,913 kr., motsvarande 4‘3 proc. af om-
sättningsbeloppet. Läggas härtill kostnaderna äfven för agentprovisioner,
nås en siffra af 5'0 proc. å försäljningssumman. Förluster på varu¬
fordringar uppgingo till endast 2'2 och utgifterna för reklam och annonser
till ej mer än In proc. af försäljningsvärdet. Hvad det som kontorskostnader
upptagna beloppet beträffar, förtjänar anmärkas, att detta sannolikt är
något för högt såsom betecknande utgifter endast för skrifmaterialer, porto
o. d. Till detta konto hafva troligen i några fall förts åtskilliga utgifter,
hvilka icke varit kontorskostnader i här afsedd mening utan utgjort likvider
för lyse, värme o. d., som af vederbörande debiterats omkostnadskontot,
men vid specifikationen kommit att upptagas under här berörda rubrik.
Hvad det såsom räntor å upplånadt kapital uppförda beloppet,
353,883 kr., beträffar, så motsvarar det en räntefot af ungefärligen 4’5
proc. å det i räkenskapssammandragen såsom främmande kapital bok¬
förda beloppet. En dylik räntesats synes jämförelsevis låg, särskildt i
betraktande af att den normala låneräntan under större delen af år
1908 torde hafva varit 5-ö å 6-o proc. Orsaken till, att ifrågavarande räntor
likväl ej uppgått till högre belopp, torde förnämligast vara att söka däri,
att en afsevärd del af det upplånade kapitalet torde hafva varit anskaffadt
antingen vid en tidigare tidpunkt, då lägre räntesatser varit gällande,
eller mot hypotek af god fastighetsinteckning och således betingat lägre
än genomsnittlig bankränta, eller ock varit af sådan natur, att räntan ej
årligen affordrats låntagaren utan under en följd af år fått öka kapital¬
stocken. I sistnämnda fall borde vid bokslutets uppgörande vinst- och
förlustkontot gifvetvis hafva debiterats med anförda räntebelopp och
nettoafkastning eller förlust resp. minskats eller ökats i motsvarande grad.
Där eu dylik notering synbarligen icke af vederbörande affärsinnehafvare
varit verkställd, har vid den af utredningen uppgjorda beräkningen af
sådant företags afkastning en korrektion i antydt syfte verkställts.
’) Se noten å sid. 118.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 159
I arfvoden till styrelse och revisorer hafva tobaksfabrikerna under
år 1908 utbetalat tillsammans 146,000 kr. En dylik summa måste
otvifvelaktigt betraktas såsom högst betydande i betraktande af, att
den här berörda delen af denna industri endast omfattade 33 aktiebolag,
af hvilka åtskilliga bedrefvo sin rörelse i endast ringa omfattning. En
närmare granskning af denna siffra gifver emellertid vid handen, att den
visserligen fördelade sig på 31 aktiebolag samt 3 andra företag (revisors-
arfvoden å tillsammans 250 kr.), men att bland de förstnämnda två
bolag disponerade sammanlagdt ej mindre än omkr. 7/10 af hela summan,
så att på hvar och en af de öfriga fabrikerna ej kom mer än 1,369
kr. De båda nämnda företagens osedvanligt höga ersättning åt styrel¬
sens medlemmar torde endast delvis hafva ägt karaktären af arfvode
för inom styrelsen förrättadt arbete, utan synes hafva sammanhängt
med omständigheter, hvilkas orsak närmast varit att söka i vederbörande
affärers egenskap af »familjebolag».
Den sammanställning af de olika fabriksgruppernas vinst år 1908
samt i medeltal för åren 1903—08, hvilken lämnas i nedanstående tabell,
visar, såsom redan af den föregående framställningen torde hafva fram¬
gått, att de fyra fabriksklasserna förete eu sinsemellan relativt afvikande
bild, därvid stärkande intrycket af, att tobaksindustrien, såvidt utred¬
ningens material gifver vid handen, ifråga om ekonomiska förhållanden
endast med en viss reservation kan betraktas såsom en enhetlig närings¬
gren, utan att den fastmer inom sig rymmer åtminstone tre sinsemellan
och från industrien i dess helhet icke så litet skiljaktiga industriarter.
Tab. 26. Netto- och handelsvinst inom de olika fabriksgrupperna åren 1903-08.
Fabriksgrupp.
|
Aktiekapital och
eget kapital
kr.
|
Reserver
kr.
|
Netto¬
vinst
°/o.
|
Nettoförsäljnings- Handels¬
värd e vinst
kr. i #/*.
|
Medeltal
1903-08.
|
År
1908.
|
.
Medeltal
1903—08.
|
År
1908.
|
Medeltal
| 1903 - 08.
|
År
1908.
|
£2
Medeltal ; År jj
1903—08.! 1908. <L1
X —
|
År
1908.
|
Cigarrfabriker ...
|
2,265,868
|
2,639,296
|
168,345
|
168,057
|
9-]
|
5*6
|
3,362,879 3,955,955 2-6
|
0l>
|
Cigarrettfabriker,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
störa
|
1,652,333
|
3,020,000
|
59,691
|
190,082
|
13-7
|
11-2
|
1,244,965 2,293,175 ll*s
|
7*7
|
d:o , små
|
9,645
|
57,874
|
—
|
—
|
_
|
—
|
11,567 69,403 —
|
•/.4-8
|
Snusfabriker ......
|
5,148,549
|
5,467,020
|
963,797
|
1,598,546
|
15*3
|
17-9
|
4,658,15o] 5,265,602 10-4
|
11*8
|
Blandade fabriker
|
5,875,518
|
6,864,894
|
484,621
|
586,115
|
10-6
|
9-4
|
7,514,2321 8,246,829 4 o
|
3-s|
|
Summa
|
14.951 M3 18.049.0841.676 454 2.542,800 123
|
117
|
16,791.793 19.830.964 60
|
04
|
De olika
fabriks¬
gruppernas
ekonomi.
160
FABRIKSINDUSTRIEN.
Hvad först det i de här berörda 81 fabrikerna engagerade kapi¬
talets afkastning år 1908 samt i medeltal för åren 1903—08 be¬
träffar, så visar tabellen, att det kapital, oberäknadt reserver, som var
investeradt i:
År Area År Area
1008. 1903 - 08. 1908. 1903 -08.
snusfabrikerna, utg. 30'4 och 34'1 proc. af industriens hela kapital, afkastade 17'9 och 15'J proc.
cigarrettfabri¬
kerna, 0 ............ » 16'8 » 11*1 » » » , » 11'* » 13'7 »
bland, fabrikerna, » 38'2 » 39'3 » » » , » 9'4 » 10'0
cigarrfabrikerna, » 14'6 » 15*2 » » » , » 5'8 » 9'i »
Det visar sig sålunda, att det i snusfabrikerna år 1908 engagerade
kapitalet var jämförelsevis något mindre än medeltalet för perioden
1903—08, under det att förhållandet för cigarrettfabrikerna var omvändt.
Äfven för öfriga fabriker kunde en, ehuru svag, nedåtgång konstateras
i den proportion, hvari deras kapital ingick i hela tobaksindustriens
kapital. Cigarrettfabrikationens under den här undersökta periodens ofta
påpekade öfvergång till stordrift hade dock knappast skett på bekostnad af
de öfriga produktionsgrenarnas utveckling, ty det inom hvarje fabriks-
grupp engagerade kapitalet hade under sexårsperioden så godt som
årligen stigit, ehuru stegringen var betydligt större för cigarrettfabri¬
kernas än för öfriga fabrikers vidkommande. Förstnämnda fabriks-
grupp kan således sägas hafva upptagit den relativt största delen af
det färska kapital, som under åren 1903—08 gjorts fruktbärande inom
af utredningen berörda del af tobaksindustrien.
Fn jämförelse af nettovinstsiffrorna för år 1908 och för åren
1903 — 08 inom olika fabriksgrupper visar ånyo, hvad som tidigare påpekats,
att år 1908 för de rena cigarrfabrikerna varit ett särskildt ogynnsamt
år, medan det för snusfabrikerna varit jämförelsevis fördelaktigt. Äfven
för öfriga fabriksgrupper synes 1908 års resultat hafva varit sämre
än genomsnittet för perioden 1903—08. Här antydda förhållanden
framträda-måhända klarare vid en blick på nedanstående jämförelsetal.
Sättes snusfabrikernas nettoafkastning lika med 100, erhållas näm¬
ligen följande siffror:
*) De små cigarrettfubrikerna äro bär ej medräknade, liksom öfverhufvud ej i det följande,
där ej annat särskildt angifves.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 161
År 1908. Åren 1903—08.
snusfabrikernas............
|
nettovinst
|
100
|
100
|
cigarrettfabrikernas ...
|
»
|
63
|
90
|
blandade fabrikernas ..
|
|
53
|
69
|
cigarrfabrikernas.........
|
»
|
31
|
59
|
samtliga fabrikers ......
|
»
|
65
|
80
|
Närmast snusfabrikerna kommo således i
|
båda
|
fallen cigarrettfabri-
|
kerna, därnäst de blandade och
|
sist cigarrfabriker
|
na. Men under det
|
att cigarrettfabrikernas afkastning år 1908 utgjorde relativt öfver */«, de
blandades något öfver hälften och cigarrfabrikernas icke ens Vs af snus¬
fabrikernas, så var cigarrettfabrikeruas relativa medelafkastning under
åren 1903—08 710, de blandades omkr. 7i0 och cigarrfabrikernas omkr.
6/10 af snusfabrikernas, således genomgående väsentligt högre siffror än
år 1908.
Emellertid är det tydligt, att snusfabrikernas afkastning varit de
andra fabrikernas öfverlägsen, liksom ock att fördelningen dem emellan
med afseende på nettovinstens relativa höjd varit konstant under perioden
1903—08. Söker man efter en förklaring till dessa betydande och till
synes jämförelsevis konstanta skiljaktigheter, så finner man den knappast
i omsättningssummans storlek i och för sig eller i förhållande till det
i driften engagerade kapitalet. Sålunda omslöt i medeltal för åren
1903—08 snusfabrikernas försäljningssumma endast omkr. V4 af indu¬
striens hela motsvarande belopp, medan cigarrettfabrikerna icke nådde
upp till Vxo, de blandade omkr. hälften och cigarrfabrikerna omkr. Vio-
Jämföres åter det engagerade kapitalet med försäljningssumman, finner
man, att under perioden 1903—08 mot hvarje 10Ö kr. i kapital (utom
reserver) svarade i geuomsnitt en omsättning i färdig vara af inom
snusfabrikerna..................... 90 kr.,
cigarrettfabrikerna .......... 75 » ,
blandade fabrikerna ......... 128 » ,
cigarrfabrikerna.................. 148 » ,
samtliga fabriker.................. 112 » .
Dessa siffror förete sålunda en helt motsatt proportion mot de
ofvan för nettovinsten angifna, i det att de utvisa, att de båda fabriks-
grupper, som gåfvo den jämförelsevis sämsta afkastningen, ifråga om
försäljningssummans relation till det engagerade kapitalet nådde vida
högre siffror än de fabriksgrupper, som uppvisat gynnsammare afkast-
21
162
FABRIKSINDUSTRIEN.
ning. Den anmärkningsvärd! låga summan för cigarrettindustrien torde
förklaras af det särskild! höga beloppet å i denna produktion engagera^
fixt kapital, under det att motsvarande höga summa för cigarrindustrien
sammanhänger med dess jämförelsevis ringa behof af fast kapital, hvilket
påvisats af en stor del i det föregående nämnda siffror, och som förklaras
af att denna fabrikation är i vidsträckt grad grundad på endast hand¬
arbete. Dessa omständigheter, hvilka således ej bidraga att påvisa orsaken
till nettoafkastningens olika höjd inom de skilda fabriksgrupperna,
torde emellertid i viss mån angifva en af grunderna till, att siffrorna
för handelsvinsten än mer framhäfva snus- och cigarrettfabrikernas i
jämförelse med öfriga fabriker gynnsammare ställning. Handelsvinsten
beräknas ju nämligen i relation till försäljningssumman, och, då denna
nu visat sig vara jämförelsevis störst inom de grenar, där nettovinsten
varit relativt lägst, måste handelsvinsten taga intryck häraf, äfven om
denna differens något uppväges af skillnaderna i det engagerade kapi¬
talets storlek. Sättes snusfabrikernas handelsvinst lika med 100, erhållas
för perioden 1903—08 följande medelsiffror:
snusfabrikernas............ handelsvinst 100,
cigarrettfabrikernas ... » 109,
blandade fabrikernas )) 38,
cigarrfabrikernas......... )) 24,
samtliga fabrikers...... » 58.
Dessa tal visa således, att medan cigarrettfabrikerna t, o. m. något
öfverträffade snusfabrikerna ifråga om handelsvinstens relativa höjd, så
voro motsvarande siffror såväl för de blandade som för cigarrfabrikerna
vida lägre, och nådde den förra knappt Vio, den senare ej ens åt
snusfabrikernas jämförelsetal.
Ett försök att förklara de skilda fabriksgruppernas olika ställning
ifråga om afkastningen synes lämpligen böra utgå icke från omsättnings-
summans storlek utan snarare från produktionskostnaderna. Med led¬
ning af bär ofvan under hvarje fabriksgrupp meddelade uppgifter hafva i
efterföljande tablå sammanställts vissa siffror, angifvande den del af
försäljningssumman, som utgick till täckande af vissa viktigare utgifts¬
poster inom de olika fabrikerna under år 1908.
Eu blick på denna tablå visar, att af de där anförda utgifterna
den största delen kom på löners konto. Men medan arbetarnes löner
för cigarrfabrikernas vidkommande utgjorde 28’6 proc. af omsättnings-
summan, gingo de ej upp till mer än omkr. hälften af denna proportion
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 163
eller 14-9 proc. för de störa cigarrettfabrikerna och endast till 1U eller 4'9
proc. för snusfabrikerna. Äfven de blandade fabrikerna med 15'2 proc. in-
togo i detta afseende en vida gynnsammare ställning än cigarrfabrikerna.
Jämförelse mellan några bland de viktigare utgiftsposterna för de af ut¬
redningen angående fabriksekonomien berörda 81 fabrikerna år 1908. ')
% i förhållande till nettoförsäljningsvärdet.
|
Cigarr-
|
Cigarrettfabriker
|
Snus-
|
Blandade
|
Alla
|
|
fabriker.
|
störa.
|
små.
|
fabriker, fabriker.
|
fabriker.
|
Styrelse och revisorer .............................
|
0-2
|
0‘5
|
_
|
l-o
|
0*5
|
07
|
Hyror ...................................................
Resekostnader (incl. resandes provisioner och
|
1*2
|
0-1
|
2-1
|
0-3
|
0*4
|
O-S
|
fasta löner) ...............
Försäljningsagenters och kommissionärers
|
5*3
|
5*9
|
11-8
|
1*6
|
5*o
|
4-i
|
provisioner..................
|
1-4
|
0-1
|
0-5
|
0*3
|
0*9
|
0-7
|
Kontorskostnader (utom löner) ......
|
1-6
|
0-3
|
0-9
|
0*3
|
0*7
|
0-7
|
Reklam och annonser
|
0-4
|
6-9
|
1-3
|
0*1
|
0*3
|
1-1
|
Räntor å upplånadt kapital
|
2-4
|
0*9
|
_
|
1*8
|
1*8
|
Is
|
Diskontoräntor
|
0-i)
|
0-2
|
7*9
|
0-2
|
0*4
|
Os
|
Frakter för förädlad vara
|
1*0
|
l-o
|
1-3
|
1*1
|
1*5
|
12
|
Förluster på varudebitorer
|
3*o
|
3*8
|
_
|
1*0
|
2*2
|
2s
|
Förvaltningspersonalens löner
|
8*7
|
4*8
|
9-7
|
6*2
|
6*8
|
Os
|
Arbetspersonalens löner
|
28‘ij
|
14-3
|
19-7
|
4*9
|
15*2
|
lö’l
|
Här föreligger således en högst betydande skillnad, hvilken gifvetvis
är ägnad . att framkalla väsentliga olikheter i affärernas afkastning.
Orsaken till dessa skiljaktigheter ligger knappast i förekomsten af
väsentliga afvikelser mellan de individuella arbetslöner, som betalas
inom de olika fabriksgrupperna,2) utan är fastmera att söka i den om¬
ständigheten, att de skilda fabriksklasserna tarfva olika antal arbetare.
Sålunda sysselsatte bland de här berörda 81 företagen år 1908 cigarr-
fabiikema aibetare under sammaulagdt 78,868, de stora cigarrettfabri¬
kerna undei 23,265, snusfabrikerna under 11,350 och de blandade fabri¬
kerna under 91,758 arbetsveckor. Om på hvarje under hela året fullt
sysselsatt arbetare (= årsarbetare) räknas 50 arbetsveckor, skulle så-
9 Se noten å sid. 118.
-) För vinnande af upplysningar angående arbetarean tal, löner in. in. hänvisas till kap.
*Arbetspersonalen», ss. 175 tf. Såsom där visas, utbetalades de jämförelsevis högsta arbetslönerna
inom snusfabrikerna. Jfr särskild! sid. 216.
164
FABRIKSINDUSTRIEN.
ledes komma på hvarje företag bland cigarrfabrikerna 39, bland cigarrett¬
fabrikerna 155, bland snusfabrikerna 13 och bland de blandade fabrikerna
108 årsarbetare, hvarjemte totalantalet arbetare enligt denna beräknings¬
metod inom hvarje fabriksgrupp framgår af nedanstående siffror.
