RIKSDAGENS PROTOKOLL.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
Justerades protokollet för den 3 i denna månad.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve
jEhrensvärd avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 303,
angående arvode till delegerad vid underhandlingarna med Norge
rörande flyttlapparnas rätt till renbete m. in.
Anmäldes och bordlädes
bevillningsutskottets memorial nr 46, i anledning av kam¬
rarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande
nr 41, i anledning av väckt motion om sänkning av vissa tull¬
satser å läder;
bankoutskottets utlåtanden och memorial:
nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anstånd med likviderande av förfallen skuld å statslån till Sala—
Gysinge—Gävle järnvägsaktiebolag,
nr 42, angående användande av riksbankens vinst för
år 1912, och
nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring av grunderna för pensionering av äldre barnmorskor;
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 20,
i anledning av eu av herr Palmstierna inom Andra kammaren
väckt motion, nr 20, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
en utledning rörande förekomsten av kungsådra; ävensom
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 20,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående undersökning rörande reglering av Mälarens vatten¬
stånd genom en kanal från Bällstaviken till Brunnsviken.
1313.
kammaren. Nr SO.
Fredagen den 9 maj.
Första kammarens protokoll 1913. Nr 30.
Nr 30. 2
Fredagen den 9 maj.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran,
jordbruksutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtanden nr 124
—129.
Mg. utred- Föredrogs Andra kammarens under gårdagen bordlagda
'‘om faststäl- Protok°llsutdrag nr 509, med delgivning av nämnda kammares
landeavrnax- beslut över dess fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 15, angå-
imalarbits- ende herr Lindqvists i Stockholm m. fl. motion, nr 239, om
da?Jör ,Snt skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om fast¬
ar arem.jl. gillande av maximalarbetsdag för lönarbetare och biträden m. m.
Friherre De Geer, Fabian: Första kammaren har redan
den 5 april behandlat sitt andra tillfälliga utskotts utlåtande nr
8 angående samma sak. Därigenom torde den nu föreliggande
frågan vara besvarad genom kammarens då fattade beslut.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter, på gjord
proposition, Första kammaren, som den 5 april 1913 vid behand¬
ling av sitt andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 i samma
ämne avslagit ett framställt yrkande av enahanda innehåll som
Andra kammarens ifrågavarande beslut, förklarade det nu gjorda
meddelandet från Andra kammaren icke föranleda någon Första
kammarens åtgärd.
Vid ånyo skedd föredragning av konstitutionsutskottets den
6 och 7 innevarande maj bordlagda utlåtande nr 22, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående rätt
för kommun att anslå ersättning åt vald ledamot av taxerings¬
nämnd, biföll kammaren vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets den 6 och
7 innevarande månad bordlagda betänkande nr 43, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av
8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och för¬
mögenhetsskatt och 8 § i förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst, biföll
kammaren vad utskottet i detta betänkande hemställt.
Vid förnyad föredragning av bankoutskottets den 6 och 7
i denna månad bordlagda utlåtande nr 37, i anledning av dels
Fredagen den 9 maj.
3 Nr 30.
framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret angående för¬
stärkt amortering av statsskulden dels ock en i ämnet väckt
motion, biföll kammaren vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning av lagutskottets den 6 och 7
innevarande maj bordlagda utlåtande nr 30, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning
i inmutningsrätten, biföll kammaren vad utskottet i detta utlå¬
tande hemställt.
Föredrogs ånyo lagutskottets den 6 och 7 innevarande månad
bordlagda utlåtande nr 31, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister
samt till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till
vittnen i mål enligt lag om behandling av alkoholister, dels ock
i anledning därav väckta motioner.
Genom en den 11 april 1913 dagtecknad proposition, nr
193, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riks¬
dagen att antaga förslag till lag om behandling av alkoholister
samt till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till
vittnen i mål enligt lag om behandling av alkoholister.
I samband med denna proposition, som hänvisats till lagut¬
skottet, hade utskottet till behandling förehaft dels tre inom
Första kammaren väckta motioner, nämligen nr 150 av herr Alfred
Petrén, nr 151 av herr August Ljunggren, och nr 163 av herr
K. A. Nilson, dels ock en motion, som väckts inom Andra kam¬
maren, nämligen nr 345 av herr Bernhard Eriksson i Grängesberg.
På hemställan av herr talmannen beslöt kammaren, att
föreliggande utlåtande skulle företagas till avgörande punktvis
samt det i punkten 1 intagna lagförslaget paragrafvis, med
ingress och rubrik sist, varefter utskottets hemställan skulle
föredragas; att vid behandling av 1 § i detta lagförslag över¬
läggningen finge omfatta förslaget i dess helhet; samt att lag¬
text ej skulle behöva uppläsas i vidare mån, än sådant av någon
kammarens ledamot begärdes.
Punkten 1.
Utskottet hade i denna punkt på angivna skäl hemställt, att
Riksdagen, med tillkännagivande att det i förevarande propo¬
sition framlagda förslaget till lag om behandling av alkoholister
icke kunnat i oförändrat skick av Riksdagen antagas, målte i
anledning av sagda proposition samt herrar Petréns, Erikssons
Nr 30. 4
Fredagen den 9 maj.
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
i Grängesberg och K. A. Nilsons ovan åberopade motioner, men
med avslag å herr Ljunggrens motion, för sin del antaga förslag
till lag om behandling av alkoholister, så lydande, som utskottets
utlåtande utvisade.
Utskottets förslag till lag om behandling av alkoholister.
1 §■
Denna paragraf hade följande lydelse:
År någon hemfallen åt dryckenskap, och finnes han i följd
därav
vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller
utsätta hustru eller barn, sam han är skyldig att försörja,
för nöd eller uppenbar vanvård, eller
ligga fattigvården eller sia familj till last,
dä må i den ordning, som stadgas i denna lag, förordnas
om hans intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister.
Herr Petrén, Alfred: Herr talman, mina herrar: Då
mitt namn förekommer under icke mindre än trenne av de vid
utskottsbetänkandet fogade reservationerna, skulle möjligen den
i frågan mindre initierade kunna få den föreställningen, att jag
skulle anse det nu föreliggande lagförslaget behäftat med vä¬
sentliga brister. Så är emellertid ingalunda förhållandet. Tvärt¬
om finner jag lagförslaget, i det skick det blivit förelagt Riks¬
dagen, i stort sett vara mycket tillfredsställande, byggt som det
är på den enligt mitt förmenande fullt riktiga principen, att
interneringsförfarandet icke får hava karaktären av en fristå¬
ende åtgärd, utan bör stå i intimt samband med å ena sidan
förebyggande verksamhet av lämplig art och å andra sidan av
efterföljande åtgärder.
Redan det ursprungliga, av fattigvårdslagstiftningskommit-
tén uppgjorda förslaget innehöll ju paragrafer angående såväl
förebyggande som efterföljande åtgärder. Dessa senare voro
emellertid här lagda på vederbörande anstaltsstyrelser, under
det att det i fråga om de förebyggande åtgärderna endast var
föreslaget allmänna bestämmelser, av innehåll att de olika myn¬
digheter, som man däri ville tillerkänna ansökningsrätt, borde,
innan denna begagnades, försöka andra åtgärder för vederböran-
des återförande till ett nyktert levnadssätt.
