Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
1
Nr 108.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 april 1913, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om långstbesiktningsträng jämte en i ämnet väckt
motion.
(2:a Avd.)
I en till Riksdagen den 21 februari 1913 avlåten, till jordbruks¬
utskottets förberedande behandling hänvisad proposition, nr 104, har
Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att antaga
nedan intagna förslag till lag om hingstbesiktningstvång.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande förslag, får utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade
protokollsutdraget.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av nämnda proposition inom Andra kammaren av herr Larsson
i Gallstad m. fl. väckt motion, nr 281, däri hemställts, att § 2 mom. 1
i förslag till lag om hingstbesiktningstvång måtte erhålla följande
lydelse:
Inom område, varest hingstbesiktningstvång införts, må icke hingst,
med mindre han uppnått tre års ålder ävensom prövats vara såsom
beskälare inom orten lämplig vid den tid, då betäckningen sker, mot
avgift användas till betäckning av sto, som tillhör annan än hingstens
ägare.
Till stöd för detta förslag hava motionärerna anfört följande:
))Kungl. Maj:t har i proposition nr 104 för Riksdagen framlagt
förslag till lag om hingstbesiktningstvång. Härmed torde ett för våra
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 sand. 59 höft. (Nr 108.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
Utskottet.
bästvänner länge känt missförhållande bliva avhjälpt, och då denna lag
blivit verklighet skall den säkerligen hälsas med tillfredsställelse på de
allra flesta håll. Detta oaktat torde bestämmelserna i § 2 något långt
ingripa i den personliga friheten. Denna paragraf säger nämligen bl. a.
att hingst icke får, »vare sig kostnadsfritt eller mot avgift, användas
till betäckning av sto, som tillhör annan än hingstens ägare». Om man
utgår ifrån att den blivande hingstbesiktningen sker på ett tillfredsstäl¬
lande sätt, så får härvid naturligtvis följas vissa principer. Enligt
gällande reglemente för hästpremieringarna kan för län eller del därav
bestämmas att endast viss eller vissa raser av kallblodiga få godkännas.
Det ligger därför nära till hands att samma bestämmelser komma att
tillämpas vid hingstbesiktningstvångslagens tillämpning, vilket icke kan
anses olämpligt. Men om enstaka hingstar finnas, som själva äro av
hög klass, så kan ifrågasättas, om det ej är för strängt, att böter åläggas
den som t. ex. gratis upplåter hingsten, endast därför att hingsten är
av särskild ras.
Åven andra fall kunna tänkas. Så t. ex. finnas en del travare-
hingstar, vilkas härkomst ej kan så styrkas, att de kunna godkännas
som beskällare eller ha de kanske ej vid besiktningen uppvisats, men
dessa hingstar kunna vara lämpliga till parning med en del ston.
Om lagen endast förbjöde upplåtandet mot ersättning av vid besikt¬
ningen icke godkända hingstar, torde dess ändamål vara vunnet. 1 så
fall skulle man ändå slippa se annonser om »okynneshingstar» och ej
heller skulle det, såsom hittills varit förhållandet, bliva tal om något
ockrande på den okunniga allmänheten.»
Såsom departementschefen erinrar, har den inhemska hästavelns
främjande sedan en längre tid varit föremål för statsmakternas omtanke.
