BETÄNKANDE
OCH
FÖRSLAG
ANGÅENDE REGLERING AF TO B A KS RES K A TTN INGEN
AFGIFNA
DEN 2 SEPTEMBER 1911
AF SÄRSKILDT UTSEDDA KOMMITTERADE
DEL I
STOCKHOLM 1911
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG
Innehållsförteckning
Skrifvelse till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.......
Förslag:
Alternativ I: Förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstill-
verkningen i riket ....................................................................
Förslag till förordning angående hvad iakttagas skall i afse¬
ende å införande af statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket ....................................................................................
Alternativ 11: Förslag till ändrad lydelse af rubriken »Tobak» i
tulltaxan ....................................................................................
Förslag till ändring i § 13 af gällande kungl. förordning
med tulltaxa för inkommande varor ....................................
Förslag till förordning angående stämpelafgift för cigar¬
retter och cigarrettobak .......................................................
Allmän motivering:............................................................................................
angående alternativ I ........................................................................
» » II .......................................................................
Speciella motiveringar:
till monopolförordningen ................................................................
» ersättningsförordningen ...........................................................
» cigarrettstämpelförordningen ....................................................
SID.
Y—VII
1—18
19-29
33
34
35—44
47
51-101
101-148
151-182
182-201
203-212
IV
Bilagor.
Bil. A. Utlåtande af professor P. O. Varenius angående statsmonopol
från statsrättslig synpunkt ........................................................... 215 — 221
Bil. B. Sammanfattning af kommerskollegii utredning angående den
svenska tobaksliandteringen år 1908 ............................................ 225 — 288
Bil. C. Utredning rörande tillämpning af vissa bestämmelser i 23 - 25 §§
i förslaget till förordning angående statsmonopol å tobakstill-
verkningen i riket ............................................................................ 289 — 294
Bil. D. Af chefen för finansdepartementet remitterade framställningar
från enskilde ................................................................................... 295 — 304
Bil. E. Svenska tobaksfabrikantföreningens och Svenska cigarrfabri-
kantföreningens yttranden angående specialmaskiner och special¬
verktyg inom tobakshandteringen ................................................ 305 — 307
Särskild! yttrande af herr Jeansson ............................................................ 311 — 353
Bilagor till reservationen:
N:r 1. Utlåtande angående statens rätt att föreskrifva upp¬
hörande med lagligen bedrifven näring, af professorn C. A.
Reuterskiöld.................................................................................. 354—360
N:r 2. Utlåtande i tobaksmonopolfrågan af professorn A. O.
Winroth........................................................................................... 361—369
N:r 3. Utdrag ur »Om tobaksfabrikanternas i Finland rätts¬
ställning i förhållande till en på tobaksmonopolsystein grundad
skattelagstiftningsreform», af prokuratorn J. Grotenfelt ........ 370—378
Till Herr Statsrådet och Chefen för kungl. finansdepartementet.
Jämlikt Kungl. Maj:ts den 27 maj 1909 gifua bemyndigande har
herr statsrådet genom skrifvelse den 11 juni samma år uppdragit åt
undertecknade att verkställa utredning och uppgöra förslag till reglering
af tobaksbeskattningen i syfte alt vinna ett effektivare skatteresultat
än det, som ett af utsedde sakkunniga den 20 januari 1904 afgifvet
förslag enligt gjorda beräkningar skulle lämna, samt därvid särskilt
undersöka möjligheterna för ett, statens tobaksmonopol och eventuellt
uppgöra förslag i sådant syfte.
Kommitterade sammanträdde första gången in pleno den 11
juni 1909.
För fullgörande af det åt kommitterade gifna uppdraget visade
sig erforderligt, att en ingående statistisk-ekonomisk utredning blefve
verkställd angående tobaksindustrien och tobakshandeln i riket jämte i
samband därmed stående frågor. Tillsammans med chefen för Kungl.
Maj:ts och Rikets kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik uppgjorde
kommitterade därför plan och utarbetade formulär för ifrågavarande
utredning, hvarefter kommitterade i skrifvelse den 14 juli 1909 till
chefen för finansdepartementet anhöllo, att kommerskollegium måtte be¬
myndigas verkställa utredningen. I nådigt bref den 23 juli samma år
uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att i samråd med kommitte¬
rade och för deras räkning verkställa utredningen. Sedan kommitterade
i män af behof under utredningens gång erhållit del af dess resultat,
meddelade kommerskollegium i skrifvelse till kommitterade den 29 april
innevarande år, att utredningen förelåg i tryckfärdigt skick.
VI
Genom remiss den 20 maj 1910 har af chefen för finansdeparte¬
mentet till kommitterade öfverlämnats en af svenska tobaksfabrikanter
till finansdepartementet ingifven framställning för att, i den mån den¬
samma icke knnde anses böra föranleda till särskilda hos Knngl. Maj:t
gjorda framställningar eller andra kommitterades åtgärder, tagas i öfver¬
vägande vid slutförandet af kommitterades uppdrag. Vidare hafva, för
att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det kommitterade med¬
delade uppdraget, till kommitterade öfverlämnats genom remiss den 15
mars 1911 en framställning från Sveriges handelsresandeförening samt
genom remiss den 27 april 1911 en framställning från Sveriges kontorist¬
förening, båda ingifna till finansdepartementet. Samtliga dessa framställ¬
ningar afsågo vissa med eventuellt införande af ett statens tobaksmonopol
sammanhängande förhållanden och äro såsom bilagor fogade vid detta
betänkande.
Såsom särskildt sakkunniga hafva professorn i civilrätt vid Lunds
universitet, juris doktorn C. G. Björling samt professorn i statsrätt m. m.
vid Stockholms högskola, filosofie doktorn P. O. Varenius biträdt kom¬
mitterade vid behandlingen af vissa frågor.
Sekreterargöromålen hos kommitterade hafva enligt herr stats¬
rådets förordnande bestridts af undertecknad Lambert-Meuller.
Kommitterade få härmed öfverlämna sitt betänkande innehållande,
jämte motiv och bilagor, alternativa förslag till tobaksbeskattningens
ordnande, nämligen dels förslag angående införande af statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket dels ock — för det fall att öfvervägande
betänkligheter mot ett sådant sätt för frågans lösning skulle anses före¬
finnas — förslag till höjda införseltullar å tobak och tobaksfabrikat
samt till stämpelskatt å cigarretter och cigarrettobak, att tillämpas jämte
accis å inom riket odlad tobak.
I och för det förstnämnda alternativet hafva utarbetats:
Förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverk¬
ningen i riket; samt
Förslag till förordning angående hvad iakttagas skall i afseende
å införande af statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Det andra beskattningsalternativet innefattar:
Förslag till ändrad lydelse af rubriken »Tobak» i tulltaxan;
Förslag till ändring i § 13 af gällande kungl. förordning med
tulltaxa för inkommande varor; samt
Förslag till förordning angående stämpelafgift för cigarretter och
cigarrettobak.
VII
Med afseende å den i sistberörda beskattningsalternativ ingående
accisen å inom riket odlad tobak kafva kommitterade funnit det af
1904 års tobaksskattekommitté utarbetade författningsförslaget kunna
i all hufvudsak läggas till grund för eventuell lagstiftning i ämnet,
hvarför kommitterade icke uppgjort något nytt dylikt författnings-
förslag.
Kommitterade finna sig i detta sammanhang böra fästa uppmärk¬
samheten därå, att, såsom i motiverna på särskilda ställen påpekas, vid
eventuellt genomförande af kommitterades monopolförslag vissa ytter¬
ligare bestämmelser och föreskrifter kräfvas utöfver dem, som innehållas
i de nu utarbetade författningsförslagen. Bland annat torde sålunda
erfordras ändring i gällande förordning angående utvidgad näringsfri¬
het samt vissa ändringar i tullstadgan äfvensom lagstiftning rörande den
i 3 § 4 mom. af kommitterades förslag till ersättningsförordniog ifråga¬
satta edgångsskyldighet för tobaksfabrikanter in. fl. ersättningsberättigade.
Speciella förslag i dessa hänseenden hafva kommitterade ansett sig icke
behöfva utarbeta, lika litet som kommitterade funnit sig böra på det
nuvarande utredningsstadiet uppgöra detaljerade förslag angående sättet
lör monopolets genomförande, organisationen af monopolets förvaltning
in. in. dylikt. Ytterligare torde böra uppmärksammas, att åtskilliga af
de i monopolförslaget förekommande tidsbestämningar hvila på den
förutsättning, att eventuellt förslag i ämnet komme att föreligga redan
vid 1912 års riksdag och att följaktligen, därest förslaget först senare
Iramkomme, däraf betingade ändringar i tidsbestämningarna påkallades.
Särskild! yttrande har afgifvits af undertecknad Jeansson.
De remitterade handlingarna återgå.
Stockholm den 2 september 1911.
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
THEODOR W. JEANSSON. F. LAMBERT-MEULLER. PER NORDENFELT.
Alternativ 1
Förslag
till förordning angående statsmonopol å tobaks-
tillverkningen i riket
samt
till förordning angående hvad iakttagas skall i afseende å
införande af statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
3
Förslag
till
förordning .angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
I Kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
Rättighet att inom riket tillverka tobaksvaror tillkommer ute¬
slutande staten.
2 §•
Införsel till riket af tobak och tobaksvaror må äga rum endast
för statens räkning, dock med de i 33 och 34 §§ nämnda undantag
beträffande färdiga tobaksvaror.
Efter tillstånd af Kungl. Maj:t må äfven annan än monopolet
till riket införa tobak för tillverkning af sådan vara, som i 10 §
2 mom. afses.
O C
° §•
Tobak, som icke är afsedd uteslutande till prydnadsväxt, må icke
inom riket odlas i annan ordning, än i denna författning sägs.
4
4 §•
Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan
tillstånd af tobaksmonopolstyrelsen inom riket innebafvas af annan än
monopolet.
Utan hinder häraf må dock tobaksodlare under viss tid förvara
sin tobaksskörd, på sätt i 15 § sägs.
5 §•
Förvaltningen af statens tobaksmonopol handhafves af tobaks¬
monopolstyrelsen.
6 §•
Monopolstyrelsen låter enligt vederbörligen fastställda försäljnings-
grunder, efter livad här nedan sägs, tillhandahålla såväl vid monopolets
fabriker tillverkade som importerade tobaksvaror.
Handeln med sålunda från monopolstyrelsen inköpta tobaksvaror
är fri, under iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter jämte
hvad i öfrigt gäller angående handel med tobaksvaror.
i §•
Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror
likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor må till riket införas endast
för monopolets räkning.
Dylika specialmaskiner och specialverktyg må ej heller, utom i fall
som i 8 § afses, innebafvas af annan än monopolet.
8 §■
Tillverkning inom riket af i 7 § omförmälda specialmaskiner och
specialverktyg samt af cigarrettpapper och cigarretthylsor må äga
rum endast för monopolets räkning eller med Kungl. Maj ts tillstånd
för export.
. 9 §‘
Med tobaksvara förstås i denna förordning hvarje vara, som är
tillverkad af tobak eller däri tobak i någon form ingår; dock att det i
2 § stadgade förbudet mot införsel af tobaksvaror äger tillämpning
allenast försåvidt varan är afsedd eller ägnad till förbrukning af
människor.
Såsom tillverkning af tobaksvara anses enligt denna förordning
hvarje bearbetning af tobak äfvensom utstyrsel eller förpackning af
tobaksvara samt åsättande därå af namn eller beteckning, ägnad att
utmärka densamma såsom en särskild vara.
10 §.
1 mom. Utan hinder af det i 1 § stadgade förbud mot tillverk¬
ning af tobaksvaror må enskild förbrukare för eget behof förfärdiga
cigarretter, försåvidt verktyg därvid ej användes.
2 mom. På pröfning af Kung!. Maj:t ankomme, om och under
hvilka villkor varor, i hvilka tobak ingår men som icke äro afsedda eller
ägnade till förbrukning af människor, må inom riket tillverkas af annan
än monopolet.
II Kap. Om tobaksodling.
n §•
Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till
prydnad, skall hvarje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1
juli till monopolstyrelsen ingifva skriftlig anmälan i två exemplar enligt
fastställdt formulär, med noggrann uppgift på storleken och belägenheten
af hvarje särskild för ändamålet använd eller afsedd jordlott äfvensom
på de för den skördade tobakens förvaring under torkningen afsedda
lokaler.
Hvarje inskränkning i området för anmäld tobaksodling skall jäm¬
väl, på sätt nu är sagdt, anmälas hos monopolstyrelsen eller den, som
enligt tillkännagifvande är dess ombud i orten. Ombyte af torkrum
skall på enahanda sätt i förväg anmälas.
Det ena exemplaret af ofvan omförmälda anmälningar, skall åter¬
ställas till den, som gjort anmälan, försedt med anteckning om dagen,
då anmälan skett; det andra behålles af monopolstyrelsen för att läggas
till grund för kontrollen och efterföljande granskning af de lämnade
uppgifternas riktighet.
6
Sedan tiden för odlingsanmälningars ingifvande utgått, skall
monopolstyrelsen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämna uppgift
angående odlarna inom länet eller meddela, att odlingsanmälan från
länet ej inkommit.
12 §.
Erforderlig kontroll öfver tobaksodlingen i riket anordnas af mono¬
polstyrelsen, som jämväl handhar öfverinseendet å denna kontroll.
Kontrollpersonalen skall äga obehindradt tillträde till samtliga
tobaksodlingar och torkrum samt hafva rätt att af odlarna erhålla alla
för kontrollens utöfvande nödiga upplysningar.
Kontrollen bekostas af monopolet, dock att inom län, där icke
tobak odlas å minst fem hektar, odlare själf får vidkännas kontroll¬
kostnaden.
13 §.
All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen.
Omedelbart efter skördens afsilande skola tobaksstånden förstöras,
så att någon efterskörd ej kan ifrågakomma.
Nödigt antal fröplantor må dock kvarlämnas å fältet.
14 §.
All inom riket skördad tobak skall hembjudas monopolstyrelsen
till inköp, och skall tobaken, i den mån den icke inköpes af monopol¬
styrelsen, under stadgad kontroll exporteras eller förstöras.
Hembudet skall ske snarast möjligt efter skörden, medan tobaken
ännu är i osvettadt tillstånd, och i hvarje fall före den 1 november.
Inom 14 dagar efter verkställdt hembud äger odlaren att från
monopolstyrelsen erhålla meddelande, huruvida inköp kommer att ske
samt till hvilket pris.
Före den 1 december skall odlaren meddela, huruvida han god¬
känner det pris, monopolstyrelsen bjudit, och äger han i sådant fall att
vid tobakens aflämnande erhålla öfverenskommen betalning.
15 §.
Odlare, som inom behörig tid hembjudit sin tobaksskörd till
monopolstyrelsen, må, dock endast i de anmälda torkrummen, förvara
7
densamma, till dess den enligt monopolstyrelsens bestämmande skall
levereras, eller, i händelse den ej inköpts för monopolets räkning, under
så lång tid, som skäligen kan anses åtgå för vidtagande af i 14 § för
dydikt fall föreskrifven åtgärd.
Därest hembud icke gjorts inom behörig tid, vare odlaren under¬
kastad ansvar enligt 39 § 1 mom.
16 §•
Svettning af tobak må icke af odlare företagas med mindre mono¬
polstyrelsen därtill gifvit tillstånd.
17 §•
Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de bestäm¬
melser, som för tillvaratagande af statsverkets rätt kunna blifva af
Kungl. Maj:t utfärdade, äfvensom de föreskrifter, monopolstyrelsen
eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med denna förordning eller
nämnda bestämmelser meddelar.
18 §.
Åger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade
tobaken eller öfvertnges tobaksplantering före skörden af annan än den,
som gjort anmälan, äro båda att anse såsom odlare och i lika mån
ansvariga för fullgörandet af skyldigheter, som enligt denna förord¬
ning åligga tobaksodlare.
III Kap. Om fabrikationen och monopolets försäljningspris.
19 §.
All statens tillverkning af tobaksvaror äger rum
fabrikslokaler.
monopolets
20 §.
Antalet fabriker och dessas förläggning till skilda orter inom riket
bestämmes af Kungl. Maj:t, efter förslag af monopolstyrelsen, med hän¬
syn till hvad under rådande förhållanden är för monopolet lämpligt.
8
21 §.
Monopolet frikallas från utgörande af skatt och andra allmänna af-
gifter till staten; beträffande tullafgifter dock endast såvidt fråga är
om införsel af färdiga tobaksvaror.
Utskylder till vederbörande kommun utgöras ej mindre för staten
tillhörig, för tobakstillverkning använd fastighet än äfven för vinsten
af själfva tillverkningen, beräknad på sätt därom särskildt stadgas.
22 §.
De pris, till Indika monopolets tobaksvaror skola finnas att tillgå
för allmänheten (priskurantpriset), fastställas af Kungl. Maj:t, efter förslag
af monopolstyrelsen och med tillämpning af de i 23—27 §§ angifna
grunder.
Priskurantpriset skall af monopolstyrelsen på lämpligt sätt offentlig¬
göras, och skall tillika varans priskurant])^ utsättas å hvarje tobaks-
förpackning.
23 §.
Priskurantpriset å tobaksvara erhålles sålunda, att monopolets
själfkostnadspris ökas med ett belopp motsvarande skattebelastningen samt
monopolets till femton procent af priskurantpriset beräknade försäljnings¬
kostnader.
I själfkostnadspriset skola inräknas samtliga å varan belöpande
omkostnader med undantag af försäljningskostnaderna.
Till försäljningskostnaderna räknas jämväl monopolets fraktkostnad
vid försäljning äfvensom försälj ningsrab åt ten.
24 §.
Skattebelastningen å af monopolet tillverkad tobaksvara beräknas
så att den kommer att utgöra nedanstående procent af priskurantpriset
nämligen:
för cigarrer och cigarrcigarretter......... 31 %
„ cigarretter............................................. 49 „
„ karfvad tobak .................................. 14 „
„ spinn-, press- och rulltobak........... 13 „
„ snus ................................................... 20 ,,
9
25 §.
Skattebelastningen å af monopolet importerad tobaksvara beräknas
så att den kommer att utgöra nedanstående procent af priskurantpriset
nämligen: >
för
|
äkta havannacigarrer .......................
|
24 °/<
|
|
cigarrer, andra slag, samt cigarr-
|
|
|
cigarretter..........................................
|
41 „
|
|
cigarretter............................................
|
44 „
|
|
karfvad tobak.......................................
|
34 „
|
11
|
spinn-, press- och rulltobak............
|
31 „
|
11
|
snus.........................................................
|
28 „
|
20 §.
Med afseende å såväl tillverkade som importerade tobaksvaror
gäller, att, därest med tillämpning af de i 23—25 §§ angifna beräk¬
ningsgrunder priskurantpriset å tobaksvara skulle komma att under¬
stiga det vid tiden för monopolets införande allmänt gängse detaljför¬
säljningspriset för jämförlig vara, priskurantpriset skall jämkas till öfver¬
ensstämmelse därmed.
I den mån så erfordras för bestämmande i helt öretal af priset å
i detaljhandeln vanliga mindre kvantiteter, må priskurantpriset afrundas.
27 §.
Har på grund af växlingar i tillverknings- eller anskaffnings¬
kostnad eller af annan jämförlig anledning priskurantpriset för viss
tobaksvara kommit att med mer än fem procent öfver- eller understiga
det pris, som enligt de i 23—20 §§ stadgade grunder rätteligen skulle
för varan gälla, skall priskurantpriset vederbörligen ändras.
28 §.
Försäljningspriset å öfriga varor, som monopolet kan komma att
tillverka eller försälja, bestämmes af monopolstyrelsen.
* 2
10
IV Kap. Om försäljningen.
2» §.
Monopolstyrelsen har att på lämpligt sätt tillhandahålla mono¬
polets varor till försäljning inom riket.
Allt inköp af varor hos monopolet sker mot kontant betalning.
30 §.
1 mom. Försäljare af tobaks varor äger att låta hos monopolsty¬
relsen inregistrera sig såsom sådan försäljare med rätt att på grand
däraf vid inköp hos monopolet erhålla rabatt å prisknrantpriset äfven¬
som tillgodonjuta fraktfrihet till viss ort, allt i enlighet med hvad här-
om öfverenskommes mellan monopolet och försäljaren.
Skulle hos monopolet inregistrerad försäljare af tobaksvaror befin¬
nas vid försäljningen åsätta högre pris än priskurantpriset, äger mono¬
polstyrelsen att annullera inregistreringen med påföljd att försäljaren
icke vidare må åtnjuta ofvan angifna förmåner.
1 öfrigt äger enhvar att omedelbart hos monopolet till priskurant-
pris inköpa tobaksvaror till en minimikvantitet af ett kilogram af samma
eller olika slag, dock ej mindre än hel förpackning.
Med iakttagande att rikets olika delar blifva i möjligaste mån
likställda i frakthänseende, äger monopolstyrelsen bestämma, å Indika
platser dylikt inköp må äga rum.
2 mom. Vid viktbestämning, som i denna § afses, beräknas
1,000 stycken cigarrer väga 5 kilogram
» » cigarrcigarretter »3 »
» » cigarretter »1 »
31 §.
Tobaksvaror må förekomma till försäljning inom riket endast i
monopolets med behörig stämpel försedda originalförpackning.
Ur sådan förpackning må äfven större eller mindre del af inne¬
hållet försäljas; dock att cigarretter må säljas i mindre kvantitet än hel
förpackning, endast i fall monopolets stämpel linnes anbragt å hvarje
cigarrett.
11
32 §.
Monopolstyrelsen äger jämväl att försälja tobaks varor för export
utan annan inskränkning i afseende å rätten att bestämma försäljnings¬
priset, än att detta i hvarje fall skall lämna vinst för statsverket. Så¬
lunda försåld vara skall vara försedd med monopolets exportstämpel.
I afseende å kontroll öfver exporten meddelar Kungl. Maj:t när¬
mare föreskrifter.
I händelse exporterad vara återinföres enligt hvad i Y kap. sägs,
behandlas den såsom utländsk.
Y Kap. Om enskildes import af tobaksfabrikat.
33 §.
Resande, som ankommer från utrikes ort, må för eget bruk tull¬
fritt medföra färdiga tobaksvaror intill viss mindre, af Kungl. Maj:t fast¬
ställd kvantitet.
Medför resande tobaksvaror i större kvantitet än nu är sagdt,
må han utan särskilt tillstånd för eget behof däraf införa sammanlagdt
högst ett hälft kilogram emot erläggande af stadgad tull. Finnes an¬
ledning misstänka, att varan är afsedd till försäljning, vare sådan in¬
försel icke medgifven.
34 §.
Utöfver hvad i 33 § stadgas, må tobaksvara till riket in¬
föras af annan än monopolstyrelsen, endast försåvidt nämnda styrelses
tillstånd till sådan införsel erhållits.
Dylikt tillstånd, gällande för högst ett kalenderår i sänder, må på
ansökning meddelas af monopolstyrelsen, efter pröfning att varan kan
antagas afsedd allenast för sökandens eget bruk. 1 tillståndsbeviset skall
angifvas den tobaksvara och den kvantitet däraf, som tillståndet afser.
Jämte den å varan belöpande tull, hvilken i mån af införsel inbetalas till
tullverket, erlägges en särskild licensafgift, beräknad för hela den kvan¬
titet, som tillståndsbeviset afser.
Licensafgiften, hvilken jämte tullen å varan bör innebära tillräck¬
12
ligt skydd mot konkurrens för de tobaksvaror, som tillhandahållas af
monopolet, utgöres enligt de grunder och med iakttagande af de närmare
bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas, samt inbetalas till monopol¬
styrelsen vid tillståndets beviljande.
35 §.
Hvarje jämlikt bestämmelserna i 33 och 34 §§ mot tullafgift in¬
förd tobaksvara skall, innan den från tullverket utlämnas, förses med
särskild stämpel, utmärkande varan såsom importerad af enskild person.
I den mån närmare kontrollföreskrifter rörande enskildes import
af tobaksvaror kunna finnas erforderliga, utfärdas sådana af Kungl. Maj:t.
VI Kap. Ansvarsbestämmelser.
36 §.
Den, som olofligen tillverkar tobaksvaror, straffes med böter från
och med 100 till och med 5,000 kronor eller med fängelse.
Aro omständigheterna synnerligen förmildrande, må straffet ned¬
sättas, dock ej under 10 kronors böter.
Har tillverkningen skett yrkesmässigt eller i större omfattning
eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må till straff¬
arbete i högst två år dömas.
Då oloflig tillverkning skett, vare den tillverkade varan äfvensom
vid tillverkningen brukad redskap förbrutna och skola till monopol¬
styrelsen öfverlämnas.
37 §.
Varuinförsel i strid med denna förordnings föreskrifter äfvensom
försök till sådan införsel anses såsom oloflig varuinförsel enligt hvad i
tullstadgan sägs; dock att vara, som förklarats förbruten, skall i stället
för att säljas öfverlämnas till monopolstyrelsen.
38 §.
Den som utan anmälan, enligt hvad i 11 § sägs, odlar tobak,
straffes med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor.
13
39 §.
1 mom. Undanhåller någon inom riket odlad tobak, som skall
till monopolet hembjudas eller aflämnas, dömes till böter från och med
25 till och med 1,000 kronor eller till fängelse i högst ett år, och vare
tobaken förbruten.
2 mom. Underlåter tobaksodlare att jämlikt 13 § omedelbart efter
skördens afslutande förstöra tobaksstånden, böte från och med 25 till
och med 1,000 kronor.
3 mom. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaks¬
odling eller för skördens torkning använda rum eller undandrager han
sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för kontrollens utöfvande
nödig upplysning, straffes med böter från och med 10 till och med
100 kronor.
4 mom. Tobaksodlare, som förvarar af honom skördad tobak i
annan än vederbörligen anmäld lokal, böte från och med 5 till och
med 100 kronor.
5 mom. Uraktlåter tobaksodlare att ställa sig till efterrättelse något
af hvad som enligt denna förordning honom åligger eller de bestäm¬
melser, som af Kungl. Maj:t utfärdas angående tobaksodlares åligganden,
eller föreskrifter, som monopolstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal
i enlighet med denna förordning eller nämnda bestämmelser meddelar,
straffes, där ej särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med
5 till och med 100 kronor.
40 §.
Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna förord¬
ning vara därtill berättigad, innehafva tobak i annan form än såsom
färdig tobaksvara, dömes, där han icke är förfallen till straff enligt 36 §
eller 37 § eller 39 § 1 mom., till böter från och med 10 till och med
1,000 kronor.
Den, som andra gången eller oftare beträdes med förbrytelse enligt
denna §, må till fängelse dömas.
Tobak, som sålunda olofligen innehafves, vare förbruten och skall
öfverlämnas till monopolstyrelsen.
14
41 §.
Öfverträder någon det i 8 § gifna förbud eller befinnes någon,
utan att jämlikt denna förordning vara därtill berättigad, innehafva
specialmaskin eller specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror, vare
nnderkastad enahanda påföljder, som i 40 § sägs.
42 §.
1 inom. Saluhåller någon tobaksvara, som till riket olofligen
införts och förty icke är försedd med behörig stämpel, eller tobaksvara,
som af enskild person enligt bestämmelserna i V kap. införts, straffes
med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor eller med fän¬
gelse, hvarförutom varan skall dömas förbruten och öfverlämnas till
monopolstyrelsen.
2 mom. Den, som annorledes än hvad i 31 § sägs saluhåller
från monopolet inköpt tobaksvara, straffes med böter från och med 10
till och med 500 kronor.
43 §.
Förskingrar någon tobak eller annan vara, som enligt denna för¬
ordning skall anses förbruten, gälde dess värde.
44 §.
För annan öfverträdelse af denna förordning än oloflig varuinförsel
vare, där den med husbondes vetskap begås af hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person, husbonden ansvarig, liksom vore
öfverträdelsen begången af honom själf.
45 §.
1 inom. Böter, som enligt denna förordning ådönias, skola, om
tillgång till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
2 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom
värdet af tobak eller annan egendom,-'som jämlikt denna förordning är
att anse såsom förbruten, tillfälle med en tredjedel kronan och med två
tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af
15
åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej angifvare, då angifvelsen
skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot
hvarandra, annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost eller
underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid, de äro i tjänsten.
4Ö §.
Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, Indika
särskildt förordnas att vaka öfver denna förordnings efterlefnad, åligger
att åtala förbrytelser som i densamma äro med straff belagda; och äge
dylik åklagare att anställa undersökning om sådan förbrytelse äfvensom
att verkställa beslag å gods, som anses jämlikt förordningens bestäm¬
melser förbrutet.
47 §.
Åtal för öfverträdelse af föreskrifterna i denna förordning an-
hängiggöres vid allmän domstol; dock att mål, som afser oloflig varu-
införsel, upptages vid den domstol i orten, där öfverträdelser af tull¬
författningarna åtalas.
Öfvergångsstadganden.
48 §.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1912; dock att hvad i
förordningen är stadgadt angående odling af tobak icke äger tillämp¬
ning förrän den 1 januari 1913, intill hvilken dag den, som under
år 1912 inom riket odlat tobak, jämväl må utan hinder af det i 4 §
stadgade förbud innehafva sin tobaksskörd.
49 §.
Utan hinder af hvad i 2 § af denna förordning stadgas, må
monopolstyrelsen åt tobaksfabrikant, som visar sig hafva före den dag,
16
Riksdagen beslutat införande af statsmonopol å tobakstillverkningen,
träffat bindande aftal angående inköp från utlandet af oarbetad tobak,
meddela tillstånd att införa sålunda inköpt råvara före 1912 års utgång
mot erläggande af den å varan belöpande tull.
Sålunda införd tobak må icke till annan öfverlåtas och skall
såväl i afseende å importörens rätt att förfoga öfver densamma som ock
i öfrigt betraktas, såsom hade den vid tiden för monopolets ikraft¬
trädande tillhört fabrikantens lager; skolande hvad nu är stadgadt gälla
äfven sådan oarbetad tobak, som fabrikant vid tiden för monopolets
införande har liggande å tullnederlag här i riket.
50 §.
Beträffande tillverkningen af tobaksvaror skola följande särskilda
öfvergångsbestämmelser tillämpas:
a) Sortering och förpackning samt annat arbete, som erfordras för
att bringa i försäljningsfärdigt skick vara, hvilken är färdigarbetad, då
denna förordning träder i kraft, må, efter anmälan hos monopol styrel¬
sen, verkställas af fabrikanten under högst fyra månader, räknadt från
nämnda tidpunkt.
b) På ansökning må monopolstyrelsen meddela fabrikant tillstånd
(koncession) att helt eller delvis upparbeta vid tiden för monopolets
trädande i kraft inneliggande lager af råtobak och halfifabrikat.
Dylik koncession beviljas för hvarje särskild fabrik att gälla
antingen tills vidare eller för viss tid, med rätt för monopolstyrelsen
att när som helst återkalla koncessionen.
För tillverkningen erforderlig komplettering af råvara må ske
endast^ på sätt och under villkor, som af monopolstyrelsen föreskrifvas.
A sin sida äger monopolstyrelsen påfordra, att fabrikant, äfven
om han icke sökt koncession, som nu är sagd, upparbetar inneliggande
lager af råtobak eller halffabrikat, vid äfventyr att den statens inlösnings-
skyldighet, hvarom särskildt stadgas, icke äger tillämpning å sådant lager.
c) Förutom den stämplingsskyldighet, som, enligt hvad i 52 §
stadgas, åligger tillverkare af tobaksvaror, skall vid bearbetning af
tobak, som i b) afses, tillverkaren erlägga en särskild afgift af 10
■öre för hvarje kilogram till sådan bearbetning använd råtobak.
d) Monopolstyrelsen tillkommer att föranstalta om erforderlig kontroll
i fall, som i a) och b) afses.
17
51 §.
Tobaksfabrikant, åt hvilken icke meddelats koncession att upp¬
arbeta inneliggande lager af råtobak eller halffabrikat, så ock råtobaks-
handlande, som vid monopolets ikraftträdande innehar lager af råtobak,
må utan hinder af det i 4 § stadgade förbud, efter anmälan hos monopol¬
styrelsen, fortfarande inom riket innehafva samma lager intill dag, som
af Kungl. Maj:t bestämmes.
Likaledes må fabrikant, åt hvilken sådan koncession, som nyss är
sagd, meddelats, berättigas att, efter det koncessionen upphört att gälla,
inom riket förvara återstående lager intill viss, af monopolstyrelsen i
hvarje särskildt fall bestämd dag.
52 §.
1 mom. Enhvar tillverkare af tobaksvaror, äfvensom enhvar annan,
som saluhåller sådana varor, är skyldig att, i den ordning härnedan
sägs, med särskild stämpel låta förse hvarje icke från monopolet inköpt
tobaksvara, som efter ingången af juli månad 1912 af honom säljes eller
eljest utlämnas.
Senast den 31 december 1912 skola alla hos tillverkare eller för¬
säljare af tobaksvaror ännu befintliga, icke från monopolet inköpta
dylika varor vara försedda med stämpel som nu är sagd.
Stämplarna tillhandahållas genom monopolstyrelsens försorg till ett
pris af 1 krona för 100 stycken.
2 mom. Dylik tobaksvara, som efter ingången af juli månad 1913
säljes eller eljest utlämnas från försäljare af tobaksvaror skall vara för¬
sedd med ytterligare stämpel, till belopp af 1 krona per förpackning-
om försäljningen eller utlämnandet äger rum under tiden den 1 juli—
31 december 1913, och till belopp af 5 kronor per förpackning om
försäljningen eller utlämnandet äger rum efter sistnämnda dag.
Försäljare, som icke vill erlägga i detta mom. omförmäld stämpel,
äge att söka med monopolet träffa aftal om öfvertagande af sålunda
stämpelpliktiga tobaksvaror.
3 mom. Stämpel skall åsättas hvarje förpackning på sådant sätt,
att varan icke kan åtkommas, utan att stämpeln brytes. I afseende å
rätt att sälja i denna § afsedda tobaksvaror i mindre kvantitet än hel
* 3
18
förpackning skola gälla enahanda bestämmelser, som i 31 § meddelats
beträffande försäljning af monopolets varor, dock att efter den 1 juli
1913 i denna § afsedda varor icke må säljas annorledes än i hel för¬
packning.
Saluhaller någon tobaksvara, som i denna § afses, utan att den¬
samma är försedd med vederbörlig stämpel enligt livad nu ar stadgadt,
straffes med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor och gälde
dessutom å varan belöpande stämpel.
Lag samma vare ock, därest tillverkare eller försäljare af tobaks¬
vara underlåter den i denna § stadgade skyldighet att stämpelbelägga
inneliggande varulager.
Ofriga erforderliga bestämmelser i afseende å stämplingsskyldig-
heten och kontrollen öfver dess fullgörande utfärdas af Kungi. Maj:t.
19
Förslag
till
förordning om hvad iakttagas skall i afseende ä införande
af statsmonopol å lobak st il!verkningen i riket.
I Kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
Till följd af införandet af statsmonopol å tobakstill verkningen i riket
skall det åligga staten att
a) dels, enligt i 7 § härnedan närmare angifna grunder, inlösa
tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverkning af tobaksvaror,
vissa andra inventarier samt lager af oarbetad tobak och halffabrikat,
b) dels, enligt i 8 § närmare angifna grunder, till tobaksfabrikant
utgifva ersättning för värdeminskning å fabriksfastighet,
c) dels, enligt i 9 § närmare angifna grunder, till tobaksfabrikant
utgifva ersättning för det af monopolets införande föranledda intrång
i näringsverksamhet,
d) dels ock, enligt i 11, 12 och 13 §§ närmare angifna grunder,
till de i nämnda §§ åsyftade personer utgifva ersättning för upphörd
eller minskad verksamhet inom tobakshandteringen.
2 §•
Med tobaksfabrikant förstås i denna förordning enhvar tillverkare
af tobaksvaror, hvilken inom riket för egen räkning idkar dylik till¬
verkning såsom själfständig förvärfsgren.
20
3 §•
1 mom. För uppskattning af värdet å inventarier och lager, som
skola af staten inlösas, samt för bestämmande af ersättning, som staten
skall utbetala, tillsättas särskilda kommissioner med den sammansätt¬
ning och befogenhet, som bär nedan stadgas.
Dessa kommissioner skola utgöras af dels för visst område till¬
satta lokala kommissioner dels ock eu för hela riket gemensam central¬
kommission.
2 mom. Antalet lokala kommissioner och hvarje kommissions
verksamhetsdistrikt bestämmes af Kungl. Maj:t.
Utom af ordförande, hvilken tillsättes af Kungl. Maj:t, skall lokal¬
kommission bestå af två ledamöter, af hvilka en utses af monopol¬
styrelsen och en af tobaksfabrikanterna inom kommissionens distrikt.
Val af sistnämnda ledamot jämte suppleant för honom sker in¬
för kommerskollegium, därvid hvarje till kommissionens område hörande
tobaksfabrikant äger rösträtt i förhållande till det af honom jämlikt
nådiga kungörelsen den 13 november 1896 hos kommerskollegium an¬
mälda tillverkningsvärdet för år 1909. Vid valet må dock ingen till¬
godoräknas rösträtt för högre belopp än som motsvarar en tiondedel af
det vid valet representerade tillverkningsvärdet. Kommerskollegium
bestämmer dag för valet och skall om den sålunda utsatta dagen minst
14 dagar i förväg underrätta de till deltagande i valet berättigade.
Lokalkommissionernas beslut skola underställas centralkommissionen
och, så fort ske kan, genom rekommonderadt bref med allmänna posten
delgifvas vederbörande sakägare.
Öfver lokalkommissions beslut må af monopolstyrelsen och af en¬
skild sakägare besvär kunna anföras hos centralkommissionen inom 20
dagar, räknadt från det underrättelsen om beslutet blifvit till veder¬
börande afsänd.
3 mom. Centralkommissionen skall bestå af ordförande och fyra
ledamöter, hvilka samtliga jämte erforderligt antal suppleanter utses
af Kungl. Maj:t. Bland ledamöterna böra monopolets och tobaks-
handteringens intressen städse vara till lika antal företrädda.
Centralkommissionen har till uppgift
att organisera lokalkommissionernas arbete och därvid särskildt
tillse, att enhetliga uppskattningsgrunder af nämnda kommissioner till-
lämpas; samt
21
att efter pröfning af lokalkommissionernas beslut och däröfver
anförda besvär slutligt fastställa inlösnings- och ersättningsbelopp samt
i öfrigt träffa slutligt afgörande angående inlösnings- och ersättnings¬
frågor.
Centralkommissionens beslut skola, så fort ske kan, genom rekom¬
menderad t bref med allmänna posten delgifvas vederbörande sakägare.
Mot centralkommissionens beslut må klagan icke föras.
4 mom. Enhvar, som påfordrar inlösning af egendom eller gör
anspråk på ersättning enligt donna förordning, är skyldig att efter an¬
maning tillhandahålla kommissionerna erforderliga upplysningar äfvensom
att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför kommissionen för
att meddela muntliga upplysningar.
Tobaksfabrikant äfvensom ersättningstagare, som i 12 § afses,
skall med ed bekräfta riktigheten af handelsböcker och andra hand¬
lingar, som han åberopar i och för uppskattningen.
Hafva flera själfständig del i ledningen af affärsföretag, som
i denna förordning afses, åligga nu nämnda skyldigheter enhvar
af dem.
Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen af hans
inlösnings- och ersättningsanspråk inför kommissionerna bevaka sin rätt.
Kommission äger att i mån af behof tillkalla eller rådfråga sak¬
kunniga personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut.
5 mom. Närmare föreskrifter angående kommissionernas verk¬
samhet utfärdas af Kungl. Maj:t.
4 §•
1 mom. Enhvar tobaksfabrikant, som påfordrar inlösning eller gör
anspråk på ersättning enligt denna förordning, åligger att före den 1
augusti 1912 till centralkommissionen härom ingifva skriftlig anmälan
enligt af Kungl. Maj: t fastställdt formulär, vid äfventyr att eljest icke
ifrågakomma till dylik förmån.
2 mom. År tobaksfabrikant skyldig att föra handelsböcker, åligger
honom därjämte vid enahanda äfventyr att till centralkommissionen inom
samma tid, såvida icke kommissionen medgifvit uppskof, insända sina han¬
delsböcker för de mellan den 1 januari 1905 och den 31 december 1911
fallande verksamhetsåren äfvensom vederbörligen afslutadt fullständigt
bokslut för januari—juni månader 1912, så speciflceradt att vid blifvande
inventering bokföringens riktighet kan bedömas.
22
3 mom. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 12 §, åligger
att göra enahanda anmälan, som i 1 mom. härofvan sägs, äfvensom att
före den 1 augusti 1912 till centralkommissionen insända sina handels-
böcker för åren 1908—1911 jämte vederbörligen afslutadt fullständigt
bokslut för januari—-juni månader 1912, allt vid äfventyr att eljest icke
ifrågakomma till dylik ersättning.
4 mom. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 11 eller
13 §, är skyldig att, vid ofvan stadgadt äfventyr, enligt af Kungl. Maj:t
fastställdt formulär därom göra anmälan till centralkommissionen före
den 1 augusti 1912 eller ock till vederbörande lokala kommission senast
vid det tillfälle, då kommissionen har sammanträde i och för uppskatt¬
ning beträffande det företag, där den ersättningssökande är anställd.
5 §•
Enligt denna förordning fastställda inlösnings- och ersättnings¬
belopp utbetalas till vederbörande, så snart med iakttagande af statens
säkerhet ske kan, och må sålunda fastställda belopp kunna utbetalas
allteftersom beloppen blifva faststållda, där icke i denna förordning
meddelade stadganden annorlunda föranleda.
Person anställd hos tobaksfabrikant, hvilken efter meddelad kon¬
cession fortsätter sin verksamhet, äger först sedan sådan tillverkning
upphört utbekomma ersättning, hvartill han kan vara berättigad.
6 §•
Skulle enligt denna förordning ersättningsberättigad person, som
i stället för ersättning erhållit anställning hos monopolet, utan eget
förvållande blifva skild från sådan anställning inom fem år från mono¬
polets trädande i kraft, äger han att utfå tre fjärdedelar af det ersätt¬
ningsbelopp, som skolat tillkomma honom, därest sådan anställning icke
erhållits.
23
II Kap. Särskilda bestämmelser angående inlösning och ersättning.
7 §•
/ mom. Tobaksfabrikant skall äga påfordra, att staten inlöser:
1) specialmaskiner för den tillverkning af tobaksvaror, som fa¬
brikanten vid tiden för monopolets införande utöfvar, oafsedt om de aro
hänförliga till lös eller till fast egendom, samt lösa inventarier, uteslutande
eller hufvudsakligen användbara för sådan tillverkning; allt dock endast
försåvidt maskinerna och inventarierna äro i fabrikantens ägo den 30
juni 1912 och bevisligen varit sedan minst ett år därförut regelbundet i
bruk inom den fabrik hvarom är fråga;
2) fabrikanten tillhörigt, inom riket befintligt (fritt disponeradt
eller å tullnederlag liggande) lager af oarbetad tobak och halffabrikat,
i den mån sådant lager ej skall af fabrikanten upparbetas; hvarvid iakt-
tages att inlösningsskyldigheten omfattar endast:
a) fullgod vara; samt
b) så stort lager, som med hänsyn till tillverkningens omfattning
under de mellan den 1 januari 1905 och den 31 december 1911 fallande
verksamhetsåren kan anses motsvara normala behofvet.
Inlösningspriset bestämmes efter hvad varan af kommissionerna
pröfvas skäligen vara värd, hvarvid beträffande maskiner och inventarier
hänsyn tages till dessas fortsatta användbarhet för tillverkning af tobaks¬
varor. Värdering af lager sker efter inköpspriset såsom utgångspunkt
utan hänsyn till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer.
2 mom. Åtnöjes tobaksfabrikant icke med fastställdt inlösningspris,
äge han att senast inom en månad efter det underrättelse om centralkom¬
missionens beslut till honom afsändts, exportera varan, med rätt att vid
reexport af utländsk förtullad råtobak erhålla restitution af erlagd tull.
Hos fabrikant eller hos annan inneliggande lager af utländsk
råtobak, som det icke enligt hvad ofvan sagts åligger staten att inlösa
och som ej heller genom frivillig öfverenskommelse öfvertages för mono¬
polets räkning, må äfven exporteras med rätt för ägaren att erhålla
restitution af erlagd tull.
8 §.
1 mom. Därest tobaksfabrikant tillhörig och för hans tobakstill-
verkning använd fabriksfastighet kan anses komma att undergå värde¬
minskning till följd af den ifrågavarande tillverkningens upphörande,
24
skull fabrikanten äga påfordra ersättning för denna värdeminskning,
bådant anspråk skall lör att kunna till pröfning upptagas, vara hos
central kommissionen skriftligen framställdt före den 1 augusti 1912.
Vederbörande lokala kommission bär sedermera att uppskatta
det saluvärde, som, under förutsättning af tobakstillverkningens upp¬
hörande, må anses belöpa å den del af fastigheten, som användes för
den ifrågavarande tillverkningen.
Skulle det sålunda uppskattade saluvärdet understiga, hvad som
motsvarar 15 gånger den omkostnad (beräknad hyra), hvarom i 9 §
2 mom. förmäles, skall skillnaden anses såsom värdeminskning och
godtgöras fabrikanten.
Vid värdeuppskattning och hyresboräkning, som nu är sagd!, tages ej
hänsyn till inventarier, hvilka enligt lag äro hänförliga till fast egendom.
2 mom. Idkar aktiebolag tobakstillverkning i förhyrd fastighet,
och äges denna fastighet af innehafvare af aktiemajoriteten i bolaget,
må ersättning för värdeminskning enligt nu angifna grunder tillkomma
fastighetens ägare.
3 mom. Därest staten genom frivillig öfverenskommelse med
ägaren förvärfvar fastighet, som i denna § afses, förfaller ägarens rätt
till ersättning enligt denna §.
Ersättning för värdeminskning utgår icke för fastighet, som till den
ersättningsberättigade öfverlåtits efter ingången af juli månad 1911.
9 §•
1 mom. Tobaksfabrikant, hvilken sedan den 1 januari 1908 idkat
oafbruten tillverkning af tobaksvaror, äge att på sätt här nedan förmäles
erhålla ersättning för det intrång i denna hans näringsverksamhet, mono¬
polets införande medför.
2 mom. Sålunda ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som företer
lagligen förda handelsböcker öfver tillverkningen, äger erhålla ersätt¬
ning till belopp motsvarande högst tolf och eu half gånger medeltalet
af den handelsvinst, som tobakstillverkningen enligt nedan angifna
grunder befinnes hafva gifvit för de mellan den 1 januari 1905° och
den 31 december 1911 fallande verksamhetsåren, därvid dock det bästa
och det sämsta årsresultatet icke medräknas (mcddhandelsvinstcn).
Såsom handelsvinst resp. förlust å rörelsen upptages hvad veder¬
börande kommission vid granskning af affärens handelsböcker finner
utgöra årsresultatet af rörelsen, sedan affären för hvarje år belastats
jämväl med 5 procents ränta å det under året i affären använda kapital
25
(eget kapital), i den mån sådan ränta icke inberäknats bland affärens
omkostnader.
Ersättningen utgår för verksamhetstiden 1 januari 1908—30 juni
1912 med ett belopp motsvarande en gång medelhandelsvinsten, hvilket
ersättningsbelopp ökas med:
en medelhandelsvinst för hvarje helt kalenderår företaget
varit i verksamhet såsom
tobaksfabrikant under åren................... 1904—1907
en half d:o d:o » » .................... 1897—1903
en femtedels d:o d:o » » .................. 1887—189G
en tiondedels d:o d:o före år .................. 1887;
hvarvid dock iakttages att, därest verksamhelen varit nedlagd minst
ett år i följd, hänsyn icke tages till därförut liggande verksamhetstid.
Vid bedömande af frågan huru länge fabrikanten, på sätt i denna
§ afses, idkat tobakstillverkningen, bortses från sådan ändring i ägande¬
rätten till företaget, hvilken ej kan anses hafva inneburit bildande af
nytt affärsföretag.
Vid kommissionernas granskning af handelsböckerna skall sär-
skildt tillses att nödiga afskrifningar ägt rum, att tillgångarna icke
upptagits till högre värden än tillbörligt, likasom ock att andra åt¬
gärder icke vidtagits, hvilka obehörigt inverkat på årsresultatet.
Vidare skall, i fall egen fabriksfastighet användts, tillses, att vid
handelsvinstens beräknande hyreskostnad eller därmed jämförlig utgift
för fastigheten påförts till minst så stort belopp, som motsvarar skälig
hyra för den del af fastigheten, som användts för tobakstillverkningen.
Äfvenså skall, därest tobaksfabrikanten icke belastat sin affär med
.aflöning till verkställande direktör, disponent eller motsvarande ledare,
affären påföras såsom dylik omkostnad det belopp, som pröfvas skäligt
i jämförelse med motsvarande omkostnad vid företag af liknande om¬
fattning.
3 mom. Enligt 1 mom. ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som
ehuru lagligen skyldig att föra handelsböcker icke kan förete sådana,
äger erhålla ersättning enligt de i 2 mom. stadgade grunder efter af
kommissionerna för hvarje särskild! fall verkställd uppskattning.
4 mom. Enligt 1 mom. ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som
icke varit skyldig att föra handelsböcker, äger att efter uppskattning
af kommissionerna erhålla, under de i 11 § 2 mom. angifna villkor,
personlig ersättning, beräknad efter medeltalet af hans nettoinkomst å
tillverkningen under åren 1910 och 1911.
*4
26
Ersättningen utgår för verksamhetstiden den 1 januari 1908—30
juni 1912 med ett belopp motsvarande en uppskattad medelårsinkomst.
För hvarje tidigare helt verksamhetsår utgår ersättning med två femte¬
dels medelårsinkomst, dock endast i den mån hvarje sådant verk¬
samhetsår motsvaras af två ersättningstagarens lefnadsår utöfver fyllda
21 år. Ifrågavarande ersättning må icke i något fall utgå med högre
belopp än 5 gånger medelårsinkomsten.
5 mom. Oberoende af den ersättning, som kan utgå enligt 2, 3
eller 4 inom., äger i 1 mom. afsedd tobaksfabrikant tillgodonjuta ersätt¬
ning med ett belopp, motsvarande en tjugondedel af medeltalet af årliga
nettoförsäljningsvärdet å af honom försålda tobaksvaror af egen till¬
verkning under de mellan den 1 januari 1905 och den 31 december
1911 fällande verksamhetsåren, därvid dock det bästa och det sämsta
året icke medräknas (medel n e tf ofor sä Ijn ings v ä rdet).
10 §.
Ersättning enligt 9 § må icke åtnjutas, med mindre tobaks-
fabrikanten tillhandahåller monopolstyrelsen tillverkningsrecept och eljest
erforderliga upplysningar, för att monopolet må kunna framställa ena¬
handa varor, som fabrikanten tillverkat. Till dess hvad sålunda stadgats
blifvit fullgjordt, skall så stor del af ersättningsbeloppet innehållas,
som centralkommissionen finner lämpligt.
Om så erfordras, är i 11 § omförmäld ersättningstagare skyldig
att, i den mån han det kan, lämna tobaksfabrikant, hos hvilken lian
varit anställd, biträde för fullgörande af fabrikanten enligt denna § ålig¬
gande skyldighet. Efter anmälan af vederbörande fabrikant må central¬
kommissionen kunna besluta om innehållande af lämplig del af ersätt¬
ningen, till dess hvad sålunda stadgats blifvit fullgjordt.
11 §■
1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma:
a) verkställande direktör eller disponent, fabriksledare, verkmästare,
förman eller arbetare, hvilken vid tiden för monopolets införande är, i
sin egenskap af inom tobaksliandteringen yrkesutbildad, hos tobaks¬
fabrikant stadigvarande anställd, härunder äfven inbegripna på enahanda
sätt anställda tobaksarbetare, som för fabrikants räkning arbeta i
hemmet (hemarbetare);
27
b) tobaksfabrikant, som i 9 § 2 eller 3 mom. afses, försåvidt bland
affärens omkostnader ingått eller vid handelsvinstens uppskattande enligt
samma mom. beräknats aflöning till honom såsom ledare af förelaget;
c) yrkesutbildad handelsresande i tobaksvaror, hvilken vid tiden
för monopolets införande är fast anställd hos tobaksfabrikant.
2 mom. Såsom villkor för erhållande af dylik ersättning gäller:
a) att personen allt sedan den 1 januari 1910 varit svensk med¬
borgare ;
b) att personen vid tiden för monopolets införande uppnått minst
21 års ålder;
c) att personens inkomst af arbete under tiden den 1 januari
1908—30 juni 1912 uteslutande eller till hufvudsaklig del härflutit af
inom riket utöfvad sådan verksamhet, som i 1 mom. afses; samt
d) att personen icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda
motsvarande anställning hos monopolet.
3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa
gånger medeltalet af den vederbörligen styrkta årsinkomst (medelårs¬
inkomst), hvilken för åren 1910 och 1911 verkligen åtnjutits eller, i det
i 1 mom. b) afsedda fall, såsom aflöning beräknats. Härvid tages ej
hänsyn till sådan förbättring af aflöningsvillkoren, hvilken inträdt under
år 1911, för så vidt ej enligt vederbörande kommissions bepröfvando
giltiga skäl för dylik förbättring förelegat.
4 mom. Till do i 1 mom. a) och b) omförmälda personer utgår
ersättning för verksamhetstiden den 1 januari 1908—30 juni 1912 med
ett belopp motsvarande en medelårsinkomst. För hvarje tidigare helt verk¬
samhetsår utgår ersättningen med två femtedels medelårsinkomst, dock
endast i den mån hvarje sådant verksamhetsår motsvaras af två ersätt-
ningstagarens lefnadsår utöfver fyllda 21 år. Ersättningen må icke i
något fall utgå med högre belopp än 5 gånger medelårsinkomsten.
5 mom. Till handelsresande, som i 1 mom. c) afses, utgår ersätt¬
ning för verksamhetstiden den 1 januari 1908—30 juni 1912 med ett
belopp motsvarande en half medelårsinkomst. För hvarje tidigare helt
verksamhetsår utgår ersättningen med en femtedels medelårsinkomst,
dock endast i den mån hvarje sådant verksamhetsår motsvaras af två
ersättningstagarens lefnadsår utöfver fyllda 21 år. Ersättningen må icke
i något tall utgå med högre belopp än 27a gånger medelårsinkomsten.
28
12 §.
1 mom. Personlig ersättning skall likaledes tillkomma:
a) innehafvare af importaffär med utländsk råtobak eller utländska
tobak svaror; samt
b) handlande med svensk råtobak;
dock att sådan ersättning utgår endast därest ifrågavarande verk¬
samhet utöfvats för egen räkning (ej i kommission eller såsom agent)
samt uteslutande eller till hufvudsaklig del bestått i försäljning engros.
2 mom. Såsom ytterligare villkor för erhållande af dylik ersätt¬
ning gäller:
a) att ersättningstagarens inkomst af arbete under tiden den 1
januari 1908—30 juni 1912 uteslutande eller till hufvudsaklig del här-
11 utit af inom riket utöfvad verksamhet, som här afses; samt
b) att ersättningstagaren icke erhållit och icke kunnat erhålla
lämplig anställning hos monopolet.
3 mom. Till grund för ersättningens beräknande lägges medeltalet
af den nettoinkomst, nämnda verksamhet lämnat för åren 1908—1911,
sådan denna inkomst framgår af vederbörandes handelsböckcr vid af
kommissionerna verkställd granskning.
4 mom. För verksamhetstiden den 1 januari 1908—30 juni 1912
utgår ersättningen med ett belopp motsvarande en half medelårsinkomst,
hvilket ersättningsbelopp ökas med en femtedels medelårsinkomst för
hvarje helt kalenderår, ersättningstagaren idkat ifrågavarande affärsverk¬
samhet under åren 1898—1907, i följd hvaraf hela ersättningsbeloppet
icke skall i något fall utgå med mera än 2 V2 gånger medelårsinkomsten.
13 §.
Yrkesutbildad handelsresande i tobak eller tobaksvaror, hvilken vid
tiden för monopolets införande är fast anställd hos person, som är
ersättningsberättigad enligt 12 §, ägo tillgodonjuta ersättning enligt ena¬
handa grunder, som gälla beträffande de i 11 § 1 mom. c) afsedda
handelsresande.
14 §.
Erfordras för mottagande af sådan anställning hos monopolet, som
i 11 § 2 mom. d) eller 12 § 2 mom. b) afses, flyttning till annan ort
än personens dittillsvarande verksamhetsort, bestrider statsverket nödig
flyttningskostnad.
29
III kap. Angående understöd.
15 §.
Inom tobakshandteringen sysselsatta personor, hvilka ej iiro er-
sättningsberältigade enligt 11, 12 eller 13 §§, antingen därför, att de
oj äro hänförliga till någon af de i nämnda §§ omförmälda kategorier
af ersättningstagare, eller därför, att de icke uppfylla där stadgade
fordringar för rätt till ersättning, men beträffande Indika särskild anled¬
ning till någon godtgörelse för upphörd eller minskad verksamhet kan
förefinnas, må kunna, i den män för ändamålet anslagna medel förslå,
tilldelas understöd en gång för alla.
Understöd, som i denna § afses, beviljas af Kungl. Maj:t på an¬
sökning efter monopolstyrelsens och vederbörande kommissioners hörande.
Alternativ II.
Förslag
till ändras lydelse af rubriken “Tobak" i tulltaxan;
till ändring i § 13 af gällande kungl. förordning
med tulltaxa för inkommande varor;
samt
till förordning angående stämpelafgift för cigarretter och
cigarr ettobak.
Förslag
till
ändrad lydelse af rubriken “Tobak" i tulltaxan.
33
001.
002.
003.
! 004.
! 005.
006.
! 007.
Tobak:
oarbetad:
stjälk .........................................................................
bladtobak:
s. k. Kentucky-, Virginia- (äfven Nord- och
Syd-Carolina), Ohio-, Maryland- samt Kina-;
tobak ..............................................................
andra slag ..............................................................
Anm. 1. För bladtobak, från hvilken stjälken helt eller
delvis borttagits (stripad bladtobak), utgår tullafgiften med
15 % förhöjning.
Ännu 2. Såvida icke vederbörande tullförvaltning finner
de i rubrikerna 001 och 002 stadgade tullsatser otvetydigt
tillämpliga, må desamma icke åsättas, med mindre varan
af generaltullstyrelsen förklarats hänförlig till något af de
i nämnda rubriker uppräknade tobaksslag; och gäller så¬
som ytterligare villkor för ifrågavarande tullsatsers tillämp¬
ning, att den tobaksfabrikant, af eller för hvilken varan
importerats, skall särskilt begära förtullning enligt någon
af dessa rubriker och därvid aflämna en på tro och
heder afgifven, skriftlig försäkran, att tobaken skall
användas uteslutande för tillverkning af rök- eller tugg¬
tobak eller snus.
arbetad:
cigarrer och cigarrcigarretter .............................
cigarretter ..............................................................
andra slag:
karfvad ...............................................................
annan ...................................................................
Anm. 3. Då cigarretter och skuren cigarrettobak från tull¬
verket utlämnas till fritt bruk, skall jämte tullafgiften erläg¬
gas cigarrettstämpel enligt hvad därom särskildt är stadgadt.
Kvantitet för
tullberäk¬
ningen.
|
Tullsats.
|
|
Kr. öre
|
1 kilogram
|
1: 80
|
1 kilogram
|
1: 80
|
1 kilogram
|
2: 50
|
1 kilogram
|
7: 50
|
1 kilogram
|
6: 50
|
1 kilogram
|
3: —
|
1 kilogram
|
2: 50
|
34
Förslag
till
ändring i § 13 af gällande kungl. förordning med tulltaxa
för inkommande varor.
§ 13-
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 kilogram — — — — — — — — — — — —---
för 1 dito tobak, arbetad:
cigarrer och cigarrcigarretter ..
|
.. 2
|
kronor
|
59
|
öre
|
cigarretter utan munstycke .....
|
.. 2
|
11
|
44
|
11
|
cigarretter med munstycke ....
|
.. 1
|
krona
|
62
|
11
|
kardustobak ...................................
|
.. 1
|
11
|
80
|
11
|
rull- och presstobak ................
|
.. 1
|
11
|
45
|
11
|
snus .................................................
|
|
|
98
|
11
|
35
Förslag
till
förordning angående stämpelafgift för cigarretter
och cigarrettobak.
1 §•
1 mom. För alla till förbrukning inom riket afsedda cigarretter,
vare sig där tillverkade eller från utlandet införda, skall, i den ordning
härnedan sägs, erläggas en särskild skatt af tre tiondedels öre för hvarje
cigarrett.
1 enahanda omfattning skall för cigarrettobak erläggas skatt af
tre kronor för kilogram.
Ifrågavarande skatt utgår i form af stämpelafgift (cigarrettstämpel).
För cigarretter och cigarrettobak, som till riket införas, skall där¬
jämte erläggas tull enligt tulltaxan.
2 mom. Från cigarrettstämpel fria äi'o:
a) cigarretter, som enskild förbrukare för eget behof förfärdigar
af stämpelbelagd cigarrettobak;
b) cigarretter eller cigarrettobak, som af resande medföras från ut¬
landet i så ringa myckenhet, att tullafgift därför icke skall utgöras; samt
c) cigarrettobak, som af inregistrerad tillverkare (6 §) införes från
utlandet för vidare bearbetning, därest varan under kontroll, hvarom
särskild! stadgas, öfverföres till vederbörande fabrik.
2 §•
I denna förordning förstås med:
cigarrett, hvarje tobaksvara af skuren tobak med hölje af papper,
äfvensom tobaksvara, innehållande cigarrettobak, utan hölje eller med
hölje af annat ämne än papper;
36
cigarrettobak, finskuren tobak med en skärbredd icke öfverstigande
1 Va millimeter;
tillverkare, hvar och en, som här i riket för egen räkning fram¬
ställer eller låter framställa cigarretter eller cigarrettobak till afsalu
eller eljest på yrkesmässigt sätt.
3 §•
Kontrollstyrelsen utöfvar öfverinseende öfver tillverkningen och
försäljningen af cigarretter och cigarrettobak i riket samt öfver den i
denna förordning stadgade kontroll.
Enligt de närmare föreskrifter, som af Kungl. Maj:t utfärdas,
handhafves kontrollen af de kontrollstyrelsen underlydande öfverkontrol-
lörerna samt, där så pröfvas nödigt, af tillsyningsman.
Tillsyningsman förordnas af kontrollstyrelsen.
4 §•
Tillverkare och försäljare af cigarretter eller cigarrettobak ställe
sig till efterrättelse hvad ordningsstadga, som af Kungl. Maj:t utfärdas,
innehåller om deras åligganden, samt de föreskrifter, kontrollstyrelsen
eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning
eller nämnda ordningsstadga meddelar.
5 §•
Enhvar tillverkare af cigarretter eller cigarrettobak, skall, jämte
iakttagande af hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom villkor
för rätt att utöfva näring, innan han börjar sin rörelse, göra skriftlig
anmälan (fabriksanmälan) hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det
län, inom hvilket tillverkningen är afsedd att äga rum. I denna anmälan
skola uppgifvas:
a) det ställe, där fabriken är belägen, och de lokaler, som skola
användas vid tillverkningen och förpackningen samt såsom upplagsrum
för råämnen och färdiga varor, äfvensom tillverkarens postadress;
b) huruvida tillverkningen är afsedd att omfatta både cigarretter
och cigarrettobak eller endast ettdera slaget;
c) de maskiner af olika slag, som komma att användas;
d) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda denne
inför kontrolltjänsteman.
37
Med fabriksanmälan skall tillika mgifvas intyg af vederbörande
öfverkontrollör, att anordningarna vid fabriken icke strida mot denna
förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
6 §•
Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande hinder icke möta för
tillverkningens bedrifvande, varde tillståndsbevis utfärdadt samt sökanden
såsom tillverkare inregistrerad.
Önskar tillverkare göra förändring med afseende å något förhållande,
därom i anmälningen lämnats uppgift, inhämte han Kungl. Maj:ts be-
fallningshafvandes tillstånd därtill.
7 §•
1 mom. All tillverkning och förpackning skall ske i de anmälda
fabrikslokalerna; och må andra lokaler än de såsom upplagsrum anmälda
icke användas för förvaring af råämnen och färdiga varor.
2 inom. Bedrifves inom samma fastighet jämte tillverkning af
cigarretter eller cigarrettobak äfven tillverkning af andra tobaksvaror,
skola de för förstnämnda tillverkning anmälda fabrikslokaler och upp¬
lagsrum vara på tillfredsställande sätt afskilda från öfriga lokaler.
8 §•
Cigarretter och cigarrettobak må bortföras från fabrik eller därtill
hörande upplagsrum endast i slutna förpackningar af tillåten storlek,
vederbörligen märkta och stämpelbelagda, enligt hvad härnedan sägs; dock
att vara må i ostämpladt skick föras från en till annan inregistrerad
tillverkare under iakttagande af de föreskrifter, som af Kungl. Maj:t
bestämmas.
9 §•
Cigarretter må förekomma endast i slutna förpackningar om 500,
250, 100, 50, 25, 20, 10 och 5 stycken samt cigarrettobak i slutna för¬
packningar innehållande 500, 250, 100, 50 och 25 gram.
Efter särskildt medgifvande af Kungl. Maj:t må likväl äfven annan
förpackningsstorlek användas.
38
10 §.
Å hvarje förpackning skall Unnas uppgift, beträffande cigarretter
om stycketalet och beträffande cigarrettobak om vikten, äfvensom i
fråga om inom riket tillverkad vara å tillverkarens namn.
Efter tillstånd af kontrollstyrelsen må förpackning åsättas, i stället
för tillverkarens namn, ett för tillverkaren lagligen inregistreradt varu¬
märke eller ock ett af kontrollstyrelsen godkändt märke eller nummer,
på sätt i ordningsstadgan närmare föreskrifves.
11 §•
Cigarrettstämpel, till valör motsvarande den å varan belöpande
skatt, skall enligt närmare föreskrift i ordningsstadgan på det sätt fästas å
förpackningen, att innehållet icke kan åtkommas utan att stämpeln brytes.
I och för stämpelns makulering skall tillverkarens namn eller sådant
varumärke eller nummer, som i 10 § sägs, å stämpeln anbringas medelst
lämplig påteckning, perforering, färg- eller svartstämpling. År fråga
om vara, som införts från utlandet, må i stället importörens namn eller
annan lämplig beteckning kunna i och för makulering användas.
12 §.
Vid exekutiv försäljning af cigarretter eller cigarrettobak likasom
vid försäljning af konfiskerade sådana varor må varan ej utlämnas till
köpare, förrän den blifvit behörigen stämpelbelagd.
Under de villkor och den kontroll, som Kungl. Maj:t föreskrifver,
må cigarretter och cigarrettobak utan att stämpelbeläggas exporteras.
13 §.
1 mom. Cigarrettstämplar tillhandahållas i Stockholm af stats¬
kontoret och i landsorten af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
2 mom. Endast inregistrerade tillverkare äro berättigade att köpa
cigarrettstämplar. Hvarje tillverkare skall inköpa hela sitt behof af
stämplar hos en och samma myndighet, vare sig statskontoret eller
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där tillverkningen bedrifves.
Emot ställande af godkänd säkerhet kan tillverkare erhålla intill
tre månaders betalningsanstånd för af honom inköpta stämplar.
3 mom. Cigarrettstämplar för stämpelbeläggning af från utlandet
införda cigarretter och cigarrettobak tillhandahållas endast genom tull¬
39
verket, som för sådant ändamål äger att mot redovisningsskyldighet
utbekomma erforderligt förråd af stämplar från statskontoret.
Betalning af stämpel för importerad vara erlägges samtidigt med
tullafgiften.
14 §.
Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok
(tillverkningsjournal), att därur med lätthet kan inhämtas, bland annat,
huru stor mängd råämnen i fabriken införts och vid tillverkningen an-
vändts, huru mycket cigarretter och cigarrettobak i fabriken framställts,
samt huru stor mängd dylika varor bortförts från fabriken, äfvensom
att i öfrigt sådana upplysningar erhållas, som möjliggöra upprättandet
af eu tillförlitlig statistik öfver tillverkningen.
Dessutom skall tillverkare föra stämpelafräkningslängd upptagande
inköp och användning af cigarrettstämplar.
I afseende å tillverkningsjournalens och stämpelafräkningslängdens
anordning och förande vare tillverkare skyldig att ställa sig till efter¬
rättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar.
Nu nämnda handlingar skola städse vara för kontrolltjänsteman
tillgängliga.
Tillika vare tillverkare skjddig meddela alla för kontrollens ut¬
öfvande erforderliga upplysningar.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer, såvidt angår hans tillverkning och försäljning af cigarretter
eller cigarrettobak, tillgängliga för kontrollstyrelsen och vederbörande
öfverkontrollör.
15 §.
Senast den 15 i hvarje månad skall tillverkare hafva till kontroll¬
styrelsen insändt ett enligt fastställdt formulär upprättadt sammandrag
för föregående månad af tillverkningsjournalen och stämpelafräknings-
längden.
16 §.
Lokaler, som af tillverkare användas i och för hans rörelse eller
för inom samma fabrik bedrifven annan tobakstillverkning, skola vara
för vederbörande kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan 7 för¬
middagen och klockan 7 eftermiddagen så ock å annan tid, när arbete
där pågår.
40
17 §■
En gång om året eller, därest kontrollstyrelsen så pröfvar nödigt,
oftare företages af vederbörande kontrolltjänsteman inventering hos
tillverkaren. Denna inventering har till ändamål att undersöka bok¬
föringens fullständighet och riktighet.
Det för inventeringen nödiga arbetsbiträde tillhandahålles af till¬
verkaren.
Kontrolltjänsteman äge företaga profvägnmg och räkning.
Om vid inventeringen eu brist förefinnes, som är större än den
som vid tobakens lagring och bearbetning enligt erfarenheten plägar
inträda, har tillverkaren att häröfver afgifva förklaring.
18 §.
Råämnen och bearbetad tobak, som på tillverkarens begäran blifvit
i vederbörande kontrolltjänstemans närvaro förstörda, må ur tillverk-
ningsjournalen afföras.
Af tillverkare från köpare återtagna cigarretter eller cigarrettobak
införas i tillverkningsjournalen allt efter omständigheterna såsom råvara
eller färdig vara.
19 §.
Från utlandet inkommande cigarretter och cigarrettobak skola för
att få i riket införas vara förpackade på samma sätt, som är stadgadt
angående inom landet tillverkade dylika varor.
Intill dess stämpelafgiften blifvit till tullmyndigheten inbetald eller
godkänd säkerhet därför ställts på sätt i fråga om tullafgifter är stad¬
gadt, samt stämplarna blifvit genom importörens försorg behörigen
åsätta och makulerade, skall varan förblifva i tullmyndigheternas vård.
20 §.
Har oriktig stämpelbeläggning ägt rum af tobaksvara, som ännu
icke utlämnats från tillverkaren eller, i fråga om importerad vara, från
tullverket,
eller har tillverkaren nödgats för omarbetning återtaga från honom
utlämnad stämpelbelagd vara,
41
eller befinnes stämpelbelagd vara, innan den utlämnats från till¬
verkaren, icke lämpad för försäljning,
må åsatt stämpel bos vederbörande stämpel försälj are utbytas mot
annan stämpel, sedan det för dylikt utbyte åberopade förhållandet styrkts
på sätt särskildt stadgas.
Utbyte af stämpel må äga rum endast under förutsättning att
kontroll tjänsteman funnit såväl stämpeln som förpackningen obruten.
21 §.
1 mom. Cigarretter och cigarrettobak må icke inom riket salu-
hållas annorledes än i hela, obrutna, behörigen stämpelbelagda original¬
förpackningar.
2 mom. I och för kontroll däröfver att gällande föreskrifter an¬
gående förpackning och stämpelbeläggning af enligt denna förordning
stämpelpliktiga varor behörigen iakttagas, skall kontrolltjänsteman äga
tillträde till försäljningslokaler och upplagsrum helgfria dagar från
klockan 9 förmiddagen till klockan 6 eftermiddagen äfvensom å öfriga
tider, då lokalerna hållas öppna.
22 §.
Den, som utan att vara jämlikt denna förordning därtill berättigad
tillverkar cigarretter eller cigarrettobak, straffes med böter från och
med 100 till och med 2,000 kronor eller med fängelse i högst sex
månader samt gälde den i 1 § stadgade skatt, hvilken i sådant fall be¬
räknas efter den varumängd, som med ledning af hvad i målet före¬
kommit, kan antagas hafva tillverkats.
23 §.
Den, som vid vederbörligen medgifven tillverkning af cigarretter
eller cigarrettobak eller vid försäljning af sådan vara från beskattning
undansnillar något af det, som tillverkas eller försäljes, eller eljest, i
syfte att undandraga statsverket skatt, svikligen förfar, straffes med
böter från och med 500 till och med 5,000 kronor eller dömes till
fängelse i högst ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.
Den eakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
* 6
42
24 §.
Den, som
vid tillverkningen eller såsom npplagsrum använder andra än de
i tillståndsbevis angifva lokaler, eller
öfverträder föreskriften i 8 §, eller
underlåter att ordentligt föra tillverkningsjournal och stämpel-
afräkningslängd, hvarom stadgas i 14 §, eller
vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till nämnda journal
och längd eller öfriga i 14 § omförmälda handlingar, eller
_ vägrar kontrolltjänsteman eller den, hvilken äger anställa under¬
sökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till lokal, där
undersökning må ske, eller
saluhåller cigarretter eller cigarrettobak för afsättning inom riket
annorledes än i obrutna originalförpackningar och behörigen stämpel-
belagda,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 23 §, med
böter från och med 50 till och med 1,000 kronor.
25 §.
Uraktlåter tillverkare eller försäljare af cigarretter och cigarrett-
tobak att ställa sig till efterrättelse något af hvad i denna förordning
eller gällande ordningsstadga föreskrifves, eller de föreskrifter i fråga
om tillverkares eller försäljares åligganden, kontrollstyrelsen eller veder¬
börande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning eller ord-
ningsstadgan meddelar, straffes, där ej särskildt ansvar är bestämdt,
med böter från och med 20 till och med 200 kronor.
26 §.
Tillverkare och försäljare af cigarretter och cigarrettobak ansvara
för förbrytelse, som med deras vetskap begås af hustru, husfolk eller i
deras arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen af dem själfva
begången. Begagnar tillverkare vid rörelsens utöfvande ombud, som i
5 § sägs, ansvare ombudet jämte tillverkaren och lika med denne för
sådan förbrytelse.
43
27 §.
Tillverkare eller försäljare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken ut-
öfvar tillsyn öfver hans rörelse, såsom gåfva något gifver eller erbjuder,
böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåfvan emottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte
befattningen.
28 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänste¬
man, vare förbjudet att röja tillverkares eller försäljares yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej af omständig¬
heterna, att han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit
kännedom å tid då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter
från och med 50 till och med 1,000 kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig af kunskapen om berörda yrkeshemlighet eller
affärsförhållanden till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
Har i nu omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åt¬
görande skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
29 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, och åligger det allmän åklagare att åtala dylik
förbrytelse.
Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föranleda
till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
30 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
31 §.
Då stämpelskatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej
kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå
motsvarande förvandlingsstraff.
44
32 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfälle med en tredje¬
del kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild an¬
gifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Sådan del tillkomme dock ej angifvare, då angifvelsen skett af
föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot hvar¬
andra, annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost eller
underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid, de äro i tjänsten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 19—.
Öfvergångsbestämmelser.
Beträffande cigarretter och cigarrettobak, som vid denna förord¬
nings ikraftträdande innehafvas af handlande eller annan försäljare, skall
i fråga om stämpelbeläggning gälla följande:
a) Dylik vara skall i enlighet med hvad i denna förordning stadgas
åsättas vederbörlig cigarrettstämpel af försäljaren, innan varan från honom
utlämnas till förbrukning inom riket.
b) Senast den 1 oktober 19— skall försäljare hafva åsatt cigar¬
rettstämpel å samtliga här afsedda varor, som af honom innehafvas.
c) I och för nu stadgad stämpelbeläggning äger försäljare att in¬
till utgången af september månad 19— inköpa cigarrettstämplar hos
myndighet, som i 13 § 2 mom. sägs.
För erhållande af stämplar skall försäljare, då han första gången
inköper sådana, till stämpelförsäljaren aflämna skriftlig rekvisition å
hela det belopp stämplar af olika valörer, han för fullgörande af ifråga¬
varande stämplingsskyldighet behöfver. Denna rekvisition skall vara
åtföljd af ett af polismyndighet, kontrolltjänsteman eller två trovärdiga
personer utfärdadt intyg, utvisande huru stort lager af här afsedda
stämpelpliktiga varor i olika förpackningar försäljaren innehade den
1 juli 19—,
Rekvirerade stämplar utlämnas i den mån kontant betalning för
dem erlägges till stämpelförsäljaren.
MOTIV.
47
Allmän motivering.
Enligt chefens för finansdepartementet skrifvelse den 11 juni 1909
liar åt kommitterade meddelats uppdrag att verkställa utredning och
uppgöra förslag till reglering af tobaksbeskattningen i syfte att vinna
ett effektivare skatteresultat än det, som af utsedde sakkunniga den 26
januari 1904 afgifvet förslag enligt gjorda beräkningar skulle lämna,
samt därvid särskild t undersöka möjligheterna för ett statens tobaks-
monopol och eventuellt uppgöra förslag i sådant syfte.
För klargörande af innebörden och räckvidden af den uppgift,
som sålunda blifvit kommitterade förelagd, torde vara lämpligt erinra
om följande.
Med förmälan att Riksdagen å ena sidan ansåge, att statsmonopol
å tobak ej borde införas i vårt land och att således ej heller någon
utredning rörande sådant monopol af Riksdagen borde direkt eller in¬
direkt ifrågasättas, men att Riksdagen å andra sidan funne, i likhet
med föregående Riksdag, att höjd beskattning af tobak vore ett lämpligt
skattemedel bland dem, som borde användas för att betäcka de alltjämt
sig förökande statsutgifterna, anhöll Riksdagen i skrifvelse den 12 maj
1902, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande på hvad sätt
och i hvad mån ökad beskattning å tobak och tobaksfabrikat skulle
kunna bereda statsverket större inkomster, samt därefter, när sådant
funnes vara af statsverkets behof påkalladt, till Riksdagen inkomma
med förslag till dylik beskattning i den form, som kunde finnas ända¬
målsenlig.
Angående frågans behandling vid 1902 års riksdag må ytterligare
följande i minnet återföras. I en inom Första kammaren väckt motion
hade föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag rörande införande af tobaksmonopol i Sverige.
Bevillningsutskottet fann sig dock icke kunna tillstyrka, att den ifråga¬
satta utredningen begränsades till att afse allenast monopol, utan ansåg
Kommit-
icradcs
uppdrag.
48
nödigt, att en utredning verkställdes, som omfattade jämväl öfriga skatte-
former. Bevillningsutskottets i enlighet härmed affattade hemställan blef
af Första kammaren bifallen med 53 röster mot 52. Sistnämnda röste¬
tal tillföll en vid utskottets betänkande fogad reservation af samma
innebörd, som den nyssberörda riksdagsskrifvelsen sedermera erhöll.
Andra kammarens beslut utföll, med 9G röster mot 95, i enlighet med
nämnda reservation, sedan likväl utskottets hemställan i föregående
votering tillvunnit sig 85 röster. Kamrarnas skiljaktiga beslut samraan-
jämkades på det sätt, att Första kammaren, med frånträdande af sitt
beslut i ämnet, biträdde Andra kammarens beslut.
Med anledning af Riksdagens skrifvelse tillkallades den 4 februari
1903, för biträde inom finansdepartementet med åstadkommande af ut¬
redning och afgifvande af förslag i det af Riksdagen angifna syfte,
sakkunniga, som den 26 januari 1904 afgåfvo betänkande och förslag
i ämnet. Efter en omfattande redogörelse för olika beskattningsmetoder
m. m. hemställde den af bemälde sakkunnige bestående kommittén för
egen del — dock endast i valet mellan de beskattningsformer, som lågo
inom området för kommitténs på grund af riksdagsskrifvelsen begränsade
uppdrag — att tobaksbeskattningen måtte ordnas genom en blandad
tull- och accisbeskattning. Gällande tullsatser å tobak och tobaksfabrikat
skulle enligt kommitténs förslag höjas sålunda: för oarbetad tobak från 1
krona till 1 krona 50 öre, för cigarrer och cigarretter från 4 kronor till
5 kronor 50 öre samt för arbetad tobak, andra slag, från 1 krona 20 öre
till 2 kronor, allt per kilogram. För inom riket odlad tobak skulle införas
accis att erläggas med i regel 35 öre per kilogram. Statens årliga netto¬
inkomst af den nya accisen, efter afdrag af kontrollkostnad, beräknade
kommittén till omkring 300,000 kronor. De höjda tullsatserna ansågos
kunna tillföra statsverket en ökad inkomst af i rundt tal 2,150,000 kronor.
Tobaksbeskattningen, på dylikt sätt reglerad, skulle enligt kommitténs
på importen under åren 1898—1902 grundade beräkningar lämna staten
en inkomst af sammanlagdt ungefär 7,000,000 kronor om året emot
under samma period i genomsnitt årligen influtna 4,500,000 kronor.
Kommittén hade vidare, dock utan att förorda detsamma, upp¬
gjort ett utkast till förordning angående stämpelskatt å tobaksfabrikat
lör att i hufvuddrag klargöra, huru ett fabrikatskattesystem skulle, hvad
kontrollen anginge, kunna antagas i tillämpningen te sig. En fabrikat-
skatt enligt ett dylikt system, med stämpel å såväl inom landet till¬
verkade som dit införda tobaksfabrikat, ausåg kommittén med stöd af
gjorda beräkningar icke komma att inbringa statsverket mera än i
rundt tal 3,100,000 kronor netto. Med användande af ofvan anförda
49
genomsnittssiffra å dåvarande tullinkomsten beräknades en sålunda kom¬
binerad tull- och stämpelbeskattning gifva en sammanlagd statsinkomst
af omkring 7,600,000 kronor.
I anförande till det statsrådsprotokoll den 27 maj 1909, däri Kungl.
Maj:t meddelat bemyndigande till nu förevarande utredning, anförde
chefen för finansdepartementet, bland annat, att, då departementschefen
förutsåge, att för lösningen af den på dagordningen stående frågan om
allmän ålderdomsförsäkring och andra viktiga frågor komme att ställas
anspråk på staten af den ekonomiska räckvidd, att alldeles särskilda
åtgärder måste vidtagas för deras mötande, han hade ansett nödvändigt
att på förband uppsöka en eller flera för sagda ändamål lämpade skatte-
källor och i god tid verkställa den utredning och vidtaga de åtgärder,
som erfordrades för de nya skattekällornas rationella och statsfinansiellt
sedt bästa utnyttjande. En förberedande undersökning i sådant afseende
hade osökt fört tanken på ett beskattningsobjekt, som, ehuru långt ifrån
främmande för skattelagstiftningen, dock enligt icke blott den allmänna
meningen utan äfven sakkunnigas åsikter synnerligen väl och med godt
skatteresultat tålde vid en ytterligare skattebelastning. Detta skatte-
objekt vore tobaken. Frågan om reglering af tobaksbeskattningen,
hvilken som bekant för närvarande utginge i form af tull vid import
af råtobak och tobaksfabrikat, kunde för öfrigt sägas vara sedan flera
år tillbaka beroende på Kungl. Maj:ts pröfning. Den i Riksdagens för¬
berörda skrifvelse den 12 maj 1902 i ämnet gjorda framställning hade
nämligen ännu icke upptagits till slutligt afgörande. 1904 års kommitté¬
förslag, hvaröfver vederbörande myndigheter hörts, hade ditintills icke
föranledt till någon vidare åtgärd. När förhållandena emellertid nu
manade att upptaga tobaksbeskattningsfrågan till närmare pröfning,
blefve det till en början nödvändigt att afgöra, huruvida vid en regle¬
ring af sagda beskattning det i sådant afseende redan utarbetade kom¬
mittéförslaget skulle kunna följas. Departementschefen förklarade sin
ställning till denna fråga vara på förhand gifven. Ty utan att ingå i
granskning af de grunder för beskattningen, som kommittén följt, blefve
under nuvarande förhållanden för honom afgörande skatteregleringens
resultat. En reglering af tobaksbeskattningen, som icke bringade stats¬
verket större vinst än omkring 2,500,000 kronor, motsvarade icke på
långt när de förväntningar, som man med hänsyn till förestående skatte-
kraf och tobakens egen skattekraft vore berättigad att ställa å en dylik
reglering. Men äfven om skatteresultatet vid en reglering, på sätt
1904 års kommitté föreslagit, skulle utfalla annorlunda och bättre än
* 7
Statsråds¬
protokoll den
27 maj 1909.
50
beräknats, skulle man ändock icke nu utan vidare kunna åtnöjas med
utredningen från år 1904. Till en början kunde man sålunda icke
förbise, att, om man ock lämnade monopolbeskattningen å sido, under
de år, som förflutit efter det sagda utredning verkställts, i mer än ett-
land försök gjorts att i en eller annan ny eller mer eller mindre för¬
ändrad skatteform afvinna tobaken ökad skatteafkastning. En i sådant
afseende kompletterad utredning syntes tilläfventyrs kunna äfven för
sakkunniga, som afstängts från granskning af monopolbeskattning, ut¬
mynna i annat förslag än det år 1904 utarbetade.
Ett fullt tillvaratagande af skattekraften hos tobaken stode emel¬
lertid, enligt departementschefens åsikt, säkerligen icke att vinna annat
än genom monopollagstiftning. Denna mening syntes jämväl hafva
delats af 1904 års kommitté. Ehuru, såsom redan antydts, det icke
ingått i dennas uppdrag att verkställa utredning rörande statsmonopol
å tobak, uttalade nämligen kommittén såsom sin åsikt, att, därest man
i afsevärdt högre grad, än kommittén då haft direkt anledning att förut¬
sätta, ville begagna sig af tobaken såsom skatteobjekt, det knappast syntes
återstå annan xitväg än att anlita monopolbeskattningen. Under sådana
förhållanden och i betraktande af det skattepolitiska läget kunde därför
näppeligen numera eu utredning rörande tobaksbeskattningens reglering
anses fullständig, om densamma icke äfven omfattade utredning om
statsmonopol. För egen del funne departementschefen denna fråga så
viktig, att han ansåg, att äfven om de, åt hvilka omförmälda och förut
angifna utredning anförtroddes, skulle vid uppgörandet af förslag i
ämnet stanna vid en reglering, som lämnade t-obaksliandteringen åt den
enskilda företagsamheten, förslag för åstadkommande af ett statens
tobaksmonopol ändock borde utarbetas, naturligtvis under förutsättning
att icke af en eller annan anledning afgörande hinder för en dylik an¬
ordning mötte.
Vid sidan af den utredning och det eventuella förslag, som borde
utarbetas såsom ett komplement till 1904 års utredning och förslag i
tobaksbeskattningsfrågan, ansåg departementschefen sålunda i hvarje
fall böra dels undersökas, huruvida och i hvad mån ett statens tobaks¬
monopol kunde vara en för våra förhållanden användbar och lämplig
form af beskattning, dels ock, om afgörande hinder för en dylik anord¬
ning på grund af allt för höga kostnader eller af annan anledning icke
mötte, uppgöras förslag till grunder för statens öfvertagande af tobaks-
handteringen och till de bestämmelser, som borde lända till efterrättelse
vid ett tobaksmonopols vidare utöfvande.
Öl
Af hvad departementschefen sålunda i ämnet anfört framgår, att
kommitterades hufvudsakliga uppgift är att uppgöra förslag till ett ord¬
nande af tobaksbeskattningen, ägnadt att bereda statsverket väsentligt
större inkomst än det år 1904 framlagda kommittéförslaget ställde i
utsikt.
Enbart denna omständighet hade varit tillräcklig anledning att
ställa frågan om ett statsmonopol å tobaken i förgrunden vid kom¬
mitterades arbete för uppgiftens lösande. Kommitterade hafva nämligen
härvid icke kunnat undgå att taga hänsyn till den åsikt, som uttalades
af förenämnda kommitté, hvars utredning dock omfattade tobaksbeskatt-
ningsfrågan i dess helhet, bortsedt från monopolet.
Beträffande möjligheten af ytterligare högre beskattning af tobaken
yttrar kommittén i sitt betänkande, bland annat, följande:
»Skulle man nu i afsevärdt högre grad, än kommitterade för
närvarande haft direkt anledning att förutsätta, vilja begagna sig af
tobaken såsom skatteobjekt vare sig af skattepolitiska eller uteslutande
af statsfinansiella hänsyn, synes det, då det föreslagna systemet enligt
kommitterades åsikt icke kan antagas ägnadt att tillföra statskassan
ytterligare nämnvärd ökning i inkomster utöfver den nu beräknade, och
då den jämförelsevis obetydliga ökning därutöfver, som, enligt hvad
ofvan anförts, skulle kunna vinnas genom en fabrikatskatt, icke lärer
kunna anses uppvägas af därmed förenade olägenheter, knappast återstå
annan utväg än att anlita monopolbeskattningen, vare sig en sådan
skulle komma att afse allenast fabrikationen eller jämväl försäljningen
af de färdiga fabrikaten.»
Skulle sålunda monopolet redan på grund af dess allmänt erkända
effektivitet, då det gäller att rationellt och på ett för statsfinanserna
förmånligt sätt utnyttja tobaken såsom skatteobjekt, erhållit en fram¬
trädande plats i den föreliggande utredningen, hafva kommitterade fått
ytterligare anledning att från början ägna uppmärksamhet åt monopol¬
frågan genom den i kommitterades uppdrag uttryckligen innefattade, förut
nämnda uppgiften att särskildt undersöka möjligheterna för ett statens
tobaksmonopol och eventuellt uppgöra förslag i sådant syfte. I det an¬
förda statsrådsprotokollet finnes, såsom nyss nämnts, uppgiften närmare
specificerad såsom börande omfatta dels undersökning huruvida och i
hvad mån ett statens tobaksmonopol kunde vara en för våra förhållau-
den användbar och lämplig form af beskattning dels ock, om afgörande
hinder för eu dylik anordning på grund af allt för höga kostnader
eller af annan anledning icke mötte, uppgörande af förslag i ämnet.
Kommitte¬
rade.
52
Beträffande den sålunda anbefallda undersökningen hafva kom-
mitterade först och främst funnit angeläget att utreda de rättsliga syn¬
punkter, som borde komma till beaktande vid frågan om eventuellt in¬
förande af ett statsmonopol i vårt land. Såsom särskildt sakkunnig-
liar professorn i civilrätt vid Lunds universitet, juris doktorn C. G.
Björling deltagit i kommitterades arbete vid behandlingen af berörda
spörsmål. Resultatet af undersökningen i denna del kan sammanfattas
sålunda.
Befogenheten att idka tobakstillverkning är i vårt land för när¬
varande så godt som fullständigt fri, jämlikt 1 § af kungl. förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, som förklarar svensk
man eller kvinna i allmänhet berättigad att idka, bland annat, fabriks-
rörelse, handtverk eller annan handtering. Äfven om tillverkningen
skall bedrifvas med biträde af annan än hustru och hemmavarande barn,
fordras allenast (2 § af samma förordning) att tillverkaren skall hafva
god frejd samt råda öfver sig själf och sin egendom.
