Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
5
Nr 117.
Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1913 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upp¬
låtande av odling slög enheter å kronoparker och överlopps-
marker i de sex nordligaste länen m. m. dels ock en i
ämnet väckt motion.
(2:a Avd.)
I en till Riksdagen den 14 mars 1913 avlåten, till jordbruks¬
utskottets förberedande behandling hänvisad proposition, nr 174, har
Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen besluta,
dels att de föreskrifter, som av 1909 års Riksdag meddelats att
lända till efterrättelse vid upplåtande av odlingslägenbeter å kronoparker
och överloppsmarker i de sex nordligaste länen, må, i den mån samma
föreskrifter återfinnas i 8 och 19 mom. av Kungl. Maj:ts i ämnet ut¬
färdade nådiga kungörelse den 18 juni 1909, erhålla följande ändrade
lydelse, att gälla från tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes:
8. Lägenhetsinnehavaren skall vara skyldig att från och med
sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig avgift, som
bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3.6 för hundrade av dels det
kapitalvärde lägenheten anses äga vid tiden för upplåtelsen, vilket värde
för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än till
20 kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den odlings-
hjälp, som, på sätt nedan sägs, kommer att utgå till lägenhetsinne¬
havaren.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
Motion.
Innehavare av lägenhet, för vilken enligt tidigare bestämmel¬
ser den årliga avgiften beräknats jämväl med hänsyn till den rätt till
byggnadsvirke, varom nedan förmäles, skall för framtiden erhålla den
nedsättning i avgiftsbeloppet, som motsvarar räntan, beräknad efter
3.6 för hundrade, å värdet av byggnads virket.
19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma, skall
äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på arrende
under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse
möjligen återstående frihetsår.
Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under femtio
år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver honom
jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra kronor
— ytterligare- tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa sjuhundra¬
femtio kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån detsamma icke
redan uppburits, utbetalas tredjedelen, då torpets uthusbyggnad är färdig
och godkänd, tredjedelen, då manbyggnaden är färdig och godkänd,
samt återstoden, då minst en hektar jord, som vid tiden för innehavarens
tillträde varit ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.
Beträffande arrende, som i detta mom. avses, skola i övrigt uti
tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna
kungörelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen
att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar;
dels ock att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på
arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra
kronor uppbära hälften, då torpets uthusbyggnad är färdig och god¬
känd, samt återstoden, då manbyggnaden är färdig och godkänd.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till förberörda protokollsutdrag.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Första kammaren av herr Bosén väckt motion, nr 122, däri hemställts,
att Riksdagen måtte besluta, dels att mom. 19 i Kungl. Maj:ts nådiga
kungörelse den 18 juni 1909 angående upplåtande av odlingslägen¬
heter å kronoparker och överloppsm arker i de sex nordligaste länen
skall erhålla följande lydelse:
19. Innehavare---frihetsår.
Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under
femtio år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver
honom jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra
kronor — ytterligare tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
7
sjuhundrafemtio kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån det¬
samma icke redan uppburits, utbetalas två tredjedelar i den mån arbetet
fortskrider, och återstoden, då torpets åbyggnader är o färdiga och godkända
samt minst en hektar jord, som vid tiden för innehavarens tillträde varit
ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.
Beträffande — — — jämkningar;
dels ock, att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på
arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra
kronor uppbära två tredjedelar i den män arbetet fortskrider, och åter¬
stoden, då torpets åbyggnader äro färdiga och godkända.
Till stöd för motionen har anförts följande:
»1 Kungl Maj:ts nådiga proposition, nr 174, angående vissa ändringar
i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odlingslägenheter å
kronoparker och överloppsmarker i de ses nordligaste länen m. m.
föreslås bland annat, att innehavare av skogstorp på arrende skall äga
rätt att av allmänna medel erhålla tillhopa 750 kronor, varav tredjedelen
utbetalas, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen,
då manbyggnaden är färdig och godkänd, samt återstoden, då minst
en hektar jord, som vid tiden för innehavarens tillträde varit ouppodlad,
är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.
