Lagutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 februari 1913 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse- till Kungl.
Maj:t angående anordnande av tillsyn över förvalt¬
ningen av donerade medel och stiftelser.
Närvarande: lierrar Widén, af Ekenstam*, Söderbergh, Stårner*, Gezelius _, Alexan-
derson, greve Lagerbjelke, greve Spens, Dahl, Petersson i Lidmgö
villastad* Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Stockholm*, Svensson
i Salang*^ Igel, Johansson i Mellbyn och Borg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Uti en inom Andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 53, har herr Westman hemställt, att Riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Ma;j:t täcktes taga
under förnyad omprövning frågan om anordnande av tillsyn från
statens sida över vården och förvaltningen av donerade medel och
stiftelser samt för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser
i ämnet.
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»Upprepade gånger har frågan om anordnande av en verksam
kontroll över vården och förvaltningen av donerade medel varit
föremål för Riksdagens behandling.
En av herr Gr. Bildlig vid 1897 års riksdag inom Första kam¬
maren väckt motion föranledde slutligen en riksdagsskrivelse till
Kungl. Maj:t den 8 maj 1897, däruti Riksdagen, under påvisande
av de bristfälliga anordningar, som vidtagits i syfte att bringa stif¬
telsers tillvaro till vederbörande myndigheters kunskap, samt sak-
BUtäng till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 6 käft. (Nr 6.) 1
2
Lagutskottets utlåtande. Nr 6.
naden av en betryggande och tvifvelsutan högst behövlig tillsyn i
fråga om förvaltningen och redovisningen av en mängd stiftelsers
medel, anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till sådana åtgärder, som kunde finnas vara
nödiga för åstadkommande av kontroll över vården och förvaltningen
av fromma stiftelser inom landet.
I anledning av denna skrivelse utarbetades inom ecklesiastik¬
departementet ett förslag till lag angående tillsyn över vissa stif¬
telser, men sedan högsta domstolen uti avgivet utlåtande över detta
förslag anfört, bland annat, att eu lag avfattad enligt det uppgjorda
förslaget skulle komma att sakna erforderligt underlag i allmänna
privaträttsliga stadganden, förklarade vid ärendets föredragning i
statsrådet, vederbörande departementschef sig anse, att, innan vidare
åtgärder i det föreliggande ärendet vidtoges, bestämmelser i det av
högsta domstolen angivna syfte borde utarbetas. På grund härav
och då i en Riksdagens skrivelse den 10 maj 1899 — uti vilken Riks¬
dagen hemställt om utarbetande av lagbestämmelser för reglering av
den rättsliga ställning, vilken borde tillkomma annan förening än
sådan, som hade ekonomisk verksamhet till sin uppgift — fram¬
hållits, att ungefär enahanda behov av klarhet, säkerhet och reda i
förekommande rättsförhållanden, vilket i fråga om föreningar borde
leda till lagstiftning i ämnet, jämväl kunde, åtminstone i viss män,
göra sig gällande för stiftelser, uppdrog Kungl. Maj:t den 29 no¬
vember 1901 åt en kommitté att utarbeta lagbestämmelser, förutom
angående den rättsliga ställning, som kunde prövas böra tillkomma
annan förening än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till sin
uppgift, jämväl beträffande vården och förvaltningen av s. k. fromma
stiftelser.
Den tillsatta kommittén avgav den 21 december 1903 sitt be¬
tänkande med förslag till, bland annat, lag om offentligen erkända
stiftelser. .Över berörda förslag, som innehöll bestämmelser dels an¬
gående stiftelsers rättsliga ställning, dels ock om tillsyn över vissa
stiftelser, inhämtades yttranden från ortsmyndigheterna, men där¬
efter har, såvitt jag kunnat utröna, ärendet fått vila, utan att någon
vidare åtgärd vidtagits.
Vid 1909 års riksdag var ifrågavarande ämne ånyo föremål för
behandling, i det att inom Andra kammaren motion väcktes angå¬
ende »anordnande av verksam kontroll över vården och förvaltnin¬
gen av donationer och stiftelser, antingen dessa avsetts till allmän¬
Lagutskottets utlåtande Nr 6.
nyttiga ändamål eller till enskilda personers eller företags bästa».
Kammaren fann visserligen, i enlighet med sitt andra tillfälliga ut¬
skotts hemställan, motionen icke böra föranleda till någon åtgärd,
men detta på grund av att utskottet, med hänvisning till 1903 års
kommittébetänkande, uttalat, att, då det med visshet kunde motses,
att ett förslag i förevarande ämne inom den närmaste framtiden
kom me att föreläggas Riksdagen, någon anledning till ingripande
från Riksdagens sida icke i frågans dåvarande läge förefanns.