Av den utav Svenska läkarsällskapet tillsatta kommittén för
utredande av frågan om lämpliga åtgärders vidtagande till al¬
koholmissbrukets bekämpande, vilken kommitté ock fick i upp¬
drag att yttra sig om interneringsförslaget, hävdades emellertid
med styrka, att man nog inte kunde vänta sig så synnerligen
mycket av en lagbestämmelse om förebyggande åtgärder, så
Fredagen den 9 maj.
o
Nr 30.
länge icke ansvaret för dessa var uppdraget åt något särskilt
organ, så läuge arbetet i fråga icke var i ringaste män orga¬
niserat. Läkarkommittén föreslog därför upprättandet av sär¬
skilda lokala organ, sedermera benämnda nykterbetsnämnder,
vilka skulle hava till allmän uppgift att bekämpa alkoholmiss¬
bruket inom samhället och därvid särskilt borde utöva en verk¬
samhet så organiserad, att interneringsförfarandet hölles inom
rimliga gränser såväl beträffande antalet av internerade perso¬
ner som interneringstidens längd, det vill med andra ord säga
interneringsförfarande borde anordnas allenast såsom ett led uti en
serie systematiska åtgärder.
Denna princip bar också vunnit gillande av kungl. nyk¬
terhetskommittén, som i sitt betänkande framhållit, hurusom de
förebyggande åtgärderna såväl med hänsyn till lagens nykter-
hetseffekt som ur kostnadssynpunkt böra ingå såsom huvudmo¬
ment i alkoholistbehandlingen, samt att vidtagandet av efter
förhållandena lämpade förebyggande åtgärder komme att bäst
tryggas genom anordnande av särskilda nykterhetsnämnder,
vilka såsom ansvariga organ för alkoholistvården inom kommu¬
nen också torde komma att få betydelse för framdrivandet av
åtgärder till förekommande av alkoholmissbruk. Till förhind¬
rande av att lagen icke skulle få giltighet uti hela landet, ville
kungl. nykterhetskommittén emellertid icke förorda, att anord¬
nandet av särskild nykterhetsnämnd gjordes såsom villkor för
lagens tillämpning inom eu kommun, men föreslog att, där nyk¬
terhetsnämnd anordnades, denna skulle hava åt sig anförtrott
arbetet med den förebyggande verksamheten ävensom ensam
hava ansökningsrätt, det vill med andra ord säga, att uti nyk¬
terhetskommitténs betänkande gjordes dessa nämnder endast
fakultativa och icke obligatoriska.
Lagrådet åter har uti här ifrågavarande hänseende helt
ställt sig på läkarkommitténs ståndpunkt och förordat, att frå¬
gorna om internering av alkoholister inom varje kommun be¬
handlas av en enda nämnd, nykterhetsnämnden, med rättighet
likväl för kommunen att anordna särskild sådan eller låta nyk¬
terhetsnämnden utgöras av fattigvårdsstyrelsen, den av nuva¬
rande kommunala myndigheter, som genom sin verksamhet
torde erhålla bäst kännedom om de personer, beträffande vilka
internering kan komma i fråga. Genom denna även i Kungl.
Maj:ts förslag upptagna anordning, som i regel lägger ansök-
ningsräiten i en och samma myndighets hand, har biand annat
den stora fördelen vunnits, att den i sig svåra procedurfrågan
kunnat lösas på ett mera tillfredställande sätt, än som med fö¬
regående förslag varit möjligt. Med det tillägg, som i fråga om
farliga alkoholisters omhändertagande med anledning av min
motion av utskottet blivit tillstyrkt -— varför jag begagnar till¬
fället att betyga utskottet min erkänsla — torde lagen kunna
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
Nr SO. 6
B^re dagen den 9 maj.
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
sägas vara väl anpassad efter det levande livets behov, på sam¬
ma gång uti de i Kungl. Maj-.ts förslag upptagna bestämmelser
om förebyggande åtgärder — genom vilka i fråga om icke far¬
liga alkoholister interneringens karaktär av eu sista ytterlig-
hetsåtgärd är fastslagen — nödigt skydd för den personliga fri¬
heten torde erhållas.
Såsom lagförslaget nu blivit lagt, tror jag också, att man
kan hava förhoppning därom, att lagen skall få en mycket stor
betydelse iprofylaktiskt hänseende. För att en sådan verkan
skall kunna erhållas, är det emellertid nödvändigt, att det vid
lagens trädande i kraft finnes en statsanstalt för upptagande av
sådana alkoholister, vilka icke lämpa sig för de hittillsvarande,
av föreningar och stiftelser anordnade mindre anstalterna. I
överenstämmelse med vad både läkarkommittén, kungl. nykter¬
hetskommittén och lagrådet påyrkat har Kungl. Maj:t också ut¬
talat sig för att lagens trädande i kraft uppskjutes, till dess en
statsanstalt hunnit anordnas. Fullständigt anslutande mig till
denna princip kan jag likväl icke underlåta att uttala mitt be¬
klagande därav, att det icke kunnat föreläggas redan denna riks¬
dag proposition på anslag till eu statsanstalt för alkoholister.
När man granskar den utredning, som i detta hänseende blivit
gjord, måste man emellertid giva Kungl. Maj:t rätt häruti, att
detta icke varit möjligt, då de uppgjorda byggnadsförslagen
sluta på alltför höga siffror. Att så skulle bliva förhållandet
var för den, som äger personalkännedom på området, lätt att
förutse, då det blev känt, att regeringen som sin läkarsakkunnig
utsett doktor Sebardt, då denne —• såsom av utredningen också
framgår — hyser den uppfattningen, att det för undvikande av
psykisk smitta är nödvändigt, att varje å alkoholistanstalt inta¬
gen person erhåller eget sovrum. Att uppföra anstalter med
särskilt rum för envar av alla de alkoholister, som kunna be¬
höva interneras, är naturligtvis en ren orimlighet, och det av
utredningen vidare anförda skälet för eu dylik anordning, näm¬
ligen att eljest antalet vårdare skulle behöva ökas, vill jag icke
heller underskriva.
I detta sammanhang kan jag icke heller underlåta att be¬
röra det av utredningen uppgjorda förslaget till driftkostnader,
vilka i fråga om en anstalt på hundra patienter äro beräknade
till 50,000 kronor om året, en siffra som är i hög grad ägnad
att förvåna, då det ju här dock är fråga om personer, vilka blott
de befinna sig i nyktert tillstånd i regeln samtliga äro arbets¬
föra. Förklaringen till att de beräknade driftkostnaderna blivit
så höga finner man emellertid i det förhållandet, att värdet av
patienternas arbete upptagits synnerligen lågt eller allenast till
7,500 kronor, d. v. s. de å anstalten intagna skulle i medeltal
per år endast kunna uträtta ett arbete värt 75 kronor. Till jäm¬
förelse härmed kan jag nämna, att å Långbro sinnessjukanstalt
Fredagen den 9 maj.