I allmänhet är det fullständigt obemedlade personer, som söka
och erhålla dylika lägenheter. Det finnes gott om duktiga arbetare med
lust att bryta och odla kronojord, men därest svårigheterna, som sanner¬
ligen äro stora nog, ej skola bli alldeles oöverkomliga, är det nödvändigt
att så långt möjligt är underlätta dessa fattiga människors strävan att
ej blott kunna skapa ett eget hem, utan även behålla detsamma.
Min avsikt är icke att föreslå någon höjning av det kontanta
bidrag eller rättare lan, som av allmänna medel skall utgå, ehuru en
ökning vore väl motiverad. Däremot synes det vara av vikt, att den
föreslagna ordningen för dessa medels utbetalande ändras.
Vid 1912 års riksdag väckte jag eu motion, nr 80, angående
åtgärder för underlättande av jordupplåtelser å kronomark i Norrland.
Däri framhölls bland annat, att kronotorpare funnes, som icke utfått
någon del av statsbidraget, ehuru de uppfört både ladugård och bonings¬
hus samt odlat jord, men att detta förhållande sannolikt berodde på en
alltför sträng tolkning av gällande bestämmelser.
Såsom ett exempel på huru det för närvarande tillgår, ber jag
att få anföra följande.
Vid besök sistlidet år hos en kronotorpare i en lappmarkssocken
fann jag, att denne uppfört eu manbyggnad av timmer på stoppstenar,
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
innehållande kök, kammare och förstuga, men endast köket var inrett.
Han hade uppfört en provisorisk uthusbyggnad samt brutit och odlat
något mer än en halv hektar, varpå växte potatis och havre. Då
följaktligen varken uthus- eller manbyggnaden var färdig och ej heller
tillräckligt stor areal brutits och hävdats såsom åker, hade ingen del
av statsbidraget utfallit.
Enligt egen uppgift hade torparen utfört allt arbete under en tid
av 8 å 9 månader utan någon som helst hjälp. För att kunna livnära
sig själv och familjemedlemmarna — hustru och tre små barn — under
denna tid, hade han varit hänvisad till skuldsättning. Men han hade
också nödgats köpa spik, tegel, järnspis, fönsterglas o. d., allt på kredit.
Härigenom hade dessa varor givetvis betingat ett långt högre pris, än
fallet varit, om han kunnat betala åtminstone en del kontant. Mannen
hade goda förhoppningar att kunna reda sig på torpet, men han var
bekymrad för de skulder, han åsamkat sig, och vilka han icke kunde i
någon mån betala, förrän en del av statsbidraget utfölle. Dessförinnan
hade han emellertid mycket arbete att utföra.
Samma förhållande har jag varit i tillfälle iakttaga även på andra
håll. Det är endast med umbäranden och försakelser av till och med
det allra nödvändigaste och genom ett arbete, vars intensitet stundom
gränsar till det otroliga, som dessa pioniärer kunna kämpa sig fram
under den första tiden.' Givet är också, att dessa nybyggare till stor
del äro beroende av affärsmännens välvilja och förmåga att hålla
dem kredit.
Torparen kan icke börja med att bygga uthuset färdigt, så att
han utfår första tredjedelen, ty han måste ha någonstans att bo. Han
kan ej heller bygga boningshuset fullt färdigt, ty han behöver även
ladugård. Och han måste även bryta mark och odla densamma för att
få någon avkastning av jorden. Följden blir i regel den, att allt göres
halvfärdigt på jämförelsevis kort tid, men så länge intet är fullt färdigt,
får han icke ut några pengar. Härav tvingas torparen ut att skaffa,
sig arbetsförtjänst på annat håll, varigenom torpet försummas och ej
på många år blir iståndsatt.
En avsevärd lättnad skulle beredas torparna och arrendatorerna,
om statsbidraget utbetalades i mån av arbetets fortgång. Någon fara
för, att ett sådant medgivande skulle missbrukas, torde icke föreligga.
Det arbete, som nedlägges på torpet för att detta skall komma i sådant
skick, som kontraktet föreskriver, torde i varje fall böra taxeras avsevärt
högre än statsbidraget. Och genom revirförvaltaren utövas ju från
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
9
statens sida kontroll däröver, att penningar icke ens till någon del
förskottsvis utbetalas.»
