Jordbruksutskottet# utlåtande Nr 73
L
Kr 73.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 april 191M kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående av¬
lösning av den ägaren av skattelägenheten Djurön nr 1
Östergötlands lön åliggande skyldigheten att därstädes
underhålla ett holländeri.
(l:a Avd.) ;
1 en till Riksdagen den 14 februari 1913 avlåten, till jordbruks¬
utskottet för förberedande handläggning hänvisad proposition, nr 85, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen dels medgiva,
att ägaren av lägenheten Djurön nr 1 i Dagsbergs socken och Lösings
härad av Östergötlands län må från och med 1914 års ingång befrias
från den jämlikt kungl. brevet den 15 mars 1771 honom åliggande
skyldighet att å lägenheten underhålla det i samma brev närmare an¬
givna holländeri, mot det att han före nämnda års början till stats¬
kontoret inbetalar en löseskilling av 7,500 kronor, dels och besluta, att
ifrågavarande löseskilling skall ingå i den under statskontorets förvaltning
ställda fonden för svenska hornboskaps- och fåravelns förädling.
Beträffande detta ärende har vederbörande departementschef till
berörda statsrådsprotokoll anfört följande:
»Enligt kungl. brev den 7 september 1756 medgavs med Rikets
Ständers samtycke, att innehavaren av den under Bråborgs kungsgård
då lydande lägenheten Bråborgs Djurgård eller Djurö i Dagsbergs socken
och Lösings härad av Östergötlands län finge till skatte köpa denna
lägenhet mot en summa av 875 daler silvermynt, motsvarande tjugu
års räntor av lägenheten, och mot skyldighet att vid besittnings- och
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 41 höft. (Nr 73.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
skatterättens förlust å lägenheten underhålla ett schäferi, varifrån all¬
mogen däromkring skulle äga att årligen dels till betäckning låna dels
efter stadgat pris köpa visst antal gumsar. I enlighet härmed blev
skattebrev å lägenheten av kammarkollegium utfärdat den 14 maj 1759.
Omförmälda å lägenheten lagda besvär förändrades sedermera jämlikt
kungl. brev den 15 mars 1771 sålunda, att lägenhetens ägare skulle i
stället för schäferi därå underhålla ett holländeri, bestående av en tjur,
tio kor och fem kvigor av »den äkta, stora holländska rasen» och, sedan
detta boskapsslag inom två år blivit satt i fullkomligt gott stånd, till
dem av ortens invånare, som funne sig i stånd att en sådan bättre
boskapsavel anlägga, mot nio daler silvermynt stycket årligen avlåta
två i januari eller februari månad burna och till påföljande Mikaelitid
väl framfödda, duktiga tjurkalvar, varjämte ägaren, ifall han erhölle
något holländskt hjonelag, som han förklarat sig vilja till holländeriets
skötsel införskriva, tillika skulle låta ortens invånare av dem undervisas
i boskapsavelns rätta ans och skötsel. Beträffande fullgörandet av dessa
skyldigheter hava sedermera särskilda föreskrifter blivit av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länet meddelade dels i skrivelse till kronofogden
i orten den 5 juli 1856, vari föreskrevs, att kalvarna skulle under
kronobetjäningens överinseende mot stadgad lösen och, där flera än två
anmälde sig till kalvarnas inlösande, efter lottning turvis utlämnas till
jordbrukare inom Lösings, Björkekinds och Östkinds härad, för varje
härad vart tredje år, dels ock enligt resolution den 3 oktober 1865 i
avseende på tillsynen över förberörda villkors efterlevnad.
Med föranledande av en utav dåvarande ägaren av ifrågavarande
lägenhet gjord anhållan om upphävande av berörda holländeriskyldighet
gjorde Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånig skrivelse den 20
augusti 1870 hos Kungl. Maj:t framställning i sådant syfte.
