Jordbruksutskottets utlåtande Nr 98.
1
Nr 98.
Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1913 kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. 3Iaj;ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiehostället
Herresätter nr 1 i Östergötlands län.
(l:a Avd.)
I en till Riksdagen den 21 februari 1913 avlåten, till jordbruks¬
utskottet för förberedande handläggning hänvisad proposition, nr 207,
har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsproto¬
kollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen med-
giva, att de till förra majorsbostället 3 1U mantal Herresätter nr 1 i
Värna socken av Östergötlands län hörande torpen Sluttorp, Stora Sand¬
stugan och Östra Stråisätter samt två obebyggda lägenheter må, var för
sig med i statsrådsprotokollet tillstyrkt område, från egendomen upp¬
låtas enligt kungl. kungörelsen den 31 december 1909 angående för¬
ändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och
obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahems]ägenheter från vissa
kronoegendomar och med iakttagande av de i kungl. brevet till domän¬
styrelsen samma dag i fråga om tillämpningen av berörda grunder
meddelade närmare bestämmelser samt med förbehåll ej mindre om rätt
för innehavaren av den öster om torpet Stora Sandstugan belägna obe-
byggda lägenheten att såsom utfartsväg begagna en sistberörda torp
tillagd väg, som å en av extra lantmätaren J. Stånggren åren 1910 och
1911 över egendomen upprättad karta betecknats med ägofigurerna nr
97 och 113, och för innehavaren av torpet Östra Stråisätter att såsom
utfartsväg använda en över den andra obebyggda lägenheten löpande,
med ägofigurerna nr 712 och 721 å samma karta betecknad väg, än
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 55 höft. (Nr 98—101.) 1
‘2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 98.
även om skyldighet för blivande ägare av torpet Stora Sandstugan att
låta ogifta Brita Andersson tillsvidare hava å torpet kvarstående och
nyttja en henne tillhörig byggnad mot en gottgörelse till torpets ägare
av 15 kronor om året.
Departementschefen har i förevarande ärende till statsrådsproto¬
kollet haft följande anförande:
»Under år 1911 här å förra majorsbostället 3 Va mantal Herresätter
nr 1 i Värna socken av Östergötlands län hållits uppskattning för för¬
nyad utarrendering från den 14 mars 1914 av nämnda egendom, som
lämnar mer än 600 kronor i årligt arrende, och har därvid förslag väckts
om försäljning av områden från egendomen.
Med anledning härav har domänstyrelsen i skrivelse den 18 oktober
1912 underställt det väckta förslaget Kungl. Maj:ts prövning och därvid
överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar, däribland en av
extra lantmätaren J. Stånggren åren 1910 och 1911 över egendomen
upprättad karta med beskrivning.
Av handlingarna inhämtas, bland annat, följande.
Egendomen, som är belägen 0.8 mil från Bersbo järnvägsstation
och 3.2 mil från Linköping, innehåller en areal av 564 hektar 97.6 ar,
därav 156 hektar 78.9 ar tomt och åker, 34 hektar 50 ar äng och
odlingsmark, 365 hektar 0.3 ar avrösningsjord och 8 hektar 68.4 ar
impediment.
Å egendomen finnas åtskilliga torp och lägenheter. Uppskattnings-
männen hava föreslagit, att nedannämnda tre torp och två lägenheter
måtte från egendomen avsöndras och försäljas, nämligen:
torpet Sluttorp, omfattande ägofigurerna å kartan nr 27—38, 38 a,
38 b, 39—42, 42 a—c, 43—45, 45 a, 46—50 och 52—61 samt delar av
ägofigurerna nr 8, 9, 51 och 104 om tillhopa 22 hektar 32.2 ar, varav
10 hektar 18.3 ar åker och tomt, 54.7 ar äng och odlingsmark, 11
hektar 48.2 ar avrösningsjord och 11 ar impediment;
torpet Stora Sandstugan, omfattande ägofigurerna nr 1—7, 10—18,
18 a, 19—24, 24 a, 25, 26, 98—103 och 105—112 samt delar av ägo¬
figurerna nr 8, 9 och 104 om tillhopa 14 hektar 0.4 ar, därav 4 hektar
58.4 ar åker och tomt, 1 hektar 54.4 ar äng och odlingsmark, 7 hektar
62.1 ar avrösningsjord och 25.5 ar impediment;
torpet Östra Stråisätter, omfattande ägofigurerna nr 755—775,
775 a och 776—844 om tillhopa 24 hektar 71.5 ar, därav 18 hektar 92.8
ar åker och tomt, 1 hektar 35.5 ar äng, 4 hektar 27.1 ar avrösningsjord
och 16.1 ar impediment;
en lägenhet, belägen öster om torpen Sluttorp och Stora Sandstugan
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 98.
