Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till Riksdagens kansli den 14 mars 1913 kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående ökat anslag åt änJce- och pupillkassan vid
riksbankens avdelningskontor och pappersbruk.
Fullmäktige i riksbanken hava den 20 februari 1913 till utskottet
avlåtit eu så lydande framställning:
»I skrivelse till bankoutskottet av oktober 1912, vilken skrivelse
härmed överlämnas, hava verkställande styrelseledamöterna vid riks¬
bankens avdelningskontor, med undantag av verkställande ledamöterna
vid avdelningskontoren i Malmö och Västerås, gjort framställning om
sådan ändring i nu gällande bestämmelser om deras delägarerätt i änke-
och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor, att de på grund av
den lön, de såsom verkställande styrelseledamöter åtnjuta, måtte till¬
erkännas delägarerätt i nämnda kassa.
Delaktighet i änke- och pupillkassan har hitintills jämlikt § 1 i
stadgarna för kassan tillkommit verkställande styrelseledamöter, som
tillika äro tjänstemän i riksbanken endast i deras egenskap av tjänste¬
män på ordinarie stat vid riksbankens avdelningskontor. I enlighet
härmed uppgår delaktighetsbeloppet för närvarande till sammanlagt
kronor 20,280.
Om ifrågavarande framställning vinner bifall, skulle däremot del¬
aktighetsbeloppet belöpa sig till sammanlagt kronor 24,240.
Det har synts fullmäktige att en så väsentlig ökning i kassans
förpliktelser icke utan vidare kunde påläggas densamma, så mycket mer
som den undersökning, grundad på allmänna änke- och pupillkassans
dödlighetstabeller och en räntefot av 3 V2 procent, om kassans förmåga
att fullgöra sina förpliktelser, vilken enligt fullmäktiges beslut den 14
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 8 sand. 18 käft. (Nr 22.) 1
Banko-
fullmäktiges
framställning.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
juni 1906 ägde rum samma år, g av till resultat, att en kapitalbrist då
förefanns å kronor 77,200, motsvarande en brist i det av Riksdagen
beviljade årliga anslaget av cirka kronor 2,700. Visserligen höjdes
därefter anslaget från kronor 4,550 till kronor 6,000 eller med
kronor 1,450, men i allt fall torde, även om eu räntefot av 4 procent
legat till grund för beräkningen, bristen i det årliga bidraget härmed
ej kunnat utjämnas.
Med fästat avseende härå, tillkomsten sedan år 1906, av 32 nya
delägare samt de ytterligare anspråk på kassan, som nu framställas,
hava fullmäktige ansett det vara angeläget att, innan dessa anspråk
underställas utskottets prövning, låta anställa en ny undersökning rö¬
rande kassans likviditet, och hava fullmäktige uppdragit verkställandet
härav åt byrådirektören i riksförsäkringsanstalten K. Dickman.
Till fullgörande härav har Dickman avlämnat bilagda redogörelse.
Beräkningarna äro uppgjorda för den sista december 1912 på
grund av allmänna änke- och pupillkassans dödlighetstabeller och en
räntefot av 3 V2 procent.
Enligt denna räntefot förefinnes i kassans nu åliggande pensions-
förbindelser en kapitalbrist av kronor 249,000, motsvarande en brist i
det årliga bidraget av cirka kronor 8,700, och i dess blivande för¬
bindelser, i händelse föreliggande förslag bifalles, en kapitalbrist av
kronor 363,000, motsvarande en brist i det årliga bidraget av cirka
kronor 12,700.
Efter en räntefot av 4 procent reduceras kapitalbristen i förra
fallet till cirka kronor 134,000 och bristen i det årliga bidraget till
kronor 5,360 och i senare fallet till respektive kronor 228,000 och
kronor 9,120.
Resultatet av den gjorda undersökningen ådagalägger sålunda,
att kassan icke, utan att dess ställning ytterligare försvagas, kan på¬
läggas nya förpliktelser med mindre än att dess kapital förstärkes eller
det årliga bidraget ökas.
