Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.
1
Nr 80.
Ankom Ull Riksdagens kansli den 22 april 1913, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion att författningarna an¬
gående skatteköp och skatteomföring av kronojord skola
tillsvidare upphöra att gälla.
(2:a Avd.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förbe¬
redande behandling hänvisad motion, nr 146, har herr Lindhagen hem¬
ställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att författningarna angående
skatteköp och skatteomföring av kronojord skola i allo tillsvidare upphöra
att gälla.
Till stöd härför har anförts följande:
»Den gamla rätten att skatteköpa kronojord äger fortfarande
bestånd i de fall, för vilka den varit i gamla tider stadgad. Den
grundas ännu på förordningen den 19 september 1723, huru med de
hemman och kronolägenheter, som till skatte försäljas, förhållas skall.
Sedan i följd av kungl. brevet den 16 januari 1770 och den 28 oktober
1773 alla skatteköp blivit inställda, utkom en förordning den 21 februari
1889, varigenom bland annat 1723 års förordning upplivades och för¬
nyades. Genom förordningen den 15 december 1848 angående förändring
i ordningen och sättet för vinnande av skattemannarätt betogs kronan
möjlighet att efter föregången värdering av hemmanet erhålla full valuta
för detsamma. Därjämte finnas en del äldre författningar angående
skatteomföring utan någon som helst avgift.
Dessa gamla författningar äro naturligtvis allt annat än tidsenliga.
Till en början erhåller kronan på detta sätt en köpeskilling, som är så
obetydlig, att skatteköpet får väsentligen karaktären av gåva. På detta
sätt har t. o. m. rekognitionsskogshemmanen gått ifrån kronan utan
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 saml. 47 höft. (Nr 80.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
någon valuta, ehuru de ej ingå i de kategorier, varom 1848 års för¬
fattning uttryckligen talar. Den sista rekognition sskogen eller Tunabergs
allmänning, som bruket nyligen begärt få skattelösa, skall däremot
enligt kommerskollegii beslut lösas till fulla värdet, varöver klagan full¬
följts till regeringsrätten.
Vidare får i fråga om under bruk skatteköpta hemman skatteköpe-
rätten den äventyrliga verkan att därest kronan med avsevärda rätte¬
gångskostnader fått hemmanet förklarat vara förverkat till kronan, så
inträder rätt för åbon icke blott att för en obetydlig avgift i sin ordning
skatteköpa hemmanet, utan även sedan sälja det exempelvis till bruket,
som givetvis främst kommer att söka varje tillfälle att förvärva hem¬
manet. På detta sätt går kronans strävan att bibehålla en självständig
åbo på dessa hemman definitivt om intet.
Slutligen äro ju många olägenheter, såsom erfarenheten på ett
sorgligt sätt visat, förenade med den fortfarande bestående rätten att
få utan vidare till skatte omförda vanliga kronohemman och nybyggen.
Glenom att på detta sätt ingen omtanke ägnats åt bevarandet av dessa
jordupplåtelsers ändamål hava avvittringarna väsentligen förfelats samt
den stora landsolycka, som kallas bolagens jordförvärv, i norra delarna
av riket kunnat komma till stånd. Redan norrlandskommittén framhöll
i skrivelse till Konungen nödvändigheten att skatteomföring åtminstone
ej måtte beviljas sådan jordinnehavare, vilken, såsom bolag och andra,
icke kunde antagas vilja och kunna själv bebo och bruka fastigheten
för att därigenom bereda sig sitt nödvändiga livsuppehälle. Men även
i andra fall leder ett beviljande av skatteköp utan omtanke för ända¬
målets upprätthållande till, att fastigheten lätteligen kommer i främ¬
mande händer.
Under alla förhållanden bör det vara av vikt, att denna institution
suspenderas i avvaktan på närmare övervägande av de förhållanden,
som därmed äga sammanhang, såsom ju även vid ett tidigare skede
varit förhållandet.
