Andra kammaren fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till Riksdagens kansli den 12 april 1913 kl. 3 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 10 angå¬
ende herr Pahnstiernas motion, nr 20, om skrivelse till
Kungl. Magi angående en utredning rörande förekomsten
av kung sådra.
I motion inom Andra kammaren, nr 20, har herr Palmstierna hem¬
ställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning angående förekomsten av
kungsådra uti de svenska vattendragen samt för Riksdagen framlägga
resultaten av densamma.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.
De sista årens strider om vattenfallens utnyttjande ha i hög grad
rört sig kring spörsmålet om kungsådrans överbyggande. Man har upp¬
ställt olika teorier om dess natur och härav för den praktiska politiken
sökt draga omedelbara slutsatser. Vattenkraftsindustriens intressenter
hävda, att kungsådran blott är ett besvärligt intrång uti enskild ägande¬
rätt, vilket hittills tolererats för vissa närmare angivna syften, men som
numer är obehövligt och skadligt för kraftproduktionens utveckling och
därfär måste borttagas. Å andra sidan framhålles, att kungsådran, även
om densamma icke skulle vara av otvetydig krononatur, så bör den¬
samma likväl betraktas såsom ett publikt vatten, rester av eu äldre all¬
männing, som staten förvaltar. Kär kungsådran sedan urminnes tid väst
samman med svensk lag, kan den icke därifrån utplånas utan att förgripel-
ser på den offentliga rätten sker. Det finnes också de, vilka, ehuru de
icke anse sig kunna företräda någon av här antydda riktningar, likväl
förmena, att något tvivel icke förefinnes, att kungsådran innebär en in¬
skränkning uti strandägarens nyttjanderätt till vattnet, som han icke
alls kan hysa några rättsliga anspråk på att få upphävt. De intressen,
vilka nu eller framdeles kunna anknyta sig till kungsådran, äro, fram-
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avel. 10 käft. (Nr 10.) 1
Motionen.
2
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
hålles det, av sådan beskaffenhet, att staten icke kan eftergiva dem,
utan måste under alla förhållanden iakttaga, att de bliva säkert till¬
godosedda.
Yilken av dessa åsikter man än må hysa, torde alla likväl kunna
vara ense därom, att det är synnerligen angeläget att äga tillförlitlig
kännedom om var kungsådran förekommer.
Lagen bestämmer visserligen dess omfång till en tredjedel av vatten¬
dragets bredd, där detsamma är som djupast, men någon förteckning
över samtliga de strömmar, som innehålla kungsådra, finnes icke och ej
heller vet man, hur långt kungsådran sträcker sig upp efter respektive älvar.
Det heter endast »där kungsådra av ålder varit», men platsen härför
är i många fall obestämd och omtvistad. I allmänhet utgår man ju
från att kungsådra förekommer uti mellersta och södra Sveriges större
älvar, men undantag härifrån finnas, och förhållandena i Norrland äro i
detta avseende outredda. Likaså har det visat sig vid rättegångar, att
kungsådra även kan finnas uti älvar, som man varit övertygad om att
de saknade ett dylikt rättsinstitut.
Dessa omständigheter ha redan visat sig vålla betydande svårig¬
heter. Lör kraftproducenterna har det medfört långa och ofta kost¬
samma rättegångar att gentemot ett av kronans ombud inför rätten fram¬
ställt enkelt påstående, att kungsådra förefinnes, kunna bevisa att så icke
är förhållandet. Vattenfallens utbyggande har givetvis på grund härav
i hög grad försinkats. Likaså ha de, vilka äro kallade att föra kronans
talan, icke kunnat giva tillräcklig och auktoritativ styrka åt sina an¬
språk, när de icke från början kunnat dokumentera rättmätigheten av dem.
Frånsett dessa praktiska olägenheter, som göra sig gällande för
näringslivet uti innevarande stund, emedan man är oviss om kungs-
ådrans förekomst, är det likväl också för Riksdagen av vikt att äga full
kännedom om kungsådrans tillvaro och betydelse, innan densamma går
att fatta avgörande beslut rörande kungsådrans framtida öde och de
villkor, kraftindustrin hädanefter skall tillförbindas vid dess överbyggande.
Jag erinrar därom, att när Riksdagen år 1899 lämnade sitt bifall till
att kungsådran skulle få utnyttjas, både kammarkollegium icke blivit
beredd tillfälle att yttra sig i ärendet. Riksdagen hade således icke
från behörig myndighet erhållit meddelande om vilken räckvidd beslutet
kunde få. Numer torde ett sådant tillvägagångssätt knappast kunna
förutsättas, sedan uppmärksamheten i så hög grad samlat sig kring
kungsådrebegreppet och dess innebörd för det ekonomiska samhällslivet.
3
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Emellertid saknas ännu en utredning om kungsådrans förekomst.
Den år 1903 tillsatta vattenfallskommittén sysselsatte sig icke med detta
spörsmål. När kammarkollegium den 6 oktober 1911 yttrade sig över
dikningslags- och vattenrättskommittéernas den 17 december 1910 av¬
givna förslag till ny vattenlag, framställde ämbetsverket väl behovet av
en »allsidig utredning» angående kungsådrans natur, emedan »sannolika
skäl icke saknas för uppfattningen av kungsådran såsom till grund och
vatten eu kronans allmänning», men något yrkande om undersökning
av kungsådrans förekomst gjordes icke. Icke heller ha de utredningar
angående kronans äganderätt till strand med tillhörande vatten, vilka
nu äro föremål för särskild utredning inom kollegium, direkt anledning
att även upptaga nu förevarande fråga.
För Riksdagen torde det likväl få anses oundgängligt, att en
undersökning sker. Redan med hänsyn till de beslut, vilka tills dato
fattats, är en utredning i frågan önskvärd. Det bör nämligen erinras,
att Riksdagens Andra kammare ansett, att, intill dess ny vattenrätts-
lagstiftning kommit till stånd, vid meddelande av tillstånd till byggande
i kungsådra bör göras sådan begränsning av tiden för tillståndet, som
kunde för olika fall anses vara av förhållandena påkallad. Andra kam¬
maren har dessutom år 1909 på lagutskottets hemställan för sin del be¬
slutat en skrivelse till Kung!. Maj:t, vari påyrkas utredning huruvida
»vid meddelande av tillstånd till överbyggande av kungsådra föreskrift
må lämnas, om visst pris bör bestämmas för den framförda kraftens be¬
gagnande». Skulle »en utsträckning av koncessionsfallen vid fråga om
öfverförande av elektrisk energi ej anses böra komma till stånd», syntes
det i alla fall »böra undersökas, om ej de avsedda önskemålen böra
vinna beaktande vid meddelande av tillstånd till överbyggande av
kungsådra».
För att effektuera dylika beslut behöver en redogörelse angående
kungsådrans befintlighet i strömmarna föreligga.
Härtill kommer nu, att Riksdagen inom de närmaste åren får vatten-
rättslagstiftningsreformen på sin dagordning. När kungsådreinstitutet
därvid skall upptagas till behandling, och Riksdagen för ett omsorgsfullt
övervägande av dess betydelse vill erhålla en överblick av de verkningar,
ett beslut i den ena eller andra riktningen kan få för skilda landsdelar,
så skulle möjlighet härtill saknas, om icke dessförinnan en utredning
angående kungsådrans förekomst i vattendragen äger rum.
4
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Somatisk för- En utredning rörande förekomsten av kongsådra i Sveriges vatten-
^beskrivnina *01’de i någon mån beröras av de pågående arbetena för åstadkom-
öm- Sveriges mande av en skematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vatten-
1altenfall. fa}} Utskottet anser sig därför böra meddela en översikt över vad som
i sistnämnda avseende hittills åtgjorts.
Redan vid 1898 års Riksdag väcktes inom Andra kammaren motion
om eu undersökning av landets vattenfall. Rikdagen ansåg emellertid
att man till en början borde låta undersökningen omfatta endast statens
vattenfall, detta ehuru »man måste föredraga en undersökning, som vore
så noggrann och fullständig som möjligt samt omfattande landets alla
vattenfall». Utskottet tilläde dessutom, »att den tid lärer nog komma,
då en växande håg för kännedomen om vårt land skall föranleda till
eu dylik vittomfattande undersökning». Den beslutade undersökningen
uppdrogs åt vattenfallskommittén, och denna avlämnade år 1903 sitt
betänkande, åtföljt av »Förteckning över statens mera betydande vatten¬
fall». Yid 1907 och 1908 års riksdagar väcktes sedan motioner inom
Andra kammaren om eu allmän utredning och beskrivning över enskilda
och kommuner tillhörande mera betydande vattenfall, varvid framhölls,
hurusom det för landets näringspolitik icke kunde vara annat än gagneligt
att äga en populär och lätt tillgänglig beskrivning på landets alla mera
avsevärda vattenkrafter. Motionerna folio emellertid på motsånd från
Första kammarens sida, där det bland annat betonades, att saken ändock
bleve utredd genom den undersökning av Sveriges färskvatten, som 1907
års Riksdag besluta.