Med hänsyn till det sätt, varpå kassans tillgångar äro placerade
och framdeles antagas kunna placeras, torde en beräkning med 4 pro¬
cent räntefot vara betryggande. För att täcka den nuvarande bristen
och kunna möta ytterligare krav på kassan genom tillkomsten av nya
delägare erfordras alltså cirka 8,000 kronor samt för den ifrågavarande
ändringen i bestämmelserna för verkställande styrelseledamöter ytter¬
ligare 4,000 kronor.
Kassans ställning den sista december 1912 framgår av nedan¬
stående tablå:
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
3
Vinst- och förlusträkning.
Debet:
An pensionsräkning .............................................................. kronor 10,420: 2 5
» omkostnadsräkning ......................................................... » 976: 6 8
» kapitalberäkningen gottgöres för skillnaden mellan
ovan och motstående...................................................... » 23,159: 92
Summa kronor 34,556: 8 5
Per riksbankens anslag
» intresseräkning ......
» delägareavgifter......
)> vakansbesparing......
Kredit:
...................................... kronor 6,000: —
....................................... » 16,613: 71
....................................... » 11,776: 48
....................................... » 166: 6 6
Summa kronor 34,556: 8 5
Utgående balansräkning.
Debet:
An räkning med riksbanken............................................ kronor 146:2 7
» innestående å depositionsräkning .......................... » 52,600: —
)) räntebärande obligationer ........................................ » 369,510: —
Summa kronor 422,256: 2 7
Kredit:
Per kapitalräkning.............................................................. kronor 422,256: 2 7
Summa kronor 422,256: 2 7
Till stöd för sin framställning hava sökandena i huvudsak fram¬
hållit,
att arbete och ansvar såsom verkställande styrelseledamot är i
många avseenden jämförligt med de åligganden och det ansvar, som
tillhöra tjänstemän i tredje och fjärde graderna vid huvudkontoret;
att denna likställighet i arbete och ansvar lett till en formell lik¬
ställighet i avlöning och delvis pensionsförhållanden;
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
att uppdraget att vara verkställande styrelseledamot medför utåt
stora förpliktelser och uppoffringar i ekonomiskt avseende;
samt att på grund härav och de uppdrivna levnadskostnaderna en
verkställande styrelseledamot mötes av stora svårigheter att kunna för¬
bättra sina ekonomiska villkor och familjens framtidsutsikter.
Vidare har framhållits, hurusom enligt 78 § mom. 2 i bankoregle¬
mentet verkställande styrelseledamot, som tillika är tjänsteman i riks¬
banken, är berättigad att vid 65 levnadsår och 35 tjänsteår i pension
åtnjuta sin lön såsom sådan ledamot oavkortad, och hurusom genom
tillägg sistlidet år till § 80 i samma reglemente fullmäktige äga, om de
finna så erforderligt, att tidigare än i § 78 angives, på pensionsstat
överflytta verkställande styrelseledamot och beräkna pensionsbeloppet
efter den lön, som för verkställande styrelseledamot är bestämd, såvida
han under minst 10 år tjänstgjort som sådan.
Mot de skäl, som sålunda framhållits, hava fullmäktige ej något
att erinra.
På grund härav och då det väl får antagas, att förordnande att
vara verkställande styrelseledamot endast i mera sällsynta fall återkallas,
synes det fullmäktige vara med billighet förenligt, att verkställande
styrelseledamöter, som tillika äro tjänstemän i riksbanken, beredas del¬
ägarrätt i änke- och pupillkassan, på grund av den lön, som tillkommer
dem i sådan egenskap, och att samma förmån jämväl inrymmes åt riks-
bankstjänsteman, som nu innehar dylik befattning under villkor, att till
kassan erlägges ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan å ena
sidan vad som skolat av honom erläggas till kassan, ifall han under
den tid han tjänstgjort såsom verkställande styrelseledamot varit såsom
sådan delaktig i kassan, samt å andra sidan vad han för samma tid
erlagt.
Sammanlagda beloppet av dylika retroaktiva avgifter belöper sig
till omkring 5,000 kronor.
I enlighet med vad här anförts hemställa fullmäktige, att banko¬
utskottet måtte förordna, att §§ 1 och 4 av stadgarna för änke- och
pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor och pappersbruk skola
erhålla följande ändrade lydelse ävensom att efter stadgarna intages ett
övergångsstadgande av nedanstående lydelse:
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
5
§ I-
Delaktighet i änkekassan — — — — i kassan erfordras.