Antalet årsarbetare inom af utredningen angående fabriksekonomien
berörda 77 fabriker (de 4 små cigarr ett fabriker na undantagna).
|
Hela antalet
|
Årsarbetare
|
|
årsarbetare.
|
per fabrik.
|
Cigarrfabriker............................................
|
1,577
|
39
|
Cigarrettfabriker (störa) ..............................
|
465
|
155
|
Snusfabriker ...........................................
|
227
|
13
|
Blandade fabriker ...................................
|
1,835
|
108
|
Samtliga fabriker
|
4,104
|
53
|
Redan dessa tal gifva vid handen, att ifråga om de fabriker, som
lämnat den jämförelsevis största och minsta afkastningen, förefinnes en
afsevärd skillnad med afseende på antalet inom driften anställda arbe¬
tare, i det på hvarje cigarrfabrik kom i medeltal tre gånger så många
arbetare som på hvarje snusfabrik. Likväl ägde, som tablån visar,
såväl cigarrettfabrikerna som de blandade fabrikerna ett väsentligt högre
arbetarantal än äfven cigarrfabrikerna. Den ofvan åberopade differensen
torde sålunda icke kunna förklaras ensamt med hänvisning till arbetar¬
antalets storlek i de olika fabrikerna, utan torde framför allt böra
beaktas förhållandet mellan arbetarstyrkan och försäljningsvärdet. En
kalkyl af denna art bar verkställts i nedanstående tablå.
Försäljningsvärde per årsarbetare inom olika fabriksgrupper.
Cigarrfabriker ............
Cigarrettfabriker (stora)
Snusfabriker...............
Blandade fabriker ......
Tillverkningsvärde Jämförelsetal.
per årsarbetare
kr.
2,509
4,932
23,196
4,494
10-8
21»
lOOo
19-4
20 x
Samtliga
4,832
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 165
Dessa siffror gifva en, såvidt möjligt, tillförlitlig bild af förhållandet
mellan antalet arbetare och produktiviteten inom tobaksindustrien, då
ju, såsom tidigare visats, 1908 års tillverkning och försäljning inom de
bär berörda fabrikerna omfattade i stort sedt samma kvantiteter. Den
visar hvilken betydligt öfverlägsen ställning snusfabrikerna i detta
afseende intogo, i det att cigarrfabrikerna icke nådde högre än omkr.
Vio, de blandade och cigarrettfabrikerna till omkr. 2/i0 af snusfabrikernas
produktionsvärde per arbetare. För hela den af utredningen i detta
sammanhang berörda tobaksindustrien representerades motsvarande tal
af 4,832 kr. per arbetare.
Det torde emellertid till det här anförda å andra sidan böra på¬
pekas att, om äfven snus fabrikerna ifråga om den delen af produktions¬
kostnaderna, som faller på arbetslöners konto, syntes vara ojämförligt
gynnsammare ställda än alla öfriga fabriker, så utgjorde råvarukostnaden
för snusfabrikerna en relativt större utgiftspost än för de andra. Ut¬
räknas nämligen med tillhjälp af de i tab. 11 å sid. 97 anförda uppgifter
angående till 100 kg. färdig vara förbrukade råtobakskvantiteter samt
i anslutning till eljes i den föregående framställningen meddelade pris
å såväl råvara som färdigt fabrikat, huru stor del af bruttoinkomsten
som åtgått för inköp af råtobak, så erhållas följande siffror.
Råtobaks- och nettoförsäljningspris för 100 kg. färdig vara.
Råtobakens pris1)
kr.
Nettoförsälj¬
ningspris
kr.
Ifåtobakspriset i
°/o af försälj¬
ningspriset.
Cigarrer....................
|
|
1,207
|
36*9
|
Cigarrcigarretter...........
|
375
|
1,086
|
34-5
|
Cigarretter
|
351
|
1,182
|
29-7
|
Röktobak .
|
136
|
255
|
53-3
|
Tuggtobak ........
|
224
|
345
|
64-9
|
Snus ..
|
74
|
139
|
53-2
|
Denna tablå visar sålunda, att vid snusfabrikationen mer än hälften
af bruttoinkomsten åtgick till utgifter för råvara, medan motsvarande
kostnader vid produktionen af cigarrer och cigarrcigarretter uppgick till
endast något öfver V3 och vid tillverkningen af cigarretter till icke fullt
Vio af försäljningssumman. Jämförelsevis höga voro däremot dessa ut¬
gifter, såsom siffrorna här ofvan angifva, för röktobak, som nådde den
ff Incl. tull för utländsk vara.
166
FABRIKSINDUSTRIEN.
för snus anförda siffran samt för tuggtobak, vid hvars tillverkning ej
mindre än 64'9 proc. af försäljningspriset utgick till täckande af råtobaks-
kostnaden.
Äfven ifråga om andra utgiftsposter än arbetslöner och råvara
förekommo vissa olikheter mellan fabriksgrupperna. Sammanslås i tablån
å sid. 163 siffrorna för styrelse- och revisorsarfvoden samt förvaltnings¬
personalens löner, visade fabrikerna ifråga om dessa omkostnader vis¬
serligen en ganska nära öfverensstämmelse, ehuru cigarrettfabrikernas
hithörande tal var jämförelsevis lågt. Däremot voro snusfabrikerna
väsentligt fördelaktigare ställda än öfriga fabriker ifråga om resekost¬
nader och provisioner till agenter, i det att de för sådant ändamål
utgåfvo endast 1'9 proc. af försäljningssumman, medan motsvarande
kostnader för alla öfriga fabriker uppgick till mer än tre gånger denna
siffra. Äfven ifråga om förluster å varudebitorer uppvisade snusfabri¬
kerna den gynnsammaste siffran — endast Do proc. mot cigarrett¬
fabrikernas 3*8, cigarrfabrikernas 3'0 och de blandades 2'2 proc. Än
vidare förtjänar påpekas, att cigarrfabrikernas utgifter för bl. a. hyror
och räntor voro högre än andra fabrikers, medan cigarrettfabrikerna
utmärkte sig för särskilt höga kostnader för reklam och annonser.
De blandade fabrikernas siffror hafva, såsom af den föregående
framställningen framgår, i allmänhet tämligen nära anslutit sig till
rikssiffrorna. Ett dylikt förhållande synes också väl förklarligt, då ju
de blandade fabrikernas tillverkning som helhet i viss mån inrymmer
en ej obetydlig del af landets hela tobaksfabrikation. Under sådana
omständigheter hade det äfven varit af intresse att kunna utröna,
hvilken afkastning hvarje tillverkningsgren inom de blandade fabrikerna
lämnade, icke blott för åvägabringande af en jämförelse med special¬
fabrikernas motsvarande siffror, utan ock för att på sådant sätt erhålla
någon närmare kännedom om med tillverkningen af rök- och tuggtobak
sammanhängande ekonomiska förhållanden. De båda specialfabriker för
dylik fabrikation, som förefunnos, hafva ju nämligen, som anförts, af
vägande skäl icke kunnat behandlas inom en grupp för sig, hvadan en
dylik fabriksklass saknats.
På grund af dessa önskemål utsändes också till vissa större
firmor bland de blandade fabrikerna en anhållan, att de benäget ville
meddela utredningen, huru deras nettovinst fördelats på tillverkningen
af olika fabrikat. Verkställandet af en dylik beräkning synes emellertid
hafva varit möjlig endast för mycket få fabriker. Men äfven om de
uppgifter sinsemellan jämföras, som i detta afseende influtit, så framgår,
att här knappast några enhetliga förhållanden förekommit, i det att
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
167
nämligen de skilda fabrikernas för ändamålet meddelade siffror förete
högst betydliga inbördes afvikelser. Endast så mycket synes med
ledning af dessa siffror kunna antagas såsom sannolikt, att nettovinsten
i förhållande till tillverkningssumman var något ehuru obetydligt högre
för snus än för rök- och tuggtobak samt att nämnda proportion för de
sistnämnda fabrikaten var synnerligen växlande, men för två af de
större fabrikerna rörde sig mellan 15 och 20 proc.
6. Förvaltningspersonalen.
Uppgifterna rörande den vid företagens förvaltning anställda per¬
sonalen, hvilka infordrats enligt form. litt. A 5), hafva visserligen ej
influtit från alla af utredningen berörda fabriker, men de, som insändts,
hafva kännetecknats af en i vissa delar jämförelsevis stor fullständighet.
Tillsammans föreligga i detta afseende uppgifter från 751) företag, hvadan
sålunda 8 försummat att meddela utredningen upplysningar af denna
art. Af dessa sistnämnda voro 5 cigarrfabriker, 1 snusfabrik och 2
blandade fabriker. Samtliga dessa tillhörde emellertid de minsta före¬
tagen inom resp. grupper, hvadan det torde få anses såsom sannolikt,
att deras förvaltningspersonal näppeligen bestått af flere personer än
ägaren med eller utan biträde af någon person, tillhörande dennes
familj. De i det följande rörande förvaltningspersonalens fördelning,
åldersförhållanden och ekonomiska förmåner meddelade uppgifter torde
således knappast i någon väsentlig punkt hafva undergått någon för¬
ändring, därest äfven uppgifter från samtliga företag förelegat. Vid
beräkning af siffrorna för de enskilde ägarnes antal har bearbetningen
utgått från den nyssnämnda förutsättningen, att de 8 bland förevarande
uppgifter saknade fabrikerna innehafts af en ensam person, hvilken till¬
lika varit fabrikationsledare eller verkmästare.
Af de 343) aktiebolag, som den af utredningen berörda delen af
tobaksindustrien, såsom tidigare anförts, räknade vid 1908 års slut, ut¬
betalade 5 intet särskildt arvode åt företagets ledare. Sannolikt bär den
personliga förbindelsen mellan affärschefen och innehafvaren af aktie-
') Häri inräknade äfven AB. Sydsvenska Cigarrfabr. och Lampe & C:o.
2) Häri inräknadt AB. Sydsvenska cigarrfabr.
Företag s-
ledare.
168
FABRIKSINDUSTRIEN.
majoriteten i dessa fall varit så intim, att företagets afkastning till större
delen tillfallit företagsledaren. Otvifvelaktigt liar emellertid lör dessa
fabrikers vidkommande en oegentlighet vid beräknandet åt nettovinsten
måst uppstå, i det att denna blifvit större än som skulle varit fallet,
därest omkostnadskontot debiterats för lön till eu direktör. En korrek¬
tion af nettovinsten med anledning häraf bär emellertid vid bearbet¬
ningen ej lämpligen kunnat verkställas, enär det, i betraktande al de
synnerligen växlande beloppen å direkt.örslönerna inom öfriga företag,
icke varit möjligt att ens någorlunda exakt beräkna den ersättning
åt företagsledaren, som för bär åsyftade företag kunnat befinnas vara
skälig.
Samtliga aktiebolagens lönestat upptog emellertid aflöning åt
31 direktörer, beroende diirpå, att i några fall uppförts lön åt mer än
en chef.
Af de 491) enskilda företagen inom bär behandlade del af industrien
innehades 41 af 1, 7 af 2 och 1 af 3 ägare, således sammanlagdt 58 enskilda
aflarsinnebafvare. Bland dessa fabriker både, såvidt af uppgifterna framgår,
tvänne anställt särskilda personer såsom aflönade a {färs led are,2) under det
att 7 andra hithörande företag beräknat särskild lön åt ägaren för det
arbete, han utfört inom firman — såsom ekonomisk eller teknisk chef
eller såsom resande. Såsom för aktiebolagens vidkommande antydts, bär
genom dessa skiljaktigheter i bokföringen en viss inbördes olikhet upp¬
stått i beräkningen af resp. affärers nettoafkastning, hvilken det emeller¬
tid dessvärre på förut anförda skäl icke låtit sig göra att vid bearbet¬
ningen utjämna. Rätteligen borde emellertid vid en af dessa omständig¬
heter föranledd korrektion så förfaras, att alla de personer, som tagit
någon del i företagets drift, vare sig denna andel berört dess ekonomiska
eller tekniska sida, tillgodoräknats en efter möjligast enhetliga principer
fastställd ersättning för detta sitt arbete och att lönekontot sedan debi¬
terats med motsvarande belopp. Först därigenom skulle likställighet
i detta afseende vinnas mellan aktiebolag och enskilda affärer, en lik¬
ställighet, som torde vara så mycket bättre motiverad, som de särskilt
anställda direktörerna och de enskilda firmornas innehafvare i regel fylla
liknande funktioner inom tobaksfabrikernas drift.
Företagsledarnes fördelning på förenämnda olika kategorier inom
de fyra fabriksgrupperna framgår af omstående siffror.
') Häri inräknad Lampe & (ko.
Deras sammanlagda lön utgjorde 18,825 kr.
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
169
Företagsledarnes fördelning. ')
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
Särskildt anställda och aflönade före-
|
tagsledare .................................
|
12
|
3
|
5
|
13
|
33
|
Egna innehafvare med lön ...........
|
6
|
—
|
—
|
1
|
7
|
Egna innehafvare (eller aktiebolags-
|
chefer) utan lön ........................
|
28
|
4
|
15
|
7
|
54
|
Summa
|
46
|
7
|
20
|
21
|
94
|
Det lönebelopp, som utgick till de särskildt anställda företags¬
ledarna, direktörerna, uppgick till sammanlagdt 180,940 kr. eller till i
medeltal 5,665 kr. per person. De enskilda affårsinnehafvare, som ur
affären uttogo lön för eget arbete, disponerade för sådant ändamål
31,864 kr. eller 4,552 kr. per individ, således en något lägre ersättning
än direktörernas. Af dessa sistnämnda åtnjöto 3 en aflöning af 1,000 kr.
eller därunder, 5 af 1,000—3,000 kr., 8 af 3,000—5,000 kr., 9 åt 5,000—
8,000 kr. samt 8 öfver 8,000 kr. Endast 3 voro ogifta, och varierade
samtliga direktörers medelålder mellan 40 och 50 år, samt belöpte sig
deras genomsnittliga anställningstid inom tobaksindustrien till 15 å 20
år (uppgifterna i detta afseende dock ofullständiga).
Förekomsten af öfrig förvaltningspersonal samt dess fördelning
mellan olika fabriksgrupper framgår af nedanstående tablå.
Förvaltningspersonalens (utom företagsledarnes) fördelning.
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
Fabrikationsledare eller verkmästare
|
33
|
8
|
10
|
23
|
74
|
Kontorspersonal ...........................
|
46
|
17
|
36
|
79
|
178
|
Resandepersonal ...........................
|
79
|
13
|
29
|
94
|
215
|
Butikspersonal (fabriksbodar) .........
|
—
|
—
|
6
|
24
|
30
|
Summa
|
158
|
38
|
81
|
220
|
497
|
Utom de här ofvan upptagna fabrikationsledarne och verkmästarne
förekommo helt visst ännu åtskilliga funktionärer af denna art, men voro
dessa i sådant fall samtidigt angifna såsom affårsinnehafvare. Dessa,
af hvilka åtskilliga uppburo lön, äro samtliga upptagna här ofvan bland
uppgifterna rörande företagens ledare.
') Tablåns siffror kunna ej stämma med antalet fabriker inom hvarje grupp, enär ju åt¬
skilliga företag, såsom nämnts, hafva två eller flere innehafvare eller direktörer.
Verkmästare.
22
170
FABRIKSINDUSTRIEN.
Kontors¬
personal.
Fabrikationsledares och verkmästares löneförmåner. *)
Inkomst per år.
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
fabriker.
|
fabriker. fabriker. fabriker.
Antal befattningshafvare.
|
fabriker.
|
1,500 kr. och därunder ..................
|
6
|
—
|
2
|
—
|
8
|
1,500—2,000 kr...........................
|
9
|
3
|
—
|
3
|
15
|
2,000—3,000 „ ........................
|
9
|
1
|
2
|
5
|
17
|
3,000—4,000 ..........................
|
6
|
—
|
3
|
6
|
15
|
4,000- 5,000 .........................
|
3
|
—
|
2
|
5
|
10
|
Öfver 5,000 „ ........................
|
—
|
—
|
1
|
4
|
5
|
Stimma
|
33
|
r-)
|
10
|
23
|
709
|
Ofvanstående tablå meddelar en öfversikt af fabrikationsledarnes
och verkmästarnes (utom företagsledarnes) löneförmåner inom olika
fabriksgrupper. Som synes, voro de olika löneklasserna mellan 1,500
och 5,000 jämförelsevis talrikt företrädda inom alla grupper, ehuru de
lägre oftast förekommo bland cigarr- och de högre bland de blandade
fabrikerna, där för öfrigt en särskild verkmästare för hvarje fabrikations-
gren ej sällan förekom. Medellönen, hvilken för samtliga fabrikations-
ledare och verkmästare utgjorde 3,140 kr., var äfven högst inom de
blandade fabrikerna och lägst hos cigarrfabrikerna med resp. 4,029 och
2,493 kr.
Medelåldern för samtliga verkmästare var 43 år, och de hade i
genomsnitt varit anställda inom tobaksindustrien under omkring 22 år.
Något flere än halfva antalet voro gifta.
För kontorspersonalen gestaltade sig aflöningsförhållandena så, som
vidstående tablå utvisar.
Som däraf framgår, var närmare 3/10 af personalen kvinnlig och
dennas aflöning i genomsnitt väsentligt lägre än männens. Bäst aflö-
nad var den manliga personalen inom snusfabrikerna med en medel¬
inkomst af 2,945 kr., lägst inom cigarrfabrikerna med en genomsnitts¬
lön af 1,884. Motsvarande tal för kvinnorna voro 1,190 (cigarrett¬
fabrikerna) och 869 kr. (snusfabrikerna). Ofriga hithörande siffror framgå
af tablån å nästa sida.
9 För 4 personer saknas uppgift.
9 Däribland en kvinna.
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
171
Kontorspersonalens löneförmåner.
Inkomst per år.
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
|
|
Antal b ef
|
attningshafvare.
|
|
Manlig personal:
|
|
|
|
|
|
1,000 kr. och därunder ..................
|
8
|
3
|
7
|
13
|
31
|
1,000 2,000 kr..........................
|
13
|
2
|
10
|
19
|
44
|
2,000—3,000 .............................
|
2
|
3
|
3
|
9
|
17
|
3,000—4,000 „ ...........................
|
2
|
—
|
4
|
7
|
13
|
4,000—5,000 „ ..........................
|
—
|
1
|
4
|
6
|
11
|
Öfver 5,000 „ .................. .....
|
3
|
1
|
3
|
4
|
11
|
Summa
|
28')
|
10
|
3V)
|
56')
|
127-)
|
Kvinnlig personal:
|
|
|
|
|
|
500 kr. och därunder.....................
|
5
|
1
|
—
|
3
|
9
|
500-1,000 kr...............................
|
4
|
1
|
3
|
6
|
14
|
Öfver 1,000 ,, .............................
|
8
|
5
|
1
|
11
|
25
|
Summa
|
17
|
7
|
4
|
20
|
48
|
Medelår safl aning för kontorspersonal.
