Andra hammarens fjärde tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 13. 1
INr 13.
Ankom till Biksdagens kansli den 22 april 1913 kl. 3 e. m
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13
angående herr Kristenssons motion, nr 211, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag i fråga om inrättande av en statens brand-
för säkring sanstalt.
I motion inom Andra kammaren, nr 211, har herr Kristensson,
hemställt att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, huruvida, i vad mån
och på vad sätt en statens brandförsäkringsanstalt kan och bör inrättas,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning
kan föranleda.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.
Under det senaste halva seklet har försäkring mot brandskada
tagit en oerhörd omfattning. Försäkringsverksamheten drives dels av
bolag med huvudsakligen vinstsyfte, dels ock av ömsesidiga försäkrings-
anstalter. Medan de förra äro rena affärsföretag, så äro de senare endast
ett medel att fördela förlusten vid inträffad eldsvåda på ett så stort
antal som möjligt, varvid ömsesidighetsprincipens tillämpning bortelimi-
nerar bolaget-mellanhanden för att på så sätt söka åstadkomma billigare
brandförsäkringsavgifter. Den stora utsträckning, som ömsesidighets-
anstalterna på senare tid ernått, tyder otvivelaktigt på att de bereda sina
delägare avsevärda förmåner.
Bihang Ull liiksdugens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 13 Käft. (Nr 13). 1
Motionen.
2
Andra hammarens fjttvde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.
Men under det de enskilda medborgarna sålunda sökt i detta hän¬
seende tillvarataga sina intressen, så har det allmänna, i vad det represen¬
teras av staten med underlydande landsting, kommuner etc., föga eller
intet åtgjort för att även åt sig bereda vissa förmåner och lättnader.
I allmänhet brandförsäkras icke statens egendom, därför att den på grund
av sin stora omfattning bildar så att säga en egen försäkringsstock, inom
vilken samma lagar göra sig gällande som för brandförsäkringsanstalter
i allmänhet. Äger brandförsäkring det oaktat rum, så beror det på sär¬
skilda omständigheter. Däremot är förhållandet helt annorlunda med
landstingen och kommunerna, vilka var för sig på grund av sin litenhet
måste försäkra sin egendom. En stor del, kanske allra största, varom
dock uppgifter såvitt jag vet för närvarande saknas, torde vara försäkrad
i affärsbolagen, som sålunda bereda sig vinst på det allmännas bekostnad.
Egendomligt nog ha mig veterligt statsmakterna i vårt land hittills icke
åtgjort någonting för att åt det allmänna tillförsäkra denna företagarevinst,
och det torde därför icke vara en dag för tidigt att undersöka, huruvida*
inrättandet av eu statens brandförsäkringsanstalt för i främsta rummet
publik egendom, såsom skolor, kyrkor, sjukhus, kommunala affärsbygg¬
nader och inrättningar m. m., kunde vara ändamålsenligt ur ekonomiska
och andra synpunkter.
Huruvida statens tillvägagångssätt att icke i allmänhet brandförsäkra
sin egendom är fullt ändamålsenligt, kan utan tvivel ställas i fråga. Om
en större brandolycka något år skulle inträffa, så medförde detta känn¬
bara budget-tekniska olägenheter. Låtorn oss antaga, att flottans varv
i Karlskrona brinner, så skulle en sådan brand ha obehaglig inverkan
för de närmaste åren på femte huvudtiteln och därmed också på bud¬
geten i dess helhet. Större eldsvådor komma alltid att såväl för respek¬
tive verk som för statens utgifter över huvud taget omedelbart öva ett
störande inflytande. Något sådant behövde icke ifrågakomma, om en på
fondering grundad statens brandförsäkringsanstalt vore upprättad. För
varje år inginge i ett verks utgiftsstat en viss avgift till denna anstalt.
I verkligheten bleve detta icke annat, än att verket i fråga uppförde be¬
loppet på sin kreditsida och brandförsäkringsanstalten detsamma på debet¬
sidan, ty medlen överföras ju endast från ett statens verk till ett annat.
Såsom ett typiskt exempel på olägenheterna med nu tillämpade princip
må för övrigt anföras, att ruinerna efter den stora slottsbranden i Köpen¬
hamn för ett par tiotal år sedan ännu äro ett synligt vittnesbörd på
svårigheterna för en stat att täcka genom eldsvådor uppkomna större
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3
förluster, varför också danska staten vidtagit vissa åtgärder för att vara
mera förberedd på en liknande olycka.
Huru stor tillslutning en statens brandförsäkringsanstalt bör och
kan omfatta, får givetvis en eventuell utredning giva vid handen. Jag-
vill endast här påpeka, att det ingalunda rör sig om småsummor, även
om endast det allmännas egendom skulle komma i fråga. I första hand
hade man väl att räkna med att alla landstings, kommuners, hushållnings¬
sällskaps, kyrkans och under statens eller allmänna institutioners för¬
valtning stående fonder tillhörig egendom i denna anstalt försäkrades.
Dessutom kunde tagas under övervägande, huruvida icke samfund, före¬
ningar och sällskap m. in., som i en eller annan form erhålla stats- eller
annat allmänt understöd eller förmån, må som villkor för desammas
åtnjutande brandförsäkra i statens anstalt.
Jag är icke i tillfälle att vid denna motions avgivande anföra det
totala brandförsäkringsvärdet av nu nämnt slag. Men jag vill anföra
några siffror, som kunna i någon mån visa, vad det rör sig om. I Sveriges
officiella statistik för år 1909 upptagas landskommunernas tillgångar till
bl. a. följande belopp:
Folkskolehus ................................................ 67,773,100
Fattigvårdsanstalter......................................... 19,380,550
Sockenstugor .................................................... 1,564,842
Stadskommunernas tillgångar voro bl. a. följande:
Rådhus, stadshus och stadshotell ............. 18,581,000
Tull och packhus ............................................. 5,658,881
Fattigvårdsanstalter.......................................... 13,235,869
Sjukhus................................................................... 20,352,001
Läroverkshus ..................................................... 21,086,917
Folkskolehus ......................................................... 33,199,139
Gas- och elektricitetsverk .............................. 48,284,359
Kyrkorna i landskommunerna upptagas i omnnämda statistik till
ett belopp av 99,212,618 kronor och i stadskommunerna till 31,510,033,
och de ecklesiastika boställena in. m. till respektive kronor 58,979,241
och 13,021,027.
Ur det i dagarna utkomna arbetet om Sveriges nationalförmögenhet
av I. Flodström må lämnas följande tabell, utvisande i stort sett samma
sak, den bevillningsfria fastigheten 1908 av annat slag än jordbruks¬
fastighet med vissa avdrag (landstingen äro inräknade i kommunerna:)
4
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
|
Tillhörande
staten
|
Tillhörande
kommuner, för¬
eningar m. m.
|
Tillhörande
bolag och en¬
skilda personer
|
Summa
Kronor
|
Kyrkor och bönhus .........
|
6,138,000
|
135,731,600
|
661,600
|
' --------1
142,531,200
|
Undervisningsanstalter ......
|
12,370,100
|
121,866,430
|
2,600,900
|
136,837,430
|
Fattigvårds-, fångvårds-,
sjukvårds- och barna-
vårdsanstalter ............
|
23,223,700
|
95,487,700
|
629,500
|
119,340,900
|
Byggnader för förvaltningen
|
29,610,400
|
31,716,700
|
61,327,100
|
Industriell egendom .........
|
3,672,900
|
11,480,300
|
—
|
15,153,200
|
Annan egendom...............
|
24,950,840
|
106,539,400
|
136,800
|
131,627,040
|
Summa
|
99,965,940
|
502,822,130
|
4,028,800
|
606,816,870
|
Vid 1911 års slut i kraft varande svensk försäkringssumma ut¬
gjorde för de största försäkringsanstalterna enligt kungl. försäkrings-
inspektionens officiella rapporter:
A. Vinstbolag:
Skandia ............................................ 1,926,888,840 kronor
Svea.................................................. 1,147,887,779 »
Skåne .............................................. 633,059,718 »
B. Ömsesidiga:
Städernas Allmänna brandstodsbolag.................................. 766,355,731 kronor
Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader på landet 198,158,751 » .