Sedan sistnämnda uttalande gjordes, hava fyra år förflutit, utan
att, såsom förut påvisats, 1903 års betänkande och förslag föranlett
till någon åtgärd, och det synes mig därför, som om nu anledning
ej skulle saknas till ett ingripande från Riksdagens sida.
Det rör sig här om eu fråga av allt för stor vikt för att all¬
deles få do bort. Om det av Riksdagen erkända behovet av före¬
skrifter i ämnet förut gjort sig gällande, är detta numera i så mycket
högre grad förhållandet, som på senare åren allt flera och rikligare
donationer dag för dag tillkommit. Att i ett ordnat rättssamhälle
lämna dessa donationer utan någon som helst tillsyn, ja, utan att
det allmänna om dem knappast tager någon kännedom, kan icke
försvaras. Alla de medborgare, som för att främja ändamål, vilka
ligga dem om hjärtat, donera sina måhända med strävsamt arbete
och uppoffringar sammansparda medel, böra dock kunna räkna på,
att staten drager försorg om, att dessa medel icke bliva försking¬
rade eller använda på annat sätt än med donationen åsyftats. Jag
har mig ock bekant, att personer, vilka velat göra donationer för
allmänna ändamål, haft de största betänkligheter angående möjlig¬
heten att under rådande förhållande säkerställa donationerna för
framtiden.
Yad som enligt min mening i första rummet erfordras är, att
alla donationer varda offentligen registrerade samt att från statens
sida tillsyn hålles över, att donerade medel varda på betryggande
sätt förvaltade och enligt donators bestämmelse använda; och jag
tillåter mig hysa den meningen, att detta kan ske även utan något
underlag av allmänna privaträttsliga stadgande!!, om åstadkommande
av dessa senare, såsom förhållandet synes hava varit, skulle vålla
svårigheter för ernåendet av vad som i detta fall dock torde vara
huvudsaken.»
4
Lagutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Motionären hänvisar i början av sin motivering till eu motion,
väckt i Första kammaren år 1897 av herr G. Bikung, däri hemställan
gjordes, att Riksdagen ville i underdånig skrivelse till Kung!. Maj:t
anhålla, det Kung! Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som kunde
finnas nödiga för åstadkommande av kontroll över vården och för¬
valtningen av fromma stiftelser inom landet. Denna motion föran¬
ledde en riksdagsskrivelse till Kung!. Maj.t den'8 maj 1897, vilken,
såsom belysande för de synpunkter, som hos Riksdagen i ämnet
gjort sig gällande, må här anföras. Den var av följande lydelse:
»Inom Riksdagen har i gjord framställning fråga väckts om
vidtagande av åtgärder för att åstadkomma kontroll över vården
och förvaltningen av fromma stiftelser inom landet.
I avseende å behovet härav har huvudsakligen anförts följande.
De belopp, som årligen genom testamentariska dispositioner eller
gåvor ansloges för allmännyttiga ändamål, till understöd av fattiga,
för barnavård och sjukvård, för utdelning av stipendier och pen¬
sioner m. in., vore ej obetydliga. Enligt det av statistiska central¬
byrån uppgjorda sammandrag av Eders Kung! Maj:ts befallnings-
havandes femårsberättelser för åren 1886—1890 hade hela antalet
fromma stiftelser, för vilka redogörelser lämnats, år 1890 uppgått
till 7,102 med ett kapitalbelopp av 184,661,081 kronor, vartill måste
göras något tillägg för vissa till kapitalbeloppet okända eller icke
fullständigt kända stiftelser.
Att dessa betydliga gåvomedel omsorgsfullt förvaltades och
användes för de avsedda syftemålen vore av stor vikt, och eu verk¬
sam kontroll härå från det allmännas sida syntes vara väl befogad.
I sistnämnda avseende vore emellertid för närvarande ganska illa
beställt. Väl hade genom särskilda kung! cirkulär å rikets konsi¬
storier lagts vårdnaden om fromma stiftelser i allmänhet, med undan¬
tag av sådana, som blivit ställda hinder särskild publique styrelse’
eller upprättats för undervisningsverk. Dessa cirkulärs bestämmel¬
ser hade dock otvivelaktigt blivit genom nyare lagstiftning till väsent¬
liga delar upphävda. I alla händelser vore konsistorierna icke i
stånd att såsom sig borde utöva uppsikt över fromma stiftelser,
bland annat därför, att några allmänna föreskrifter, ägnade att bringa
uppkomsten av nya stiftelser till konsistoriernas kännedom, icke
blivit givna. Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande lämnade visser¬
ligen redogörelser för fromma stiftelser, men av enahanda skäl, som
nyss nämnts, vore även dessa myndigheter urståndsätta att öva
Lagutskottets utlåtande Nr 6. 5
en verksam och säker kontroll. Också lämnade de statistiska upp¬
gifterna i fråga om tillförlitlighet i detta avseende mycket övrigt
att önska, ett förhållande, som även av officiella uttalanden bestyrkts.