Införande af statsmonopol å tobakstillverkningen skulle alltså för¬
utsätta att, hvad denna näringsgren angår, nyssnämnda allmänna be¬
rättigande upphäfdes, och ett nytt undantag från näringsfriheten fogades
till de redan bestående, hvilka uppräknas i 8 § af angifna förordning.
Statsmonopolet kunde därpå erhålla sin positiva reglering genom före¬
skrifter angående detsammas införande och utöfvande samt kontroll- och
straffbestämmelser mot dess eluderande. Men för att göra monopolet
effektivt, torde ytterligare kräfvas åtgärder i ändamål att utesluta kon¬
kurrens från utländska tobakstillverkares sida, nämligen införande af för¬
bud mot all införsel — utom för monopolets egen räkning — af tobak i
handelsafsikt. Häri komme att ligga en ny inskränkning i den all¬
männa näringsfriheten: det nuvarande fria berättigandet att från ut¬
rikes ort införa varor (näringsfrihetsförordningens 1 §) skulle, för så vidt
gäller tobak och tobaksfabrikat, ersättas med så godt som fullständigt
förbud. Allenast under bestämda villkor och allenast för egen förbruk¬
ning skulle införsel af tobaksfabrikat för enskild räkning kunna tillåtas.
De lagstiftningsåtgärder, som sålunda erfordras för införande af
monopol å tobakstillverkning, kunna icke åvägabringas enbart genom
regeringsbeslut. Stadgandet i regeringsformens 60 §, att Konungen
ej må, »till vinning för Sig och kronan eller enskilda personer och
korporationer, några monopolier fastställa», förbjuder sådant. Men i före¬
ning med Riksdagen äger otvifvelaktigt Kungl. Maj:t, utan hinder af något
grundlagsbud, besluta monopol. Visserligen har det anförda stadgandet
i 60 § någon gång uppfattats så, som innebure det förbud jämväl för
53
Kungl. Maj:t och Riksdagen samfäldt att fastställa monopol, men denna
uppfattning stödes hvarken af stadgandets ordalydelse — som ju enligt
regeringsformens eget uttalande (84 §) bör vara bestämmande för dess
tillämpning — ej heller af den sammanställning med stadgandets hi¬
storiska förebild, som man velat åberopa. I ordalydelsen finnes intet,
som talar emot Riksdagens befogenhet att införa monopol. Tvärt om
antyder det ifrågavarande stadgandets placering, midt ibland föreskrif¬
terna om Riksdagens bevillningar, snarare en sådan mening bos grund-
lagsstiftaren, som att äfven monopol borde utgöra en af Riksdagens
vilja beroende inkomstkälla för statsverket.
Kommitterade hafva själfva icke hyst något tvifvelsmål angående
Kungl. Maj:ts och Riksdagens grundlagsenliga befogenhet att samfälldt
besluta införandet af statsmonopol, men det har ändock ansetts lämpligt
att i detta sammanhang förebringa ett på speciellt statsrättslig auktoritet
grundadt utlåtande. För nämnda ändamål hafva kommitterade vändt sig
till professorn i statsrätt med statskunskap in. m. vid Stockholms hög¬
skola, filosofie doktorn P. O. Varenius, hvilken i ämnet afgifvit det
yttrande, som innehålles i bilagan A. vid detta betänkande, och hvilket
till fullo bekräftar riktigheten af nyssangifna uppfattning.
Exempel har också tidigare förekommit, att Kungl. Maj:t och Riks¬
dagen ansett sig oförhindrade att fastställa monopol på viss näringsverk¬
samhet. Befordrande af lokalbref och lokalbrefkort, något som förut icke
varit bestämdt undandraget den enskilda företagsamheten, blef sålunda,
efter framställning af Riksdagen, genom en kungl. kungörelse den 21
december 1888 förbehållet statens postverk såsom dess uteslutande rätt »å
de särskilda inrikes orter, där postverket anordnat lokalbrefbefordranK
Jämväl torde böra erinras om förbudet mot att utan Konungens tillstånd
utföra elektriska anläggningar för telegrafering eller telefonering utan
tråd (utom för kronans räkning), hvilket genom lagen den 26 april
1905 införlifvats med vår rätt och numera i något vidgad omfattning
återfinnes i gällande lag i ämnet den 31 augusti 1907. Väl var syftet
med postverkets berörda monopol icke af enbart ekonomisk art, och än
mindre var så fallet med det eventuella förbehållet för kronan med
afseende på telegrafering och telefonering utan tråd; de ifrågavarande
bestämmelsernas tillkomst visar dock att statsmakterna ingalunda funnit
sig förhindrade att inrätta monopol.
Hvad vidare beträffar ett sådant -införselförbud, som enligt hvad
ofvan nämndes lämpligen borde komplettera ett statsmonopol å tobaks-
tillverkning, möter icke heller för dess åvägabringande något hinder.
Särskildt bör anmärkas, att i de överenskommelser med främmande stater,
54
som reglera våra utrikes handelsförbindelser, icke förekommer någon
utfästelse, som skulle kunna hindra svenska staten att förbjuda införsel
af tobak. Ett dylikt införselförbud skulle för öfrig! icke komma att
fullständigt sakna förebilder äfven i senare tid. I sådant afseende kan
anföras kungl. förordningen den 9 november 1888 ang. förbud mot in¬
försel till riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning, äfvensom det
i en kungl. förordning den 30 mars 1901 stadgade förbudet mot in¬
försel af guld eller silfver liknande arbeten af oädel metall, hvilka be¬
finnas vara försedda med vissa stämplar eller märken. Det hos 1888
och 1889 årens riksdagar ifrågasatta förbudet mot införsel af margarin,
hvarom den senare riksdagen till och med framställde begäran hos Kungl.
Maj:t, förtjänar också att omnämnas i detta sammanhang, såsom bely¬
sande åtminstone Riksdagens uppfattning om den rättsliga möjligheten
att åvägabringa ett införselförbud.
Emellertid linnes det ännu ett grundlagsbud, som vid behandling
af frågan om den rättsliga möjligheten af ett statsmonopol icke får
förbises, nämligen regeringsformens 16 §: Konungen bör »ingen förd ärfva
eller fördärfva låta, till» — bland annat — »välfärd, utan han lagligen
förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom i den ordning, Sveriges
lag och laga stadgar föreskrifva». Detta stadgande har brukat betraktas
som ett skyddsvärn för den enskilde medborgarens rätt mot öfvergrepp
från statsmaktens sida, och det öfverensstämmer också med den allmänna
rättsåskådningen hos vårt folk att anse den enskildes rättsområde okränk-
bart äfven i förhållande till staten själ!'. En monopollagstiftning, som i
strid häremot innebure kränkning af enskildes rätt, skulle otvifvelaktigt
komma att uppfattas såsom ett otillbörligt öfvergrepp, stridande mot
andemeningen, om än icke mot ordalagen i nyss anförda grundlagsbud.
Erågar man sig nu, om ett statsmonopol å tobakstillverkning skulle
kränka någon enskilds rätt, så måste denna fråga obetingadt besvaras
med nej, för så vidt monopolet tänkes lämna alla redan igångsatta före¬
tag i ostörd verksamhet, d. v. s. om monopolet skulle allenast innebära
förbud att börja nya affärer på tobakstillverkningens område och låta de
redan existerande fortlefva. Ett sådant monopol skulle icke kränka någon
enskild mans rätt; ty ingen lär väl ifrågasätta, att den möjlighet att börja
fabrikation af tobaksvaror, som hvarje svensk medborgare har under
nuvarande näringsfrihet, är en verklig rätt, som staten icke skulle få
inskränka eller upphäfva genom ändrad näringslagstiftning. Icke ens
med afseende å den, som till äfventyrs redan vidtagit förberedande åt¬
gärder och underkastat sig utgifter för att framdeles idka tobakstillverk-
55
ning, skulle det kunna anses som ett obehörigt ingrepp i hans enskilda
rättsområde, att den beräknade möjligheten att bedrifva ifrågavarande
näring blefve afstängd.
Praktiskt taget kan emellertid ett monopol svårligen anordnas
utan att jämväl inbegripa förbud mot fortsättandet af enskilda företag på
monopolets område, och frågan om dess genomförbarhet utan kränkning
af enskildes rätt blir till följd häraf icke fullt så enkel. Det måste sär-
skildt undersökas, i hvilken mån de enskilda näringsidkarna, som i laglig
ordning begynt sin näring, verkligen äro berättigade att fortsätta med
densamma, oberoende af senare i lagstiftningen införda förbud, men vidare
bör ock tillses, huruvida staten, i sådana fall, där den befinnes kunna för¬
bjuda fortsatt utöfvande af en näring utan att härigenom ingripa i någon
näringsidkarens verkliga rätt, icke tilläfventyrs ändock bör ersätta de
af sådant förbud orsakade förlusterna.
Det första spörsmålet är alltså, huruvida idkare af en näring,
sådan som tobakstillverkning, äga verklig rätt att alltjämt fortfara med
densammas utöfvande, så att staten icke skulle vara befogad att stadga
förbud däremot. Spörsmålet är ingalunda besvaradt genom en enkel
hänvisning till de lagrum, 1 och 2 §§ af 1864 års närings frihets för¬
ordning, enligt hvilka — såsom redan är nämndt — hvarje svensk med¬
borgare i allmänhet är berättigad (resp. har rättighet) att idka näring;
ty dessa stadgande!! tillförsäkra ju icke medborgarna någonting med af¬
seende på berättigandets fortvara. Dessa stadganden kunna icke göra en nä¬
ring loflig längre än de själfva bibehållas vid gällande kraft. Så snart de —
med afseende på någon viss näring, t. ex. tobakstillverkning — ersättas med
andra bestämmelser, som icke tillåta näringens fria utöfvande, har detta ej
längre stöd af de upphäfda stadgandena. Näringens utöfvande förändrar
rättslig karaktär; från att ha varit lofligt öfvergår det till olagligt, all¬
deles som då en annan handling, tidigare tillåten, genom ett nytt lagbud
belägges med straff. Den, som före år 1897 användt barn vid offentliga
förevisningar, eller som före år 1898 anordnat vadhållning medelst totali-
sator, eller som före år 1910 offentligen salubjudit preventivmedel, eller
som hållit handelsbod öppen till kl. 9 om aftnarna innan i vederbörlig
ordning förbud däremot meddelats (enligt lagen den 5 juni 1910), måste
finna sig i att upphöra med sitt förfarande, då rättsordningen icke längre
tillåter detsamma. Äfven om intet lagbud förut uttryckligen berättigat
till barns användande vid förevisningar, till begagnande af totalisator, till
utbjudande af preventivmedel, till handelsbods öppenhållande ut på
aftnarna, utan det blott varit frånvaron af förbud mot dessa åtgöranden,
som kunnat åberopas till stöd för tillåtligheten, så blir dock förhållandet
56
enahanda med det allmänna, opersonliga berättigande, som näringsfri-
lietsförordningens ofvan anförda stadgande!! tillerkänna medborgare.
I åtskilliga fall, hvilka nedan anmärkas, där en viss näringsgren för¬
bjudits — handel med fosfortändstickor, försäljning af brännvin, svagare
än fem grader, befordrande af lokalbref in. in. — kan ha förelegat ett
sådant allmänt berättigande, som fått vika för det lagstadgade för¬
budet. Berättigandets allmänna karaktär utesluter den uppfattning,
att det skulle kunna skapa personliga anspråk mot staten på att be¬
rättigandet skall allt framgent bibehållas, anspråk, som då skulle kunna
omöjliggöra hvarje af än så viktiga skäl påkallad ändring i närings-
lagstiftningen. Fast mera måste berättigandet uppfattas så, att det inne¬
bär att en näring icke är förbjuden — men lämnar osagdt huruvida
förbud måhända framdeles blir stadgadt. Den omständigheten, att så¬
lunda ett dylikt förbud kan få giltighet äfven med afseende på näringar,
som redan tidigare satts i gång, får icke uppfattas såsom om förbudet
finge tillbakaverkande kraft: det finnes ingen redan vunnen enskild rätt,
i hvilken förbudet skulle kunna gorå intrång. Endast befogenheten att
framdeles drifva näring bortfaller till följd af förbudet.
Befogenheten att idka tobakstillverkning har emellertid icke alltid
gifvits i form af sådant berättigande åt medborgarna i allmänhet, som
det 1864 års näringsfrihetsförordning meddelar. Enligt 3 och 4 kap.
Handelsbalken af 1734 års lag fordrades personligt burskap för att öfver
hufvud taget få »idka handtverk, hålla öppen bod, eller sälja sina varor
i minut». 1700-talets sträfvanden för industriens uppmuntran togo sig
uttryck bland annat i särskilda privilegier för fabrikörer och desses be¬
friande från det rådande skråtvånget, och härmed följde jämväl frihet
från skyldigheten att förvärfva burskap. Tobaksspinneri förekom bland de
sålunda privilegierade näringarna, och »inrättningar till snus- och kardus-
tobakstillverkningar» nämndes särskilt såsom beroende af vederbörande
magistrats eller hallrätts bepröfvande och tillåtelse (kungl. brefven den
7 oktober 1766 och den 27 maj 1767; kommerskollegii kungörelser den
7 november 1766 och den 18 juni 1767). Sedermera uppdrogs emel¬
lertid åt kommerskollegium, senast genom kungl. instruktionen den 23
april 1831, § 2, att efter vederbörande lokalmyndighets hörande utfärda
tillståndsresolutioner »för anläggning af alla slags fabriker, så i städerna
som på landet». Innehafvarna af dylika tillståndsresolutioner tillförsäk¬
rades upprepade gånger rättighet att inom den handtering eller det yrke,
hvarå resolutionen lydde, åstadkomma alla slags tillverkningar (kungl.
bref den 25 oktober 1821 och den 19 december 1827 samt kommers-
kollegii kungörelser den 6 november 1821 och den 22 januari 1828).
57
Den rättighet att idka näring, som vunnits genom burskap eller
tillståndsresolution, har tydligen varit af helt annat slag än näringsfri-
hetsförordningens allmänna berättigande. Burskap och tillståndsresolu-
tioner stodo icke utan vidare till buds för en hvar medborgare, som
uppfyllde vissa allmänna förutsättningar. Sådant kunde väl vara stad¬
gadt för enstaka näringsgrenar; regel var emellertid att burskap och
tillståndsresolutioner utdelades, efter vederbörande myndighets bepröf-
vande, därest omständigheterna befunnos så föranleda. För närings-
rättigheten var burskapet eller tillståndsresolutionen verkligt konstitu¬
erande, och rättigheten erhöll därigenom en mera konkret och personlig
karaktär än hvad fallet kan vara med det af vår nu gällande närings-
frihetsförordning förlänade berättigandet, hvilket ju icke af myndighet
särskildt tilldelas vissa personer, utan in blanco tillkommer hvar och
en, på hvilken förordningens bestämmelser passa in.
Hvad tobakstillverkningen beträffar, blef den emellertid — liksom
fabriksrörelse öfver hufvud — redan af Fabriks- och handtverksord-
ningen den 22 december 1846 gjord till en fri näring för hvarje svensk
man, som begått Herrans nattvard, rådde öfver sig själf och sin egen¬
dom samt kunde skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal.
Fabriks- och handtverksordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1847,
medgaf visserligen fabriksidkare att, då han det åstundade, »burskap å
yrket erhålla», men gjorde hvarken sådant burskap eller särskild till¬
ståndsresolution till villkor för fabriksrörelsens utöfvande. Endast an¬
mälan hos myndighet och tillsyn från dennas sida, att ej laga hinder
mötte i form af bristande åt de allmänna förutsättningarna, däröfver
bevis skulle utfärdas, var hvad som erfordrades för befogenhet att idka
fabriksrörelse. För vissa andra näringar, bland hvilka emellertid ingen
gren af tobakstillverkning finnes upptagen, bibehöll Fabriks- och handt¬
verksordningen de strängare reglerna med mästerskap och burskap såsom
villkor för näringsrättigheten.
Har tobakstillverkningen sålunda från och med den 1 juli 1847 varit
en fri näring, tillåten för en hvar, som uppfyllde vissa allmänna förut¬
sättningar, så kan ett burskap, som gifvits efter sagda tid, icke uppfattas
såsom konstituerande en verklig personlig rättighet till näringens idkande.
Befogenheten att tillverka tobak har funnits oberoende af burskapet;
någon förstärkning af denna befogenhet har burskapet icke kunnat gilva,
utan dess betydelse har i stället varit att söka på annat håll. Allt fort¬
farande förekommer ju att burskap utverkas af anledningar, som icke
sammanhänga med näringsbefogenheten, och med dessa burskap torde
icke förbindas någon föreställning om kvalificerad! näringsberättigande.
* 8
58
Endast burskap, som vunnits före den 1 juli 1847, får alltså anses
gifva den mera konkreta, personliga rättighet att idka tobakstillverkning,
som skulle kunna — i motsats till sådan befogenhet, som har sin
grund i den nyare lagstiftningens näringsfrihet — bestå äfven i hän¬
delse förbud mot ifrågavarande näring komrne att ingå i en eventuell
monopollagstiftning, likaså får samma tidpunkt sättas såsom gräns för
de tillståndsresolutioner, på Indika en dylik bestående rättighet skulle
kunna stödjas. Dessa äldre burskap och tillståndsresolutioner ha kon¬
stituerat rättigheter af det slag, som i (åtminstone äldre) juridisk doktrin
betecknats såsom förrärfvade rättigheter, jura quaesita, och uppfattats så¬
som mera okränkbara än andra. Om än dessa s. k. förvärfvade rättig¬
heter numera icke obetingadt erkännas såsom ett särskildt slag, är dock i
hvarje fall visst, att den hos oss rådande rättsåskådningen gör en bestämd
åtskillnad mellan rättigheter af den art, som de gamla på burskap eller,
tillståndsresolutioner stödda näringsrättigheterna, å ena sidan, och det
allmänna af näringsfriheten följande berättigandet å den andra. Allenast
de förra, icke det senare, ha förut fått bestå gent emot sådana förbud,
som en ändrad näringslagstiftning kommit att innehålla.
Ifrågavarande äldre näringsrättigheter tillkommo visserligen strängt
taget blott innehafvaren personligen, men det torde dock vara fog för
att i fråga om dem tillämpa den för handtverksnäringarna gifna regeln,
att den näringsberättigades änka ägde, så länge hon lefde ogift, fort¬
farande drifva mannens näring (Skråordningen den 27 juni 1720, art. 10
§ 13; Hallordningen den 2 april 1770, art. 5 § 13). Dock synes regelns
tillämpning icke böra utsträckas så långt, att ett äktenskap, som ingåtts
med den näringsberättigade, efter det förbud mot näringens bedrifvande
redan meddelats i lagstiftningsväg, skulle kunna gifva hustrun anspråk
på att efter mannens död fortsätta näringen. Endast den änka, som
varit gift med näringsidkaren medan hans näringsdrift ännu stått i
öfverensstämmelse med gällande rätt, bör anses befogad att tillgodonjuta
mannens näringsrättighet.
Genom frivilligt uppgifvande kunde näringsrättigheterna äfven
enligt äldre lagstiftning upphöra. I enlighet härmed bör nedläggande
af näring, som bedrifvits med stöd af burskap eller tillståndsresolution,
anses innebära ett afstående af den gamla rättigheten. Upptages seder¬
mera näringen på nytt, är detta endast ett begagnande af nuvarande
allmänna näringsfrihet. För att en näring skall kunna anses grundad
på en verklig rättighet af den äldre typen, måste den följaktligen hafva
utöfvats utan afbrott. Med välvillig tolkning skulle man måhända
kunna nöja sig med att den näringsberättigade, äfven om han öfver-
59
låtit sin näring på ett bolag, själf såsom ledare af bolagets verksamhet
fortsatt med näringens utöfvande.
Den åtskillnad mellan de äldre, mera konkreta näringsrättigheterna
och den nyare lagstiftningens allmänna berättigande, hvilken här ofvan
omnämnts såsom iakttagen vid lagstiftningsåtgärder på häringslifvets
område, har emellertid ingalunda låtit sig förmärka vid hvarje dylik
åtgärd. Man har sålunda aldrig ifrågasatt dylik åtskillnad, då det gällt
att i ett eller annat hänseende skärpa de villkor, under hvilka en näring-
får drifvas, såsom påbjudande af högre skatt, anordnande af för närings¬
idkaren besvärligare eller kostsammare kontroll, begränsande af tiden
för näringens utöfvande o. s. v. Bestämmelser af denna art kunna väl
så till vida ingripa i näringsrättigheten, att de förorsaka minskning åt
donnas ekonomiska värde, men utan motsägelse har dock staten ansetts
vara i sin fulla rätt vid dylika ingripanden. Till och med när fråga
varit om att direkt förbjuda viss begränsad del af en näring, har sådant
kunnat drabba lika väl de utöfvare af näringen, hvilka haft rättighet åt
den äldre, konkreta typen, som de, hvilka allenast haft den allmänna
näringsfriheten till stöd för sin befogenhet. Förbudet (i kungl. förord¬
ningen den 30 mars 1900) mot handel med tändstickor, i hvilkas tänd-
massa vanlig (hvit eller gul) fosfor ingår, gällde sålunda alla handlande,
oafsedt arten af deras handelsrättighet. Likaså blef det till följd af
maltskattens införande (kungl. förordningen den 17 juni 1903) omöjligt
för bryggeriidkare, vare sig de utöfvade sin näring med eller utan
burskap, att framdeles bedrifva tillverkning af både svagdricka och star¬
kare maltdrycker; med ettdera slaget af brygd måste de upphöra. Ännu
tydligare exempel på förbud mot utöfningen af viss del af näring, som idkats
med stöd af äldre rättighet, erbjuder bränn vinslagstiftningen. 1855 års
brännvinsförsäljningsförordning förbjöd sålunda (§ 33) bland annat all
utminutering och utskänkning af brännvin, »som icke är renadt från
finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst fem grader», ocli
1905 års ännu gällande förordning i ämnet har (§§ 4, 9, 10) jämväl
för de sedan äldre tid bestående utskänkningsrättigheterna stadgat den
begränsning, att desamma innebära allenast rätt till försäljning till för¬
täring på stället, icke till afhämtning.
Men när det gällt att fullständigt förhindra utöfvandet af en näring,
genom direkt förbud eller på mera indirekt väg, då har förberörda åt¬
skillnad iakttagits. Vår lagstiftning erbjuder fyrfaldiga exempel på att
näringsidkare utan annan rättighet än det allmänna opersonliga be¬
rättigandet tvingats att upphöra med sin näring, medan däremot
näringsrättigheter af den äldre konkreta typen respekterats. Det redan
60
anförda förbehållet för statens postverk att ensamt ombesörja lokalbref-
befordran har sålunda inneburit åläggande för de redan existerande
privata stadspostaffärerna att upphöra. 1855 års reform af brännvins-
lagstiftningen medförde, om än icke direkt förbud mot brännvinsbränning
med enkla redskap, likväl genom föreskrifterna om dels redskapens be¬
skaffenhet, dels deras minsta och största tillåtna rymd faktisk omöjlighet
att bedrifva brännvinstillverkning med vissa redskap. Och den fortsatta
lagstiftningen i detta ämne (kungl. förordningen den 26 oktober 1860)
stadgade ett så högt minimum för den dagliga brännvinstillverkningen,
att tillverkning, bedrifven med enkla redskap, icke vidare blef möjlig.
Trots allt det motstånd, dessa reformer på sin tid väckte, blef dock
statens rätt att förbjuda brännvinsbränning med enkla redskap (hus-
behofsbränniugen) knappast på allvar dragen i tvifvelsmål. Ingen per¬
sonlig rättighet till näringens utöfvande förefanns, utan blott ett allmänt
berättigande för innehafvare af jord, och redan tidigare hade en och
annan gång (senast genom kungl. kungörelsen den 14 november 1854)
detta berättigande provisoriskt indragits. Då nu husbehofsbränningen
måste helt och hållet upphöra, framställdes visserligen anspråk på ersätt¬
ning för däraf orsakade förluster, och — såsom nedan omtalas — blefvo
dessa ersättningsanspråk också delvis godkända; men om full godtgörelse
för själfva berättigandet att tillverka brännvin blef ej fråga.
Vidare må här erinras om kungl. förordningarna den 7 december
1866 och den 22 februari 1873, Indika stadgade förbud mot försäljning
af vin resp. maltdrycker till förtäring på stället, med mindre särskilt
tillstånd af Konungens befallningshafvande vunnits. Uttryckligen för¬
klarades detta gälla äfven de personer, som redan idkade ifrågavarande
slags försäljning.
Då 1889 års riksdag beslöt att hos Kungl. Maj:t begära utfärdande
af förbud mot tillverkning af margarin, bragtes visserligen frågan om
ersättning åt margarinfabrikanterna på tal, men ingen röst höjdes för
att försvara deras rätt att oafsedt förbudet fortsätta med tillverkningen.
Det begärda förbudet blef emellertid ej utfärdadt.
Slutligen böra ihågkommas nu gällande brännvinsforsäljningsför-
ordnings (den 9 juni 1905) bestämmelser (§§ 12 och 14), att rättigheter
till detaljhandel med brännvin skola städse i stad och, så snart fråga är
om utminutering, äfven på landet upplåtas endast till bolag. Härigenom
hafva alla andra idkare af detaljhandel med brännvin — utom inne-
hafvarna af gamla personliga rättigheter — uteslutits från möjligheten
att fortsätta med sin näring, med mindre de kunna hos vederbörande
bolag utverka öfverlåtelse af försäljningsrättighet.
61
I motsats till de nu omtalade fallen af näringsförbud, riktade mot
näringsidkare utan konkret personlig rätt, stå åtskilliga exempel på
förbehåll af befogenhet till näringsutöfning, medgifna innehafvare af
sådan konkret rätt. Genom kungl. förordningen angående villkoren för till¬
verkning af brännvin den 18 januari 1855 förbjöds i allmänhet taget
brännvinsbränning å kronojord, men den, som i egenskap af brukare eller
arrendator redan innehade sådan jord på grund af kontrakt, bibehölls
för sin person vid tillåtelsen att tillverka brännvin så länge hans kontrakt
gällde. Den samma dag utfärdade förordningen angående villkoren för
försäljning af brännvin gjorde, i likhet med de senare förordningarna i
ämnet, uttryckligt förbehåll för de genom burskap eller särskilt privi¬
legium tidigare vunna försäljningsrättigheterna, äfvensom för de gäst-
gifverier på landet tillkommande rättigheterna. Men också dessa sist¬
nämnda blefvo snart nog (kungl. förordningen den 26 augusti 1873)
uppfattade såsom rättigheter af personlig art, gällande — i öfverens¬
stämmelse med den här ofvan lämnade framställningen — för rättighets-
innehafvaren själf och för hans hustru, under förutsättning att rättig¬
heten icke upphört. Att ingen betydelse tillagts den tidpunkt, då
rättighetsinnehafvaren och hans hustru ingått sitt äktenskap, är förklarligt,
då ju intet absolut förbud mot näringens utöfvande meddelats och alltså
äktenskapet i hvarje fall ingåtts medan näringen varit åtminstone i viss
måtto tillåten. Vid sådant utlösande af utskänkningsberättigad gäst¬
gifvare, som äger rum enligt kungl. kungörelsen den 12 juli 1907,
skall emellertid endast den gästgifvarhustru, som ingått sitt äktenskap
före den 1 maj 1907, få rätt att under sin blifvande änketid uppbära
ersättning för mannens nedlagda utskänkningsrätt.
Ett annat exempel på personliga näringsrättigheter, som respek¬
terats af en efterföljande förbudslagstiftning, erbjuda de genom Konun¬
gens befallningshafvandes tillstånd förlänade rättigheterna till utskänk-
ning af vin och maltdrycker. Enligt de före 1874 års utgång gällande
författningarna gåfvos dylika rättigheter utan begränsning till viss tid,
och sedermera har (genom kungl. skrifvelsen den 2 april 1886 och
kungl. förordningen den 9 juni 1905, öfvergångsstadgandena) det fort¬
farande beståndet af ifrågavarande äldre rättigheter uttryckligen erkänts.
Besläklad med de personliga näringsrättigheterna var de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt, som tillförsäkrats dem genom Kungl.
Maj:ts oktrojer, sista gången till utgången af år 1903. Intill denna tid
medgafs också fortsatt utöfvande af sedelutgifningsrätten, oaktadt redan
den 12 maj 1897 riksbanken förklarades principiellt ensamberättigad att
utgifva banksedlar.
62
Emellertid kan icke påstås, att de nu omtalade personliga närings-
rättigheterna under inga omständigheter skulle kunna i lagstiftningsväg
aflysas. Man finner ganska försiktiga uttryck använda i riksdagsför¬
handlingarna, då det gällt att motivera förbehållen för rättighetsinne-
hafvarna. Och åtminstone ett fall kan påvisas, då rättigheter af ifråga¬
varande slag blifvit upphäfda. En kungl. kungörelse den G maj 1881
stadgar nämligen att rättighet till uIskänkning af brännvin, tillkommande
gästgifveri, som äges af kommun eller annan menighet eller bolag, må
tillgodonjutas allenast under begränsad tid (»tjugo år räknade från den dag,
då nådiga förordningen den 26 augusti 1873, angående villkoren för för¬
säljning af brännvin, blef till efterlefnad gällande»). Oaktadt dessa
juridiska personer ansågos innehafva konkreta utskänkningsrättigheter af
samma slag, som tillkommo enskilda gästgifveriägare, hvilka dock skulle
få tillgodonjuta sina rättigheter så länge de lefde, fann man ej hinder
föreligga mot att på angifvet sätt inskränka förstnämnda rättigheters
bestånd. Stadgandet måste emellertid betraktas som ett undantag från
de grundsatser, lagstiftningen i öfrigt följt.
För vinnande af upplysning huruvida någon personlig rättighet
att idka tobakstillverkning, uppkommen före den 1 juli 1847, fortfarande
kunde existera, hafva kommitterade anställt undersökningar, hvilka gifvit
vid handen, att bland de nuvarande tobakstillverkarna i riket icke finnes
någon sålunda berättigad. Hänsyn till någon dylik rättighet lärer alltså
icke behöfva tagas vid eventuellt införande af statsmonopol å tobaks-
tillverkningen.
o
Återstår att utreda, huruvida och, i jakande fall, i hvilken ut¬
sträckning staten bör anses ersättningsskyldig gent emot näringsidkare,
som genom lagstiftning förbjudas att fortsätta med förut loflig —
om än ej på verklig konkret rättighet stödd — näring, sådan som
tobakstillverkning. Denna fråga är icke behandlad i den föregående
framställningen, som endast gått ut på att konstatera möjligheten för
staten att meddela sådant förbud. Syftet med förbudet må vara införande
af monopol eller icke — frågan om ersättning åt de af förbudet träffade
näringsidkarna kan detta oafsedt uppställas, och det skäl kan alltid åbe¬
ropas, att staten genom sin lagstiftningsåtgärd blifvit orsak till minskning
i näringsidkarnas inkomster. Ju större den apparat varit, som för nä¬
ringens utöfvande måst anskaffas, ju säkrare den affärsställning, som
den beredt näringsidkaren genom en fast kundkrets, goda förbindelser
och ett stadgadt anseende, desto mera befogade förefalla de ersättnings-
kraf, som framkomma med anledning af det mot näringens fortsatta
63
utöfvande riktade förbudet. Men hvarpå stödja sig i verkligheten dessa
ersättningskraf?
Icke på någon obehörighet i den lagstiftningsåtgärd, staten vid¬
tagit. Att åtgärden icke är obehörig, har den föregående framställningen
skolat visa; och om så likväl skulle vara fallet, om staten icke ägt utfärda
förbudet, skulle icke ersättningsrätt, utan befogenhet att fortsätta med
den förbjudna näringen blifvit den närmaste följden.
Såsom grund för anspråket på ersättning skulle måhända kunna
ifrågasättas de rättsprinciper, som kommit till uttryck i expropriations-
lagstiftningen och i lagarna om rekvisitioner m. in. för krigsmaktens
behof. Staten skulle, med andra ord, anses befogad att annullera närings-
berättigandet, men endast mot full godtgörelse för däraf orsakade för¬
luster. Nu är emellertid att märka, att de förmögenhetsobjekt, som i
nyssberörda författningar omförmälas och som blott mot godtgörelse
kunna enskilde afhändas, äro af helt annan art än näringsberättigandet.
Till och med de konkreta personliga näringsrättigheterna af den äldre
typen få knappast tillgodonjuta enahanda skydd af rättsordningen som
de privata förmögenhetsrättigheterna. Från regeringsformens ofvan anförda
stadgande, § 16, om skydd för medborgar nes välfärd, kan icke heller
härledas någon bestämd regel om ersättningsskyldighet för staten i
förevarande afseende.
På någon verklig rättsregel äro ersättningskrafven icke stödda.
Det är allenast billigheten, som talar för desamma. Medgifvas måste
emellertid att billighetsskälen kunna vara öfvertygande nog. Men er¬
sättningsreglerna få i flera hänseenden sin säregna karaktär åt den
princip, som sålunda måste anses ligga till grund lör dem.
Först och främst blir det staten själ!’, som ensidigt bestämmer
förutsättningarna för och beloppen af ifrågavarande ersättning. Reglerna
härom ingå i den lagstiftning, som meddelar näringsförbudet, och Riks¬
dagen beviljar de till ersättningen erforderliga anslagen. Huru ersätt¬
ningsbeloppen skola fastställas i hvarje särskildt tillfälle, beror på
hvad nyssnämnda regler därom innehålla. Staten kan vid sådant fast¬
ställande använda uteslutande egna organ eller medgifva ett större eller
mindre inflytande åt de näringsidkare, som skola uppbära ersättning.
Att öfverlåta fastställandet af ersättningsbeloppen åt domstol eller skilje¬
män, såsom någon gång blifvit ifrågasatt, torde däremot icke rimligtvis
kunna ske, på grund af ersättningsfrågans säregna karaktär.
Af denna följer vidare en stark begränsning af de fall, där
ersättning kommer att beviljas. Vid mindre ingripande lagstiftnings¬
åtgärder, som blott försvåra eller inskränka utöfningen af en näring,
64
eller som förbjuda allenast en mindre del af näringen, sättes i regel icke
ens i fråga, att staten skulle ersätta näringsidkarna deras minskade in¬
komster. Ersättningsanspråken ha vid sådana tillfällen i hvarje fall icke
sträckt sig längre än därhän, att staten borde inlösa redskap och annan
lösegendom, som anskaffats direkt för den nu icke längre tillåtna delen
af näringen, så som — ehuru utan framgång — ifrågasattes, då införandet
af maltskatt omöjliggjorde för bryggeriidkarne att bedrifva mer än ett¬
dera slaget af brygd.
Skulle nu en näring, såsom tobakstillverkningen, fullständigt för¬
bjudas, så borde i öfverensstämmelse med denna begränsning ingen
ersättning tilldelas personer, som endast så till vida finge känning af
förbudet, att de måste upphöra med någon del af sin näring eller eljest
komme att utsättas för en af förbudet indirekt orsakad försämring i ekono¬
misk ställning. Exempelvis skulle hvarken en tillverkare af sidenband
eller etiketter, som brukat leverera en del af sina varor till en af till-
verkningsförbudet träffad tobaksfabrikant för förpackning af dennes
cigarrer, ej heller en handlande, som haft hans fabrikat till salu i sin
bod, hafva utsikt till godtgörelse från statens sida för sina minskade
inkomster, utan dessa skulle han, så godt sig göra läte, själf få förbättra
på annan väg. Lika litet skulle staten ersätta den kommun, som i den
nu förbjudna tobaksfabriken haft ett värdefullt skatteobjekt. Samman¬
hanget mellan förbudet mot tobakstillverkning och försämringen i kom¬
munens ställning skulle befinnas allt för aflägset för att kunna läggas
till grund för något ersättningskraf.
Men icke ens de personer, som omedelbart i sin hufvudsakliga
verksamhet drabbades af ett förbud mot tobakstillverkning, skulle obe¬
tingadt hafva att påräkna ersättning för det de måste upphöra med verk¬
samheten. Hade denna påbörjats omedelbart eller kortare tid innan förbudet
blifvit gällande, så lär den nämligen icke hafva kunnat bereda någon så
säker ställning i ekonomiskt hänseende, att afbrytandet får verkligt in¬
gripande betydelse. Det torde därför med skäl kunna uppställas såsom
förutsättning för ersättningsanspråk, att den verksamhet, som måste
upphöra, fortgått under vissa år, liksom också ersättningens storlek torde
böra i viss män göras beroende af den ålder, verksamheten har utöfver
denna minimitid.
Det nu sagda bör gälla med afseende å icke blott tobaksfabrikan-
terna sj kifva utan äfven andra inom deras näring sysselsatta personer,
så snart dessa behöft särskild yrkesutbildning för sitt arbete. Personer
utan sådan utbildning kunna däremot i regel icke anses ersättnings-
berättigade, då för dem andra lika goda arbetsmöjligheter utan ombyte
65
af yrke måste anses stå öppna. Undantagsvis bör dock ersättning i
form af understöd åt äfven icke yrkesutbildad person kanna befinnas
påkallad af särskilda hänsyn.
Billigheten torde möjligen ock kräfva, att staten icke alldeles
undandrager sig utgifvande af ersättning till personer, hvilkas väsent¬
liga förvärfsverksamhet omfattat sådan handel med tobak eller tobaks-
fabrikat, som i följd af monopolets införande måste upphöra eller om¬
läggas, såsom förhållandet torde blifva i fråga om handel med inhemsk
råtobak, därest odlare skulle förbjudas sälja sin skörd inom landet till
annan än monopolet, likasom ock beträffande direkt importhandel med
utländska tobaksvaror, därest sådana icke skulle få importeras annor¬
ledes än genom monopolets förmedling. Gifvet är väl dock att på detta
område icke ens billighetshänsyn kunna motivera synnerligt långt
gående ersättningsanspråk.
Den ersättning, om hvilken hittills varit tal, skulle afse att för den
i följd af monopolets införande mistade inkomsten hålla ereättnings-
tagaren i någon mån skadeslös under så lång tid, som rimligen borde
beräknas åtgå innan i stället skälig utkomst kunde af honom förvärfvas
inom annat verksamhetsområde. Men med denna uppfattning måste man
tydligen anse ersättning sakna fog, i den män staten kan omedelbart
erbjuda anställning, med verksamhet likartad den förutvarande och med
tillfredsställande aflöning. I en statens monopoldrift blir sådant i stor
utsträckning möjligt, och i samma mån kan också statens ersättnings¬
skyldighet gent emot de personer, som införandet af monopolet beröfvat
deras förutvarande verksamhet, komma att bortfalla eller modifieras.
Ett förbud mot tobalcstillverkning skulle emellertid påkalla icke
blott dylik så att säga personlig ersättning, som nu omförmälts, utan
tillika ett annat slags ersättning af mera »real» natur. Billigheten
torde nämligen jämväl kräfva, att godtgörelse bereddes tobakstillverkarna
för de förluster, de komme att lida genom värdeminskning å deras lösa
och fasta egendom. Maskiner och inventarier, afsedda för tobakstillverk-
ningen, samt råvaror och halffabrikat, som icke vidare kunde af den
enskilde tillgodogöras, borde denne kunna påfordra att staten öfvertoge
mot skälig betalning, och fabriksfastigheters minskade värde borde ersättas.
Ansatser till lagstiftning i sådan anda ha förekommit redan tidigare.
Både 1855 och 1860, vid reformerandet af lagstiftningen om brännvins¬
tillverkning, utfäste sig staten att inlösa sådan redskap, som till följd af
de nya bestämmelserna icke vidare kunde användas. Och i enlighet
härmed var också tydligen 1889 års riksdag, som för sin del bestämt
sig för förbud emot inargarintillverkning, beredd att bevilja erforderliga
medel till inlösning af de maskiner in. in., som förbudet skulle hafva
*9
66
Kommitté-
radcs förslag
rörande
tobaks-
monopol.
gjort oanvändbara. Erinras må jämväl om den inlösning af vissa för
skattepliktig maltdryckstillverkning anskaffade redskap m. m., som kungl.
förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker den
7 augusti 1907, § 54, erbjuder maltdryckstillverkare, hvilken på grund
af det höjda minimum för daglig tillverkning vill nedlägga sin rörelse.
Emellertid måste inlösning af lösegendom och ersättning för värde¬
minskning å fabriksfastigheter, om än inga fullständiga nyheter i vår
lagstiftning, dock lika väl som den förut omtalade personliga godt-
görelsen grundas allenast på billighetshänsyn och förty blifva beroende
på de särskilda lämplighetssynpunkter, statsmakterna kunna finna sig *
böra anlägga.
Sammanfattas det nu sagda i största korthet, skulle alltså intet
rättsligt hinder finnas mot att genom ändrad lagstiftning införa stats-
monopol å tobakstillverkningen i riket; och gent emot en sådan monopol¬
lagstiftning skulle endast tobakstillverkare, som före den 1 juli 1847
förvärfvat rättighet till näringens bedrifvande och allt sedan fortsatt
därmed, äfvensom sådan tillverkares änka äga att framgent bedrifva sin
näring. 0 All öfrig privat tobakstillverkning måste upphöra, hvarvid
emellertid staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta de häraf
förorsakade förlusterna, d. v. s. ersättning borde lämnas för vålladt intrång
i näringsverksamhet och för värdeminskning å egendom. Men den här
anlagda billighetssynpunkten skulle ej kunna omfatta jämväl godtgörelse
för de med monopolets införande mera aflägset sammanhängande för¬
lusterna, ej heller för hvarje upphörd biförtjänst på tobakshandteringens
område, och så till vida kan alltså sägas att staten blott i viss mån
komme att ersätta de af monopolet förorsakade förlusterna.
Med hänsyn till den ersättningsskyldighet, staten alltså borde
åtaga sig i sammanhang med eventuellt beslut om införande af tobaks-
monopol, och då chefen för finansdepartementet förutsatt möjligheten
af att hinder mot monopolet kunde möta bland annat på grund af allt¬
för höga kostnader, har såsom den härefter närmaste uppgiften för
kommitterades utredning framställt sig klargörandet af monopolets ekono¬
miska sida. Med afseende härå hafva kommitterade redan vid början
af sitt arbete funnit nödigt att utarbeta ett förslag till statsmonopol.
Med mindre ett dylikt förslag förelåge, kunde man nämligen icke bilda
sig en bestämd uppfattning angående nyssberörda, i statsrådsprotokollet
angifna synpunkter. Kostnaden för monopolets genomförande likaväl
som monopolets afkastningsförmåga är gifvetvis beroende af det sätt,
l) Någon sålunda berättigad torde icke längre finnas, se sid. 62.
67
hvarpå monopolet anordnas, och kan ej öfverblickas utan att ett detal-
jeradt förslag föreligger.
Af nu anförda skäl och för att möjliggöra ett rätt bedömande
af de skilda skatteformernas ändamålsenlighet och lämplighet anse kom-
mitterade sig böra i den förevarande framställningen följa samma till-
vägagående och sålunda redan i detta sammanhang lämna en redogörelse
för de grunder, hvarå kommitterades förslag angående införande af
statsmonopol å tobak är byggdt.
Redan vid början af kommitterades arbete framstod såsom tydligt,
att den officiella statistiken och i öfrigt tillgängliga uppgifter icke er-
bjöde tillräckligt material, ägnadt att utgöra grundval för utarbetande
af ett monopolförslag. Under anförande att för fullgörande af det åt
kommitterade gifna uppdrag visat sig erforderligt att en ingående stati-
stisk-ekonomisk utredning blefve verkställd angående tobaksindustrien
och tobakshandeln i riket jämte i samband därmed stående frågor samt
att kommitterade tillsammans med chefen för kommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik uppgjort plan och utarbetat formulär för ifrågavarande
utredning, anhöllo kommitterade i skrifvelse den 14 juli 1909 till chefen
för finansdepartementet, att kommerskollegium måtte bemyndigas låta
verkställa berörda utredning. I nådigt bref den 23 juli samma år upp¬
drog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att i samråd med kommitterade
och för deras räkning verkställa utredningen. Sedan kommitterade under
utredningens fortgång erhållit del af dess resultat, har kommerskollegium
i skrifvelse den 29 sistlidne april till kommitterade meddelat, att utred¬
ningen förelåg i tryckfärdig! skick. Del II af kommitterades betänkande
innehåller utredningen i oafkortadt skick, och ett likaledes genom
kommerskollegii försorg utarbetadt sammandrag däraf finnes bland de
vid del I af betänkandet fogade bilagorna (Bil. B.).
I särskild bilaga angående tobaksbeskattningen i utlandet lämnas,
bland annat, utförlig redogörelse för statsmonopolen å tobak och dessas
anordning. De i utlandet existerande tobaksmonopolen äro i allmänhet
anordnade såsom fullständiga monopol. Ett dylikt fullständigt monopol
innebär, att staten för sig förbehållit uteslutande rätt att inom landet
odla eller låta för monopolets räkning odla tobak, att importera tobak
och tobaksfabrikat, att tillverka tobaksfabrikat samt att afyttra tobaks-
fabrikaten genom därtill antagna försäljare. Af dylik omfattning äro
exempelvis tobaksmonopolen i Frankrike, Italien, Österrike, Ungern,
Rumänien, Japan m. fl. länder.
Emellertid är det tänkbart och äfven i praktiken tillämpadt, att
icke hela tobakshandteringen i nyss angifven utsträckning utan endast
en del däraf underlägges statens monopol.
68
En form för ett sådant partiellt monopol är råtobaksmonopolet.
Innan det nuvarande fullständiga tobaksmonopolet infördes i Japan,
fanns där under en period (1898—1904) råtobaksmonopol. Staten in¬
köpte och försålde ensam all för den privata tobaksfabrikationen i landet
erforderlig råtobak. Så länge icke högre anspråk ställdes på det finan¬
siella resultatet af tobaksbeskattningen, var man relativt nöjd med detta
partiella monopol utom i det afseendet, att statens inkomst från mono¬
polet städse var mycket växlande. Småningom visade systemet dock
äfven i andra hänseenden bristfälligheter, hvilka jämte det stegrade in-
komstbehofvet föranledde öfvergång till fullständigt monopol. 1878—
79 års tyska tobakskommitté hade äfven råtobaksmonopol under öfver¬
vägande men fann sig icke kunna förorda detsamma.
Under några år på 1860-talet hade Rumänien ett handelsmonopol,
enligt hvilket staten hade ensamrätt till försäljning af såväl råtobak
som tobaksfabrikat. Detta system visade sig emellertid från början
otillfredsställande och upphäfdes snart.
Ännu en form af partiellt monopol är det system, enligt hvilket
staten ensam äger att tillverka tobaksfabrikat och importera sådana
jämte för tillverkning erforderlig råvara, hvaremot handeln med de
från monopolet inköpta tobaksfabrikaten är fri. Den väsentligaste skilj¬
aktigheten från ett fullständigt monopol är alltså här, att afyttrandet
af de utaf monopolförvaltningen tillhandahållna tobaksfabrikaten icke
sker genom särskildt koncessionerade försäljare. Det år 1888 återin-
förda tobaksmonopolet i Portugal är anordnadt på nu angifvet sätt.
Vissa anmärkningar hafva där gjorts gällande, men dessa drabba icke
monopolet såsom sådant utan hänföra sig till den omständigheten, att
monopolets förvaltning icke längre handhafves af staten själf utan af
ett arrenderande bolag, samt rikta sig mot vissa af detta bolag vid¬
tagna åtgärder. Hvad beträffar det statsfinansiella resultatet af det
portugisiska monopolet, måste detta betecknas såsom mycket godt, i
betraktande däraf att enligt det gällande arrendekontraktet staten åt¬
njuter en inkomst från monopolet af minst 6,520,000 milreis (öfver
26 millioner kronor) om året. Till jämförelse må erinras, att Sverige,
hvars befolkning med endast omkring 300,000 personer understiger
Portugals, hade i inkomst af tobaksbeskattinngen i medeltal för åren
1905—09 blott omkring 5,200,000 kronor om året.
På sätt i den förenämnda till kommitterades betänkande hörande
bilagan angående utländsk lagstiftning närmare omförmäles, var äfven det
i Schweiz år 1895 framlagda förslaget till statsmonopol å tobak byggdt
på den principen, att staten skulle öfvertaga allenast tillverkningen och
importen af tobaksvaror. Handeln med monopolets varor skulle däremot
69
förblifvit en fullkomligt fri näring, blott med skyldighet för försäljarna att
tillhandahålla varorna till det af monopolförvaltningen bestämda salupris,
som skulle vara utsatt på hvarje förpackning. Enligt förbundsrådets be¬
slut skulle vid förslagets uppgörande största möjliga hänsyn tagas till
den inhemska tobakshandteringen. Det föreslagna försäljningssättet an¬
sågs icke heller kunna komma att menligt inverka för andra än möjligen
för kringvandrande och liknande tillfälliga försäljare. På grund af sitt
uppdrag utgingo de personer, som utarbetade förslaget, vid beräknandet
af monopolets afkastning därifrån, att vid monopolets införande priset
å de inom landet producerade tobaksfabrikaten icke skulle höjas och att
endast en mycket måttlig prisstegring skulle vidtagas beträffande im¬
porterade fabrikat. Under nämnda förutsättning beräknades monopolet
komma att gifva en årlig nettoinkomst af 8 millioner francs. Härvid
hade dock bland monopolets årliga omkostnader inräknats 1,612,000
francs, som monopölet skulle erlägga i tull för importen af råtobak och
tobaksfabrikat. Förräntning och amortering af vid monopolets införande
erlagda ersättningsbelopp beräknades uppgå till 1,500,000 francs om
året under högst 25 år. Schweiz hade vid ifrågavarande tidpunkt något
mer än 3 millioner invånare.
Vid öfvervägande af frågan, hvilken form skulle vara att förorda för
ett tobaksmonopol i vårt land, har det synts kommitterade, att valet endast
kunde stå mellan fullständigt monopol och ett partiellt monopol i anslut¬
ning till det portugisiska eller det nyss refererade förslaget från Schweiz.
Öfriga former för partiella tobaksmonopol hafva, oafsedt tekniska
bristfälligheter, både i teorien ansetts såsom och i praktiken visat sig
vara endast öfvergångsformer, livilka konsekvent utmynnade i öfvergång
förr eller senare till fullständigt monopol. Då kommitterades uppdrag
måste anses åsyfta en mera definitiv lösning af tobaksbeskattningsfrågan
i vårt land, hafva kommitterade därför ansett, att någon af sistberörda
partiella monopolformer icke vore lämplig.
Såsom af det utaf kommitterade i ämnet uppgjorda förslaget fram¬
går, hafva kommitterade i valet mellan de olika slag af monopol, som
sålunda borde kunna ifrågakomma, funnit för våra förhållanden mest
lämpadt ett monopol, livilket lämnar såväl odlingen af tobak som han¬
deln med tobaksfabrikat inom riket fria att liksom hittills utöfvas af
hvar och en därtill eljest behörig, och livilket alltså för staten mono¬
poliserar endast rätten att inom riket tillverka tobaksvaror. Såsom konse¬
kvenser af denna monopolisering följer emellertid, att staten måste för¬
behållas uteslutande rätt att importera råtobak och att för försäljning
importera tobaksfabrikat.
För kommitterades åsikt att ett eventuellt tobaksmonopol i vårt
70
land icke för närvarande borde genomföras i vidare omfattning än nu
angifvits, hafva följande synpunkter varit i hufvudsak afgörande.
I likhet med hvad som gjordes gällande vid utarbetandet af det
ofvannämnda schweiziska förslaget, har det äfven för kommitterade fram¬
stått såsom angeläget, att införandet af ett eventuellt tobaksmonopol
icke måtte medföra större förändring i förutvarande förhållanden, än som
erfordrades för att nå det genom reformen önskade statsfinansiella resul¬
tatet. Huruvida äfven handeln med tobaksvaror borde föras in under
statsmonopolet, har därför synts väsentligast böra bero på, om sådant
kan anses erforderligt för tillbörlig afkastning af monopolet å den vik¬
tigare näringsgrenen, fabrikationen. I sådant hänseende hafva kommit¬
terade ej mindre af den för kommitterades behof af kommerskollegium
verkställda utredningen än äfven genom egna undersökningar erhållit
den uppfattning, att sådan den svenska handeln med tobaksvaror för
närvarande är ordnad, densamma i stort sedt erbjuder en ur berörda
synpunkt lämplig organisation i och för förmedlandet af ett eventuellt
fabrikationsmonopols varuförsälj ning.
Enligt kommerskollegii utredning uppgick antalet handlande (en¬
skilda personer) å landsbygden år 1908 till* 14,468, af hvilka det öfver¬
vägande flertalet kunde antagas sälja jämte andra varor äfven tobaksvaror
i större eller mindre kvantiteter. Ett ingalunda obetydligt antal af
städernas s. k. diversehandlande kan ock antagas idka dylik försäljning.
Utom nu nämnda kategorier af tobaksförsäljare samt restauranter m. fl.
serveringsställen, där tobaksvaror tillhandahållas, finnas de egentliga
tobaksaffärerna, hvilkas antal år 1908 i kommerskollegii utredning, dock
utan anspråk på full exakthet, uppskattades till 1,670. Jämväl dessa
affärer liksom äfven engroshandlandena i tobak idka i regel försäljning
af andra varor jämte tobak.
Såsom af dessa uppgifter framgår, är handeln med tobaksvaror
redan under nuvarande förhållanden så spridd, att ett motsvarande antal
försäljare kan antagas bereda äfven monopolets varor all önskvärd sprid¬
ning. Å andra sidan torde, därest monopolet skulle utsträckas att
omfatta äfven handeln med tobaksvaror, och därest sålunda särskilda
koncessionerade försäljare skulle af monopolet anställas, antalet icke
i det hela kunna beräknas blifva mindre än det nuvarande antalet tobaks¬
försäljare. I ett land som vårt, där folkmängdstätheten är låg och så
väsentligt understiger folkmängdstätheten i monopolländerna, måste man
nämligen beräkna, att antalet koncessionerade tobaksförsäljare skulle
blifva relativt stort. Det ligger gifvetvis ej mindre i monopolets än i
allmänhetens intresse, att möjligheten att köpa tobaksvaror icke försvåras
genom allt för långa afstånd till försäljaren. Skulle äfven försäljningen
71
monopoliseras, komme därför säkerligen största delen af de nuvarande
tobaksförsäljarna att behöfva fortfarande anlitas för tobaksfabrikatens
spridande bland allmänheten och skulle de alltså endast i den förändrade
egenskapen af koncessionerade försäljare komma att fortsätta med den
tobakshandel, de hittills drifvit. Det kan i detta sammanhang förtjäna
framhållas, att i Rumänien antalet koncessionerade tobaksförsäljare år
1902 uppgick till 46,227 å en befolkning af 6,081,000 invånare.
Motsvarar sålunda den nuvarande tobakshandeln i riket, hvad
antalet försäljare beträffar, de fordringar, som skulle behöfva ställas
på monopolets försäljningsorganisation, torde ej heller ur andra syn¬
punkter vara nödvändigt att förvandla den nuvarande försälj arkåren till
koncessionerade försäljare d. v. s. utsträcka monopolet till att omfatta
äfven handeln. I alla länder, som hafva fullständigt monopol, sträfvar
man efter och har äfven genomfört den anordningen att så mycket som
möjligt kombinera utförsäljningen af tobaksvarorna med försäljning af
andra artiklar, detta gifvetvis i syfte att bringa ned försäljningskostna¬
derna. Sålunda finner man i monopolländerna minuthandeln med tobak
förenad med försäljning af andra monopoliserade artiklar, af tidningar,
stämpel- och frimärken, lottsedlar o. s. v. äfvensom, i vissa länder med
mindre restriktiv lagstiftning beträffande alkoholhaltiga drycker än hos
oss, af vin och spirituösa. Äfven nu berörda förutsättning för åstad¬
kommande af billiga försäljningskostnader föreligger redan inom den
svenska tobakshandeln. Den i ämnet verkställda utredningen visar
nämligen, att detalj försälj ningen af tobak i Sverige i alldeles öfver¬
vägande grad sker genom försäljare, hvilka för tobaksaffärens upprätt¬
hållande i större eller mindre mån äro beroende af den försäljning,
de i öfrigt och i kombination med tobakshandeln idka.
Med hänsyn till nu angifna förhållanden hafva kommitterade funnit
det vara obehöfligt att, för ernående af ett statsfinansiellt tillfredsställande
resultat af tobaksmonopol å tillverkningen, monopolisera äfven handeln
med tobaksvaror. I hvad mån statens inkomst af monopolet skulle kunna
ökas genom att redan från början därunder indroges äfven handeln med
tobaksvaror, torde i betraktande af de ytterligare ersättningsbelopp,
hvilka därvid kunde för staten ifrågakomma att utgifva, vara ganska
tvifvelaktigt och i hvarje fall icke lätteligen kunna på förhand utredas.
Så mycket torde emellertid vara gifvet, att kostnaden för monopolets
införande skulle genom en sådan anordning betydligt ökas.
Kommitterade anse koncessionering för utöfvande af handel med
tobaksvaror ej heller erfordras ur kontrollsynpunkt. Dels måste gifvetvis
monopollagstiftningen innefatta förbud — garanteradt genom sträng straff¬
72
påföljd — mot tillhandahållande af andra tobaksvaror än sådana, som in¬
köpts från monopolet och äro försedda med dess stämpel, dels hafva
kommitterade, såsom i det följande kommer att närmare utvecklas, tänkt
sig rätten för tobaksförsäljare att erhålla rabatt å monopolets varor böra
förbindas med skyldighet att låta hos monopolet inregistrera sig såsom
tobaksförsäljare, genom hvilken anordning monopolförvaltningen skulle
erhålla bland annat tillfälle att i erforderlig grad öfverblicka tobaks-
handelns fördelning och utveckling inom rikets olika delar.
Skulle framtida erfarenhet visa, att ur statsfinansernas eller kon¬
trollens synpunkt skäl finnas att ordna handeln med tobaksvaror såsom
monopoliserad näring, lägger den af kommitterade föreslagna organisa¬
tionen af monopolet intet hinder i vägen för i sådant hänseende er¬
forderlig reform.
Det torde icke böra lämnas obeaktadt, att den begränsning af
monopolet, som sålunda ifrågasatts, skulle medföra en afsevärd besparing
för staten i kostnaden för monopolets införande. Äfven om antalet
koncessionerade tobaksförsäljare i det hela beräknas blifva lika stort
som de nuvarande tobaksförsäljarna, kan man nämligen icke tänka sig,
att en öfvergång till monopoliserad tobakshandel kunde försiggå utan
en omreglering i sådan riktning, att antalet försäljare å somliga orter
minskades, medan å andra orter antalet finge ökas. Härvid komme med
säkerhet åtskilliga försäljare att få upphöra med sin dittillsvarande tobaks¬
handel. Vid dylikt förbud mot fortsatt idkande af näring torde, såsom
nyss nämnts, det blifva svårt för staten att motsätta sig att i en eller annan
form lämna viss ersättning åt dem, som finge upphöra med sitt närings¬
fång, och, ehuru det icke lärer vara möjligt att med någon grad af till¬
förlitlighet angifva det totala belopp, hvartill ersättningen i sådant fall
komme att uppgå, är det likväl kommitterades uppfattning, att betydande
summor blefve för ändamålet erforderliga. Till de förut anförda skälen
kommer sålunda ytterligare det argumentet för monopolets begränsning
i angifven omfattning, att man ock därigenom skulle i afsevärd grad
kunna begränsa kostnaden för monopolets införande, utan att försvaga
monopolets effektivitet såsom skatteform och utan att kränka några be¬
rättigade enskilda intressen.
Sedan kommitterade sålunda angifvit, hvilken omfattning de anse
ett eventuellt tobaksmonopol i vårt land lämpligen böra erhålla, öfvergå
kommitterade till eu närmare redogörelse för de hufvudgrunder, hvarå
det i ämnet uppgjorda förslaget är byggdt, och i sammanhang därmed
för den ifrågavarande lagstiftningens förhållande till de olika grenarna
af den hittillsvarande tobakshandteringen i riket.
73
Hvad först odlingen af tobak inom riket beträffar, hafva kommit-
terado haft till ögonmärke, att monopolet borde så litet som möjligt in¬
verka störande och föranleda ändring i de nuvarande odlmgsförhållnndena.
I monopolländerna är tobaksodlingen såväl i afseende å rätten att öfver-
hufvudtaget odla som beträffande kontroll och i öfriga hänseenden en
strängt reglementerad näring. Odling får sålunda företagas endast inom
vissa af myndigheterna bestämda distrikt och efter erhållen koncession.
Dylika inskränkande bestämmelser hafva kommitterade ansett icke vara
för vårt land behöfliga. Till följd af klimatiska och andra förhållanden
har tobaksodlingen hos oss icke vunnit någon mera afsevärd utbredning.
Såväl 1904 års utredning som den nu af kommerskollegium verkställda
utvisar, att tobaksodlingen i stort sedt är koncentrerad i tre hufvud-
orter, Stockholmstrakten, Åhustrakten och Landskronatrakten, och någon
mera allmän spridning af tobaksodling till andra trakter torde för fram¬
tiden vara att vänta endast under förutsättning att tullen å råtobak
blefve väsentligt höjd utan motsvarande beskattning af den inom landet
odlade tobaken. Med hänsyn härtill bör frågan om kontrollen öfver
tobaksodlingen vid ett monopol i vårt land ställa sig vida enklare än i
monopolländerna med deras långt mer omfattande odling.
Under sådana omständigheter och jämväl med hänsyn till den
svenska tobakens relativt låga kvalitet, som gör dess användning mycket
begränsad såsom enbart råmaterial vid tobakstillverkning, hafva kom¬
mitterade funnit sig kunna förorda, att äfven under ett eventuellt
monopol odlingen af tobak inom riket fortfarande måtte få förblifva en
fri näring, med till och med mindre ingripande kontrollföreskrifter än
hvad, på sätt framgår af 1904 års kommittébetänkande, skulle blifva
nödvändigt vid vare sig ett accis- eller ett fabrikatskattesystem.
Enligt kommitterades förslag skulle alltså hvem som helst, blott
efter föregående anmälan hos monopolförvaltningen, äga att odla tobak.
Då en blifvande monopollagstiftning själffallet måste innefatta förbud
för hvarje annan än monopolet att inom riket förarbeta tobak och till¬
verka tobaksvaror, och då försäljning till utlandet af den svenska tobaken
icke lärer vara möjlig i nämnvärd omfattning på grund af dess nyss¬
nämnda låga kvalitet, blir följaktligen också monopolet den ende
köpare af den inhemska tobaken, som egentligen kan ifrågakomma.
Till monopolet såsom denna enda köpare skulle all odlad och skördad
tobak hembjudas inom viss tid till följd af det vid hvarje monopol¬
lagstiftning likaledes nödvändiga förbudet för enskilda att inneha råtobak.
Någon olägenhet för odlaren af detta förhållande, att konkurrens om
den inhemska tobaken icke kan äga rum vid monopol, har ej försports
*10
74
och icke ens af monopolets motståndare inom 1878 års stora tyska
tobakskommitté befarats. För öfrigt är att märka, att, äfven om mono¬
pol icke kommer att införas, odlarna ingalunda kunna för framtiden
vara säkra om att vid försäljning af tobaken hafva att räkna med
konkurrens olika köpare emellan. Man synes nämligen kunna förutsätta,
att en sammanslutning mellan tobaksfabrikanterna i riket kommer att
genomföras, därest tobakshandteringen fortfarande blir en fri näring.
Äfven i sådant fall hade tobaksodlarna att räkna med endast en köpare,
hvarvid följaktligen den garanti, som anses för närvarande ligga i den
fria konkurrensen, komme att försvinna. Vid tillämpningen af kommit-
terades nu refererade förslag beträffande tobaksodlingen under ett tobaks-
monopol i vårt land torde man kunna antaga, att odlingen i regel
komme att företagas efter träffad öfverenskommelse med monopolet om
kvantitet, pris m. m. I monopolets intresse läge naturligen därvid att
få så god vara som möjligt, för hvilket måls vinnande mer effektivt
medel icke lärer stå till buds, än att tillförsäkra odlarna ett tillfreds¬
ställande pris för tobaken, jämte medverkan till åtgärder för tobaks¬
odlingens höjande. Det nu angifna systemet synes för tobaksodlarna
i allmänhet och särskildt för småbrukarna, hvilka utgöra det öfver¬
vägande antalet af rikets tobaksodlare, böra blifva tilltalande, då det
erbjuder dem en säker köpare, som utan mellanhänder snarast möjligt
efter skörden öfvertager och betalar tobaken.
Med afseende å den svenska tobaksodlingen föreligger vidare en
särskild omständighet, som ansetts kräfva beaktande. Den nuvarande
införseltullen å oarbetad tobak, ehuru till sin natur och syftning ute¬
slutande en finanstull, har nämligen i viss mån kommit att verka såsom
en skyddstull för den inhemska tobaksodlingen och saknar förvisso ej
betydelse i sådant hänseende. I hvilken grad råtobakstullen öfvat in¬
flytande i fråga om bibehållande eller påbörjande af tobaksodling inom
landet bär visserligen icke kunnat af kommitterade bestämdt utrönas.
Detta oaktadt och äfven om man icke kan bortse från, att såväl fort¬
gående prisstegring å utländsk råtobak som ock den under de senare
åren, kanske mest i följd af alltmer ökad snustillverkning inom riket,
stigande efterfrågan å svensk tobak väsentligt bidragit till uppehållandet
af priset å sistnämnda råvara, synes det dock vara med nödig för¬
siktighet öfverensstämmande, att den inhemska tobaksodlingen äfven
under ett eventuellt tobaksmonopol fortfarande erhåller samma tullskydd
som hittills, på det att svårighet icke må uppstå för densammas fort¬
bestånd. Detta skydd skulle vinnas enklast på det sätt, att monopolet
finge i likhet med nuvarande tobaksfabrikanter erlägga införselafgift af
75
1 krona per kilogram för den importerade råtobaken. Genom en sådan
anordning tillförsäkras den inhemska tobaken samma konkurrenskraft
gentemot utländsk råtobak, som den för närvarande bar, och på sådant
sätt kan för odlarna ännu mindre någon olägenhet tänkas uppstå af
den omständigheten, att monopolet blefve den enda afnämaren af den
svenska råtobaken.
Att monopolet skulle komma att inskränka användningen af svensk
tobak vid tillverkningen, är enligt kommitterades åsikt icke att förutse.
Särskildt för tillverkning af en stor del af de nu i landet gängse snus-
och röktobakssorterna torde nämligen svensk tobak vara nödvändig,
för att icke de respektive sorternas smak och karaktär skall förändras.
Från monopolets synpunkt vore det naturligen oklokt att icke fortfarande
tillhandahålla de hos allmänheten redan inarbetade tobaksvarorna, och
bland snussorterna äro de, i hvilka svensk tobak ingår, föremål för den
största omsättningen. Endast en genomgripande förändring af smakrikt¬
ningen synes därför, vid de af kommitterade föreslagna garantier till
skydd för den inhemska odlingen, kunna föranleda till minskad använd¬
ning af svensk tobak.
Monopolet skulle, såsom förut nämnts, ensamt utöfva all tillverk¬
ning af tobak inom riket. Den enskilda verksamheten på detta område
måste alltså iipphöra, något som, enligt hvad förut framhållits, lärer
böra förutsätta, att staten bereder dem, som genom förbudet tvingas att
nedlägga sin tobaksfabrikation, skälig ersättning härför. De frågor,
som äga samband härmed, upptaga kommitterade till närmare behandling
i annat sammanhang.
För ett rationellt tillgodogörande af monopolet såsom beskattnings-
form måste förbudet mot tillverkning af tobaksvaror innefatta förbud mot
hvarje bearbetning af tobak. Svettning af tobak bör sålunda ej få före¬
tagas utan tillstånd af monopolförvaltningen. Förändring eller vidare
bearbetning af de från monopolet till förbrukning utlämnade varorna får
ej heller förekomma. Sådan rent personlig tillverkning som förfärdigande
af cigarretter för eget bruk bör dock ej falla under ifrågavarande förbud.
Däremot måste såsom konsekvens af tillverkningsförbudet stadgas förbud
för enskilde att utan tillstånd af monopolet innehafva tobak i annan
form än såsom färdig tobaksvara äfvensom förbud att innehafva special¬
maskiner och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror.
Beträffande det antal fabriker, hvarå monopolets tillverkning lämp¬
ligen borde fördelas, lärer för närvarande någon närmare plan icke
kunna uppgöras, huru önskligt sådant än vore bland annat för att undan¬
röja vissa säkerligen mindre riktiga föreställningar om följderna af ett
76
eventuellt monopol. Såsom ett skäl mot tobaksmonopol har sålunda
anförts, att monopolet skulle nödvändigt medföra väsentlig inskränkning
af arbetspersonalen till följd af driftens koncentration i ett fåtal fabriker.
Med afseende härå torde emellertid böra erinras, att det icke är möjligt
att redan från början gifva monopolets förvaltning en mera definitiv
form, utan att man måste under en relativt lång öfvergångstid såvidt
möjligt ansluta sig till de former, hvari industrien för närvarande är
ordnad. Härjämte bör uti ifrågavarande hänseende vidare beaktas, att
monopolets tillverkning säkerligen skulle komma att blifva af större
omfattning än den nuvarande inhemska tillverkningen. Man torde näm¬
ligen kunna förutsätta, att monopolet komme att söka till förmån för
afsättningen af egna fabrikat inskränka den stora importen. Äfven
om man för dylik ökad tillverkning ville i största möjliga utsträckning
tillgodogöra sig maskinella anordningar, komme ändock att härför kräfvas
personlig arbetskraft i en omfattning, som troligen icke möjliggjorde
någon afsevärd minskning af den för närvarande inom tobaksfabrika-
tionen sysselsatta arbetarpersonalen.
Monopolets uppgift bör naturligen vara att fylla landets hela
konsumtionsbehof af tobaksvaror. Följaktligen bör ock, i den mån
detta behof ej fylles genom monopolets tillverkning utan skall tillgodoses
medelst import, denna omhändertagas af monopolet, som alltså bör äga
uteslutande rätt att till riket importera tobaksvaror afsedda till försäljning.
I öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende är medgifvet
inom utländska monopol hafva emellertid äfven kommitterade i sitt förslag
förutsatt, att enskilda skulle äga att för eget behof importera smärre
kvantiteter tobaksvaror. Sålunda innefattar förslaget rätt för resande
att från utlandet medföra tobaksvaror intill viss mindre kvantitet tullfritt
och därutöfver intill viss mängd mot erläggande af tull. I vidare mån
skulle enskild person endast efter tillstånd af monopolförvaltningen
få importera tobaksvaror, därvid utöfver tullafgiften särskild licensafgift
skulle erläggas. Genom berörda anordning har vederbörlig hänsyn tagits
ej mindre till utländska resandes intresse att kunna få medföra en för
kortare tids behof afsedd mängd tobaksvaror än äfven därtill att inom
landet bosatta personer möjligen kunde vilja genom direkt import för¬
skaffa sig viss, här ej tillgänglig tobaksvara. Gifvetvis måste härvid
tillses, genom bestämmande af höga införselafgifter, att det icke må ställa
sig billigare för enskilde att importera tobaksvaror än att köpa mono¬
polets och att sålunda monopolets beskattningssyfte icke må förryckas.
Såsom förut nämnts skulle det däremot icke vara tillåtet för någon
annan än monopolet att importera oarbetad tobak. Sådan import bör
77
ju icke heller kunna ifrågasättas, då såväl innehaf af dylik tobak som
allt bearbetande af tobak till förbrukning af människor skulle vara för
enskilde förbjudet.
Den väsentliga tobakskonsumtionen inom landet ski;lle alltså till¬
godoses medelst de vid monopolfabrikerna tillverkade varorna samt de
importerade varor, som monopolet tillhandahåller. Monopolet skulle
blifva ensam fabrikant och i stort sedt ensam importör samt sålunda
den enda källa, hvarifrån marknaden kunde förses med lager af tobaks-
varor. Med bibehållandet af den fria handeln, därvid enhvar till handel
i allmänhet berättigad skulle äga att sälja tobaksvnror, komme mono¬
polets uppgift att inskränkas till att tillhandahålla varorna åt återför¬
säljarna. Något närmare ordnande af sättet för utförsäljningen till all¬
mänheten skulle icke tillkomma monopolet, utan handeln med tobaksvaror
skulle under monopolet liksom för närvarande få fritt gestalta sig i de
former, som af omständigheterna betingades. I den män mellanhänder
visade sig behöfliga mellan monopolet och minuthandlarna, skulle dylika
äga att fritt utöfva sin verksamhet, medan å andra sidan minuthandlarna
skulle kunna göra sina inköp direkt hos monopolet liksom nu hos fabri¬
kanter och importörer.
Hvad monopolet emellertid såväl i statens som i allmänhetens in¬
tresse måste tillse, är, att tillgången på tobaksvaror blir i möjligaste
mån jämn och likformig öfver hela landet. Detta kraf torde kunna
lämpligen tillgodoses därigenom att monopolet å skilda orter håller
tillräckligt antal fabrikslager och depåer, från hvilka återförsäljarna lätt
kunna fylla sitt behof af varor.
Det pris, till hvilket tobaksvarorna skulle erhållas vid inköp hos
monopolet (priskurantpriset), synes böra bestämmas af Kungl. Maj:t enligt
af Riksdagen i monopolförfattningen fastställda grunder. Detta pris
skulle utgöra detalj försäljningspriset, d. v. s. det pris, till hvilket allmän¬
heten skulle äga att erhålla varorna. A de sålunda fastställda detaljprisen
skulle återförsäljare vid sina inköp från monopolet kunna tillgodonjuta
rabatt, afsedd att täcka deras försäljningskostnader och att bereda dem
vederbörlig försäljnings vinst.
För att emellertid samma detaljförsäljningspris må kunna upp¬
rätthållas öfver hela riket, måste det blifva monopolets uppgift att
vare sig genom hållande af lager å lämpliga ställen eller genom frakt¬
fri leverans till återförsäljarna tillse, att fraktförhållandena blifva i
möjligaste mån utjämnade inom riket. Den afsedda försäljnings vinsten
skulle eljest för återförsäljare i mera aflägset belägDa orter kunna blifva
afsevärdt minskad till följd af höga transportkostnader.
78
För monopolet själf är det ock af vikt, att enhetliga försäljnings¬
pris å dess varor komma att i största möjliga utsträckning gälla och att
icke genom af enskilda försäljare vidtagen prisförhöjning å monopolets
varor omsättningen minskas och därmed äfven monopolets vinst. I monopol¬
länderna äro med hänsyn t ill berörda förhållande fixa detalj försäljningspris
fastställda från monopolets sida, hvilka pris icke få af försäljarna vare
sig öfver- eller underskridas. Kommitterade hafva emellertid icke funnit
sig behöfva ens ifrågasätta motsvarande anordning i det föreliggande
monopolförslaget, enär syftemålet synes kunna i allt väsentligt ernås
genom att det af monopolet afsedda detalj försäljningspriset utsättes
å hvarje tobaksförpackning. Att döma exempelvis af förhållandena
inom den svenska bokhandeln torde nämnda åtgärd vara tillräcklig för
att i regel tillförsäkra allmänheten att kunna erhålla monopolets varor
till det å varan utsatta priset. I allmänhet äro å svenska böcker, som
här saluhållas, priset utsatt af förläggaren, och det lärer icke före¬
komma att vid detalj försälj ning någon prisförhöjning vidtages.
Det åsätta försäljningspriset skulle sålunda icke vara för handlandena
absolut bindande, så att straffpåföljd skulle inträda, därest priset öfver-
skredes. Stadgande i sådan riktning skulle enligt kommitterades upp¬
fattning icke heller rätt stämma öfverens med principen, att handeln
med tobaksvaror skulle vara fri. Däremot hafva kommitterade ansett, att
den för de hos monopolet inregistrerade tobak sförsäljarna medgifna för¬
månen att erhålla rabatt vid inköp af tobaksvaror borde medföra skyldig¬
het att icke sälja monopolets varor till högre pris än det å varan angifna.
Det skulle sålunda stå enhvar fritt att hos monopolet inköpa varor
till monopolets priskurantpris och sälja dem till högre pris. Den som
däremot ville erhålla rabatt å monopolets varor och inom denna rabatt
tinna sin försälj uingsvinst, skulle icke äga att vid försäljningen taga
mera för varan än priskurantpriset, vid äfventyr att blifva affärd från för¬
teckningen öfver inregistrerade tobakshandlande och därmed förlora
rätten att erhålla rabatt vid inköp hos monopolet.
Det synes böra ligga i handlandenas eget intresse att genom
hållande af enhetliga detalj försäljningspris söka mildra den säkerligen
mindre sunda konkurrens, som för närvarande äger rum dem emellan
och som tagit sig uttryck, bland annat, i beviljande åt allmänheten af
afsevärda rabatter äfven vid obetydliga inköp. Åtgärder afsedda att
begränsa konkurrensen och därigenom åstadkomma mera stadgade för¬
hållanden å hithörande områden hafva redan på frivillighetens väg vid¬
tagits medelst de överenskommelser angående inskränkande af rabatter
åt konsumenterna m. m., hvilka genomförts af sammanslutningar mellan
79
tobakshandlandena inom flera af rikets större städer. Det borde därför
vara en för handlandena önskvärd utveckling till införande af sundare
handelsförhållanden, att fixa detalj försäljningspris blefve rådande och
att försäljningsvinsten på detaljhandeln enbart blefve beroende af det
inköpspris, hvarom handlandena kunde öfverenskomma med monopolet.
Vid upphörande af det mycket utbredda förhållandet, att större eller
mindre rabatt lämnas enskilda konsumenter vid inköp, skulle hand¬
landena, som sålunda finge odeladt tillgodonjuta den af monopolet be¬
viljade rabatten, tillföras en afsevärd vinst. Den mindre kapitalstarka
allmänheten, som blott har råd att köpa för dagsbehof, blefve ock lik¬
ställd med den, som kan köpa större kvantitet.
Sträfvandet att på nu angifvet sätt söka åstadkomma enhetliga
försäljningspris å monopolets varor torde ingalunda kunna anses med¬
föra något oberättigadt intrång i tobakshandelns ställning. Något lag-
stadgadt tvång skulle ju icke finnas för handlandena att sälja tobaksvarorna
till de åsätta priskurantprisen, utan såsom förut framhållits skulle det
tvärtom stå handlanden fritt att välja, huruvida han ville basera sin
handel på nämnda priskurantpris och i så fall erhålla rabatt vid inköp hos
monopolet eller ock, utan åtnjutande af rabatt, genom höjande af mono¬
polets pris förskaffa sig så stor vinst, som han på denna väg krmde ernå.
Vidare bör beaktas, att uti ifrågavarande sammanhang »fri handel» gifvet-
vis är ett relativt begrepp i så måtto, att man måste tänka sig, att vid
hvilken som helst utvidgning af tobaksbeskattningen med den statsfinan-
siella räckvidd, som nu är åsyftad, handeln med tobaksvaror icke skulle
kunna fortgå i samma fullt fria form som för närvarande. Man ser
sålunda, att exempelvis det af 1904 års kommitté uppgjorda utkast
till fabrikatbeskattning förutsatte flera, handelns frihet inskränkande be¬
stämmelser, såsom att handel med tobaksvaror finge äga rum endast
på grund af utfärdadt tillståndsbevis, att handlandena skulle stå under
en ganska skarp kontroll, att fullständigt förpackningstvång skulle råda
o. s. v. Såväl enligt det nordamerikanska stämpelbeskattningssystemet
som enligt det nuvarande tyska beskattningssystemet gälla ock i fråga
om ' handeln med tobaksvaror afsevärdt inskränkande bestämmelser,
utan att man dock där tvekar att beteckna handeln såsom fri. I
Portugal, där såsom förut nämnts staten har monopol å tobakstill-
verkningen, är handel fri i den mening, att enhvar äger att försälja
monopolets varor men endast till de å varorna utsatta detaljprisen. I
samma mening betecknades handeln med tobaksvaror fri enligt det lika¬
ledes förut omförmälda förslaget till tobaksmonopol i Schweiz.
80
Monopolets
afkastning.
Kommitterade öfvergå härmed till att redogöra för af dem verk¬
ställd beräkning angående den statsinkomst, som vore att förvänta af
ett statsmonopol å tobaksfabrikationen, anordnadt i enlighet med ofvan
angifna grunder. Genom kommerskollegii utredning finnes samladt
material af den beskaffenhet, att den följande därå stödda beräkningen
torde kunna tillmätas ganska hög grad af tillförlitlighet.
Vid utförandet af beräkningen har det först och främst gällt att
fastställa huru stora kvantiteter tobaksvaror, man borde räkna med. Att
därvid göra något antagande huru monopolets årliga omsättning komme
att gestalta sig har synts göra beräkningarna mindre säkra, enär
denna omsättnings storlek gifvetvis blir i viss mån beroende af hur
hög skattebelastningen å tobaksvarorna i verkligheten kommer att be¬
stämmas. Kommitterade hafva därför funnit sig böra utgå från de
genom ofvannämnda utredning kända siffrorna angående rikets tobaks-
konsumtion under år 1908 och lägga dessa siffror till grund för beräk¬
ningen. Då tobakstillverkningen inom riket nämnda år understeg medel¬
talet af hvad under åren 1904—09 tillverkats, samt importen af tobaks¬
varor år 1908 likaledes understeg medelimporten under åren 1906—09,
kunna 1908 års siffror betraktas såsom ett lågt medeltal och utan risk
användas *).
Rikets hela tobakskonsumtion under år 1908 har i kommerskollegii
utredning (tabell 53) upptagits till följande kvantiteter, därvid exporten
af tobaksvaror frånräknats:
’) Enligt kommerskollegii utredning tillverkades år 1908 7,546,800 kg. tobaksvaror och för¬
såldes inom landet svenska tobaksfabrikat till myckenhet af 7,476,200 kg. Utredningen omfattar
emellertid blott nämnda är. Näringsstalistiken lämnar följande uppgifter rörande tobaksförbrukningen
inom riket under tioårsperioden 1900—1909:
År
|
Tobaksvaror tillverkade inom landet.
kg-
|
Importerade.
kg-
|
1900
|
6,868,043
|
204,154
|
„
|
1901
|
6,920,939
|
205,591
|
ff
|
1902
|
7,117,186
|
224,495
|
ff
|
1903
|
7,308,580
|
245,319
|
|
1904
|
7,515,382
|
253,540
|
|
1905
|
7,723,206
|
261,833
|
|
1906
|
7,859,453
|
340,520
|
ff
|
1907
|
7,987,690
|
326,215
|
ff
|
1908
|
7,809,414
|
339,740
|
ff
|
1909
|
8,097,591
|
413,526
|
I medeltal under tioårsperioden 1900—1909 tillverkades således 7,520,748 kg. och impor¬
terades 281,493 kg., hvilket tillsammans utgör per år 7,802,241 kg. tobaksvaror.
81
År 1908 inom landet försålda tobaksvanor:
|
Af tobaks-
industrien
försåldt
|
Import
|
Summa
|
|
(export af-
dragen)
kg-
|
kg-
|
kg-
|
Cigarrer, liavanna .........
|
| 434,883
|
4,160 i
131,775
|
566,603
|
D:o andra slag ......
|
127,615 1
|
Cignrrcigarretler ............
|
252,814
|
12,560
|
265,364
|
Cigarretter ..................
|
221,537
|
154,631
|
376,163
|
Röktobak .....................
|
307,248
|
29,260
|
336,503
|
Tuggtobak .................
|
599,805
|
9,631
|
609,436
|
Snus ...........................
|
5,659,913
|
1,893
|
5,661,306
|
Stimma
|
7,470,200
|
339,740
|
7,315,940
|
Det liar vidare gällt att afgöra, från Indika omsättningsvärden
man borde utgå, och har det därvid synts kommitterade lämpligast
att i förevarande beräkning söka uppvisa, huru stor statsinkomst vore
att förvänta af monopolet, under förutsättning att dess försäljningspris
(priskurantpriset) icke sattes högre än de för närvarande i detaljhandeln
gängse styckeprislägen i vidare mån än hvad som motsvarar de rabatter,
som för närvarande beviljas af handlande till konsumenter vid visso
inköp. Det synes vara desto lämpligare att anlägga beräkningen på
dylikt sätt, som för kommitterade icke angifvits, huru hög statsinkomst
man åsyftar att ernå genom monopolet eller huruvida afsikten är att till
det yttersta utnyttja tobakens skattekraft. Äfven för en eventuell kalkyl
i dylikt syfte är den förevarande beräkningen grundläggande, och kunna
på basis af densamma ytterligare erforderliga beräkningar verkställas,
sedan önskadt afkastningsbelopp fixerats.
Med utgångspunkt från nyss angifna kvantitetsuppgifter komma
här nedan att beräknas monopolets bruttoinkomst och dess utgifter, af
hvilken, beräkning det för statskassan påräkneliga öfverskottet framgår.
Såsom monopolets bruttoinkomst upptages här det värde, ofvan
angifna kvantiteter tobaksvaror skulle representera omsatt i monopolets
priskurantpris under den gifna förutsättningen, att detta pris icke skulle
öfverstiga de för närvarande för detaljhandeln beräknade pris för styck-
försäljning och annan därmed jämförlig försäljning i små kvantiteter.
I kommerskollegii utredning uppskattas det af konsumenterna faktiskt
utgifna priset för ifrågavarande kvantiteter tobaksvaror till 38,108,309
kronor. Denna siffra betecknar dock icke det försäljningsvärde, som skulle
*11
82
motsvara omsättningsvärdet enligt monopolets priskurantpris, utan blott
den summa, som under år 1908 influtit vid försäljningen. Såsom jäm¬
väl förut nämnts, borde enligt kommitterades åsikt priskurantpriset
däremot båseras å dét för detaljförsäljningen åsyftade styckeprisläget,
så att t. ex. 3-örescigarretter skulle kosta 3 öre per styck, oafsedt om
konsumenten köpte 1, 10, 100 eller 1,000 stycken, och på enahanda
sätt beträffande ofriga tobaksvaror, så att exempelvis för röktobak och
andra efter vikt saluhållna tobaksvaror skulle beräknas samma pris, oaf¬
sedt om mer eller mindre än elt hektogram köptes. Med hänsyn härtill
synes, i Stället för det för tobakskonsumtionen under år 1908 ofvan
angifna penningvärdet, i enlighet med verkställda beräkningar, på sätt
nedan stående tabell utvisar, monopolets omsättningssumma här böra
uppskattas till 42,371,013 kronor.
Värdet åt de år 1908 inom landet försålda tobaksvaror.
|
Af tobaksindustrien fftr-
såldt (export afdragen)
|
Import
|
Y arusla g.
|
Industriens
nettoförsälj¬
ningsvärden.
Kr.
|
Konsumen¬
ternas
detaljpris.')
Kr.
|
Importörers in¬
köpspris (inkl.
tull och öfriga
omkostnader,'.
Kr.
|
Konsumen¬
ternas
detaljpris.*)
Kr.
|
Cigarrer havanna .........
D:o andra slag ......
Cigarrcigarretter ............
Cigarretter....................
Röktobak .....................
Tuggtobak ..................
Snus ...........................
|
) 5,199,827
2,692,928
2,616,237
783,438
2,071,235
7,838,850
|
) 8,668,112
4,489,111
5,680,436
1,044,323
2,589,044
10,449,187
|
217,757
1,841,837
199,406
2,460,796
155,371
35,057
7,761
|
363,001
3,413,108
358,689
4,988,100
267,194
49,704
11,004
|
|
21,202,015
|
32,920,213
|
4,917,985
|
9,450,800
|
Andra och fjärde kolumnernas sammanlagda slutsumma, eller i
rundt tal 42,371,000 kronor, skulle sålunda kunna beräknas utgöra mono¬
polets årliga bruttoinkomst.
Hvad angår monopolets utgifter, framgår af det följande hvad i den
förevarande beräkningen därunder upptagits. Kommitterado vilja här endast
förutskicka, att bland utgifterna icke inbegripits förräntning och amorte¬
ring af statens i monopolet nedlagda kapital. Samtliga utgifter hafva
ansetts lämpligen kunna här sammanföras i tre poster: driftkostnad, för¬
säljningskostnader samt afsättning till afskrifnings- och förnyelsefond.
’) Med detaljpris afse» här utförsiiljningspriset till konsumenterna, utan åt dem gifven rabatt.
83
Inom rubriken driftkostnad skulle då ligga ej blott monopolets
kostnad för anskaffande — vare sig genom egen tillverkning eller genom
inköp utomlands — af de tobaksvaror, som utgjorde föremål för mono¬
polets omsättning, utan äfven monopolets samtliga förvaltningskostnader
med undantag af de utgifter, hvilka, enligt hvad bär nedan närmare ut¬
vecklas, skulle inbegripas under försäljningskostnader och nyssnämnda
fondafsättning. I och för utrönande af driftkostnaden i dess nu angifna
bemärkelse hafva kommitterade, tack vare den ingående undersökning,
som genom kommerskollegium utförts i hithörande frågor, icke behoft följa
den metod, som eljest användts vid vissa i utlandet utförda monopol¬
beräkningar, af hvilka kommitterade tagit del, nämligen att med utgångs¬
punkt från råvaruinköp o. s. v. kalkylera fram driftkostnaden. På grund
af de i utredningen förefintliga noggranna uppgifter angående de konsu¬
merade tobaksvarornas värde och tobaksindustriens ekonomiska förhållan¬
den hafva kommitterade i stället kunnat välja den till säkrare resultat
ledande vägen att med utgångspunkt i uppgifterna angående fabrikanternas
nettoförsäljningspris i fråga om inom landet tillverkade varor samt impor¬
törernas inköpspris i fråga om importerade fabrikat, beräkna driftkostnaden
för monopolet vid en omsättning af motsvarande kvantiteter tobaksvaror. b
I fråga om de kvantiteter tobaksvaror, som konsumerades år 1908.
uppgick de inhemska varornas nettoförsäljningsvärde (industriens) till
21,202,515 kronor och de importerade varornas inköpsvärde till 4,917,985
kronor, och fördelade sig dessa summor för de olika varuslagen på sätt
första och tredje kolumnerna i tabellen å föregående sida utvisa.
De nu angifna summorna för nettoförsäljningsvärdet resp. inköps¬
värdet kunna emellertid icke utan vidare godtagas såsom mätare af
monopolets kostnad för motsvarande tobakskvantiteter utan tarfva i åt¬
skilliga hänseenden justering.
Hvad då först beträffar nettoförsäljningsvärdet af de inom landet
tillverkade varorna, bör hänsyn tagas därtill, att i denna summa ligger
äfven fabrikanternas nettovinst (ränta å eget kapital samt handelsvinst)
å försäljningen af de tillverkade varorna, hvilket belopp tydligen icke bör
medtagas vid beräknande af monopolets driftkostnad. Bland de i netto-
försälj ningSAmrdet ingående omkostnader, som industrien för närvarande
har att bära, äro vidare vissa af den natur, att de icke behöfva ifrågakomma
för statsmonopolet, såsom t. ex. räntor å upplånadt kapital, förluster å
varudebitorer, rese- och reklamkostnader o. s. v., medan åter andra af
industriens nuvarande omkostnader böra kunna blifva mindre för mono¬
polet på grund af möjlighet till billigare inköp af åtskilliga förnöden-
’) Härvid torde bl. a. beaktas att råtobaksprisen voro särskildt höga under åren 1907 och 1908.
