Ändra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.
i
Nr 12.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 april kl. 1 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12, i an¬
ledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Näjd'
angående viss ändring i gällande giftstadga.
Närvarande: Herrar Enderstedt, Hallén*), Svensson i Skönsberg, Johanson i
Hare, Johanson i Vetlanda, Lundgren i Björna, Mörtsell, Sterne, Zelahn och Gustafsson
i Brånsta*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering'.
I en inom Andra kammaren väckt, till dess andra tillfälliga ut- Motionen
skott hänvisad motion, nr 209, har herr Nilsson i Linnås med instäm¬
mande i motionens syfte av herrar Jonsson i Hökhult, Räj och Rosenquisl
hemställt, att Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t
anhålla, det Kungl. Maj:t måtte föranstalta om sådan ändring i kungl.
giftstadgan av den 7 december 1906, att handeln med »mjöldryga»
såsom råvara måtte bliva fri.
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»Bland de gifter, som enligt kungl. giftstadgan av den 7 decem¬
ber 1906 räknas till första klassen, är även så kallad »mjöldryga», och
får detta gift, även såsom råvara, sålunda enligt nämnda stadga icke
av producenten försäljas till någon annan än den, som är berättigad att
idka handel med övriga gifter av denna klass, det vill säga apoteks-
föreståndare. Visst slag av gift får dessutom försäljas till föreståndare
för vetenskaplig institution eller laboratorium, eller ock till näringsidkare,
som använder visst slag av gift i sitt yrke samt iakttagit de för en
sådan rätt stadgade föreskrifter.
Griftstadgan har naturligtvis tillkommit i syfte att förhindra sprid¬
ning av farliga gifter ibland folket och på sä sätt förebygga missbruk
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 2 avd. 12 käft. (Nr 12.) 1
2
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
av desamma. På grund av det sätt, på vilket mjöldryga!! produceras,
verkar dock giftstadgan — i fråga om detta gift såsom råvara — all¬
deles motsatsen till sitt egentliga syfte.
Mjöldrygan är en svampväxt, som utbildar sig på sädesaxen, huvud¬
sakligen på råg, och är på grund av sitt fortplantningssätt mycket, svår,
om icke omöjlig att utrota. Då sålunda detta gift ofrivilligt produceras
av nästan varje lantman, som producerar råg, blir det såsom råvara
spritt pa landsbygden så fullständigt som möjligt och, om det icke om¬
sorgsfullt bortrensas, även inblandat i brödet till förtäring.
Ehuru detta i de flesta fall blir i så ringa mängd, att förtäringen
av bröd av detta slag icke i allmänhet visat sig innebära nämnvärd risk,
har dock, enligt min kännedom, i en familj inom Södra Hestra socken,
Jönköpings län, samtidigt inträffat två sjukdomsfall — det ena med
dödlig utgång — vilka anlitad läkare förklarade vara beroende på för¬
giftning med mjöldrygor.
Såsom apoteksvara hava mjöldrygor stort värde och röna livlig
efterfrågan. På grund härav har man också börjat att tillvarataga de¬
samma, men då de icke kunna försäljas till uppköpare, utan endast av
producenten direkt till apotek, blir försäljningen av denna vara på lands¬
bygden med sina stora avstånd i de flesta fall svår och i många fall
nästan omöjliggjord, särskilt då det gäller små partier, och folket måste
därför i många fall behålla giftet mot sin vilja. Om än lantmannen
kommer i tillfälle att avyttra sina mjöldrygor på närmaste apotek, så
blir det till det pris, som apotekaren själv vill betala, då ingen konkur¬
rens linnes. Inom Västbo härad av Jönköpings län drevs i slutet av
1911 och i början av 1912 av ortens handlande på vissa platser en livlig
handel med mjöldrygor. Detta skedde i fullständig okunnighet om gift¬
stadgans innehåll; konkurrensen var stark och varan betalades med upp
till omkring sex kronor per kilogram. Emellertid blevo en mängd hand¬
lande, och även enskilda personer, som råkat köpa ett eller annat kilo¬
gram mjöldrygor, åtalade vid häradsrätten och måste dömas att bota
lägsta bötesbeloppet 100 kronor, och detta ehuru de genom sin handel
till högt pris befriade folket i orten från en stor mängd gift, som de i
annat fall kommit att förtära. Det är ju en självklar sak, att ju högre
varan betalas, desto bättre tillvaratages densamma. Som synes av detta
exempel, verkar giftstadgan beträffande mjöldrygor icke i syfte att
undanskaffa och oskadliggöra det gift, sam lantmannen mot sin vilja
producerar, utan i fullständigt motsatt riktning.