Nu föreliggande förslag till ändringar i gällande föreskrifter i fråga
om upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker
i de sex nordligaste länen m. m. grundar sig å ett av de av chefen för
jordbruksdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den 20 januari
1911, tillkallade sakkunniga för utredning av egnahemsfrågan den 31
december 1912 avgivet betänkande. Syftet med de i propositionen före¬
slagna ändringarna är dels att nedbringa de i förhållande till lägenhets-
innehavarnas ekonomiska ställning alltför betungande årliga avgifter,
som från och med det sextonde besittningsåret författningsenligt skola
av lägenhetsinnehavarna utgöras, dels ock att bereda vissa lättnader och
fördelar, särskilt i avseende å åtnjutande av statsbidrag, åt innehavarna
av de enligt äldre författningar upplåtna skogstorpen. 1 förstnämnda
hänseende föreslås sålunda, att vid bestämmandet av det kapitalvärde,
efter vilket de årliga avgälderna skola utgå, icke såsom hittills skett
skall medräknas värdet av de skogsprodukter, som lägenhetsinnehavarna
från kronans mark erhålla i form av virke för nödiga byggnaders upp¬
förande, ävensom i överensstämmelse härmed, att de som innehava
odlingslägenheter enligt äldre kontrakt och förty äro skyldiga att erlägga
avgäld efter ett kapitalvärde, vid vars bestämmande jämväl inräknats
värdet av byggnadsvirke!,, för framtiden skola erhålla den lindring i
avgälden, som motsvarar räntan å virkets värde. För innehavare av
skogstorp föreslås i mom. 19 dels den lättnaden, att de, om de så önska,
skola äga rätt att redan vid utgången av löpande fardagsår — icke
såsom, förut först vid frihetsårens utgång — övertaga torpet på arrende
under 50 år i enlighet med de bestämmelser, som gälla angående odlings¬
lägenheter, samt därvid tillgodonjuta möjligen återstående frihetsår,
dels och den fördelen, att de i händelse av dylik arrendeupplåtelse såväl
i avseende å storleken av det dem tillkommande statsbidraget som ock
beträffande ordningen för nämnda bidrags utgående skola likställas med
innehavare av odlingslägenheter, d. v. s. utom det enligt äldre bestäm¬
melser till dem utgående statsbidraget å 500 kronor erhålla ytterligare
ett bidrag av 250 kronor eller sålunda tillhopa 750 kronor, vilket belopp,
i den mån detsamma icke redan uppburits, skall utbetalas med en
tredjedel, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd, en tredjedel,
då 'manbyggnaden på lika sätt godkänts, samt återstoden, då viss när¬
mare angiven odlingsskyldighet behörigen fullgjorts. Slutligen föreslås,
för att understödja jämväl sådana skogstorpare, vilka icke enligt vad
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 63 käft. (Nr 116—117.) 2
Utskotta
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
ovan sagts erhållit torpen å arrende, i deras strävan att snarast möjligt
få torpen bebyggda, ett särskilt stadgande därom, att dylika torpare
skola äga rätt att utfå dem tillkommande statsbidrag å 500 kronor i
två lika stora poster, den ena efter uthusbyggnadens och den andra
efter manbyggnadens fullbordande.
De av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna i
fråga om avgäldernas fastställande samt skogstorparnas ställning och
villkor måste enligt utskottets mening anses innebära icke oväsentliga
förbättringar i förhållande till de i berörda hänseenden nu gällande före¬
skrifterna. Då utskottet emellertid med hänsyn till de svårigheter, med
vilka de ifrågavarande lägenhetsinnehavarna och skogstorparna i allmän¬
het hava att kämpa, livligt behjärtar önskvärdheten av att från stats¬
makternas sida intet underlåtes, som kali vara ägnat att befrämja deras
rätt och bästa, har utskottet, som visserligen icke funnit någon anled¬
ning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i och för sig, ansett sig böra
ifrågasätta, huruvida icke, på sätt i den av herr Rosén väckta motionen
i avseende å skogstorparna hemställts, vissa lättnader, utöver vad av
Kungl. Maj:t föreslagits, skulle i fråga om ordningen för statsbidragets
utgående kunna beredas såväl skogstorpare som lägenhetsinnehavare.
