Lagutskottets utlåtande Nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till Riksdagens kansli den 5 maj 1913 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om behandling av alkoholister samt till lag
om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen
i mål enligt lag om behandling av alkoholister, dels ock
i anledning därav väckta motioner.
Närvarande: herrar Widén, Trana, Stärner, Alexanderson, greve Lagerbjelke,
von Baumgarten* greve Spens, Petrén, Valerius Olsson, Petersson i
Lidingö villastad* Pettersson i Södertälje, Pettersson i Bjälbo, Olsson
i See* Forsberg, Persson i Norrköping och Borg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 11 april 1913 dagtecknad proposition, nr 193, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna
förslag till lag om behandling av alkoholister samt till lag om ersättning
i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt lag om behandling
av alkoholister.
I samband med denna proposition, som hänvisats till lagutskottet, kar
utskottet till behandling förekaft dels tre inom Första kammaren väckta
motioner, nämligen nr 150 av herr Alfred Petrén, nr 151 av herr August
Ljunggren, och nr 163 av herr K. A. Nilson, dels oek eu motion, som
väckts inom Andra kammaren, nämligen nr 345 av herr Bernhard Eriksson
i Grängesberg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 30 käft, (Nr 31). 1
Herrar
Petréns och
Erikssons
Grängesberg
motioner.
2 Lagutskottets utlåtande Nr 31.
De av herrar Petrén och Eriksson i Grängesberg väckta motionerna,
vilka överensstämma med varandra, äro av följande lydelse:
»Uti Kungl. Maj:ts proposition nr 193, angående förslag till lag om
behandling av alkoholister, får undertecknad härmed föreslå följande änd¬
ringar och tillägg.
Uti lagförslagets 4 § 2 mom. är föreskrivet, att, innan ansökning
göres om förordnande att person skall intagas å allmän anstalt för vård
av alkoholister, noggranna upplysningar om ifrågavarande person skola in¬
hämtas samt, därest ej uppenbarligen utsikt saknas att utan tvång åter¬
föra honom till ett nyktert och ordentligt liv, härför lämpade åtgärder
vidtagas av den nykterhetsnämnd, som enligt lagförslagets 3 § skall finnas
i varje kommun, och vilken, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt,
skall utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse. Av denna formulering
synes den slutledningen lätteligen kunna dragas, att nykterketsnämnden
vore förpliktad att själv företaga här omnämnda förarbete. Till stöd för
en sådan uppfattning skulle ock kunna anföras, att det uti departements¬
chefens motivering till ifrågavarande moment lika litet som i lagrådets
yttrande angående denna punkt finnes något nämnt angående sättet för
det sålunda föreskrivna förarbetets ordnande utöver det enkla uttalandet,
att nykterketsnämnden skall verkställa detsamma. Till förekommande av
en dylik snäv tolkning av ifrågavarande moment synes det mig vara av
behovet påkallat, att det i lagen uttryckligen säges, att nykterhetsnämndeu
äger att åt särskilda personer uppdraga vidtagandet av de förebyggande
åtgärderna, något som ju förutsatts av såväl svenska läkaresällskapets nykter-
hetskoinmitté som den kungl. nykterhetskommittén. Uåkarkommittén hai
sålunda föreslagit anordnandet av eu under den kommunala nämnden sor¬
terande byrå, åt vilken ifrågavarande arbete skulle vara anförtrott, medan
den kungl. nykterhetskommittén framhållit, hurusom man ej borde genom
detaljerade stadganden regelbinda nämndernas verksamhet utan tillåta dem
att fritt få lämpa denna efter olika förhållanden, i det att det ju läte
tänka sig, att nämnderna i vissa kommuner kunde finna det lämpligt att
låta det förebyggande arbetet utföras av frivilliga organiserade kraftei,
såsom nykterhets- och skyddsföreningar. Yare sig nu en kommunal byra,
i enlighet med läkarkommitténs förslag, eller, som nykterhetskommittén
tänkt sig ofta skulle komma att inträffa, en frivillig organisation finge åt
sig anförtrott att inhämta de upplysningar och vidtaga de åtgärder, varom
här är fråga, bleve i bådadera fallen förhållandet det, att de personel',, som
hade att vidtaga de förebyggande åtgärderna, vilka ju avse att förhjälpa
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
3
alkoholisten ur ett tillstånd, som eljest med nödvändighet måste få inter¬
nering till följd, icke bleve desamma som hade att bestämma om ingivande
av ansökning härom, en ordning som i praxis säkerligen skulle visa sig
mycket ändamålsenlig, i all synnerhet som därigenom skulle beredas större
möjlighet att till ifrågavarande arbete få de såväl med hänsyn till deras
ställning till nykterhetsrörelsen som i andra hänseenden för uppgiften mest
lämpade. Av nu anförda skäl föreslår jag alltså, att såsom tillägg till 4 §
2 mom. fogas följande punkt: Vidtagandet av de åtgärder, som i detta
moment avses, äger nämnden att överlåta åt särskilt organ eller åt särskilda
för uppgiften lämpade personer.
Enligt lagförslagets 10 § äger Konungens befallningshavande, när
ansökan ingives om internering av en åt dryckenskap hemfallen person,
som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, att även innan
denne blivit hörd i målet, när skäl därtill äro, föranstalta om hans om¬
händertagande och vårdande i avbidan på slutligt beslut. Däremot lämnas
varken i själva lagtexten eller motiveringen till densamma någon anvis¬
ning, huru med eu dylik person, som uppträder på ett samhällsvådligt
sätt, skall förfaras under tiden till dess ansökan med den i ty fall jämlikt
5 § stadgade redogörelsen hunnit till Konungens befallningshavande in¬
givas. Något stadgande härom synes mig dock vara nödvändigt, då det
icke torde vara utan vidare självklart, att polisen äger rättighet att ome¬
delbart ingripa och taga i förvar eu alkoholist, som inom hemmet uppträder
på ett för omgivningens liv och säkerhet farligt sätt, något som dock
understundom kan vara nödvändigt, om våldsdåd skola kunna förekommas.
Till belysande av detta förhållande ber jag att få hänvisa till fall 17 och
18 uti den som bilaga 3 till läkarkommitténs betänkande fogade kasuisti-
ken. Båda dessa fall gälla åt dryckenskap hemfallna familjefäder, vilka,
då de sent på kvällen eller nattetid hemkomma i berusat tillstånd, sönder¬
slå möbler och husgeråd samt misshandla hustru och barn, så att dessa
måste i blotta linnet fly ur huset och söka skydd hos grannar. Efter
dylika uppträden blevo båda de ifrågavarande personerna intagna å hospital,
sedan tillkallad läkare givit intyg om att sinnessjukdom förelåge, en upp¬
fattning, som emellertid visade sig vara oriktig, i det att de båda efter
rusets förflyktigande icke visade något abnormt. Det torde väl emellertid
vara uppenbart, att alkoholister, som i hemmen uppträda på här ovan an¬
givet, för omgivningen livsfarligt sätt, böra kunna bli av tillkallad polis
omedelbart tagna i förvar, även då betyg om sinnessjukdom icke kan er¬
hållas. Till förekommande av att eu sådan polismyndighet medgiven rätt
4
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
missbrukas vore det dock önskvärt, att någon kortare tidsgräns bestämdes
för dylikt tagande i förvar i avvaktan på ansökans ingivande till Konungens
befallningshavande och denna myndighets första beslut i ärendet. I regel
bör naturligtvis detta kunna ske samma dag eller, då omhändertagandet
ägt mm på eftermiddagen eller — såsom ofta torde komma att inträffa
— nattetid, nästföljande dag. Med hänsyn till de från residensstaden
mera avlägset belägna orterna, torde det kanske dock vara skäl att tillåta,
det ifrågavarande tidsbegränsning utsträckes längre än' till ett dygn. Då
det torde vara enklast att låta en bestämmelse av nu angiven art ansluta
sig till 10 §, tillåter jag mig föreslå, att till denna paragraf fogas ett nytt
moment av följande lydelse: Åt dryckenskap hemfallen person, som i be¬
rusat tillstånd uppträder på sådant sätt, att hans omedelbara omhänder¬
tagande med hänsyn till omgivningens liv och säkerhet måste anses nödvän¬
digt, äger polismyndighet att, i avvaktan på vidare åtgärd, taga i förvar
■under högst 48 timmar.