Då detta gift, såsom råvara sålunda av naturen nästan årligen
sprides i så vidsträckt grad som sker och på vissa orter i ganska stor
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 3
myckenhet, kan handel med mjöldrygor, om den finge fritt bedrivas,
icke hava annan verkan än att koncentrera varan, för att sedermera
av vederbörande handlande bliva försåld, antingen på våra apotek eller
i utlandet. Om personer skulle finnas, som önska missbruka detta gift,
så sätter giftstadgan med sin nuvarande lydelse icke det minsta hinder
härför.»
För att erfara fackmyndigheternas mening har utskottet hos veder¬
börande statsråd anhållit om infordrande av yttranden i ämnet från
medicinalstyrelsen och farmaceutiska institutets styrelse, i anledning
varav utskottet fått mottaga de såsom bilaga A. och B. härvid fogade
utlåtanden. Därjämte har styrelsen för svenska medicinalväxtföreningen
inkommit med yttrande i frågan (se bilaga C).
Drogen mjöldryga är i gällande giftstadga upptagen i förteckning
I och är sålunda att räkna till giftiga ämnen av första klassen. Enligt
§ 8 i giftstadgan må sådant ämne, där det utgöres av oarbetat natur¬
alster, till salu hållas, försäljas eller utlämnas av person, som i första
hand insamlat detsamma. . Denna försäljningsrätt är dock icke obegrän¬
sad. Jämlikt bestämmelserna i § 10 må nämligen person, som nyss
är nämnd, försälja eller utlämna giftigt ämne av första klassen endast
till apoteksföreståndare och, därest de behöva giftet för sin verksamhet,
fabrikanter, föreståndare för vetenskapliga institutioner och offentliga
undersökningslaboratorier samt näringsidkare. Vad mjöldryga beträffar
lärer emellertid denna drog med hänsyn till sin användning uppköpas
allenast af apoteksföreståndare.
Såsom av motionärens motivering framgår, torde den omständig¬
heten att mjöldryga är att räkna till giftiga ämnen av första klassen
vålla ganska avsevärda svårigheter vid den insamlade drogens salu¬
förande. I första hand är då att märka de långa avstånd, lantbon ofta
har att tillryggalägga för att komma till närmaste apotek, något som
särskilt då det gäller mindre partier mjöldryga torde avhålla veder¬
börande från att tillvarataga varan. Härtill kommer att msamlaren med
hänsyn till den obetydliga konkurrensen mellan uppköparna i regel får
åtnöja sig med den betalning, som bjudes, även om den, såsom ut¬
skottet erfarit, understundom är lägre än vad som i förhållande till
marknadsvärdet kan anses skäligt. Enligt vad inom utskottet upplysts
bär det till och med förekommit, att salubjuden mjöldryga av fullgod
beskaffenhet icke alls mottagits å apotek. Utskottet vill emellertid i
detta sammanhang framhålla, att svenska medicinalväxtföreningen, såsom
ock av bilagorna framgår, bedriver eu synnerligen erkännansvärd verk¬
UtsJcottet.