Som synes, komme en statsanstalt för publik egendom att kunna
i storlek tävla med de största hittillsvarande ömsesidiga bolagen och,
därest även enskilda finge försäkra i denna anstalt, måhända jämväl
med de större vinstbolagen.
En eventuell utredning angående inrättandet av en dylik anstalt
torde även böra omfatta, huruvida premier och fondering eller uttaxerings-
principen bör läggas till grund. Ehuru man torde kunna redan på för¬
hand hålla före, att inbetalning av premier, grundade på statistiska be¬
räkningar, ur flera synpunkter är att föredraga, så är det dock måhända
lämpligt att även i detta hänseende icke ge direktiv. Redan här torde
dock böra framhållas, att vid starten av en sådan anstalt byggd på
premier, staten med sina till anstaltens storlek proportionsvis hart när
obegränsade tillgångar icke nödvändigt behöver förskottera något belopp
Andra kammarens fjärde tillfälliga, utskotts utlåtande nr 13. 5
motsvarande bolagens aktiekapital. Därest under ett av de första åren,
innan tillräckliga fonder hunnit anskaffas, en större brand skulle äga
ruin, så kunde denna anstalt låna erforderligt belopp av staten, som
hade motsvarande fordran på anstalten. Alla de andra fördelarna för
staten av denna fondbildning utom de rent försäkringstekniska anser jag
mig i detta sammanhang icke behöva uppräkna, ehuru givet är, att ju
större de befinnas vara, ju större bliva också skälen för en sådan anstalts
inrättande.
1 vad mån anstalten kan och bör göras öppen för allmänheten får
även lämnas att utreda. Dock synes det, som om enskilda personer
vore bäst betjänta av att rätt lämnas för dem att, om de så önska, få
försäkra i statens anstalt. Brandförsäkringsaktiebolagen i vårt land ha bildat
ett slags kartell med huvudsakligt syfte att hålla så höga premier som
möjligt. Då de större industriföretagen och lantegendomarna genom sina
stora ansvarssummor och ringa antal icke lämpligen kunna och oftast
icke heller få tillhöra nuvarande ömsesidighetsbolag, så är följden den,
att de för närvarande i viss mån kunna sägas vara prisgivna åt de stora
brandförsäkringsaktiebolagens godtyckliga premiesatser. Statens anstalt
borde i främsta rummet ha till syfte sina försäkringstagares bästa genom
låga, rättvisa, men för anstalten och vederbörlig fondbildning dock fullt
tillräckliga premier. Industrien själv och dess konkurrenskraft gent emot
utlandet kan endast vinna på, att nämnda kartells extra »brandskattning))
omöjliggöres, och om samtidigt staten skulle erhålla någon vinst genom
sådan verksamhet, så är ju därmed ingen skada skedd.
En och annan gör för sig själv måhända den stilla reflexionen, att
en sådan anstalt icke egentligen medförde något annat än ett nytt
ämbetsverks inrättande med massor av tjänstemän och löntagare och
med ökade utgifter för staten. Utan att närmare ingå på hur denna
anstalt kan och bör organiseras, måste jag dock framhålla ett par syn¬
nerligen viktiga omständigheter. För det första behövas inga kostnader
för anskaffning nedläggas. För de större vinstbolagen lära anskaffnings¬
kostnaderna uppgå till 10 å 15 % på de inbetalda premierna. Jag är
förvissad om, att jag härvidlag icke är alltför illa underrättad. Trots
dessa höga anskaffningskostnader, uppgå bolagens vinster till mycket
avsevärda belopp. Härav följer, och det torde en utredning säkerligen
ådagalägga, att stora summor, utgörande anskaffningsutgifter och vinster
6
Utskottets
yttrande.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
på nuvarande premier, stå till förfogande till avlöningar av den erfor¬
derliga personalen.
Men nu är för hundratals millioner allmän egendom försäkrad i
vinstbolagen. Betaltes premierna för dessa millioner i stället till en
statens anstalt, så erhölle denna: 1) don del av premien, som går till
löpande administration, 2) den del av premien, som går till anskaffnings¬
kostnader, och 3) vinsten för bolaget, sedan brandskadorna utbetalats.
Utan att draga bestämda slutsatser i förväg, förefaller det dock, som
om man hade mycket grundad anledning antaga, att statsanstaltens
administrationskostnader mer än väl täcktes av de utgifter, som det
allmänna redan nu har för brandförsäkring. Utredningen får ju närmare
klargöra den saken, men nog förefaller det, som om man på förhand
kunde med tämlig visshet förutspå, att utredningen kommer att utvisa
icke blott, att det allmänna icke finge några nya utgifter utöver de nu¬
varande, utan tvärtom gjorde vinst på affären.
Statsmakterna binda sig dock icke, om de gå med på en utredning
av frågan, mer begäres icke, och jag för min del skall bli den förste
att yrka avslag, därest utredningen skulle visa, att anstalten medförde
ökade utgifter för det allmänna.
Jämväl frågan om återförsäkring i andra brandförsäkringsföretag
bör, enligt min mening, utredas.
Huruvida staten förmår organisera och leda en verksamhet av här
ifrågasatt slag, bestrides från visst håll. Men när staten kan sköta
järnvägsrörelse och eu mängd andra svåra saker, så förefaller det, som
om denna sak åtminstone icke utan vidare kan avfärdas med ett dylikt
argument.
Utskottet har anhållit att försäkringsinspektionen måtte anmodas
att till utskottet inkomma med yttrande rörande vissa för bedömande av
förevarande motion viktiga frågor. Pörsäkringsinspektionens yttrande är
såsom bilaga vidfogat detta utlåtande.
Motionären har hemställt om utredning rörande inrättande av cn
statens brandförsäkringsanstalt, vilken motionären tänkt sig skola erhålla
1) monopol på brandförsäkring av statens egendom,
2) monopol på brandförsäkring av annan publik egendom, samt
3) rätt att meddela brandförsäkring av privat egendom.
Vad först statens egendom beträffar är, såsom av försäkrings-
inspektionens yttrande framgår, frågan om dess brandförsäkring redan
under utredning.
7
Andra hammarens f järde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Den övriga publika egendomen, vilken i allmänhet torde vara brand-
försäkrad, erbjuder, såsom försäkringsinspektionen framhåller, mycket
goda risker och är därför vanligen försäkrad på så fördelaktiga villkor,
att någon ekonomisk vinst för kommuner etc. genom upprättande av en
statsanstalt knappast vore att förvänta. Då därtill kommer, att en mycket
stor del av kommunernas egendom torde vara försäkrad i de koopera¬
tiva brandförsäkringsanstalterna, och dessa ömsesidiga bolag sålunda skulle
komma att bliva lidande genom en statsanstalts inrättande, vilket ej kan
vara önskvärt, kan utskottet icke annat än instämma med försäkrings¬
inspektionen, då den framhåller, att »den ifrågasatta utredningen sanno¬
likt på denna punkt skulle komma till negativt resultat».
Beträffande slutligen en eventuell statsanstalts ställning till brand¬
försäkringen av privat egendom, vill utskottet medgiva, att motionären
måhända har rätt i sitt påpekande av att de privata bolagen genom sin
tariffkartell kunna komma att hålla premierna högre än nödvändigt och
rättvist vore, och att en statsanstalt på detta område kunde utöva ett
hälsosamt inflytande. Däremot kan utskottet icke medgiva att upprätt¬
andet av en statsanstalt är den enda eller nödvändiga åtgärd, som av
staten kan vidtagas för att råda bot på missförhållanden på detta
område.
