Statsutskottets utlåtande Nr 30.
5
Nr 30.
Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars 1913, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om
semester för tjänstgörande prästmän.
medgivande av årlig
(2:a Avd.)
I två likalydande motioner, väckta den en ena inom Första kammaren
av herr S. Stadener (nr 77) och den andra inom Andra kammaren av herr
G. F. Lundgren (nr 177) har föreslagits, att Riksdagen ville för sin del
besluta att medgiva tjänstgörande prästman semester under en månad år¬
ligen, i den mån enligt vederbörande domkapitels beprövande sådant kan
ske utan hinder för göromålens behöriga gång, därest tjänsten upprätt-
hålles genom tillfälligt åtagande av annan tjänstgörande prästman eller
genom förordnande av stifts- eller kontraktsadjunkt, för vilken tjänst¬
göring Konungen funnit skäligt bevilja anslag ur kyrkofonden.
Angående utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till motionerna.
Den grundsats, som vid tilldelande av semesterförmån åt statens
tjänstemän redan från införandet av detta institut gjort sig gällande, har
varit, att sådan förmån icke borde tillkomma andra tjänstemän än dem,
vilkas verksamhet vore av den art, att den helt och hållet eller till sin
huvudsakliga del måste utövas å tjänsterummet under vissa bestämda tider
varje dag. På grund av denna uppfattning hava häradshövdingarne, fög¬
deritjänstemännen, skogsstatens tjänstemän m. fl. dylika tjänstemanna¬
grupper icke ansetts behöva åtnjuta semester. Prästernas tjänstgöring torde
även i allmänhet vara sådan, att densamma med tillämpning av nämnda
synpunkt icke bör föranleda semesterförmån. Ett bifall till motionen
skulle alltså innebära ett avvikande från den av ålder tillämpade principen
i semesterfrågan och skulle kunna medföra konsekvenser i form av an¬
språk på ifrågavarande förmån från tjänstemannagrupper, som annars icke
6
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
skulle ifrågasättas till erhållande av densamma. Utskottet har härmed vis¬
serligen icke velat förneka, att det arbete, som påvilar vissa prästmän,
särskilt i de större stadsförsamlingarna och även i vissa landsförsamlingar,
kan vara så stort och utövas under sådana förhållanden i övrigt, att det¬
samma skulle kunna motivera semesterförmån. Motionerna lämna emellertid
icke någon ledning för bedömande av i vilka församlingar så kan vara
fallet. Vid sådant förhållande kan utskottet icke tillstyrka motionerna.
Utskottet får alltså hemställa,
att herrar Stadeners och Lundgrens förevarande
motioner icke må av Riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 mars 1913.
På statsutskottets vägnar.
F. CL:SON WACHTMEISTER.