Tjänsteman på ordinarie stat vid huvudkontoret, som utses och
förordnas till verkställande styrelseledamot, är jämväl berättigad till
delaktighet i kassan, såvida anmälan om överflyttning från bankostatens
änke- och pupillkassa sker hos fullmäktige i riksbanken inom må¬
naden näst efter förordnandet.
§ 4.
Pensionerna utgå med nedan angivna undantag efter beräkning
av den lön, som delägare å bankens stat uppbär, till belopp, motsva¬
rande 24 procent av densamma.
Pensionsrätt för verkställande styrelseledamot beräknas efter den
lön, han i sådan egenskap enligt stat uppbär.
De årliga pensionerna utgöra efter delägare:
med 500 kronors lön ............................................................... kronor 144:
och med lön däröver intill 1,000 kronor ........................... » 240: .
Pensionsrätt för tjänstepersonalen vid Tumba pappersbruk, vilkens
avlöning till en del består av naturaförmåner, bestämmes i § 5 bär nedan.
Delägare, som förflyttas till annan, av rätt till pension----
kan vinna ytterligare ökad delägarrätt.
(jyergångsstadgande.
Tjänsteman på ordinarie stat i riksbanken, som redan innehar be¬
fattning såsom verkställande styrelseledamot, är berättigad att i denna
sin egenskap tillgodonjuta delaktighet i kassan mot det att han senast
före utgången av år 1913 till kassan inbetalar ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan a ena sidan, vad som skolat av honom erläggas till
kassan, ifall han under den tid, han tjänstgjort såsom verkställande sty¬
relseledamot, varit såsom sådan delaktig i kassan, samt å andra sidan
vad han för samma tid erlagt.
Vidare och under hänvisning till den utredning, som, efter vad
ovan angivits, verkställts av byrådirektören Dickman, hemställa fullmäk¬
Historik.
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
tige, att riksbankens årsbidrag till kassan, vilket nu utgår med 6,000
kronor, måtte höjas till 18,000 kronor, därest fullmäktiges hemställan
bifalles om delaktighet i kassan för verkställande styrelseledamöter i
denna egenskap, och till 14,000 kronor, därest den nu gjorda framställ¬
ningen om delaktighet i kassan ej skulle bifallas.»
För riksbankens tjänstemän och betjänte finnas två pensionskassor,
nämligen bankostatens änke- och pupillkassa, för tjänstemän och be¬
tjänte vid huvudkontoret samt änke- och pupillkassan vid riksbankens
avdelningskontor och pappersbruk, för tjänstemän och betjänte vid
nämnda kontor ävensom för vissa befattningshavare vid Tumba bruk.
Angående dessa kassors bildande och utveckling har bankoutskottet
vid 1877 års riksdag uti sitt memorial nr 8 i fråga om anslag till sist¬
nämnda kassa lämnat närmare redogörelse. Då nu höjt anslag till
samma kassa ifrågasättes, anser sig utskottet från denna redogörelse
böra erinra om följande:
För beredande av understöd åt nödställda änkor och minderåriga
barn efter tjänstemän och betjänte vid det forna bankodiskontverket
bemyndigades fullmäktige i riksbanken av rikets år 1823 församlade
ständer att av angivna medel tills vidare och intill dess någon lämpligare
utväg kunde vid eu kommande riksdag bliva rikets ständer förelagd, åt
sådana änkor och barn provisionelit anordna gratifikationer, vilka borde
vid påföljande riksdag till rikets ständers prövning och stadfästelse an¬
mälas. Denna välvilja utsträcktes vid 1828—1830 årens riksdag till
änkor och halm efter tjänstemän och betjänte vid dåvarande lånekon-
toren i Göteborg, Malmö och Visby samt vid 1847—1848 årens riksdag
till tjänstepersonalens vid Tumba bruk änkor och barn, varförutom vid
sistnämnda riksdag rikets ständer, jämte förklarande, att de vid en kom¬
mande riksdag ville tillse, huruvida eu särskild pensionsanstalt för änkor
och barn efter omförmälda tjänstemän och betjänte kunde till vägabringas,
ålade fullmäktige att emellertid, till beredande av fond för en dylik
pensionsinrättning, låta på lämpligaste sätt förränta icke allenast de
odisponerade behållningar, som redan funnos och intill näst följande
riksdag å fullmäktiges dispositionsräkning uppkomma, utan även de
lönebesparingar, som kunde uppstå för vakanta tjänster vid dessa Riks¬
dagens verk och inrättningar.