Bet}Melsen av de hittills gjorda insatserna från det allmännas sida i
form av anslag till premiering och andra åtgärder i syfte att under¬
stödja hushållningssällskaps och enskildas strävanden att möjliggöra en
rationell utveckling av vårt lands hästkultur, bör, med hänsyn till de
väckande impulser dessa insatser utan tvivel förmått lämna, på intet
sätt underskattas. Emellertid får det, såsom departementschefen fram¬
håller, icke förbises, att de hittills vunna resultaten allvarligt motverkas
och rentav äventyras genom den i vårt land rådande obegränsat fria
och okontrollerade användningen för avelsändamål av, snart sagt, hur
olämpliga eller mindrevärdiga beskällare som helst. Behovet av verk¬
samma prohibitiva åtgärder i syfte att i största möjliga utsträckning
från avelsbruk utestänga sådana hingstar, som härför äro uppenbart
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
3
otjänliga, har därför allt kraftigare gjort sig gällande. Samtidigt har
den övertygelsen hos den hästuppfödande allmänheten allt mera blivit
rotfast, att en fullt effektiv reglering av hästavelsväsendet låter sig
genomföras endast genom stadgande av restriktiva föreskrifter rörande
kontrollen av avelsdjurs kvalifikationer. Då detta näppeligen torde kunna
ske utan stöd av lagstiftning, har därmed frågan om lagstadgat hingst-
besiktningstvång trätt i förgrunden. För sin del tvekar utskottet icke
att på de av departementschefen anförda grunder biträda förslaget om
införande av sådant tvång.
Utskottet har, vid granskning av det föreliggande lagförslaget,
avseende införande av hingstbesiktningstvång, icke i väsentligare delar
haft anledning till erinran mot detsamma. Såsom av dess första paragraf
framgår, är lagen icke avsedd att utan vidare tillerkännas generell
giltighet över hela landet, utan skall densamma träda i kraft endast i
den män det inom de särskilda landsdelarna yppar sig behov av att
reglera avelsförhållandena på sätt lagen möjliggör. Endast under förut¬
sättning av vederbörande lokala korporationers därom gjorda framställ¬
ning äger Kung! Maj:t förordna om lagens tillämpning inom hushållnings¬
sällskaps område eller viss begränsad del därav. I nämnda förhållande
synes ligga en tillfyllestgörande garanti mot att de föreslagna bestäm¬
melsernas tillämpningsområde onödigtvis göras vidsträcktare än de för-
handenvarande lokala förhållandena skäligen påkalla. I detta samman¬
hang vill utskottet betona, att då, efter besiktningstvångs införande
inom visst område, dess bibehållande inom området icke längre är av
omständigheterna betingat, Kungl. Maj:t givetvis, — oaktat sådant icke
direkt utsäges, vare sig i lagen eller de av departementschefen fram¬
hållna motiven därför — torde äga att efter framställning av veder¬
börande förordna om tvångets upphävande helt eller delvis.
Utskottet delar departementschefens åsikt om lämpligheten av att
i lagen icke inryckas de detaljbestämmelser angående besiktnings verk¬
ställande och villkoren för att hingst må förklaras tillåten såsom be-
skällare, m. m., vilka givetvis bliva erforderliga för lagens praktiska
tillämpning och som i stället äro avsedda att av Kungl. Maj:t särskilt
utfärdas. Utskottet anser sig emellertid, med stöd av departementschefens
uttalande, kunna förvänta, att därvid tillbörlig hänsyn tages till häst-
avelns ståndpunkt å varje särskild ort, samt att man härefter anpassar
bestämmandet av bedömningsgrunderna. Detta torde åter i sin ordning
böra medföra, att, då departementschefen uttryckligen framhållit, att
villkoren för premiering av hingst icke ensamma finge bliva avgörande
för hingsts godkännande för avelsbruk, denna grundsats verkligen också
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
må bliva i praktiken tillbörligt tillgodosedd och icke allenast gälla för¬
vissa snävt begränsade undantagsfall. Vederbörande besiktningsmän
torde sålunda böra erhålla en vidsträckt frihet att kunna såsom be-
skällare godkänna även icke premieringsbara hingstar, så snart dessas
användande för avelsändamal, med hänsyn till lokala förhållanden, eljest
må kunna tillåtas.
