Riksdagens skrivelse Nr 135.
1
Nr 135.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 maj 1913.
» » »i Andra kammaren den 26 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om ändring i gällande bestämmelser angående anmä¬
lan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev.
(Lagutskottets utlåtande nr 28.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har av enskild motionär hemställts,
att Riksdagen för sin del måtte besluta ändring av 26 § i lagen den
11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av inteckningsförordningen i
syfte att anmälan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev ej
må äga rum annorledes än i sammanhang med begäran om dödning
av inteckningen beträffande motsvarande skuldbelopp samt eventuell be¬
gäran om ny intecknings meddelande för beloppet.
Innebörden av det nya rättsinstitut, ägarehypoteket, som genom
lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom infördes i svensk
rätt, kan i huvudsak sägas vara den, att fastighetsägare är såsom inteck-
ningshavare principiellt likställd med annan sådan, och att den å en in¬
teckning grundade rätt, som icke tillkommer någon annan, tillkommer
honom. Enligt 25 § inteckningsförordningen i dess nya lydelse äger
förty vid fastighetens exekutiva försäljning fastighetsägaren eller, om han
är i konkurs försatt, hans konkursbo tillgodonjuta inteckningshavares rätt
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 47 käft. (Nr 135.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 135.
för obelånad inteckning; och är inteckning blott delvis belånad, vare sig
på grund av verkställd avbetalning eller därför att överhypotek från
början förefunnits, skall vid exekutiv försäljning det överskjutande be¬
loppet tillgodokomma ägaren eller hans konkursbo.
För att emellertid fastighetsägaren, då han gjort avbetalning å in¬
tecknat belopp, skall kunna för kreditändamål tillgodogöra sig sin däremot
svarande andel i inteckningen, oaktat han ej innehar handlingen, är i
26 § första stycket skyldighet stadgad för inteckningshavaren, att, där ej
annat förbehåll gjorts, på begäran av fastighetsägaren och mot förskott
av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för avbetal¬
ningens antecknande i inteckningsprotokollet. Därvid skall ock såväl å
inteckningshandlingen som i protokollet antecknas, att handlingen ej
vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet. Sådant uppvisande
kan jämväl ske vid annan underrätt än inteckningsdomstolen. I detta
fall har fastighetsägaren att med företeende av protokoll över uppvisan¬
det göra anmälan därom hos inteckningsdomstolen (26 § andra stycket).
Sedan efter anteckning om avbetalning inteckningsrätten till ifråga¬
varande belopp frigjorts från inteckningshandlingen, kan inteckningsrätten
i denna del antingen överflyttas på en annan handling, i det nämligen
på begäran av fastighetsägaren ny inteckning till belopp motsvarande vad
som avbetalats må meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteck-
ningshavarens återstående fordran; eller ock kan, utan att intecknings¬
handlingen företes, den gamla inteckningen dödas till samma belopp
(26 § tredje stycket).
Mot detta i 26 § inteckningsförordningen stadgade förfarande har
av motionären i ett visst avseende riktats en anmärkning, vilken synes
icke sakna fog.
Då fastighetsägaren kanske icke förr än lång tid, efter det jämlikt
26 § första stycket anteckning om avbetalning skett i inteckningsproto¬
kollet, begagnar sig av den honom enligt tredje stycket av samma para¬
graf tillkommande rätt att få ny inteckning beviljad för avbetalade
beloppet eller inteckningsrätten till samma belopp dödad, kommer grava¬
tionsbevis rörande fastigheten i förevarande hänseende att under mellan¬
tiden innehålla, att — såsom i protokollet antecknats — den ifrågakomna
inteckningshandlingen »ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade
beloppet». Genom en dylik anteckning torde emellertid en icke lagkun¬
nig kunna få den felaktiga föreställningen, att den på grund av nämnda
handling meddelade inteckningen icke besvärar fastigheten till större be¬
lopp än det, som efter avbetalningen återstår.
3
Riksdagens skrivelse Nr 135.
Det av motionären för undanröjande av denna olägenhet fram¬
ställda förslaget, att anmälan om avbetalning å intecknat skuldebrev ej
skulle få äga rum annat än i sammanhang med begäran om dödning
av inteckning för motsvarande skuldbelopp eller eventuell begäran om
ny inteckning för samma belopp, synes emellertid icke utgöra en lämplig
lösning av den förevarande frågan.
Då nämligen intecknings dödande eller beviljande för avbetalat
belopp uppenbarligen måste äga rum vid inteckningsdomstolen, skulle
genom en bestämmelse av dylikt innehåll jämväl den del av det ifråga¬
varande förfarandet, som består i inteekningshandlingens uppvisande för
avbetalningens antecknande i protokollet och å handlingen, vilket eljest
utan olägenhet skulle kunna ske vid vilken domstol som helst, ovill¬
korligen för varje fall äga rum vid den rätt, inom vars domvärjo den
intecknade fastigheten är belägen.
