Lagutskottets utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 mars 1913 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående undantag från lagen om förhud mot
kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industri¬
ella företag m. m.
Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Trana, Stärner, Gezelius,
Alexanderson, greve Lagerbjeike, greve Spens, Eliasson, Petersson i
Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Lind¬
qvist i Stockholm, Olsson i See och Holmdahl.
Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 92, har herr Lindhagen anfört följande:
»Kvinnosläktets frigörelsesträvanden avse som bekant att bereda
kvinnan den likställighet i samhället, som tillkommer henne som män¬
niska och individ. Man brukar tvista, om dylik likställighet är en natur¬
lig rättighet eller bör tillerkännas kvinnosläktet därför att det har nytta
därav. Förhållandet är emellertid, att jämlikheten är en naturlig rättig¬
het därför att kvinnan har nytta av densamma. Eller också kan man
säga, att hon har nytta av likvärdigheten, och att denna därför blir en
naturlig rättighet för henne. Mera invecklad synes saken icke vara.
De skillnader i naturlig uppgift och andliga fallenheter, som äro
kvinnans särmärke, är det givetvis ej meningen att rubba, ty dels låter
det sig icke göra och dels har kvinnan ej någon fördel därav. Tvärtom
är, såsom oändligt många gånger framhållits, hennes krav på likställig¬
het som människa en förutsättning för att hon skall kunna göra rätt
gällande sin personlighet och framför allt då sin personlighet som kvinna.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 19 käft. {Nr 20.) 1
2 Lagutskottets utlåtande Nr 20.
De naturligaste sakerna få ofta kämpa med det största motståndet.
Kvinnosläktet liar i dessa självklara strävanden att strida mot en liel
världshistoria av fördomar och en värld av förment motsatta intressen.
Det går framåt emellertid liksom allt riktigt, oundvikligt, så småningom
med det ena efter det andra. Men bråkigt och krångligt är det alltid
för varje steg. Och ofta få människorna vänta, tills en del målsmän
för de gamla lärorna, ja, ibland en hel fördomsfull generation, dött bort
omsider.
I vår tid är det särskilt två trappsteg till, som kvinnosläktet söker
komma upp till, det ena är likvärdighet i rösträtten och det andra, så
underligt det låter, likvärdighet i arbetareskyddet. De officiella rådslagen
ha riktat sig här med förkärlek på ett bemödande att först lösa män¬
nens röstefråga och sedan möjligen giva även kvinnorna medborgarrätt,
men däremot i det andra ämnet att giva kvinnorna sitt arbetareskydd
först och därefter möjligen även arbetareskydd åt männen i den mån
de göra anspråk därpå.
Man kan tycka, att kvinnorna sålunda äro över hövan gynnade i
arbetareskyddet och obehörigen tillbakasätta i rösträtten. Så förhåller
det sig dock endast ytligt besett. Tränger man in bakom kulisserna,
finner man genast, att det i själva verket^ uti båda fallen rör sig om
samma orsaker och samma verkningar. Å ena sidan fördomen mot
kvinnorna såsom något underordnat, som hör mera samman med barnen
än med männen. A andra sidan en omisskännlig benägenhet för det
manliga härskande släktet att förbehålla sig rättigheterna, arbetstillfäl¬
lena och friheten från onödigt tvång. Gäller det i arbetareskyddet kon¬
tanta förmåner, så inträffar därför en omkastning jämväl i ordningen
för arbetareskyddet. Männen icke blott likställas med kvinnorna, utan
få även lätt större förmåner. Ett exempel härpå erbjuder det år 1912
avgivna förslaget till folkpensionering, enligt vilket kvinnor för lika
arbete erhålla mindre pensioner än männen.
I denna framställning skall sysslas något med likställigheten i
arbetareskydd särskilt med hänsyn till arbetstidens reglering, vilket
spörsmål meningsskiljaktigheterna företrädesvis röra sig om.
