Statsutskottets utlåtande Nr 113.
1
Nr 113.
Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1913 kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts 'proposition till
Riksdagen angående anläggning af statsbana från Ka¬
rungi till Haparanda in. in. (4:e Avd.)
Sedan Kungl. Maj:t i den till innevarande Riksdag avlämnade pro¬
positionen angående statsverkets tillstånd och behov, under rubriken
utgifter för kapitalökning i vad avser statens affärsverksamhet uti punkt
18 föreslagit Riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde
komma att aflåtas om anläggande av en statsbana söder om linjen
Lappträsk—Karungi för ändamålet för år 1914- beräkna ett anslag, att
utgå av lånemedel, av 600,000 kronor, har uti en den 7 mars 1913 till
Riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling över¬
lämnad proposition, nr 115, Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet förutsatta
villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. iakttagas, dels besluta
anläggning av statsbana från Karungi till Haparanda för en beräknad
kostnad af 1,495,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare
förordna om de orter, järnvägen bör genomgå, samt för påbörjande
av nämnda anläggning för år 1914 anvisa ett anslag av 600,000 kronor;
dels ock besluta anläggning av utfartsvägar till landsvägen Boden
—Lappträsk från stationer och mötesplatser å statsbanan Boden—Lapp¬
träsk för en kostnad av 172,600 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 61 höft. (Nr 113.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Utskottets
yttrande.
Såsom av statsutskottet vid 1911 års riksdag framhållits, hava de
synpunkter, ur vilka frågan om norra stambanans fortsättning emot
finska gränsen vid dess behandling inom Riksdagen blivit bedömd,
varit, dels huru man må kunna genom anordnande av förbättrade kom¬
munikationsförhållanden på bästa sätt ej blott underlätta ifrågavarande
trakters ekonomiska utveckling och framåtskridande utan även på samma
gång i största möjliga mån bidraga till att med det övriga landet förbinda
den till större delen finsktalande befolkningen i denna landsända samt
därstädes söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, dels huru man
skall kunna vid strävan efter detta mål vederbörligen tillgodose de
militära intressena. Dessa synpunkter lära också böra läggas till grund
vid bedömande av Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag till banans
sträckning.
Vad då beträffar den förstnämnda av dessa synpunkter, synes det
utskottet otvivelaktigt att denna bliver avgjort bättre tillgodosedd genom
den av Kungl. Maj:t föreslagna, av järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Norrbottens län förordade sträckningen Karungi—
Haparanda än genom den av generalstabschefen påyrkade sträckning
med utgångspunkt i närheten av Lappträsks station i sydlig eller syd¬
ostlig riktning till Säivitsviken samt därifrån österut fram till Haparanda.
De trakter, som skulle uppsökas av banan, sådan generalstabschefen
tänkt sig densamma dragen, synas givetvis till följd av jordmånens i
det hela mindre goda beskaffenhet ej hava närmelsevis samma möjlighet
till ekonomisk utveckling och framåtskridande som Tornedalen med dess
avsevärt större naturliga förutsättningar. Genom att, på sätt Kungl.
Maj:t föreslagit, medelst en bana Karungi—Haparanda förbinda järn¬
vägslinjen Karungi—Matarengi med Haparanda skulle man också vinna
fördelen att förskaffa befolkningen i hela den i jordbruksavseende inga¬
lunda obetydliga Tornedalen en centralpunkt i Haparanda, där den kunde
avsätta sina jordbruksprodukter och själv förse sig med de förnödenheter,
som måste hämtas från annat håll; och Haparanda skulle på sådant
sätt åter kunna utvecklas till att kraftigt upptaga den alltmera växande
konkurrensen med den på finsk sida belägna staden Torneå.
