Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
1
Nr 120.
Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1913 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse åt bergverksaktiebolaget Freja av kronan tillhörig
mark i Norrbottens län.
(l:a Avd.)
I en till Riksdagen den 18 april 1913 avlåten, till jordbruksut¬
skottet för förberedande handläggning hänvisad proposition, nr 276,
har Kungl. Maj: t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsproto¬
kollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen med¬
giva, att av den kronan vid avvittringen i Gellivare socken av Norr¬
bottens län tillfallna överloppsmark må till bergverksaktiebolaget Freja
på arrende under tiden intill 1949 års utgång upplåtas ett i statsråds¬
protokollet närmare angivet område med en sammanlagd areal av om¬
kring 40 hektar under i samma protokoll omförmälda villkor.
I detta ärende har departementschefen till berörda statsrådsproto¬
koll anfört följande:
»År 1900 biföll Riksdagen en av Kungl. Maj:t avlåten proposition,
däri hemställdes, att Riksdagen måtte medgiva, att av den kronan vid
avvittringen i Gellivare socken tillfallna överloppsmark finge till berg¬
verksaktiebolaget Freja på arrende under en tid av femtio år upplåtas
visst till läge och gränser närmare angivet område om 81 hektar. Såsom
villkor för upplåtelsen skulle gälla:
att bolaget skulle för ifrågavarande mark årligen senast den 14
mars erlägga arrende till belopp, som Kungl. Maj:t på gemensamt för¬
slag av Kungl. Maj:ts befållningshavande i Norrbottens län, överjäg¬
mästaren i Norrbottens distrikt och bergmästaren i Norra bergmästar-
distriket bestämde för en tid av tio år i sänder;
att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 sand. 68 käft. (Nr 120—121.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
inträdde, funnes vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse
på området uppförda av andra än bolaget, under arrendetiden finge av
ägarna bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, vilket senare, i
händelse av tvist, skulle bestämmas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
mot det att ägarna till bolaget erlade årlig avgäld, motsvarande den
del av den bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöpte
efter förhållandet mellan dennas areal samt hela det till bolaget upp¬
låtna områdets ytinnehåll, dock med skyldighet för innehavare av dylik
lägenhet att avträda densamma, därest sådant kunde finnas erforderligt
vare sig med hänsyn till bolagets behov av utrymme för sin rörelse,
av hälsovårdshänsyn eller för åstadkommande av ordnad byggnadsverk¬
samhet; och skulle ägare av sådan lägenhet jämväl vara skyldig att
avträda densamma i det fall, att å lägenheten inhystes personer, vilka
förde ett sådant levnadssätt, att fara därav uppstode för allmän ordning
och sedlighet;
att i sistberörda fäll lägenhetens ägare skulle vara skyldig avträda
densamma utan lösen, dock med rätt att inom viss, av Kungl. Maj:ts
befallningshavande bestämd tid bortföra av honom därå uppförda bygg¬
nader, varemot i övriga fall lösen för byggnadernas värde skulle av
bolaget erläggas samt, vid brist av åsämjande, bestämmas av gode män;
och skulle det tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande att, i hän¬
delse av tvist, avgöra fråga om skyldighet att avträda lägenhet i fall,
som i denna och nästföregående punkt omförmäldes;
att vad i 3 § 1 mom. av gällande gruvestadga funnes föreskrivet
icke skulle äga tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som be¬
funnes å det till bolaget upplåtna område, därest icke Kungl. Maj:ts
befallningshavande i särskilt fall funne sådana omständigheter före¬
ligga, att inmutning icke finge ske närmare någon viss, på området
befintlig byggnad, tomtplats eller trädgård, än vad omförmälda § i
gruvestadgan angåve;
att, om bolaget nedlade gruvrörelsen eller bedreve densamma i
väsentligen minskad omfattning, det skulle ankomma på Kungl. JVlaj:t
att förklara bolagets arrenderätt upphävd, antingen helt och hållet eller
till någon del av området, varjämte, för den händelse gruvdrift av annan
än bolaget komme att idkas inom området och för sådan av annan
idkad gruvdrift utrymme utöver sedvanliga utmål visade sig behövligt,
Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, att bolaget skulle avstå vad som
för ändamålet kunde anses erforderligt och skäligt; och skulle i fall,
som i denna punkt avsåges, proportionerlig minskning av bolagets
arrendeavgift äga rum;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
3
att bolaget skulle vara skyldigt att, utan särskild ersättning, av
området avstå vad som enligt Kungl. Maj:ts beprövande kunde finnas
erforderligt för anläggning av allmän väg eller till utrymme för järn¬
väg eller till för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;
att, om av anledning, som förut ej blivit nämnd, det nu eller
framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del av området,
som för bolaget icke vore oundgängligen behövlig, från bolagets arrende¬
rätt undantoges, bolaget skulle vara skyldigt underkasta sig Kungl.