Försäkringsinspektionen framhåller, att, »även om motionärens åsikt
angående aktiebolagens tariffpolitik skulle vara riktig, synes den moti¬
vera icke upprättandet av en statsanstalt, som konkurrerar med de pri¬
vata bolagen, de ömsesidiga såväl som aktiebolagen, utan vidtagande av
åtgärder, varigenom de ömsesidiga bolagen bleve mera jämnställda med
aktiebolagen vid konkurrensen om de större riskerna».
Staten torde icke sakna möjligheter att råda bot på de missför¬
hållanden, som kunna förefinnas i fråga om aktiebolagens tariffpolitik,
och det synes utskottet vara önskvärt att försäkringsinspektionen bered¬
des möjlighet att på ett effektivare sätt än nu synes vara förhållandet
följa bolagens åtgärder i detta avseende. Då nu förslag till åtgärder i
denna riktning föreligger, och då försäkringsinspektionen anser, att genom
dess genomförande premierna skulle komma att regleras mera rationellt
än nu och därigenom »de reformer i tarifferna, som motionären önskar,
så småningom komma till stånd», finner utskottet anledning saknas att
för närvarande hemställa om en så omfattande utredning som den mo¬
tionären begärt.
8
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Kristenssons förevarande motion icke
måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1913.
På utskottets vägnar:
RICKARD SANDLER.
I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar
Sandler, Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Leksell, Olsson i Åsen*), Henrxlcson i Heberg,
Sjöberg, Westlund, Lithander och Kloo.
*) Icke närvarit vid utlåtandets justering.
Reservation:
av herrar Sandler och Kloo, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att Andra kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen ville
i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla om utredning rörande lämpligheten
av att inrätta en statens brandförsäkringsanstalt;
mot viss del av motiveringen dels av herr Lithander, dels av herr
Sjöberg.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1913.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
9
Bilaga.
Till Konungen.
I skrivelse av den 14 sistlidne februari har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
försäkringsinspektionen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande,
som .Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott begärt i skrivelse av
den 12 samma månad. Med anledning härav får försäkringsinspektionen anföra
följande.
Utskottet önskar erhålla uppgift om det belopp, till vilket kommuner och
landsting hava brandförsäkrat hos de privata bolagen. Eörsäkringsinspektionen
saknar kännedom härom.
Till besvarande av frågan om bolagens premier, anskaffningskostnader och
vinster har försäkringsinspektionen upprättat vidfogade tabeller I, II och III, av¬
seende femårsperioden 1907—1911.
Tabell I avser endast de svenska försäkringarna. Kolumn 1 anger de av¬
gifter, som under året erlagts av försäkringstagarna. Kolumn 2 anger räntan
(4 /) å premiereserven vid årets början. Kolumn 3 utgör summan av kolumn
1 och 2.
Kolumn 4 anger de utbetalda ersättningsbeloppen, kolumn 5 ökningen av
försäkringsfonden, kolumn 6 förvaltningskostnaderna. Till förvaltningskostnaderna
ha här räknats även provisioner till agenter, men icke avskrivningar, utskylder,
avsättningar till pensionsfonder m. m. I fråga om de svenska aktiebolag, vilka
ha icke blott svenska utan även utländska försäkringar, ha förvaltningskostnaderna
för den svenska affären beräknats efter vissa procenttal av premierna (22 å 26 %).
Kolumn 7 anger det överskott, som enligt denna beräkning skulle ha uppstått,
om bolagen haft endast denna svenska affär, behållit denna helt för egen räkning
(ingen återförsäkring) samt icke haft andra inkomster än premierna och räntorna
på premiereserven och ej heller andra utgifter än de, som omedelbart förorsakas
av försäkringsverksamheten. I detta överskott ingå alltså icke räntorna på aktie¬
kapitalet eller på de fonder, som bolagen samlat genom att reservera tidigare års
överskott. Det sålunda definierade överskottet må här kallas »bruttoöverskott å
den svenska brandförsäkringsrörelsen».
De större bolagen måste emellertid i återförsäkring avträda en stor del av
försäkringarna. Tabell II anger beloppen av de svenska försäkringarna och hur
mycket därav, som är återförsäkrat.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 13 käft. (AV 13). 2
10
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Aktiebolagen (utom ett) skaffa sig i viss män ersättning för de avträdda
svenska försäkringarna genom att teckna utländska försäkringar; även av dessa
avträdas en del i återförsäkring.
Tabell III avser endast de större svenska bolagen. Kolumn 1 anger brutto¬
överskottet å hela brandförsäkringsrörelsen, definierad på samma sätt som förut
bruttovinsten å den svenska brandförsäkringsrörelsen; för de ömsesidiga bolagen
är det samma belopp som i tabell I, enär de ej driva någon utländsk försäkrings¬
rörelse. Kolumn 2 anger återförsäkrares andel i denna vinst; andelen har be¬
räknats efter samma metod som bolagens bruttoöverskott. Kolumn 3 anger skill¬
naden mellan kolumn 1 och 2 eller bolagens »nettoöverskott å brandförsäkrings¬
rörelsen». Kolumn 4 anger de andra överskott, som bolagen hatt; vid dessas_ be¬
räkning har naturligtvis hänsyn tagits till alla inkomster och utgifter, som icke
förut beräknats. Kolumn 5 utgör summa av kolumn 3 och 4 eller bolagens verk¬
liga överskott för året å hela sin verksamhet. Kolumnerna _ 6—8 angiva^ hur
detta överskott disponerats. Kolumn 9 anger storleken av det i affären vid årets
början innestående kapitalet. Kolumn 10 anger, i % av detta kapital, bolagms
vinst, frånräknat premieåterbäring till försäkringstagare. Kolumn 11 anger, i %
av samma kapital, utdelningen till aktieägare.
Vid bedömande av de sålunda erhållna siffrorna bör bemärkas, att aktie¬
bolagen och de utländska bolagen i återförsäkring övertaga en del försäkringar
från dels de ömsesidiga bolagen, dels varandra. Den officiella statistiken är icke
så anordnad, att det är möjligt att avskilja premierna för dessa återförsäkringar
från premierna för de direkt tecknade försäkringarna. Detta gör, att de i tabell
1 angivna premiebeloppen för aktiebolagen och för de utländska bolagen äro
större än de belopp, som svenska försäkringstagare erlagt till dessa bolag. Denna
omständighet gör, att man icke får i tabellens beräknade bruttoöverskott a den
svenska rörelsen se de belopp, som de svenska försäkringstagarna betalt till bo¬
lagen utöver vad som behövts att täcka skador och förvaltningskostnader, bkill-
naden torde uppgå till ungefär 5 % av de angivna premiebeloppen.
Det är tydligt, att den tidrymd, som tabellen avser, är så kort, att man maste
vara synnerligen försiktig i fråga om de slutsatser, som kunna dragas av siffrorna.
Särskilt må betonas, att under dessa fem år ingen större katastrof inträffat, utan
fondbildningen kunnat fortgå ostört. Möjligheten av att en större massbrand kan
inträffa förbises gärna, eftersom det nu förflutit lång tid, nära 25 år, sedan den
sista. Men trots alla förbättringar i byggnadssätt och eldsläckningsväsende finns
det ännu i våra städer och stadsliknande samhällen så många stora, för faran av
en massbrand utsatta områden, att brandförsäkringsbolagen måste begagna de
goda åren till att samla fonder, vilka sätta dem i stånd att möta även de stora
eldsolyckorna.
Utskottets nästa fråga gäller förekomsten i utlandet av statsanstalter för brand¬
försäkring. I detta avseende kan försäkringsinspektionen meddela följande. _
1) Under medeltiden funnos i Tyskland små lokala brandförsäkrmgsföreningar,
motsvarande våra sockenbolag. Under de svåra krigstiderna på 16- och 1700-
talet upplöstes dessa nästan alla. Regeringarna i de olika staterna togo da
initiativet till upprättande av offentliga brandförsäkringsanstalter för enskilda
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11
städer, landskap, provinser o. s. v. De upprättades under statens auktoritet som
offentliga, allmännyttiga institutioner med vissa privilegier: skattefrihet, använd¬
ning av offentliga tjänstemän för förvaltningen, avgifternas indrivning på exeku¬
tiv väg m. m. Viktigast var, att de erhöllo monopol på byggnadsbrandförsäk-
ringen, var och en inom sitt område på det sätt, att det genom lag fastställdes,
att varje byggnad utan vidare skulle vara försäkrad i den offentliga anstalten,
eller så att byggnad icke fick vara försäkrad i annan anstalt. Försäkrings-
tvånget motsvarades å andra sidan av anstaltens skyldighet att till försäkring
antaga varje anmäld byggnad. Mot slutet av 1700-talet fanns det ett stort antal
sådana offentliga anstalter.
