4 Riksdagens skrivelse Nr 30.
det honom tillkommande, å ordinarie stat för år 1913 uppförda hyres¬
bidrag av 11,400 kronor, men berättigas att från samma tidpunkt såsom
bidrag till beskickningsbusets uppvärmning och belysning uppbära år¬
ligen högst 3,000 kronor att utgå ur det å tredje huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus,
m. m.; dels beslutat, att de årliga utgifterna för underhåll av den till
inköp föreslagna fastigheten ävensom onera m. m. må gäldas av in¬
flytande hyresmedel för den del av fastigheten, som är avsedd att ut¬
hyras, samt återstoden av hyresmedlen till statskontoret redovisas att
ingå bland statsverkets extra uppbördsmedel; samt dels medgivit att,
därest. ryska regeringen skulle till bostad för sin beskickning i Stock¬
holm inköpa en fastighet, avhandlingen därom må varda från stämpel
befriad.
Stockholm den 12 mars 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 30.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 13 mars 1913.
» „ „ i Andra kammaren den 13 mars 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
angående ändring i 27 § i lagen den 1 juli 1898 om de
svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.
(Lagutskottets utlåtande nr 7.)
Till Konungen.
Vid innevarande års Riksdag har av enskild motionär hemställts
att Riksdagen ville hos Eders Kungl. Maj:t begära sådan ändring i
27 § i lagen om lapparnes rätt till renbete, att den bofaste inom Norr¬
bottens lappmark, tillagda undantagsrätten att tills vidare äga renar,
som få begagna sig av lapparnes rätt ti!! renbete, måtte begränsas.
5
Riksdagens skrivelse Nr 30.
I nämnda lagrum föreskrives, att lapparne i allmänhet icke åt¬
njuta rätt till renbete för andra än egna renar. Undantag från denna
regel stadgas dels för så kallade dragrenar, och dels härutinnan, att
inom Norrbottens län lapp, som uteslutande sysselsätter sig med ren¬
skötsel, tillåtits att tillsvidare hava under sin vård jämväl andra renar,
som tillhöra annan än lapp, därest renägaren är bosatt inom länets
lappmark och där äger eller brukar jordbruksfastighet.
_ Såväl ifrågavarande lagrums avfattning som de uttalanden, som
vid förarbetena till nämnda lag förekommit, utmärka med full tydlighet,
att nu gällande lagstiftning till frågan om rätten att äga och innehava
renar principiellt intager den ståndpunkten, att dylik rätt bör tillerkän¬
nas ensamt lapparna. Då det undantag från den allmänna regeln, vilket
på grund av särskilda förhållanden funnits påkallat i fråga om Norr¬
bottens läns lappmarker uttryckligen förklarats skola äga giltighet
endast tillsvidare, torde redan vid lagens tillkomst varit avsett att
nämnda undantagsbestämmelser, i den mån orsakerna till desamma ej
längre förelåge eller föranledde missförhållanden, borde ytterligare in¬
skränkas för att slutligen utgå ur lagstiftningen.
Enligt vad erfarenheten utvisat, torde de bofastas renägarskap,
där sådant i avsevärdare utsträckning förekommer, varit ägnat att göra
intrång i lapparnas renskötsel såsom en av dem utövad självständig
näring och därigenom även sätta i fara möjligheten för lapparna att på
denna för dem naturliga väg finna sin utkomst. Vid sådant förhållande
synes det Riksdagen angeläget, att lapparnas intressen i detta avseende
bliva i lagstiftningen fullt tillgodosedda. Därtill kommer ock, att all
rättsgrund saknas för bofastas anspråk att för av dem i affärssyfte hållna
renhjordar erhålla betesrätt på andra jordägares mark.
Riksdagen anser dock icke lämpligt att denna lagändring går så
långt, att den i förevarande hänseende nu gällande undantagsbestäm¬
melsen helt och hållet upphäves och de bofasta sålunda fullständigt
frånkännas rätten att äga andra renar än s. k. dragrenar. Inom Norr¬
bottens läns lappmarker, särskilt i de övre delarne av Torneälvens flod¬
område, men även annorstädes, leva nämligen i ganska stort antal bo¬
fasta, av vilka många i härstamning och levnadsförhållanden stå lap¬
parna nära och för vilka ren skötseln äger en mycket stor betydelse.
Att beröva dessa nybyggare rätten att innehava åtminstone det mindre
antal renar, som för deras torvtiga bergning kan vara erforderligt, synes
icke riktigt. Åven ur synpunkten av upprätthållandet av ett gott för¬
hållande mellan lapparna och de bofasta torde det vara lämpligt att åt
de senare inrymmes en dylik begränsad befogenhet. Erfarenheten har
6
Riksdagens skrivelse Nr 30.
nämligen givit vid handen, att många anledningar till tvister och miss-
hälligheter undvikas, om både lapparna och de bofasta äro intresserade
av renskötseln. Riksdagen anser därför, att frågan bör lösas genom en
begränsning av de bofastas renägarskap. Huru långt en sådan begräns¬
ning bör sträcka sig, lärer icke lämpligen kunna närmare bestämmas
annat än i samband med en utredning av alla på frågan inverkande
omständigheter.
Slutligen vill Riksdagen erinra om det sakförhållandet, som kon¬
staterats såväl inom vissa delar av Norrbottens län som inom Väster¬
bottens och Jämtlands län, att nämligen antalet renar befunnits större
än som motsvaras av de naturliga förutsättningarna för renskötselns ut¬
övande såsom näring i den skala, hittills skett. En förminskning av
renstammen medelst nedslaktning i större omfattning har därför an¬
tingen redan påbörjats eller måste inom den närmare framtiden sanno¬
likt företagas. Det synes emellertid vid sådant förhållande bäst över¬
ensstämma med de grundsatser, efter vilka lagstiftningen på detta om¬
råde utvecklats, att den minskning av renarnas antal, som sålunda
måste äga rum, i första rummet drabbar de bofastas renar. Åven detta
förhållande utgör alltså ett skäl för den påyrkade utredningen av frågan
angående en begränsning av de bofastas renägarskap.
I anledning av betänkligheter, som yppats emot genomförandet
av den ifrågasatta begränsningen av bofastas renägarskap i lika mån
inom hela det område, som här är i fråga, särskilt i den intill finska
gränsen belägna delen av Norrbottens län, synes den ifrågasatta utred¬
ningen böra avse såväl frågan, huruvida och inom vilka områden en
begränsning av de bofastas rätt att äga renar bör; äga rum, som även
i vilken omfattning en dylik begränsning bör genomföras.
Med åberopande av vad sålunda i ämnet anförts, får Riksdagen
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och i vad mån den rätt, som på grund av 27 § i lagen om
de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige m. m. den 1 juli 1898
tillkommer bofasta inom Norrbottens läns lappmarker att äga renar och
för dem begagna sig av lapparnas rätt till renbete, måtte kunna be¬
gränsas, samt för Riksdagen framlägga det förslag, som av denna ut¬
redning kan föranledas.
Stockholm den 13 mars 1913.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1913.