Maj:ts bestämmande härutinnan;
att bolaget skulle övervaka, att åverkan icke skedde å den växande
skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra
dem, som till dylik åverkan gjorde sig skyldiga;
att bolaget på grund av nu ifrågavarande arrende icke skulle äga
annan rätt till skogen å området, än att bolaget finge dels, efter anvis¬
ning av vederbörande skogstjänsteman och därest från skogsvårdens
synpunkt hinder icke mötte, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris,
som av domänstyrelsen bestämdes, dels ock avröja skog, som funnes
å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämde;
att bolaget skulle tillhandahålla Kungl. Maj:ts befallningshavande
erforderliga medel för avlönande av den polisstyrka, som till ordningens
vidmakthållande inom nu ifrågavarande och närmast därintill belägna
område av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnades;
att den enligt gällande gruvestadga jordägare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund av nu ifråga¬
varande arrende finge tillkomma bolaget; samt
att bolagets arrenderätt icke finge av bolaget å annan överlåtas,
med mindre Kungl. Maj:t sådant medgåve.
I enlighet med ovanberörda villkor, vilka finnas återgivna i sär¬
skilda till kammarkollegium, kommerskollegium och Kungl. Maj:ts be¬
fallningshavande i Norrbottens län den 11 maj 1900 avlåtna nådiga
brev, upprättades den 25 juli 1900 arrendekontrakt med bolaget.
Nu har bolaget i en till domänstyrelsen ställd skrift den 15
januari 1911 gjort framställning om att få förvärva eller arrendera
ytterligare område på kronomark, gränsande intill det förut upplåtna
området.
Med underdånig skrivelse den 31 december 1912 har domän¬
styrelsen underställt ifrågavarande ärende Kungl. Maj:ts nådiga pröv¬
ning samt därvid tillika överlämnat infordrade yttranden av veder¬
börande jägmästare och överjägmästare ävensom av Kungl. Maj:ts be¬
fallningshavande i länet, vilken sistnämnda myndighet såväl införskaffat
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
yttrande från Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag; som ock berett
sökandebolaget tillfälle att avgiva påminnelser i anledning av vad
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag anfört.
Uti sin ovannämnda skrivelse den 15 januari 1911 bar bergverks-
aktiebolaget Freja anfört följande:
Bolaget, som dreve gruvdrift i Koskullskulle inom Gellivare socken,
ägde inom nämnda socken hemmanen Kaptensgård nr 1 om 3/ie mantal
och Puoitak nr 1 om s%4 mantal, disponerade dessutom vid Koskulls¬
kulle 27.0124 hektar utmålsmark och 20.5 hektar för gruvdriften inlöst
mark samt arrenderade än ytterligare av staten enligt ovanberörda
arrendekontrakt ett område om 81 hektar.
Vidare hade bolaget enligt bergmästarprotokoll den 17 och 19
augusti 1910 fått sig för utfartsvägar och kraftledningar tilldelat ett
område om 12.9 2 hektar, som en ansökningsskriften bifogad, med B
betecknad karta närmare utvisade.
Av det ovannämnda arrenderade området hade bolaget emellertid
till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag avstått 0.44 7 3 hektar och till
aktiebolaget Nautanens Kopparfält 1.6235 hektar; och hade dessutom
av detta område under årens lopp cirka 14 hektar blivit för sökande¬
bolagets behov utmålslagda, så att numera av omförmälda 81 hektar
endast cirka 65 hektar återstode.
