4
Statsutskottets utlåtande Nr 11.
Nr 11.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 februari 1913 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående efterskänkande av kronans rätt till dana-
arv efter bokbinderiarbetaren Nikolaus Edvard Wenner-
sten från Kristinehamn.
(3:e Avd.)
I en till Riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande be¬
handling överlämnad proposition, nr 37, av den 6 december 1912
har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsproto¬
kollet över iinansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen med¬
giva, att kronans rätt till dan aarv efter bokbinderiarbetaren Nikolaus
Edvard Wennersten från Kristinehamn må efterskänkas till förmån för
i protokollet omförmälda Carl Emil Nilsson, Esther Ehrnholm och bok¬
bindaren Carl Landin.
Till ovanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande:
»Bokbinderiarbetaren Nikolaus Edvard Wennersten avled i Kristine¬
hamn den 19 januari 1911. I instrumentet över den efter Wennersten
förrättade bouppteckningen antecknades, att han enligt egen utsago varit
barnhusbarn och ej vetat av anförvanter. Tillgångarna i boet upptogos
till 543 kronor 51 öre.
1 ett den 13 augusti 1889 upprättat testamente hade Wennersten
förordnat, att, om han avlede i sin då iråkade sjukdom, hans kvarlåten-
skap skulle så fördelas, att lärgossen Carl Emil Nilsson skulle erhålla
en Wennersten tillhörig klocka samt Esther Ehrnholm, dotter till eu
Statsutskottets utlåtande Nr 11. 5
Wennerstens arbetskamrat, och bokbindaren Carl Landin respektive 1U
och ZU av återstående tillgångar. Detta testamente blev efter Wenner¬
stens frånfälle i vederbörlig ordning bevakat och i delgivningsändamål
tillställt kammaradvokatfiskalsämbetet. Med anledning av testamentets
ordalydelse och efter inhämtande av upplysningar om dödsorsaken vid
Wennerstens frånfälle utverkade sig advokatfiskalsämbetet härefter stäm¬
ning å testamentstagarna till rådstuvurätten i Kristinehamn under yrkande,
bland annat, att testamentet måtte förklaras icke utgöra hinder för
kronan att såsom danaarv tillträda kvarlåtenskapen efter Wennersten;
och blev genom utslag den 10 juni 1912, vilket vunnit laga kraft,
advokatfiskalsämbetets berörda yrkande av rådstuvurätten bifallet.
I en till Kungl. Maj:t redan den 8 maj 1912 inkommen skrift
hava emellertid förenämnda Kilsson, Esther Ehrnholm och Landin, under
framhållande av att Wennersten, enligt vad omständigheterna gåve vid
handen, själv ända till sin död trott sig hava upprättat ett lagligen
giltigt testamente, i underdånighet anhållit, att kronans rätt till ifråga¬
varande danaarvsmedel, utgörande 450 kronor 83 öre, måtte efterskänkas
till förmån för sökandena; och har Landin såsom stöd för ansökningen,
i vad densamma angår honom, särskilt åberopat, att Wennersten ända
in i det sista av Landin erhållit omvårdnad och oavkortad lön, ehuru
Wennersten under de senare åren icke längre befunnit sig vid full arbets¬
förmåga. Därjämte har vid ansökningen fogats ett av ena testamentsvittnet
G-. W. Nyqvist utfärdat intyg, däri denne, med förmälan att han sedan lång¬
tid tillbaka varit nära bekant med Wennersten, vitsordat riktigheten av
Landins berörda uppgift och såsom sin uppfattning uttalat, att Wenner¬
sten, därest han avvetat, att testamentet varit i något hänseende tvetydigt,
säkerligen skulle hava låtit omskriva detsamma.
Över ifrågavarande ansökning har Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Värmlands län på grund av nådig remiss avgivit underdånigt utlåtande
och därvid överlämnat yttrande från magistraten i Kristinehamn.
Magistraten har däri förklarat sig liava, av vad under omförmälda rättegång
förekommit och i övrigt för magistraten vore känt, kommit till den bestämda över¬
tygelsen, att Wennersten varit mycket fästad vid sin arbetsgivare, sökanden Landin,
och att det varit Wennerstens livliga önskan att såsom uttryck av tacksamhet för
mångårig omvårdnad och tillgivenhet lämna Landin det huvudsakligaste av kvarlåten¬
skapen, liksom han jämväl önskat att giva lärgossen Nilsson en minnesgåva och sin
arbetskamrats dotter en mindre del av den jämförelsevis obetydliga behållningen i
boet. På grund härav och då, enligt vad magistraten hade sig bekant, ingen av
sökandena befunne sig i bättre ekonomiska omständigheter, än att de hade sin bärg-
ning, funne magistraten sig böra tillstyrka bifall till den underdåniga framställningen.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 11.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har för egen del nttalat sin
anslutning till vad magistraten anfört.
Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund av nådig befallning
jämväl yttrat sig i ärendet, har anfört följande.
Ehuruväl ingen av sökandena syntes befinna sig i anmärkningsvärt torftiga
omständigheter, likväl och med hänsyn till dels det jämförelsevis ringa belopp, som
avsåges, dels ock vad såväl av magistraten i Kristinehamn som ock av ovannämnda
G. W. Nyqvist anförts rörande Wennersten och särskilt dennes förhållande till sökanden
Landin, ansåge ämbetet skäl föreligga för bifall till den gjorda framställningen.
Med avseende å vad sålunda i ärendet förekommit, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva, att kronans
rätt till ifrågavarande danaarvsmedel må efterskänkas till förmån för
sökandena.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande fram¬
ställning, hemställer,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande proposition.
Stockholm den 11 februari 1913.
På statsutskottets vägnar:
F. GUSON WACHTMEISTER.