Lagstiftningen på detta område har börjat med barnen, sedan
vårdat sig om unga personer och slutligen har den nått fram till de
vuxna. Där har emellertid i de officiella formulären frågan tukluvits
3
Lagutskottets utlåtande Nr 20.
och såsom en första angelägenhet fastslagits begränsning av arbetstiden
för kvinnorna, under det lagstiftningens sysslande med männens arbets¬
tid skjutes undan till en oviss framtid, och överlämnas sakens ordnande
under tiden åt arbetareorganisationernas maktspråk vid arbetsavtalens
uppgörande.
Bakom denna tågordning döljer sig säkerligen i mycket den ovan¬
nämnda fördomen, som ej finner sig till freds med mindre kvinnorna
utbrytas såsom en mellanlänk mellan barn och män. Såsom skäl fram-
föres åter, att kvinnorna äro svagare än männen och därigenom mera
än de senare böra förskonas från skadligt arbete. Dessutom tycker man
och det med rätta naturligtvis, att kvinnorna helst böra förskonas från
att dragas ifrån hemmen till ett dylikt arbete. Man intresserar sig
emellertid mindre för arbetets skadlighet för männen samt underskattar
därigenom den senare saken och undanskjuter den obehörigen.
Nu är det emellertid i vår tid så, att av kända anledningar de
allra flesta kvinnor måste, vare sig de vilja eller icke, söka arbete för
sin utkomst på arbetsmarknaden. En stor del, kanske den största delen,
hava icke heller några hem, som förtjäna den benämningen, och kunna
icke heller få det.
En skyddslagstiftning, som vill reglera arbetstiden för kvinnorna
bör väl rimligtvis icke ordnas på det sättet, att den på samma gång-
minskar dessa kvinnors möjligheter att erhålla lönande arbete. Men en
sådan verkan måste en skyddslagstiftning få, som börjar med en regle¬
ring av arbetstiden endast för kvinnorna och till på köpet börjar sin
omvårdnad väsentligen inom deras bäst avlönade yrkesgrupper, under
det att det verkliga eländet med all sin fruktansvärda ohälsosamhet för¬
gäves ropar efter räddning.
Saken är så enkel och påtaglig, att det är svårt att förstå, hur
socialt intresserade personer kunna alldeles blunda för densamma. När
exempelvis både män och kvinnor äro anställda i ett företag, måste en
lagstadgad reglering ensamt av kvinnornas arbetstid icke blott försvåra
ordnandet av arbetet, utan även göra kvinnornas arbetskraft i detta
yrke mindre begärligt. Detta icke blott för ordinarie nattarbete utan
även för övertidsarbete. Den gällande lagen om kvinnornas nattarbete
förbjuder således användandet av kvinnor efter klockan 10 e. in. I alla
yrken, där arbetet tillfälligtvis kan behöva uträttas efter detta klockslag,
får en kvinna ej användas därtill och arbetsgivarna vilja naturligtvis
helst ha en person, som får användas för det arbete, som kan påkomma,
och ej behöver av honom alldeles inställas, så länge manliga arbetare
få användas därtill.
4
Lagutskottets utlåtande Nr 20.
Nu har emellertid till eu början en internationell konvention om
förbud mot kvinnors nattarbete i vissa yrken kommit till stånd och
många länder ha anslutit sig till densamma. Från de nordiska länderna,
där kvinnorna, hur undanskjutna de än äro, dock ha tankarna med sig
i sina livsintressen, framkommo allvarliga påminnelser mot en dylik
lagstiftning enbart för kvinnor. I Sverige genomdrevs dock lagen år
1909. Under debatten i Andra kammaren ironiserades mot de ovan¬
nämnda påminnelserna såsom en feminism och oberättigad nitälskan
»bara» för »den heliga likheten». Denna argumentering går igen stän¬
digt, då ämnet på något sätt kommer före.