Vid 1912 års Riksdag föreslogs, att Riksdagen av nu nämnda skäl
måtte för sin del besluta, att författningarna om skatteskog och skatte¬
omföring av kronojord skulle tills vidare upphöra att gälla. Jordbruks¬
utskottets flertal förordade en anhållan, att Kungl. Maj:t ville, sedan när¬
mare blivit utrett i vilken omfattning kronojord, som kan bli föremål för
skatteköp eller skatteomföring, innehaves av bolag, föreningar eller andra
dylika rättssubjekt, taga under övervägande, huruvida för dessa rätts¬
subjekt rätten till skatteköp och skatteomföring vidare bör bibehållas
samt därest Kungl. Maj:t finner sådant erforderligt för Riksdagen fram-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr HO.
lägga förslag- om suspenderande under den tid utredningen pågår av
nyss omförmälda rätt.
Detta ärende hörde till dem, som förekom i Riksdagens sista timme,
då frågorna skulle avlivas i stället för att bedömas, och det var då ej
tillåtligt att ägna saken någon ox-dentlig behandling vid avgörandet.
Utgången blev emellertid, att utskottets hemställan bifölls av Andra
kammaren och att motionen avslogs alldeles i den Första.
Att inskränka suspendei-andet på sätt utskottet 1912 föreslog kan
såsom framgår av motionens motivering ej bero på annat än ett stort
förbiseende. Under åberopande jämväl av motionärens anförande i Andra
kammaren (VI: 51.21) hemställes därföre ånyo, — — — —---.»
Vid 1912 års Riksdag förevar till behandling ett av motionären
m. fl. framburet förslag med enahanda yrkande, som i nu föreliggande
motion framställts, och en motivering, som ordagrant återfinnes i den¬
samma/
Såsom motionären erinrar, hemställde i anledning av berörda motion
nämnda års jordbruksutskott på anförda grunder, att Riksdagen måtte i
skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kxxngl. Maj:t, sedan
närmare blivit utrett, i vilken omfattning kronojord, som kunde bliva
föremål för skatteköp eller skatteomföring, innehades av bolag, föreningar
eller andra dylika rättssubjekt, taga under övervägande, huruvida för
dessa rättssubjekt rätten till skatteköp och skatteomföring vidare borde
bibehållas, samt, därest Kungl. Maj:t funne sådant erforderligt, för Riks¬
dagen framlägga förslag om suspenderande, under den tid utredningen
påginge, av den sålunda omföimälda rätten.
Denna hemställan vann Andra kammarens bifall, men blev järnte
motionen avslagen av Första kammaren, som antog en vid utskotts-
utlåtandet fogad, av ett flertal utskottsledamöter avgiven reservation.
Uti reservationen framhölls bland annat, hurusom, alldeles oavsett
att förfärandet att helt enkelt tillsvidare sxispendera en i laga ordning
utfärdad författning syntes mindre tilltalande och icke lämpligen borde
tillgripas annat än i ytterst trängande fall, den sedan århundraden till¬
baka i lag fastslagna alldeles särskilda form för jordförvärv, som inne¬
fattades i de ifrågakomna skatteköps- och skatteomföringsinstituten, icke
■— särskilt med hänsyn till frågans nära sammanhang med den kamerala
lagstiftningen i övrigt i vårt land — lämpligen kunde utan vidare bort¬
tagas. Att endast på grundvalen av de i ärendet förebragta upplys-
.*» ningarna bedöma konsekvenserna av ett allmänt upphävande av för¬
fattningarna ifråga, torde enligt reservanternas förmenande vara full¬
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
komligt omöjligt. Med visshet kunde dock förutsägas, att eu dylik
åtgärd skulle synnerligen tungt drabba ett icke ringa antal personer
ur en befolkningsklass, vars härda och strävsamma arbete i odlingens
tjänst väl syntes förtjäna den uppmuntran, som läge i möjligheten att
mot en icke alltför hög ersättning kunna förvärva äganderätten till den
åt dem upplåtna marken.
Utskottet finner för sin del de nästlidna år av reservanterna fram¬
hållna och i huvudsak jämväl av flertalet inom samma års jordbruks¬
utskott delade betänkligheterna mot ett bifall till motionen synnerligen
väl grundade. Det torde icke kunna förnekas, att en djupt rotad och
bestämd rättsuppfattning ligger till grund för skatteköps- och skatte-
omföringsrätten till vissa med åborätt upplåtna kronofastigheter. Den
besittningsrätt, som vunnits genom sådana upplåtelser, har i det all¬
männa medvetandet framstått såsom till innehåll och reell betydelse i
det närmaste likvärdig med äganderätten, på vars formella bekräftelse
av staten innehavaren ägde befogenhet att göra anspråk, närhslst han
efter fullgörandet av de för förvärvandet av skattemannarätt uppställda
villkor så funne med sin fördel förenligt. Visserligen har, ifråga om
skatteköp, denna befogenhet, såsom motionären påpekar, först efter år
1848 förefunnits i sin nuvarande form, som för skattemannarättens för¬
verkligande förutsätter ett jämförelsevis ringa ekonomiskt vederlag till
kronan från åbons sida. Men denna rätts tillvaro århundraden igenom
såsom lagligen erkänt äganderättsfång till jord låter sig icke bestridas,
om det än å andra sidan må vara riktigt, att formerna och villkoren
för dess effektuerande under tidernas lopp växlat.