84
heter, besparingar å förvaltningskostnader m. m. Slutligen böra vissa
omkostnader i detta sammanhang frånräknas, enär de äro hänförliga
till försäljningskostnader och därför i annat sammanhang införas i före¬
varande beräkning, exempelvis frakt för sålda fabrikat. Ytterligare upp¬
tagas, såsom förut nämnts, afskrifningar å fastigheter och inventarier
under en särskild post i beräkningen, hvarför de för den nuvarande
industrien upptagna afskrifningsbelopp här uteslutas ‘).
’) Till närmare motivering åt' ifrågavarande afdrag anföres följande. Räntor å upplånadt
kapital ifrågakomma icke för monopolet, enär allt af detsamma disponerad! kapital här bör be'
traktas såsom anslagsmedel, oafsedt huruvida dessa anslag täckts genom statsverkets tillgångar
eller genom lånemedel. Af industrien utbetalda hyror frånräknas, emedan beräkningen förut¬
sätter, att efter en första öfvergångsperiod monopolet skulle använda uteslutande egna lokaler.
Genom att kredit ej beviljas vid inköp bos monopolet, bar monopolet ej att räkna med förluster å
varudebitorer eller med diskonträntor, hvarjämte konkurrensens upphörande torde göra reklamer
och annonser så godt som obehöfliga. Vidare böra sådana försäljningsomkostnader som resekostnader
(inklusive resandes provisioner och fasta löner) äfvensom fÖrsäljningsagenters och kommissionärer»
provisioner åtminstone i deras nuvarande form icke förekomma vid ett monopol. I den mån omkost¬
nader af sistnämnda slag möjligen kunna komma att erfordras för monopolet, böra de anses ingå i
den centrala administrationens allmänna omkostnader i de fall, då de icke kunna hänföras till för¬
säljningskostnaderna. Genom kreditsystemets upphörande bortfalla äfven kassarabatter. Sådana
torde f. n. förekomma endast beträffande 15 % af industriens nuvarande omsättning och hafva
uppgifvils vanligen utgöra 3 % af försäljningssumman. Monopolets inköpspris för utländsk rå¬
tobak hafva beräknats 5 % billigare än industriens nuvarande inköpspris. Samma procentsats
antogs vid de i Schweiz åt- 1895 utförda monopolberäkningarna. Frakter för färdiga tobaks-
fabrikat afdragas här, då denna kostnad inräknas i monopolets försäljningskostnader. Äfvenså böra
arfvoden, som nu utbetalas till bolagsstyrelser och revisorer, bortfalla. Något afdrag har däremot
ej gjorts för skatter. Visserligen skulle monopolet vara fritaget från skutt till staten, men som det
skulle enligt förslaget betala utskylder till kommunerna och dessa utskylder tendera att stegras,
synes försiktigheten bjuda att låta hela det industrien nu påhvilande skattebeloppet ingå bland
monopolets driftkostnad. Utom de nu nämnda finnas eu del omkostnader, å Indika tobakstillverk-
ningens samlande i eu enda hand öfvar inflytande. Hit höra förvaltningspersonalens och arbetarnas
löner. Det måste förutsättas, att, då monopolet blifvit definitivt ordnadt, eu afsevärdt mindre
förvaltningspersonal kommer att erfordras än nu, äfvensom alt jämväl kontorsomkostnader och
liknande utgifter blifva i följd af centralisering mindre. Äfven om maskindrift kommer Iill större
användning, bör däremot minskning i det nuvarande arbetarantalet ej förutsättas i denna beräkning.
Som emellertid arbetslönerna inom tobaksindustrien liksom inom industrien i allmänhet snarare
stiga än falla, som vidare resandes löner, Indika ingå bland induslriens omkostnad för förvaltnings¬
personal, redan afdragits, enär en del af sistnämnda omkostnad beräknats komma att ingå bland
kostnaden för monopolets centrala administration och en del af samma omkostnadssumma torde böra
beräknas till täckande af oförutsedda merulgifter för monopolet, synes något ytterligare afdrag från
industriens nuvarande nettoförsäljningsvärde icke höra göras i och för uppskattningen af monopolets
driftkostnad, ehuru enligt kolonn t terades åsikt besparing i driftkostnad bör kunna uppstå genom
sådan centralisering.
Koinmitterade finna sig böra i detta sammanhang erinra, att i ersättningsfonden inräknats
ett belopp i och för ersättning åt personer af nu ifrågavarande kategorier, hvilka till följd af nyss
omförmälda centralisering icke finna anställning hos monopolet.
85
De poster, som sålunda böra afdragas, för att man från den nu¬
varande tobaksindustriens nettoförsäljningsvärde skall komma till den på
monopolets egen tillverkning belöpande driftkostnad, uppgå för den netto-
försäljningssumma, som afses i den del af kommerskollegii utredning,
hvilken berör tobaksfabrikernas ekonomiska förhållanden, till följande belopp:
Kronor.
Nettovinster (inkl. ränta på eget kapital) .............................. 2,109,108: —
Räntor på upplånadt kapital ...................... 353,883: —
Hyror ................................................................................................ 98,633: —
Afskrifningar å fastigheter ........................................... 58,832: —
„ ' „ inventarier ......................................................... 63,439: —
Förluster på varu debitorer........................................................... 441,545: —
Diskonträntor .................................................................... 88,704: —
Reklamer och annonser .............................. 223,231: —
Resekostnader (inkl. resandes provisioner och fasta löner) 846,913: —
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner........ 145,739: —
Kassarabatter (3 procent å 15 procent af omsättningen) ... 89,239: —
5 procent billigare inköp af utländsk råtobak ..................... 220,977: —
Styrelsers och revisorers arfvoden......................................... 146,000: —
Frakter för sålda fabrikat ........................................................... 244,503:—-
Summa 5,130,746: —
Den netto försäljningssumma, till hvilken dessa belopp hänföra sig,
uppgick emellertid till endast 19,830,964 kronor, medan hela tobaksin-
dustriens nettoförsäljningssumma utgjorde 21,202,515 kronor.
För hela nettoförsäljningssumman, 21,202,515 kronor, skulle ifråga¬
varande poster beräknas uppgå till 5,486,566 kronor, hvadan monopolets
kostnad för framställande af den ofvan angifna kvantiteten inom landet
tillverkade varor skulle kunna uppskattas till 15,715,949 kronor.
Inköpspriset, inklusive tull och öfriga omkostnader, för de kvantiteter
importerade fabrikat, som här äro i fråga, utgjorde enligt kommers¬
kollegii utredning 4,917,985 kronor. För att erhålla monopolets an¬
skaffningskostnad för motsvarande kvantiteter bör först frånräknas i
nämnda summa ingående tull (4 kronor per kilogram cigarrer, cigarr¬
cigarretter och cigarretter samt kronor l-20 per kilogram andra tobaks-
varor), hvilken tillhopa utgjorde kronor 1,244,765. Vidare torde man
kunna förutsätta, att monopolet skulle kunna vid inköp af utländska tobaks-
fabrikat betinga sig lägre pris än de nuvarande importörerna. Om
också, särskildt hvad beträffar cigarrer, monopolets inköpspris torde kunna
ställa sig rätt betydligt billigare, synes man försiktigtvis icke böra här
86
räkna med mera än 3, högst 4 procent lägre inköpspris å samtliga im¬
porterade tobaksfabrikat i genomsnitt. Ett häremot svarande afdrag skulle
sålunda vara befogadt. Emellertid bör å andra sidan här inräknas vissa
kostnader, hvilka icke ingå i det i kommerskollegii utredning angifna
inköpspriset men hvilka böra tilläggas, då det gäller att få med samtliga
omkostnader, som höra till monopolets driftkostnad. Sådana äro å de
importerade varorna belöpande andel i utgifter för monopolets centrala
administration och för förvaltningspersonal med mera, hvilka utgifter
torde äfvenledes kunna uppskattas till 3 å 4 procent af nuvarande in¬
köpspriset. Monopolets kostnad för anskaffande af här ifrågavarande
kvantitet importerade fabrikat skulle alltså i sin helhet kunna uppskattas
till 3,673,220 kronor.
Monopolets totala driftkostnad, beräknad för hela den kvantitet inom
landet tillverkade samt importerade tobaksvaror, som antagits motsvara
ett års konsumtion, skulle jämlikt förestående blifva omkring 19,389,169
kronor.
Nästa post bland monopolets utgifter är dess försäljningskostnader,
hvilka hufvudsakligen komme att bestå i de rabatter, som hos monopolet
inregistrerade försäljare skulle åtnjuta, samt i monopolets kostnader för
frakt af färdiga tobaksvaror till lagerdepåer eller andra leveransplatser.
Försäljningskostnaderna hafva genomsnittligt beräknats till 15 % af pris-
kurantpriset, motsvarande 6,355,652 kronor för monopolets hela om-
sättningssumma, 42,371,013 kronor.
Den tredje utgiftsposten skulle utgöras af afsättning till afskrifnings-
oeh förnyelsefond, hvilken post torde böra beräknas i förhållande till värdet
å monopolets fastigheter och inventarier. Enligt i det följande närmare
lämnad redogörelse hafva kommitterade beräknat, att för monopolets
verksamhet skulle erfordras fastigheter (fabriks- och lagerlokaler) till
sammanlagdt värde af 8,214,000 kronor samt inventarier till ett värde
af 2,000,000 kronor. Den årliga afsättningen torde försiktigtvis böra
sättas så högt som 2 % å fastigheternas och 10 % å inventariernas
anskaffningsvärde. Totala afsättningsbeloppet skulle alltså uppgå till
364,280 kronor.
Afdragas från monopolets omsättningssumma (bruttoinkomst), kronor
42,371,013, de tre nu angifna utgiftsposterna:
driftkostnaden ................... kronor 19,389,169: —
försäljningskostnaderna ... » 6,355,652: —
fondafsättning...................... » 364,280: — » 26,109,101: —
återstår kronor 16,261,912: —
87
Sistnämnda summa, eller i rundt tal 16,262,000 kronor, skulle
sålunda utgöra det öfverskott af monopolets verksamhet, livilket under
ofvan angifna förutsättningar kunde antagas komma statsverket till godo.
Enligt kommitterades förslag skulle, såsom förut omförmälts, mono¬
polet erlägga tull med 1 krona per kg för all oarbetad tobak, som för
dess räkning importerades. Inberäknadt denna tullinkomst, hvilken i för¬
hållande till de kvantiteter‘tobaksvaror, som i föreliggande beräkning upp¬
tagits såsom monopolets årsomsättning, skulle utgjort 4,111,412 kronor 9,
komme statsverket att erhålla en inkomst af i rundt tal sammanlagdt
20.373.000 kronor genom beskattning af tobaksförbrukningen.
Inberäknadt tullen för importerade tobaksfabrikat skulle hela den
å 1908 års tobakskonsumtion belöpande tullafgift eldigt nu gällande tull¬
satser hafva uppgått till 5,350,177 kronor b, hvadan i jämförelse med
statens nuvarande inkomst genom tobaksbeskattning den ökade stats¬
inkomst, ett monopol i af kommitterade föreslagen form kunde beräknas
gifva, skulle utgöra omkring 15 miljoner kronor.
Härvid bör emellertid erinras, att i den mån de för införande och
utöfvande af monopolet erforderliga kapital komme att af staten anskaffas
genom upplåning, den ofvan beräknade statsinkomsten af monopolet icke
i sin helhet blefve tillgänglig till fri disposition för andra statsändamål
under den tid, som åtginge till de upplånade medlens amortering. På
sätt framgår af den närmare utredning, som här nedan följer, synes för
monopolets införande böra beräknas ett anslagsbehof af sammanlagdt
49.500.000 kronor, däraf till täckande af monopolets eget kapitalbehof (till
fabriksanläggningar, inventarier, förlagskapital in. in.) 23,000,000 kronor
och till täckande af de med monopolets införande omedelbart förbundna
utgifter (hufvudsakligen ersättningar af olika slag) 26,500,000 kronor.
Ifrågavarande belopp af 49,500,000 kronor skulle efter en räntefot
af 4 % kunna amorteras på
25
|
år
|
med
|
en
|
annuitet
|
af
|
30
|
n
|
n
|
ii
|
ii
|
ii
|
35
|
11
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
40
|
11
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
45
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
50
|
ii
|
ii
|
n
|
ii
|
ii
|
kronor 3,168,592: —
„ 2,862,590: —
„ 2,652,077: —
„ 2,500,913: --
„ 2,388,992: —
„ 2,304,235: —
’) Se sid. 143, beräkning rörande tullförslaget.
88
Statens
kapitalutlägg
i och för
monopolet.
Monopolets
kapitalbehof.
Såsom nyss blifvit antydt, komme tobakstillverkningens öfver¬
förande till statsmonopol att kräfva ett ganska afsevärdt kapitalutlägg
från statens sida, i det att dels kapital erfordras till monopolets veivk-
samhet, dels ock ersättningar med flera med monopolets införande
omedelbart förbundna kostnader komme att uppgå till betydande summor.
Med afseende å de olika ändamål, hvartill kapital sålunda skulle erfordras,
synes lämpligt att här skilja mellan å ena sidan hvad som skulle utgöra
det för monopolets drift disponerade kapitalet, samt å andra sidan sist-
berörda kostnader, hvilka lära böra betraktas såsom en med organisa-
tionskostnad närmast jämförlig utgift en gång för alla, hvilken ej torde
komma att ingå i monopolets bokföring, då någon däremot svarande
tillgång hos monopolet icke skulle förefinnas. I den följande framställ¬
ningen benämnes för korthetens skull det förstnämnda kapitalet mono¬
polets driftkapital och det sistnämnda ersättningsfonden.
Hvad först monopolets driftkapital angår, är dettas storlek i hufvud¬
sak beroende på huru mycket som kan beräknas erforderligt till fastig¬
heter (fabriks- och lagerlokaler in. m.), till inventarier och till förlags-
kapital för verksamhetens bedrifvande.
a) Fastigheter. Man torde böra utgå ifrån, att åtminstone efter viss
öfvergångstid all monopolets verksamhet komme att utöfvas i för dess
räkning inköpta eller uppförda lokaler. För bedömande af kostnaden
för anskaffande af dylika lokaler äro tillgängliga uppgifter angående
den nuvarande tobaksindustriens fastighetsvärden icke användbara. I
komrnerskollegii utredning finnas visserligen uppgifter om dessa fastig¬
heters bokförda värden och taxeringsvärden likasom ock om brandför¬
säkringsbeloppen, men då dels åtskilliga af dessa fastigheter i afsevärd
omfattning tjäna andra ändamål än tobakstillverkningen dels ock en
stor del af tillverkningen nu drifves i förhyrda lokaler, erbjuda berörda
siffror ingen ledning för beräknande af kostnaden för anskaffning af
lokaler, tillräckliga för inrymmande af monopolets verksamhet.
Kommitterade hafva därför funnit sig böra i den förevarande be¬
räkningen bortse från, huruvida och i hvad mån monopolets behof af
lokaler kunde tillgodoses medelst inköp af inom tobaksindustrien för när¬
varande använda fastigheter, och i stället vid uppskattande af nu
ifrågavarande kapitalbehof utgått från, att nya byggnader skulle för mono¬
polets räkning uppföras. Härvid har ej hänsyn tagits därtill, att vissa
staten tillhöriga byggnader eller tomter eventuellt skulle kunna åt mono¬
polet upplåtas till begagnande.
Det för monopolets tillverkningsrörelse erforderliga utrymmet har
beräknats med ledning af hvad fabrikanterna meddelat till kommers-
89
kollega inredning angående den inom tobaksindustrien för närvarande
använda golfareal jämte öfriga därmed sammanhängande upplys¬
ningar. Genom att efter dessa uppgifter uträkna genomsnittliga golf-
ytan per tillverkad kvantitet tobaksvaror och sammanställa därvid er¬
hållna resultat med uppgifter från vissa fabriker, där utrymmet blifvit
praktiskt och fullständigt utnyttjadt, hafva approximativa siffror er¬
hållits angående erforderlig golfyta af fabriks-, lager- och kontors¬
lokaler för hvarje särskild tillverkningsgren af de olika tobaksvaru-
slagen. Då emellertid vid inrättandet af nya lokaler hänsyn bör tagas
till det naturliga behofvet af successivt ökadt utrymme, böra dylika
lokaler beräknas större än det omedelbara behofvet fordrar. 1 den
efterföljande kostnadsberäkningen uppskattas därför den för monopolet
erforderlige golfarealen till omkring 25 proc. högre än nyssnämnda
golfyta. De sålunda verkställda beräkningarna gifva vid handen, att för
tillverkning af nedanstående kvantiteter tobaksvaror — i det närmaste
motsvarande den kvantitet, som af hela tobaksindustrien tillverkats
under år 1908 — skulle behöfvas så stor golfyta, som i kolumn 3 af
följande tabell angifves. 1 kolumn 4 angifves den beräknade, med om¬
kring 25 procent ökade golfytan.
För viss produktion af tobaksvaror erforderlig golf yta:
1.
|
’ 2.
|
3.
|
4.
|
Varuslag.
|
Beräknad
kvantitet:
kg-
|
Därför
erforderlig
golfyta:
m2.
|
Af korn-
mitterade
beräknad
golfyta:
m2.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter ■
|
687,697
|
34,866
|
43,600
|
Cigarretter ...........................
|
221,567
|
9,194
|
11,500
|
Röktobak..............................
|
307,248
|
5,899
|
7,400
|
Tuggtobak ..........................
|
599,805
|
9,837
|
12,300
|
Snus.......................... ......
|
5,659,913
|
22,074
|
27,604)
|
|
7,476,200
|
81,870
|
102,400
|
Förutsättes att byggnaderna uppföras i form af trevånings stenhus
samt att källare och vindar användas till lagerlokaler, torde den bruk¬
bara golfytan kunna uppskattas till 4 gånger bebyggda tomtytan och
byggnadernas volym till 4 gånger golfytan.
* 12
90
Kostnaden för uppförande af byggnader, afsedda för tillverkning af
tobaksvaror al annat slag än cigarretter, synes enligt från sakkunnigt
håll erhållna upplysningar kunna uppskattas till i genomsnitt 15 kronor
per kubikmeter. För fabriksbyggnader afsedda för tillverkning af cigar¬
retter böra byggnadskostnaderna beräknas något högre, enär här kräfves
solidare byggnadssätt på grund af att mera maskiner användas i
denna tillverkning. För cigarrettfabriker har kostnaden därför beräknats
till 19 kronor per kubikmeter. Till jämförelse må nämnas, att kost¬
naderna för trevånings kasernhus under uppförande invid Örebro, Karlstad
och Sköfde variera mellan 12'70 kronor och 13-20 kronor per kubik¬
meter, enligt från statens kasernbyggnadsnämnd erhållna uppgifter. De
högre medelpris, med hvilka kommitterade sålunda räknat, betingas
bland annat af ovissheten om, hvar fabrikerna komma att förläggas.
Jämväl i utseende å beräknandet af kostnaden för de till mono¬
polets fabriksbyggnader erforderliga tomter föreligger sistberörda oviss¬
het. Att med någon större grad af exakthet uppskatta den blifvande
verkliga tomtkostnaden är för närvarande icke möjligt, men tillbörlig
säkerhet i denna kostnadsfråga synes ändock ernås vid följande be¬
räkning. Enligt hvad nyss anförts hafva kommitterade ansett att, därest
byggnaderna uppföras i tre våningar, den brukbara golfytan skulle
kunna uppskattas till fyra gånger den bebyggda tomtytan. Hela den
för monopolets tillverkning erforderliga golfytan liar i förestående tabell
beräknats till 102,400 kvadratmeter, i följd hvaraf den bebyggda tomt¬
ytan skulle blifva 25,600 kvadratmeter. För gårdsutrymmen m. m.
torde böra i genomsnitt förutsättas dubbelt så stor areal eller 51,200
kvadratmeter. Hela den erforderliga tomtarealen skulle då blifva 76,800
kvadratmeter. Efter inhämtande af upplysningar från sakkunniga per¬
soner hafva kommitterade funnit sig kunna räkna med ett genomsnittligt
tomtpris af 20 kronor per kvadratmeter, hvilket pris torde, alltefter väx¬
lande tomtpris å skilda orter, i många fall kunna underskridas men i andra
fall behöfva öfverskridas. Äfven med beaktande af sistnämnda omstän¬
dighet lärer dock det angifna medelpriset vara så högt, att den ifråga¬
varande beräkningen hvilar på fast grund.
Enligt ofvanstående förutsättningar skulle byggnadskostnaden i
det hela uppgå till kronor 6,328,000 och tomtkostnaden till kronor
1,536,000.
Kostnaden för nyanskaffning af samtliga fastigheter, erforderliga
för monopolets tobakstillverkning, skulle således höra uppskattas till
7,864.000 kronor.
Till jämförelse må nämnas, att nuvarande tobaksfabriksindusfriens
91
fastigheter voro år . 1908 bokförda till 5,867,089 kronor, taxerade till
6.280.500 kronor och brandförsäkrade för 5,233,860 kronor. Af tobaks¬
fabrikör, som icke drefvo tillverkningen i egna fastigheter, erlades
samma år i hyror 98,633 kronor, hvilket hyresbelopp kapitaliseradt
efter 7 % motsvarar ett fastighetsvärde af 1,409,043 kronor.
•Utom nu angifna utrymmen komme monopolet att behöfva lager¬
lokaler för importerade färdiga tobaksvaror. Importen af sådana varor
belöpte sig år 1908 till 339,740 kg. För en årlig omsättning af denna
storlek torde, äfven med hänsyn tagen därtill att någon längre lagringstid
icke lärer ifrågakomma för dessa varor, lagerlokaler med en golfyta af
4.500 å 5,000 kvadratmeter erfordras. Anskaffningskostnaden för dessa
lokaler synes kunna uppskattas till 350,000 kronor.
Sammanlagda kostnaden för de för monopolets verksamhet erfor¬
derliga fastigheter skulle sålunda i enlighet med ofvanstående kunna
beräknas till 8,214,000 kronor.
b) Inventarier.
Såsom ledning vid uppskattning af hvad de för monopolets rörelse
erforderliga inventarier skulle komma att kosta i anskaffning, kunna
de i kommerskollegii undersökning angifna bokförda värdena på den
nuvarande tobaksindustriens inventarier tjäna. Härvid måste man dock
taga hänsyn å ena sidan därtill att dessa inventarier i många fall, i
synnerhet i fråga om snusfabriker, under årens lopp nedskrifvits, så att
de nu stå bokförda betydligt under sina ursprungliga värden, och att
till följd häraf inköp af dessa inventarier för monopolets räkning skulle
kosta mera än deras bokförda värden. Med beaktande å andra sidan
att nuvarande antalet maskiner kan afsevärdt minskas och ersättas med
modernare och leveran skr aftigare maskiner, om fabrikationen koncentreras
i större fabriker, torde man kunna beräkna, att kapitalbehofvet för an¬
skaffning af inventarier för monopolets tillverkning af de olika varu¬
slagen bör kunna täckas medelst följande belopp:
för tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter .............. 400,000 kr.
„ „ „ cigarretter ....................................... 440,000 „
„ ,, ,, röktobak.......................................... 120,000 „
„ „ „ tuggtobak ............................ 310,000 „
„ „ „ snus .................................. 730,000 „
För monopolets hela tillverkning 2,000,000 kr.
92
Bokförda värdet af inventarierna vid de företag1, som afses i kom-
merskollegii undersökning angående tobaksfabrikernas ekonomiska för¬
hållanden, uppgick till 1,349,768 kronor.
c) Förlag skapital.
Monopolets behof af förlagskapital för dess tillverkningsrörelse
torde lämpligast uppskattas med ledning af de i kommerskollegd ut¬
redning meddelade uppgifterna angående det i samtliga af utredningen
berörda fabriker engagerade kapital samt dessas tillgångar och skulder i
öfrigL Det engagerade, egna och upplånade, kapitalet upptages i utrednin¬
gen till 28,495,060 kronor, hvaraf bundet i fastigheter och inventarier
7,216,857 kronor. Värdet af lager uppgifves till 9,362,629 kronor och
kassabehållningen till 356,558 kronor. Öfriga poster bland fabrikernas
tillgångar, som motsvara det egna och upplånade kapitalet, exempelvis
den stora posten »utestående fordringar», torde vara af den natur, att de
ej behöfva medräknas vid bestämmandet af ett monopols behof af för¬
lagskapital. Ofvannämnda två poster för lager och kassabehållning eller
tillsammans 9,719,187 kronor torde emellertid, med hänsyn bland annat
till det förhållande att all monopolets försäljning är afsedd att ske mot
kontant betalning, kunna anses motsvara hvad monopolet skulle behöfva
i rörelsekapital för lika stor omsättning som den af utredningen berörda
fabriksindustriens. Ett till 67 % af monopolets ofvan beräknade an¬
skaffningskostnad för ett års konsumtion afrundadt belopp, eller 10,530,000
kronor, har ansetts lämpligen kunna beräknas såsom monopolets behof
af förlagskapital för dess tillverkningsrörelse af ofvan angifven om¬
fattning.
Härtill kommer förlagskapital för monopolets inköp af utländska,
till försäljning afsedda varor. Detta torde lämpligen kunna uppskattas
till hälften af det inköpsvärde, som samtliga de af monopolet per år
importerade varorna representera. Enligt beräkningen skulle hela detta
värde uppgå till omkring 3,673,220 kronor, hvadan det för denna del
af monopolets rörelse erforderliga förlagskapital et komme att utgöra i
rundt tal 1,837,000 kronor.
Hela det för monopolet behöfliga förlagskapitalet synes enligt
ofvanstående alltså böra upptagas till 12,367,000 kronor.
d) Ytterligare kapitalbehof skulle kunna ifrågakomma till fastig¬
heter för depåer för färdiga varor, till byggnad för monopolets central¬
förvaltning o. s. v. Utgifter åt denna art torde dock ej behöfva här med¬
räknas, då dylikt lokalbehof lärer kunna åtminstone tillsvidare tillgodoses
på annat sätt än genom anskaffande af egna fastigheter. För att emeller¬
93
tid icke lämna detta kapitalbehof obeaktadt har det synts lämpligt att
i beräkningen inrymma en post för ändamålet, hvilken för jämnande af
slutsumman upptagits med 419,000 kronor.
Monopolets hela driftkapital för eu omsättning motsvarande 1908
års konsumtion uppskattas således till:
a) fastigheter............................................. 8,214,000 kr.
b) inventarier........................................... 2,000,000 „
c) förlagskapital ...................................... 12,367,000 „
d) ytterligare kapitalbehof.................... 419,000 „
23,000,000 kr.
På sätt redan anförts vid beräkningen rörande monopolets afkast¬
ning, bör 1908 års konsumtion anses såsom ett relativt lågt medeltal.
Skulle konsumtionen blifva större, torde behofvet af driftkapital ökas i
viss proportion därmed, men då ökas naturligen samtidigt äfven mono¬
polets afkastning.
Storleken af det kapital (i det följande benämndt ersättningsfonden),
som skulle blifva erforderligt i och för monopolets införande, är hufvud-
sakligast beroende af till hvilka belopp inlösning af lager och inventa¬
rier, ersättning af skilda slag samt understöd komme att uppgå.
Enligt kommitterades förslag till förordning om hvad iakttagas
skall i afseende å införande af statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket, skulle det åligga staten att
dels inlösa tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverk¬
ning af tobaksvaror, vissa andra inventarier samt i viss omfattning
lager af oarbetad tobak och haltfabrikat,
dels till tobaksfabrikant utgifva ersättning för värdeminskning å
fabriksfastighot,
dels till tobaksfabrikant utgifva ersättning för det af monopolets
införande föranledda intrång i näringsverksamhet,
dels och till vissa inom tobaksindustrien sysselsatta personer ut¬
gifva ersättning för upphörd eller minskad verksamhet inom tobaks-
handteringen.
Härnedan följer en på kommerskollegii utredning för år 1908
grundad undersökning angående de belopp, hvartill inlösnings- och
Ersättnings¬
fonden.
94
ersättningssummorna inom livar och eu af de i förlåftningsförslaget
sålunda angifna grupperna torde böra beräknas.
A. Inlösning nf specialmaskiner, lager m. m. (se 7 S i författnings-
förslaget).
För utrönande af härför erforderligt belopp torde böra tagas till
utgångspunkt värdet å inventarier samt å lager af hallfabrikat och oarbetad
tobak, hvilka värden i kommerskollegii undersökning uppgifvas till resp.
1,349,768 kronor, 959,271 kronor och 4,273,352 kronor. Monopolets in-
lösningsskyldighet rörande inventarier är begränsad till specialmaskiner och
specialverktyg, och af dessa torde en del vara af den beskaffenhet, att
de kunna användas af monopolet vid dess tillverkning, i hvilket fall de
för inlösningen använda beloppen böra inräknas i monopolets driftkapital.
Allt inlösningsberättigadt lager af oarbetad tobak och halffabrikat bör
likaså anses kunna af monopolet användas, hvarför särskildt inlösnings-
kapital i detta sammanhang ej bör förutsättas. Återstår således blott
den del af de inlösningsberättigade specialmaskinerna och specialverktygen,
hvilka ej kunna brukas af monopolet. På grund af fabrikernas ålder
torde så komma att blifva fallet med en afsevärd del, hvadan åtminstone
ett belopp af 500,000 kronor torde böra afsättas för detta ändamål.
B. Ersättning för fabriksfastigheters värdeminskning (se 8 § i för-
fat, tningsförslaget).
Vid beräkning af ifrågavarande ersättning torde hänsyn böra tagas
till följande förhållanden. Af de 81 tobaksfabrikör, som afses i kommers-
kollegii utredning, drefvo 49 tillverkningen i egna fastigheter. Om ock
på grund af stadgandet i författningsförslagets 8 § 2 mom. ytterligare
några fastigheter torde komma att behandlas såsom om de vore veder¬
börande företags tillhörighet, synes hela antalet »egna» fastigheter, be¬
träffande hvilka 8 § eventuellt skulle kunna komma till tillämpning,
icke böra belöpa sig till mera än 58 stycken.
.Emellertid lära anspråk å ersättning för värdeminskning icke ifråga¬
komma för samtliga dessa fastigheter, enär i svar å de af kommerskollegium
utsända frågeformulären ägarna till 16 af dem förklarat, att deras fastig¬
heter icke komme att förlora något i värde, därest de ej vidare finge
användas för tobakstillverkning. Detta finner också sin förklaring i det
förhållandet, att ett stort antal af ifrågavarande fastigheter — däribland
de största och värdefullaste — äro centralt belägna i städer och därför
hafva högre värde enbart med hänsyn till tomten eller vid användning
för annat ändamål än såsom tobaksfabrikör.
95
Genom undersökning af infordrade uppgifter från fabrikanterna
samt genom summarisk besiktning af ett flertal fabriker — ingående
värdering torde kunna utföras först af uppskattningskommissionerna —
hafva kommitterade bibragts den uppfattning, att till ersättande af värde¬
minskning å fabriksfastigheter torde böra beräknas ett belopp af om¬
kring 1,300,000 kronor.
Detta belopp skulle dock gifvetvis minskas, i den mån nuvarande
fabriksfastigheter komme att inköpas för monopolets räkning. För
sådant fall förutsattes nämligen i författningsförslaget, att ersättning
för värdeminskning icke skulle utgå.
C. Ersättning för intrång i näringsverksamheten till tohaksfahri-
kanter, hvilka varit skyldiga att föra handelsböcker (se t) § 2, 3 och 5
mom. i författningsförslaget).
För beräknande af dessa ersättningsbelopp kan god ledning er¬
hållas genom de till kommerskollegii utredning meddelade uppgifter
angående de olika företagens omsättningssummor och nettovinster.
Härvid torde emellertid böra påpekas, dels att beräkningen grundats på
fabrikanternas egna uppgifter, hvilka i vissa fall varit ofullständiga,
dels ock att kommerskollegii utredning ej kunnat omfatta alla tobaks-
fabrikanter, som torde göra anspråk på ersättning enligt nu förevarande
moment i 9 §. Ytterligare bör framhållas, att utredningen i hithörande
delar afsett sexårsperioden 1903—1908, hvaremot enligt kommitterades
förslag förhållandena under de 7 år, som närmast föregått monopolets
införande, skulle tagas i betraktande vid bestämmandet af ifrågavarande
ersättning.
För att ernå desto säkrare resultat i fråga om den totala ersätt-
ningssumman hafva flera beräkningar utförts, grundade på medeltal
af tobaksfabrikernas ^ omsättnings- och handelsviustbelopp dels för åren
1903—1908 (alternativ 1), dels för de fyra år af dessa, som återstå,
sedan för hvarje företag dess under nämnda period uppkomna bästa
och sämsta årsresullat borttagils (alternativ 2), dels år 1908 ensamt
(alternativ 3), dels slutligen för en i så måtto fingerad sjuårsperiod,
åren 1904—1910, att verksamheten under hvardera af åren 1909 och
1910 antagits hafva gifvit samma resultat som år 1908, hvarefter det
bästa och det sämsta årsresultatet borttagits. Enligt de sålunda utförda
beräkningarna skulle summan af ifrågavarande ersättning i de olika
alternativen uppgå till följande belopp, nämligen:
96
Ersättning i förhållande till
|
|
medel-
liandelsvinst
(9 § 2 mom.)
kr.
|
medel¬
omsättning
(9 § 5 mom.)
kr.
|
Summa
ersättning
kr.
|
(ä
|
Alternativ 1
ren 1903—1908)
|
10,991,386
|
881,303
|
11,872,689
|
(fyra
|
Alternativ 2
af åren 1903—1908)
|
10,376,229
|
8B7,9H6
|
11.244,195
|
|
Alternativ 3
(år 1908)
|
13,120,182
|
994,B39
|
14,114,821
|
(fem
|
Alternativ 4
af åren 1904—1910)
|
11,377,586
|
937,743
|
12,315,329
|
De ersättoingsbelopp, som jämlikt författningsförslaget skulle be¬
räknas i förhållande till handelsvinsten, uppgå enligt de olika alternativen
till mellan 10’9 och 11 • l gånger industriens totala medelhandelsvinst
för de år, vederbörande alternativ afser. Medräknas ersättningen på
grund af omsättning, uppgår det totala ersättningsbeloppet för de olika
alternativen till mellan 11*7 och 12*1 gånger den i vederbörande alterna¬
tiv åsyftade årliga medelhandelsvinst.
Alternativ 4 borde gifva det säkraste resultatet, men den enligt detta
alternativ erhållna ersättningssumman torde dock i allt fall vara för
låg, enär åren 1909 och 1910 troligen i verkligheten gifvit bättre resultat
än år 1908. Siffror för dessa båda år äro visserligen icke kända, men
då enligt statistiken konsumtionen ökats nästan hvarje år och prisen å
rök- och tuggtobak samt snus höjts genom öfverenskommelse mellan
vissa fabrikanter år 1907, synes man vara berättigad antaga, att åt¬
minstone hvad angår tillverkare af nyssnämnda slag af tobaksvaror
handelsvinsterna för 1909 och 1910 blifvit större än för 1908, hvithet
år, eldigt hvad förut påvisats, kännetecknas af relativt låg omsättning.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts, finna kommitterade sig icke
böra uppskatta det sammanlagda belopp, som skulle erfordras för ifråga¬
varande ersättningar, lägre än 13,700,000 kronor.
D. Ersättning till tobaksfabrikanter, som icke varit skyldiga att föra
handelsböcker (se 9 § 4 och 5 mom. i författningsförslaget).
Till denna kategori af ersättningst ägare torde hufvudsakligen komma
att höra sådana tillverkare af tobaksvaror, hvilka idkat sitt yrke såsom
handtverk eller hemindustri. Kommerskollegii utredning omfattar upp¬
97
gifter angående 90 dylika företagare, och angifves detta antal täcka
den hufvudsakliga delen af denna gren af tobaksindustrien.
Med ledning af det i utredningen sålunda förefintliga materialet
har det varit möjligt att approximativt beräkna, att det totala ersätt¬
ningsbelopp, hvarå ifrågavarande af utredningen berörda fabrikanter
skulle i enlighet med författningsförslaget kunna göra anspråk, torde
belöpa sig till följande summor:
personlig ersättning till ersättning i förhållande till summa ersättning
fabrikanterna: omsättningen:
370,339 kr. 17,308 kr. 387,647 kr.
I den förevarande beräkningen torde för denna ersättning böra
upptagas ett belopp af 450,000 kronor.
E. Personlig ersättning till förvaltningspersonal, tobalisarbetare m. fl.
(se 11 § i författningsförslaget).
Kommerskollegii undersökning rörande förvaltningspersonal och
arbetare inom tobaksindustrien omfattar 83 fabriker.
Hvad först angår förvaltningspersonalen, däribland i författnings¬
förslaget inräknats ägare, som själfva äro ledare af sin affär, äfvensom
resande, hafva inalles 284 personer ansetts kunna ifrågakomma till er¬
hållande af personlig ersättning enligt förslagets 11 §. Rörande 62 af
dessa personer (d. v. s. 21.8 % af hela antalet) föreligga ej fullständiga
uppgifter, hvarför vid beräkningen de felande uppgifterna hafva måst
ersättas med medeltal och i vissa fall med uppskattningar.
Det totala ersättningsbelopp, som med hänsyn tagen till de i 11 §
föreslagna ersättningsgrunder skulle kunna ifrågakomma för personer
tillhörande denna grupp af ersättningsberättigade, utgör enligt de verk¬
ställda beräkningarna 4,209,256 kronor.
Med afseende å denna slutsumma är att beakta, att, äfven om
antalet ersättningsberättigade komme att blifva mindre, därigenom att
monopolet kunde erbjuda anställning åt eu del af dessa personer, man
å andra sidan måste taga hänsyn till, att det för beräkningen tillgäng¬
liga materialet ej varit uttömmande. Ifrågavarande ersättningssumma
synes därför icke böra beräknas lägre än 3,800,000 kronor.
Detta belopp torde däremot räcka äfven till den i 13 § föreslagna
ersättning åt resande, anställda hos sådana ersättningsberättigade im¬
portörer och handlande, som omförmälas i författningsförslagets 12 §.
*13
98
Öfriga i 11 § omförmälda kategorier ersättningsberättigade utgöras
af hos tobaksfabrikanter anställda förmän och tobaksarbetare äfvensom
af tobaksarbetare, som för fabrikants räkning arbeta i hemmet (hem¬
arbetare).
Det erbjuder särdeles stora svårigheter att ens approximativt beräkna
huru stort belopp skulle behöfva tagas i anspråk för ersättning åt dem
inom ifrågavarande kategorier, hvilka på grund af monopolets införande
förlora sin anställning inom tobakshandteringen. Visserligen torde det
kunna förutsättas, att monopolet komme att använda lika många arbe¬
tare, som för närvarande finna sysselsättning inom den privata industrien,
men man synes dock böra utgå från, att under monopolets första verk¬
samhetsår tillverkningen kommer att blifva mindre, på det att handlande
och allmänheten må erhålla tid att förbruka sina lager af tobaksvaror.
För att emellertid få eu fast utgångspunkt för beräkningen af det
belopp, som borde för ifrågavarande ändamål afsättas, kan ju antagas att
t. ex. 20 % af arbetarna af en eller annan orsak ej skulle kunna erhålla
sysselsättning vid monopolets fabriker och till följd däraf blifva ersättnings-
berättigade. Enligt kommerskollegii utredning skulle tobaksindustrien
år 1908 hafva sysselsatt högst 5,494 arbetare, af hvilka omkring 30 %
voro under 21 års ålder. Af återstoden voro ej alla fast anställda eller
yrkesutbildade, men torde dessas antal kunna uppskattas till omkring
70 % af nämnda återstod, hvarför af hela arbetarantalet ungefär hälften
skulle kunna anses såsom ersättningsberättigade. Årsinkomsten för de
omkring 550 af dessa (20 %\ hvilka enligt nyssnämnda antagande icke
kunde erhålla anställning hos monopolet, torde vid förevarande beräk¬
ning lämpligen böra uppskattas till i medeltal 900 kronor b, hvarjemte
man torde böra utgå från att samtliga varit anställda tillräckligt länge
för att komma i åtnjutande af högsta ersättning. Under sådana för¬
hållanden skulle ersättningsbeloppet uppgå till 2,475,000 kronor.
Såsom en annan beräkningsgrund kunde kanske förutsättas, att 2/3
af alla arbetare öfver 50 år skulle ifrågakomma till ersättning. Genom
bearbetning af det af kommerskollegium meddelade materialet framgår,
att sådana arbetares antal uppgick till 565 och deras sammanlagda års¬
inkomst till 514,493 kronor. Under förutsättning att de alla vore be¬
rättigade till högsta ersättningsbelopp, skulle ett skadestånd af cirka
2,572,000 kronor behöfva utbetalas. Kommitterade hafva stannat vid att
inräkna ett belopp af 2,500,000 kronor i ersättningsbeloppet enligt
ifrågavarande §.
') Medelårslönen för alla arbetare har af kommerskollegium uppskattals till 724 kronor,
men enär i förevarande sammanhang fråga är endast om fast anställda, yrkesutbildade och äldre
arbetare, torde medelårslönen ej kunna beräknas lägre än 900 kronor per år.
99
Sammanlagdt skulle sålunda för samtliga enligt 11 § i författnings-
förslaget ersättningsberättigades gemensamma räkning en summa af
6,300,000 kronor kunna antagas blifva tillräcklig.
F. Personlig ersättning till innehafvare af importaffär med utländsk
råtobak eller utländska tobaksvaror samt handlande med svensk råtobak
(se 12 § i författningsförslaget).
En undersökning af förefintligt material bär gifvit vid handen,
att med tillämpning af bestämmelserna i 12 § skulle det för ifråga¬
varande ersättning erforderliga beloppet kunna beräknas till 734,693
kronor. Som emellertid berörda material ej kan anses uttömmande,
synes beloppet böra beräknas något högre, förslagsvis till 750,000 kronor.
G. Personlig ersättning till handelsresande, anställda hos innehafvare
af importaffär m. fl. enligt 12 § ersättningsberättigade personer (se 13 §
i författningsförslaget).
Hänsyn till ifrågavarande personers ersättning har tagits vid
beräknandet härofvan af ersättningsbelopp enligt 11 §.
H. Flyttningshjälp. Storleken af det belopp, som kan komma
att erfordras till den i författningsförslagets 14 § omförmälda flyttnings¬
kostnad, som skulle bestridas af staten, kan ej för närvarande beräknas,
enär frågan, i hvad män dylik flyttningshjälp kommer att behöfvas, natur¬
ligen är i hög grad beroende af hvar monopolets tillverkning kommer att
förläggas. Vid förevarande uppskattning af kapitalbehofvet torde det vara
tillfylles att för detta ändamål förutse en summa af 100,000 kronor.
I. Under stöds fond. Enligt 15 § i författningsförslaget skulle inom
tobakshandteringen sysselsatta, eljest ej ersättningsberättigade personer
kunna tilldelas någon godtgörelse för upphörd eller minskad verksam¬
het, i den mån för ändamålet anslagna medel förslå. Någon uppskatt¬
ning angående huru mycket borde för ifrågavarande ändamål afsättas
lärer icke nu kunna verkställas, utan man synes få inskränka sig till att
beräkna denna understödsfond till vissa procent af de personliga ersätt¬
ningsbeloppen. I det tyska monopolförslaget af år 1882 förekom äfven
eu likartad understödsfond å 25 miljoner mark, motsvarande omkring
15 % af de personliga ersättningsbeloppen. Det synes därför böra blifva
tillräckligt, om understödsfonden äfven här beräknas till ett belopp, mot¬
svarande'■omkring 15 % af de enligt 11, 12 och 13 §§ utgående ersätt¬
ningsbeloppen. Då dessa enligt ofvanstående beräkningar skulle uppgå
till omkring 7,050,000 kronor, skulle enligt nämnda proportion ett af-
rundadt belopp af 1,000,000 kronor här böra föreslås för ändamålet.
Härmed hafva kommitterade angifvit samtliga de af monopolets
100
införande omedelbart föranledda utgifter, hvilkas belopp kunnat särskild!
specificeras. En sammanställning af desamma gifver följande resultat:
A.
B.
C.
D.
E.
F.
H.
I.
inlösen af specialmaskiner m. m.....................................
ersättning för fastigheters värdeminskning..................
d:o till tobaksfabrikanter.......................................
d:o till handtverk och hemindustri .................
personlig ersättning till förvaltningspersonal och till
arbetarpersonal.............................
d:o d:o till importörer m. fl...................
•flyttningshjälp.....................................................................
understödsfond ...................................................................
500.000 kr.
1.300.000 „
13,700,000 „
450.000 „
6.300.000 „
750.000 „
100.000 „
1,000,000 „
Summa 24,100,000 kr.
De hittills beräknade beloppen skulle sålunda uppgå till 24,100,000
kronor. Utöfver denna summa torde emellertid ytterligare ett belopp
böra medräknas.
Det bör nämligen icke förbises, att förevarande beräkningar grunda
sig på uppgifter, hvilkas tillförlitlighet icke kunnat på alla punkter
kontrolleras och hvilka i vissa hänseenden äro bristfälliga. * Såväl med
hänsyn härtill som äfven till den omständigheten, att här är fråga
om en affär af ovanlig storlek, bjuder försiktigheten att ofvan anförda
summa afrundas uppåt med ett belopp, afsedt att täcka eventuella fel¬
kalkyler, som kunna förefinnas, trots det att beräkningarna utförts med
så stor noggrannhet, som tillgängligt material möjliggjort.
Ur detta belopp för oförutsedda utgifter torde ock böra bestridas
vissa kostnader, som icke förut upptagits på grund af deras svårbestäm¬
bara natur. Hit höra alla kostnader förbundna med själfva inlösnings-
förfarandet och bestämmandet af ersättningsbeloppen, arfvoden till upp-
skattningskommissioner, sakkunniga, räkenskapsgranskare m. fl., äfven¬
som vissa extraordinära utgifter, som monopolet måste bära under en
viss öfvergångstid och hvilka på grund af monopolets då ännu icke
fullt genomförda organisation öfverstiga de normala kostnaderna för
inköp, tillverkning och försäljning. Samtliga utgifter af nu antydd art
torde böra inrymmas under ett tilläggsbelopp af 2,400,000 kronor, hvilket
utgör omkring 10 % af ofvannämnda summa, 24,100,000 kronor.
Hela ersättningsfonden torde sålunda kunna uppskattas till 26,500,000
kronor.
Härmed hafva i hufvuddrag angifvits de grunder, som enligt kom-
mitterades åsikt borde komma till tillämpning vid eventuellt införande
101
af ett statens tobaksmonopol i vårt land äfvensom de för bedömande af
ett sådant monopol nödiga beräkningar. Den specialmotivering, som er¬
fordras beträffande åtskilliga bestämmelser i de af kommitterade i ämnet
utarbetade författningsförslag, meddelas i särskild afdelning.
Såsom i det föregående omförmälts, innefattar kommitterades upp- tji"0förelaget
drag, utöfver den särskilt anbefallda undersökningen af möjligheterna angående
för ett statens tobaksmonopol, tillika att, såsom ett komplement till hö*fgaar^||ar-
1904 års utredning och förslag i tobaksbeskattningsfrågan, verkställa stämpel
ytterligare utredning och eventuellt utarbeta förslag inom de områden, m- m-
Indika utgjorde föremål för nämnda kommittés arbete.
I det ofvan omförmälda statsrådsprotokollet den 27 maj 1909
anföres härom, bland annat, hurusom man icke kunde förbise att, om
man ock lämnade monopol beskattningen å sido, under de år, som för¬
flutit efter det 1904 års utredning verkställts, i mer än ett land försök
gjorts att i en eller annan ny, mer eller mindre förändrad skatteform
afvinna tobaken ökad skatteafkastning. Till utredande af hvad i be¬
rörda hänseende vore i utlandet anmärkningsvärd^ hafva kommitterade
föranstaltat en undersökning, hvars resultat återfinnes i bilagan angående
utländsk lagstiftning. Under hänvisning i öfrigt till nämnda bilaga vilja
kommitterade här endast i korthet omnämna de märkligare förändringarna
å området från de senare åren.
Beträffande Norge må sålunda anmärkas, att där gällande, den 1
april 1902 införda tullsatser för tobak sedan dess endast i så måtto
ändrats, att från den 25 augusti 1905 tullen för tobaksblad utgår med
10 procents förhöjning, om stjälken är borttagen. Genom lag af den
23 mars 1903 har införts en särskild arealskatt vid odling af tobak
inom landet. Sedan den 1 april 1908 utgör skatten 12 öre per kvadrat¬
meter med tobak odlad mark. Ett årligt minimibelopp af 20 kronor i
skatt för hvarje tobaksodlare är/astställdt. Årliga afkastningen af denna
arealskatt har för åren 1903—08 växlat mellan 20,000 och 26,000 kronor.
Enligt erhållna underrättelser pågår äfven i Norge utredning af frågan
om införande af tobaksmonopol.
1 Danmark hafva genom tullagen den 5 maj 1908 tullsatserna
blifvit afsevärdt höjda. Systemet är fortfarande vikttullar utom i fråga
om cigarretter, för hvilka utgår dels vikttull af 64 öre per kilogram
(= tullen å råtobak) dels ock därjämte värdetull med 30 procent af
cigarretternas värde. Genom en under år 1911 antagen lag har införts
en afgift till staten för odling af tobak inom Danmark. Denna afgift,
102
som utgår med 1 krona om året per 40 kvadratmeter med tobak odlad
areal, synes dock vara af mera provisorisk natur, enär riksdagen vid
lagens antagande uppställt det villkor, att lagen skall före den 1 januari
1913 åter framläggas till revision, därvid arealbeskattningen skall ut¬
bytas mot skatt å den skördade tobaken.
I Finland synes någon förändring af systemet för tobakens be¬
skattande icke hafva genomförts under de senaste åren. Emellertid
lärer fråga om införande af tobaksmonopol hafva varit under öfver¬
vägande äfven i detta land.
I Tyskland hafva, sedan 1904 års svenska kommittébetänkande
afgafs, flera förändringar i tobaksbeskattningen vidtagits, hvarförutom,
såsom framgår af den utförligare redogörelsen i förberörda bilaga,
upprepade förslag till tobaksbeskattningsfrågans lösande i annan, mera
enhetlig riktning varit af tyska regeringen framlagda. De hufvudsakliga
ändringarna äro följande. Under år 1906 infördes stämpelskatt å
cigarretter, cigarrettobak och cigarrettpapper, till lika belopp för inom
landet tillverkade och för importerade sådana varor. I sammanhang
härmed höjdes tullen å cigarretter och finskuren tobak betydligt. Utan
reform af beskattningssystemet i dess helhet vidtogos under år 1909
ytterligare förändringar, i det att vissa af de dittills gällande tullsatserna
liksom ock skatten på den inom landet odlade tobaken samt cigarrett-
stämpelafgiften höjdes. Därjämte — och detta torde vara den åtminstone
principiellt sedt viktigaste af de år 1909 vidtagna förändringarna i tobaks¬
beskattningen i Tyskland — infördes en värdefull, hvilken utöfver den
vanliga tullsatsen skall såsom tilläggstull för importerade tobaksblad
och cigarrer utgå till belopp motsvarande 40 procent af värdet. För¬
slaget angående åsättande af värdetull hade icke utgått från regeringen
och godkändes af riksdagen utan att afseende fästes vid de tungt vägande
skäl, som från regeringens sida och från annat sakkunnigt håll anfördes
mot värdefull.
Beträffande fabrikatskattesystemet ^ i Nordamerikas förenta stater
synas inga ändringar i själfva skatteformen hafva blifvit vidtagna. Stämpel¬
skattesatserna äro sedan den 1 augusti 1910 höjda, i sammanhang hvar¬
med i viss mån ändrade bestämmelser om förpackning m. in. trädt i kraft.
I Ryssland synes, såvidt framgår af tillgängliga upplysningar,
någon förändring icke hafva inträdt beträffande där gällande fabrikat-
beskattning å tobaksvaror.
I Storbritannien och Irland hafva genom den under år 1910
antagna finanslagen samtliga tullsatser å tobak blifvit afsevärdt höjda,
efter det att under föregående åren partiella tullförhöjningar vidtagits.
103
Vidare upphäfdes genom åren 1907 och 1908 träffade bestämmelser det
dittills gällande förbudet mot odling af tobak inom landet i så måtto,
att dylik odling blef tillåten i Irland och Skottland mot erläggande
af licensafgift. Genom 1910 års finanslag utsträcktes rätten att odla
tobak äfven till England.
Kommitterade öfvergå härmed till att undersöka, i hvilken ut¬
sträckning det angifna syftet med den nu ifrågasatta regleringen åt
tobaksbeskattningen — ett effektivare skatteresultat än det, som 1904
års förslag enligt gjorda beräkningar skulle lämna — kan vinnas på
annan väg än medelst anlitande af monopolbeskattning.
På sätt framgår af såväl 1904 års kommittéutredning som den
nu utarbetade redogörelsen angående tobaksbeskattningen i utlandet,
tillämpas, förutom monopolformen, ett flertal olika metoder för tobakens
beskattande. Vissa af dessa skulle nog kunna antagas komma att gifva en
något högre statsinkomst än som beräknades enligt 1904 års förslag,
utan att kommitterade likväl anse sig kunna förorda desamma. Ehuru
jämlikt kommitterades uppdrag den statsfinansiella synpunkten bör till¬
mätas öfvervägande betydelse vid det nu föreliggande arbetet, måste
nämligen valet af skatteform träffas icke enbart ur denna synpunkt
utan äfven med tillbörlig hänsyn till öfriga intressen af skilda slag,
hvilka kräfva beaktande vid frågans bedömande och afgörande.
Till belysning härutinnan anse kommitterade lämpligt att till en
början erinra om hvad 1904 års kommitté i sin allmänna motivering
anfört rörande de olika beskattningssystemens företräden och nackdelar.
Kommittén uttalade i nu berörda hänseende följande:
»Gifvet är att tobaksbeskattningen och dess gestaltning kunna
komma att i hög grad inverka på de olika slag af näringsföretag, hvilka
ofvan berörts, och detta ej allenast omedelbart genom skattetrycket utan
ock genom trycket af de kontroller, hvilka i statskassans intresse måste
påläggas i sammanhang med skatten. Det skall därför blifva den följande
framställningens uppgift att undersöka, ej mindre i hvad mån ur denna
synpunkt den ena eller andra beskattningsformen må anses vara att
föredraga, än ock i hvilken grad konsumenternas och statskassans sär¬
skilda intressen, och därvid icke minst statsverkets säkerhet i afseende
å uppbörden, vid de olika formerna tillgodoses.»
»På sätt ofvan erinrats, har tobaksbeskattningen under senare tider
hos oss varit ordnad uteslutande i form af införseltull å tobak, oarbetad
och arbetad, som från utrikes ort införts, och utan förbud mot inhemsk
tobaksodling. Uppmärksamheten har härofvan fästats jämväl därå, att
1904 års
kommitté
angående de
olika skattc-
formerna.
104
ett sådant skattesystem icke medgifver uttagande af någon mera bety¬
dande skatteinkomst. Också torde man utan tvekan kunna våga påstå,
att detta system icke är mäktigt af nämnvärd ytterligare utveckling här
i landet. En något så när afsevärd förhöjning af råtobakstullen — något
som, statsfinansiellt sedt, måste anses såsom en förutsättning för en
ytterligare höjning af tullsatserna å tobaksfabrikat — skulle nämligen
otvifvelaktigt innebära en så betydande premie för ytterligare odling och
användning af svensk tobak, att industrien icke skulle kunna bortse därifrån.
Påföljden för statskassan blefve emellertid i ty fall, att de förhöjda tull¬
satserna icke komme att medföra en motsvarande ökning i tullinkomsten.»
»Denna synpunkt har jämväl förut, såsom i historiken härofvan
redan påvisats, vid flera tillfällen, då berörda tullfråga varit föremål för
behandling, kommit till beaktande. Kommitterade tillåta sig att här
hänvisa till dels Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1901, dels ock det
af bevillningsutskottet vid 1902 års riksdag i ämnet gjorda uttalande.
Af dessa handlingar framgår med all önskvärd tydlighet, att uppfatt¬
ningen inom Riksdagen i denna fråga öfverensstämt med den af kom¬
mitterade nu uttalade meningen.»
»Den officiella statistiken angående tobaksodlingen var vid tid¬
punkten för den sista här i landet vidtagna förhöjningen af tullen å rå¬
tobak så ofullständig, att det ej kan statistiskt påvisas, huruvida denna
tullförhöjning föranledt ökad odling af tobak inom landet, något som
dock skatteregleringskommittén ansett sig äga anledning' antaga.»
»Under sådana omständigheter ligger måhända närmast till hands
att tänka sig, såsom af förhållandena påkallad, en tillämpning af det
engelska beskattningssystemet, då genom förbud mot inhemsk tobaks¬
odling nyssberörda olägenhet skulle kunna undvikas. Men å andra sidan
måste man taga hänsyn till den roll, som tobaksodlingen, enligt hvad
ofvan anförts, spelar för vissa trakter i vårt land, och därvid särskild!
beakta ej mindre dess betydelse för de små jordbruken, där tobaks¬
odlingen ofta ombesörjes af kvinnor eller minderåriga eller ålderstigna
personer, än ock att afkastningen af denna odling på dylika småbruk
är vida större än af någon annan kultur. Icke heller får man förbise,
att det för industrien skulle innebära en kännbar förlust att beröfvas
tillgången på den inhemska råvaran, som, om ock i allmänhet icke jäm¬
förlig med de utländska tobaksbladen, dock med fördel användes för
vissa slags tillverkningar och därvid särskild! täflar med den utländska
tobaksstjälken. Nationalekonomiska hänsyn af beaktansvärd beskaffenhet
torde alltså ställa sig hindrande emot det engelska systemets införande
här i landet.»
105
»Vid sådant förhållande och då af den förarbetade tobaken artiklarna
cigarrer och cigarretter allt framgent under alla omständigheter lära
komma att i stor omfattning importeras, i följd hvaraf hos oss ett
tobaksskattesystem utan tullar svårligen kan tänkas, för så vidt tobaks-
industrien fortfarande skall bestå såsom privatdrift, framställer sig osökt
systemet af en kombination mellan tull och inre beskattning.))
»Denna senare kan, enligt hvad ofvan anmärkts, ordnas under
olika former. Från skattens uttagande omedelbart hos konsumenten
kan man emellertid härvid, då fråga icke är om något monopolsystem,
bortse. Följaktligen måste förutsättas, att skatten alltid skall komma
att förskjutas af någon af de intressegrupper, hvilka förmedla varans
framställande och tillhandahållande åt konsumenterna. Ur skattepolitisk
synpunkt gör sig därvid den fordran gällande, att skatteuppbörden
förlägges så nära konsumtionen som möjligt. Denna fordran upp fy lies
gifvetvis i högre grad af en fabrikatskatt än af en råmaterialskatt,
hvilken senare dessutom praktiskt sedt icke lämnar någon möjlighet
att taga hänsyn till tobakens olika förbrukningsvärde och således icke
heller till konsumenternas skatteförmåga, då däremot fabrikatskatten
äfven i detta afseende står åtminstone ett steg högre. Ty äfven om
skattens graderande efter varans kvalitet möter allt för störa svårig¬
heter för att kunna genomföras — något som erfarenheten ådagalagt,
där fabrikatskatt hittills tillämpats, hvarför man ock såväl i Nordamerikas
förenta stater som i Ryssland nödgats i hufvudsak afstå från i sådant
hänseende gjorda försök — så har man dock alltid den möjligheten kvar
att vid bestämmandet af olika skattesatser för de särskilda slagen af
fabrikat taga vederbörlig hänsyn till den större eller mindre skatteför-
mågan hos dem, som hufvudsakligen konsumera det ena eller andra
slaget. Och för att rätt förstå hvad detta fabrikatskattens företräde
skulle betyda hos oss, torde man böra erinra sig, att af hela tobaks-
förbrukningen inom landet icke mindre än 70 procent falla på artikeln
snus, hvilken, såsom väl är bekant, till den ojämförligt största delen
förbrukas af den mindre bemedlade befolkningen.»
»Fullföljer man emellertid undersökningen och tillser, huru en
fabrikatskatt med hänsyn till därvid nödiga kontroller skulle komma
att gestalta sig, lärer man icke kunna undgå att tinna afsevärda betänk¬
ligheter resa sig mot en sådan skatteform. Af den föregående redo¬
görelsen för dels fabrikatskatten i Nordamerikas förenta stater och i
Ryssland dels ock de särskilda förslagen till fabrikatskatt i Tyskland
framgår, att en sådan skatt kan anordnas efter väsentligt olika grunder
med däraf härflytande afsevärdt skiljaktig kontroll. Kommi.tterade hafva
* 14
106
väl icke kunnat undgå att finna, hurusom rent teoretiskt åt de tyska
förslagen af 1893 och 1895 måste gifvas det företräde framför det
fabrikatskattesystem, som faktiskt vunnit tillämpning, att de tyska för¬
slagen afsågo och åtminstone teoretiskt möjliggjorde en genomförd be¬
skattning efter varans värde med större hänsyn till konsumenternas
skatteförmåga. Men detta företräde sträcker sig icke jämväl till kontrollen.»
»Man kan visserligen i fråga härom bortse från det förhållande,
att särskilt det amerikanska systemet icke inskränker odlarens frihet
i likhet med det föreslagna tyska, enär detta förhållande beror på sär¬
skilda omständigheter och i viss mån innebär en brist snarare än något
för systemet egendomligt. Man torde i stället kunna inskränka sig
till att taga hänsyn allenast till kontrollens tyngdpunkt, som är för¬
lagd till varans fabrikation och de därvid framställda produkternas af¬
sättning. För att utröna det för beskattningens graderande erforderliga
underlaget, varans värde, hade man i de tyska förslagen tagit sin till¬
flykt till vissa föreskrifter, som i hög grad skulle hafva inkräktat på
näringslifvets frihet, hvaribland särskilt höra framhållas, såsom anmärk¬
ningsvärda och besvärande, uppbördsverkets inventeringar i fabrikerna
och hos försäljarne. I all synnerhet tillämpningen af de i 1895 års
förslag upptagna bestämmelserna angående skyldighet icke blott för
handlandena utan äfven för enskilda afnämare att återställa fakturorna,
försedda med intyg om deras riktighet, skulle hafva inneburit ett be¬
tänkligt intrång på ett utanför näringslifvet liggande privat område.
klen det torde ock vara uppenbart, att tillförlitligheten af sålunda erhållna
värdeuppgifter icke varit synnerligen säkert grundad. Likaså torde
möjligheterna att helt och hållet undandraga tobaksfabrikat skatt blitvit
betänkligt stora, då man funnit sig föranlåten att afstå från den kontroll,
banderollsystemet erbjuder. Svårigheterna vid en tillämpning af sist-
berörda system i sammanhang med cn fullständigt genomförd värde¬
beskattning torde väl ock vara oöfverstigliga. Frånsedt mer eller mindre
afgörande hinder af teknisk beskaffenhet lärer i detta hänseende sär¬
skilt böra framhållas detaljhandelns intresse af, att den köpande all¬
mänheten icke beredes tillfälle att medelst stämpeln utöfva en denna
näringsgren alltför mycket hämmande kontroll å handelsvinsten. Till
förminskande af en dylik olägenhet för detaljhandeln skulle visserligen
måhända åtgärder kunna vidtagas, så att handlandens och konsumentens
stridiga intressen kunde anses hvart för sig behörigen beaktade. I
sådant afseende blef i Tyskland ifrågasatt, att ett och samma slag åt
fabrikat skulle uppdelas i olika värdeklasser, bvilka skulle beläggas
med en och samma skattesats för alla de särskilda till samma klass
107
hörande varuvärden. En kombination mellan värde och vikt är äfven
tänkbar såsom grund för dylik klassindelning. Men oafsedt det för¬
hållande att man härvid, i samma mån som detaljhandelns intresse
tillgodoses, allt mera aflägsnar sig från den ursprungliga principen om
beskattning efter värde, bör erinras, att äfven en dylik modifierad
värdebeskattning är svar att kontrollera, utan att handeln med tobaks-
fabrikat alltför mycket betungas. Stämpeln i och för sig kan nämligen
vid ett sådant system icke tillräckligt skydda mot underslef. Också
bär man såväl i Ryssland som i Nordamerika funnit sig böra i hufvud¬
sak afstå från därstädes förut genomförd värdeklassindelning.»
»I betraktande däraf, att banderollsystemet sålunda svårligen låter
förena sig med egentlig värdebeskattning af tobaksfabrikat, hafva kom-
mitterade, som anse banderollkontrollen icke kunna undvaras vid eu
eventuell tobaksfabrikatskatt här i landet, funnit sig icke kunna ifråga¬
sätta annan form för en dylik skatt än med enhetliga skattesatser för
hvarje särskild fabrikatssort, vid hvilka skattesatsers afpassande man
finge söka att i görligaste mån taga hänsyn till varans värde och kon¬
sumenternas skatteförmåga.»
»Att vid ett eventuellt införande i vårt land af en fabrikatskatt
följa Rysslands exempel och ställa fabrikationen under oaflåtlig uppsikt,
borde enligt kommitterades tanke icke heller kunna ifrågakomma.
Ty om fabrikatskatten redan i och för sig är ägnad att ställa den
på storkapitalet grundade näringsdriften i en gynnsammare ställning
än de små företagen, skulle detta förhållande gifvetvis ytterligare
skärpas genom de kostnader, som i en eller annan form komme att
påläggas fabrikanterna i följd af en ständig lokal skattekontroll. Ryss¬
lands exempel visar till fullo, att så blifver förhållandet.»
Kommittén hade med beaktande af nu angifna synpunkter upp¬
gjort ett utkast till förordning angående stämpelskatt å tobaksfabrikat,
afsedt att i hufvuddrag klargöra huru elt sådant skattesystem skulle,
hvad kontrollen angår, kunna antagas i tillämpningen te sig. Rörande
detta utkast anförde kommittén hufvudsakligen följande.
»Granskar man närmare de bestämmelser, som i utkastet innehållas,
torde man emellertid finna, att ehuruväl dessa affattats under största möj¬
liga hänsyntagande till näringslifvets berättigade kraf på frihet, systemet,
sådant det enligt utkastet skulle gestalta sig, likväl komme att särskildt
för fabrikation och handel medföra i hög grad kännbara olägenheter.»
»I sådant afseende få kommitterade till en början anmärka, att
det visat sig nödvändigt att inordna jämväl handeln med råtobak och
tobaksfabrikat under statens kontroll, för hvilket ändamål skyldighet
108
att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmäla sådan rörelse ansetts
höra åligga handlande med nämnda varor. Härjämte skulle det enligt
kommitterades utkast åligga råtobakshandlare att föra för kontroll-
tjänstemännen tillgängliga journaler öfver inkommen och afyttrad tobak,
att till den centrala kontrollmyndigheten månatligen insända utdrag af
dessa journaler samt att vid anfordran afgifva deklaration angående
sin omsättning, hvarförutom i fall af behof råtobakshandlarnes lager
skulle vara underkastade inventering.»
»Bland de inskränkningar, hvaraf fabrikationen skulle drabbas, må
först nämnas tvånget att förpacka tillverkningarna i endast vissa be¬
stämda förpackningsslag och storlekar. Enär hvarje tobaksförpackning
borde förses med stämpel och då af flera skäl endast en stämpel borde
komma till användning å hvarje förpackning, motiveras sagda inskränk¬
ning tillräckligt af svårigheten att saluhålla ett alltför stort antal
stämplar af olika valörer. De af kommitterade i utkastet föreslagna
förpackningarna äro relativt många och omväxlande men utgöra dock
ett fåtal i jämförelse med den mängd af olika förpackningar, som nu
äro i bruk på den svenska marknaden.»
»Ett intrång af långt allvarligare natur än nyss nämnda tvång är
dock den granskning af fabrikanternas journaler, som statens kontroll¬
tjänstemän skulle äga att verkställa. Eu sådan granskningsrätt innebär i
och för sig ett viktigt ingrepp i näringsfriheten, men är på ifråga¬
varande område ännu betänkligare, därigenom att dess utöfvande kan
leda till prisgifvande åt offentligheten af affärs- och fabrikationshemlig-
heter. Särskildt inom rök- och tuggtobakstillverkningen samt vid snus¬
fabrikationen finnas nämligen tillredningsmetoder, som mången gång
under lång tid öfvergått från den ene innehafvaren af en firma till den
nästföljande och utvecklat sig till att utgöra en väsentlig beståndsdel af
firmans tillgångar, i det att genom det speciella tillredningssättet dennas
fabrikat få sin för omsättningen afgörande egenart. Dessa tillrednings¬
metoder, hvilkas hemlighållande sålunda för fabrikanterna innebär ett
verkligt ekonomiskt intresse, skulle i följd af sådan granskningsrätt
lätteligen kunna blifva kända af kontrolltjänstemännen och af konkur¬
rerande fabrikanter. Kommitterade hafva genom detta omdöme icke
velat uttala något misstroende mot kontrolltjänstemännens känsla af
ämbetsansvar men hafva å andra sidan icke kunnat underlåta att påpeka
möjligheten af fara i nyssberörda hänseende.»
»Den af kommitterade såsom ett i kontrollen ingående led nöd¬
vändig befunna inventeringen har i utkastet visserligen gjorts så lindrig
som möjligt, men densamma torde dock i betraktande af dess betydelse
109
såsom slutlig kontroll på bokföringens riktighet icke kunna undgå att
i tillämpningen bereda svårigheter för fabrikanterna. Med hänsyn där¬
till att de föreskrifna tillverkningsjournalerna i många fall torde komma
att visa otillförlitliga resultat till följd af de viktsdifferenser, som upp¬
stå under tobakens lagring med mera, lärer nämligen endast i säll¬
synta undantagsfall inventeringen, såsom föreslagits, kunna verkställas
efter ögonmått, utan Unge väl i stället regeln blifva, att ganska om¬
fattande vägningar och profräkningar behöfde företagas, för utrönande
om blåst förefunnes eller ej. Att en så omfattande inventering icke
skulle kunna företagas utan störande eller rent af inställande af fabriks¬
driften, under den tid inventering påginge, lärer vara säkert. Härmed
skulle emellertid följa ekonomisk förlust för såväl fabrikanterna som ej
minst för de i stor omfattning enligt ackordsystem aflönade arbetare.
Till beredande af minsta olägenhet för fabrikanterna härvid kunde visser¬
ligen tänkas, att den officiella inventeringen företoges samtidigt med de
årsinventeringar, som vid fabrikerna pläga verkställas, men häremot
uppställer sig den svårigheten, att sistberörda inventeringar hos flertalet
fabrikanter förrättas ungefär vid samma tidpunkt på året, hvarigenom
det skulle blifva omöjligt att kunna erhålla för de officiella invente¬
ringarna nödigt antal vederbörligen kvalificerade kontrolltjänstemän.»
»Redan här ofvan har antydts, hurusom fabrikatskatten jämförelsevis
hårdare drabbar de mindre företagen på tobaksindustriens område än
de större. Särskildt torde hemindustrien kännbart träffas af en dylik
skatt. Med ett fabrikatskattesystem kan nämligen en sådan hemindustri
ej anses vara förenlig. Kontrollen och därmed statens säkerhet för
skattens behöriga inflytande i statskassan äfventyras naturligen i hög
grad genom en tillverkning, som icke är bunden vid vissa för ända¬
målet särskildt afsedda och inrättade lokaler, utan som är underkastad
kanske hvarje år förekommande flyttning i sammanhang med till¬
verkarens ombyte af bostad. Denna omständighet har ock föranledt,
att i utkastet hänsyn icke kunnat tagas till annan hemindustri än det
hemarbete, som består däri, att tobaksarbetare hemma hos sig för
tobaksfabrikanters räkning förarbeta af dessa senare utlämnad råtobak.»
»Men härtill kommer, att skattekontrollen i sin helhet enligt kom-
mitterades förmenande ej snille tillfredsställa skäliga anspråk från
statens sida. I allmänhet kan man säga, att vid tobaksbeskattningen
en fabrikatskatt erbjuder vida större svårigheter i afseende å genom¬
förandet af effektiv kontroll, än hvad förhållandet eljest i allmänhet är
vid en sådan skatteform. Orsaken härtill ligger dels däri, att tobakens
förarbetande — i motsats till hvad förhållandet är vid framställning af
ILO
åtskilliga andra under konsumtionsbeskattning vanligen inbegripna till¬
verkningar såsom brännvin, Öl och socker — till stor del sker för band,
dels ock däri, att äfven där maskinmessig tillverkning äger rum, man
icke såsom i afseende å andra biverkningar kan begagna sig af me¬
kaniska hjälpmedel för kontrollens anordnande (automatiska kontroll¬
apparater, själfregistrerande vågar o. s. v.).»
»Till dessa allmänna svårigheter vid kontrollen å en tobaksfabrikat-
skatt komma de särskilda, som ligga i landets stora utsträckning och
jämförelsevis glesa befolkning samt den oinskränkta frihet, som hittills
rådt med afseende å tobakshandeln och hvari kommitterade icke till¬
trott sig kunna föreslå någon inskränkning. Med afseende å de lokala
förhållandena torde man kunna anse, att utan alldeles oproportionerliga
utgifter för kontrollen det icke blefve lätt att å landsbygden öfvervaka,
att icke skatteförsnilkling ägde ruin.»
»I synnerhet det slag af falsarier, som består däri, att begagnade
stämplar åsättas i stället för nya, eller att tömda, med gamla stämplar
försedda kärl eller annat emballage påfyllas med nytt fabrikat, för
hvilket skatt ej blifvit erlagd, torde på grund af nyss berörda lokala
förhållanden blifva svåra att förhindra och upptäcka.»
»Gent emot hvad sålunda anförts, skulle man visserligen kunna
hänvisa till de glänsande finansiella resultat, fabrikatskatten frambragt
i Nordamerikas förenta stater. Därvid bör man dock erinra sig, att
man i Amerika synes åtnöjas med, att staten erhåller en riklig inkomst
af tobaksskatten, sådan den där är anordnad, och utan vidare finna
si»- i deri oundvikliga följden, att skatteformen medför underslef af
betydliga skattebelopp. Énligt en i 1878 års tyska tobaksskattekom-
missions betänkande — som innehåller den enda för kommitterade
tillgängliga utredning härom — förefintlig uppgift kunde vid tid¬
punkten för de af kommissionen företagna undersökningar den årliga
förlusten genom underslef uppskattas till 800,000 dollars. Särskildt är
det minutförsäljningen, i all synnerhet den som äger rum på värdshusen,
hvilken i sådant afseende innebär fara. 'De i det närmaste slutsålda
lådorna fyllas ständigt på nytt, små fabrikanter låna sig till leverans
af ostämplad vara i och för detta bedrägeri. Den tyska tobaksskatte-
kommissionen, som genom några af sina medlemmar studerat förhål¬
landena på ort och ställe, förklarade också, att den fann systemet
'lämpligt endast för Förenta staterna.»
»Nu berörda svårigheter med afseende å kontrollen vid en fabrikat¬
skatt hafva ledt kommitterade till den uppfattningen, att, ehuruväl
vägande anmärkningar kunna anföras mot en skatt a ramaterialet, det
in
vill säga accis å den inom landet odlade råtobaken, i förening med mot¬
svarande förhöjning i införselafgiften å utländsk råtobak, en dylik skatt
i vårt land är att föredraga framför en fabrikatskatt.»
Såsom af det nr 1904 års kommittébetänkande nu anförda utdrag
framgår, hade nämnda kommitté ansett, att ytterligare beskattning af
tobaken enbart i form af höjda införseltullar, vare sig med bibehållande
af fri tobaksodling inom landet eller i samband med förbud mot dylik
odling, icke kunde för vårt lands vidkommande tillstyrkas. Denna åsikt
biträda kommitterade på de af 1904 års kommitté till stöd för densamma
anförda skäl. Kommitterade finna sig sålunda icke kunna tillstyrka
någon af sistberörda skatteformer, för det fall att statsmakterna skulle
finna beskattning medelst monopol icke böra komma till användning.
Hvad härefter angår frågan om fabrikatbeskattning ställa sig
kommitterade jämväl härutinnan på den af 1904 års kommitté intagna
ståndpunkt. Redan den af nämnda kommitté i frågan verkställda in¬
gående undersökning, hvarå kommittén grundade sitt afstyrkande af
fabrikatbeskattningen, verkar enligt kommitterades åsikt härvidlag öfver¬
tygande. Och kommitterades uppfattning att fabrikatskatt icke torde
böra anlitas såsom skatteform vid en blifvande reglering af tobaksbeskatt-
ningen, har ytterligare stärkts genom do undersökningar, som kommit-
terado nu utfört för fullgörande af uppdraget att å hithörande områden
åstadkomma eu kompletterande utredning till 1904 års betänkande.
Därvid har gifvetvis det förslag till lag angående tobaksfabrikatskatt,
som tyska regeringen år 1908 framlade för riksdagen, varit föremål för
särskild uppmärksamhet. Ifrågavarande förslag utgjorde ett försök att — i
olikhet med de nordamerikanska och ryska fabrikatskattesvstemen — genom
införande af ett stort antal stämpelklasser och stämpelafgiftens beräknande
efter varans detalj försäljningspris ernå eu såvidt möjligt genomförd
värdebeskattning. I bilagan angående utländsk lagstiftning finnes när¬
mare redogjordt för ifrågavarande lagförslag och dess behandling inom
tyska riksdagen, hvarjämte i bilagan finnes införd en öfversättning af
förslaget.
Berörda lagförslag är ur olika synpunkter af stort intresse. Främst
vilja kommitterade framhålla, hurusom genom förslaget blifvit ytter¬
ligare bekräftadt hvad 1904 års kommitté påvisat, nämligen att ett
fabrikatskattesystem, så genomfördt att statens skatteintressen vore
behörigen skyddade, måste djupt och kanske icke alltid på ett fullt
ofarligt sätt ingripa på tobakshandteringens olika områden. Det torde
icke vara utan betydelse för frågans bedömande att här omnämna, att
emot det nyssberörda tyska fabrikatskatteförslaget uttalade sig i afgifven
Kommitterade.
112
petition hela »Deutscher Tabakverein», hvilken, enligt utsago i det till tyska
riksdagen afgifna utskottsbetänkandet i ämnet, utgjorde den verkligen
behöriga representationen för de tyska tobaksintressenterna, däribland
äfven inräknade detaljhandlarna, den mindre industrien samt arbetarna.
Hvad kommitterade nu genom egna ytterligare undersökningar i
ämnet inhämtat har, såsom ofvan nämnts, icke. kunnat bringa kom¬
mitterade att beträffande frågan om tobaksbeskattning i form af tabrikat-
skatt intaga annan ställning än 1904 års kommitté. Särskilt måste
kommitterade härvid ytterligare betona de af nämnda kommitté utförligt
framlagda svårigheterna att åstadkomma en tillfredsställande kontroll,
äfvensom svårigheten att kunna behörigen skydda de små företagen.
Och i sistnämnda hänseende lärer man knappast kunna komma ifrån,
att icke ett fabrikatskattesystem med, enligt hos oss gängse begrepp,
betryggande kontrollanordningar skulle verka därhän, att tillverkningen
centraliserades i stora fabriker. Äfven om förhållandena i Nordamerikas
förenta stater icke utvecklats i denna riktning, så gifver däremot
erfarenheten i Ryssland — där kontrollförfarandet är mera i_ öfverens¬
stämmelse med europeiska fordringar på effektiv kontroll — vid handen,
att en stark koncentration af fabriksdriften ägt rum. Enligt statistiken
bär nämligen antalet tobaksfabrikör därstädes successivt aftagit, i det
att deras antal år 1883 utgjorde 461 men år 1906 endast 280, medan
under samma tid tillverkningen i sin helhet så ökats, att sammanlagda
kvantiteten förarbetad råtobak stigit från 3,479,000 pud ‘) (1883) till
5,523,000 pud (1906).
Till kommitterades uppfattning att fabrikatskatt icke torde hora
i vårt land införas såsom form för tobaksbeskattningen, har gifvetvis
äfven den omständigheten måst bidraga, att, på sätt 1904 års kommitté
uppvisat, en fabrikatskatt icke kunde antagas komma att gifva så
väsentligt högre statsinkomst än det af bemälda kommitté förordade be-
skattningssystemet, att man i anledning däraf kunde frestas att låta de
mot fabrikatskatten förefintliga betänkligheterna falla.
Med hänsyn till det resultat, kommitterades undersökningar rörande
härofvan hittills behandlade skatteformer lämnat, hafva kommitterade
funnit sig böra söka lösa den i detta sammanhang föreliggande upp¬
giften — att eventuellt annorledes än genom statsmonopol ernå en
väsentligt ökad statsinkomst af tobaken — genom en anordning, som
närmare än fabrikatskatten ansluter sig till gällande beskattningssysteril.
I valet mellan andra skatteformer än monopolet hafva kommit-
1) 1 pud = 16,3 8 kg.
113
terade sålunda ansett en lämplig lösning kunna vinnas genom en
beskattning i principiell anslutning till 1904 års kommittés förslag,
d. v. s. genom böjda tullar jämte skatt å den inom landet odlade rå¬
tobaken. Kommitterade hafva dock funnit ett dylikt förslag lämpligen
böra, för erhållande af bättre statsfinansiellt resultat, kompletteras med
en särskild beskattning af cigarrettförbrukningen, medelst stämpelskatt
å såväl inom landet tillverkade som importerade cigarretter äfvensom
å all färdigskuren cigarrettobak.
Äfven frånsedt den sålunda ifrågasatta cigarrettstämpelskatten bär
emellertid 1904 års förslag visat sig icke vara utan väsentlig äudriug
användbart för ernående af ett sådant högre skatteutbyte, som nu synes
vara afsedt.
Såsom jämväl förut erinrats föreslog 1904 års kommitté, att
gällande tullsatser borde höjas på följande sätt:
för oarbetad tobak, blad och stjälk, från kr. 1: — till kr. 1: 50 pr kg.
,, cigarrer och cigarretter............... ,, ,, 4: — ,, „ 5: 50 ,, „
,, arbetad tobak, andra slag ......... ,, „ 1: 20 ,, ,, 2: — ,, „.
Med afseende å den sålunda föreslagna höjningen af råtobakstullen
förklarade kommittén, att det endast vant med tvekan man ansett sig
kunna förorda eu så betydande förhöjning. Kommitténs ledamöter hade
ändock enats härom därför att de ansåge, att, om och när tobaksbeskatt-
ning i den af kommittén föreslagna formen ifrågakomme, all anledning
syntes förelinnas att genast höja råtobakstullen så, att den närmade sig
gränsen för tobakens förmåga af skattebelastning imder denna form eller,
med andra ord, den punkt, hvilken icke kunde öfverskridas utan att
detta medförde så väsentligt minskad konsumtion, att den afsedda stats-
finansiella effekten af tullförhöjningen därigenom motverkades.
Kommitténs utgångspunkt härvid var, att råtobaken af förut väl
kända och erkända skäl (angifna å sid. 106 i kommitténs betänkande)
borde beläggas med en och samma tull, oafsedt om den utgjordes af
blad eller af stjälk. Kommittén framhöll vidare, att vid en dylik anordning
af råtobakstullen stor varsamhet måste iakttagas, för att icke skatte¬
belastningen å snus samt rök- och tuggtobak skulle blifva alltför
betungande.
Med beaktande af hvad 1904 års kommitté sålunda framhållit hafva
kommitterade funnit det vara nödigt att, såvida beskattning genom tull
å råtobak skall kunna anlitas i någon väsentligare mån utöfver hvad
1904 års kommitté föreslagit, söka genom olika tullbelastning å mer eller
mindre värdefulla slag af råtobaken bättre afpassa beskattningen efter de
*15
Råtobaks-
tullens
anordning.
114
färdiga fabrikatens olika värde. På sådant sätt får man mera fria händer
i afseende å råtobakstullens höjande.
Vid 1909 års tobaksskattereform i Tyskland sökte man nå detta
mål genom att åsätta tobaksblad eu tilläggstull uppgående till 40 procent
af tobakens värde enligt afgifven deklaration och vederbörande faktura.
En sålunda genomförd värdefull måste naturligen erkännas vara teoretiskt
riktig, men hvad vårt land vidkommer lära ännu större svårigheter
föreligga i afseende å möjligheten att tillämpa en dylik tull än hvad för¬
hållandet synes vara i Tyskland. På sätt framgår af den redogörelse, som
meddelas i bilagan angående inländsk lagstiftning, är förfarandet vid
den tyska värdeförtullningen ingalunda enkelt. Skulle dylik förtullning
ifrågakomma i vårt land, vore ytterligare att räkna med, bland annat,
den svårigheten, att allra största delen af till Sverige importerad råtobak
inkommer hit ej direkt från ursprungslandet utan genom tyska eller
holländska mellanhänder, något som torde få anses bidraga till att göra
fakturorna mindre användbara såsom underlag för utrönande af varans
värde. Då inköp skett genom mellanhand, torde man ock hafva att
räkna med möjligheten att tobaken ofta icke inkommer i produktions¬
ortens förpackning. Dylik originalförpackning lär i månget fall spela
stor roll vid bedömandet af tobakens slag och värde, hvadan jämväl
med hänsyn därtill ökad svårighet skulle förefinnas för att här i landet
förtulla tobaken efter värde.
Frågan om värdetull å råtobak hade, innan denna förtullningsform
år 1909 i ofvan angifven utsträckning blef af tyska riksdagen utan
regeringens initiativ och mot dess afstyrkande genomförd, varit föremål
för undersökning och öfvervägande från tyska regeringens sida, särskildt
i sammanhang med utarbetandet af ett år 1905 framlagdt tobaks-
skatteförslag, hvilket i hufvudsak afsåg höjning af då gällande vikt¬
tullar. Slutresultatet af denna undersökning angående möjligheten
och lämpligheten af värdefull å råtobak angifves i sistberörda regerings-
förslag på följande sätt:
»Vid de ånjm anställda ingående undersökningarna har det visat
sig, att förtullning af råtobak efter dess handelsvärde är förbunden
med så betydande tekniska svårigheter och tillika så oberäknelig i
fråga om verkningarna med afseende å tobakshandeln och tobaksindu-
strien, att de förbundna regeringarna alltjämt hysa oförminskade be¬
tänkligheter mot att upptaga detta, teoretiskt sedt, utan tvifvel öfver-
lägsna beskattningssätt.»
Utom i Tyskland finnes, såvidt kunnat utrönas, dylik värdefull å
råtobak icke införd i något land. Då den tyska värdetullen varit t ill-
115
lämpad endast sedan den 15 augusti 1909, förefinnes såvidt kändt ännu
icke tillräcklig erfarenhet om hur systemet verkat i praktiken. Det är enligt
kommitterades uppfattning jämväl med hänsyn härtill icke tillrådligt att
söka anordna råtobakstullen på dylikt sätt, i synnerhet som, enligt hvad
den tyska lagstiftningen i ämnet gifver vid handen, systemet torde kräfva
en åtskilligt invecklad apparat, såsom t. ex. särskilda pröfningsmyndigheter
i fråga om tobakens värdering, stadgande angående rätt för staten att
inköpa importerad vara m. in.
Kommitterade anse sig böra ytterligare fästa uppmärksamhet därå,
att äfven om man tänkte sig en värdetull å råtobak hos oss liksom i
Tyskland införd endast såsom supplement till gällande vikttull, man
skulle, för att erhålla någon mera afsevärd statsinkomst, vara nödsakad
att bestämma procentsatsen väsentligt högre än i Tyskland gällande 40
procent. På sätt framgår af tab. 14 i kommerskollegii utredning var
nämligen genomsnittspriset af den hit importerade utländska råtobaken,
stjälk inräknad, icke högre än kronor 1.03 per kg., exclusive tull. En
å 1908 års import tillämpad värdetull af 40 procent skulle alltså icke
hafva utöfver den nuvarande tullinkomsten inbringat mer än omkring
1,713,000 kronor, d. v. s. mindre än hvad en tullförhöjning enligt 1904
års kommittéförslag skulle hafva gifvit.
Ehuru på sålunda angifna grunder införande af värdefull för rå¬
tobak icke kan tillstyrkas, anse kommitterade likväl, att man med bibe¬
hållande af vikttullsystemet bör kunna nå en efter varuvärdet bättre afpassad
tullbelastning än genom den nuvarande enhetliga vikttullen, nämligen på
det sätt att för den tobak, som för närvarande iiteslutande eller hufvud¬
sakligen utgör råvara vid snus- samt kardus- och tuggtobakstillverkningen,
fastställes en lägre tullsats samt för öfrig råtobak en högre tullsats.
Innan kommitterade närmare ingå på frågan huru råtobakstullen
i enlighet härmed borde gestaltas, må här i korthet omnämnas två ut¬
ländska förebilder, ehuru af något olika typ.
Gällande råtobakstull i Nordamerikas förenta stater erbjuder sålunda
exempel på en modifierad värdebeskattning i form af vikttull. Tull¬
satserna för oarbetad tobak äro nämligen uppdelade på följande sätt:
täckbladstobak, äfvensom inläggstobak blandad eller förpackad med mera
än 15% täckbladstobak ....................................... 1:85 dollars per skalp.
d:o d:o d:o, stripad 2: so
inläggstobak.............................................................. 0: 3 5
d:o , stripad.................................................. 0: 5 o
oarbetad tobak, andra slag...................................... 0: 5 5
17
11
n
11
n
11
11
11
ii
ii
116
Med täckblad stobak förstås enligt den nordamerikanska tulltaxan
tobaksblad, som duga till täckblad om cigarrer, under det att benäm¬
ningen inläggstobak afser all annan bladtobak. Tobaksstjälk är tullfri.
Förtullning af bladtobak medgifves icke, såvida icke i införselfakturan
finnes noggrann uppgift om tobakens produktionsort och kvalitet samt
huruvida den utgöres af täckblad eller inläggstobak.
Jämväl tyska regeringens förut omnämnda skatteförslag af år
1905 upptog lägre tullbeskattning af råtobak, som användes till de
tobaksfabrikat, hvilka i öfvervägande grad förbrukas af de mindre be¬
medlade. Råtobakstullen var nämligen enligt förslaget anordnad på
följande sätt:
råtobak: blad, såvida de bevisligen användas för tillverkning
af rök- och tuggtobak samt snus .............................
,, : stjälk....................................................................................
n : i öfrigt.................................................................................
Tullsats per
100 kg.
110 mark
no „
125 „
För tillämpning af det sålunda ifrågasatta tullförslaget förutsattes
gifvetvis ett kontrollförfarande, hvars omfattning dock icke var åt rege¬
ringen närmare angifven, men hvilket torde kunna antagas hafva blifvit
ganska ingående.