Emellertid är det icke på det sättet. Vad som kräves är likställig¬
heten i rätten att existera, att förtjäna sitt bröd, och en sådan rättighet
är onekligen, allvarligt talat, helig.
fl Av intresse är också att se, hur olika denna sak behandlades år
1909 i Sverige, Norge och Finland, i vilka alla länder den då framlades
för riksförsamlingarna. I Sverige, där kvinnliga rösträtten ännu var
långt borta, gick saken igenom med stor majoritet i Andra kammaren
och förkastades ett förslag att i stället påskynda en samtida lösning för
män och kvinnor. I Norge, där kvinnliga rösträtten var genomförd,
men ej hunnit tillämpas, delade sig meningarna inom stortinget i två
jämnstarka hälfter, men man försummade där att samtidigt föreslå frå¬
gans omedelbara lösning på en gång för män och kvinnor. I Finland
åter, där kvinnorna icke blott erhållit medborgarrätt utan kvinnor sutto
i lantdagen, blev enhälligt, kan man säga, av lantdagen beslutat eu
reglering av nattarbetet både för män och kvinnor, ehuru regeringen
föreslagit blott en lag för kvinnligt nattarbete. Fn triumf således för
den kvinnliga rösträtten.
Erfarenheterna om den kvinnliga nattarbetslagens verkningar hos
oss ha redan bestyrkt dess förutsedda vanskligheter. Vid lagens an¬
tagande beräknades, att den skulle beröra omkring 2,407 kvinnor, till
övervägande’ del övertidsarbeterskor. På initiativ år 1911 av social¬
demokratiska kvinnokongressens arbetsutskott har genom bemedling av
landssekretariatet en utredning av nattarbetslagens verkningar skett hos
kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik. Det utsändes ett formulär
till vissa arbetsgivare och såvitt inkomna frågor giva vid handen skulle
i följd av lagen under de första tio månaderna av dess giltighetstid eller
från 1 januari till 1 november 1911 488 kvinnor nödgats avgå från sina
Lagutskottets utlåtande Nr' 20. 5
platser, 26 flyttats till annan yrkesspecialitet och 391 fatt arbetstiden
per dygn minskad delvis med minskning i veckolönen. Denna under¬
sökning gäller som sagt endast de tio första månaderna av lagens till-
lämpning, men talar i alla fall ett tydligt språk. Den är ock i övrigt
ganska ofullständig och rörande de avflyttade kvinnornas öden synes
undersökningen väsentligen ej kommit till något resultat. Känt är
emellertid, hurusom i huvudstaden exempelvis kvinnornas bäst avlönade
yrke, nämligen typografyrket, håller på att bli stängt för kvinnorna och
den redan anställda personalen här och var avskedats eller hotats med
avsked, därför att de ej få användas i övertidsarbete.
Lagen medger dock rätt att använda kvinnor i nattarbete till en
viss begränsad tid, nämligen då natur- eller olyckshändelse avbrutit
arbetets regelbundna gång, uti företag, där det förekommer säsongarbete
eller undantagsvis i följd av särskilda omständigheter arbetet måste for¬
ceras, samt uti företag, där råvaran är underkastad hastig försämring.
När det således gäller att bereda förmåner för industrien och råvaran,
då går för sig att arbeterskorna ibland arbeta något även in på natt¬
timmarna. Men undantag för arbeterskorna själva, för att de må få
behålla en god och varaktig plats och få bättre lön, ett sådant undan¬
tag. känner icke lagen. 1 sådana fall är lagen obönhörlig. Men så leva
vi ju också i profitens och icke i människovärdets tidevarv.
Ett förslag vid 1912 års riksdag i syfte att få ändring i sist-
berörda- förhållande, möttes av ett enhälligt utskott med den lakoniska
förklaringen, att utskottet hade förvissat sig om att den internationella
konventionen i ämnet ej torde kunna anses medgiva sådant undantag
och att Sverige, som biträtt konventionen (gällande tills vidare för 12
år) följaktligen, ej kunde stadga sådant undantag. Vilken kallblodighet
innebär dock icke detta! Ingen möjlighet synes finnas att uppdriva en
medkänsla i. detta fall för en orättvisa, som i lagens namn utövas mot
enskilda individer.. Hade en sådan glimt av rättsmedvetande fått rum
i. det parlamentariska askadningssättet, skulle man naturligtvis frågat
sig, om en konvention verkligen kan anses binda ett lands lagstiftnings-
myndigheter pa ett sådant sätt och man skulle i varje fall skvndat sig
att begära eventuell rättelse och undvikande av ett så lättsinnigt bi¬
trädande av konventioner för framtiden. Enligt allmänna rättsgrund¬
satser, även de juridiska, kan emellertid Bernkonventionen icke rim¬
ligen utgöra ett . lagligt hinder för ett land, som biträtt densamma, att
skrida till lagstiftning uti angivet syfte till skyddande av egna med¬
borgares välfärd.