3
samt omfattande ägofigurerna nr 62—85, 87, 89—96 och 114—123 även¬
som delar av ägofigurerna nr 51, 86, 88, 124, 128, 145 och 146 om tillhopa
19 hektar 83.9 ar, därav 9 hektar 32 ar åker, 3 hektar 93 ar äng och
odlingsmark samt 6 hektar 58.9 ar avrösningsjord; samt
en lägenhet, benämnd Västra Stråisätter och belägen väster om
torpet Östra Stråisätter, omfattande ägofigurerna nr 698—702, 702 a,
703—711, 713—720, 722—747, 747 a och 748—754 om tillhopa 18
hektar 70.2 ar, därav 8 hektar 46.7 ar åker, 2 hektar 18.7 ar äng, 8
hektar 2.9 ar avrösningsjord och 1.9 ar impediment.
Samtliga ovannämnda tre torp äro bebyggda med kronan tillhöriga
hus. De båda lägenheterna äro obebyggda. Torpen Sluttorp och Stora
Sandstugan äro belägna omkring 4 kilometer från huvudgården och 28
kilometer från Linköping. Torpet Stråisätter är beläget omkring 3
kilometer från huvudgården och 35 kilometer från Linköping.
Uppskattningsmännen hava föreslagit, att de tre torpen måtte
till inlösen hembjudas deras innehavare, vilka uttalat önskan att inköpa
torpen, samt meddelat, att köpare anmält sig jämväl till de två lägen¬
heterna. A torpet Stora Sandstugan funnes uppförd en byggnad till¬
hörig ogifta Brita Andersson, som hos domänintendenten i länet an¬
mält sig önska inköpa den plan om 7.2 ar, varå byggnaden stode.
Då emellertid enligt upplysningar, som uppskattningsmännen erhållit,
denna lägenhet, som benämndes Lilla Sandstugan, ej beboddes av Brita
Andersson, utan av henne uthyrdes till personer, som ej lämpade
sig för förvärvande av eget hem, hade uppskattningsmännen ansett
sig ej kunna tillstyrka hembud av lägenheten till Brita Andersson,
utan hemställde de, att byggnaden måtte få kvarstå tills vidare mot
det innehavaren av densamma erlade en årlig avgäld av 15 kronor till
ägaren av torpet Stora Sandstugan. I övrigt hade icke några egnahems-
spekulanter uppträtt. Någon ytterligare del av egendomen ansåges ej
heller lämplig att upplåta till eget hem.
De fem till försäljning föreslagna områdena hava åsätta följande
saluvärden: Sluttorp 7,015 kronor, därav för skog 2,366 kronor 78 öre,
Störa Sandstugan 6,080 kronor, därav för skog 3,398 kronor 45 öre,
Östra Stråisätter 7,675 kronor, därav för skog 577 kronor 5 öre, ovan
först nämnda obebyggda lägenhet 5,530 kronor, därav för skog 1,744
kronor 60 öre samt obebyggda lägenheten Västra Stråisätter 4,765 kro¬
nor, därav för skog 1,845 kronor. Arrendevärdena för områdena i nu
nämnd ordning hava beräknats till 170 kronor, 90 kronor, 280 kronor,
125 kronor och 110 kronor. För förnyad utarrendering av egendomen
i övrigt skulle enligt uppskattningsmännens förslag erfordras uppförande
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 88.
av, förutom andra byggnader, en arbetarbostad, avsedd för tre familjer,
för eu beräknad kostnad av 4,865 kronor.