Såsom motionären påpekar, måste det nämligen för personer, vilka såsom
merendels ifrågavarande skogstorpare och lägenhetsinnehavare befinna
sig i eu synnerligen svag ekonomisk ställning, mången gång vara för¬
enat med betydande svårigheter att kunna fullgöra den byggnads- och
odlingsskyldighet, som för närvarande förutsättes, för att de över huvud
taget skola komma i åtnjutande av någon del av det för dem beräknade
statsbidraget. I allmänhet torde det, såsom motionären anmärker, för¬
hålla sig så, att torp- och lägenhetsinnehavarna, sedan uthus- och man-
byggnad helt provisoriskt hoptimrats, äro nödsakade att, ehuru bygg¬
naderna ännu icke befinna sig i det skick, att de kunna vederbörligen
avsynas och godkännas, ägna hela sin arbetskraft åt att brj7ta och upp¬
odla mark för att erhålla någon avkastning av jorden och därigenom de
nödvändigaste medlen till sitt livsuppehälle. Följden av att byggnads¬
arbetena sålunda avbrytas, medan husen ännu befinna sig i halvfärdigt
skick, är givetvis, att vederbörande icke, kanske på mycket länge,
kunna komma i åtnjutande av någon del av statsbidraget och där¬
igenom mången gång råka i ett ekonomiskt betryck, som måhända med
ändamålsenligare bestämmelser i fråga om ordningen för statsbidragets
utbetalande icke behövt komma i fråga. I likhet med motionären håller
utskottet före, att en avsevärd lättnad skulle beredas vederbörande torp-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
11
och lägenhetsinnehavare, därest nu ifrågavarande bestämmelser ändrades
därhän, att statsbidraget, åtminstone till någon del, finge utbetalas i
mån av arbetets fortgång, oavsett huruvida någon av byggnaderna ännu
blivit behörigen godkänd eller huruvida den föreskrivna odlingsskyldig-
heten helt fullgjorts.
Då emellertid motionärens förslag avser och av formella skäl
allenast kunnat avse beredande av dylik förmån åt skogstorparna, men
i sakens natur torde ligga, att innehavare av odlingslägenheter i före¬
varande hänseende icke böra bliva sämre ställda än dessa, samt härtill
kommer, att ett stadgande med den av motionären föreslagna innebörden
torde nödvändiggöra närmare bestämmelser rörande ordningen för och
kontrollen över statsbidragens utbetalande, har utskottet, som efter vad
ovan sagts visserligen till fullo sympatiserar med motionärens tanke¬
gång, likväl icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen, sådan
densamma föreligger, utan funnit sig böra inskränka sig till att, med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, i anledning av motionen
förorda en skrivelse till Kungl. Magt med begäran om utarbetande av
sådan ändring i gällande föreskrifter i fråga om ordningen för utbe¬
talande av statsbidrag åt skogstorpare och lägenhetsinnehavare, att det¬
samma må åtminstone delvis kunna i mån av byggnads- och odlings¬
arbetets fortgång till vederbörande utbetalas, oberoende därav att varken
uthus- eller manbyggnad blivit färdig och behörigen godkänd eller före¬
skrivet odlingsarbete helt fullgjorts.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må
av Riksdagen bifallas, och
2) att Riksdagen, i anledning av den av herr
Rosén väckta motionen, må i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring
i gällande föreskrifter i fråga om ordningen för ut¬
betalande av statsbidrag till innehavare av torp och
odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker
i de sex nordligaste länen, att statsbidraget må, åt¬
minstone till någon del, kunna i mån av byggnads-
och odlingsarbetets fortgång till vederbörande utbe¬
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.
talas, oberoende därav, att varken uthus- eller man¬
byggnad blivit behörigen godkänd eller föreskrivet
odlingsarbete helt fullgjorts.
Stockholm den 6 maj 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
GÖSTA TAMM.
Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Ericsson,
Lundell, Nilsson i Kabbarp, Kronlund, Linders, Hellström, greve Wacht-
. meisier, Jonsson, Lundström, Ekerot och Bosson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.