Sedan vattenfallsstyrelsen år 1908 inrättats, fann denna det snart
nödvändigt, att en dylik förteckning över Sveriges vattenfall upprättades,
och styrelsen gjorde i skrivelse till Kung!. Maj:t den 14 december 1909
framställning om vidtagande av åtgärder för åstadkommande av eu ske¬
matisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall.
Åtgärderna för erhållande av en dylik förteckning borde, enligt
vattenfallsstyrelsens mening, anknytas till de av hydografiska byrån
igångsatta undersökningarna, vilka skulle utmynna i monografier med
sammanfattande beskrivningar av alla de till den geografiska och prak¬
tiska hydrografien hörande, för flodområdena utmärkande egenskaper.
Alla de för förteckningen avsedda uppgifter, vilka det icke enligt fast¬
ställd instruktion tillkommé hydrografiska byrån att skaffa, skulle in¬
samlas och bearbetas av vattenfallsstyrelsen. Sålunda skulle genom
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 5
vattenfallsstyrelsens försorg i förteckningen införas uppgifter exempelvis
om tillgänglig vattenkraft, om möjligheterna för ett vattenfalls bebyg¬
gande, samt huruvida vattenkraften redan tagits i användning och för
vilket ändamål detta skett. Vidare skulle intagas uppgifter om anord¬
ningarna för vattenkraftens uttagande och sättet för vattenhushållningen
vid förefintliga vattenverk samt slutligen kortfattade uppgifter rörande
strandfastigheternas namn och övriga beteckning, huruvida vid skifte
eller avvittring någon bestämmelse lämnats angående vattenområdet,
huruvida fcungsådra, farled eller flottled funnes i vattendraget m. m.
Med anledning av nämnda skrivelse från vattenfallsstyrelsen anförde
statsrådet och chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet den
14 januari 1910 bland annat, att de av vattenfallsstyrelsen anförda skä¬
len syntes tydligen ådagalägga, att det vore eu angelägenhet av vikt
att få till stånd en förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall
i huvudsaklig överensstämmelse med den framlagda planen. Arbetet
skulle verkställas av vattenfallsstyrelsen, hydrografiska byrån samt me¬
teorologiska centralanstalten. I det framlagde förslaget hade förutsatts,
att förteckningen och beskrivningen skulle omfatta samtliga Sveriges
vattenfall. Yilken tid och följaktligen vilka kostnader detta skulle kräva,
hade icke uppgivits, och torde icke heller för det dåvarande kunna med
någon grad av sannolikhet beräknas. Det syntes emellertid statsrådet
kunna med skäl ifrågasättas, huruvida arbetet borde givas den omfatt¬
ning man sålunda tänkt sig. Särskilt i södra delarna av Sverige torde
vattenfallen i allmänhet icke vara av större betydelse. Åtminstone torde
de intressen staten kunde hava att bevaka vara jämförelsevis små. I
varje fall torde vara lämpligast, att undersökningarna toge sin början med
Dalälven och de stora norrländska älvarna, vid vilka staten hade sina
största intressen knutna. Under arbetets gång borde därefter utarbetas
en plan för dess fortsatta bedrivande, en plan som i sinom tid torde
böra underställas Kungl. Maj:t och Riksdagen.
Kungl. Maj:t beslöt föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1911
anvisa ett belopp av 27,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfo¬
gande för påbörjande av undersökningar och arbeten för åstadkommande
av en skematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel redan
under år 1910 av ifrågavarande belopp utanordna 3,500 kronor.
Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, som också av Riks¬
dagen bifölls. Kungl. Maj:t beslöt sedermera den 4 juli 1910 att led-
6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
ningen av ifrågavarande undersökningar skulle handhavas av vattenfalls¬
styrelsen, som tillika anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma med plan
för arbetets bedrivande.
Dylik plan ingavs av vattenfallsstyrelsen den 29 oktober 1910. För
varje flodsträcka av lämplig längd skulle utarbetas:
1. en plankarta, upptagande längdbeteckning, gränser, huruvida
strand- och vattenrätt eller endast endera tillhöra staten eller enskild,
större tillopp, nederbördsområdenas storlek, viktigare fall, anläggningar,
broar, orter och dylikt;
2. eu längdprofil, angivande dels profilen vid om möjligt olika
karaktäristiska vattenstånd, såsom, utom medelvattenstånd, exceptionella
högvattenstånd och vanliga högvattenstånd, motsvarande lågvattenstånd
samt vattenstånd med en medelvaraktighet av respektive 9 och 6 må¬
nader, dels vid större vattenfall och efter viktigare tillflöden motsvaran¬
de karaktäristiska vattenmängder, motsvarande kraftmängder ävensom
utnyttjade antal hästkrafter;
3. en tabell över fallen, upptagande uppgifter rörande läge, neder¬
bördsområde, vattenstånd och vattenmängder, fallhöjder, energimängder,
ägare, nuvarande användning, geologiska och andra förhållanden rörande
möjligheterna och lämpligheten av utbyggnad m. m.
Vattenfallsstyrelsen uttalade vidare såsom sin bestämda åsikt, att
ehuru arbetena till en början borde avse de större norrländska älvarna,
planen borde omfatta landet i dess helhet, varvid dock förteckningen,
vad beträffade södra och mellersta Sverige, tillsvidare icke tänktes upp¬
rättad hastigare än vad hydrografiska byråns ordinarie undersökningar
därstädes medgåve. Förteckningen och beskrivningen rörande Dalälvens
och de större norrländska älvarnas flodområden beräknades taga en tid
av 8 till 10 år.
Departementschefen anförde till statsrådsprotokollet den 13 januari
1911, då detta ärende föredrogs, bland annat, att beslut, huruvida pla¬
nen skulle omfatta landet i dess helhet, icke för det dåvarande syntes
böra fattas. Förteckningen och beskrivningen torde böra taga sin bör¬
jan med Dalälven och norrländska älvarna. När detta arbete blivit full¬
bordat, kunde sedermera tagas i övervägande, huruvida undersökningen
möjligen borde utsträckas även till de södra delarna av landet.
Kungl. Maj:t beslöt föreslå Kiksdagen att på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp av 22,000 kronor för ifrågavarande arbeten, vilka
skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse med den angivna planen.
7
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, som därefter bifölls
av Riksdagen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1911 anförde vatten¬
fallsstyrelsen, att styrelsen i samråd med styrelsen för hydrografiska by¬
rån uppgjort plan över arbetenas fördelning vid undersökningarna av
Dalälven och de norrländska floderna och att undersökningsområdena
därvid fördelats på fem angivna grupper.
Kungl. Maj:t föreslog 1912 års Riksdag att på extra stat för år
1913 anvisa ett belopp av 27,000 kronor för ifrågavarande undersök¬
ningars utförande, vilket anslag också av Riksdagen i enlighet med stats¬
utskottets tillstyrkan beviljades.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1912 meddelade
vattenfallsstyrelsen, huru arbetet fortskridit, och hemställde om vissa
ändringar och förenklingar av den ursprungliga planen för undersök¬
ningen i syfte att på kortare tid få den skematiska förteckningen färdig.
Beträffande anteckningarna om förekomsten av kungsådra ansåg sty¬
relsen, att ett realiserande av det ursprungliga förslaget, att vattenfalls-
förteckningen skulle innehålla uppgift, huruvida kungsådra förefunnes i
vattendragen eller icke, skulle stöta på betydande svårigheter. Särskilt
med hänsyn till den stora betydelse, som förekomsten eller frånvaron av
kungsådra i ett vattendrag eller den del däray, som upptoges av ett
vattenfall, jämväl i en blivande lag angående vattenrätten och därmed
sammanhängande ämnen eventuellt kunde erhålla med avseende å fall¬
ägarnas rättsliga ställning till de allmänna intressena i vattendragen,
syntes det styrelsen vara föga lämpligt, att i en publikation, som utgåves
genom statens försorg, gjordes uttalanden angående kungsådras före¬
komst, vilka tilläventyrs sedermera icke visade sig riktiga. På grund af
de synnerligen stora svårigheter, som mötte för utrönande, huruvida
kungsådra förefunnes eller icke i ett vattendrag eller del därav, ansåg
vattenfallsstyrelsen denna eventualitet icke vara utesluten. Endast i de
fall, då det vore känt, att genom laga kraftvunnet beslut av domstol
blivit definitivt avgjort, huruvida kungsådra funnes eller icke i ett vatten¬
fall, skulle alltså uppgift angående kungsådra intagas i vattenfallsför-
teckningen.