Den svåraste uppgiften för ifrågavarande lagstiftning torde emeller¬
tid vara den att avgöra hur vittgående ett förbud mot tillhandahållande
av obesiktigade eller vid besiktning underkända hingstar skäligen bör
bestämmas, eller med andra ord att uppdraga gränsen mellan å ena sidan
den enskilde hingstägarens eller hästuppfödarens berättigade krav att icke
behöva lida obehörigt intrång i sin självbestämmanderätt och frihet att
förfoga över honom tillhörig egendom och å andra sidan det allmännas
intresse att skydda traktens häststam mot ogynnsam avelspåverkan till följd
av sådan rätts obehindrade utövande. Det är på denna punkt motionärerna
åsyfta en förändring av Kungl. Maj:ts förslag. Det senare stadgar,
såsom synes. av bestämmelserna i § 2, ett ovillkorligt förbud mot att
hålla obesiktigad eller vid besiktning underkänd hingst tillgänglig för
betäckning av annan enskilt tillhörigt sto, ett förbud således, som gäller
även mot ett kostnadsfritt tillhandahållande liksom ock för det fall, att
hingst äges av två eller flera personer samfällt och är avsedd till par¬
ning med någondera av dem tillhörigt sto. Motionärerna åter anse
denna avfattning onödigt och obilligt sträng och föreslå i syfte att mildra
densamma ett borttagande av förbudsbestämmelserna i sistnämnda tvenne
hänseenden. Utskottet finner för sin del den av Kungl. Maj:t föreslagna
formuleringen väl avvägd och erforderlig till förhindrande av det antag¬
ligen eljest nära till hands liggande tillvägagångssättet, att ett visst antal
pexsoner inom samma trakt söka genom sammanslutning kringgå lagen.
Visserligen torde den möjligheten icke bliva utesluten, att i och för sig
fullgod hingst, . som emellertid till följd av skiljaktighet i ras eller
ofullständighet i härstamning prövats olämplig till avelsbruk inom viss
trakt, därigenom kommer att inom densamma helt undandragas aveln,
oaktat i fråga om enstaka passande ston parning måhända icke skulle
vara ofördelaktig. Men sannolikheten av, att en sådan olägenhet skulle
kunna göra sig mera kännbart gällande, torde bliva synnerligen ringa
tack vaie den vidsträckta prövningsrätt i förevarande avseende, som,
enligt utskottets ovan uttryckta förväntan, torde komma att genom
de av Konungen meddelade föreskrifter i ämnet tillerkännas vederbörande
besiktningsnämnd.
Vad särskilt beträffar motionärernas yrkande, att hingst, oavsett
Jordbrukmtskottets utlåtande Nr 108.
5
att han prövats olämplig för lokalt avelsändamål, skulle få kostnadsfritt
hållas tillgänglig för sådant, anser utskottet ett dylikt medgivande farligt
även med hänsyn till den ingalunda uteslutna möjligheten, att en eller
annan hästras, även om densamma förnuftigtvis bör anses olämplig till
införande inom en viss trakt, dock därinom kan äga okritiska och ivriga
förespråkare, som icke komme att draga i betänkande att, utan av¬
seende på någon ekonomisk förtjänst, och således obehindrade av lagen,
genom tillhandahållande av hingst av sådan ras, energiskt verka för
dess utbredning till skada för den förefintliga häststammens utveckling.
Utskottet har sålunda icke ansett sig böra tillstyrka det av motio¬
närerna framlagda ändringsförslag.
Beträffande lagförslagets detaljer har utskottet endast i nedan an¬
givna avseenden funnit sig böra föreslå några smärre ändringar.
1 §•
Ordet »dylikt», varmed andra momentet inledes, bör såsom onödigt
utgå.
2 §>
Enär innebörden av orden »vid den tid, då betäckningen sker»,
icke synts utskottet fullt klar, utan möjligen kan göras till föremål för
misstolkning, och då därjämte tidsbestämningen ifråga icke torde vara
erforderlig, sedan Konungen meddelat närmare föreskrifter om tiden för
de ifrågasatta tillståndsbevisens giltighet, har utskottet ansett, att det
anmärkta uttrycket utan olägenhet kan uteslutas ur förslaget.