I överensstämmelse med vad som påpekats av lagrådet, som särskilt
betonat nödvändigheten av att det, när lagen skall börja att tillämpas,
finnes nödigt antal platser å statsanstalt, har det icke i lagförslaget an¬
givits någon viss dag för lagens trädande i kraft, utan har bestämmandet
härom lagts i Konungens hand. Medan lagrådet utgått ifrån att staten
måste sörja för att plats alltid funnes för de farliga alkoholisterna, så att
beslut om internering av sådan å allmän anstalt för vård av alkoholister
städse kunde bringas till verkställighet, har däremot Kungl. Maj it ■— med
hänsyn därtill att utredning om antalet farliga alkoholister i vårt land
saknas — icke ansett rådligt att nu genom lagens bestämmelser fastslå
eu dylik förpliktelse för staten. För att emellertid förebygga, att en farlig
alkoholist, om vars omhändertagande Konungens befallningshavande enligt
10 § föranstaltat, vid meddelande av slutligt beslut måste utsläppas, ehuru
han alltjämt är farlig, har Kungl. Maj:t i dess ställe föreslagit, att det
gives Konungens befallningshavande rättighet att, i avvaktan på plats å
allmän anstalt för vård av alkoholister, fortfarande draga försorg om hans
vårdande också på annat lämpligt sätt; sådan vård får dock ej fortgå
under längre tid än 3 månader (14 §).
Enligt det föreliggande lagförslaget äger sålunda Konungens befall¬
ningshavande att oberoende av om plats å allmän anstalt för vård av alko¬
holister är att tillgå dels, jämlikt 10 §, provisoriskt omhändertaga en farlig
alkoholist (för vilket ändamål givetvis bäst lämpar sig någon med isole¬
ringsrum försedd sjuk vårdsavdelning) och dels, jämlikt 14 §, att efter ett
Lagutskottets utlåtande Nr 31. 5
slutligt beslut om tvångsinternering låta företaga sådan för högst 3 månader
a annan anstalt (för vilket senare fall en försörjnings- och arbetsinrättning
naturligen i första hand kommer i fråga). Det synes nu, som om
det icke borde finnas något hinder för att dessa bestämmelser, vilkas till-
lämpning ju icke kräva tillgång på plats å statsanstalt för vård av alko¬
holister, kunde träda i kraft omedelbart efter lagens utfärdande. Därmed
\ linnés å ena sidan att samhället dock finge något skydd gentemot farliga
alkoholister, där man nu anser sig icke kunna ingripa mot dem med
mindre de begått något brott eller betyg om att sinnessjukdom föreligger
för dem kan erhållas, å andra sidan åter att, där man redan under nu¬
varande förhållanden, utan lagstiftning på området, likväl icke drar sig för
att vid behov omhändertaga eu farlig alkoholist, den för sådant omhänder¬
tagande tillåtna tiden, när fråga är om en alkoholist, som i nyktert till¬
stånd icke är abnorm, blir i lag fastställd. Det lärer nämligen i större
städer icke sällan inträffa, att personer på grund av läkarbetyg om alko¬
holismus ehronicus av polismyndighet inremitteras till försörjningsinrätt¬
ningar, där de då intagas å sinnessjukavdelningen för att, när fråga är
om gamla, kända recidivister, efter tillnyktrandet ofta bli överflyttade till
den sa kallade personalavdelningen, där tiden för deras kvarhållande sedan
bestämmes av vederbörande funktionärer.
Då emellertid en sådan ordning, som givetvis framtvingats av om¬
ständigheterna, icke kan vara lämplig, vore det för alla parter en stor
fördel, om regler för dylikt omhändertagande utan dröjsmål bleve i km
fastställda. ' 5
På grund av det nu anförda tillåter jag mig för den skull slutligen
föreslå, att det till lagen fogas en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
De i lagens 10 och 14. §§ för polismyndighet och Konungens befallnings-
havande givna föreskrifter att, oberoende av tillgång på plats å allmän an¬
stalt för vård av alkoholister, draga försorg därom, att åt dryckenskap hem¬
fallen person, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv,
blir omhändertagen och vårdad, träda genast vid lagens utfärdande i kraft.»
Herr August Ljunggrens motion är av följande lydelse: Herr August
»I Kungl. Maj:ts proposition, nr 193, föreslås i §' 3, att »i varje kom- ^motion™
mun skall finnas en nykterhetsnämnd» och att, för den händelse ej sär¬
skild sådan nämnd blivit tillsatt, den skall utgöras av kommunens fattig-
vårdsstyrelse. I § 4 stadgas vidare, vilka befogenheter och förpliktelser
skola åligga densamma.
6
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
Sedan interneringslagens omfattning blivit så väsentligen inskränkt,
som framgår av § 1 i kungl. propositionen, bliva givetvis nykterhetsnämn-
dernas befogenheter i samma mån begränsade. Men redan med den om¬
fattning, lagen enligt propositionen skulle tå, är det klart, att de kom¬
munala nykterhetsnämnderna komina att erhålla en ansvarsfull och krävande
ställning. För att det skall bliva dem möjligt att i någon mån fylla de
anspråk, som säkerligen komma att ställas på dem, är det av den största
vikt, att de inom sig sluta element, som genom erfarenhet och verkligt
intresse äro väl skickade för den maktpåliggande och grannlaga uppgiften.
Bäst skulle denna synpunkt ha tillgodosetts, för den händelse lagförslaget
medgivit enskilda sammanslutningar, sky dd värn etc. att taga hand om de
i § 4 angivna uppgifterna. Därigenom hade även den nödiga kontakten
upprätthållits med på nykterhetsområdet verkande organisationer och andra
liknande sammanslutningar. Då man nu emellertid valt eu annan väg
och det icke lär finnas utsikt att utan större rubbningar av lagförslaget
få en ändring till stånd på denna punkt, så tillåter jag mig att hemställa
om ett tillägg till § 3, varigenom ovan angivna och enligt min mening-
högst betydelsefulla kontakt skulle kunna mera effektivt och permanent
upprätthållas, särskilt med de organisationer, vars alldeles speciella med¬
verkan man påkallar genom bestämmelserna i § 4 mom. 2. Detta tillägg
kunde lämpligen fogas till § 3 i tredje stycket omedelbart efter den me¬
ning, som börjar med »Särskild nykterketsnämnd — — — —» och som
slutar med »— — — - kommunalstämmorna», och föreslår jag följande
lydelse, som jag emellertid ber utskottet modifiera eller omformulera på
lämpligt sätt: »I sådan nykter hetsnämnd höra så vitt möjligt insättas ett
lämpligt antal organiserade nyhterhetsvänner». För den händelse denna
passus inskjutes, kunde följande stycke börja på detta sätt: »Om dylik
nämnds sammansättning i övrigt, val av ledamot» etc.
Det torde böra erinras därom, att denna princip — att vid till¬
sättandet av vissa kommunala uppdrag taga särskild hänsyn till sådana
medborgargrupper, som kunna tänkas hava ett särskilt intresse och sär¬
skilda kvalifikationer — icke är ny utan återfinnas exempelvis i § 25
i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter. Att en tillämpning av
denna princip i nu ifrågavarande fall är särskilt påkallad, anser jag för
min del vara alldeles uppenbart.
Kunde då härtill fogas en bestämmelse i § 4 av den art, som herr
Alfred Petrén i motion anvisar, så är det min övertygelse, att de olägen-
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
7
heter, som obligatoriska kommunala nykterhetsnämnder måste medföra,
skola i väsentlig mån motverkas.
När det gäller ett så omfattande och maktpåliggande räddningsarbete,
som här är fråga om, så är det enligt min mening av den allra största
betydelse, att de frivilliga organisationer och personliga krafter, som finnas,
tagas i anspråk.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Riksdagen
ville vid ett bifall till Kung]. Maj:ts proposition nr 193 ävenledes besluta,
att vid tillsättandet av de enligt § 3 stadgade kommunala nykterhets-
nämnderna i desamma skola inväljas ett lämpligt antal medlemmar ur nyk-
terhetssällskapen.»
Herr Nilsons motion lyder sålunda:
»Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 193 med förslag till lag om be¬
handling av alkoholister innehåller i § 25 den bestämmelsen, att »den, på
vars framställning någon intagits å allmän anstalt för vård av alkoholister,
är skyldig att svara för all vårdkostnad».
Nu skiljer lagförslaget i föregående paragrafer (4, 5, 6, 7) på den
som gör ansökan (nykterketsnämnden m. fl.) och den som gör framställning
till nämnden eller Kungl. Maj:ts befallningshavande (den enskilde intres¬
serade), vadan alltså enligt § 25 skulle följa, att den, som av intresse för
samhällets, familjens eller enskildas väl och säkerhet finner sig nödsakad
påkalla ett ingripande gent emot alkoholisten, också blir ansvarig för
dennes vård.
Att eu sådan bestämmelse skall i hög grad vara ägnad att göra lagens
tillämplighet illusorisk synes mig vara tydligt, då man väl måste förut¬
sätta, att denna ansvarsplikt kommer att i de flesta fall avhålla från
framställning, till dess det är för sent eller någon olycka inträffat, liksom
också den avsedda hjälpen undandrages den medellöse, exempelvis eu
alkoholists ensamstående fattiga och betryckta hustru.
Det torde väl därför vara av nöden, att ansvarsskyldigheten under
alla omständigheter i första hand påvilar kommunen, dock med rätt för
denna, att, där tillgångar finnas och omständigheterna sådant medgiva, av
den vårdade eller hans familj utkräva beloppet.