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
|
fabriker
|
fabriker
|
fabriker
|
fabriker
|
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
Manlig personal.......
|
1,884
|
2,275
|
2,945
|
2,474
|
Kvinnlig „ .......
|
1,031
|
1,190
|
869
|
1,166
|
Hufvudparten af kontorspersonalen kom på kategorien bokhållare
och kontorister, hvilken omslöt 90 personer, hvaraf i/3 män. Till denna
grupp bör dock äfven räknas de såsom »kontors- och lagerbiträden» an-
gifna, hvilkas sysselsättning icke alltid torde vara af från de förras vä¬
sentligt skiljaktig art. Denna sistnämnda klass räknade IG män och 10
kvinnor. En jämförelsevis talrik grupp representerades äfven af kassö- * *)
') För 1 tjänsteman saknas uppgift om lön.
*) För 3 befattningshafvare saknas uppgift om lön.
172
FABRIKSINDUSTRIEN.
Resande.
Terna, livilka utgjorde 27 personer, endast något mer än hälften män.
Kontorschefer eller kamrerare funnas endast till ett antal af 15 samt
lagerchefer blott 3. Öfrig kontorspersonal utgjordes af vaktmästare, telefon¬
vakter, springpojkar o. d.
Kontorspersonalens medelålder var omkr.- 30 år — de äldsta inom
snus-, de yngsta inom cigarrfabrikerna, sannolikt beroende på, att det
förra slagets fabriker voro äldre och dessutom hade det jämförelsevis
största antalet män, de senare ett relativt större antal kvinnor bland perso¬
nalen. Den genomsnittliga anställningstiden inom tobaksindustrien synes
hafva utgjort 5 till 10 år. Endast ett mindre antal af kontorspersona¬
lens medlemmar voro gifta.
De uppgifter, som föreligga angående resandepersonalen, äro i vissa
afseenden, särskildt ifråga om de personliga förhållandena, mycket brist¬
fälliga. Äfven rörande de ekonomiska data förete uppgifterna vissa
luckor, så att i efterföljande tablå anförda siffror endast kunna tillmätas
en viss grad af exakthet, då det nämligen ej alltid kunnat göras klart,
huruvida resandenas ersättning i form af provision funnits inberäknad i
den angifna lönen.
Resandepersonalens löneförmåner.
Inkomst per
|
å r.
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
Resande:
500 kr. och därunder ...
|
|
7
|
Antal befattning
|
skafvare.
2
|
9
|
500—1,000 kr.............
|
|
8
|
—
|
i
|
i
|
10
|
1,000—2,000 „ ............
|
|
7
|
—
|
5
|
5
|
17
|
2,000 — 3,000 „ ............
|
|
0
|
i
|
1
|
10
|
18
|
3,000—4,000 „ ............
|
|
0
|
4
|
3
|
15
|
28
|
4,000—5,000 „ ............
|
|
3
|
2
|
3
|
9
|
17
|
Öfver 5,000 „ ............
|
|
5
|
2
|
1
|
0
|
14
|
|
Summa
|
42')
|
9
|
14
|
48‘)
|
113")
|
‘) För 2 resande saknas uppgift.
4
/ t* * »» >>
3)
) it » >» »>
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
173
Inkomst per år. Cigarr¬
fabriker.
Plats för säljare och agenter:
200 kr. och därunder .................. 9
200— 500 kr............................ 4
500—1,000 „ 3
1,000—2,000 „ 15
Öfver 2,000 ................^........... _ 4
Summa 35
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
intal befattnings
|
häfvare.
|
|
_
|
5
|
13
|
27
|
—
|
3
|
9
|
16
|
1
|
4
|
6
|
14
|
—
|
2
|
6
|
23
|
3
|
i
|
8
|
16
|
4
|
15
|
42
|
96
|
Emellertid hafva i tablån sammanförts uppgifter angående 113 >)
resande och 96 platsförsäljare, hvari inberäknats äfven agenter. Resandenas
ersättning utgick i regel såsom fast lön med eller utan tillägg af provi¬
sion, de senares åter endast såsom provision. Af den summa å 346,508
kr., hvilken redovisats såsom utbetalad till resandena, utgick 235,836
kr. eller 68‘1 proc. såsom fast lön, 95,826 kr. eller 27• 7 proc. såsom
provision, 13,676 kr. såsom gratifikation och 1,170 kr. såsom tantieme.
Till platsförsäljarne åter utgick ett sammanlagdt belopp af 120,828 kr.,
hvaraf endast 39,307 kr. eller 32'ö proc. såsom lön, men 79,621 kr.
eller 65’9 proc. såsom provision och 1,900 kr. såsom gratifikation.
Medelinkomsten för en resande utgjorde 3,066 kr., men för en platsför¬
säljare endast omkr. 1,258 kr. För hela den här berörda resandeper¬
sonalen utgjorde medelinkomsten för de af cigarrettfabrikerna anställda
3,723 kr., för de blandade fabrikernas personal 2,568, för cigarrfabrikernas
1,833 och för snusfabrikernas 1,610 kr.
Af de uppgifter, som varit tillgängliga angående resandepersonalens
personliga förhållanden, framgår, att omkr. */s af dess medlemmar voro
gifta. Genomsnittsåldern synes hafva varit 40—50 år, utom för cigarrett-
fabrikernas resande, hvilka icke torde nått högre medelålder än 32 år.
Under det att den genomsnittliga anställningstiden inom tobaksindustrien
för de flesta hithörande personer uppgick till 12—15 år, stannade den
för cigarrettfabrikernas vederbörande vid 6 år.
Butikspersmal förekom endast vid af snus- och blandade fabriker
inrättade s. k. fabriksbodar. Endast 3 af dessa befattningshafvare, hvaraf
2 manliga, synas hafva haft ställning såsom butiksföreståndare, de öfriga
27 hade plats som biträden. Af dessa sistnämnda voro 25, således det
öfvervägande flertalet, kvinnor. De flesta voro ogifta, och medelåldern
✓
Butiksper-
sonat.
) För 6 resande saknas uppgift.
174
FABRIKSINDUSTRIEN.
Samtliga SS
fabrikers för¬
valtningsper¬
sonal.
för föreståndarna var 50, för biträdena 30 år. Medellönen för de förra
torde hafva utgått med 1,672 kr. men uppgick för de senare till endast
735 kr. Närmare enskildheter rörande lönerna inhämtas för öfrigt genom
nedanstående siffror.
Eu ti ksp ers o n a ten s löneförmåner.
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
Inkomst per år.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
200 kr. och därunder.....................
|
—
|
2
|
2
|
200- 500 kr..............................
|
—
|
1
|
1
|
500— 800 „ .............................
|
3
|
10
|
19
|
800 1,000 „ ..............................
|
1
|
2
|
3
|
Öfver 1,000 „ .............................
|
2
|
3
|
5
|
Summa
|
6
|
24
|
30
|
I hvilken olika utsträckning de olika företagen begagnat sig af
förvaltningspersonal framgår af en sammanställning mellan i det före¬
gående meddelade siffror och antalet af utredningen berörda fabriker,
hvilken företagits i nedanstående tablå.
På 10 företag kommo i genomsnitt
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
Verkmästare .............
|
8
|
11
|
6
|
14
|
.9
|
Kontorspersonal .......
|
It
|
24
|
21
|
46
|
21
|
Resnndepersonnl .......
|
19
|
19
|
17
|
55
|
26
|
Verkmästarnes relativa antal var störst inom de blandade fabrikerna,
där ofta en verkmästare för hvarje olika fabrikationsgren var anställd.
Eljes visa tabellens siffror, att företagsägaren antagligen ofta tjänstgjort
som fabriksledare. Det största behofvet af såväl kontors- som resande-
personal synes hafva förefunnits inom de blandade fabrikerna, det
minsta behofvet af kontorister inom cigarrfabrikerna, af resande inom
snusfabrikerna.
ARBETSPERSONALEN.
175
7. Arbetspersonalen.
Till i det följande angående arbetspersonalen meddelade siffror
bör den hufvudanmärkningen förutskickas, att vid bearbetningen icke
kunnat tagas någon hänsyn till den för tobaksindustrien i detta afseende
karakteristiska omständigheten, att ett antal af denna produktions¬
grens arbetarstock är att betrakta såsom ambulatorisk. Särskildt inom
cigarrtillverkningen torde det vara regel, att en del arbetare endast
arbetar någon tid af året å samma fabrik och att de under årets åter¬
stående del antingen icke alls hafva sysselsättning inom tobaksindustrien
eller ock söka anställning inom en eller flere andra fabriker än den, där
årets arbete börjades. Af sådan anledning har det vid uppgifternas af¬
gifvande varit oundvikligt, att åtskilliga arbetare blifvit upptagna å mer
än en fabriks hithörande formulär (litt. A 6) och att en sammanräkning
af alla å dessa formulär förekommande arbetare således måste gifva eu
siffra, hvilken varit högre än det faktiska antalet å de individuella
arbetare, som under året varit sysselsatta inom hela den af utredningen
berörda delen af tobaksindustrien. En dylik dubbelräkning har emeller¬
tid knappast kunnat undvikas, då uppgifter angående arbetarne stått
utredningen till buds endast från arbetsgifvarnes sida och dessa upp¬
gifter icke alltid varit af den fullständighet, att med säkerhet kunnat
konstateras, om samma arbetare förekommit å mer än ett formulär.
Att det genom en dylik hopsummering erhållna totala arbetare¬
antalet, inalles 5,494, är för högt, framgår ock häraf, att till den offici¬
ella fabriksstatistiken för af utredningen berörda fabriker under år 1908
redovisats endast 4,756 arbetare (se tab. 3) Skillnaden mellan dessa båda
summor är sålunda jämförelsevis betydande, i det att den utgör 15'5
proc. af fabriksstatistikens siffra. Emellertid torde antalet inom af utred¬
ningen berörda fabriker anställda arbetare ej heller alldeles exakt angifvas
af fabriksstatistikens uppgifter. Den närmaste orsaken till, att fabriks¬
statistikens siffra är så väsentligt lägre än utredningens, torde böra
sökas i den omständigheten, att till fabriksstatistiken i allmänhet redo¬
visats endast det antal arbetare, som inom resp. fabriker haft svssel-
sättning under hela eller större delen af året, medan i de utredningen
tillhandakonma formulären hvarje under någon del af året sysselsatt
arbetare upptagits.
Med hänsyn till hvad sålunda påpekats, torde emellertid särskildt
alla i det följande meddelade absoluta siffror rörande arbetarnes totala
176
FABRIKSINDUSTRIEN.
antal — hvilket är något för högt — samt deras fördelning efter kön,
ålder och civilstånd in. m. icke kunna tillmätas full exakthet. Däremot
stå uppgifterna rörande arbetarnes aflöningsförhållanden icke i samma
beroende af här åberopade omständigheter, hvadan den följande fram¬
ställningen sålunda i detta afseende bör kunna tillmätas en i hufvudsak
orubbad giltighet.
a. Cigarrfabriker.
Antalet af utredningen berörda tobaksfabrikör, hvilkas tillverkning
uteslutande eller åtminstone till allra största delen utgjordes af cigarr¬
fabrikation, uppgick under år 1908, såsom redan nämnts, till 42. Från
4 af dessa hafva emellertid inga uppgifter kunnat erhållas rörande
arbetspersonalen, hvarför de måst uteslutas i den följande bearbetningen.
Enligt den ofiiciella fabriksstatistikens siffror utgjorde likväl arbetar¬
antalet vid nyssnämnda 4 fabriker sammanlagdt endast 8 män och 36
kvinnor (däraf 8 under 18 år).
De öfriga 38 cigarrfabrikerna sysselsatte under större eller mindre
del af år 1908 inalles 2,148 arbetare, hvilkas fördelning på de olika
fabrikerna framgår af följande tablå.
Fabriker Arbetare
|
|
|
antal.
|
%
|
antal.
|
7»
|
Fabriker med
|
1—10 arbetare ........
|
4
|
10-5
|
23
|
l-i
|
„
|
„
|
10-25
|
7
|
18-5
|
128
|
5*9
|
|
„
|
25—50 „ .........
|
11
|
28-9
|
411
|
19i
|
|
„
|
50—75 „ .........
|
7
|
18-5
|
433
|
20-2
|
„
|
|
75—100 ., .........
|
4
|
10-5
|
369
|
17 2
|
|
„
|
100—150 „ .........
|
3
|
7-9
|
370
|
17-2
|
|
„ mera än 150 „ .........
|
2
|
5-2
|
414
|
19-3
|
|
|
Summa
|
38
|
100 o
|
2,148
|
100;,
|
Antalet små fabriker, af hvilka hvar och en sysselsatte högst
25 arbetare, utgjorde icke mindre än 11, eller 29 proc. af samtliga,
men deras sammanlagda arbetareantal var endast 151, hvilket motsvarar
7 proc. af hela arbetspersonalen. De medelstora fabrikerna, med 25—
100 arbetare, voro 22 (57'9 proc.), och antalet vid dessa fabriker an¬
ställda arbetare 1,213 (56'5 proc.). Vid endast 5 fabriker (13-1 proc.)
öfversteg arbetarnas antal 100, men arbetspersonalen vid dessa stora
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
177
fabriker uppgick till 784 (36-B proc.). De stora fabrikerna voro således
jämförelsevis fåtaliga, och endast en fabrik både ett arbetareantal, som
något öfversteg 200. I
Tab. 27. Cigarrfabriksarbetarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
i
: Åldersgrupper.
|
Manliga arbetare
|
Kvinnliga arbetare
|
Hela antalet
|
i
Summa.
|
ogifta
|
i gifta.
|
•
I änkl.
|
okändt
civil¬
stånd.
|
ogifta.
|
gifta.
|
änkor.
|
okändt
civil¬
stånd.
|
män.
|
kvin¬
nor.
|
12 år.
|
|
_
|
|
|
2
|
|
|
|
|
2
|
2 j
|
13-18 „
|
54
|
—
|
—
|
|
in
|
—
|
|
—
|
54
|
in
|
165 |
|
18-21 „
|
21
|
—
|
—
|
_
|
143
|
7
|
—
|
1
|
21
|
151
|
172
|
21-25 „
|
33
|
5
|
_
|
|
158
|
26
|
—
|
—
|
38
|
184
|
222 1
|
25-30 „
|
50
|
38
|
5
|
4
|
112
|
H7
|
5
|
2
|
97
|
186
|
283 1
|
30-40 „
|
29
|
47
|
1
|
2
|
125
|
99
|
20
|
2
|
79
|
246
|
325
|
40-50 „
|
7
|
43
|
3
|
—
|
79
|
70
|
34
|
2
|
53
|
185
|
238 j
|
50-60 „
|
15
|
55
|
11
|
3
|
42
|
46
|
35
|
2
|
84
|
1251
|
209
|
50-
|
4
|
17
|
11
|
i 1
|
17
|
9
|
16
|
—
|
33
|
42
|
75
|
Summa
|
213
|
205
|
31
|
10
|
789
|
324
|
no
|
9
|
459
|
1232
|
1,691
|
Okänd ålder och civilslånd
|
|
|
|
|
|
|
169
|
288
|
457 '
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
628
|
1,520
|
2,148 |
|
I tab. 27 meddelas uppgifter rörande cigarrfabriksarbetarnas för¬
delning efter kön, ålder och civilstånd. Med afseende på könsfördelningen
märkes, att af samtliga arbetare 628 eller 29-2 proc. voro af mankön och
1,520 eller 70'8 proc. af kvinnkön. Proportionen mellan könen var emel¬
lertid ganska olika inom olika åldersgrupper, och i allmänhet synas de
manliga arbetarna hafva varit talrikare företrädda inom de lägsta och
högsta åldersklasserna, medan i de mellanliggande kvinnornas numerära
Övervikt ytterligare förstärkts. I åldern under 18 år voro sålunda de
manliga arbetarnas antal 54, eller i det närmaste hälften af de kvinnliga,
hvilkas antal utgjorde 113, och i åldern 50 år och däröfver var antalet
män och kvinnor resp. 117 och 167. Af arbetarna mellan 18 och 50 år
voro däremot endast 288 män mot 952 kvinnor.
Ännu mera växlande var proportionen mellan könen inom olika
yrkesspecialiteter, såsom följande sammanställning utvisar:
23
178
fabriksindustrien.
Cigarr fabrik sarbetarnas fördelning efter yrkes specialitet.
|
|
|
Män
|
|
Kvinnor
|
Summa
|
|
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
antal
|
Förmän ..................
|
|
It
|
73-it
|
4
|
26-7
|
15
|
Cigarrmakare...........
|
|
456
|
48-5
|
484
|
51-5
|
940
|
Cig.-cigarrettmakare...
|
|
8
|
2-e
|
299
|
97-4
|
307
|
Vickelmakare............
|
|
3
|
5-1
|
56
|
94-s
|
59
|
Lärlingar..................
|
|
10
|
15'9
|
53
|
84-1
|
63
|
Sorterare..................
|
|
48
|
30-o
|
112
|
70-o
|
160
|
Packare ..................
|
|
—
|
—
|
5
|
100-o
|
5
|
Klistrare ..................
|
|
1
|
0-8
|
123
|
99-2
|
124
|
Lådstiftare ...............
|
|
4
|
16-7
|
20
|
83-s
|
24
|
Beredningsarbetare . .
|
|
24
|
7-8
|
282
|
92-2
|
306
|
Öfriga arbetare .........
|
|
43
|
65*2
|
23
|
34-8
|
66
|
|
Summa
|
608
|
29-4
|
1,461
|
70-6
|
2,069')
|
öfverlägsna till antalet voro männen bland förmän och »öfriga
arbetare», men äfven bland cigarrmakare voro de i det närmaste lika
talrika som kvinnorna. Packarna voro däremot samtliga kvinnor, och
bland klistrare, cigarrcigarrettmakare och vickelmakare utgjorde de man¬
liga arbetarna endast resp. 0'8, 2-6 och 5-l proc.