På hemställan av bankoutskottet vid 1850—1851 årens riksdag
beslöto rikets ständer, dels att den på berörda sätt vid 1852 års ingång
samlade fond av 20,000 rdr banko skulle överlämnas till en särskild
pensionsanstalt för änkor och barn efter tjänstemän och betjänte vid
Banlcoutskottets utlåtande Nr 22.
7
bankodiskonten, lånekontoren och Tumba bruk, dels ock att den nya
pensionsinrättningen skulle vid varje års slut från och med år 1852 och
tills vidare samt intill dess densamma vunnit full stadga och säkerhet
från riksbanken erhålla till andra ändamål icke avsedda besparingar å
bankofullmäktiges dispositionsräkning till belopp av högst 600 rdr banko
årligen, varemot några gratifikationer från nämnda räkning icke vidare
finge av riksbankens medel till änkor och barn efter dessa tjänstemän
utdelas, hör den sålunda tillkomna pensionsinrättningen fastställde där¬
efter utskottet reglemente.
Omförmälda bidrag till pensionsinrättningen utbetalades i 11 år eller
till och med år 1862. Vid sistnämnda års riksdag anmälde fullmäktige
bos bankoutskottet, att, enär anstaltens kapital dåmera vuxit till nära
58,000 kronor, vars ränteavkomst vore fullt tillräcklig för bestridande
av de från anstalten utgående pensioner, så att genom överskottet av
nämnda avkomst, genom delägares årsavgifter och genom vakansbespa¬
ring tillökning i kapitalet årligen borde uppkomma, det årliga anslaget
kunde upphöra, i följd varav detsamma icke vidare till kassan utgick.
__ Vid 1871 års utgång visa sig emellertid kassans inkomster icke
förslå till bestridande av pensionsavgifterna, och ehuru under följande
år extra avgift pålades kassans delägare och under år 1873 en gåva av
400 rdr rmt kom kassan till del, befanns vid revision av kassans räken¬
skaper sistnämnda år förhållandet mellan kassans inkomster och utgifter
ej hava blivit bättre, än att för år 1874 en brist av 567 kronor 50 öre
vore att motse, såframt pensionsbeloppen under året bleve oförändrade.
I anledning av dessa förhållanden och då de förutsättningar, vilka,
etter vad förut omförmälts, år 1862 föranledde indragande av det kas¬
san beviljade anslag av 900 rdr, icke vunnit bekräftelse, samt vid sådant
förhållande den år 1851 givna utfästelsen om årligt understöd, intill dess
kassan vunnit full stadga och säkerhet, väl finge anses ännu icke vara
fullgjord, hemställde fullmäktige hos bankoutskottet vid 1874 års riks-
dag, ^ det utskottet måtte hos Riksdagen föreslå, att till diskontverkens
och Tumba bruks änke- och pupillkassa finge från och med år 1874
samt till dess kassan vunnit full stadga och säkerhet av riksbankens
medel utbetalas ett årligt belopp av 900 kronor.
_ Vid föredragning av detta ärende fann utskottet väl de av full¬
mäktige anförda förhållanden tala för att något understöd åt kassan be-
leddes, men då utskottet föreställde sig, att förändrade anordningar
borde kunna åstadkommas i den riktning, att för samtliga de under riks¬
banken hörande tjänstemän likartade villkor i avseende på såväl löne¬
förmåner som pensionering bleve åvägabragta och det syntes förmånligt,
8
Bankout skottets utlåtande Nr 22.
om i sammanhang därmed även anstalterna för understöd åt tjänste¬
männens familjer bleve likformigt ordnade och de för ändamålet inrät¬
tade särskilda kassorna om möjligt sammanslagna till en kassa, fann
utskottet sig för det dåvarande icke böra gorå någon. framställning till
Riksdagen i ämnet, utan anmodade fullmäktige att i detta ärende till
1875 års Riksdags bankoutskott avgiva utlåtande.