över denna framställning avgav kammarkollegium underdånigt
utlåtande den 15 maj 1874 samt anförde därvid, att kollegium ansåge
den omständigheten, att ortens invånare eller, enligt Kungl. Maj:ts
befallningshavandes skrivelse till kronofogden den 5 juli 1856, jord¬
brukarna inom Lösings, Björkekinds och Östkinds härad dittills fått
mottaga omförmälda kalvar för ett ringa pris, icke kunna utgöra hinder
för vidtagande av annan anordning, helst av 1771 års kungl. brev tyd¬
ligen framginge, att ändamålet med den däri bestämda anordning varit
att endast underlätta åstadkommandet av en förbättrad boskapsavel men
icke att eljest på något sätt gynna denna orts inbyggare framför andra
orters. Då sedermera tid efter annan och särdeles genom kungl. regle¬
mentet för stamholländerierna i riket den 22 april 1846 jämte därefter
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
3
utfärdade författningar sä betydande förändringar med holländeriväsendet
inträffat, att det syntes vara uppenbart, att boskapsavelns förbättrande
genom statens mellankomst dåmera både på ett lättare och ändamåls-
enligare sätt befordrades än såsom åsyftat varit med holländeriet på
Djurön, vilket väl vid tiden för dess inrättande kunde enligt då gängse
grundsatser varit lämpligt men numera icke motsvarade sin bestämmelse,
både kollegium funnit det vara för staten förmånligare, att ägaren av
Djurön bleve befriad från skyldigheten att hålla holländeri och årligen
avlämna två tjurkalvar mot det att i stället erlades en årlig avgäld,
motsvarande kalvarnas värde. Kollegium hade därför, efter det lant¬
bruksakademiens förvaltningskommitté uppgivit värdet å en tjurkalv
av föreskriven ras, ålder och beskaffenhet till 125 kronor, infordrat
yttrande, huruvida Djuröns dåvarande ägare vore villig årligen erlägga
en efter berörda värde beräknad avgift i ersättning för ifrågavarande
besvärs upphörande. Enär lägenhetens ägare, under förmenande att
detta värde vore för högt, emellertid förklarat sig villig att med 105
kronor lösa var kalv och, efter kollegii mening, skillnaden mellan detta
och det av förvaltningskommittén föreslagna pris icke vore av den be¬
tydenhet, att det gjorda erbjudandet borde förkastas, hemställde kolle¬
gium, att ägaren av Djurön måtte varda befriad från skyldigheten att
där underhålla holländeri och avlämna två tjurkalvar mot det att i
stället, enligt det gjorda erbjudandet, erlades för var kalv 105 kronor
eller för bägge 21Ö kronor, varifrån dock borde avgå den ersättning,
som lägenhetens ägare dittills ägt uppbära med 18 daler silvermynt
eller 12 kronor, så att det återstående vederlagsbeloppet skulle utgöra
198 kronor, att dels årligen från och med år 1875 och allt framgent
till kronan utgöras på samma gång som räntan för lägenheten dels ock
i jordeboken påföras lägenheten såsom ersättning för befrielse från
ifrågavarande Besvär.
Sedan emellertid lantbruksakademiens förvaltningskommitté och
länets hushållningssällskap i till Kungl. Maj:t avgivna underdåniga
yttranden uttalat den åsikt, att lösningspriset 125 kronor för vardera
kalven vore så lågt, att någon nedsättning däri icke skäligen borde
kunna ifrågasättas, förklarades genom nådigt brev den 5 februari 1875,
att, enär de ägaren av Djurön åliggande skyldigheter blivit uppskattade
till ett icke obetydligt högre värde än den summa, ägaren förklarat sig
villig att såsom avgäld utgiva, samt därtill komme, att, enligt av Kungl.
Maj:ts befallningshavande meddelade upplysningar, holländeriet å Djurön
syntes vara hållet i oklanderligt skick och utdelningen av kalvar där¬
ifrån av ortens invånare omfattades med intresse och förtroende, Kungl.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Maj:t med avseende jämväl därå, att ifrågavarande till boskapsavelns
förbättrande avsedda inrättning, vilken rätt vårdad visserligen kunde
vara av nytta, icke syntes böra på grund endast av vad då förekommit
upphävas, icke funnit skäl att för det dåvarande bifalla kollega ovan¬
berörda underdåniga hemställan.