Kung].. Maj:ts befallningshavande i länet har i skrivelse till domän¬
styrelsen den 1 maj 1912 förmält sig icke hava något att erinra i huvud¬
sak mot uppskattningsmännens förslag till försäljning av egnahems-
lägenheter. Som emellertid å torpet Sluttorp funnes 501 ekar, värderade
till 1,906 kronor 20 öre, av vilka ekar många vore värdefulla, borde
större delen av dessa försäljas för kronans räkning, enär det ej kunde
anses lämpligt att överlåta eu dylik realisation åt en blivande ägare av
torpet. Samma förfarande borde enligt Kungl. Maj:ts befailnings-
havandes mening iakttagas jämväl beträffande dels å torpet Stora Sand¬
stugan befintliga 441 ekar, värderade till 2,131 kronor, dels å ovan
först nämnda obebyggda lägenhet växande 521 ekar, uppskattade till
1,733 kronor 80 öre, dels ock å lägenheten Västra Stråisätter befintliga
149 ekar, värderade till 694 kronor.
överjägmästaren i östra distriktet, som i ärendet hörts av domän¬
styrelsen, har förmält sig icke hava något att erinra mot det upprättade
förslaget eller mot ståndskogens värdering. Ekskogen vore jämförelsevis
betydlig och kunde ju, såsom Kungl. Maj:ts befallningshavande hem¬
ställt, delvis försäljas före lägenheternas upplåtande. Men då den fler¬
städes förekomme å mark, som icke vore passande för odling och förty
helst icke borde i sin helhet utstämplas till försäljning, bleve ny värde¬
ring av den kvarvarande ekskogen nödig. Enligt överjägmästarens åsikt
skulle det ej heller lända statsverket till synnerlig vinst, om ekskogen
undantoges från försäljningen av lägenheterna, utan kunde ekarna lika
väl åtfölja lägenheterna.
Sedan domänstyrelsen härefter i skrivelse den 10 maj 1912 anmodat
överjägmästaren att efter besiktning å stället avgiva yttrande, huruvida
ekskogen å ifrågavarande områden vore av beskaffenhet att böra bevaras
och vilka delar av områdena med hänsyn härtill borde bibehållas i
kronans ägo, har överjägmästaren i skrivelse den 16 juni samma år
anfört: Beträffande torpen Sluttorp och Stora Sandstugan samt den
obebyggda lägenheten öster om dessa torp kunde fråga onekligen uppstå,
om icke därå befintlig ekskog borde bevaras, ehuru visserligen en stor
del av ekarna till följd av ålder och skador i varje fall borde så småningom
avverkas. Överjägmästaren ifrågasatte fördenskull, att berörda obebyggda
lägenhet samt torpet Sluttorp icke skulle försäljas och att torpet Stora
Sandstugans område skulle inskränkas på det sätt, att dess östra gräns
flyttades omkring 150 meter västerut.
Med anledning av vad sålunda ifrågasatts och då jämväl de å
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 98.
5
bostället befintliga torplägenbeterna Dalen, Vinhagen, Grindstugan och
Taforsa syntes domänstyrelsen, särskilt med avseende å deras belägenhet
i utkanten av egendomen, möjligen kunna vara lämpliga till bildande av
egna hem, har styrelsen i skrivelse den 22 juni 1912 uppdragit åt upp-
skattningsmännen att taga frågan om lägenheters upplåtande från egen¬
domen under förnyat övervägande och eventuellt uppgöra nytt förslag
i ämnet.