I Preussen reorganiserades dessa anstalter under 1800-talets förra hälft, var¬
vid i allmänhet försäkringstvånget borttogs — dock äro 10 av de preussiska anstal¬
terna alltjämt monopolanstalter — men skyldigheten för anstalterna att antaga
erbjudna risker till största delen bibehölls. Samtidigt sammanslötos flera mindre
anstalter till större. Dock finnas ännu 29 offentliga anstalter i Preussen; deras
verksamhetsområden omfatta i allmänhet en provins. Utanför Preussen finnas 21
offentliga anstalter. Flertalet av dessa äro verkliga statsanstalter, var och en
med sin stat till verksamhetsområde. Dessa statsanstalter hava monopol på bygg-
nadsbrandförsäkring; 3 av dem driva även lösöreförsäkring, dock utan monopol.
De hava rätt att uttaga avgifter i efterskott till täckande av brist; staten har
icke iklätt sig någon garanti.
För de offentliga anstalterna anföras i bifogade tabell IV några siffror
efter Ehrenzweigs Assecurans-Jahrbuch 1912. Beloppen äro angivna i tusental
mark. I omkostnaderna ingå här även anstalternas bidrag till allmännyttiga
ändamål, främst eldsläckningsväsendet. Dessa bidrag äro mycket betydliga. En¬
ligt uppgift skola de uppgå i medeltal till 5 % av premierna. Sannolikt äro de
ännu större för monopolanstalterna.
2) I några av Schweiz’ kantoner finnas statsanstalter med monopol på
byggnadsbrandförsäkring. Förslag är väckt att upprätta en central statsanstalt
med monopol på lösörebrandförsäkring.
3) Genom lag av den 5 januari 1912 upprättades i Uruguay en statsför-
säkringsanstalt. Från viss tidpunkt skall denna anstalt ha monopol på bl. a.
brandförsäkring.
4) Sedan 1905 arbetar en statsbrandförsäkringsanstalt i Nya Zeeland. Den
är icke monopolanstalt, utan arbetar under konkurrens med de privata anstal¬
terna. Statsanstalten bestämde från början sina premier till 90 % av de premier,
som de privata bolagen förut haft. Denna nedsättning besvarades av de privata
bolagen med en stark nedsättning av premierna för vissa riskklasser. De premier,
som genom denna konkurrens bestämts, synas vara förlustbringande såväl för de
privata bolagen som för statsanstalten. De förra kunna tills vidare bära för¬
lusten, därför att de ha mycket stor utländsk affär och redan samlat stora
fonder. För statsanstalten är det tydligen en mycket allvarlig sak, att pre¬
mierna visa sig svagt beräknade, i synnerhet som den ännu icke samlat några
fonder.
12
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Nedanstående siffror må anföras. Beloppen äro angivna i pund sterling.
Privata bolag.
Statsanstalten.
Premier. Skadeersätt- Skadeersätt¬
ningar. mngar.
1905 ..... 494,822 322,496 16,000 3,000
1906 ..... 508,222 407,869 26,000 13,000
1907 ..... 537,076 341,444 29,000 16,000
1908 ..... 577,877 544,606 33,320 24,000
1909 .... . 596,769 415,951 41,000 23,000
2,714,766 2,032,366 145,320 79,000
= 74-9 %. = 54-4 %.
Kostnaderna i statsanstalten lära uppgå till 35 ä 40 % av premierna.
5) För Köpenhamn upprättades år 1731 en anstalt för frivillig brandför¬
säkring av byggnader; år 1795 infördes försäkringstvång, som dock åter upp¬
hävdes år 1868. För övriga danska städer upprättades år 1761 en gemensam an¬
stalt med monopol, vilket dock upphävdes år 1870. Båda dessa anstalter såväl
som »Landbyggningernes allmindelige Brandförsäkring» (inrättad år 1792, utan
monopol) voro tidigare ställda under offentlig förvaltning, men torde numera icke
väsentligt skilja sig från privata ömsesidiga försäkringsbolag. År 1906 bildades
en statsb rån dförsäkringsfond. Dess kapital var från början 5 null. kronor. Dess
förmögenhet förvaltas skild från statens övriga förmögenhet; räntan tillgodoföres
fonden. Fondens uppgift är att täcka inträffade brandskador å statens egendom
och att betala brandförsäkringspremierna för de farligare risker, som anses böra
vara försäkrade i privata bolag.
Fondens verksamhet synes av följande tablå. Beloppen angivas i kronor.
1906—07. 07-08. 08-09. 09-10. 10—11. 11—12.
Skadeersättningar (med av¬
drag av återförsäkrade
andelar)....... 4,141 17,558 45,072 1,897 53,797 20,411
Utbetalda brandförsäkrings¬
premier ........ 34,877 47,540 47,608 47,081 48,266 48,648
Omkostnader....... 1,833 1,246 1,429 1,327 1,406 1.473
Överskott......... 140,624 138,217 119,236 167,660 124.234 160,314
Fondens storlek var den 31 mars 1912 5,850,285 kronor.
Fondens samlade risksumma var den 31 mars
1908 ............ 305,364,000
1909 ............ 314,183,000
1910 ............ 330,384,000
1911 ............ 348,742,000
1912 ............ 366,441,000
13
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Fonden försäkrar alla statens byggnader med maskiner och fast inven¬
tarium, skepp samt lösöre, dock icke samlingar och konstverk, krigsfartyg, krut-
upplag och dylikt. Byggnaderna indelas i klasser efter byggnadssättets eldfar¬
lighet. För varje klass fastställes ett visst maximum för det belopp, som fonden
må hålla på en risk för egen räkning; det överskjutande skall försäkras i privata
danska bolag. Byggnad skall värderas vart 10:e år. Det departement, under
vilket byggnad eller egendom hör, skall genast efter inträffad brand värdera
skadan och anmäla, om ersättningsbeloppet bör omedelbart användas till egen¬
domens återställande eller om saken bör hänskjutas till Riksdagen.
6) I Norge bildades år 1767 en statsanstalt, nu benämnd Norges Brand-
kasse,^ med. tvångsanslutning för alla byggnader i städer (utom Kristiania) och
med frivillig anslutning för byggnader på landet. Tvångsanslutningen upphävdes
år 1847. Samtidigt delades anstalten i två skilda avdelningar, en för städerna
och eu för landsbygden. Anstalten har skyldighet att antaga varje anmäld risk,
på få undantag när; dock icke till högre belopp på en risk än i regel 400,000
kronor. Aven brandskador, som förorsakas av krig, borgerliga oroligheter eller
uppror ersättas. Ersättningsbelopp må i regel användas endast till byggnaders
återuppförande.
Enligt lag av den 12 juni 1912 står anstalten under ledning av ett re¬
presentantskap (36 medlemmar) och en direktion (5 medlemmar). Det förra utses
av försäkringstagarna. I direktionen utser Konungen en medlem (verkställande
direktör), stortinget en och representantskapet 3 medlemmar.
Representantskapet äger bl. a. att föreslå ändringar i gällande tariff; denna
bestämmes av Konungen. Avgift erlägges i förskott. Uppstår brist täckes denna
genom uttaxering i efterskott. ^Staten har icke iklätt sig någon garanti.