I fråga om åldersfördelningen framgår af de i tab. 27 meddelade
siffrorna, att icke mindre än 54 manliga och 113 kvinnliga arbetare voro
minderåriga (under 18 år), och af dessa voro 2 flickor endast 12 år gamla.
Å andra sidan hade 60 års-åldern uppnåtts af 33 män och 42 kvinnor.
Relativt mest talrika voro arbetarna i åldern 18—30 år. Inom åldersgruppen
18—21 år utgjorde deras antal sålunda 172 eller i medeltal 57 arbetare för
hvarje årsklass, och inom åldersgrupperna 21—25 och 25—30 år utgjorde
motsvarande medeltal resp. 56 och 57. Inom de högre åldersgrupperna
aftog därefter successivt antalet arbetare inom hvarje årsklass. I åldern
30—40 år utgjorde detta antal ännu 33 per årsklass, men inom ålders¬
grupperna 40 — 50 och 50—60 år hade det sjunkit till resp. 24 och 21.
Rörande cigarrfabriksarbetarnas fördelning efter civilstånd hafva
uppgifter erhållits för 449 manliga och 1,223 kvinnliga arbetare. Från-
räknas de minderåriga voro af de öfriga:
Män Kvinnor
antal °/° antal °/°
Ogifta....................................... 159 40-3 676 60-9
Gifta ....................................... 205 51-9 324 29-2
Änklingar och änkor.................. 31 7-8 Ilo 9 9
') Rörande 79 arbetare föreligga icke uppgifter i detta afseende.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
179
Af männen voro alltså mer än hälften (51-9 proc.) gifta, och af
kvinnorna 29‘2 proc. Af de senare voro sålunda de ogifta i öfver¬
vägande majoritet eller icke mindre än 00'9 proc. af alla kvinnliga
arbetare. Änklingar och änkor, till hvilka äfven räknats frånskilda,
voro också något talrikare bland kvinnorna.
Äktenskapsfrekvensen inom olika åldersklasser åter framgår af
följande relativa tal:
Civilstånds/or delning en inom olika åldersklasser bland rit/arr-
fabriksarbetarne.
|
18—21
|
21-25
|
25—30
|
30-40
|
40—50
|
^1
0
1
5
|
00 år o.
|
|
år
|
år
|
år
|
år
|
år
|
år
|
däröfver
|
Manliga arbetare.
|
7»
|
7»
|
%
|
7»
|
7»
|
7-
|
7®
|
Ogifta ...........................
|
100-o
|
86-8
|
53-8
|
37*7
|
13-2
|
18-6
|
12-3
|
Gifta..............................
|
—
|
13-2
|
40-8
|
Kl-0
|
81-1
|
07*i»
|
53*1
|
Änklingar .....................
Kvinnliga arbetare.
|
|
|
5*4
|
1 (I
|
5*7
|
13-6
|
34-4
|
Ogifta ...........................
|
|
85-9
|
KO-a
|
51 -2
|
43i
|
34-2
|
40-5
|
Gifta..............................
|
4*7
|
14-1
|
3(5-4
|
40-fi
|
38-3
|
37*4
|
21-4
|
Änkor...........................
|
—
|
—
|
2-7
|
8-2
|
18-c
|
28-4
|
38-1
|
Af de gifta manliga arbetarne var ingen under 21 år, men af de
kvinnliga voro 7 (4’7 proc.) gifta redan i åldern 18—21 år. Det största
relativa antalet gifta män fanns inom åldersgruppen 40—50 år, där de
utgjorde icke mindre än 81’i proc. af alla arbetare i denna ålder, under
det att bland kvinnorna de gifta voro talrikast i åldern 30—40 år. De
ogilta voro inom båda könen starkast företrädda i de yngsta åldrarna,
hvarefter deras antal successivt sjönk inom de högre åldersklasserna
för att nå sitt minimum bland de manliga arbetarna i åldern G0 år och
däröfver, af hvilka endast 12'5 proc. voro ogifta.
För att gifva en bild af yrkesomsättningen inom arbetarstammen Cigarr/aMkt-
vid cigarrfabrikerna hafva i tablån å sid. 180 sammanförts uppgifter rörande
den tid, arbetarna varit anställda inom tobaksindustien, hvarvid likväl “"ua inom*
uppgifter kunnat erhållas endast för 351 män och 1,10G kvinnor. tobaks-
7 industrien
in. m.
180
FABRIKSINDUSTRIEN.
Anställningstid inom tobaksindustrien för cigarr fabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal 0/° antal °/o antal °/°
Mindre än 1 år ...... 28 8‘0 55 5" o 83 ö'7
1—5 år .............. 41 11-7 240 21-7 281 19s
5-10 „ ............. 29 8-3 155 14-o 184 12s
10—20 „ ............... 97 27-6 317 28-7 414 28'4
20—30 ................. 40 11-4 168 15-2 208 14s
30-40 „ ............... 64 18-2 137 12-4 201 13s
40 år och däröfver.52 14'8 34 3-o 86_ö"9
Summa 351 100'o 1,106 100;, 1,457 100;,
Af de i denna tablå meddelade siffrorna synes likväl framgå, att
yrkesomsättningen bland cigarrfabriksarbetarna varit jämförelsevis ringa.
'Sålunda hade endast 5-7 proc. af alla arbetare varit sysselsatta mindre än
ett år inom tobaksindustrien. Vid en jämförelse i detta afseende mellan
de manliga och kvinnliga arbetarna visar det sig, att inom grupperna
med en anställningstid af under 1 år och öfver 30 voro männen talrikare,
under det att i de mellanliggande grupperna med en anställningstid af
1—30 år procentsiffrorna för kvinnorna voro större. Icke mindre än
52 män (14‘8 proc.) och 34 kvinnor (3-0 proc.) hade att uppvisa en
anställningstid af 40 år och däröfver.
Hvad åter beträffar antalet arbetsveckor d. v. s. anställningstiden
hos samme arbetsgivare under året för hvarje arbetare, synes denna,
såsom tablån här nedan visar, i genomsnitt vara ganska låg (jfr sid. 175).
Antal arbetsveckor under år 1908 för cigarr fabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/o
1_12 veckor......... 150 24-o 152 10-5 302 14‘s
12-24 „ 91 14*6 124 8-5 215 103
24-36 „ 70 11-2 133 9-1 203 9s
36-48 „ 96 15-4 284 19'5 380 I83
48—52 ........... 217 34-8 763 52-4 980 47i
Summa 624 100;, 1,456 100 0 2,080 100'o
Sålunda hade endast 217 män (34‘8 proc.) och 763 kvinnor (52’4
proc.) under året varit i arbetet vid samma fabrik mera än 48 veckor,
under det att icke mindre än 150 män (24-o proc.) och 152 kvinnor
(10'5 proc.) varit sysselsatta hos samma arbetsgivare högst 12 veckor.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
181
Rörande cigarrfabriksarbetarnas fördelning efter yrkcsspecialitet hän¬
visas till tablån å sid. 178. Af de 2,069 arbetare, för livilka uppgifter å
yrkesspecialitet erhållits, voro 15 förmän eller i medeltal 1 förman på 137
arbetare. Härvid bör dock anmärkas, att bland förmännen icke med¬
räknats verkmästare, livilka i stället upptagits bland förvaltningsperso¬
nalen. Den utan jämförelse talrikaste gruppen af arbetare var cigarr¬
makarna, hvilkas antal uppgick till icke mindre än 940 eller 45-4 proc.
af samtliga. Närmast i antal kommo cigarrcigarrettmakare (307) och
beredningsarbetare (306). Korn packare hafva uppgifvits endast 5 kvinnor.
Till öfriga arbetare hafva räknats sådana, hvilkas sysselsättning ej varit
hänförlig till någon af de föregående yrkesspecialiteterna, såsom lager-
biträde, kusk, portvakt, städerska o. dyl. Deras antal utgjorde bland
cigarrfabriksarbetarna 66.
De från arbetsgifvarna infordrade arbetsstatistiska uppgifterna (form.
litt. A. 6) innehålla till belysande af arbetarnas ekonomiska förhållanden
uppgifter, grundade på arbetsgifvarnas aftoningsböcker, å den faktiska
årsinkomst, med inräknande af extra förmåner, arbetaren under år 1908
åtujutit hos samma arbetsgivare. Då emellertid uppgifterna å årsin¬
komsten i detta afseende kunna vara af större intresse endast i fråga
om de fasta arbetare, som varit i arbetet hela året, hafva dessa uppgifter
i den följande framställningen kompletterats med en sammanställning
af arbetarnas veckoinkomst, hvilket varit möjligt i den utsträckning antalet
arbetsveckor varit kändt. I tab. 28 hafva därför uppgifter meddelats
i absoluta och relativa tal å den uppgifna veckoinkomsten för 612 manliga
och 1,435 kvinnliga cigarrfabriksarbetare, fördelade efter yrkesspecialitet.
På den i denna tabell upptagna lägsta inkomstgruppen, 6 kr. och därunder i
veckoinkomst, kommo 41 manliga och 95 kvinnliga arbetare eller resp.
6‘7 och 6‘6 proc., och af dessa hade 11 manliga och 13 kvinnliga arbetare
en inkomst af högst 4 kr., hvilket fördeladt på 6 arbetsdagar skulle mot¬
svara en dagsinkomst af mindre än 70 öre. Den högsta inkomsten åter
per vecka, eller öfver 24 kr. nåddes af 105 män och 15 kvinnor (17'2
och Dl proc.), af livilka 43 manliga och 2 kvinnliga arbetare förtjänade
mera än 28 kr. i veckan, eller i medeltal öfver 4 kr. 60 öre om dagen.
En jämförelse mellan de här angifna högsta och lägsta inkomsterna synes
således gifva vid handen, att cigarrfabriksarbetarna i ekonomiskt afseende
voro mycket olika ställda. Denna olikformighet synes tillika hafva varit
större bland de manliga än kvinnliga arbetarna. Af de senare hade
icke mindre än 1,148 eller 80 proc. eu veckoinkomst mellan 6 och 18 kr.,
med ungefärligen lika stark besättning af hvardera inkomstklassen 6—12
Cigarrfabriks
arbetarnas
aflönings-
forhållandcn
182
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 28. Veckoinkomst för 2,047 eigarrfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet.
|
6 kr. och
därunder
|
Ii—12 kr.
|
12—18 kr.
|
18-24 kr.
|
Öfver
|
24 kr.
|
antal
|
7»
|
antal
|
°/o
|
antal
|
7»
|
antal
|
°/o
|
antal
|
7»
|
Manliga arbetare.
Förmän ........................
|
_
|
|
|
|
|
|
2
|
18-2
|
9
|
81-8
|
Cigarrmakare..................
|
2
|
0-4
|
65
|
14-s
|
167
|
36'c
|
145
|
31-8
|
77
|
16-9
|
Cigarrcigarrettmakare ......
|
—
|
—
|
3
|
37'&
|
5
|
62-5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Vickelmakare..................
|
2
|
66*7
|
1
|
33-3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Lärlingar........................
|
4
|
40-o
|
3
|
60-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Sorterare........................
|
2
|
4‘3
|
1
|
2-2
|
9
|
19-5
|
17
|
37'0
|
17
|
37*o
|
Packare ........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Klistrare ........................
|
—
|
—
|
1
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Lådstiftare .....................
|
—
|
—
|
2
|
50-o
|
1
|
25-o
|
—
|
—
|
1
|
25-o
|
Beredningsarbetare .........
|
13
|
54'2
|
3
|
12-5
|
6
|
25'o
|
2
|
8*3
|
—
|
—
|
Ofriga arbetare ..............
|
It
|
26-2
|
7
|
16-7
|
14
|
33-3
|
9
|
21-4
|
1
|
2-4
|
Okänd specialitet ...........
|
7
|
100-u
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
41
|
6-7
|
89
|
14-b
|
202
|
33-o
|
175
|
28-e
|
105
|
17-2
|
Kvinnliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän ......................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
75’0
|
1
|
25'o
|
Cigarrmakare .................
|
8
|
1*7
|
123
|
26-3
|
244
|
52'3
|
88
|
18-8
|
4
|
0-9
|
Cigarrcigarrettmakare .....
|
2
|
0-7
|
69
|
23-1
|
176
|
58-9
|
46
|
15'3
|
6
|
2-o
|
Vickelmakare .................
|
3
|
5*4
|
37
|
66-1
|
15
|
26-8
|
1
|
1*7
|
—
|
—
|
Lärlingar ....................
|
14
|
26-4
|
33
|
62m
|
6
|
11-3
|
—
|
|
—
|
—
|
Sorterare .......................
|
3
|
2-7
|
21
|
18-9
|
54
|
48-6
|
30
|
27m
|
3
|
2-7
|
Packare .......................
|
1
|
SO-o
|
1
|
50-«
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Klistrare ......................
|
7
|
5-8
|
79
|
65‘3
|
26
|
21-5
|
8
|
6*c
|
1
|
0-8
|
Lådstiftare ....................
|
2
|
10-5
|
15
|
79-o
|
2
|
10-5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare ........
|
52
|
19;o
|
202
|
74-o
|
18
|
6-6
|
1
|
0-4
|
—
|
—
|
Ofriga arbetare ............
|
3
|
13-o
|
17
|
74*o
|
3
|
13-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Okänd specialitet .........
|
—
|
—
|
2
|
28-0
|
0
|
71*4
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
m
|
6-6
|
599
|
41-7
|
549
|
38-3
|
177
|
12-3
|
15
|
Il
|
ocli 12—18 kr., under det att bland männen inkomstfördelningen var
betydligt ojämnare,
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
183
Inom den lägsta inkomstgruppen voro de båda könen procentuellt
i det närmaste lika talrika, men i öfrigt var inkomsten för männen
genomgående icke obetydligt högre. Till inkomstgruppen 6—12 kr.
hörde endast 14'5 proc. af de manliga men 41'7 proc. af de kvinnliga
arbetarna, och ännu inom gruppen 12—18 kr. voro de senare något
talrikare företrädda, men bland arbetarna med högre veckoinkomst voro
männen betydligt öfverlägsna till antalet. En inkomst af 18—24 kr. i
veckan hade 28-6 proc. af männen men endast 12'3 proc. af kvinnorna,
och inom den högsta inkomstgruppen, öfver 24 kr., voro motsvarande
procentsiffror, som nämdt, resp. 17-2 och Ti proc.
Då det mesta arbetet inom cigarrfabrikerna är ackordsarbete, synes
det anmärkningsvärdt att kvinnornas och männens arbetsinkomst nådde
en så olika höjd. Förklaringen härtill torde emellertid böra sökas i den
omständigheten, att de manliga arbetarne i allmänhet äro skickligare
och arbeta fortare, hvadan också de dyrare cigarrsorternas utförande
öfverlämnas till dem (jfr aftalets bestämmelser sid. 227).
Mellan olika yrkesspecialiteter framträda emellertid i fråga om in¬
komsten stora olikheter. De bäst aftonade arbetarna voro helt naturligt
förmännen, af hvilka ingen hade en veckoinkomst på mindre än 18 kr.,
under det att 9 manliga och 1 kvinnlig arbetare af denna specialitet i
genomsnitt förtjänade mera än 24 kr. per vecka, och 5 män t. o. m.
öfver 28 kr. Äfven cigarrmakare och sorterare sjmas hafva varit jäm¬
förelsevis väl aflönade. Af de förstnämnda hade 48'7 proc. af männen
och 19’7 proc. af kvinnorna en veckoinkomst af öfver 18 kr., och af
de sistnämnda uppnådde 74'0 proc. af männen och 29‘8 proc. af kvin¬
norna denna inkomst. Till de i detta afseende mera förmånligt ställda
yrkesspecialiteterna hörde slutligen cigarrcigarrettmakare, bland hvilka
dessutom det undantagsförhållandet rådde, att de kvinnliga arbetarna
nådde en högre inkomst än de manliga. Detta var äfven fallet bland
vickelmakare, men inom båda dessa specialiteter var de manliga arbe¬
tarnas antal mycket litet eller resp. endast 8 och 3. De lägst aflönade
manliga arbetarne voro vickelmakare och lärlingar, af hvilka ingen nådde
eu inkomst af öfver 12 kr. Bland kvinnorna synas lärlingar och »öfriga
arbetare» hafva haft de minsta inkomsterna.
Till fullständigande af de i tab. 28 å sid. 182 meddelade upp¬
gifterna å cigarrfabriksarbetarnas veckoinkomst, bär äfven uträknats
medelinkomsten per vecka inom olika yrkesspecialiteter, och ställer sig
denna som följer:
184
FABRIKSINDUSTRIEN.
|
Män
|
Kvinnor
|
|
kr.
|
kr.
|
Förman ..............................
|
........ 31-61
|
21-67
|
Cigarrmakare .....................
|
........ 18-3 6
|
14-43
|
Cigarrcigarrettmakare.............
|
........ 13-3 9
|
17-37
|
Vickelmakare ...................
|
|
10-30
|
Lärlingar ............................
|
|
7-98
|
Sorterare ...........................
|
......... 22-n
|
15-6 6
|
Klistrare ...........................
|
10-oo
|
10-87
|
Lådstiftare ...........................
|
........ 12-38
|
9-2 4
|
Beredningsarbelare ................
|
...... 8'69
|
7-92
|
Ofriga arbetare ..................
|
........ 11-92
|
8'6 2
|
Eu undersökning rörande arbetarnas årsinkomst måste, såsom redan
förut framhållits, inskränkas till de fast anställda arbetarna d. v. s. sådana,
som varit anställda hela året hos samma arbetsgifvare. I tab.