6 Lagutskottets utlåtande Nr 20.
Nu är det emellertid meningen att fortsätta på samma väg, att
först reglera arbetstiden ensamt för kvinnorna.
Sålunda bar vid eu arbetareskyddskonferens av regeringsombud
och delegerade för de internationella arbetareskyddsföreningarna, hållen
år 1910 i Lugano, beslutats att nästa stora fråga i den internationella
arbetareskyddslagstiftnintren skulle vara fastställandet av eu normalarbets¬
dag enbart för kvinnliga industriarbetare, varom utredning skall ske
och sedan härom en ny konvention åstadkommas. De svenska ombuden,
som personligen voro ivriga anhängare av eu skyddslagstiftning ensidigt
för kvinnor, gjorde ingen opposition mot en dylik uppfattning.
En liknande internationell arbetareskyddskongress hölls också i
september 1912 i Ziirich, besökt av omkring 200 delegerade, däiibland
nåo-ra få kvinnor. Sverige var jämväl representerat av tre regerings-
ombud. Den danska fabriksinspektrisen fru Julie Arenholt har i en
dansk tidskrift givit eu kort resumé om kongressens förhandlingar. Hon
blev invald i kommissionen för bland annat internationella bestämmelser
och sökte där förklara och försvara invändningarna mot ensidiga skydds¬
bestämmelser mot kvinnor. »Men», säger hon, »mina oi d funno absolut
ingen tillslutning i kommissionen, som uteslutande bestod av ivriga, ja,
nästan fanatiska kvinnoskyddsmän.»
Kongressen beslöt i frågan om förbud för kvinnors nattarbete att
framföra ett tack till spanska regeringen för det den tillträtt berner-
konventionen och att fortsätta strävandena att få ytterligare anslutning.
Vidare påstods, att kvinnor inom typografyrket voro långt mera
mottagliga för blyförgiftning än männen. Detta skulle nedsätta deras
fortplantningsförmåga och verka nedbrytande på deras hälsa. Därför
borde kvinnorna uteslutas från allt typografiskt arbete, som sagt ett av
deras bäst avlönade yrken. Kongressen fann emellertid undersökning¬
arna av förgiftningsfäran vara otillräckliga, men anbefallde undersök¬
ningarnas fortsättande, så att frågan lcunde återkomma till nästa kon¬
gress. »Forelöbig har alltsaa de kvindelige Typografer Ro», skriver
ironiskt fru Arenholt om denna punkt. Säkerligen kommer undersök¬
ningen icke att omfatta vilket som verkar mest skadligt på hälsan, den
eventuella blyförgiftningen i detta yrke eller den sämre kosten, den
sämre bostaden och den sämre beklädnaden i andra sämre betalda yrken
och sannolikt undersökes ej alls, vilken verkan den påstådda blyförgift¬
ningen har på männen.
Kongressen behandlade också frågan om arbetsdagens förkortande
på lördagar och dagar före helgdagar, den s. k. engelska veckan. Det
upplystes, att denna bestämmelse vunnit insteg i flera länder, gällande
Lagutskottets utlåtande Nr 20. 7
på. nagra hall alla arbetare, pa andra blott barn, unga personer och.
kvinnor. Hos oss har som bekant mångenstädes införts den engelska
veckan, men naturligtvis utan skillnad till den arbetandes kön. Kon¬
gressen beslöt emellertid uttala önskan om att denna bestämmelse måtte
bliva internationell utom för vuxna arbetare och anmodade sin byrå att
utreda saken till nästa delegerademöte. De »ivriga kvinnoskyddsmännen»
äro verkligen ståndaktiga i sin iver endast och uteslutande för vad man
verkligen skulle kunna kalla »den heliga olikheten».