4 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
samhet för väckandet av intresset att insamla medicinalväxter, och att
föreningen i detta arbete jämväl rönt en glädjande framgång. Särskilt
beträffande mjöldryga har föreningen, såsom den i sitt yttrande anför,
sökt sprida kännedom om dess handelsvärde samt meddelat att drogen
inköpes å apoteken, varjämte föreningen själv förmedlar försäljningen
av den. Emellertid måste föreningen jämlikt giftstadgans bestämmel¬
ser för uppköp av mjöldryga från förstahandsinsamlarna uteslutande
använda sig av apoteksföreståndarna. Därom är ej heller något att
säga i de fall, då dessa mottaga den salubjudna varan och för densamma
betala ett i förhållande till dess handelsvärde skäligt pris, men i den
mån så icke är förhållandet — och på sätt ovan sagts inträffar också
detta — måste det ligga såväl uti insamlarnas som föreningens intresse,
att avsättningsmöjligheterna för drogen ordnas på ett mera tillfreds¬
ställande sätt.
Motionären har tänkt sig, att detta intresse enklast och bäst skulle
tillgodoses därigenom att handeln med mjöldryga såsom råvara gjordes
fullständigt oberoende av giftstadgans bestämmelser. Uti de inkomna
utlåtandena hava emellertid uttalanden häremot gjorts, och har därvid
särskilt åberopats, dels att ett frigörande av handeln med mjöldryga,
med hänsyn till i densamma förekommande starka giftämnen, lätt skulle
kunna medföra, att ödesdigra misstag komme att ske eller rent av att
drogen missbrukades, särskilt såsom abortivt medel, dels och att drogens
användbarhet för medicinskt ändamål vore beroende av en sorgfällig,
sakkunnig behandling, vilken förutsatte insikter av den art, som i all¬
mänhet endast den farmaceutiskt bildade yrkesmannen ägde, samt att
i betraktande härav det kunde befaras att ett frigörande av handeln
med den ifrågavarande drogen skulle medföra, att mindervärdiga och
skadade partier komme i handeln till men för priset å den svenska
mjöldrygan, som nu ägde gott anseende å den utländska marknaden.
Den senare av dessa olägenheter torde emellertid vara överkomlig,
då ett visst mått av erfarenhet i fråga om drogens rätta behandling i
regel torde kunna förvärvas även av insamlarna och andra uppköpare
än apoteksföreståndare, och därjämte de, som förmedla drogens försälj¬
ning till utlandet, förvisso skola låta sig angeläget vara att tillse, det
endast fullgod vara exporteras.
Det förra skälet däremot — drogens allmänfarlighet — synes en¬
ligt utskottets, uppfattning vara av den art, att utskottet med hänsyn
till detsamma icke anser sig kunna tillstyrka bifall till motionärens för¬
slag sådant det föreligger. Då det emellertid står fast, att nu gällande
bestämmelser i giftstadgan i avsevärd grad inskränker möjligheten för
5
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
insamlare av den ofta i stor utsträckning förekommande mjöldrygan att
vinna avsättning för varan samt även understundom oförmånligt inver¬
kar å priset å densamma, har utskottet övervägt, huruvida icke någon
mindre vittgående åtgärd än den av motionären föreslagna skulle kunna
vidtagas, varigenom det ifrågavarande intresset bleve tillgodosett, sam¬
tidigt med att missbruk av den giftiga varan i möjligaste mån förhin¬
drades. Utskottet har då tänkt sig, att allenast grosshandeln med mjöl¬
dryga skulle göras fri och detta endast i den omfattning, som i det
till Riksdagens behandling nu föreliggande förslaget till apoteksvaru-
stadga är föreslaget i fråga om apoteksvaror. Den, som idkade gross¬
handel med mjöldryga, skulle sålunda vara berättigad att försälja varan,
förutom till utländsk avnämare, allenast till apoteksföreståndare, person,
som är berättigad att idka grosshandel med mjöldryga samt, därest de
behöva giftet för sin verksamhet, fabrikanter, föreståndare för veten¬
skapliga institutioner och offentliga undersökningslaboratorier samt närings¬
idkare. En annan möjlighet vore måhända ett dispensförfarande, så
att Kungl. Maj:t på särskilda ansökningar lämnade tillstånd åt personer,
som kunde därmed betros, att av insamlarna uppköpa och i ovan an¬
given omfattning försälja mjöldryga. I bägge fallen komme att påford¬
ras en motsvarande utvidgning av giftstadgans bestämmelser om första-
handsinsamlarnas försäljningsrätt. En närmare utredning av frågan
torde kunna giva vid handen, huruvida det åsyftade resultatet bäst
vinnes genom anlitandet av någondera av de sålunda förslagsvis an¬
givna utvägarna eller på annat sätt.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Andra kammaren måtte, i anledning av före¬
varande motion, för sin del besluta, att Riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida och i
vad mån åtgärder må kunna vidtagas i ändamål att
bereda lättare avsättningsmöjligheter för den, som i
första hand insamlat mjöldryga.