7 Nr 30.
de 20 patienter, som i medeltal arbetade å dervarande olika
verkstäder under år 1911, utförde ett arbete, som enligt gällande
marknadspris belöpte sig till ett värde av 3,000 kronor, det vill
med andra ord säga dubbelt så mycket per patient, som utred¬
ningen beräknat i fråga om de å alkoholistanstalt intagna. Det
är ju emellertid givet, att man tvärtom bör kunna beräkna, att
dessa, vilka — i motsats till vad förhållandet är med de å Långbro
intagna, vilka ju alla äro psykiskt sjuka individer — i regeln
äro fullt arbetsföra personer, då de äro nyktra, skola kunna ut¬
föra avsevärt mera arbete — ja, jag vill gå så långt, att jag
påstår, att de å alkoholistanstalt intagnes arbete ute på fälten
och å de olika verkstäderna bör kunna beräknas i stor åstäck¬
ning bära anstaltens driftkostnader.
Att en förnyad utredning angående anordnandet av en stats-
anstalt är nödvändig, torde av det som nu anförts vara uppen¬
bart. Jag vill emellertid uttala den livliga förhoppningen, att
denna utredning skall kunna verkställas och de sakkunniga myn¬
digheternas yttranden vara avgivna så tidigt, att förslag om en
statsanstalt för alkoholister kan föreligga redan vid början av
nästa riksdag Särskilt med hänsyn till det trängande behovet
att skaffa samhället nödigt skydd mot de farliga alkoholisterna
är det synnerligen önskvärt, att den tid, som nu måste förflyta,
till dess lagen kan träda i kraft, blir den kortast möjliga. För
att redan under nuvarande förhållanden kunna få åtminstone
något skydd mot de farliga alkoholisterna, har jag i min motion
väckt förslag därom, att de bestämmelser, som gälla beträffande
omhändertagande av dylika alkoholister, oberoende av om plats
å allmän anstalt för alkoholister är att tillgå, skulle få giltighet
omedelbart efter lagens utfärdande. Inom lagutskottet har det
emellertid av dess juridiskt skolade ledamöter uppvisats, huru¬
som från lagteknisk synpunkt det vore omöjligt att införa en
dylik övergångsbestämmelse, utan att det för uppnående av
ifrågavarande syfte skulle behövas en särskild provisorisk lag.
Vid sådant förhållande har man ju intet annat att göra än att
hoppas på att det i sig nödvändiga uppskovet med lagens trä¬
dande i kraft blir så kort som möjligt.
Herr talman! Innan jag slutar detta mitt anförande, kan
jag icke underlåta att framhålla, hurusom beslutandet av en lag
om tvångsinternering av alkoholister enligt mitt förmenande
också moraliskt för pliktig ar till genomförandet av sådana refor¬
mer, som kunna vara ägnade att förhindra uppkomsten av det
alkoholmissbruk, som leder till internering. Jag syftar härvid
i första hand på införandet av sådana utminuteringsbestämmel-
ser, som försvåra åtkomsten av rusdrycker för just sådana per¬
soner, som eljest komma att tillhöra de interneringsmässigas ka¬
tegori. Men jag syftar icke endast härpå, utan jag tänker också
på alla de — må vara mindre hastigt genomförbara — refor-
Lagför slag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
Nr 30. 8
Fredagen den 9 maj.
Lastörulaf, mer> som taga s'kte på avhjälpandet av de många missförhål-
°Uno-eav'lal- ^au^en, varav samhället lider, och vilka i så hög grad medverka
koholister. till den, helt naturligt framför allt i storstäderna, såvitt utbredda
(Forts.) dryckenskapen. I och med detsamma samhället tager sig rätt
att internera alkoholens offer, bör samhället också vara skyldigt
att med alla till buds stående medel söka förekomma alkoholism.
Verkligt radikala d. v. s. till roten gående reformer på detta om¬
råde böra med andra ord följa pa antagande av en lag sådan
som denna, vilken ju endast är ett under nuvarande förhållan¬
den visserligen nödvändigt palliativ.
Till sist vill jag då yttra några ord om lagförslagets omfatt¬
ning, formulerat i § 1. Naturligtvis skulle jag hellre sett, att
»de som äro oförmögna att vårda sina angelägenheter» ävensom
»de som upprepade gånger blivit dömda till ansvar för fylleri»,
vilka kategorier fattigvårdslagstiftningskommittén medtagit, icke
blivit strukna i Kungl. Maj:ts förslag. Emellertid medgiver jag
gärna, att Kungl. Maj:t i påpekandet av det förhållandet, att
antalet platser till en början är relativt ringa, anfört ett accep-
tall skäl för begränsning av lagens omfattning. I övrigt torde
åtskilliga av de till nämnda kategorier av alkoholmissbrukare
hörande även falla under de i lagförslaget upptagna momenten.
Då därtill kominer att, såsom lagrådet särskilt framhållit, den
första lag, som antages på detta område, enligt sakens natur
måste bliva en övergångslag, i vilken man ju sedermera får till¬
fälle att göra de utvidgningar och ändringar, som erfarenheten
kan visa bliva behövliga, bär jag icke någon erinran att göra
vid § 1, til! vilken jag därför yrkar bifall.
Efter härmed slutad överläggning godkändes den förelig¬
gande paragrafen.
^ §■
Godkändes.
5 §■
Nu föredragna paragraf lydde sålunda:
I varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd.
Nykterhetsnämnden skall, om ej särskild sådan nämnd
blivit tillsatt, utgöras av kommunens fångvårdsstyrelse.
Särskild nykterhetsnämnd må tillsättas, i fall så prövas
lämpligt, i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av allmän rådstuga och på landet av kommunalstämma. Om
dylik nämnds sammansättning, val av ledamot och suppleant
däri, ledamots och suppleants tjänstgöringstid och avgång, val
av ordförande och vice ordförande, ordningen för nämndens
arbete, avgivande av utgifts- och inkomstförslag, räkenskapers
förande, redovisning samt ledamots ansvarighet äger för annan
ort än Stockholm vad om fångvårdsstyrelse finnes stadgat mot-
Fredagen den 9 maj.
9 Nr 30.
svarande tillämpning, och gälla för Stockholm de bestämmelser, Lagförslag
Konungen på förslag av stadfullmäktige meddelar. Vald leda-
mot äger att när som helst avsäga sig uppdraget. koholister.
Utskottet hade beträffande denna paragraf yttrat följande: (l'orts-)
»Enligt denna paragraf skall i varje kommun finnas en
nykterhetsnämnd, som i allmänhet skall utgöras av kommunens
fångvårdsstyrelse. Därest så prövas lämpligt, äger kommunen
emellertid tillsätta särskild nykterhetst ämnd. I fråga om sam¬
mansättning av dylik särskild nämnd skall enligt förslaget, utom
vad angår Stockholm, gälla enahanda bestämmelser, som i fråga
om fattig vårdsstyrelse äro stadgade.