Härvidlag förtjänar det emellertid beaktas, att utvecklingen av
ifrågavarande rättsinstitut så långt ifrån gått i riktning mot ett för¬
svårande av villkoren och möjligheterna för dess begagnande, att denna
utveckling fastmera synes hava letts av en alltmera stadgad och mål¬
medveten strävan hos statsmakterna att för sådana kronoåbor, som här
äro ifråga, underlätta äganderättsförvärvet till av dem brukad jord.
Att på sätt nu föreslagits med ens för dessa personer avskära den hit¬
tills givna möjligheten till sådant förvärv, synes utskottet lika opåkallat
som oförenligt med eu sund omtanke om betydelsen av att i möjligaste
mån söka upprätthålla kontinuitet i rådande rättsutveckling. Det torde
icke vara till båtnad för denna senare att prisgivas åt ett så tvärt och
oförmedlat samt dessutom av för densamma så främmande hänsyn be¬
tingat omslag, som här är ifrågasatt.
Härtill kommer emellertid, att den ifrågavarande rättigheten till
skatteköp och skatteomföring uttryckligen och otvetydigt blivit i rege-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.
ringsformens 77 § grundlagsfäst och sålunda för ett upphävande torde
förutsätta en grundlagsändring. Redan med hänsyn härtill synes ett
enkelt bifall till motionärens yrkande böra vara uteslutet. Men detta
oavsett torde nämnda förhållande för statsmakterna utgöra en alldeles
särskild anledning att i föreliggande fråga gå till väga med största
varsamhet och icke utan synnerligen tungt vägande skäl bryta med en
sedan gammalt hävdvunnen, fortfarande fullt aktuell rättsåskådning. På
grund av vad sålunda anförts, och då utskottet icke heller funnit anled¬
ning förorda det av föregående års jordbruksutskott föreslagna till¬
vägagångssättet att söka förevarande frågas lösning genom en åtskillnad
i förevarande hänseende mellan enskilda personer å ena sidan samt bolag,
föreningar och andra dylika rättssubjekt å den andra, i det att rätten
till skatteköp och skatteomföring borde upphävas för de senare men
kvarstå för de förra, får utskottet hemställa,
• att förevarande motion icke må av Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 22 april 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
GÖSTA TAMM.
Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad, Pers,
Ericsson, Nilsson i Kabbarp, Kronlund. Linders. Lundström. Ekerot,
Bosson, Gustafsson och Nilsson i Linnäs.
Reservation:
av G. lamm, A. Pers, N. A. Nilsson, G. A. E. Kronlund, S. Lin¬
ders, A. L. Lundström, P. N:son Bosson och G. Gustafsson, vilka ansett
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
Vid förra årets riksdag väckte herr Lindhagen m. fl. en motion av
enahanda innehåll som förevarande. Med anledning av samma motion
6
.Jordbruksutskottets utledande Nr 80.
hemställde jordbruksutskottet, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, sedan närmare blivit utrett i
vilken omfattning kronojord, som kan bliva föremål för skatteköp eller
skatteomföring, innehaves av bolag, föreningar eller andra dylika
rättssubjekt, taga under övervägande, huruvida för dessa rättssubjekt
rätten till skatteköp och skatteomföring vidare borde bibehållas samt,
därest Kungl. Maj:t funne sådant erforderligt, för Riksdagen framlägga
förslag om suspenderande under den tid utredningen påginge av nyss
omförmälda rätt.
Denna utskottets hemställan blev av Andra kammaren bifallen,
men avslogs däremot av Första kammaren, vadan frågan då förföll.