Detta synes mig också hava varit fattigvårdskommitterades tanke, att
döma av dess förslag § 23, liksom ock departementschefen synes förut¬
sätta, att saken i de flesta fall komme att gestalta sig så. Men då lag¬
texten i afla händelser icke ger detta vid handen och genom sin orda-
Herr Nilsons
motion.
8 Lagutskottets utlåtande Nr 31.
lydelse kommer att verka avhållande från framställmngsmöjligheterna, her
jag få föreslå:
att § 25 i Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 193 måtte få föl¬
jande förändrade lydelse:
Den, på vars ansökan någon — — — intagits enligt § 20.
Sker sådan ansökan av enskild, såsom i § 6 sägs, och prövar Kung!
Maj:ts befallningshavande sådan ansökan böra bifallas, påvile ansvarsskyl-
digheten gent emot vårdanstalt i första hand den kommun, där den
vårdade har hemortsrätt.
Kostnad för vård — — — vidkännas kostnaden. Där på grund —
— — till eftergift.
Eventuellt behövlig redaktionell förändring torde av utskottet vidtagas.»
Utskottets ytt- Bedan i motion vid 1889 års riksdag föreslogs vidtagande av lag-
* ' stiftningsåtgärder i syfte att möjliggöra tvångsinternering av alkoholister.
Efter det denna fråga vid upprepade tillfällen under de därpå följande
åren inom Riksdagen varit å bane, anhöll Biksdagen i skrivelse den 27
februari 1907, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida
och i vad mån föreskrifter kunde meddelas i fråga om internering av alko¬
holister även mot deras vilja i för dem avsedda kuranstalter samt, i fall
utredningen gåve anledning därtill, för Biksdagen framlägga förslag till
lagstiftning i ämnet.
Över denna Riksdagens skrivelse infordrades yttranden från överståt-
hållarämbetet och Kung]. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga län,
varefter skrivelsen tillika med nämnda yttranden överlämnades till den av
Kungl. Maj:t den 21 juni 1907 tillsatta kommittén för avgivande av för¬
slag till förändrad lagstiftning angående fattigvården och lösdrivares be¬
handling m. in. med uppdrag att efter verkställande av den vidare utred¬
ning i ämnet, som kunde vara erforderlig, till Kungl. Maj:t inkomma med
det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Till fullgörande av detta uppdrag överlämnade nämnda kommitté i
januari 1911 till Kungl Maj:t följande lagförslag i ämnet: förslag till lag
om behandling av alkoholister, förslag till lag om tillägg till 2 § 17:o i
lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt och förslag till
lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt
lagen om behandling av alkoholister ävensom motiver till förslagen jämte
redogörelse för utländsk lagstiftning på detta område.
Sedan över dessa lagförslag utlåtanden infordrats från de medicinska
9
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska medico-kirur-
giska institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, över-
ståthållarämbetet samt Kung!. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga
län samt yttrande i ämnet jämväl avgivits av svenska läkarsällskapet,
remitterades förslagen jämte de i anledning därav inkomna yttrandena till
den av Ivungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta nykterhetskommittén
för avgivande av utlåtande i ämnet. I skrivelse den 22 augusti 1912
fullgjorde kommittén detta uppdrag.
Lagförslagen underkastades därpå i justitiedepartementet en närmare
granskning och omarbetning, därvid särskilt hänsyn togs till vad i före-
nämnda yttranden och utlåtanden anförts; varefter över samtliga lagförsla¬
gen inhämtades yttrande av lagrådet. I anledning av de utav lagrådet
mot förslagen framställda anmärkningar blevo sedermera förslagen till lag
om behandling av alkoholister och till lag om ersättning i vissa fall av
allmänna medel till vittnen i mål enligt lagen om behandling av alkoho¬
lister inom justitiedepartementet ånyo föremål för omarbetning. I det
skick de härvid erhållit hava de med förevarande proposition för Riks¬
dagen framlagts.
Den grundsats, varpå ifrågavarande lagförslag vilar, eller att personer
hemfallna åt dryckenskap må under vissa förutsättningar med tvång inter¬
neras å för vård av dylika personer avsedda anstalter, har, såsom av den
föregående framställningen framgår, förut vunnit Riksdagens godkännande.
Emellertid har såsom en betänklighet mot ett omedelbart genom¬
förande av eu lagstiftning i förevarande ämne vid lagförslagets granskning
inom lagrådet framhållits, att antalet vårdplatser, med vilket man kunde
räkna, vida understege behovet. Det erinrades, hurusom därav nödvändig¬
gjordes, att enligt förslaget förordnande om internering kunde komma att
meddelas utan säkerhet för att sådan i alla fall vore möjlig att erhålla. Det
berodde på sökandens förmåga och vilja att skaffa plats, om verkställighet
följde. Detta system upprätthölles jämväl beträffande dem, vilka voro farliga
för annans personliga säkerhet eller eget liv. Den interimsvård, som det
enligt 7 § i förslaget ålagts Konungens befallningshavande att anskaffa, av-
såge endast tiden till dess slutligt beslut om internering meddelades. Hade
vid den tidpunkten sökanden icke anskaffat plats å anstalt, vare sig detta
berodde därpå att ingen plats funnes att tillgå eller — vilket i fråga om
enskild sökande lätteligen kunde inträffa — att sökanden ej hade erforderliga
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 30 käft. (Nr 31). 2
10 LagutsJcottets utlåtande Nr 31.
medel för ändamålet eller ej påkallade verkställighet, återstode ej annat än
att utsläppa den farlige alkoholisten. Systemet kunde, så vitt anginge
farliga personer, enligt lagrådets mening icke bibehållas. Staten måste hava
sörjt för att i sådana fall plats vore att tillgå; och internering måste
ske, även om den enskilde sökanden saknade betalningsförmåga eller ej
fullföljde ansökningen. Men även av eu annan och ej mindre viktig an¬
ledning krävdes, att staten trädde emellan för anskaffande av vårdplatser.
Klart vore, att man härvidlag finge att göra med personer av de mest
skilda slag, från brottslingstyper eller lösdrivarelement till sådana olyckliga,
som fallit offer för dryckenskapslasten men i fråga om vilka eljest icke
något från samhällssynpunkt vore att anmärka. Bland de internerade
skulle därför alltid finnas sådana, av vilka man hade att befara ett men¬
ligt inflytande på de övriga eller ett störande av sämjan och som även
om man bortsåge från olägenheten av ett efterhängset vidhållande av be¬
kantskapen efter utskrivningen — lcomme att motverka vad man genom
anstaltsvården eljest kunnat vinna. Utväg måste därför finnas att befria
övriga anstalter från dylika skadliga element; i motsatt fall torde lagstift¬
ningen bliva mer till skada än till gagn. Såsom ett oeftergivligt villkor för
lagförslagets antagande, vilket emellertid med hänsyn till därför anförda
viktiga skäl av lagrådet tillstyrktes, måste fördenskull enligt lagrådets tanke
uppställas, att vid lagens ikraftträdande funnes en eller flera statsanstalter
med tillräckligt antal platser för att mottaga de farliga och dem, som av
ovan angivna anledningar måste utmönstras från övriga anstalter.
Då vid föredragning i statsrådet av lagrådets yttrande över de
remitterade lagförslagen vederbörande departementschef hemställt att, oaktat
frågan om byggande av en statens anstalt för vård av alkoholister ej före-
låge i tillräckligt utrett skick, förslag till lagstiftning i ämnet måtte före¬
läggas Riksdagen, har departementschefen såsom skäl därför anfört bland annat:
»Redan vid ärendets föregående behandling inför Kungl. Maj:t fram¬
höll jag nödvändigheten av att hava en statsanstalt färdig att träda i verk¬
samhet vid tiden för lagens ikraftträdande. — — —-
Såsom flera gånger framhållits, är det dock ej gärna möjligt att kräva
en ovillkorlig verkställighet av alla enligt lagen meddelade beslut om tvångs-
internering. Lagrådet har nu föreslagit, att varje beslut om tvångsinter-
nering av farliga alkoholister skulle av Konungens befallningshavande
bringas till verkställighet. Genom en sådan bestämmelse skulle lagens
effektivitet väsentligen ökas, men ett dylikt stadgande synes medföra aen
konsekvensen, att staten, i den mån ej kommuner eller enskilda fyllde be-
11
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
hovet, ovillkorligen skulle tillhandahålla tillräckligt antal anstaltsplatser för
alla, om vilkas intagande Konungens befallningshavande förordnat på grund
av deras farlighet för annans personliga säkerhet eller eget liv. I saknad av
utredning om antalet farliga alkoholister i vårt land, torde det ej vara
rådligt att nu genom lagens bestämmelser fastslå en dylik förpliktelse för
staten, utan bör det få bliva beroende på framtida prövning, om lagens
effektivitet skall stärkas genom att skapa ett för farliga alkoholister under
alla förhållanden tillräckligt antal platser å statsanstalter. Under tiden
vinner man ökad erfarenhet om resultatet av anstalternas verksamhet
samt om deras ändamålsenliga anordnande och skötsel. Såsom även
lagrådet anmärkt, har lagstiftningen eu provisorisk karaktär, och därav
rättfärdigas, att man nu ej går alltför långt. För övrigt är lagen ej av¬
sedd att upphäva några regler, som nu finnas för omhändertagande av
farliga personer, utan den erbjuder blott eu ny utväg vid sidan av
redan befintliga möjligheter. Erinras må också, att den farlighet, varom
här är fråga, sammanhänger med alkoholmissbruket, och att eu viss trygghet
mot farligheten kan vinnas genom borttagande i annan ordning av tillfälle
till att åtkomma rusdrycker, även om man ej blir i tillfälle att påbörja
det mera varaktiga upprättelsearbete, som ligger i vården å en verklig
alkoholistanstalt.