Det har länge från många håll yrkats på, att anstalten skulle upptaga
även lösöreförsäkringen. Genom 1912 års lag är det nu stadgat, att Konungen
kan, efter beslut av representantskapet, och efter direktionens hörande, besluta
lösöreförsäkringens upptagande. Sker detta, skall lösöreförsäkringen bilda en
särskild avdelning inom anstalten.
Anstaltens utveckling synes av följande siffror (efter Norsk Forsikrines-
aarbok for 1911). 6
Avdelningen för städerna.
|
Försäkrings¬
|
År.
|
summa
mill. kronor.
|
1901
|
..... 902-3
|
1902
|
..... 932-6
|
1903
|
..... 961-e
|
1904
|
..... 969-o
|
1905
|
..... 986-a
|
1906
|
..... 997-i
|
1907
|
..... 1,005-6
|
1908
|
.....1,018-4
|
1909
|
..... 1,042-3
|
1910
|
.....l,066-i
|
Afgifter
|
i förskott.
|
i efterskott.
|
2,462,567
|
_
|
2,461,316
|
_
|
2,550,962
|
—
|
2,567,970
|
—
|
2,554,475
|
1,584,400
|
2,580,961
|
1,540,650
|
2,593,699
|
1,518,357
|
2,562,273
|
748,997
|
2,523,742
|
—
|
2,570,000
|
—
|
Skadeersätt¬
|
Behållning ( + ).
|
ningar.
|
Brist (—).
|
2,545,600
|
+ 2,675,000
|
2,563,097
|
+ 2,541,430
|
1,696,895
|
+ 3,338,380
|
10,980,080
|
— 5,176,973
|
1.783,500
|
— 3,117,786
|
1,353,225
|
— 696,056
|
938,222
|
+ 3,008,720
|
1,359,076
|
+ 4,063,458
|
925,662
|
+ 5,562,369
|
948,912
|
+ 7,200,000
|
14
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Avdelningen för landsbygden.
År.
|
Försäkrings-
|
Afg
|
i f t e r
|
Skadeersätt-
|
Brist.
|
summa
mill. kronor.
|
i förskott.
|
i efterskott.
|
ningar.
|
1901.....
|
......389
|
545,492
|
—
|
509,430
|
300,000
|
1902 .....
|
......400
|
561,038
|
—
|
572,335
|
383,379
|
1903 .....
|
......411
|
578,563
|
—
|
615,380
|
506,115
|
1904 .....
|
...... 422-s
|
592,975
|
146,104
|
794,095
|
658,086
|
1905 .....
|
......431-4
|
610,640
|
272,560
|
564.557
|
274,343
|
1906 .....
|
...... 439-2
|
619,159
|
134,123
|
449,074
|
202,945
|
1907 .....
|
...... 449-o
|
630,443
|
—
|
589,683
|
236,897
|
1908 .....
|
...... 462-7
|
650,936
|
—
|
609,883
|
272,495
|
1909 .....
|
...... 477-s
|
668,882
|
—
|
703,926
|
393,580
|
1910.....
|
|
685,710
|
—
|
537,349
|
330,000
|
Den 31/'ia 1911 ansvarade de båda avdelningarna för resp. 1,081 null. och
504 null. kronor, den förra avdelningens behållning var 8,600,000 kronor, den
senares brist var 600,000 kronor.
Utskottet frågar slutligen efter de erfarenheter, som kunna inhämtas från
de utländska statsanstalternas verksamhet.
De omdömen, som försäkringsinspektionen sett om statsanstalten i Nya Zeeland,
äro icke gynnsamma, men detta kan hava sin tillräckliga förklaring däri, att
den ännu varit så kort tid i verksamhet och har att kämpa med de privata
bolagens övermäktiga konkurrens. Det är omöjligt för försäkringsinspektionen att
yttra sig därom, huruvida denna anstalts inrättande varit motiverat av verkliga
missförhållanden inom brandförsäkringsväsendet och om utsikt finnes att den
skall kunna på ett verksamt sätt bidraga till brandförsäkringsväsendets sunda
utveckling.
Då i Tyskland sedan länge finnas både statsanstalter av olika typer, ömse¬
sidiga bolag och aktiebolag, skulle säkerligen ett studium av. det tyska brand¬
försäkringsväsendet giva värdefulla lärdomar angående de olika organisations¬
formerna. Då försäkringsinspektionen icke haft tillfälle till sådant studium, får
försäkringsinspektionen inskränka sig till att i korthet referera de viktigare av de
synpunkter, som under den livliga diskussionen mellan de intresserade parterna
framhållits. _
Privatförsäkringens målsmän anföra i huvudsak följande mot statsanslag -
terna. De offentliga anstalter, som icke vore utrustade med monopol, visade, sig
icke billigare än de ömsesidiga bolagen. Monopolanstalterna kunde visserligen
arbeta billigare, men billigheten vunnes på bekostnad av andra, fördelar, som
privatbolagen bjödo. Ställda utanför all konkurrens, eggades nämligen monopol¬
anstalterna icke till att vid tariffering, försäkringsvillkorens. bestämmande och
skaderegleringar prestera det för försäkringstagarna bästa möjliga. Tarifferingen
behövde icke ske efter försäkringstekniska grunder, utan kunde bestämmas av
15
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
andra hänsyn, t. ex. fiskaliska eller politiska, och sålunda komma att orättvist
betunga vissa risklasser till förmån för andra eller pålägga försäkringstagarna
avgifter för ändamål, som borde bestridas av skattemedel. Att i regel avgifterna
endast^ på ett mycket ofullkomligt sätt avvägdes efter riskernas olika eldfarlighet
•— i åtminstone _ en av statsanstalterna sammanfördes t. o. m. alla byggnader i
samma klass — innebure en stark belastning av de bättre riskerna till förmån för
de sämre. Det medförde även den faran, att försäkringstagarnas intresse av att
vidtaga förbättringar i fråga om skyddsåtgärder mot eldfara i hög grad minskades,
efter som sådana förbättringar icke medförde motsvarande nedsättning i försäk¬
ringsavgifterna. 1 Försäkringsvillkoren anpassades icke med tillräcklig smidighet
efter de ändrade förhållanden och de nya behov, som den ekonomiska utvecklingen
medförde. Vid skadereglering voro det för försäkringstagaren av stor vikt, &att
försäkringsgivaren visade tillbörlig liberalitet; men detta vore lättare för privata
bolag än för en statsanstalt, bundna som dess representanter måste vara av givna
förordningar.2 * * *
Försäkringsinspektionen kan icke inlåta sig på frågen, i vad mån dessa
anmärkningar äro befogade. De framställas dock även av granskare, som synas
bemöda sig om opartiskhet och ingalunda äro blinda för privatförsäkringens
nackdelar.
Dessa vore, framhålles det, betingade av å ena sidan decentralisationen
och konkurrensen, å andra sidan kartellbildningen. Decentralisationen ökade an¬
talet tjänstemän och agenter. Konkurrensen medförde, att stora kostnader och
mycket arbete måste nedläggas på ackvisitionen, ett arbete som egentligen vore
onyttigt, eftersom allmänheten numera insåge nödvändigheten att taga brand¬
försäkring. Decentralisationen fördyrade försäkringen även därigenom, att den
ökade behovet av fondbildning, i det att flera små Jrnlag behövde sammanlagt
relativt större fondbelopp än en stor statsanstalt. A andra sidan hade många
bolag, särdeles de ömsesidiga, alltför små fonder, vilket gjorde deras försäkring
mindervärdig. Aktiebolagen minskade visserligen sitt behov av fondbildning
genom återförsäkring. Men återförsäkringen fördyrade försäkringen för försåt
ringstagarna.
Kartellbildningen vore visserligen nödvändig för att förhindra, att premi¬
erna genom deg oreglerade konkurrensen pressades ned så lågt, att en solid brand¬
försäkring omöjliggjordes. Men den möjliggjorde å andra sidan även, att aktie¬
bolagen kunde motsätta sig även berättigade önskningar av försäkringstagare och
kunde utdela oskälig vinst åt sina aktieägare. All försäkring vore i grund och
botten ömsesidig — även i aktiebolag. Aktieägarna både tillskjutit endast aktie¬
kapitalet, försäkringstagarna tillsköte premier och de därav bildade fonderna.