Stockholm den 18 april 1913.
På utskottets vägnar:
M. ENDERSTEDT.
6
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
TILL KONUNGEN.
Bilaga A.
Sedan genom ämbetsskrivelse från civildepartementet av den 14 februari 1913
Eders Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att inkomma med yttrande i anled¬
ning av en framställning från Riksdagens Andra kammares andra tillfälliga utskott
beträffande en inom kammaren väckt motion nr 209 om skrivelse till Eders Kungl.
Maj:t angående sådan ändring i gällande giftstadga av den 7 december 1906, att han¬
deln med mjöldryga såsom råvara måtte bliva fri, i vilket medicinalstyrelsens yttrande
enligt av utskottet uttryckt önskan särskilt skulle angivas de skäl, på grund varav
mjöldryga tilläventyrs fortfarande borde räknas till giftiga ämnen av första klassen,
får medicinalstyrelsen härmed avgiva det sålunda anbefallda yttrandet.
Motionären har såsom skäl för sitt yrkande anfört, att giftstadgans nuvarande
bestämmelser angående handeln med mjöldryga ej uppfyllde syftemålet att förhindra
spridning av detta gift bland folket, lika litet som syftemålet att undanskaffa och
oskadliggöra den myckenhet av detta gift, som lantmannen själv producerade. Motio¬
nären åberopar såsom stöd för sitt förslag två sjukdomsfall, det ena med dödlig ut¬
gång, sannolikt orsakade av förtäring av mjöldryga inblandat i mjöl, samt framhåller,
hurusom mjöldrygans frigörande såsom råvara skulle medföra, att insamlarna av varan,
vilken hade stort värde och rönte livlig efterfrågan såsom apoteksvara, lättare kunde
finna avsättning för densamma, varigenom dess oskadliggörande skulle komma att
befordras.
Styrelsen kan ej till fullo dela motionärens uppfattning angående den uppgift,
som giftstadgan har att fylla. Giftstadgan har enligt styrelsens mening tillkommit
för att reglera handeln med gifter till förekommande av missbruk med desamma,
men dess uppgift kan icke, såsom motionären formulerat denna, vara att »undan¬
skaffa och oskadliggöra det gift, som lantmannen mot sin vilja producerar». Åtgär¬
der i sådant syfte skulle kräva helt andra bestämmelser men synas knappast av be¬
hovet påkallade, vid det förhållande att mjöldrygan förekommer till så relativt ringa
mängd i råg, att, om denna omsorgsfullt rensas, halten mjöldryga blir så liten, att,
såsom motionären själv medgiver, förtäring av mjöldrygehaltigt rågbröd i allmänhet
icke visat sig innebära någon nämnvärd risk. Att på basis av undantagsvis inträffade
sjukdomsfall, som tillskrivits mjöldryga, införa en ny lagstiftning i avsikt att söka
utrota giftet, torde således ej hava fog för sig, så mycket mindre som ett sådant ut¬
rotande på lagstiftningens väg icke ens torde vara möjligt.
