Statsutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till Riksdagens kansli den 1 april 1913 kl. 1 e. m.
'Utlåtande, i anledning av väckt motion angående
ersättning till vissa lägenhetsinnehavare för förlust vid
bortförande av byggnader från ett till statens järnvägar
upplåtet område vid Gellivare.
(4:e Avd.)
I eu inom Andra kammaren av herr K. L. Sandstedt väckt, till
statsutskottets förberedande behandling överlämnad motion, nr 43, har
hemställts, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t täcktes föranstalta därom, att även de lägenhetsinnehavare,
som på grund av Riksdagens förut fattade beslut icke kunnat erhålla någon
ersättning för den förlust, som de lidit genom bortförande av sina bygg¬
nader från det till statens järnvägar upplåtna området av kronans överlopps-
mark omkring Gellivare malmberg, måtte tillerkännas sådan ersättning.
Beträffande vad till stöd för den sålunda gjorda framställningen anförts,
hänvisas till motionen.
Utskottet tillåter sig att till eu början lämna någon redogörelse för
den behandling av statsmakterna, som frågan om ersättning för förlust vid
bortförande a'r byggnader från det i motionen omförmälda område förut rönt.
I skrivelse till Konungen den 20 maj 1903 (nr 145) i anledning av
väckt motion angående lösen för byggnader, som avhysts från det för statens
järnvägar avtagna området i Malmberget, anförde Riksdagen, hurusom Riks¬
dagen i huvudsak delade av statsutskottet vid 1901 års riksdag uttalad
mening, att någon ersättning för å den del av kronan tillhörig mark i
Gellivare, som bibehållits för statsverkets räkning, uppförda byggnader,
vilka måst av vederbörande innehavare borttagas, borde i likhet med vad
beträffande lägenhetsinnehavare å den till Gellivare malmfält upplåtna mark
ägt rum, tilldelas förstberörda lägenhetsinnehavare, men ansåge Riksdagen,
att utredning i varje särskilt fall borde åvägabringas för utrönande, om
och i vad mån ifrågavarande ersättning borde utgå.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 23 Käft. (Nr 39—40). 1
2
Stadsutslcottets utlåtande Nr 39.
Några av dessa lägenhetsinnekavare både, enligt vad Riksdagen vi¬
dare anför, kos Kungl. Maj:t gjort ansökan om ersättning av statsverket
för förluster vid bortförande av byggnader från ovanberörda område, men
kade Ivungl. Maj:t, efter inkämtande av yttrande från vederbörande myn¬
digheter, enligt kungl. brev den 31 december 1902, icke funnit ansök¬
ningen till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. Att ytterligare åt¬
gärder skulle vidtagas för att bereda bemälda sökande, vilkas ersättnings¬
anspråk redan blivit prövade och avslagna, lösen för avkysta byggnader,
ansåge sig Riksdagen under dåvarande förhållanden icke kunna besluta.
Men däremot syntes utredning böra verkställas angående de billighetsan-
språk, som från övriga av ifrågavarande lägenhetsinnekavare skäligen
kunde i förevarande avseende framställas.
Sedan en sådan utredning givit vid handen, i vilka avseenden ersätt¬
ning borde till lägenhetsinnekavare utgå, borde det ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma den ordning, i vilken tillgång till ersättningens ut¬
betalande borde av allmänna medel beviljas.
På grund av vad Riksdagen i ärendet anfört, anhöll Riksdagen, att
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående den ersättning,
som för förlust vid bortförande av byggnader från det till statens järn¬
vägar upplåtna område av kronans överloppsmark omkring Gellivare malm¬
berg borde lägenhetsinnekavare på grund av billigketsskäl beredas, samt
därefter vidtaga den åtgärd för sådan ersättnings utgående, som Kungl.
Maj:t kunde finna vara av omständigheterna påkallad.