Aktieägarna bure affärsrisken endast intill aktiekapitalets belopp, men deras rätt
1 Häremot genmäl es från andra sidan, att den offentliga försäkringen vore att föredraga fram¬
för den privata, därför att den förra möjliggjorde bättre samverkan mellan samhällets åtgärder för å
ena sidan brandförsäkringen, å andra sidan brandväsendet. Vad de offentliga anstalterna uträttat för
eldsläckningsväsendct och andra åtgärder mot eldsolyckor överträffade vida vad de privata bolagen gjort.
j A andra sidan framhålles den offentliga försäkringens företräde framför den privata försäk¬
ringens just vid skaderegleringar. Den offentliga försäkringen hade mera effektiva medel att förhindra
den enskilde att tillskansa sig otillbörlig förmån. Och den enskilde visste, att hans anspråk bedömdes
av fullt opartiska domare. — Intressemotsatsen mellan den privata försäkringsanstalten och försäkrings¬
tagaren vid skaderegleringar har väckt tanken på att alla skaderegleringar borde avgöras av stats¬
tjänstemän.
16 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
till vinst vore obegränsad. Försäkringstagarna deltoge i affärsrisken, men hade
ingen del i affärsvinsten. — Mot aktiebolagens kartellbildning vore de ömsesidiga
bolagen för svaga, när det gällde konkurrensen om de stora riskerna, därför att
de ej hade tillgång till nödig återförsäkring. Endast en statsanstalt kunde bliva
tillräckligt stark även utan återförsäkring.
Då utskottet anmodat försäkringsinspektionen att avgiva det yttrande över
motionärens yrkande och framställning, vartill försäkringsinspektionen i övrigt
kan finna anledning, vill försäkringsinspektionen, utan att ingå på någon detalj¬
granskning av motionens motivering, anföra följande.
Motionären tänker sig, att statsanstalten skulle ha
1) monopol på brandförsäkring av statens egendom.
2) monopol på brandförsäkring av annan publik egendom,
3) rätt att meddela brandförsäkring av privat egendom.
Monopolet på brandförsäkring av statens egendom berör knappast de pri¬
vata bolagens intressen, eftersom staten för närvarande endast undantagsvis för¬
säkrar sin egendom. Såsom motionären framhåller, kan denna underlåtenhet att
försäkra medföra stora olägenheter för staten. Av denna anledning har även
statsrådet och chefen för kungi. finansdepartementet redan i december 1912 under
hand lämnat undertecknad Laurin i uppdrag att gorå en utredning av denna
fråga om ordnandet av statsegendomens brandförsäkring antingen genom av¬
sättande av en statsbrandförsäkringsfond eller på annat sätt.
Monopolet på brandförsäkring av annan publik egendom skulle däremot
mycket starkt ingripa på de privata bolagens område, enär denna egendom i
regel är brandförsäkrad. Det bleve sannolikt de ömsesidiga bolagen, som mest
komme att beröras av detta monopol. Dess införande synes icke kunna motiveras,
med mindre utredningen kan ådagalägga, att gynsammare villkor skulle vinnas
för det allmänna genom obligatorisk försäkring i statsanstalten än genom frivillig
försäkring i bolagen. Då dessa risker, frånsett vissa industriella inrättningar,
teatrar, o. d., äro synnerligen goda risker, torde ingen svårighet nu förefinnas att
få dem försäkrade på fördelaktiga villkor, varför den ifrågasatta utredningen
sannolikt på denna punkt skulle komma till negativt resultat.
Motionären ifrågasätter slutligen, att statsanstalten skulle . stå öppen
för enskilda personer, dock utan monopol för anstalten. Som motivering anföres:
»Brandförsäkringsaktiebolagen i vårt land ha bildat ett slags kartell.med huvud¬
sakligt syfte att hålla så höga premier som möjligt. Då de större industriföre¬
tagen och lantegendomarna genom sina stora ansvarssummor och ringa antal icke
lämpligen kunna och oftast icke heller få tillhöra nuvarande ömsesidighetsbolag,
så är följden den, att de för närvarande i viss mån kunna sägas vara prisgivna
åt de stora brandförsäkringsaktiebolagens godtyckliga premiesatser. Statens anstalt
borde i främsta rummet ha till syfte sina.försäkringstagares bästa genom låga,
rättvisa, men för anstalten och vederbörlig fondbildning dock fullt tillräckliga
premier.»
Denna åsikt om aktiebolagens tariffpolitik har tidigare framförts av repre¬
sentanter för industrien och föranlett försök att bilda nya ömsesidiga bolag, till¬
räckligt starka att kunna försäkra även större industriella risker, försök, som dock
hittills strandat på omöjligheten att skaffa tillräckliga återförsäkringsförbindelser.
17
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Att återförsäkringsbolagen äro obenägna att träda i förbindelse med ömse¬
sidiga bolag, kan i vissa fall bero på, att de ömsesidiga bolagens premier äro
otillräckliga. Men i andra fall finnes ej detta skäl, utan torde obenägenheten
dikteras av; önskan att stödja aktiebolagen i deras konkurrens med de ömsesidiga
bolagen. Aterförsäkringsboiagens politik i detta avseende icke blott minskar de
ömsesidiga bolagens konkurrensförmåga i fråga om de större riskerna, utan torde
även vara en bidragande orsak till att vissa av dem hålla större belopp på en
risk för egen räkning, än som egentligen motsvarar deras tillgångar.
Även om motionärens åsikt angående aktiebolagens tariffpolitik skulle
vara riktig, synes den motivera icke upprättandet av en statsanstalt, som
konkurrerar med de privata bolagen, de ömsesidiga såväl som aktiebolagen, utan
vidtagande av åtgärder, varigenom de ömsesidiga bolagen bleve mera jämnställda
med aktiebolagen vid konkurrensen om de större riskerna.
Det är en utomordentligt vansklig sak att bedöma, om eu brandförsäkrings-
tariff är byggd på riktiga principer eller ej. Försäkringsinspektionen saknar den
ingående kännedom om aktiebolagens tariff och de särskilda riskernas olikheter,
som erfordras för ett omdöme om denna tariffs lämplighet. Dock håller försäkrings¬
inspektionen före, att så grava anmärkningar icke med fog kunna göras mot den¬
samma, att man icke måste anse, att tarifföreningen haft och ännu har stor bety¬
delse för brandförsäkringsväsendets sunda utveckling. Hade den ej funnits, skulle
visserligen, efter all sannolikhet, den oreglerade konkurrensen drivit ned premi¬
erna, men premiebestämningen hade blivit osäkrare och godtyckligare än nu.
EU bolags erfarenhet kan icke hava den omfattning, att den därpå grundade
premiebestämningen skulle kunna taga tillbörlig hänsyn till riskernas olikhet.
Härför behöfs en sammanslutning mellan flera bolag, ju flera desto bättre. En
sådan sammanslutning är tarifföreningen och däri ligger dess betydelse. Denna
betydelse kunde, enligt försäkringsinspektionens förmenande, varit större än den
är, om nämligen tarifföreningen vinnlagt sig om att på ett rationellt sätt statis¬
tiskt bearbeta sin erfarenhet. Detta har tarifföreningen försummat. Försäkrings¬
inspektionen har emellertid förliden höst till de större bolagen remitterat ett
förslag till sådan statistik. Om detta förslag genomföres, skall det åstadkomma
ett sammanförande av alla i riket arbetande brandförsäkringsbolags erfarenhet
och sålunda bereda den bredast möjligaste bas för tarifferingen. Har sådan bas
skapats, torde konkurrensen mellan bolagen, aktiebolagen och de ömsesidiga,
komma att reglera premierna mera rationellt än nu, vilket torde komma att bi¬
draga till att de reformer i tarifferna, som motionären önskar, så småningom
komma till stånd.
Stockholm den 18 mars lölo.