Sedan med anledning härav en på vetenskapliga grunder fotad ut¬
redning av pensionskassornas ställning och de villkor, under vilka nya
delägare i bankostatens kassa skulle kunna emottagas, blivit verkställd
samt delägarne i sistnämnda kassa förklarat sig villiga att på vissa upp¬
givna villkor bereda delaktighet i denna kassa åt tjänstemän och betjänte
vid avdelningskontoren och pappersbruket, hemställde fullmäktige hos
bankoutskottet vid 1876 års riksdag, att utskottet ville hos Riksdagen
göra framställning därom, att, för beredande av delägarerätt i nämnda
kassa åt ifrågavarande tjänstemän och betjänte, utgörande ett antal av
29, med pensioner motsvarande dem som i samma kassa utginge samt
med de såväl åligganden som förmåner, kassans reglemente bestämde,
måtte utöver de 200 kronor, vilka alltjämt av riksbankens medel till
denna kassa utgått, av Riksdagen anslås ett årligt belopp av 3,400
kronor.
Då vid prövning härav och i sammanhang därmed iramlagda för¬
slag till ändrade reglementsbestämmelser utskottet i det för bankostatens
kassa gällande reglemente fann införd bestämmelse därom, att pensio¬
nerna finge av delägarne själva ökas, när de funne kassans ställning
sådant medgiva, men utskottet fann tryggheten och säkerheten för
kassans bestånd efter den ifrågasatta sammanslagningen. erfordra till¬
förlitlig kontroll till förekommande av förhastade beslut i omförmälda
hänseende, hemställde utskottet genom fullmäktige till delägarne i banko¬
statens kassa, huruvida de ville underkasta sig förändring av kassans
reglemente i det syfte, att alla frågor rörande saväl höjning som minsk
ning i pensionsbeloppen för pensionstagare skulle underställas banko¬
fullmäktiges prövning och godkännande. Då delägarne icke funnos
benägna härtill, lämnade utskottet fullmäktige i uppdrag att vid paföl
jande riksdag inkomma med dels utredning, på vilka villkor banko¬
statens kassa innehade de till densamma hittills anvisade fonder samt
de bidrag, som kassan av Riksdagen åtnjöte, dels ock förslag, på vad
sätt diskontverkens och Tumba bruks änkekassa skulle kunna sättas i
stånd att såsom delägare emottaga alla avdelningskontorens tjänstemän
och betjänte och att åt såväl deras som tjänstepersonalens vid pappers¬
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
9
bruket änkor och barn bereda enahanda pensionsbelopp, som erhölles i
bankostatens kassa.
Av den utredning, som därefter framlades för bankoutskottet vid
1877 års riksdag, framgick, att bankostatens änke- och pupillkassa,
som inrättades år 1748 för tjänstepersonalen inom det då varande banko¬
verket eller riksbankens nuvarande huvudkontor, bildats dels av de
medel, vilka alltsedan 1689 under namn av cantonal- och avancements-
pengar utbetalats av tjänstemän och betjänte vid riksbanken, dels av
de lönebesparingar, vilka i följd av genom dödsfall eller befordringar
ledigblivna tjänster inom bankoverket kunde under den månad, då tjänst
åter tillsattes, uppstå, sedan kostnaden för tjänstens bestridande blivit
av kassan gottgjord, dels av delägarnes pensionsavgifter, dels ock av
de medel, vilka blivit kassan vid dess stiftande eller sedermera tiller¬
kända. Dessa sistnämnda medel utgöras av
l:o) från riksbanken outtagna s. k. auktionsöverskottsmedel till
belopp av 8,461 daler 20 öre silvermynt eller 2,115 kronor 41 öre,
vilka vid kassans bildande tilldelades densamma för att uppbringa dess
kapitalfond till 20,000 daler silvermynt;
2:6) på åtskilliga räkningar i banken innestående behållningar
ävensom sådana över 50 år gamla fordringsposter, som bestodo av out¬
tagna auktionsöverskott på de före år 1830 försålda guld- och silver¬
panter eller utgjorde behållningar på räkningarna i förra växelbanken
eller den då varande depositionsavdelningen, Öm vilkas utbekommande
vederbörande ägare icke inom viss föreskriven tid anmälde sig; varande
dessa medel, vilka sålunda, likasom här ovan förut omförmälda outtagna
auktionsöverskottsmedel, tillhört enskilda personer, som ägt att utfordra
dem från banken, men försummat att göra sin rätt därtill gällande,
kassan tillerkända genom kungl. kungörelsen den 6 augusti 1841, och
hava de kassan härigenom tillflutna medel beräknats uppgå till 29,080
kronor 48 öre; samt
3:o) av riksbankens egna medel till kassan anslagna 800 daler
silvermynt eller 200 kronor årligen, vilka allt ifrån kassans stiftelse
kommit henne till godo.