Den ifrågavarande arrendemarken vore i huvudsak avsedd till
byggnadsplats6!-, och hade sökandebolaget hittills därå uppfört elva arbetar¬
hus för en familj i varje hus, femton arbetarbostäder för två familjer var,
tre hus för bolagets tjänstemän samt stall och ladugård, allt med till¬
hörande uthus. Emellertid hade det under sista tiden visat sig att,
isynnerhet om bolaget skulle fortsätta med byggande av hus för endast
två familjer, den återstående marken ej vore för ändamålet tillräckligt
stor. Densamma vore även mycket kuperad och således tämligen olämp¬
lig för byggnadsplatser, åtminstone utan uppoffring av stora kostnader
för fyllningar och planeringar.
I anledning härav framställde nu bolaget en vördsam förfrågan,
huruvida och på vilka villkor det kunde tillåtas bolaget att antingen
fast eller genom ägoutbyte mot en lämplig del av de bolaget tillhörande
hemmanen förvärva eller också på längre tid, förslagsvis 50 år, arrendera
det på kartan inom punkterna nr I—XIV på kronoöverloppsmark liggande
område om 74.5 hektar, som gränsade dels till järnvägslinjen Koskulls¬
kulle—Gellivare, dels till bolagets arrende- och hemmansmark, dels ock
till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags arrendemark, eller eventuellt
delar därav.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
5
I anslutning till sin ovanberörda skrift tiar sökandebolaget uti
eu senare skrift av den 18 januari 1911 anfört, att bolaget å det av
staten arrenderade området uppfört förutom de i förstnämnda skrift om-
förmälda byggnader ytterligare två skolhus, två lärarbostäder, en handels¬
bod med bostad för handelsföreståndare och en kontorsbyggnad, var¬
jämte bolaget uppgivit, att arbetsstyrkan under år 1910 utgjort i medeltal
per månad 350 personer.
Jägmästaren har anfört, att med hänsyn till den obetydliga avkast¬
ning av skog, som det till upplåtelse ifrågasatta området lämnade, en
upplåtelse till sökandebolaget av området i dess helhet eller i varje fall
av den del, som befunne sig mellan den å förenämnda karta med nr III
angivna punkten och järnvägslinjen Gellivare—Koskullskulle, syntes vara
för kronan att föredraga framför att såsom hittills bibehålla området,
under förutsättning likväl, att en nöjaktig avgäld erlades för marken.
Vad beträffade formen för en dylik upplåtelse, vore en utarrendering
ur alla synpunkter lämpligast, därvid i avseende på värdeberäkningen
borde tillämpas samma normer, som tillämpats i fråga om bolagets nu¬
varande arrende, alldenstund läge och skogsbestånd vore av ungefär
enahanda beskaffenhet.
Overjägmästaren har tillstyrkt, att det område, som avses med
sökandebolagets ifrågavarande framställning, måtte till bolaget utarren¬
deras på samma villkor, som stadgats i ovannämnda nådiga brev av den
11 maj 1900. Området borde emellertid icke upplåtas för längre tid
än till utgången av år 1949; och borde arrendeavgiften i första hand
bestämmas endast för tiden intill utgången av år 1919, under vilket
sistnämnda år komme att företagas ny uppskattning av arrendebeloppet
för den jämlikt berörda nådiga brev till bolaget utarrenderade marken.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag har förmält sig anse, att det
kunde komma att bliva förenat med olägenheter för samma bolag, om
det område, som på kartan begränsades av linjerna mellan punkterna
nr I, II, III och XIV, upplätes åt sökandebolaget. Luossavaara—Kiiruna¬
vaara aktiebolag hade nämligen arbetarbostäder liggande omedelbart
norr om berörda område; och söder om detsamma läge på Kaptens-
gårdens ägor det sistnämnda bolag tillhörande sanatoriet. Därest för
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag uppförande av nya bostäder skulle
komma att erfordras, syntes det vara synnerligen lämpligt, att dessa
lades utmed den genom samma område förlagda vägen. För Luossa¬
vaara—Kiirunavaara aktiebolag vore det emellertid mest fördelaktigt,
om hela det område, som avsåges med ifrågavarande ansökning, reserve¬
rades för sistnämnda bolags framtida behov. I händelse detta ej kunde
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
ske, vore det dock för samma bolag önskvärt, att åtminstone en remsa
av 250 meters bredd närmast omkring landsvägen reserverades, vilket
område närmare utmärkts å en vid Luossavaara—Kiirunavaara aktie¬
bolags skrift fogad, med C betecknad karta.
