Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till Riksdagens kansli den 17 mars 1913 kl. 7 e. m.
Ändra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i an¬
ledning av herr Gustafssons i Brånsta motion, nr 230,
om skrivelse till Kung!. Maj:t angående förkättring av
förhållandena vid kreaturstransporter vid statens järn¬
vägar.
Uti en inom Andra kammaren av lierr Gustafsson i Brånsta väckt,
till dess tredje tillfälliga utskott remitterad motion, nr 230, har motio¬
nären hemställt, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla om utredning och åtgärder i syfte att åstadkomma bättre för¬
hållanden vid kreaturstransporter å statens järnvägar.
Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:
»I tidningen Aftonbladet för den 29 sistlidne januari lästes en notis Motionen.
af följande lydelse:
Svåra missförhållanden vid djurtransporterna. Centralför¬
bundet för djurskyddsföreningarna har fått mottaga flera rapporter av
ganska uppseendeväckande innebörd i fråga om svårartade fall av djur¬
plågeri vid transport av djur.
Så har helt nyligen vid en namngiven större station i ett av de
nordligaste länen i södra Sverige inträffat, att flera transportdjur om¬
kommit i följd av svält och vanvård!
I en annan rapport meddelas, att transportdjuren under sitt fors¬
lande på järnvägarna få lida oerhört av svält och törst. Det lär icke
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 3 avd. 6 höft. (Nr 6.) 1
2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
vara så sällsynt, att djuren duka under av resornas vedermödor ock kastas
ut livlösa vid stationerna.
Centralförbundet har med anledning härav igångsatt en ingående
utredning. Även om svåra missförhållanden vid transporter till sjöss
har centralförbundet erhållit meddelanden.
Tilläggas må, att liknande missförhållanden titt och ofta inrappor¬
teras till Centralförbundet även från andra håll, men att svårigheten att
erhålla vittnen i regel omöjliggör deras lagliga beivrande.
Så långt notisen. Om eller i vad mån dess framställning kan
lida av någon överdrift må lämnas därhän, men säkert är att på ifråga¬
varande område förekomma svåra missförhållanden, som snarast möjligt
borde undanröjas. Tära järnvägsmyndigheter ha visat en mycket be¬
römdvärd omsorg att göra persontrafiken allt mera bekväm, bl. a.
genom oavlåtliga förbättringar i fråga om vagntyper. Beträffande djur-
transporter synas vi däremot fortfarande stå på nästan samma stånd¬
punkt som då järnvägarna först började sin verksamhet. Erfarenheten
bär dock visat, att inte allt är bra som det är.
När nötkreatur lastas på järnväg, bindas de som bekant vid
vagnens långsidor, och för att de ej skola peta ut ögonen på varandra,
ställas de växelvis varannat djur med huvudet åt olika långsidor. På
detta sätt fylles vagnen och man vill gärna ha den så full, att det sista
djuret nästan tränges in. Djuren lida då mindre av stötarna vid väx¬
lingar. När vagnen så är fylld, skall kreatursvårdaren pressa sig in
bland djuren och vistas där. Huru angenäm hans ställning kan vara,
särskilt då becksvart mörker är rådande, kan möjligen tänkas, men
knappast beskrivas.
Lämpligt synes vara att vid vagnens ena ända för vårdaren an-
bragtes en Anka med dörr inåt vagnen samt att vid mörkrets inbrott
lyse funnes i vagnen, så att vårdaren kunde ha översikt över djuren,
men ej behöva vistas inne bland dem annat än vid behov.
Yid transport av levande djur har även kravet på eu så skyndsam
transport som möjligt gjort sig allt mera gällande. Det kan ej nekas
att vid en långväga transport, verkställd med godståg, resan ofta så för-
dröjes, att djuren tillfogas svära lidanden. Man synes därför böra taga
under övervägande, huruvida ej, särskilt vid långväga transporter,
vagnar med levande djur kunde, såvitt möjligt är, åtfölja persontåg.