Drogen mjöldryga är i gällande giftstadga upptagen i förteckning I och är så¬
lunda att räkna till giftiga ämnen av första klassen. Enligt § 8 i stadgan må giftigt
ämne av första klassen, där det utgöres av oarbetat naturalster till salu hållas, för¬
säljas eller utlämnas av person, som i första hand insamlat detsamma. Denna rätt
är dock icke oinskränkt utan begränsas av bestämmelserna i § 10 i samma stadga.
Det synes som om motionären fattat giftstadgans bestämmelser så, att mjöl¬
dryga icke skulle få försäljas till annan än apoteksföreståndare. Så är visserligen icke
förhållandet, ty även fabrikanter, näringsidkare med flera få inköpa detta liksom alla
Ändra kammarens (indra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 7
andra gifter av första klass, dock endast för så vitt de behöva ifrågavarande gift för
sin verksamhet. Då emellertid mjöldryga, åtminstone här i landet, saknar teknisk
användning, torde dock denna rätt sakna betydelse för avsättning av den insamlade
varan, varför i själva verket ifrågavarande drog knappast torde kunna av insamlare
försäljas till annan än apoteksföreståndare.
Ett frigörande av handeln med mjöldryga i syfte att åstadkomma lättare av¬
sättning för insamlarna, varigenom mjöldrj^gans utrotande enligt motionärens mening
skulle befordras, skulle emellertid medföra, att större kvantiteter av densamma skulle
komma att samlas på fullkomligt oansvariga händer, varifrån samma vara sedan utan
minsta kontroll kunde försäljas eller utlämnas åt vem som hälst. Det lider intet
tvivel, att härigenom icke endast ödesdigra misstag kunde ske utan även missbruk av
den giftiga varan, särskilt vid fall av havandeskap, kunde äga rum.
Så länge någon handel med mjöldryga utom de svenska apoteken icke ägde
rum, och då insamlarna av sådan vara icke ägde kännedom om rätta sättet att in¬
samla och konservera densamma, torde det pris, som apoteken betalat, hava ställt sig
relativt lågt. Annorlunda hava förhållandena gestaltat sig under senare år, sedan
svenska medicinalväxtföreningen sökt taga hand om varans insamling och fördelaktiga
avyttring.
På grund av sakkunnig och omsorgsfull behandling efter uppköpandet åtnjuter
också numera den svenska drogen mjöldryga såsom apoteksvara stort anseende på
världsmarknaden och exporteras av svenska medicinalväxtföreningen nästan uteslutande
för medicinskt ändamål, under det att den ryska mjöldrygan ej åtnjuter samma för¬
troende och därför nästan uteslutande exporteras för beredning av whisky. Priset å
svensk mjöldryga vid inköp i första hand, vilket år 1910 ställde sig så lågt som 75
öre per kilogram, steg år 1911 till 2 kronor 50 öre och 1912 till 5 kronor 50 öre å
6 kronor per kilogram. Sistnämnda prisstegring torde väl till största delen få till¬
skrivas minskad tillgång å varan, orsakad av årets torra försommar, men även obe¬
roende härav har stegring av priset å varan gjort sig gällande, och detta är med all
säkerhet beroende av det upplysningsarbete till beredande av ökade avsättningsmöj¬
ligheter, som bedrivits av svenska medicinalväxtföreningen.
Indelningen av giftiga ämnen i giftstadgans två klasser har skett med fästat
avseende å de allmänfarliga följder, som kunna tänkas förenade med respektive ämnens
svårare eller lättare åtkomlighet för allmänheten. Drogen mjöldryga har hänförts till
första klassen på grund av dess grad av giftighet, vilken i det hela sammanfaller med
övriga till första klassen hänförda giftiga ämnens.
Ett frigörande av handeln med mjöldryga skulle konsekvent medföra ett fri¬
görande även av ett stort antal andra i naturen förekommande farliga giftväxter.
Den våda av missbruk, särskilt i fosterfördrivningssyfte, som ovan antytts vara före¬
nad med drogens större åtkomlighet, är även en omständighet, som ej bör åsidosättas
vid avgörandet av frågan om graden av drogens allmänfarlighet.