Om staten i fråga om anordnande av egna anstalter ej åtager sig
annan förpliktelse än att omhändertaga tyångsinternerade, som måste över¬
flyttas från de erkända anstalterna, samt att, i mån av utrymme, emottaga
andra alkoholister, särskilt de farliga, torde, i synnerhet efter den begränsade
omfattning lagförslaget numera erhållit, eu statsanstalt för manliga alkoholister
med plats för 100 patienter fylla det angelägnaste behovet och lagen därmed
hava utsikt att nå en ej ringa grad av effektivitet. Då den nämnda anstalten
så vitt möjligt bör hava karaktären av en kuranstalt, och anordningarna
därstädes ej böra göras alltför fängelseliknande, är det dock att förutse,
att en mindre statsanstalt kan bliva av nöden för att mottaga sådana, som
intagits å kuranstalten, men i längden ej kunna kvarhållas där.
Behovet av en statens vårdanstalt för kvinnliga alkoholister synes ej
vara lika framträdande som behovet av eu anstalt för män. Till äventyrs
kan man vänta sig, att här liksom i fråga om minderåriga kvinnliga för¬
brytare någon enskild stiftelse skulle kunna åtaga sig vården. Om sådant
ej skulle låta sig göra, torde kravet på platser å statsanstalt för kvinnor i
allt fall bliva så litet, att man att börja med kan tänka sig någon provi¬
sorisk och lätt genomförbar anordning.
12
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
Frågan om byggande av en statens anstalt för vård av manliga
alkoholister föreligger ej för närvarande i så utrett skick, att proposition
därom kan avgivas. Av vissa skäl är det emellertid det oaktat önskligt,
att lagen redan nu antages. Lagens tillämpning är nämligen ej grundad
ensamt på statsanstaltens verksamhet, utan man har utgått ifrån, att icke
statliga anstalter därvid skola lämna en kraftig medverkan. Så snart
lagen antagits, äro kommuner och stiftelser med flera i tillfälle att trätfa
förberedande åtgärder för att bringa anstalter till stånd och de nu befint¬
liga anstalterna få också rådrum att vidtaga de förändrade anordningar,
vartill lagen kan giva anledning. Även för ordnande av statens anstalts-
väsende är det av intresse att så tidigt som möjligt få kännedom om så¬
dana åtgärder. För övrigt torde man kunna utgå ifrån, att redan lagens
antagande skall giva ett kraftigt stöd åt strävandena för alkoholisters för¬
bättrande. »
Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, vartill ut¬
skottet i alla delar ansluter sig, och då, såsom departementschefen fram¬
håller, beaktansvärda fördelar torde vara att vinna av ett genomförande
redan nu av lagstiftning i ämnet, har utskottet, som funnit de nu ifrågava¬
rande lagförslagen vara av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en
dylik lagstiftning, icke tvekat att med de ändringar, här nedan omförmä-
las, tillstyrka bifall till samma förslag.
Beträffande det närmare innehållet av ifrågavarande lagförslag får ut¬
skottet hänvisa till den kungl. propositionen jämte därvid fogade utdrag av
i statsrådet och lagrådet förda protokoll.
"Vid granskning av förslaget Ull lag om behandling af alkoholister samt
de i ämnet väckta motionerna har utskottet funnit anledning till de utta¬
landen och ändringar, som nedan under de särskilda paragraferna an¬
märkas.
2 §•
Den av utskottet i denna paragraf vidtagna ändringen är av redak¬
tionell art.
3 §•
Enligt denna paragraf skall i varje kommun finnas en nykterhets-
nämnd, som i allmänhet skall utgöras av kommunens fångvårdsstyrelse»
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
13
I lärest så prövas lämpligt, äger kommunen emellertid tillsätta särskild nyk-
terlietsnämnd. I fråga om sammansättning av dylik särskild nämnd skall en¬
ligt förslaget, utom vad angår Stockholm, gälla enahanda bestämmelser,
som ifråga om fångvårdsstyrelse äro stadgade.
I herr Ljunggrens ovanintagna motion har emellertid hemställts om
sådan ändring i förslaget, att vid tillsättande av dessa nämnder i dem
skola inväljas ett lämpligt antal medlemmar ur nykterhetssällskapen. Eu
dylik bestämmelse synes utskottet dock varken behövlig eller lämplig. Då
med hänsyn därtill, att uppdraget att vara medlem av nykterhetsnämnd
enligt förslaget är frivilligt, endast personer med verkligt intresse för
verksamhet av ifrågavarande art kunna antagas bliva medlemmar i dylika
nämnder, lära även utan dylik bestämmelse jämväl medlemmar av nykter-
hetssällskap komma att inväljas i dessa nämnder. Att däremot genom
uttrycklig föreskrift i förevarande hänseende inskränka kommunens valfri¬
het synes utskottet icke lämpligt.
Utskottet har därför icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till herr
Ljunggrens motion.
Herrar Petrén och Eriksson i Grängesberg hava i sina ovan intagna mo¬
tioner yrkat, att såsom tillägg till paragrafens 2 mom. skulle fogas en be¬
stämmelse av följande lydelse:
»Vidtagandet av de åtgärder, som i detta moment avses, äger nämn¬
den att överlåta åt särskilt organ eller åt särskilda för uppgiften lämpade
personer.»
Utan tvivel torde det, såsom motionärerna framhålla, vara synnerligen
lämpligt, att nykterhetsnämnderna för inhämtande av de upplysningar och
vidtagande av de åtgärder, om vilka här är fråga, i största möjliga ut¬
sträckning anlita befintliga frivilliga organisationer, såsom nykterhets- och
skyddsföreningar m. 11. dylika eller enskilda personer, vilka äro särskilt
skickade att utföra det arbete i förebyggande riktning, som det här gäller.
Såsom motionärerna erinrat, skulle härigenom bland annat även vinnas den
icke ringa fördelen, att de personer, som hade att vidtaga de förebyggande
åtgärderna icke vore desamma som de, vilka det sedermera tillkomme att
bestämma om ingivande av ansökning om internering; och man skulle också
otvivelaktigt härigenom tillföra arbetet på detta område ett intresse, som
eljest icke står att vinna.
14
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
Då emellertid en dylik befogenhet enligt sakens natur tillkommer nykter-
terlietsnämnden, och lagförslagets i den kungl. propositionen erhållna avfatt¬
ning enligt utskottets mening icke giver anledning till annan uppfattning,
har utskottet funnit den föreslagna bestämmelsen icke vara behövlig samt
därför ansett Ivungl. Maj:ts förslag i denna del böra oförändrat godkännas.
5 §•
Särskild uppmärksamhet har i förslaget ägnats frågan om behandling
av de s. k. farliga alkoholisterna. I 5 § har stadgats rätt jämväl för po¬
lismyndighet att, då åt dryckenskap hemfallen person är farlig för annans
personliga säkerhet eller eget liv, göra ansökan om hans internering; och,
om anledning förekommer att den som ansökning om internering avser är
på dylikt sätt farlig, äger jämlikt 10 §, även innan han blivit hörd i
målet, Konungens befallningshavande gå i författning om att han i avbi-
dan på slutligt beslut tillsvidare intages å allmän anstalt för vård av alko¬
holister eller, om plats å dylik anstalt ej omedelbart kan beredas, föranstalta
om hans omhändertagande och vårdande under tiden på annat lämpligt sätt.
Det torde emellertid vara uppenbart, att den tara, som från dylika
s. k. farliga alkoholisters sida hotar, i många fall är så överhängande, att
med deras omhändertagande icke under några förhållanden bör få anstå till
dess Konungens befallningshavande med anledning av inkommen ansökan
hunnit förordna därom. Även den polismyndighet i 5 § tillerkända ansök -
ningsrätt lärer i dylika fall vara mindre effektiv, därest ej myndigheten
jämväl äger rätt att omedelbart, då anledning förekommer att den åt dryc¬
kenskap hemfallne är farlig för annans säkerhet eller eget liv, taga honom
i förvar i avbidan på Konungens befallningshavandes vidare förordnande.
Under framhållande härav hava herrar Petrén och Eriksson i
Grängesberg i sina ovannämnda motioner hemställt, att till 10 § måtte
fogas ett tillägg av innehåll att polismyndighet skulle äga att, i avvaktan
på vidare åtgärd, under högst 48 timmar taga i förvar åt dryckenskap
hemfallen person, som i berusat tillstånd uppträder på sådant sätt, att hans
omedelbara omhändertagande med hänsyn till omgivningens liv och säkerhet
måste anses nödvändigt.