Efter det bankoutskottet vid 1877 års riksdag tagit del av berörda
utredning samt av fullmäktige avgivits utlåtande i fråga om diskont¬
verkens samt Tumba bruks änke- och pupillkassas sättande i sådant
skick, att den skulle kunna åt samtliga avdelningskontorens och pappers¬
brukets tjänstemän bereda enahanda pensioner, som i bankostatens kassa
erhölles, meddelade utskottet till Riksdagen, att utskottet delade den av
föregående Riksdagars bankoutskott omförmälda åsikt om önskvärdheten
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 sand. 18 käft. (Nr 22.) 2
10
Bankoutskuttets utlåtande Nr 22.
därav, att grunderna för pensioneringen bleve enahanda för riksbankens
samtliga tjänstemän och betjänte och för sådant ändamål lämpligast varit,
om tjänstepersonalen vid avdelningskontoren och pappersbruket kunnat
förvärva delägarerätt i bankostatens kassa, som befunne sig i god ställning
och förmåga att åt sina delägares änkor och barn bereda skäligen goda
pensioner. Då emellertid de av utskottet vidtagna försök till överens¬
kommelse om gemensam pensionsreglering strandat huvudsakligen emot
delägarnes i sistnämnda kassa obenägenhet att underkasta sig den kontroll
i avseende å pensioneringen, varförutan utskottet icke ansett sig kunna
eller böra föreslå Riksdagen att till den gemensamma änkekassan anslå
för det avsedda ändamålet erforderliga medel, fann utskottet icke någon
annan utväg än att så ordna diskontverkens och Tumba bruks änke-
och pupillkassa, att pensionsbeloppen i denna kassa gjordes lika stora
med dem, som för tjänster med motsvarande löner funnes i bankostatens
kassa bestämda.
För detta ändamål och på grund av verkställda beräkningar beslöt
1877 års Riksdag, att änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelnings¬
kontor och pappersbruk skulle äga att av riksbankens medel erhålla ett
årligt anslag av 4,550 kronor, varefter bankoutskottet, enligt Riksdagens
uppdrag, fastställde stadgar för kassan, upprättade på de av fullmäktige
i riksbanken angivna grunder. Härigenom blevo delägarne i den nya
kassan med avseende på pensionsrätt och pensionsavgifter i huvudsak
likställda med delägarne i bankostatens kassa.
Vid riksdagen år 1898 blev frågan om de båda kassornas samman¬
slagning å nyo upptagen, i det att bankoutskottet anmodade fullmäktige
att låta verkställa undersökning av kassornas ställning och förmåga att
uppfylla sina förbindelser samt att utreda på vilka villkor en dylik
sammanslagning av kassorna kunde äga rum.
Den sålunda begärda undersökningen verkställdes under december
månad 1898 och gav till resultat, att, vid jämförelse mellan kapital¬
värdena å de båda kassornas aktiva och passiva, bankostatens kassas
ställning utvisade ett kapitalöverskott av omkring 103,000 kronor samt att
den andra kassans aktiva och passiva ungefär jämnt balanserade varandra.