I herr Ljunggrens ovanintagna motion har emellertid hem¬
ställts om sådan ändring i förslaget, att vid tillsättande av dessa
nämnder i dem skola inväljas ett lämpligt antal medlemmar ur
nykterhetssällskapen. En dylik bestämmelse synes utskottet dock
varken behövlig eller lämplig. Då med hänsyn därtill, att upp¬
draget att vara medlem av nykterhetsnämnd enligt förslaget är
frivilligt, endast personer med verkligt intresse för verksamhet
av ifrågavarande art kunna antagas bliva medlemmar i dylika
nämnder, lära även utan dylik bestämmelse jämväl medlemmar
av nykterhetssällskap komma att inväljas i dessa nämnder. Att
däremot genom uttrycklig föreskrift i förevarande hänseende
inskränka kommunens valfrihet syDes utskottet icke lämpligt.
Utskottet har därför icke ansett sig kunna tillstyrka bifall
till herr Ljunggrens motion.»
Reservation hade vid förevarande paragraf avgivits av her¬
rar Petrén och Borg, vilka ansett, att utskottets yttrande vid
denna paragraf bort givas följande lydelse:
»Eldigt —-----------stadgade.
I Herr Ljunggrens ovanintagna motion har emellertid hem¬
ställts om sådan ändring i förslaget, att vid tillsättandet av
dessa nämnder i dem skola inväljas ett lämpligt antal medlem¬
mar ur nykterhetsnämnderna. I likhet med motionären finner
utskottet det vara synnerligen önskvärt, att nykterhetsintresset
blir väl representerat uti nykterhetsnämnderna, men anser utskot¬
tet likväl, att det icke lämpligen låter sig göra att uti lagtexten
införa en bestämmelse av föreslagen art. För övrigt torde man
nog kunna hysa förhoppning om att även utan dylik bestäm-
melsé medlemmar uti nykterhetssällskap i avsevärd utsträckning
komme att inväljas i dessa nämnder.
Utskottet har därför icke ansett sig kunna tillstyrka bifall
till herr Ljunggrens motion».
Herr Petrén, Alfred: Då jag icke kunnat gilla motiveringen
till avslagsyrkandet på den motion, vari herr Ljunggren yrkat
Nr 30. 10
Fredagen den 9 maj.
Lagförslag ett tillägg; till denna paragraf av innehåll, att det uti nykter-
^Tnpaval- lietsnamnderua skulle insättas lämpligt antal medlemmar ur nyk-
koholister. terhetssällskapen, har jag vid denna paragraf fogat en reserva-
(Forts.) tion. Att tillstyrka motionen har jag dock icke kunnat, då det
synes mig omöjligt att i lagtext införa en bestämmelse av så
vag och obestämd natur som den föreslagna, men jag har dock
ansett, att det borde göras ett uttalande angående önskvärdheten
av att nykterhetsintresset blir väl representerat uti nvkterhets-
nämnderna, då det synes mig självklart, att de, som hittills visat
mest intresse för alkoholisters räddande, i första rummet böra
vara med vid detta arbetes organiserande. Då jag anser denna
synpunkt icke böra saknas i motiveringen till avslagsyrkandet,
ber jag att få yrka bifall till reservationen.
Greve Lagerbjelke: Då reservanten här icke har yrkat nå¬
gon ändring i själva bestämmelsernas avfattning utan endast i
fråga om motiveringen, kan det icke gärna bliva fråga om nå¬
gon vidlyftig diskussion. Jag vill dock här framföra, att redan
utskottets motivering i och för sig är en kompromiss. Det ut
talades dels sympatier för motionen, dels uttalades från andra
håll, och det var även min mening, att det väsentliga i detta
fall är, att nykterhetsintresset och sakkunskapen äro represente¬
rade i nykterhetsnämnderna. Det finnes ingen garanti för att
dessa egenskaper finnas hos de organiserade nykterhetsvännerna,
även om det naturligtvis ofta är fallet. Men huru härmed än
må vara, lärer det dock vara fallet, såsom utskottet säger i sin
mot'vering, att även utan dylik bestämmelse medlemmar av nyk-
terhetssällskap komma att inväljas i dessa nämnder.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande förevarande paragraf, förutom i av¬
seende å motiveringen, vartill han ville återkomma efteråt, endast
yrkats, att paragrafen skulle godkännas.
På gjord proposition godkändes nu föredragna paragraf.
Beträffande härefter motiveringen, yttrade herr talmannen,
vore yrkat: l:o) av herr Petrén, Alfred, att densamma skulle
antagas med den lydelse, som angivits i den av honom och herr
Borg vid paragrafen anförda reservationen, och 2:o) att utskot¬
tets motivering skulle godkännas oförändrad.
Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden och
förklarades propositionen på bifall till det under 2:o) upptagna
yrkandet vara med övervägande ja besvarad.
* §■
Ifrågavarande paragraf lydde på följande sätt:
1 mom. Ansökning om förordnande att person, som omför-
Fredagen den 9 maj.
11 Nr 30.
maldes i 1 §, skall intagas å allmän anstalt för vård av alko- Lagförslag
holister må göras av nykterhetsnämnden i den kommun, där
han vistas eller äger hemortsrätt. koholister.
2 mom. Innan sådan ansökning göres, skall nämnden in- (Forts.)
hämta noggranna upplysningar om ifrågavarande person samt,
därest ej uppenbarligen utsikt saknas att utan tvång återföra
honom till ett nyktert och ordentligt liv, vidtaga härför lämpade
åtgärder, såsom att söka
förmå honom att ingå i nykterhetsförening,
bereda honom, för minskande av frestelserna till bruk av
rusdrycker, anställning hos lämplig person eller ombyte av verk¬
samhet eller vistelseort,
utverka hos försäljare av brännvin, vin eller Öl, att sådana
drycker ej utlämnas till honom,
förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrif¬
ter eller att frivilligt söka vård å lämplig anstalt.
,9 mom. Ansökningeu, som ovan sägs, göres hos Konungens
befallningshavande.
Ansökningen skall innehålla en fullständig redogörelse för
de av nämnden i ärendet gjorda undersökningar och för de öv¬
riga åtgärder, som enligt 2 mom. må hava vidtagits.
Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt av Konungen
fastställt formulär samt utlåtande av legitimerad läkare, avfattat
enligt av Konungen meddelade anvisningar och grundat å under¬
sökning, som verkställts inom en månad före ansökningens
ingivande.
Hava prästbevis och läkareutlåtande, enligt vad nu är sagt,
ej bifogats ansökningen, varde denna ej upptagen till prövning,
med mindre anledning förekommer, att den, som ansökningen
avser, är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv.
Upptages ej ansökningen, meddele Konungens befallningsha-
vande därom skriftligt besked.
Angående 2 mom. av förevarande paragraf hade reservation
avgivits av herrar Petrén och Pettersson i Södertelje, vilka på
anförda skäl ansett, att till berörda mom. av paragrafen bort
fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
»I fall av behov äger nykterhetsnämnd att för vidtagande
av de i detta moment omförmälda åtgärder till sitt biträde
utse ombud antingen bland sina egna ledamöter eller bland
andra för uppgiften lämpade personer, föreningar eller stiftelser.»
Herr Petrén, Alfred: Såsom reservant i denna punkt nöd'
gas jag ännu en gång begära ordet.
Jag har, såsom av reservationen framgår, yrkat på ett till-
lägg till moment 2 av följande lydelse: »I fall av behov äger
nykterhetsnämnd att för vidtagande av de i detta moment om-
Nr 30. 12
Fredagen den 9 maj.