Underdånigst
P. G. Laurin.
Sixten von Friesen. Erik Martin. S. Staiil von Holstein.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 13 käft. (Nr 13.)
18
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
Tat). I. Beräkning av bruttoöverskottet å den svenska brandförsäkringsrörelsen
under åren 1907—1911.
|
Försäk-
ringsaf-
gitter.
|
4 % ränta
å premie¬
reserven.
|
Summa.
|
Utbet.
skade¬
ersätt¬
ningar.
|
Försäk¬
rings¬
fondens
ökning.
|
För¬
valtnings¬
kostnader.
|
Brutto¬
överskott.
|
Summa.
|
År 1907.
|
1.
|
2.
|
3.
|
4.
|
5.
|
6.
|
7.
|
8.
|
Bolag med mindre verksam¬
hetsområde ......
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag....
Utländska aktiebolag . . .
|
1,702,250
1,967,852
3,955,713
10,246,235
2.738’l85
|
1,061,873
167,718
42,175
|
1,702.250
1,967,852
5,017,586
10,413,953
2,780,360
|
1,292,806
1,113,804
1,040,778
4,031.339
913,966
|
-6- 6,569
1.375,765
'522,296
40,909
|
257.255
377,489
841,652
2,364,077
544,570
|
152,189
483,128
1,759,391
3,496,241
1,280,915
|
1.702,250
1,967,852
5,017,586
10,413,953
2,780,360
|
Summa
År 1908.
|
20,610,235
|
1,271,766
|
21,882,001
|
8,392,693
|
1,932,401
|
4,385,043
|
7,171,864
|
21,882,001
|
Bolag med mindre verksam¬
hetsområde ......
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag....
Utländska aktiebolag . . .
|
1,960,847
2,238,660
4,161,149
10,081,523
2,853,414
|
1,115,442
180,338
43,811
|
1,960,847
2,238,660
5,276,591
10,261,861
2,897,225
|
1,711,041
1,832,080
1,523,995
6,782,852
1,792,234
|
40,318
1,171,937
91,673
461)92
|
262.811
385,599
908,211
2,327.639
531^872
|
13,005
-i-19,337
1,672,448
1,059,697
527,027
|
1.960,847
2,238,660
5,276,591
10,261,861
2,897,225
|
Summa
År 1909.
|
21,295,593
|
1,339,591
|
22,635,184
|
13,642,202
|
1,350,020
|
4,416,132
|
3,226,830
|
22,635,184
|
Bolag med mindre verksam¬
hetsområde ......
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
1,968,762
2,288,443
4,443,203
10,173,830
2,800,335
|
1,165,873
179,005
45,655
|
1,968,762
2,288,443
5,609,076
10,352,835
2,845,990
|
1,314,933
1,330,917
1,732.026
4,534,250
2,039,881
|
2.770
1,513'361
193,007
-i- 21,232
|
278,052
374,390
970.840
2,354,625
548,285
|
375,777
580,366
1,392.849
3,270.953
279,056
|
1,968,762
2,288,443
5,609,076
10,352,835
2,845,990
|
Summa
År 1910.
|
21,074,573
|
1,390,533
|
23,065,106
|
10,952,007
|
1,687,906
|
4,526,192
|
5,899,001
|
23,065,106
|
Bolag med mindre verksam¬
hetsområde ......
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
1,905.975
2,196,548
4,576,039
10,549,321
2,860,228
|
1,227.027
179,603
44,805
|
1,905,975
2,196,548
5,803,066
10,728,924
2,905,033
|
1,566,174
1,495,130
1,368,537
4,414,698
1,091,749
|
-i- 60,616
1,035.942
359,965
23.957
|
310,501
392,820
1,008,946
2,442,669
659,345
|
29,300
369,214
2,389,641
3,511,592
1,129,982
|
1,905,975
2,196,548
5,803,066
10,728,924
2,905,033
|
Summa
År 1911.
|
22,088,111
|
1,451,435
|
23,539,546
|
9,936,288
|
1,350,248
|
4,814,2S1
|
7,429,729
|
23,539,546
|
Bolag med mindre verksam¬
hetsområde ......
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag ....
Utländska aktiebolag . . .
|
2,195,388
2,523,654
4,289,847
10^676,618
2,979,128
|
1,265,267
185,855
45.764
|
2.195,388
2,523,654
5,505,114
10,862,473
3,024,892
|
2,161,643
1.787,599
2;048,143
7,671.870
2,209,972
|
9,472
881,471
253,483
47,660
|
322,748
426,228
1,038,389
2,474,026
690,211
|
~ 289,003
300,355
l,537;ill
463,094
77,149
|
2.195,388
2,523,654
5,505,114
10,862,473
3,024,892
|
Summa
Åren 1907—1911.
Bolag med mindre verksam¬
hetsområde ......
LäDsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
22,014,635
9,733,222
11,215,157
21,375,951
51,727,527
14,231,290
|
1,496,886
5,835,482
892,519
222,210
|
24,111,521
9,733,222
11,215,157
27,211,433
52,620,046
14,453,500
|
15,879,227
8,046,597
7,559,530
7,713,479
27,435,009
8,0471802
|
1,191,986
: 14,625
5,978,476
1,420,424
137,286
|
4,951,602
1,431,367
1.956,526
4,768,038
11,963,036
2,974,283
|
2,088,706
255.258
1,713,726
8,751,440
11,801,577
3,294,129
|
24,111,521
9,733,222
11,215,157
27.211,433
52,620,046
14,453,500
|
Summa
|
108,283,147
|
6,950,211
|
115,233,358
|
58,802,417
|
7,521,561
|
23,093,250
|
25,816,130
|
115,233,358
|
19
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Tal). II. Försäkrings- och återförsäkringsbelopp för vid slutet av åren
1907—1911 gällande svenska brandförsäkringar.
År 1907.
|
Försäkrings¬
belopp vid
årets slut
i 1,000-tals
kronor.
|
Därav åter-
försäkrat.
|
1
|
‘2
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde .....
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
1,584,807
2,075,423
2,141,987
4,063,623
662,234
|
280,155
2,298,690
345,499
|
Summa
|
10,528,074
|
2,924 344
|
År 1908.
|
|
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
1,621,903
2.140,730
2,295,584
4,304,808
713,023
|
304,767
2,358,214
368,246
|
Summa
|
11,076,048
|
3,031,227
|
År 1909.
|
|
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
Länsbolag .......
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
1,697,492
2,213,176,
2,431,255
4,402,593
706.572
|
337.510
2,397jll0
367,311
|
Summa
|
11,451,088
|
3,101,931
|
Tab. III.
År 1910.
|
Försäkrings¬
belopp vid
årets slut
i 1,000-tals
kronor.
|
Därav åter¬
förs äkrat.
|
1
|
2
|
Bolag med mindre' verk¬
samhetsområde ....
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
1,770,574
2.286,683
2’574,668
4,617,705
729,611
|
373,678
2,470,967
405,781
|
Summa
|
11,979,241
|
3,250,426
|
År 1911.
|
|
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
1,782,507
2,367,900
2,691,673
4,861,098
796,527
|
415,063
2,561,432
450j302
|
Summa
|
12,499,705
|
3,426,797
|
Åren 1907-1911.
|
|
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
Länsbolag........
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .
|
8.457,283
ll’083,912
12,135,167
22,249,827
3,607,967
|
1,711,173
12,086,413
1,937,139
|
Summa
|
57,534,156
|
15,734,725
|
sid. 12—13.
Tab. IT. Offentliga brandförsäkringsanstalter i Tyskland.
(Beloppen äro angivna i tusental Mark.)