En sedermera av Djuröns ägare gjord underdånig framställning
om befrielse från ifrågavarande besvär mot det att räntan å lägenheten
förhöjdes med belopp, motsvarande ett till 75 kronor för vardera skatte-
kalven beräknat värde, att utgöras med den i nådiga kungörelsen den
5 juni 1885 för grundskatterna stadgade nedsättning med trettio procent,
fann Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 8 september 1893 icke skäl
bifalla.
Med förmälan, bland annat, att ifrågavarande stamholländeri för
ägarna av Djurön städse varit en betungande börda utan att för orten
medföra någon synnerlig nytta samt att den jordbrukande befolkningen
inom förenämnda tre härad skulle tillförsäkras en betydande förmån, om
ifrågavarande skyldighet finge avlösas med belopp att utgå eu gång för
alla eller årligen samt detta belopp finge användas till främjande av
kreatursaveln inom orten på sätt efter nu vunnen erfarenhet kunde
anses lämpligast, har nuvarande ägaren av lägenheten, grosshandlaren
Pehr Svartz hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit att få avlösa
stamholländeriskyldigheten mot erläggande antingen av en årlig ränta
av trehundra kronor eller av ett belopp en gång för alla, motsvarande
denna räntas kapitalvärde, vilken ränta eller vilket kapital skulle i
enlighet med de föreskrifter, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt lämna,
användas till främjande av boskapsaveln inom Lösings, Björkekinds och
Ostkinds härad.
Till stöd för denna ansökning har av Swartz vidare åberopats ett av den för
länet anställde konsulenten i boskapsskötsel till Swartz avgivet yttrande, varuti den
föreslagna avlösningen förordats, ävensom protokoll vid ett den 9 april 1910 på
sökandens begäran inför kronofogden i orten hållet sammanträde med socknevis
utsedda ombud för de tre häradenas jordbrukare, utvisande, att därvid tillstädes-
komna ombud och enskilda jordbrukare, under uttalande att de under alla förhål¬
landen begärde få vara bibehållna vid den särskilda förmån, de i äldre tider fått
sig tillförsäkrad för kreatursavelns upphjälpande, emellertid ansett, att detta numera
kunde ske på ett tidsenligare sätt, såsom genom inköp och utdelning av raskalvar
eller inköp och stationerande på lämplig plats av avelstjur, samt fördenskull enhälligt
biträtt ansökningen om rätt att avlösa skyldigheten att hålla stamholländeri medelst
erläggande av visst årligt belopp, i fråga om storleken varav dock skiljaktiga me¬
ningar yppats, i det att det övervägande flertalet uttalat sig för en årlig avgäld av
-300 kronor, medan ombuden från några socknar ansett avgälden böra höjas till
500 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
5
Till följd av nådig remiss har kammarkollegium avgivit under¬
dånigt utlåtande i ärendet samt därvid tillika överlämnat; yttranden
från kronofogden i orten, länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och Kungl. Majrts befallningshavande i länet.
Kronofogden har tillstyrkt ansökningen.
Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har, under framhållande att, enligt
dess mening, stamholländeriet på Djurön ingalunda uppfyllde det med detsammas in¬
rättande avsedda ändamålet, i det att bestämmelserna om kalvarnas fördelning bland
därtill berättigade jordbrukare lade hinder i vägen för att kalvarna skulle komma
aveln till full nytta, på det livligaste tillstyrkt, att holländeriet icke bibehölles på
sådana villkor som hittills, utan att eu förändring härutinnan vidtoges. Med vits¬
ordande att den av sökanden erbjudna årliga räntan av 300 kronor icke vore för
låg utan ungefärligen motsvarade värdet av de kalvar, stamholländeriinnehavaren
vore skyldig för varje år avlämna, utan att hänsyn behövde tagas därtill, att den
avgift, som mottagarna av kalvarna vore skyldiga erlägga, vid tiden för holländeriets
upprättande utan tvivel täckt större del av kalvarnas värde, än nu vore förhållandet,
har förvaltningsutskottet vidare yttrat, att en avlösning av ifrågavarande besvär
lämpligen borde ske i form av en kapitalisering av den erbjudna räntan, förutsatt
att beloppet finge användas till främjande av nötkreatursaveln inom de tre ifrågavarande
häradena. För detta ändamål borde, enligt utskottets mening, av det kapital, som
ägaren av Djurön sålunda skulle komma att erlägga, bildas en fond, vilken lämp¬
ligast borde överlämnas till hushållningssällskapets förvaltning mot skyldighet för
sällskapet att ansvara för att fonden hölles oförminskad samt för ändamålet användes
på av utskottet närmare angivet sätt.
