6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottet.
Nr 27.
Ankom till Riksdagens kansli den 19 februari 1913 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående utredning och förslag i fråga om begränsning av
rösträtten vid vågstämma.
(2:a Avd.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förbe¬
redande behandling hänvisad motion, nr 98, har herr Danielsson hemställt,
det Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda i vad mån en begränsning av de
höga röstetalens inflytande vid vägstämmor lämpligen kan ske samt för
Riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.
Till stöd härför har anförts följande:
»Vår tids lagstiftningsarbete har alltmera beaktat nödvändigheten
av att begränsa inflytandet av på en hand samlade höga röstetal vid
val och voteringar på kommunala och andra stämmor. Så äger ju
enligt kommunallagarna ingen röstberättigad att utöva rösträtt för mer
än en tiondedel av kommunens hela röstetal.
I den av Kungl. Maj:t den 23 oktober 1891 utfärdade och den 20
juni 1905 i vissa delar ändrade lag angående väghållningsbesvärets ut¬
görande på landet stadgas emellertid icke någon inskränkning i röst¬
rättens utövande vid vägstämma. Detta har understundom i vissa
trakter i vårt land och då i synnerhet i mindre väghållningsdistrikt
kunnat leda till att en enda person kunnat behärska voteringarna vid
vägstämman och därigenom diktera dess beslut. Att dylikt måste
framkalla missförhållanden på flera sätt torde framstå som självklart,
och då det synes önskvärt, att få en snar ändring av väglagen till
stånd i syfte att bereda kommuner och enskilde med mindre röstetal
ökat inflytande vid vägstämmorna på landsbygden, får jag härmed
hemställa,--— —.»
Utskottet, som delar den av motionären uttalade uppfattningen om
önskvärdheten av en begränsning av de höga röstetalens inflytande vid
Jordbruksutskottets utlutande Nr 27.
7
vägstämmor, tillåter sig emellertid erinra om, hurusom frågan härom
genom en Riksdagens skrivelse i ämnet redan är bragt under Kungl.
Maj:ts bedömande. I anledning av tvenne inom kamrarna väckta motio¬
ner anhöll nämligen 1909 års Riksdag i en till Kungl. Maj:t avlåten
skrivelse, nr 153, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke en
begränsning borde ske av väghållningsskyldigs rösträtt å vägstämma,
samt för Riksdagen framlägga det förslag till lag, vartill utredningen
kunde giva anledning. Lagutskottet, som till förberedande behandling
förehaft berörda motioner, yttrade i sitt i anledning av motionerna av¬
givna utlåtande bland annat följande:
»Såsom motionärerna framhålla, lärer det icke kunna bestridas, att
en viss begränsning till förmån för de mindre starka beskattnings-
objekten och kommunerna i det förevarande hänseendet visat sig vara av
behovet påkallad. Härför tala liknande skäl, som föranlett en begräns¬
ning av den kommunala rösträtten. Däremot håller utskottet före, att
en dylik begränsning endast bör ske genom reduktion av de enskilda
väghållningsskyldigas fyrktal, varigenom tydligen även rösträtten för
den kommun, de tillhöra, begränsas. Att härutöver reducera kommu¬
nens fyrktal, när kommunen såsom ett slags representant för sina med¬
lemmar jämlikt 52 § genom det utsedda kommunombudet utövar den
dessa tillkommande rösträtt, synes utskottet icke med skäl böra ifråga¬
sättas- Därtill kommer, att en dylik bestämmelse ej skulle få annan
praktisk betydelse, än att de enskilda väghållningsskyldiga personligen
eller genom enskilda ombud utövade sin rösträtt.»
Utskottet finner sig i allo kunna ansluta sig till vad av lagutskot¬
tet sålunda anförts beträffande behovet av viss begränsning i rösträtten
vid vägstämmor till förmån för de mindre starka beskattningsobjekten
och kommunerna. Däremot anser sig utskottet kunna ifrågasätta, huru¬
vida en dylik begränsning, såsom lagutskottet förmenat, bör ske alle¬
nast genom en reduktion av de enskilda väghållningsskyldiges fyrktal.
Åven med en dylik reduktion lärer det nämligen lätt kunna inträffa,
att i väghållningsdistrikt, som består av flera kommuner, den största
kommunen, särskilt där den låter sig företrädas av ett i laga ordning ut¬
sett ombud, som representerar hela socknens röstetal, kommer att helt
behärska omröstningarna vid vägstämma och sålunda fullständigt ute¬
sluta alla andra i distriktet ingående kommuner från varje inflytande på
vägstämmas beslut. Då utskottet icke kunnat undgå att finna ett dylikt
sakernas tillstånd mindre lyckligt, har utskottet för sin del velat fram¬
hålla önskvärdheten av att vid den i Riksdagens ovanberörda skrivelse
begärda utredningen jämväl må tagas under övervägande, huruvida icke,
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
utöver den begränsning av vederbörande kommuners röstetal, som bliver
en följd av den av lagutskottet ifrågasatta reduktionen av de enskilda
väghållarnes fyrktal, jämväl viss ytterligare inskränkning i de särskilda
kommunernas rösträtt lämpligen må kunna stadgas, t. ex. sålunda, att
ingen kommun tillåtes utöva rösträtt för större antal röster än som mot¬
svarar visst procenttal av samtliga i väghållningsdistriktet ingående kom¬
muners sammanlagda röstetal.
Enligt vad utskottet inhämtat, har Riksdagens förberörda skrivelse
av Kungl. Maj:t överlämnats till de av chefen för finansdepartementet,
jämlikt nådigt bemyndigande den 29 september 1911, tillkallade sak¬
kunniga för utredning angående de åtgärder, som kunna finnas nödiga
för åvägabringende av en jämnare fördelning av väghållningsbesväret m. m.
Då det med visshet torde kunna antagas, att nämnda sakkunniga, vilka
sålunda redan fått sin uppmärksamhet särskilt fästad å frågan om be¬
gränsning av rösträtten vid vägstämmor, vid fullgörandet av sitt upp¬
drag komma att underkasta nämnda fråga en allsidig och uttömmande
utredning och sålunda jämväl taga under övervägande de av utskottet
nu framhållna synpunkterna, håller utskottet före, att någon Riksdagens
vidare åtgärd i anledning av den nu förevarande motionen icke kan anses
vara av behovet påkallad.
Utskottet får sålunda hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens vidare
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 februari 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tällberg.
Närvarande: hrr Persson, Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,
Pers, Ericsson, Lundell, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund,
Andersson, Linders och Hellström.
Reservation av herr A. H. Fahlén mot utskottets motivering.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1913.