29 hafva sammanförts uppgifter i absoluta och relativa tal rörande års¬
inkomsten för dessa arbetare, fördelade på yrkesspecialitet, hvarvid som
fasta arbetare räknats alla, som uppgifvits hafva varit i arbetet hos
samma arbetsgifvare minst 48 veckor under årets lopp. En arbetare,
som under året flyttat öfver från en cigarrfabrik till en annan bär så¬
ledes icke kunnat komma med bland de »fasta» arbetarna, äfven om
sammanlagda antalet arbetsveckor för honom uppgått till minst 48. De
i denna tabell meddelade procentsiffrorna öfverensstämma i stort sedt
ganska nära med motsvarande tal i tab. 28 angående veckoinkomsten
för samtliga arbetare. Äfven rörande årsinkomsten framträdde tydligt
männens större arbetsförtjänst. Af dem hade endast 16 eller 9-l proc. en
årsinkomst icke öfverstigande 500 kr., under det att af kvinnorna icke
mindre än 187 eller 23'7 proc. fingo nöja sig med denna inkomst. Sämst
ställda voro 4 manliga och 20 kvinnliga arbetare, hvilkas årsinkomst
uppgick till högst 300 kr., men i fråga om dessa lägsta inkomsttagare
torde likväl böra anmärkas, att de antingen voro lärlingar eller ock för
dem antalet arbetsveckor sannolikt blifvit för högt uppgifvet, hvarför
de knappast torde kunna anses såsom fasta arbetare. Inom de högre
inkomstklasserna voro männen högst betydligt talrikare än kvinnorna.
Af de förra förtjänade icke mindre än 46'y proc. eller närmare hälften
af hela antalet öfver 1,000 kr. per år, men af kvinnorna uppnådde endast
8'8 proc. en lika hög inkomst, och inom den högsta i tabellen upptagna
inkomstklassen voro motsvarande procentsiffror resp. 28‘0 och 1’3 proc.
Jämföras olika yrkesspecialiteter med hvarandra, framträda äfven
') Antalet endast 3.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
185
Tab. 29. Årsinkomst för 964 fasta eigarrfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet.
|
500 kr. och
därunder
|
500—800
kr.
|
800—1,000
kr.
|
1,000—1,200
kr.
|
Öfver 1,200
kr.
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
antal
|
°/o
|
antal
|
7»
|
Manliga arbetare.
Förman .....................
|
|
|
|
|
1
|
14-3
|
|
|
.
|
'
85-7
|
Cigarrmakare................
|
i
|
0-8
|
27
|
22-o
|
33
|
28-o
|
22
|
18-s
|
ce
|
29-7
|
Cigarrcigarreltmakare .....
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
-
|
|
Vickelmakare ................
|
i
|
lOO-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
|
Lärlingar.......................
|
4
|
66-7
|
2
|
33-3
|
—
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
Sorterare .......................
|
—
|
—
|
1
|
7*2
|
5
|
35* 7
|
3
|
21-4
|
5
|
35-7
|
Packare ......................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
Klistrare ......................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
—
|
Lådstiftare ..................
|
3
|
75'0
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
25-o
|
Beredningsarbelare .........
|
2
|
28-o
|
3
|
42-8
|
—
|
—
|
o
|
28'6
|
-
|
—
|
Öfriga arbetare ..........
|
5
|
27-8
|
2
|
Ilo .
|
3
|
10*7
|
6
|
33 3
|
2
|
ll-i
|
Summa
|
16
|
9-i
|
35
|
20-u
|
42
|
24-o
|
33
|
18-9
|
49
|
28o
|
Kvinnliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän .....................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
25*o
|
2
|
50-o
|
1
|
25’o
|
Cigarrmakare ..............
|
24
|
8-8
|
138
|
50-4
|
82
|
29-a
|
25
|
9-1
|
5
|
1-8
|
Cigarrcigarrettmakare .....
|
11
|
7*g
|
82
|
57*o
|
34
|
23-8
|
16
|
Ilo
|
i
|
0-7
|
Vickelmakare ................
|
16
|
55" *
|
13
|
44-8
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Lärlingar......................
|
27
|
69-2
|
12
|
30-8
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Sorterare ......................
|
3
|
3-7
|
24
|
.30-0
|
40
|
50-o
|
11
|
13-8
|
2
|
2-3
|
Packare ......................
|
—
|
—
|
1
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-
|
-
|
Klistrare .......................
|
18
|
28- a
|
26
|
41-3
|
13
|
20-c
|
5
|
7*9
|
i
|
1-6
|
Lådstiftare ....................
|
3
|
30-o
|
7
|
70-o
|
—
|
—
|
|
—
|
_
|
- !
|
Beredningsnrbetare ........
|
83
|
58-o
|
57
|
39*9
|
3
|
2-1
|
—
|
—
|
—
|
— ;
|
Öfriga arbetare .............
|
2
|
100-o
|
—
|
-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
— |
|
Summa
|
187
|
23-7
|
360
|
45s
|
173
|
21-9
|
69
|
7-6
|
10
|
1'3
|
här förmännen såsom de bäst aflönade. Blaud de manliga arbetarna
inom denna grupp uppgick årsinkomsterna för 1 till mellan 800—1,000
kr., under det att de öfriga 6 förtjänade mera än 1,200 kr., och bland
dem 4 öfver 1,400 kr. De kvinnliga arbetarna inom samma specialitet
både äfven alla öfver 800 kr. i årsinkomst. Närmast förmännen kommo
bland de manliga arbetarna cigarrmakare och sorterare med resp. 48-3 och
57*1 proc. inom de två högsta löneklasserna, och bland de kvinnliga
24
186
FABRIKSINDUSTRIEN.
arbetarna cigarrmakare, cigarrcigarrettmåkare och sorterare, af hvilka resp.
10'9, 11*8 och 16*3 proc. hade en årsinkomst som öfversteg 1,000 kr.
De specialiteter, som enligt tab. 29 framstått såsom de bäst aflönade,
voro således fullkomligt desamma som de, hvilka enligt tab. 28 inne¬
hade denna ställning. Lägst aflönade voro bland såväl män som kvinnor
vickelmakare och lärlingar, inom hvilka yrkesspecialiteter ingen arbetare
uppnådde en inkomst som öfversteg 800 kr. om året. Bland kvinnorna
intogo äfven packare, lådstiftare och »öfriga arbetare» samma ställning.
b. Ciqarrettfabriker,
Såsom i det föregående framhållits, sönderföllo de af utredningen be¬
rörda cigarrettfabrikerna i två till sin organisation och verksamhet väsent¬
ligt olika kategorier, de 3 stora specialfabrikerna och 4 i jämförelse med
de förra mycket små fabriker. Då äfven arbetspersonalens sammansätt¬
ning och ekonomiska ställning torde vara ganska olika inom dessa två
grupper, har det redan af detta skäl icke ansetts lämpligt att bearbeta
deras arbetsstatistiska material gemensamt. Härtill kommer, att de upp¬
gifter i detta afseende, som kunnat erhållas från de 4 små fabrikerna,
varit mycket ofullständiga, hvarför någon ingående statistisk bearbetning
af dem icke varit möjlig. Sammanlagda antalet vid nyssnämnda 4 fabriker
anställda arbetare utgjorde 38, däraf 4 af mankön och 34 af kvinnkön.
Tab. 30. Cigarrettfabriksarbetarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
Ålders-
|
Manliga arbetare
|
Kvinnliga arbetare
|
Hela antalet
|
Summa.
|
grupper.
|
ogifta.
|
gifta.
|
änkl.
|
ogifta.
|
gifta.
|
änkor.
|
män.
|
kvinnor.
|
13-18 år
|
i
|
_
|
_
|
37
|
_
|
_
|
1
|
37
|
38
|
18-21 „
|
12
|
|
—
|
141
|
2
|
—
|
12
|
143
|
155
|
21-25 „
|
6
|
1
|
—
|
151
|
19
|
—
|
7
|
170
|
177
|
25-30 „
|
2
|
4
|
—
|
88
|
17
|
2
|
6
|
107
|
113
|
30—40 „
|
1
|
7
|
—
|
49
|
11
|
7
|
8
|
67
|
75
|
40-50
|
—
|
2
|
__
|
7
|
4
|
2
|
2
|
13
|
15
|
50—60
|
—
|
2
|
—
|
—
|
1
|
i
|
2
|
2
|
4
|
60- „
|
-
|
2
|
-
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
2
|
Summa
|
22
|
18
|
|
473
|
54
|
12
|
40
|
539
|
579
|
Okänd ålder och civilstånd .....
|
|
|
|
2
|
56
|
58
|
|
|
|
|
|
|
|
42
|
595
|
637
|
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER
187
Vid de 3 stora cigarrettfabrikerna, till livilka således undersök¬
ningen i detta afseende begränsats, utgjorde arbetarantalet år 1908
sammanlagdt 637, däraf för hvarje fabrik resp. 115, 220 och 302. I
detta afseende voro de således betydligt öfverlägsna cigarrfabrikerna,
af livilka endast vid en arbetarnas antal något öfversteg 200.
Rörande cigarrettarbetarnes fördelning efter kön, ålder och civil¬
stånd meddelas uppgifter i tab. 30. Af dessa framgår, att endast 42
arbetare eller 6'6 proc. af hela arbetspersonalen voro af mankön och
595 eller 93'4 proc. af kvinnkön. Denna kvinuornas stora öfvertalighet
framträder starkast i åldern intill 40 år. Inom de högre åldersgrupperna
växer männens relativa antal alltmera, och af de 6 arbetare, som upp¬
nått 50-års åldern voro 4 af mankön och endast 2 af kvinnkön.
I nedanstående tablå hafva uppgifter sammanförts rörande för¬
delningen mellan könen inom olika jcrkesspecialiteter.
* Cigarr ettfabriksarhctarnas fördelning efter yrkesspccialitet.
|
Män
|
Kvinnor
|
Summa
|
|
antal
|
7»
|
antal
|
Vo
|
antal
|
Förman ............................
|
.............. —
|
—
|
3
|
lOO-o
|
3
|
TobaksskRrare ....................
|
.............. 5
|
18-5
|
22
|
81-5
|
27
|
Cigarrettarbetare för hand.....
|
.............. —
|
—
|
367
|
lOO-o
|
367
|
Maskinskötare ....................
|
............. 7
|
25’o
|
21
|
7ö‘o
|
28
|
Maskinskötares medhjälpare..
|
............ 1
|
12-5
|
7
|
87*5
|
8
|
Packerskor.........................
|
.............. —
|
—
|
55
|
100-o
|
55
|
Klistrare.............................
|
............. —
|
—
|
29
|
lOO-o
|
29
|
Kartongarbetare .................
|
2
|
3-6
|
54
|
96-4
|
56
|
Beredningsarbetare ..............
|
............. 2
|
5*7
|
33
|
94' s
|
35
|
Öfriga arbetare....................
|
............. 25
|
86-2
|
4
|
13-8
|
29
|
|
Summa 42
|
6- 6
|
595
|
93 i
|
637
|
Den enda grupp, inom hvilken de manliga arbetarna voro öfver¬
lägsna till antalet, var »öfriga arbetare», där de utgjorde ända till 86-2
proc. al samtliga. Bland de egentliga yrkesarbetarna åter voro kvin¬
norna inom alla specialiteter i stor majoritet. Jämförelsevis mest tal¬
rika voro männen bland maskinskötarna, af livilka 25'0 proc. voro man¬
liga arbetare, under det att förmän, cigarrettarbetare, packerskor och
klistrare samtliga voro kvinnor. Frånräknadt »öfriga arbetare» funnos
bland de egentliga yrkesarbetarna tillsammans 17 män och 591 kvinnor,
utgörande resp. 2’8 och 97'2 proc. af hela antalet vid cigarrettfabrika¬
tionen direkt sysselsatta arbetare.
188
FABRIKSINDUSTRIEN.
Rörande arbetarnas fördelning efter ålder hänvisas till tab. 30.
Minderåriga (under 18 år) voro 1 manlig och 37 kvinnliga arbetare,
men af dessa var likväl ingen yngre än 13 år. Öfver 50 år voro endast
4 män och 2 kvinnor, och de två äldsta arbetarna, båda snickare, hade
icke uppnått högre ålder än 62 år. Öfver hufvud taget synas cigarrett-
fabriksarbetarna i ännu högre grad än cigarrfabriksarbetarna vara kon¬
centrerade inom åldern 18—30 år, hvilken bland de förstnämnda om¬
fattade icke mindre än 445 personer, utgörande 76’9 proc. af alla cigarrett¬
fabriksarbetare, livilkas ålder varit känd. Den åldersgrupp, som hade
att uppvisa det högsta medeltalet för hvarje årsklass, var åldern 18—21
år, inom hvilken på hvar och en af de tre årsklasserna i genomsnitt
kommo 52 arbetare.
Uppgifter rörande cigarrettfabriksarbetarnas fördelning efter civil¬
stånd (se tab. 30) hafva erhållits för 579 arbetare. Af de manliga voro
22 (55'0 proc.) ogifta och 18 (45-o proc.) gifta, och af de kvinnliga
arbetarna voro 473 (87'8 proc.) ogifta, 54 (10'0 proc.) gifta och 1£ (2’2
proc.) änkor eller frånskilda. Beträffande äktenskapsfrekvensen inom
olika åldersklasser voro bland männen i åldern intill 25 år alla med ett
enda undantag, ogifta, under det att i åldern öfver 30 år samtliga, lika¬
ledes med ett enda undantag, voro gifta. Bland de kvinnliga arbetarna
i åldern fr. o. m. 18 år var civilståndsfördelningen inom olika ålders¬
klasser följande:
18-21 21-25 25-30 30-40 40—50 50-60
år år år år år år
7° 7» 7» 7# 7o 7»
Ogifta...... 98-c 88-8 82-2 73-1 53-8 —
Gifta ...... 1-4 11-2 15-9 16-4 30-8 50 o
Änkor...... — — 1-9 10-5 15'4 50o
Mellan dessa procentsiffror och motsvarande relativa tal för de
kvinnliga cigarrfabriksarbetarna (se sid. 179) var den mest betydande
skiljaktigheten, att antalet gifta kvinnor i åldern 18—50 år var väsentligt
mindre bland cigarrettfabriksarbeterskorna. Bland arbetarna inom båda
fabrikationsgrenarna aftog antalet ogifta med växande ålder, ehuru dock
denna minskning var mindre skarpt markerad bland cigarrettfabriks¬
arbeterskorna åtminstone före uppnådda 40 år.
Cigarrett¬
fabriks¬
arbetarnas
anställnings-
tid inom
tobaksindu-
strien m. m.
Med afseende på den tidslängd, under hvilken cigarrettfabriksarbetarna
varit anställda inom tobaksindustrien, meddelas i följande öfversikt en
sammanställning af de uppgifter, som i detta afseende kunnat erhållas.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER.
189
Anställningstid inom tobaksindustrien för cigarrettfabriksarbetare.
Män
|
|
|
antal
|
%
|
Mindre
|
än 1
|
1 år......
|
....... 9
|
21-4
|
1-
|
- 5
|
tf ......
|
...... 29
|
69m
|
5-
|
-10
|
......
|
...... 1
|
2m
|
10-
|
-20
|
*» ......
|
...... 3
|
7m
|
20-
|
-30
|
»» ......
|
...... —
|
—
|
Summa 42 100o
Kvinnor
antal °/o
|
Summa
antal °;0
|
217
|
38-2
|
226
|
37 0
|
285
|
50-2
|
314
|
51s
|
24
|
4*2
|
25
|
41
|
35
|
6-2
|
38
|
6's
|
7
|
1*2
|
7
|
1'2
|
568
|
100-o
|
610
|
100 0
|
Det är påfallande, huru kort anställningstiden inom tobaksindu-
strien varit för det öfvervägande flertalet af cigarrettfabriksarbetarna.
Sålunda hade af alla i ofvanstående tablå upptagna arbetare endast 4
män och 66 kvinnor (resp. 9'5 och 11t> proc.) att uppvisa en anställ¬
ningstid af 5 år och däröfver och icke för någon arbetare uppgick den
till öfver 30 år. Detta förhållande förklaras emellertid däraf, att cigarrett¬
fabrikationen såsom sjelfständig industri i Sverige är af mycket sent
datum. De tre stora cigarrettfabriker, hvilkas arbetare här äro upptagna,
grundlädes, som tidigare anförts, så sent som åren 1903 och 1904. Men
äfven bortsedt från nu påpekade förhållande, synes yrkesomsättningen
bland cigarrettfabriksarbetarne hafva, varit ovanligt stark. Icke mindre
än 2V4 proc. af männen och 38'2 proc. af kvinnorna hade arbetat
mindre än 1 år inom denna industri, under det att för cigarr fabri ks-
arbetarna motsvarande siffror voro resp. 8'0 och 5-o proc.
Detta stora antal under aret nyanställda arbetare torde äfven vara
en bidragande orsak till att antalet arbetare, som under året 1908 varit
i arbete endast en mindre del af året, såsom af nästföljande tablå fram¬
går, varit jämförelsevis stort, åtmistone bland kvinnorna.
Antal arbetsveckor under år 1908 för cigarr ett fabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/0
1 — 12 veckor............ 4 9'5 87 14-c 91 14 3
12—24 .............. 2 4'8 65 10'9 67 10 b
24-36 „ 2 4-8 48 8n 50 7s
36-48 „ 4 9-5 122 20m 126 läs
48-52 „ 30_ 71-4 273 45-9 303 47e
Summa 42 100'o 595 100'o 637 100’o
190
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 31. Veckoinkomst för 637 cigarrettfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet.
|
6 kr. och
därunder
|
6-12 kr.
|
12-18 kr.
|
18—24 kr.
|
Öfver 24 kr.
|
antal
|
7»
|
antal
|
7°
|
antal
|
7° '
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
Manliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän...........................