Med stöd af den utredning, som i frågan verkställts, hafva kom-
mitterade emellertid funnit det möjligt att anordna ifrågavarande tull¬
beskattning i enklare form, ulan någon efterföljande kontroll öfver den
efter lägre tullsats importerade tobakens användning. Detta har ansetts
kunna ernås genom att i vederbörande tulltaxerubrik uppräkna de tobaks-
sorter, beträffande hvilka den lägre tullafgiften skulle gälla,
Af kommerskollegii utredning framgår, att vid snus- samt rök-
ocli tuggtobakstillverkningen i riket användes endast ett fatal soiter
utländsk råtobak. I snustillverkningen synes sålunda af utländsk tobak,
förutom stjälk, så godt som uteslutande Kentucky- och Virginiatobak
hafva kommit till användning. De vid tuggtobakstillverkningen ^an¬
vända utländska tobakssorterna synas hafva utgjort uteslutande Ken¬
tucky- och Virginiatobak. Den vid röktobakstillverkningen använda ut¬
ländska råtobaken bestod till 43.3 proc. af Virginia-, Ohio-, Kentucky-
ocli Marylandtobak, till 30.4 proc. af grekisk tobak och till 5,4 proc.
af Kinatobak. Återstoden af den utländska råvaran inom sistnämnda
tillverkningsgren lärer hufvudsakligen hafva bestått af stjälk.
Enligt "hvad den på fabrikanternas egna uppgifter baserade utred¬
ningen ger vid handen, användas här i riket de nu angifna tobaks-
117
sorterna — med undantag af grekisk tobak, om hvilken nedan närmare
förmäles —- icke såsom råvara inom andra tillverkningsgrenar än de tre
ifrågavarande i sådan omfattning, att hänsyn därtill behöfver tagas i
det förevarande sammanhanget. Anledning synes ock saknas till anta¬
gande, att någon förskjutning i detta hänseende framdeles kommer att
ske, med mindre en genomgripande smakändring skulle inträda.
Kommitterades förslag innebär, att jämte tobaksstjälk de tobaks-
sorter, hvilka utgöra den hufvudsakliga utländska råvaran vid rök- och
tuggtobaks- samt snustillverkningen, skulle draga tull enligt den lägre
tull satsen, i den mån de på grund af utseende och andra yttre egenskaper
med säkerhet och utan alltför stor omgång kunde vid tullbehaudlingen
utrönas vara råtobak af hithörande, i tulltaxan särskildt angifna sorter.
Hvad först beträffar möjligheten att i och för förtullning skilja
mellan stjälk och bladtobak, har af 1904 års kommitté erinrats att en
viss svårighet härutinnan förefinnes. Under förutsättning af särskildt
förtullningsförfarande, i enlighet med hvad liärnedan närmare utvecklas,
synes dock ett åtskiljande i tullhänseende af stjälk från bladtobak icke
böra möta större betänklighet.
De bladtöbakssorter, för hvilka på grund af deras användning
lägre tull borde kunna ifrågakomma, äro Kentucky, mörk och ljus
Virginia (äfven Nord- och Syd-Carolina), Ohio och Maryland samt
Kinatobak. Dessa tobakssorter kunna enligt från sakkunnigt håll
inhämtade upplysningar utan större svårighet särskiljas från tobaksblad
af andra slag. Det förtullningssätt, som af kommitterade nu föreslås,
synes innebära all erforderlig garanti mot, att annan tobak än de upp¬
räknade sorterna kunde komma att förtullas enligt den lägre tullsatsen.
Af grekisk tobak användes såsom nämndt ej obetydligt vid till¬
verkning af röktobak, hvarför det kunde ifrågasättas att äfven dylik tobak
borde hänföras till de med lägre tull belagda tobakssorterna. Beträffande
den grekiska tobaken föreligger emellertid den omständigheten, att dylik
tobak i icke ringa omfattning användes såsom råvara vid cigarrettill-
verkning, och någon anledning att medelst lägre tull å viss del af
råvaran lindra skattebelastningen för denna tillverkningsgren finnes icke.
Grekisk tobak lär först för några år sedan vid då inträffad prisstegring
å Virginiatobak hafva börjat mera allmänt och i större utsträckning
användas inom röktobaksfabrikationen för att ersätta denna senare to-
bakssort. Man torde därför vara berättigad att anse den grekiska tobaken
icke utgöra en nödvändig råvara för de röktobakssorter, som tillverkas
här i landet, och vid sådant förhållande torde en återgång till förut
använd råvara icke böra möta större svårighet, om det skulle visa
118
sig oekonomiskt att till följd af den högre tullen fortfarande använda
grekisk tobak vid denna tillverkning. De inhemska röktobaksmärken,
däri grekisk tobak ingår, äro enligt uppgift närmast jämförliga med
sådana röktobakssorter, som äro föremål för import till Sverige. Den
högre tullen å den grekiska råtobaken hafva kommitterade därför sökt
utjämna genom höjning af tullsatsen för karfvad tobak. I öfrigt är
»grekisk tobak» icke beteckning för en viss tobakssort på samma sätt
som exempelvis Kentucky- eller Virginiatobak. Benämningen grekisk
tobak anger nämligen endast ursprungslandet, hvaremot bland grekisk
tobak särskiljas ett flertal sorter, Indika lämpa sig för användning
såväl vid röktobaks- som vid cigarrettillverkning. Den grekiska tobaken
karakteriseras sålunda icke af enhetlighet i utseende eller användning,
och dithörande tobakssortor äro icke i det hänseende likställda med
öfriga nu ifrågavarande tobakssortor, att man med säkerhet kan vid
förtullningcn fastställa tobaken såsom råvara af beskaffenhet att endast
kunna användas vid tillverkning af röktobak. Frågan om högre eller
lägre tull å grekisk tobak är ur statsfinansiell synpunkt af större
betydelse än man kunde vara frestad antaga, enär man otvifvelaktigt
hade att motse utsträckt användning af grekisk tobak vid cigarrett¬
tillverkningen, därest den lägre tullsatsen blefve gällande jämväl i fråga
om sådan tobak.
I enlighet med hvad nu anförts borde tulltaxerubrikerna för oarbetad
tobak affattas så, att den lägre tullsatsen komme att gälla för tobaks-
stjälk samt för s. k. Kentucky-, Virginia- (äfven Nord- och Syd-Carolina),
Ohio-, Maryland- och Kinatobak, hvaremot all annan oarbetad tobak
komme att drabbas af den högre tullsatsen.
Med afseende å de olika tullsatserna bör till statsverkets säkerhet
gälla, att den högre tullsatsen betraktas såsom den regelmässiga, enligt
hvilken all råtobak förtullas, därest icke tillämpning af den lägre
tullsatsen påyrkas. 1 händelse af dylikt yrkande borde visserligen
omedelbar förtullning få äga rum, men endast under förutsättning att
vederbörande tullförvaltning finner varan otvetydigt böra hänföras till
något af de tobaksslag, som skulle draga lägre tull. Förefunnes anled¬
ning till tvekan i sistnämnda hänseende, skulle den lägre tullsatsen
icke få tillämpas, med mindre generaltullstyrelsen förklarat så böra
ske. Såsom en kompletterande säkerhetsåtgärd torde tillika böra före-
skrifvas, att den tobaksfabrikant, af eller för hvilken tobaken impor¬
teras, skall afgifva skriftlig förklaring på tro och heder, att tobaken
skall användas uteslutande till snus eller till rök- eller tuggtobak,
vid äfventyr att den lägre tullsatsen icke ifrågakommer. Frågans hän-
119
skjutande till generaltullstyrelsen bör naturligen kunna ske antingen
genom direkt underställning eller ock sålunda, att tullförvaltningen
attesterar varan såsom hänförlig under den högre tullsatsen och varu¬
ägaren därefter anför besvär öfver denna tullbehandling. Det senare
förfarandet torde måhända blifva regel, då därvid hinder ej möter att
genast och utan afvaktande af generaltullstyrelsens afgörande upplägga
varan å tullnederlag.
I allmänhet upplägga tobaksfabrikanterna den importerade rå¬
tobaken på tullnederlag, därifrån den uttages i mån af behof. Detta
förhållande underlättar gifvetvis den ifrågasatta anordningen, enär till
följd däraf generaltullstyrelsens utlåtande angående varan i regel bör
hinna erhållas, innan varan skall af fabrikanten disponeras. I fall af
mera brådskande användning kan fabrikanten erlägga tull enligt den
högre tullsatsen och, därest varan befinnes hänförlig under den lägre,
sedermera erhålla restitution af tullskillnaden. Icke ens någon olägenhet
af ränteförlust å tullbeloppet behöfver härvid tillskyndas importören, då
han ju är berättigad till anstånd med tullens betalande, enligt hvad i
§75 tullstadgan är medgifvet i fråga om nederlagsgods.
Hvad härefter angår frågan huru högt råtobakstullen bör kunna
sättas, hafva kommitterade haft att taga hänsyn till det angifna syftet
att söka ernå ett effektivare skatteresultat än det 1904 års förslag skulle
lämna. Ytterligare ledning härutinnan har synts kunna hämtas af hvad
chefen för finansdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 27 maj 1909 uttalat, nämligen att en reglering af tobaksbeskattningen,
som icke bringade statsverket större vinst än omkring 2,500,000 kronor,
icke på långt när motsvarade de förväntningar, som man med hänsyn
till förestående skattekraf och tobakens egen skattekraft enligt departe¬
mentschefens mening voro berättigad att ställa å en dylik reglering.
Med hänsyn till de sålunda gifna antydningarna torde ett förslag
angående reglering af råtobakstullen icke böra anses tillfredsställande, med
mindre den däraf härflytande ökade statsinkomsten afsevärdt öfver-
stiger det belopp af 1,884,000 kronor, hvilket med tillämpning å då¬
varande importsiffror beräknades blifva den årliga ökade tullinkomsten
enligt den af 1904 års kommitté föreslagna tullsatsen å råtobak.
Kommitterades förslag till förhöjd tull å råtobak afser lika litet
som 1904 års förslag att skapa något ökadt skydd för den inhemska
tobaksodlingen. Jämvikt härutinnan skulle liksom enligt sistnämnda
förslag upprätthållas genom införandet af accis å den inhemska tobaken,
så att endast i samma mån som den nuvarande råtobakstullen innebär
Tullsatsenxa
4 r åt obak.
1?0
skydd för tobaksodling inom landet, den höjda råtobakstnllcn komme
att spela roll af skyddstull.
Oaktadt råtobakstullen i nu angifven omfattning skulle blifva
uteslutande en finanstull, hafva kommitterade funnit sig icke kunna
förorda, att tullsatsen för de ofvannämnda mindre värdefulla tobakssorterna
bestämmes afsevärdt högre än den af 1904 års kommitté föreslagna
enhetliga råtobakstullen af kronor 1*5 0 per kg. Bestämmande härvid liar,
såsom förut anförts, varit farhågan att med allt för hög belastning träffa
de tobaksfabrik åt, som företrädesvis konsumeras af de mindre bemedlade.
Den ökade skattebelastning, som 1904 års förslag skulle medföra, beräk¬
nades i nämnda kommittés betänkande till 42*5 öre per kg. röktobak,
42*7 5 öre per kg. tuggtobak och 25*8 7 öre per kg. snus. Ehuru någon
ändring i beskattningen sedan dess icke inträdt, hafva emellertid genom
öfverenskommelse!*, träffade inom svenska tobaksfabrikantföreningen år
1907, dit hörande fabrikanters försäljningspris å rök- och tuggtobak samt snus
kunnat höjas med afsevärda belopp, Indika enligt sakkunnigas uttalanden
torde kunna uppskatta» i genomsnitt till resp. 27, 75 och 12 öre per kg. af
nämnda varor, utan att konsumtionen till följd däraf synes hafva lidit minsk¬
ning. Detta, jämte annat, torde innebära en viss garanti för, attsuustillverk-
ningen ej mindre än rök- och tuggtobakstillverkningen kan bära en något
högre tullbelastuing än den år 1904 föreslagna, när det såsom nu är fråga
om att åstadkomma en mera definitiv reglering af tobaksbeskattningen.
Till jämförelse må här erinras att i Norge tullsatsen för såväl tobaks-
stjälk som bladtobak från den 1 april 1902 utgjort kronor 2*2 5 per kg.
(därförut kronor 1*7 5 per kg.), hvilken tullsats sedan den 25 augusti 1905
utgår med 10 procents förhöjning för stripad bladtobak. För sistnämnda
slags tobak utgör tullen sålunda 2 kronor 4 7 72 öre per kg. eller nästan
samma belopp, som af kommitterade föreslås för närmast jämförlig tobak.
Kommitterade anse sig, med stöd af hvad sålunda anförts, kunna
förorda att den ifrågasatta lägre tullsatsen för tobaksstjälk samt för ofvan
angifna tobakssorter, livilka utgöra den uteslutande eller hufvudsakliga
råvaran för snus samt rök- och tuggtobak, sättes till kronor 1*80 per kg.
Till jämförelse med ofvan anförda belastningssiffror må nämnas,
att en dylik t ull förhöj ning, jämte accis å den svenska tobaken till af
kommitterade föreslaget belopp, skulle enligt gjorda beräkningar med
stöd äf nu tillgängligt, utförligare material innebära eu ökad belastning af
i medeltal 76 öre å röktobak, 72 öre å tuggtobak och 40 öre å snus,
allt per kg. färdig vara.
Hvad beträffar den öfriga i all hufvudsak till cigarr- och cigarrett¬
tillverkning använda råtobaken, synes en tullsats af kronor 2*5 0 per kg.
121
icke höra möta alltför störa betänkligheter. Något fördyrande af de
ifrågavarande tobaksfabrikaten därhän, att konsumtionen kunde väntas
aftaga, torde icke vara att befara såsom följd af en dylik tullförhöjning,
om ock eu viss förskjutning inom konsumtionen kan antagas komma att
till en början inträda. Dylika förskjutningar synas emellertid, af er¬
farenheten från utlandet att döma, kunna betraktas såsom ölvergående,
h vil kas verkningar inom relativt kort tid utjämnas.
De grenar af tobaksindustrien, livilka skulle beröras af sistnämnda
tullsats, äro i afsevärd mån föremål för konkurrens från utlandet.
Frågan om huru hög belastning i form af tull å råvaran cigarr- och
cigarrettindustrien kan tåla, äger därför sammanhang med frågan huru
hög tull åsättes de konkurrerande utländska fabrikaten.
1 detta sammanhang hafva kommitterade icke kunnat undgå att
beakta, att vid relativt så mycket högre tullsatser som de nu föreslagna
det skulle föreligga frestelse att importera stripad bladtobak. Dylik in¬
försel skulle emellertid medföra minskad tullinkomst för staten, något som
man därför bör söka förebygga genom åsättande af högre tull å bladtobak,
som införes i stripadt tillstånd. Frågan är ytterligare åt betydelse såväl i
det hänseende, att, därest sådan import skulle komma till stånd i större
utsträckning, minskad arbetsförtjänst skulle i motsvarande grad uppstå
för arbetarna inom den svenska tobaksindustrien, som äfven därutinnan
att minskad tillgång på tobaksstjälk för röktobaks- och snustillverk¬
ningen kunde inträda. Med hänsyn till dessa omständigheter hafva
kommitterade föreslagit att eljest gällande tull skulle för stripad blad¬
tobak utgå med 15 procents förhöjning, hvilken förhöjning ansetts på
grund af verkställda beräkningar vara ur angifna synpunkter tillräcklig.
I fråga om grunderna för den accis, som skulle utgöras för inom
landet odlad tobak, ansluta sig kommitterade helt och hållet till den stånd¬
punkt, som intogs af 1904 års kommitté. Någon detalj granskning från
kommitterades sida af bestämmelserna i de af nämnda kommitté utarbetade
författningsförslagen har icke ansetts vara påkallad.
Kommittén uttalade såsom sin åsikt, att, oafsedt huru stor för¬
höjningen af råtobakstullen gjordes, accisafgiftcn bolde bestämmas till
sådant belopp, att just det nuvarande skyddet bibehölles . orubbadt
för den inhemska odlingen. De skäl, kommittén anfördo för sitt förslag
att åsätta den inhemska tobaken en den föreslagna tullförhöjningen
motsvarande accis, anse kommitterade äga fortfarande giltighet.
Accisens belopp bör gifvetvis bestämmas i förhållande till förhöj¬
ningen af tullen för de tobakssorter, med hvilka den svenska tobaken
*16
Accisen å
inhemsk tobak.
122
Tullsatserna
å färdiga
tobaksvaror.
egentligen kan konkurrera, d. v. s. de under den föreslagna lägre tull¬
satsen inbegripna. Accisen bör därför sättas så, att den kommer att
motsvara 80 öre per kilogram fullt utsvettad och fabrikationsfärdig
råvara. I detta stadium af förarbetning befinner sig nämligen den
utländska råtobaken vid införseln bär i landet. I enlighet med den af
1904 års kommitté använda reduktionsmetod skulle accisens belopp per
kilogram takmogen svensk råtobak då blifva 50 öre, hvilken siffra
i kommitterades beräkningar afrundats till 55 öre. Äfven en jämkning
till 50 öre, i händelse denna siffra skulle anses mera tilltalande, synes
icke böra möta någon större betänklighet.
Vidkommande därefter tullsatserna för de särskilda slagen af
färdiga tobaksvaror anförde 1904 års kommitté, bland annat, att kom¬
mittén haft att beakta icke blott statskassans utan jämväl den inhemska
tobaksindustriens intressen, hvilka särskildt i denna punkt måste anses
stå i en viss strid mot hvarandra. Statsfinansiellt sedt lämnade nämligen
tullen å råtobaken en ganska otillfredsställande ersättning för tullen å
tobaksfabrikat, huru önskvärd! det än ur andra synpunkter kunde vara,
äfven för det allmänna, att tobaksvarorna framställdes inom landet.
Med uttalande att ett visst tillmötesgående af cigarr- och cigarrett¬
industriens önskningar om ett i någon mån ökadt skydd icke torde
kunna antagas komma att blifva allt för kännbart för statskassan, fann
kommittén nödig försiktighet såväl i berörda hänseende som ock med
hänsyn till faran för ökad smuggling böra mana till att icke gå längre
än att föreslå höjning af den nuvarande tullsatsen för cigarrer och
cigarretter, 4 kronor, till kronor 5'5 0 per kg. De bägge i viss
mån motsatta intressena, industriens och statskassans, borde genom
nämnda tullsats kunna anses hvart för sig vederbörligen tillgodosedda,
i det att den föreslagna ökningen af skyddet — uppgående denna
ökning för cigarrer till 75 öre och för cigarretter till 90‘1 öre, allt per
kg. — syntes kommittén kunna betraktas å ena sidan såsom ägnad
att beträffande åtskilliga kvaliteter afsevä7'dt höja konkurrensmöjlig¬
heterna för den inhemska industrien gentemot utlandet, medan å andra
sidan densamma icke syntes kunna skäligen befaras i så hög grad
minska importen, att däraf komme att följa någon väsentlig nedgång
i påräknad tullinkomst.
Såsom framgår af det ur 1904 års kommittébetänkande nu anförda,
hade kommittén till ögonmärke ej blott att bereda nödigt ökadt skydd
åt cigarr- och cigarrettindustrien utan äfven och främst att icke tullen
å cigarrer och cigarretter höjdes så mycket, att den åsyftade högre
123
tullinkomsten af dessa artiklar kunde genom aftagande import äfventyras.
Såsom förut erinrats, äro jämväl i kommitterades uppdrag de statsfinansiella
synpunkterna skarpt framhärda. Med hänsyn härtill måste kommitterade
gifvetvis i främsta rummet tillse, till hvilket belopp tullsatserna böra
höjas, för att det för statskassan mest inbringande resultatet må vinnas.
Med denna utgångspunkt gifven ur själfva kommittéuppdraget
hafva kommitterade funnit det följdriktigt att i fråga om tullsatserna
för färdiga tobaksvaror söka lämpa dessa så, att status quo beträffande
importen af dessa varor bibehölles. Det statsfinansiellt sedt bästa ut¬
nyttjande af ifrågavarande tullar lärer nämligen därmed ernås, och
torde de sålunda liöjda tullsatserna kunna anses tillika innebära det
ökade skydd, som skäligen kan erfordras för de grenar af den inhemska
tobaksindustrien, Indika äro däraf i behof.
Vid utarbetandet af sitt förslag till tullsatser för färdiga tobaks¬
varor hafva kommitterade, med anledning af från industriens sida gjorda
erinringar, jämväl tagit hänsyn därtill, att gällande bestämmelser angående
taran för inkommande utländska varor synas gifva importörerna en viss
favör, i det att emballage (cigarrlådor, bleckaskar o. s. v.) genom tara-
afdraget kommer in i riket tullfritt. De inhemska, fabrikanterna få där¬
emot erlägga tull för dylikt emballage äfvensom för etiketter in. in., som
af dem behöfver införas för att här användas.
Af skäl, för hvilka i det följande kommer att närmare redogöras,
föreslå kommitterade olika tullsatser för å ena sidan cigarrer och cigarr-
cigarretter samt å andra sidan cigarretter.
Hvad först tullsatsen å cigarrer beträffar, må erinras hurusom 1904 dgarrtuiUn.
års kommitté visserligen förordade en höjning till kronor 5 bo per kg.
men detta endast med en viss tvekan och under uttalande, att denna
tullförhöjning icke torde kunna skäligen befaras i så hög grad minska
importen, att däraf kunde följa någon väsentlig minskning i påräknad
tullinkomst.
Då kommitterade nu föreslå en så väsentlig höjning af tullsatsen
som från 4 kronor till kronor 7’5 0 per kg., sammanhänger detta först
och främst med den af kommitterade föreslagna afsevärda ökningen
af här ifrågavarande råtobakstull, från 1 krona till 2 kronor 50 öre
per kg. Ensamt denna omständighet kan emellertid ej motivera en
så hög tull å det färdiga fabrikatet, utan denna innefattar jämväl vida
högre skydd än den af 1904 års kommitté föreslagna cigarrtullen.
Åtskilliga nu närmare undersökta omständigheter synas tala för, att
en sådan förhöjning icke torde behöfva föranleda^ någon minskning i
importen af cigarrer till men för statskassan. Å andra sidan anse
124
kommitterade sig emellertid kafva med detta sitt förslag gått så långt
skäligen låter sig göra för befordrande af det statsfinansiella intresset
utan att riskera, att konsumenterna få vidkännas högre ökad belastning
än som mer eller mindre direkt betingas af den höjda råtobakstullen.
Mot en ytterligare höjning af tullen å cigarrer talar äfven den omständig¬
heten, att, därest statsmonopol å tobak icke inom den närmaste tiden
blir infördt, man lärer hafva att motse en sammanslutning i större skala
af företag inom den svenska tobaksindustrien. En dylik sammanslutning
kan nämligen, bland annat, på ett betydligt mera effektivt sätt än en
på många händer spridd näring utnyttja tullskyddet.
Bland omständigheter, som gifva stöd för uppfattningen att den
föreslagna tullsatsen icke kommer att medföra minskning i importen, bör
särskildt uppmärksammas det troligen först nu genom kommerskollegii
undersökning klargjorda förhållandet, att importcigarrerna i genomsnitt
gifva större försäljningsvinst än cigarrer af svensk tillverkning. Under¬
sökningen har i förevarande hänseende ådagalagt, att — därest man
icke lager hänsyn till att ganska stor del af förtjänsten i verkligheten
bortgår i form af rabatter, som lämnas allmänheten vid detaljinköp —
detaljförsäljningspriset å cigarrer lämnar beträffande svenska cigarrer
en bruttoförtjänst af i medeltal 35’7 procent, under det att för import¬
cigarrernas vidkommande motsvarande procentsiffra utgör 42-5 procent.
Utöfver nyssberörda utredning hafva kommitterade haft till sitt.
förfogande material, som möjliggjort jämförelse mellan å ena sidan för¬
säljningspriset i tillverkningslandet å ett stort antal importcigarrer och
å andra sidan det pris, till hvilket samma cigarrer saluhållas i vårt land.
Såsom prof på livilka resultat denna jämförelse lämnat, må nämnas att
exempelvis en cigarr, tillverkad i Tyskland och därstädes enligt pris¬
kurant saluhållen till GO mark (kronor 53'4o) per 1,000 stycken, enligt
firmans priskurant för detalj försäljning i Stockholm betingar ett pris
af 100 kronor per 1,000 stycken. Eu vass sorts cigarrer af dansk
tillverkning hafva befunnits kosta i Danmark 10 öre stycket men i
Sverige 15 öre. Äfven om man medräknar den tull, som erlagts vid
införseln till Sverige, borde dock, därest likställighet i pris skulle äga
rum, priset å ifrågavarande cigarrer här i landet icke ökas med mera
än omkring 2 öre per cigarr. De nu anförda fallen äro inga undan¬
tagsfall utan kunna betraktas såsom typiska, och därvid är ytterligare
att beakta, att redan de angifna prisen från tillverkningslandet måste,
såsom varande där tillämpade detaljförsäljningspris och icke speciella
exportpris, innefatta äfven vanlig fabrikations- och försäljningsvinst, mot¬
svarande hvad våra inhemska fabrikanter och handlande förtjäna å
125
svensk vara, som säljes här i landet. Här ofvan har dessutom ej tagits
hänsyn till den ytterligare vinst, som ligger däri att för de exporterade
varorna torde i hemlandet hafva åtnjutits restitution af för råvaran er-
lagd tull eller skatt.
Med det nu anförda hafva kommitterado velat påvisa, att försälj-
ningsvinsten på de cigarrer, som importeras till Sverige, är så pass stor,
att man torde vara berättigad till det antagande, att, därest en tullför¬
höjning till det af kommitterade nu föreslagna belopp vidtages, de
utländska fabrikanterna och importörerna hellre skulle nöja sig med
något mindre vinst än inskränka sin omsättning här i landet.
Hvad dessutom angår importen från Tyskland är det en om¬
ständighet, som i förevarande hänseende förtjänar särskildt beaktande,
nämligen att i sammanhang med den under år 1909 där genomförda
tobaksskattereformen tull- och skatte-restitutionsbeloppen vid export af
tobaksvaror blifvit väsentligt höjda, något som gifvetvis bidrager till
att den tyska industrien, äfven vid en icke oväsentlig höjning af cigarr¬
tullen här i landet, skulle kunna i någorlunda motsvarande omfattning
upprätthålla exporten hit. Och från Tyskland kommer större delen åt
hit importerade cigarrer. Så t. ex. utgjorde importen från nämnda land
omkring G0 procent af hela cigarrimporten till Sverige under år 1908.
För bedömande af frågan i hvad mån den nu föreslagna höjda
tullsatsen skulle medföra ökadt skydd för den inhemska cigarrindustrien,
kan följande tjäna till ledning. 1904 års kommitté hade vid beräknan¬
det af det effektiva tullskydd, hvarmed de olika fabrikaten för när¬
varande äro tillgodosedda, ansett sig böra — i likhet med hvad
städse dittills i vårt land vid dylika beräkningar ägt rum och såsom
jämväl vid fastställandet af gällande tyska tullsatser iakttagits — utgå
från, att alfabet icke ägde något ur beskattningssynpunkt afsevärdt
värde, hvarjämte kommittén antagit, att råvara och däraf framställdt
fabrikat läge på lager i medeltal 2 år, samt att den dåra! för tillverkarna
orsakade utgift lämpligen kunde kompenseras medelst ökning med 6
procent för år af den å råvaran belöpande tullafgift.
Efter den mera ingående utredning angående tobakshandteringen
i riket, som nu blifvit genom kommerskollegium verkställd, hafva kom¬
mitterade funnit sig böra med användande af de noggrannare under¬
sökningsresultat, som sålunda föreligga, i några afseenden modifiera de
af 1904 års kommitté tillämpade beräkningsgrunderna. I sådant hän¬
seende må först framhållas, att material nu förefinnes, som möjliggör
beräkning i hvad mån den på råtobaken belöpande tull bör fördelas
mellan den tillverkningsgren, inom hvilken råtobaken finner omedelbar
126
användning, och den tillverkningsgren, där uppkommet nyttigt affall
tillgodogöres. Såsom nämndt utgick 1904 års kommitté visserligen
från att aflallet icke ägde något ur beskattningssynpunkt afsevärdt värde.
I en vid kommitténs betänkande såsom bilaga fogad beräkning gjordes
emellertid ett försök att trots då tillgängligt, bristfälligare material
fördela tullbelastningen så att den träffade äfven affallet, och beräknades
därvid, att den å det nyttiga affallet belöpande tullen till hälften drabbade
den tillverkningsgren, som lämnade affallet, och till hälften den, inom
hvilken det kom till användning. Andra fördelningsgrunder hafva
tillämpats vid liknande utländska beräkningar, men kommitterade finna
den nu anförda motiverad för vårt lands vidkommande, där stjälk
och öfrigt nyttigt affall är en särskildt för snustillverkningen begärlig
råvara. Hvad däremot beträffar det af 1904 års kommitté vid ifråga¬
varande beräkning gjorda antagande att råvara och däraf framställdt
fabrikat läge på lager i medeltal 2 år, hafva de' nu verkställda under¬
sökningarna gifvit vid handen, att detta medeltal måste betraktas såsom
väsentligt för högt, räknadt såsom genomsnittlig lagringstid för tobaks-
industrien i sin helhet. En reduktion af nämnda medeltal synes därför
kommitterade erforderlig, därest öfver hufvud hänsyn till dylik lag¬
ringstid skall tagas vid förevarande beräkning. Vid det förhållande att
1904 års kommitté beräknat lagringstid äfven för det inhemska färdiga
fabrikatet, sjmes emellertid eu ytterligare reduktion böra göras, enär
konsekvensen lärer fordra, att för full jämförbarhet hänsyn toges
jämväl till den ganska afsevärda tid, hvarunder enligt nu föreliggande
undersökning importören ligger i förskott med tullen å de importerade
fabrikaten. Det räntepålägg till tullafgiften, hvarmed 1904 års kommitté
velat kompensera den lör tillverkarna genom lagringstiden orsakade utgift,
torde med hänsyn härtill i den följande beräkningen böra utelämnas.
Enligt kommerskollegii utredning åtgå vid den inhemska tillverk¬
ningen för framställande af 100 kg. cigarrer och cigarrcigarretter i
genomsnitt 133■ l kg. råtobak (brutto), å hvilken kvantitet vid fabrika¬
tionen uppkommer 29-7 kg. lör annan tillverkning nyttigt affall. Netto¬
förbrukningen skulle således utgöra 103’4 kg. per 100 kg. färdig vara.
Med tillämpning af ofvan angifvet beräkningssätt skulle det nu
bestående tullskyddet utgöra per 100 kg. cigarrer eller cigarrcigar¬
retter, tillverkade af uteslutande utländsk tobak, kronor 400 — (103-4 0
+ 14-85) = kr. 281-7 5. Vid fördelning af den på det nyttiga affallet
belöpande tull enligt kommitterades förslag, kronor 2-50 per kg., får
hänsyn tagas därtill, att tullen å råtobaken inom de tillverkningsgrenar,
där aflallet kommer till användning, enligt samma förslag skulle utgöra
127
kronor 1'8 0 por kg. Affallet bör därför vid nämnda tillverkningsgrenar
belastas endast med hälften af sistnämnda tull d. v. s. 90 öre per kg.,
i följd hvaraf cigarrtillverkningen belastas med återstoden af den på
affallskvantiteten belöpande tullen d. v. s. kronor l-60 per kg. Tillämpas
detta, finner man att för att det nu existerande skyddet äfven efter
höjning af tullen å cigarrtobaken till föreslaget belopp, kronor 2-5 0
per kg., skulle fortfara, erfordrades att tullsatsen för cigarrer höjdes till
belopp motsvarande kronor 281-75 + (258-50 47-52) = kronor 587-7 7
per 100 kg. cigarrer.
Den af kommitterade föreslagna cigarrtullen, utgörande kronor 750
per 100 kg., skulle sålunda bereda ett afsevärdt högre effektivt tullskydd
än det nuvarande, nämligen å 100 kg. färdig vara af uteslutande utländsk
råtobak, kronor 750—306-02 = kronor 443-08.
I den mån svensk tobak iuginge i råvaran, blefve, äfven med hän¬
syn tagen till accis å sådan tobak, tullskyddet ändå högre.
Skyddet skulle alltså komma att utgöra per 100 kg. färdig vara,
vid användande af enbart utländsk råtobak kronor 443-9 8 emot för
närvarande kronor 281-7 5, motsvarande en ökniug i skydd af kronor
162-2 3 eller kronor 1-6 2 per kg. cigarrer eller cigarrcigarretter. An¬
tager man i ungefärlig öfverensstämmelse med kommerskollegii ut¬
redning, att 1 kg. cigarrer motsvarar 200 stycken och 1 kg. cigarr¬
cigarretter 300 stycken, skulle ökningen i skyddet blifva per cigarr
omkring 0-8i öre och per cigarrcigarrett omkring 0-5 4 öre.
Såsom förut anförts hafva kommitterade föreslagit, att vid den ökade
tobaksbeskattning, hvarom i detta sammanhang är fråga, cigarretterna
göras till föremål för en särskild stämpelbeskattning, hvilken skulle
drabba såväl importerad som inom landet tillverkad vara, utöfver den
tull, som skulle utgå för varan resp. den däri ingående råtobaken.
En högre skattebelastning å cigarrettförbrukningen än å förbruk¬
ning af andra tobaksvaror är flerestädes genomförd och torde äfven i
allmänna föreställningssättet hos oss anses hafva fog för sig. Då det
icke är möjligt att i och för tullbehandlingen tillräckligt skarpt upp¬
draga gränsen mellan sådan råtobak, som användes vid cigarrettill-
verkningen, och sådan, som användes till andra tobaksfabrikat, kan man
icke i form af ökad belastning å råvaran åstadkomma den högre skatte¬
belastning å cigarrettförbrukningen, som sålunda torde böra genom¬
föras. Ett annat sätt vore att i öfverensstämmelse med 1905 års
tyska regeringsförslag sätta hög tull på importerade cigarretter och
beskatta den inhemska tillverkningen medelst stämpelskatt på det
Cigarrett-
stämpel-
skatten.
128
cigarrettpapper, som användes vid tillverkningen. Detta förslag ut¬
dömdes emellertid i Tyskland, och synes metoden obestridligt lämna rum
för befogade anmärkningar. Angående de erinringar, som framfördes
mot det tyska förslaget, hänvisas till bilagan rörande utländsk lagstift¬
ning. Erkänner man riktigheten af dessa erinringar, återstår endast att
åsätta själfva fabrikatet stämpelskatt. Också var det på denna väg frågan
löstes i Tyskland år IDOG. En liknande stämpelskatt för cigarretter
infördes ock i engelska kolonien Godahoppsudden i november 1909.
Det kunde visserligen synas obehörigt att, såsom kommitterades
förslag innebär, åsätta stämpelskatt både för de inom landet tillverkade
och för de importerade cigarretterna, då beskattningen af de sistnämnda
kunde ske enbart genom tillräckligt hög införseltull. Sistnämnda anordning
skulle emellertid medföra afsevärda olägenheter, särskilt i fråga om
kontrollen. Men därtill kommer ock, att fabrikatets anonymitet, hvilken
af fabrikanterna i allmänhet skattas högt såsom hjälpmedel i konkur¬
rensen med de utländska cigarretterna, skulle på sådant sätt tillspillogifvas.
Med hänsyn härtill hafva äfven de utländska cigarretterna ansetts böra
indragas under stämpelskatten.
Måhända skulle det kunna synas inkonsekvent att kommitterade
sålunda förorda en särskild stämpelskatt för cigarretter, ehuru kommitterade
utdömt stämpelskatt såsom beskattningsform för tobaksfabrikat i all¬
mänhet. Detta förhållande finner emellertid sin förklaring däri, att de
svårigheter, som resa sig mot anlitande af stämpelskatt för tobaks¬
fabrikat i allmänhet, icke äro lika betydande, då fråga är om endast
cigarretter. Kontrollen är här väsentligen lättare att anordna iin i fråga
om snus samt rök- och tuggtobak, och med hänsyn till såväl nu¬
varande försäljningssätt som det relativt ringa värde hvarje cigarrett
representerar, föreligger ej samma betänklighet mot att beträffande
cigarretter föreskrifva förpackningstvång som i fråga om cigarrer. De
flesta cigarretter saluhållas redan nu i smärre förpackningar (10 å 25
stycken), och en väsentlig del försäljes till allmänheten i hela sådana
förpackningar.
Dessutom föreligger ytterligare en omständighet, som i hög grad
förenklar förevarande stämpelfråga, nämligen att, enligt hvad kommers-
kollegii utredning för år 1908 visar, den alldeles öfvervägande delen —
omkring 93 proc. — af de i Sverige gängse cigarretterna, såväl inhemska
som utländska, tillhörde samma prisläge, nämligen det inom hvilket
styckepriset per cigarrett är 3 öre i detaljhandeln1). Vid sådant för-
’) På senare tiden hafva i marknaden förts ut billigare cigarretter, i prislägen ända ned
till 1 öre stycket, men kommitterade hafva icke kunnat bestämdt konstatera huruvida detta skett
i någon mera afsevärd omfattning.
129
hållande lärer man lämpligen kunna beskatta alla cigarretter med stämpel
till lika belopp, något som synes kommitterade utgöra eu skatteteknisk
förutsättning för användande af stämpelskatt å cigarretter likasom å öfriga
tobaksfabrikat, då det ju äfven i fråga om cigarretter skulle vara förenadt
med betydande svårighet att medelst graderad skatt träffa olika varuvärden.
Rent statsfinansiellt sedt bör ej heller någon betänklighet finnas mot
enhetlig skattesats, enär skatteinkomsten komme att genom berörda
anordning ändock blifva i det närmaste lika stor som vid en fullt
genomförd värdebeskattning af cigarretterna. Såväl för industrien som
för statsverket torde den nu förordade anordningen ställa sig mera till¬
talande med hänsyn till enkelheten i kontrollafseende.
Hvad angår de tull- och skattesatser, som lämpligen böra ifråga- CigarrettuiUn.
sättas för cigarretterna, göra sig enahanda synpunkter gällande, som
förut framhållits beträffande cigarrtullen. Tullförhöjningen bör alltså för
att rationellt tjäna det statsfinansiella syftet afvägas så, att det nuvarande
förhållandet mellan tillverkning inom landet och import, så vidt beräknas
kan, bibehålies, jämte det att den höjda tullsatsen bereder den inhemska
industrien ökadt skydd, i den mån sådant kan tinnas erforderligt.
De ingående undersökningar, som kommitterade med användande
af föreliggando utförliga material varit i tillfälle verkställa, hafva gifvit
det resultat, att beträffande cigarrettindustrien frågan om ökadt tull¬
skydd icke är i jämförlig grad af den vikt som beträffande cigarr¬
industrien. Huruvida konsumtionen i Sverige föredrager det ena eller
andra cigarretf märket synes nämligen i högst väsentlig män vara en
smak- eller en reklamfråga, hvarå högre eller lägre tullskydd för de
svenska cigarretterna näppeligen öfvar afsevärdt inflytande. Detta framgår
bland annat däraf, att de i Sverige tillverkade cigarretterna allmänt äro
försedda med utstyrsel, som gifver dem sken af att vara utländska cigar¬
retter. Åtskilliga här tillverkade cigarrettsorter äro till och med försedda
med ursprungsbeteckning, som uttryckligen angifver dem såsom tillver¬
kade i utlandet. Det har också visat sig möjligt att under hittills¬
varande förhållanden uppdrifva den inhemska cigarrettillverkningen till
betydande omfattning. Af den ökning, cigarrettkonsumtionen under de
sista 10 åren haft att uppvisa — hvilken ökning har sin orsak dels i
förändrad smakriktning dels ock i tilltagande tobakskonsuintion öfver
hufvud taget — har nämligen större delen kommit på den inhemska
tillverkningen. Berörda förhållande framgår af följande efter den offici¬
ella fabriks- och handelsstatistikens siffror sammanställda tablå:
* 17
130
Tillverkning och import af cigarretter åren 1900—1909.
År.
|
Inhemsk
tillverkning
kg
|
Import *)
kg-
|
Summa
kg-
|
1900.................
|
39,427
|
—
|
—
|
1901.................
|
55,130
|
—
|
—
|
1902.................
|
58,819 ’
|
—
|
—
|
1903.................
|
72,224
|
—
|
—
|
1904.................
|
103,881
|
—
|
—
|
1905.................
|
141,203
|
—
|
—
|
1900..............
|
173,093
|
—
|
—
|
1907.................
|
217,173
|
137,705
|
354,878
|
1908..............
|
207,073
|
154,031
|
421,704
|
1909.................
|
242,236
|
196,028
|
438,264
|
Med hänsyn till dessa förhållanden hafva kommitterade funnit
det icke vara nödvändigt att fortfarande bibehålla tullsatsen å cigarretter
vid samma höjd som cigarrtullen. Utan åsidosättande af skyddssynpunkten
torde därför för tillgodoseende af det statsfinansiella intresset tullen å
cigarretter lämpligen kunna sättas till kronor 0"5O per kg.
Vill man emellertid se frågan särskildt från skyddssynpunkt, ådaga¬
lägger nedanstående beräkning, att jämväl nämnda tullsats bereder ett
afsevärdt ökadt tullskydd.
Vid den inhemska cigarrettillverkningen åtgår enligt kommers-
kollegii utredning för framställande åt 100 kg. cigarretter i medeltal
85-5 kg. råtobak, hvilken uteslutande är utländsk vara. A nämnda
kvantitet uppkommer i genomsnitt 1"9 kg. i annan tillverkningsgren
användbart alfall, hvadan nettoförbrukningen är 83'G kg. renlighet
med det härofvan förut använda beräkningssättet skulle det nuvarande
skyddet för cigarrettindustrien ställa sig sålunda: kronor 400 —(83‘GO
+ 0.95) == kronor 315-45. För att vid en råtobakstull af kronor 2-50
per kg. skyddet skulle blifva lika stort som för närvarande, erfordrades
en höjning- af cigarrettullen till kronor 315-45 + (209-oo + 3*0 4)—-kronor
527-49. Den af kommitterade till kronor 6-50 per kg. iöreslagna
cigarrettullen skulle alltså innebära för cigarrettillverkningen en ökning
*) Importstatistiken skiljer först f. o. m. år 1907 mellan cigarrer och cigarretter.
131
i skyddet, hvilken, såsom framgår af följande uträkning: C50 — 527'4 o
kr. 122• 51, kan uppskattas till kronor 1/2 3 per kg. cigarretter.
Eu jämförelse med tullskyddet för cigarrtillverkningen visar, att
de af kommitterade föreslagna tullsatser af kronor 7‘50 för cigarrer
och kronor G-5 0 för cigarretter skulle bereda hvardera näringen i det
närmaste lika stort skydd, nämligen kronor 443-9 8 för cigarrtillverk¬
ningen och kronor 437’9 6 för cigarrettillverkningen, allt per 100 kg.
Då den föreslagna stämpelskatten för cigarretter skulle drabba
inhemsk och utländsk vara med samma belopp, berör frågan om skatte¬
satsen icke spörsmålet angående högre eller lägre skydd för den in¬
hemska cigarrettfabrikationen. Den afgörande synpunkten i fråga om
skattesatsens storlek är däremot, att man icke sätter stämpelskatten
så hög, att densamma jämte tullafgiften (råtobakstullen i fråga om de
inhemska cigarretterna, cigarrettullen i fråga om do utländska) medför
så hög belastning och däraf följande fördyrande af varan, att minskning
i beräknad statsinkomst vore att motse.
De skattesatser, som år 1900 infördes i Tyskland, lågo alltefter
varans olika prisläge mellan O-15 och 1 pfennig por cigarrett, och
efter den år 1909 vidtagna höjningen uppgår den tyska cigarrettstämpeln
till lägst 0'2o och högst 'Ds pfennig. För cigarretter i detaljprisläge
af 2’5 å 3-5 pfennige per styck var skattesatsen år 190G Om 5 pfennig
och är sedan år 1909 0’4 5 pfennig.
Då, såsom förut anförts, största delen af de i vårt land konsumerade
cigarretterna utgöres af 3-örescigarretter, d. v. s. cigarretter i mot¬
svarande prisläge som de sistberörda tyska, synes en stämpelskatt till
belopp af Om öre per cigarrett icke kunna anses såsom öfverdrifvet hög.
Hela belastningen å cigarretter skulle då blifva följande:
Inhemska:
Tull å kronor 2’5 0 per kg. råtobak .............
Cigarettstämpel..................................................
per 1,000 st.
(beräknade — 1 kg.)
.. kronor 2'12
Kronor 5’12
Utländska:
Tull å kronor G, 5 0 per kg. cigarretter ................................... kronor Gmo
Cigarrettstämpel ......................................................................... „ 3-—
Kronor 9‘5 0
Stämpel-
skattesatsen.
132
Tullen å
arbetad tobak,
andra slag.
Den totala belastningen skulle alltså kunna beräknas blifva i genom¬
snitt 0’5i öre per cigarrett af inhemsk tillverkning och 0-9 5 öre per im¬
porterad cigarrett. Skulle den prisstegring å cigarretterna, hvilken kunde
antagas följa af denna belastning, verka någon nedgång af cigarrett¬
konsumtionen, torde denna dock icke behöfva befaras blifva större än att
den i hufvudsak motväges genom ökad förbrukning af andra tobaksvaror.
Kommitterade hålla före att den till synes afsevärda olikheten i
belastning å inhemsk och utländsk vara dock icke skulle komma att
föranleda någon mera betydande minskning i importen, och grundar
sig denna kommitterades uppfattning bland annat därpå, att i fråga om
de utländska cigarretterna enahanda förhållanden föreligga, som förut (sid.
124—125) påvisats rörande de utländska cigarrerna, Indika förhållanden
med sannolikhet komme att förmå de utländska exportörerna att hellre
afstå någon del af sin hittillsvarande vinst å försäljningen än riskera
att förlora terräng på den svenska marknaden.
Hvad slutligen angår tullen å andra tobaksfabrikat än cigarrer och
cigarretter äro kommitterade i hufvudsak af samma åsikt som 1904 års kom¬
mitté, hvilken i denna fråga anförde väsentligen följande. Importen af dessa
slags fabrikat både i jämförelse med den inhemska tillverkningen alltid
varit så obetydlig, att något ökadt skydd för denna tillverkningsgren icke
bchöfde ifrågasättas. Införseln vore emellertid, äfven absolut taget, så
ringa, att någon nämnvärd statsinkomst icke kunde däraf hämtas. 1 ör
att emellertid dels det dittillsvarande skyddet icke vid en eventuell
höjning af råtobakstullen till af kommittén föreslaget belopp, kronor D50
per kg., måtte minskas, dels ock staten måtte erhålla en i någon mån
ökad inkomst af denna gren åt tobaksimporten — hvilken hufvudsak¬
ligen syntes omfatta engelsk och amerikansk röktobak jämte vissa ut¬
ländska tuggtobaks- och snussorter — föreslog kommittén en till 2
kronor per kg. förhöjd tullatgift a ifrågavarande slag al tobaksfabrikat.
Importen af sådana tobaksvaror har visserligen under de sista åren
' ökats, på sätt framgår af följande siffror:
år
n
V
it
n
vt
1903
1904
1905
1906
1907
1908
1909
33.783 kg.
36,302 „
35,539 „
35,482 „
44,945
40.784 „
61,358 „
133
Importkvantiteterna äro dock såsom synes växlande. Den betydande
stegringen år 1909 härleder sig enligt handelsstatistiken. åt’ ökad import
af karfvad tobak.
I anslutning till. de af 1904 års kommitté anförda synpunkter och
med hänsyn till den af kommitterade nu föreslagna tullsats af kronor Ds o
per kg. för den råtobak, som hufvudsakligen användes vid tillverkningen
inom landet af här åsyftade tobaksvaror, har tullen för desamma, undan¬
tagandes för karfvad tobak, synts lämpligen kunna sättas till kronor
2-so per kg.
Hvad åter angår karfvad tobak, d. v. s. röktobak (skuren piptobak)
och cigarrettobak, föreligga omständigheter, som synas berättiga en något
högre tullsats. I färdigskuren cigarrettobak ingå uteslutande råtobaks-
sorter, som skulle draga tull af kronor 2*5 o per kg., och såsom förut
anförts användes till vissa här i landet tillverkade slag af röktobak
jämväl grekisk råtobak, hvilken likaledes skulle draga tull af kronor
2‘ 5 o per kg. Med hänsyn härtill hafva kommitterade funnit tullsatsen
å karfvad tobak, innefattande skuren rök- och cigarrettobak, lämpligen
böra sättas till kronor 3'— per kg.
Man skulle möjligen kunna ifrågasätta, att färdigskuren cigarrett¬
tobak borde åsättas ändå högre tull i närmare anslutning till den föreslagna
cigarrcttullen. Men åtminstone för närvarande synes dylik förhöjning
ej vara nödig. Importerad cigarrettobak torde här användas hufvud¬
sakligen af rökare, som själfva förfärdiga sina cigarretter. Detta bruk
lärer emellertid icke äga någon mera betydande spridning i vårt land,
och skulle detsamma, trots den föreslagna stämpelafgiften äfven å cigar¬
rettobak, vid eventuell högre belastning å cigarretterna komma att utbreda
sig i sådan grad, att statens inkomst af cigarrettbeskattningen minskades,
torde erforderlig tullförhöjning för cigarrettobak då kunna vidtagas.
I likhet med 1904 års kommitté föreslå kommitterade, att, jämte
det såsom hittills tullrestitution bibehålies vid utförsel af tobaksfabrikat,
tillverkade inom riket uteslutande af vederbörligen förtullad utländsk
råtobak, restitution motsvarande accisafgiften bestämmes vid export af
tobaksfabrikat, vid hvilkas framställande svensk tobak, helt och hållet
eller delvis, kommit till användning.
Äfvenledes i likhet med bemälda kommitté hafva kommitterade
icke ansett sig böra ifrågasätta, att restitution sbeloppet vid export af
tobaksfabrikat, framställda af inhemsk jämte utländsk råtobak, beräknas
efter det förhållande, hvari utländsk och inhemsk råtobak i varan ingår.
Tull- och
skatterestitu-
tion.
134
Ett sådant restitutionsförfarande skulle nämligen förutsätta statskontroll
öfver den för export afsedda tillverkningen.
Restitutionssatserna böra beräknas så, att restitutionen ger ersätt¬
ning för den tull- resp. accisafgift, som belöper å den för exportvarans
framställande använda nettokvantitet råtobak. För cigarrer, cigarrcigar¬
retter och cigarretter torde tullrestitutionen böra utgå med kronor 2*5 0
per kg. använd råtobak och för öfriga tobaksfabrikat med kronor 1*8 0
per kg. dylik tobak. Skatterestitutionssatserna hafva beräknats under
förutsättning, i enlighet med kommitterades förslag, af accis å inom
landet odlad tobak till belopp motsvarande 80 öre per kg. fullt svettad
tobak (55 öre per kg. takmogen tobak).
I kommerskollegii utredning angifves nettoförbrukningen af råtobak
i medeltal per 100 kg. af de olika tobaksvarorna sålunda:
cigarrer och cigarrcigarretter .......................................... 103*4 kg.
cigarretter:
utan munstycke ............................................................... 97*6 ,,
med d:o ............................................................... 64*6 ,,
röktobak ............................................... 99*8 ,,
tuggtobak ........................................................................... 80*7 „
snus........................................................................................... 54*3 ,,
Med tillämpning af nu angifna medeltal å vid tillverkningen för¬
brukade nettokvantiteter råtobak skulle restitutionsbeloppen utgöra i
rundade tal:
tullrestitution skalterestitution
(om uteslutande (om svensk rå-
utländsk råtobak tobak,helteller del-
ingår i varan) vis, ingår i varan)
kr. kr.
för 1 kilogram tobak, arbetad:
cigarrer och cigarrcigarretter..................... 2*5 3 0*8 3
cigarretter utan munstycke ........................ 2*44 0*7 8
d:o med d:o ....................... 1*6 2 0*5 2
kardustobak................................................... 1*80 0*80
rall- och presstobak .................................... 1*45 0*65
snus.............. 0*98 0*43
Vid föregående höjning af råtobakstullen har den förhöjning i
tullrestitution, som dåra!' föranledtä, fått inträda med ingången af året
näst efter det, hvarunder tullförhöjningen ägde rum; och lärer mot ett
sådant tillvägagående någon betänklighet icke möta. Jämväl skatte-
restitutionen torde böra medgifvas med ingången af året näst efter det,
hvarunder accisen första gången tillämpats.
135
I och för beräkningen af den statsinkomst, som med tillämpning af
det ifrågavarande systemet för tobakens beskattande torde vara att på¬
räkna, synes man, hvad först angår tullinkomsterna, lämpligen kunna utgå
från de kvantiteter, som enligt den officiella handelsstatistiken i medeltal
importerats under åren 1907—09. Först från och med är 1907 finnas
nämligen i denna statistik fullt specificerade uppgifter angående importen
af tobaksstjälk, af bladtobak och af de olika tobaksfabrikaten.
Beträffande den oarbetade tobaken finnes, såsom n}rss nämnts, i
statistiken uppgift å kvantiteten importerad stjälk, hvaremot import¬
kvantiteten af öfriga råtobakssorter, som enligt förslaget skulle bära tull
af kronor l-80 per kg., icke direkt framgår af statistiken utan måste
beräknas. Hela importen af oarbetad tobak uppgick i medeltal för åren
1907—09 till 4,160,000 kg., hvaraf i rundt tal 1,100,000 kg. utgjorde
stjälk. Genom sammanställning af i kommerskollegii utredning med¬
delade uppgifter och den officiella handelsstatistikens siffror kan approxi¬
mativt beräknas, att af den öfriga impoi-tkvantiteten, 3,060,000 kg.,
omkring 2,090,000 kg. torde hafva utgjorts af tobakssorter, hänförliga
till den lägre tullsatsen, samt omkring 970,000 kg. af tobak, för hvilken
tullen skulle utgöra kronor 2-5 0 per kg.
Hvad angår den inom landet odlade tobaken, uppskattade 1904 års
kommitté den årliga tobaksskörden till i medeltal 900,000 kg. i osvettadt,
takmoget tillstånd. Med hänsyn till det resultat, den af kommerskolle¬
gium nu verkställda undersökningen gifvit — af hvilken bland annat
framgår att den med tobak odlade arealen sedan år 1902 minskats med
21 procent — finna konnnitterade sig icke böra för beräkning afafkast-
ningen af accisen upptaga vikten af tobaksskörden högre än omkring
700,000 kg. Med en accis af 55 öre per kg. skulle bruttoafkastningen
då kunna uppskattas till inemot 400,000 kronor.
Till grund för beräkningen af bruttointäkten af den föreslagna
cigarrettstämpeln hafva beträffande inom landet tillverkade cigarretter
lagts den enligt kommerskollegii utredning under år 1908 af hela tobaks-
industrien försålda kvantiteten, utgörande 189,654,501 eller i rundt tal
190 miljoner stycken. De importerade cigarretterna hafva upptagits till
163 miljoner stycken, hvilken siffra nära ansluter sig till medelsiffran
af rikets cigarrettimport under åren 1907—1909, uppgående till 162,628 kg.
Följande tabell åskådliggör det nuvarande finansiella utbytet af
tobakstullarna samt den statsinkomst, som med tillämpning af ofvan an-
gifna kvantitetsberäkning torde kunna antagas komma att inflyta genom
do af kommitterade ifrågasatta tull- och skattesatser.
Inkomst¬
beräkning.
136
Nuvarande samt enligt kommitterades förslag beräknad statsinkomst af tullar
jämte accis och eigarrettstämpel.
|
Import i
medeltal för
. åren
1907—1909.
|
■ •
Tullinkomst
i medeltal
för åren
1907—1909.
|
Beräknad
tullinkomst
per år enligt
kommittera¬
des förslag.
|
Summa
beräknad
stats¬
inkomst.
|
i
Beräknad
ökad stats¬
inkomst
utöfver
nuvarande.]
|
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Oarbetad tobak:
|
|
|
|
|
|
stjälk ..................................
|
1,100,000
|
1,100,000
|
1,980,000
|
|
|
blad (för snus m. in.) ...............
|
2,090,000
|
2,090,000
|
3,762,000
|
|
|
„ (för cigarrer m. m.)............
|
970,000
|
970,000
|
2,425,000
|
|
|
|
|
4,160,000
|
8,167,000
|
8,167,000
|
4,007,000
|
Arbetad tobak:
|
|
|
|
|
'■ ,
|
cigarrer och cigarrcigarretter......
|
148,000
|
592,000
|
1,110,000
|
|
|
cigarretter .............................
andra slag:
|
163,000
|
652,000
|
1,059,500
|
|
• '
|
karfvad.................................
|
35,000
|
42,000
|
105,000
|
|
|
annan .............................
|
14,000
|
16,800
|
.35,000
|
|
|
|
|
1,302,800
|
2,309,500
|
2,309,500
|
1,006,700
|
|
|
|
Beräknad
skatte¬
inkomst.
Kronor.
|
|
•-
|
|
|
|
400,000
|
400,000
|
.
400,000
|
|
|
|
Cigarreltstämpel:
|
|
|
|
■
|
inhemska cigarretter (190,000,000 st.) ............
|
|
570,000
|
|
|
importerade „ (103,000,000
|
sb) ...........
|
—
|
489,000
|
1,059,000
|
1,059,000
|
|
Summa
|
5,462,800
|
|
11,925,500
|
6,472,700
|
På sätt den sålunda verkställda beräkningen ger vid handen skulle
genom beskattning i enlighet med det ifrågavarande förslaget stats¬
kassan antagligen kunna tillföras en bruttoinkomst af omkring 11,900,000
kronor d. v. s. i rundt tal 0,450,000 kronor mera än hvad under åren
1907—09 i medeltal per år influtit af tobakstullarna. Härvid är dock att
erinra, att vid beräknandet af nämnda bruttoinkomst afdrag icke blifvit
gjordt för kostnaden för kontroll öfver tobaksodlingen och öfver cigarrett-
stämpelskattens tillämpning, liksom ej heller för kostnaden för anskaffande
af cigarrettstämplar.
137
Det bär synts kommitterade vara af intresse att, såvidt låter
sig göra, kunna visa i hvad mån den sålunda föreslagna be¬
skattningen kan antagas komma att belasta de skilda tillverknings-
grenarna inom den inhemska tobaksfabrikationen.
Med ledning af de i kommerskollegii utredning förekommande
uppgifter angående förbrukad råtobak inom de olika tillverkningsgrenarna
under år 1908 bär utarbetats följande tabell, angifvande huru med tillämp¬
ning å förhållandena under nämnda år belastningen torde hafva drabbat
hvarje tillverkningsgren dels enligt nu gällande tullsatser, dels ock därest
de af kommitterade föreslagna tullsatser jämte accis å den inom landet
odlade tobaken varit gällande. Härvid bär tillämpats det förut om-
förmälda beräkningssättet, att det nyttiga affall från en tillverknings¬
gren, hvilket kommit till användning inom en annan, fått bära hälften
af den tull eller accis, som gäller för vederbörande tobakssort inom den till¬
verkningsgren, där affallet sålunda tillgodogjorts. Till förklaring af tabellen
må vidare anmärkas, att totala kvantiteten af det nyttiga affall, som uppkommit
inom cigarr-, cigarrett- och tuggtobakstillverkningen, i saknad af direkta
uppgifter angående verkliga förhållandet, fördelats mellan röktobaks-
och snustillverkningarna med en femtedel på den förra och fyra femtedelar
på den senare, hvilken fördelning öfverensstämmer med den proportion,
hvari affall öfverhufvudtaget ingått såsom råvara vid sistnämnda tillverk¬
ningar. Beträffande den svenska råtobaken har man varit nödsakad att
vidtaga en reduktion i följande afseende. På grund af missförstånd eller
af annan anledning torde de af fabrikanterna till kommerskollegii utred¬
ning lämnade uppgifter angående förbrukad svensk tobak icke i hvarje
fall hafva afsett fullt utsvettad vara, till följd hvaraf den i utredningen
angifna totala kvantiteten sådan råvara kan antagas vara för stor. Detta
förhållande framgår tämligen tydligt vid jämförelse med tillgängliga upp¬
gifter rörande tobaksodlingen i riket. Accisen för takmogen osvettad
svensk tobak skulle enligt kommitterades förslag uppgå till 55 öre,
hvilket för fullt utsvettad vara motsvarar cirka 80 öre per kg. För att
icke behöfva rubba kvantitetsuppgifterna, har nödig korrektion vidtagits
på annat sätt, nämligen sålunda att i stället accisen icke räknats till
80 öre per kg. af den uppgillra förbrukade svenska tobaken utan endast
till ISO öre.
Beskatt¬
ningens för¬
delning å de
olika tillverk-
nings-
grenarna.
* 18
138
Beräkning angående fördelningen af tull- och aeeisbelastningen å de olika tlllverknlngsgrenarna.
Tillverkningsgren
|
Förbrukad råtobak
. .
|
Nuvarande
tullbelastning
|
Belastning
enligt kommit-
terades förslag
(tull å utländsk
och accis å
svensk råtobak)
|
Beräknad
merbe-
lastning
i tull och
accis
kr.
|
slag
|
vikt¬
kvantitet
kg-
|
per
1 kg.
kr.
|
per netto¬
kvantitet
kr.
|
per
1 kg.
kr.
|
per netto
kvantitet
kr.
|
|
i Utländsk brutto .................................
|
797,380
|
—
|
|
|
|
|
|
däraf: netto förbrukadt ..................
|
619,365
|
1*00
|
619,365
|
2*50
|
1,548,413
|
|
|
nyttigt affall........................
|
178,015
|
0*50
|
89,008
|
1*60
|
284,824
|
|
cigarr cigarretter
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Svensk brutto ....................................
|
160,025
|
-
|
—
|
|
|
|
|
däraf: netto förbrukadt ..................
|
124,539
|
_
|
—
|
Ooo
|
74,723
|
|
|
nyttigt affall ........................
|
35,486
|
|
—
|
0*30
|
10,646
|
|
|
|
|
|
708,373
|
|
1,918,606
|
1,210,233
|
i
|
Utländsk brutto ..............................
|
197,654
|
|
|
|
|
|
1
Cigarretter )
|
däraf: netto förbrukadt .................
|
193,383
|
l*oo
|
193,383
|
2*50
|
483,458
|
|
\
|
nyttigt affall ..................
|
4,271
|
0*50
|
2,136
|
1*60
|
6,834
|
|
.
;
|
|
|
|
195,519
|
|
490,292
|
294,773
|
|
Utländsk brutto ..............................
|
212,590
|
|
|
|
|
|
|
däraf: för ändamålet särskild! impor-
|
|
|
|
|
|
|
|
terad grekisk, Java m. m. ’)
|
47,464
|
l-oo
|
47,464
|
2*50
|
118,660
|
|
|
för ändamålet särskild! impor-
|
|
|
|
|
|
|
|
terad nordamerikansk och Kina
|
106,142
|
1*00
|
106,142
|
1*80
|
191,056
|
|
Röktobak
|
affall från annan svensk till-
|
|
|
|
|
|
|
.
|
verkning ..........................
|
58,984
|
0*50
|
29,492
|
0 90
|
53,086
|
|
|
Svensk brutto ...................................
|
90,380
|
|
|
|
|
|
j
|
däraf: för ändamålet särskildt inköpt
|
82,542
|
—
|
—
|
0*80
|
49,525
|
|
|
affall från annan svensk till-
|
|
|
|
|
|
|
|
verkning ..........................
|
7,838
|
—
|
—
|
0*30
|
2,351
|
|
|
|
|
|
183098
|
|
414,678
|
231,580
|
|
Transport
|
|
1,086,990
|
|
2,823576
|
1,736,586
|
•) Det torde böra framhållas, att användningen af grekisk och annan till den högre tullsalsen hänförlig
tobak såsom råvara vid röktobakstillverkning antagligen komme alt vid högre tullbelastning minskas, i följd hvaraf
genomsnittliga belastningen å denna tillverkningsgren blefve mindre.
139
Beräkning angående fördelning af tull- och aecisbelastningen ä de olika tillverkningsgrenarna (forts.).
Tillverkningsgren
|
Förbrukad råtobak
|
Nuvarande
tullbelastning
|
Belastning
enligt kommit-
terades förslag ,, ,
(tull å utländsk Berdknad
och accis å ,mfbe-
svensk råtobak i. ‘iSnlng
'|i tull och
|
slag
|
vikt.
kvantitet
kg*
|
per
l kg
kr.
|
per netto¬
kvantitet
kr.
|
per
1 kg.
kr.
|
per netta- accis*
kvantitet
kr. kr
|
|
Transport
|
|
|
1,086,990
|
|
2,823,576 1,736,586
|
|
Utländsk brutto .................................
|
588,984
|
|
|
|
|
|
diiraf: netto förbrukadt.....................
|
47(1,351
|
l-oo
|
476,351
|
1‘80
|
857,432 J
|
Tuggtobak
|
nyttigt affall ........................
|
112,633
|
0-50
|
56,317
|
0*90
|
101,370
|
Svensk brutto ....................................
|
20,102
|
|
|
|
|
|
däraf: netto förbrukadt ..................
|
16,400
|
—
|
—
|
O-ti0
|
9,840 |
|
|
nyttigt affall ....... ................
|
3,702
|
—
|
—
|
0*30
|
1,111!
|
|
'
|
'
|
|
532,668
|
|
969,753 437,085
|
|
Utländsk brutto .................................
|
2,639,459
|
|
|
|
|
|
däraf: för ändamålet särskild! impor-
|
|
|
|
|
|
•
|
terad.................................
|
2,403,524
|
1-on
|
2,403,524
|
l-so
|
4,326,343
|
|
affall från annan svensk till-
|
|
|
|
|
|
Snus
|
verkning .................... .....
|
235,935
|
0*50
|
117,968
|
0'9Ö
|
212,342 1
|
|
Svensk brutto ....................................
|
438,554
|
—
|
—
|
|
|
|
däraf: för ändamålet särskild! inköpt
|
407,204
|
—
|
—
|
0*60
|
244,322
|
|
affall från annan svensk till-
|
|
|
|
|
|
|
verkning ...........................
|
31,350
|
—
|
—
|
0*30
|
9,405
|
|
|
|
|
2,521,492
|
|
4.792,412 2,270,920
|
|
|
Summa
|
| 4,141,150
|
8,585,741 4,444,591
|
Till den i tabellen angifna tnllbelastningssnmman för cigarrett-
industrien, kronor 490,292, bör emellertid i och för utrönande af total¬
belastningen läggas cigarrettstämpeln, hvilken för den under år 1908
af fabrikanterna försålda del af den inhemska cigarrettillverkningen
skulle belöpt sig till 568,964 kronor.
Hela belastningen (tull, accis och cigarrettstämpel) å den inhemska
tobaksindustrien (inberäknadi. handtverk och hemindustri) enligt kom-
mitterades förslag skulle, räknadt å 1908 års tillverkning, sålunda hafva
uppgått till 9,154,705 kronor.
140
Beräkning för
jämförelse med
monopol¬
förslaget.
Den rörande 'kommitterades monopolförslag verkställda avkastnings¬
beräkningen är baserad å kommerskollegii undersökning angående tobaks-
konsumtionen i riket. Det därvid erhållna resultatet lämpar sig alltså
icke fullt för direkt jämförelse med nyss anförda inkomstberäkning-
rörande förslaget om höjda tullar in. m., hvilken, såsom dylika beräk¬
ningar i allmänhet, grundats å medeltal hämtade ur den officiella import¬
statistiken. Det har emellertid ansetts lämpligt att genom nedanstående
beräkningar underlätta en dylik jämförelse och dessutom åvägabringa
en beräkning i hvad män tobakskonsumtionen inom landet kunde antagas
blifva fördyrad i samband med en beskattning enligt kommitterades
tullförslag.
Vid dessa beräkningar har ansetts lämpligast att utgå från den be¬
lastning, som de föreslagna höjda tullarna, accisen och cigarrettstämpeln
skulle i genomsnitt medföra för de olika varuslagen. Härvid hafva an-
vändts de relationstal, som i kommerskollegii utredning angifvas be¬
träffande förbrukad råtobak per 100 kg. fabriksmässigt tillverkad färdig
vara, hvarjemte i öfrigt följts de i det föregående (sid. 137) omförmälda
beräkningsgrunderna.
I enlighet härmed skulle med tillämpning af kommitterades ifråga¬
varande förslag den genomsnittliga belastningen per 100 kg. tobaks-
varor ställa sig sålunda:
För tillverkning af:
100 kg. cigarrer och cigarrcigarretter
åtgå:
|
133i
|
kg. tobak, hvaraf
|
|
|
|
113-3
|
„ utländsk tobak, tull ............
|
...... 2-50 kr.
|
per kg. = 283* 7 3
|
afgå:
|
19-6
297
|
„ svensk „ accis ............
,, nyttigt affall, hvaraf
|
..... O"60 „
|
„ „ = 11*78 295*31
|
|
25*3
|
„ " (85*3 %) uti. tobak, tull ......
|
...... 0-90 „
|
„ . „ = 22*7 7
|
|
fn
|
„ (14" 7 %) svensk „ accis......
|
..... 0*3 0 „
|
„ „ — 1*82 24*8».
Kronor 271'is
|
100 kg. cigarretter
8ö'i> kg. tobak, hvaraf
.85'8 „ utländsk tobak, tull ..................... 2*30 kr. per kg. = 213:73
1.9 „ nyttigt affall „ ..................... 0*90 „ „ „ '= ,_1*71
utgå:
afgå:
Kronor 212o4
141
åtgå:
100 kg. röktobak
99* lcy. tobak, hvaraf
70-1
29"
utländsk tobak, af hvilken
15*s kg. (22*5 30 tobak.
tull 2.50 kr. per kg. = 39'jo
Åtgå:
afgå:
åtgå:
96'4
3‘3
19o
18-4
0*6
46’«
35-2 „ (50*3 %) „
|
„ l*s«
|
11
|
„ ~ 63*36
|
I9'l (27'-’ %) nyttigt affall
|
„ 0*90 „
|
11
|
, = 17*19 120*05
|
„ svensk tobak, af hvilken
27*3 kg. (92’ti %) tobak,
|
accis 0*60 „
|
11
|
„ — 16.50
|
2-2 „ ( 7-4 %) nyttigt affall.
|
„ 0*30 „
|
|
,, == 0*66 1 t. 16
|
kg. tuggtobak
leg. tobak, hvaraf
„ utländsk tobak, tull ...........
|
....... I.so „
|
11
|
Kronor 137'Si
„ = 173*52
|
svensk „ accis ...........
|
....... 0*60 „
|
11
|
, = 1*93 175*50
|
„ nyttigt affall, hvaraf
„ (96'7 %) utländsk tobak tull
|
....... 0.9 0
|
|
, = 1(V 5 6
|
„ ( 3") %) svensk „ accis ..
|
....... 0.3(1 „
|
h,
|
, == 0*18 16*74
|
kg. snus
kg. tobak, hvaraf
„ utländsk tobak, af hvilken
42'5 kg. 91*2 %) tobak tull.....
|
....... 1*80 „
|
|
Kronor 158
„ = 76*30
|
4-1 ,. (8*8$) affall „ .....
|
....... 0*90 ,.
|
„
|
„ = 3*69 80-19
|
„ svensk tobak, af hvilken
7.2 kg. (93'S %) tobak accis ..
|
....... 0.60 „
|
|
„ = 4*3 2
|
0*5 „ ( 6*2%) affall ,,
|
....... 0*30 „
|
11
|
„ = 0*15 4*47
|
|
|
|
Krono!* 84*««
|
År 1908 försåldes 189,654,501 stycken cigarretter tillverkade i
Sverige. Stämpelskatten på dessa cigarretter skulle således uppgå till
568,964 kronor, och då ifrågavarande kvantiteter vägde 221,906 kg.,
skulle belastningen genom denna skatt per 100 kg. cigarretter uppgå
till 256'3 9 kronor.
Genom att i ofvanstående beräkningar utbyta däri använda tull¬
satser mot 1 krona per kilogram utländsk tobak och 0.5 o kronor per
kilogram nyttigt affall af utländsk tobak samt ej medräkna någon
belastning å svensk tobak och affall däraf, erhålles den nuvarande belast¬
ningen per 100 kilogram af de olika slagen af inom landet tillverkade
tobaksvaror.
Räknadt i medeltal per 100 kg. för inom landet under år 1908
142
fabriksmässigt tillverkade varor skulle belastningssiffrorna ställa sig på
följande sätt:
Inom landet tillverkade
tobaksvaror
|
Belastning enligt
gällande kommitterades
tulltaxa förslag
kr. kr.
|
Merbelastning
enligt kommit¬
terades förslag
kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter
|
100*85
|
271-42
|
170-5 7
|
Cigarretter.......................
|
84*55
|
468-43
|
383-88
|
Röktobak ........................
|
60’ 5 5
|
137-21
|
76*(Jtf
|
Tuggtobak ........................
|
87'20
|
158-70
|
71-50
|
Snus .............................. ..
|
44-55
|
84-00
|
40-11
|
Af dessa siffror framgår, att den ökning i belastning, som på
grund af kommitterades förslag skulle komma att träffa de olika tobaks-
varorna, uppgår, räknadt i procent af nuvarande belastning, till 169
procent för cigarrer och cigarrcigarretter, 454 procent för cigarretter,
127 procent för röktobak, 82 procent för tuggtobak och 90 procent
för snus.
Hvad beträffar importerade tobaksfabrikat ställer sig en jämförelse
mellan nuvarande belastning samt tullbelastningen jämte cigarrett¬
stämpeln enligt kommitterades förslag på följande sätt, allt räknadt per
100 kg.:
|
Belastnin
|
g enligt
|
Merbelastning
|
Importerade tobaksvaror
|
gällande
tulltaxa
|
kommitterades
förslag
|
enligt kommit¬
terades förslag
kr.
|
|
kr.
|
kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter
|
400
|
750
|
350
|
Cigarretter...........................
|
400
|
973
|
573
|
Röktobak ...........................
|
120
|
300
|
180
|
Tuggtobak...........................
|
120
|
250
|
130
|
Snus .................................
|
120
|
250
|
130
|
Följande tabeller hafva uppgjorts med stöd af de sålunda funna
värdena på de olika varuslagens genomsnittliga belastning per 100 kg.
och åskådliggöra huru det statsfinansiella utbytet skulle ställa sig, om
man räknar med de kvantiteter tobaksvaror, som under år 1908 kon¬
sumerades inom landet.
143
Inom landet tillverkade varor
|
Konsum¬
tionen
under 1908
kg.
|
vid
nuvarande
tull.
belastning
kr.
|
Statsinkomst
vid belastning enligt kommitterades
förslag
tull å _ stämpel-
utländsk accis i\ skatt å
tobak svensk tobak cigarretter
kr. j kr. kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter ...
|
087,097
|
693,542
|
1,794,545
|
71,796
|
|
Cigarretter ...........................
|
221,537
|
187,310
|
469,747
|
—
|
507,999
|
Röktobak ..............................
|
307,248
|
186,039
|
308,851
|
52,724
|
—
|
Tuggtobak ...........................
|
599,805
|
523,030
|
941,454
|
10,790
|
-
|
Snus ....................................
|
5,659,913
|
2,521,491
|
4,538,684
|
252,998
|
|
|
7,476,200
|
4,111,412
|
8.713,261
|
388,314
|
367,990
|
Importerade varor
|
Konsum¬
tionen
under 1908
kg-
|
Statsinkomst
| vid belastning enligt
; kommitterades förslag !
nuvarande 1 --------
tull- . j stämpel-
belastning [ öm j skatt å
kr. ! ! cigarretter j
kr. 1 kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter.....................
|
144,325
|
577,300
|
1,082,438
|
|
Cigarretter .............................................
|
154,031
|
018,524
|
1,005,102
|
499,458
|
Röktobak ................................................
|
29,200
|
35,112
|
87,780
|
—
|
Tuggtobak .............................................
|
9,631
|
11,557
|
24,078
|
—
|
Snus .....................................................
|
1,893
|
2,272
|
4,733
|
|
|
339,740
|
1,244,765
|
2,204.131
|
499,458
|
Pa sätt den sålunda verkställda beräkningen ger vid handen skalle
genom beskattning i enlighet med det ifrågavarande förslaget statskassan
kunna tillföras i tull å tobak och tobaksfabrikat 10,317,412 kronor, i
accis å svensk tobak 388,314 kronor och i stämpelskatt å cigarretter
1,067,457 kronor eller tillsammans i rundt tal 11,773,000 kronor d. v. s.
omkring 6,417,000 kronor mer än som enligt nu gällande tullsatser
skulle erhållits i tullinkomst å motsvarande kvantiteter. Detta resultat
stämmer alltså nära öfverens med den å sid. 136 meddelade inkomst¬
beräkningen.
För att få en fullständig uppfattning af beskattningsförslagets inne¬
börd bör man, såsom förut anmärkts, ytterligare undersöka, i hvad
mån den nya beskattningen kunde antagas komma att medföra för-
Konsum¬
tionens för-
dyr ande.
144
dyrande af tobakskonsumtionen inom landet. Till grund för jämväl
denna undersökning böra lämpligen läggas de kvantiteter tobaksvaror,
hvilka enligt kommerskollegii utredning bragts ut i konsumtion inom
riket under år 1908, äfvensom de enligt utredningen dessa kvantiteter
åsätta värden. Berörda kvantiteter och värden utgjorde:
■ Inom landet tillverkade och försålda Impbrterade tobaksvaror
tobaksvaror (export aidragen).
V arus lag
|
Vikt
kg-
|
Fabrikanter.
nas netto-
försäljnings¬
pris
kr.
|
Detalj-
försäljnings¬
pris
kr.
|
Vikt
kg-
|
Inköps¬
pris (inkl.
tull)
kr.
|
Detaljför¬
säljnings¬
pris
kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter
|
687,697
|
7,892,755
|
12,494,054
|
144,325
|
2,259,000
|
3,920,491
|
Cigarretter...........................
|
221,537
|
2,616,237
|
4,295,861
|
154,631
|
2,460,796
|
4,190,736
|
Röktobak ..........................
|
307,248
|
783.438
|
944,043
|
29,260
|
155,371
|
261,955
|
Tuggtobak...........................
|
599,805
|
2,071,235
|
2,495,838
|
9,631
|
35,057
|
48,729
|
Snus ................................
|
5,659,913
|
7,838,850
|
9,445,814
|
1,893
|
7,761
|
10,788
|
|
7,476,200
|
21,202,015
|
29,670,610
|
339,740
|
4,917,960
|
8,432,699
|
Tages till en början hänsyn endast till det fördyrande, som omedel¬
bart skulle föranledas af den högre beskattningen — å de inom landet
tillverkade varorna höjd råtobakstull, accis och cigarrettstämpel, å de
utländska höjda tullar och cigarrettstämpel — erhållas följande summor
i stället för de i motsvarande kolumner ofvan angifna:
|
Inom landet tillverkade och för¬
sålda varor (export afdragen).
|
Importerade varor.
|
Varuslag
|
Fabrikanternas
nettoförsälj¬
ningspris
kr.
|
Detaljförsälj¬
ningspris
kr.
|
Inköpspris, inkl.
tull o. cigarrett-
stämpel
kr.
|
Detaljförsälj-
ningspris
kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter .
|
9,065,553
|
13,666,852
|
2,764,138
|
4,425,629
|
Cigarretter.........................
|
3,466,673
|
5,146,297
|
3,346,832
|
5,076,772
|
Röktobak ...........................
|
1,018,974
|
1,179,579
|
208,039
|
314,623
|
Tuggtobak............................
|
2,500,455
|
2,925,058
|
47,577
|
61,249
|
Snus ..................................
|
10,109,041
|
11,716,005
|
10,222
|
13,249
|
|
26.160,696
|
34,633.791
|
6,376,808
|
:! 9,891.022
|
Emellertid torde man få räkna med, att varorna skulle fördyras icke
endast så mycket, som motsvarar ökningen i belastning, utan äfven med
visst belopp därutöfver. Ökningen i belastning medför nämligen större
utgifter för fabrikanter och importörer, hvilka utgifter dessa måste se till
145
att få betäckta genom att höja försäljningsprisen med belopp, minst mot¬
svarande berörda merutgifter. Man torde alltså böra utgå från, att dels
ränta å ökningen i belastning tillkommer för den tid, tull och skatt
förskotteras, dels ock provisioner, tantiemer och dylikt, som beräknas i
procent af omsättningsbelopp eller detalj försäljningspris, fortfarande
komme att utgå efter samma procenttal, räknadt å de högre beloppen.
Härutöfver tillkommer ökning i andra ränteutgifter samt i förluster å
varudebitorer m. m., hvilket allt stiger i den mån försäljningsprisen
höjas. Ytterligare måste tagas hänsyn därtill, att fabrikanter och im¬
portörer äfvensom handlande skulle söka bibehålla lika stor handelsvinst
i procent som hittills. •
Till hvilka belopp ifrågavarande poster skulle kunna uppskattas
i förhållande till de under år 1908 inom riket försålda kvantiteter tobaks-
varor, äfvensom i hvad mån desamma kunde antagas hafva förorsakat
ytterligare fördyrande af dessa varor, framgår af nedanstående tabeller,
af hvilka den första afser de inom landet tillverkade tobaksvarorna och
den senare de importerade tobaksvarorna:
Inom landet tillverkade och försålda tobaksvaror (export afdragen).
Varuslag
|
Ökad ränteutgift
(å 6 °/°) P& grund
af den ökade
belastningen
kr.
|
Fabrikantern as
öfriga mer-
utgifter
kr.
|
Fabrikanternas
nettoförsälj¬
ningspris
kr.
|
Detalj försälj¬
ningspris
kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter
|
76,232
|
283,817
|
9,425,602
|
14,920,728
|
Cigarretter............................
|
21,261
|
118,211
|
3,606,145
|
5,921,290
|
Röktobak ........... ................
|
14,132
|
18,843
|
1,051,949
|
1,267,599
|
Tuggtobak ...........................
|
25,753
|
34,338
|
2,560,546
|
3,085,458
|
Snus ..................................
|
158,913
|
345,069
|
10,613,02.3
|
12,788,693
|
|
296 291
|
800,276
|
27,257,260
|
37,983,768
|
Importerade tobaksvaror.
V aruslag
|
Ckad ränteutgift
(å 6 7°) på grund
af den ökade
belastningen
kr.
|
Inköpspris
inkl. tull och
cigarrett-
stämpel
kr.
|
Detaljförsälj-
ningspris
kr.
|
Cigarrer och cigarrcigarretter .
|
12,628
|
2,776,766
|
4,818,800
|
Cigarretter...........................
|
8,860
|
3,355,692
|
5,714,743
|
Röktobak ............................
|
1,317
|
209,356
|
352,974
|
Tuggtobak...........................
|
313
|
47,890
|
66,567
|
Snus ..................................
|
62
|
10,284
|
14,295
|
|
‘23,180
|
6,399988
|
10,967,379
|
*19
146
Såsom slutresultat af förestående undersökning framgår, att vid
tillämpning af kommitterades ifrågavarande beskattningsförslag samtliga
under år 1908 för konsumtion inom landet försålda tobaksvarors detalj¬
försäljningspris skulle under ofvan gifna förutsättningar stigit från
38,108,309 kronor till minst 48,961,147' kronor. Konsumenternas totala
utgift för tobaksförbrukningen skulle sålunda vid en beskattning i enlig¬
het med kommitterades förslag hafva ökats med omkring 10,843,000
kronor om året.
Efterföljande tabell åskådliggör, bland annat, samtliga merutgifter
(fabrikanters, importörers och handlandes) i procent af ökningen i be¬
lastning. *
Inom landet tillverkade och för- Importerade varor,
sålda varor (export afdragen).
Varuslag.
|
Ökning i
belastning
enligt
kommitte¬
rades förslag.
|
Summa
ökning i
detaljförsälj¬
ningspris.
|
Merutgifter
i °/i> af
ökning i
belastning.
|
Ökning i
belastning
enligt
kommitte¬
rades förslag.
|
Summa Merutgifter
ökning i i °/°
detaljförsälj- ökning i
ningspris. belastning.
|
Cigarrer och cigarr-
cigarretter ...........
|
1,172,798
|
2,426,674
|
106'!) °/o
|
505,138
|
898,309 77-s °/o
|
Cigarretter...............
Röktobak ...............
|
850,436
235,536
|
1,625,429
323,556
|
91-1 „
37-4 „
|
886,036
52,668
|
1,524,007 72'o „
91,019 72'8 „
|
Tuggtobak...............
Snus .....................
|
429,220
. 2,270,191
|
589,620
3,342,879
|
37-4 „
47*2 „
|
12,520
2,461
|
17,838 42-5 „
3,507 42'5 „
|
|
4,958,181
|
8,308,158
|
67'ti °/o
|
1,458,823
|
2,534,680 73 7 °/o
|
För att staten på eu omsättning motsvarande 1908 års konsumtion
skulle få en ökad årsinkomst af 6,417,000 kronor, skulle allmänheten
således vidkännas en årlig merutgift af 10,843,000 kronor, hvilken
ökning är 69 procent större än ökningen i själfva belastningen.
Ofvanstående beräkningar gälla naturligtvis, såsom redan förut
erinrats, endast under förutsättning att samma förhållanden beträffande
såväl konsumtionens storlek som fabrikanters och mellanhändernas för¬
tjänst på rörelsen oförändradt fortfara i enlighet med hvad som enligt
undersökningen ägt rum under år 1908. Äfvenså är i förevarande hän¬
seende af betydelse att icke allmänheten i stor skala öfvergår till för¬
brukning af billigare fabrikat.
Det synes slutligen vara af intresse att påvisa huru förhållandena
komme att ställa sig för den enskilde konsumenten. I sådant syfte
147
lämnar följande tabell upplysning om det genomsnittliga konsument¬
priset å de olika tobaksvarorna vid nuvarande belastning och huru
samma pris kunde antagas komma att gestalta sig vid beskattning en¬
ligt kommitterades förslag.
Nuvarande och enligt kommitterades förslag beräknadt medeldetaljpris
å tobaksvaror.
Varumängd
|
Medeldetaljpris å inom landet till¬
verkad vara
|
*
Medeldetaljpris å importerad vara
|
med nu¬
varande be¬
lastning
|
med belast¬
ning enligt
kommittera¬
des förslag
|
ökning i
priset
|
med nu¬
varande be¬
lastning
|
med belast¬
ning enligt
kommittera¬
des förslag
|
ökning i
priset
|
1
|
st. cigarr .........
|
9-61
|
öre
|
11*48 öre
|
1*8 7 öre
|
14*08
|
öre
|
18-05 öre
|
3*3 7 öre
|
1
|
» cigarrcigarrett
|
4*So
|
»
|
5*7 D »
|
0*24 »
|
4*83
|
»
|
5-9 4 »
|
1*11 x *|
|
1
|
» cigarrett ......
|
2-27
|
»
|
3*18 »
|
0*86 »
|
2*52
|
»
|
3*4 4 »
|
0*92 » *)
|
1 kg. röktobak ......
|
3*0 7
|
kr.
|
4-12 kr.
|
1*05 kr.
|
8*93
|
kr.
|
12*06 kr.
|
3*it kr.
|
1
|
» tuggtobak ...
|
4-ic
|
|
5*14 »
|
(kas »
|
5*06
|
»
|
6*91 »
|
1*S5 »
|
t
|
» snus ............
|
1 ■ G 7
|
»
|
2-2 6 »
|
0*39 »
|
5*70
|
»
|
_
/*55 »
|
1*85 »
|
Enligt hvad i kommerskollegii undersökning förmäles, har genom
verkställda förfrågningar inhämtats, att följande kvantiteter ansetts
motsvara en »medelstark» tobaksförbrukares genomsnittliga konsumtion,
af vederbörande varuslag, nämligen
cigarrer........... 5 stycken per dag
cigarretter ...... 10 » > »
röktobak ........ 6 kilogram » år
tuggtobak ...... 5 » » »
snus.................. 8 » » »
Under förutsättning af en årlig konsumtion af ettdera af berörda
varuslag i nu angifna kvantiteter skulle en »medelstark» tobaksförbrukares
årsutgift för tobaksfabrikat äfvensom det skattebidrag till statskassan,
som ligger i nämnda årsutgift, ställa sig på följande sätt.
*) Att ökningen för importerade cigarrcigarretter och cigarretter, räknadt per styck, icke är
större i förhållande till ökningen å de inom landet tillverkade beror därpå, att de senare väga i
medeltal resp. 54' 4 % och 25*8 % mera än de importerade.
143
Om konsumenten förbrukar uteslutande inom landet tillverkade varor.
För konsument af
cigarrer ...
cigarretter
röktobak
tuggtobak
snus.........
Årligen
konsumerad
kvantitet.
Ärsutgift
med nuva- enligt kom-
rande beläst- initierades
ning förslag
kr. kr.
Däraf skattebidrag till
statskassan
med nuva- enligt kom-
rande beläst- mitlerades
ning förslag
kr. kr.
1,825 st.
|
175-38
|
209-51
|
9-3 8
|
3,650 »
|
82-86
|
114-2 5
|
3-61
|
6 kg.
|
18-42
|
24-7 2
|
363
|
5 »
|
20-so
|
25-70
|
4-36
|
8 >
|
1336
|
18-08
|
3-56
|
26-7 5
20-oo
8-23
7-94
6-7 7
Om konsumenten förbrukar uteslutande importerade varor.
För konsument af
cigarrer ...
cigarretter
röktobak
tuggtobak
snus........
Årligen
konsumerad
kvantitet.
1,825 st.
3,650 »
6 kg.
5 »
8 »
Årsutgift
med nuva¬
rande belast¬
ning
kr.
|
enligt korn-
mitlerades
förslag
kr.
|
267-91
|
329-41
|
91-98
|
125-56
|
53-70
|
72'3 G
|
25-30
|
31-55
|
45-60
|
60-40
|
Däraf skattebidrag till
statskassan
med nuva- enligt kom-
rande beläst- mitlerades
ning förslag
kr. kr.
39 42 73-91
13-58 33-03
7-20 18-oo
6-oo 12-50
9'60 20-oo
Fördeladt på medelantalet invånare i Sverige år 1908 (5,429,600
personer) motsvarade ofvannämnda konsumtionsvärde, 38,108,309 kronor,
på sätt framgår af kommerskollegii utredning, kronor 7‘0 2 per individ,
men fördeladt på endast den manliga befolkningen öfver 15 år (omkring
1,773,000 personer) steg medelkonsumtionsvärdet till kronor 21-4 8 per
individ och år. För den händelse kommitterades förslag varit tillämpadt
på 1908 års tobaksförbrukning skulle nämnda medelkonsumtionsvärden
hafva ökats till respektive kronor 9‘02 och kronor 27-61 per individ och år.
SPECIELLA MOTIVERINGAR.
• •
151
Speciell motivering till monopolförslaget.
Beträffande den formella anordningen af lagstiftningen rörande
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket hafva kommitterade funnit
det mest ändamålsenligt att i särskild författning sammanföra alla be¬
stämmelser af mera bestående natur, som hafva afseende å monopolets
drift i statens hand, och att i en annan fristående författning samla
de bestämmelser, som beröra statens förhållande till de enskilda närings¬
idkarna och yrkesutöfvarna vid monopolets införande. Ifrågavarande
uppdelning torde vara desto mera lämplig, som sistnämnda författning
sålunda komme att innehålla bestämmelser af relativt kortvarig giltighet,
såsom exempelvis stadganden angående omfattningen af statens ersätt¬
ningsskyldighet gentemot utöfvare af tobakshandtering, angående sättet
för uppskattning af inlösnings- och ersättningsbelopp med mera dylikt,
som äger uteslutande samband med monopollagstiftningens ikraftträdande.