Skall den internationella skyddslagstiftningen fortgå efter dylika
riktlinjer, få en myckenhet kvinnor en allt hårdare kamp för tillvaron
på samma gång man alldeles obehörigt undanskjuter den utomordentligt
viktiga frågan om bevarandet även av männens hälsa. Mot detta måste
resas, ett allvarligt motstånd. Man spårar här den gamla faran, som
ständigt överskuggar samhällsutvecklingen i växlande förklädnader, näm¬
ligen . vad man skulle kunna kalla formulärpolitiken utan hänsyn till
människorna såsom individer. Het är gott och väl, att det sociala reform¬
arbetet omsider trängt sig fram såsom en officiell angelägenhet och fått
nu hos oss en säl skild socialstyrelse. I dess spår kan lätt växa upp vad
man skulle kunna kalla en socialbyråkrati,
Het må erinras, att det är de internationella socialdemokratiska
kongresserna, vilka givit impulsen till det arbete, som i arbetareskydds¬
frågan bedrives på de ovannämnda konferenserna. Vid 1910 års inter¬
nationella arbetarekongress beslöts i resolutionen om arbetareskydds¬
lagstiftningen uttryckligen betona, att kongressens krav i arbetareskydds¬
lagstiftningen gällde för alla arbetare »utan skillnad till kön», en skillnad
som för övrigt ingen föregående arbetarekongress förordat på något sätt.
Vid 1911 års svenska arbetarekongress infördes i programmet av samma
anledning: »Arbetareskyddslagstiftningen genomföres, då så kan ske,
utan skillnad till kön.» Samma ars svenska socialdemokratiska kvinno-
kongress antog' följande resolution:
»Kongressen förklarar beträffande arbetareskyddslagstiftningen:
att densamma, där ej sakens natur annorledes påbjuder, bör på
sätt av 1910 års internationella socialdemokratiska kongress erinrats
genomföras utan skillnad till kön;
att följaktligen Sveriges nyligen skedda biträdande av Bernkonven-
tmnen, varigenom nattarbetsfrågan löstes ensidigt för kvinnorna, bör
Iitskottets
yttrande.
8 Lagutskottets utlåtande Nr 20.
efterföljas av en reglering snarast möjligt genom lag även av männens
nattarbetsfråga;
att ett fortsatt gående på den vägen att reglera arbetstiden en¬
sidigt för kvinnorna genom att exempelvis härnäst söka genomföra även
en normalarbetsdag ensamt för kvinnorna, som ifrågasatts vid en kon¬
ferens år 1910 av regeringsombnd i Lugano bör vara uteslutet;
samt att arbetareklassens både kvinnor och män böra lystra till
förenämnda internationella kongress’ uppfordran till arbetare i alla län¬
der, att genom oavlåtlig agitation och initiativ bryta de härskande klas¬
sernas motstånd och erövra ett verksamt arbetareskydd för både män
och kvinnor.»
Med stöd av vad sålunda ant örts, måste det anses vara ett oav¬
visligt krav, att dels undantag från den kvinnliga nattarbetslagen må
kunna beviljas till förmån för icke blott industrien och råvaran utan
även arbeterskorna, då sådant av dem önskas och kan antagas lända
dem till fördel, och dels till de officiella internationella arbetareskydds-
konferenserna sändas ombud med instruktioner att intressera sig även
för männens hälsa och lör frågornas lösning utan skillnad till kön.