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.
|
Tobaksskärare.................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
40-o
|
2
|
40-o
|
i
|
20'0
|
Cigarrettarbetare för band
|
|
|
|
|
|
|
-
|
|
|
|
Maskinskötare..................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
57*1
|
3
|
42-9
|
Maskinskötares medhjälpare
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
tOO-o
|
—
|
—
|
Packare...........................
|
—
|
-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Klistrare ........................
|
|
|
|
—
|
|
|
|
|
|
|
Kartongarbetare ...............
|
—
|
—
|
—
|
. —
|
2
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare............
|
—
|
—
|
—
|
|
i
|
50'o
|
—
|
_
|
1
|
50'o
|
Öfriga arbetare ...............
|
—
|
—
|
4
|
16-o
|
6
|
24-o
|
12
|
48-o
|
3
|
12 o
|
Summa
|
—
|
—
|
4
|
9 r>
|
11
|
26:-
|
19
|
45s
|
8
|
19,
|
Kvinnliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän...........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
100-0
|
|
—
|
Tobaksskärare..................
|
—
|
—
|
7
|
31-8
|
13
|
59-1
|
2
|
9'1
|
—
|
—
|
Cigarrettarbetare för hand
|
57
|
15-5
|
147
|
40-1
|
124
|
33-8
|
36
|
9-8
|
3
|
0'8
|
Maskinskötare..................
|
i
|
4-8
|
10
|
47'c
|
10
|
47'c
|
—
|
—
|
|
—
|
Maskinskötares medhjälpare
|
t
|
14-3
|
5
|
71-4
|
1
|
14-3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Packerskor .....................
|
i
|
1-8
|
4
|
7*3
|
26
|
47-3
|
24
|
43-0
|
—
|
—
|
Klistrerskor .....................
|
i
|
3 5
|
14
|
48-3
|
7
|
24-1
|
7
|
24-1
|
—
|
—
|
Kartongarbetare ...............
|
—
|
—
|
21
|
38-9
|
28
|
51-8
|
5
|
9-3
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare............
|
2
|
H-l
|
12
|
36'4
|
15
|
45'4
|
3
|
9'1
|
1
|
3-o
|
Öfriga arbetare ...............
|
2
|
50-o
|
1
|
25-o
|
1
|
25'o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
65
|
109
|
221
|
37-i
|
225
|
37-»
|
80
|
13 s
|
4
|
0-7
|
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER.
191
9" 5 proc. af männen och 14" 6 proc. af kvinnorna hade således under
år 1908 arbetat vid samma fabrik högst 12 veckor. Antalet fasta års¬
arbetare, d. v. s. sådana som varit i arbete under året längre tid än 48
veckor var likyäl bland männen icke mindre än 71’4 proc. af alla manliga
arbetare, (antagligen grofarbetare och andra yrkesarbetare) men bland
kvinnorna utgjorde detta antal endast 273 eller 45*9 proc. af samtliga.
Cigarrettfabriksarbetarnas fördelning efter yrkesspecialitet framgår
af tablån å sid. 187. Antalet förmän (oafsedt verkmästare) utgjorde
endast 3, hvadan på hvarje förman kommo i medeltal 211 arbetare,
under det att samma relation bland cigarrfabriksarbetarna var 1:137.
De flesta arbetarna tillhörde cigarrettarbetarnas yrkeskategori, hvars
numerär uppgick till 367 eller 57'6 proc. af samtliga. De två näst
största grupperna voro kartongarbetare med 56 och packerskor med 55
arbetare, och den minsta gruppen, maskinskötares medhjälpare, om¬
fattade endast 8 arbetare. Den utom de egentliga cigarrettfabriksarbetarna
stående gruppen »öfriga arbetare» utgjorde 29.
På samma sätt som för cigarrfabriksarbetarna har till belysande af
cigarrettfabriksarbetarnas ekonomiska ställning på grundval af uppgifterna
å inkomsten under året och antalet arbetsveckor beräknats veckoinkomsten
för cigarrettfabriksarbetarna, fördelade på olika yrkesspecialiteter (tab. 31).
En jämförelse mellan inkomstens storlek för de båda könen låter
sig knappast genomföras på grund af de manliga arbetarnas ringa antal,
men tabellens siffror synas likväl peka i den riktningen, att de manliga
arbetarna i regel nådde högre inkomst än de kvinnliga. För mera än
%0 af de förra öfversteg veckoinkomsten 12 kr., men af de senare hade
endast obetydligt mera än hälften eu lika stor inkomst. Af männen för¬
tjänade 19-1 proc. öfver 24 kr. i veckan, och af dessa nådde halfva
antalet en inkomst på öfver 28 kr. Af cigarrettfabriksarbeterskorna
hade 74-9 proc. en veckoinkomst af 6—18 kr., hvarvid ungefärligen
hälften tillhörde inkomstklassen 6—12 och hälften klassen 12—18 kr.,
65 kvinnliga arbetare eller något öfver Vio af alla nådde icke upp till
6 kr., och för 6 öfversteg inkomsten icke 4 kr. i veckan. Till deu
högsta inkomstgruppen, öfver 24 kr. hörde endast 4 kvinnor eller icke
fullt 1 proc.
Cigarrettfabriksarbetarnas aflöning synes mycket nära öfverens¬
stämma med aflöningen för cigarrfabriksarbetarna, såsom framgår af
följande jämförelse mellan de båda slagen af arbetares relativa fördel¬
ning på olika inkomstgrupper, hvarvid likväl endast de kvinnliga arbetarna
med tagits.
Cigarrett-
fabriks•
arbetarnas
avlönings¬
förhållanden.
192
FABRIKSINDUSTRIEN.
Kvinnliga
Veckoinkomst.
6 kr. ock därunder ..............
6—12 kr.............................
|
cigarr fabriksarbetare
7»
...... 6-c
......... 41-7
|
cigarrettfabriksarbetare
7°
10'9
•37i
|
12—18 ................................
|
.......... 38-3
|
37-8
|
18—24 ..................................
|
.......... 12-3
|
13-6
|
öfver 24 kr..............................
|
......... l-i
|
0-7
|
Den största olikheten förefanns inom den lägsta inkomstgruppen,
till hvilken hörde endast 6’6 proc. af de kvinnliga cigarrfabriksarbetarna,
under det att för cigarrettfabriksarbetarna motsvarande procenttal var
10'9. Att häraf draga den slutsatsen, att arbetarna vid cigarrett¬
fabrikerna skulle vara i någon mån sämre aflönade, torde likväl vara
förhastadt, ty inom följande inkomstgrupp, 6—12 kr., voro cigarrfabriks¬
arbetarna något talrikare, så att sammanlagda antalet arbetare med
intill 12 kr. i veckoinkomst var i det närmaste lika stort, eller 48'3
proc. för cigarr- och 48’o proc. för cigarrettfabriksarbetarna.
Inom olika yrkesspecialiteter synas bland de fåtaliga manliga
cigarrettfabriksarbetarna maskinskötare hafva haft den högsta vecko¬
inkomsten. Af de 7 arbetare, som tillhörde denna specialitet, förtjänade
alla öfver 18 kr. och 3 öfver 24 kr. i veckan.
Bland kvinnorna voro äfven här förmännen högst aflönade. Af dem
nådde visserligen ingen till den högsta inkomstklassen, men för samtliga
uppgick inkomsten till 18—24 kr. En inkomst på öfver 24 kr. hade endast
3 cigarrettarbetare och 1 beredningsarbetare, under det att i den lägsta
inkomstgruppen, 6 kr. och därunder, alla yrkesspecialiteter med undantag
af förmän, tobaksskärare och kartongarbetare voro företrädda, ehuru med
växlande antal. Af »öfriga arbetare» tillhörde sålunda 50-o proc. denna
grupp, och af cigarrettarbetare och maskinskötares medhjälpare resp.
15‘5 och 14'3 proc., under det att för öfriga specialiteter motsva¬
rande procenttal voro betydligt lägre.
Bäst framträder de olika yrkesspecialiteternas inbördes ordning i
fråga om lönernas storlek i följande öfversikt af den beräknade medel¬
inkomsten per vecka.
|
Män
|
Kvinnor
|
|
kr.
|
kr.
|
Förmän ..................................
|
—
|
22-8 0
|
Tobaksskärare ........................
|
..... 20-oo
|
—
|
Cigarrettarbetare för band..........
|
—
|
11*5 3
|
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER.
193
Maskinskötare .....................
Maskinskötares medhjälpare.....
Packerskor.............................
Klistrerskor ..........................
Kartongarbetare ....................
Beredningsarbetare .................
Öfriga arbetare.......................
Män
kr.
22’70
18-9 0
Kvinnor
kr.
12- 33
8-21
14-S 9
13- 54
13-19
13-81
10-07
15-50
21-87
19-30
I fråga om de i tablån upptagna manliga arbetarna bör hågkommas, att
deras antal endast var ringa. För de kvinnliga förmännen uppgick medel¬
inkomsten per vecka till 22-80 kr. eller något högre än för de vid cigarrfabri¬
kerna anställda, där den utgjorde 21-6 7 kr. Emellan förmännen och alla
öfriga arbetare rådde i detta afseende ganska stor olikhet, medan åter dessa
sistnämnda voro ganska likställda. Inom den yrkesspecialitet, som kom
närmast förmännen, nådde sålunda medelinkomsten ett belopp af 14-89
kr., men sedan hade de flesta en inkomst, som endast obetydligt under¬
steg denna. Afsevärdt lägre aflönade voro endast »öfriga arbetare» och
maskinskötares medhjälpare, inom hvilka yrkesgrupper inkomsten upp¬
gick till endast resp. 10-07 och 8'2i kr. I allmänhet torde medhjälparna
åt maskinskötare hafva varit minderåriga och synas därför närmast
kunna jämnställas med lärlingarna inom cigarrfabrikationen, för hvilka
medelinkomsten per vecka också var ungefär densamma eller 7*9 8 kr.
En bild af den faktiska årsinkomsten för cigarrettfabriksarbetarna
har gifvits i tab. 32, där en öfversikt af de fast anställda arbetarnas
fördelning på några större inkomstgrupper meddelats.
För de manliga arbetarna gäller här i ännu högre grad än ifråga
om veckoinkomsten, att på grund af deras ringa antal fördelningen
mellan de olika inkomstgrupperna kan hafva påverkats af tillfälliga
personliga omständigheter, fl Bortsedt från »öfriga arbetare», hvilkas års¬
inkomst i medeltal synes hafva varit något lägre, hade emellertid ingen
af de vid den egentliga cigarrettfabrikationen sysselsatta manliga arbe¬
tarna en inkomst, som understeg 800 kr.
Af de kvinnliga arbetarna åter förtjänade endast 30'7 proc. öfver
800 kr., och endast 2 kvinnor, båda cigarrettarbeterskor för hand, nådde
upp till den högsta inkomstgruppen. Å andra sidan uppgick års¬
inkomsten för 42 kvinnliga arbetare (15-3 proc.) till högst 500 kr.
Den lägsta iakttagna årsinkomsten ATar den för en maskinskötares kvinn-
fl Jfr sid. 184.
25
194
FABRIKSINDUSTRIEN,
Taft. 32. Årsinkomst för 303 fasta eigarrettfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet.
|
500 kr. och ]
därunder
|
500—800 j
kr.
.....
|
800—1,000
kr.
|
1,000-1,200
kr.
|
Öfver 1,200
kr.
|
antal
|
7»
|
antal
|
o/o
|
antal
|
7°
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
Manliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
|
Förmän...........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
Tobaksskärare..................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
25'o
|
2
|
50-o
|
1
|
25*o
|
Cigarrettarbetare för hand
|
—
|
-
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
Maskinskötare .................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
40-o
|
2
|
40' o
|
1
|
20-o
|
Maskinskötares medhjälpare
|
—
|
—
|
—
|
—
|
t
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Packare...........................
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Klistrare ........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Kartongarbetare ...............
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Beredningsarbetare ...........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
i
|
lOOo
|
—
|
—
|
Ofriga arbetare ...............
|
1
|
5-5
|
3
|
16-7
|
7
|
38-9
|
4
|
22-2
|
3
|
16-7
|
Summa
|
1
|
35
|
3
|
10-3
|
u
|
37-9
|
9
|
31o
|
5
|
173
|
Kvinnliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän ......................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
100-0
|
—
|
—
|
iTobaksskärare..................
|
2
|
13-3
|
9
|
60-o
|
3
|
20-o
|
1
|
H*7
|
—
|
—
|
Cigarrettarbetare för hand
|
28
|
20-9
|
79
|
59-o
|
18
|
13-4
|
7
|
5-2
|
2
|
1-5
|
| Maskinskötare..................
|
2
|
12-5
|
12
|
75*o
|
2
|
12-5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Maskinskötaresmedlvjälpare
|
4
|
66-7
|
2
|
33-3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Packerskor .....................
|
—
|
—
|
5
|
17*2
|
21
|
72*5
|
3
|
10-3
|
—
|
|
Klistrare ........................
|
2
|
10m
|
9
|
45-o
|
8
|
40-o
|
1
|
5*o
|
—
|
—
|
Kartongarbetare...............
|
1
|
3'2
|
25
|
80-7
|
4
|
12-9
|
1
|
3*2
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare............
|
2
|
11-8
|
5
|
29m
|
10
|
58-8
|
—
|
-
|
| —
|
—
|
j Ofriga arbetare ............
|
t
|
33'3
|
2
|
06-7
|
—
|
—
|
—
|
1 —
|
| —
|
—
|
Summa
|
42
|
153
|
| 148
|
54-o
|
66
|
24-1
|
16
|
5 9
|
2
|
0 7
|
liga medhjälpare uppgifna, hvilken för en arbetstid på 52 veckor utgjorde
endast 231 kr. Hennes ålder uppgick dock till endast 16 år. Äfven
för en annan kvinnlig arbetare uppgick lönen icke fullt till 300 kr.^ för
52 veckors arbete. För mer än hälften, eller närmare bestämdt 54'0
proc., uppgick årsinkomsten till mellan 500 och 800 kr. samt för 1U
till 800—1,000 kr.
ARBETSPERSONALEN. SNUSFABRIKER.
195
De tre kvinnliga förmännen förtjänade alla öfver 1,000 kr., men
för ingen af dem öfversteg likväl inkomsten 1,200 kr. De arbetare
inom öfriga specialiteter, som kunde uppvisa en inkomst på öfver 1,000
ki., voio endast ett ringa fatal, och bland maskinskötare och deras med-
hjälpare, beredningsarbetare samt »öfriga arbetare» hade ingen en så
stol inkomst. Den specialitet, där arbetarna voro lägst aflönade, var
maskinskötares medhjälpare, bvilka alla hade under 800 kr. och %
t. o. m. under 500 kr. I det närmaste lika ställda voro äfven »öfriga
arbetare», af hvilka icke heller någon förtjänade öfver 800 kr.
c. Snusfabriker.
Hela antalet af utredningen berörda snusfabriker utgjorde 17 och
antalet vid dem anställda arbetare 261. I sistnämnda antal har emeller¬
tid då äfven inräknats 64 arbetare (af hvilka 27 män och 37 kvinnor),
som vant sysselsatta vid den tillverkning af andra tobaksfabrikat, som
några hithörande fabriker drefvo vid sidan af snusfabrikationen. I den
följande bearbetningen hafva likväl dessa uteslutits, och utgjorde således
antalet vid den åt utredningen berörda snustillverkningen sysselsatta
arbetare 197, hvilkas fördelning på de olika fabrikerna var följande:
vid 6 fabriker utgjorde antalet arbetare 1—5
ii ^ „ „ „ „ 6—10
ii ^ „ ,, ,, „ 11—20
ii ^ ii n ii 71 64.
Arbetareantalet vid de flesta snusfabriker var sålunda afsevärdt
lågt, och endast en fabrik med 64 arbetare skiljde sig i detta afseende
från de öfriga.
Rörande snusfabuksarbetarnas fördelning efter kön framgår af
tab. 33, att 189 arbetare (95'9 proc.) voro af mankön och endast 8
(4-1 proc.) af kvinnkön. Anmärkningsvärdt är kvinnornas ringa antal
bland snusfabriksarbetarna, under det att de bland cigarrfabriksarbetarna
utgjorde 70-8 proc. och bland cigarrettfabriksarbetarna ända till 93-4
proc. af hela arbetareantalet.
Äfven aldei sföt delningen bland snusfabriksarbetarna har att uppvisa
åtskilliga egendomligheter. De yngre och medelålders arbetarna voro
jämförelsevis fåtaliga, medan däremot de högre åldersklasserna voro
ovanligt talrikt företrädda. Af de 192 arbetare, för hvilka uppgifter
Snusfabriks-
arbetarnas
fördelning
efter kön,
ålder och
civilstånd.
196
FABRIKSINDUSTRIEN.
Snusfabriks-
arbetcirna8 an¬
ställningstid
inom tobaks•
industrien.
om ålder föreligga, voro sålunda endast 50 eller 26 proc. i åldern under
30 år, under det att 50-års åldern hade öfverskridits af icke mindre än
67 arbetare. Det högsta medeltalet för en enda årsklass var inom
åldersgruppen 50—60 år, där antalet arbetare utgjorde 42 eller i genom¬
snitt för ^hvarje årsklass något öfver 4. Den högsta åldern hade nåtts
af en 79-årig förman, men förutom honom funnos ytterligare fyra 70-
åringar. Denna ovanligt höga genomsnittliga ålder var likväl endast
karaktäristisk för de manliga arbetarna. Af de 8 kvinnliga hade där¬
emot ingen hunnit öfver 40 år, och de flesta voro endast 18—21 år.
I fråga om snusfabriksarbetarnas fördelning efter civilstånd saknas
i detta liksom tyvärr i flera öfriga afseenden uppgifter för icke mindre
än 64 manliga arbetare. Af de öfriga 120 voro 31 (25-8 proc.) ogifta,
81 (67-5 proc.) gifta, och 8 (6-7 proc.) änklingar eller frånskilda, alltså
ett anmärkningsvärdt högt antal gifta. Af de kvinnliga arbetarna voro
7 ogifta och 1 änka.