För korthetens skull kommer i det följande den förstnämnda för¬
fattningen vanligen att benämnas monopolförordningen och den sist¬
nämnda ersättning sförordningen.
Förslaget
till
förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
1-4 §.
Det i 1 § meddelade stadgandet, att endast staten skall hafva
rätt att inom riket tillverka tobaksvaror, innefattar den egentliga be¬
gränsningen af monopolets omfattning. Staten monopoliserar direkt endast
tobakstillverkningen.
152
De i 2 och 4 §§ stadgade förbuden för annan än monopolet att
importera tobak och tobaksvaror samt att innehafva tobak i annan form
än såsom färdig tobaksvara äro att betrakta såsom allenast kompletterande
bestämmelser, ägnade att öka monopolbeskattningens effektivitet eller
nödvändiga ur kontrollsynpunkt.
Förekomsten af oarbetad tobak inom riket i annans ägo än mono¬
polets skulle gifvetvis alltid innebära fara för och frestelse till tobaks-
varors. tillverkning i strid mot 1 §. Kontrollen öfver att dylik tillverk¬
ning icke förekommer, underlättas i väsentlig mån genom stadgande,
som förbjuder obehörigt innehafvande af råvaran. Då monopolet ut¬
gör den ende tobaksfabrikanten i riket, förefinnes ej heller behof för
någon annan af tillgång till oarbetad tobak eller icke konsumtionsfärdig
tobaksvara. Odlare af inhemsk tobak måste dock beredas möjlighet att
innehafva sin tobaksskörd så lång tid, som erfordras för att få den i
det skick, hvari den vanligen säljes af odlarna. I 15 § är närmare
stadgadt härom.
Hvad särskildt angår stadgandet i 2 § angående statens uteslutande
rätt att importera tobaksvaror afsedda till försäljning, är i allmänna
motiveringen närmare redogjordt för skälen till nämnda stadgande. 5
5 §•
För förvaltningen af tobaksmonopolet komme inrättandet af ett
särskildt statsorgan att blifva nödvändigt. Någon af statens för närvarande
existerande förvaltningsmyndigheter torde icke vara ägnad att öfvertaga
ledningen af monopolet. Speciell teknisk sakkunskap jämte affärsman
i förening med skatteteknisk och administrativ erfarenhet utgöra gifvetvis
förutsättningar för monopolets ändamålsenliga anordnande och drift.
Monopolet komme för öfrigt, såsom framgår af de förut meddelade be¬
räkningarna angående dess omsättning m. m., att blifva en affär af
den omfattning, att en själfständig förvaltning synes nödvändig.
Angående den sålunda ifrågasatta monopolstyrelsens organisation
hafva kommitterade icke ansett erforderligt att i detta sammanhang
utarbeta något detaljerad! förslag. Man synes emellertid kunna utgå
från, att styrelsen lämpligen skulle bestå af en chefdirektör jämte
visst antal, högst fyra, ledamöter. Af ledamöterna borde två vara
såsom afdelningschefer i daglig tjänstgöring inom styrelsen. De öfriga
ledamöterna torde utan föreskrifven daglig tjänstgöring lämpligen kunna
såsom biträdande ledamöter i styrelsen deltaga i monopolets förvaltning.
153
Dessa sistnämnda ledamöter skulle naturligen vara personer, som på
grund af affärsteknisk eller skatteteknisk utbildning och sin verksamhet
i öfrigt kunde tillföra monopolstyrelsen ökad sakkunskap och erfarenhet.
Ej heller med afseende å öfrig personal, som blefve nödig för
monopolets skötsel, har något detaljeradt förslag synts på det nuvarande
utredningsstadiet vara i vidare mån erforderligt än att kostnadsfrågan
kunnat i sina hufvuddrag öfverskådas, och detta så mycket mindre som
man för densammas bedömande haft en fast utgångspunkt i den nu¬
varande industriens motsvarande kostnader, å hvilka afsevärd besparing
torde kunna göras.
I hvarje fall torde kostnaden för såväl själfva monopolstyrelsen
som den öfriga förvaltningspersonalen icke komma att spela någon mera
betydande roll i monopolets årsbudget.
7 och 8 §§.
Såsom redan i den allmänna motiveringen omförmälts skulle
specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror hvarken
få importeras eller innehafvas af annan än monopolet. Behöfligketen
ur kontrollsynpunkt af ett sådant förbud såsom komplement till förbudet
mot tillverkning af tobaksvaror torde utan vidare inses.
Hvilka föremål äro att anse såsom specialmaskiner och special¬
verktyg för tillverkning af tobaksvaror lärer få blifva beroende på
afgörande af vederbörande tullmyndigheter vid fråga om import och
eljest på domstols pröfning i hvarje särskildt fall, då öfverträdelse mot
förevarande §§ ifrågasättes. Någon uttömmande och för längre tid giltig
förteckning å dylika maskiner och verktyg torde nämligen icke kunna
upprättas, bland annat af det skäl att teknikens utveckling på detta
område kan antagas medföra förändringar. Då emellertid frågan om
omfattningen af begreppet specialmaskiner och specialverktyg har be¬
tydelse äfven i annat sammanhang, nämligen enligt 7 § af kommit-
terades förslag till ersättningsförordning, hafva Svenska tobaksfabrikant-
föreningen och Svenska cigarrfabrikantföreningen på därom af kommit-
terade framställd begäran hvar för sig afgifvit yttrande i ämnet, hvilka
yttranden torde kunna tjäna till ledning vid bedömandet af förevarande
spörsmål och i sådant syfte fogats såsom särskild bilaga vid detta be¬
tänkande.
Cigarrettpapper och cigarretthylsor äro en så integrerande be-
*20
154
ståndsdel af cigarretterna, att de äro att anse såsom en med tobaken
jämförlig råvara för cigarrettillverkningen. Kommitterade hafva därför
funnit det nödvändigt ur kontrollsynpunkt att föreslå förbud jämväl
mot import af cigarrettpapper och cigarretthylsor annat än för mono¬
polets räkning. De varor af nämnda slag, som förbrukas af enskilda
rökare i och för förfärdigande af cigarretter till eget behof, böra till¬
handahållas genom monopolet.
Enligt kommerskollegii utredning inköpas från utlandet så godt
som alla maskiner och sannolikt äfven större delen af det öfriga
material, som utgör tobaksindustriens s. k. utensilier. Den inhemska
tillverkningen af här åsyftade specialmaskiner och specialverktyg torde
därför vara mycket ringa, om ens någon. Enligt hvad kommitterade
inhämtat, lära t. o. in. redskap af så enkel beskaffenhet som cigarrformar
hufvudsakligen hit införas från utlandet. Tillverkning af cigarrettpapper
förekommer icke inom riket. Till sådant papper är nämligen icke att
hänföra s. k. munstyckspapper, hvilken artikel lärer numera tillverkas
vid en eller två inhemska pappersfabriker.
Man torde sålunda icke genom förbudet mot tillverkning af här
åsyftade varor träffa någon mera afsevärdt utvecklad inhemsk verksamhet
å hithörande områden. Monopolet torde emellertid böra, liksom statens
öfriga organ, söka i möjligaste mån tillgodose den inhemska industrien
vid inköp af förnödenheter. Möjligheten af tillverkning för exjjort bör
därjämte hållas öppen.
10 §.
Med afseende å det i denna § föreslagna medgifvandet, att en¬
skild person må för eget behof förfärdiga cigarretter, är den inskränk¬
ning gjord, att verktyg ej får därvid användas. Denna inskränkning
lärer vara nödvändig, enär äfven med användande af ytterst enkla
verktyg utan någon maskinell anordning tillverkning af cigarretter kan
bedrifvas i t. o. m. fabriksmässig omfattning. Medgifvandet har ju
ock endast till syfte, att icke på grund af det i 1 § stadgade förbudet
mot tillverkning af tobaksvaror hinder skulle finnas för rökare att själf
rulla sina cigarretter.
O _
I 10 § finnes vidare stadgadt, att det må ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma, om och under hvilka villkor varor, i hvilka tobak
ingår men som icke äro afsedda eller ägnade till föi'brukning af män¬
niskor, må inom riket tillverkas af annan än monopolet. Detta stad¬
155
gande har tillkommit närmast af den anledning, att vissa tobakspreparat
användas till förgörande af skadliga insekter å bänk- och drifhusväxter,
till borttagande af ohyra å husdjur m. in. Huruvida dylika preparat
för närvarande tillverkas inom riket känna kommitterade icke. Ett
svenskt aktiebolag har emellertid i skrifvelse till kommitterade för¬
klarat sig ämna börja fabriksmässig tillverkning af preparat för ofvan
först nämnda ändamål. Bolaget uppger vidare, att dylika preparat
blifvit för vårt lands trädgårdsodlare ofta nog en nödvändighetsartikel
samt att de lära importeras till värde af flera tiotusental kronor. Pre¬
paraten förklaras lätt kunna genom lämplig denaturering göras oanvänd¬
bara såsom njutningsmedel. Hänsyn till nu påpekade förhållanden synes
kommitterade böra tagas, i den män det föreslagna stadgandet angifver.
11-18 §§.
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits skulle i afseende
å rätten att odla tobak inom riket icke gälla andra inskränkningar än
sådana, som påkallades för kontrollen däröfver, att all skördad tobak
blefve hembjuden monopolet till inköp. Denna kontroll skulle emellertid
enligt förslaget blifva t. o. m. mindre betungande än hvad som vore
erforderligt, i händelse den inhemska tobaksodlingen blefve underkastad
beskattning medelst accis i enlighet med 1904 års kommittéförslag.
De af kommitterade i 11—18 §§ föreslagna bestämmelser angående
tobaksodling ansluta sig dock i tillämpliga delar till nämnda kommittés
förslag.
Då all odling af inhemsk tobak kan sägas komma att ske för mono¬
polets räkning, hafva kommitterade funnit det mest ändamålsenligt att
hela öfverinseendet å tobaksodlingen lägges under monopolstyrelsen.
Endast i afseende å beifrande af eventuellt företagen odling utan före¬
gången anmälan hos monopolstyrelsen lärer medverkan erfordras af läns¬
styrelserna och deras underlydande. Med afseende härå hafva kommitterade
ansett lämpligt i 11 § föreslå, att monopolstyrelsen skall årligen till
vederbörande länsstyrelse lämna uppgift å odlarna inom länet eller med¬
dela, att någon anmälan rörande tillämnad tobaksodling icke inkommit
från länet.
På sätt vidare anförts i den allmänna motiveringen hafva kommit¬
terade åsyftat, att ett eventuellt statsmonopol icke skulle medföra någon
försämring för odlarna i hittillsvarande odlingsmöjligheter. I sådant syfte
hafva kommitterade sökt undvika särskilda pålagor för odlarna och därför,
156
bland annat, i 12 § föreslagit, att monopolet skulle bestrida kostnaden
för kontrollen öfver tobaksodlingen. Från denna bestämmelse synes
endast det undantag böra göras, att, om tobaksodlingen inom ett helt
län icke uppgår till ett visst minimum, förslagsvis fem hektar, kontroll-
kostnaden skall drabba odlaren och icke monopolet. Denna undantags¬
bestämmelse torde hafva fullt berättigande. Det är nämligen genom
statistiken ådagalagdt, att än i det ena än i det andra länet sporadiskt upp¬
stått odlingar af obetydlig omfattning, hvilka snart, kanske redau efter ett
år, åter nedlagts. Kommitterade hafva visserligen icke ansett skäl föreligga
att föreslå odlingens begränsande till vissa distrikt, såsom förhållandet är
i somliga monopolländer, men, enär kontroll öfver dylika kortvariga,
obetydliga odlingar i trakter, där tobaksodling eljest ej förekommer,
gifvetvis måste ställa sig jämförelsevis för dyr för monopolet, lärer .man
böra i sådana fall låta odlaren själf bekosta kontrollen.
I afseende å sättet för den skördade tobakens försäljning till
monopolet hafva kommitterade sökt göra bestämmelserna så litet be¬
tungande för odlarna som möjligt. Förfaringssättet härvid finnes an-
gifvet i 14 §. Så snart odlaren efter verkställd skörd kan uppskatta
dennas kvantitet, bör det ligga i hans intresse att snarast möjligt hem¬
bjuda tobaken till inköp af monopolstj^relsen. I hvarje fall bör hembudet
kunna af odlaren verkställas före den 1 november, vid hvilken tidpunkt all
skördad tobak plägar vara om icke fullt torkad så dock upphängd till
torkning. Svettning af tobak skulle, såsom utgörande en akt af tobakens
bearbetning, jämlikt 16 § icke få utan särskildt tillstånd af monopol¬
styrelsen företagas. Odlaren måste därför i hvarje fall tillse, att hem¬
budet sker medan tobaken änmi är i osvettadt tillstånd.
Hembudet lärer icke behöfva ställas till själfva monopolstyrelsen,
utan man torde kunna förutsätta, att förfarandet därvid anordnas på
lämpligt sätt af monopolstyrelsen, t. ex. så att hembudsskyldigheten
kan få fullgöras till kontrollpersonalen eller annan person i orten, som
bemyndigats att i det hänseendet företräda monopolet. I de tobaks-
odlande orterna torde nämligen monopolet jämväl för andra ändamål
behöfva någon representant. Monopolets inköp af den inhemska tobaken
bör enligt kommitterades åsikt för öfrigt icke behöfva ske i en gång för
alla fastslagen ordning utan kunna liksom för närvarande lämpas efter
hvad som visar sig vara mest praktiskt. De i 14 § föreslagna bestäm¬
melserna afse sålunda icke att binda inköpet af den svenska tobaken i
en viss form utan åsyfta blott att dels fastställa en ultimotid för
hembudsskyldighetens fullgörande dels ock bereda odlarna garanti att
snarast möjligt få försäljningen afslutad. I sistnämnda hänseende är
157
föreslaget, att odlaren skall inom 14 dagar efter verkställdt hembud
erhålla meddelande, huruvida monopolstyrelsen önskar köpa tobaken,
och tillika uppgift om hvilket pris är att påräkna, därest öfverenskom¬
melse om priset icke förut är träffad. Senast den 1 december skulle alla
köpeaftalen vara afslutade, och så snart tobaken vore i leveransgildt skick,
vare sig före eller efter nämnda datum, skulle odlaren äga att vid
■tobakens afhimnande erhålla öfverenskommen betalning. Hela förfaran¬
det kan sålunda äga rum å hvilken tid som helst inom nämnda i
författningen angifna terminer. Författningen lämnar alltså rum för
träffandet af fullt fria överenskommelser i afseende å leveranstid,
leveransort, varans skick vid leveransen, betalningstid in. m. Kom-
mitterade hafva t. o. m. förutsatt, att det utan olägenhet för monopolet
skulle kunna stå odlare öppet att, sedan köp öfverenskommits, när som
helst aflämna tobaken vid den fabrik eller annat mottagningsställe i
orten, som bestämts af monopolstyrelsen.
I praktiken torde, såsom kommitterade förut antydt, hela den in¬
hemska tobaksodlingen komma att ordnas genom mellan monopolet och
odlarna — eventuellt odlareföreningar eller andra sammanslutningar
bland odlare i en viss trakt — träffade aftal angående leverans af
tobak med därvid bestämda pris, leveranstider in. m. De af kommit¬
terade föreslagna bestämmelserna angående odlingen erbjuda sålunda
all önskvärd elasticitet för ändamålsenligt ordnande af hithörande frågor.
Skulle i särskilt fall öfverenskommelse icke träffas angående inköp
af odlad tobak, måste odlaren under erforderlig kontroll exportera eller
ock förstöra tobaken. Tillämpning häraf torde kunna tänkas ifråga¬
komma endast i fall tobaken skulle befinnas alldeles oduglig för hvarje
användning eller inom landet skulle uppstå sådan öfverproduktion, att
monopolet icke kunde finna användning för all den inhemska tobaken.
Löses odlingsfrågan, såsom man har anledning antaga, genom fri öfverens¬
kommelse mellan monopolet och odlarna, lärer sistberörda situation icke
behöfva inträda.
15 § innehåller den vid 4 § omnämnda bestämmelse, som afser
att bereda rätt för odlare att under erforderlig tid förvara sin skörd,
utan hinder af det i sistnämnda § meddelade generella förbudet mot
innehaf af tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara. På sätt
formuleringen af 15 § angifver, skulle monopolstyrelsen bestämma, hur
lång tid efter den i 14 § odlare medgifua frist för antagande af mono¬
polets köpeanbud den af monopolet inköpta tobaken skall kvarblifva hos
odlaren.
För att öfverhufvud taget odlaren skulle äga rätt att innehafva
158
den skördade tobaken, måste han hafva i behörig tid hembjudit denna
till monopolet.
Stadgandet i 18 § åsyftar att förhindra, att tobaksodlare undan¬
drager sig stadgadt ansvar i afseende å fullgörande af de skyldigheter,
som enligt författningen åligga honom, och det har i sådant hänseende
ansetts nödvändigt att ålägga annan, som kan äga del i den odlade
tobaken, lika ansvar med den, som gjort odlingsanmälan. Detta torde
särskildt hafva betydelse i fråga om hälftenbruk, som rätt allmänt före¬
kommer vid tobaksodlingen här i laudet. Vidare afser stadgandet att
hindra, att tobaksodlare skulle genom öfverlåtelse kunna blifva fri från
nämnda ansvar. Det torde icke kunna anses orimligt, att den, som
gjort anmälan om tillämnad odling, under den tid, som förflyter till
dess tobaken aflevereras till monopolet, äfven förblir fortfarande an¬
svarig. Legitima uppgörelser lära härigenom på intet vis försvåras.
21 §.
Första stycket i 21 § innefattar bestämmelse, att monopolet
skulle vara frikalladt från utgörande af skatt och andra allmänna af-
gifter till staten, i fråga om tullafgifter dock endast hvad beträffar
färdiga tobaksvaror.
Kronan är i allmänhet enligt författningarna befriad från direkta
skatter och andra allmänna afgifter till staten. Sålunda är kronan fri¬
tagen från utgörande af bevillning och inkomstskatt samt från stämpel¬
afgift till såväl statsmyndigheters expeditioner som enskilda handlingar.
I fråga om tullafgifterna äger däremot ett annat förhållande
rum, i det att genom kungl. bref den 11 december 1885 förordnats,
att samtliga för särskilda verk och inrättningar beviljade undantag från
tullafgifters erläggande skulle upphöra med utgången af år 1886j dock
att, där anskaffning i större skala skulle äga rum för landt- eller sjö¬
försvarets räkning af sådana varor, som ej utgjorde föremål för inhemsk
tillverkning eller i följd af brådskande behof af deras anskaffning ej
hunne inom landet tillverkas, Kungl. Maj:t ville på särskild anmälan
besluta om den tullfrihet, som i dylika fall kunde vara påkallad.
Hvad beträffar införsel för monopolets räkning af andra varor än
tobak och tobaksfabrikat lärer ingen anledning finnas att göra undantag
från den genom nyssnämnda kungl. bref stadgade ordning. Hvad åter
angår monopolets införsel af tobak och tobaksfabrikat föreligga sådana
omständigheter, att principiellt sedt fullständig tullfrihet därvid borde
159
äga rum. Monopolet komme nämligen att träda i stället för den hit¬
tillsvarande beskattningen medelst införseltullar. Då sålunda afkast-
ningen af monopolet skulle såsom skattekälla ersätta ifrågavarande tull¬
inkomst, förefinnes intet principiellt skäl att uppdela skatteuppbörden i
dels tull och dels monopolvinst. Det måste dessutom anses såsom en
fördel för statsverket att under en enda inkomsttitel erhålla hela in¬
komsten af tobaksbeskattningen.
Då kommitterade trots dessa principiella skäl för fullständig tull¬
frihet ändock föreslagit, att monopolet skulle erlägga tull för oarbetad
tobak efter den tullsats, som för närvarande består, är detta, såsom i
den allmänna motiveringen närmare omförmälts, förestafvadt däraf, att
kommitterade funnit vederbörlig hänsyn kunna på detta sätt lättast
tagas till den inhemska tobaksodlingens ställning under ett eventuellt
monopol.
I detta sammanhang förtjänar beaktande, att därest man skulle
önska den egentliga vinsten af monopolets drift helt och hållet eller
delvis afskild för att användas för speciellt ändamål utan att tagas i
anspråk till de allmänna statsutgifterna, den anordning torde böra an¬
befallas, att monopolet finge erlägga tull jämväl för importerade tobaks¬
fabrik, hvilken afgift då, likaväl som råtobakstullen, komme att ingå
bland öfrig tulluppbörd. Då emellertid för kommitterade icke angifvits,
huruvida någon dylik särställning af de medel, som komme att inflyta
såsom monopolvinst, borde ifrågasättas, hafva kommitterade ej heller
haft anledning att närmare ingå på denna fråga.
I det senare stycket af 21 § föreslå kommitterade, att monopolet
skulle erlägga utskylder till vederbörande kommun ej mindre för stateu
tillhörig, för tobakstillverkning använd fastighet än äfven för vinsten
af själfva tillverkningen, beräknad på sätt därom förutsättes komma
att särskilt stadgas.
Denna bestämmelse innebär eu väsentlig utvidgning af statens
kommunala skattskyldighet. Enligt gällande förordning om kommunal¬
styrelse på landet är staten tillhörig jordbruksfastighet underkastad be¬
skattning till kommun. Hvad sålunda stadgats angående jordbruksfastig¬
het gäller jämväl kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt åt
kronan efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän
eller del af sådan. Härutöfver är staten fri från utgörande af kommunal-
utskylder. Emellertid må erinras, hurusom staten enligt lagen angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet är pliktig deltaga i byggande
och underhåll af allmän väg, icke blott för staten tillhörig jordbruks¬
160
fastighet med hvad därtill räknas utan äfven för annan fastighet, förså-
vidt inkomst däraf dragés.
Hvad fastigheterna beträffar, afsåg redan kommunalskattekom-
mitténs år 1900 afgifna förslag att göra staten kommunalt skattskyldig
jämväl för sådan fastighet, som tjänar till underlag för af staten drifven
industriell eller annan affärsverksamhet. Kommunalskattekommittén ville
däremot icke ifrågasätta, att staten skulle göras skattskyldig till kom¬
munen för inkomst af dylik verksamhet. Sedermera har detta spörsmål
blifvit mera aktuellt särskildt i sammanhang med den af staten började
industriella verksamheten inom Trollhätte kommun. Frågan om statens
skattskyldighet till nämnda kommun har visserligen ännu icke blifvit defini¬
tivt löst, men man torde kunna säga, att det mer och mer erkänts såsom
principiellt riktigt, att äfven staten i vidare omfattning än för närvarande
lämnar bidrag till kommuners hushållning, inom hvilka staten dispo¬
nerar öfver skatteobjekt. Ett uttryck häraf har man i den af 1909 års
riksdag antagna lagen om skogsaccis, enligt hvilken det åligger staten
att i samma utsträckning som enskild skogsåverkare för afverkadt
virke erlägga skogsaccis till den kommun, där skogen är belägen.
Vidare är att i förevarande hänseende beakta, att Riksdagen i
skrifvelse den 8 april 1908 anhållit, att Kungl. Maj.t ville låta utreda,
under hvilka förutsättningar och i hvad mån kommun, inom hvilken
staten förvärfvat fastighet eller industriell anläggning, måtte kunna till¬
erkännas bidrag från staten för bestridande af vissa kommunala utgifter,
samt för Riksdagen framlägga det förslag", hvartill utredningen kunde
gifva anledning.
I nämnda skrifvelse uttalade Riksdagen i öfrigt följande. Så¬
som skäl för den frihet från kommunalskatt, som staten sålunda i re¬
gel åtnjöte, hade hufvudsakligen anförts, att de inkomster och för¬
delar af annat slag, som tillkomme kommun däraf, att staten dit förläde
och där utöfvade viss verksamhet, nämligen dels i form af skatter från
den i statens tjänst anställda personalen, dels ock genom förökad om¬
sättning och rörelse inom kommunen, vore af den betydenhet, att skatt¬
skyldighet ej borde ifrågakomma. Hänsyn till dessa fördelar — hvilka
ej ansetts vara för handen i fråga om statens jordbruksfastigheter — i
förening med det förhållande, att, då staten drefve viss industriell eller
ekonomisk rörelse, detta merendels skedde ur andra synpunkter och för
andra ändamål, än som för den enskilde vore bestämmande, hade för
Riksdagen förut varit afgörande vid bedömande af frågan om statens
skatteplikt gentemot kommun. Riksdagen kunde för sin del icke finna
annat, än att den sålunda godkända principen om statens ställning i
161
förevarande hänseende fortfarande borde uppehållas. Ett frångående af
denna princip skulle, såsom förr äfven framhållits, medföra vidtgående
konsekvenser och pålägga staten inskränkningar i dess verksamhet,
hvilka skulle verka hämmande och betungande. Hvad särskildt beträffade
statens stora kommunikationsinrättningar, skulle kommunal skatteplikt
i fråga om dem föga öfverensstämma med kommunernas och deras
invånares stora fördel och intresse just af dessa inrättningar, intressen,
som ofta toge sig uttryck i vidtgående uppoffringar och bidrag för
dylika inrättningar från "de kommuners sida, som blefve däraf berörda.
En följd af Riksdagens sålunda uttalade uppfattning vore, att Riksdagen
icke heller kunde godkänna deras mening, som förfäktade att i de fall,
där staten genom inköp förvärfvat viss egendom eller rörelse, för hvilken
i föregående ägares eller innehafvares hand kommunalskatt utgått, staten
borde vidkännas kommunal skatteplikt för egendomen eller rörelsen.
Oafsedt de äfven här, såsom eljest, med olika styrka i olika fall gällande
principiella skälen för statens skattefrihet, syntes en sådan skillnad i
fråga om samma slag af statens egendom eller innehaf, som eu dylik
skatteplikt skulle innebära, icke blifva rättvis. Ofta skulle den icke heller
kunna utan stora svårigheter i praktiken genomföras. Härmed hade
Riksdagen ingalunda velat förneka, att, då staten förvärfvat fastighet
eller öfvertagit rörelse, som i enskild ägo lämnat betydande skattebidrag
till eu kommun, men såsom statsegendom icke vore underkastad kom¬
munala utskylder, ganska afsevärda rubbningar kunde ske i kommunens
inkomster. Ju mera statens verksamhet i industriellt och ekonomiskt
afseende utvecklades, desto större blefve utsikten för sådana rubbningar.
I vår tid, då stora kraf ställdes på staten i olika afseonden och dessa
kraf ofta ansåges fordra statens ingripande på nya ekonomiska områden,
syntes det Riksdagen föreligga en fara, att dylika rubbningar, där de
inträffade, skulle kunna få en för den enskilda kommunens ekonomi
verkligt tyngande karaktär. Ehuru Riksdagen icke kunde förorda bifall
till ifrågavarande framställning, för så vidt den afsåge statens likställande
i vissa fall, beträffande kommunala skyldigheter, med enskilda medlemmar
af en kommun, ansåge sig därför Riksdagen äga skäl ifrågasätta, huruvida
ej åtgärder kunde och borde vidtagas, för att icke kommunerna på grund
af principen om statens frihet från kommunalskatt i särskilda afseenden
oskäligen betungades. För sådant ändamål syntes det Riksdagen, som om
lämpliga bestämmelser skulle kunna meddelas, hvarigenom de kommuner,
inom hvilka staten ägde annan inkomstgifvande fastighet än jordbruks¬
fastighet eller drefve ekonomisk verksamhet, däruti dock i regel icke in-
* 21
162
beräknadt järnväg, post och telegraf eller annan därmed jämförlig kom-
munikationsinrättning, tillförsäkrades efter förekommande fall lämpade
bidrag från staten för bestridande af vissa kommunala utgifter. Härvid
borde naturligen väl beaktas, att bidragen icke finge öfverstiga hvad
som kunde anses billigt eller nödigt, samt att, så vidt möjligt, de sär¬
skilda ekonomiska fördelar för kommun, som i olika fall vunnes af
statens verksamhet inom densamma, toges i beräkning. Skulle vid
öfvervägande häraf i ett eller annat undantagsfall bidrag verkligen be¬
finnas böra utgå äfven för någon sådan staten tillhörig kommunika-
tionsinrättning, som nyss nämnts, syntes däremot icke vara något att
erinra. En bidragsplikt för staten till kommunala utgifter, jämförlig med
den af Riksdagen nu ifrågaställa, kunde för visst ändamål förekomma
redan enligt gällande lag. I sådant afseende erinrade Riksdagen om
den enligt 31 § 1 mom. af kungl. förordningen angående fattigvården
den 9 juni 1871 staten åliggande plikt att i vissa fall bekosta fattig¬
vård för manskap inom armén och sjöförsvaret samt för arbetare och
handtverkare vid kronans varf och verkstäder jämte familjer. Äfven
hade blifvit ifrågasatt, huruvida ej staten skulle kunna drabbas af den
i 34 § af samma förordning stadgade skyldighet för vissa egendoms-
innehafvare, som förorsakade fattigvårdssamhälle betungande utgifter, att
vidkännas särskilt tillskott till samhällets fattigvård.
I berörda skrifvelse synes Riksdagen hafva velat godkänna den
grundsats, att i fall sådana som det förevarande kommunerna borde
erhålla skattebidrag från staten, och i anslutning till denna grundsats
halva kommitterade ansett vid den föreliggande lagstiftningen böra så
ordnas, att de kommuner, där tobakstillverkning drefves för monopolets
räkning, icke skulle blifva sämre ställda i afseende å skattebidrag än om
nämnda tillverkning fortfarande vore eu fri näring.
Det torde dock här icke böra lämnas oanmärkt, att de inlösnings-
och ersättningsbelopp, som komme att vid monopolets införande af
staten utbetalas till nuvarande industriidkare och andra ersättningsbe-
rättigade, gifvetvis blifva att påräkna såsom skatteobjekt ehuru af mindre
säker beskaffenhet, särskild t hvad vederbörande kommun angår.
Därest ett eventuellt införande af tobaksmonopol skulle komma
att i tiden föregå såväl en möjlig särskild lagstiftning i nyssberörda af
Riksdagen omhandlade fråga som ock den förestående omläggningen af
den kommunala beskattningen i allmänhet, synes frågan kunna proviso¬
riskt ordnas för monopolets vidkommande. I hvarje fall torde platsen
163
för bestämmelser angående de grunder, enligt hvilka monopolet borde
erlägga skatt till kommunen, icke vara i monopolförordningen.
Med alseende å grundvalen för skattens påförande vilja kommit-
terade endast framhålla, hurusom hela afkastningen af monopolet natur¬
ligen icke kan upptagas såsom beskattningsbar inkomst, då ju monopol¬
vinsten till väsentligaste delen torde komma att härflyta ur den skatte¬
belastning, som inginge i de af monopolet tillverkade varornas försälj¬
ningspris. Det komme därför att blifva nödvändigt, att särskilt fast¬
ställa, hvad som härvid skulle anses såsom beskattningsbar vinst. Där¬
vid synes bland annat böra komma under öfvervägande, huruvida skatt¬
skyldigheten skulle kunna inskränkas så att kommunerna i det hela från
monopolet erhölle skattebidrag ungefär motsvarande hvad af hela tobaks-
industrien under nuvarande förhållanden i medeltal erlägges.
22 §.
Försäljningspriset å de af monopolet saluhållna tobaksvanorna,
torde böra bestämmas af Kungl. Maj:t. De grunder, enligt hvilka pris¬
sättningen skall verkställas, lära däremot böra, såsom innefattande
själfva beskattningsnormen och afgörande för skattebelastningens stor¬
lek, af Riksdagen fastställas.
I detta sammanhang torde böra erinras om, huru de utgifter be¬
stämmas, som upptagas åt statens nuvarande affärsdrifvande verk, ehuru
dessa utgifter icke äro ägnade till jämförelse, då de icke upptagas i
beskattningssyfte utan utgöra ersättning för fullgjorda tjänster. Bestäm¬
melserna angående ifrågavarande afgifter äro sinsemellan icke fullt lik¬
artade.
Telegrafstyrelsen äger jämlikt gällande instruktion af den 11 oktober
1907 att utfärda och ändra taxor för telegraf- och telefonkorrespondensen
inom riket, äfvensom att, för underhållandet af rikets telegraf- och
telefonförbindelse med andra länder, med vederbörande utländska för¬
valtningar träffa de aftal, som af gällande konventioner påkallas.
Transportafgifterna vid statens järnvägar fastställas däremot af
Kungl. Majrt, dock med befogenhet för järnvägsstyrelsen att göra
vissa afvikelser (fraktnedsättningar).
Enligt vattenfallsstyrelsens den 31 december 1908 utfärdade in¬
struktion tillkommer det styrelsen, bland annat, att fastställa afgifter
för tillhandahållande af elektrisk kraft från statens kraftverk.
Särskildt med hänsyn till det stora antal fabrikat, som äfven under
en af staten monopoliserad tobaksfabrikation komme att finnas, vore det
164
visserligen ägnadt att göra monopolets skötsel mera lätt!]ändtelig, om
priset å tobaksvarorna finge bestämmas af monopolst yreisen. Ehuruväl
sålunda ur ren affärssynpunkt en dylik anordning kunde vara att före¬
draga och ehuru densamma måhända icke vore förenad med någon
egentlig risk för konsumenterna, därest själfva grunderna för prissätt¬
ningen vore på af kommitterade föreslaget sätt utförligt angifna i den
af Riksdagen beslutade monopolförordningen, har dock ett förslag i sådan
riktning icke synts böra framställas, med hänsyn därtill att prissätt¬
ningen tillika skulle innefatta tillämpning af beskattningsgrunder, som
fastställts af Riksdagen.
Monopolets försäljningspris, hvilka för korthetens skull af kom¬
mitterade benämnts priskurant.pris, böra på lämpligaste sätt göras kända
för allmänheten. Detta torde höra verkställas genom monopolstyrelsens
försorg och ske medelst annonsering i tidningar, utfärdande af tryckta
priskuranter m. m. Därjämte bör å hvarje tobaksförpackning, som
saluhålles, varans priskurantpris finnas utsatt.
23—25 §§.
Dessa §§ höra till författningsförslagets viktigare, såsom inne¬
fattande de hufvudgrunder, efter hvilka försäljningspriset å monopolets
tobaksvaror skulle regleras.
Såsom förut nämnts utgöres statens vinst å monopolet af skill¬
naden mellan det pris (priskurantpriset), till hvilket tobaksvarorna skulle
säljas från monopolet, samt alla i och för varornas anskaffande och för¬
säljning uppkomna kostnader.
1 författningsförslaget har detta blifvit uttryckt sålunda, att pris¬
kurantpriset skall innefatta monopolets själfkostnadspris för varan samt
skattebelastningen jämte de till vissa procent af priskurantpriset beräk¬
nade försäljningskostnaderna.
Vid fastställandet af priskurantpriset å en viss vara bör sålunda
först beräknas dennas själfkostnadspris, upptagande samtliga å varan
belöpande omkostnader, d. v. s. ej blott tillverknings- resp. inköpspris
utan äfven behörig andel i monopolets administrations- och öfriga all¬
männa omkostnader samt i statens utgift för förräntning och amor¬
tering af de kapitalbelopp, som disponeras af monopolet och som i
sammanhang med monopolets införande utgifvits för inlösning och er¬
sättning (ersättningsfonden). Ehuru nämnda förräntning och amortering
icke verkställes af monopolet, synes försiktigheten bjuda att annuiteten
inräknas i själfkostnadspriset.
165
Priskuran tpriset, på nämnda sätt beräkna dt, bör innefatta en efter
varans värde afpassad beskattning af tobaksförbrukningen. På sätt i
24 och 25 §§ angifves skulle nämligen skattebelastningen motsvara vissa
procent af priskurantpriset, med lika procentsats för alla kvaliteter af
ett och samma varuslag. Pen tobaksvara, som till följd af billigare
råvara, mindre arbetskostnad eller annan orsak representerar ett lägre
värde, blir på dylikt sätt också i motsvarande mån lägre beskattad.
Vid prissättningen måste gifvetvis i främsta rummet tillses, att
monopolets samtliga driftkostnader blifva täckta. Detta moment faller
emellertid utanför beskattningens ram och måste behandlas såsom en
administrativ angelägenhet, hvars reglerande är beroende af tillverk¬
nings-, inköps- och andra driftkostnader samt kommer att fluktuera
jämsides med dessa. Först i den män priskurantpriset öfvorstiger själf-
kostnad8priset och sålunda innefattar skattebelastning, föreligger en ren
beskattningsfråga af bevillnings natur. Enligt förslaget skulle nu Riks¬
dagen hafva att bestämma med huru många procent af priskurantpriset,
beskattningen skall utgå af hvarje olika varuslag. Riksdagen kan alltså
öka eller minska beskattningsprocenten å skilda varuslag, medan å andra
sidan skattebelastningens storlek å viss vara inom ett varuslag blir
beroende af denna varas värde.
Kommitterade anse härmed en tillfredsställande form vara funnen
för en så vidt möjligt genomförd värdebeskattning af de olika tobaks-
varorna.
Hvad angår den i 23 § angifna, tredje prisbildande faktorn, mono¬
polets försäljningskostnader, har denna gifvits en fristående ställning
och ansetts lämpligen böra ingå i priskurantpriset med en för alla tobaks-
varor konstant procentsats af nämnda pris. Dessa kostnader skulle i
verkligheten ställa sig långt ifrån lika för alla tobaksvaror. Tvärtom
bär man sett sig nödsakad att träffa denna anordning af det skäl, att
de komme att blifva i hög grad växlande icke endast beträffande olika
varor utan jämväl vid olika försäljningar. Detta beror naturligtvis därpå,
att i försäljningskostnaderna ingå så många rörliga faktorer. En sådan
komme att utgöras af vid försäljningen lämnade rabatter till handlande.
En annan post komme att bestå i monopolets utgifter för frakt af för¬
sålda tobaksvaror o. s. v. Kommitterade hafva därför funnit försäljnings¬
kostnaderna böra inräknas i priskurantpriset med en för alla varuslag¬
lika procentsats, bestämd efter hvad monopolets försäljningskostnader i
det hela kunna beräknas uppgå till. Detta betyder däremot, såsom nyss
nämnts, icke att försäljningskostnaden i hvarje särskildt fall skulle be¬
löpa sig till samma procent af varans priskurantpris. I praktiken torde
16G
denna anordning komma att taga sig det uttryck, att å monopolets års¬
budget anvisas till försäljningskostnader ett belopp motsvarande exempel¬
vis 15 procent af omsättningssumman, och till täckande af denna utgifts¬
post inräknas 15 procent af priskurantpriset vid detlas fastställande.
Kommitterade hafva sökt att till jämförelse införskaffa upplysningar
angående hithörande förhållanden inom en del tobaksmonopol i utlandet.
Från Italien har i sådant hänseende erhållits följande uppgifter.
I sammanhang med lagen om tobaksmonopolet liar en maximumtariff
voterats af parlamentet för vissa under bestämda namn gängse typer
för tobaksvaror, hvilken tariff icke får vid försäljningen öfverskridas.
Men lagstiftaren har därvid ensidigt haft i sikte att bereda staten den
största möjliga förtjänst utan att bekymra sig om att gifva de skatt¬
skyldiga någon garanti, att belastningen ej må bli tyngre än som afsåga,
då skatten voterades. Tariffen bestämmer endast priset på hvarje typ
af varan, men icke, annat än undantagsvis, typens vikt, dimensioner
eller kvalitet. Det talas visserligen i tariffen om kilogram, men därmed
menas endast i fråga om snus och piptobak en vikt af 1,000 gram. I
fråga om cigarrer betyder ett »kilogram» 200 stycken och i fråga om
cigarretter 1,000 stycken, utan hänsyn till vikten. Intet hindrar därför
monopolförvaltningen att t. ex. minska cigarren »Regalias» dimensioner
med 2 centimeter och att »använda brasiliansk i stället för havanna-
tobak till täckblad». Blott den behåller namnet och formen, blir priset
detsamma. Priserna äro så rundligt tilltagna, att statskassan under alla
förhållanden måste göra stor vinst. Denna växlar naturligtvis med fram-
ställningskostnaden, men om den senare nedbringas till följd af gynn¬
samma konjunkturer, är detta uteslutande till statens fromma. Konsu¬
menten får ej godt däraf. I korthet sagdt är grundprincipen följande.
Sedan priset å en viss typ fastställts i tariffen, söker monopolförvalt- '
ningen att tillverka denna typ så billigt, d. v. s. så dåligt, som man
med stöd af erfarenheten vågar utan att äfventyra nedsättning i för¬
brukningen. Den af parlamentet voterade tariffen är ett maximum,
som ej får öfverskridas. Nedsättning kan däremot ske genom ett kung¬
ligt dekret efter hörande »af ministerrådet, Consiglio di Stato och Cou-
siglio tecnico dei Tabacchi». Den nu gällande tariffen medför att
förtjänstp r o c e n t.e n är hög för den billiga och låg för den dyra varan,
men att den absoluta förtjänsten i lire och centesimi å hvarje kilo¬
gram effektiv vikt stiger med varans dyrhet. Exempel: Den billigaste
cigarren är Fermentati Terza å 5 centesimi, den dyraste Regalia Londres å
30 c. På hvarje 100 lire som allmänheten betalar för Fermentati, förtjänar
167
staten 62 lire, för Regalia 38 lire. Men på hvarje kilogram Fermentati
förtjänar staten blott 6 lire mot 23 lire på hvarje kilogram Regalia.
Från Frankrike hafva följande uppgifter erhållits. Med stöd af
art. 177 af finanslagen den 28 april 1816 fastställas genom administra¬
tiva förordningar, »dekret», af presidenten de pris, som skola tillämpas
vid de olika tobaksvarornas försäljning. 1 praktiken har emellertid
finansministern icke velat påtaga sig ansvaret att genom dekret verk¬
ställa en allmän ändring af tobaksprisen, antagligen därför att dessa
ytterst hafva karaktär af skattepålaga, utan hafva dylika frågor hän-
skjutits till parlamentet. De ändrade prisbestämmelserna utfärdas då i
form af lag, vare sig en särskild lag (t. ex. lagen af 2% 1872) eller, i
samband med den fastställda budgeten såsom integrerande del af årets
finanslag. Formen dekret användes för fastställande af försäljnings¬
prisen för nya kvaliteter eller för vidtagande af mindre väsentliga än¬
dringar. Då en allmän ökning af tobaksprisen ifrågasattes, är det ute¬
slutande budgetära och kommersiella hänsyn, som komma i betraktande
vid prisens fastställande. Beroende på storleken åt den ökade inkomst
man vill draga af monopolet går man mer eller mindre nära den gräns,
där en minskning af konsumtionen är att befara med tagen hänsyn till
de olika sorternas förmåga att kunna tåla ökningen. Priserna bestämmas
däremot icke efter någon viss procent af tillverkningskostnaderna eller
andra värden. Icke heller i öfrigt förekomma några af regering eller
parlament vare sig formligen fastställda eller faktiskt tillämpade normer
för prisförhöjning. Beträffande de myndigheter, som hafva inflytande på
behandlingen af frågan om prisförhöjning å tobaksvaror, kan slut¬
ligen tilläggas, att då en höjning ifrågasättes af budgetära hänsyn
finansministern i allmänhet är den som tar initiativet och låter monopol¬
förvaltningen närmare utreda frågan. Då ändring i prisen föranledes
af att tillverkningskostnaderna eller råtobakens inköpspris ökats, kom¬
mer initiativet naturligt nog från monopolförvaltningen.
Enligt från Österrike ingångna upplysningar följas där uteslutande
affärsmässiga synpunkter vid fastställandet af försäljningsprisen å mono¬
polets tobaksvaror. Pristarifferna fastställas af finansministeriet. 1
vissa fall bestämmer monopoldirektionen prisen. Dessa myndigheter äro
härvid alldeles oberoende af parlamentet äfven i fråga om höjning af
priset. Några fastställda grunder att tillämpas vid prissättningen
finnas icke heller. Gällande pris å äldre fabrikat uppgifvas hafva mer
eller mindre historiskt utvecklats från de vid monopolets införande (år
1784) i privathandeln gängse prisen. Vid prissättning å nya märken,
som utsläppas- i handeln, har man först och främst till ögonmärke att
168
ernå så hög monopolvinst som möjligt. Denna tendens finner dock sin
naturliga begränsning däri, att det n}m fabrikatet måste vara säljbart
jämsides med förefintliga äldre märken, hvilket har till följd att pris
och kvalitet alltid måste bringas i öfverensstämmelse med märken af
jämförligt slag. Vid allmänna prisregleringar, hvilka hittills nästan
undantagslöst bestått i prisförhöjningar, har man sökt åstadkomma en
utjämning af vinsten, i procent räknadt, åtminstone inom hvarje sär¬
skild fabrikatgrupp (cigarrer, cigarretter o. s. v.). Faktum är dock att
de särskilda tobaksfabrikaten gifva en såväl absolut taget som i procent
räknadt mycket olika monopolvinst.
Den i allmänna motiveringen införda beräkningen angående mono¬
polets afkastning är baserad därå, att priskurantprisen icke skulle öfver¬
stiga tobaksvarornas nu gängse prislägen, räknadt efter stvckepris utan
någon rabatt. De i 24 och 25 §§ angifna procentsatser för skattebelast¬
ningen — den tull å råtobak, som monopolet skulle erlägga, ingår, såsom
förut nämnts, ej häri utan skulle inräknas i själfkostnadspriset — å mono¬
polets tobaksvaror äro ställda i förhållande till nämnda afkastningsbe-
räkning och angifva alltså till hur många procent af priskurantpriset
skattebelastningen borde bestämmas, därest man önskade att detta pris
skulle blifva i ungefärlig öfverensstämmelse med nyssnämnda styckepris.
Dessa procentsatser äro sålunda icke godtyckligt valda utan äro uttryck
för huru skattebelastningen skulle ställa sig å de olika varuslagen med
hänsyn tagen till för närvarande rådande förhållanden mellan de olika
varornas styckepris och anskaffningskostnad.
"Dill grund för de i förevarande §§ angifna procentsatser ligger
följande beräkning. Monopolets totala anskaffningskostnad för ett ars
omsättning är i det föregående uppskattad till kronor 19,389,169 (sid. 86).
För att erhålla det i 23 § åsyftade själfkostnadspriset skulle, i enlighet
med hvad ofvan anförts, till sistnämnda »nettoanskaffningssumma» läggas
dels det för årlig afsättning till afskrifnings- och förnyelsefond beräknade
beloppet, dels ock statens årsutgift för förräntning och amorteriug af
monopolets driftkapital, beräknadt till 23 miljoner kronor (sid. 93), samt
af ersättningsfonden, upptagen till 26,500,000 kronor (sid. 100). Vid nu
föreliggande beräkning har antagits, att sistnämnda båda kapitalbelopp
löpte med 4 procent årlig ränta och skulle amorteras på 30 år, under hvilken
förutsättning en annuitet af 2,862,590 kronor skulle vara att inräkna i
själfkostnadspriset och att vid prissättningen fördela å de olika varorna.
Härvid har skillnad gjorts mellan den del af annuiteten, som afser för¬
räntning och amortering af driftkapitalet, och den del, som afser ersätt-
169
ningsfonden. Den förra delen, som uppgår till 1,330,092 kronor, lian
synts böra fördelas först och främst mellan de inom landet tillverkade
varorna och de importerade samt vidare inom hvardera af dessa grupper
i förhållande till storleken af det driftkapital, som enligt beräkningarna
ansetts belöpa å hvarje särskildt varuslag. Den ersättningsfonden afseende
delen af annuiteten, uppgående till 1,532,498 kronor, har däremot
ansetts endast kunna fördelas likformigt å värdet af hela konsumtionen.
Jämväl det för årlig afsättning till afskrifnings- och förnyelsefond
beräknade beloppet, 364,280 kronor (sid. 86), har fördelats å de skilda
varuslagen i förhållande till dessas tillverknings- resp. inköpsvärde (netto¬
anskaffningsvärdet). J
I nästföljande tabell angifves med hvilka belopp, enligt förestående
grunder, annuiteterna och fondafsättningen ingå i hvart och ett af de
olika varuslagens själfkostnadspris, allt beräknadt i förhållande till de
varukvantiteter, som under år 1908 konsumerades inom riket. Vidare
angifver tabellen med huru stora belopp försäljningskostnader och skatte¬
belastning det i kolumn 4 utförda själfkostnadspriset skulle ökas för att
komma upp till ett priskurantpris, som motsvarar det nuvarande prisläget.
’) Rånte- och amorteringsanmiiteten samt fondafsättningen, uttryckta i procent af nettoan
skaffningskostnaden, uppgå, för inom landet tillverkade varor, till:
å cigarrer .........................
|
.............. 17.8
|
7
|
„ cigarrcigarretter .............
|
.............. 17.1
|
|
„ cigarretter ......................
|
.............. 20.9
|
>>
|
„ röktobak.........................
|
22.2
|
>>
|
tuggtobak ......................
|
.............. 19.6
|
|
„ snus...............................
|
.............. 1H. 7
|
?>
|
Med afseende på de importerade tobaksvarorna utgör procenttalet för de största import¬
artiklarna cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter omkring 12. l °/o, och torde därför delta procent¬
tal kunna användas för alla importerade tobaksvaror.
*22 '
170
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
6
|
7
|
8
|
Varuslag
|
Nettoan¬
skaffnings¬
kostnad
kr.
|
Andel i
rånte- och
amorterings-
annuitet
samt i fond-
afsäittning
kr.
|
Själf kost¬
nadspris
(summa
af kol. 2
och 3)
kr.
|
Försälj¬
nings-
kostnader
( = 15 % af
priskurant¬
priset)
kr.
|
Summa
sk attebe-
lastning
kr.
|
Pris-
kurantpris
(summa
af kol. 4,
5 och 6)
kr.
|
Skattebe¬
lastning
i procent
af pris¬
kurant¬
priset
%
|
Inom landet till¬
verkade varor:
Cigarrer .....................
|
4,009,067
|
681,612
|
4,690,679
|
1,300,217
|
2,677,216
|
8,668,112
|
30.9
|
Cigarrcigarretter .........
|
2,076,247
|
362,172
|
2,438,419
|
673,367
|
1,377,325
|
4,489,111
|
30.7
|
! Cigarretter..................
|
1,674,692
|
350,696
|
2,025,088
|
852,065
|
2,803,283
|
5,680,436
|
49.1
|
Röktobak ..................
|
603,247
|
134,120
|
737,367
|
156,648
|
150,308
|
1,044,323
|
14.4
|
tuggtobak..................
|
1,567,925
|
307,823
|
1,875,748
|
388,357
|
324,939
|
2,589,044
|
12.6
|
Snus ........................
|
5,785,071
|
966,646
|
6,751,717
|
1,567,378
|
2,130,092
|
10,449,187
|
20.4
|
Summa
|
15,715,949
|
2,803,069
|
18,519,018
|
4,938,032
|
9,463,163
|
32,920,213
|
28. s
|
Importerade varor:
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrer, havanna ......
|
201,117
|
22,047
|
223,164
|
54,450
|
85,387
|
363,001
|
23.5
|
D:o andra slag
|
1,331,377
|
153,066
|
1,485,343
|
511,966
|
1,415,799
|
3,413,108
|
41.5
|
Cigarrcigarretter .........
|
119,206
|
17,114
|
166,320
|
53,803
|
138,566
|
358,689
|
38.6
|
Cigarretter..................
|
1,842,272
|
211,287
|
2,053,559
|
748,215
|
2,186,326
|
4,988,100
|
43. s
|
Röktobak ..................
|
120,259
|
15,334
|
135,593
|
40,079
|
91,522
|
267,194
|
34.3
|
Tuggtobak..................
|
23,500
|
3,308
|
26,808
|
7,456
|
15,440
|
49,704
|
31.1
|
Snus ........................
|
5,489
|
745
|
6,234
|
1,651
|
3,119
|
11,004
|
28.3
|
Summa
|
3,673,220
|
423,801
|
4,097,021
|
1,417,620
|
3,936,159
|
9,450,800
|
41.7
|
Med stöd af den sålunda utförda beräkningen hafva i 24 § resp.
25 § införts såsom belastningskoefficienter — uttryckande skattebelast¬
ningen i procent af priskurantpriset — följande procenttal, nämligen:
För de af monopolet tillverkade varorna:
cigarrer och cigarrcigarretter.................... 31 ■%
cigarretter ................................................................. 49 %
karfvad tobak....................................................... 14 %
spinn-, press- och rulltobak .................................... 13 %
snus................................................................................ 20 %
171
För importerade varor:
äkta havannacigarrer ........ 24 %
cigarrer, andra slag, samt cigarrcigarretter ...... 41 %
cigarretter ................................................................ 44 %
kar träd tobak.............................................................. 34 %
spinn-, press- och rulltobak ................................... 31 %
snus.............................................................................. 28 %.
Såsom jämväl förut framhållits innebära dessa procentsatser icke
att kommitterade ansett dem vara ur hvarje synpunkt de riktigaste, utan
hafva desamma framgått ur nuvarande förhållanden. De utgöra alltså
äfven ett uttryck för den jämväl nu tillämpade allmänna regeln, att de
i och för sig dyrare varorna icke obetingadt kunna procentuellt lika högt
belastas, enär de då skulle kunna blifva osäljbara till följd af sin dyrhet.
Som dessa procenttal äro bestämda efter de olika varornas genom-
snittspris, skulle gifvetvis priskurantprisen för en del varusorter, sålunda
beräknade, komma att afvika från deras nuvarande styckedetalj pris.
I dylika fall skulle de i författningsförslagets 26 § gifna bestämmelser
komma att tillämpas.
Följande exempel torde bidraga till belysning af det sätt på hvilket
författningens bestämmelser rörande beskattningen i praktiken komme
att verka.
Antag t. ex. att priskurantpriset för ett visst slags snus, för hvilket
belastningskoeffieienten är 20 %, vore 1'8 0 kronor per kg., skulle skatte¬
belastningen uppgå till 36 öre och försäljningskostnaden till 27 öre
per kg., samt själf kostnadspriset till l‘i7 kronor per kg., d. v. s. till
skillnaden mellan Ds o kronor och summan af 0-3 6 och 0*2 7. För-
utsättes nu, att af en eller annan orsak t. ex. därför, att tillverknings¬
kostnaden kunnat nedbringas eller att råtobaken kunnat inköpas billigare,
själf kostnadspriset komme att blifva blott Do 4 kronor i stället för Dit
kronor, så sjunker priskurantpriset till De o kronor, hvaraf följer, att
skattebelastningen och försäljningskostnaden, utgörande resp. 20 % och
15 % af ifrågavarande snusslags priskurantpris, blefve resp. 32 och 24
öre per kg. Man kan tänka sig ett annat fall nämligen att för erhållande
af större inkomst belastningskoefficienten för snus komme att ökas från
20 % till 22 %• Under antagande, att själfkostnadspriset för ofvannämnda
slag af snus fortfarande uppginge till Dit kr. per kg., blefve priskurant¬
priset 1*85T kronor eller enligt 26 § afrundadt till jämna öretal 1*86
kronor per kg. Skattebelastningsbeloppet och försäljningskostnaden blefve
172
då resp. 22 °/0 och 15 % af detta priskurantpris eller resp. 409 2 öre
och 27'9 0 öre.
Ett annat exempel: priskurantpriset för en låda 10-öres cigarrer
är 10 kronor. Skattebelastningskoefficienten för cigarrer är 31 °/o,
hvarför skattebelastningen på denna låda utgör 3’10 kronor. Försälj¬
ningskostnaden Tippgår till 1‘5 0 kronor och själfkostnadspriset till 5'4o
kronor eller 5'4 öre per cigarr. Antag att dessa cigarrer skulle kunna
tillverkas 10 °/0 billigare eller för 4’8 6 öre per stycke. De kunna då
säljas för 9 öre per stycke eller för 9 kronor för en låda, på hvilken
skattebelastningen i så fall blir 2’7 9 kronor och försäljningskostnaden
1*35 kronor. Skulle för vinnande af större afkastning beslutas, att
skattebelastningen höjdes så, att allmänheten finge betala 11 öre för
dessa 10 öres cigarrer under det att själfkostnadspriset fortfore att
vara ö-4 öre per cigarr, finge belastningskoefficienten ökas från 31 %>
till 35-9 °/0, hvarigenom skattebelastningen för 100 cigarrer lomme att
höjas från 3-10 kronor till 3'95 kronor och försäljningskostnaden från
1'5o till It,5 kronor.
Då vid prisberäkningen författningens bestämmelser skulle tillämpas,
måste man utgå från nettoanskaffningskostnaden och därifrån bygga tipp
priskurantpriset, hvilket torde kunna ske genom alt först beräkna själf¬
kostnadspriset med tillhjälp af de i noten å sid. 169 angifna eller mot¬
svarande af omständigheterna ändrade procenttal och därur beräkna
priskurantpriset.
Närmare utredning rörande denna och en del andra till skatte¬
belastningen hörande frågor har utarbetats af en af kommitténs leda¬
möter och återfinnes i bil. ('. 26
26 §.
Kommitterade hafva i skilda sammanhang betonat, hurusom man
vid införande af statsmonopol å tobak borde i möjligaste mån utgå från
förhållandena inom tobakshandteringen sådana de för närvarande gestalta
sig. Jämväl i redogörelsen för de af kommitterade verkställda be-
räkningar rörande monopolets afkastningsförmåga har framhållits, att
man borde vid dessa beräkningar taga till utgångspunkt nu gängse pris
å tobaksvarorna. Emellertid skulle säkerligen inträffa, att vid bestäm¬
mande af monopolets pris i enlighet med de i 23—25 §§ angifna be¬
räkningsgrunder priskurantpriset å en eller annan vara komme att under¬
stiga det vid tiden för monopolets införande allmänt gängse detaljför¬
säljningspriset för jämförlig vara. För sådant fall har det i första
173
stycket af 26 § införda stadgandet, att priskurantpriset skall jämkas till
öfverensstämmelse med nämnda detaljförsäljningspris, synts erforderligt.
I andra stycket af 26 § har införts en bestämmelse innefattande
rätt att afrunda priskurantpriset, om det skulle visa sig, att med tillämp¬
ning af de fastställda beräkningsgrunderna priset å vissa för detaljförsälj¬
ning vanliga mindre kvantiteter af en vara skulle komma att upptaga
bråkdel af öre.
27 §.
Ehuru priskurantpriset bör så noga som möjligt följa växlingarna
i monopolets själfkostnadspris, lärer dock af lätt insedda skäl en viss
stabilitet i försäljningspriset vara ej blott önskvärd utan till och med nöd¬
vändig. I detta sammanhang må framhållas hurusom i länder, där äfven
handeln med tobaksvaror är monopoliserad, kan föreskrifvas, att in¬
trädande prisförhöjning eller prisnedsättning å monopolets varor omedel¬
bart skall blifva gällande beträffande varor, som finnas hos utförsäljarna.
En dylik anordning kan däremot icke ifrågakomma vid ett monopol
med fri handel i enlighet med kommitterades förslag, då varan i och
med inköpet hos monopolet öfvergår i utförsäljarens ägo.
För att emellertid alltför täta prisändringar må kunna undvikas,
hafva kommitterade föreslagit, att ändring af priskurantpriset å en vara
skall behöfva vidtagas, först då det visar sig, att på grund af ökadt
eller minskadt själfkostnadspris gällande priskurantpris för varan med
mer än 5 procent öfver- resp. understiger det pris, som enligt de i 23—
26 §§ stadgade grunder rätteligen skulle gälla för samma vara. En
marginal af 5 procent uppåt och 5 procent nedåt torde nämligen vara
tillräcklig såväl till förebyggande af täta omkastningar i prisen som ock
till förhindrande af obehörig beskattning af allmänbeten eller afsevärdt
minskad vinst för monopolet.
28 §.
Kommitterade hafva ansett sig böra förutsätta, att monopolet
eventuellt kan komma att saluhålla äfven andra varor än till förbruk¬
ning för människor afsedda tobaksvaror. Exempel från utlandet visa,
att monopolförvaltningar utnyttja tobaksaffall till förfärdigande af tvål
och andra preparat afsedda att skydda djur och växter mot insekter och
ohyra. Försäljningspriset å dylika och andra artiklar, hvilkas saluhållande
icke kan anses ligga inom monopolets egentliga verksamhetsområde, torde
icke böra vara underkastadt särskildt fastställda regler, utan synes lämp¬
ligast att prissättning af sådana varor öfverlämnas åt monopolstyrelsen.
174
29 §.
Rörande sättet för distributionen af monopolets varor, i deri mån
denna ankommer på monopolet, lära inga detaljerade bestämmelser lämp¬
ligen kunna här ifrågasättas. Detta är ett område, där monopolstyrelsen
måste äga frihet att efter omständigheterna vidtaga erforderliga disposi¬
tioner för främjande af ett godt resultat af monopolets verksamhet.
1 förordningen har därför allenast framhållits, att tillhandahållandet
skall ske på lämpligt sätt, d. v. s. så att omsättningen befordras och
varorna blifva lätt tillgängliga för ut försälj ärna.
Allt inköp af varor från monopolet bör ske mot kontant betalning.
För närvarande ske handlandenas inköp från fabrikanter och grossister
merendels på kredit. Kreditförsäljningens ersättande med kontantförsälj-
ning utgör emellertid en viktig detalj i monopolsystemet, och fordran
härå kan icke eftergifvas, därest monopolet skall kunna på tillfreds¬
ställande sätt utnyttjas.
Fn sådan anordning kan också under ett monopol mycket lättare
genomföras än under nuvarande förhållanden. Under monopolet be¬
höfva nämligen handlandena icke hålla så stora eller så sorterade
lager som för närvarande, enär marknaden då icke kommer att såsom
nu öfversvämmas med olika tobaksfabrikat. Äfven den obetydligaste
tobaksaffär har under nuvarande försäljningsförhållanden i allmänhet
ett sortiment af tobaks varor, hvilket utan tvekan torde kunna betecknas
såsom onödigt omfattande. Att så är förhållandet kan sägas vara en
naturlig följd däraf att tillverkningen är fördelad på ett stort antal
fabriker och att likaså importen af utländska varor sker genom en
mängd personer, hvilka alla i skarp konkurrens söka få ut sina varor
hos försäljarna. Denna konkurrens mellan handlandenas leverantörer har,
såsom redan blifvit framhållet, orsakat, att handlandena i regel ligga med
lager långt utöfver det verkliga behofvet, likasom ock däri grunden är
att söka till det rådande osunda kreditsystemet.
Kontantförsäljningen är äfven eu viktig faktor att räkna med i
afseende å monopolets afkastningsförmåga, i det att genom d}dik för¬
säljning förluster å varufordringar kunna undvikas för monopolet. Enligt
kommerskollegii utredning uppgingo år 1908 de i utredningen berörda
inhemska tobaksfabrikanternas förluster å varudebitorer till 441,545
kronor — motsvarande 2'2 procent af hela försäljningssumman — så¬
lunda ett högst afsevärdt belopp.
(Ifvergång till kontanta inköp och handelns önskvärda reformerande
175
i öfrigt skulle naturligen icke kunna motses omedelbart, och sådant
förutsattes ej heller enligt förslaget. Genom de öfvergångsstadganden,
som fogats till förslaget till monopolförordning, skulle åstadkommas
en successiv reform af handeln i förevarande hänseenden. De lager
af tobaksvaror, som försäljarna vid liden för monopolets införande inne¬
hade, skulle endast så småningom behöfva utförsäljas, och därigenom skulle
förut erhållen kredit kunna i normal ordning afvecklas. Endast i den
mån det visade sig behöfligt att komplettera och -förnya lagren, komme
kontanta inköp hos monopolet att erfordras. Då val med afseende å
vissa tobaksvaror finge förutsättas, att under närmaste tiden före mono¬
polets trädande i kraft en forcerad utförsäljning från handlandena komme
att äga rum, skulle också därigenom öfvergången till kontanta inköp
underlättas, enär handlandena i sådant fall erhölle ledigt kapital till
inköp från monopolet.
30 §.
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits skulle enligt kom-
mitterades förslag handeln med tobaksvaror vara fri såväl i det hän¬
seende att enhvar till handel eljes behörig skulle äga att sälja tobaks¬
varor, som äfven därutinuan att det skulle stå tobakshandlaren fritt
att underlåta sådan inregistrering, som i denna paragraf sägs, och som
allenast berättigar till gynnsammare köpevillkor.
Emellertid är det, såsom jämväl förut anförts, önskvärdt, att en¬
hetliga försäljningspris å monopolets varor komme att i största möjliga
utsträckning gälla äfven i detaljhandeln. För vinnande af detta mål
har i 30 § föreslagits att försäljare af tobaksvaror skulle äga att blifva
hos monopolet inregistrerad såsom sådan försäljare, hvarmed skulle följa
skyldighet att vid försäljning af tobaksvaror icke öfverskrida monopolets
priskurantpris. Såsom ersättning härför och för beredande af behörig
vinst å försäljningen skulle dylik inregistrerad försäljare äga att vid
inköpen hos monopolet erhålla den rabatt å priskurantpriset och de
öfriga förmåner, hvarom öfverenskommelse träffats mellan monopolet och
försäljaren. Handlande, hvilken däremot önskade att obunden af pris¬
kurantpriset uttaga all den vinst af tobaks försälj ningen, som konkur¬
rensen medgåfve, behöfde endast underlåta registrering.
Kommitterade hafva i annat sammanhang föreslagit, att monopolets
försäljningskostnader skulle beräknas till i medeltal 15 procent af pris¬
kurantpriset. Här finnes sålunda erforderlig marginal, för att inom den¬
samma den efter olika varor och olika försäljningsförhållanden i hvarje
176
särskild! fall afpassade lämpliga försäljningsrabatten må kunna kontraheras
mellan monopolet och vederbörande försäljare. Anmärkas bör, att enligt
förslaget de af monopolet beviljade rabatter till inregistrerade försäljare
komme att hafva en helt olika karaktär mot de rabatter, som försäljare
af tobaksvaror nu åtnjuta vid inköp hos fabrikanterna. Förhållandet
för närvarande är nämligen, att äfven om en försäljare vid inköp åt
t. ex. 10-öres cigarrer erhåller dessa för 65 kronor per 1,000 stycken,
d. v. s. om rabatten .uppgår till 35 procent, så utgör detta icke ett af¬
drag, afsedt att allenast täcka försäljarens omkostnader och bereda honom
försäljningsvinst. Rabatten är tvärtom tilltagen så hög, emedan för¬
säljaren måste i väsentlig mån dela densamma med konsumenterna.
Såsom af kommerskollegii utredning framgår och för öfrigt är allmänt
bekant, lämnas i tobaksdetaljhandeln betydande rabatt till konsumenterna
äfven vid inköp af små kvantiteter. Exempelvis må anföras, att 3-öres
cigarretter för närvarande kosta vid inköp af ett paket om 10 stycken
endast 25 öre, d. v. s. konsumenten erhåller mer än 16 procents rabatt.
Den omständigheten att priskurantpriset skulle vara utsatt å de af mono¬
polet tillhandahållna tobaksvarorna gör det däremot möjligt för de in¬
registrerade försäljarna att upprätthålla det åsätta priset, utan att någon
delning med konsumenterna af den hos monopolet erhållna rabatten
behöfver ifrågakomma. Hänsyn till dylik delning behöfver därför ej heller
tagas vid träffandet af öfverenskommelse mellan monopolet och tör-
säljareu om rabattsatsen. _
I samma män som monopolets priskurantpris komme att blit\ a
högre än de pris, hvarå försäljarnas rabatt för närvarande beräknas,
stege gifvetvis rabattbeloppens absoluta storlek, äfven om rabattsiftran
uttryckt i procent af priskurantpriset blefve lägre än de nuvarande rabatt¬
siffrorna i procent åt de lägre värden, efter hvilka de beräknats.
Till nu anförda omständigheter, som motivera en lägre rabatt¬
procent än för närvarande, kommer ytterligare det förändrade läge
inom tobakshandeln, som enligt hvad under 29 § berörts, skulle inträda
vid ett monopol i enlighet med kommitterades förslag, i det att hand¬
landenas omkostnader blefve i afsevärd grad minskade. Ehuru de åt
monopolet saluhållna tobaksvarorna gifvetvis borde företinnas i tillräckligt
rikhaltigt antal sorter för att tillfredsställa olika smakriktningar, komme
marknaden dock icke som nu att vara öfversvämmad af en otalig massa
fabrikat, mellan- hvilka råder den skarpaste konkurrens, medförande för
handlandena tvånget att föra onödigt stora lager, ofta till större eller
mindre del innefattande svårsålda varor, som tynga affären och inkräkta
på de erhållna försäljningsrabatterna,
177
31 §•
Föreskrifterna angående försäljningen hafva ansetts kunna in¬
skränkas till hvad i 31 § angifves. Hvarje mera utvecklad t system af
tobaksbeskattning har visat sig kräfva ingående kontroll öfver handeln
med tobaksvaror, äfven då denna utgör en fri näring. De bär föreslagna
kontrollbestämmelserna kunna därför, i jämförelse med det kontrollför¬
farande, som exempelvis ett fabrikatskattesystem betingar, betecknas så¬
som synnerligen lindriga.
Nämnda bestämmelser innefatta sålunda icke — bortsedt från ett
enda undantag — något förpackningstvång. Föreskriften att tobaksvaror
icke må förekomma till försäljning annorlunda än i monopolets med
behörig stämpel försedda originalförpackning kommer föga i strid med
hvad lör närvarande allmänt är brukligt, i det att redan nu tobaks-
varorna i regel saluhållas i de förpackningar, hvari de levererats från
vederbörande fabrikant. Fn sådan bestämmelse är gifvetvis nödvändig
dels för kontroll öfver att icke andra tobaksvaror än från monopolet
inköpta förekomma i handeln, dels ock till kÖ23arens säkerhet att den
monopolets vara erhålles, som af honom önskas och som förpackningen
angifver. Skulle det stå försäljare fritt att omflytla varorna och sälja
dem ur annan förpackning än den ursprungliga, vore det icke uteslutet,
att en billigare vara kunde öfverflyttas i emballage, förut användt för
en dyrare, och att såmedelst en illojal prisförhöjning kunde äga rum.
Ur originalförpackning skulle däremot tobaksvarorna få säljas i
hur ringa kvantitet som helst. Vid denna med nu rådande försälj-
ningssätt öfverensstämmande frihet skulle enligt kommitterades förslag
endast den inskränkning gälla, att cigarretter icke finge säljas i mindre
kvantitet än hel förpackning, såvida icke monopolets stämpel funnes
anbragt å hvarje cigarrett. Dylik stämpel torde komma att anbringas å
alla af monopolet tillverkade cigarretter, hvadan inskränkningen endast
komme att gälla för sådana utländska cigarretter, beträffande Indika
monopolet icke träffat aftal om särskild stämpling vid desammas tillverk¬
ning. Man torde kunna förutsätta, att genom tillhandahållande af lämp¬
liga smärre förpackningar om t. ex. 5 å 10 stycken cigarretter mono¬
polet skulle komma att i eget intresse tillse, att ifrågavarande inskränk¬
ning icke blefve betungande för allmänheten. Äfven nu finnas för
öIligt exempel på att i den svenska detaljhandeln cigarretter säljas
endast i hel förpackning.
* 23
178
32 §.
Export till utlandet af monopolets varor torde icke vara att påräkna
i mera afsevärd omfattning. Emellertid synes man icke böra bortse
från, att någon mindre export af tobaksvaror dock för närvarande äger
rum (41,492 kg. under år 1908). Denna omfattar hufvudsakligast snus, för
hvilken vara jämväl monopolet torde kunna påräkna afsättning till utlandet.
Priset å tobaksvara, som exporteras, lärer icke böra fastställas
enligt enahanda grunder som å monopolets till förbrukning inom landet
afsedda varor, för hvilka skattebelastningen tillkommer, utan synes
priset å exportvaror böra bestämmas enligt vanliga affärsprinciper, hvar¬
vid monopolstyrelsen bör kunna erhålla fria händer utan annan inskränk¬
ning än alt priset i hvarje fall skall lämna vinst för statsverket.
Skulle exporten icke ske för monopolets räkning utan genom
enskild person, bör kontroll utöfvas däröfver, att varan icke kommer
ut på den inhemska mar-knaden,
33—35 §§.
Monopolet bor vara ensamt berättigadt att importera tobaksvaror
till försäljning inom riket. Däremot torde det på förut anförda skäl
kunna medgifvas enskilda personer att för eget behof införa mindre
kvantiteter af tobaksvaror.
Först och främst synes detta böra gälla för resande i fråga om
förråd, som af dem själfva medföres. I sådaut hänseende torde lämp¬
ligen den anordning böra träffas, att resande finge tullfritt medföra viss
maximikvantitet tobaksvaror, som af Kungl. Maj:t fastställes. I Öster¬
rike är exempelvis stadgadt, att resande må från utlandet medföra högst
35 gram röktobak eller 10 cigarrer eller 14 cigarretter.
Medför resande större kvantitet tobaksvaror än den nämnda tullfria,
skulle enligt kommitterades förslag däraf sammanlagdt högst ett hälft
kilogram fä utan särskildt tillstånd införas mot erläggande af stadgad
tull. Funnes anledning misstänka, att varan vore afsedd till försäljning,
borde införseln icke medgifvas. Särskildt med afseende å möjligheten
att i gränsorter missbruk af berörda medgifvande kunde äga rum, bör
försäljning af sålunda införd vara drabbas af straffpåföljd (42 §).
Skulle resande vilja införa större kvantitet än ett hälft kilogram,
borde detta blifva beroende af, huruvida monopolstyrelsen därtill lämnat
tillstånd enligt hvad i 34 § sägs.
Det har synts kommitterade med afseende å denna resandes rätt
att tullfritt eller mot tullafgift medföra viss kvantitet tobaksvaror böra
179
ifrågasättas, huruvida icke gällande bestämmelser angående tullvisitation
borde hvad tobaksvaror angår skärpas. En i sådant hänseende, bland
andra, lämplig åtgärd torde vara att föreskrifva skyldighet för resande
att vid stadgad påföljd sjelfmant uppgifva, huruvida tobaksvara medföres.
Utöfver den import, som sålunda skulle vara enligt 33 § med-
gifven, borde enskilde icke äga att införa tobaksvaror, med mindre
monopolstyrelsen gifvit tillstånd därtill. Generellt tillstånd borde icke
få utfärdas, utan skulle sådant meddelas för högst ett år i sänder samt
afse i tillståndsbeviset bestämdt angifna kvantiteter och varuslag. Denna
anordning afser emellertid endast att bereda tillfälle för den, som öuskade
viss vara, hvilken icke kunde erhållas genom monopolet, att förskaffa
sig densamma, och naturligen borde staten af på dylikt sätt importerade
tobaksvaror hafva lika stor inkomst som af de varor, monopolet själf
saluhölle. Med hänsyn härtill och till undvikande af olika tullsatser
för denna import och för resandes import enligt 33 § synes lämpligt att
i detta fall uttaga en särskild licensafgift jämte belöpande tu 11 afgift.
Licensafgiften lärer böra utgå med olika belopp för do skilda varuslagen
af tobaksfabrikat och stå i visst förhållande till monopolets priskurantpris.
Den torde därför behöfva ändras tid efter annan, hvarför det enligt
kommitterades förslag skulle öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att fastställa
såväl afgiftsbeloppen som öfriga bestämmelser, hvilka skulle äga tillämp¬
ning i afseende å licensafgiften, med iakttagande dock att denna jämte
tullen å varan komme att innebära tillräckligt skydd mot konkurrens
för de tobaksvaror, som tillhandaliölles af monopolet.
Naturligt är, att licensafgiften för hela den kvantitet tobaksvaror,
som tillståndsbeviset afser, skulle inbetalas redan vid tillståndets beviljande,
likasom ock att tullafgiften komme att erläggas, i den mån införsel
ägde rum på grund af tillståndet.
Hvarje vara, som i enlighet med bestämmelserna i denna § infördes
mot erläggande af tull eller af tull jämte licensafgift, borde förses med
särskild stämpel, utmärkande den såsom importerad af enskild person
till skillnad från de varor, som importerades för monopolets räkning.
Hvad ifrågavarande tull- och licensafgift er i öfrigt angår, skulle
dessa, såsom nyss anförts, tillsammans innebära tillräckligt skydd mot
konkurrens för de af monopolet tillhandahållna tobaksvarorna. Teoretiskt
böra sålunda dessa utgifter tillhopa uppgå till belopp, minst mot¬
svarande skillnaden mellan monopolets priskurantpris och det pris jäm¬
förlig tobaksvara, levererad i Sverige, skulle — afgifterna till staten obe¬
räknade — kosta den enskilde importören.
Såsom utgångspunkt för bestämmandet af dessa afgifters storlek
torde därför kunna användas monopolets medelinköpspris samt pris-
180
kurantpriset (i medeltal) för de af monopolet importerade varorna. Med
ledning af de i allmänna motiveringen (vid afkastningsberäkningen) med¬
delade tabellerna kunna dessa medelpris per 100 kg. angifvas sålunda:
ci ganser, 1 ut van na..............
|
monopolets
inköpspris
....... 4,835 kronor.
|
monopolets
priskurantpris
8,720 krön or.
|
cigarrer, andra slag .......
|
....... 1,043 „
|
2,675
|
|
cigarrcigarretter................
|
1,189 „
|
2,858
|
11
|
cigarretter...........................
|
....... 1,191 „
|
3,226
|
11
|
röktobak..............................
|
........ 411 „
|
913
|
11
|
tuggtobak ...........................
|
........ 244 „
|
516
|
11
|
snus ................................
|
........ 290 „
|
581
|
11
|
Det måste förutsättas, att en enskild importör ej kommer att kunna
inköpa sina varor i utlandet lika billigt som monopolet, hvilket kan köpa
i större poster direkt från fabrikant, hvaremot den förro i regel torde
köpa mindre kvantitet hos detaljhandlare. Man lärer icke räkna för
högt, om man antager, att den enskilde importörens inköpspris blir i
genomsnitt för cigarrer och cigarretter omkring 20 % och för andra
tobaksfabrikat omkring 15 °/o dyrare än monopolets inköpspris.
Tullsatserna torde böra bestämmas till sådant belopp, att de¬
samma innebära tillräckligt skydd för monopolets varor i genomsuittliga
prislägen. Däremot lärer tullen jämte licensafgiften böra bereda sådant
skydd äfven för dyrare tobaksfabrikat.
Med beaktande af' nu angifna synpunkter hafva följande tull- och
licenssatser synts vara lämpliga i förhållande till de priskurantpris,
hvarmed räknats i afkastningsberäkningen:
tull licensafgift
per kg. per kg.
cigarrer......................................... 15 kronor 20 kronor
cigarretter ................................... 20 ,, . 10 ,,
andra tobaksfabrikat............. 5 „ 5 ■ „
Öfvergångsstadganden.
48—52 §§.
De föreslagna öfvergångsstadgandena synas kräfva motivering
endast i följande hänseenden.
Det torde kunna blifva behöfligt att verksamheten Unge fortgå
åtminstone vid en del af de privata fabrikerna viss tid efter det mono-
181
polet trädt i kraft. Monopolförvaltningen lärer nämligen icke omedel¬
bart kunna igångsätta tillverkningen i full utsträckning. Personalen
synes därför lämpligen kunna beredas arbete utan afbrott genom den
föreslagna anordningen att vissa fabriker erliölle koncession att fortsätta
tobakstillverkningen tillsvidare eller under bestämd tid. Tillverkningen
kunde äga rum antingen för monopolets räkning, så att monopolet
öfvertoge de tillverkade varorna, eller ock för den koncessionerade
tobaksfabrikantens egen räkning. En sådan anordning skulle vidare
bereda möjlighet för fabrikant, som innehade lager af oarbetad tobak
eller halffabrikat af sådan storlek eller beskaffenhet, att detsamma icke
enligt 7 § i ersät tningsförordningen skulle af staten lösas, att upparbeta
sådant lager i stället för att exportera det.
All tillverkning, som komme att på grund af koncession utöfvas,
skulle naturligen stå under kontroll, och till bestridande af kostnaden
härför hafva kommitterade föreslagit, att vid all koncessionerad tillverk¬
ning skulle erläggas en särskild afgift af 10 öre per kilogram därvid
använd tobak.
Under eu tid efter monopolets införande komme gifvetvis att i
marknaden, såväl hos fabrikanter som hos handlande, finnas tobaksvaror,
som icke tillhandahållits genom monopolet. Till kontroll och till sär¬
skiljande från monopolets varor torde sådana tobaksvaror böra förses
med en särskild stämpel. Angående denna stämpel tinnes stadgadt i
52 § 1 mom. Under ett helt års tid skulle enligt förslaget stämpeln
utgöra en ren obetydlighet, 1 öre per förpackning, något som gifvetvis
bör i hög grad underlätta slutförsäljandet af berörda varor.
Det oaktadt komme det antagligen att dröja relativt lång tid, innan
dylika varor äro slutsålda hos fabrikanterna och handlandena. Denna tid¬
rymd lärer emellertid icke böra i författningsväg fixeras. Däremot synes
lämpligt, att ifrågavarande slag af tobaksvaror efter skäligen afpassad
tid, exempelvis ett år, beläggas med stämpel till mera afsevärdt belopp.
På dylikt sätt skulle fabrikanter och handlande få tid att utan ansträng¬
ning slutförsälja de lager af normal storlek, Indika de vid tiden för
monopolets ikraftträdande innehade. Anordningen komme tillika att
innebära skydd emot att osedvanligt stora lager af, isynnerhet impor¬
terade, tobaksvaror upplades inom landet. Det kan nämligen antagas,
att eljest spekulation i monopolet skulle i denna form försökas, till för¬
fång för det med monopolet afsedda beskattningssyftet. Med afseende
å bestämmelserna i förevarande § torde vidare böra uppmärksammas att
enligt första momentets andra stycke stämpeln skall efter viss tid åsättas
hela det inneliggande lagret, medan däremot den i 2 mom. stadgade
högre stämpeln skall åsättas endast i mån af varans utlämnande.
182
Speciell motivering
till
förslaget till förordning om livad iakttagas skall i afseende a
införande af statsmonopol å tobakstil 1 verkningen i riket.
1 §•
I den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för de prin¬
ciper, enligt hvilka staten bör åtaga sig ersättningsskyldighet vid in¬
förande af statsmonopol å tobak i den omfattning, som i kommitterades
förslag afses. Såsom af nämnda redogörelse framgår bör härvid ifråga¬
komma dels ersättning af mera »real» natur, dels så att säga »personliga»
ersättningsbelopp. 1 § innehåller en sammanfattning af den ersältnings-
plikt, som i det hela bör åligga staten.
Den ersättning af förstnämnda slag, som staten borde lämna, äfven¬
som den form, hvarunder densamma borde utgå, angifvas i 1 § a) och b).
Mom. a) afser lös egendom, och ersättningen skulle bär erhålla
karaktär af inlösning i viss omfattning. Grunderna för denna inlösnings-
skyldighet äro närmare angifna i 7 §.
Hvad angår tobaksfabrikanternas fasta egendom skulle enligt mom.
b) ersättning kunna erhållas för den värdeminskning fastigheten kan
anses undergå.
Slutligen innehålla mom. c) och d) i afseende å den merap>person-
liga» ersättningen allmänna stadgande!!, alt till tobaksfabrikant skulle
utgå dylik ersättning för det af monopolets införande föranledda in¬
trång i näringsverksamhet samt att till de i 11, 12 och 13. §§ åsyf¬
tade personer ersättning skulle utgå för upphörd eller minskad verk¬
samhet inom tobakshandteringen, allt i enlighet med längre fram i för¬
ordningen angifna grunder.
2 §•
Det har befunnits nödigt att närmare definiera hvad i förordningen
bör förstås med tobaksfabrikant, närmast för att kunna använda denna
enhetliga beteckning i fråga om de olika tillverkare af tobaksvaror,
hvilka i förordningen afses. Såsom tobaksfabrikant skulle anses enhvar
183
tillverkare af tobaksvaror, hvilken inom riket för egen räkning idkar dylik
tillverkning såsom sjelfständig förvärfsgren. Genom denna definition
skulle under förordningens ersättningsbestämmelser inrymmas äfven
sådana tillverkare, som utöfva näringen för egen räkning men under
form af handtverk eller hemindustri och därför icke i dagligt tal eller
i den officiella näringsstatistiken betecknas såsom fabrikanter. Genom
uttrycket »såsom själfständig förvärfsgren» har åsyftats att frånskilja
sådan tillverkning i obetydlig skala som exempelvis den redan af 1904
års kommitté påpekade, att i vanliga tobaksbutiker innehafvaren tillverkar
cigarrcigarretter endast för försäljning i butiken. På dylik och likartad
tillverkning, utan karaktär af själfständig förvärfsgren eller vederbörligen
anmäld yrkesutöfning, bör ersättningsanspråk icke rättvisligen kunna
grundas.
3 §■
Denna § innehåller bestämmelser angående det förfaringssätt, som
kommitterade ansett böra tillämpas i och för uppskattning af värdet å
de inventarier och lager, hvilka skola inlösas af staten, samt för bestäm¬
mande af ersättning, som staten skall utbetala. Kommitterade hafva
i utvecklingen af de rättssynpunkter, som böra komma till beaktande
i förevarande fråga, uttalat att statsmakterna lära fa anses äga att en¬
sidigt bestämma ej mindre förutsättningarna för och beloppen af ersätt¬
ning, som i den ena eller andra formen skall lämnas, än äfven sättet
för ersättningsbeloppens fastställande i hvarje särskilt fall. De i
nämnda hänseenden erforderliga reglerna torde böra fastställas i samman¬
hang med den lagstiftning, hvarigenom förbud meddelas mot enskildes
fortsatta utöfvande af tobakstillverkning. Staten kan, såsom jämväl
förut anförts, vid inlösnings- och ersättningsbeloppens fastställande an¬
vända uteslutande egna organ eller medgifva ett större eller mindre
inflytande åt de ersättningsberättigade.
1 sistnämnda hänseende har, bland annat, i den förut omförmälda,
af chefen för finansdepartementet till kommitterade remitterade skrif-
velsen från ett antal tobaksfabrikanter framhållits, hurusom fastställandet
af inlösnings- och ersättningsbeloppen borde ske genom expropriations-
förfarande. Expropriation kan emellertid icke enligt gällande lag på¬
kallas i ett fall sådant som det förevarande, och i det föregående har
framhållits, att afgörande medelst expropriation eller genom skiljeman
af hithörande frågor bör vara uteslutet af rent principiella skäl, i följd
hvaraf äfven möjligheten af expropriationslagstiftningens utsträckande
till detta område bör lämnas ur räkningen. Det ifrågavarande inlös-
184
långs- och ersättningsförfarandet går nämligen icke ut på att med veder¬
börande träffa öfverenskommelse angående en ersättning, som på ägande¬
rättens grundval kan åt honom lagligen påfordras, eller att öfver hufvud
bereda godtgörelse för någon privaträttighet, som helt eller delvis af-
liändes. Ty det näringsberättigande, som skulle komma att bortfalla till
följd af ett tobaksmonopol, är ingen privaträttighet; det bör, enligt den
af kommitterade ofvan förebragta utredningen, icke ens anses som eu
verklig rätt. Att under sådana omständigheter ifrågasätta expropriations-
förfarande, öfverensstämmer icke med de principer, som ligga till grund
för vårt nuvarande expropriationsinstitut.
Det gäller här endast att verkställa en uppskattning af förmögen-
hetsobjekt, livilka staten åtagit sig att inlösa, därest ägaren önskar sådan
inlösning, samt att fastställa ersättningsbeloppen, likaledes efter upp¬
skattning, enligt de grunder, efter livilka staten förklarat sig vilja ut¬
gifva ersättning; och detta torde lämpligen kunna utföras af de före¬
slagna kommissionerna, i hvilka jämväl de privata sakägarna ansetts
rättvisligen böra blifva representerade. För erforderligt bevakande af
ersättnings tagamas intressen likaväl som för nödig sakkunskap vid
hithörande frågors behandling torde för öfrigt kunna anses sörjdt ej
mindre genom kommissionernas sammansättning än genom de proces-
suella föreskrifterna rörande kommissionernas verksamhet.
Såväl lör beredande af möjlighet att rätta förelupna misstag som
äfven för åvägabringande af enhetlighet i förfarandet har det ansetts
nödigt att två instanser upprättas, dels lokala kommissioner, hvilka skulle
hafva att pröfva enhvar de inom dess distrikt förekommande frågor af
hithörande slag, dels ock en för hela riket gemensam centralkommission,
hvars beslut skulle vara i saken afgörande och icke få öfverklagas.
Med afseende å kommissionernas sammansättning har skillnad
gjorts mellan lokalkommissionerna och centralkommissionen.
De förra hafva, synts böra bestå af tre personer, nämligen ord¬
förande, utsedd af Kungl. Maj:t, samt två ledamöter, af hvilka en skulle
utses af monojjolstyrelsen och en åt tobaksfabrikanterna inom kommis¬
sionens distrikt. Den erinran torde möjligen kunna framställas, att den
af Kungl. Maj:t tillsatte ordföranden och den af monopolet utsedde
ledamoten kom me att representera samma intresse samt att sålunda
tobakshandteringens speciella representant från början vore utsatt för
att stanna i minoritet. Fn dylik erinran synes likväl sakna fog, enär
ordföranden har att representera det allmänna statsintresset, innefattande
jämväl ett opartiskt öfvervakande att rättvisa och billighet tillämpas vid
pröfningen af de enskilda sakägarnas ersättningsanspråk.
185
Vid val af ledamot i lokalkommission skulle enligt förslaget icke
samtliga eventuellt ersättningsberättigade äga rösträtt utan allenast
tobaksfabrikanterna. Denna anordning är betingad af praktiska skäl.
Skulle nämligen enhvar annan eventuellt ersättDingsberättigad tiller¬
kännas rösträtt, kräfdes redan vid valet af representant en pröfning an¬
gående behörigheten att utöfva rösträtt, d. v. s. huruvida rätt till ersätt¬
ning i en eller annan form förelåge. Detta vore emellertid att föregripa
kommissionernas afgörande. Egenskapen af tobaksfabrikant kan däremot
lätt fastställas med ledning af de statistiska uppgifter, som jämlikt kungl.
kungörelsen den 13 november 1896 skola afgifvas af vissa yrkesidkare.
De af tobaksfabrikanterna utsedda ledamöterna måste anses utgöra en för
hela tobakshandteringen tillfredsställande representation vid inlösnings-
och ersättningsförfarandet, då några konkurrerande intressen därvid icke
gärna kunna förefinnas mellan de olika enskilda sakägarna. Därtill
kommer att hvarje sakägare skulle äga att själ!' eller genom ombud föra
talan hos kommissionerna.
Röstgrunden synes böra utgöras af hvarje fabrikants hos kom¬
merskollegium anmälda tillverkningsvärde, med den begränsning till
skydd mot ensidig röstöfvervikt, att ingen må tillgodoräknas rösträtt
för högre tillverkningsvärde än som motsvarar en tiondedel af det vid
ett och samma val representerade tillverkningsvärdet.