Departementschefen anförde till statsrådsprotokollet den 14 januari
1913 bland annat, att vad vattenfallsstyrelsen anfört syntes tillräckligt
tala för en ändring i den föreslagna planen i det syfte, vattenfallsstyrelsen
ifrågasatt.
Infordrade
yttranden.
Utskottets
yttrande.
8 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Kungl. Maj:t beslöt föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1914
anvisa ett belopp av 23,000 kronor för ifrågavarande arbetens fort¬
sättande, vilket anslag också på statsutskottets tillstyrkan av innevarande
Riksdag beviljats.
Ett belysande materiel för bedömande av den genom förevarande
motion framförda frågan bar utskottet på anhållan erhållit i de yttran¬
den rörande behövligheten av den av motionären begärda utredningen,
vilka inkommit från advokatfiskalsämbetet inom kammarkollegium, vatten¬
fallsstyrelsen, styrelsen för Svenska vattenkraftsföreningen samt härads¬
hövdingen Hugo von SydoAV. Dessa yttranden äro såsom bilagor vid-
fogade detta utlåtande.
Yad motionären framhållit rörande olägenheterna av att det ej är
känt, varest kungsådra förefinnes eller ej, synes av de till utskottet in¬
komna yttrandena hava blivit till alla delar understruket. Samtliga ytt¬
randen innehålla uttalanden, vari önskvärdheten av att på detta område
erhålla större visshet om de faktiska förhållandena betonas, om också
meningarna sedermera äro delade ifråga om möjligheten att åstadkomma
en tillförlitlig utredning härutinnan. Att verkliga statsintressen genom
rådande osäkerhetstillstånd kunna bliva lidande, framgår med full tyd¬
lighet av yttrandet från advokatfiskalsämbetet inom kammarkollegium,
däri det framhålles, att fall förekommit, då kronoombud, i saknad av
tillförlitliga upplysningar, utan vidare medgivit, att kungsådra icke fun¬
nes i vattendraget, ehuru det sedermera efter företagen arkivundersök¬
ning konstaterats, att så vore förhållandet. Givetvis kunna även kraft¬
producenterna bliva lidande och vattenfallens utbyggande försenas på
grund av bristande kännedom rörande förekomsten av kungsådra i veder¬
börande vattendrag.
Utskottet har genom vad som sålunda framkommit, blivit övertygat om
önskvärdheten att en utredning i ifrågavarande avseende kommer till stånd.
Gällande bestämmelser angående kungsådra innehållas i kungl. för¬
ordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet å hans
grund samt däri senare gjorda ändringar. Nämnda förordnings 7 §,
senare delen, lyder: »Där kungsådra av ålder varit, skall den fort¬
farande lämnas öppen för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens
gång eller annat allmänt ändamål, så ock till bevarande av enskild rätt,
som av ådran är beroende. Kungsådra skall, så framt den ej är annor¬
ledes bestämd, anses framgå i djupaste vattnet och beräknas till en
9
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
tredjedel av vattendragets bredd vid vanligast förekommande lågt vatten¬
stånd.» Samma förordnings 9 § lyder: »Tvist, huruvida led eller ådra,
varom i 7 § förmäles, finnes i vattendrag, så ock om ledens eller ådrans
rätta läge och bredd ankomme på domstols prövning.»
Av sistnämnda paragraf framgår, att full rättsvisshet rörande frågan,
huruvida kungsådra finnes i ett vattendrag eller ej, kan vinnas endast i
de fall, då laga kraftvunnet beslut av domstol rörande denna sak före¬
finnes. Den närmaste uppgiften för en eventuell utredning skulle så¬
lunda bliva att på grundval av förefintligt arkivmaterial klarlägga, i
vilka vattendrag och för vilka delar av desamma domstolsutslag finnas
rörande kungsådras förekomst. Redan denna utredning torde komma
att omfatta ett högst betydande material och kräva avsevärt arbete.
Utskottet har emellertid inhämtat, att genom den utredning rörande det
så kallade vattenregalet, vilken anförtrotts åt professor K. G. Westman,
betydande förarbeten på detta område torde vara undangjorda, och ut¬
skottet skulle därför anse det vara lämpligt, om åtminstone nu ifråga¬
varande del av utredningen rörande förekomsten av kungsådra kunde,
såsom också kammaradvokatfiskalsämbetet ifrågasätter, anknytas till pro¬
fessor Westmans utredning. Likaså torde genom arbetena för åstad¬
kommande av en skematisk förteckning och beskrivning över Sveriges
vattenfall, för vilken ovan redogjorts, en del material hava insamlats
rörande förekomsten av kungsådra, vilket material kunde komma till
användning vid den utredning motionären begär.
Motionären synes emellertid icke hava avsett, att utredningen skulle
inskränkas till att omfatta endast de fall, där avgörande bevis för eller
mot kungsådras förekomst förefinnas. Tvärtom synes han hålla före, att
utredningen bör sträcka sig till samtliga större vattendrag i riket. Där
domstolsutslag i förevarande avseende icke finnas, skulle utredningen då
hava till uppgift att söka konstatera, var »kungsådra av ålder varit»,
och därvid framförallt söka att genom arkivforskningar frambringa be¬
vismaterial, som kunde tjäna till stöd för ett eventuellt framtida rätts¬
ligt avgörande av kungsådrespörsmål. Genom sammanförande av redan
på olika håll förefintligt material, bör det kunna klargöras, vilka större
luckor, som finnas i kännedomen om kungsådras förekomst, varefter ut¬
redningen kan inriktas på att söka fylla dessa luckor och därvid even¬
tuellt i viktiga fall föras ända fram till hörande av ortsbefolkningen.
Härvid böra givetvis även de negativa resultaten av utredningen framläggas.
Det synes utskottet vara uppenbart, att även en sådan utredning,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 4 avd. 10 käft. (Nr 10.) 2
10 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
ehuru den givetvis icke kan erhålla rättsligt förbindande karaktär, och
oaktat den torde komma att kräva ett synnerligen betydande arbete,
skulle bliva av så stor vikt för bedömande av hithörande frågor, att
den med det snaraste bör komma till stånd.
Omfattningen och planläggningen av denna undersökning bör givet¬
vis bliva föremål för närmare utredning. Därvid bör, enligt utskottets
mening, iakttagas dels att en blivande undersökning ordnas på ett sådant
sätt, att den blir tillräckligt grundlig och uttömmande, dels också att
den samtidigt hålles inom rimliga gränser och ej anordnas så, att en
blivande vattenrättslagstiftning genom densamma onödigt fördröjes. I
detta sammanhang vill utskottet även betona, vad också motionären
framhållit, nämligen att Eiksdagen, när den skall till behandling upp¬
taga vattenrättsfrågorna och därvid även kungsådreinstitutet, torde komma
att erfara ett oavvisligt behov av att äga tillförlitlig översikt över kungs-
ådrans förekomst i landets vattendrag. Denna omständighet utgör så¬
lunda, enligt utskottets mening, ett starkt stöd för den av motionären
begärda utredningen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Andra kammaren måtte för sin del besluta,
att Eiksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en ut¬
redning angående förekomsten av kungsådra uti de
svenska vattendragen samt för Eiksdagen framlägga
resultaten av densamma.
Stockholm den 11 april 1913.
På utskottets vägnar:
W. BÄCKSTEÖM.
I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar
Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Leksell, Olsson i Åsen, Henrikson i Ileberg,
Sjöberg, Westlund, Lithander,1) Nilsson i Kristianstad och Lindqvist i Kosta.
r) Icke närvarit vid utlåtandets justering.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
11
Reservation
av herrar Lithander, Anderson i Hägelåkra och Henrikson i Heberg, som
ansett, att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:
Utskottet, som för sin del instämmer i vattenfallsstyrelsens uppfatt¬
ning, att »stora fördelar såväl för det allmänna som ock för enskilda
intressen vore att vinna, om genom utredning i det syfte motionären
föreslagit, det kunde tillförlitligen fastställas, i vilka vattendrag och på
vilka ställen i desamma kungsådra vore befintlig», anser emellertid i
likhet med vattenfallsstyrelsen, att »det tyvärr icke torde vara möjligt
att genom en utredning av föreslagen art, huru omsorgsfull och vidlyf¬
tig den än månde göras, vinna en tillförlitlig eller fullständig kännedom
om kungsådras förekomst i de svenska vattendragen. Detta samman¬
hänger redan med de svävande och obestämda stadganden angående
kungsådra, som föreskriva, att där kungsådra av ålder varit, skall den
fortfarande lämnas öppen.»
De mycket stora svårigheter, som möta den föreslagna utredningen,
vare sig den gäller ett upptecknande av domstolsbeslut före 1881, arkiv¬
forskning eller hörande av ortsbefolkningen i bygderna, framgå av advo-
katfiskalsämbetets, vattenfallsstyrelsens, svenska vattenkraftföreningens
och f. d. statsrådet von Sydows utlåtanden.