Taft. 33. Snusfabriksarbetarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
Åldersgrupper.
|
Manliga arbetare
|
Kvinnliga arbetare
|
Hela
|
antalet
|
Summa.
|
ogifta.
|
gifta.
|
änkl.
|
okändt
civil¬
stånd.
|
ogifta.
|
gifta.
|
änkor.
|
män.
|
kvin¬
nor.
|
13—18 dr ...............
18—21 „ ...............
21-25 „ ...............
25-30 „ ...............
30—40 „ ...............
40-50 „ ...............
50-60 „ ...............
60- „ ..............
|
8
5
4
3
5
4
1
1
|
1
4
17
18
27
14
|
3
5
|
7
11
17
13
5
|
5
1
1
|
-
|
1
|
8
5
12
18
39
35
42
25
|
5
1
1
1
|
8
10
13
19
40
35
42
25
|
Summa
|
31
|
81
|
8
|
64
|
1 ' 7
|
—
|
1
|
184
|
8
|
192
|
|
|
|
|
|
|
|
5
|
—
|
5
|
|
|
|
|
|
|
|
|
189
|
8
|
197
|
Uppgifter å snusfabriksarbetarnas anställningstid inom tobaksindu-
strien hafva erhållits i fråga om 133 arbetare, och hafva dessa uppgifter
sammanförts i tablån å nästföljande sida. Af tablån synes framgå, att
ARBETSPERSONALEN. SNUSFABRIKER.
197
yrkesomsättningen bland arbetarna varit ganska ringa och den genom¬
snittliga anställningstiden anmärkningsvärdt hög. Endast 9-8 proc. af
de i tabellen upptagna hade varit anställda mindre än ett år, men i det
närmaste halfva antalet i öfver 10 år. Den högsta anställningstiden
eller 54 år nådde en 77-årig arbetare.
Anställningstid inom tobaksindustrien för snusfabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/0
Mindre fin 1 ur............ 13 10*4 — — 13 g-8
1—5 ur.................. 29 23*2 8 100-o 37 27-g
5—10 „.................. 17 13-6 — — 17 12-S
10-20 „................. 19 15-2 — - 19 14s
20-30 „................. 21 16-8 — - 21 läs
30—40 „.................. 21 16-8 — — 21 läs
40 år och däröfver ... 5 4-0 — — 5 3-7
Summa 125 100'o S 100;, 133 100,1
Det torde emellertid böra påpekas, att de 64 arbetare, rörande
hvilka uppgifter i detta afseende saknas, samtliga varit anställda vid
en af våra äldsta snusfabriker med mycket konstant arbetarestam, hvar¬
för det med säkerhet kan antagas, att den genomsnittliga anställ¬
ningstiden blifvit afsevärdt högre, om dessa kunnat medräknas i ofvan-
stående tablå. De höga siffrorna stämma för öfrigt väl öfverens med
den förut anmärkta höga åldern för dessa arbetare, och de synas hafva
sin hufvudsakliga förklaringsgrund däri, att snusfabrikationen är en gam¬
mal industri med endast obetydlig omsättning inom arbetarstammen.
Med ofvan påpekade förhållande sammanhänger äfven, att genom¬
snittliga antalet arbetsveckor per år för snusfabriksarbetarna varit synner¬
ligen stort.
Antal arbetsveckor under år 1908 för snusfabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/o
1 — 12 veckor .............. 2 l-i — — 2 l'i
12-24 „ 7 3" — — 7 3e
24—36 „ 2 1l — — 2 li
36—48 „ 5 2-7 — — 5 2 a
48—52 „ ............... 170 91-4 8 lOO-o 173 91y
Summa ISO 100'o 8 100'o 194 100 g
198
FABRIKSINDUSTRIEN.
Snus fabriks-
arbetarnai
aflönings-
förhållandcn,
Såsom äf föiGStBiGnclG "täh)lct IickIg itigi^ än /io af alla
snusfabriksarbetare under året varit i arbetet öfver 48 veckor, eller
praktiskt taget hela året. Till jämförelse må erinras, att bland de af
utredningen berörda cigarr- och cigarrettfabriksärbetare icke fullt hälften
kom upp till nämnda antal arbetsveckor hos samma arbetsgivare.
I fråga om snusfabriksarbetarnas fördelning efter yrlcesspecialitet
må nedanstående siffror tjäna till upplysning:
|
Män.
|
Kvinnor.
|
Summa.
|
Förman..................
|
u
|
—
|
14
|
Mjölnare ..............
|
10
|
—
|
10
|
Snusarbetare .........
|
118
|
—
|
118
|
Packare..................
|
14
|
2
|
in
|
Öfriga arbetare ......
|
38
|
6
|
39
|
Summa
|
189
|
8
|
197
|
Beträffande denna fördelning är dock att märka, att gränserna
mellan de olika specialiteterna icke äro skarpt mai-kerade, hvarför också
i uppgifterna från åtskilliga fabriker samtliga arbetare, som varit syssel¬
satta med den egentliga snusfabrikationen, upptagits under specialiteten
»snusarbetare». Antalet förmän var 14, eller i medeltal 1 förman på
endast 13 arbetare, under det att förhållandet mellan antalet förmän
och andra arbetare vid cigarrfabrikerna i medeltal var 1:137 och vid
cigarrettfabrikerna 1:211. Förklaringen till förmännens stora antal vid
snusfabrikerna torde ligga i det förut påpekade förhållandet, att de
flesta fabriker af detta slag sysselsatte endast ett mycket ringa antal
arbetare hvardera, hvarjämte förtjänar påpekas, att vid cigarrfabrikerna
andra förmän än verkmästare i regel ej torde förekomma.
Snusfabriksarbetarnas veckoinkomst har kunnat beräknas för 194
arbetare, och meddelas i tab. 34 å nästa sida på grundval häraf en
öfversikt af dessa arbetares fördelning på några större inkomstgrupper.
Af de i denna tabell meddelade siffrorna framgår tydligt, att eu
del snusfabriksarbetare voro väsentligt högre aflönade än de i det före¬
gående behandlade tobaksarbetarna. Ingen snusfabriksarbetare förtjänade
mindre än 6 kr. i veckan. Af de fåtaliga kvinnliga arbetarna, af hvilka
två voro packare och de andra »öfriga arbetare», uppnådde visserligen
ingen eu veckinkomst på öfver 18 kr., men de manliga arbetarna voro
genomgående relativt högt aflönade. För i det närmaste hälften (47-9
proc.) öfversteg veckoinkomsten 24 kr., och för 22 arbetare uppgick
ARBETSPERSONALEN. SNUSFABRIKER.
199
den till icke mindre än 32 kr. och däröfver. Till jämförelse härmed
-kan nämnas, att af manliga cigarrfabriksarbetare hade endast 17'2 proc.
och af cigarrettfabriksarbetare 19‘1 proc. en veckoinkomst på mera än
24 kr. Af de olika yrkesspecialiteterna bland snusfabriksarbetarna synas
packarna jämte »öfriga arbetare» hafva varit lägst aflönade.
Taft. 34 Veckoinkomst för 194 snusfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet.
|
6 — 12 kr.
|
12—18 kr.
|
18-24 kr.
|
24-30 kr.
|
Öfver
|
30 kr.
|
antal
|
7»
|
| antal
|
°/o
|
1 antal
|
7°
|
antal
|
7»
|
antal
|
0/°
|
Manliga arbetare.
Förmän ........................
|
|
|
|
|
4
|
28-s
|
3
|
21-4
|
7
|
50-o
|
Mjölnare ........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
50-o
|
5
|
50-o
|
—
|
—
|
Snusarbetare ..................
|
1
|
0-9
|
30
|
26-1
|
28
|
24-3
|
30
|
26-i
|
26
|
22-6
|
Packare ..................... .
|
6
|
42-9
|
1
|
7-1
|
4
|
28-6
|
2
|
14-3
|
1
|
7*1
|
Öfriga arbetare ..............
|
5
|
15-2
|
8
|
24-2
|
5
|
15*2
|
13
|
39-4
|
2
|
6*o
|
Summa
|
12
|
6'i
|
39
|
21-o
|
46
|
24-7
|
53
|
28-s
|
36
|
19-4 I
|
Kvinnliga arbetare
|
5
|
62s
|
3
|
37s
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
Den beräknade medelinkomsten pr vecka uppgick för de olika
}U’kesspecialiteterna till följande belopp:
Män Kvinnor
kr. kr.
Förmän .......................... 28-3 4 —
Mjölnare ........................ 23'2l —
Snusarbetare .................. 24-2 5 —
Packare ........................ 15-8 4 12-3 0
Öfriga arbetare ............... 22-90 10-3 8
Till belysande af snusfabriksarbetarnas faktiska årsinkomst med¬
delas i tab. 35 å nästa sida uppgifter på årsinkomsten för alla arbetare
med minst 48 veckors arbetstid under året.
Beträffande arbetarnas fördelning på olika inkomstklasser, sådan
den framgår af nämnda tabell, torde främst förtjäna påpekas det stora
antalet arbetare inom den högsta gruppen med en inkomst på öfver
200
FABRIKSINDUSTRIEN.
1,400 kr. Inkomster å minst 1,800 kr. voro ganska talrika, i det att
icke mindre än 16 arbetare nådde en inkomst å detta belopp eller där-
utöfver.
Tab. 35. Årsinkomst för 178 fasta snusfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet.
|
800 kr. och |
därunder
|
800-1,000
kr.
|
1,000-1,200
kr.
|
1,200—1,400
kr.
|
Öfver 1,400
kr.
|
antal
|
7°
|
antal | °/o
|
antal
|
°/o
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
Manliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän .......................
|
—
|
—
|
3 23-1
|
4
|
30-8
|
—
|
—
|
6
|
40-1
|
|
|
|
1 IPl
|
4
|
44*5
|
3
|
33*3
|
1
|
IPl
|
Snusarbetare ... ..............
|
10
|
14-3
|
24 ' 21-4
|
17
|
15’2
|
22
|
19-6
|
33
|
29-5
|
Packare ........................
|
—
|
—
|
3 42-8
|
2
|
28-6
|
—
|
—
|
2
|
28-6
|
Ofriga arbetare ... ......
|
6
|
20-7
|
5 17-2
|
7
|
24-2
|
5
|
17-2
|
6
|
20-7
|
Summa
|
22
|
129
|
36 21-3
|
34
|
20;,
|
30
|
17-7
|
48
|
28 ■>
|
Kvinnliga arbetare
|
8
|
100-n
|
- 1 —
|
|
|
|
—
|
|
-
|
Den högsta inkomsten nåddes af en förman, som under året för¬
tjänat 2,572 kr., och bland de egentliga snusarbetarna var den högsta
årsinkomsten 2,432 kr. Af alla manliga arbetare hade 45’9 proc. öfver
1,200 kr. i årsinkomst, under det att motsvarande proportion för cigarr-
fabriksarbetarna var 28'o proc. och för cigarrettfabriksarbetarna endast
17‘3 proc. Trots det ovanligt höga antalet större inkomsttagare, voro
emellertid arbetarna jämförelsevis talrika äfven inom den lägsta inkomst¬
gruppen. 12‘9 proc. af snusfabriksarbetarna hade sålunda en inkomst
icke öfverstigande 800 kr. Denna stora olikformighet torde sannolikt
bero å ena sidan på det vid några af de större fabrikerna ännu för¬
härskande patriarkaliska systemet och de i samband därmed stående
jämförelsevis höga lönerna för äldre arbetare, och å andra sidan därpå,
att åtskilliga af de mindre fabrikerna befinna sig på gränsen till hem¬
industrien med dess efter en lägre måttstock aflönade arbetskrafter.
Då de arbetares förhållanden, hvilka öfverskridit 50-årsgränsen,
på grund af deras relativa talrikhet, äro ägnade att tilldraga sig sär¬
skild uppmärksamhet, hafva i omstående tablå meddelats mera speci¬
ficerade uppgifter rörande årsinkomsten för snusfabriksarbetare öfver
50 år.
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
201
Årsinkomst för 65 fasta snusfabriksarbetare öfver 50 år.
Årsinkomst
|
50— 55
|
55-60
|
60—65
|
Öfver 65
|
Summa
|
kr.
|
år.
|
år.
|
år.
|
år.
|
|
600—700......
|
—
|
—
|
i
|
—
|
1
|
700—800......
|
i
|
t
|
2
|
2
|
6
|
800-900......
|
--
|
—
|
2
|
—
|
2
|
900—1,000 ...
|
2
|
i
|
i
|
i >
|
5
|
1,000—1,100 ...
|
—
|
2
|
i
|
—
|
3
|
1,100—1,200 ...
|
2
|
5
|
2
|
3
|
12
|
1,200-1,300 ...
|
6
|
—
|
—
|
1
|
7
|
1,300—1,400 ...
|
5
|
2
|
2
|
1
|
10
|
1,400—1,500 ...
|
3
|
2
|
i
|
—
|
6
|
öfver 1,500......
|
7
|
3
|
3
|
—
|
13
|
Summa
|
26
|
16
|
15
|
8
|
65
|
d. Blandade fabriker.
Från de i det föregående behandlade fabrikerna, hvilka hufvud¬
sakligen ägnat sig åt en enda fabrikationsgren inom tobaksindustrien, bär
det äfven vid den arbetsstatistiska undersökningen ansetts lämpligt af¬
skilja fabrikerna med blandad tillverkning, till hvilken grupp, enligt hvad
tidigare meddelats, äfven förts två fabriker med så godt som uteslutande
tillverkning af tuggtobak. Antalet till denna grupp räknade, af utred¬
ningen berörda fabriker uppgick till 17, och de vid dem sysselsatta
arbetarna till 2,366. *) De blandade fabrikerna voro emellertid af mycket
växlande storlek, och det torde äfven kunna antagas, att arbetarestam¬
mens sammansättning och ekonomiska förhållanden vid dem ingalunda
varit likformiga, men en ännu längre gående uppdelning af fabrikerna
har likväl icke befunnits lämplig. Det stora afståndet mellan stora och
små fabriker framgår med all tydlighet af följande tablå, i hvilken med¬
delas en sammanställning af antalet fabriker och arbetare, grupperade
efter arbetareantalets storlek vid de olika arbetsställena:
3) Jfr till denna siffra, hvad som sagts å sid. 175.
26
202
FABRIKSINDUSTRIEN.
|
|
|
Fabriker
|
Arbetare
|
|
|
|
antal
|
7°
|
antal
|
7»
|
Fabriker med
|
1—10
|
arbetare ..........
|
1
|
5-8
|
4
|
o-i
|
V >>
|
10—25
|
|
2
|
11-8
|
31
|
l-s
|
J» >}
|
25-50
|
|
2
|
11-8
|
82
|
3'5
|
|
50—75
|
|
8
|
17-0
|
248
|
10-3
|
ff ff
|
75 — 100
|
|
2
|
11-8
|
159
|
6-7
|
>> >>
|
100-200
|
|
5
|
29 -i
|
704
|
29-8
|
5» Jf
|
mer un 200
|
|
2
|
Ils
|
1,138
|
48-1
|
|
|
Summa
|
17
|
100;,
|
2,366
|
100;,
|
Af en jämförelse mellan förestående tablå och motsvarande för
cigarrfabrikerna (sid. 176) framgår, att de blandade fabrikerna i
genomsnitt sysselsatte ett betydligt större antal arbetare. Fabriker med
högst 25 arbetare funnos 3, och de vid dem anställda arbetare utgjorde
35, hvilket motsvarade endast 1'4 proc. af ifrågavarande fabrikers hela
arbetspersonal. De medelstora fabrikerna med 25—100 arbetare utgjorde
7 och deras sammanlagda arbetareantal 489 (20'7 proc.). De störa
fabrikernas antal uppgick till 7, hvilka tillsammans sysselsatte 1,842
arbetare eller icke mindre än 77-9 proc. af hela antalet. Högst i fråga
om arbetareantal nådde en fabrik (rikets största) med 803 arbetare. De
små och medelstora företagen voro sålunda icke så få, men deras arbets¬
personal utgjorde endast en obetydlig del af hela arbetsstyrkan. En
oundviklig följd häraf måste därför blifva, att förhållandena vid de stora
fabrikerna kommit att trycka sin prägel på de rörande de blandade
fabrikernas arbetare meddelade siffrorna.
Arbetarnas fördelning på olika fabrikationsgrenar var följande: I
Cigarrlillverkning ...........
|
|
Antal
1,412
|
7»
64-8
|
Cigarrettillverkning ........
|
|
71
|
3*3
|
Röktobakstillverkning ....
|
|
80
|
3-9
|
Tuggtobakstillverkning . .
|
|
434
|
19-9
|
Snustillverkning .............
|
|
176
|
8-1
|
|
Summa
|
2,179
|
100;,
|
I förestående tablå ingår emellertid icke arbetspersonalen vid två
fabriker, Indika om sina arbetare lämnat mycket ofullständiga uppgifter.
Fabrikationen vid dessa två fabriker omfattade hufvudsakligen röktobak,
tuggtobak och snus, hvarför siffrorna för ifrågavarande grenar af till¬
verkningen blifvit något för låga. Af de öfriga fabrikerna drefvo 10
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
203
cigarrtillverkning, och de vid denna tillverkning sysselsatta arbetarna
uppgingo till 1,412 eller 64'8 proc. af här ifrågavarande arbetare.