Det hemställes alltså, att Riksdagen ville anhålla,
l:o) att Konungen måtte taga i närmare övervägande, huruvida
Sveriges biträdande av Bernkonventionen om det kvinnliga nattarbetet
kan anses rätteligen utgöra hinder lör svenska statsmakterna att från
den svenska nattarbetslagens tillämpning meddela undantag, som äro
påkallade av svenska medborgares välfärd; samt, om så ej belunnes vala
förhållandet, föreslå Riksdagen undantagsbestämmelser till nämnda lag i
ovan ifrågasatt syfte, men i motsatt händelse tillse, att konventioner om
internationell civillagstiftning framdeles ej avslutas på så äventyrliga
villkor; .
2:o) att Konungen ville behjärta angelägenheten att vid de inter¬
nationella konferenserna om lagstadgat arbetareskydd från svensk sida
påkallas intresse även för männens hälsa och för frågornas lösning
utan skillnad till kön, där ej en sådan skillnad ligger i sakens ofrån¬
komliga natur.»
Genom lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag har stadgats,
att, om kvinna sysselsättes uti företag, som avser idkande av bergverks-,
bruks- eller fabrik srörelse, hantverk eller därmed jämförlig hantering
eller annan dylik industriell verksamhet och som drives i den omfatt-
Lagutskottets utlåtande Nr 20. 9
däri under någon tid av näst föregående eller löpande år
sysselsatts flera än tio arbetare, hon icke må till arbete i företaget an¬
vändas i vidare utsträckning, än att bon må komma i åtnjutande av
oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I
denna ledighet skall tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan
fem på morgonen, ingå. Lagen var som bekant ett resultat av inter¬
nationella förhandlingar, vilka ledde till en konvention i Bern av den
26 september 1906 om förbud mot nattarbete lör kvinnor, sysselsatta i
industrien, i vilken konvention principerna för lagstiftningen på detta
område fastslogos. Genom accessionsakt av den 14 januari 1910 har
Sverige för sin del biträtt berörda konvention och därigenom förbundit
sig att under en tid av tolv år från nämnda dag icke uppsäga den¬
samma.
I konventionens.första artikel stadgas följande: »Industriellt natt¬
arbete skall vara förbjudet för alla kvinnor, utan hänsyn till deras ålder,
med här nedan angivna undantag.
Denna konvention äger tillämpning på alla sådana industriella
företag, vari användas flera än tio arbetare och arbeterskor, den skall i
intet tall tillämpas på företag, där icke andra än medlemmar av samma
familj användas.
På var och en av de kontraherande staterna ankommer att be¬
stämma vad som är att förstå med industriella företag. Till sådana
skola dock i varje fall räknas gruvor och stenbrott, ävensom industriella
företag för tillverkning och bearbetning av varor; varje lands lagstift¬
ning äger att i sistberörda avseende bestämma gränsen mellan, å ena
sidan, industri och, å andra sidan, lantbruk och handel.»
Rörande den tid för nattvila, som i första artikeln avses, stadgas
i andra artikeln, att densamma skall hava en varaktighet av minst
elva timmar i följd och att i dessa elva timmar skall, oberoende av
varje lands lagstiftning, inbegripas tiden från klockan 10 på aftonen
till klockan 5 på morgonen.
I tredje artikeln angivas de i första artikeln omnämnda undan¬
tagsfall, då industriellt nattarbete för kvinnor får förekomma: »För¬
budet mot nattarbete må upphävas:
1) i. fall av. »force majeure», då uti ett företag uppkommer ett av¬
brott i driften, vilket varit omöjligt att förutse, och som icke är perio¬
diskt återkommande;
2) i det fall, att arbetet avser råvaror eller varor under beredning,
vilka äro underkastade mycket hastig förvandling, och så finnes nödigt
till förekommande av en eljest oundviklig förlust av dessa varor».
Bihang till Riksdagens -protokoll 1913. 9 sand. 19 käft. (Nr 20.) 2
10
Lagutskottet utlåtande Nr 20.
I fjärde artikeln medgives därjämte en viss inskränkning i den tid
för nattvila, som i andra artikeln finnes bestämd, i det förstberörda artikel
medgiver inskränkning av nämnda tid till tio timmar under sextio dagar
av året i sådana industrier, som äro underkastade årstidernas inflytande,
ävensom i varje annat företag, da undantagsförhallanden inträffa.