Såsom förut nämnts hafva kommitterade ansett lokalkommissioner¬
nas beslut i inlösnings- och ersättningsfrågor böra underställas central¬
kommissionen för slutligt afgörande. Härförutom bör det dock stå
parterna — och beträffande inlösnings- och ersättningsförfarandet måste
monopolförvaltningen betraktas såsom part — öppet att jämväl genom
besvär hos centralkommissionen framföra de anmärkningar och yrkanden,
hvartill lokalkommissions beslut kunde gifva anledning. Den föreslagna
besvärstiden har tillika den betydelse, att därest besvär icke anföres
före densammas utgång, vederbörande part anses åtnöjas med lokal¬
kommissionens beslut, något som naturligen icke utgör hinder för central¬
kommissionen att vid pröfningen i underställningsväg af lokalkommis-
sionens beslut däri göra ändring. På grund af den föreslagna bestäm¬
melsen att lokalkommissionens beslut skall genom rekoinmenderadt bref
delgifvas vederbörande sakägare, synes besvärstiden lämpligen kunna
räknas från det underrättelsen om beslutet blifvit sålunda afsänd.
Centralkommissionen skulle bestå af ordförande och fyra ledamöter,
livilka samtliga jämte erforderligt antal suppleanter borde utses af Kungl.
Maj:t. Att kommitterade ansett centralkommissionen böra i olikhet mot
de lokala kommissionerna helt och hållet tillsättas af Kungl. Maj:t har
*24
186
funnits påkalladt hufvudsakligen af rent praktiska skäl, och denna anord¬
ning torde ej heller vara ägnad att väcka betänklighet. Det i 3 inom.
föreslagna stadgandet, att bland centralkommissionens ledamöter mono¬
polets och tobakshandteringens intressen städse skola vara till lika antal
företrädda, bör nämligen bereda trygghet för tobaksindustrien ej mindre
att två ledamöter jämte suppleanter för dem komma att af Kungl. Maj:t
utses bland tobaksindustriens män, än äfven att industrien skall vid
hvarje tillfälle vara fulltaligt representerad inom centralkommissionen.
4 mom. innehåller vissa allmänna bestämmelser rörande inlösnings-
och ersättningsförfarandet. Af dessa torde endast en behöfva här be¬
röras, nämligen det föreslagna stadgandet, att tobaksfabrikant samt sådan
ersättningstagare, som afses i 12 § (vissa handlande), skall med ed
bekräfta riktigheten af handelsböcker och andra handlingar, hvilka åbe¬
ropas i och för uppskattningen. För behörigt tillvaratagande af statens
intressen synes sådan cdgångsskyldighet oeftergiflig. Enligt 16 § i kungl.
förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräk¬
ningar gäller, uti handelstvister mellan köpmän, edsplikt med afseende
å handelsbok, därvid domstolen äger att, efter sakens beskaffenhet, sådan
ed i hvarje fall föreskrifva. Detta eller annat lagrum i allmänna lagen
torde emellertid icke vara tillämpligt för det här afsedda fallet, utan
lärer särskildt lagstadgande i ämnet blifva af nöden.
4 §•
Inlösnings- och ersättningsfrågornas handläggning af kommissio¬
nerna förutsätter uppenbarligen en anmälan af de enskilda sakägarnas
anspråk. Likaledes torde utan vidare vara klart, att aumäluingsrätten
måste begränsas till viss kortare tid. Under förutsättning i enlighet med
förslaget till monopolförordning att monopolet skulle träda i kraft den
1 juli 11)12, har anmälningstiden ansetts kunna sättas till den 1 på¬
följande augusti, dock med rätt för centralkommissionen att, där så finnes
nödigt, medgifva uppskof med insändandet af handelsböckerna.
Underlaget för beräknande af den ersättning, hvaraf vederbörande
näringsidkare skulle komma i åtnjutande, måste gifvetvis till hufvud¬
saklig del utgöras af deras handelsböcker. Dessa böra för vinnande
af enhetlighet vid uppskattningen underkastas granskning, för hvilket
ändamål det skulle åligga tobaksfabrikant att till centralkommissionen in¬
sända sina handelsböcker för de sju år, hvilka skulle läggas till grund
för den jämlikt 9 § utgående ersättningen för intrång i näringsverksam¬
het. För att kunna bedöma vederbörande affärs ställning vid tiden för
187
monopolets införande kräfves dock att hafva tillgång äfven till ett vid
denna tidpunkt uppgjordt bokslut för affären. Detta bokslut, som bör
innehålla jämväl ett noggrant inventarium, skulle dessutom tjäna till
ledning, bland annat, vid lokalkommissionernas undersökningar på platsen
i och för uppskattning af de inventarier, lager in. m., hvilka komme att
blifva föremål för inlösning.
3 inom. innehåller särskilda, för innehafvare af importaffär in. fi. i
12 § åsyftade ersättningsberättigade afsedda föreskrifter af motsvarande
innebörd som de i 1 och 2 mom. för tobaksfabrikanter stadgade. Då
enligt 12 § endast fyra år skulle läggas till grund för ersättning till
ifrågavarande näringsidkare, erfordras ej heller granskning af deras
liandelsböcker för längre tid.
Den utsträckning af anmälningstiden, som i 4 inom. föreslagits
för de i 11 och 13 §§ åsyftade kategorier af ersättningsberättigade, afser
att bereda lättnad för arbetare och i allmänhet mindre expeditionsvana
personer, hvilka innefattas under dessa kategorier.
5 §•
Det ligger gifvetvis i de enskilda sakägarnas intresse att kunna
snarast möjligt utbekomma de inlösnings- eller ersättningsbelopp, som
blifvit af kommissionerna fastställda. Med beaktande häraf hafva kom-
mitterade i 5 § föreslagit bland annat den anordning, att utbetalning
må kunna ske allteftersom beloppen blifva fastställda, så att om t. ex.
för en tobaksfabrikör inlösningsbeloppet för inventarier och lager är
fastställdt, detta må utbetalas, äfven om den honom enligt 9 § till¬
kommande ersättning icke ännu kunnat slutligt bestämmas. Såsom villkor
för utbetalning måste gifvetvis gälla, att de i förordningen uppställda
förutsättningar föreligga. Exempelvis må hänvisas till det i 10 § om-
förmälda förbehåll.
Stadgandet i paragrafens sista stycke sammanhänger därmed, att
först efter viss tid kan blifva afgjordt, huruvida där afsedd person kan
erhålla anställning hos monopolet. 6
6 §.
Enligt 11 § 2 mom. och 12 § 2 mom. skulle ersättning icke utgå
därest ersättningsberättigad person erhållit anställning hos monopolet.
Enär monopolet kan tänkas först efter viss tids förlopp erhålla en mera
definitiv organisation, hafva kommitterade ansett sig böra förutsätta, att
188
vid dylik organisations genomförande eu del i sammanhang med mono¬
polets införande anställda, ersättningsberättigado personer icke vidare
kunde finna användning hos monopolet till följd af nödvändig koncentra¬
tion af driften eller af annan anledning. Det har synts obilligt, att en
person skulle vid dylikt oförvållad! entledigande icke erhålla något
af den ersättning, hvaraf han eljest skulle kommit i åtnjutande. Tre
fjärdedelar af ersättningsbeloppet synes vara en för dylikt fall lämplig
och rättvis medelväg. Ilätten till sådan afkortad ersättning har före¬
slagits begränsad till de första fem åren efter monopolets trädande i
kraft, inom hvilken tidrymd monopolets organisation lärer, såvidt nu
kan bedömas, böra vara afslutad.
7 §•
Ledande princip beträffande statens inlösningsskyldighet i samman¬
hang med monopolets införande bör gifvetvis vara, att endast sådana
förmögonhetsobjekt lösas, livilka till följd af det med monopolet förenade
förbud mot utöfvandet af näring icke vidare kunna i den enskilda ägarens
hand komma till användning för tobakshandtering. Häraf följer först
och främst, att, då tobakstillverkningen är den enda näring, som genom
monopollagstiftningen förbjudes, allenast beträffande tobaksfabrikanternas
tillhörigheter inlösning kan ifrågakomma. Vidare föranleder principen
därtill, att endast sådana tobaksfabrikanternas tillhörigheter böra inlösas,
livilka icke kunna tillgodogöras annorledes än för tobakstillverkning.
I enlighet härmed är ock i 7 § inlösningsskyldigheten begränsad.
Till förekommande af möjliga missbruk beträffande statens inlösnings¬
skyldighet äfvensom för att förhindra att icke andra än de verkligen i an¬
vändning varande maskinerna och inventarierna blefve föremål för inlösen,
har ytterligare viss inskränkning, på sätt momentet utvisar, ansetts nödig.
Hvad angår fabrikanternas lager, kan inlösningsskyldigheten icke
omfatta färdiga tobaksvaror, vid det förhållande att enligt förslaget-
handeln med dylika varor fortfarande skulle vara en fri näring. Lager
af oarbetad tobak likasom ock halffabrikat komme fabrikanten däremot
att kunna inom riket tillgodogöra sig, endast i händelse lian erhölle
sådan koncession till förtsaft tillverkning, hvarom förmäles i de till
monopolförordningen hörande öfvergungsbestämmelserna.
Med afseende å oarbetad tobak och halffabrikat måste emellertid
tillses, att spekulation i monopolets införande i möjligaste mån förhindras.
I sådant hänseende har föreslagits, att staten stadie vara skyldig att
inlösa endast fullgod vara samt så stort lager, som med hänsyn till
189
tillverkningens omfattning under de enligt 9 § till grund för ersättnings-
beräkningen liggande verksamhetsåren kan anses motsvara det normala
behofvet vid vederbörande fabrik, d. v. s. hvad fabriken i regel brukar
innehafva vid den årstid, då monopolets ikraftträdande komme att äga ruin.
Inlösningspriset bör motsvara hvad varan anses skäligen vara
värd vid inlösningstillfället. Vid värdering af maskiner och inventarier
bör sålunda hänsyn tagas till dessas fortsatta användbarhet för tillverk¬
ning af tobaksvaror. Vid uppskattningen af oarbetad tobak och half-
fabrikat synes inköpspriset lämpligen böra vara utgångspunkten.
Åt den ifrågavarande inlösningen kan emellertid icke gifvas
karaktär af tvångsinlösning, utan det måste lämnas hvarje tobaksfabrikant
frihet att antaga eller förkasta det af kommissionerna fastställda inlös¬
ningspriset. Åtnöjes icke fabrikant med detta pris, bör det därför
stå honom öppet att exportera varan, för hvilken händelse och därest
fråga är om förtullad oarbetad tobak, restitution af erlagd tull skäligen
torde böra medgifvas.
I följd af den föreslagna begränsningen i statens inlösnings-
skyldighet skulle det kunna inträffa, att beträffande vissa i riket even¬
tuellt befintliga råtobakslager sådan skyldighet icke skulle föreligga. Så
skulle förhållandet blifva, i den mån tobaksfabrikants lager bestode af
icke fullgod vara eller vore större än hvad som motsvarade fabrikens
normala behof. Äfvenså kunde tänkas inträffa, att annan än tobaks¬
fabrikant vid tiden för monopolets införande innehade lager af utländsk
råtobak. Enligt kommerskollegii utredning finnas dock knappast inom
riket några handlande med råtobak, hvilka drifva affären i fast räkning,
d. v. s. med hållande af eget lager. Den utländska råtobaken inköpes
nämligen till största delen af fabrikanterna själfva eller genom agenter.
Det har därför befunnits obehöflig! att stadga inlösningsskyldighet annat
än ifråga om tobaksfabrikanternas lager. En utsträckning af inlösnings-
skyldigheten till andra råtobakslager skulle också möjligen kunna föran¬
leda till, att härstädes upprättades dylika lager på spekulation, något som
gifvetvis icke kunde vara i statens intresse. Emellertid bör det rimligen
stå öppet för innehafvare af dylika råtobakslager, som staten icke skulle
hafva skyldighet att inlösa och som ej heller genom frivillig öfverens¬
kommelse inköptes för monopolets räkning, att exportera tobaken med
rätt för ägaren att erhålla restitution af erlagd tull.
Viss kontroll lärer erfordras vid beviljande af ifrågavarande tull-
restitution, såsom bland annat utlåtande af sakkunniga att tobaken är
af utländskt ursprung. Nödiga föreskrifter i berörda hänseende torde
komma att utfärdas af Kungl. Maj:t.
190
8 §•
Det i och med monopolet inträdande förbudet för enskilde att
idka tobakstillverkning föranleder, att tobaks fabrikant, som drifvit tillverk¬
ningen i honom tillhörig fastighet, icke kan för nämnda ändamål vidare
använda denna. Redan i den allmänna motiveringen har nttalats, att
staten bör af billighetshänsyn känna sig skyldig att ersätta den värde¬
minskning, som fastigheten i följd af förbudet tilläfventyrs kan komma
att undergå. Skyldighet att inlösa dylik fastighet har däremot icke
synts böra ifrågakomma.
Till utgångspunkt vid bedömandet huruvida värdeminskning öfver-
lmfvudtaget kan anses inträda, bör tjäna det allmänna saluvärdet å den
för tobakstillverkning använda delen af fastigheten d. v. s. denna dels
värde i och för sig, oberoende af densammas användning för tobaks¬
tillverkning i ägarens hand. Huruvida värdeminskning inträder är bero¬
ende af, om detta saluvärde understiger det värde, denna del har för
ägaren såsom för hans tobakstillverkning använd fabriksfastighet. Sist¬
nämnda värde utrönes genom att kapitalisera det hyresbelopp, en lokal
sådan som den ifrågavarande skulle betinga På sätt i (J § förmäles
skulle också vid uppskattning af handelsvinst för tobaksfabrikör^, som
använder egen fabriksfastighet, tagas i beräkning ett belopp motsvarande
nämnda hyreskostnad. En summa af 15 gånger denna hyreskostnad
har ansetts skäligen motsvara fabriksfastighetens eller den däraf använda
delens värde i ägarens hand såsom af honom utnyttjad lokal för hans
tobakstillverkning, hvilket motsvarar en kapitalisering efter ungefär 6,6 %.
Denna procent utgör snarare låg än hög bruttoafkastning för en fastig¬
het, som uthyres till fabriksändamål.
Genom jämförelse mellan det uppskattade saluvärdet och det så¬
lunda beräknade hyresvärdet framgår, huruvida värdeminskning skulle
uppkomma eller icke. öfverstiger saluvärdet nämnda hyresvärde, inne¬
bär det att fastigheten, resp. den däraf använda delen, icke förlorar
något i värde i följd af tobakstillverkningens upphörande. Så blir
gifvetvis förhållandet med exempelvis fabriksfastigheter, centralt be¬
lägna i större samhällen och därigenom representerande högt värde
såsom byggnadstomter. Understiger däremot saluvärdet hyresvärdet,
skall skillnaden anses utgöra den värdeminskning, hvarför fabrikanten
borde få godtgörelse.
O O
1 2 mom. hafva kommitterade föreslagit eu utsträckning af rätten
till ersättning för fabriksfastighets värdeminskning därhän, att dylik
191
ersättning skulle kunna ifrågakomma äfven med afseende å fastighet,
inom hvilken aktiebolag idkar tobaks tillverkning och som äges af den
eller de, hvilka tillika äga aktiemajoriteten i bolaget. Med hänsyn till
rådande förhållanden inom svenska tobaksindustrien har det synts af
billighet påkalladt, att i dylika fall aktiebolaget och aktiemajoritetens
innehafvare, ehuru juridiskt fristående, likväl i förevarande afseende be¬
handlas såsom ekonomiskt identiska.
I 3 mom. har bland annat föreslagits, att ersättning för värde¬
minskning icke skulle utgå i fråga om fastighet, som till ägaren
öfverlåtits efter ingången af juli månad 1911. Afsikten med denna
bestämmelse är att förhindra, att ersättningsrätten kunde göras till
föremål för spekulation genom i sådant syfte verkställda fastighets-
öfverlåtelser till tobaksfabrikauter. Nyssnämnda tidpunkt är ställd i
förhållande till den föreslagna tiden för monopolets ikraftträdande,
den 1 juli 1912.
9 §'
De hittills behandlade bestämmelserna angående ersättning afse
att bereda tillfälle för fabrikanterna att återfå det hufvudsakliga kapital,
som vid tiden för monopolets införande är i tobaksindustrien nedlagdt.
I de fall d är nettovinsten af ett företag icke öfverstiger normal ränta
(5 procent) å det i företaget använda egna kapitalet, kan naturligen
icke företinnas något anspråk på ersättning därutöfver. Det tinnes
emellertid inom tobaksindustrien åtskilliga företag, som gifva högre
afkastning än normal ränta å det använda egna kapitalet, och i den mån
dylik vinst föreligger, hvilken i författningen betecknats såsom handels¬
vinst, bör billigtvis ytterligare ersättning af staten gifvas. Redan i den
allmänna motiveringen har framhållits, att såsom förutsättning för dylik
ersättning bör uppställas att verksamheten fortgått under vissa år. 1
sådant hänseende hafva kommitterade föreslagit såsom villkor för ersätt¬
ning enligt förevarande §, att tillverkningen skall hafva drifvits oaf¬
brutet åtminstone sedan den 1 januari 1908. Denna tidsbestämning har
skett under förutsättning att monopolet träder i kraft den 1 juli 1912.
De af kommitterade föreslagna beräkningsgrunder för ifråga¬
varande ersättning angifvas i 2, 3 och 4 mom., af hvilka 2 och 3 mom.
afse tobaksfabrikanler, som idkat tillverkningen i sådan omfattning, att
det jämlikt kungl. förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker
in. m. ålegat dem att föra sådana böcker, och 4 mom. afser sådana
192
9 $ 2 och
mom.
tobakstillverkare, livilka utöfvat näringen såsom handtverk, husslöjd
eller i allmänhet i så liten skala, att bokföringsskyldighet i enlighet
med nämnda förordning icke förelegat. Ifrågavarande uppdelning af
tobaksfabrikanterna med hänsyn till sättet för ersättningens beräk¬
nande betingas af de faktiska förhållandena. Inom den förstnämnda
kategorien äro företagen mera fristående från tillverkarens egen person,
hvaremot inom den sistnämnda kategorien tillverkningen är baserad på
tillverkarens personliga deltagande i arbetet. Här blir det egentligen fråga
om en det personliga arbetets afkastning, icke någon »handelsvinst».
Äfven af den anledning måste olika beräkningsgrunder komma till
användning, att ersättningen för den sistnämnda kategorien får i saknad
af under laga ansvar förda handelsböcker byggas på uppskattning.
Hvad först angår do i 2 och 3 mom. afsedda, egentliga fabriksföre¬
tagen, kan gifvetvis endast ett medeltal af flera års handelsvinst utgöra
en tillförlitlig mätare af ett sådant företags afkastningsförmåga i dittills-
varande ägarens hand. Denna »medelhandelsvinst» hafva kommitterade
ansett böra uträknas med ledning af årsresultaten för de sju kalenderår,
som närmast föregått monopolets införande, enär man genom att taga
en så pass lång period torde undgå att tillfälliga växlingar inom tobaks-
industrien komme att influera å ersättningen. Till ytterligare säkerhet
härutinnan hafva kommitterade föreslagit, att det bästa och det sämsta
årsresultatet bland dessa sju skulle utelämnas vid beräknandet af medel¬
handelsvinsten. Beträffande sådana företag, som icke varit i verksamhet
sju år, komme, såsom stadgandets formulering ock angifver, i betrak¬
tande det i hvarje fall föreliggande mindre antalet verksamhetsår.
Affärernas årsresultat skulle fastställas vidden granskning af handels-
böckerna, som borde verkställas af kommissionerna och särskilt genom
centralkommissioneDS försorg af experter. Vid sådan granskning bör
såsom årsresultat för hvarje särskilt verksamhetsår upptagas den vinst
eller förlust, som uppkommer, sedan affären för året belastats med normal
ränta, i författningsförslaget beräknad till 5 procent, å det i affären
nedlagda kapital, i den mån sådan ränta icke inberäknats bland affärens
omkostnader, d. v. s. affären skall belastas med 5 procents ränta å dess
»eget kapital». Härvid skall gifvetvis hela perioden såtillvida betraktas
såsom ett helt, att sålunda för ett år påförd ränta, som icke kunnat
täckas af samma års vinst, skall balanseras öfver till nästa år, å hvars
bokslut den alltså inverkar. Med andra ord, i den mån räntan å det
egna kapitalet icke täckes af årets nettovinst, uppföres räntan såsom
förlust för året.
Med afseende å kommissionernas bedömande af förevarande ersätt¬
19B
ningsfråga hafva vissa omständigheter ansetts kräfva ett särskildt regle¬
rande i författningen.
Sålunda har föreslagits ett stadgande af innehåll, att vid af¬
görande af frågan huru länge ett fabriksföretag drifvit sin verksamhet,
bortses från sådan ändring i äganderätten till företaget, hvilken ej kan
anses hafva inneburit bildande af nytt affärsföretag. Ett företags om-
bildande till aktiebolag utan vidare förändring bör exempelvis icke
skäligen föranleda, att vid beräknandet af ersättning företagets ålder
räknas allenast från bolagets bildande. Inom tobaksindustrien existera
flera på dylikt sätt uppkomna s. k. familjebolag, hvilkas ålder såsom bolag
icke är hög, men hvilka hafva bakom sig en i samme faktiske ägares
hand utöfvad, lång föregående verksamhet inom tobakstillverkningen.
Utom den allmänna föreskrift att granskningen af tobaksfabrikan-
ternas handelsböcker skall innefatta en verklig revision och i erforder¬
liga delar en justering af desamma, hafva i 2 mom. gifvits några
speciella föreskrifter i afseende å beräknandet af handelsvinsten, i syfte
af likformighet vid dennas fastställande. Den första af dessa föreskrifter
innehåller, att i de fall, då tobaksfabrikant för sin tillverkning användt
egen fastighet, affären skall påföras ett belopp, motsvarande skälig
hyra för den del af fastigheten, som användts för tobakstillverkningen,
detta dock under förutsättning, att affären icke i räkenskaperna belastats
med dylik hyreskostnad eller af fastighetsinnehafvet föranledda räntor,
underhållskostnader m. m. till sådant belopp, att detta kan anses svara
mot skälig hyreskostnad för liknande fabrikslokal. En dylik utjämning
är nödvändig för att i afseende å omkostnader jämställa sådana företag,
som hyra fabrikslokaler, med dem, som använda egen fastighet.
Jämväl i ett annat hänseende erfordras en utjämning. Det för¬
håller sig nämligen så, att inom åtskilliga företag ägaren icke påfört
affären någon utgift i form åt aflöning för verkställande direktör, dispo¬
nent eller motsvarande ledare. Årsresultatet vid dylikt företag blir
naturligen till följd häraf i samma män fördelaktigare. Aflöning till
affärsledare är emellertid en nödvändig omkostnad, hvarför i 2 mom.
stadgats, att i fall, som här afses, vid handelsvinstens uppskattande
affären skall påföras såsom sådan omkostnad ett belopp, som pröfvas
skäligt i jämförelse med motsvarande omkostnad vid företag af liknande
omfattning. Den person, för hvilken sålunda aflöning såsom affärsledare
beräknas, skulle i stället blifva med det beräknade aflöningsbeloppet
ersättningsberättigad enligt 11 § 1 mom. b) på samma sätt som verk¬
ställande direktörer in. fl. i nämnda § åsyftade, hos tobaksfabrikant an¬
ställda befattningshafvare.
* 25
194
9 $ 4 mom.
Med afseende å storleken af och sättet för beräknandet af den
ersättning, som enligt förevarande mom. skulle utgå till tobaksfabrikant
i förhållande till dennes handelsvinst å tobakstillverkningen, hafva föl¬
jande synpunkter gjort sig gällande. Naturligen kunna anspråken på
ersättning icke sträckas så långt, att staten skulle betala så mycket, att
fabrikanten skulle lör all framtid utan arbete eller motsvarande risk hafva
lika stor afkastning af det erhållna ersättningsbeloppet som hans dittills-
varande medelhandelsvinst. Statens ersättningsplikt kan härvidlag icke
sträckas längre, än att tobaksfabrikanten för viss tid framåt tillförsäkras en
inkomst motsvarande den förut omförmälda »medelhandelsvinsten)). Den
tidsgräns framåt, som härvid bör sättas, får naturligen liksom alla hit¬
hörande bestämmelser fastställas af statsmakterna enligt hvad billigheten
kan anses kräfva. Enligt kommitterades åsikt böra billighetens kraf kunna
anses väl tillgodosedda, därest denna tidsgräns sättes till högst 20 år för
de äldsta företagen och i förhållande därefter för de yngre. Formen för
ersättningen bör emellertid icke blifva årlig utbetalning utan ett kapital
en gång för alla, hvilket är fördelaktigare ej blott för staten utan äfven
för den enskilde, som medelst ett dylikt kapital får större möjlighet att
börja annan verksamhet. Vid kapitalisering efter 5 procent skulle en årlig
utbetalning under 20 år af en »medelhandelsvinst» motsvara en kapital¬
utbetalning vid monopolets införande af 12 Va gånger samma belopp.
Ersättningens storlek har såsom nyss antydts ansetts böra stå i för¬
hållande till det antal år, hvarunder den ersättningsberättigade idkat sin
tobakstillverkning; och af 2 mom. framgår i hvilken mån kommitterade
funnit denna föregående verksamhetstid lämpligen böra tillgodoräknas
vid ersättningsbeloppets bestämmande. Enligt den där intagna skalan
tillerkännas de olika verksamhetsåren ett graderadt ersättningsvärde.
Då många företag inom den svenska tobakstillverkningen äga en be¬
tydlig ålder, måste denna skala gå relativt långt tillbaka i tiden för att
de äldsta och äldre företagen verkligen må komma i åtnjutande af den
större ersättning, hvartill de böra anses berättigade. Att ålderns infly¬
tande på ersättningens storlek måste på någon punkt upphöra är tydligt,
och har detta i den af kommitterade föreslagna skalan skett vid år 1867.
Skalan är fallande, så att längre .tillbaka i tiden liggande verksamhetsår
tillerkänts lägre ersättningsvärde än de i tiden närmare liggande.
I fall lagligen förda handelsböcker helt eller delvis icke kunna
företes, synes uppskattning i stället böra af kommissionerna verkställas
i enlighet med hvad i 3 mom. föreslagits.
4 mom. innehåller de bestämmelser, som ansetts böra lämpligen
blifva gällande i fråga om ersättning åt tobaksfabrikanter, Indika utöfvat
195
tillverkningen i så ringa omfattning, att därmed icke följt skyldighet
att fora handelsböcker. Till nu ifrågavarande kategori ersättningstagare •
komme såsom förut nämnts att höra hufvudsakligen s. k. cigarrmakare
och andra utöfvare af handtverksmässig eller hemindustriell tobakstillverk-
ning. Sådana företag äro icke att betrakta såsom egentliga affärer utan
såsom ett af innehafvaren personligen utöfvadt yrke, där alltså någon
verklig »handelsvinst» icke kan i saknad af ordnad bokföring bestämdt
påvisas. Ersättningen erhåller därför här karaktär af eu personlig godt-
görelse till yrkesidkaren samt har ansetts böra utgå efter dennes upp¬
skattade nettoinkomst. I ersättningshänseende skulle dessa yrkesidkare
blifva i allt väsentligt likställda med de i 11 § 1 mom. a) åsvftade,
inom tobaksindustrien anställda personer. Det torde i regel vara omöjligt
eller åtminstone förenadt med stort besvär att kunna för längre tid fä
tillförlitlig utredning angående nettoinkomsten, hvarför man svnts böra
inskränka sig till att lägga endast de två, monopolets införande närmast
föregående åren till grund vid uppskattningen.
Vid ifrågavarande ersättning synes hänsyn böra tagas ej blott till
den tid, hvarunder ersättningstagaren utöfvat yrket, utan äfven till
dennes lefnadsålder. Det torde nämligen här icke böra lämnas utan beak¬
tande, att det är svårare för en äldre person än för eu yngre att öfvergå
till ny verksamhet och där skaffa sig utkomst. För att sistnämnda syn¬
punkt må komma till sin rätt hafva kommitterade i afseende å ersätt¬
ningsbeloppets beräkning föreslagit en kombination af den tid, hvarunder
tillverkningen idkats, och yrkesutöfvarens lefnadsålder. Denna samman¬
ställning skulle verka så, att eu tobaksfabrikant af här ifrågavarande
kategori måste hafva utöfvat verksamheten i minst 14 7» år och vara
minst 41 år gammal för att komma i åtnjutande af den enligt 4 mom.
utgående maximiersättningen, 5 gånger medelårsinkomsten. Den nu om-
förmälda sammanställningen af verksamhetsår och lefnadsår hafva kom¬
mitterade tillämpat allestädes i det föreliggande förslaget, där personlig
ersättning skulle utgå, d. v. s. där ersättningen har karaktär af en rent
personlig godtgörelse för att underlätta vederbörande yrkesutöfvares
öfvergång till annat yrke (se 11 och 13 §§).
Ersättning enligt de behandlade momenten af 9 § hänför sig till 9 § s mom.
den vinst, fabriksföretaget eller yrkesutöfningen lämnat i form af handels¬
vinst resp. nettoinkomst. Af kommerskollegii utredning framgår emellertid,
att åtskilliga företag icke lämnat någon vinst, som kunde läggas till grund
för ersättning. Det torde visserligen kunna sägas, att beträffande sådana
företag alla rimliga anspråk på godtgörelse skulle vara fyllda därmed,
196
att staten enligt hvad ofvan sagts inlöser lager och inventarier samt
ersätter uppkommande värdeminskning å fabriksfastigheterna. Kommit-
terade hafva emellertid icke kunnat undgå att finna, att med tillämp¬
ning enbart af nu berörda ersättningsgrunder monopolets införande
skulle komma att i åtskilliga fall verka på ett sätt, som skulle kunna
framstå såsom i viss.mån obilligt. Man kan nämligen icke förbise, att
genom monopolets införande vissa nyare företag med till synes goda
framtidsutsikter, hvilka ännu icke haft att uppvisa handelsvinst eller
ens nettovinst, betagas möjligheten att återvinna i dem nedlagdt kapital,
i den mån detta icke blir ersatt genom inlösningen eller, godtgörelse
för värdeminskning. Andra, äldre företag finnas, hvilka tidigare lämnat
god afkastning men nu befinna sig i nedgående, till följd åt förändrade
konjunkturer eller andra orsaker, sa att här ifrågavarande ersättning
icke skulle erhållas. I dylika fall synes en särskild godtgörelse vara
väl motiverad för att afvärja den hårdhet, som tvångsafvecklingen af
företagen eljest skulle medföra.
Men äfven mera allmänt sedt torde den svenska tobaksindustriens
nuvarande läge påkalla ett underlättande från statens sida vid en dylik
eventuell afveckling af de enskilda näringsidkarnas affärer. Främst bör
härvid beaktas den stora post bland fabrikanternas tillgångar, hvilken
enligt kommerskollegii utredning består af utestående varufordringar.
Utredningen har visserligen lämnat öppet, huruvida det som varu¬
fordringar balanserade beloppet i hvarje enskildt fall utgjort en fullgod
tillgång eller om detta behöfde reduceras med hänsyn till gäldenärernas
mer eller mindre bristande betalningsförmåga. Med vunnen kännedom
om det inom tobaksliandeln vidt utbredda och tydligen med föga
urskillning tillämpade kreditsystemet kan dock utan risk för öfverdrift
sägas, att ifrågavarande tillgångspost icke lätteligen skulle kunna utan
förlust realiseras vid monopolets införande.
Denna senare omständighet likaväl som nyssberörda hänsyn till
enskilda företag, hvilka på grund af särskilda omständigheter mer ellei
mindre tillfälligt icke lämnat någon handelsvinst, har synts höra för¬
anleda beviljande åt alla tobaksfabrikanter, som fylla det i 9 § 1 mom.
uppställda villkoret angående viss verksamhetstid, af en mindre ersätt¬
ning, oberoende af om den af dem utöfvade verksamheten har att upp¬
visa medelhandelsvinst eller icke. Ersättningen synes lämpligen kunna
bestämmas i förhållande till den omsättningssumma, som verksamheten
i medeltal omfattat (medelnettoförsäljningsvärdet), och har ändamålet
ansetts blifva väl tillgodosedt, om ersättningen beräknas till en tjugonde¬
del af medelnettoförsäljningsvärdet.
197
10 §.
Ej mindre i ett blifvande statsmonopols än i den konsumerande
allmänhetens intresse ligger, att monopolet må kunna blifva i tillfälle
att tillgodose den rådande smaken i fråga om olika slag af tobaksvaror.
Ett argument, som plägar anföras mot tobaksmonopol, är att varorna
skulle försämras och att den tobaksförbrukande allmänheten under mono¬
pol komme att tvingas in i annan smakriktning än förut. Utan att gifva
något erkännande åt dylika farhågors berättigande hafva kommitterade
likväl haft sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten att tillvarataga
de erforderliga förutsättningarna för att staten må kunna tillhandahålla
sådana tobaksvaror, som under den fria konkurrensen vunnit spridning-
biand allmänheten. Bland åtgärder för detta ändamål torde lämpligen
ingå att bereda anställning hos monopolet af sakkunnig personal från
den nuvarande industrien men i synnerhet att komma i besittning af
erforderliga upplysningar för framställande af enahanda varor, som förut
tillverkats.
Värdet af framställningsmetod eller tillverkningsrecept finner uttryck
i omsättning och handelsvinst gemensamt, hufvudsakligen dock i den
senare. I ersättningen enligt 9 § är alltså inbegripen vederbörlig
godtgörelse i den mån tobaksfabrikants verksamhet varit baserad å
sådant egenartadt framställningssätt. Till följd häraf bör det ock
åligga fabrikant, som erhåller ersättning enligt nämnda §, att till staten
öfverlämna dylika tillverkningsrecept och att i öfrigt meddela alla
de upplysningar, som erfordras för att monopolet skall kunna framställa
samma vara, som den ersättningsberättigade fabrikanten tillverkat.
Erforderliga föreskrifter till säkerställande af statens rätt i detta hän¬
seende hafva intagits i 10 §.
Fullgörandet af berörda åliggande torde i vissa fall kunna ställa
sig svårt för tobaksfabrikanten, nämligen då han icke personligen är
tekniskt sakkunnig. Med hänsyn därtill hafva kommitterade funnit nödigt
föreslå ett stadgande, i andra stycket af 10 §, ägnadt att tillförsäkra fabri¬
kanten erforderligt biträde af den hos honom anställda sakkunniga per¬
sonalen.
11 §•
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, bör inom tobaks-
industrien anställd personal, försåvidt den är att anse såsom för tobaks-
haudtering yrkesutbildad, erhålla viss ersättning af staten, i den mån
198
samma personal icke kan beredas tillfälle till verksamhet i monopolets
tjänst. Statens ersättningsskyldighet bör icke rimligen utsträckas längre
än att omfatta den verkligt yrkesutbildade personalen, enär ersättningen
gifvetvis afser allenast att förmedla öfvergång till annat yrke för dem,
som i följd af monopolets införande hindras att fortfarande bereda sig ut¬
komst genom sin speciellt förvärfvade sakkunskap inom tobaksbrauschen.
För exempelvis personer med vanlig kontorsutbildning och för andra i
tobakshandtering icke yrkesutbildade personer eller för personer med
sysselsättning, som icke tager yrkesutbildningen i anspråk, beliöfver
monopolets införande icke förorsaka öfvergång till nytt yrke, hvarför
ersättning enligt denna § icke bör tillkomma dem. Att likväl under
vissa förutsättningar någon godtgörelse skulle kunna gifvas åt personer
inom dessa kategorier hafva kommitterade förutsatt och tagit hänsyn
därtill under 15 §.
1 öfverensstämmelse med denna begränsning af statens ifråga¬
varande ersättningsplikt hafva uti 11 § 1 mom. såsom ersättningsbe-
rättigade icke upptagits andra personer än sådana, som äga yrkesutbild¬
ning inom tobakshandteringen. I afseende å den första gruppen —
omfattande verkställande direktörer, disponenter, fabriksledare, verk¬
mästare, förmän och arbetare — har ytterligare uppställts den fordran,
att de skola vara vid tiden för monopolets införande, i sin egenskap
af inom tobakshandteringen yrkesutbildade, hos tobaksfabrikant stadig¬
varande anställda. Tillfälligt anställda eller visserligen yrkesutbildade
men i annan egenskap anställda personer skulle sålunda vara från
ersättning uteslutna.
Den andra gruppen omfattar Aussa tobaksfabrikanter, nämligen de
å-hvilka stadgandet i sista stycket af 9 § 2 mom. äger tillämpning,
likasom ock de, hvilkas aflöning såsom ledare verkligen påförts veder¬
börande företag.
Beträffande de såsom tredje grupp upptagna yrkesutbildade handels¬
resande i tobaksvaror har jämväl uppställts fordran, att de skola vara
vid tiden för monopolets införande fast anställda hos tobaksfabrikant.
it § 2 mom. Ytterligare några villkor för erhållande af ersättning enligt före¬
varande § innehållas i densammas 2 mom., nämligen först och främst
att ersättningssökanden skall sedan viss tid vara svensk medborgare.
Någon ersättningsskyldighet från statens sida gentemot utländingar,
anställda inom tobakshandteringen, synes icke kunna ifrågasättas och
erkändes icke heller i det af tyska regeringen år 1882 framlagda
199
monopolförslaget, hvilket uppställde en analog fordran på tyskt stats-
medborgar skap.
I 2 mom. c) har vidare uppställts den fordran, att ersättningssökandes
inkomst af arbete under tiden den 1 januari 1908—30 juni 1912 skall
hafva uteslutande eller till hufvudsaklig del härflutit af inom riket utöfvad
sådan verksamhet inom tobaksindustrien, som jämlikt 1 mom. skulle
berättiga till ersättning. Detta stadgande är motiveradt däraf, att gifvetvis
endast en under relativt längre tid utöfvad verksamhet af sådan natur,
att verksamheten kan betraktas såsom den ersättningssökandes egentliga
näringsfång eller åtminstone såsom en hufvudsaklig förvärfskälla, bör för¬
anleda till erhållande af ersättning. Stadgandet torde blifva desto mera
behöfligt som man torde böra räkna med, att under längre eller kortare
tid före monopolets införande tillverkningen komme att forceras med
anlitande af tillfälliga arbetskrafter, något som skulle kunna föranleda
till ersättningsanspråk af oberättigad omfattning, därest icke den före¬
varande begränsningen gjordes.
Slutligen har, i 2 mom. d), föreslagits, att den person icke skulle
ifrågakomma till ersättning, hvilken erhållit eller kunnat erhålla någor¬
lunda motsvarande anställning hos monopolet. Då genom dylik anställ¬
ning den ersättningsberättigade fortfarande erhåller sin utkomst inom
tobakshandteringen, bortfaller anledningen till ersättnings utgifvande.
Det förhållande, att en person haft tillfälle att erhålla men icke velat
mottaga anställning hos monopolet, bör härmed likställas.
Ersättningen synes böra beräknas i förhållande till den årsinkomst,
som vederbörande ersättningstagare haft af arbetet inom tobakshandte¬
ringen under de sista åren. Grundas denna medelårsinkomst på in¬
komsten för de två sista åren, bör i regel det för ersättningstagarna
bästa resultatet ernås. Att grunda medeltalet på flera år torde dess¬
utom kunna föranleda svårigheter i afseende å tillförlitligt utrönande
af inkomsten.
De i fjärde momentet föreslagna ersättningsgrunder äro i allo öfver¬
ensstämmande med dem, som enligt 9 § 4 mom. skulle gälla beträffande
den personliga ersättningen till där omförmälda tobakstillverkare. De
synpunkter, hvilka kommitterade vid behandlingen af sistnämnda mom.
gjort gällande, äga giltighet äfven vid nu förevarande slag af ersättning,
vid hvars bestämmande sålunda hänsyn bör tagas såväl till ersättnings-
tagarens verksamhetstid inom tobaksindustrien som till hans lefnadsålder.
Maximiersättningen är föreslagen att uppgå till fem gånger ersättnings-
§ 3 mom.
11 § -i mom.
200
tagarens enligt 11 § 3 mom. beräknade medelårsinkomst. Den ersättning,
som sålunda i form af ett på en gång utbetald t kapitalbelopp skulle till¬
komma här ifrågavarande ersättningstagare, är enligt kommitterades åsikt
fullt tillfredsställande för det med ersättningen afsedda ändamålet, näm¬
ligen att underlätta möjligheten för ersättningstagarens öfvergång till
annat yrke och att tillförsäkra honom inkomst under härför i allmänhet
erforderlig tid.
n § 5 mom. Anledningen till att de i 5 mom. åsyftade handelsresande före¬
slagits skola erhålla endast hälften så stora ersättningsbelopp som de i
4 mom. omförmälda ersättningstagare, är att handelns frihet icke beröres
af monopol lagstiftningen. Handelsresande blefve icke genom lagstift¬
ningen förhindrade att fortsätta med sin verksamhet. Monopolets in¬
förande torde dock i hvarje fall föranleda minskadt arbetstillfälle inom
tobakshandteringen, och det är ur denna synpunkt som kommitterade
ansett billigt, att viss, om ock mindre, ersättning blefve dem tillerkänd.
12 §.
Handeln med tobak och tobaksvaror påverkas af det utaf kommit¬
terade föreslagna monopolet i så måtto, att all import af oarbetad tobak
skulle blifva förbjuden liksom ock import af tobaksfabrikat, afsedda till
försäljning, h varjämte handel med svensk råtohak icke finge äga rum
såsom en från odling af tobak fristående rörelse. Agentur- eller kommis-
sionsverksamhet i och för försäljning till monopolet komme däremot att
allt fortfarande kunna bedrifvas, dock utan innehafvande af lager. Här¬
vidlag ifrågakommer alltså en omläggning af den hittillsvarande verk¬
samheten, framkallad däraf att hvad råtobak beträffar monopolet blefve
den ende köparen och att hvad angår utländska tobaksvaror den hittills¬
varande importören finge använda monopolet såsom mellanhand för att
kunna åt sina kunder tillhandahålla tobaksvarorna. Kommitterade hafva
funnit billigheten kräfva, att viss ersättning gifves för den i viss mån
försämrade ställning, som sålunda kan inträda.
Ersättning bör kunna ifrågakomma åt innehafvare af importaffär
med utländsk råtobak eller utländska tobaksvaror samt åt handlande med
svensk råtobak, dock endast försåvidt verksamheten utöfvats för egen
räkning (ej i kommission eller såsom agent) samt uteslutande eller till huf¬
vudsaklig del bestått i försäljning engros. Sistnämnda begränsning torde
vara nödvändig, för att icke den detaljhandel, som äger rum i öppen
bod eller på därmed jämförligt sätt, skulle blifva ersättningsberättigad.
201
Beträffande denna handel föreligger icke anledning att bevilja ersättning.
Den förändring och omläggning af importaffärerna, som kan ifrågakomma,
lärer nämligen inträda uteslutande på deras verksamhetsområde såsom
engrossister.
Såsom ytterligare villkor för erhållande af här ifrågavarande er¬
sättning har af kommitterade föreslagits, att ersättningstagarens inkomst
af arbete under tiden 1 januari 1908—30 juni 1912 uteslutande eller
till hufvudsaklig del härflutit af inom riket utöfvad verksamhet af sådan
art, som i 1 mom. afses. Detta villkor är uttiyck för samma principer,
som i föregående paragrafer gjorts gällande i fråga om personlig er¬
sättning.
13 §.
Jämväl de hos ersättningstagare enligt 12 § fast anställda handels¬
resande torde kunna komma att af monopolet beröras i sin verksamhet
i sådant afseende, att viss ersättning kan anses befogad. Kommitterade
hafva med hänsyn härtill föreslagit, att dylika handelsresande skulle
blifva i ersättningshänseende likställda med de hos tobaksfabrikanter
anställda handelsresande, angående hvilka stadgats i 11 §.
14 §.
I skilda sammanhang har i detta betänkande framhållits ej mindre
att de nuvarande arbetarna inom tobaksindustrien i regel torde komma
att blifva anställda hos monopolet, än äfven att ett afsevärdt antal af
öfriga inom industrien för närvarande anställda personer kunna vänta
att erhålla dylik anställning. Då sådan skulle föranleda flyttning till
annan ort än den anställdes dittills varande verksamhetsort, synes det
vara med billighet öfverensstämmande att statsverket bestrider nödig
flyttningskostnad. 15
15 §.
Oaktadt de i 11, 12 och 13 §§ föreslagna bestämmelser angående
ersättning torde kunna antagas i allmänhet täcka de fall, då ersättning
från statens sida synes vara af billighetsskäl påkallad, hafva kommit-
*26
202
terade likväl ansett sig böra räkna med det förhållande, att i vissa
under ersättningsbestämmelserna icke ingående fall skäl kunde finnas
för staten att träda hjälpande emellan. Inom tobaksindustrien finnas
nämligen personer anställda, hvilka ej äro hänförliga till någon af de i
nämnda paragrafer omförmälda kategorier af ersättningsberättigade eller
hvilka, om ock tillhörande sådan kategori, icke uppfylla stadgade for¬
dringar för rätt till ersättning. Monopolets införande torde dock äfven
för dem komma att medföra den olägenheten, att för mången längre
eller kortare tid komme att gå, innan ny sysselsättning erhölles.
För dylikt och andra liknande fall hafva kommitterade föreslagit,
att vid monopolets införande ett anslagsbelopp måtte ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande, i och för beviljande af "understöd på ansökning.
203
Speciell motivering
till
förslaget till förordning angående stämpelafgift för cigarretter
och cigarrettobak.
i §•
Den ifrågavarande stämpelafgiften skulle såsom i allmänna moti¬
veringen anförts erläggas för såväl inom landet tillverkade som från
utlandet införda cigarretter. För att denna beskattning skall blifva i
erforderlig grad effektiv är det nödvändigt, att äfven färdigskuren cigar¬
rettobak belägges med stämpel till belopp någorlunda svarande mot den
föreslagna stämpelafgiften af tre tiondedel öre per cigarrett. Då stämpel¬
afgiften för 1 kilogram cigarretter torde i genomsnitt komma att belöpa
sig till 3 kronor, bör stämpelafgiften för kilogram cigarrettobak icke
sättas lägre. Väljes lägre skattesats för cigarrettobaken än för cigarretter,
torde erfordras en kompletterande särskild stämpelafgift för cigarrett¬
papper, som säljes till enskilda förbrukare. På sistnämnda sätt är denna
fråga ordnad vid den tyska cigarrettbeskattningen.
Frihet från utgörande af stämpelafgift skulle förefinnas endast i
de uti 2 mom. uppräknade fallen.
2 §•
Det har visat sig nödigt att bestämma begreppet cigarrett i två
riktningar. Det har nämligen gällt att å ena sidan från stämpelbeskatt¬
ningen afskilja cigarrcigarretterna. A andra sidan har i förevarande
§ fastslagits, att cigarrettens enligt allmänna föreställningssättet och
språkbruket mest pregnanta särmärke, pappershylsan, icke är afgörande,
204
utan att jämväl tobaks varor af cigarrettobak, äfven om de sakna pappers-
hylsa eller äro försedda med hölje af annat ämne än papper, skola i
skattehänseende betraktas såsom cigarretter. Ehuru för närvarande icke
mera allmänt förekomma dock i vårt land fabrikat af cigarrettobak,
Indika genom sin sammansättning i öfrigt äro hänförliga till cigarretter,
men hvilkas omhölje består af tobaksblad, halm eller annat dylikt ämne.
1 Tyskland förekomma till och med cigarretter bestående af hardt pressad,
tinskuren tobak utan något omhölje.
Hvad beträffar cigarrettobaken gäller det att göra en begränsning,
som ställer den vanliga röktobaken utanför stämpelbeskattning. Det
erbjuder emellertid eu viss svårighet att fastställa fullt säkra skilje¬
märken mellan den egentliga cigarrettobaken samt vissa andra sorter
skuren tobak. Att inskränka stämpelskyldigheten till de typiska cigar-
rettobakssorterna (rysk, turkisk o. s. v.) innefattar ej någon tillfredsstäl¬
lande lösning af frågan, enär äfven andra tobakssorter lämpa sig till
förfärdigande af cigarretter. En i allt väsentligt tillfredsställande lösning-
synes man däremot kunna vinna på det sätt, att den skurna tobakens
skärbredd får vara afgörande. Gränsen har synts kommitterade kunna
sättas vid 1 7» millimeter, hvilken skärbredd i den tyska, väl utvecklade
terminologien benämnes »Feinschnitt». Finskuren tobak med större skär-
bredd än 1 Va millimeter skulle alltså enligt kommitterades förslag icke
drabbas af stämpelskatten. Visserligen torde cigarretter kunna förfärdigas
af en och annan tobakssort med större skärbredd, men faran för miss¬
bruk i sådant hänseende torde vara tillräckligt förebyggd genom de före¬
slagna straffbestämmelserna.
3 §•
Den vid ifrågavarande stämpelbeskattning erforderliga kontrollen
bör underläggas samma centrala myndighet, som har öfverinseendet i
fråga om redan existerande tillverkningsafgifter i riket. En sådan anord¬
ning bereder möjlighet att jämväl här använda den för kontrollen öfver
öfriga tillverkningsafgifter redan inrättade kontrollorganisationen, något
som icke torde vara utan betydelse ur kostnadssynpunkt.
De närmare föreskrifter angående kontrollens anordnande, Indika
kunna blifva erforderliga utöfver hvad i förordningen därom stadgas,
torde böra i hufvudsak inrymmas i en af Kungl. Maj:t utfärdad ordnings¬
stadga i likhet med hvad som är förhållandet beträffande brännvins-,
maltdrycks- och sockertillverkningarna.
205
5-7 §§•
I öfverensstämmelse med hvad som är stadgadt beträffande de
nyss nämnda beskattade tillverkningarna skalle tillverkning af cigar¬
retter eller cigarrettobak icke få börjas, utan att tillstånd därtill erhållits
af vederbörande myndighet. Tillståndet bör utfärdas af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, hvilken myndighet har sig tillagd enahanda befogen¬
het i fråga om tillverkning af brännvin, maltdrycker och socker.
De för tillverkningen afsedda lokaler skola vara af vederbörande
öfverkontrollör godkända, för att tillstånd må beviljas. Dylikt god¬
kännande har särskild betydelse i fråga om de i 7 § 2 mom. åsyftade
fabriker med blandad tillverkning. Ehuru tyngdpunkten af kontrollen
torde komma att ligga i granskning af de särskilda journaler, som det
skulle åligga tillverkare att föra, är det likväl af vikt i kontrollhänseende,
att de lokaler, som användas, äro så anordnade, att jämväl kontroll
medelst inventeringar och inspektioner i möjligaste mån underlättas. Och
därvid är det i statsverkets intresse att ej endast lager af färdiga varor
utan äfven råtobakslager kunna verificeras i enlighet med journalerna.
8 §•
Bestämmelsen i denna § bildar gifvetvis förutsättningen för öfver-
vakandet af förordningens efterlefnad och möjliggör dessutom kontrollens
utöfning öfver själfva fabrikationen. Såsom senare i 14 § angifves, skall
nämligen den vid fabriken förda tillverkningsjournalen utvisa, bland
annat, huru mycket varor bortförts från fabriken, hvarjämte af den i
samma § omförmälda stämpelafräkningslängden skall framgå huru mycket
stämplar inköpts och användts. Det torde lätteligen inses, att ifråga¬
varande handlingar endast i sammanhang med och under förutsättning
af det nu berörda stadgandet i 8 § kunna fylla det med dem afsedda ända¬
målet. Till verk ningsj o ur n alen måste för behörig verificering af stämpel¬
åtgången angifva de skilda förpackningsstorlekar, hvari de stämpelplik¬
tiga varorna bortförts från fabriken. 9
9 S.
Enligt kommitterades åsikt är stämpelbeskattningen å cigarretter
och cigarrettobak icke genomförbar Titan fullständigt förpackningstvång.
206
Den viktigaste konsekvensen häraf är, att styckförsäljningen af cigar¬
retter måste upphöra. Någon olägenhet torde knappast häraf vållas
cigarretthandeln. Redan för närvarande torde större delen af 3-öres
cigarretterna — hvilka enligt hvad kommerskollegii utredning påvisar
år 1908 utgjorde 93 % af cigarrettkonsumtionen här i landet — säljas i
hela förpackningar om 10 å 25 stycken. Och kommitterades förslag
medgifver ju t. o. m. så små förpackningar som 5 stycken cigarretter.
Hvad cigarrettobaken angår, lärer den föreslagna minimiförpack-
ningen om 25 gram motsvara den under nuvarande förhållanden före¬
kommande minsta försäljningskvantiteten.
I fråga om de föreslagna förpackningsstorlekarna hafva kommit-
terade tagit hänsyn till alla mera allmänt gängse sådana. Antalet måste
naturligen vara i viss mån begränsad!, på det att antalet erforderliga
stämpelvalörer icke må blifva alltför stort.
10 §•
Båda de i denna § föreslagna uppgifter äro nödiga och nyttiga ur
kontrollsynpunkt, den förstnämnda för att i fråga om inom riket till¬
verkad vara kontrollmyndigheten utan svårighet må kunna vända sig
till tillverkaren, därest bristande stämpelbeläggning eller annan orsak
skulle därtill föranleda, och den senare för kontroll därå att. förpack¬
ningen är i förhållande till innehållet behörigen stämpelbelagd. Då emel¬
lertid åtskilliga tillverkare finna med sin fördel förenligt att föra varorna
i marknaden utan att tillverkarens namn finnes utsatt å desamma, har
i paragrafens senare del införts ett stadgande, som äfven för framtiden
skulle möjliggöra sådant förfaringssätt. Ursprungsbeteckning å förpack¬
ningarna måste emellertid finnas såsom kontrollmedel, och denna anord¬
ning kan jämväl åstadkommas på det sätt att uppgiften angående till¬
verkarens namn ersättes, efter tillstånd af kontrollstyrelsen, med ett
märke eller nummer.
11 §.
För att förhindra upprepadt användande af stämpelmärken och
annat kringgående af beskattningen skola märkena fästas å förpack¬
ningen på sådant sätt, att stämpeln måste brytas vid förpackningens
öppnande.
207
Stämpeln bör makuleras. Denna makulering vinner i effektivitet,
därest den verkställes på det af kommitterade föreslagna sättet medelst
anbringande af tillverkarens namn eller sådant märke eller nummer,
som i 10 § sägs, hvarjämte härigenom skulle eventuellt kunna ernås, att
makuleringen samtidigt tjänar det i nämnda § angifna syftet.
13 §.
Med afseende å tillhandahållandet af stämplarna bör tillses, att
oanvända stämplar icke blifva tillgängliga för andra än dem stämpel¬
skyldigheten åligger, d. v. s. tillverkare och importörer.
För stämpelbeläggningen af de inom riket tillverkade varorna böra
stämplar finnas att tillgå i Stockholm hos statskontoret och i landsorten
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Då stämpelskyldigheten i af¬
seende å de inhemska fabrikaten åligger tillverkarna, bör rätt att inköpa
stämplar ej tillkomma andra än inregistrerade tillverkare, och bör i och
för kontroll öfver tillverkarnas stämpelafräkningslängder (14 §) hvarje
tillverkare vara skyldig att inköpa hela sitt behof af stämplar hos eu
och samma stämpelförsäljare.
De stämplar, som skola åsättas importerade varor, böra däremot
tillhandahållas genom tullverkets försorg och af detta utlämnas endast
i sammanhang med direkt förtullning eller uttagande från tullnederlag
af stämpelpliktiga varor.
I fråga om brännvinstillverknings-, malt- och sockerskatterna är
viss kredit medgifven, och torde dylik lättnad äfven böra beredas vid
här ifrågavarande stämpelskatt.
Genom stadgandet i 13 § 3 mom. att betalning af stämpel för
importerad vara skall erläggas samtidigt med tullafgiften, kommer
importör, som upplägger de stämpelpliktiga varorna på tullnederlag, i
åtnjutande af lika lång kredittid för stämpelafgiften, som han jämlikt
tullstadgan äger att åtnjuta med afseende å tullafgiften. Den för tull¬
afgiften svarande säkerheten bör i dylikt fall gifvetvis beräknas så, att
den täcker äfven stämpelafgiften. Vid direkta förtullningar af stämpel¬
pliktiga varor torde något betalningsanstånd med stämpelafgiftens er¬
läggande icke erfordras.
208
14 §•
Den bokföring-, som skulle tjäna till kontroll öfver tillverkningen
af cigarretter och cigarrettobak, hafva kommitterade sökt göra så litet
betungande som möjligt för tillverkarna. Enligt 14 § skulle det åligga
tillverkare att föra en tillverkningsjournal och en stämpelafräknings-
längd. Den förstnämnda lärer kunna anordnas så, att den samman¬
faller med den bokföring, tillverkaren behöfver för sin egen kontroll
öfver tillverkningen.
Utom nu nämnda handlingar böra tillverkarens handelsböcker
med tillhörande verifikationer, i den mån de beröra tillverkningen och
försäljningen af cigarretter eller cigarrettobak, stå till förfogande i händelse
af behof. Till bevarande af affärssekretessen böra sistnämnda böcker
och handlingar dock vara tillgängliga allenast för kontrollstyrelsen och
vederbörande öfverkontrollör men ej för den underordnade kontrollper¬
sonalen. Denna anordning är i öfverensstämmelse med gällande malt¬
skatteförordning. 17
17 §.
Sättet för kontrollens utöfvande kan ej i detalj angifvas i förord¬
ningen. Liksom beträffande öfriga beskattade tillverkningar böra de
närmare förfogandena härom träffas af Kungl. Maj:t och af kontroll¬
styrelsen såsom den närmast öfvervakande myndigheten. Sålunda bör
i administrativ väg föreskrifvas huru ofta kontrollpersonalen skall göra
besök i fabrikerna för granskning af tillverkningsjournal och stämpel-
afräkningslängd m. in. I förordningen synes däremot böra föreskrifvas,
att en gång om året eller, därest kontrollstyrelsen så pröfvar nödigt,
oftare en verklig inventering skall företagas hos hvarje tillverkare. Med
mindre dylik inventering äger rum, torde nämligen kontrollen icke kunna
tillfredsställa skäliga anspråk på effektivitet. Jämförelserna mellan till¬
verknings] ourn alen och stämpelafräkningslängden jämte i samband där¬
med gjorda kontrolliakttagelser torde nog i stort sedt medföra eu tillfreds¬
ställande kontroll, men denna symes lämpligen böra kompletteras med tid
efter annan företagen inventering. Det är nämligen att beakta, att
såväl vid brännvinstillverkningen som vid den skattepliktiga maltdrycks-
tillverkningen automatiskt registrerande apparater utgöra viktiga hjälp¬
medel vid kontrollens utöfvande. Någon motsvarighet till dessa appara¬
ter kan icke tänkas komma till användning inom här ifrågavarande
209
tillverkning, lika litet som det synes här kunna ifrågasättas sä genom¬
förd personlig kontroll som vid sockertillverkningen. Då sålunda den
hufvudsakliga kontrollen torde komma att bestå i öfvervakande af bok¬
föringen, synes bokföringens fullständighet och riktighet behöfva kon¬
stateras genom periodiska inventeringar. Det ligger i sakens natur att
inventeringarna böra i möjligaste mån anordnas på sådant sätt, att de
icke blifva till hinder eller komma att föranleda afbrott i fabrikernas
verksamhet.
Skulle, vid inventering konstateras att de bokförda och de befint¬
lig» lagren icke öfverensstämma, bör förhållandet göras till föremål för
undersökning från kontrollstyrelsens sida i syfte att utröna, huruvida
den konstaterade bristen icke kan förklaras af vissa med tillverkningens
natur sammanhängande omständigheter. Hänsyn måste nämligen tagas
till sadana förhållanden som att råtobaken kan under lagringen i fabriken
genom inträffande torkning eller utflytning minska eller öka i vikt, att
affall till växlande belopp bortgår under tobakens bearbetning, att äfven
de färdiga tobaksvaror nas vikt röner inverkan genom torkning och fukt
o. s. v. Dessa och andra omständigheter göra, att en brist väl kan
föreligga, utan att likväl ett rättsligt förfarande i enlighet med förord¬
ningens ansvarsbestämmelser är befogadt. Och det torde icke ytterligare
behöfva framhållas, att i förevarande hänseende ett diskretionärt ”för¬
farande från kontrollmyndigheternas sida är af nöden, för att icke för¬
ordningen i tillämpningen skall blifva alltför rigorös. 18 19
18 §.
Denna § innehåller några anvisningar, huru skall förfaras i bok-
föringshänseende, därest råvara eller bearbetad tobak af en eller annan
anledning skulle befinnas oanvändbar. Blir råvara obrukbar, skall den få
ur tillverkningsjournalen afföras, sedan den i kontrolltjänstemans närvaro
blifvit förstörd. Färdig, redan försåld vara, kan tillverkaren blifva nöd¬
sakad att återtaga på grund af fel i varan eller af annan anledning.
Allteftersom dylik vara skall inom fabriken på olika sätt tillgodogöras,
Bör den vid återinförseln upptagas i tillverkningsjournalen såsom råvara
eller färdig vara.
19 §.
Med afseende å stämpelpliktiga varor, som importeras från utlan¬
det, måste gifvetvis i förpackningshänseende gälla enahanda bestämmelser,
som jämlikt 9 § skulle gälla för den inhemska tillverkningen.
210
Såsom förut framhållits skulle den å importerade stämpelpliktiga
varor belöpande stämpelafgift erläggas samtidigt med tullafgitten. I
andra stycket åt 19 följer den kompletterande bestämmelsen, att en
stämpelpliktig vara icke må åt tullmyndighet utlämnas till fri disposi¬
tion, förrän densamma blifvit behörigen stämpelbelagd. Detta är en
analog bestämmelse till den i 8 § föreslagna, att inom landet tillverkad
vara icke får bortföras från fabriken i ostämpladt skick.
20 §.
Såsom regel bör naturligen gälla, att sedan stämpelpliktig vara
blifvit lorsedd med stämpel, som makulerats, stämpelafgiften också
därmed är definitivt erlagd. Undantagsvis synes dock restitution böra
kunna medgifvas. Vissa fall torde nämligen kunna förekomma, då den
stämpelskyldige icke haft tillfälle att genom varans afyttrande göra sig
betäckt för stämpelafgiften.
Hvad omfattningen af sådan förmån beträffar, bör med hänsyn till
kontrollen restitution icke ifrågakomma med afseende å importerade varor,
som utlämnats från tullverket till fri disposition. Den inhemska tillverk¬
ningen komrne däremot att vara ställd under sådan kontroll, att resti¬
tution bör kunna med behörigt iakttagande af statens säkerhet beviljas
tillverkare, äfven om stämpelpliktig vara utlämnats från fabriken.
Hestitutionen bör förekomma endast i form af utbyte af stämplarna
mot nya sådana hos vederbörande stämpelförsäljare.
Det torde företrädesvis vara i de angifna tre fallen, som berättigadt
anspråk på utbyte af stämplar kan föreligga. Beträffande det först
nämnda fallet då stämplar af annan valör än den, som svarar mot för¬
packningens innehåll, blifvit åsätta, synes ingen tvekan böra råda. De
båda öfriga fallen afse jämväl sådana förhållanden att det synes vara
oberättigadt att låta tillverkare få vidkännas stämpelkostnaden. ^ Förut¬
sättningen är att tillverkaren antingen nödgats från köpare återtaga
en på grund af fabrikationsfel eller annan orsak osäljbar vara eller ock
funnit i fabriken ännu befintlig men för försäljning redan stämpelbelagd
vara af liknande orsak icke lämpad att släppas ut i marknaden, f ör
att utbyte må få äga rum måste dock den fordran uppställas, att det
i hvarje fall för utbytet åberopade förhållandet styrkes genom utlåtande
af vederbörande kontroll- eller tullmyndighet. Närmare föreskrifter härom
synas böra särskildt meddelas.
211
21 §.
Förpackningstvånget måste gifvetvis gälla äfven handeln med
cigarretter och cigarrettobak. I öfrigt skulle enligt kommitterades för¬
slag handeln med de stämpelpliktiga varorna icke göras till föremål för
inskränkande bestämmelser. Någon anmälningsskyldighet såsom villkor
för rätt att idka dylik handel förutsattes sålunda icke här, detta i olikhet
med lagstiftningen angående den tyska cigarrettstämpelskatten.
Fj heller kontroll skulle handeln vara underkastad i vidare män,
än att kontrolltjänsteman borde äga rätt att för öfvervakande af forord¬
ningens föreskrifter angående förpackning och stämpelbeläggning verkställa
undersökning hos försäljare af cigarretter och cigarrettobak. .Med den i
2 inom. i sådant hänseende föreslagna bestämmelsen åsyftas icke en
ständig, regelbunden kontroll, utan bär stadgandet karaktär af ett för¬
behåll, så att kontrolltjänstemän må vid förefallande behof äga tillträde
till försäljningslokaler och upplagsrum.
22-28 §§.
22—28 §§ innehålla de ansvarsbestämmelser, som ansetts erforder¬
liga vid den förevarande beskattningen. De ansluta sig med afseende
å såväl de föreslagna straffpåföljderna som äfven i öfrigt till de ansvars¬
bestämmelser, hvilka finnas i gällande förordningar angående brännvins¬
tillverknings-, malt- och sockerskatt, allt dock under behörigt hänsyn-
tagande till de skiljaktigheter, som sammanhänga därmed, att nu ifråga¬
varande beskattning är en stämpelskatt, att förpackningstvång skulle äga
ruin in. in. Då cigarrettstämpelskatten är af enahanda natur med de
nämnda tillverkningsskatterna, synes samma måttstock böra läggas på
bedömandet af öfverträdelser af de skilda författningarna. Vid sådant
förhållande lärer särskild motivering för de af kommitterade föreslagna
ansvarsbestämmelser icke erfordras.
29-32 §§.
De i ^ dessa ^ §§ föreslagna bestämmelser af kriminalrättslig natur,
såsom angående åtalsskyldighet, bötesförvandling in. in., äro jämväl af-
tattade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med motsvarande delar af de
nyss anförda tillverkningsförordningarna.
212
Öfrergångsbestämmelser.
För att det för statskassan beräknade finansiella resultatet åt cigar-
Tettstämpelbeskattningen icke måtte för längre tid framåt undanskjutas,
bär det synts kommitterade nödigt att föreslå öfvergångsbestämmelser,
innefattande skyldighet för handlande och andra försäljare af cigarretter
eller cigarrettobak att erlägga stämpelafgift för de varor af nämnda slag.
Indika af dem inneliafvas vid den tidpunkt, då skatteförordningen träder i
kraft. Fn dylik efterbeskattning lärer vara ur skattesynpunkt ound¬
gänglig, enär man eljest hade att motse, att försäljarna vid tiden för för¬
ordningens ikraftträdande försett sig med osedvanligt stora lager. Detta
åter skulle äfven hafva till följd att tillverkningen åt cigarretter och
cigarrettobak inom riket blefve utsatt för eu temporär inskränkning med
däraf följande ogynnsamma återverkningar i form åt minskad arbetstill-
gång, avskedande af arbetare o. s. v. Ifrågavarande efterbeskattning
lärer därför ock vara ägnad att för industrien förmedla öfvergången till
det nya skattesystemet. Stämpelskyldigheten skulle inträda endast i den
män varorna försåldes eller eljest utlämnades till förbrukning inom riket,
dock att inom viss tid, exempelvis tre månader, försäljarnas hela åter¬
stående lager skulle vara stämpelbelagda.
Enligt förordningens 13 § skulle endast inregistrerade tillverkare
äfvensom importörer äga att köpa stämplar. För den nu föreslagna
öfvergångstiden måste emellertid äfven försäljare al cigarretter eller cigar¬
rettobak medgifvas rätt till dylikt inköp. I kontrollsyfte bär med afse¬
ende härå föreslagits, att försäljare af stämpelpliktiga varor skulle
vid sitt första inköp af stämplar aflämna skriftlig rekvisition å hela det
belopp stämplar af olika valörer, han komme att behöfva. Då syftet
är, att försäljare icke skulle erhålla mera stämplar än som belöper på
hans innehafvande lager af stämpelpliktiga varor, hafva kommitterade
föreslagit, att nyssnämnda rekvisition skulle vara åtföljd af ett af polis¬
myndighet, kontrolltjänsteman eller två trovärdiga personer utfardadt
intyg, utvisande huru stort lager af cigarretter eller cigarrettobak i olika
förpackningar, försäljaren innehade den dag, förordningen trädde i kraft.
BILAGOR.
215
Bilaga A.
Till Herrar Jcommitterade öfver tobaksskattefrågan.
Då mitt uttalande begärts öfver frågan, huru ett införande af
statsmonopol från statsrättslig synpunkt vore att bedöma, får jag till
besvarande af det uppställda spörsmålet härmed anföra följande.
Den grundlagsbestämmelse, som det bär gäller att tolka, återfinnes
i sista punkten af § 60 RF., hvilken i sin helhet lyder så:
Till bevillningar räknas tull- och accismedlen, postmedlen,
chartae-sigillatas-afgiften, husbeliofsbrännerimedlen, samt hvad hvar je
riksdag dessutom särskildt såsom bevillning sig åtager. Ej må
några allmänna afgifter af hvad namn och beskaffenhet som
helst, utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å inkom¬
mande och utgående spannmål allena undantagen. Ej heller må
konungen statens inkomster förpakta eller, till vinning för sig
och kronan eller enskilda personer och korporationer, några mono-
polier fastställa.
Detta monopolförbud leder, rent sakligt sedt, sin upprinnelse från
vissa erfarenheter, som under Gustaf III:s tid gjordes rörande denne
konungs sätt att använda monopolformen som utväg att skaffa sig nya,
af ständernas bevillning oberoende inkomster. Jag syftar på krono-
bränneriernas införande och på planen att upprätta ett tobaksmonopol.
Den förbittring, dessa båda åtgärder framkallade, torde säkerligen ha
medverkat till att konungen år 1789, då han var i behof af de ofrälse
ståndens stöd, i sin s. k. försäkran för rikets borgerskap och städer af
23 februari J) intog några bestämmelser af betydelse i detta samman¬
hang. Där stadgades sålunda i § 2 bl. a., »att all sådan handel,
rörelse, konst eller slöjd, som förut är känd, idkad och i allmänhet
idkas kan, hädanefter icke skall någon eller någre särskilde in- eller
utrikes män upplåtas eller meddelas under exclusiva privilegier, mono-
polier eller förpaktningar, livilkas obillighet till sin grund samt skadlig-
') Modée XIV, 292 tf.
216
het till sin verkan Knngl. Maj:t oek i anseende på all sådan handel och
rörelse i Dess nådiga resolution på riksens ständers besvär af den 20
november 1786 fl medgifvit.»
Om statsmonopol som sådant innehåller nu anförda stadgande icke
ett ord. Gustaf III aktade sig väl för att frånkänna sig befogenheten
att upprätta ett sådant, och han kunde knappast handla annorlunda, så
länge afvecklingen af det kungliga brännvinsmonopolets yttring, krono-
brännerierna, ej var förd till slut. Hvad han lofvade var endast att
icke åt »någon eller någre särskilde in- eller utrikes män» meddela
monopol. Vidare framgår af bestämmelsens allmänna utformning, att
monopolbegreppet där — liksom i § 60 af nu gällande regeringsform
— begränsats till företag af öfvervägande ekonomisk karaktär.
Detta är hvad eu undersökning af berörda stadgande från inne¬
hållssynpunkt i hufvudsak ger vid handen. Ser man åter till dess af
själfva tillkomstsättet bestämda formella karaktär med däraf flytande
rättsverkningar, uppstår frågan, hvilken betydelse bör tilläggas slut¬
orden i försäkrans 7 §: »Detta allt, såväl som ock, ehvad rättigheter
och förmåner af samma beskaffenhet som dessa hvarje stad särskildt i
stöd af regeringslagar, privilegier och resolutioner må innehafva, vill
Kongl. Maj:t i nåder hafva dem alla i gemen och hvar och en i synner¬
het tillsagdt och under helgd af privilegier härmedelst bekräftadt». Nu
är att märka dels, att 1772 RF. § 52 uppställde alla fyra ståndens sam¬
tycke som villkor för meddelande af »nya privilegier ett stånd angående»,
dels att konung och ständer på 1786 års riksdag enade sig om en för¬
klaring öfver grunderna för beräkning af ständernas röster, hvari bl. a.
privilegiifrågor helt generellt, under hänvisning till regeringsformens
desamma afseende stadgande, undantogos från regeln, att tre stånds
sammanstämmande pluralitet fordrades »för att utgöra riksens ständers
röst2) ». Resultatet blir således, att hvarje privilegiifråga kräfde för sin
lösning icke blott konungens utan äfven alla fyra ståndens samman¬
stämmande beslut. Försäkran af 28 februari 1789 kan alltså, som en
konungens fria viljeakt, föregången af förhandlingar allenast med det
stånd den rörde fl icke anses som rättsgrund för några verkliga privi¬
legier. Den betecknar, i hvad den går utöfver en bekräftelse å förut
gällande privilegier endast en inskränkning i den kungliga myndig- * 8
•) Modée XIII, 465 It.
Se § 3 åt riksdagsbeslutet 1786 uttryckt i sv. lust. tidskr. 1884, s. 293 f.
8) Se Tham, W: konung Gustaf III och rikets ständer vid 1789 års riksdag, ss. 215,
294-9.
217
heten, som Gustaf III af politiska skäl frivilligt underkastade sig, där¬
emot icke något, som genom densamma lades under garantien af privi-
legiilagstiftningens form. Så är då ock förhållandet med konungens
löfte att icke tilldela enskilda, svenska eller utländska män något mono¬
pol, men att detta löfte begärdes och gafs, visar, att borgerskapets
förutvarande privilegier icke ansågos i och för sig lägga hinder i vägen
för en konungens utöfning af en sådan rätt.
Det är mot denna historiskt gifna bakgrund, ofvan anförda §
i 1809 års regeringsform skall ses. Hela det parti af regeringsformen,
hvari den ingår som ett led, har till uppgift att säkerställa riksdagens
beskattningsrätt genom att beröfva konungen hvarje möjlighet att —
såsom under den Gustavianska tiden skedde — densamma ovetande och
emot dess vilja uppdrifva medel till förandet af en dess kontroll i något
afseende undandragen finansförvaltning. I § 57 stadgas principen om
svenska folkets beskattningsrätt och om riksdagen som organet för dess
utöfning. I § 58 fastslås konungens skyldighet att för representationen
redovisa statsverket till alla dess delar, och för att hindra honom att,
stödd på utländska subsidier, föra en af riksdagen oberoende politik
utsträckes denna hans redovisningsplikt äfven till medel, som genom
traktater med främmande makter eventuellt kunde tillföras riket, § 59
angifver bevillningens principiella ställning som statsfyllnadssumma,
§ 60 specificerar de olika bevillningarna med det mått af fullständighet,
som vid regeringsformens stiftande fanns lämpligt, och fastslår som all¬
män regel, att det är riksdagen som åtager sig bevillningarna samt för¬
bjuder som uttryck däraf höjning utan dess samtycke af alla andra
allmänna afgifter än spannmålstullen, hvarefter till sist i § 61 angifves
tiden för bevillningens utgörande.
Det är i detta sammanhang man har att insätta 60 §:ens mono¬
polbestämmelse. Af detsamma framgår med full tydlighet, att här ej
kan vara fråga om statsmonopol i och för sig, om dess tillåtlighet eller
otillåtlighet, utan om denna såsom möjlig tänkta inkomstkälla i dess
betydelse för riksdagens beskattningsrätt och därpå baserade kontroll
öfver statsfinansernas förvaltning. Med andra ord, hvad som förbjudes,
är icke statsmonopolet i och för sig utan dess användning för åväga¬
bringande af riksdagens kontroll undandragna ekonomiska resurser;
således, dess användning utan riksdagens medverkan.
*28
218
Man behöfver icke heller se mycket på verka formalia i § 60 för
att Unna den slutsats, som här dragits af dess historiska förutsättningar
och dess plats i regeringsformens system, till sin riktighet bekräftad.
Hade meningen varit att stadga ett ovillkorligt förbud mot statsmonopol,
så hade den ifrågavarande bestämmelsen måst formuleras ungefär så:
Ej må statens inkomster förpaktas eller till vinning för kronan, eller
enskilda personer och korporationer några monopolier fastställas. Men
så står det nu icke, utan förbudsbestämmelsen är riktad allenast mot
konungen, och icke nog med det; det heter uttryckligen: Ej heller må
konungen — — några monopolier fastställa. De här kursiverade orden
»ej heller» sammanbinda den mening de inleda med den närmast före¬
gående och Unna först genom en jämförande analys af dem båda sin
förklaring. Då det i den föregående punkten heter: Ej må några all¬
männa afgifter af hvad namn och beskaffenhet som helst utan riksdagens
samtycke, kunna förhöjas etc. och då den därpå följande begynner med
förbindelseledet ej heller, kan däråt icke gifvas annan innebörd än den,
att genom dessa tvenne ord fastslås förefintligheten af ett för båda
meningarna konstitutivt gemensamhetsdrag. De angifva, att den hufvud-
synpunkt, som behärskar den förra meningen, äfven gäller för den
senare. Och denna synpunkt är fordran på riksdagens samtycke. Vid
tolkningen af den senare meningen måste man således underförstå de i
den förra utsatta orden »utan riksdagens samtycke», därest uttrycket ej
heller, som just afser att på en gång betona detta inre samband och
göra det verbala upprepandet öfverflödigt, icke skall framstå såsom
meningslöst.
Efter denna framställning af själfva saken torde det icke vara be-
höfiigt att ägna någon vidlyftigare kritik åt den argumentation, som
i pressen publicerats J) till stöd för den uppfattningen, att § 60 11F.
skulle innehålla ett ovillkorligt förbud mot statsmonopol och ett upp¬
repande i grundlag af de »privilegier, de burskapsägande borgarne
redan genom 1789 års kungaförsäkran erhållit». De enda punkter
däri, som möjligen kunna synas tarfva ytterligare belysning, äro de,
som anknyta sig till frågorna om den betydelse för tolkningen af §
60 EF. som kan tillmätas dels det däri befintliga uttrycket fastställa,
dels en G. G. Adlerbeth tillskrifven randanteckning å det s. k.
Håkanssonska förslaget till regeringsform. Denna anteckning lyder så:
»Ehuru regala monopolier äro förbjudna i borgerskapets privilegier,
synes ej öfverflödigt, att denna artikel äfven här upptages.» Äfven om
I Stockholms Dagblad den 18 och 22 november 1910.
219
det vore bevisadt, att denna anteckning härrör från en såpass betydande
person som Adlerbeth, den blifvande medlemmen i det konstitutions¬
utskott, som utarbetade 1809 års regeringsform, och äfven om dess
innehåll vore i allo vederhäftigt, är dock uppenbart, att en dylik, dess¬
utom på ett ganska tidigt stadium af författningsarbetet nedkastad, lös
anteckning icke kan tillerkännas nämnvärd betydelse för tolkningen af
ifrågavarande grundlag. Men härtill kommer, att man för antagandet
om Adlerbeths författarskap till berörda anteckning har endast vissa
sannolikhetsskäl, och att dess innehåll i tvenne afseenden är bevisligen
felaktigt. Den kungl. försäkran af 23 februari 1789 innehöll, som
redan förut påpekats, icke något förbud mot utfärdande af regula monopol,
och försåvidt anteckningens uttryck privilegier skall fattas i samma
pregnanta betydelse, som den, hvilken i nyssnämnda tidningsartiklar
lägges därpå,' må likaledes hänvisas till den förutgående utredningen,
som ådagalagt, att berörda försäkran icke skapat några privilegier i den
mening, som afses i § 52 1772 RF. och § 114 1809 RF.
Hvad åter beträffar frågan om betydelsen af ordet fastställa, så
•är det visserligen sant, att våra grundlagar använda detsamma för att
■därmed uttrycka ett för den handlande myndighetens del slutgiltigt
afgörande af ett ärende. Men därmed är ingenting sagdt om den andel
i ärendets handläggning, som annan myndighet dessförinnan kan hafva
haft. Att anse möjligheten af riksdagens medverkan vid upprättandet
af statsmonopol utesluten därför, att § 60 RF. använder uttrycket fast¬
ställa för att markera konungen såsom den i sista hand beslutande
myndigheten, innebär ingenting annat än ett godtyckligt antagande
utan verkligt stöd i grundlagarnas terminologi.
Till sist må i detta sammanhang anmärkas, att professor Fahlbecks
framställning af § 60 RF. i sitt arbete »Regeringsformen i historisk be¬
lysning)), såvidt jag kunnat finna, icke innehåller något, som berättigar
artikelförfattaren i Stockholms Dagblad att med afseende å frågan om
tillåtlighet eller ej af statsmonopol räkna honom som sin meningsfrände.
Man skulle möjligen af den omständigheten, att § 60 riktar sitt
•monopolförbud mot konungen och endast mot honom, kunna föranledas
till det motsättningsslutet, att om än konungen vore bunden i detta
afseende, så gällde detta icke riksdagen, hvilken sålunda skulle vara
oförhindrad att taga frågan i egen hand. Fn sådan slutsats är visser¬
ligen redan motbevisad genom den granskning af ordalydelsen i § 60,
som ofvan företagits, men till yttermera visso må dock framhållas, de/s,
att ifrågavarande bestämmelse tillkommit som en i kontrollsyfte gjord
begränsning af den konungen härvidlag förut tillkommande befogenheten,
220
hvilken således i däraf ej berörda delar kvarstår orubbad, dels att stats-
monopolet medför eu inskränkning i näringsfriheten, följaktligen berör
konungens ekonomiska lagstiftningsområde, hvadan dennes medverkan
är oumbärlig.
Statsmonopol bör alltså kunna upprättas af konungen med riks¬
dagens samtycke. Frågan blir då, Indika former som eventuellt böra
komma till användning vid detta senares afgifvande. Ett statsmonopol
kan visserligen tänkas blifva en betydande inkomstkälla för statsverket,
men denna skapas icke i beskattningsväg utan därigenom, att staten
— som ju icke beskattar sig själf — med andras uteslutande öfvertager
en rörelse. Själfva beslutet att upprätta ett statsmonopol har således
icke bevillnings karaktär, och detsamma gäller monopolets afkastning.
Den uppkommer icke genom skattebidrag från undersåtarna utan genom
utgifter från konsumenterna som ersättning för åtnjutande af en statens
prestation. Denna inkomstkälla är sålunda närmast att jämföra med t. ex.
järnvägstrafik-, telegraf-, fyr- och båkmedlen, Indika utgå efter af Kungl.
Maj:t jämlikt § 89 RF. bestämda grunder.
Vid sådant förhållande är klart, att § 65 RO. här icke är tillämplig.
Gemensam votering kan således icke komma till användning för ut¬
jämnande af eventuell meningsskiljaktighet kamrarna emellan, utan har
frågan, därest dessa icke med anlitande af de utvägar, som § 63 RO.
anvisar, kunna ena sig om ett sammanstämmande beslut, jämlikt sagda
§:s sista moment för den riksdagen förfallit.
Ofvanstående resonnemang är fördt under den förutsättningen att
riksdagens samtycke till statsmonopolets upprättande föreligger — och
föreligger utan villkor. Möjligheten af ett villkorligt samtycke är emel¬
lertid icke utesluten och kräfver sitt särskilda beaktande. Hur klar
statsmonopolets formellt statsrättsliga sida än må vara, är det dock
oförnekneligt, att ett statsmonopol kan i tillämpningen komma att verka
som ett beskattningsinstrument, påförande undersåtarne mer eller mindre
dryga konsumtionsafgifter. Det är äfven denna synpunkt, som ligger
till grund för den genom monopolbestämmelsen i § 60 RF. vidtagna
inskränkningen i konungens ur § 89 RF. flytande ekonomiska lagstift-
ningsmyndighet, och riksdagen är naturligen i sin goda rätt, om den
icke låter denna inskränkning falla utan att samtidigt i en eller .'annan
form förbehålla sig en viss kontroll öfver den ekonomiska förvaltning,
som genom dess samtycke möjliggöres. Riksdagen torde sålunda vara
oförhindrad att som villkor för sitt bifall till upprättandet af ett tobaks-
monopol uppställa t. ex. fordran på tobaksmedlens inrangerande bland
bevillningarna, men i så fall bör grundlagsändringens form användas
för genomförandet af denna fordran. Genom enkelt riksdagsbeslut kan
konungens på § 89 EF. stödda rätt, låt vara att den i förevarande fall
har villkorlig karaktär, icke göras trängre än grundlagen själf angifver.
Ett positivt grundlagsbud beliöfs, bär liksom i fråga om postmedlen,
för att skapa ett undantag från regeln om konungens chefskap äfven
för statens ekonomiska förvaltning. Anlitas denna utväg, så modifieras
ofvan angifna statsrättsliga resultat därhän, att § G5 RO., hvars an¬
vändning fortfarande är utesluten vid behandlingen af frågan om att
upprätta ett statsmonopol, dock blir tillämplig när det gäller att bestämma
de grunder, efter hvilka dess afkastning skall beräknas.
En grundlagsändring tager emellertid jämförelsevis lång tid, och
exemplet med postmedlen, där konung och riksdag funnit sig föranlåtna
att ingå åtskilliga i statsrättsligt hänseende tämligen oklara kompro¬
misser, ådagalägger, att vissa svårigheter äro förknippade med att låta
grunderna för en statens afFärsdrifvande verksamhet bestämmas i be-
villningsväg. Under sådana omständigheter torde några ord böra ägnas
äfven den nära till hands liggande möjligheten, att riksdagen gåfve sitt
eventuella villkor formen af en viss ofvanför själfkostnadspriset lagd
latitud, inom hvilken Kungl. Maj:t hade frihet att röra sig. Genom ett
dylikt beslut vunnes både tid och en lösning, som på en gång tillgodo-
såge riksdagens kontrollrätt och ordnade själfva hufvudfrågan på ett
med regeringsformens principer öfverensstämmande sätt. En latitud-
bestämmelse sådan som den nu berörda bär naturligtvis icke bevillnings
karaktär utan skulle, därest den komme till stånd, gälla tills båda kam¬
rarna enat sig om dess ändring.
Stockholm den 11 februari 1911.
Otto Varenius.
Bilaga B.
SAMMANFATTNING
AF
K. KOMMERSKOLLEGII UTREDNING ANGÅENDE DEN SVENSKA TOBAKS-
HANDTERINGEN ÅR 1908.
(utredningen in extenso omfattar DEL II af betänkandet).
\
225
I.
INDUSTRIEN.
A. Fabriksindustrien.
1. Utredningens omfattning. Enligt de uppgifter, som kommit den
officiella fabriksstatistiken tillhanda, bedrefvo i Sverige 108 tobaks¬
fabrikör sin verksamhet under år 1908. Deras tillverkningsvärde uppgick
till 21,633,397 kr.
Till samtliga dessa fabriker har af utredningen öfversändts fråge¬
formulär enligt litt. A (se sidd. 343—58 .del II af betänkandet). Därvid
hafva från 17 fabriker med ett tillverkningsvärde af 939,917 kr. ingå
uppgifter influtit, hvarjämte 7 fabriker med ett produktionsvärde af 37,426
kr. på grund af de från vederbörande företag influtna uppgifternas innehåll
icke upptagits till behandling i sammanhang med fabriksindustrien, utan
öfverförts till den del af framställningen, som ägnats den handtverks-
mässigt eller som hemindustri bedrifna delen af tobaksfabrikationen.
Slutligen har utredningen fått mottaga uppgifter från 2 fabriker med
en produktionssiffra af 43,374 kr., hvilka under år 1908 icke af den
officiella statistiken redovisats, men som af utredningen medräknats.
Utredningen omfattar sålunda 83 fabriker med ett tillverkningsvärde
enligt fabriksstatistikens siffror af 20,699,428 kr.*) (se sid. 68 del II).
Till grund för de sålunda meddelade uppgifterna angående tobaks-
fabrikernas tillverkningsvärden hafva lagts de siffror, som i detta hän¬
seende delgifvits den officiella fabriksstatistiken. I det följande kommer
emellertid framställningen att uteslutande grunda sig på det material,
som genom utredningens särskilda formulär och undersökningar insamlats.
Det bör då emellertid framhållas, att de siffror, som i fabriksstati¬
stiken meddelas angående fabrikernas tillverkningsvärde icke äga någon
’) Faluiksfirmornas namn framgår af den i del II af betänkandet å sidd. 69—70 meddelade
förteckning, deras geografiska fördelning in. m. af tab. 3 i del II å sid. 71, deras fördelning på
olika fabrik sgrupper af tab. 4 i del II å sid. 73.
*29
226
fullt exakt motsvarighet i utredningens material. Af utredningen hav
i dess hithörande frågeformulär (litt. A 2) ordet »tillverkningsvärde» icke
begagnats. I stället hafva upplysningar begärts angående »nettoförsälj¬
ningsvärdet». Såsom af det i ämnet å sidd. 74—75 i del II anförda fram¬
går, förefaller det sannolikt, att bär förevarande summor, beräknade med
tillhjälp af utredningens material, måst blifva något mindre, men ock
måhända byggda på något tillförlitligare och enhetligare grunder än
fabriksstatistikens. En jämförelse mellan de ur de olika källorna här¬
flytande siffrorna gifver vid handen, att medan de af utredningen berörda
83 fabrikernas tillverkningsvärde, enligt hvad ofvan anförts, med stöd
af fabriksstatistikens siffror beräknats till 20,699,428 kr. så uppgick
motsvarande belopp enligt utredningens värdesummor till 20,457,372 kr.,
en minskning således å endast 1‘2 proc. (detaljerad tablå å sid. 75 i del II).
2. Tillverkning. De af utredningen berörda 83 fabrikerna nådde,
som nyss nämnts, år 1008 ett produktionsvärde af 20,457,372 kr. En
öfversikt af denna tillverkning, fördelad på olika fabrikat, meddelas i
tab. a här nedan.
Tub. (I. Kvantitet, vikt och värde å de af utredningen berörda fabrikernas
produktion år 1908 (utredningens uppgifter).
\
Fabrikat.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg.
|
Nettoför-
sftljnings-
vftrde
kr.
|
j Cigarrer .................................
|
75,196,856
|
388,767
|
4,694,863
|
Cigarrcigarretler .....................
|
81,295.412
|
225,901
|
2,453,756
|
Cigarretter ..............................
|
194,396,023
|
228,233
|
2,689,400
|
Röktobak.................................
|
—
|
303,499
|
774,228
|
Tuggtobak .............................
|
—
|
610,972
|
2,108,934
|
Snus......................................
|
—
|
5.583,292
|
7.736,191
|
Summa
|
—
|
7,340,664
|
20,457,372
|
Till jämförelse härmed meddelas äfven i tab. b en öfversikt af
det beräknade tillverkningsvärdet m. m. för år 1908 inom hela fabriks¬
industrien, hvilket enligt tabellen uppgick till 21,397,289 kr.
227
Tab. b. Kvantitet, vikt och värde å 1908 års tobaksproduktion (fabriksindustrien).