Slutligen torde man icke böra underlåta att taga hänsyn jämväl till den inkon¬
sekvens, som skulle följa av ett frigörande inom Sverige av försäljningen av ifråga¬
varande drog. Samma drog skulle nämligen då, om den kommer från utlandet, icke
kunna införas av andra än de i § 2 av giftstadgan angivna personerna, under det att
den inom landet finge försäljas av vem som helst till vem som helst.
Någon svårighet för insamlare av drogen att avyttra den torde för övrigt icke
numera föreligga. Om det också icke kan förnekas, att inflytande av konkurrens vid
varans uppköpande från insamlarna i första hand icke eller endast i ringa grad får
8 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
göra sig gällande, torde dock förhållandena nu vara avsevärt bättre än förr. Enligt
uppgift från svenska medicinalväxtföreningen har nämligen denna genom spridande
av cirkulär, särskilt i trakter, där mjöldrygan brukar förekomma i sådan myckenhet,
att ett insamlande kan löna sig, fäst allmänhetens uppmärksamhet vid fördelen av
mjöldrygans insamlande och försäljning, samtidigt med att föreningen meddelat upp¬
gift å närmast befintliga uppköpare (apotek).
Då sålunda i vårt land ringa svårighet synes föreligga för lantmannen att
finna avsättning för insamlad mjöldryga, som det synes, till skäligt pris, och då sädens
rensning, såsom förut blivit anfört, i allmänhet medför tillräcklig trygghet mot mjöl¬
drygan ur hälsosynpunkt, synas även motionärens farhågor, med anledning av att
folket i många fall finge »behålla giftet mot sin vilja» eller skulle »komma att själft
få förtära giftet», icke böra tillmätas större betydelse.
Medicinalstyrelsen, som fördenskull anser, att drogen mjöldryga på grund av
dess giftighet fortfarande bör upptagas bland i förteckning I till gällande giftstadga
angivna giftiga ämnen av första klassen, får därför för sin del uttala sig för, att den
väckta motionen icke måtte föranleda någon ändring av gällande giftstadgas bestäm¬
melser för handeln med denna vara.
Stockholm den 22 mars 1913.
Underdånigast:
Klas Linroth. Herm. Petersson. E. Sederholm.
Harald Er öder ström.
A. E. Bastman.
Bilaga B.
TILL KONUNGEN.
Sedan Eders Kungl. Maj:t den 14 februari 1913 anbefallt farmaceutiska insti¬
tutets styrelse att avgiva underdånigt yttrande över en inom Riksdagens Andra kam¬
mare väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i gällande
giftstadga, att handeln med mjöldryga såsom råvara måtte bliva fri, får styrelsen,
som i ärendet infordrat yttrande från institutets lärarekollegium, vilket yttrande här¬
med bifogas, i underdånighet anföra, att styrelsen för sin del instämmer i kollegiets
ovanberörda yttrande och alltså på däri angivna skäl vill uttala såsom sin mening
9
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
att mjöldryga fortfarande bör räknas till giftiga ämnen av första klassen. Remiss¬
handlingarna återgå.
Stockholm den 4 april 1913.
Underdånigst:
R. A. Wawrinsky. Severin Jolin. G. Lagerheim.
K. E. Wawrinsky.
TILL FARMACEUTISK^ INSTITUTETS STYRELSE.
Lärarekollegium får härmed i form av protokollsutdrag vördsamt avgiva ytt¬
rande angående sådan ändring i gällande giftstadga att handeln med mjöldryga såsom
råvara måtte bliva fri m. m. Remisshandlingarna återgå.
Stockholm den 1 april 1913.
H. V. Rosendahl.
Utdrag ur protokoll hållet vid Farmaceutiska institutets lärare¬
kollegiums sammanträde den 1 april 1913.
Närvarande herrar Bergh, Ekecrantz, v. Friedrichs, Huse, Liljeström,
Rising, Rosendahl och Westling.