I motiveringen till utskottets hemställan framhölls, att åborna å
åtskilliga slag av kronohemman tillerkänts rätt att antingen utan någon
som helst lösen, allenast mot utförande av vissa odlings- och bygg¬
nadsarbeten, eller mot någon mindre på ett eller annat sätt bestämd
avgift, i varje fall vida understigande egendomarnas nuvarande värde,
förvärva skattemannarätt till den av dem brukade kronofastigheten samt
att på grund av do därutinnan givna föreskrifter störa, kronan förut
tillhöriga arealer övergått i enskild ägo utan att kronan därför erhållit
någon ens tillnärmelsevis motsvarande valuta. Av författningarnas
ordalydelse framginge enligt utskottets åsikt med önskvärd tydlighet,
att lagstiftaren med bestämmelserna om skatteköp och skatteomföring
uteslutande åsyftat att bereda en förmån åt sådana åbor och nybyggare,
vilka själva bebodde och brukade den upplåtna marken, men att det
säkerligen torde hava varit lagstiftaren fullkomligt fjärran, att samma
förmån skulle tillfalla jämväl bolag och andra dylika särskilt bildade
rättssubjekt. Med hänsyn därtill att skatteköps- och skatteomförings-
förfarandet icke sällan finge mer eller mindre karaktären av en gåva
från statens sida och då detta måste anses med statens fördel ofören¬
ligt särskilt i fråga om sådana oftast ekonomiskt bärkraftiga samman¬
slutningar som bolag och föreningar, ansåg utskottet, att i fråga om
dessa åtgärder snarast borde vidtagas till förekommande av att dylikt
för framtiden ägde rum. Däremot förmenade utskottet, att ett allmänt
upphävande av ifrågavarande författningar skulle synnerligen tungt
drabba ett icke ringa antal personer ur en befolkningsklass, vars hårda
och strävsamma arbete i odlingens tjänst väl syntes förtjäna den upp¬
muntran, som läge i möjligheten att mot en icke alltför hög ersättning
kunna förvärva äganderätten till den åt dem upplåtna marken, varför
utskottet icke ansåg sig kunna tillstyrka upphävandet av skatteköps-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.
7
och skatteomföringsrätten i fråga om sådana kronoåbor, vilka kunde
antagas själva bruka den upplåtna marken.
Utskottet, som delar den av förra årets jordbruksutskott uttalade
uppfattningen i fråga om skatteköps- och skatteomföringsförfarandets
tillämpning beträffande bolag och föreningar, anser emellertid, att det
på grund av omständigheter, varom nedan vidare förmäles, jämväl bör
tagas i övervägande, huruvida icke skatteköps- och skatteomförings-
förfarandet i övrigt bör bliva föremål för eu omläggning av mera tids¬
enlig art. Sedan Kungl. Maj:ts förslag om hävdelagens suspension
genom Första kammarens avvisande hållning vid förra årets riksdag för¬
fallit, har nämligen kronans jox-dprocesser måst igångsättas i vida större
omfattning än eljest torde hava blivit fallet.
Enligt en utredning, som finnes bifogad den av herr Lindman
m. fl. i Andra kammaren detta år avgivna motionen nr 96, framgår,
dels att antalet brukningsdelar, för vilka hävd ej ännu inträtt och om
vilka rättegångar således kunna ifrågakomma, utgör 275 stycken med
ett taxeringsvärde av 2,030,100 kronor, och dels att antalet bruknings¬
delar, för vilka upplysning om hävdeförhållandena saknas, utgör 213
med ett taxeringsvärde av 1,259,100 kronor. Dessa sistnämnda fastig¬
heter kunna ju måhända jämväl bliva föremål för rättegång.
Någon tillförlitlig kännedom angående omfattningen av förestående
processer om kronan olagligen frånhänd jord har icke stått utskottet
till buds i vidare mån än nyss förut lämnade uppgifter, som emellertid
icke avse andra fastigheter än under bruk skatteköpta hemman, vilka
numera befinna sig i enskild ägo.
Med hänsyn till de stora värden, som sålunda äro eller kunna
bliva föremål för återvinning från kronans sida, torde det framstå såsom
nödvändigt att söka ordna förfoganderätten över de fastigheter, som till
äventyrs kunna återvinnas till staten, på ett sätt, som på samma gång
tillgodoser statens intresse och tryggar den enskildes rätt.