Bergverksaktiebolaget Freja har i till Kung! Maj:ts befallnings-
havande ingivna påminnelser förklarat, att bolaget icke ville motsätta
sig, att för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags behov reserverades
den i sistnämnda bolags skrift omförmälda markremsa om 250 meters
bredd, vilket område utgjorde omkring 15 hektar.
Kung]. Maj:ts befallningshavande har anfört:
Efter det landshövdingen i länet besökt bergverksaktiebolaget Frejas
anläggningar och jämväl besett det område, som avsåges i detta bolags
ansökning, ville Kungl. Maj:ts befallningshavande till en början såsom
sin åsikt uttala, att de intressen, som företräddes av Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag, däri staten vore delägare, givetvis borde gå
före bergverksaktiebolaget Frejas, i vilket bolag aktierna till huvud¬
sakligaste delen innehades av utlänningar.
Emellertid syntes det Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om
man utan att åsidosätta det förra bolagets berättigade önskemål kunde
i viss mån gå till mötes bergverksaktiebolaget Freja, som tydligen hade
behov av ökat utrymme.
Till belysande härav ville Kungl. Maj:ts befallningshavande med¬
dela följande.
Bergverksaktiebolaget Freja hade under år 1912 i Koskullskulle
sysselsatt 420 arbetare. Denna arbetsstyrka komme no g inom få år att
något minskas, men under de närmaste tio åren borde dock en konstant
arbetarstam av 400 man med säkerhet kunna beräknas. Sedermera, då gruv¬
brytningen måste bedrivas i djupet, skulle arbetsstyrkan sannoliktbehövaökas.
Enligt inhämtade upplysningar förfogade sökandebolaget för närr
varande över, jämte bostäder för tjänstemän och förmän, bostadslägenheter
för 122 arbetare. Av den övriga arbetarstammen bodde större delen i en¬
skilda tillhöriga hus å Koskullskulle stadsplan, medan 56 man hade sin
bostad i Malmberget och 12 man i Gellivare. Tydligen vore det olägligt
både för bolaget och arbetarna, om dessa senare nödgades skaffa sig
bostad på alltför stort avstånd från arbetsplatsen; och de bostäder, som
arbetarna sålunda förhyrde, vore icke alltid av tillfredsställande be¬
skaffenhet. Bolaget ansåge sig därför böra gå i författning om att efter
hand uppföra ännu ett antal arbetarbostäder, enligt vad bolaget uppgivit,
till ett antal av 50, avsedda en var för två familjer. För större delen
av dessa funnes knappast lämplig plats inom det av bolaget disponerade
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
7
området. De fastigheter, bolaget ägde, vore icke så belägna, att de
lämpligen kunde tagas i anspråk för ändamålet. Av det område om
81 hektar, som till bolaget upplåtits på arrende, disponerade bolaget,
på sätt i dess ansökan uppgivits, för närvarande icke mer än omkring
65 hektar. Rörande detta områdes lämplighet för byggnadsändamål
hänvisade Kungl. Majrts befallningshavande till en från bolaget in¬
fordrad, med A betecknad karta, å vilken med fulldragna linjer inlagts
nu befintliga byggnader och med streckade linjer sådana, som plan¬
lagts. Av de delar av området, som nu icke vore upptagna, kunde de
med A och E betecknade icke tagas i anspråk för byggnadsändamål,
då de dels bestode av myrmark och dels vore avsedda för skrottippar.