Huru bristfälliga de anordningar än vore, som vidtagits i syfte
att bringa stiftelsernas tillvaro till vederbörande myndigheters kun¬
skap, syntes det likväl i många fall vara ännu sämre sörjt i fråga
om förvaltningen och redovisningen av eu del av dessa stiftelsers
medel. Eu mängd donationer handhades nämligen av korporationer
eller enskilda inrättningar eller personer, och i fråga om dylika
stiftelser vore staten för närvarande icke i tillfälle att öva eu betryg¬
gande och tvivelsutan högst behövlig tillsyn.
Bland de i statistiska centalbyråns förutnämnda sammandrag
under namn av 'fromma stiftelser’ upptagna stiftelser, fonder och
kassor ingå otvivelaktigt många inrättningar, som ej böra anses så¬
som fromma stiftelser. Såsom sådana bör man nämligen, enligt
Riksdagens mening, ej räkna föreningar, som av enskilde bildats i
syfte att genom sammanskott eller eljest tillgängliga medel bereda
delägare pension eller sjukhjälp eller sterbhusen begravningshjälp,
såsom pensionsanstalter, sjuk- och begravningskassor, hundramanna-
föreningar in. fl. Vidare må anmärkas, att ett stort antal av de
uppgivna inrättningarne eller fonderna, och helt visst de, som inne¬
hava de största tillgångarne, äro på grund av meddelade bestäm¬
melser underkastade granskning dels genom kammarrätten, dels
genom kommunala myndigheter eller eljest. Det måste emellertid
antagas, att många stiftelser eller fonder finnas, vilka icke äro under¬
kastade någon pålitlig tillsyn. Bestämmelser i ämnet äro visserligen
meddelade genom kung!, cirkulär av den 24 april 1788, den 10
oktober 1806, den 13 juli 1809 och den 17 september 1856 med
flera författningar. 'Men dessa bestämmelser bereda vederbörande
varken tillräcklig kännedom om befintliga stiftelser eller erforderliga
krafter för utövande av den tillsyn, som finnes nödig. Därigenom
har möjliggjorts, att, såsom det stundom inträffat, donationer blivit
använda för annat ändamål än det av donator tydligen avsedda,
eller ännu svårare oegentligheter vid donationers förvaltning före¬
kommit, så att till och med avbräck måst uppstå i den verksamhet,
som med stiftelsen åsyftats.
Riksdagen anser fördenskull, att i de fall, då fromma stiftelsers
räkenskaper icke redan äro föremål för granskning av någon statens
myndighet, tillsyn från statens sida över vården och förvaltningen
6 Lagutskottets utlåtande Nr 6.
av stiftelsernas egendom är av nöden. Denna tillsyn synes dock
icke böra i allmänhet utsträckas till en noggrann prövning av varje
utgifts behörighet, utan inskränkas till eu granskning av behåll¬
ningens placering och huruvida avkomsten använts i donators syfte.
Under åberopande av vad i ärendet anförts, får Riksdagen här¬
igenom anhålla, att Eders Kung! Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana åtgärder, som kunna
finnas nödiga för åstadkommande av kontroll över vården och för¬
valtningen av fromma stiftelser inom landet.»
Såsom motionären omnämnt, hava de förslag till lagstiftning
i ämnet, som i anledning av denna riksdagsskrivelse utarbetats, hit¬
tills icke föranlett till något resultat. Detta gäller även om det
senaste den 21 december 1903 avgivna förslaget till »lag om offent¬
ligen; erkända stiftelser», som i motionen beröres.
Detta förslag, som enligt kommitténs egen framställning avsåg
»ej blott att åvägabringa mera fullständiga och tidsenliga bestäm¬
melser om tillsyn å stiftelsers förvaltning än de hittills gällande,
utan även och i främsta rummet att i allmänna privaträttsliga stad-
ganden skapa erforderlig grundval för dylika bestämmelser», inne¬
fattade dels under rubriken »allmänna bestämmelser» stadgande!! av
sist berörda innebörd, dels ock under rubriken »om tillsyn över
vissa stiftelser» föreskrifter om dylik tillsyn, vilken därigenom med
undantag för vissa stiftelser, som ej voro underkastade tillsyn, lades
på Konungens befallningshavande, varjämte närmare regler medde¬
lades om formerna för denna tillsyn. Förstnämnda avdelning av
lagförslaget anslöt sig i vissa grundläggande avseenden till det av
kommittén i samma betänkande framlagda förslaget till »lag om
registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet». Som
bekant, hava de på grund av sist berörda kommittébetänkande ut¬
arbetade lagförslag rörande dylika föreningar, så kallade ideella
föreningar, som åren 1910 och 1911 förelagts Riksdagen, icke vunnit
dess gillande. Häruti torde man ock i viss mån hava att söka eu
orsak till att förslaget till lagstiftning om offentligen erkända stif¬
telser hittills icke föranlett till någon vidare åtgärd.