Anmodade att avgiva yttrande angående den föreslagna samman¬
slagningen, förklarade delägarne i bankostatens kassa vid sammanträde
under februari månad 1899, att de ej kunde för det dåvarande medgiva
sådan sammanslagning, samt åberopade såsom skäl härför, att kassan
enligt berörda utredning ägde god förmåga att fullgöra alla densamma
åliggande förbindelser, men att svårligen kunde bedömas, vad i framtiden
erfordrades till pensionerande av änkor och barn till tjänstemän och
11
Bankoutskottets utlåtande jVr 22.
betjente vid . riksbankens allt talrikare avdelningskontor, varför en
sammanslagning av de båda kassorna syntes kunna bliva för banko¬
statens änkekassa förlustbringande.
Fullmäktige meddelade detta till 1899 års bankoutskott under till¬
kännagivande tillika, att, då beslutanderätten i avseende å bankostatens
kassa syntes ensamt tillhöra dess delägare, fullmäktige ej framlagt något
förslag^ i avseende å villkoren för den ifrågasatta sammanslagningen.
_ Utskottet vidhöll emellertid uppfattningen, att det ur synpunkten
av riksbankens intresse vore av synnerlig vikt, att en uppgörelse om
kassornas sammanslagning kunde komma till stånd; och enär, såvitt
handlingarna utvisade, delägarne i bankostatens kassa icke principiellt,
utan allenast av ekonomiska betänkligheter ställt sig för det dåvarande
avvisande i förhållande till den hos dem gjorda framställningen i ämnet,
vid vilken ej varit fogat något förslag till sammanslagningens genom¬
förande, fann utskottet frågan böra å nyo upptagas till behandling samt
anmodade fullmäktige att söka uppgöra förslag till kassornas samman¬
slagning, sa inrättat, att delägarnes i bankostatens änke- och pupillkassa
fördel och rätt behörigen tillgodosåges.
Med anledning härav anförde fullmäktige i skrivelse till bankout¬
skottet vid 1900 års riksdag, att de genom delegerade behandlat frågan
tillsammans med delegerade bland styrelsen för bankostatens kassa samt
låtit genom professor And. Lindstedt verkställa en vetenskaplig utred¬
ning beträffande beloppet av det årliga tillskott, som skulle erfordras,
därest de båda kassorna skulle förenas till eu enda kassa med enahanda
förmåga att motsvara sina förbindelser, som bankostatens änkekassa visat
sig äga. Med anledning av denna utredning hade styrelsen för banko¬
statens kassa förklarat sig villig tillstyrka kassans delägare att i den¬
samma upptaga avdelningskontorens änkekassa mot ett årligt bidrag av
7,550 kronor utöver det belopp av 4,550 kronor, som till den sistnämnda
utginge, eller tillsammans 12,100 kronor årligen, dock att detta anslag-
beräknades på grund av medelmarkegångspriset å spannmål, varjämte
kostnaden för de i landsorten boende delägarnes deltagande i revision
av kassan, som skulle i Stockholm förrättas, borde av riksbanken bekostas.
I sistnämnda skrivelse tillkännagåvo emellertid fullmäktige, att, för
avhjälpande av en av de väsentligaste olägenheterna av två änke- och
pupillkassa-^ för riksbankens tjänstemän och betjänte, bankostatens änke¬
kassa, på framställning av fullmäktige, förklarat sig villig träffa sådan
överenskommelse, att, när delägare i någondera kassan från denna över¬
flyttades till den andra, den förra kassan skulle, så långt av delägare
inbetalda avgifter därtill försloge, till den andra kassan i delägarens
12
BankoutsJcottets utlåtande Nr 22.
ställe betala på honom belöpande inträdesavgift, dock att, därest den
nya delägarerätten vore större än den, han förlorade, delägaren skulle
för den överskjutande delen själv erlägga därför belöpande avgifter.
Med anledning härav och då det årliga tillskott från riksbankens sida,
som av styrelsen för bankostatens kassa begärts för den ifrågasatta
sammanslagningen, vore så betydligt, att fördelarna av en sådan ej
syntes motsvara kostnaderna, funno sig fullmäktige, då ingen anledning
ej heller förefanns, att delägarne i denna kassa skulle finnas villiga att
nedsätta de av dess styrelse framställda anspråken, ej böra fördröja
frågan genom inhämtande av deras yttrande, utan överlämnade frågan
till utskottets prövning och särskilda bedömande, huruvida frågan om
sammanslagningen borde tills vidare förfalla, därest mellan principalerna
för de båda kassorna träffades överenskommelse i ovanberörda hänseende.