Till prövning föreligger för Biksdagen motion om sådan ändring av
18 kap. 16 § strafflagen, att djurplågeri må kunna bestraffas, även då
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 3
det ej kan betecknas såsom »uppenbar grymhet», och lagutskottet hem¬
ställer, att Riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t må anhålla om ut¬
arbetande av förslag till sådan ändring av strafflagen. Skulle en sådan
lagändring komma till stånd, torde det kunna ifrågasättas, om ej just
beträffande de långväga kreaturstransporterna med godståg statens egna
myndigheter kunde i många fall utsättas för åta] för djurplågeri. Det
synes ingalunda med statens värdighet förenligt att med korslagda armar
invänta den situationen. Att en enskild förening påbörjat en utredning
av frågan är ju gott och väl, men bättre synes vara, att den utredningen
tages om hand av vederbörande inom järnvägarnas förvaltning, som
också bäst äro i stånd att finna de åtgärder, som kunna undanröja be¬
fintliga missförhållanden.»
Syftet med motionen är att vid statens järnvägar åstadkomma för¬
bättrade anordningar vid transporter av djur, dels i djurskydds vänlig
riktning, dels för erhållande av drägligare förhållanden för de dessa
transporter åtföljande vårdarne.
Utskottet vill först anmärka, att motionärens yrkande endast om¬
fattar statens järnvägar, men att, i händelse av behov av reformer på
detta område, de enskilda järnvägarne därav torde vara i lika stort behov
som statsbanorna. Vidare vill utskottet meddela, att kungi. järnvägs¬
styrelsen den 21 april 1912 avgivit förslag till ny trafikstadga, avsedd
att gälla för såväl statens järnvägar som de enskilda järnvägarna, och
att i detta förslag, som för närvarande är beroende på Kung!. Maj:ts
prövning och stadfästelse, även äro meddelade nya bestämmelser för
djurtransporter. (Se bil. 1.).
Vad nu först angår motionärens önskemål beträffande djurvårdaren,
synes även utskottet, att genom vårdarens tillgång till en avskild plats
i transportvagnen ändamålet med vårdarens medföljande bättre uppfylies
— på samma gång som en något så när dräglig resa beredes honom —
än genom i stadgeförslaget honom medgiven rätt att i vissa fall färdas
i tredje klass personvagn. Vårdaren bör naturligtvis så mycket som
möjligt vara till hands i kreatursvagnen för att övervaka transporten,
och tillgång för honom till en av motionären åsyftad avbalkning synes
utskottet önskvärd. De av järnvägsstyrelsen anförda ekonomiska skäl,
som tala mot en dylik anordning såsom obligatorisk, anser utskottet
emellertid tungt vägande, men i den mån vagnar med för sitt speciella
ändamål ej använda bromskupéer med tillträde från transportvagnen
Utskottet.
4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
kunna tillhandahållas för kreatursfransporter, är det enligt utskottets för¬
menande lämpligt, att så sker. Att lyse bör finnas i vagnen vid dylika
transporter, anser utskottet vara självfallet.
Vad åter djurskyddsintresset beträffar, torde detta i avsevärd grad
ha blivit uppmärksammat i förslaget till ny trafikstadga. Blir förslaget
stadfäst, och, framför allt, bliva dess bestämmelser noggrant efterlevda, torde
goda utsikter finnas, att de nu vid djurtransporter förefintliga, överkla¬
gade missförhållandena skola i avsevärd grad kunna bortarbetas. Vad
angår det vid försändelser av mindre djur, t. ex. smågrisar, i lådor eller
burar otvivelaktigt stundom förekommande djurplågeriet, vill emellertid
utskottet påpeka nödvändigheten av att järnvägspersonalens skyldighet
åt t fodra och tillse djuren särskilt uppmärksammas.
Då således det av motionären framförda behjärtansvärda spörsmålet
redan är föremål för vederbörandes uppmärksamhet och detta på ett
sätt, som, enligt vad utskottet inhämtat och såsom framgår av bil. 2,
vunnit de organiserade djurskyddsvännernas erkännande, får utskottet
hemställa,
att herr Gustafssons i Brånsta motion, nr 230,
icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 14 mars 1913.
På utskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERX.
Andra kammaren tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
b
Bil. 1.
Till Konungen.
Till åtlydnad av genom kungl. civildepartementets ämbetsskrivelse den 14
februari 1913 meddelad nådig befallning att avgiva yttrande över tvenne i Riks¬
dagans Andra kammare väckta motioner, nr 230 och 236, får järnvägsstyrelsen
härmed i underdånighet anföra följande.
1. Beträffande motionen nr 230.
Hittills gällande bestämmelser angående transporter av levande djur — vilka
bestämmelser återfinnas i § 23 av nådiga trafikreglementet av den 4 april 1862
med ändring enligt nådiga brevet av den 17 april 1863, ordningsreglernas §§ 11,
13 och 14 samt taxans § 5 — äro byggda på den principen, att järn¬
vägen icke har att taga någon befattning med djurens vård under transporten
utan överlämnar detta åt vederbörande avsändare. I betraktande härav hava
inga andra bestämmelser utfärdats angående särskilda åtgärder till förekommande
av djurplågeri under järnvägstransport, än att styrelsen uppmanat stationsföre-
ståndarna å avsändningsstationerna att, där de finna skäl befara, att djur kunna
komma att plågas under transporten genom sammanförande till för stort antal i
burar, lådor eller korgar, de skola fästa avsändarnas uppmärksamhet därpå, att
de riskera åtal för djurplågeri, därest icke tillfredsställande anordningar för dju¬
rens transport _ vidtagas. Tillika har styrelsen föreskrivit, att stationsbefälet å
mottagningsstationen under alla omständigheter skall hos vederbörande åklagare
till laga beivran anmäla begången förseelse, som är att hänföra till djurplågeri.
Förenämnda bestämmelser gälla även, därest större kreatur, vilka lastas direkt i
järnvägsvagnarna, sammanpackas till så stort antal, att djuren därav plågas.
Styrelsen har emellertid funnit, att förevarande bestämmelser icke visat sig till¬
fyllestgörande och därför ansett sig böra meddela särskilda bestämmelser angå¬
ende vad avsändare skall hava att iakttaga i fråga om djurs inlastning samt
angående järnvägspersonalens skyldighet att öva tillsyn över djuren under trans¬
porten. Dessa bestämmelsers innehåll framgår närmare av de med rött förstrukna
styckena i här bilagda tillägg nr 1 till ordningsreglerna.*
Beträffande motionärens anmärkning över mindre lämpliga vagnstyper för djur¬
transporter får styrelsen hänvisa till bifogade ritning över godsvagn av typ litt. G 5,
av vilka ett antal av 100 vagnar numera tillverkats.* I övrigt befordras djuren i
täckta godsvagnar av vanlig typ, och har, styrelsen veterligen, mot denna anord¬
ning ingen annan anmärkning förekommit, än att ej fullt tillfredsställande luft-
växlingsförhållanden kunnat åstadkommas under sommartiden. Förbättring här¬
utinnan kan emellertid ske genom att vagnsluckorna lämnas öppna och att öpp-
*\ Bilagan ej här införd.
6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
ningen förbalkas eller förses med grind. Att i godsvagnarna för djurvårdarne
anordna en särskild avdelning med dörr in till vagnens lastrum synes styrelsen
icke kunna genomföras. De vagnstyper, som lämpligen kunna användas för
kreaturstransporter — således även G 5 vagnarna — äro nämligen icke reser¬
verade uteslutande för djurtransporter utan måste användas i daglig trafik jämväl
för godstransporter. Om därför en särskild avdelning i dessa vagnar anordnades
för djurvårdaren, skulle detta inkräkta på vagnens ytinnehåll och sålunda inverka
ofördelaktigt på vagnens lastförmåga och användbarhet i övrigt. Vid vagnens
användande för godstransport kunde ifrågavarande utrymme icke bliva utnyttjat
utan måste anvisas till bromskupé. Härav skulle emellertid följden bliva, att för
kreaturstransporter endast kunde användas vagnar med bromskupé, vilket — oav¬
sett att ett dylikt förfaringssätt skulle bereda Statens järnvägar dryga utgifter på
grund av ökade tomvagnstransporter — skulle medföra svårigheter att på be¬
stämd tid tillhandahålla vagnmateriel för transporterna. Att åter förse samtliga
vagnar av ifrågavarande typer med bromskupé, skulle högst väsentligt öka an¬
skaffningskostnaderna, i det att skillnaden i anskaffningskostnaden för en med
handbroms och bromskupé försedd täckt vagn och en vagn utan broms uppgår
till 1,250 kronor. Vill avsändaren sörja för vårdarens större bekvämlighet under
färden i djurtransportvagnen har han möjlighet härtill genom att i vagnen ej
inlasta flere djur, än att vårdaren erhåller en särskild plats i vagnen.