Fabrikat.
|
Af utredningen berörda
fabriker.
|
1
Af utredningen ej be¬
rörda fabriker.
|
Hela fabriksindustrien.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg-
|
Nettoför¬
säljnings¬
värde
kr.
|
Antal
stycken.
|
Till-
Vikt v.erk~
nings-
värde
kg. 1 kr.
|
Antal
stycken.
|
Vikt 1 Värde
kg. kr.
|
Cigarrer och cigarr-
|
|
|
|
|
|
|
|
cigarretter ............
|
156,492,268
|
614,668
|
7,148,619
|
17,261,832
|
67,839 792,359
|
173,754,100
|
682.5071 7,940,978
|
Cigarretter...............
|
194,396,023
|
228,233
|
2,689,400
|
2,266,667
|
2,652 31,358
|
196,662,690
|
230,885 2,720,758
|
Röktobak ...............
|
—
|
303,499
|
774,228
|
—
|
— —
|
—
|
303,499 774,228
|
Tuggtobak..............
|
—
|
610,972
|
2,108,934
|
—
|
|
—
|
610,972 2,108.934
|
Snus .....................
|
—
|
5,583,292
|
7,736,191
|
—
|
83,597 116,200
|
—
|
5.666,889 7.852,391
|
Summa
|
—
|
7.340.664
|
20,457,372
|
|
154,0N8 939,917
|
—
|
7,494,75221.397,289
|
Eu blick på tab. a visar, att i af utredningen berörda fabriker
tillverkades cigarrer och cigarrcigarretter i en inbördes proportion
af 1,000 : 1,081. Hvad den i tabellen angifva tv&fkvantiteten beträffar,
så visar denna, att
1,000 cigarrer vägde i genomsnitt ....................................... 5*17 kg.,
1,000 cigarrcigarretter ...................................................... 9-7 8
samt 1,000 cigarrer och cigarrcigarretter, fördelade i proportion till
tillvcrkningskvantiteten........................... ....................... 3'93
Ifråga om cigarrvarornas fördelning på olika prislägen bär utrednin¬
gen visat (se tab. 7 å sid. 78 i del II), att mer än en tredjedel af priskurant-
cigarrerna *) folio inom prisgruppen 100 kr. brutto per 1,000 st. De
därnäst talrikast företrädda cigarrerna voro de, som försåldes till ett
bruttopris af 150 kr., enär till denna klass hörde 19 • l proc. af alla
priskurantcigarrerna. 80- och 120-kronors-cigarrerna tillverkades hvar¬
dera till ett antal af 13 å 14 proc. af total fabrikationen. Af den öfriga
tillverkningen kom hufvudparten på de billigare cigarrsorterna — af
*) Härmed förstås cigarrer, tillverkade i vissa, af resp. fabriker i marknaden i regel i egen
förpackning införda typer, hvar för sig särskild! namngifna samt i priskuranter upptagna till an-
gifna pris.
228
hela produktionen af priskurantcigarrer utgjordes icke mer än 2'6 proc.
af cigarrer till högre bruttopris än 150 kr.
Af particigarrerna *), hvilka klassificerades efter nettopris, utgjordes
30-1 proc. af 42—56 kronors-cigarrer, medan 22'4 proc. kommo på pris-
gruppen 70—85 kr. och sammanlagdt 30'i proc. på cigarrer, hvilkas
pris understeg 42 kr., allt per 1,000 st. Af hela tillverkningen föll
icke mer än 7'l proc. på cigarrer i högre prislägen än 85 kr.
Den största delen af cigarrcigarretterna eller omkr. 7i0 af hela
tillverkningen utgjordes af vara i bruttoprisläget 60 kr. per 1,000 st.,
medan 3/i0 kom på 50-kronorsklassen. Af återstoden tillhörde lmfvud-
parten den billigaste prisgruppen.
Bland de i af utredningen berörda fabriker tillverkade cigarretter
voro 70'o proc. niunstyckscigårr etter, medan återstoden eller 30'o proc.
utgjordes af cigarretter utan munstycke.
Genomsnittsn&few för 1,000 st. cigarretter utgjorde 1'17 kg. hör
motsvarande kvantitet cigarretter med munstycke uppgick vikten blott
till 1-13 kg., men för dem ulan munstycke till 1'2 7 kg.
Hvad beträffar den af utredningen berörda cigarrettproduktionens
fördelning på olika nettoprislägen, så har härom kunnat visas (se den öfre
tablån å sid. 81 i del II), att hufvudparten eller 93'5 proc. af tillverkningen
kom på cigarretter i nettoprislägena 12 — 18 kr. per 1,000 st. Den öfriga
produktionen omfattade hufvudsakligen vara i nettoprisläget 7 12 ki.,
i det att på denna grupp kom 5'o proc. af hela tillverkningen. Den ringa
återstoden utgjordes till största delen af cigarretter i det billigaste pris¬
läget, 7 kr. och därunder, samt i klassen 18—20 kr., medan tillverk¬
ningen af dyrare fabrikat icke syntes äga någon betydelse för den svenska
cigarrettproduktionen.
Den i af utredningen berörda fabriker tillverkade röktobaken
fabricerades i ett stort antal olika kvaliteter (se den nedre tablån å sid. 81 i
del II), hvaraf de oftast förekommande synas hafva varit de med »Shag»,
»Chandeloupe», »Årligt och godt», »Skuren virginia» och »Mossros» be¬
tecknade, hvilka tillverkades i kvantiteter, uppgående till resp. 16 3,
14-8, 13'6, 12*7 samt 10'0 proc, af totaltillverkningen.
Äfven tuggtobaken producerades i en betydande mängd olika
kvaliteter (se tablån å sid. 82 i del II), ehuru den hufvudsakliga tillverk¬
ningen var koncentrerad på ett färre antal fabrikat än hvad som var fallet
med röktobaken. Närmare 3U af hela tuggtobaksfabrikationen fördelade i)
i) Härmed förstås cigarrer, tillverkade på kunders beställning i af dem angifna kvaliteter
och prislägen.
229
sig nämligen ungefärligen jämnt mellan endast två sorter, »Xegroliead»
och »Norsk rall», medan af den återstående tillverkningen hufvudparten
kom på »Rökstång» och »Svensk rull».
Också för snuset gällde, att det tillverkades i ett större antal
olika fabrikat (se tablåerna å sidd. 83 och 90 i del II), men att hufvudparten
af produktionen kom på endast några få af dessa. Sålunda utgjordes C>0’6
proc. eller mer än 6A0 af hela den här berörda tillverkningen af »ljust
tinmalet» eller s. k. rödt snus. Hela den öfriga produktionen kom med
få undantag på s. k. lokalsnusfabrikat, vanligen uppkallade efter olika
orter i riket. Mest framträdande bland dessa snussorter voro Göteborgs-
fabrikaten, hvilka tillsammans behärskade 16'4 proc. eller omkring Vc
af här behandlade snusproduktion.
3. Försäljning. 1 tab. c här nedan meddelas en öfversikt af kvan¬
titet och värde å de af utredningen berörda fabrikernas försäljning under
år 1908, hvarvid för beredande af tillfälle till jämförelse mellan årets
tillverkning och försäljning i tabellen upprepats motsvarande tal rörande
tillverkningen, hämtade från tab. a.
Tab. c. Kvantitet och värde å de af utredningen berörda fabrikernas tillverkning
och försäljning år 1908.
|
Tillverkning.
|
Försäljning.
|
|
Fabrikat.
|
Kvantitet
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Kvantitet
|
Nettoförsäljnings¬
värde
kr.
|
Cigarrer ...................................
|
antal
stycken.
75,196,856
|
4,694,863
|
antal
stycken.
72,961,658
|
4,555,310
|
per 1,0001
st.
62-4 0 j
|
Cigarrcigarretlcr.......................
|
81,295,412
|
2,453,756
|
76,662,680
|
2,313,925
|
30-20
|
Cigarretter ..............................
|
194,396,023
|
2,689,400
|
186,355,501
|
2,578,162
|
13-83 |
|
Röktobak....................... ........
|
vikt kg.
303,499
|
774,228
|
vikt kg.
307,940
|
785,860
|
per kg. j
2*55
|
Tuggtobak ................................
|
610,972
|
2,108,934
|
604,002
|
2,084,875
|
3*4 5
|
Snus .........................................
|
5,583,292
|
7,736,191
|
5,608,975
|
7,771,777
|
l'3!t
|
Summa,
|
—
|
20,457,372'
|
—
|
20,089,909
|
—
|
230
De af utredningen berörda 83 fabrikerna nådde sålunda under år
1908 en nettoförsäljningssumma af 20,089,909 kr.1)
Af en sammanställning mellan i tab. c meddelade försäljningspris
och tidigare anförda viktsiffror framgår, att
1 kg. cigarrer kostade i genomsnitt 12*07 kr.
1 » cigarrcigarretter » » » 10*86 »
1 » cigarretter » » » ....................... I1’8 2 »
1 » röktobak » » » 2*56 »
1 » tuggtobak » » » d'45 »
1 » snus » . » » I'89 *
4. Vid tillverkningen förbrukad råtobak. Tab. d meddelar ett sam¬
mandrag af uppgifterna angående den vid fabrikation af olika tobaks-
fabrikat förbrukade råtobakskvantiteten (netto), hvilken i den af utredningen
här berörda produktionen således uppgick till 4,652,111 kg.
Till jämförelse härmed angifves i tab. e en öfversikt af den beräknade
råtobaksförbrukningen (nettokvantitet) inom hela fabriksindustrien år 1908,
hvilken enligt tabellen uppgick till 4(769,893 kg.
Till i tabellerna anförda siffror förtjänar emellertid följande an¬
märkning att göras.
Vid tillverkning af cigarrer, cigarrcigarretter och tuggtobak samt
äfven i någon mindre del vid cigarrettfabrikationen går en viss kvantitet
af råvaran förlorad, under det att eu annan del afskiljes såsom för
annan fabrikation nyttigt affall. Dylikt affall kommer åter till använd¬
ning förnämligast vid fabrikation åt röktobak samt snus. I tab. d äro
de anförda råtobakskvantiteterna angifna med det belopp, hvarmed de
ingå i den färdiga varan, hvadan således för cigarr-, cigarrett- och tugg-
tobakstillverkningens vidkommande frånräknats allt vid fabrikationen upp¬
kommande nvttigt affall, men för röktobaks- och snustillverkningen in¬
beräknats den såsom affall angifna råtobakskvantiteten. Däremot hafva
de för cigarr- och röktobaks- äfvensom cigarrettfabrikationen angifna
råtobaksmängderna icke minskats med den del af råvaran, som vid till¬
verkningen går helt förlorad, utan att sedermera i regel kunna komma
till någon användning. Tabellens siffror torde sålunda angifva den exakta
råtobaksåtgången — nettoförbrukningen — vid fabrikationen så nära
som med hjälp af tillgängliga uppgifter varit möjligt.
») Rörande detaljerade försäljningspris för olika kvaliteter af hvarje varuslag, se
tablåerna å sidd. 85—90 i del II.
231
Af hela den i af utredningen berörda fabriker förbrukade råtobaks-
kvantiteten; uppgående till 4,652,111 kg., kom närmare % eller 65'l
proc. på snusfabrikationen, 13*7 proc. på tillverkningen af cigarrer och
cigarrcigarretter, 10'6 på tuggtobaks-, 6'5 på röktobaks- och 4*1 proc.
på cigarrettproduktionen.
Taft. d. Den förbrukade råtobakens vikt (nettokvantitet) vid den af utredningen
berörda tillverkningen (fabriksindustrien).
|
.
|
Förbrukad råtobak.
|
Fabrikat.
|
ningens
|
Utländsk
|
Svensk
|
Summa
|
|
kg.
|
vikt
kg-
|
vikt
kg.
|
vikt
kg.
|
Cigarrer ............................
|
388,767
|
351,214
|
52,480
|
403,694
|
Cigarrcigarretter ...................
|
225,901
|
190,263
|
40,919
|
231,182 !
|
Cigarretter .......................
|
228,233
|
190,196
|
—
|
190,196
|
Röktobak ..............................
|
303,499
|
212,590
|
90,380
|
302,970
|
Tuggtobak .........................
|
610,972
|
476,351
|
16,400
|
492,751
|
Snus ....................................
|
|
2,599,410
|
431,908
|
3,031.318 |
|
Summa
|
7,340,664
|
4,020,024
|
632,087
|
4,652,111
|
Tab. e. Vid 1908 års tobaksproduktlon (fabriksindustrien) förbrukad råtobak (netto).
Tobaksfabrikat.
Af utredningen berörda
fabriker.
Af utredningen ej
berörda fabriker.
Utländsk
kg.
Svensk
Summa Utländsk
kg.
kg.
Svensk
kg.
Summa
kg.
Hela fabriksindustrien.
Utländsk! Svensk
kg. | kg.
Summa
kg.
Cigarrer och cigarr-
cigarretter .......
Cigarretter ........
Röktobak ...........
Tuggtobak ........
Snus .........
541,477
190,196
212,590
476,351
93.399
90,380
16.400
634,876
190,196
10,316
‘2,599,410:431,908
59,862
2,209
302,970j —
492,751 —
3,031,318| 38,949' 6,446
Summa 4,020,024 632,087
4,652,111 101,020. 16,762
70,178
2,209
45.395
601.339 103,715
192,405 —
212,590 90,380
476,351 16,400
2638,359 438,354
705,054
192,405
302,970
492,751
3,076,713
117,782
4121 044 648,849
4 769,893
232
Som af siffrorna i tab. d visas, kom af den råtobak, som ingick
i af utredningen berörda produktion, 4,020,024 på utländsk och 632,087
kg. på svensk vara. Huru denna fördelning närmare tedde sig ifråga
om olika fabrikat visa nedanstående siffror procentuellt.
Den förbrukade råtobakens fördelning på utländsk och svensk vara.
|
Utländska
|
Svenska
|
|
råtobakens vikt i proc.
|
af hela viktmängden
|
Cigarrer ......... ............
|
....... 87'0
|
13-0
|
Cigarrcigarretter ...... •
|
........ 82-3
|
IT* 7
|
Cigarretter ...................
|
......... lOOo
|
—
|
Röktobak......................
|
........ 70-2
|
29-8
|
Tuggtobak ...................
|
......... 96-7
|
8*3
|
Snus ..........................
|
......... 85-8
|
14-2
|
Hela fabrikationen......
|
......... 86-4
|
13-6
|
Med stöd af i sådant hänseende verkställda beräkningar (se sidd.
94—96 i del II) samt i tab. d meddelade siffror har nedanstående tab. f
uppgjorts, hvilken angifver råtobaksförbrukningen, såväl brutto
som netto, per 100 kg. af hvart och ett af de fem olika hufvud-
slagen tobaksfabrikat.
Tab. f. Till 100 kg. färdig vara förbrukad råtobak.
|
Brutto
|
Afgår för
|
|
|
Fabrikat.
|
|
Däraf
|
nyttigt
|
Netto
|
Förlust')
|
kg. '
|
utländsk
|
svensk
|
affall
|
|
|
|
|
kg-
|
kg-
|
kg-
|
kg-
|
kg-
|
Cigarrer och cigarrcigarretter
|
133-1
|
113 5
|
19-6
|
29-7
|
103-4
|
3-4
|
Cigarretter ........................
|
85-5
|
85-5
|
—
|
1-9
|
83-o
|
4*o
|
Röktobak........................
|
99-8
|
70-i
|
29-7
|
—
|
998
|
—
|
Tuggtobak ........................
|
99-7
|
96-4
|
3-3
|
19-0
|
80-7
|
_
|
Snus.................................
|
54-3
|
46-0
|
7*7
|
—
|
54'3
|
—
|
Häraf framgår bl. a., att för framställande af 100 kg. cigarrer
(eller cigarrcigarretter) åtgick brutto 133‘l kg. råvara, under det att
') Till förlustprocenten har hänsyn tagits endast inom de fabrikationsgrenar, där den är
af betydelse för den färdiga varans vikt.
■233
för tillverkning af samma viktmängd snus icke förbrukats mer än 54’3
kg. råtobak. Bruttovikten för såväl vid rök- som tuggtobakstillverkning
förbrukad tobak öfverensstämmer på några decimaler när med den fär¬
diga varans vikt, under det att för framställande af 100 kg. cigarretter
icke åtgick mer tobak än 85'5 kg.
Rörande den utländska tobakens fördelning på vissa huf-
vudkvaliteter, d. v. s. på olika ursprungsländer har utredningens
undersökning gifvit i hufvudsak följande resultat, hvarvid städse brutto¬
kvantitet afses.
Ifråga om den vid tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter för¬
brukade tobaken framgick (se tab. 12 å sid. 98 i del II), att af all råvara
(utländsk och svensk) 46'2 proc. åtgick till omblad, 32'4 till inlaga och
återstoden eller 21'4 proc. till täckblad. Af den på sistnämnda sätt
begagnade tobaken utgjordes den öfvervägande delen eller 79'9 proc.
af »Sumatra», under det att på kvaliteten »Java» kom 14-5 proc. Till
omblad användes åter »Java» i större utsträckning än någon annan
tobak, i det att åtgången däraf uppgick till 51-9 proc. af den förbru¬
kade tobaken. »St. Felix Brasil», »Domingo» och »Sumatra» voro eljes
de till omblad oftast begagnade utländska kvaliteterna: de ingingo med
hvardera 8 å 9 proc. af hela tobakskvantiteten. Till inlagan användes
mest »St. Felix Brasil» — 33’7 proc. —, därnäst afskär (»Cuttings»)
och »Havanna» — i proportioner om resp. 18-i och 15-2 proc. Inalles
förekommo i tabellen namngifna icke mindre än 15 olika sorter af vid
denna fabrikation förbrukad utländsk tobak, hvarvid helt visst inom
hvarje sort förekommo ett betydande antal kvaliteter af olika värden.
Största delen, 9/10 eller 89'G proc., af cigarrett-tobaken (helt och
hållet utländsk) var turkisk vara (se tablån å sid. 100 i del IT. Där¬
jämte användes en mindre betydande kvantitet rysk samt en försvin¬
nande post amerikansk (»Virginia») tobak.
Vid rö7iJo5flÄ:stillverkningen synes af den utländska råvaran (ofull¬
ständiga uppgifter, se tablån å sid. 101 i del II) 30" 4 proc. hafva
utgjorts af »grekisk» och 28’4 proc. af »Virginia», medan »Ohio» kom
i tredje rummet med 9-8 proc.
Den vida öfvervägande delen eller 92 proc. af den vid tuggtobaks-
fabrikationen förbrukade råvaran (hufvudsakligen utländsk) torde hafva
utgjorts af »Kentucky»-tobak.
Hvad swMstillverkningen beträffar, så kom af den härvid förbrukade
tobaken (utländsk och svensk; ofullständiga uppgifter, se tablån å sid.
101 i del II) G2 proc. på »Kentuckv»- och 19 proc. på »Virginia»-tobak.
* 30
234
Beräknas med ledning- af förestående siffror och under antagande
af att den för hvarje tillverkningsgren angifna fördelningen af tobaks-
kvaliteter är i hufvudsak likartad inom landets hela produktion af resp.
tobaksfabrikat, erhålles för rikets hela tobaksfabrikation år 1908 i nedan¬
stående tablå anförda, approximativa siffror. De angifva, hur den ut¬
ländska råvaran fördelade sig på olika ursprungsländer. De i denna
tablå meddelade kvantiteterna afse bruttomängd förbrukad vara, hvarvid
således, såsom af den tidigare framställningen framgår, en dubbelräkning
understundom förekommit. Jämföres totalsiffran i nedanstående tablå,
4,292,000 kg., med den i tab. g såsom förbrukad bruttokvantitet ut¬
ländsk råvara uppgifna siffran 4,292,518, finner man, att dessa båda
summor stå i en synnerligen nära öfverensstämmelse med hvarandra.
Den vid rikets tobakstillverkning år 1908 (fabriksindustrien) förbrukade
utländska råtobakens fördelning på olika produktionsländer
(approximativa siffro r.)
Kg- Kg.
Amerikas Förenta Stater: Kentucky ................. 2,402,000
Virginia ..................... 669,000
Övriga stater ............. 44,000 3,115,000
Oslindien (Sundaöarna).................................................. 405,000
Turkiet ........................................................................ 174,000
Brasilien ...........................I ........................................ 122,000
Västindien (Stora Antillerna) ......................................... 88,000
Grekland ................................................................... 60,000
Ryssland ................................................................... 13,000
Kina ........................................................................ 12,000
Ej specificeradt ............................................................ 303,000
Summa 4 292,000
Den vida öfvervägande delen af den i Sveriges tobaksfabrikation
år 1908 förbrukade utländska råvaran hade således producerats i Ameri¬
kas Förenta Stater. Icke mindre än 72'6 proc. eller nära */* af hela
kvantiteten kom från detta land. Af den amerikanska tobaken ut¬
gjordes 77-1 proc. af Kentuckyvara och återstoden hufvudsakligen af
235
Virginiatobak. Närmast Förenta Staterna kom Ostindien, hvarifrån 9’4
proc. af den utländska råtobaken härstammade.1)
Det råtobakspris, som af de utaf utredningen berörda fabri¬
kanterna betalats för under år 1908 förbrukad tobak, framgår af tab.
g här nedan. Kvantiteterna äro där angifna brutto enligt fabrikantens
egna uppgifter, hvarjemte totalpriset för utländsk tobak hänför sig till
förtullad, men detaljpriset till oförtullad vara.
Tab. g. Vikt (brutto) och värde å den råtobak, som förbrukats vid den af
utredningen berörda tobaksproduktionen (fabriksindustrien).
|
Utländsk
|
s
|
v e n s k
|
|
|
|
|
pris
|
|
|
|
|
vikt
|
värde
|
per
|
vikt
|
värde
|
pris
|
|
kg.
|
(incl. tull)
kr.
|
excl
tull
kr. 1
|
kg.
|
kr.
|
kj
kr.
|
Cigarrer .....................
|
452,263
|
1,673,373
|
2 70
|
67.284
|
65,265
|
0*97
|
C igarrc igarre tte r............
|
244,875
|
797,293
|
2"->6
|
52,664
|
38,971
|
0*7 4
|
Cigarretter ..................
|
194,396
|
798,968
|
3-u
|
—
|
—
|
—
|
Röktobak.....................
|
212,590
|
350,764
|
0*G 5
|
90,380
|
62,362
|
0 69
|
Tuggtobak .................
|
588,984
|
1,354,663
|
1'30
|
20,102
|
15,479
|
0-77
|
Snus .........................
|
2,599.410
|
3,732,386
|
0*4 4
|
431,908
|
390,998
|
091
|
Summa
|
4,292,518
|
8,707,447
|
1‘03
|
662,338
|
573,075
|
i O st
|
Summa
vikt , värde
kg. 1 kr.
519,547 11,738,638
297,539 836,264
194 396 798.968
302,970 413,126
609,086 1,370,142
3,031,318 4,123.384
4,954,856'9,280,522
För deri af utredningen berörda fabrikationen förbrukades sålunda
en bruttokvantitet tobak af 4,954,856 kg. till ett värde (utländsk vara
incl. tull) af 9,280,522 kr. Af bruttovikten kom 4,292,518 kg. på
utländsk och 662,338 kg. på svensk vara.
En blick på siffrorna i tab. g i öfrigt visar, att den utländska
råvaran oförtullad betingade ett genomsnittspris af Do3 kr., under det
att den svenska tobaken kostade 0-8 7 kr. per kg.2)
5. Fabrikernas ekonomiska förhållanden. Vid bearbetningen af upp¬
gifterna angående tobaksfabrikernas ekonomiska förhållanden hafva före¬
*) En jämförelse mellan bär anförda siffror och de af handelsstatistiken rörande rikets im
port af oarbetad tobak år 1908 meddelade gifves å sidd. 103 — 104 i del II.
2) Rörande detaljerade pris å olika utländska tobakskvaliteter, se tab. 14, sid. 100 i del II
samt beträffande prisväxlingar å utländsk tobak under åren 1903 - 08, tab. 15, sid. 108 i del II.
236
tagen uppdelats i fyra olika fabriksgrupper, nämligen cigarr-, cigarrett-,
snus- och blandade fabriker. Till cigarr- och snusfabriker hafva förts
alla af utredningen berörda företag, inom livilka tillverkningen af
cigarrer och cigarrcigarretter, resp. snus i genomsnitt för åren 1906—
1908 uppgått till minst 80 proc. af hela tillverkuingsvärdet. Till cigar¬
rettfabrikerna hafva förts specialfäbrikerna för cigarrettillverkning samt
till blandade fabriker alla öfriga här berörda företag.
För hvar och en af dessa fabriksgruppers ekonomi bär särskild
utredning verkställts, hvilken meddelas för cigarrfabrikerna å sidd. 109—
118, för cigarrettfabrikerna å sidd. 118—129, lör snusfabrikerna å sidd.
129—135 samt för do blandade fabrikerna å sidd. 136—141 i del II. Här
skola emellertid endast anföras de hufvudsakliga resultaten i sammandrag
för alla i sådant hänseende berörda fabriker. Hvad dessas antal beträffar,
så är att märka, att utredningen rörande fabrik sekonomien endast har
afseende på 81 fabriker med en sammanlagd nettoförsäljningssumma af
19,830,964 kr. Från tvänne cigarrfabriker med en försäljningssumma
af 358,945 kr. hafva nämligen uppgifter i här berörda hänseende icke
kommit utredningen tillhanda (se härom närmare sid. 109 i del II). Af de
81 sålunda berörda fabrilerna voro 40 cigarrfabriker, 7 cigarrettfabriker
(däraf 3 stora och 4 små), 17 snusfabriker och 17 blandade fabriker.
Vårt lands äldsta tobaksfabrikör återfinnas bland dem, hvilka
tillverka endast snus eller hvilka dessutom producera andra tobaks-
fabrikat. Under det att således bland snus- och de blandade fabrikerna
förekommo de af hithörande företag, som ägde de äldsta anorna, så
voro cigarrfabrikerna endast undantagsvis grundlagda före år 1880 och
cigarrettfabrikerna samtliga bildade efter år 1900. För de äldsta fabri¬
kerna är det dessutom karaktäristiskt, att flertalet af dem varit i samma
släkts ägo allt sedan bildandet, så att här förekommo affärer, hvilka
under ett helt eller t. o. in. halftannat sekel burit samma familjenamn
i sin firmateckning och därunder förblifvit släktens tillhörighet. Af alla
här berörda företag hafva 79 meddelat hithörande uppgifter och af
dessa voro:
2
|
fabriker
|
grundlagda under åren
|
1751—1775
|
4
|
55
|
55 55 5)
|
1776—1800
|
5
|
|
5» 55 55
|
1801—1825
|
8
|
•I
|
I? 55 55
|
1826—1850
|
II
|
,,
|
»5 55 55
|
1851—1875
|
28
|
55
|
55 55 55
|
1876—1900
|
21
|
55
|
„ efter år
|
1900.
|
237
l)et genomsnittliga antalet år, hvarunder fabrikerna varit i verk¬
samhet, uppgick för samtliga till 39, men utgjorde för snusfabrikerna
ej mindre än 76, för de blandade 60, för cigarrfabrikerna 20 och för
cigarrettfabrikerna endast 4 år. I nuvarande innehafvarens ägo hade
fabrikerna varit under i medeltal 31 år.
Nedanstående tab. h gifver en öfversikt af det i här berörda fabriker
inom olika grupper etc. engagerade kapitalets storlek.
Tab. k. Öfversikt af i olika fabriksgrupper engageradt kapital.
Eabriksgrupp.
|
|
|
Aktiebolag.
|
|
Öfriga för
|
e t a g.
|
T
|
illsammans.
|
Antal
fabri¬
ker.
|
Antal
aktie¬
ägare.
|
Aktie- t»
t •, -i Reserver
kapital 1
kr. kr.
|
Upplånadt
kapital
kr.
|
Antal
fabri¬
ker.
|
Eget
kapital
kr.
|
Upplånadt
kapital
kr.
|
Antal
fabri¬
ker.
|
Eget
kapital
kr.
|
Tpplånadt
kapital
kr.
|
Cigarrfabriker ......
|
12
|
750
|
728,093 168,057
|
1,243,952
|
28
|
1,911,203
|
1,180,653
|
40
|
2,807,353
|
2,424.605
|
Cigarreltfabriker...
|
3
|
8
|
3,020,000 190,082
|
202,000
|
4
|
57,874
|
2,500
|
7
|
; 3,267,95)6
|
204.500
|
Snusfabriker ......
|
8
|
173
|
2,808,988' 1,598,546
|
784,328
|
9
|
2,658,032
|
491,325
|
17
|
7,065 566
|
1,275,653
|
Blandade fabrikör..
|
10
|
341
|
5,293,600 586,115
|
1.924,832
|
7
|
1,571,294
|
2,073,586
|
17
|
7,451,009
|
3,998,418
|
Summa
|
33
|
1,272
|
11850,681 2,542,800
|
4,155,112
|
48
|
6,198,403
|
3,748,064
|
81
|
20,591,884
|
7.903,176
|
Vid 1908 års slut voro således 33 af företagen aktiebolag med
ett sammanlagdt aktiekapital af 11,850,681 kr. samt reserverade medel,
uppgående till 2,542,800 kr.
Aktiekapitalets storlek varierade gifvetvis högst betydligt inom
olika företag. Sålunda ägde
9 aktiebolag ett aktiekapital å högst 50,000 kr.
7 „
|
*> >>
|
„ 50,001 —
|
100,000 kr.
|
5 .,
|
»* »5
|
„ 100,001—
|
200,000 „
|
4
|
|
„ 200,001—
|
300,000 „
|
1
|
5? >>
|
„ 300,001 —
|
400,000 „
|
|
,, „
|
„ 400,001—
|
500,000 „
|
2
|
|
„ 500,001 —
|
1,000,000 „
|
* „
|
tf
|
„ öfver
|
1,000,000 „
|
Aktierna voro enligt registerboken fördelade på 1,272 händer. Lik¬
väl tillhörde 723 af dessa aktionärer sammanlagdt endast 4 företag,
hvadan på de återstående 29 fabrikerna kommo 549 delägare eller omkr.
19 på hvarje, en siffra, som tyder hän på, att synnerligen många af
de under aktiebolagsform arbetande tobaksfabrikerna ägde en jämförelse¬
vis sluten intressentkrets. Sålunda hade
238
15 aktiebolag ...........
|
......... 5—10 aktieägare
|
2 ? ..........
|
.......... 11—15
|
1 „ ...........
|
......... lti—20
|
7 „ ...........
|
......... 21—30
|
i .. ...........
|
.......... 31—40 „
|
i „ ...........
|
........ 41-50 ,.
|
H „ ..........
|
|
Af de 81 här behandlade företagen voro 48 i enskilda personers
ägo, hvarvid likväl bör erinras om, hvad tidigare anförts angående många
aktiebolags begränsade intressentkrets, hvilket sannolikt gör gränsen
mellan åtskilliga bland dessa och de enskilda företagen i detta hän¬
seende mindre skarp. Det antal personer, som uppgifvits såsom ägare
af dessa sistnämnda fabriker, nppgick emellertid till 57. De 48 före¬
tagen förfogade sammanlagdt öfver ett kapital af 6,198,403 kr. eller
129,133 kr. per fabrik, således utvisande en väsentligt mindre genom¬
snittlig kapitalkraft för hvarje enskildt företag än för hvarje aktiebolag.
Det främmande kapital, som var eugageradt i här berörda fabriker
(både aktiebolag och enskilda företag), uppgick till sammanlagdt 7,903,176
kr., således till 38'4 proc. eller närmare Vio af det egna kapitalet. I
detta afseende visade emellertid aktiebolagen en vida starkare ställning,
i det att det af dem upplånade kapitalet, 4,155,112 kr., endast uppgick
till 28't) proc. af bolagens egna medel, men de enskilda företagen genom
lån anskaffat 3,748,064 kr. eller ej mindre än 60-5 proc., således ett
belopp motsvarande 6/j0 af det egna kapitalet.
Hela den af utredningen i detta afseende berörda tobaksindustrien
(81 fabriker) disponerade ett i driften engageradt kapital af 28,495,000
eller omkr. 28's milj. kr., hvaraf 20,591,884 utgjordes af eget och
7,903,176 kr. af upplånadt kapital.
Alla här behandlade 81 tobaksfabrikör synas hafva bedrifvit sin
verksamhet i för ändamålet särskildt inredda fastigheter. Af dessa
voro 49 eller %o af hela antalet resp. företags egen tillhörighet. Rörande
dessa fastigheter torde det förhållandet böra påpekas, att de i ej ringa
utsträckning synas hafva omfattat en vida större tomtareal, än hvad för
upprätthållandet af fabriksdriften i dess under år 1908 nådda höjd varit
af nöden. Sålunda angafs fabriksfastigheternas sammanlagda tomtareal
till 156,266 kvm., men det däraf för fabrikation, administration och
arbetarbostäder disponerade utrymmet utgjorde ej mer än 50,372 kvm.
eller omkr. V3 af hela arealen. I vissa fall synes den ej för fabrikens
räkning upptagna delen af tomten hafva tagits i anspråk för bonings-
239
hus o. d., i andra fall åter torde denna tomt}7ta hafva varit obebvggd.
I sistnämnda afseende förtjänar särskild! bringas i erinran, att eu till
landsbygden förlagd fabrik uppgifvit sig därstädes disponera en fastig¬
het å ej mindre än 32,713 kvm., således mer än V5 af alla tobaks¬
fabrikör sammanlagda fastighetsareal.
De i egna lokaler arbetande fabrikernas fastigheter voro taxerade
till sammanlagdt 0,280,500 kr. men bokförda till 5,867,089 kr., således
till 93 proc. af taxeringsvärdet. Bokföringssumman öfversteg emellertid
brandförsäkringsvärdets belopp, hvilket senare utgjorde 5,233,860 kr.
Likväl förekom i detta afseende vid bokföringen såväl öfver- som
undervärdering i förhållande till taxeringssumman, ehuru för de största
fastighetsvärdenas vidkommande någon, ofta en betydande, nedskrufning
under taxeringsbeloppet var regel.
De 32 fabriker, Indika för sin tillverkning voro hänvisade till
hyrda lokaler, betalade för dessa en årshyra af 98,633 kr. eller
3,082 kr. per fabrik. Kapitaliseras hela hyresbeloppet efter 7 proc. eller
den ränteafkastning, som en hyresfastighet i större städer gemenligen
anses böra gifva, skulle motsvarande kapital uppgå till 1,409,043 kr.
Detta belopp skulle sålunda ungefärligen beteckna den summa, som
skulle åtgått för att bereda bär åsyftade fabriker tillfälle att för sin
fabrikation disponera öfver egen fastighet. ')
Nedanstående tablå meddelar ett generalsammandrag af de
bär berörda 81 fabrikernas ekonomiska ställning vid slutet
af år 1908.
Tablån, som balanserar på den betydande summan af 35,305,371
eller något mer än 35-3 milj. kr., visar, att af tillgångarne omkr. V4 kom
på hvardera af posterna lager och varufordringar samt omkr. 16 på
fastigheter. Af öfriga konton var den i aktier och banker placerade
delen af tillgångarne den största, i det att den uppgick till öfver '/jo
af aktiva.
För den del af skulderna, som utgöras af i industrien engageradt
kapital, har tidigare redogjorts. Af samtliga passiva utgjorde aktiekapi¬
talet och det egna kapitalet, inberäknadt reserver, 58'3 proc. eller när¬
mare 7i0 samt det främmande kapitalet 22-4 proc., således hela det i
driften investerade kapitalet — 28,495,060 kr. — 80'7 proc. eller mer än
8/io af hela skuldbeloppet. Af det egna kapitalet var däremot endast
J) So närmare rörande här angående lokaler och fastigheter anförda omständigheter sidd.
145-147 i del IT.
240
De af utredningen angående fabriksekonomien berörda 81 fabrikernas
ekonomiska ställning vid slutet af år 1908.
|
Cigarr-
|
Cigarrettfabriker
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
|
fabriker
|
stora
|
små
|
fabriker
|
fabriker
|
fabriker
|
Tillgångar.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
Fastigheter1) ..................
|
1,306,268
|
809,466
|
—
|
1,705,367
|
2,045,988
|
5,867,089
|
Inventarier x) .................
|
146,234
|
302,817
|
4,133
|
137,959
|
758,625
|
1,349,768
|
Lager 2)...........................
|
1,737,592
|
818,782
|
39,003
|
2,327,627
|
4,439,625
|
9,362,629
|
Utestående varufordringar8)
|
2,156,281
|
716,506
|
42,163
|
2,266,225
|
3,564,363
|
8,745,538
|
Fordringar, andra slag .....
|
240,630
|
381,898
|
—
|
348,863
|
1,547,598
|
2,518,989
|
Aktier, bankdepositioner ...
|
148,317
|
—
|
—
|
2,849,284
|
888,837
|
3,886,438
|
Kassa..............................
|
119,640
|
139,046
|
—
|
23,451
|
74,421
|
356 558
|
Varumärken.....................
|
—
|
1,200,000
|
—
|
—
|
—
|
1.200,000
|
Diverse ..........................
|
77,771
|
2,500
|
4,671
|
400,513
|
1,070,329
|
1555,784
|
Balanserade förluster från
|
|
|
|
|
|
|
tidigare år.....................
|
436,235
|
13,018
|
6,620
|
—
|
6,705
|
462,578
|
Summa
|
6,368.968
|
4,384,033
|
96,590
|
10,059,289
|
14,396,491
|
35 305,371
|
Skulder.
|
|
|
|
|
|
|
Aktiekapital.....................
|
728,093
|
3,020,000
|
—
|
2,808,988
|
5,293,600
|
11.850,681
|
Eget kapital (ej aktiekapital)
|
1,911,203
|
—
|
57,874
|
2,658,032
|
1,571,294
|
6,198403
|
Reserver ........................
|
168,057
|
190,082
|
—
|
1,598,546
|
586,115
|
2,542,800
|
Upplånadt kapital ............
|
2,424,605
|
202,000
|
2,500
|
1,275,653
|
3,998,418
|
7 903,176
|
Varuskulder.....................
|
885,180
|
478,192
|
36,655
|
410,717
|
1,688,793
|
3,499,537
|
Tullskulder .....................
|
10,189
|
—
|
—
|
306,469
|
115,755
|
432,413
|
Rabatter ........................
|
—
|
101,848
|
—
|
—
|
—
|
101,848
|
Diverse ...........................
|
93,248
|
54,832
|
—
|
24,053
|
495,272
|
667,405
|
Nettovinst (förlust = '/•)
|
148,393
|
337,079
|
7-439
|
976,831
|
647,244
|
2,109,108
|
Summa 6,368,968 4,384,033 96 590 10,059,289 14,396,491 35,305,371
35' l proc. investeradt såsom fast kapital, d. v. s. nedlagdt i fabriks¬
byggnader och maskiner, medan 45-5 proc. däraf låg i lagret.
I omstående tab. i hafva sammanställts uppgifter angående
netto- och handelsvinst för alla här berörda fabriker under hvart
x) Detaljerad tablå för åren 1903 — 08 å sid. 152 i del II.
„ 149 „ „ „
n 150 f, f, t)
241
och fett af åren 1903—08. Nettovinsten har därvid beräknats i proc.
af det engagerade egna kapitalet (incl. aktiekapital), oberäknad! reserver,
handelsvinsten däremot på sådant sätt, att nettovinsten minskats med 5
proc. ränta å det egna kapitalet (incl. aktiekapital) plus reserverna,
hvarefter den sålunda erhållna summan ställts i relation till nettoför¬
säljningsvärdet.
Tab. i. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81 fabriker under åren 1903—08.')
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Reser¬
verade
medel
kr.
|
Nettovinst
|
5 °/o ränta
å kapital
+ reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings-
vflrde
kr.
|
Handelsvinst
|
kr.
|
i proc. af
kapitalet
(reserver
från-
räknade).
|
kr.
|
i proc. |
äf netto-
försälj
nings-
värdet.
|
1903
|
12,547,251
|
759,014
|
1,719,072
|
13-7
|
665,313
|
14,614,585
|
1,053,759
|
7*2
|
1904
|
12,810,773
|
835,733
|
1,686,365
|
13 2
|
682,625
|
15,236,588
|
1,003,740
|
6*c
|
1905
|
13,716,807
|
1,737,418
|
1,609,124
|
11-7
|
772,711
|
15,423,306
|
836,413
|
5*4 1
|
1900
|
16,180,369
|
1,921,324
|
2,059,210
|
12-7
|
905,085
|
16,871,490
|
1,154,125
|
6*8
|
1907
|
16,401,197
|
2,262,437
|
1,873,418
|
11-4
|
933,182
|
18,773,825
|
940,236
|
5*o
|
1908
|
18,049,084
|
2,542,800
|
2,109,108
|
11-7
|
1,029,594
|
19,830,9642)
|
1,079,514
|
5’4
|
Summa
|
89,711,481 \l0,058,726 11,056,297
|
12 3 •
|
4,988,510
|
100,750,758
|
6,067,787
|
ö*o
|
Tabellen visar, att nettovinsten under de båda senaste åren af den
här undersökta perioden vant lägre än under andra år och att den
högsta vinsten nåddes under periodens båda första år. Under det att
sålunda åren 1905, 1907 och 1908 gåfvo ungefärligen samma resultat,
växlande mellan ll-4 och 11*7 proc. nettovinst, så nådde åren 1903,
1904 och 1906 upp till resp. 13‘7, 13‘2 och 12‘7 proc. vinst. Någon
bestämd, oafbruten nedgång i afkastningen synes sålunda icke kunna
konstateras, ehuru vinsten icke under något af åren 1905—08 nått upp
till den för åren 1903—04 noterade afkastningen. Hela periodens medel¬
nettovinst utgjorde 1,842,716 kr. eller 12’3 proc.
') Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för åren 1903-07.
“) Denna .siffra å nettoförsäljningsvärdet skiljer sig från den i tab. c meddelade. Differensen
utgör 258,945 kr. eller det nettoförsäljningsvärde, som redovisats af tvänne fabriker, hvilka för¬
summat att till utredningen meddela uppgifter angående sin ekonomi. Sistnämnda belopp utgör
1*3 proc. af den summa å 20,089,909, hvilken tab. c angifver såsom nettoförsäljningsvärde för
samtliga af utredningen berörda 83 fabriker.
* 31
242
Hvad handelsvinsten beträffar, så företedde denna med netto¬
vinsten ej fullt analoga växlingar. Den nådde visserligen äfven sitt
högsta belopp eller 7'2 proc. under år 1903, men det därnäst bästa
året var ej, såsom för nettovinsten, 1904 utan 1906, då en handelsvinst
af 6-8 kunde noteras. Af öfriga år visade 1904 det bästa och 1907
det sämsta resultatet med resp. 6‘G och 5'0 proc., medan för hvart
och ett af åren 1905 och 1908 noterades 5'4 proc. För handelsvinstens
vidkommande kunde således knappast fastställas någon bestämdt sjun¬
kande tendens under här afsedda period, ehuru medeltalet för de tre
första åren låg något högre än för de tre sista. Medel handelsvinsten
för hela perioden uppgick till 1,011,298 kr. eller 6'0 proc. å försälj¬
ningssumman.
Till fullständigande af de i tab. i meddelade siffror har jämväl
beräknats afkastning etc. för fabriker med gynnsamt och med
ogynnsamt ekonomiskt resultat hvar för sig. Vid denna be¬
räkning, hvars resultat meddelas i tab. j, hafva till fabriker af den
förra gruppen förts de företag, hvilka under alla eller flertalet år af
perioden 1903—08 gifvit någon afkastning och till den senare gruppen
alla öfriga fabriker.
Tab. j. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81'fabriker under åren 1903-08. *)
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
År.
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Reser¬
verade
medel
kr.
|
Nettovinst
|
5 °/° ränta
å kapital
-f reserver
kr.
|
Netto-
försäljnings¬
värde
kr.
|
Handelsvinst
|
kr.
|
i proc. af
kapitalet
(reserver
fran-
räknatle.)
|
kr.
|
i proc.
af netto-
försälj-
nings-
väruet.
|
1903
|
10,801,220
|
707,168
|
1,665,605
|
15-4
|
575,419
|
10,848,130
|
1,090,186
|
10-1
|
1904
|
10,895,482
|
775,273
|
1,672,739
|
15-4
|
583,537
|
12,761,511
|
1,089,202
|
8-5
|
1905
|
11,812,010
|
1,669,668
|
1,636,918
|
13-9
|
674,084
|
13,031,794
|
962,834
|
7-4
|
1906
|
13,885,579
|
1,830,070
|
2,104,719
|
15-
|
785,788
|
14,368,501
|
1,318,936
|
9-2
|
1907
|
14,058,883
|
2,208,142
|
1,910,888
|
13-fi
|
813,352
|
15,439,909
|
1,097,536
|
7l
|
1908
|
15,299,145
|
2,494,468
|
2,168,979
|
14-2
|
889,681
|
16,996,922
|
1,279,298
|
7*5
|
Summa
|
76,752,319
|
9.684,789
|
11,159,848
|
14-5
|
4,321,856
|
83,446,767
|
6,837,992
|
8?
|
11 Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för år 1903- 07.
243
II. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År,
|
Aktiekapital
och eget
kapital
kr.
|
Nettovinst
Reser- eller förlust = •/.
|
5 °/ 0 ränta
|
Netto-
|
i Handelsvinst
eller förlust = •/.
|
veracie
medel
kr.
kr.
|
i proc. af
kapitalet
(reserver
frånräk-
nade).
|
å kapital
+ reserver
kr.
|
försäljnings¬
värde
kr.
|
kr.
|
i proc. j
af netto-’
försälj¬
nings¬
värdet.
|
1903
|
1,748,031
|
51,846 53,467
|
3-1
|
89,894
|
3,766,455
|
•/. 36,427
|
•/. 1-0
|
1904
|
1,921,291
|
60,460 13,626
|
0-7
|
99,088
|
2,475,077
|
•/. 85,462
|
•/. 3-5
|
1905
|
1,904,797
|
67,750-/. 27,794
|
•/•I'*
|
98,627
|
2,391,512
|
•/. 126,421
|
•/. 5-.S :
|
1906
|
2,294,790
|
91,254 •/. 45,509
|
•/. 2-o
|
119,302
|
2,502,989
|
•/. 164,811
|
"/. 6-ti
|
1907
|
2,342,314
|
54,295 -/. 37,470
|
•/. l-«
|
119,830
|
3,333,916
|
•/. 157,300
|
V- 4-7
|
1908
|
2,749,939
|
48,332 -/. 59,871
|
7.2-2
|
139,913
|
2,834,042
|
•/. 199,784
|
•/. 7-i
|
Summa
|
12,959,162
|
373,937 •/. 103,551
|
•/. 0-s
|
666,654
|
17,303,991
|
•/. 770,205
|
•/. 4-s
|
Som tabellernas siffror visa, omslöto fabrikerna med gynnsamt
ekonomiskt resultat omkr. 86 proc. af det år 1908 i driften engagerade
egna kapitalet samt behärskade 80 proc. af produktionen. Då emellertid
flertalet af de stora företagen tillhörde denna grupp, inses, att antalet
af de fabriker, hvilka bildade den andra gruppen, var större, än hvad
dessa relationssiffror möjligen kunnat angifva. Inalles kommo sålunda
på den första gruppen 57 och på den senare 24 fabriker, af hvilka
sistnämnda flertalet tillhörde cigarrfabrikerna.
De fabriker, som utvisade ett gynnsamt ekonomiskt resultat, nådde
en nettovinst, hvars medeltal uppgick till 2-2 proc. mer för hela perio¬
den 1903—08 än motsvarande siffra för alla här berörda fabriker.
Handelsvinsten för förstnämnda företag steg med samma absoluta tal
och utgjorde i genomsnitt 8*2 mot 6‘0 proc. för alla fabriker. Rörande
handels- och nettovinstens fluktuationer under åren 1903—08 gäller i
hufvudsak det samma som rörande motsvarande tal för samtliga 81
fabriker.
För de företag åter, som uppvisat dåligt resultat, synas den
undersökta årsperiodens sista trenne år hafva varit afgjordt sämre än
begynnelseåren, och särskilt framstår 1908 såsom periodens sämsta år
med en förlust af 59,871 kr. eller 2-2 proc. å det engagerade kapitalet
samt en negativ handelsvinst af 199,784 kr. eller 7'1 proc. å försälj¬
ningssumman. Medelförlusten utgjorde emellertid blott 0'8 och den
negativa medelhandelsvinsten 4-5 proc.
244
För att möjliggöra en jämförelse mellan de olika fäbriksgruppernas
afkastning meddelas i nedanstående tab. k en öfversikt af de fyra
fäbriksgruppernas netto- och handelsvinst för år 1908 samt i medeltal
för åren 1903—08.')
Tab. k. Netto- och handelsvinst inom olika fabriksgrupper.
—
|
|
|
|
|
Nettovinst eller förlust
|
|
|
Handelsvinst
|
eller förlust
|
|
Aktiekapital och
eget kapital.
|
|
|
|
=
|
V-
|
|
Nettoförsäljnings-
|
|
—
|
|
|
|
iteserver.
|
Medeltal
1903-08
|
År 1908.
|
värde
|
Medeltal
1903-08
|
År 1908
|
|
|
|
|
|
|
i-i
CD i-*'
|
|
TT
CD M*
|
|
|
|
►-b
|
|
>-b
|
Fabriks-
|
|
|
|
|
|
cd T5
< o
|
|
% o
|
|
|
|
|
|
CK M.
H __
|
grupp.
|
Medeltal
1903-08
|
År 1908
|
Medeltal
1903-08
|
År 1998
|
kr.
|
hj •*
h-
|
kr.
|
»-i .
P
i-j >-+,
£* Sr*
|
Medeltal
1903-08
.
|
År 1908
|
kr.
|
2. ?
1 S.
|
kr.
|
ö'p
5' p
CTQ >-b
|
|
|
|
|
|
|
•-i ^
p: ^
* T
g SL
|
|
H P
p p
|
|
|
|
< £3
|
|
< p
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S* T
CD O
|
|
S, s
n °
|
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
|
Q. CD
|
|
p- CD
|
kr.
|
kr.
|
|
|
|
*
|
Cigarr-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
[ fabriker
|
2,265,868
|
2,639,296
|
168,345
|
168,057
|
206,289
|
9-i
|
148,393
|
5* ti
|
3,362,879
|
3,955,955
|
84,579
|
2-5
|
8,025
|
0-2
|
Cigarrett-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
fabriker,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stora
|
1,652,333
|
3,020,000
|
59,691
|
190,082
|
226,597
|
13-7
|
337,079
|
11-a
|
1,244,965
|
2,293,175
|
140,996
|
11-3
|
176,575
|
7-7
|
d:o, små
|
9,645
|
57,874
|
—
|
—
|
•/. 73
|
—
|
•/. 439
|
•/.O-8
|
11,567
|
69,403
|
•/. 556
|
—
|
•/. 3,333
|
•/.4-8
|
Snusfabr.
Blandade
|
5,148,549
|
5,467,020
|
963,797
|
1,598,546
|
789,390
|
15-3
|
976,831
|
17-o
|
4,658,150
|
5,265,602
|
483,773
|
10-4
|
623,553
|
11-8
|
fabriker
|
5,875,518
|
6,864,894
|
484,621
|
586,115
|
620,513
|
10-o
|
647,244
|
9-4
|
7,514,232
|
8,246,829
|
302,506
|
4*o
|
274,694
|
3*3
|
tern a 14,951,91318,049,084
|
1,676,454
|
2,542,800
|
1,842,716 12-:,
|
2,109,108
|
11-7
|
16,791,793
|
19,830,964 1,011,298 6 o
|
1,079,514
|
5i
|
Slutligen meddelas här nedan eu öfversikt af några bland de bär
berörda fabrikernas viktigaste utgiftsposter år 1908.
• *) En ingående diskussion af siffrorna i tab. k meddelas å sidd. 160 — 166.
245
Några bland de viktigare utgiftsposterna inom samtliga af utredningen
angående fabriksekonomien berörda 81 fabrikerna år 1908.
Cigarrfabriker
Cigarrettfabri ker
stora små
Snusfabriker
Blandade
fabriker
Samtliga
fabriker
% 7» 70 70 7» 70
|
af netto-
|
• af netto-
|
af netto-
|
af netto-
|
|
af netto-
|
af netto*
|
|
kr.
|
förs.
värdet.
|
kr.
|
förs.
värdet.
|
kr.
|
förs.
värdet.
|
kr.
|
förs.
värdet.
|
kr.
|
förs.
värdet.
|
kr.
v
|
förs.
ärdet.
|
Styrelse och revisorer ...
|
7,220
|
0'2
|
10,250
|
0-5
|
—
|
—
|
85,630
|
1-8
|
42,900
|
0-5
|
146,000
|
0 7
|
Hyror, utbetalta............
Resekostnader (incl. re¬
sandes provisioner och
|
45,983
|
1*2
|
1,700
|
o-l
|
1,425
|
2-1
|
17,300
|
0*3
|
32,225
|
0-4
|
98,633
|
Oö
|
fasta löner)..............
Försäljningsagenters och
kommissionärers provi-
|
207,833
|
5-3
|
134,179
|
5*9
|
8,214
|
11-8
|
85,989
|
1-6
|
410,698
|
5-0
|
846,913
|
4-3
|
sioner .....................
Kontorskostnader (utom
|
54,352
|
It
|
3,194
|
0-1
|
325
|
0-5
|
17,571
|
0-3
|
70,297
|
0-9
|
145,739
|
07
|
löner) .....................
|
81,922
|
De
|
6,561
|
0-3
|
631
|
0-9
|
16,648
|
03
|
61,103
|
0-7
|
146,965
|
Or
|
Reklam och annonser ...
Räntor å upplånodt
|
17,207
|
0-4
|
157,539
|
6*9
|
903
|
1-3
|
4,639
|
Öl
|
42,943
|
0*5
|
223231
|
It
|
kapital .....................
|
94,561
|
2-t
|
20,868
|
0-9
|
—
|
—
|
93,932
|
1-8
|
144,522
|
1-8
|
353,883
|
1'8
|
Diskontoräntor ............
|
38,080
|
O-o
|
4,990
|
0*2
|
5,511
|
7*9
|
9,206
|
0-2
|
32,917
|
0-4
|
88.704
|
0-3
|
Frakter för förädlad vara
|
38,924
|
1*0
|
21,900
|
l-o
|
1,057
|
1-5
|
56,594
|
It
|
126,028
|
1*5
|
244,503
|
1’2
|
Förluster på varudebilorer
Förvaltningspersonalens
|
116,562
|
3-o
|
88,103
|
3*8
|
—
|
—
|
53,266
|
ro
|
183,614
|
2-2
|
441,545
|
2-2
|
löner........................
|
345,152
|
8-7
|
109,163
|
4-8
|
6,750
|
9-7
|
326,779
|
6-2
|
560,313
|
t>*8
|
1,348,157
|
6 8
|
Arbetspersonalens löner..
|
1,131,054
|
28-o
|
342,045
|
14o
|
13,647
|
19 7
|
256,784
|
4-9
|
1,250,034
|
15-2
|
2.993,564
|
15 i
|
Tablån visar, att de mest betydande af de anförda omkostnaderna
kommo på lönekontot, hvarvid arbetarnes löner uppgingo till 2,993,564
kr. eller 15‘1 och förvaltningspersonalens till 1,348,157 kr. eller 6'8 proc.
af försäljningssumman. Af det för förvaltningspersonalens löner redo¬
visade beloppet utgick likväl 346,508 kr. till resande i form af fast lön
eller provision samt 120,828 kr. till platsförsäljare och agenter. Detta
torde förtjäna påpekande vid bedömande af åberopade lönebelopps be¬
tydelse å fabrikernas utgiftskonto, enär nyssnämnda summor sannolikt
till större delen linnas inräknade äfven i de belopp, som angifvits för
resekostnader och agentprovisioner,
246
6. Förvaltningspersonalen. Utredningens uppgifter rörande förvalt¬
ningspersonalen berör alla 83 fabriker.
Af de 34 aktiebolag, som den af utredningen berörda delen af
tobaksindustrien, räknade vid 1908 års slut, utbetalade 5 intet särskilt
arvode åt företagets ledare. Samtliga aktiebolagens lönestat upptog
emellertid aflöning åt 31 direktörer, beroende därpå, att i några fall
uppförts lön åt mer än en chef.
Af de 49 enskilda företagen inom bär behandlade del af industrien
innehades 41 af 1, 7 af 2 och 1 af 3 ägare, således sammanlagdt 58
enskilda affärsinnehafvare. Bland dessa fabriker hade 2 anställt sär¬
skilda personer såsom aflönade affärsledare, under det att 7 andra hit¬
hörande företag beräknat särskild lön åt ägaren för det arbete han ut¬
fört inom firman — såsom ekonomisk eller teknisk chef eller såsom
resande.
Företagslcdarnes fördelning på förenämnda olika kategorier inom
de fyra fabriksgrupperna framgår af nedanstående siffror.
Företagsledarnes fördelning.
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
Särskildt anställda och aflönade före-
|
tagsledare .................................
|
12
|
3
|
5
|
13
|
33
|
Egna innehafvare med lön...............
|
6
|
—
|
—
|
1
|
7
|
Egna innehafvare (eller aktiebolags-
|
chefer) utan lön ........................
|
28
|
4
|
15
|
7
|
54
|
Summa
|
46
|
7
|
20
|
21
|
94
|
Det lönebelopp, som utgick till de särskildt anställda företags¬
ledarna, direktörerna, uppgick till sammanlagdt 186,940 kr. eller till i
medeltal 5,665 kr. per person. De enskilda affärsinnehafvare, som ur
affären uttogo lön för eget arbete, disponerade för sådant ändamål
31,864 kr. eller 4,552 kr. per individ, således en lägre ersättning än
direktörernas.
Förekomsten af öfrig förvaltningspersonal samt dess fördelning
mellan olika fabriksgrupper framgår af efterföljande tablå.
247
Förvaltningspersonalens (utom företagsledarnes) fördelning.
|
Cigarr-
|
Cigarrett-
|
Snus-
|
Blandade
|
Samtliga
|
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
fabriker.
|
Fabrikationsledare eller verkmästare
|
33
|
8
|
10
|
23
|
74
|
Kontorspersonal.............................
|
4b
|
17
|
36
|
79
|
178
|
Resandepersonal ..........................
|
79
|
13
|
29
|
94
|
215
|
Butikspersonal (fabriksbodar) .........
|
—
|
—
|
6
|
24
|
30
|
Summa
|
158
|
38
|
81
|
220
|
497
|
Hvad aflöningsförmånerna för denna personal beträffar så framgår
af utredningens uppgifter, att medelårslönen för fabrikationsledare och
verkmästare (se tablån å sid. 170 i del II) uppgick till 3,140 kr. Af kontors¬
personalen (se tablåerna å sid. 171 i del II) var närmare 3/io kvinnlig och
kvinnornas aflöning i genomsnitt väsentligt lägre än männens. Högst
aflönad var den manliga personalen inom snusfabrikerna med en medel¬
inkomst af 2,945 kr., sämst inom cigarrfabrikerna med en genomsnitts¬
lön af 1,884 kr. Motsvarande tal för kvinnorna voro 1,190 (cigarrett¬
fabrikerna) och 869 kr. (snusfabrikerna). Af den summa å 346,508
kr., hvilken redovisats såsom utbetalad till resandena, utgick 235,836
kr. eller 68'l proc. såsom fast lön, 95,826 kr. eller 27*7 proc. såsom
provision, 13,676 kr. såsom gratifikation och 1,170 kr. såsom tantieme.
Till platsförsäljarne åter utgick ett sammanlagdt belopp af 120,828 kr.,
hvaraf endast 39,307 kr. eller 32-5 proc. såsom lön, men 79,621 kr.
eller 65’9 proc. såsom provision och 1,900 kr. såsom gratifikation.
Medelinkomsten för en resande utgjorde 3,066 kr., men för en plats-
försäljare endast omkr. 1,258 kr. B utiksp er sonalen, som endast_före-
kom vid af snus- och blandade fabriker inrättade s. k. fabriksbodar och af
hvilken det öfvervägande flertalet eller 26 voro kvinnor, åtnjöto en medel¬
lön, männen af 1,672, kvinnorna af 735 kr. (se tablån å sid. 174 i del II).
7. Arbetspersonalen. På grund af skäl, hvilka närmare belysas å
sid. 175 i del II torde alla i det följande rörande arbetspersonalens
antal o. d. meddelade siffror få anses vara något för höga, men där¬
emot uppgifterna angående arbetarnes ekonomiska förhållanden i huf¬
vudsak tillförlitliga.
Liksom vid utredningens framställning af fabriksekonomien har
äfven ifråga om arbetspersonalen redogjorts för hithörande förhållanden
inom hvarje fabriksgrupp för sig. Dessa uppgifter återfinnas för cigarr¬
fabrikerna å sidd. 176—186, för cigarrettfabrikerna å sidd. 186—195,
248
för snusfabrikerna å sidd. 195—201 samt för de blandade fabrikerna
å sidd. 201—210 i del II.
Sammanlagda antalet af de af utredningen berörda arbetarne i
alla 83 fabriker uppgick till 5,494. Huru dessa arbetare , fördelade sig
med afseende på kön samt mellan de olika fabriksklasserna framgår af
nedanstående tablå.
Arbetareantal vid af utredningen berörda 83 fabriker.
|
Antal
|
|
Antal
|
arbetare
|
per
fabrik
|
|
fabrikör
|
män
|
kvinnor
|
tillsammans
|
Cigarrfabriker..................
|
42
|
B3B
|
1,556
|
2,192
|
52
|
Cigarrel(fabriker, stora......
|
3
|
42
|
595
|
637
|
212
|
„ , små ......
|
4
|
4
|
34
|
38
|
10
|
Snusfabriker ..................
|
17
|
216
|
45
|
261
|
15
|
Blandade fabriker............
|
17
|
880
|
1,486
|
2,366
|
139
|
Tillsammans
|
83
|
1,778
|
8,716
|
5,494
|
66
|
Hvad arbetarnas åldersfördelning beträffar, så har denna ej kunnat
med visshet fastslås, enär uppgifter angående ålder förelegat för endast
4,132 arbetare eller 75‘2 proc. af hela den af utredningen berörda
arbetarstyrkan. Åldersfördelningen bland dessa arbetare framgår emeller¬
tid af nedanstående tablå.
Arbetarnas vid de af utredningen berörda 83 fabrikerna fördelning
efter kön, ålder och civilstånd.
|
Hela
|
antalet
|
|
Hela
|
antalet
|
|
Åldersgrupper.
|
män.
|
kvinnor.
|
Summa.
|
Åldersgrupper. män.
|
kvinnor.
|
Summa.
|
12 år
|
4
|
10
|
14
|
50-60 år 213
|
218
|
431
|
13-18 „
|
178
|
402
|
580
|
60— „ 104
|
99
|
203
|
18—21 „
|
61
|
455
|
516
|
1,229
|
2,903
|
4,132
|
21-25 „
|
102
|
520
|
622
|
okänd ålder 148
|
189
|
337
|
25—30 „
|
181
|
431
|
612
|
1,377
|
3,092
|
4,469
|
O
Tf!
1
O
|
223
|
458
|
681
|
okänd ålder
|
40-50 „
|
163
|
310
|
473
|
och civilstånd 401
|
624
|
1,025
|
|
|
|
|
Summa 1,778
|
3,716
|
5,494
|
Af de sålunda berörda arbetarne voro sålunda 594 eller 14-4 proc.
minderåriga, men bland dessa funnos endast 14 tolfåriugar.
Hur arbetarne fördelade sig mellan olika fabrikationsgrenar fram¬
går af följande siffror.
'249
Arbetareantal inom olika fabrikationsgrenar (inom S3 fabriker).
Antal. °/o
Cigarrtillverkning ..............:....................................... 3,6:42 66-1
Cigarrettillverkning..................................................... 746 13'«
Röktobakstillverkning ; ......................... 86 l'«
Tuggtobakstillverkning................................................ 470 8-5
Snustillverkning ............................................,......... 373 6’8
EJ uppgifven yrkesgren ....... 187 »i
Summa 5,494 1000
För att erhålla eu öfverskådligare bild af tobaksarbetarnas aflönings-
förhållanden, meddelas i tab. 1 och m eu sammanfattning af de upp¬
gifter å veckoinkomst och årsinkomst, som stått utredningen till buds.
Tab. I. Veckoinkomst för 4,959 tobaksarbetarei
Yrkesgrupp,
|
6 kr. och
därunder
|
j 6 —12 kr.
|
12 — 18 kr.
|
18-24 kr.
|
Öfver
|
24 kr.
|
antal
|
°l°
|
antal
|
°/o
|
antal
|
| 7»
|
antal
|
'• 1
|
antal
|
7»
|
Manliga arbetare.
|
|
|
|
'
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ...........
|
73
|
7*4
|
144
|
. 14-c|
|
309
|
31-3
|
293
|
29-7
|
168
|
17o
|
Cigarrettarbetare .......
|
-
|
-
|
4
|
8-7
|
12
|
26-1
|
19
|
41'3 J
|
11
|
239
|
Röktobaksarbetare .....
|
t
|
2o
|
14
|
29-i
|
12
|
25*o
|
15
|
31*31
|
6
|
12-5
|
Tuggtobaksarbetaro ...
|
49
|
26-3
|
39
|
2t-o
|
22
|
11-8
|
46
|
24-8
|
30
|
161
|
] Snusarbetare.............
|
. 19
|
6*2
|
t 31
|
10-1
|
59
|
19-2:
|
88
|
28-7
|
no
|
35*8
|
Summa
Kvinnliga arbetare.
|
142
|
ilo j
|
232
•
|
147
|
.
414
|
26a
|
461
|
29 -i
|
325
|
207
|
Cigarrarbetare ........ ..
|
219
|
9; 5
|
1,034'
|
' 42-6
|
862
|
35*7
|
266
|
11-0
|
33
|
1-4
|
i Cigarrettarbetare ........
|
76
|
11*5
|
256
|
38-7
|
241
|
36*4
|
81
|
12-ä|
|
8
|
1-2
|
Röktobaksarbetare ....
|
2
|
6*3
|
23
|
71*9
|
7
|
21-8
|
— '
|
—
|
—
|
—
|
Tuggtobaksarbetare ..
|
59
|
27*2i
|
127
|
58-»
|
28
|
12-9
|
3
|
1-4
|
— •
|
_
|
Snusarbetare .............
|
,
|
.40 o|
|
28
|
46' 7 i
|
8
|
13-3
|
-
|
— j
|
-
|
—
|
Summa
|
sm
|
ITs]
|
1,468
|
43 i |
|
1,146
|
33 01
|
350
|
1931
|
41
|
12
*32
|
250
Taft. m. Årsinkomst för 2,858 fasta tobaksarbetare.
Yrkesgrupp.
|
500 kr. och
därunder
|
500-800
kr.
|
800—1,000
kr.
|
1,000-1,200 1
kr.
|
Öfver 1,200
kr.
|
antal
|
7° .
|
antal
|
7°
|
antal
|
»/o
|
antal
|
7»
|
antal
|
7°
|
Manliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ............
|
92
|
22' 7
|
83
|
20-5
|
87
|
21'ä'
|
69
|
17-o 1
|
74
|
18-3
|
Cigarrettarbelare.......
|
t
|
3-1
|
4
|
12'3
|
11
|
34-4
|
»
|
28-1
|
7
|
21-9
|
Röktobaksarbetare ... .
|
7
|
21-2
|
4
|
12-i
|
8
|
24-3
|
7
|
21-2
|
7
|
21-2
|
Tuggtobaksarbetare ..
|
57
|
38*3
|
19
|
12-8
|
25
|
16-8
|
27
|
18 \
|
21
|
14o
|
Snusarbetare .............
|
8
|
3-3
|
1 33
|
13-3
|
55
|
22-5
|
58
|
23-8 i
|
90
|
36-9
|
Summa
|
165
|
191
|
143
|
166
|
186
|
216
|
170
|
197
|
199
|
23o
|
Kvinnliga arbetare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ...........
|
456
|
30-1
|
650
|
42-8
|
285
|
18-8
|
103
|
6*8
|
23
|
1-5
|
Cigarrettarbetare ........
|
56
|
19-3
|
150
|
51-7
|
66
|
22-8
|
16
|
5-5
|
2
|
0'7
|
Röktobaksarbetare .....
|
9
|
50' o
|
5
|
27-8
|
4
|
22-2
|
—
|
|
—
|
—
|
Tuggtobaksarbetare ..
|
108
|
76-1
|
34
|
23-9
|
. —
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
Snusarbetare ............
|
11
|
39-3
|
15
|
53-6
|
2
|
7*1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
640
|
321\
|
854
|
42»
|
357
|
179
|
119
|
6o
|
25
|
12
|
Såsom fasta arbetare har af utredningen betecknats de arbetare,
livilka varit anställda hos samma arbetsgivare under minst 48 veckor
af året. *)
Slutligen meddelas i tablån å nästa sida en öfversikt af totalbe¬
loppen å till arbetarne år 1908 utbetalade löner inom olika fabriks-
grupper äfvensom antalet å de arbetsveckor arbetarne varit sysselsatta
under samma år.
) Eu jämförelse mellan arbetarnes årsinkomst år 1897 och 1908 meddelas å sid. 214 i del II.
251
Arbetslöner (incl. extra förmåner) och arbetsveckor under år 1908
inom samtliga af utredningen berörda 83 fabriker.
Arbetslöner Antal Medelarbetslön
kr. arbetsveckor. per arbetsvecka.
Cigarrfabriker ................. 1,202,503 1) 84,368 14' 2 5
Cigarrettfabriker, stora ...... 342,045 23,265 14'7 o
„ , små ...... 13,647 930 14’«
Snusfabriker .......•........... 256,784 11,350 22’U2
Blandade fabriker .......... 1,250,034 91,758 1362
Summa 3,065,013') 211,671 li ts
Hela det belopp, som under är 1908 utgick i arbetslöner till arbetande
inom af utredningen berörda 83 fabriker, utgjorde således 3,065,013 kr.,
motsvarande en arbetstid af 211,671 veckor.
De utan jämförelse högst aflönade arbetarna voro således de vid
snusfabrikerna anställda, hvilkas veckoförtjänst i medeltal uppgick till
icke mindre än 22-6 2 kr., under det att medelinkomsten per vecka för
arbetarna vid de öfriga fabrikerna växlade mellan 13-62 och 14'70 kr.
För ett år med 50 arbetsveckor utgjorde enligt förestående be¬
räkningar årsinkomsten per arbetare i medeltal vid cigarrfabrikerna
713 kr., vid cigarrettfabrikerna 735 kr., vid snusfabrikerna 1,131, vid
de blandade fabrikerna 681 kr. och för alla slag af arbetare 724 kr. *)
*) Från detta belopp är i motsvarande uppgifter för cigarrfabrikerna och samtliga fabriker
i ofvan anförda siffror rörande fabriksekonomien borträknad den summa af 71,449 kr., som ut¬
gjorde arbetslönerna för arbetarna bos två firmor, hvilka icke insändt uppgifter angående sin
ekonomi.
252
B. Handtverket och hemindustrien.
1. Allmän karakteristik. Den svenska tobaksindustrien rymmer
ifråga om driftens omfattning och organisation alla former, från stor¬
industrien ned till hemarbetet. I det föregående har den del af produk¬
tionen behandlats, hvilken torde böra betecknas såsom fabriksindustri.
Därvid hafva till fabriksindustrien förts de fabriker, hvilkas produk¬
tionsvärde i genomsnitt för åren 1903 — 08 uppgått till minst 10,000 kr.
eller arbetareantalet till öfver 5, under det att öfriga företag räknats
till den handtverksmässigt bedrifna delen af industrien.
Liksom handtverket såsom driftsform uppåt öfvergår i fabriks¬
industrien, så har det äfven nedåt en öfvergångsform i hemindustrien.
Gränsen mellan denna och handtveidret torde det däremot vara hvarken
möjligt eller ens nödigt att skarpt uppdraga. De flesta till handtverket
hörande företagen inom tobaksindustrien bedrifves inom lokaler, hvilka
samtidigt äro innehafvarnes bostäder. Om således såsom hemindustrielit
betecknas det arbete af hithörande slag, som bedrifves i utöfvarens
egen bostad, så torde den öfvervägande delen af det svenska tobaks-
handtverket vara hemindustri. Men äfven denna form af ekonomisk
organisation uppvisar olika variationer, hvilka också äro företrädda
inom tobaksindustrien. Således bedrifves en del af det hemindustriella
arbetet inom denna produktionsgren såsom sjelfständig drift, d. v. s.
yrkesutöfvaren handhafver icke blott fabrikationen, utan äfven råvarans
anskaffande och det färdiga fabrikatets försäljning, under det att en
annan del upptages af det egentliga hemarbetet, d. v. s. utgöres af de
hemarbetare, som endast förfärdiga varan, men ej bära omsorgen om
dess försäljning, understundom ej heller om råvarans anskaffande.
Utredningen rörande handtverket och hemindustrien omfattar 90
yrkesutöfvare och lämnar tab. II sidd. 376—79 i del II en öfversikt
öfver samtliga hithörande företagare samt från dem inkomna uppgifter,
afseende förhållandena under år 1908.
253
Såsom af tabellen framgår, förekom den bär afsedda lian dteringen,
såvidt den af utredningen berörts, hufvudsakligen endast i Stockholm
samt å skilda ställen i Skåne.
Mellan det i Skåne och det å andra orter bedrifna handtverket
kunna urskiljas åtskilliga väsentliga olikheter. Det förra är hufvud¬
sakligen organiseradt såsom egentligt hemarbete. Fabrikaten, cigarrer
och cigarrcigarretter af billigaste kvalitet, försäljas efter på förhand
öfverenskommet pris till tobaksfabrikanter, i förekommande fall till
samma företag, som levererat råvaran.
Men det gifves bland utöfvarna af hemindustrien i denna trakt
också åtskilliga, hvilka visserligen i regel försälja sin tillverkning till
viss fabrikant, men som för arbetets utförande använda främmande
hjälpkrafter. Dylika hemindustriidkare blifva således i sin tur arbets¬
givare för de af dem anställda hemarbetarne, hvilkas antal varierar
mellan 1 och 4, och hvilkas anställningstid ej sällan synes vara hela
året. Det är här sålunda frågan om det slag af hemarbetare, som
man med den i förevarande ämne brukliga terminologien plägar beteckna
såsom mellanman.
Hvad den öfriga delen af här behandlade gren af tobaksindustrien
beträffar, så karakteriseras denna ingalunda af samma jämförelsevis stora
likformighet som det skånska hemarbetet. Där förekomma i stället alla
olika slag af organisationsformer, från den på fabriksindustriens gräns
stående småindustriella driften till det rena hemarbetet utan främmande
hjälpkrafter. Det linnes emellertid ett sammanhållande särmärke, som
kan anses skilja alla hithörande företag från de förenämnda skånska.
Detta torde böra sökas i den omständigheten, att det i fråga om de
icke skånska företagen i så måtto gäller själfständig drift, som icke
endast tillverkningen, utan äfven åtminstone större delen af försälj¬
ningen handhafves af vederbörande yrkesutöfvare själfva. 1 detta
hänseende märkes särskilt att, medan ett visst antal hithörande till¬
verkare försälja större delen af sina alster till återförsäljare, så bedrifva
de öfriga den hufvudsakliga afsättningen direkt till den konsumerande
allmänheten, vare sig detta sker efter förutgången beställning, genom
ambulerande handel eller genom försäljning i en af tillverkaren inne-
hafd öppen bod.
2. Olika driftsformer och deras tillverkning. Den del af handt¬
verket, som står industrien närmast, torde vara de bland hithörande
företag, som bedrifva sin rörelse i för driften särskildt förhyrda lokaler
254
och med minst 1 arbetare. Dylika företag uppgingo enligt utredningen
tillhandakomna uppgifter till ett antal af 11.
En andra grupp af denna handtverksdrift utgöres af de tobaks-
handlande, som bedrifva tillverkning af tobaksvaror utom hemmet med
minst 1 arbetare, men där minst hälften af denna tillverkning försäljes i
den egna butiken, dit äfven hela driften eller en del däraf är för¬
lagd. Af utredningen berördes 7 dylika småfabrikanter, bosatta å
olika orter.
Största antalet af utredningen i detta afseende tillhandakomna
uppgifter liärflöto emellertid från de i den egna bostaden arbetande
Tab. n. Af utredningen berörda del af handtverk och hemindustri år 1908.
|
>
d
er
|
Antal i
arbetet
delta¬
gande
|
Antal
arbetare
utom fa¬
miljemed¬
lemmar
|
Antal föret;
säljning
|
|
Tillverkning och försäljning.
|
|
|
P
|
|
84»
. . p
|
|
|
hela antalet
arbetare.
|
-•CK
|
Cigarrer
|
Cigarrcigarretter
|
Cigarretter
|
|
|
|
ägare.
|
milj emed-
lemmar.
|
män.
|
kvinnor.
|
med för¬
butik.
|
tillverk¬
ning
antal.
|
försälj¬
nings¬
värde
kr.
|
tillverk¬
ning
antal.
|
försälj¬
nings¬
värde
kr.
|
tillverk¬
ning
antal.
|
försälj¬
nings¬
värde
kr.
|
försälj -
nings-
värde
kr.
|
1. Handt¬
verk ......
|
18
|
[8
|
4
|
34 37
|
71
|
8
|
2,098,670
|
95,189
|
2,460,340
|
62,615
|
600,000
|
6,(MX)
|
163,304
|
II. Hem¬
industri
a) med hjälp¬
kraft ......
|
8
|
5
|
5
|
19
|
9
|
28
|
|
1,730,900
|
56,993
|
343,200
|
5,976
|
312,000
|
3,332
|
70,051l)
|
b)utan hjälp¬
kraft ......
|
23
|
22
|
17
|
|
|
|
8
|
532,375
|
33,507
|
488,850
|
17,344
|
120,000
|
1,080
|
51,931
|
c) skånsk,
med hjälp¬
kraft ......
|
<J
|
9
|
9
|
12
|
10
|
22
|
|
918,500
|
15,542
|
1,403,000
|
16,390
|
|
|
31,932
|
d) skånsk,
utan hjälp¬
kraft ......
|
32
|
35
|
28
|
_
|
|
|
|
911,000
|
13,864
|
1,411,000
|
14,565
|
|
|
28429
|
Summa\9o\89
|
63
|
65
|
66
|
121
|
16
|
6,191,445
|
215,095 6,106,390 116,89o\ 1,032,000
|
10,412 346,1471)
|
) Häri inberäkna^ 3,750 kr. för 2,500 kg. snus.
255
hemindustriidkarne, hvilkas drift i det följande skall betecknas med
hemindustri, under det att de öfriga skola hänföras till handtverket.
Dessa hemarbetare voro tillsammans 72, af hvilka 17 arbetade med och
55 utan främmande hjälpkrafter och af hvilka 44 till hufvudsaklig del
försålde sin vara till tobaksfabrikanter, eller rättare arbetade på dennes
beställning (den skånska hemindustrien), men de öfriga 28 bedrefvo sin
försäljning sjelfständigt till engros- eller minuthandlande, kaféidkare
o. d. samt 8 i egen butik.
Tab. n lämnar en sammanställning af vissa till ofvannämnda grupper
häuförliga totalsiffror. Den visar då först, att af lida den här berörda
driften framställdes varor till ett sammanlagd! tillverkningsvärde af
346,147 kr., fördeladt på
6,191,445 st. cigarrer................................... 215,095 kr.
6,106,390 ,, cigarrcigarretter.................... 116,890 „
1,032,000 ,, cigarretter ............................ 10,412 ,,
2,500 kg. snus ................................... 3,750 „
Af samtliga företag voro endast 2 anlagda enbart för cigarrett-
och 1 för snustillverkning, medan de öfriga 87 samtliga tillverkade
cigarrer och cigarrcigarretter eller endera af dessa fabrikat. 1 företag
producerade utom cigarrer och cigarrcigarretter äfven cigarretter.
3. Försäljning. Af den utaf de här berörda företagen uppnådda
försäljningssumman kom för samtliga fabrikat absolut taget det högsta
talet på handtverket. Vid ett närmare skärskådande af tablåernas siffror
visar sig emellertid, att de genomsnittssiffror, som nåddes vid försälj¬
ning per 1,000 st. af vissa fabrikat, förete åtskilliga anmärkningsvärda
drag. Af den bär nedan anförda tablån framgår, att det högsta medel-
Försäljningspris pr 1,000 st. af
Handtverk ...................
Hemindustri
a' med hjälpkraft
b) utan „
c) skänsk, med „
d) „ , utan „
Cigarrer
|
Cigarr-
cigarretter
|
Cigarretter
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
45*3 6
|
25*4ö
|
10*1)0
|
32*0 3
|
17*41
|
10*08
|
62*0 4
|
35*4 8
|
9*oo
|
16*1(2
|
11*08
|
—
|
15*22
|
10*82
|
—
|
34'7t
|
19 it
|
10 09
|
Samtliga
256
priset vid försäljning nåddes ej af handtverkarne, utan af den grupp
bland de icke skånska liemindustriidkarne, som arbetade utan hjälpkraft.
Förklaringen härtill är sannolikt att söka i den omständigheten att af
de 23 till denna grupp hörande yrkesidkarne 16 uppgifvit sig försälja
större delen af sin försäljning direkt till den konsumerande allmänheten,
vare sig i egen butik — 8 hemarbetare — eller annorledes. Det andra
rummet ifråga om de försålda varornas prishöjd intogs af handtverkarne,
hvilka likväl med 45*3 6 kr. per 1,000 cigarrer och 25*4 5 kr. per 1,000
cigarrcigarretter kommo ej så oväsentligt under sistnämnda grupp, för
hvilka motsvarande siffror voro resp. 62*9 4 och 35*4 8 kr.
De skånska hemarbetarne synas emellertid hafva nått en betydligt
sämre betalning för sina varor än öfriga här berörda grupper. Sålunda
erhöllo de med hjälpkrafter arbetande skånska hemarbetarne för 1,000
st. cigarrer eller cigarrcigarretter af sina afnämare endast resp. 16*9 2
och 11*68 kr., under det att de ensamma hemarbetarne fingo resp. 15*2 2
och 10*3 2.
4. Handtverkets och hemindustriens ekonomiska förhållanden. Rörande
här behandlade företags ekonomi har det eljest varit synnerligen vansk¬
ligt att inhämta närmare upplysningar, enär dels frågeformulären i detta
afseende varit mer knapphändigt affattade och det öfverhufvudtaget
knappast annat än i enstaka fall kunnat förutsättas, att bokföringen
varit så anordnad, att några exakta uppgifter stått att vinna. De upp¬
gifter, som meddelats, hafva emellertid sammanställts i omstående tab. o.
Den enda grupp inom hithörande del af industrien, hvilkens upp¬
gifter rörande nettovinsten visat någon tillförlitlighet, torde varit handt-
verket. Enligt hvad med ledning af flertalet handtverkares uppgifter
verkställda beräkningar gifvit vid handen, skulle handtverkets netto-
afkastning, d. v. s. bruttointäkten minus alla omkostnader i proc. af
försäljningsvärdet hafva uppgått till 5 o proc. eller i medeltal per handt¬
verkare till omkr. 2,132 kr.
För öfriga kategorier synes, som nyss nämnts, det under rubriken
nettovinst upptagna beloppet i själfva verket hafva varit affärens brutto¬
vinst, minskad endast med kontant utbetalta omkostnader och sålunda
utgjort den summa yrkesutöfvaren eller familjen »förtjänat» på drif¬
vande af hemindustri. För vissa delar af dessa grupper var denna för¬
tjänst sannolik liktydig med ägarens eller familjens hufvudsakliga eller
enda inkomst. Beloppen å denna årliga inkomst utgjorde i genomsnitt för
hvarje icke skånsk heinindustriidkare, arbetande med främmande hjälp¬
kraft 1,895 kr. och för den som arbetar utan hjälpkraft 798 kr., under det
Tab. o. Arbetslöner, nettovinst m. m. inom af utredningen berörda
del af handtverk och hemindustri.
|
|
|
A b s o
|
lut
|
a ta
|
1.
|
|
|
Med
|
e 1 t a
|
L
|
|
Arbetslöner.
|
Nettovinst.
|
Värde af redskap
| och inventarier.
|
Arbetslöner
|
j Netto-
|
Värde af
redskap
och in-
|
|
Antal
|
Antal
|
Löne-
|
Antal
|
|
Antal
|
|
per
|
per ar-
|
> vinst
|
|
upp-
gifter.
|
berörda
arbetare.
|
belopp
kr.
|
upp¬
gifter.
|
Kr.
|
upp¬
gifter.
|
kr.
|
i företag
kr.
|
betare
kr.
|
kr.
|
ventarier
kr.
|
Handtverk ......
Hemindustri
|
17
|
68
|
35,323
|
16
|
34,117
|
18
|
15,574
|
2,078
|
519
|
2,132
|
865
|
a) med hjälp.
|
|
|
|
|
|
|
'
|
|
|
|
|
|
7
|
26
|
15,952
|
|
13,262
|
6
|
5,670
|
2,279
|
614
|
1,895
|
945
|
|
|
b) utan hjälp-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kraft ...........
|
—
|
|
—
|
17
|
13,568
|
22
|
7,606
|
|
—
|
798
|
346
|
c) skånsk, med
hjälpkraft......
d) skånsk, utan
|
9
|
22
|
11,000
|
7
|
5,209
|
9
|
2,410
|
1,222
|
500
|
744
|
268
|
hjälpkraft
|
—
|
—
|
—
|
12
|
7,543
|
16
|
1.652
|
—
|
—
|
629
|
103
|
Summa
|
33
|
116
|
62,275
|
59
|
73,699
|
71 |
|
32,912
|
1,887
|
537
|
1,249
|
464
|
att de skånska hemarbetarne med hjälpkraft redovisade 744 och utan
hjälpkraft 629 kr. om året. Det vill synas som vore en inkomst sådan
, som de tre sista gruppernas knappast tillfredsställande för uppnående
af eu själfför sörj ning ens på landet. Men ett afsevärdt antal skånska
hemarbetare voro ju dessutom landtbrukare eller tobaksodlare eller
bådadera och utförde själfva knappast någon del af själfva cigarrtill-
verkningen. Inkomsten å denna handtering får därigenom — och detta
gäller icke endast det skånska hemarbetet — i stor utsträckning karaktär
* af biinkomst och dess belopp förlorar därigenom i betydelse såsom af¬
görande för hela hushållets eller för industriens ekonomi.
En ledning vid bedömandet af storleken å det i nu behandlade del
af industrien nedlagda kapitalet gifves af de i tab. o anförda beloppen å
värdet af innehafda redskap och inventarier för tobakstillverkningen. Dessa
uppnådde för de i tablån berörda företagen ett totalvärde af 32,912 kr.,
hvaraf omkr. hälften eller 15,574 kr. kom på handtverket. I genomsnitt
på hvarje handtverkare utgjorde beloppet 865 kr. samt för de icke
*33
t
258
skånska hemindustriidkarne med främmande hjälpkraft 945 kr. För
öfriga hemarbetare stego beloppen till mindre betydande summor och
utgjorde lägst — för de skånska, ensamma hemarbetarne — endast 103'
kr. per företag.
En annan ledning för bedömande af en industris kapitalbehof gifves'"
af den förbrukade råvarans kvantitet och pris. I detta afseende hafva
uppgifterna endast kunnat gifva någon anvisning för bedömande af sist-
anförda omständighet. Sålunda visade det sig att bandtverkarne och
de icke skånska hemarbetarne tingo betala i genomsnitt 1 kr. per kg.
för den svenska varan, ehuru den understundom stod dem i ett pris,
uppgående till omkr. 1*3 0 kr. Den utländska tobaken betalades dyrast
af de skånska hemarbetarne, som för denna ofta af arbetsgifvaren-fabri-.
kanten lämnade vara måste betala i genomsnitt omkr. 3’8 0 kr. per kg.
utom tull. Handtverkarne fingo sin vara i genomsnitt 1 kr. billigare.
Också använde dessa sistnämnda i sin fabrikation mot 100 kg. svensk
råtobak 126 kg. utländsk vara, medan de skånska hemarbetarne i me¬
deltal använde endast 40 kg. utländsk tobak mot 100 kg. svensk.1) Af
dessa sistnämnda 41 hemarbetare voro 15 samtidigt tobaksodlare, och
bedrefs odlingen i 8 fall å arrendejord samt i 2 i hälftenbruk. Dess¬
utom bör om dessa hemarbetare tilläggas, att 23 bodde i egen stuga,
taxerad till värden mellan 600 och 5,500 kr. men i medeltal till omkr.
1,800 kr.
Af alla till denna driftsform hörande yrkesutöfvare disponerade, så¬
som af tidigare lämnade uppgifter framgår, 35 främmande hjälpkraft,
medan de öfriga i regel voro hänvisade till sitt eget eller sina familje¬
medlemmars arbete samt endast tillfälligtvis under säsongen begagnade
någon extra arbetare.
Med endast ett undantag deltogo ägarne af handteringen själfva i
arbetet, men dessutom voro 63 familjemedlemmar — make, barn (i regel
ej minderåriga), åldriga föräldrar o. s. v. — upptagna såsom medarbe¬
tare. Af de främmande arbetarne, livilkas sammanlagda antal uppgick
till 121, torde de inom det skånska hemarbetet sysselsatta icke haft
i) Med ledning häraf samt eljes i utredningen rörande fabriksindustrien meddelade upp¬
gifter angående vid cigarrtillverkning förbrukad råtobak, har beräknats, att vid den bär berörda
produktionen af cigarrer och cigarrcigarretter förbrukats omkr. 50,000 kg. råtobak, hvaraf 23,200
kg. utländsk och 26,800 kg. svensk vara. På samma sätt har beräknats, att vid tillverkningen af
cigarretter förbrukades af de i detta sammanhang berörda företagen 1,000 kg. råtobak (endast
utländsk vara) samt vid tillverkningen af snus 1,300 kg. råtobak, hvaraf 1,100 kg. utländsk och
200 kg. svensk tobak. Inom hela den del af liandtverket och hemindustrien, som af utred¬
ningen berörts, förbrukades således 52,300 kg. råtobak, hvaraf 25.300 kg. utländsk och 27,000
kg. svensk vara.
259
anställning året rundt, ehuru åtskilliga af dithörande företag voro helt
eller delvis hänvisade till de främmande arbetarnes hjälp.
Det största antalet arbetare per företag hade handtverket, därnäst
den icke skånska och sist don skånska hemindustrien, med i genomsnitt
lesp. 4, 3-5 och 2-4 arbetare per affär. Af samtliga arbetare voro 65
män och 56 kvinnor samt däraf 4 minderåriga. Visserligen hafva äfven
} tterligaie några andra företag, som nämnts, upptagit främmande ar¬
betare i sina uppgifter, men hafva dessa, som endast arbetat helt spo-
ladiskt och endast en kort tid af året, från här meddelade siffror ute¬
slutits. Deras sammanlagda antal var 11.
Hvad arbetslönen boträffar, så hafva de i detta afseende för det
ekånska hemarbetets vidkommande meddelade uppgifterna beräknats på
grundval af den för hvarje individ genomsnittligt angifna summan.
Det förtjänai dock anmärkas, att större delen af i den skånska industrien
sysselsatt folk, ägare såväl som arbetare, ofta större delen af sitt lif
arbetat inom tobaksindustrien och således var särskilt yrkesskiekligt.