Med vidhållande av utskottets förra året gjorda uttalande därom,
att den befolkningsklass, vars hårda och strävsamma arbete i odlingens
tjänst tagits i anspråk från statens sida, icke på ett alltför hårt och
betungande sätt borde drabbas av ett upphävande av skatteköps- och
skatteomföringsförfarandet, vill dock utskottet å andra sidan framhålla,
att det icke må anses oskäligt, att den enskilde, som med åberopande
av sin åborätt vill av staten skattelösa en kanske med stora uppoffringar
från statens sida återvunnen fastighet, dock bör gälda samma fastighet
med dess skäliga värde. Fördelen av de rättegångar, som staten igång¬
sätter för återvinnande av sin egendom, bleve eljest i många, kanske
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
de flesta fall, fullständigt illusorisk, enär staten, sedan densamma med
stora kostnader och besvär lyckats återvinna fastigheten, riskerade att
omedelbart därpå till en person, som icke kunde åberopa annat än en
formell rätt, t. ex. släktskap med en kanske långt förut avliden åbo å
hemmanet, få mot en så obetydlig löseskilling, att skatteköpet från statens
sida närmast både karaktär av gåva, överlåta fastigheten ifråga.
Vad beträffar skatteomföringsförfarandet äger sådant icke ruin
annat än i de nordliga länen. Grunden till detsamma bar varit, att
staten för uppodling och bebyggande av de stora vidderna i dessa län
upplåtit jord åt hugade nybyggare, som mot skyldighet att på före¬
skrivet sätt odla och bebygga den upplåtna jorden erhållit rätt att efter
odlings- och nybyggnadsskyldighetens fullgörande få äganderätten till
lägenheten åt sig upplåten. Här kan sålunda sägas föreligga ett emellan
staten och nybyggaren slutet avtal, sorn synes böra av staten respekteras.
Utskottet anser sålunda, att de författningar, vari skatteomförings-
ocb skatteköpsförfarandet blivit inrymt, böra undergå en revision, åsyf¬
tande att den däri medgivna rätt till skatteomföring och skatteköp måtte
inskränkas allenast till enskilda och, vad skatteköp beträffar, endast
medgivas mot ersättning för fastighetens skäliga värde. Den först¬
nämnda av de förändringar, som sålunda ifrågasättas, eller att bolag
och föreningar icke vidare tillåtas skatteomföra eller skatteköpa kronan
tillhöriga hemman, synes utskottet överensstämma med den uppfattning,
som på senare åren allt starkare gjort sig gällande och som jämväl
tagit sig uttryck i den speciella norrlandslagstiftningen. Vad åter angår
bestämmandet av skatteköpskillingen till fastighetens skäliga värde fanns
denna grundsats i de ursprungliga författningarna i hithörande frågor,
ehuru dessa sedermera ändrats därhän, att skatteköpet från statens
sida numera i själva verket närmast har karaktären av gåva.
Den sålunda ifrågasatta revisionen av författningarna angående
skatteköp och skatteomföring torde dock böra föregås av en utredning,
i vilken omfattning dels kronojord kan bliva föremål för skatteköp och
skatteomföring och dels sådan jord innehaves av bolag, föreningar och
andra dylika rättssubjekt. För att emellertid värdet av en dylik utred¬
ning och den i samband därmed stående revisionen av författningarne
i fråga icke skall bliva illusorisk genom under tiden pågående skatte¬
köp och skatteomföring, torde vara nödigt, att författningarna därom
under tiden suspenderas.
På grund av vad som sålunda anförts får utskottet hemställa,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
9
att Riksdagen i anledning av förevarande motion
må i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t, sedan närmare blivit utrett, i vilken om¬
fattning dels kronojord kan bliva föremål för skatteköp
och skatteomföring och dels sådan jord innehaves av
bolag, föreningar eller andra dylika rättssubjekt, taga
under övervägande, såväl huruvida för dessa rätts¬
subjekt rätten till skatteköp och skatteomföring vidare
bör bibehållas, som även i vad mån och på vad sätt
de om skatteköp gällande författningar för vinnande
av ovan angivna syfte böra i övrigt förändras, samt,
därest Kungl. Maj:t finner sådant nödigt, för Riks¬
dagen framlägga förslag om suspenderande av dessa
författningar under den tid, utredningen pågår om
nyss omförmälda rätt.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 sand. 47 höft. (Nr 80.)
2