Herr Ahlqvist var frånvarande med anmält godkänt förfall.
§ 1.
Föredrogs en från institutets styrelse remitterad skrivelse från kungl. civilde¬
partementet, vari styrelsen anbefalldes inkomma med av Riksdagens Andra kammares
andra tillfälliga utskott, med anledning av en inom kammaren väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i gällande giftstadga, att handeln
med mjöldryga såsom råvara måtte bliva fri, begärt yttrande i ämnet med särskilt
angivande av de skäl, på grund varav mjöldryga tilläventyrs fortfarande borde räknas
till giftiga ämnen av första klassen.
Under den diskussion, som med anledning härav uppstod, yttrade herr Bergh:
»Kungl. Maj:ts nådiga giftstadga torde hava tillkommit i syfte att, icke såsom
motionären synes förutsätta förhindra spridning av farliga gifter bland folket, utan
genom att försvåra åtkomsten, hämma missbruk av giftiga ämnen och förebygga eller
åtminstone inskränka förgiftningsolyckor. Ett viktigt medel för vinnandet av detta
syftemål är att låta allmänhetens inköp av häftigt verkande gifter, i nådiga giftstadgan
betecknade som giftiga ämnen av första klassen, äga rum uteslutande hos personer,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 2 avd. 12 käft. 2
10
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
som vid vården och försäljningen av desamma handla under tjänsteansvar (apoteks-
föreståndare).
Vidtagandet av en åtgärd, sådan den motionären föreslagit, är enligt min
mening ägnadt att förrycka detta giftstadgans egentliga syfte. Sannt är, att mjöl-
drygan — likaväl som andra till växtriket hörande giftiga ämnen, som inom landet
odlas eller förekomma i vilt tillstånd — å insamlingsorten kunna missbrukas. Att
sådana missbruk likväl höra till sällsyntheterna är odisputabelt, och torde detta för¬
hållande väl närmast hava sin orsak i lantbefolkningens okunnighet om den ifråga¬
varande drogens egenskaper. Annorlunda torde emellertid förhållandet bliva, om
handeln med mjöldrygan frigåves och denna giftiga drog sålunda bleve lätt åtkomlig
för befolkningen i städerna och övriga industricentra. Drogens egenskap av bland
annat abortivum skulle därstädes helt visst icke förbliva obeaktad. Den verkan, ett
frigivande av handeln med mjöldrygor skulle åstadkomma, torde därför bliva en helt
annan än den motionären föreställer sig. De hos uppköparna (lanthandlarna) anhopade
större mängderna mjöldryga torde ingalunda, såsom motionären förutsätter, uteslutande
komma att försäljas till apotekare eller utlandet; snarare torde uppköparne komma
att räkna sina förnämsta kunder bland städernas affärsmän, vilka i sin ordning komme
att utportionera giftet till den stora allmänheten. Vad jag här anfört, torde i och för
sig vara tillfjdlest att motivera bibehållandet av nu gällande stadganden rörande
handeln med mjöldrygor. Jag anser mig emellertid böra andraga ännu ett skäl här¬
för, som synes mig värt att beakta.
Mjöldryga saknar som bekant i vårt land varje praktisk användning, äger
uteslutande medicinsk betydelse. På samma gång den utgör ett högt skattat läke¬
medel, är den emellertid till sin medicinska verkan mycket varierande alltefter åldern
och den behandling, som kommit den till del efter insamlingen. För att mjöldryga
skall bibehålla sina medicinska egenskaper oförändrade och sålunda medföra den av
läkaren vid sjukdomsfall åsyftade effekten, kräver denna ömtåliga drog speciell be¬
handling (torkning, förvaring etc.), vilken emellertid förutsätter insikter av den art,
som i allmänhet endast den farmaceutiskt utbildade yrkesmannen besitter. Detta
synes mig ytterligare tala för, att handeln med mjöldrygor förbehålles den kvalificerade
läkemedelsförsälj aren, apotekaren.