Yid anmälan i statsrådet av denna Riksdagens skrivelse förordnade
Kungl. Maj:t den 3 juli 1903, att avskrift av skrivelsen skulle överläm¬
nas till Kungl. Maj:ts befallningskavande i Norrbottens län med befallning
att dels utfärda allmän kungörelse därom, att de lägenhetsinnehavare,
vilka ville göra anspråk på utbekommande av ersättning för vid ifråga¬
varande byggnaders bortförande liden förlust, ägde att inom viss tid kos
Kungl. Maj:ts befallningshavande göra framställning om dylik ersättning,
dels ock därefter, för utrönande om ock i vad män ersättning borde utgå,
i varje särskilt fall verkställa ock till Kungl. Maj:t inkomma med utred¬
ning i vissa närmare angivna hänseenden, vilka vid ersättningsanspråkens
bedömande kunde tjäna till upplysning.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningskavande genom kungörelse den 12
augusti 1903 förelagt vederbörande lägenhetsinnekavare att inom två må¬
nader därefter till Kungl. Maj:ts befallningskavande anmäla sina ersättnings¬
anspråk samt Kungl. Maj:ts befallningshavande sedermera inkommit med
Statsutskottets utlåtande Nr 39. 3
infordrad utredning, blev ärendet den 3 juni 1904 anmält i statsrådet,
därvid erforderliga åtgärder beslötos.
I anledning av den i nu förevarande motion omförmälda av herr L.
J. Carlsson i Malmberget väckta motion, vilken avsåg att bereda möjlighet
för vissa lägenhetsinnehavare å ifrågavarande område, vilka av en eller
annan anledning underlåtit att i vederbörlig tid anmäla sina ersättnings¬
anspråk, att detta oaktat få dessa anspråk prövade, anhöll Riksdagen år
1910 hos Kung!. Maj:t, att frågan om den ersättning, som för förlust vid
bortförande av byggnader från ifrågavarande område borde lägenhetsinne¬
havare på grund av billighetsskäl beredas, måtte upptagas jämväl beträf¬
fande de lägenhetsinnehavare, som försummat att anmäla sina ersättnings¬
anspråk inom vederbörlig tid.
Herr Sandstedts nu förevarande motion synes i första hand avse att
bereda tillfälle för de lägenhetsägare, som fått sina med anledning av 1903
och 1910 årens riksdagsbeslut framställda ersättningsanspråk avslagna, att
få dessa anspråk ännu en gång upptagna till prövning, men skulle ett
bifall till motionen bereda sådant tillfälle jämväl åt de lägenhetshavare,
som enligt förenämnda kungl. brev den 31 december 1902 fått sina an¬
sökningar avslagna.
Då emellertid såsom ovan nämnts 1903 års Riksdag uttalat, att
Riksdagen ansåge sig icke kunna besluta, att ytterligare åtgärder skulle
vidtagas för att bereda dessa personer lösen för avhysta byggnader, men
däremot ansåge utredning böra verkställas angående de billighetsanspråk,
som från övriga av ifrågavarande lägenhetsinnehavare skäligen kunde
framställas, och då samtliga av dessa sedermera givits tillfälle att få sina
anspråk ur billighetssynpunkt i behörig ordning prövade och statsmakterna
sålunda synas hava vederbörligen tillgodosett dessa lägenhetshavares intressen,
synes utskottet ej förefinnas anledning att nu gå utöver vad Riksdagen
i sådant avseende, såsom ovan nämnts, förut beslutat.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Riks¬
dagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 mars 1913.
Utskottets
yttrande
På statsutskottets vägnar:
F. CD:SON WACHTMEISTER.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 39.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från Första kammaren: herrar greve F. Ckson Wachtmeister, S. H. Kvarn-
zelius, O. Jonsson, friherre J. T. Gripenstedt, A. N. Hahn, friherre C. H. Falkenberg,
H. F. Lamm, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, O. M. Strömberg och C. G.
Ekman samt
från Andra kammaren: herrar A. Wiklund, H. Andersson, F. W. Thorsson,
C. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, G. Odqvist, E. A.
Nilson och A. Ifvarsson.