Denna möjlighet för Haparanda att bestå i konkurrensen med Tor¬
neå synes däremot ingalunda tillgodosedd genom en bana från Lapp¬
träsk till Säivitsviken och därifrån till Haparanda. Tvärtom sjmes fara
vara för handen, att handeln och rörelsen i Haparanda skulle än ytter¬
ligare gå tillbaka i konkurrens med, utom Torneå, jämväl eu hamnplats
på den svenska sidan.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
3
Vidkommande därefter angelägenheten att med det övriga landet
förbinda den finsktalande befolkningen i denna landsända samt att där¬
städes söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, vilken även ur
försvarspolitisk synpunkt synes värd allt beaktande, finner utskottet
jämväl denna angelägenhet väl tillvaratagen genom Kungl. Maj:ts för¬
slag. Glenom banans dragande enligt detta förslag skulle nämligen
åstadkommas, att hela gränstraktens finsktalande befolknings förbindelser
inriktades på en svensk huvudort, varigenom, såsom också av departe¬
mentschefen framhållits, på ett livskraftigt sätt underlättades spridningen
av svenskt språk och svensk kultur i dessa bygder.
I dylikt avseende synes däremot den andra sträckningen såsom gå¬
ende genom svensktalande bygd icke kunna tillmätas någon större be¬
tydelse, utan skulle man snarare kunna befara, att denna sträckning,
då den är av beskaffenhet att förminska Haparandas betydelse, också
kommer att bidraga till att förbindelserna från svensk sida med Torneå
ytterligare ökas.
Om det sålunda synes utskottet uppenbart, att ur nu berörda syn¬
punkter den av Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen har avgjort före¬
träde, återstår att bedöma, huruvida de erinringar, som ur strategisk
synpunkt blivit däremot gjorda, äro av beskaffenhet att uppväga detta
företräde.
I sådant avseende vill utskottet till eu början erinra hurusom järn¬
vägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningsbavande såväl 1903 som 1906
förordat, att stambanan skulle dragas från Lappträsk direkt till Haparanda,
men att generaistabscbefen då av strategiska skäl yrkat, att stambanan
skulle få sin slutpunkt i Karungi, vilket sistnämnda önskemål helt och
hållet blivit tillgodosett genom statsmakternas beslut år 1911; ävensom
hänvisa till vad av departementschefen anförts om, att då nu generai¬
stabscbefen tillstyrker banans framdragande i av honom förordad rikt¬
ning till Haparanda, detta i själva verket innebär att genom en från
Lappträsk utgående sidobana skaffa stambanan en ny slutpunkt vid
gränsen, under det att järnvägsstyrelsens förslag synes kunna betraktas
sålunda, att man, med bibehållande av ändpunkten i Karungi, giver
Tornedalen en tertiärbana för fyllande av dess lokala kommunika¬
tionsbehov.
Utskottet biträder den av departementschefen uttalade mening att,
därest man iakttager att banan framdrages nära själva dalgången men
något västligare, så att vissa militära hänsyn i ändamål att taktiskt
skydda banan tillgodoses, att vidare stationen i Haparanda förlägges sö¬
der om staden samt att slutligen en framtida anknytning med det finska
4
Statsutskottets utlåtande Nr 1.13.
järnvägsnätet eker söder om Haparanda i närheten av Neder Torneå
kyrka på finska sidan, avgörande strategiska betänkligheter icke torde
finnas mot den av Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen från Karungi
till Haparanda.
Då utskottet sålunda icke funnit de erinringar, som i sådant avse¬
ende gjorts mot denna sträckning uppväga dess enligt utskottets för¬
menande avgjorda företräde ur synpunkten av odlingens och den sven¬
ska kulturens befrämjande, finner sig utskottet böra förorda den¬
samma.
Vad i övrigt föreslagits i fråga om förevarande statsbaneanlägg-
ning finner sig utskottet jämväl böra förorda, liksom utskottet ej heller
har något att erinra beträffande Kungl. Maj:ts förslag om anläggning av
utfartsvägar till landsvägen Boden—Lappträsk från stationer och mötes¬
platser å statsbanan Boden—Lappträsk.