Inteckningshavaren skulle sålunda för att kunna tillhandahålla
inteckningshandlingen för avbetalningens antecknande mången gång bliva
nödsakad att till avlägsen ort försända eller eljest där tillhandahålla
handlingen, vilket i allmänhet torde för honom medföra olägenhet och
risk och i särskilda fall kunde komma att möta mycket stora svårig¬
heter.
Det ifrågavarande syftemålet synes däremot kunna vinnas däri¬
genom, att, vid inteekningshandlingens uppvisande inför rätten för an¬
teckning om verkställd avbetalning, anteckningen sker i domboken i
stället för, såsom nu är föreskrivet, i inteckningsprotokollet. Någon an¬
teckning därom, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för av¬
betalade beloppet, skulle sålunda ej komma att inflyta i intecknings-
boken och i gravationsbevis rörande fastigheten. Den ovan anmärkta
olägenheten skulle härmed vara undanröjd och anmälan om avbetal¬
ningen dock fortfarande kunna ske vid vilken domstol som helst.
Någon anmärkning ur principiell synpunkt synes ej kunna riktas
mot ett så ordnat förfarande. De anteckningar, som för närvarande
inflyta i inteckningsprotokoll och inteckningsbok, hava avseende å själva
inteckningsåtgärden och den rätt i fastigheten denna bereder, under det
att den anteckning, varom här är fråga, endast avser att klargöra fastig¬
hetsägarens och inteckningshavarens inbördes förhållande i fråga om en
i övrigt oförändrad inteckningsrätt.
Då genom lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14,
16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt
med avseende å sådan inteckning införts enahanda institut, som här är
4
Riksdagens skrivelse Nr 135.
i fråga, och bestämmelserna rörande förfarandet vid anmälan om avbe¬
talning och dödning av eller beviljande av ny inteckning för avbetalat
belopp, vilka bestämmelser innefattas i nämnda lags 14 § 1 mom., av¬
fattas i fullkomlig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 26
§ inteckningsförordningen, är uppenbarligen vad ovan sagts i lika grad
tillämpligt i fråga om de nämnda bestämmelserna i lagen om inteck¬
ning i tomträtt och en ändring jämväl i denna lag erforderlig.
Med hänsyn därtill, att ifrågavarande bestämmelser träda i kraft
redan den 1 januari 1914, har Riksdagen, för att ej den ovan anmärkta
olägenheten under någon tid efter berörda tidpunkt skall bestå, ej ansett sig
böra inskränka sig till att hos Eders Kung]. Maj:t anhålla om utarbetande
av förslag till sådan ändring, utan omedelbart antagit lag i ämnet.
Riksdagen får alltså tillkännagiva, att Riksdagen för sin del an¬
tagit följande
(l:o) Lag angående viss ändring i lagen den il oktober 1912 om
ändring i vässa delar av förordningen den 18 juni 1875 angående inteck¬
ning i fast egendom.
Med ändring av lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa
delar av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast
egendom förordnas, att 26 § i nämnda förordning skall erhålla följande
lydelse:
26 §.
Har fastighetsägaren gjort avbetalning å intecknat belopp, vare
inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
av fastighetsägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteck-
ningshandlingen vid rätten, på det att handlingen må förses med rättens
bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet,
och anteckning därom göras i domboken.
Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad in-
teckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av
vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i
protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller
annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,
som ovan är sagt.
Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i
Riksdagens skrivelse Nr 135. 5
domboken, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika ingiver handling
innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp motsva¬
rande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst
efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock fastighetsägaren
öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad
till belopp motsvarande vad som avskrivits.
samt
(2:o) Lag angående viss ändring i fägen den IS oktober 1912 om
ändrad lydelse av 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den !4 Juni 1907 om
inteckning i tomträtt.
Med ändring av lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse
av 7 14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt förordnas, att 14 § 1 mom. i sistnämnda lag skall erhålla
följande lydelse:
14 §.
1 mom. Har tomträttshavaren gjort avbetalning å intecknat belopp,
vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på be¬
gäran av tomträttshavaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa
inteekningshandlingen vid rätten, på det att handlingen må förses med
rättens bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade
beloppet och anteckning därom göras i domboken.
Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad
inteekningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av
vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i
protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes° eller
annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,
som ovan är sagt.
Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i dom¬
boken, må, där tomträttshavaren det äskar och tillika ingiver handling
innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp mot¬
svarande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst
efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock tomträttshavaren
Öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad
till belopp motsvarande vad som avskrivits.
Stockholm den 26 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 47 höft. (Nr 135.)
2