Omfattningen av utredningsarbetet låter sig icke beräkna till vare
sig tid eller kostnad, om man söker famna över det vidsträckta område,
som motionären synes avse.
Då ett även med stora kostnader och efter långvarig arkivforskning
sammanfört materiel enligt motionärens förslag i rättshänseende icke har
betydelse, förrän domstol i varje särskilt fall fällt utslag, synes det
utskottet lämpligare att med enklare medel söka anskaffa den kännedom
om kungsådreförhållanden i våra vattendrag, som ur praktisk synpunkt
kan vara av intresse.
Då det sakförhållandet kvarstår, att först sedan domstol fällt utslag,
vederbörande vet, huruvida kungsådra förefinnes eller ej, och då det
visat sig icke möjligt att uppdraga en begränsning av den föreslagna
12 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
utredningen, som skulle medföra åsyftat resultat, samt en obegränsad
utredning icke skulle uppväga kostnader eller kunna ske inom rimlig
tid, men däremot skulle kunna inverka hindrande på vattenlagstiftningen,
bar utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka motionen.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att motionen ej må till någon Andra kammarens
åtgärd föranleda.
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
13
Bilaga 1.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 14 innevarande februari har Eders Kungl. Maj:t
med anledning av därom från Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga ut¬
skott gjord framställning behagat inhämta kammaradvokatfiskalsämbetets yttrande
öfver en inom Andra kammaren väckt motion, nr 20, angående utredning rörande
förekomsten av kungsådra; och får advokatfiskalsämbetet till åtlydnad härav, med
återställande av remissakten, i underdånighet anföra följande.
Motionären har redan framhållit, att man i allmänhet utgår från, att kungs¬
ådra förekommer uti mellersta och södra Sveriges större älvar, men att undantag
härifrån finnes, och att särskilt förhållandena i Norrland vore i detta avseende
outredda. Likaså hade det vid rättegångar visat sig att kungsådra även kunde
finnas i älvar, om vilka man varit övertygad att i dem kungsådra saknades.
»Dessa omständigheter», fortsätter motionären, »ha redan visat sig vålla
betydande svårigheter. För kraftproducenterna har det medfört långa och ofta
kostsamma rättegångar att gent emot ett av kronans ombud framställt enkelt på¬
stående att kungsådra förefinnes, kunna bevisa att så icke är förhållandet. Vatten¬
fallens utbyggande har givetvis på grund härav i hög grad försinkats. Likaså
ha de, vilka äro kallade att föra kronans talan, icke kunnat giva tillräcklig och
auktoritativ styrka åt sina anspråk, när de icke från början kunnat dokumentera
rättmätigheten av dem.»
Advokatfiskalsämbetet får vitsorda riktigheten av det ovan anförda. Äm¬
betet erhåller numera underrättelse av vederbörande länsstyrelser, när syn på¬
kallats för tillstånd till vattenbyggnad, ävensom uppgift på den person, som där¬
vid förordnats att bevaka talan till betryggande av det allmännas rätt. Ämbetet,
som sålunda under senare år haft möjlighet att göra sig underrättad om vad,
som vid de olika vattensynerna förekommit, har därvid kunnat konstatera, vilka
stora svårigheter frågan om kungsådras förefintlighet eller icke i vattendraget
åsamkat icke blott kronoombud och dammbyggare utan ock för synedomstolen,
vilken har att därom ex officio, oberoende av framställda yrkanden, göra sig
underrättad. Den utredning i berörda hänseende, som från kronans sida i första
hand kunnat åvägabringas, har ofta endast kunnat bliva ytterst bristfällig, enär
tillräckligt och tillförlitligt bevismaterial icke stått kronoombudet till buds. Fall
ha också förekommit, då kronoombud, i saknad af tillförlitliga upplysningar, utan
vidare medgivit, att kungsådra icke funnes i vattendraget, ehuru det sedermera
efter företagen arkivundersökning konstaterats att så vore förhållandet.
14 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Man kan därför på goda grunder befara, att åtskilliga vattendrag, sedan
1899 års lagstiftning om kungsådreöverbyggnad blev gällande till efterlevnad, på
grund av laga kraftvunna domstolsbeslut blivit överbyggda, utan att tillstånd
därtill i behörig ordning meddelats av Kungl. Maj:t såsom bort ske med hänsyn
till den däri befintliga kungsådran.
Full visshet att kungsådra finnes i ett vattendrag erbålles först efter där¬
över meddelad laga kraftvunnen dom, och då endast beträffande så stor del av
vattendraget, som domen avser.
Det torde emellertid vara uppenbart, att man endast i undantagsfall är i
stånd att påvisa sådana domar. Att kungsådra »av ålder» funnits i ett vatten¬
drag lärer följaktligen vara en omständighet, som oftast endast kan styrkas med
en bevisning, som i stort torde komma att överensstämma med vad gällande lag
föreskriver i fråga om bevisning av så kallad urminnes hävd. Då kungsådran
— såvitt ämbetet kunnat finna — i allmänhet torde hava uppfattats såsom en
servitutsliknande inskränkning av negativ natur i strandägarens rätt, det vill säga
såsom en förpliktelse för honom att avhålla sig från byggnadsföretag i viss del
av vattendraget, följer därav, att den slags besittning, kronan eller det allmänna
måste anses utöva över kungsådran, icke i allmänhet tager sig uttryck i något
yttre iakttagbart förhållande.
Detta ger emellertid en särskild karaktär åt bevisningen om kungsådras
förefintlighet i ett vattendrag. Bevisningen kommer i allmänhet icke att gå di¬
rekt ut på själva det faktiska förhållandet, utan fastmera på att uppvisa den
uppfattning, som i antydda hänseende gör och framför allt under äldre tid gjort
sig gällande hos den strandägande befolkningen själv, hos lokaldomstolarne och
hos de administrativa myndigheterna.
Det torde vid sådant förhållande ligga i sakens natur att vittnesbevisning
endast i sällsynta undantagsfall kan komma i fråga. Bevisningen kommer oftast
och huvudsakligast att ske medelst äldre dokument rörande i vattendraget före¬
kommande fisken, vattenverk, strömrensningsföretag och dylikt.
Att i varje särskilt fall framskaffa dylikt arkivmaterial är emellertid för¬
enat med synnerligen stora svårigheter för de ombud, som hava att bevaka det
allmännas talan. Advokatfiskalsämbetet har för sin del sökt tillhandahålla veder¬
börande kronoombud arkivmaterial, där sådant av omständigheterna påkallats.
De arkivundersökningar, ämbetet därvid ansett sig böra företaga, hava emellertid
visat sig vara särdeles tidsödande med hänsyn till, bland annat, att de icke kun¬
nat ske efter någon mera omfattande på förhand uppgjord plan, förutom att de¬
samma tyvärr ofta icke heller kunnat ske med den grundlighet som vore önsk¬
värd.
Sistberörda omständigheter jämte det förhållande, att anledning finnes an¬
taga det vederbörande kronoombud hädanefter allt oftare skola vid vattensynerna
mötas med bestridande från strandägarnes sida av att kungsådra finnes i vatten¬
draget, synes advokatfiskalsämbetet i hög grad påkalla en planmässig, rikets samt¬
liga vattendrag omfattande arkivutredning i detta ämne.
En dylik arkivutredning, som tilläventyrs kunde anknytas till den professor
K. G. Westman i Uppsala anförtrodda utredningen om det så kallade vatten-
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 15
regalet, torde därefter ändamålsenligast böra kompletteras med från ortsbefolkning
och ortsmyndigheter inhämtade upplysningar.
En utredning av nu antydda beskaffenhet angående kungsådras förefintlig¬
het i svenska vattendrag kommer, såsom ovan nämnts, naturligtvis icke att i be¬
rörda hänseende åstadkomma full rättsvisshet. Detta är emellertid en anmärkning,
som träffar jämväl andra utredningar om bestående rättsförhållanden, i hvilket
hänseende ämbetet i underdånighet tillåter sig erinra om den nyssnämnda regal-
rättsutredningen och om den för det närvarande jämväl pågående utredningen
angående strandägares rätt till fiske utmed kusterna av de forna danska och
norska provinserna. Det har icke ifrågasatts, att dessa utredningar på grund av
att de icke till sitt resultat kunde giva full rättvishet skulle anses vara mindre
påkallade. En kungsådreutredning, sådan som den motionären föreslagit, borde
i varje händelse komma att lämna en i stort sett tillförlitlig upplysning rörande
de vattendrag, i vilka kungsådra förekommer, ävensom törhända bringa i dagen
material av vikt för lösningen av den icke ännu klargjorda frågan om kungs-
ådrans rättsliga innebörd.
Stockholm den 4 mars 1913.
Underdånigst
Axel Klockhoff.
e. advokatfiskal.