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
förmälda åtgärder till sitt biträde utse ombud, antingen bland
sina egna ledamöter eller bland andra för uppgiften lämpade
personer, föreningar eller stiftelser.»
Anledningen till att jag framkommit med yrkande på detta
tillägg är, att varken i lagrådets eller departementschefens mo¬
tivering till den kuDgl. propositionen något finnes antytt om,
huru man tänkt sig, att detta förebyggande arbete skulle utfö¬
ras. Denna fråga är emellertid av synnerligen stor betydelse,
då det i hög grad är beroende på, huru detta arbete utföres, i
vad mån man vinner det med detsamma avsedda syftemålet,
nämligen att de interneringsmässigas antal minskas i så stor ut¬
sträckning som möjligt och därigenom även samhällets kostna¬
der för alkoholistvården i samma mån minskas. .
Jag vill erinra om, att Läkarsällskapets kommitté utförligt
behandlat frågan. Denna kommitté, som i sin framställning
huvudsakligen tagit sikte på storstadsförhållandena, bar såsom
bekant föreslagit anordnandet av eu under den kommunala nyk-
terhetsnämnden sorterande byrå, som skulle utgöra en rådfråg-
ningsbyrå för alkoholisterna och deras anhöriga, och vilkens
funktionärer vidare skulle göra nödiga hembesök och utföra hela
det personliga räddningsarbete, varom här är fråga. Den kungl.
nykterhetskommittén åter har i sitt utlåtande framhållit, att man
icke borde genom detaljerade stadganden regelbinda nämndens
verksamhet, utan tillåta den att fritt lämpa densamma efter de
olika lokala förhållandena. Man har sålunda tänkt sig äfven den
anordningen, att nämnderna skulle kunna låta det förebyggande
arbetet utföras av frivilligt organiserade krafter, såsom nykter¬
hets- och skyddsföreningar.
Beträffande större städer blir naturligtvis här ifrågavarande
arbete av sådau omfattning, att det behöves en byrå med avlö¬
nade funktionärer, denna byrå må nu anordnas av kommunen
själv eller av någon förening eller stiftelse, som får detta upp¬
drag. I mindre kommuner återigen kan det säkerligen vara till¬
räckligt att anförtro arbetet åt en enskild person och dä natur¬
ligtvis helst åt någon intresserad nykterhetsvän, som är för uppgif¬
ten lämpad. Klart är, att detta arbete under alla förhållanden
bör utföras av personer, som själva äro absolutister, dä det ju
är givet att en sådan persons ord har mera att betyda, när det
gäller en sådan åtgärd, som den i detta moment bl. a. anförda,
att förmå en person att ingå i nykterhetsförening. Också är det
av synnerlig vikt, att det för alla, som skola tillämpa denna
lag, icke blir någon tvekan därom, att nykterhetsnämnderna hava
rättighet att på defcia sätt överlåta själva det personliga arbetet
åt för uppgiften lämpliga organ eller enskilda personer. Nu an¬
för visserligen utskottet, vid sin hemställan om avslag på yrkan¬
det om ett dylikt moments intagande i lagtexten, att detta icke
är behövligt, då det är en självklar sak, att nykterhetsnämnderna
Fredagen den 9 maj.
13 Nr 30.
hava denna rätt. Men då, såsom anföres i den av herr Pet¬
tersson i Södertelje och mig avgivna reservationen, motiveringen
till lagtexten i allmänhet icke blir känd för flertalet av dem, som
skola tillämpa lagen, ha vi menat, att det vore en given fördel,
om detta stadgande kunnat inflyta i själva lagen, så att icke i
sådant hänseende något missförstånd behöver ifrågakomma.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reserva¬
tionen i denna punkt.
Greve Lagerbjellce: Det lär vara alldeles klart och tyd¬
ligt och är även av reservanten medgivet, att den av honom
påpekade befogenheten enligt sakens natur tillkommer nykter-
hetsnämnderna. Då det icke kan vara skäl att onödigtvis be¬
lasta en lagstiftning med onödiga bestämmelser, får jag, herr
talman, yrka bifall till utskottets förslag oförändrat.
Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i
enlighet med de beträffande förevarande paragraf framställda
yrkandena propositioner, först på paragrafens godkännande utan
förändring samt vidare därpå att paragrafen skulle godkännas
med den ändring, som angivits i den av herrar Petrén och Pet¬
tersson vid paragrafen anförda reservationen; och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
5 §■
Nu föredragna paragraf hade följande lydelse:
(I Kungl. Maj:ts förslag:)
Är åt dryckenskap hemfallen
person farlig för annans per¬
sonliga säkerhet eller eget liv,
må ansökning om förordnande
att han skall intagas å allmän
anstalt för vård av alkoholister
jämväl göras å landet av kro¬
nofogde eller länsman samt i
stad av stadsfiskal eller av po¬
lismästare. där sådan finnes.
Ansökningen skall innehålla
en fullständig redogörelse för
de av polismyndigheten i ären¬
det inhämtade upplysningar
samt vara åtföljd av prästbe¬
vis och läkarutlåtande, som i 4 §
sägs, om. dylika handlingars an-
(I utskottets förslag:)
1 mom. Är åt dryckenskap
hemfallen person farlig för an¬
nans personliga säkerhet eller
eget liv, må ansökning om för¬
ordnande att han skall intagas
å allmän anstalt för vård av al¬
koholister jämväl göras å lan¬
det av kronofogde eller länsman
samt i stad av vederbörande po¬
lismyndighet.
Ansökningen skall innehålla
en fullständig redogörelse för
de av polismyndigheten i ären¬
det inhämtade upplysningar
samt vara åtföljd av prästbevis
och läkarutlåtande, som i 4 §
sägs, om dylika handlingars an-
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
Nr 30. 14
Fredagen den 9 maj.
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
skaffande kan utan våda av¬
vaktas.
För köping eller annat om¬
råde å landet, för vilket ord-
ningsstadgan för rikets städer
är i tillämpliga delar gällande,
må Konungens befallningshav-
and e förordna lämplig polisman
att fullgöra vad enligt denna
lag åligger länsman.
2 mom. Därest i fall, som i
1 mom. avses, faran är så över¬
hängande, att åtgärd, som an¬
kommer på Konungens befall-
ningshavande, ej titan våda kan
avvaktas, har myndighet, varom
i samma mom. förmäles, att vid¬
taga erforderlig åtgärd för farans
avvärjande; åliggande det myn¬
digheten att, om ansökning enligt
nämnda mom. ej redan gjorts,
ofördröjligen till Konungens be¬
fallning shav ande insända sådan
ansökning.
Herr Hallberg: Till denna § har utskottet fogat ett till-
läggsmoment, som innefattar befogenhet för vederbörande po¬
lismyndighet att vid särskilt extrema fall, när åt dryckenska-
pen hemfallna personer befinnas synnerligt farliga för andras
säkerhet, vidtaga erforderliga åtgärder för deras oskadliggörande.