'?^van an^°rda siffror rörande arbetslöner visa i detta hänseende en jäm¬
förelsevis stor inbördes öfverensstämmelse, i det att handtverkets ar¬
betare nådde en medelåldersinkomst af 519, den skånska hemindustriens
af 500 och den icke skanska åt 614 kr. Inom denna gren af industrien
förekommande arbete betaltes så godt som undantagslöst efter ackord.
)
260
C. Tobaksproduktionens hjälpindustrier.
Så godt som alla de maskiner och sannolikt äfven större delen
af det öfriga material och de varor som utgöra tobaksindustriens s. k.
utensilier, inköpas af de svenska fabrikanterna från utlandet.
Det torde under sådana omständigheter vara själffallet, att de
näringsgrenar i riket, som inom sitt verksamhetsområde upptagit sådan
rörelse, hvilken kunnat betraktas såsom fallande inom ramen för tobaks¬
produktionens hjälpindustrier, icke blifvit många, I själfva verket är'
det också endast några enstaka fabriker, hvilkas tillverkning i detta
afseende blifvit af verklig betydelse för vår tobaksindustri, medan t
åtskilliga andra företag i större eller mindre utsträckning ägnat dessa
artiklar sin uppmärksamhet. ,
Utredningen har sökt genom särskildt utsända formulär samla
något material i sistnämnda fråga. Det hufvudsakliga resultatet häraf
har sammanförts i tab. p. Denna tabell visar att vi år 1908 ägde
tvänne firmor i riket, hvilkas hufvudsakliga verksamhet bestod i fabrika¬
tion af cigarrlådor. De båda fabrikernas produktion, hvilken åi 1908
omslöt en totalsumma af 259,475 kr., torde hafva tillfredsställt det årets"
hufvudsakliga inhemska behof af cigarrlådor. x)
Af de öfriga fabrikanterna tillvinna sig egentligen tillverkare
af packkärl för snus och annan tobak den största uppmärksamheten.
Dessa hafva i tabellen upptagits till ett antal _ af 12, och för 7 af
dessa utgjorde den angifna produktionen, vanligen förfärdigandet åt *
snuskärl, den hufvudsakliga delen af vederbörandes industriella tillverk¬
ning. Med få undantag voro dessa småproducenter bönder, för hvilka
tillverkningen af snuskärl tydligen var en bisyssla och förtjänsten
därpå en biinkomst. Den senare utgjorde brutto ett genomsnittligt
belopp af 1,100—1,200 kr.
1) En stockhohnsfabrikant förfärdigar själf sitt behof af cigarrlådor.
Tab. p. Tillverkning af utensilier för tobaksindustrien år 1908.
L--
: hj
: p
|
|
Antal
kun¬
der.
|
Brutto¬
omsätt¬
ningen.
|
Försäljningsvärde ä
fabrikantens tillverkning
af utensilier för tobaks- J
industrien.
|
pr
|
Försålda varuslag.
|
Kr.
|
I % af
brutto- |
omsätt¬
ningen.
|
i
|
Cigarrlådor, papper, emballage o. s. v.
Cigarr- och packlådor....................................
|
59
|
134,014
|
116,592
|
87
|
i 2
|
Cigarrlådor...................................................
|
ilo
|
145,809
|
142,883
|
98
|
3
|
Pappaskar (till emballage).............................
|
17
|
40,342
|
30,257
|
75
|
4
|
Papper.........................................................
|
1
|
6,740
|
809
|
12
|
5
|
Etiketter, omslagspapper, bleckemballage, m. in.
|
3
|
60,000
|
6,000
|
10
|
6
|
Cigarrettaskar och etiketter ...........................
|
10
|
30,178
|
12,071
|
40
|
7
|
Etiketter och reklamskyltar ...........................
|
11
|
45,226
|
16,281
|
36 j
|
8
|
Etiketter .....................................................
|
2
|
2,036
|
407
|
20
|
9
|
Bottnar och lock af plåt till snusfjärdingar......
|
i
|
1,650
|
825
|
50
|
|
Summa
|
—
|
465,996
|
326,126
|
70
|
10
|
Snuskaggar och trälådor.
Snusåttingar ................................................
|
2
|
1,050
|
1,050
|
100
|
11
|
Spånkärl för röktobak...................................
|
19
|
12,320
|
4,682
|
38
|
12
|
Snuskärl ......................................................
|
1
|
1,665
|
1,665
|
100
|
13
|
Snusfjärdingar .............................................
|
2
|
7,000
|
7,000
|
100
|
14
|
Snuskaggar...................................................
|
2
|
1,960
|
1,960
|
100
|
15
|
Tomfjärdingar ............................... .........
|
i
|
18,750
|
3,000
|
16
|
10
|
Tomkärl .....................................................
|
i
|
500
|
500
|
100
|
17
|
d:o .................................. ...................
|
i
|
700
|
700
|
100
|
18
|
d:o .....................................................
|
i
|
1,000
|
1,000
|
100
|
19
|
Staf till snusfjärdingar .................................
|
i
|
6,876
|
894
|
13
|
20
|
Snusfjärdingar .............................................
|
2
|
58,011
|
5,801
|
10
|
21
|
Packkärl och lådor .....................................
|
2
|
18,100
|
1,448
|
8
|
|
Summa
|
—
|
127,932
|
29,700
|
23
|
J
262
Åtskilliga hithörande producenter af betydenhet synas eljest hafva
förekommit. Sålunda fabricerade en fabrikant af cigarrettpappaskar
denna vara till ett värde af kr. 30,257 eller 75 proc. af omsättningen, 5
andra firmor å olika orter etiketter och emhallagepapper till ett samman-
lagdt värde af kr. 35,568, hvilken tillverkning för två af dessa affärs-*
företag (omkring 14,000 kr. på hvardera) utgjorde närmare V10 af deras
resp. omsättning. Bland tillverkare af snuskaggar förtjäna ytterligare
nämnas två tunnbindare (sannolikt), hvilka fabricerade dylikt gods till
ett värde af 13,000 kr.
Utom från dessa fabrikanter — tillsammans 21 — för hvilka deras
här omnämnda produktion ägde en viss, ehuru växlande betydelse för
ekonomien, har utredningen jämväl inhämtat upplysningar rörande till-,
verkningen af dylika varor från företag (grupp II), där denna fabrika¬
tion bedrefs såsom en oftast endast obetydlig bisak. Dessa uppgifter,
hvilka influtit från 20 fabrikanter, omsluta de mest olikartade tillverk¬
ningar, såsom omslagspappar, etiketter, reklamskyltar, påsar, emballage,
litografisk! tryck- och bindningsarbete, munstyckspapper, snusfjärdingar,
packlådor o. s. v. Försäljningsvärdet af pappersvaror o. cl. uppgick för '
16 fabrikanter under år 1908 till 144,242 kr. och af packkärl för 4
producenter till kr. 82,264, således i medeltal till de i och för sig inga- r
lunda obetydliga beloppen af resp. 9,015 och 20,566 kr.
Sammanlagda värdesumman för hela den här ofvan berörda till¬
verkningen skulle sålunda under år 1908 hafva utgjort följande.
Hjälpindustriernas försäljningsvärden år 1908.
|
Cigarrlådor
|
Etiketter,
pappers-
emballage
|
Packlådor,
snuskaggar
|
|
kr.
|
o. d. kr.
|
kr.
|
Fabrikanter af grupp I.....
|
...... 259,475
|
66,650
|
29,700
|
II -.
|
....... —
|
144,242
|
82,264
|
Summa 259,475 210,892 111,964
Således representerade de af utredningen berörda hjälpindustriernas
varuförsäljningsvärden år 1908 det ingalunda obetydliga beloppet af
582,331 kr.
L
263
, ii.
< DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN ÅR 1908.
Af de uppgifter rörande tobaksodlingen, som till utredningen
influtit från därom tillfrågade myndigheter framgår, att tobaksodling
under år 1908 ägt rum i Stockholms stad samt inom Stockholms län,
Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län, Blekinge län,
Kristianstads län och Malmöhus län, hvaraf dock odlingarna inom Upp-
, sala, Södermanlands, Östergötlands och Blekinge län voro af ringa om¬
fattning och betydelse. Dessutom uppgifves tobaksodling hafva ägt
rum i Ålfsborgs län under åren 1905—06 samt i ^ ästmanlands län under
åren 1904—06, livilka odlingar dock voro af ytterst ringa betydelse och
numera äro nedlagda.
Af den med tobak odlade arealen kom ej mindre än 66 proc.
' eller */s på Kristianstads län, hvarefter följde Stockholms län och Malmö¬
hus län samt Stockholms stad med resp. 12, 9 och 8 proc. Alla
* öfriga tobaksodlande trakter innehöllo således tillsammans ej mer än
5 proc. af rikets med tobak odlade jord.
1,362 odlingsställen hafva redovisat med en odlad areal af 28,978
ar. Odlingarnas genomsnittliga storlek utgjorde således 21 ar, men utvi¬
sade stora skiljaktigheter å olika orter, i det att 78-3 proc. af rikets
tobaksodlare torde sålunda i regel för sin odling hafva disponerat en
areal uppgående till högst 20 och 18’4 proc. en areal om högst 50 ar.
Dessa odlare brukade sammanlagdt 69-o proc. af rikets med tobak
odlade jord. Den svenska tobaksodlingen synes således i afsevärd om¬
fattning bedrifvas under småbrukets form.
Af de uppgifter som meddelats rörande tobaksodlarnes lefnadsställ-
ning framgår, att 658, således 48’3 proc. eller nära hälften af samtliga,
voro trädgårdsmästare, hemmansägare o. d., 600 eller 44’l proc. torpare
o. d., under det att de öfriga 104 ej tillhörde någondera af dessa kate¬
gorier och således ej heller den jordbruksidkande klassen.
Den för odlingen använda arbetskraften har, såsom af tab. III sidd.
380—85 i del II framgår, redovisats af flertalet odlare. Med ledning
af dessa uppgifter, har den beräknats för hela riket utgöra i genom¬
snitt 4-0 dagsverken per ar. Kvinnlig arbetskraft har genomgående
användts mer än manlig, i det att för hela riket på 1 mans- kommo i
genomsnitt 4 kvinnsdagsverken.
4
264
Den under år 1908 skördade tobakens vikt uppgick till 588,836 kg.
Sammanställas uppgifterna rörande odlad areal och å denna skördad
tobak, erhållas följande siffror, utvisande medelaf kastningen per ar under
år 1908.
Medelafkastning per ar.
|
kg-
|
Stockholms stad .......................
|
........................ 18'54
|
Stockholms liin ....................
|
.................... 16-63
|
Kristianstads » ........................
|
........................ 20-8 7
|
Malmöhus » .......................
|
....................... 21-90
|
Hela riket...............................
|
|
Försäljningsvärdet af 1908 års skörd utgjorde 401,214 kr., hvaraf
kommo på odlingarne inom Stockholms stad 39,980 kr., inom Stock¬
holms län 53,398 kr., Kristianstads län 256,233 kr. och Malmöhus län
32,229 kr. Det genomsnittliga försäljningspriset för Stockholm och de
tre viktigare tobaksodlande länen, äfvensom för hela riket framgår af
följande sammanställning. 1
Försäljningspris per kg. r
|
Storgods
|
Sandgods
|
Hela skörden
|
|
öre.
|
öre.
|
öre.
|
Stockholms stad ...................
|
|
44-4 2
|
88-56
|
Stockholms län ............■......
|
|
51-32
|
89-29
|
Kristianstads » .....................
|
................... 64-7 9
|
47-0 9
|
63-91
|
Malmöhus » ..................
|
|
34-31
|
54-46
|
Hela riket.............................
|
|
45 43
|
68'h
|
Den stora skillnaden i skördens pris mellan Stockholmstrakten och
Skåne utjämnas dock till eu viss grad af den större afkastningen inom
sistnämnda landskap. Om nämligen siffrorna för priset sammanställas
med ofvan angifna siffror för medelafkastning per ar, visar det sig, att
medelförsäljningspriset å den skördade tobaken per ar under år 1908
utgjorde:
|
Skördens
|
|
värde per ar
|
|
kr.
|
i Stockholms stad ................
|
....................... 16-4 2
|
» Stockholms län .................
|
....................... 14-85
|
» Kristianstads » ...................
|
.......................... 13-34
|
|
. ... 11*93
|
» Hela riket.............................
|
......................... 73-85
|
265
i
in.
HANDELN.
A. Handeln med rätobak och fabrikatiousutensilier.
Den inhemska råtobaksliandelii. Förteckning å rikets handlande med
råtobak och utensilier för tobaksfabrikationen har af utredningen upp¬
gjorts med ledning af de uppgifter, som af fabrikanterna enl. form. A 7)
lämnats rörande deras svenska leverantörer af dithörande varor. Den
sålunda uppgjorda listan upptog 57 namn å firmor eller enskilda per¬
soner. Till samtliga dessa utsändes med begäran om ifyllande form.
litt. B (se 359 i del II). Det visade sig emellertid härvid, att endast om¬
kring hälften af det nämnda antalet voro verkliga handlande eller agenter
inom den afsedda affärsverksamheten, under det att återstoden i regel
utgjordes af tobaksodlare eller af smärre fabrikanter (skånska), hvilka
bedrefvo handel med tobak såsom binäring. Till grund för i det följande
meddelade siffror ligga uppgifter från 24 firmor.
Af dessa firmor voro 13 handlande, d. v. s. uppköpte hufvud-
delen af den af dem försålda varan i fast räkning, medan de återstående
11 voro agenter.
Af affärsinnehafvarne hafva 21 uppgifvit sitt födelseår — en firma
arbetade under form af aktiebolag. Af nämnda meddelanden framgår,
att 1 firmas innehafvare var född redan 1837, 2 mellan 1840—50, 9
mellan 1850—60, 5 mellan 1860—70 samt 3 mellan 1870—80. Medel¬
åldern var 55—60 år. Hvad åter det antal år beträffar, hvarunder
vederbörande varit etablerad i branschen, så framgår af 23 meddelade
uppgifter, att endast 1 varit etablerad sedan årtiondet 1860—70 (när-
*34
266
in are bestämdt år 1865), 5 sedan 1871—80, 4 sedan 1881—90, 6 sedan
1891—1900 och 7 sedan 1901—05.
Samtliga här behandlade affärers inkomst af handeln med svensk
råtobak uppgick under år 1908 sammanlagdt till 29,488 kr. eller till
2,681 kr. per affär, hvaraf 10 kommo på handlande och 1 på agent-"
verksamhet. Hvad handeln med utländsk råtobak beträffar, så bedrefs
den i hufvudsak af agenterna — alla utom en af dessa deltogo däri —
men dessutom hafva 3 handlande, dock i mindre omfång, redovisat in¬
komst af rörelse af denna art. Totalinkomsten af denna affärsverksamhet
uppgick till 47,528 kr. eller 3,656 kr. per affär, däraf för agenterna
4,425 kr. och för handlandena endast 1,092 kr. (fast räkning!). Handeln
med utensilier för tobaksfabrikationen bedrefs af 5 handlande och 7
agenter, men af alla sannolikt till största delen såsom kommissions¬
handel. Denna rörelse inbragte sammanlagdt 12,423 kr., däraf till hand¬
landena och agenterna resp. 4,210 och 8,213 kr. eller i medeltal per
affär resp. 842 och 1,173 kr.
Af här omhandlade firmor hade åtskilliga utom de i det föregående
omnämnda inkomstbelopp — livilka alla utgjorde den af vederbörande
för bevillning uppgifna inkomsten — äfven upptagit dylik inkomst af
annan rörelse än den med råtobak och tobaksutensilier. Sålunda hade
5 handlande och 5 agenter uppgifvit inkomster å resp. 17,427 och
14,839 kr. af »handels- och agentverksamhet med andra varor» och
4 handlande samt 2 agenter resp. 8,950 och 19,713 kr. af »annan verk¬
samhet eller rörelse».
Samtliga i denna framställning berörda firmor hade en bevillnings-
taxerad totalinkomst af rörelse år 1908, uppgående till 150,368 kr.
Häraf kom i det närmaste 58'6 proc. på handeln med tobaksvaror och
utensilier samt återstoden på annan rörelse. Huru olika dessa inkomster
voro fördelade mellan de olika firmorna, framgår af följande tablå, som
grupperar handlande och agenter efter storleken af deras sammanlagda
årsinkomst år 1908 samt angifver, huru stor del af deras inkomst, som
härflöt af handel med tobak, af utensilier samt af annan verksamhet.
Agenterna förtjänade således å sin provisionsaffär med i hufvudsak
utländsk råvara samt utensilier i genomsnitt mer än dubbelt så mycket
som handlandena å sin affär i fast räkning med till största delen svensk
tobak samt i provision med utensilier. Mot 100 kr. i inkomst af denna
art för de förstnämnda svarade 209 kr. för de senare.
267
llåtobakshandlandenas årsinkomst år 1908, fördelad på
olika inkomstkällor.
Handlande
(fast räkn.)
|
Svensk och
utländsk
rå tobak
kr.
|
7»
|
Utensilier
in. m.
kr.
|
7 o
|
Öfrig
inkomst
kr.
|
0/0
|
Summa
årsinkomst
kr.
|
j
|
202
|
1-3
|
559
|
3*6
|
14,655
|
95i
|
15.416
|
B
|
8,450
|
54’ 4
|
—
|
—
|
5,400
|
45-c
|
11,850
|
A
|
9,811
|
87'9
|
—
|
—
|
1,351
|
12-1
|
11,162
|
C
|
4,742
|
1OO-0
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4,742
|
G
|
1,902
|
55-9
|
—
|
—
|
1,500
|
44-1
|
3,402
|
D
|
3,000
|
lOO-o
|
--
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
L
|
570
|
19-7
|
—
|
—
|
2,320
|
80-3
|
2,890
|
E
|
2,442
|
90-o
|
138
|
5*o
|
136
|
5*o
|
2.714
|
F
|
—
|
—
|
1,965
|
96-8
|
65
|
3 2
|
2030
|
I
|
—
|
—
|
900
|
48-g
|
950
|
51-4
|
1,850
|
H
|
1,200
|
lOO-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,200
|
K
|
24
|
3*6
|
650
|
96-4
|
—
|
—
|
674
|
M
|
500
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
500
|
Summa 30,843
|
50»
|
4,210
|
69
|
26,377
|
42-9
|
61,430
|
Agenter
cl
|
7,251
|
33-8
|
562
|
2-G
|
13,636
|
63-s
|
21,449
|
i
|
1,810
|
ll-o
|
680
|
4*1
|
13,970
|
84-9
|
16 460
|
a
|
12,000
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
12,000
|
e
|
3,538
|
29-7
|
2,976
|
25-o
|
5,405
|
45-3
|
11,919
|
b
|
8,442
|
86-8
|
1,280
|
13-2
|
—
|
—
|
9,722
|
c
|
7,311
|
81-9
|
1,613
|
18-1
|
—
|
—
|
8,924
|
i
|
991
|
32-4
|
702
|
22-9
|
1,369
|
44-7
|
3,062
|
s
|
1,600
|
80-0
|
400
|
20-0
|
—
|
—
|
2,000
|
h
|
1,920
|
lOOo
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,920
|
j
|
1,206
|
100-o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,206
|
k
|
104
|
37-7
|
—
|
—
|
172
|
62-3
|
276
|
Summa 46,173
|
51-9
|
8,213
|
9s
|
34,552
|
38-9
|
88938
|
268
B. Handeln med färdiga tobaksvaror år 1908.
1. Antalet handlande och uppgifter. Vid uppgörande åt' plan för
föreliggande utrednings verkställande hade redan från början klargjorts,
att den undersökning rörande handeln med färdiga t obaks fabrikat i rikets
hvilken borde utgöra en del af utredningen, måste inskränkas till att om¬
fatta endast dem bland denna näringsgrens utöfvare, för. hvilka försälj¬
ningen af tobaksvaror vore uteslutande eller hufvudsaklig förvärfskälla.
Den af utredningen uppgjorda förteckningen öfver rikets tobaks-
handlande i bär anförda bemärkelse omfattar 1,815 firmor. Till samtliga
dessa utsändes de för dem afsedda frågeformulären (form. litt. C 1—3.)
Af dessa försändelser synas emellertid endast 1,690 hafva kommit veder¬
börande adressater tillhanda, enär återstoden eller 125 till utredningen
återsändts såsom obeställbara. Af förenämnda 1,690 handlande hafva
1,028 insändt de erhållna formulären mer eller mindre fullständigt ifyllda,
276 hafva i bref meddelat, att de icke sett sig i stånd lämna de be¬
gärda upplysningarna, oftast af den anledning, att de drifvit rörelsen
endast under en vanligen kortare del af år 1908, 20 hafva uppgifva,
att de före 1908 års utgång upphört med sin åsyftade affärsverksamhet,
och från 366 hafva slutligen inga som hälst meddelanden inkommit
trots upprepade hänvändelser från utredningen.
Med stöd af i anslutning härtill verkställda beräkningar har antalet
tobaksaffärer i riket af här åsyftad art vid nämnda tidpunkt upp¬
skattats till 1,670. Någon fullt exakt siffra har denna summa tydligen
inga anspråk att gifva. Den torde emellertid beteckna det tal, som
närmast ansluter sig till de meddelade uppgifterna, och lärer väl sanno¬
likt komma den verkliga siffran jämförelsevis nära.
Af nämnda 1,670 tobakshandlande bedrefvo 1,579 sin rörelse i
städerna, medan de öfriga 91 med några få undantag voro bosatta i
köpingar, municipalsamhällen eller andra stadsliknande samhällen.
Inom Stockholm utöfvade 697 eller 41*7 proc. af rikets alla här
berörda tobakshandlande sin näring, hvilket betyder 21 handlande på
10,000 eller 1 handlande på 476 invånare. Fördelad endast på den
manliga befolkningen å 15 år eller därutöfver, blef siffran 1 handlande
på 161 konsumenter. Att denna proportion tyder hän på ett bestämdt
missförhållande mellan antalet tobaksaffärer och antalet konsumenter
torde utan vidare vara klart och synes äfven vara ett allmänt erkändt
269
faktum. Såsom också den senare framställningen skall vara ägnad att
närmare belysa, ligger i denna öfverproduktion af tobakshandlande en
väsentlig orsak till den ringa ekonomiska bärkraften hos ett stort antal
af denna näringsgrens utöfvare.
Såsom af ofvannämnda siffror angående antalet utredningen från
tobakshandlande tillhandakomna formulär framgår, så hafva dessvärre
långt ifrån alla förefintliga affärer af denna art insändt infordrade upp¬
gifter. Endast 1,028 hithörande företag hafva återställt de erhållna
frågeformulären behörigen ifyllda, och af dessa formulär har ett så stort
antal som 298 måst lämnas utan afseende vid bearbetningen.
Det till bearbetning dugliga materialet har således utgjorts af
uppgifter från 730 eller 44 proc. af rikets här berörda handlande med
färdiga tobaksfabrikat. Likväl har detta material endast kunnat tjäna
undersökningen af tobaksbandlarnes ekonomiska ställning. Vid bearbet¬
ningen af uppgifterna angående kvantitet och värde å af affärerna in¬
köpta tobaksfabrikat hafva nämligen 54 och vid behandlingen af mot¬
svarande uppgifter angående försäljningen 161 bland de eljes användbara
formulären befunnits i dessa afseenden så bristfälliga, att de icke kunnat
brukas till underlag för sammanställningar eller beräkningar af denna art. 2
2. Den år 1908 inom Sverige försålda kvantiteten färdiga tobaksvaror.
För vinnande af en någorlunda öfversiktlig bild af de rörande handeln i
det följande meddelade uppgifterna torde det vara lämpligt att främst
söka utreda, huru stor den kvantitet färdiga tobaksvaror varit, som under
år 1908 genom handelns förmedling bragts ut i konsumtionen. De enda
källor för beräknande af denna kvantitet, som torde kunna tillmätas någon
grad af exakthet, synas böra sökas dels i de uti det föregående med¬
delade uppgifterna angående de af industrien under år 1908 försålda
tobaksfabrikaten, dels ock i handelsstatistikens siffror angående under
år 1908 importerad och exporterad arbetad tobak. Visserligen bragtes
äfven de vid 1908 års början hos fabrikanter och handlande innelig¬
gande lagren med största sannolikhet till försäljning under året och
ökade således den för hela året disponibla varukvantiteten, men det
kan med fog antagas, att detta tillskott uppvägts af den varumängd,
som vid 1908 års slut förblifvit kvarliggande såsom till år 1909 balan¬
serad! lager.
Den kvantitet tobaksvaror, som enligt förenämnda källor under år
1908 sannolikt bragts till försäljning till den konsumerande allmänheten,
kan sålunda beräknas ur omstående tab. q och r.
270
Taft. q. Af den svenska tobaksindustrien år 1908 försålda fabrikat.
|
Af utredningen berörda
fabriker.
|
Af utredningen ej be¬
rörda fabriker.
|
Handtverk och hem¬
industri.
|
Hela industrins försäljning.
|
Tobaks¬
fabrikat.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg.
|
Försälj-
0 i
mngs-
värde i
kr.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg.
|
För¬
sälj¬
nings-
värde
kr.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg.
|
För¬
sälj.
nings-
värde
kr.
|
Antal
stycken.
|
Vikt
kg.
|
Försälj¬
nings¬
värde
kr.
|
Cigarrer o. ci-
|
149,624,338
|
588,023
|
6,869,235
|
17,262,000
|
67,870
|
792,447
|
12,297,835 48,330
|
331,985
|
179,184,173
|
704 223
|
7,993,667
|
garrcigarretter
Cigarretter ...
|
186,355,501
|
218,036
|
2,578,162
|
2,267,000
|
2,652
|
31,353
|
1,032,000
|
1,218
|
10,412
|
189,654,501
|
221,906
|
2,619,927
|
Köktobak ......
|
—
|
307,940
|
785,860
|
—
|
—
|
|
|
—
|
—
|
|
307,940
|
785,860
|
Tuggtobak ...
|
—
|
604,002
|
2,084,875
|
—
|
—
|
- '
|
—
|
—
|
—
|
—
|
604,002
|
■2,084,875
|
Snus .........
|
—
|
5,608,975
|
7,771,777
|
—
|
83,600
|
116-200
|
—
|
2,500
|
3,750
|
—
|
5,695,075
|
7,891,727
|
Summa
|
—
|
7,326,976'20,089,909
|
-
|
154,122940,000,
|
—
|
52,048346,147
|
—
|
7,533,14621,376,056
|
Tab. r. Sveriges export och import af tobaksfabrikat år 1908
(handelsstatistikens uppgifter).
|
|
Export
|
|
Import
|
|
st. q
|
kg.
|
kr.
|
st.2)
|
kg.
|
kr. q
|
Cigarrer och cigarrcigarretter...
|
210,178
|
826
|
9,912
|
31,375,000
|
144,325
|
1,731,900
|
Cigarretter ...........................
|
315,384
|
369
|
3,690
|
166,270,000
|
154,631
|
1,546,310
|
Röktobak..............................
|
—
|
692
|
2,422
|
—
|
29,2606)
|
100,271 q
|
Tuggtobak ...........................
|
—
|
4,197
|
13,640
|
—
|
9,631
|
31,301
|
Snus..................................
|
-
|
35,162 4)
|
52,877 4)
|
—
|
1,8936)
|
3,786 q
|
Summa| — j 41,246 \ 82,541 II — I 339,740 \3,413,568
För den af utredningen berörda delen af liandtverket och hem¬
industrien äfvensom för de af utredningen icke berörda fabrikerna har
för de i tab. q meddelade siffrorna antagits, att hela den under året
tillverkade kvantiteten under samma tidrymd bragts till försäljning. Då
emellertid af de till hemindustrien hörande företagen omkr. 4,000,000 st. *)
*) Stycketalet beräknadt med ledning af å sidd. 77 och 80 i del II anförda siffror.
2)
’ ” ” ” 1» »> »» »» »» )> »» >5 J» it
3) Excl. tull.
4) I handelsstatistiken under »arbetad tobak, andra slag, annan» uppförd vara har förts till snus.
b ” » )> i> „ „ „ ,, ,, „ „ med 2/s förts
till röktobak och med ’/a till snus.
271
cigarrer och cigarrcigarretter, motsvarande en vikt af 15,700 kg. och
ett värde af 91,000 kr., försålts direkt till tobaksfabriker, Indika seder¬
mera redovisat nämnda kvantitet bland af dem försålda varor, torde
motsvarande mängd af dessa fabrikat böra frånräknas den i tab. q
angifna summan för att undvika dubbelräkning. Nedanstående tab. s,
där en dylik korrektion skett, sammanställer totalsiffrorna rörande stycke¬
tal och vikt ur tab. q och r och angifver sålunda den kvantitet tobaks-
varor, som enligt här angifna grunder beräknats hafva utgjort föremål
för rikets tobakshandel (och tobakskonsumtion) under år 1908.
Tab. s. Af rikets tobakshandel år 1908 försålda varor.
|
Af tobaksinclustrien
försåldt
|
Export
(afgår)
|
Import
(tillkommer)
|
Summa
|
|
st.
|
kg-
|
st.
|
kg.
|
st.
|
kg.
|
st.
|
kg-
|
Cigarrer och cigarr-
cigarretter............
|
175.196,690
|
688,523
|
210,178
|
826
|
31,375,000
|
144,325
|
206,361,512
|
832,022
|
Cigarretter ............
|
189,654,501
|
221,906
|
315,384
|
369
|
166,270,000 154,631
|
355,609,117
|
376,168,
|
Röktobak ...............
|
|
307,940
|
—
|
692
|
|
29,260
|
—
|
336,508,
|
Tuggtobak ...........
|
—
|
604,002
|
—
|
4,197,
|
—
|
9,631
|
—
|
609,436
|
Snus ..................
|
—
|
5,695,075
|
—
|
35,162
|
—
|
1,893
|
—
|
5,661.806
|
Summa
|
—
|
7,517,446
|
—
|
41,246
|
—
|
339,740
|
|
7,815,940
|
De 676 tobakshandlande, hvilka, enligt hvad tidigare anförts, till
utredningen insändt fullständiga uppgifter angående sina inköp af tobaks-
fabrikat under år 1908, hafva rörande omfattningen af dessa inköp
lämnat de meddelanden, som sammanställts i nedanstående tablå.
De af utredningen berörda tobakshandlandenas direkta inköp af tobaksfabrikat.
|
|
Direkt
|
Från svensk
|
Summa.
|
|
|
importerad
|
fabrikant inköpt
|
|
|
vara.
|
vara.
|
|
Cigarrer och
|
cigarrcigarretter st.
|
21,817,265
|
50,802,743
|
72,620,008
|
Cigarretter
|
|
152,828,535
|
93,552,788
|
246,381,323
|
Röktobak ....
|
....................... kg.
|
16,453
|
67,585
|
84,038
|
Tuggtobak ..
|
|
6,153
|
61,168
|
67,321
|
Snus .........
|
|
1,217
|
826,655
|
827,872
|
I proc. af alla
inom riket för¬
sålda tobaks-
varor.
35-2
69-3
25'o
ll-i
14-c
272
Om man sålunda utgår från det i hela denna del af framställningen
gjorda antagandet, att den af handlandena under år 1908 inköpta kvan¬
titeten under samma år bragts till försäljning, så visar förestående
tablå, att de af utredningen i detta sammanhang berörda tobaksband-
landena försålde något mer än Vs af alla de i landet under år 1908
försålda cigarrerna och cigarrcigarretterna, V10 af cigarretterna, V4 af
röktobaken, V9 af tuggtobaken samt V7 af snuset.
3. Engroshandeln. Vid en uppdelning af den utaf utredningen be¬
rörda tobakshandeln på olika kategorier har det i detta sammanhang
ansetts lämpligt att särskilja engroshandeln från detaljhandeln på sådant
sätt, att först särskildt redogöres för af de handlande meddelade uppgifter,_
Indika försälja en väsentlig del — gränsen fixerad till 75 proc. — af
sina varor en gros. Till denna grupp handlande hafva emellertid äfven
hänförts några firmor, livilka visserligen på grund af en starkt utvecklad
minuthandelsrörelse icke nådde den fastslagna omfattningen för sin
engroshandel, men som likväl i fråga om organisationen af och villkoren
för sina inköp voro att närmast jämställa med engrossisterna.
Antalet af utredningen berörda grossister är 96, hvarmed sannolikt
omfattats den största delen af i riket förekommande, mera betydande
handel af detta slag. Omfattningen af dessa handlandes rörelse fram¬
går af följande siffror.
Af grossister (de af utredningen berörda) direkt inköpta tobaksfabrikat.
I proc. af alla
Direkt Från svensk af utredningen
importerad fabrikant Summa. berörda hand¬
vara, inköpt vara. landenas mot¬
svarande inköp.
Cigarrer ................. sb 15,106,871 11,350,380 26,457,251 67'G
Cigarrcigarretter ...... „ 4,273,580 17,686,717 21,960,297 65-5
Cigarretter ............... „ 151,796,335 73,432,475 225,228,810 91-4
Röktobak.............. ..kg. 16,290 46,112 62,402 74-3
Tuggtobak ............... „ 5,974 43,716 49,690 73-8
Snus ........................ 1,217 548,397 549,614 66-4
Om sålunda vid en närmare behandling af grossisternas rörelse,
ifråga om importen hela den af utredningens material berörda importen
tillräknas grosshandeln, så sker ingen väsentlig afvikelse från det af
utredningen framvisade förhållandet, men vinnes den fördelen att im¬
porten kan behandlas i dess helhet. Så skall ock här nedan förfaras.
Nedanstående tablå lämnar en öfversikt af den de! af rikets import
åt arbetad tobak, som efter den ofvan angifna approximationen kom
på de af utredningen berörda handlandena.
De af utredningen berörda handlandenas direkta import af tobaksfabrikat.
|
|
Kvantitet.
|
Inköpspris
(incl. tull
och öfriga
|
Pris per
1,000 st.
|
Kvantitet
i proc. åt
rikets hela
|
|
|
|
omkasta.)
kr.
|
kr.
|
import år
1908. >)
|
Cigarrer ..........................
|
|
17,160,085
|
1,448,304
|
84-ro
|
j 69-5
|
Cigarrcigarretler ................
|
|
4,657,180
|
133,100
|
28'no
|
Cigarretter........................
|
|
152,828,535
|
2,257,137
|
14-so
|
91-9
|
|
|
|
|
Pris pr kg.
kr.
|
|
Röktobak ..........................
|
................ k er
|
16,453
6,153
|
H~ 404
|
|
-ta...
|
Tuggtobak..........................
|
|
22,380
|
3'C4
|
63-3
|
Snus ................................
|
|
1,217
|
4,990
|
4'10
|
64-u
|
|
|
Kr.
|
3,953,330
|
|
|
Siffrorna gifva vid handen, att af rikets hela import af färdiga
tobaksvaror en betydande del kom på här berörda handlande.
De uppgifter rörande importen, Indika varit användbara för en
mer ingående bearbetning, hafva sammanställts i omstående tab. t.
Som synes omfattar denna större delen af det för utredningen före¬
liggande materialet — endast med afseende på tuggtobaken hafva de
detaljerade uppgifterna varit synnerligen sparsamma.
Rörande importeradt snus hafva så godt som inga uppgifter före¬
legat, hvadan hithörande siffror alldeles uteslutits. År 1908 utgjorde
hela importen af denna vara 1,893 kg., till ett af handelsstatistiken
uppgifvet genomsnittligt värde af 2 kr. per kg. förutom tull. (1'2 o kr.
per kg.).
') Jfr. siffrorna i tab. r å sid. 270.
*35
Tab. t. Viss del af 1908 års import af färdiga tobaksfabrikat
(utredningens siffror). *)
|
Antal.
|
|
Pris (enl. faktura m.
tillägg af tull o. fr.).
|
Pris pr
1,000 st.
|
|
Stycken.
|
7»
|
Kr.
|
»/o
|
kr.2)
|
Cigarrer
tillverkade i Tyskland .............
|
9,836,329
|
60-g
|
7 7 H,368
|
56-7
|
79-oo
|
,, „ Danmark................
|
2,310,491
|
14-2
|
227,176
|
16-c
|
98-30
|
,. ,, Nederländerna ........
|
2,995,550
|
18-5
|
184,527
|
13-5
|
61-60
|
„ Havanna ................
|
496,853
|
3-1
|
143,033
|
10-4
|
287-9 0
|
„ „ Belgien ...................
|
445,500
|
2-7 ^
|
28,090
|
2-1 |
|
63o»
|
.. „ andra uti. stater ......
|
140,700
|
0*9 |
|
9,831
|
0*7
|
69-so
|
Summa
|
16,22ö,42ö
|
100 0
|
1,369,025
|
100 0
|
84-4»
|
Cigarrcigarretter
|
|
|
1,165
|
0-8
|
89-co j
|
tillverkade i Havanna ................
|
13,000
|
0-3 j
|
., andra uti. stater .....
|
4,917,680
|
99-7 |
|
139,662
|
99-2
|
28-40 i
|
Summa
|
4,930,680
|
lOOo
|
140,827
|
100»
|
28-eo
i
|
Cigarretter
|
|
|
.
|
|
|
tillverkade i Ryssland ..................
|
•61,979,500
|
40-9
|
783,826
|
35-1
|
12-co ;
|
., Egypten o. Turkiet ...
|
43,454,650
|
28-7
|
709,179
|
31-8 i
|
16-30
|
„ „ Finland ...................
|
38,482,185
|
25-4
|
561,274
|
25*i |
|
14-6 0
|
., England .................
|
4,891,800
|
3*2
|
137,853
|
6’2
|
28-20
|
„ ., Amerika .................
|
213,100
|
Öl |
|
2,988
|
0-i |
|
14-oo
|
andra uti. stater .....
|
2,587,250
|
1-7!
|
37,296
|
1-7 |
|
14-40
|
Summa
|
löl,608,48ö
|
lOOo
|
2,232,416
|
1000
|
1470
|
|
Vikt kg.
|
|
|
|
Pris pr kg.
kr. 2)
|
Röktobak
1 tillverkad i England ..................
|
|
|
|
|
5,214
|
40-5
|
43,986
|
55*2
|
8-40
|
., ,, Holland ...................
|
2,052
|
15'9
|
8,181
|
10-3
|
4-00
|
.. Amerika....................
|
853
|
6*c
|
2,638
|
3-3
|
3-io
|
,, andra uti. stater ........
|
4,770
|
37-o
|
24,915
|
31-2
|
5*2 0
|
Summa
|
12,889
|
100»
|
79,720
|
100o
|
Öl»
|
Tuggtobak
|
|
|
|
|
|
tillverkad i Danmark .................
|
660
|
77*9
|
3,058
|
78-9
|
4-60
|
„ „ Norge.....................
|
130
|
15*4
|
533
|
13-7
|
4-10
|
)f „ andra uti. stater ........
|
57
|
6*7
|
287
|
7*4
|
5*oo
|
Summa
|
847
|
! loo»
|
| 3878
|
i lOOo
|
4'»o
|
i) Materialet till denna tabell omsluter 67-4 proc. af alla till riket under uret importerade
cigarrer och cigarrcigarretter, 91'2 proc. af cigarretterna, 44o proc. af röktobaken och 8 8 proc. af
tuggtobaken. Rörande snuset hafva inga användbara uppgifter förelegat.
s) Öressiffrorna äro afrundade till tiotal.
275
Rörande de importerade cigarrvarorna och cigarretterna har det
äfven varit möjligt att beräkna deras genomsnittliga vikt. De upp¬
gifter, som kunnat användas för sådant ändamål, hafva sammanförts i
nedanstående tablå.
Importerade cigarrvarors
|
och cigarretters vikt
|
Cigarrer
|
Stycken.
|
Vikt
kg-
|
tillverkade i Tyskland ..
|
.... 8,718,495
|
47,414
|
.. Danmark......................
|
.... 1,817,950
|
10,410
|
„ „ Nederländerna .............
|
.... 2,094,525
|
10,597
|
„ ., Havanna......................
|
____ 407,655
|
2,248
|
,, ,, Belgien .......................
|
352,000
|
1,573
|
„ , „ andra utländska stater .
|
70,500
|
338
|
Vikt per
1,000 st.
5-t
5-7
5-1
5' 3
4-5
4’8
Summa 13,466,125
72,580
5-4
Cigarrcigarretter
tillverkade i Havanna......................
„ „ andra utländska stater ..
|
13,000
. . 3,952,720
|
40
7,181
|
3*1
1*8
|
Summa 3,965,720
|
7,221
|
l-H
|
Cigarretter
|
|
|
|
tillverkade i Ryssand.......................
|
. 33,586,000
|
30,591
|
0*91
|
., ., Egypten och Turkiet .....
|
. 40,531,800
|
34,895
|
0*86
|
,, „ Finland .......................
|
. 22,112,735
|
23,160
|
1*05
|
., .. England ......................
|
4,933,350
|
5,117
|
1*04
|
., Amerika.......................
|
22,000
|
29
|
1*32
|
„ „ andra utländska stater ..
|
1,964,300
|
1,769
|
0*00
|
Summa 103,150,185 95,561 O-m
Af omstående tablå framgår, huru stor kvantitet svenska varor,
som af de berörda grossisterna inköpts direkt från fabrikanterna äfven¬
som dessa varors inköpspris.
*) Tablån berör endast en viss del af utredningens hithörande material.
276
Af grossister (de af utredningen berörda) från svensk fabrikant
direkt inköpta tobaks fabrikat.
|
|
Kvantitet.
|
Inköpspris
kr.
|
Pris pr 1,000
st. kr.x)
|
Kvantitet i proc,
åt industriens års-
|
|
|
|
försäljning 1908.2)
|
|
|
11,350,380
|
677,818
|
59-70
|
)
|
|
|
16-J
|
Cigarrcigarretter.....
|
• • ' • »5
|
17,686,7 IT
|
488,154
|
27-00
|
1
|
Cigarretter ...........
|
.... „
|
73,432,475
|
998,682
|
13-6 0
Pris pr kg. kr.
|
38-7
|
Röktobak .............
|
.... kg.
|
40,112
|
142,486
|
3-09
|
15-o
|
Tuggtobak ...........
|
.... „
|
43,716
|
149,509
|
3*4 2
|
7-2
|
Snus ...................
|
|
548,397
|
740,336
|
1-35
|
9o
|
|
|
|
Kr. 3106.785
|
|
|
Den af utredningen berörda engroshandeln disponerade således
genom direkt inköp relativt vida mindre kvantiteter af den inhemska
än af den importerade varan. Endast ifråga om cigarretter var
grossisternas anpart i detta fall jämförelsevis betydande, i det att deras
inköp af denna vara omslöt nära 7io af industriens hela produktion.
För cigarrer och cigarrcigarretter tillsammans var motsvarande siffra
närmare Ve, för röktobak något lägre, för snus nära ‘/jo samt för tugg¬
tobak endast Vu-
Hvad medelinköpsprisen beträffar, så visar nedanstående tablå, att
dessa i regel lågo något under de siffror, som i föreliggande redo¬
görelse tidigare beräknats utgöra de af utredningen berörda tobaksfabri-
kanternas genomsnittliga nettoförsäljningspris.
Grossisternas (de af utredningen berörda) direkta inköp af svenska varor.
|
|
Grossisternas in¬
köpspris kr.
|
Fabrikanternas
nettoförsäljnings-
pris kr.
|
Cigarrer .................
|
....... 1.000 st.
|
59-70
|
62-40
|
Cigarrcigarretter........
|
|
27-60
|
30-20
|
Cigarretter ..............
|
|
13-60
|
13-88
|
Röktobak.................
|
|
3-oo
|
2-ör,
|
Tuggtobak ..............
|
|
3*42
|
o* 45
|
Snus .......................
|
|
1-35
|
Iso
|
‘) Öresiffrorna afrundade till tiotal.
|
|
|
*) Jfr. siffrorna i tab. q å sid. 270. Hänsyn har likväl ej tagits till exporten, hvilken ju
emellertid är synnerligen obetydlig.
De uppgifter, som af grossisterna meddelats rörande försäljningen,
hafva tyvärr i flere afseenden varit bristfälliga. Framför allt har
materialet i detta hänseende icke kunnat lämna exakta upplysningar
till bedömande af, i hvilken utsträckning den af grossisterna inköpta
varukvantiteten försålts till återförsäljare eller direkt till konsumenter.
Under sådana omständigheter kunna rörande dessa förhållanden
endast meddelas siffror, hvilka icke böra tillmätas annat än en relativ
giltighet, och skall af sådan anledning denna del af ämnet endast i
korthet beröras.
Af de 96 grossister, som i denna redogörelse berörts, voro 34
rena engroshandlande, d. v. s. bedrefvo uteslutande partihandel, medan
de öfriga 62 försålde sina varor dels en gros, dels i minut (= blandade
handlande). Dessa sistnämnda handlande bedrefvo sin detaljhandel i
regel i butiker, och tillhörde de största af utredningen berörda detalj¬
försäljarna denna grupp.
Hela den försäljningssumma, som af de 96 grossisterna nåddes,
uppgick till 11,067,962 kr., hvaraf 5,373,562 kr. på de rena och 5,694,400
kr. på de blandade affärerna. Häraf framgår således att till de 48• 6
proc. af alla dessa firmors försäljning, som kom på de rena grossisterna,
bör läggas den del af de blandade handlandenas försäljning, som kom
på partihandeln, för att kännedom skall vinnas om, huru stor del af
alla de här berörda grossörernas försäljning, som skedde en gros. Det
är emellertid vid fastställande af denna sistnämnda procentsiffra, som
de af materialets bristfällighet framkallade svårigheterna gjort sig
gällande. Med ledning af de uppgifter, som i detta afseende varit full¬
ständiga — de utgöra tillsammans endast ett 40-tal — har likväl
beräknats, att omkring hälften af försäljningssumman för dessa blandade
handlande kommit på hvardera parti- och detaljhandeln, hvaremot för¬
delningen på de olika fabrikaten tett sig så, att af cigarretterna nära 9/io,
men af cigarrer och cigarrcigarretter endast knappast 4Ao försålts en gros.
Om svårigheter af så betydande art mött redan vid fastställande
af de mer omfattande siffror, som nu berörts, så framgår utan vidare,
att dessa än ytterligare ökats vid försöken att beräkna de belopp, som
skolat angifva de genomsnittliga specialsummorna för det vid försäljning
af de olika fabrikaten ernådda priset. I själfva verket har vid
bearbetande af materialet i detta afseende icke kunnat på annat sätt
förfaras än att de jämförelsevis få uppgifter sammanställts, hvilkas
siffror i detta afseende varit icke blott fullständiga, utan hvilka äfven
tyd t på, att de af vederbörande uppgjorts med omsorg. Med ledning
af dessa uppgifter samt för detaljprisen af de äfven jämförelsevis få
278
uppgifter, hvilka af rena detaljister afgifvits och befunnits helt eller
delvis användbara, hafva de här nedan meddelade genomsnittliga för¬
säljningsprisen beräknats och sammanställts med tidigare meddelade siffror
angående grossisternas inköpspris.
För detalj prisens vidkommande bör emellertid här liksom för hela
den följande framställningen uppmärksammas, att dessa afse priset vid
försäljning per styck samt i mindre viktmängder, hvarvid hänsyn icke
tagits till den prisminskning, som framkallats af vid köp af större stycke-
eller viktmängder medgifna rabatter (se sid. 314 i del II). Detaljprisen
äro af sådan anledning att betrakta såsom maximiförsäljningspris och de
på grundval däraf beräknade bruttoförtjänsterna såsom maximiförtjänster.
Grossisters inköps- samt par ti försäljning spris å utländska och svenska
tohaksfahrikat.
Inköpspris.
Partiför¬
säljningspris.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara
kr. kr.
Bruttoförtjänst i % af
partiför¬
säljningspriset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara.
inköpspriset.
Cigarrer............... 1,000 st. 78-001) 59'70 92'so 65'lo 18-3 9-1 15-5 8-3
Cigarrcigarretter ... „ 28'«o 27'60 33'20 30'2o lti'i 9'4 13'9 8'«
Cigarretter ......... „ 14'so 13'60 17'00 14'30 14'9 5-2 12'9 4'»
Röktobak ........... kg. 5'31 3'00 ti'3i 3'34 18'8 8'l 15'» 7'5
Tuggtobak ......... „ 3'04 3-42 4'44 3-62 22-o 5-9 18'0 5*5
Snus ................ „ — 1*35 — 1*47 — 8'» — 8'2
Den förtjänst, som kunnat beräknas för de blandade handlandena
å den del af deras rörelse, hvilken utgöres af detaljhandel, torde framgå
af nedanstående siffror.
Grossisters inköps- samt
detalj försäljningspris å utländska och svenska
tohaksfahrikat.
Inköpspris.
Utländsk Svensk
vara
kr.
Detaljförsäljnings¬
pris.
Bruttoförtjänst i °/» åt
inköpspriset.
detaljförsäljnings¬
priset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara. vara.
kr.
Cigarrer ............
|
1,000 st.
|
78-001)
|
59-7 0
|
135'70
|
98«o
|
74'0
|
65-2
|
42'3
|
39-r.
|
Cigarrcigarrettei-...
|
»»
|
28-uo
|
27'fio
|
48'so
|
46*00
|
68-9
|
66*7
|
40* s
|
40'o
|
Cigari-etter.........
|
»»
|
14 so
|
13'00
|
25- 20
|
24'0 3
|
70'3
|
76'S
|
41-3
|
43' 3
|
Röktobak .........
|
tg-
|
5*3 1
|
3 09
|
8' 9 3
|
3-85
|
66-0
|
24-o
|
40-7
|
19-7
|
Tuggtobak........
|
»J
|
3'04
|
3-4 2
|
5*o «
|
4'40
|
39-o
|
30'4
|
28-1
|
23'S
|
Snus ...............
|
JJ
|
—
|
1*35
|
—
|
1*81
|
—
|
34'1
|
—
|
25-4
|
*) £xcl. Havannacigarrer.
279
Rörande de af utredningen berörda 96 grossisternas ekonomiska
förhållanden lämnar nedanstående tab. u vissa uppgifter.
Tab. De af utredningen berörda 96 grossisternas ekonomiska förhållanden.
|
Stock¬
holm.
|
Göte-
borg.
|
Malmö.
|
Biket ;
i öfrigt.
!
|
Till¬
sammans.
|
|
3H
|
6
|
12
|
40
|
.%•
|
|
45
|
7
|
9
|
4.3
|
104
|
|
137
|
35
|
20
|
81
|
273
|
|
4,796,883
|
723,669
|
909,936
|
2,669,214
|
0,099,702
|
d:o i medeltal for hvarje handlande ......
|
126,234
|
120,611
953,516
|
75,828
997,122
|
66,730
3,148.676
|
94,789
11,067,962
|
d:o i medeltal for hvarje handlande
|
157,070
87,417
|
158,919
14,400
|
83,094
8,900
|
78,717
31,359
|
115,291
142,076
|
|
1,943
114,827
3,022
197,905
|
2,057
|
989
|
729
|
1.366
|
|
18.500
|
14,425
|
42,809
|
190561
|
|
3,083
|
1,202
|
1.070
|
1.985
|
|
37,668
|
25,229
|
73,816
|
334 618
|
|
5,208
1,445
62,864
|
6,278
|
2,102
|
1.845 3,486
|
|
1,076
|
1,261
|
911
|
1.226
j
125,740
|
|
17,994
|
13,161
|
31,721
|
|
1,654
l-i
|
2,999
|
1,097
|
793
|
1,310
|
|
1-9
|
1*3
|
l-o
|
li
|
|
346,453
|
54,487
|
52,717
|
212,05<
5,301
|
665.707
|
|
9,117
5*8
|
9,081
5*7
|
4,393
5-3
|
6934
|
d:o i °/° af försäljningsvärdet ...............
|
6*7
|
6l,
|
4. Detaljhandeln. Det antal rena detalj handlande, som ifråga
om inköpen af utredningen berörts, utgjorde 580. Kvantiteten af
de genom dessa under år 1908 direkt inköpta tobaksfabrikat belyses åt
omstående tablå.
280
Af detaljister (de af utredningen berörda) direkt inköpta tobaksfabrikat.
|
|
Direkt
importerad
vara.
|
Från svensk
fabrikant
inköpt vara.
|
Summa,
|
I proc. af alla
af utredningen
berörda hand¬
landenas mot¬
svarande
inköp.
|
Cigarrer .......................
|
................. st.
|
2,053,214
|
10,598,757
|
12,661,971
|
32-4
|
Cigarrcigarretter ......-......
|
|
383,600
|
11,166,889
|
11,550 489
|
34-5
|
Cigarretter ......................
|
|
1,032,200
163
|
20,120,313
21,473
|
21,152,513
21,636
|
8-6
25’7
|
Röktobak........................
|
...............kg.
|
Tuggtobak ......................
|
............... t/
|
179
|
17,452
|
17,631
|
26-2
|
Snus ..............................
|
|
—
|
278,258
|
278.258
|
33-g
|
Af följande tablå inhämtas närmare detaljer rörande kvantitet och
pris å de af detaljhandlandena från svensk fabrikant inköpta varorna.
Af detaljister (de af utredningen berörda) från svensk fabrikant direkt
inköpta tobaksfabrikat.
|
|
Kvantitet.
|
Inköpspris
kr.
|
Pris per
1,000 st.
kr.1)
|
Kvantitet iproc. af
industriens årsför-
säljning 1908. ä)
|
Cigarrer.............
|
.. st.
|
10,598,757
|
671,961
|
63-4 0
|
12-2
|
Cigarrcigarretter .
|
•• It
|
11,166,889
|
313,790
|
28-io
|
Cigarretter..........
|
•t It
|
20,120,313
|
294,763
|
14-05
Pris per kg.
|
Kl-o
|
Röktobak...........
|
bo
|
21,473
|
70,860
|
3-30
|
7*0
|
Tuggtobak ......,.
|
* tf
|
17,452
|
63,351
|
3-03
|
2-i>
|
Snus .................
|
ti
|
278,258
Kr.
|
406,257
1,820,982
|
1-40
|
4-9
|
Till tullständigande af de uppgifter denna tablå meddelar rörande
detaljisternas inköp anföras å nästa sida de siffror, som af de här berörda
handlandena angifvits beträffande deras inköp från svenska engroshand-
lande. Tyvärr lida de absoluta talen i detta hänseende af betydande
ofullständigheter, men torde det per 1,000 st, och kg. anförda priset
däremot någorlunda motsvara de verkliga förhållandena.
0 Oresiffrorna afrundade till tiotal.
*) Se not ■) å sid. 276.
281
Af detaljister (vissa bland de af utredningen berörda) från svensk
engroshandlande inköpta tobaksfabrikat.
|
|
|
Inköpspris
|
Pris per 1,000 st.
|
|
|
Kvantitet.
|
kr.
|
kr.
|
Cigarrer...........................
|
................. st.
|
1,911,670
|
124,450
|
♦i5*io
|
Cigarrcigarretter.................
|
|
3,771 ,H34
|
113,903
|
30-20
|
Cigarretter ......................
|
|
28,502,088
|
407,580
|
14-30
|
|
|
|
|
Pris per kg.
|
|
|
|
|
kr.
|
Röktobak ........................
|
................ kg-
|
8,230
|
27,488
|
3-3 4
|
Tuggtobak .......................
|
|
6,330
|
22,915 .
|
3*0 2
|
Snus.................................
|
................ >»
|
1-19,630
|
219,956
|
1-47
|
Hvad som anförts i fråga om uppgifterna rörande grossisternas
försäljning gäller i än högre grad beträffande minuthandlandena. Emeller¬
tid hafva vissa af här berörda handlandes uppgifter antingen helt och
hållet eller ock i vissa delar kunnat lämna material för beräknande af
detalj försäljningsprisen, sådana de redan i det föregående för grossisterna
meddelats och sådana de här nedan, med samma reservation som do,
skola upprepas till belysande af frågan om detaljhandelns bruttoförtjänst.
För de detaljister, hvilka fyllde hela eller delar af sitt lager med
direkt från svensk fabrikant inköpta varor gestaltade sig bruttovinsten
vid deras försäljning så som följande siffror antyda.
Detaljisters inköps- och detaljförsäljningspris vid inköp direkt från
svensk fabrikant.
Bruttoförtjänst i proc. af
|
|
Inköpspris
kr.
|
Detaljför¬
säljningspris
kr.
|
inköps¬
priset.
|
detalj för¬
säljnings¬
priset.
|
Cigarrer ......................
|
.......... 1,000 st.
|
63-40
|
98-60
|
55*5
|
35- r
|
Cigarrcigarretter.............
|
........... 55 55
|
28-io
|
46-oo
|
. 63*7
|
38*9
|
Cigarretter ..................
|
........... 5) 55
|
14-05
|
24-05
|
• 34*2
|
39*4
|
Röktobak......................
|
................. kg-
|
3-30
|
3*85
|
16*7
|
14-3
|
Tuggtobak ...................
|
.................. »
|
3-03
|
4* 4 G
|
22-o
|
18-o
|
Snus ...........................
|
................. 55
|
1-40
|
1-S1
|
24-o
|
19-3
|
Hvad den del af detaljhandeln åter beträffar, hvilken i sina inköp
var hänvisad till grossister, så fingo hithörande siffror den gestaltning,
="36
282
som följande tablå utvisar, hvarvid förtjänar anmärkas, att dess inköpspris
för den utländska varan hämtats från grossisternas uppgifter angående
deras partiförsäljningspris.
Detaljisters inköps- och detaljförsäljningspris vid inköp från
svensk grossist.
Cigarrer .................. 1,000 st.
Cigarrcigarre Iter......... „ „
Cigarretter ............... „ „
Röktobak ........................ kg
Tuggtobak....................... »
Snus .............................. »
Dessa siffror bekräfta hvad som af tidigare tablåer framgått eller
att den största förtjänsten iubragtes af cigarrettförsäljningen, de därnäst
största af cigarr- och cigarrcigarrettförsäljningen, medan vinsten på
handeln med öfriga tobaksvaror var jämförelsevis mindre.
Det skall emellertid rörande alla dessa siffror betonas, att de endast
kunnat beröra en begränsad del af specialhandeln med tobaksvaror, medan
hela den betydande delen af tobakshandeln i riket, som omslöts af landt-
och diversehandel, af förevarande undersökning lämnats alldeles obeaktad.
Sannolikt gestaltade sig förtjänstsiffrorna inom stora grupper af denna
handel på ett annat sätt än för specialhandeln, och det är särskildt att
antaga, att de för denna sistnämnda anförda talen voro högre än genom¬
snittssiffror af motsvarande art för landt- och diversehandeln skulle
hafva utvisat.
Rörande detaljisternas ekonomiska förhållanden meddelas vissa
detaljerade uppgifter i omstående tab. v.
Inköpspris. °e talj f örsiU j n i n gs-
Tltländsk Svensk Utländsk Svensk
vara
kr.
|
|
vara
kr.
|
|
92* 3 o
|
65*10
|
1357 0
|
98*60
|
33*20
|
30*20
|
48*3 0
|
46*oo
|
17-on
|
14*80
|
25*20
|
24*05
|
6*31
|
3*34
|
8*05
|
3*85
|
4*4 4
|
3-02
|
5*00
|
4*46
|
_
|
1*47
|
—
|
1*81
|
Bruttoförtjänst i proc. af
inköpspriset. försäljningspriset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara. vara.
47*o
|
51*5
|
32*o
|
34*o
|
45*5
|
52*3
|
31*3
|
34*4
|
48*2
|
68*3
|
32*5
|
40*5
|
41*8
|
15 3
|
29*5
|
13*3
|
14*o
|
23*2
|
12*3
|
18*8
|
_
|
23*1
|
—
|
18*8
|
283
Tab. v. Detaljisternas ekonomiska förhållanden år 1908.
|
|
>
|
>
|
Summa inom hvarje grupp af
|
-W t >
O! ^
H CD
|
-4 oe
©
p p
•-*» 03
|
Medeltal inom hvarje grupp
|
af
|
Grupp.
|
Försäljnings¬
värde kr.
|
P
r+
P
•-S
1
O
|
ntal biträden.
|
inköps¬
värde
kr.
|
försälj¬
nings¬
värde kr.
|
netto¬
vinst
kr.
|
hyror
kr.
|
förluster på varu¬
fordringar kr.
|
So
P CA
crq rt-
ir. _
<
ft-s.
t;
|
g v
5 e*
s» <
P
P ^
P- p
P 2*
CK g
c ti 2
< £*
p: ö.
b
g-tK
rfj
|
inköpsvärde.
|
försäljnings¬
värde.
|
nettovinst.
|
*1
C
►1
|
»1.
“*» p
o 5
*-j <-►
Sa CD
2 *
»‘•o
er? p»
p
r* <
p
•-s
|
C- 1
*-s
P
er
e*-
C
X
|
I.
|
50,000—100,000
|
10
|
41
|
415,876
|
681,137
|
51,213
|
31,037
|
5,611
|
7*5
|
0-8
|
41,588
|
68,114
|
5,121
|
3,104
|
561
|
26,520
|
II.
|
25,(XXI- 50,000
|
20
|
51
|
! 628,122
|
892,967
|
88,879
|
40,419
|
5,057
|
10-o
|
<)'«
|
24,159
|
34,345
|
3,418
|
1,555
|
195
|
10.186
|
III.
|
15,000—25,(XX)
|
58
|
86
|
817,901 1,136,904
|
125,870
|
64,501
|
3,712
|
ll-i
|
0-3
|
14,102
|
19,602
|
2,170
|
1,112
|
64
|
5,500j
|
IV.
|
10,000—15,(XX)
|
82
|
83
|
749,683 1,006,218
|
112,680
|
66,341
|
6,315
|
11-2
|
o-«
|
9,142
|
12,271
|
1,374
|
809
|
77
|
3.128]
|
V.
|
7,500—10,000
|
83
|
61
|
524,132
|
720,056
|
90,514
|
61,443
|
1,304
|
12-6
|
0*2
|
6,315
|
8,675
|
1,091
|
740
|
16
|
2,361
|
VI.
|
5,000 —7,500
|
129
|
91
|
1 593,318
|
811,289
|
92,521
|
78,487
|
4,027
|
11-1
|
0-5
|
4,599
|
6,289
|
717
|
608
|
31
|
1,690
|
VII.
|
3,000—5.000
|
133
|
56
|
392.497
|
542,348
|
65,592
|
61,618
|
2,643
|
12-i
|
0*5
|
2,951
|
4,078
|
493
|
463
|
20
|
1.127 j
|
VIII.
|
1,500-3,000
|
83
|
17
|
137,271
|
195,867
|
21,340
|
31,819
|
340
|
10-»
|
0-2
|
1,654
|
2,360
|
257
|
383
|
4
|
706:
|
IX.
|
Mindre iin 1,500
|
30
|
2
|
26,441
|
31,967
|
3,617
|
6,952
|
290
|
11-8
|
o-»
|
881
|
1,066
|
121
|
232
|
10
|
184
|
|
Summa
S:a för
|
634 48*
|
4,28ö,241
|
6,018,753
|
652,226 442617 29,299
|
10*
|
Os
|
6,759
|
9,493
|
1,029
|
698
|
46
|
2,734
i
|
|
Stockholm
|
284173
|
1,653,173
|
2,319,885
|
251,775
|
233,153
|
7,520
|
10»
|
0*3
|
5,821
|
8,169
|
887
|
821
|
26
|
2,348
|
|
S:a för Göteborg
|
58
|
53
|
294,717
|
402,875
|
53,154
|
37,750
|
2,175
|
13-2
|
Oö
|
5,081
|
6,946
|
916
|
651
|
38
|
1,865
|
|
S:a för Malmö
S:a för öfriga
|
47
|
19
|
194,630
|
258,235
|
24,178
|
24,393
|
146
|
9-4
|
0-1
|
4,141
|
5,494
|
514
|
519
|
3
|
1,353
|
|
|
landsorten
|
245
|
243
|
2,142,721
|
3,037,758
|
323,119
|
147,321
|
19,458]! 10-o
|
0-6
|
8,746
|
12.399
|
1,319
|
601
|
79
|
3,653,
|
284
IV.
KONSUMTIONEN.
Konsumtionens penningvärde är 1908.
För ett fullständigande af bilden af handelns inverkan på tobaks-
varornas prisbildning borde slutligen ett försök göras att beräkna den
penningsumma, som af den svenska allmänheten under år 1908 utbeta¬
lats för dess tobakskonsumtion. Emellertid erbjuder en dylik beräkning,
stödd på af utredningen meddelade siffror, vissa betydande svårigheter.
Utredningen angående handeln berör visserligen sannolikt större
delen af engroshandeln, men af detaljhandeln endast ett mindre område.
Framför allt saknas bland utredningens material i detta sistnämnda
hänseende de flesta uppgifter till bedömande af gestaltningen af här be¬
rörda varors prisbildning å landsbygden eller äfven öfver hufvud taget
i andra fall än då försäljningen till allmänheten sker genom städernas
detaljister. Det är emellertid sannolikt och af verkställd undersökning
i vissa fall bekräftadt, att dessa sistnämnda handlande, hvilka särskild!
i storstäderna hafva ingått frivilliga överenskommelser angående detalj¬
prisens höjd, äro i tillfälle att tillgodogöra sig ett relativt högre detalj¬
pris för sina tobaksvaror än hvad fallet är med de landt- och diverse-
handlare, hvilka bland mängden af öfriga artiklar äfven föra tobaksvaror
och hvilka äro de, som förse så godt som hela landsbygden och de
flesta mindre samhällen med deras behof af tobak.
Vill man sålunda med stöd af utredningens siffror rörande hand¬
landenas genomsnittliga brutto förtjänster vid försäljning af olika slag af
tobaksvaror nå till tal, hvilka skola tillerkännas giltighet för rikets
tobakshandel i dess helhet, så måste framför allt uppmärksammas, att
åberopade siffror stödja sig på ett material, som icke omfattar rikets
285
hela tobakshandel och hvars grundtal i åtskilliga hänseenden torde vara
maximisiffror, hvilka icke helt uppnås inom andra än vissa delar af bär
berörda handel. Till stöd för denna uppfattning talar också den tidigare
påpekade omständigheten, att de uppgifter angående detaljförsäljnings¬
pris, som legat till grund för nämnda förtjänstsiffrors beräkning, böra
antagas vara i ej ringa utsträckning angifna till belopp, vid hvilkas fast¬
ställande styckeprisnoteringen användts såsom utgångspunkt och hänsyn
icke tagits till den prisreduktion, som är allmänt gängse vid köp af
äfven jämförelsevis små poster af samma vara.
Då det emellertid likvist måste anses vara af väsentligt intresse
att söka gifva en föreställning om den under år 1908 af tobakskonsu¬
menter utgifna summan, har en dylik beräkning likväl med stöd af ut¬
redningens siffror verkställts. Till grund för dessa kalkyler har rörande
de svenska varorna, med nedan nämnda undantag, lagts de i tablån å
sid. 281 meddelade siffror rörande brutto förtjänsten för den detaljhandel,
som inköpt sina varor direkt från fabrikanter. Såsom utredningen
nämligen visat, förmedlades försäljningen af de svenska tobaksfabrikaten
endast till en mindre betydande del af engroshandeln, hvadan det sålunda
hör antagas, att större delen af de tobaksvaror, som tillverkas af svenska
fabrikanter, bringas ut i konsumtionen genom direkt inköp hos fabrikanten
från de affärsinnehafvares sida, hvilka i sina butiker försälja tohaks-
fabrikat, vare sig försäljningen häraf utgör en hufvudsaklig eller endast
en obetydlig del af affärens omsättning. Den brutto förtjänst, som enligt
åberopade tablå noterades af detaljhandeln, uppgick till följande belopp:
Bruttoförtjänst i proc*, af
|
inköps¬
|
detaljförsäijnings-
|
|
priset
|
priset
|
Cigarrer..........................
|
................ 55*.'»
|
arv t
|
Cigarrcigarretter...............
|
............... ö.'j-7
|
:ihm
|
Cigarretter .....................
|
............... Öl-*
|
:w-1
|
Röktobak ........................
|
................ 1H-7
|
14v;
|
Tuggtobak ....................
|
|
18-ti
|
Snus .............................
|
................ 24-o
|
19*4
|
Vid tillämpningen af dessa siffror för här berörda syfte torde
emellertid de, som gälla röktobak, tuggtobak och snus på grund af
tidigare anförda skäl böra underkastas en viss modifikation. Utred¬
ningens material beträffande handeln med dessa fabrikat är nämligen
så till vida bristfälligare än det material, som gäller öfriga varor, att
de af utredningen angående handeln berörda kvantiteterna röktobak,
286
tuggtobak och snus omfatta en jämförelsevis mycket mindre del af de
inom hela riket till försäljning bragta mängderna af dessa varor än
hvad fallet varit med cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter. Då
nu emellertid särskildt snuset är en af de viktigaste artiklarna för
den svenska tobakskonsumtionen och denna vara förbrukas i större
mängder å landsbygden än i städerna, måste för snusets prisbildning
dess försäljningsförhållanden å landsbygden och i småsamhällena blifva
af större betydelse än städernas handel med denna vara. Det förtjänar
då i sådant hänseende uppmärksammas, att förtjänsten af snusförsälj¬
ningen synes i stor utsträckning vara mycket ringa och att icke obetydliga
kvantiteter af varan sannolikt ofta af handlandena t. o. m. bortgifvas
utan kontant vederlag. Under sådana omständigheter torde det vara
befogadt att vid här ifrågavarande kalkylers utförande sänka de siffror,
som i förestående tablå angifva brutto förtjänsten vid försäljning af
snus, siffror, hvilka stödts på uppgifter, härrörande från stadshandeln.
Den sänkning, som i detta fall ansetts vara af förhållandena påkallad,
har efter särskilda upplysningars inhämtande ansetts böra stanna vid
20-5 proc. af inköpspriset och 17'0 proc. af försäljningspriset.
Då förtjänsten vid försäljning af rök- och tuggtobak i allmänhet
lär anses i genomsnitt sammanfalla med den vid snushandeln uppnådda
vinsten, hafva motsvarande siffror för dessa båda fabrikat för här ifråga¬
varande beräkning äfven fastställts till resp. 20’5 och 17’0 proc. Rörande
öfriga i förestående tablå anförda siffror hafva inga förändringar vid¬
tagits, hvadan de tal, som af utredningen lagts till grund för beräkningen
angående penningvärdet af 1908 års konsumtion af svenska tobaksvaror,
får följande utseende:
Bruttoförtjänst i proc. af
|
inköps¬
|
detaljförsäljnings¬
|
|
priset.
|
priset.
|
Cigarrer ..........................
|
................ DO*-}
|
8 5* 7
|
Cigarrcigarretter ..............
|
................ tf 8* 7
|
88*9
|
Cigarretter .......................
|
................ tf 4* 2
|
89* i
|
Röktobak .......................
|
................ 20*.>
|
17*o
|
Tuggtobak .......................
|
................ 20*.}
|
17*o
|
Snus .............................
|
................ 20*.}
|
170
|
Vid anförande af dessa siffror hänvisas emellertid ånyo till hvad
som i hela detta sammanhang nämnts angående den reservation, med
hvilken alla här gjorda kalkyler af detta slag måst upptagas. Med
utgångspunkt från de sist anförda talen samt från de i tab. q och r
287
meddelade siffror rörande af den svenska tobaksindustrien under år
1908 försålda tobaksvaror (minus exporten) skulle följande summor
framgå såsom resultat af beräkningen rörande det belopp, som af den
svenska allmänheten under år 1908 utbetalats för svenska tobaksvaror.
Detalj försäljningsvärde å under år 1908 försålda svenska tobaksfabrikat.
Fabrikat.
|
Vikt
kg-
|
Fabrikantens
försäljnings¬
värde
kr.
|
Detaljistens
försäljnings¬
pris
kr.
|
Brutto-
öfverskott
i proc. af
fabrikspriset.
|
Cigarrer.....................
|
434,888
|
5,199,827
|
8,085,731
|
55* 5
|
(ägarrcigarretter .........
|
252,814
|
2,692,928
|
4,408,323
|
63-7
|
Cigarretter ...............
|
221,537
|
2,616,237
|
4,295,861
|
♦>4*2
|
Röktobak ..................
|
307,248
|
783,438
|
944,043
|
20-5
|
Tuggtobak..................
|
599,805
|
2,071,235
|
2,495,838
|
20-i
|
Snus ........................
|
5,659,913
|
7,838,850
|
9,445,814
|
20M
|
Summa
|
7,476,200
|
21,202,515
|
29,675,610
|
40-o
|
Hvad handeln med importerade varor beträffar, så omfattar utred¬
ningens material en betydande del af rikets hela införsel af tobaks¬
varor under årl908. De förhållanden, som gälla rörande prisbildningen
för handeln med inhemska fabrikat, torde äfven eljes för denna gren
af tobakshandeln icke äga samma betydelse, hvadan de af utredningen
i sådant sammanhang anförda siffror utan större fara för bristande
exakthet torde kunna generaliseras att gälla rikets hela handel af detta
slag. Bruttoförtjänsten för handeln med importerade varor uppgick,
såsom tidigare nämnts (se tablån å sid. 278), till nedanstående siflror.
|
Engroshandelns
inköps¬
priset.
|
bruttoförtjänst i proc,
detaljförsäljnings¬
priset.
|
Cigarrer ..........................
|
............. 74-0
|
42m
|
Cigarrcigarretter.................
|
.............. 68-9
|
40m
|
Cigarretter .......................
|
............. 70m
|
41m
|
Röktobak..........................
|
............. 68m
|
40-7
|
Tuggtobak .......................
|
............. 39-0
|
28-1
|
af
Med utgångspunkt från dessa siffror samt handelsstatistikens
kvautitetsuppgifter och utredningens medelvärdesiffror har konsument¬
288
priset för inom landet år 11)08 förbtukade importerade tobaksvaror
beräknats uppgå till i omstående tablå angifna summor. Förtjänsten
å utländskt snus, för hvars beräkning utredningen icke erhållit några
användbara siffror, har antagits vara densamma som vid försäljning af
tuggtobak.
Detaljförsäljningsvärde å under år 1808 försålda utländska tobaksfabrikat.
Fabrikat.
|
Vikt
kg-
|
Inköpspris
(incl. tull)
kr.
|
Detalj-
försäljnings¬
pris
kr.
|
Brutto-
öfverskott
i proc. af
inköpspriset.
|
Cigarrer .....................
|
131,775
|
2,059,594
|
3,583,694
|
74*0
|
Cigarrcigaretter .........
|
12,550
|
199,406
|
336,797
|
68-9
|
Cigarretter..................
|
154,631
|
2,460,796
|
4,190,736
|
70-3.
|
Röktobak ..................
|
29,260
|
155,371
|
261,955
|
68*6
|
Tuggtobak........ .........
|
9,631
|
35,057
|
48,729
|
39-0
|
Snus ........................
|
1,893
|
7,761
|
10,788
|
39-0
|
Summa
|
339,740
|
4,917,980
|
8,432,699
|
71-s
|
Sålunda skulle, med ofvan anförda reservationer, det totala inköps¬
värdet för handlandena å i riket fabricerade samt dit införda varor år
11)08 hafva utgjort 26,120,500 kr., medan detaljpriset uppgått till
38,108,301) kr.
Fördelad på medelantalet invånare i Sverige år 1908 *) kom af
nämnda konsumtionssiffra 7 0 2 kr. per individ, men fördelad på endast
<ten manliga befolkningen öfver 15 år* 2) steg summan till 21-48 kr. per år.
>) 5,429,600.
2) 1,773,944.
289
Bilaga C.
Utredning rörande tillämpning af vissa bestämmelser i
§§ 23—25 i förslaget till förordning angående stats-
monopol å tobakstillverkningen i riket.
För att kunna rätt bedöma förhållandet mellan statens inkomster
af tobak på grund af tobaksvarornas skattebelastning och allmänhetens
utgifter för tobaksvaror samt på hvad sätt de i författningen angifna
belastningskoefficienterna gifva uttryck för dessa inkomster och utgifter
har följande utredning synts vara af intresse.
Den i författningen angifna belastuingskoefticienten uttrycker för¬
hållandet mellan skattebelastningsbelopp och priskurantpris.
Önskar man undersöka, i hvad mån en procentuell ändring af be-
lastningskoefficienten inverkar på priskurantprisen och på skattebelast-
ningsbeloppen, erhålles svar härpå af följande formler:
y— bx D —D x
J 1 — f — b (1 ± x) ’ J 1 — f — b (1 ± x)
där b = belastningskoefficient; x = belastningskoefficientens ökning eller
minskning i %; y — priskurantprisets ökning eller minskning i %;
z = ökning eller minskning i % af skattebelastningens belopp samt
f = försäljningskostnad i % af priskurantpriset. Plustecknet framför x
betecknar en ökning och minustecknet en minskning i belastnings-
koefficienten.
Omstående tabell anger såsom exempel värden på y och z mot¬
svarande vissa värden på x och är beräknad för f == 15 %.
*37
290
Anvisning för beräknande af priskurantprisets samt skattebelastningens procentuella ökning eller
minskning vid viss procentuell ökning eller minskning af beiastningskoefficienten.
Be-
last-
nings-
koeffi-
cient-
(b)
7°
|
|
|
|
|
O m
|
b e 1
|
a s t n
|
i 11 g
|
s k o e
|
f f i
|
i e n
|
ten
|
|
|
|
|
|
minskas
|
med
|
(x)
|
|
ökas m e d (x)
|
15
|
7°
|
10 °/o
|
5
|
lo
|
5°
|
/o
|
10 °/o
|
15 7»
|
20 °/o
|
25
|
®/o
|
|
så minskas
|
|
|
så ökas
|
pris-
kurant-
prisot
med
(y) 7»
|
skatte¬
belast¬
ningen
med
M7o
|
pris¬
kurant¬
priset
med
(y) 7°
|
skatte¬
belast¬
ningen
med
(z) •/.
|
pris¬
kurant¬
priset
med
(y) 7»
|
skatte¬
belast¬
ningen
mod
«•/•
|
pris¬
kurant¬
priset
med
(y) 7»
|
skatte¬
belast¬
ningen
med
(z)7o
|
pris¬
kurant¬
priset
med
(y)7»
|
skatte¬
belast¬
ningen
med
W7»|
|
pris¬
kurant¬
priset
med
(y) 7°
|
skatte¬
belast¬
ningen
med
(z) >
|
pris- skatte-;
kurant-} belast-
priset ningen}
med med
(y) 7° | («0°V
|
pris¬
kurant¬
priset
mod
(y) 7»
|
skatte¬
belast¬
ningen
med
(«) °/o
|
13
|
2.64
|
17.24
|
1.77
|
11.60
|
0.90
|
5.85
|
0.91
|
5.96
|
1.84
|
12.0 2
|
2.78
|
18.20
|
3.7 5
|
24.50
|
4.73
|
30.91
|
14
|
2.8 7
|
17.45
|
1.93
|
11.74
|
0.98
|
5.93
|
1.00
|
6.05
|
2.01
|
12.21
|
3.0 5
|
18.51
|
4.11
|
24.93
|
5.19
|
31.48
|
20
|
4.41
|
18.75
|
2.99
|
12.69
|
1.52
|
6.44
|
1.56
|
6.04
|
3.17
|
13.49
|
4.81
|
20.56
|
6.56
|
27.8 7
|
8.3 3
|
35.42
|
24
|
5.57
|
19.74
|
3.7 9
|
13.41
|
1.93
|
6.83
|
2.oi
|
7.11
|
4.io
|
14.51
|
6.2 7
|
22.21
|
8.54
|
30.2 5
|
10.91
|
38.6 4
|
28
|
6.86
|
20.83
|
4.68
|
14.21
|
2.40
|
7.28
|
2.52
|
7.6 4
|
5.17
|
15.68
|
7.95
|
24.15
|
10.89
|
33.0 7
|
14.0 0
|
42.50
|
31
|
7.D3
|
21.74
|
5.4 3
|
14.89
|
2.79
|
7.05
|
2.96
|
8.10
|
6.09
|
16.70
|
9.42 ■
|
25.84
|
12.97
|
35.56 1
|
16.76
|
45.95
|
31.62
|
8.139
|
21.932
|
5.592
|
15.033
|
2.877
|
7.734
|
3.052
|
8.205
|
6.297
|
16.927
|
9.752
|
26.214
|
13.439
|
36.12 5
|
17.383
|
46.729
|
34
|
9.09
|
22.73
|
6.25
|
15.63
|
3.22
|
8.06
|
3.45
|
8.6 2
|
7.14
|
17.86
|
11.11
|
27.7 8
|
15.3 8
|
38.46
|
20. oo
|
50.00
|
41
|
12.26
|
25.43
|
1 8.5 2
|
17.6 7
|
4.45
|
9.23
|
4.8 9
|
10.13
|
10.28
|
21.30
|
16.25
|
33.69
|
22.91
|
47.49
|
30.3 7
|
62.96
|
44
|
13.87
|
26.7 9
|
9.69
|
18.72
|
5.09
|
9.8 4
|
5.67
|
10.95
|
12.02
|
23.2 2
|
19.19
|
37.06
|
27.33
|
52.80
|
36.6 7
|
70.83
|
49
|
16.96
|
29.41
|
1 11.98
|
20.7 8
|
6.3 7
|
11.05
|
7.30
|
12.6 7
|
15.76
|
27.3 3
|
25.6 5
|
44.50
|
37.40
|
1 64.S0
|
51.58
|
89.47
|
Af föregående tabell framgår, att om t. ex. den genomsnittliga
beiastningskoefficienten för 1908 års konsumtion, enligt beräkningen
uppgående till 31.6 2, skulle ökas med 10 så skulle priskurant-
priset eller konsumenternas utgifter ökas med 6.2 9 7 % och skattebelast¬
ningen eller statens inkomster af tobak på grund af skattebelastning
med 16.9 2 7 %. På samma sätt för en vara med beiastningskoefficienten
13 ökas priskurantpriset med 1.8 4 % och skattebelastningsbeloppet med
12.02 % då däremot för en vara med beiastningskoefficienten 49 pris¬
kurantpriset ökas med 15.7 6 % och skattebelastningskoefficienten med
27.33 %.
Antag såsom exempel på en viss tobaksvara en havannacigarr,
som monopolet säljer för 75 öre och, för hvilken skattebelastningen
uppgår till 18 öre eller 24 % af priskurantpriset. Förutsattes nu att
denna belastningskoefficient ökas med t. ex. en femtedel (20 %\ d. v. s.
till 28.8 %: stiger enligt föregående tabell priskurantpriset med 8.54 %
till 81.41 öre och skattebelastningen med 30.2 5 % till 23.4 5 öre. Ifråga-
291
varande cigarr skulle i så fall säljas af monopolet för 81 eller 82 öre,
och skulle skattebelastningen då blifva 28.8 % häraf.
Förutsattes att belastningskoefficienten för havannacigarren höjdes
med 70.8 3 % från 24 till 41 eller från den belastningskoeflicient, som
framgått ur beräkningen rörande havannacigarrer till den, som er¬
hållits för andra importerade cigarrer, så erhålles med tillhjälp af
förut angifna formel värdet för y=^ 38.6 3 %• En havannacigarr, hvars
priskurantpris skulle vara 75 öre, om belastningskoefficienten 24 vore
gällande, skulle alltså om denna koefficient höjdes till 41 kosta 1 krona
4 öre.
Det kunde vidare tänkas vara af intresse att undersöka i hvad mån
belastningskoefficienten borde ändras, om allmänhetens utgift för tobaks-
varor ökades eller minskades genom ändring i priskurantpriset eller om
det ansåges önskvärdt att genom ändrad skattebelastning åstadkomma
viss ändring i statens inkomst af tobaksvaror.
Följande formler angifva, med hvilken procent belastningskoeffi¬
cienten ökas eller minskas vid viss procentuel ökning eller minskning
af priskurantpriset eller af skattebelastningsbeloppen
T_ (! —f—b) y. x = (1 — f— b) z
b ± by ’ 1 — f ± bz
där b = belastningskoeflicient; y och z = ökningen eller minskningen i
% af resp. priskurantpris och skattebelastningsbelopp samt f försälj¬
ningskostnad i % af priskurantpriset. De positiva tecknen framför by
och bz böra användas vid en ökning och de negativa vid eu minskning
af priskurantpriset resp. skattebelastningsbeloppen.
Nästföljande tabell anger såsom exempel värdet på x för vissa
värden på y och är beräknad under förutsättning att f “ 15 %■
292
Anvisning för beräknande af beiastningskoeffidentens procentuella ökning eller
minskning på grund af priskurantprisets ökning eller minskning med viss procent.
Belast-
nings-
koeffi-
|
|
|
0
|
m p r
|
s k u i
|
a n t p
|
r i s e
|
t
|
|
|
minskas
|
med (y)
|
ökas med (y)
|
10 °/o
|
7.5 °/o
|
5 °/o
|
2.5 °/o
|
2.5 °/o
|
5 °/o
|
7.5 °/o
|
10 °/o
|
12.5 °/o
|
15 °/o
|
cient
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(b)
|
|
så minskas
|
|
|
|
så ökas
|
|
|
°/o
|
belastningskoefficienten med (x °/o af b)
|
13
|
61.51
|
44.91
|
29.15
|
14.2 0
|
13.51
|
26.3 7
|
38.64
|
50.3 5
|
61.51
|
72.24
|
14
|
56.3 5
|
41.12
|
26.6 9
|
13.oo
|
12.37
|
24.15
|
35.8 8
|
46.10
|
56.3 5
|
66.15 J
|
20
|
36.ll
|
26.3 5
|
17.li
|
8.33
|
7.93
|
15.18
|
22.6 7
|
29.55
|
36.ll
|
42.3 9
|
24
|
28.2 4
|
20.fil
|
13.38
|
6.5 2
|
6.20
|
12.10
|
17.73
|
23.ll
|
28.24
|
33.15
|
i 28
|
22.6 2
|
16.51
|
10.71
|
5.22
|
4.97
|
9.69
|
14.20
|
18.51
|
22.6 2
|
26.55
|
31
|
19.35
|
14.12
|
9.17
|
4.17
|
4.25
|
8.29
|
12.15
|
15.84
|
19.35
|
22.7 2
|
31.62
|
18.7 6
|
13.69
|
8.89
|
4.33
|
4.12
|
8.04
|
11.78
|
15.35
|
18.76
|
22.02
|
34
|
16.6 7
|
12.16
|
7.89
|
3.85
|
3.66
|
7.14
|
10.17
|
13.64
|
16.6 7
|
19.57
|
41
|
11.92
|
8.70
|
5.6 5
|
2.7 5
|
2.6 2
|
5.n
|
7.49
|
9.76
|
11.92
|
14.00
|
44
|
10.3 5
|
7.56
|
4.90
|
2.39
|
2.27
|
4.41
|
6.50
|
8.4 7
|
10.3 5
|
12.15
|
49
|
8.16
|
5.96
|
3.87
|
1.88
|
1.79
|
3.50
|
5.13
|
6.6S
|
8.16
|
9.58
|
Häraf framgår att, om allmänheten får betala t. ex. 10 % mera för
sina tobaksvaror d. v. s., att priskurantpriset, 42,371,013 kronor, ökas
med 10 % till 46,608,114 kronor, så ökas den genomsnittliga belast¬
ningskoefficienten med 15.35 % eller från 31.62 till 36.47, och beträffande
ett vantslag med t. ex. belastningskoefficienten 13 ökas koefficienten
med 50.3 5 %, då däremot för ett varuslag med belastningskoefficienten
49 denna ökas med blott 6.6 8 %.
Antag såsom ytterligare exempel, att priset å ett hektogram tugg¬
tobak af monopolets tillverkning, som kostar 40 öre, skulle höjas till
44 öre eller med 10 %. Under för öfrigt oförändrade förhållanden
skulle detta ej kunna ske med mindre än att belastningskoefficienten
blifvit författningsenligt höjd med 50.3 5 % eller från 13 till 19.5 5.
Hade tuggtobaken, hvars priskurantpris höjts med 10 % varit importerad
hade dess belastningskoefficient 31 blifvit ökad med 15.84 % eller till 35.91.
I följande tabell angifves värdet på x motsvarande vissa värden
på z under förutsättning af f=15%.
293
Anvisning' för beräkning af beiastningskoefficientens procentuella ökning resp.
minskning på grund af skattebelastningens ökning resp. minskning med viss procent.
Belast-
nings-
koeffi-
cient
(b)
7»
|
|
|
Om ska
|
t t e b
|
e 1 a s t
|
ning
|
e n
|
|
|
minskas m
|
e d (z)
|
|
|
ö k
|
as med (z)
|
|
|
15 °/o
|
10 »/o
|
5 °/o
|
5 °/o
|
10 "/»
|
15 ®/0
|
20 o/o
|
25 o/o
|
30 7o
|
35 7»
|
s å
|
minskas
|
så ökas
|
belastningskoefficienten med (x °/o af b)
|
! 13
|
13.00
|
8.60
|
4.27
|
4.20
|
8.34
|
12.4 2
|
16.44
|
20.4 0
|
24.3 0
|
28.14
|
14
|
12.85
|
8.49
|
4.21
|
4.14
|
8.22
|
12.23
|
16.17
|
20.06
|
23.88
|
27.6 4
|
20
|
11.89
|
7.83
|
3.8 7
|
3.78
|
7.4 7
|
11.08
|
14.61
|
18.06
|
21.43
|
24.73
|
24
|
11.24
|
7.3 8
|
3.64
|
3.54
|
6.98
|
10.33
|
13.59
|
16.76
|
19.85
|
22.86
|
28
|
10.59
|
6.93
|
3.41
|
3.30
|
6.49
|
9.59
|
12.58
|
15.49
|
18.31
|
21.04
|
31
|
10.08
|
6.59
|
3.24
|
3.12
|
6.13
|
9.04
|
11.84
|
14.56
|
17.18
|
19.7 2
|
31.02
|
9.9 76
|
6.522
|
3.199
|
3.0S3
|
6.055
|
8.922
|
11.690
|
14.364
|
16.949
|
19.448
|
34
|
9.5 7
|
6.2 5
|
3.06
|
2.94
|
5.7 7
|
8.4 9
|
11.11
|
13.64
|
16.07
|
18.4 2
|
41
|
8.37
|
5.44
|
2.6 5
|
2.53
|
4.94
|
7.2 4
|
9.44
|
11.55
|
13.57
|
15.50
|
44
|
7.84
|
5.09
|
2.48
|
2.35
|
4.59
|
6.71
|
8.74
|
10.6 8
|
12.53
|
14.29
|
49
|
6.95
|
4.49
|
2.1S
|
2.06
|
4.00
|
5.85
|
7.5 9
|
9.25
|
10.33
|
12.33
|
Af tabellen framgår, att om den totala skattebelastningen, som
uppgår till 13,399,322 kronor, skulle t. ex. ökas med 10 så ökas
den genomsnittliga belastningskoefficienten 31.62 med 6.055 %. För
samma procentuela ökning af skattebelastningen ökas den lägsta belast¬
ningskoefficienten 13 med 8.3 4 % och den högsta 49 med blott
4.00 %.
Om t. ex. skattebelastningsbeloppet för ett hektogram tuggtobak,
som kostar 40 öre, är 5.2 öre men skulle anses böra utgå med 20 %
större belopp eller med 6.2 4 öre, bör belastningskoefficienten ökas med
16.44 % eller från 13 till 15.14.
Med endera af faktorerna j och z känd, kan den andra beräknas
ur formeln
(! — 0 y = b z.
I det föregående har undersökts huru en procentuel ökning eller
minskning af endera af faktorerna: priskurantpris, skattebelastnings-