Vidare torde det i fortsättningen av samma punkt förekommande
ordet »avgift» näppeligen äga den omfattande betydelse, att det lämp¬
ligen kan, såsom åsyftat synes vara, stå i fullt uttömmande motsats¬
förhållande till ordet »kostnadsfritt». Ordet »ersättning» torde enligt ut¬
skottets mening här vara att föredraga.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med tillkännagivande, att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat i oför¬
ändrat skick av Riksdagen bifallas, må i anledning
av densamma och med avslag å den av herr Larsson
i Gallstad m. fl. väckta motionen, för sin del antaga
följande förslag till
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
Lag
om hingstbesiktningstvång.
(Kungl. Maj ds förslag.)
1 §•
Där förhållandena inom något
hushållningssällskaps område sådant
påkalla, äger Konungen, på fram¬
ställning av hushållningssällskapet
och vederbörande landsting, förordna,
att hingstbesiktningstvång skall in¬
föras inom hushållningssällskapets
område eller viss del därav.
Dylikt hingstbesiktningstvång
skall dock icke äga tillämpning å
staten tillhöriga beskällare.
2 §•
Inom område, varest hingst¬
besiktningstvång införts, må icke
hingst, med mindre han uppnått
tre års ålder ävensom prövats vara
såsom beskällare inom orten lämplig
vid den tid, då betäckningen sker,
vare sig kostnadsfritt eller mot
avgift användas till betäckning av
sto, som tillhör annan än hingstens
ägare, och ej heller, därest hingsten
äges av två eller flera personer
samfällt, till betäckning av sto, som
tillhör någon av dem enskilt.
Prövning, som nyss nämnts,
verkställes av statens premielån gs-
(Utskottets förslag.)
1 §•
Där förhållandena inom något
hushållningssällskaps område sådant
påkalla, äger Konungen, på fram¬
ställning av hushållningssällskapet
och vederbörande landsting, förorda,
att hingstbesiktningstvång skall in¬
föras inom hushållningssällskapets
område eller viss del därav.
Hingstbesiktningstvång skall
dock icke äga tillämpning å staten
tillhöriga beskällare.
2 §•
Inom område, varest hingst¬
besiktningstvång införts, må icke
hingst, med mindre han uppnått
tre års ålder ävensom prövats vara
såsom beskällare inom orten lämplig,
vare sig kostnadsfritt eller mot er¬
sättning användas till betäckning av
sto, som tillhör annan än hingstens
ägare, och ej heller, därest hingsten
äges av två eller flera personer
samfällt, till betäckning av sto, som
tillhör någon av dem enskilt.
Prövning, som nyss nämnts,
verkställes av statens premierings-
nämnd eller dess ordförande i enlig-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
7
(Kungl. Maj:ts förslag.) CUtskottets förslag.)
nämnd eller dess ordförande i enlig- het med de bestämmelser härutinnan,
het med de bestämmelser härutinnan, vilka meddelas av Konungen,
vilka meddelas av Konungen.
3 §•
I förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall tillika
utsättas viss dag för förordnandets ikraftträdande; och må denna dag ej
sättas tidigare än två eller senare än sex år från det förordnandet gavs.
4 §•
Förseelse mot denna lag straffes med böter från och med tio till
och med tvåhundra kronor.
Därest någon under tid, då han är ställd under tilltal för sådan
förseelse, densamma fortsätter, skall han för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen äro
stadgade.
5 §•
För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans husfolk
eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden likasom vore
förseelsen begången av honom själv.
6 §.
Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.
7 §•
Förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall tillika
med erinran om påföljden för förseelse mot bestämmelserna i denna lag
genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavandes försorg på
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
(Kungl. Maj:ts förstäf).) (Utskottets förslag.)
statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna och i tidning inom
orten.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Stockholm den 28 april 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
GÖSTA TAMM.
Närvarande: herrar Tunna, Odelberg, frih. de Geer, Paidson, Fahlén, Ericsson, Lundell,
Andersson, Hellström, Ingeström, frih. Gyllenstierna, Lundström, Nilsson
i Tånga, Bosson, Tysk och Gustafsson.
Reservation:
av O. Nilsson och P. Tysk.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.