Någonting med denna anordning jämförligt förekommer under
§§ 10 och 14, där åt Konungens befallningshavande är inrymd
befogenhet att interimistiskt internera drinkare. Dessa besstäm-
melser må ju vara resonliga, och det är icke min mening att
framställa något yrkande i motsatt riktning, men detta att sär¬
skild befogenhet inrymmes innebär tillika en skyldighet, och
därför vore det önskvärt, att på något sätt vore angivet, vilka
resurser stå myndigheterna till buds vid fullgörandet av denna
skyldighet. Men varken i den kungl. propositionen eller i utskot¬
tets betänkande kan man spåra någon antydning därom. Nu
föreställer jag mig naturligtvis icke, att det skulle givas detal¬
jerade föreskrifter om saken, ty det är klart, att man oftast
måste förfara efter omständigheterna, men det förefaller dock, som
om dessa myndigheter i många fall nog skulle känna sig täm¬
ligen urståndsätta att företaga något. Nu må man icke före¬
ställa sig, att det överallt går så lätt till som i städerna, sär¬
skilt i de stora städerna, där fattigvårdsinrättningarna äro så
skaffande kan utan våda av¬
vaktas.
För köping eller annat om¬
råde å landet, för vilket ord¬
ningstadgan för rikets städer
är i tillämpliga delar gällande,
må Konungens befallningshav¬
ande förordna lämplig polisman
att fullgöra vad enligt denna
lag åligger länsman.
Fredagen den 9 maj.
15 Nr 38.
ordnade, att tillfälle lätt gives till internering av drinkare. Jag
tänker nämligen på förhållandena på rena landsbygden. Hur
det där skall gå till, torde nog, när man tänker på saken, ställa sig
mer eller mindre tvivelaktigt. Nu avser jag med mitt yttrande
endast att få ett auktorativt uttalande, huruvida man tänkt på
saken och huruvida man tänkt på möjligheten att i särskilt
pressande fall använda häktning. Jag skulle finna ett sådant
uttalande önskvärt till ledning och trygghet för de myndighe¬
ter, som skola få att tillämpa denna lag. I saknad av ett dylikt
uttalande måste jag hålla före, att saken för dessa myndigheter
är mycket svävande.
Något yrkande har jag icke att göra.
Efter härmed slutad överläggning godkändes föreliggande
paragraf.
6-18 §§.
Godkändes.
19 §.
Denna paragraf lydde sålunda:
Om utskrivning tillkommer det anstaltens styrelse att för¬
ordna.
Den myndighet, som har att utöva uppsikt över anstalterna,
må ock förordna om utskrivning, jämväl om styrelsen avslagit
framställning därom.
I avseende å nu föredragna paragraf hade reservation av¬
givits av herrar Petrén, Persson i Norrköping och Borg, vilka
på anförda skäl hemställt, att 19 § måtte erhålla ett tillägg av
följande lydelse:
»Innan utskrivning beslutes, bör vederbörande, därest ej an¬
norledes är sörjt för den utskrivnes skyddande mot återfall i
dryckenskap, hava skaffat sig garanti för att den utskrivne er¬
håller behövligt stöd och bistånd samt, om han är medellös, att
han har tillgång på lämpligt och lönande arbete.»
Herr Petrén, Alfred: Herr talman! Som synes, har jag
även beträffande denna § påyrkat ett tillägg, däri framhålles ve¬
derbörande utskrivningsmyndighets skyldighet att skaffa sig ga¬
ranti för, att den utskrivne erhåller nödigt skydd och bistånd
och att, där så behöves, arbete anskaffas åt honom. Såsom i
min reservation är framhållet, fanns i det ursprungliga, av fattig-
vårdslagstiftningskommittén uppgjorda förslaget, en §, vilken hade
följande lydelse: »När utskrivning från anstalt äger rum, bör an¬
staltens styrelse, därest ej annorledes är sörjt för den utskriv¬
nes skyddande mot återfall i dryckenskap, föranstalta därom,
att lämplig person eller nykterhets- eller skyddsförening lämnar
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
Nr 30. 16
Fredagen den 9 maj.
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
den utskrivne stöd och bistånd. År den utskrivne medellös och
i saknad av arbete, bör styrelsen söka förskaffa honom lämp¬
ligt arbete».
Om denna § har fångvårdsstyrelsen ett yttrande, som jag
finner mycket beaktansvärt. Den säger nämligen, att »det får ej
anses tillräckligt att, såsom i lagförslagets § 21, lämna åt en
anstaltsstyrelse såsom moralisk förpliktelse att lämpligen sörja
för den utskrivnes stödjande, synnerligast som ett dylikt upp¬
drag torde komma att visa sig för en enskild anstalt särdeles
betungande och draga ej obetydiig kostnad. Det synes oefter¬
givligen nödvändigt att förslaget i denna viktiga huvudpunkt
närmare preciseras, så att omsorgen om den utskrivne blir ett
i lag föreskrivet åliggande för stat eller kommum, låt vara att
såväl anstaltsstyrelsen som enskilt intresserade, skyddsföreningar
in. fl., böra i största möjliga utsträckning påkallas såsom med¬
hjälpare». Den kungl. nykterhetskommittén instämde i de bär
anförda synpunkterna, och i dess förslag erhöll därför paragra¬
fen i fråga sådan lydelse, att den person eller myndighet, på
vars framställning alkoholisten intagits å anstalt, hade att, i
samråd med ansialtens styrelse, vid utskrivningen sörja för så¬
dana åtgärders vidtagande, som här åsyftas, d. v. s. med andra
ord: arbetet är i detta förslag huvudsakligen lagt på den, som
gjort ansökningen.
Lagrådet har ytterligare strukit under den stora betydelsen
av dessa efterföljande åtgärder, i det den betonat, hurusom man
kan utgå ifrån att verkan av en kortare vård med efterföljande
prövotid i allmänhet bliver större än av en längre vård utan så¬
dan tid. Lagrådet föreslog för deri skull eu minskning uti in¬
terneringens maximaltid, från föreslagna iya resp. 3 år till resp.
1 och 2 år och i samband härmed föreslogs, att den utskrivne
under sex månader skulle vara underkastad viss tillsyn och
vissa vilkor, som vid utskrivningen eller därefter blivit bestäm¬
da. Lagrådet ansåg emellertid att föreskrifter härom icke borde
läggas i anstaltsstyrelsens egen hand, utan utfärdas av Kungl.
Maj:t. Med anledning härav framhåller departementschefen i
sin motivering behovet av att en särskild författning utfärda¬
des av Kungl. Maj:t med föreskrifter i ovannämnda hänseende,
och är detta synbarligen anledningen till att denna, enligt mitt
förmenande, så viktiga paragraf om skyldighet för utskrivnings-
myndigbeten att skaffa sig garanti för att den utskrivne får ar¬
bete, icke influtit i lagtexten.
Det må visserligen vara sant, att man kan utgå från,
att Kungl. Maj:t i sina föreskrifter tager upp denna fråga,
fast i departementschefens ifrågavarande motivering endast
talas om villkor, under vilka den utskrivne må vistas ute,
om villkor alltså, som det åligger denne att iakttaga. Men
jag menar att här behöves ett påpekande av vad utslcriv-
Fredagen den 9 maj.