Bilaga 2.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 14 februari 1913 har Eders Kungl. Maj:t i an¬
ledning av en utav Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott gjord
framställning anbefallt vattenfallsstyrelsen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande angående behovet av den utredning rörande förekomsten av kungs¬
ådra, vars åvägabringande föreslagits i en vid innevarande riksdag inom Andra
kammaren av friherre E. Palmstierna väckt motion (nr 20).
Till åtlydnad härav får vattenfallsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Det torde icke kunna bestridas, att stora fördelar såväl för det allmänna
som ock för enskilda intressen vore att vinna, om genom utredning i det syfte
motionären föreslagit, det kunde tillförlitligen fastställas, i vilka vattendrag och
på vilka ställen i desamma kungsådra vore befintlig.
Emellertid torde det tyvärr icke vara möjligt att genom en utredning av
föreslagen art, huru omsorgsfull och vidlyftig den än månde göras, vinna en
16 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
tillförlitlig eller fullständig kännedom om kungsådras förekomst i de svenska
vattendragen. Detta sammanhänger redan med de svävande och obestämda
stadgandena angående kungsådra, som föreskriva, att där kungsådra av ålder
varit, skall den fortfarande lämnas öppen.
Givet är, att, därest genom laga kraftvunnen dom det blivit bestämt, att
och varest kungsådra i vattendraget finnes, någon tvekan härom icke vidare
kan göras gällande. Men redan möjligheten att erhålla kännedom, huruvida
och på vilken tid en sådan dom meddelats, är förenad med svårigheter. Har
domen meddelats efter det 1880 års förordning angående jordägares rätt över
vattnet å hans grund trätt i kraft, torde, därest ej på annat sätt tillgängligare
upplysningar stå att vinna, det vara nödigt, att för ändamålet genomgå veder¬
börande häradsrätters domböcker. Har domen meddelats före tillkomsten av
berörda förordning, under den tid, då enligt bestämmelser i 20 kap. byggninga-
balken endast undersökning i och för eu tillämnad vattenverksanläggning skulle
verkställas av häradsrätten, men själva tillståndet meddelas av Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande, ställer sig saken naturligen än mera invecklad. I
betraktande måste också tagas, att, därest en dom av den beskaffenhet, som
ovan nämnts, icke kan förebringas, kungsådras tillvaro måste grundas på andra
skäl och omständigheter, som prövas vara av den beskaffenhet, att de verkligen
konstituera kungsådras förekomst på ett visst ställe i vattendraget. Att märka
är nämligen, att även om genom laga kraftvunnen dom blivit bestämt eller eljest
utrett, att kungsådra finnes på ett visst ställe i vattendraget, det dock därigenom
icke blivit fastslaget, att i vattendraget kungsådra finnes vare sig ovanför eller
nedanför detta ställe.
För att annorledes än genom en dom söka fastställa kungsådras befintlig¬
het och läge i ett vattendrag måste upplysningar hämtas ur äldre handlingar
och urkunder, vilket kan vara förenat med vidlyftiga undersökningar och forsk¬
ningar. Därjämte måste de upplysningar och notiser, som på sådant sätt stå
att vinna, upptagas med varsamhet, enär det måste bedömas, huruvida desamma
tilläventyrs hänföra sig endast till något visst särskilt intresse såsom fiske eller
flottled eller om desamma verkligen äro av den betydelse, att därpå kan grun¬
das ett anspråk på kungsådras tillvaro i vattendraget i den omfattning och me¬
ning, som 20 kap. 3 § byggningabalken avsett och nu 7 § i 1880 års vatten-
rättsförordning stadgar. Särskild uppmärksamhet måste i sådant hänseende ägnas
däråt, huruvida omnämnandet av kungsådras befintlighet i äldre handlingar till¬
äventyrs kunnat avse endast den genom 1766 års fiskeristadga införda s. k.
mindre kungsådran, som tillkommit allenast i fiskets intresse.
Huru olika meningar även hos domstolarne kunna göra sig gällande därom,
huruvida äldre förhållanden kunna konstituera tillvaro av kungsådra på ett visst
ställe i ett vattendrag, framgår av Eders Kungl. Maj:ts den 9 juli 1912 givna
dom angående befintligheten av kungsådra i Nyköpingsån vid Harg, refererad i
Holms Nytt juridiskt arkiv årgång 1912 sid. 327.
Det har påståtts, att beträffande våra vattendrag det i övervägande antalet
fall skulle vara genom laga dom eller annorledes bestämt, huruvida kungsådra
finnes eller ej. Riktigheten av detta påstående torde dock kunna ställas i tvivels-
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 17
mål. Upplysande i detta avseende är, att det först genom domar, meddelade
under åren 1899, 1903 och 1906, blivit avgjort, att kongsådra finnes i Göta
alv vid lrollhättan och Lilla Edet samt i Gullspångsälven vid Gullspång.
Det, måste därför förutsättas, att en utredning av det slag, som i motionen
föreslagits, i många fall måste inriktas på att, på grund av andra förhållanden
an genom domar rörande just kungsådras befintlighet och läge på ett visst
ställe i vattendraget, söka. utröna, huruvida och på vilka ställen kungsådra i
vattendraget finnes eller ej. 1 sådant avseende skulle man då, såsom ovan an¬
tytts söka att genom upplysningar i äldre handlingar bestämma, huruvida till¬
räckliga skäl föreligga att antaga, det kungsådra på visst eller vissa ställen
linnés i vattendraget eller ej.
Det är emellertid givet, att ett sådant förfarande icke kan vara avgörande
för frågan om kungsådrans tillvaro, då ju detta ytterst jämlikt 9 S i gällande
vattenrättsförordning är en domstolsfråga.
Av det ovan anförda torde även framgå, att utredningen, om den skall
bliva av något värde, måste bliva särdeles vidlyftig och tidsödande. Ifråga¬
sättas kan ock riktigheten och lämpligheten därav, att, i sådana fall, där ei
alldeles obestridliga, skäl kunna förebringas för kungsådras tillvaro, söka genom
en offentlig utredning fastslå förekomsten av kungsådra i ett vattendrag eller
ep da ju de resultat, som utredningen lämnar, icke kunna bliva definitiva.
för den enskilde kunna de uttalanden, som i utredningen göras, naturligen icke
bliva bindande. &
Den föreslagna utredningen torde därjämte icke kunna utsträckas till hela
~f oorhörda mängd av vattendrag, som vårt land äger, utan måste under alla
forhållanden undersökningen, om den skall kunna åvägabringas inom skälig
tid och for rimliga kostnader, inskränkas till vissa vattendrag, vare sig man
vill söka en sådan begränsning i vattendragens storlek eller belägenhet eller på
annat sätt. Det är emellertid uppenbart, att en sådan begränsning, som synes
vara oundgängligen nödig, kommer i hög grad att förringa värdet av de resultat,
som det är avsett att vinna med utredningen.
Remissakten återställes härjämte.
I handläggningen av förevarande ärende hava styrelsens samtliga leda¬
möter deltagit. 6
Stockholm den 26 februari 1913.
Underdånigst
F. Vidi. Hansen.
M. Munek af Bosenschöld.
Bihang till Biksclagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 10 höft.. (Nr 10).
18
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bilaga ?>.
Till Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
Genom skrivelse av den 13 februari d. å. bär utskottet begärt styrelsens
för Svenska vattenkraftföreningen yttrande angående behovet av sådan utredning-
rörande förekomsten av kungsådra uti de svenska vattendragen, varom herr
Palmstierna i motion nr 20 vid innevarande riksdag hemställt, och får styrelsen
i anledning härav anföra följande:
Till en början vill styrelsen begagna tillfället att i den av motionären givna
motiveringen belysa vissa delar, som synas kräva ett förtydligande.
»Vattenkraftsindustriens intressenter häfda», säger sålunda motionären bl. a.
»att kungsådran blott är ett besvärligt intrång uti enskild äganderätt, vilket hit¬
tills tolererats för vissa närmare angivna syften, men som numer är obehövligt
och skadligt för kraftproduktionens utveckling och därför måste borttagas.» Nå¬
got dylikt förslag eller yrkande har, såvitt styrelsen känner, aldrig blivit från
vattenkraftsindustriens sida framställt. Vad uppfattning man än. må hysa om
kungsådreinstitutets rättsliga natur, så bär man dock icke blott hittills tolererat
kungsådrebestämmelser för tillgodoseende av vissa allmänna, huvudsakligen trafik¬
intressen, utan även överallt erkänt, att dessa intressen allt framgent måste vid
vattenkraftens utnyttjande effektivt skyddas. Det sakliga underlaget för motio¬
närens åberopade framställning torde vara att vattenrättskommitterade — utgå¬
ende från det numera allmänt erkända förhållandet att kungsådras »öppenhållande»
i vattenfallen i regel icke vidare kunde ifrågakomma —- i sitt förslag till ny vat¬
tenlag i stället intagit detaljerade bestämmelser om hur kungsådreintressena höra
tillgodoses. Vad som därmed föreslagits »borttaget» är således enbart själva
ordet kungsådra, men icke det gamla kungsådreinstitutets verkningar, sådana
dessa av kommitterade och även i hitintills meddelade kungsådreresolutioner (en¬
ligt 1899 års förordning) ansetts lagligen grundade.^
Vidare yttrar motionären: »I allmänhet utgår man ju från att kungsådra
förekommer uti mellersta och södra Sveriges större älvar, men undantag härifrån
finnas». Det bör understrykas, att dessa undantag äro både talrika och betydande,
i det kungsådra bevisligen icke förefinnes i t. ex. Lagan, Nissan, Atran, Viskan,
Upperudsälven, Svartälven, Arbogaån, Kolbäcksån, m. fl. vattendrag, vilka näst
efter Göta älv och Motala ström tillhöra de största förekommande.