Det torde visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke nämnda befo¬
genhet även utan ett dylikt stadgande finge anses tillkomma polismyndig¬
heten. Men utskottet liar dock med hänsyn till de olägenheter, som varje
oklarhet med avseende på myndigheternas befogenhet i dylika fall måste
medföra, ansett ett uttryckligt stadgande härom böra i lagen intagas.
15
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet, som ansett nämnda stadgande lämpligen böra inflyta vid 5
§, har sålunda till denna paragraf fogat ett tillägg av innehåll att, därest i
fall, som i paragrafen avses, faran är så överhängande, att åtgärd som
ankommer på Konungens befallningshavande ej utan våda kan avvaktas,
här omförmälda myndighet skall äga vidtaga erforderlig åtgärd för farans
avvärjande.
Att såsom motionärerna föreslagit stadga en viss tidrymd av 48 timmar,
under vilken polismyndighet på detta sätt skulle äga omhändertaga alko¬
holisten, har utskottet ej ansett lämpligt. Otvivelaktigt skulle, särskilt i
fråga om de nordliga länen, där avstånden till residensstaden ofta äro
synnerligen stora och kommunikationerna otillfredsställande, en dylik tids¬
begränsning vara för knappt tilltagen, under det däremot utsättandet av
en längre tidrymd i andra fall skulle kunna föranleda onödig förlängning
av det provisoriska omhändertagandet. Med anledning härav har utskottet
ansett i lagen endast böra föreskrivas, att, om ej ansökning om internering
redan gjorts, sådan ofördröjligen skall insändas till Konungens befallnings¬
havande.
I sammanhang härmed har utskottet funnit orden i paragrafens första
stycke: »av stadsfiskal eller av polismästare, där sådan tinnes» lämpligen
böra utbytas mot orden »av vederbörande polismyndighet».
Genom den av utskottet i denna paragraf vidtagna ändringen, som
uteslutande är av redaktionell art, har stadgandets ordalydelse, i vad den¬
samma av utskottet ändrats, bringats i överensstämmelse med motsvarande
uttryck i 26 §.
25 §.
I enlighet med ett av herr Kilson i hans ovannämnda motion fram¬
ställt yrkande har utskottet i sitt förslag utbytt ordet framställning mot
ordet ansökning.
Att däremot, såsom motionären jämväl föreslagit, införa eu bestäm¬
melse därom, att kommun, även då enskild person enligt 6 § gjort an¬
sökan om internering, i första hand skall ansvara för kostnaden för vården,
synes utskottet icke böra ifrågakomma. Enskild person skulle då, sedan
av honom hos nykterhetsnämnd gjord framställning av nämnden ansetts icke
böra föranleda åtgärd, kunna ådraga kommunen en kostnad, som den kom¬
munala myndigheten ansett sig sakna skäl att pålägga kommunen. I fråga
16
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
om medellösa personer lärer det i varje fall bliva nödigt att gå genom
nykterhetsnämnden för att få kostnadsfrågan ordnad.
Övergångsbestämmelsen.
I herrar Petréns och Erikssons i Grängesberg motioner har bland
annat hemställts, att till lagen skulle fogas eu övergångsbestämmelse av
följande lydelse:
»De i lagens 10 och 14 §§ för polismyndighet och Konungens befall-
ningshavande givna föreskrifter att, oberoende av tillgång på plats å all¬
män anstalt för vård av alkoholister, draga försorg därom, att åt drycken¬
skap hemfallen person, som är farlig för annans personliga säkerhet eller
eget liv, blir omhändertagen och vårdad, träda genast vid lagens utfär¬
dande i kraft.»
Att emellertid genom en övergångsbestämmelse giva omedelbar giltig¬
het endast åt de enstaka bestämmelser motionärerna avse torde icke låta
sig göra. De nämnda föreskrifterna hava i lagen intagits såsom ett led
i det allmänna förfarande mot alkoholister, som ifrågavarande lag av¬
ser att möjliggöra, och torde ej kunna utbrytas ur sitt sammanhang
med lagförslaget i övrigt. För vinnande av det av motionärerna här åsyf¬
tade ändamålet är en övergångsbestämmelse uppenbarligen icke tillfyllest,
utan skulle därför erfordras eu särskild lagstiftning av provisorisk karaktär.
Yid sådant förhållande har utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka
bifall till motionärernas förslag i denna del.
Beträffande förslaget till lag om ersättning i vissa fall av allmänna
medel till vittnen i mål enligt lag om behandling av alkoholister har utskot¬
tet ej funnit skäl till annan ändring, än att orden »och har han på grund
därav inställt sig vid domstolen» uteslutits för att tydligare utmärka i anledning
av en inom lagrådet gjord anmärkning, att jämväl 3 § i lagen den 4 juni
1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål må i
mål av förevarande beskaffenhet vinna motsvarande tillämpning.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa:
l:o) att Riksdagen, med tillkännagivande att det
i förevarande proposition framlagda förslaget till lag
17
Lagutslcottets utlöpande Nr 31.
om behandling av alkoholister icke kunnat i oföränd¬
rat skick av Riksdagen antagas, måtte i anledning av
sagda proposition samt herrar Petréns, Erikssons i Grän¬
gesberg och K. A. Nilsons ovan åberopade motioner,
men med avslag å herr Ljunggrens motion, för sin del
antaga följande förslag till
(Kung!. Maj:ts förslag:)
( Utskottets förslag:)
LAG
om behandling av alkoholister.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
År någon hemfallen åt dryckenskap, och finnes han i följd därav
vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller
utsätta hustru eller barn, som han är skyldig att försörja, för nöd
eller uppenbar vanvård, eller
ligga fattigvården eller sin familj till last,
då må i den ordning, som stadgas i denna lag, förordnas om hans
intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister.
2 §•
Allmän anstalt för vård av alko¬
holister är antingen av staten för så¬
dant ändamål upprättad anstalt eller
ock av landsting, kommun eller annan
för enahanda ändamål anordnad an¬
stalt, vilken av Konungen erkänts så¬
som allmän. Sådant erkännande kan
när som helst återkallas.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913.
2 §■
Allmän anstalt för vård av alko¬
holister är antingen av staten för så¬
dant ändamål upprättad anstalt eller
ock av landsting, kommun, förening,
stiftelse eller annan för enahanda
ändamål anordnad anstalt, vilken av
Konungen erkänts såsom allmän. Så¬
dant erkännande kan när som helst
återkallas.
9 samt. 30 käft. (Nr 31.)
3
18
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. May.ts förslag:)
Anstalt, som här sägs, skall stå
under ledning av en styrelse. Ko¬
nungen meddelar för varje särskild
anstalt närmare bestämmelser angå¬
ende dess verksamhet.
Anstalterna skola stå under upp¬
sikt av den myndighet, som Konungen
bestämmer.
( Utskottets förslag:)
Anstalt, som här sägs, skall stå
under ledning av eu styrelse. Ko¬
nungen meddelar för varje särskild
anstalt närmare bestämmelser angå¬
ende dess verksamhet.
Anstalterna skola stå under upp¬
sikt av den myndighet, som Konungen
bestämmer.
3 §.
I varje kommun skall finnas eu nykterhetsnämnd.
Kykterhetsnämnden skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt,
utgöras av kommunens fångvårdsstyrelse.
Särskild nykterhetsnämnd må tillsättas, i fall så prövas lämpligt i stad
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga och på
landet av kommunalstämma. Om dylik nämnds sammansättning, val av
ledamot och suppleant däri, ledamots och suppleants tjänstgöringstid och
avgång, val av ordförande och vice ordförande, ordningen för nämndens
arbete, avgivande av utgifts- och inkomstförslag, räkenskapers förande, redo¬
visning samt ledamots ansvarighet äger för annan ort än Stockholm vad
om fångvårdsstyrelse finnes stadgat motsvarande tillämpning, och gälla
för Stockholm de bestämmelser, Konungen på förslag av stadsfullmäktige
meddelar. Vald ledamot äger att när som helst avsäga sig uppdraget.
4 §.
1 mom. Ansökning om förordnande att person, som omförmäles i
1 §, skall intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister må göras av
nykterhetsnämnden i den kommun, där han vistas eller äger hemortsrätt.
2 mom. Innan sådan ansökning göres, skall nämnden inhämta nog¬
granna upplysningar om ifrågavarande person samt, därest ej uppenbar¬
ligen utsikt saknas att utan tvång återföra honom till ett nyktert och
ordentligt liv, vidtaga härför lämpade åtgärder, såsom att söka
förmå honom att ingå i nykterhetsförening,
bereda honom, för minskande av frestelserna till bruk av rusdrycker,
anställning hos lämplig person eller ombyte av verksamhet eller vistelseort,
19
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. Maj\ts förslag:) (Utskottets förslag:)
utverka hos försäljare av brännvin, vin eller Öl, att sådana drycker
ej utlämnas till honom,
förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller
att frivilligt söka vård å lämplig anstalt.