Försäkrings-
, summa
vid
årets slut.
|
P remieinkomst.
|
Skade¬
ersätt¬
ningar
för egen
räkning.
|
Om¬
kost¬
nader.
|
Överskott
|
Tillgångar
vid
årets slut.
|
Brutto.
|
För egen
räkning.
|
på pre¬
mierna.
|
på rän¬
tor.
|
7,866,502
8,126,478
4,161,808
4,117,252
40,900,803
9,931,501
|
7,702
6,686
4,848
5,230
58,325
11,103
|
7,702
6,686
4,848
5,230
49,306
9,833
|
4,784
6,651
4,187
5,020
28,842
6;651
|
2,341
2,121
694
324
213,165
2,897
|
577
I-2.086
1 - 33
*-114
7,299
285
|
683
1,180
308
16
4,622
1,827
|
21,952
39.500
8;592
6,279
141,414
52,021
|
75,104,344
|
93,894
|
83,605 56,135 21,542
|
5,928
|
8,636
|
269,758
|
Statsanstalten i konungariket Sachsen
Statsanstalten 1 Bayern......
Statsanstalten i "Wurtemberg . . . .
Statsanstalten i Baden......
De preussiska anstalterna.....
Övriga anstalter.........
Summa
1 Brist. — 2 Inberäknat premiereservens ökniDg 269,000.
Tab. ILL. Svenska brandförsäkringsbolags överskott under åren 1907—1911 samt dess användning.
|
Brutto¬
överskott
å hela
brand-
försäk-
rings-
rörelsen.
|
Återför-
säkrings-
bolagens
andel
härav
|
Netto¬
överskott
å hela
brand-
försäk-
rings-
rörelsen.
|
Netto¬
överskott
å annan
försäk¬
rings¬
rörelse och
överskott
av räntor.
|
Summa
överskott.
|
Härav
avsätt¬
ning till
andra
fonder än
försäk¬
rings¬
fonder.
|
Utdel¬
ning till
aktie¬
ägare.
|
Utdel¬
ning till
försäk¬
rings¬
tagare.
|
Summan
af aktie¬
kapital och
andra
fonder än
försäk¬
ringsfonder
vid årets
början.
|
Summan
av kol. 6
och kol. 7
i % av
kol. 9.
|
Utdel¬
ningen
till
aktie¬
ägare
i % av
kol. 9.
|
År 1907.
|
1.
|
2.
|
3.
|
4.
|
5.
|
6.
|
7.
|
8.
|
9.
|
10.
|
11.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
|
152,189
|
_
|
152,189
|
403,358
|
555,547
|
555,547
|
_
|
_
|
7,808,410
|
7-1
|
_
|
Länsbolag.......
|
483,128
|
—
|
483,128
|
128,505
|
611,633
|
611,633
|
—
|
—
|
5,359,321
|
11-4
|
—
|
Övriga ömsesidiga bolag .
|
1,759,391
|
190,098
|
1,569,293
|
2,121,186
|
3,690,479
|
3,119,518
|
—
|
570,961
|
54,631,420
|
5-7
|
—
|
Svenska aktiebolag . . .
|
5,067,043
|
2,816,516
|
2,250,527
|
1,052,965
|
3,303,492
|
2,131,492
|
1,172,000
|
—
|
21,914,316
|
15-1
|
5-3
|
Summa
|
7,461,751
|
3,006,614
|
4,455,137
|
3,708,014
|
8,161,151
|
6,418,190
|
1,172,000
|
570,961
|
89,713,467
|
8-5
|
—
|
År 190S.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
|
13,005
|
_
|
-1- 13,005
|
431,966
|
418,961
|
418,961
|
_
|
_
|
8,363,957
|
5-o
|
_
|
Länsbolag.......
|
19,337
|
—
|
: 19,337
|
135,837
|
116,500
|
116,500
|
-
|
—
|
5,970,954
|
2-0
|
—
|
Övriga ömsesidiga bolag .
|
1,672,448
|
199,851
|
1,472,597
|
2,382,389
|
3,854,986
|
3,263,231
|
-
|
591,755
|
57,750,938
|
5-7
|
—
|
Svenska aktiebolag . . .
|
2,442,823
|
889,817
|
1,553,006
|
1,290,242
|
2,843,248
|
1,550,748
|
1,292,500
|
—
|
24,045,808
|
11-8
|
5-4
|
Summa
|
4,082,929
|
1,089,608
|
2,993,261
|
4,240,434
|
7,233,695
|
5,349,440
|
1,292,500
|
591,755
|
36,131,657
|
6-9
|
—
|
År 1909.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
|
375,777
|
|
375,777
|
410,691
|
786,468
|
786,468
|
_
|
_
|
8,782,918
|
90
|
—
|
Länsbolag.......
|
580,366
|
—
|
580,366
|
125,534
|
705,900
|
705,900
|
—
|
—
|
5,971,841
|
11-8
|
—
|
Övriga ömsesidiga bolag .
|
1,392,849
|
225,023
|
1,167,826
|
2,405,825
|
3,573,651
|
2,657,381
|
—
|
916,270
|
61,129,782
|
4-3
|
—
|
Svenska aktiebolag . . .
|
4,696,303
|
2,875,221
|
1,821,082
|
1,347,623
|
3,168,705
|
1,754,205
|
1,414,500
|
—
|
25,596,556
|
12-4
|
5'5
|
Summa
|
7,045,295
|
8,100,244
|
3,945,051
|
4,289,673
|
8,234,724
|
5,903,954
|
1,414,500
|
916,270
|
101,481,097
|
7-2
|
—
|
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
År 1910.
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
Länsbolag.......
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . •
Summa
År 1911.
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde ....
Länsbolag.......
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . •
Summa
Åren 1907-1911.
Bolag med mindre verk¬
samhetsområde . . . .
Länsbolag.......
Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . • .
Summa
29,300
|
|
29,300
|
450,936
|
480,236
|
480,236
|
|
|
9,569,386
|
5-0
|
|
369,214
|
—
|
369,214
|
167,338
|
536,552
|
536,552
|
—
|
—
|
6,677,741
|
8-0
|
—
|
2,389,641
|
328,405
|
2,061,236
|
2,442,816
|
4,504,052
|
3,880,322
|
—
|
623,730
|
63,787,163
|
61
|
—
|
5,099,538
|
2,904,440
|
2,195,098
|
1,523,938
|
3,719,036
|
2,194,036
|
1,525,000
|
—
|
27,350,761
|
13-6
|
5-6
|
7,887,693
|
3,232,845
|
4,654,848
|
4,585,028
|
9,239,876
|
7,091,146
|
1,525,000
|
623,730
|
107,385,051
|
8-0
|
|
^ 289,003
|
|
-4- 289,003
|
468,241
|
179,238
|
179,238
|
|
|
10,049,622
|
1-8
|
|
300,355
|
—
|
300,355
|
158,860
|
459,215
|
459,215
|
—
|
—
|
7,214,293
|
6-4
|
—
|
1,537,111
|
140,741
|
1,396,370
|
2,460,103
|
3,856,473
|
3,212,192
|
—
|
644,281
|
67,717,448
|
4-7
|
—
|
1,190,619
|
536,383
|
654,236
|
1,845,373
|
2,499,609
|
949,109
|
1,550,500
|
_
|
29,544,797
|
85
|
5-2
|
2,739,082
|
077,124
|
3,081,958
|
4,932,577
|
0,994,535
|
4,799,754
|
1,550,500
|
644,281
|
114,526,160
|
5-5
|
|
255,258
|
|
255,258
|
2,165,192
|
2,420,450
|
2,420,450
|
|
|
|
54
|
|
1,713,726
|
—
|
1,713,726
|
716,074
|
2,429,800
|
2,429,800
|
—
|
—
|
—
|
7'8
|
—
|
8,751,440
|
1,084,118
|
7,667,322
|
11,812,319
|
19,479,641
|
16,132,644
|
—
|
3,346,997
|
—
|
5'3
|
—
|
18,496,326
|
10,022,377
|
8,473,949
|
7,060,141
|
15.534,090
|
8,579,590
|
6,954,500
|
|
—
|
12-1
|
5-4
|
29,216,750
|
11,106,495
|
18,110,255
|
21,753,726
|
39,863,981
|
29,562,484
|
6,954,500
|
3,346,997
|
—
|
7-2
|
—
|
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.