Då motionären slutligen hänvisar till Andra kammarens uttalande år 1909,
att det syntes böra undersökas, om ej vissa önskemål beträffande reglering av
priset å elektrisk energi borde vinna beaktande vid meddelande av tillstånd till
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 19
överbyggande av kungsådra, så må därtill endast anmärkas, att en sammankopp¬
ling av dessa frågor numera allmänt torde anses vara föga ändamålsenlig, i det
frågan om villkoren för elektrisk kraftdistribution enligt sakens natur kan och
bör självständigt lösas.
Med rätt betonar motionären de praktiska olägenheter, i form av tidsut-
dräkt och kostnader, som nu stundom framkallas av ovissheten om kungsådras
förefintlighet. Dessa olägenheter ha vattenrättskommitterade föreslagit avhjälpta
genom att vattendrag av eu viss storleksordning (eller delar därav) helt enkelt
skulle inregistreras som »större vattendrag», för vilka därefter de med kungsådra
eljes förknippade bestämmelserna skulle vinna tillämpning. Åtgärden är utan
tvivel radikal, men då den av kommitterade visserligen endast förslagsvis upp¬
ställda förteckningen omfattade en mängd vattendrag, där kungsådra nu bevis¬
ligen ej finnes, har Svenska vattenkraftföreningen för sin del påyrkat, att vid
slutligt upprättande av förteckningen densamma måtte bringas i bästa möjliga
överensstämmelse med förekomsten av kungsådra och att i varje fall de ifråga¬
varande bestämmelserna icke skulle vinna tillämpning vid vattenfall, där kungs¬
ådra genom domstols utslag förklarats icke förekomma. Likartade yrkanden ha
även Vattenfallsstyrelsen, Svenska teknologföreningen m. fl. framställt. Skola
dessa yrkanden kunna vinna påföljd, så är det tydligen nödvändigt att under
någon form företaga utredning rörande kungsådras förekomst.
Vill man nu åt utredningens resultat giva förbindande verkan, vilket mo¬
tionären på sätt ovan berörts synes åsyfta, så måste synnerligen ingående under¬
sökningar i domböcker eller eljes förefintliga handlingar verkställas för att med
någorlunda säkerhet få utrönt, varest i olika vattendrag eller delar därav kungs¬
ådra genom laga kraft ägande dom förklarats vara för handen eller tvärtom för¬
klarats icke förefinnas. Men en sådan utredning ensam är ej tillfylles, emedan
i varje fall intet kan med visshet sägas ifråga om de ofta avsevärda delar av
vattendragen, där tvist om kungsådra ej förevarit eller fråga därom icke ens uppstått.
I detta sammanhang är av intresse att omnämna, hurusom den under arbete
varande förteckningen över vattenfall m. m. i de norrländska vattendragen enligt
Vattenfallsstyrelsens skrivelse av den 14 dec. 1909 avsågs skola överallt upptaga
även uppgift om kungsådras förekomst. Sedan arbetet under ett par år pågått,
förklarade emellertid Vattenfallsstyrelsen (i skrivelse av den 17 dec. 1912, jfr
årets statsverksproposition, bilagan till sjätte huvudtiteln) att anskaffande av nämnda
uppgifter vore förenat med betydande svårigheter, och fortsätter: »Särskilt med
hänsyn till den stora betydelse, som förekomsten eller frånvaron av kungsådra
i ett vattendrag eller den del därav, som upptages av ett vattenfall, jämväl i en
blivande lag angående vattenrätten och därmed sammanhängande ämnen eventu¬
ellt kan erhålla med avseende å fallägarnas rättsliga ställning till de allmänna
intressena i vattendragen, synes det styrelsen vara föga lämpligt, att i en pu¬
blikation, som utgives genom statens försorg, göras uttalanden angående kungs¬
ådras förekomst, vilka tilläventyrs sedermera icke visa sig riktiga. På grund av
de synnerligen stora svårigheter, som möta för utrönande, huruvida kungsådra
förefinnes eller icke i ett vattendrag eller del därav, anser vattenfallsstyrelsen
denna eventualitet icke vara utesluten. Endast i de fall, då det är känt, att ge-
1 ' o
20
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
nom laga kraftvunnet beslut av domstol blivit definitivt avgjort, huruvida kungs-
ådra finnes eller icke i ett vattenfall, skulle alltså uppgift angående kungsådra in¬
tagas i vattenfallsförteckningen.»
Skulle man därför vilja i sammanhang med utredningen få eu gång för
alla avgjort, varest kungsådra finnes, skulle väl näppeligen någon annan utväg-
givas, än den att genom lag någon viss statsmyndighet erhölle uppdrag att be¬
träffande alla vattendrag eller delar därav, för vilka laga kraft ägande dom ej
kunnat upptäckas, begära undersökning vid domstol, samt att resultatet av dom¬
stolens prövning erhölle bindande verkan för framtiden.
Vad sålunda anförts och erfarits visar tydligt nog, att upprättandet av eu
riksförteckning med bindande verkan ifråga om förekomsten av kungsådra måste
ställa sig alltför dyrbar och besvärlig i förhållande till det gagn, som därmed
kan vinnas, och därtill så tidsödande, att det nya vattenlagsförslagets framläg¬
gande därigenom måste befaras bliva ytterligare försenat. I den mån motionä¬
ren avsett en dylik bindande utredning, anser sig Svenska vattenkraftföreningens
styrelse därför höra bestämt avråda från försöket.
Emellertid synes motionärens syfte främst vara att Riksdagen vid prövning
av den nya vattenlagen må äga sådan kännedom angående omfattningen av
kungsådrans förekomst, att med ledning därav dithörande förslag kunna rätt be¬
dömas. Detta syfte kan enligt styrelsens mening vinnas med vida enklare me¬
del än som ovan omnämnts. För att giva en föreställning därom vill styrelsen
nämna, att vattenkraftföreningens byrå, med stöd av förefintligt material och
eljes vunnen kännedom i saken, under loppet av några månader torde kunna
åstadkomma en förteckning (karta), som — utan att vara av bindande verkan
och trots oundvikliga luckor — för motionärens senast antydda syfte torde visa
sig tillfyllest. Eu sådan förteckning torde föreningen i varje fall komma att
inom den närmaste tiden låta utarbeta. Om densamma sedermera underställes
sakkunnig statsmyndighet, så torde statsmakterna kunna anse sig äga en nöjaktig
grundval för ett allmänt omdöme i saken.
Stockholm den 19 februari 1913.
För Svenska vattenkraftföreningens styrelse:
tJoll. Hellner.
Sven Liiheck.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
21
Bilaga 4.
Till Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
I skrivelse den 13 i denna månad har utskottet begärt att få erfara min
mening beträffande behovet av den vid innevarande års riksdag inom Andra
kammaren i motionen nr 20 ifrågasatta utredning angående förekomsten av kungs-
ådra uti de svenska vattendragen.
Frågan om behovet av berörda utredning låter sig icke tillfredstsällande be¬
dömas annorledes än i sammanhang med ett övervägande av dels arten av de
upplysningar, som man vill eftersöka, dels beskaffenheten och omfånget av det
material, varå man har att inrikta undersökningarna.
De upplysningar rörande kungsådrans förekomst, vilka stå att vinna, äro
av två skilda slag.
De kunna vara av den art, att de äro avgörande för frågan. Hit hänföras
domstols laga kraftvunna beslut, vare sig därom, att kungsådra skall finnas på
viss plats i ett vattendrag, eller av innehåll, att sådan ådra därstädes icke finnes.
Det är tydligt att sådana beslut huvudsakligast finnas meddelade i mål rörande
anläggande av vattenverk eller ock i mål rörande ändring av förut uppförda
dammbyggnader o. d.
Mål av förstnämnda beskaffenhet anhängiggöras efter offentlig kungörelse,
till följd varav utslagen i dem, sedan de vunnit laga kraft, hava generell giltig¬
het. Har sålunda i dylikt mål kungsådra förklarats finnas i ett strömfall, torde
saken beträffande detta strömfall vara avgjord för all framtid gentemot var man.