Beträffande fördelningen efter kön bland arbetarna vid de blandade
fabrikerna framgår af tablån här nedan, att 880 eller 37 • 2 proc. voro
af mankön och 1,486 eller 62'8 proc. af kvinnkön. Denna fördelning
ställer sig emellertid väsentligt olika inom olika yrkesgrenar, såsom
följande siffror utvisa:
|
Män
|
Kvinnor
|
|
antal
|
°0
|
antal
|
%
|
Cigarrtillverkning .............
|
............... 407
|
28-8
|
1,005
|
71-2
|
Cigarrettillverkning ............
|
............. 4
|
5*6
|
67
|
94-4
|
Röktobakstillverkning ......
|
.............. 48
|
55'8
|
38
|
44-2
|
Tuggtobakstillverkning.........
|
.............. 203
|
46-8
|
231
|
53-2
|
Snustillverkning ..................
|
122
|
69-3
|
54
|
30-7
|
Ej uppgifven sysselsättning...
|
.............. 96
|
51-3
|
91
|
48-7
|
|
Summa 880
|
37's
|
1,486
|
62-s
|
Taft. 36. Arbetarnas vid blandade fabriker fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
Åldersgrupper.
|
Manliga arbetare
|
Kvinnliga arbetare
|
Hela antalet
|
Summa.
|
ogifta.
|
gifta.
|
än kl.
|
okändt
civil¬
stånd.
|
ogifta.
|
gifta.
|
änkor.
|
okändt
civil¬
stånd.
|
män.
|
kvin¬
nor.
|
12 år
|
4
|
—
|
—
|
—
|
8
|
—
|
—
|
—
|
4
|
8
|
12
|
13—18 „
|
115
|
—
|
—
|
—
|
253
|
—
|
—
|
1
|
115
|
254
|
369
|
18-21 „
|
22
|
i
|
—
|
—
|
146
|
8
|
—
|
2
|
23
|
156
|
179
|
21-25 „
|
38
|
7
|
—
|
—
|
129
|
34
|
i
|
i
|
45
|
165
|
210
|
25—30 „
|
32
|
27
|
i
|
—
|
97
|
39
|
i
|
—
|
60
|
137
|
197
|
30—40 „
|
18
|
74
|
5
|
—
|
71
|
64
|
9
|
—
|
97
|
144
|
241
|
40—50 „
|
10
|
58
|
3
|
2
|
52
|
37
|
23
|
—
|
73
|
112
|
185
|
50-60 „
|
8
|
69
|
7
|
1
|
37
|
30
|
23
|
i
|
85
|
91
|
176
|
60—
|
5
|
30
|
9
|
—
|
34
|
2
|
21
|
—
|
44
|
57
|
101
|
|
252
|
266
|
25
|
3
|
827
|
214
|
78
|
5
|
546
|
1,124
|
1.670
|
Okänd ålder
|
114
|
31
|
3
|
—
|
153
|
33
|
3
|
—
|
148
|
189
|
337
|
Summa
|
366
|
297
|
28
|
3
|
980
|
247
|
81
|
5
|
694
|
1,313
|
2.007
|
Okänd ålder och civilstånd........
|
|
|
|
|
|
186
|
173
|
359
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
880
|
1,486
|
2.366
|
Arbetar€8 i
blandade
fabriker för¬
delning efter
kön, ålder och
civilstånd.
204
FABRIKSINDUSTRIEN.
Af de meddelade tyvärr mycket ofullständiga uppgifterna å ifråga¬
varande arbetares fördelning efter ålder framgår, att af 546 manliga
och 1,124 kvinnliga arbetare bland de förra 119 och bland de senare
262 uppgifvits vara under 18 år, hvilket måste anses vara ett mycket
stort antal minderåriga i förhållande till hela antalet arbetare med
känd ålder. I öfrigt synas arbetarna hafva fördelats någorlunda jämnt
mellan alla åldersklasser inom gränserna 18 och 60 år.
Af manliga arbetare (öfver 18 år) med uppgifvet civilstånd voro
ungefär halfva antalet (51'9 proc.) gifta, under det att de gifta kvinnorna
utgjorde 23'6 proc. af alla vuxna kvinnor. Dessa siffror öfverensstämma
för öfrigt med motsvarande procenttal för arbetarna vid cigarrfabrikerna
(jfr sid. 178 i det föregående).
Bland männen var, såvidt materialet gifver tillfälle konstatera, äkten-
skapsfrekvensen störst i åldrarna 40—50 och 50—60 år, inom hvilka
resp 81'7 och 82-2 proc. af de manliga arbetarna voro gifta, och bland
kvinnorna var antalet gifta störst inom åldersgruppen 30—40 år, där
deras antal utgjorde 44• 4 proc.
Arbetares
i blandade
fabriker
anställnin g stid
inom tobaks-
industrien
m. m.
Uppgifter å den tid arbetarna vid de blandade fabrikerna varit
anställda inom tobaksindustrien hafva erhållits endast för 439 manliga
och 966 kvinnliga
|
arbetare.
|
antal
|
Män
%
|
Kvinnor
antal °/o
|
Summa
antal °/o
|
Mindre Un 1 år ...
|
|
48
|
10-9
|
88
|
9-1
|
136
|
9-7
|
1-5 „ ....
|
|
69
|
15*7
|
302
|
31-2
|
371
|
26-4
|
5-10 „ ....
|
|
31
|
7*1
|
157
|
16-3
|
188
|
134
|
10-20 „ ....
|
|
104
|
23-7
|
228
|
23o
|
332
|
23 e
|
20-30 „ ....
|
|
74
|
169
|
101
|
10-5
|
175
|
12b
|
30-40 „ ....
|
|
66
|
15-o
|
55
|
5-7
|
121
|
8-e
|
40 och diiröfver ....
|
|
47
|
10-7
|
35
|
3*6
|
82
|
Ö’8
|
|
Summa
|
439
|
100 o
|
966
|
100o
|
1,405
|
100 o
|
Af dessa hade 136 börjat sitt arbete inom sagda industri under
loppet af år 1908 och sålunda haft en anställningstid af mindre än 1 år.
I öfrigt var anställningstidens längd mycket växlande. Icke mindre än
82 arbetare (5’8 proc.) hade arbetat inom denna industri 40 år och där-
öfver. Relativt talrikast voro arbetarna inom grupperna 1—5 och
10—20 år. Bland dem, som börjat sitt arbete under det senaste året,
voro de manliga arbetarna något talrikare, men bortsedt från dessa
synas i allmänhet männen hafva haft att uppvisa en något längre an-
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
205
ställningstid än kvinnorna, ett förhållande, som påvisades äfven för
arbetarna vid de rena cigarrfabrikerna.
Beträffande det antal veckor, som hvarje arbetare under året arbetat
vid samma fabrik, meddelas i nedanstående tablå de uppgifter, som i
detta afseende erhållits för 2,161 arbetare.
Antal arbetsveckor under år 1908 för arbetare vid blandade fabriker.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/o
1—12 veckor .................. 153 19-3 241 17’ä 394 18?
12-24 „ 125 15-8 124 9-o 249 Ils
24-36 „ 51 6-5 112 8'l 163 7s
36-48 „ 90 11-4 225 16 4 315 14s
48-52 „ 371 47-Q 669 49-o 1.040 48-s
Summa 790 100 a 1,371 100 a 2.161 100-a
Af tablåns siffror framgår, att icke fullt hälften (48‘2 proc.) arbetat
öfver 48 veckor under året och alltså kunde betraktas såsom fasta årsarbetare.
Vid meddelande af förenämnda siffror rörande arbetarnas förhållan¬
den vid de blandade fabrikerna har någon uppdelning af arbetarna
efter olika fabrikationsgrenar i allmänhet ansetts vara mindre af behofvet
påkallad. Vid behandlingen af deras ekonomiska förhållanden torde det
däremot vara nödvändigt ätt särskilja olika yrkesgrupper från hvarandra.
En öfversikt öfver arbetarnas veckoinkomst, omfattande 2,081
arbetare, lämnas i tab. 37 med angifvande af deras fördelning på några
större inkomstgrupper.
Af alla arbetare tillsammantagna hade 16-7 proc. af de manliga
och 1’ 7 proc. af de kvinnliga en veckoinkomst af öfver 24 kr. Äfven
inom gruppen 18—24 kr. voro männen betydligt talrikare än kvinnorna,
i det att dit räknades af de förra 30’l proc. och af de senare endast 6-9
proc. Medan sålunda icke långt ifrån hälften af alla manliga arbetare
förtjänade öfver 18 kr. i veckan, nådde icke ens Vio af de kvinnliga
arbetarna eu motsvarande inkomst. Af de senare hade åter närmare
hälften en veckoinkomst af 6—12 och något mer än 1/i 12—18 kr.
Inom den lägsta inkomstgruppen slutligen voro de båda könen ungefär
lika talrikt företrädda.
Inom de olika yrkesgrupperna öfverensstämde inkomstfördelningen
för cigarr arbetarna mycket nära med den för alla i detta sammanhang
Arbetares
i blandade
fabriker
aflönings-
förhållanden.
206
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 37. Veckoinkomst för 2,08 i arbetare vid blandade fabriker.
Yrkesgrupp.
|
ti kr. och
därunder
|
6—12 kr.
|
12-18 kr.
|
18—24 kr.
|
| Öfver 24 kr.
|
antal
|
%
|
antal
|
%
|
i antal
|
°/o
|
antal
|
7°
|
antal
|
, °/o
|
Manliga arbetare.
|
|
|
|
|
i
|
|
|
|
|
|
J Cigarrarbetare..................
|
32
|
8-i
|
55
|
14-7
|
107
|
28-5
|
118
|
31-5
|
63
|
16-8
|
Cigarrettarbetare ... ........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
25-o
|
—
|
_
|
3
|
75-o
|
[ Röktobaksarbetare............
|
1
|
2-1
|
14
|
29-1
|
12
|
25 o
|
15
|
31-3
|
6
|
12-5
|
Tuggtobaksarbetare .........
|
49
|
26-3
|
39
|
21-o
|
22
|
11-8
|
46
|
24-8
|
30
|
16-i
|
Snusarbetare ..................
|
19
|
15*7
|
19
|
15-7
|
20
|
16-5
|
42
|
34-7
|
21
|
17-4
|
Summa
|
101
|
13 H
|
127
|
17-s
|
162
|
22]
|
221
|
30i
|
123
|
16'7
|
Kvinnliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I Cigarrarbetare..................
|
124
|
12-7
|
435
|
44-4
|
313
|
32-o
|
89
|
9i
|
18
|
1*8
|
Cigarrettarbetare ............
|
It
|
16'4
|
35
|
52-2
|
16
|
23-9
|
1
|
lä
|
4
|
’6-0
|
Röktobaksarbetare............
|
2
|
6-3
|
23
|
7T9
|
7
|
21-8
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Tuggtobaksarbetare .........
|
59
|
27-2
|
127
|
58-s
|
28
|
12-9
|
3
|
1-4
|
—
|
—
|
Snusarbetare ..................
|
24
|
4fi-2
|
23
|
44-2
|
5
|
9-«
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
220
|
1&3
|
643
|
47-y
|
369
|
27-4
|
93
|
6‘9
|
22
|
1-7
|
berörda arbetare angifna och likaledes i hufvudsak med arbetarnas vid
cigarrfabrikerna. Det torde likväl böra påpekas, att de kvinnliga
arbetarna synas hafva varit något högre aflönade vid sistnämnda
fabriker. Äfven bland cigarrettarbetarna var veckoinkomsten i allmänhet
lägre bland de kvinnliga arbetarna vid de blandade fabrikerna än vid
de tre stora i det föregående behandlade specialfabrikerna. Till de två
lägsta inkomstgrupperna hörde af de förra 68-6 proc., men af de senare
endast 48• o proc.
Bland de manliga arbetarna vid fabrikerna med blandad tillverkning
voro, oafsedt de fåtaliga cigarrettarbetarna, snusarbetarna de ekonomiskt
bäst ställda. De kvinnliga snusarbetarna voro genomgående lågt aflönade,
och hade i detta afseende en sämre ställning än arbetarna inom någon
annan yrkesgrupp. Endast 9-6 proc. hade en veckoinkomst öfverstigande
12 kr., och för i det närmaste halfva antalet (46"2 proc.), uppgick den
till högst 6 kr. Förklaringen till denna låga inkomst för de kvinnliga
snusarbetarna torde till en del vara att söka däri, att flertalet af dem
arbetade som packare och de återstående tillhörde gruppen »öfriga
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
207
Taft. 38. Veckoinkomst för 483 rök- och tuggtobak sarbetare (tillhöra de
blandade fabrikernas arbetare).
Yrkesspecialitet.
|
6 kr. och
därunder
|
B - 12 kr.
|
12-18 kr.
|
18-24 kr.
|
Öfver
|
24 kr.
|
antal
|
>
|
antal
|
7°
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
Röktobaksarbetare:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Manliga.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
; Förmän.......................
|
—
|
—
|
—
|
_
|
1
|
20-o
|
2
|
40-o
|
2
|
40-o
|
I Tobaksblandare...............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Tobaksskärare ...............
|
—
|
—
|
1
|
6-c
|
3
|
20-o
|
7
|
46-7
|
4
|
26-7
|
Kardusslagare..................
|
—
|
—
|
2
|
25*o
|
4
|
50*0
|
2
|
25'o
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare .........
|
_
|
—
|
i
|
Itp 7
|
2
|
33-3
|
3
|
50’ o
|
—
|
—
|
Ofriga arbetare ...............
|
i
|
7*7
|
10
|
76'0
|
i
|
7*7
|
1
|
7'7
|
—
|
—
|
Summa
|
i
|
|
14
|
291
|
12
|
25-o
|
15
|
31-3
|
6
|
126
|
Kvinnliga.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
j Tobaksskärare .............
|
—
|
—
|
1
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
j Kardusslagare..................
|
i
|
10-o
|
9
|
90-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
‘ Beredningsarbetare .........
|
i
|
11-f
|
ti
|
66-7
|
2
|
22-2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
; Ofriga arbetare .............
|
—
|
—
|
7
|
58-a
|
5
|
41-7
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
2
|
6‘3
|
23
|
71-3
|
7
|
21-8
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Tuggtöbaksarbetare:
Manliga.
|
'
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän...........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
25'o
|
6
|
75‘0
|
Spinnare och rullare ........
|
—
|
—
|
14
|
26-4
|
4
|
7*6
|
17
|
32-o
|
18
|
34-o
|
i Pressare .......................
|
3
|
7*o
|
8
|
18-c
|
12
|
27-u |
|
17
|
39-5
|
3
|
7-o
|
Uppläggare .....................
|
30
|
75-o
|
It)
|
25*o
|
—
|
—
|
—
|
— 1
|
—
|
—
|
| Beredningsarbetare .........
|
9
|
39-2
|
3
|
13-o
|
4
|
17-4
|
7
|
30-4
|
—
|
—
|
Ofriga arbetare ............
|
7
|
36'8 |
|
4
|
21-1
|
2
|
10-5 :
|
3
|
15-8
|
3
|
15*8
|
Summa
|
49
|
26-3
|
39
|
21-o
|
22
|
11-8
|
46
|
24-s
|
30
|
161
|
Kvinnliga.
|
|
|
|
|
'
|
|
|
|
|
|
) Spinnare och rullare ........
|
—
|
—
|
3
|
21-s
|
10
|
71-4 |
|
1
|
7*1 1
|
|
_
|
Uppläggare .....................
|
46
|
62-2 |
|
23
|
31-i
|
5
|
6-7
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare .........
|
it
|
9-6 |
|
91
|
79'l
|
ii
|
9*6
|
O
|
1-7
|
—
|
—
|
Ofriga arbetare ... .........
|
2
|
14-3 1
|
10
|
71-4
|
2
|
14-3 1
|
—
|
-
|
—
|
—
|
Summa
|
59
|
27-a |
|
127
|
58-5 |
|
28
|
12-9 1
|
3
|
l-4 !
|
—
|
—
|
208
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 39. Årsinkomst för 342 fasta rök- oeh tuggtobaksarbetare (tillhöra de
blandade fabrikernas arbetare).
Yrkesspecialitet.
|
500 kr. och
därunder
|
500—800
kr.
|
800—1,000
kr.
|
! 1,000—1,200
kr.
|
Öfver 1,200
kr.
|
antal
|
%
|
j antal
|
°l«
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
antal
|
7»
|
Eöktobaksarbetare:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Manliga.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förman..........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
66 7
|
—
|
—
|
i
|
33-3
|
Tobaksblandare..............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i
|
50-o
|
i
|
50-o
|
Tobaksskärare ...............
|
3
|
20'o
|
2
|
13-3
|
3
|
20'0
|
3
|
20’o
|
4
|
26-7
|
Kardusslagare..................
|
2
|
28*6
|
2
|
28-6
|
2
|
28-6
|
1
|
14-2
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare .........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
33-3
|
1
|
33-4
|
1
|
33-3
|
Öfriga arbetare ..............
|
2
|
66-7
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
33-3
|
—
|
—
|
Summa
Kvinnliga.
|
7
|
21-3
|
4
|
12-1
|
8
|
24s
|
7
|
21-3
|
7
|
21-3
|
Tobaksskärare ...............
|
1
|
100-o
|
j -
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Kardusslagare..................
|
4
|
80-o
|
1
|
20-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare .........
|
2
|
50-o
|
1
|
25-o
|
1
|
25-0
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Öfriga arbetare ...............
|
2
|
25o
|
3
|
37-6
|
3
|
37-5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
9
|
50-o
|
5
|
27s
|
4
|
22-3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Tuggtobaksarbetare:
Manliga.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förman ..........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i
|
14-3
|
2
|
28-6
|
4
|
57 T
|
Spinnare och rullare........
|
13
|
24s
|
7
|
13-2
|
4
|
7*6
|
14
|
26-4
|
15
|
28-3
|
Pressare ......................
|
5
|
16-1
|
9
|
29-1
|
12
|
38-7
|
5
|
16 i
|
—
|
—
|
Uppläggare .....................
|
20
|
100- o
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare .........
|
12
|
50-o
|
3
|
12-5
|
4
|
16-7
|
5
|
20-8
|
—
|
—
|
Öfriga arbetare .............
|
7
|
50‘0
|
—
|
—
|
4
|
28-6
|
1
|
7*1
|
2
|
14-3
|
Summa
|
57
|
38-.1
|
19
|
12s
|
25
|
16S i
|
27
|
18i
|
21
|
14-o
|
Kvinnliga.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Spinnare och rullare.........
|
3
|
21-4
|
11
|
78'G
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Uppläggare ...................
|
23
|
76-7
|
7
|
23-3
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Beredningsarbetare ........
|
73
|
83-9
|
14
|
16-1
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Öfriga arbetare ...............
|
9
|
81-8
|
2
|
18-2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
108 j
|
76 i |
|
34
|
23-g |
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|