3 mom. Ansökning, som ovan sägs, göres hos Konungens befall-
ningsha vande.
Ansökningen skall innehålla eu fullständig redogörelse för de av
nämnden i ärendet gjorda undersökningar och för de övriga åtgärder, som
enligt 2 mom. må hava vidtagits.
Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt av Konungen fastställt
formulär samt utlåtande av legitimerad läkare, avfattat enligt av Konungen
meddelade anvisningar och grundat å undersökning, som verkställts inom
en månad före ansökningens ingivande.
Hava prästbevis och läkarutlåtande, enligt vad nu är sagt, ej bifogats
ansökningen, varde denna ej upptagen till prövning, med mindre anled¬
ning förekommer, att den, som ansökningen avser, är farlig för annans
personliga säkerhet eller eget liv. Upptages ej ansökningen, meddele
Konungens befallningshavande därom skriftligt besked.
År åt dryckenskap hemfallen per¬
son farlig för annans personliga säker¬
het eller eget liv, må ansökning om
förordnande att lian skall intagas å
allmän anstalt för vård av alkoho¬
lister jämväl göras å landet av kro¬
nofogde eller länsman samt i stad
av stadsfiskal eller av polismästare,
där sådan finnes.
Ansökningen skall innehålla en
fullständig redogörelse för de av po¬
lismyndigheten i ärendet inhämtade
upplysningar samt vara åtföljd av
prästbevis och läkarutlåtande, som i
4 § sägs, om dylika handlingars an¬
skaffande kan utan våda avvaktas.
5 §•
1 mom. Är åt dryckenskap hem¬
fallen person farlig för annans per¬
sonliga säkerhet eller eget liv, må
ansökning om förordnande att han
skall intagas å allmän anstalt för vård
av alkoholister jämväl göras å landet
av kronofogde eller länsman samt
i stad av vederbörande polismyn¬
dighet.
Ansökningen skall innehålla en
fullständig redogörelse för de av polis¬
myndigheten i ärendet inhämtade upp¬
lysningar samt vara åtföljd av präst¬
bevis och läkarutlåtande, som i 4 §
sägs, om dylika handlingars anskaf¬
fande kan utan våda avvaktas.
20
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Utskottets förslag:)
För köping eller annat område
å landet, för vilket ordningsstadgan
för rikets städer är i tillämpliga de¬
lar gällande, må Konungens befall-
ningshavande förordna lämplig polis¬
man att fullgöra vad enligt denna
lag åligger länsman.
2 mom. Bärest i fall, som i
1 mom. avses, faran är så överhäng¬
ande, att åtgärd, som ankommer på
Konungens befallning shav ande, ej utan
våda kan avvaktas, har myndighet,
varom i samma mom. förmäles, att
vidtaga erforderlig åtgärd för farans
avvärjande; åliggande det myndighe¬
ten att, om ansökning enligt nämnda
mom. ej redan gjorts, ofördröjligen
till Konungens befallningshavande in¬
sända sådan ansökning.
6 §■
Har framställning om åtgärd, som i 4 § 1 mom. sägs, hos nykter-
hetsnämnden gjorts av förmyndare för en åt dryckenskap hemfallen person
eller av sådan persons make, föräldrar, barn eller syskon eller, där hans
barn ej uppnått myndig ålder, av förmyndaren för dessa, men har nämn¬
den avslagit framställningen eller ej inom två månader vidtagit den äskade
åtgärden, äger den, som hos nämnden gjort dylik framställning, att själv hos
Konungens befallningshavande göra ansökning om förordnande att den åt
dryckenskap hemfallne skall intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister.
Sådan ansökning skall vara åtföljd av prästbevis och läkarutlåtande,
som omförmälas i 4 §, samt inlämnas till nykterhetsnämnden inom tolv
månader efter det sagda framställning gjorts hos nämnden; och åligger
det nämnden att, sedan vederbörliga ansökningshandlingar inkommit, till
Konungens befallningshavande ofördröjligen insända desamma jämte eget
utlåtande, vilket tillika skall innefatta redogörelse för de undersökningar
och övriga åtgärder enligt 4 § 2 mom., som av nämnden vidtagits, samt,
om dylika åtgärder ej förekommit, upplysning om skälen därtill.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
För köping eller annat område
å landet, för vilket ordningsstadgan
för rikets städer är i tillämpliga de¬
lar gällande, må Konungens befall¬
ningshavande förordna lämplig polis¬
man att fullgöra vad enligt denna
lag åligger länsman.
21
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Har ansökning i behörig ordning
gjorts, läte Konungens befallnings-
havande ofördröjligen ansöknings¬
handlingarna delgivas den, vilken an¬
sökningen gäller, samt, då fråga är
om gift kvinna eller omyndig, jämväl
målsmannen, med föreläggande att
inom viss kort tid skriftligen förklara
sig över ansökningen, vid äventyr,
om det försummas, att målet ändock
avgöres. Finner Konungens befall-
ningshavande part böra lämnas till¬
fälle att yttra sig över handling, som
inkommit efter det ansökningen ut¬
ställts till förklaring, har Konungens
befällningsliavande att, enligt vad nu
är sagt, låta delgiva sådan handling.
Äskar part, att angående upp¬
givna omständigheter någon skall vid
domstol höras såsom vittne eller upp¬
lysningsvis, och är förhöret icke up¬
penbarligen onödigt, skall Konungens
befallningskavande förordna om så¬
dant förhör vid underrätt, som Ko¬
nungens befallningshavande bestäm¬
mer, samt meddela föreskrift om vad
parterna med avseende å förhöret
hava att iakttaga. Förekommer an¬
ledning, att den, vars intagande å
anstalt ifrågasättes, är farlig för an¬
nans personliga säkerhet eller eget
liv, äger Konungens befallningsha¬
vande även utan parts begäran för¬
ordna om vittnesförhör.
(Utskottets förslag:)
Har ansökning i behörig ordning
gjorts, läte Konungens befallnings¬
havande ofördröjligen ansöknings¬
handlingarna delgivas den, vilken an¬
sökningen gäller, samt, då fråga är
om person, som står under annans
målsmanskap, jämväl målsmannen,
med föreläggande att inom viss kort
tid skriftligen förklara sig över an¬
sökningen, vid äventyr, om det för¬
summas, att målet ändock avgöres.
Finner Konungens befallningshavande
part böra lämnas tillfälle att yttra
sig över handling, som inkommit ef¬
ter det ansökningen utställts till för¬
klaring, har Konungens befallnings¬
havande att, enligt vad nu är sagt,
låta delgiva sådan handling.
Åskar part, att angående upp¬
givna omständigheter någon skall vid
domstol höras såsom vittne eller upp¬
lysningsvis, och är förhöret icke up¬
penbarligen onödigt, skall Konungens
befallningshavande förordna om så¬
dant förhör vid underrätt, som Ko¬
nungens befallningshavande bestäm¬
mer, samt meddela föreskrift om vad
parterna med avseende å förhöret
hava att iakttaga. Förekommer an¬
ledning, att den, vars intagande å
anstalt ifrågasättes, är farlig för an¬
nans personliga säkerhet eller eget
liv, äger Konungens befallningsha¬
vande även utan parts begäran för¬
ordna om vittnesförhör.
22 Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)
8 §•
Finner Konungens befallningsliavande, då enskild person är sökande,
erforderliga åtgärder enligt 4 § 2 mom. icke hava vidtagits, må Konungens
befallningsliavande förelägga nykterhetsnämnden att vidtaga dylika åtgärder
samt inom viss tid inkomma med redogörelse för desamma och det genom
dem vunna resultat.
9 §.
Förekommer anledning, att den, som ansökningen avser, är farlig för
annans personliga säkerhet eller eget liv, må återkallelse av ansökningen
ej utgöra hinder för Konungens befallningsliavande att fortsätta med målets
handläggning.
10 §•
Därest anledning förekommer, att den, som ansökningen gäller, är
farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, må, även innan han
blivit hörd i målet, Konungens befallningsliavande, när skäl därtill äro, gå
i författning om att han, i avbidan på slutligt beslut, tillsvidare intages å
allmän anstalt för vård av alkoholister, eller, om plats å dylik ej omedel¬
bart kan beredas, föranstalta om lians omhändertagande och vårdande under
tiden på annat lämpligt sätt.
11 §■
Slutligt beslut i målet skall genom Konungens befallningshavandes
försorg ofördröjligen delgivas parterna.
12 §.
Vid slutligt beslut om någons intagande å allmän anstalt för vård
av alkoholister äger Konungens befallningsliavande, när skäl därtill äro,
förordna, att beslutet må gå i verkställighet, utan hinder därav att det ej
äger laga kraft.
13 §.