Likadant blir förhållandet åt motsatt håll, därest vare sig efter direkt tvist om
kungsådras befintlighet, sådan förklarats icke finnas i strömfallet, eller ock dom¬
stolens beslut eljest är av sådant innehåll, att befintligheten av kungsådra icke
skulle kunna förenas därmed.
Mål rörande ändring i uppförda dammbyggnader anhängiggöras icke me¬
delst kungörelse, men som strömfallsägaren i dem måste vara part, gäller domen
även mot varje blivande ägare till strömfallet, varför en dom, som i dylikt mål
förklarar kungsådra finnas, praktiskt sett har allmängiltighet även den.
I det stora hela kan nästan detsamma sägas om en dom, som i dylikt mål
ogillar talan om kungsådra, åtminstone såvitt denna talan mot strömfallsägaren
förts av offentlig myndighet. Visserligen kunna bindande beslut rörande kungs¬
ådras befintlighet eller icke befintlighet vara meddelade, i mål av annan art än
de nu nämnda, men detta allenast i ytterst sällsynta undantagsfall. Likaledes
är det möjligt att under äldre tider, innan kungsådrefrågan (år 1771) uttryckligen
22 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
förlädes under domstolarnas avgörande, Kungl. Maj:t kan i administrativ väg
hava meddelat beslut i dylik fråga, t. ex, efter riksdagsbesvär rörande kungsådras
överbyggande.
Domstolsbeslut, varom nu talats, äro emellertid icke avgörande för andra
delar av ett vattendrag än just den, varom i målet varit fråga. Strandägare på
andra platser av vattendraget hava icke varit parter i målet och hava fortfarande
möjlighet att bestrida befintligheten av kungsådra utanför sin strand, även om
kongsådra förklarats finnas å den plats, som i målet avsetts. Att så är förhål¬
lande^ följer av allmänna rättegångsregler.
Ä andra sidan äro kronan och enskilda av ett beslut, som underkänt på¬
stående om kungsådra på en plats, oförhindrade att påstå den finnes på andra
ställen i vattendraget.
Men, ehuru icke direkt avgörande, äro dock besluten, som nu nämnts, myc¬
ket betydelsefulla för avgörandet av frågan om kungsådras förefintlighet i andra
delar av vattendraget. Ty de grunder, som hava bestämt domstolen för eller
emot kungsådra på ett ställe, hava i regel samma bevisvärde även för längre
sträckor av samma vattendrag.
Jag kommer härmed in på den andra arten av upplysningar rörande kungs¬
ådra: då det gäller att eftersöka icke avgöranden, som redan träffats med bin¬
dande verkan, utan bevismedel för framtida avgörande av kungsådrespörsmål.
Kungsådra skall enligt 7 § i kungl. förordningen om jordägares rätt över vattnet å
hans grund den 30 dec. 1880, liksom enligt 1734 års lag, finnas, »där den av ålder
varit». Bevismedel rörande kungsådras tillvaro måste sålunda gå ut på att söka
styrka kungsådras existens på platsen sedan mycket långa tidrymder tillbaka.
Bevis om dylika förhållanden äro svåra att skaffa, och de man lyckas finna äro
av ytterst växlande bevisvärde: från sådana, som närma sig full bevisning, till
sådana, som utgöra endast mer eller mindre tillförlitliga antydningar om äldre
förhållanden.
Vidkommande de källor, där man har att söka upplysningar rörande kungs¬
ådra av ena eller andra slaget, så är det till en början klart, att besked om med¬
delade domstolsbeslut stå att finna i domstolarnas domböcker. Vissa svårigheter
förefinnas emellertid att få reda på de mål, i vilka domarna meddelats. Målen
äro nämligen icke ordnade efter sin olika art eller registrerade. Vad särskilt
angår vattenbyggnadsmål, så föreligga just med avseende å dem beaktansvärda
lättnader i detta hänseende. Efter 1881 skall hos K. bfhde finnas särskild för¬
teckning över sådana mål, så till vida som. K. bfhde alltid skall förordna allmänt
ombud att i sådana mål bevaka det allmännas rätt. För senare tider insändas
alla domar i vattenbyggnadsmål till justitiekanslersämbetet. Slutligen skall i dom¬
boken, och även i det renoverade utdrag därur, som förvaras i hovrättsarkiven,
finnas förteckning över alla av underdomstolarna förrättade syner. Och vatten¬
mål torde så gott som aldrig avgöras utan syn. För övrigt är det givet, att man
ofta kan hos strölafallsägarna få upplysning om meddelade domar eller tiden
därför. Det är dock långt ifrån säkert, att strömfallsägarna själva alltid hava
kunskap härom eller tillgång till handlingarna i fråga. — En särskild svårighet
med avseende å det slag av utredning, varom jag nu talat, är den stora mäng-
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 23
den av domstolar, som handlägga vattenmål: alla häradsrätter och de tlesta råd-
stuvurätter samt överdomstolarne.
Vill man tänka sig ett efterletande av domslut rörande kongsådra utanför
den ram för undersökningen, jag nu angivit, bliva svårigheterna oerhört mång¬
faldigade. Undersökningen måste då ske medelst genomgående av så gott som
alla domstolars domböcker, så långt tillbaka de finnas förvarade. Även om man
nöjde sig med renovationerna, vilka dock icke alltid omfatta vattenmålen, vore
svårigheterna mycket förökade, och utsikten att vinna ökad upplysning ganska ringa.
Skulle man tänka sig undersökningar av domstolsarkiven ytterligare ut¬
sträckt, så att den åsyftade efterletande icke blott av domslut om kongsådra
utan också av bevismedel för eller mot kungsådras befintlighet i olika vattendrag,
kan jag ännu mindre se, hur man skulle komma tillrätta med materialet. Det
skulle ju här gälla att gå igenom icke blott domsluten i vattenmål utan också
de ofta mycket vidlyftiga protokollen i dessa mål. Och dessutom kunna upp¬
lysningar rörande kongsådra vara att finna även i andra mål, främst i mål rö¬
rande fiske. Även i mål, där man saknar anledning att vänta upplysningar om
kungsådra, kunna sådana givas mer eller mindre i förbigående, t. ex. i parters
anföranden, vittnesberättelser m. in. Men även om man ville frånse från sådana
mål, skulle dock blotta frånskilj andel av de mål, där man kunde vänta upplys¬
ningar, vara ytterst tidskrävande. Dessutom står en persons uppmärksamhet
och intresse knappast bi, om han dag efter dag, vecka efter vecka och månad
efter månad skall leta i protokoll utan att finna något.
Emellertid finnas arkivalier av helt andra slag, bland vilka man kan
vänta att här och var finna någon upplysning såsom bevismedel för eller mot
kungsådra.
För äldsta tid finnas urkundsamlingar, till betydande delar tryckta, i de s. k.
diplomat ar ier na och annorstädes. Från Gustaf I vidtager riksregistraturet om¬
fattande alla Kung! Maj:ts utgående skrivelser, vidare rådsprotokoll, riksdagarnas
protokoll på 16- och. 1700-talen rörande allmänna och enskilda besvär. Dessa
arkivsamlingar omfatta ju alla möjliga ämnen, som höra till förvaltningen och
regeringsmaktens utövning. Ett och annat ärende angår emellertid kungsådra
eller motsvarighet därtill.
Detsamma gäller med nödiga modifikationer beträffande vissa central¬
myndigheters arkiv, främst Bergs- och Kammarkollegiernas arkiv allt från äldsta
tider. Här kunna väntas något talrikare upplysningar, helst kollegierna ofta
hördes i ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t eller Riksdagen.
Vidare har man att tänka på kvarnkommissionernas, kanske också skogs-
kommissionernas (slutet av 1600-talet och början av 1700-talet) protokoll samt
protokoll vid skiftesförrättningar över hela riket allt sedan 1700-talet. Dessa
sistnämnda protokoll finnas i länens lantmäterikontor, endast till mindre
del hos lantmäteristyrelsen. De borde vara mera givande för denna frågas
belysning, än vad jag tror, att de äro; åtminstone borde så vara förhållandet,
om, såsom på vissa håll ifrågasatts, kungsådrorna beteckna till vatten eller
grund allmän egendom, icke ingående i strandbyarnas områden. Protokoll vid
avvittringsförrättningar böra möjligen ock komma i betraktande.
24 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Konungens befallningshavandes diarier och handlingar allt från äldsta tider
innehålla sannolikt spridda upplysningar i frågan, både beträffande vattenbygg¬
nader, flottleder och fiske. Aven Konungens befallningshavandes femårsberättelser
kunna komma i åtanke.
Topografiska arbeten innehålla understundom upplysningar i hithörande
ämnen.