Området C kunde, upptaget som det vore av vägar, kraft- och andra
ledningar, knappast vara användbart för uppförande av bostadslägen¬
heter, helst marken här vore mycket kuperad. Enahanda vore för¬
hållandet med området D; dock skulle här några, 5 eller 6, bostäder kunna
uppföras. Slutligen torde inom området B kunna beredas utrymme för
ett antal bostadslägenheter; såsom syntes av kartan, hade bolaget inlagt 13.
Av denna redogörelse framginge, att byggnadsplats utanför sökande¬
bolagets område erfordrades för omkring 30 hus; och ansåge Kungl. Majrts
befallningshavande, att så stor de! av den i ansökningen avsedda marken,
som vore erforderlig för ändamålet, borde upplåtas till bolaget. Å den
vid ansökningen fogade, med B betecknade kartan hade Kungl. Maj:ts
befallningshavande låtit med rött bläck uppdraga en begränsningslinje,
som Kungl. Maj:ts befallningshavande i sådant hänseende funne lämplig.
De områden, Kungl. Maj:ts befallningshavande, sålunda åsyftade, folie
inom punkterna nr III—IV—XIII—F—III samt A"—VI—VII—VIII—IX—
K—XI—XII—V. Sammanlagda arealen av dessa båda områden utgjorde
omkring 40 hektar. Den jordremsa av 80 meters bredd, som folie
mellan områdena ifråga, vore ett utrymme, som vid förrättning den 17
och 19 augusti 1910 tilldelats bolaget för väg- och kraftledning.
Beträffande formen, tiden och villkoren för upplåtelsen anslöte sig
Kungl. Maj:ts befallningshavande till det yttrande, som i ärendet av¬
givits av överjägmästaren.
Domänstyrelsen har till alla delar instämt i vad Kungl. Maj:ts
befallningshavande föreslagit.
Till följd av nådig remiss har kommerskollegium den 8 mars 1913
avgivit utlåtande i ärendet och därvid tillika överlämnat från bergmästaren
i Norra distriktet infordrat yttrande, däri denne tillstyrkt bifall till
Kungl. Majrts befallningshavandes förslag.
Jämväl kommerskollegium har biträtt sistnämnda förslag. Emeller¬
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 120.
tid borde iakttagas, dels att det uppdrag att biträda vid uppgörande av
förslag till arrendets belopp, som enligt omförmäld a nådiga brev den 11
maj 1900 skrälle tillkomma överjägmästaren i Norrbottens distrikt, borde
lämnas åt över jägmästaren i Luleå distrikt, dels ock att dåvarande _ 3 §
1 mom. av gällande gruvstadga numera motsvarades av 3 § 2 mom. i
samma författning. . .
Då de nu till upplåtelse ifrågasatta områdena i sm helhet mgmge i
Gellivare statsgruvefält och inmutning å statsgruvefält, jämlikt den nu¬
varande lydelsen av gruvstadgans 3 § 1 mom., icke finge ske, torde
emellertid" hela det moment i samma nådiga brev, vilket började med
orden »att vad i 3 § 1 mom. av gällande gruvestadga», utan olägenhet
kunna undvaras. Vidare torde kunna undvaras jämväl den i samma
brev förekommande bestämmelsen, att den enligt gällande gruvstadga
jordägare tillhörande rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande icke
på grund av arrendet finge tillkomma bolaget. Ty genom den ändring,
som 17 § i gällande gruvstadga undergått genom lagen av den 20
oktober 1899, ägde å kronojord allenast kronoåbo eller boställsinnehavare
att njuta jordägarandelen till godo.
För egen del ansluter jag mig till kommerskollegii förslag, och
hemställer jag alltså, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riks¬
dagen medgiva, — — —»
Då utskottet för sin del icke funnit anledning till erinran mot
ifrågavarande framställning, får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 6 maj 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
GÖSTA TAMM.
Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Pers, Lundell,
Nilsson i Kabbarp, Kronlund, Linders, Hellström, greve Waehtmeister,
Berggren, Lundström, Ekerot och Bosson.