Ilar å allmän anstalt för vård af alkoholister beretts plats för den,
om vars intagande å dylik anstalt förordnande meddelats, men vägrar han
23
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
att ingå å anstalten, äger Konungens befallningshavande att efter framställ¬
ning av flen, på vars ansökning förordnandet meddelats, lämna handräck¬
ning för beslutets verkställande.
14 §•
Därest slutligt beslut om någons intagande å allmän anstalt för vård
av alkoholister grundats därpå, att lian är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv, har Konungens befallningshavande att föranstalta
om hans intagande å sådan anstalt, så snart plats kan beredas.
Kan plats å dylik anstalt ej omedelbart beredas, äger Konungens
befallningshavande, när skäl därtill äro, att draga försorg om hans omhän¬
dertagande och vårdande under tiden på annat lämpligt sätt; dock må så¬
dan vård ej fortgå under längre tid än tre månader.
15 §.
Har ej inom tre månader, efter det slutligt beslut om intagande å
allmän anstalt för vård av alkoholister vunnit laga kraft, handräckning
sökts för beslutets verkställande, och har ej heller, därest den, vilken be¬
slutet avser, utan handräckning ingått å anstalt, anmälan om beslutet
inom samma tid gjorts hos anstaltens styrelse, vare beslutet förfallet.
Lag samma vare, om beslut, för vars verkställande handräckning be¬
gärts inom nyss angivna tid eller Konungens befallningshavande enligt 14 §
har att själv sörja, ej blivit verkställt inom sex månader från det beslutet
vunnit laga kraft.
16 §.
En var, som är intagen å allmän anstalt för vård av alkoholister,
skall vara skyldig att fullgöra det arbete, som ur synpunkten av en ända¬
målsenlig vård ålägges honom.
17 §.
Den myndighet, som har att utöva uppsikt över de allmänna anstal¬
terna för vård av alkoholister, äger att förordna om överflyttning av in¬
tagen person från en anstalt till en annan. Konungen utfärdar de be¬
stämmelser, som härvid skola lända till efterrättelse.
Sådant förordnande må genast gå i verkställighet.
24
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
18 §.
Den, som på grund av slutligt förordnande intagits å allmän anstalt
för vård av alkoholister, må kvarhållas under en tid av ett år. Har han
före förordnandets meddelande vårdats å sådan anstalt minst sex månader,
må han kvarhållas under en tid av två år.
Utskrivning från anstalten skall ske tidigare än nu är sagt, därest
skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen skall föra
ett nyktert och ordentligt liv.
Yid beräkning av tid, som i första stycket avses, skall den tid in¬
räknas, under vilken någon varit enligt 10 § intagen å allmän anstalt
för vård av alkoholister eller jämlikt 10 eller 14 § omhändertagits
och vårdats på annat sätt. Har någon, efter det förordnande med¬
delats om hans intagande å allmän anstalt, frivilligt ingått å sådan,
och påkallas, medan han är intagen där, verkställighet av förordnandet, skall
den tid han frivilligt vistats å anstalten likaledes medräknas vid bestäm¬
mande av den tid, under vilken han på grund av förordnandet må kvar¬
hållas.
19 §.
Om utskrivning tillkommer det anstaltens styrelse att förordna.
Den myndighet, som har att utöva uppsikt över anstalterna, må ock
förordna om utskrivning, jämväl om styrelsen avslagit framställning därom.
20 §.
Den som utskrivits vare under tid, som vid utskrivningen blivit före¬
lagd, dock högst sex månader, pliktig att vistas inom viss vid utskrivningen
eller därefter bestämd kommun samt att underkasta sig den tillsyn och
de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter bestämda.
Konungen meddelar närmare föreskrifter om villkoren.
Fullgör ej den utskrivne vad sålunda åligger honom, må på ansök¬
ning av nykterhetsnämnden i den kommun, där han vistas, samt, om han
visat sig farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, jämväl på
ansökning av myndighet, som omförmäles i 5 §, Konungens befallnings-
havande förordna om hans återintagande å allmän anstalt för vård av
alkoholister.
25
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)
Om delgivning och verkställighet av sådant förordnande gäller i
tillämpliga delar vad i 11—15 §§ stadgats.
21 §.
Har utskriven återintagits enligt 20 §, må lian kvarhållas under sex
månader eller, om han på grund av det ursprungliga förordnandet varit .skyl¬
dig att stanna den i 18 § föreskrivna längre tiden, under ett år.
Vid utskrivning av den sålunda återintagne må villkor ej fästas.
Sedan beslut om sådan utskrivning fattats, har anstaltens styrelse att
därom i god tid före utskrivningen underrätta nykterhetsnämnden i den
kommun, dit den utskrivne begiver sig, samt den person eller myndighet,
på vars framställning han intagits å anstalten.
22 §.
Avviker den intagne från anstalten, skall, sedan han återhämtats, den
tid han egenvillig! undandragit sig anstaltsvården ej medtagas vid beräk¬
ning av den tid, under vilken han längst må kvarhållas.
Polismyndighet har att meddela handräckning för hämtande av den,
som avvikit från anstalt.
23 §.
1 mom. Ordföranden i nykterhetsnämnd äger att, där så prövas nö¬
digt, påkalla biträde av kommunal- eller polismyndighet. Nykterhetsnämn-
derna i olika kommuner böra bistå varandra i de till deras handläggning
hörande ärenden.
2 mom. Kallas någon, som bor eller uppehåller sig inom kommunen,
till inställelse inför nykterhetsnämnden för att höras i de till nämndens
handläggning hörande ärenden, är han pliktig att hörsamma kallelsen, så
vida han minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga
förfall, skall han höta fem kronor till kommunens kassa och tillhållas af
nämnden genom upprepade viten, som dock tillsammans ej må överstiga
etthundra kronor, att inställa sig. Kan den tredskande ändå ej förmås till
inställelse, må nämnden lita Konungens befallningshavande till.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 30 käft. (Nr 31.) 4
26
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kung1. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
24 §.
Kostnad för handräckning enligt 13 §, 20 § tredje stycket och 22 §
bestrides av statsverket.
25 §.
Den, på vars framställning nå¬
gon intagits å allmän anstalt för vård
av alkoholister, är skyldig att svara
för all vårdkostnad så väl gent emot
den anstalt, där intagning först ägt
rum, som gent emot anstalt, till vilken
överflyttning skett eller i vilken han
efter utskrivning intagits enligt 20 §.
Kostnad för vård, som meddelats
enligt 10 §, skall statsverket vidkän¬
nas. Har statsverket i fall, som i 14 §
sägs, förskjutit eller bestritt vårdkost¬
nad, äger statsverket rätt till gott-
görelse därför av den kommun, där
den vårdade hade hemortsrätt vid den
tid, då ansökning om förordnandet
gjordes. Därest den vårdade vid ti¬
den för ansökningen oavbrutet under
minst fem år vistats utom nämnda
kommun, skall statsverket vidkännas
kostnaden.
Där på grund av ansvarsförbin¬
delse eller eljest annan person än den,
som åtnjutit vården, guldit vårdkost¬
naden, är han berättigad till gott-
görelse av den vårdade. Har kom¬
mun bekostat vården, äger nykterhets-
nämnden att uttaga sådan gottgörelse,
i den mån den icke finner skäl till
eftergift.
Den, på vars ansökning någon
intagits å allmän anstalt för vård av
alkoholister, är skyldig att svara för
all vårdkostnad så väl gent emot den
anstalt, där intagning först ägt rum,
som gent emot anstalt, till vilken
överflyttning skett eller i vilken han
efter utskrivning intagits enligt 20 §.
Kostnad för vård, som medde¬
lats enligt 10 §, skall statsverket
vidkännas. Har statsverket i fall,
som i 14 § sägs, förskjutit eller
bestritt vårdkostnad, äger statsverket
rätt till gottgörelse därför av den
kommun, där den vårdade hade hem¬
ortsrätt vid den tid, då ansökning
om förordnandet gjordes. Därest den
vårdade vid tiden för ansökningen
oavbrutet under minst fem år vistats
utom nämnda kommun, skall stats¬
verket vidkännas kostnaden.
Där på grund av ansvarsför¬
bindelse eller eljest annan person än
den, som åtnjutit vården, guldit vård¬
kostnaden, är han berättigad till
gottgörelse av den vårdade. Har
kommun bekostat vården, äger nykter-
hetsnämnden att uttaga sådan gott¬
görelse, i den mån den icke finner
skäl till eftergift.
27
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kung!. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
26 §.
Har åt dryckenskap hemfallen person ingått å allmän anstalt för vård
av alkoholister på grund av egenhändigt underskriven, av prästbetyg och
läkarutlåtande åtföljd ansökning, i vilken han förbundit sig att stanna å
anstalten under viss tid, må han kvarhållas under den angivna tiden,
dock ej längre än ett år från inträdet. Läkarutlåtandet skall vara av¬
fattat enligt av Konungen meddelade anvisningar och utfärdat av annan
läkare än den, som är anställd vid den anstalt, där inträde sökes. Står
sökanden under annans målsmanskap, erfordras målsmannens samtycke till
ansökningen.