Med skrivelse den 3 augusti 1912 har Kungl. Maj:ts befallnings-
havande överlämnat av uppskattningsmännen avgivet nytt utlåtande i
ärendet. I berörda utlåtande hava uppskattningsmännen anfört: Över-
jägmästaren hade ifrågasatt, att torpet Sluttorp och den öster därom
belägna obebyggda lägenheten icke måtte försäljas, samt att torpet Stora
Sandstugans areal måtte minskas. Såsom skäl härför hade överjäg¬
mästaren allenast anfört, att fråga onekligen kunde uppstå, om icke
ekskogen, ehuru till stor del gammal och skadad, borde bevaras för
kronans räkning, för att så småningom avverkas. Uppskattningsmännen
ansåge emellertid ej ifrågakomna omständighet böra inverka på deras
eu gång uttalade uppfattning, utan fasthölle vid sitt förut avgivna för¬
slag, dock att större delen av de ekar, som växte å de till försäljning
föreslagna områdena, borde före upplåtandet försäljas genom skogsstatens
försorg. Såsom ytterligare skäl för upplåtande av torpen Sluttorp och
Stora Sandstugan samt den obebyggda lägenheten öster därom kunde
för övrigt framhållas dels torpens avlägsna belägenhet från huvudgården,
vilket gjorde, att dagsverken från dem svårligen kunde erhållas, dels
det dåliga skick, vari samtliga åbyggnader befunne sig, dels ock den
obebyggda lägenhetens stora avstånd från huvudgården, vilket gjorde,
att lägenheten bleve förhållandevis dyr att bruka. Uppskattnings¬
männen hade redan vid uppskattningsförrättningen tagit under över¬
vägande, huruvida icke även torplägenheterna Dalen, Vinhagen, Grind¬
stugan och Taforsa borde försäljas. Men då dessa lägenheter vore
bättre bebyggda än de av uppskattningsmännen till avsöndring före¬
slagna, då någon framställning om förvärvande av eget hem å dessa
torplägenheter ej gjorts, då upplåtande av samma lägenheter skulle nöd¬
vändiggöra uppförande vid huvudgården av ännu flera arbetarbostäder
än som föreslagits och då slutligen härtill komme, att den å ängs- och
hagmarken å dessa torp befintliga skogen helt säkert, såsom växande på
lämpligare mark, hade jämförelsevis större värde än den å bergen vid
torpen Sluttorp och Sandstugan befintliga, borde enligt uppskattnings-
männens åsikt torplägenheterna Dalen, Vinhagen, Grindstugan och
Taforsa under en kommande arrendeperiod bibehållas i kronans ägo.
Departements¬
chefen.
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 98.
I sin sistberörda skrivelse har Kungl. Maj:ts befallningshavande
yttrat, att Kung]. Majrts befallningshavande vidbleve sitt den 1 maj
1912 avgivna yttrande.
Domänstyrelsen har, på grund av vad uppskattningsmännen anfört,
ansett sig ej nu böra förorda försäljning från egendomen av lägenheter
i vidare mån än av dem föreslagits. I lantmätarens beskrivningar över
ifrågavarande områden hade såsom gemensamma vägar upptagits för
torpet Stora Sandstugan och den därintill gränsande obebyggda lägen¬
heten ägofigurerna nr 97 och 113 samt för torpet Östra Stråisätter och
lägenheten Västra Stråisätter ägofigurerna nr 712 och 721. Det syntes
emellertid domän styrelsen vara lämpligare att lägga den förstnämnda
vägen till torpet Stora Sandstugan, med förbehåll om rätt för den
obebyggda lägenheten att begagna berörda väg, och den andra vägen
till lägenheten Västra Stråisätter, inom vars område den är belägen, med
förbehåll om rätt för torpet Östra Stralsätter att begagna samma väg.
Området för torpet Stora Sandstugan komme härigenom att ökas med
4.4 ar och området för lägenheten Västra Stråisätter med 18. i ar.
Beträffande å lägenheterna befintliga ekar har domänstyrelsen ut¬
talat den mening, att, då enligt den i ärendet skedda utredningen dessa
ekar icke vore av beskaffenhet att böra bevaras, det syntes styrelsen
lämpligast, att desamma finge ingå i försäljningarna av lägenheterna.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag i likhet med
domänstyrelsen anledning icke föreligga att från egendomen upplåta flera
lägenheter än de av uppskattningsmäunen föreslagna. Likaså delar jag
domänstyrelsens uppfattning rörande å lägenheterna befintliga ekar samt
anser, att områdena för torpet Stora Sandstugan och lägenheten Västra
Stråisätter böra ökas med de av domänstyrelsen omnämnda vägarna.»
Utskottet, som icke haft anledning till erinran mot förevarande
framställning, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 25 april 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
GÖSTA TAMM.
Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad, Pers,
Ericsson. Lundell, Nilsson i Kabbarp, Kronlund, Andersson, Linders,
Bosson och Olausson.