Utskottet återremitterade ärendet med anmodan till fullmäktige att
avgiva yttrande angående det för sammanslagningen begärda ökade
anslaget ävensom från styrelsen för bankostatens änkekassa inhämta
yttrande, huruvida den ej vore villig att eftergiva det uppställda villkoret
angående det ifrågasatta bidragets beräknande efter markegångspris.
När därefter delägarne i bankostatens änkekassa blevo i frågan
hörda, förklarade sig dessa, med vidhållande av sin föregående år ut¬
talade åsikt, fortfarande ej vilja ingå på en förening av de ifrågavarande
kassorna. Enligt de vid sammanträden med delägarne för frågans
behandling förda protokoll hade dock kassans styrelse töreslagit, att
kassan skulle förklara sig villig att för ifrågasatta nya förpliktelser i
stället för begärda årliga anslag, som skulle beräknas efter markegångs¬
pris, en gång för alla mottaga ett i penningar bestämt belopp, vilken
ersättning, efter en räntesats av 4 V2 procent, skulle utgöra 268,888 kronor
89 öre. En stor minoritet bland kassans delägare anslöt sig till detta
förslag och uttalades i särskild reservation mot det fattade beslutet, att,
då bankoutskottet uttryckligen angivit, att det ifrågasatte endast sådant
förslag till de båda kassornas sammanslagning, att därvid bankostatens
änkekassas fördel och rätt behörigen tillgodosåges, samt uppenbart vore,
att förslag till kassornas sammanslagning kunde uppgöras på sådant
sätt, att bankostatens kassas rätt ej i någon mån träddes för när, del¬
ägarne ej bort avvisa utskottets framställning, utan att det ålegat dem
att avgiva sådant förslag, som utskottet begärt.
Efter det fullmäktige för utskottet anmält vad sålunda i frågan
förekommit, fann utskottet frågan om de båda kassornas sammanslag¬
ning ej föranleda till någon utskottets vidare åtgärd.
Däremot bemyndigades fullmäktige att för avdelningskontorens
Bankoutskottets utlåtande Nr 22.
13
änkekassa ingå på ovan omförmälda avtal angående inbetalande av
inträdesavgift för sådan delägare, som överginge från den ena kassan
till den andra.
o
År 1907 höjdes på framställning av fullmäktige det till kassan
utgående bidraget, 4,550 kronor, med 1,450 kronor till sitt nuvarande
belopp 6,000 kronor.
Förevarande framställning avser höjning av riksbankens årsbidrag
till kassan med dels 8,000 kronor, därav 5,360 kronor för att täcka den
nuvarande bristen och återstoden för att sätta kassan i stånd att möta
ytterligare krav genom tillkomsten av nya delägare, dels ock ytterligare
4,000 kronor, därest delaktighet i kassan, på sätt föreslagits, skall med¬
givas verkställande styrelseledamöter i denna deras egenskap.
I likhet med fullmäktige anser utskottet det vara med billighet
förenligt, att verkställande styrelseledamot, som tillika är tjänsteman i
riksbanken, beredes delägarrätt i kassan på grund av den lön, som
tillkommer honom i sådan egenskap, och då utskottet även i övrigt
finner ifrågavarande framställning välgrundad, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må höja riksbankens årsbidrag
till änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelnings¬
kontor och pappersbruk, nu 6,000 kronor, med 12,000
kronor till 18,000 kronor.
Stockholm den 14 mars 1913.
På bankoutskottets vägnar:
O
I. von STAPELMOHR.
Vid detta ärendes behandling inom utskottet hava närvarit:
Av Första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Bedenstierna, Gustafs¬
son, Schödén, Almer, Boos och Gelotte samt
av Andra kammaren: herrar Wijk, Söde) berg, Olsson i Blädinge, Kristensson,
Leander, Carlson, Bagberg och Erlansson.
Utskottet.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 samt. 18 höft. (Nr 22.)
3