IT Nr 30.
ning smyndigheten bär att beakta, och däribland är detta att skalla
den utskrivne nödigt arbete det viktigaste. Jag vill bär
även erinra om, att lagförslagets § 16 innehåller något full¬
komligt analogt med det tillägg jag här påyrkat, ty fast Kungi.
Maj:t skall utfärda de närmare bestämmelserna om anstalternas
verksamhet, är eu särskild § intagen, däri det säges, att »envar
som är intagen å allmän anstalt för vård av alkoholister, skall
vara skyldig att fullgöra det arbete, som ur synpunkten av eu
ändamålsenlig vård ålägges honom». Då jag anser anskaffan¬
det av arbete för den utskrivne lika viktigt som arbetsplikten
ä anstalten, kan jag icke gilla, att den i det ursprungliga för¬
slaget upptagna § med påpekande av utskrivningsmyndighetens
skyldighet härutinnan har utgått, utan får därför, herr talman,
yrka bifall till min reservation.
Greve Lagerbjelke: Det tillkommer uppenbarligen nykter
hetsnämnd att i varje särskilt fall söka på bästa sätt sörja för
utskrivne alkoholisters skyddande mot återfall i dryckenskap,
men att angående detta intaga ordningsföreskrifter i allmän lag
kan icke vara lämpligt. Härtill kommer att, såsom reservanten
själv erinrat, enligt påföljande § det tillkommer Konungen att
meddela närmare föreskrifter om villkoren vid utskrivning av
internerade, och kan det, fortfarande i enlighet med vad reser¬
vanten själv säger, vara att antaga att de av honom anförda
synpunkterna därvid skola bli beaktade.
Jag får därför, herr talman, yrka bifall till utskottets för¬
slag oförändrat.
Herr Petrén, Alfred: Som den föregående ärade talaren
säde, tillkommer det nylcterhetsnämnderna att skaffa de från alko¬
holistanstalt utskrivna arbete. Men då dessa nämnder icke hava
rättighet att företaga utskrivningen, skulle det ju kunna hända,
att utskrivningsmyndigheten bestämmer om utskrivningen så, att
den förlägges till en tidpunkt, då det är omöjligt att anskaffa
arbete, och då kommer den utskrivne ut under dessa för honom
ogynnsamma förhållanden, som göra ett återfall sannolikt. Det
är därför jag menar, att det hade varit lämpligt om, såsom i
första förslaget, det här funnes ett påpekande av utskrivnings¬
myndighetens skyldighet i detta hänseende.
Jäg yrkar fortfarande bifall till reservationen.
Grove Lagerbjelke: Man får väi i alla fall utgå därifrån,
att den myndighet, som bestämmer om utskrivningen, i varje
särskilt fall handlar i samråd med vederbörande nykterhetsnämnd.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt de i
avseende å förevarande paragraf framställda yrkandena gjordes
Första kammarens protokoll 1913. Nr 30. 2
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
Nr 3®. 18
Fredagen den 9 maj.
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
propositioner, först på godkännande av paragrafens lydelse enligt
utskottets förslag, samt vidare därpå att paragrafen skulle god¬
kännas med det tillägg, som föreslagits i den av herr Petrén
m. fl. vid paragrafen anförda reservationen; och förklarades den
förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.
20—34 §§.
Godkändes.
25 §.
Föreliggande paragraf lydde
(I Ivungl. Maj:ts förslag:)
Den, på vars framställning nå¬
gon intagits å allmän anstalt
för vård av alkoholister, är
skyldig att svara för all vård¬
kostnad så väl gent emot den
anstalt, där intagning först ägt
rum, som gent emot anstalt, till
vilken överflyttning skett eller
i vilken han efter utskrivning
intagits enligt 20 §.
Kostnad för vård, som med¬
delats enligt 10 §, skall stats¬
verket vidkännas. Har stats¬
verket i fall, som i 14 § sägs,
förskjutit eller bestritt vård¬
kostnad, äger statsverket rätt
till gottgörelse därför av den
kommun, där den vårdade ha¬
de hemortsrätt vid den tid, då
ansökning om förordnandet
gjordes. Därest den vårdade vid
tiden för ansökningen oavbrutet
under minst fem år vistats utom
nämnda kommun, skall statsver¬
ket vidkännas kostnaden.
Där på grund av ansvars¬
förbindelse eller eljest annan
person än den, som. åtnjutit
vården, guldit vårdkostnaden,
är han berättigad till gottgö¬
relse av den vårdade. Har kom¬
mun bekostat vården, äger nyk-
terhetsnämnden att uttaga så¬
dan gottgörelse, i den mån den
finner skäl till eftergift.
sålunda:
(I utskottets förslag:)
Den, på vars ansökning någon
intagits å allmän anstalt för
vård av alkoholister, är skyldig
att svara för all vårdkostnad
så väl gent emot den anstalt,
där intagning först ägt rum,
som gent emot anstalt, till vil¬
ken överflyttning skett eller i
vilken han efter utskrivning-
intagits enligt 20 §.
Kostnad för vård, som med¬
delats enligt 10 §, skall stats¬
verket vidkännas. Har stats¬
verket i fall, som i 14 § sägs,
förskjutit eller bestritt vård¬
kostnad, äger statsverket rätt
till gottgörelse därför av den
kommun, där den vårdade ha¬
de hemortsrätt vid den tid, då
ansökning om förordnandet
gjordes. Därest den vårdade vid
tiden för ansökningen oavbrutet
under minst fem år vistats utom
nämnda kommun, skall statsver¬
ket vidkännas kostnaden.
Där på grund av ansvarsför¬
bindelse eller eljest annan per¬
son än den, som åtnjutit vår¬
den, guldit vårdkostnaden, är
han berättigad till gottgörelse
av den vårdade, tiar kommun
bekostat vården, äger nykter-
hetsnämnden att uttaga sådan
gottgörelse, i den mån den icke
finner skäl till eftergift.
Fredagen den 9 maj.
19 Nr 30.
Herr Nilson, Karl August: Jag har framställt ett par
önskningsmål rörande denna §. Det ena har ock av utskottet
välvilligt blivit beaktat, varigenom ordet »ansökning» kommit in
i stället för »framställning», vilket har till följd, att det blir
kommunen eller dess representant nykterhetsnämnden, som i
första band blir ansvarig för avgifterna för vården, i stället för
att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, det skulle vara den, som från
början hos nykterhetsnämnden gjort framställning, alltså enskilda
personer. Jag är naturligtvis tacksam för denna förändring, som
synes mig synnerligen värdefull.
Jag hade ytterligare föreslagit ett tillägg till förevarande
paragraf av sådan lydelse: »Sker sådan ansökan av enskild, så¬
som i § 6 sägs, och prövar Kungl. Maj:ts befallningshavande
sådan ansökan höra bifallas, påvile ansvarsskyldigheten gentemot
vårdanstalt i första hand den kommun, där den vårdade har
hemortsrätt». Denna hemställan har utskottet däremot icke an¬
sett sig kunna tillstyrka och säger därom helt enkelt, »att enskild
person skulle då, sedan av honom hos nykterhetsnämnd gjord
framställning av nämnden ansetts icke böra föranleda åtgärd,
kunna ådraga kommunen eu kostnad, som den kommunala myn¬
digheten ansett sig sakna skäl att pålägga kommunen. Ifråga
om medellösa personer lär det i varje fall bliva nödigt att gå
genom nykterhetsnämnden för att få kostnadsfrågan ordnad.»