Vad angår det under l:o) i motionen framställda yrkandet hava
framställningar i liknande syfte förut varit motionsvis framförda i
Riksdagen.
Redan år 1910 väckte sålunda herr Lindhagen motion med för¬
slag, att lagen den 20 november 1909 icke skulle äga tillämpning på
typografyrket, eller, om detta ej kunde bifallas, åtminstone Dej på de
kvinnliga typografer, som nämnda dag eller därförinnan haft .anställ¬
ning i yrket». Motion i enahanda syfte väcktes jämväl vid 1911 års
riksdag. Båda gångerna blevo motionerna av lagutskottet avstyrkta och
av kamrarne avslagna.
År 1912 avgavs återigen en motion om ändring i nyssnämnda lag,
den 20 november 1909, men motionen hade då givits en något
vidare omfattning, i det däri hemställdes, att Riksdagen ville
l:o) hos Kungl. Maj:t anhålla om ett på närmare undersökning
grundat förslag till ändringar tills vidare i lagen om förbud mot kvin¬
nors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag den 20
november 1909 i syfte att lagen ej måtte verka till skada för kvinnor
å arbetsmarknaden.
2:o) för sin del antaga följande författning:
»Förutom de i lagen angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag den 20 november 1909
till förmån för industrien och råvaran tillåtna undantag från lagens be¬
stämmelser, må undantag från sagda bestämmelser i erforderligt avse¬
ende medgivas även till förmån för arbeterskor, då sådant av dem ön¬
skas och kan antagas lända dem till fördel. Undantag, som nu sagts,
må tillstädjas under ett kalenderår sammanlagt efter dagsberäkning
högst en vecka av arbetsgivaren med skyldighet att anmäla saken för
bergmästare eller yrkesinspektören, högst två månader av bergmästare
eller yrkesinspektören, högst fyra månader av kommerskollegium och
längre tid eller tills vidare av Konungen».
Åven denna motion, som remitterades för förberedande. behand¬
ling till särskilt utskott, blev av utskottet avstyrkt och av Riksdagen
avslagen.
11
Lagutskottets utlåtande Nr 20.
Av de här ovan återgivna bestämmelserna i konventionen synes
utskottet med tydlighet framgå, att densamma icke åt de särskilda sta¬
ter, som anslutit sig därtill, medgiver rätt att meddela andra undantag
från förbudet mot kvinnligt nattarbete än de i konventionen uttryck¬
ligen angivna, vilka undantag jämväl i den svenska lagen införts. Vid
sådant förhållande synes utskottet tvivel icke kunna råda därom, att
Sverige icke äger att under konventionens giltighetstid i detta avseende
göra större eftergifter än de som i den svenska lagstiftningen redan
vidtagits.
Vad angår den ifrågavarande lagens praktiska verkningar bör
erinras, att vid lagens tillkomst ingalunda förbisågs, att densamma inom
vissa industrigrenar, där nattarbete i någon större omfattning förekom,
skulle för i dessa anställda kvinnor medföra en något ogynnsammare
ställning än förut. Då man icke dess mindre med ögonen öppna här¬
för godkände lagen, skedde det uppenbarligen av den orsak, att man
fann fördelarna av lagen tillräckligt stora för att uppväga nämnda olä¬
genheter, vilka i allt fall, med stöd av erfarenheterna från andra län¬
der, måste anses såsom övergående.
Vad efter lagens trädande i kraft förekommit synes icke heller
vara av beskaffenhet, att man nu har anledning vare sig att vidtaga
åtgärder syftande till ändring i den ifrågavarande lagstiftningen eller
hos Kungl. Maj:t göra någon framställning, som skulle innebära ett
underkännande av de skäl, som bestämde Riksdagen för lagens antagande.