Styrelsen har emellertid vid avgivandet av underdånigt förslag till trafik¬
stadga den 26 april 1912 bemärkt nu berörda förhållande och i § 48 mom. 3
föreslagit att, därest tågbefälhavare anser, att vårdarens ständiga närvaro hos
djuren icke är nödvändig, han kan tillåta vårdaren att för kortare sträckor taga
plats i tredje klassens personvagn.
Beträffande slutligen frågan om lämpliga befordringslägenheter för levande
djur vill styrelsen anföra, att ovan åberopade förslag till trafikstadga innehåller
föreskrift om, att för befordring av djur skall utfärdas fraktsedel i enlighet med
vad som finnes stadgat för ilgods och att, därest förslaget godkännes, djur¬
transporter därefter kunna påräkna samma leveransfrister som de för ilgods gäl¬
lande. Emellertid befordras levande djur redan nu på längre avstånd med snabb¬
gående s. k. fjärrgodståg, som framgå såväl dag som natt utan uppehåll på de
mindre stationerna. För att erhålla förbindelse med dessa tåg från stationer,
där tågen icke göra uppehåll, samt mellan stationer å längre avstånd, där dy¬
lika tåg icke framgå eller där de icke erbjuda lämpliga förbindelser med tåg å
anslutande linjer, äro jämväl persontåg i enlighet med särskilda transportplaner
upplåtna för transporterna. Även å kortare avstånd äro lättare persontåg upp¬
låtna mellan stationer, där blandade eller godståg ej erbjuda lämpliga lägen¬
heter. Att i allmänhet upplåta persontåg för djurtransporter låter sig icke göra,
då dessa tågs egentliga uppgift härigenom skulle väsentligt förryckas.
Stockholm den 26 februari 1913.
Underdånigst
F. W. IL Pegeloiv.
Andra kammaren tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
Bil 2.
Protokoll, hållet vid styrelsens för De svenska Djur¬
skyddsföreningarnas Centralförbund sammanträde hos herr ord¬
föranden den ä2/i2 1912.
*
Närvarande: Statskommissarien Chr. L. Tenow (ordf.), ingeniör K. G.
Gustafsson (skattm.), doktorinnan S. Kallenberg, fröken E. Ruben, överläraren
Axel Blomqvist och riksdagsman E. Wavrinsky samt vid porotokollet underteck¬
nad, Dahlström. Dessutom hade på särskild kallelse infunnit sig djurskydds-
konsulenten fru Anna Christen och djurskyddsombudsmannen, redaktör G. B.
Liander.
§ 5. — — — — — I övrigt anslöt sig förbundsstyrelsen till den stånd¬
punkt beträffande kreaturstransportfrågan, som hävdades av undertecknad, Dahl¬
ström, nämligen att vi böra, under förhoppning att Kung!. Maj:t godkänner järn¬
vägsstyrelsens förslag till bestämmelser rörande transport av kreatur, vara nöjda
med det framlagda förslaget åtminstone tillsvidare, emedan vi eljest riskera ett
ytterligare uppskov av hela frågan. Först därefter vore det på tiden att börja
arbeta på en lösning av frågorna om transport av djur sjöledes och landsvägs-
ledes
Ut supra.
In lidem
Hj. Dahlström.
Rätt avskrivet intygar:
Hj. Dahlström.