Yad i 16 §, 18 § andra stycket, 19, 22 och 24 §§ stadgats äger
motsvarande tillämpning rörande den, som, efter vad här sägs, ingått å an¬
stalt. Kan den frivilligt ingångne på grund av sitt uppförande ej lämpligen
behållas å anstalten, må han när som helst utskrivas.
I Konungens befallningshavandes eller uppsiktsmyndighetens beslut
må ändring sökas hos Konungen inom den tid, som i allmänhet är bestämd
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut; dock
vare klagan över beslut enligt 10 § ej inskränkt till viss tid, och må
över annat beslut, som Konungens befallningshavande meddelat under
målets handläggning, särskild klagan icke föras.
Besvär över Konungens befallningshavandes beslut inlämnas till be-
fallningshavanden, som infordrar vederbörandes förklaring, om anledning
därtill ej uppenbarligen saknas, samt, efter att hava införskaffat den ytter¬
ligare utredning, som kan vara erforderlig, till vederbörande statsdeparte¬
ment insänder samtliga målet rörande handlingar tillika med eget utlå¬
tande.
28 §.
Lämnar någon åt person, vilken honom veterligen är intagen å allmän
anstalt för vård av alkoholister, brännvin, vin eller Öl, eller hjälper någon
eljest sådan person att åtkomma dylika drycker, straffes med böter från
och med fem till och med etthundra kronor.
28
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Därest gärning, som här sägs, tillika innefattar förbrytelse mot för¬
ordningen angående försäljning av brännvin eller förordningen angående
försäljning av vin och Öl, gånge som i 4 kap. 2 § strafflagen stadgas.
Förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare, eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna
strafflagen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
2: o) att Riksdagen, med tillkännagivande att det
i förevarande proposition framlagda förslaget till lag
om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vitt¬
nen i mål enligt lag om behandling av alkoholister icke
kunnat i oförändrat skick av Riksdagen antagaa, måtte
för sin del antaga följande förslag till
(Kungl. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)
om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i
mål enligt lag om behandling av alkoholister.
Härigenom förordnas som följer:
Itar i mål, som avses i lag om
behandling av alkoholister, någon
vid förhör inför domstol blivit av
polismyndighet åberopad såsom vittne
eller för att upplysningsvis höras
eller ock efter förordnande av Ivonun-
Har i mål, som avses i lag om
behandling av alkoholister, någon
vid förhör inför domstol blivit av
polismyndighet åberopad såsom vittne
eller för att upplysningsvis höras
eller ock efter förordnande av Konun-
29
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
(Kung!. Mag ds förslag:)
gens befallningshavande blivit för så¬
dant ändamål inkallad, och har lian
på grund därav inställt sig vid dom¬
stolen, njute han ersättning för instäl¬
lelsen av allmänna medel efter ena¬
handa grunder och i samma ordning,
som stadgas angående ersättning av
allmänna medel till vittnen i brott¬
mål; skolande sådan kostnad alltid
stanna å statsverket.
Denna lag träder i kraft den
dag Konungen förordnar.
Stockholm den. 5 april 1913.
(Utskottets förslag:)
gens befallningshavande blivit för så¬
dant ändamål inkallad, njute han er¬
sättning' för inställelsen av allmänna
medel efter enahahanda grunder och
i samma ordning, som stadgas angå¬
ende ersättning av allmänna medel
till vittnen i brottmål; skolande så¬
dan kostnad alltid stanna å stats¬
verket,
Denna lag träder i kraft den
dag Konungen förordnar.
På lagutskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.
Reservationer:
beträffande förslaget till lag om behandling av alkoholister vid
3 §•
Av herrar Petrén och Borg, vilka ansett att utskottets yttrande vid
denna paragraf bort givas följande lydelse:
»Enligt — —~ — —- — — — — stadgade.
I herr Ljunggrens ovanintagna motion har emellertid hemställts om
sådan ändring i förslaget, att vid tillsättandet av dessa nämnder i dem
skola inväljas ett lämpligt antal medlemmar ur nykterhetsnämnderna. I
30
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
likhet med motionären finner utskottet det vara synnerligen önskvärt, att
nykterketsintresset blir val representerat uti nykterhetsnämnderna, men
anser utskottet likväl, att det icke lämpligen låter sig göra att uti lag¬
texten införa en bestämmelse av föreslagen art. För övrigt torde man
nog kunna hysa förhoppning om att även utan dylik bestämmelse med¬
lemmar uti nykterhetssällskap i avsevärd utsträckning korame att inväljas
i dessa nämnder.
Utskottet kar därför icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till herr
Ljunggrens motion».
4 § 2 mom.
Av herrar Petrén och Pettersson i Södertälje, vilka anfört:
»Utskottet har, beträffande det av mig, Petrén, och herr Eriksson i
Grängesberg väckta förslaget, att nykterhetsnämnd må kunna åt särskilt
organ eller åt särskilda för uppgiften lämpade personer överlåta vidtagande
av de åtgärder, som i 4 § 2 mom. avses, vitsordat lämpligheten av den
sålunda ifrågasatta anordningen, men funnit att sådan befogenhet enligt
sakens natur tillkommer nykterhetsnämnd samt fördenskull funnit ett till-
lägg i omförmälda hänseende obehövligt. För vår del hysa vi emellertid
den meningen, att ett sådant tillägg dock är önskvärt, enär utskottets
motivering till lagen icke blir så allmänt tillgänglig som själva lagen samt
det därför lätt kan inträffa, att de kommunala myndigheter, som skola
tillämpa den senare, i saknad av insikt om ovanberörda, enligt utskottets
mening självklara förhållande, komma att antaga, att nykterhetsnämnd
saknar ifrågavarande befogenhet. På grund härav och delvis efter mönstret
av 3 § av lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och
i sedligt avseende försummade barn hava vi ansett,
att till 4 § 2 mom. av det nu föreliggande lag¬
förslaget bort fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
»I fall av behov äger nykterhetsnämnd att för
vidtagande av de i detta moment omförmälda åtgärder
till sitt biträde utse ombud antingen bland sina egna
ledamöter eller bland andra för uppgiften lämpade per¬
soner, föreningar eller stiftelser.»
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
31
19 §.
Av herrar Petrén, Persson i Norrköping och Borg, som anfört:
»Som fattigvårdslagstiftningskommittén i motiveringen till sitt lag¬
förslag i frågan (sid. 155—156) framhållit, är det, till förekommande av
den utskrivnes återfall i dryckenskap, av stor vikt att lian erhåller nödigt
skydd och framförallt att han genast får ordnat arbete. Det ligger ju
också i sakens natur, att utan tillgång på arbete det i allmänhet icke skall
finnas mycken utsikt för att även de bästa föresatser att för framtiden
föra ett nyktert och ordentligt liv skola kunna upprätthållas, då ingenting
i högre grad än arbetslöshet är ägnat att verka nedbrytande på karaktären.
Enligt vad erfarenhet visat, är arbetslöshet också en mycket vanlig orsak
till alkoholmissbruk. Om det också kan antagas, att bär anförda syn¬
punkt blir beaktad uti de föreskrifter om de närmare villkoren vid ut¬
skrivningen, som det enligt 20 § tillkommer Konungen att meddela, synes
det osa likväl, med hänsyn till frågans stora vikt, önskvärt att den får
sitt uttryck uti själva lagen. Fattigvårdslagstiftningskommittén hade ock
i sitt lagförslag intagit en paragraf (21), som gav föreskrifter i här nämnt
hänseende, vilken paragraf emellertid behöver något omformuleras med
anledning därav, att enligt det föreliggande lagförslaget icke endast anstal¬
tens styrelse, utan även den myndighet, som har att utöva uppsikt över
anstalterna, äger att förordna om utskrivning.
På grund av vad sålunda blivit anfört få vi hemställa,
att § 19 erhåller ett tillägg av följande lydelse:
Innan utskrivning beslutes, bör vederbörande, därest
ej annorledes är sörjt för den utskrivnes skyddande mot
återfall i dryckenskap, hava skaffat sig garanti för att
den utskrivne erhåller behövligt stöd och bistånd samt,
om han är medellös, att han har tillgång på lämpligt
och lönande arbete.»
samt
20 §.
Av herrar Persson i Norrköping och Borg, vilka ansett, att det icke
borde föreskrivas plikt för den utskrivne att inom viss tid efter utskriv¬
ningen vistas inom viss kommun. Det torde vara alldeles tillräckligt med
32
Lagutskottets utlåtande Nr 31.
stadgande därom, att den utskrivne skal] underkasta sig den tillsyn och
de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter bestämda.
Förhållanden kunna nämligen inträffa, som fullt motivera, att den frigivne
lämnas frihet att vistas inom den kommun, som för honom själv synes
lämpligast för hans utkomst. På grund härav yrkas,
att orden i 20 § första stycket: »att vistas inom
viss vid utskrivningen eller därefter bestämd kommun
samt» måtte ur paragrafen utgå.
Tryckt kos P. Palunquists Aktiebolag, Stoekkolm 1913.