Kungl. Majrts befallningshavande har anfört, att det syntes vara ställt utom
allt tvivel, att det ändamål, som avsetts med inrättandet av ett holländeri på Djurön.
eller upphjälpandet av kreatursaveln inom Lösings, Björkekinds och Östkinds härad,
numera icke vunnes genom hittills rådande anordningar. Deima omständighet syntes
likväl icke böra föranleda upphävande av den förmån, som varit beviljad jordbrukarna
inom nämnda härad, utan endast till träffande av sådana förändrade anordningar,
som överensstämde med nu rådande behov och förhållanden. I detta hänseende an-
slöte Kungl. Maj:ts befallningshavande sig i huvudsak till det av hushållningssäll¬
skapets förvaltningsutskott framlagda förslaget, dock att i det avtal, som tilläven-
tyrs kunde komma att upprättas med hushållningssällskapet, borde intagas jämväl
den bestämmelsen, att, för den händelse hushållningssällskapets verksamhet framdeles
skulle komma att undergå sådan förändring, att det icke skulle anses kunna lämp¬
ligen fullgöra sina förpliktelser i angivna avseendet, hushållningssällskapet skulle
vara skyldigt att efter Kungl. Maj:ts bestämmande till kronan överlämna det emot-
tagna kapitalet jämte besparad ränta. Yad anginge storleken av det belopp, som
sökanden borde erlägga för den sökta befrielsen från att hålla stamholländeri, syntes
den av sökanden föreslagna årliga räntan av 300 kronor vara ganska väl avvägd.
För genomförandet av nyssberörda förslag erfordrades emellertid ett större kapital¬
belopp på en gång, varför Kungl. Majrts befallningshavande till nådigt bifall för¬
ordade det av sökanden föreslagna andra alternativet att få avlösa besväret med
en summa en gång för alla; och borde därvid räntans kapitalvärde, i likhet med
vad som skett i en del andra fall, exempelvis vid skatteförsäljning av hemman, till¬
hörande Visingsö skolegodsfond. beräknas efter 4 procent eller till 7.500 kronor.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
För egen del har kammarkollegium, med erinran att kollegium redan i sitt
ovanberörda underdåniga utlåtande den 15 maj 1874 framhållit, att stamholländeriet
på Djurön icke kunde anses uppfylla sin bestämmelse, vidare anfört, att det syntes
kollegium uppenbarligen framgå av vad i förevarande ärende förekommit, att denna
uppfattning i än högre grad ägde tillämplighet på nuvarande förhållanden. Vid
sådant förhållande och då, enligt vad från sakkunnigt håll vitsordats, det nu såsom
årlig avgift erbjudna beloppet, trehundra kronor, kunde anses till fullo motsvara
årliga värdet av den prestation, som ålåge ägaren av Djurön, funne kollegium, helst
statens eget stamholländeriväsen numera sedan länge upphört, all anledning till¬
styrka nådigt bifall till den underdåniga framställningen på det sätt, att ägaren av
lägenheten Djurön befriades från ifrågavarande besvär från och med ingången av
året näst efter det, varunder han till vederbörande inbetalt en löseskilling, som i
årlig ränta efter fyra procent avkastade den erbjudna årliga avgälden 300 kronor,
eller 7,500 kronor, dock att det nådiga medgivandet skulle anses förfallet, därest
denna löseskilling icke erlagts inom viss kortare tid.