Hurusom frågan om tillsyn över donationer och stiftelser år
1909 å nyo dragits under Riksdagens prövning, är av motionären om¬
nämnt, likasom att frågan då fick förfalla.
För fullständighetens skull må här även erinras, att förevarande
Lagutskottets utlåtande Nr. 6.
7
ämne under senare tiden även i annat sammanhang varit föremål
för Riksdagens behandling. I anledning av eu anmälan från Riks¬
dagens revisorer i berättelsen över verkställd granskning av stats¬
verkets m. m. tillstånd, styrelse och förvaltning år 1899 anhöll Riks¬
dagen i skrivelse den 1 maj 1901, att Kung! Maj:t täcktes taga* i
övervägande, vilka åtgärder borde vidtagas, på det att kapitaltill¬
gångarna för de donationer och stiftelser, angående vilka uppgifter
meddelades i de kammarrättens och Riksdagens revisorers gransk¬
ning underkastade räkenskaperna, måtte, där så ske kunde, komma
att i samma räkenskaper upptagas. Efter det statskontoret och
kammarrätten avgivit utlåtande i ämnet, överlämnades denna skri¬
velse för behandling till nyss omförmälda kommitté. Ej heller denna
framställning har emellertid hittills föranlett någon åtgärd.
Det synes ovedersägligt, att, såsom i 1897 års riksdagsskrivelse
med styrka framhålles, ett synnerligen stort behov föreligger att
åstadkomma eu bättre tillsyn över donationer och stiftelser. Antalet
och omfattningen av dylika ökas, såsom känt är, väsentligt år efter
år. Enligt sammandrag av Konungens befallningshavandes femårs¬
berättelser för åren 1901—-1905 — de senaste bearbetade uppgifter
i ämnet, som äro tillgängliga — hade antalet fromma stiftelser, för
vilka redogörelse där lämnats, vuxit till 10,810, därav dock 553
sjuk- och begravningskassor; och deras kapitalbehållning utgjorde
404,403,269 kronor, i vilket belopp ingick fast egendom till ett värde
av 59,809,153 kronor. Rörande ett stort antal av dessa stiftelser
kan med all säkerhet sägas, liksom det sades år 1897, att det icke
är tillfredsställande sörjt för tillsynen om deras förvaltning och an¬
vändning för de avsedda syftemålen. De mer eller mindre allmänna
föreskrifter, som härom finnas i de uti 1897 års riksdagsskrivelse
omförmälda författningar samt i § 31 mom. 18 av gällande lands¬
hövdingeinstruktion, äro alldeles otillräckliga eller otidsenliga samt
sakna därför snart sagt all betydelse.
Med hänsyn härtill och till det läge, vari frågan numera kommit,
synes utskottet skäl föreligga, att Riksdagen åter för sin del fram¬
lägger densamma inför Kung! Maj:t. Och det synes därvid, på sätt
motionären antyder, böra göras till föremål för förnyad undersök¬
ning, huruvida icke, därest svårighet skulle möta att samtidigt ordna
stiftelsernas privaträttsliga ställning på ett allmängiltigt sätt, det
mest trängande behovet, nämligen av en mera tillfredsställande
8
Lagutskottets utlåtande Nr 6.
kontroll och tillsyn över stiftelsernas förvaltning och användning
för sitt syftemål,' skulle även därförutan kunna, åtminstone tills
vidare, tillgodoses. Huru en sådan kontroll må kunna anordnas,
lärer icke nu ankomma på utskottet att närmare angiva; i tillämp¬
liga avseenden torde redan föreliggande förslag i de delar, som röra
tillsynen och kontrollen, kunna läggas till grund. Utskottet vill
emellertid, i likhet med vad i 1897 års riksdagsskrivelse i viss män
ägt rum, som sin mening uttala, att denna kontroll icke synes höra
givas större omfattning, än som betingas av ändamålet med den¬
samma och således icke ingripa i handhavandet av stiftelsens medel
och de åtgärder, som av dess förvaltning vidtagas, i annat fall, än
där detta av nyssberörda ändamål påkallas.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen ville, med bifall till förevarande
motion, i skrivelse till Kung! Maj:t anhålla, att '
Kung! Ma.j:t täcktes taga under förnyad ompröv¬
ning frågan om anordnande av kontroll från statens
sida över vården och förvaltningen av donerade
medel och stiftelser samt för Riksdagen framlägga
förslag till lagbestämmelser i ämnet.
Stockholm den It februari 1913.
På lagutskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1913.