Under erinran att, enligt vad departementschefen till statsrådspro¬
tokollet meddelat, det för utfartsvägar erforderliga beloppet, 172,600
kronor, först år 1915 behöver anvisas, far utskottet hemställa,
att Riksdagen må, under förbehåll att de i stats¬
rådsprotokollet över civilärenden den 7 mars 1913
förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark
m. m. iakttagas,
l:o) besluta anläggning av statsbana från Karungi
till Haparanda för en beräknad kostnad av 1,495,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare för¬
ordna om de orter, järnvägen bör genomgå, samt för
påbörjande av nämnda anläggning för år 1914 anvisa
ett anslag av 600,000 kronor; samt
2:o) besluta anläggning av utfartsvägar till lands¬
vägen Boden—Lappträsk från stationer och mötes¬
platser å statsbanan Boden—Lappträsk för en kostnad
av 172,600 kronor.
I fråga om sättet för anskaffande av det under mom. 1 omför-
mälda belopp, 600,000 kronor, kommer utskottet att framdeles avgiva
utlåtande.
Stockholm den 9 maj 1913.
På statsutskottets vägnar:
F. GUSON WACHTMEISTER.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från Första Kammaren: herrar F. Cl:son Wachtmeister, S. II. Kvarnzelius, O. Jons¬
son, friherre J. T. Gripenstedt, A. N. Halm, friherre J. G. Beck-Friis, O. M. Strömberg,
G. G. Ekman, A. Åström, F. Berglund, H. H. K. Ericson och G. I. Asplund samt
från andra Kammaren: herrar A. Ekman, A. Wiklund, F. W. Thorssson, G. Pers¬
son, K. Starbäck, N. E. Lindberg, J. Ström, G. Odqvist, E. A. Nilsson, A. P. Gustafsson,
X Andersson i Kåstock och II. Lemke.
Reservation
vid inom. 1:
av herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, friherre J. T. Gripenstedt, fri¬
herre J. G. Beck-Friis, H. Ef. K. Ericson och H. Lemke, vilka ansett,
att utskottets yttrande om förslag i denna del bort hava följande ly¬
delse :
Ehuruväl utskottet funnit den sträckning för järnvägens framdra¬
gande uti ifrågavarande trakter, som av Kungl. Maj:t föreslagits, inne¬
bära beaktansvärda fördelar ur synpunkten av odlingens och den svenska
kulturens befrämjande i denna landsända, har utskottet emellertid med
hänsyn till de starka militära erinringar, som från den i sådant avse¬
ende sakkunniga myndigheten blivit däremot gjorda, icke tilltrott sig
att nu tillstyrka Riksdagen att besluta järnvägens framdragande i denna
sträckning, vilken synes utskottet ägnad att underlätta införandet i
landet av trupper från andra sidan gränsen.
Visserligen hyser, enligt vad statsrådsprotokollet giver vid handen,
departementschefen den mening, att banan, vars sträckning skulle få
närmare bestämmas av Kungl. Maj:t, bör framdragas något västligare
än man från början tänkt sig, detta på det att vissa militära hänsyn
må varda tillgodosedda, men i sådant avseende föreligger ej någon
utredning.
Vid nu anförda förhållanden bär det synts utskottet kunna ifråga¬
sättas, huruvida icke denna järnvägsfrågas lösning skulle bäst främjas,
om någon ytterligare utredning i ärendet företoges i syfte att åstad¬
komma ett förslag, som erbjöde mera trygghet ur försvarssynpunkt än
som, att döma av förenämnda från den militära sakkunniga myndig¬
6
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
heten gjorda erinringar, synes vara förenad med det nu föreliggande
förslaget.
Ett ytterligare skäl till att ej nu företaga denna fråga till slutgil¬
tigt avgörarande synes också utskottet ligga däri, att efter vad departe¬
mentschefen anfört, erforderliga undersökningar i fråga om anordnande
av hamn vid Haparanda eller annan plats vid kusten ännu icke hunnit
utföras, men att departementschefen hoppades, att frågan därom skulle
kunna till ett annat år föreligga i mera utrett skick än nu. Det har
nämligen med hänsyn till vikten att ändamålsenlig hamnplats må er¬
hållas givetvis synts utskottet önskvärt, om denna fråga kunde av
Riksdagen behandlas i sammanhang med frågan om järnvägens sträck¬
får utskottet hemställa:
l:o) att Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anlägg¬
ning av statsbana från Karungi till Haparanda icke
må av Riksdagen bifallas.
Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1913.