Enligt vad en genom kommerskollegiums avdelning för arbets-
statistik under år 1911 verkställd utredning rörande nattarbetslagens
inverkan på arbeterskornas arbetsvillkor utvisar, fingo av alla i den
svenska fabriksindustrien år 1910 sysselsatta arbeterskor endast 1.5
procent sina arbetsvillkor direkt påverkade av nattarbetslagen. Av
hela antalet kvinnliga arbetare inom de av utredningen berörda fabriks-
grnpper utgjorde motsvarande siffra 6.4 procent. För vissa fabriks-
klasser var dock procenttalet avsevärt högre. Sammanlagda antalet kvinn¬
liga arbetare, som på grund av lagen uppsagts eller frivilligt avgått
utgjorde enligt samma beräkning 488, men i vilken omfattning dessa
sedermera erhållit ny yrkesanställning har icke upplysts.
Vad angår motionärens under 2:o) framställda yrkande synes på
grund av vad ovan anförts angående skälen för den 1909 genomförda
lagstiftningen om kvinnors nattarbete och de härefter vunna erfaren¬
heterna av denna lagstiftning anledning icke förefinnas att i detta
sammanhang göra en sådan framställning till Kungl. Maj:t, som här
12
Lagutskottets utlåtande Nr 20.
påkallas, vilken i varje fall skulle innebära ett underkännande av de
grunder, som vid nämnda lagstiftnings antagande blivit följda.
För övrigt vill utskottet erinra, att i anledning av en annan vid
innevarande års riksdag väckt motion utskottet hemställt, om eu skrivelse
till Kung! Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
en allsidig utredning rörande nattarbetet för män inom industriella och
angränsande områden, samt om denna utredning därtill kan befinnas
giva anledning taga initiativ till eller biträda en internationell lagstift¬
ning i ämnet.
I händelse av bifall till berörda hemställan kommer frågan om
åstadkommande av bestämmelser mot nattarbete av män i den om¬
fattning sådant är möjligt, att bliva föremål för undersökning och even¬
tuellt, där skäl därtill föreligga, om ett från Sveriges sida taget ini¬
tiativ till internationella förhandlingar i ämnet. Till att härutöver göra
någon framställning till Kungl. Maj:t i av motionären avsett syfte sy¬
nes utskottet skäl icke föreligga.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:
1) att de under l:o) i förevarande motion fram¬
ställda yrkandena ej måtte till någon Riksdagens åt¬
gärd föranleda; samt
2) att ej heller det i motionen under 2:o) gjorda
yrkandet må av Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 mars 1913.
På lagutskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.
Reservationer:
Beträffande utskottets hemställan under 1) och 2)
dels av herrar Widén, af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Spens
och Holmdahl mot vissa delar av motiveringen;
dels ock av herr Pettersson i Södertälje mot viss del av motiveringen.
Lagutskottets utlåtande Nr 20.
13
Beträffande utskottets hemställan under 1)
av herr Lindhagen, som ansett, att första punkten i motionen bort
bifallas, och därför hemställt,
att Riksdagen ville anhålla att Kungl. Maj:t
måtte taga i närmare övervägande, huruvida Sveriges
biträdande av Bernkonventionen om det kvinnliga natt¬
arbetet kan anses rättsligen utgöra hinder för svenska
statsmakterna att från den svenska nattarbetslagens
tillämpning meddela undantag, som äro påkallade av
svenska medborgares välfärd; samt, om så ej befunnes
vara förhållandet, föreslå Riksdagen undantagsbestäm¬
melser till nämnda lag i ovan ifrågasatt syfte, men i
motsatt händelse tillse att konventioner om internationell
civillagstiftning framdeles ej avslutas på så äventyrliga
villkor.
Beträffande idskottets hemställan under 2)
av herrar Lindhagen, Stärner, Eliasson, Lindqvist, och Olsson i See,
vilka ansett att andra punkten i motionärens yrkande bort bifallas
och därför hemställt,
att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t ville
behjärta angelägenheten att vid de internationella
konferenserna om lagstadgat arbetareskydd måtte från
svensk sida påkallas intresse även för männens hälsa
och för frågornas lösning utan skillnad till kön, där
ej sådan skillnad ligger i sakens ofrånkomliga natur.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 19 käft. (Nr 20.)
3