Vad anginge dispositionen av löseskillingen, så enär, på sätt kollegium i sitt
merberörda underdåniga utlåtande den 15 maj 1874 jämväl framhållit, ändamålet
med den i 1771 års kungl. brev bestämda anordning icke kunde hava varit att på
något sätt gynna ortens eller, enligt Kungl. Maj:ts befällningsliavandes skrivelse till
vederbörande kronofogde den 5 juli 1856, Lösings, Björlcekinds och Östkinds härads
inbyggare framför andra orters, kunde kollegium för sin del icke biträda det av hus¬
hållningssällskapets förvaltningsutskott framställda och av Kungl. Maj:ts befallnings-
havande understödda förslaget, att löseskillingens avkastning skulle användas ute¬
slutande till främjande av nötkreatursaveln inom nämnda tre härad. Kollegium liölle
i stället före, att löseskillingen lämpligast borde användas till förstärkning av den
jämlikt kungl. brevet den 13 december 1889 under förvaltning av statskontoret
ställda samt jämlikt samma kungl. brev och kungl. brevet den 27 januari 1893 till
disposition av lantbruksstyrelsen anvisade fonden för svenska hornboskaps- och får-
avelns förädling.
På grund av nådig remiss har därefter lantbruksstyrelsen avgivit infordrat
utlåtande och därvid på de av kammarkollegium anförda skal förklarat sig anse, att
ifrågavarande besvär lämpligen borde avlösas på sätt kollegium föreslagit och löse¬
skillingen, mot vars belopp, 7,500 kronor, lantbruksstyrelsen icke både något att
erinra, inbetalas till statskontoret för att ingå i fonden för svenska hornboskaps-
och fåravelns förädling, om vars uppkomst och användning lantbruksstyrelsen till¬
läte sig hänvisa till sina femårsberättelser I sid. 210 — 226, II sid. 249—258, III sid.
435—442 och IV sid. 535.
Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, har ävenledes tillstyrkt bifall
till förevarande framställning på sätt och under villkor, kammarkollegium föreslagit,
men, då sådant bifall icke syntes böra lämnas utan Riksdagens hörande, tillika hem¬
ställt om avlåtande till Riksdagen av proposition i ämnet.
Slutligen har justitiekanslersämbetet avgivit infordrat underdånigt utlåtande
i ärendet och därvid anfört, bland annat, att ämbetet icke ansåge det obilligt, att,
därest avlösning av ifrågavarande besvär komme till stånd, löseskillingen disponerades
till förmån för befolkningen i de nämnda häradena på sådant sätt, att avkastningen
Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 73. 7
av löseskilling^!, vilken borde fonderas, användes till nötkreatursavelns befrämjande
inom samma härad.
Mot de av kammarkollegium föreslagna villkor för bifall till fram¬
ställningen bar grosshandlaren Swartz i underdånig skrivelse den 29
september 1911 förklarat sig icke hava något att erinra.
Den i ärendet åstadkomna utredningen synes mig giva vid handen,
att avlösning av ifrågavarande besvär lämpligen och skäligen bör, på
sätt kammarkollegium föreslagit, äga rum. Beträffande användningen
av löseskillingen, mot vars av myndigheterna föreslagna belopp jag
icke har något att erinra, ansluter jag mig till kammarkollegii, av
lantbruksstyrelsen och statskontoret biträdda åsikt. Härigenom synes
frågan vinna sin ändamålsenligaste lösning, utan att någons rätt kan
anses varda trädd för nära.»
Utskottet har icke haft anledning till erinran mot ifrågavarande
framställning, varför utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 11 april 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
GÖSTA TAMM.
Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Fahlén, Pers, Ericsson, Nilsson i
Kabbarp, Andersson, Hellström, greve Wachtmeister, Barthelson, Bosson,
Tysk, Olausson, Gustafsson och Nilsson i Linnås.
Departements-
chefen.