Slutligen vill jag påpeka att efterfrågan å mjöldrygor från apotekens sida
under de senaste åren varit ganska stark och att de olika apoteken sökt att draga
till sig största möjliga mängd av drogen ifråga, varav följden blivit ett relativt högt
inköpspris. Motionärens förklaring, att konkurrens saknas vid lantmännens försälj¬
ning av insamlade mjöldrygor torde därför icke överensstämma med åtminstone under
senare år faktiskt rådande förhållanden.»
På grund av vad herr Bergh sålunda yttrat, beslöt lärarekollegiet såsom sin
mening uttala, att mjöldryga fortfarande borde räknas till giftiga ämnen av första
klassen och således såsom råvara ej bliva fri.
Rätt utdraget, intygar
ex officio
H. V. Rosendahl.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
11
Bilaga G.
TILL ORDFÖRANDEN I RIKSDAGENS ANDRA KAMMARES ANDRA
TILLFÄLLIGA UTSKOTT.
Styrelsen för svenska medicinalväxtföreningen, som genom Edert tillmötes¬
gående blivit satt i tillfälle att få yttra sig med anledning av inom kammaren väckt
motion, nr 209, angående handeln med mjöldryga, får vördsamt anföra följande:
Svenska medicinalväxtföreningen har till ändamål att uppmuntra allmänheten
till insamling och odling av medicinalväxter samt att skaffa avsättning för sådana.
Föreningen har sökt verka för detta mål genom en mångfald tidningsartiklar, cirku¬
lär m. m.
Särskilt angående mjöldryga har föreningen sökt sprida kännedom om dess
handelsvärde samt meddelat att drogen inköpes på apoteken, och att föreningen för¬
medlar försäljningen därav till obegränsade kvantiteter samt till för varje tillfälle
gängse handelspris. Lantmannen kan således nu när som helst få avsättning för
den mjöldryga, som insamlas, och priserna regleras till viss grad av de noteringar
föreningen på grundval av handelspriset i utlandet gör.
Tidigare har den svenska mjöldrygan på utlandets marknad betingat blott det
pris, som betalats för låga kvalitéer, men genom svenska medicinalväxtföreningens
försorg har den svenska drogen numera blivit bekant för de i branschen ledande stora
läkemedelsfabrikerna och betalas med högsta gängse pris, vilket gör att lantmannen i
sin ordning kan få bättre betalt.
Mjöldryga är emellertid ett ämne, som vid oändamålsenlig förvaring etc. syn¬
nerligen lätt fördärvas, så att den blir oanvändbar till läkemedel, och om handeln
därmed överlåtes till personer, som äro obekanta med hithörande förhållanden, vore
det att befara att mindervärdiga och skadade partier komme att utbjudas och därmed
det goda rykte, den svenska mjöldrygan nu börjat vinna, skulle försvinna och som
följd därav priset sjunka till förfång för lantmannen, Hur ömtålig drogen är fram¬
går därav, att den ej ens vid sorgfälligaste insamling och förvaring är fullgod efter
ett år (på apotek får den ej förvaras längre än ett år), samt att en handfull i ett
större parti inblandad skadad mjöldryga kan göra partiet osäljbart till läkemedelsbruk.
Då producenterna av mjöldryga således numera kunna få avsättning för obe¬
gränsade kvantiteter till pris, som står i skälig proportion till marknadspriserna, och då
ett lössläppande av handeln med mjöldryga till personer, som sakna kännedom om,
hur drogen bör behandlas och förvaras för att bibehålla sitt värde, antagligen skulle
förorsaka en sänkning av priset, får svenska medicinalväxtföreningens styrelse vörd¬
samt uttala såsom sin mening, att någon förändring i nu gällande lagstiftning an¬
gående mjöldryga ej bör ske.
Stockholm den 12 april 1913.
Svenska medicinalväxtföreningens styrelse
Knut Sjöberg.
Nils de Verdier.