Må hända finnas utöver de av mig nämnda grupperna av arkivalier också
andra, som kunna ha betydelse för frågans belysande, men de ovannämnda
torde vara i allt fall de viktigaste. Om mycket av det nu omförmälda materialet
gäller utan tvivel, vad jag nyss sagt beträffande domstolsarkiven. Det torde
icke falla inom rimlighetens gränser att undersöka hela materialet. Vissa av de
omförmälda arkivaliegrupperna kunna emellertid helt visst med utbyte genomgås.
Vad de övriga beträffar kunna de anlitas, när på någon viss punkt anledning
finnes att där anställa undersökningar.
Uppenbarligen kan man icke hoppas att få en fullständig förteckning över
de uttalanden rörande kungsådras befintlighet på olika ställen i Sveriges vatten¬
drag, vilka finnas spridda på skilda håll i svenska arkivsamlingar. Man kan
ej heller få en autentisk förklaring rörande bevisvärdet av de uppgifter rörande
kungsådra, vilka verkligen påträffas. Det finnes ingen myndighet, som med
bindande verkan kan förklara, att genom de och de uppgifterna i arkivhand¬
lingarna är det utan rätt till motbevisning ådagalagt, att kungsådra finnes eller
saknas på en viss punkt. Detta är allenast förbehållet åt domstolarna. Först
genom domstols laga kraftvunna dom blir saken verkligen bindande avgjord.
Vad man kan vinna genom en undersökning, sådan som den jag nu talar
om, är en samling bevismedel för eller mot befintligheten av kungsådra på
spridda ställen i Sveriges vatten. Bevisvärdet hos de olika uppgifterna beror på
deras eget innehåll, det måste överlåtas åt den, som begagnar samlingen, att
själv bedöma detta. Det blir, såsom jag tidigare framhållit, ytterst växlande.
Vad särskilt angår uttalandena i handlingar från tiden före 1734 — med hän¬
syn till stadganden i 1734 års lag på visst sätt den viktigaste tiden — för¬
svåras bedömandet av deras värde som bevismedel därigenom, att myndigheter
och andra under dessa tider uttalat så divergerande uppfattningar rörande inne¬
börden av ordet kungsådra och stundom byggt dess förekomst på förutsätt¬
ningar, vilka icke stämma överens med bestämmelserna i 1734 års lag och i
gällande vattenrättsförordning. För att den tänkta samlingen av uttalanden
skall göra åsyftat gagn, måste den bestå i kopior av uttalandena, så fullständiga,
att man förstår varom saken handlat, då uttalandet gjordes, och vilken inne¬
börd man då velat giva åt ordet kungsådra.
Jag har hittills talat om skriftliga handlingar såsom bevismedel i kungs-
ådrefrågan. Då det kommer an på vad som »av ålder varit», äro naturligen dessa
de förnämsta bevismedlen. Det finnes dock även ett annat bevismedel, nämligen
hörande av ortsbefolkningen. Huvudsakligen skulle väl befolkningens uttalanden
vara av vikt beträffande möjliga inskränkningar, enligt vedertagen sed, i rätten
att anbringa fiskeredskap i vattendragens djupfåra, men även i någon mån be¬
träffande i äldre tider befintliga dammbyggnader. En sådan undersökning rörande
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 25
alla Sveriges vatten av någon betydenhet, vore en synnerligen kostsam, tids¬
krävande och komplicerad sak. För övrigt läge en betydande svårighet i att
anordna förhören med befolkningen så, att dess uttalanden bleve uttömmande
och fullt tillförlitliga. Uttalandena komme att i stor utsträckning gälla de hördas
egna ekonomiska intressen och finge i befolkningens ögon lätt karaktären av
polisförhör, huru de hörda själva (fiskare o. d) iakttagit laga föreskrifter. Be¬
träffande många vattendrag, i vilka fiske icke idkas, stode ingen upplysning att
vinna på denna väg. Möjligen är lantbruksstyrelsen i stånd att meddela upp¬
lysningar i nu förevarande avseende.
Vilken väg man än väljer för insamlande av uppgifter — i handlingar eller
muntliga •— rörande kungsådran, måste resultatet i hög grad komma att bära
slumpens prägel.
Det har berott på tillfälliga förhållanden huruvida i sådana offentliga hand¬
lingar, som bliva föremål för undersökning, ett visst vattendrag kommit på tal
och i sådant fall huruvida kungsådrefrågan finns onämnd.
Om några regler för fiske i vattendrag blivit från gamla tider bevarade till
nutiden, är även det i många fall ett slumpens verk. Någon enhetlig bild av
kungsådrans förekomst av ålder i Sveriges vatten ernås icke, ännu mindre någon
konsekvens i bilden.
Motionären vill vinna en »förteckning över samtliga de strömmar, som inne¬
hålla kongsådra» med uppgift »huru långt kungsådran sträcker sig upp efter
respektive älvar». Såsom av det föregående framgår, kan en sådan förteckning
icke vinnas i vidare mån än, såvitt angår vattenområden, i vilka domstol för¬
klarat kungsådra finnas, eller möjligen, för äldre tid, Kungl. Maj :t meddelat dylikt
förklarande. I övrigt kan man åstadkomma allenast en samling uppgifter, mest
i form av utdrag ur äldre handlingar, av växlande värde för kungsådrefrågans
bedömande rörande spridda vattenområden i landet.
Vad beträffar åstadkommande av en doms-förteckning, förutsattes i viss mån
en sådan i vattenrätts- och dikningslagkommittéernas betänkande av år 1910 med
förslag till vattenlag. Detta förslag åsyftar bland annat att åstadkomma full
klarhet om, vilka områden skola för framtiden vara underkastade, i huvudsak,
de skyldigheter, vilka vila å vattenområden i vilka finnes kungsådra. Sådana
vattenområden skulle enligt förslaget betecknas med termen större vattendrag.
Dit skulle hänföras dels alla vattendrag, i vilka vid vanligt lågvatten framrinner
en viss minimivattenmängd (10 m8) i sekunden —- således även de vattendrag
av sådan storlek, i vilka kungsådra icke nu kan styrkas — dels ock vattenom¬
råden med ringare vattenmängd, för såvitt domstol genom laga kraft ägande
beslut före den nya lagens tillkomst förklarat kungsådra av ålder funnits där.
I sammanhang med lagens i kraftträdande skulle uppgöras förteckningar över
vattenområden både av det ena och det andra slaget. För uppgörande av för¬
teckningen rörande de »större vattendrag», vilka på grund av vattenmängden
skulle komma in under denna beteckning, erfordras tydligen ingen utredning
rörande nuvarande kungsådreförhållanden. För den andra förteckningens upp¬
görande är givetvis av nöden, att de domar, på vilka förteckningen skall grun-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 10 käft. (Nr 10.) 4
26 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
das, varda tillgängliga. För sådant ändamål skulle enligt förslaget genom kun¬
görelse sakägare anmodas att ingiva anmälan om befintliga kungsådre-domar.
Och kommittéerna hava direkt uttalat (sid. 529) att till sakägare i detta samman¬
hang också hänföras vederbörande myndigheter å det allmännas vägnar. För
myndigheternas räkning hade man tänkt sig en utredning, som dock icke behövde
bli allt för omfattande, enär de vattendrag, som med visshet inginge under den
på vattenmängden grundade förteckningen, icke behövde tagas med. En mot¬
svarande utredning nu får ju större omfattning, såsom avseende även vatten¬
drag av sistnämnda slag. Den hade emellertid full användning för det ändamål
kommittéerna tänkt sig och behövde endast kompletteras med de domar, som
meddelats efter det den utredning verkställts, varpå förteckningen grundats. En
utredning rörande laga kraftvunna domar angående befintligheten eller icke¬
befintligheten av kungsådra har givetvis också betydelse för tillvaratagande av
det allmännas rätt i förekommande rättsärenden och för den allmänna rätts¬
säkerheten.
Eu utredning för insamlande av bevismedel för eller mot kungsådras befint¬
lighet i vattendragen är för prövning av ett vattenlagsförslag i överensstämmelse
med de grundlinjer, som angivas i 1910 års förslag, icke behövlig. En dylik
utredning hållen inom måttfulla gränser är emellertid även den av gagn för
bedömande av det allmännas och strandägarnes rätt i vattendragen. För att den
skall medföra avsett gagn, måste den dock enligt min mening organiseras så med
avseende å arbetsplan och arbetskrafter, att den jämförelsevis snart kan framvisa
resultat. Söker den famna över för vidlyftigt material, eller sättes den i verket
med otillräckliga arbetskrafter, kommer den väsentligen att rinna ut i sanden.
Direkt skadligt skulle den verka, om dess eventuellt ofullbordade skick vid tiden,
då vattenrätts-lagstiftningens reformerande skall föreläggas Riksdagen, skulle
tagas till intäkt för undanskjutande av denna viktiga lagstiftningsfråga.
Vänersborg den 19 februari 1913.
Hugo von Sydow.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1913.