Nu är det ju så, att § 6 i denna lag föreskriver, att »har
framställning om åtgärd, som i 4 § 1 mom. sägs, hos nykter¬
hetsnämnden gjorts av förmyndare för en åt dryckenskap hem¬
fallen person eller av sådan persons make, föräldrar, barn eller
syskon, eller, där hans barn ej uppnått myndig ålder, av för¬
myndaren för dessa, men bär nämnden avslagit framställningen
eller ej inom två månader vidtagit den äskade åtgärden, äger
den, som hos. nämden gjort dylik framställning, att själv hos
Konungens befallningshavande göra ansökning om förordnande,
att den åt dryckenskap hemfallne skall intagas å allmän anstalt
för vård av alkoholister». Således, om i ett samhälle finnes eu
försumlig nykterhetsnämnd, som icke aktar på behovet av inter¬
nering för sådana personer i samhället, som äro i verkligt behov
därav, kan enskild person, som på något sätt är i skyldskap till
alkoholisten, hos Konungens befallningshavande göra hemställan
om dennes internering. Och Konungens befallningshavande äger
också rätt att trots nykterhetsnämndens försumlighet besluta om
denne persons internering. Men därvid stannar det också. Ko¬
nungens befallningshavande har inga medel, synes det — i vissa
fall åtminstone — att kunna verkställa sitt beslut. Ty om det är
eu medellös person, kan han icke skickas till vårdanstalt, därest
han icke på samma gång är för allmänheten farlig; men han
kan ju falla sina anhöriga eller andra, kommunen, på ett eller
annat sätt till last, utan att precist vara farlig, och då kan Ko¬
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
Nr 30. 20
Fredagen den 9 maj.
Lagförslag
om behand¬
ling av al¬
koholister.
(Forts.)
nungens befallningshavande i nu förevarande fall enligt denna
lag icke internera personen i fråga. Det har därför synts mig
nödvändigt att fä in ett moment, som gjorde, att Konungens
befallningshavande ägde möjlighet att internera även i sådant
fall, där en nykterhetsnämnd av likgiltighet eller försummelse eller
kanske av förment månhet om samhällets kassa icke brytt sig
om att göra något åt sådan persons internering. Det är ju all¬
deles givet, att det kan i vissa fall bliva besvärliga förhållanden.
Helt visst finnas kommuner, som i vissa fall skola komma att se
lagen med oblida ögon och mena, att den icke någonting gagnar.
Dessa skola måhända sätta till en nykterhetsnämnd, som tager
saken lugnt och icke bryr sig om att göra något för förefintliga
behov. En sådan nykterhetsnämnd blir — anses det — kom¬
munen billigare, än om man sätter till nykterister, som äro an¬
gelägna att få folket nyktert. Det får gå med nämndens verk¬
samhet, som det går, och följden blir, att vissa personer — om
än i aldrig så stort behov därav — icke kunna bliva internerade,
därför att Konungens befallningshavande saknar medel därtill.
Jag hade hoppats, att lagutskottet skulle beakta denna syn¬
punkt, men då utskottet icke gjort det, och då denna lag ju
har åtskilliga andra brister, såsom framgått av vad i dag före¬
varit, torde "man väl få anledning att återkomma till denna fråga
något senare. Jag vill icke i denna Kiksdagens yttersta timme
påkalla någon återremiss, utan får väl nöja mig med att fram¬
deles vid lämplig tidpunkt återkomma. Jag har icke något yr¬
kande. Jag har blott velat göra denna erinran, på det denna
paragraf, sådan utskottet föreslagit den, ej skall stå oemotsagd.
Greve Lagerbjelke: Den siste talarens hela bevisföring
grundade sig på det antagandet, att i visst fall, som han ut¬
tryckte sig, nykterhetsnämnden skulle vara försumlig. Då: ut¬
skottet icke utgått från detta antagande utan från motsatsen och
jag ej häller kan göra detta, får jag, herr talman, på de skal,
som utskottet anfört och den siste talaren uppläst, yrka bifall
till utskottets hemställan.
Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter den nu
föredragna paragrafen godkändes.
Övriga delar av utskottets förslag.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten 1.
Förklarades besvarad genom kammarens föregående beslut.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Fredagen den 9 maj.
21 Nr 30.
Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets den 7 och
8 i denna månad bordlagda memorial nr 44, angående ändring
i bestämmelserna om tullrestitution i vissa fall vid utförsel av
mjöl av råg eller vete, biföll kammaren vad utskottet i detta
memorial hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning av bankoutskottets den 7 och
8 innevarande maj bordlagda utlåtande nr 38, i anledning av
dels ytterligare framställningar rörande tionde huvudtiteln, inne¬
fattande anslagen under pensions- och indragningsstaterna, dels
ock återremiss av punkten 40:o) i utskottets utlåtande nr 10
angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel, biföll kammaren vad utskottet i detta utlåtande hem¬
ställt.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 7 och 8 innevarande Ang. upplä-
månad bordlagda utlåtande nr 111, i anledning av Kung!. Maj:ts tande av lä-
proposition angående upplåtande av lägenheter från lotten nr 1 genheter från
av Starby kungsladugård i Östergötlands län jämte eu i ämnet ladugårF'
I proposition, nr 182, av den 14 mars 1913 till Riksdagen,
vilken proposition remitterats till jordbruksutskottet, både Kungl.
Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen med¬
giva, att 25 i en i statsrådsprotokollet intagen tablå upptagna,
till lotten, nr 1 av Starby kungsladugård i S:t Pers m. fl. sock¬
nar av Östergötlands län börande lägenheter finge, var för sig
med i nämnda protokoll angivet område, från egendomen upp¬
låtas enligt kungl. kungörelsen den 31 december 1909 angående
förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade
och obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahemslägenlieter
från vissa konoegendomar och med iakttagande av de i kungl.
brevet till domänstyrelsen samma dag i fråga om tillämpningen
av berörda grunder meddelade närmare bestämmelser samt med
förbehåll om rätt till utfartsvägar och om rätt för vissa perso¬
ner att bo kvar i dem tillhöriga hus, på sätt i statsrådsproto¬
kollet närmare omförmäldes.
I detta sammanhang hade utskottet till behandling förebåd
eu av herr Sterne i Andra kammaren väckt motion, nr 328, däri
hemställts, att Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevar¬
ande proposition i övrigt, måtte besluta:
att de tre torpen: Lilla Skogen, Stora Skogen och Hästbagen,
utlagda till lämplig storlek för självständiga jordbrukslägenheter,
Nr 30.
9-)
Fredagen den 9 maj.
Ang. upplå- försåldes med hembudsrätt till de nuvarande torparna Johansson,
tande av lä- Ahl och Svahn;
"starbykungs- att torparen Sands lägenhet, Hässlet, lades ett av de till
ladugård, försäljning föreslagna områdena F. eller G. och hembjödes nu-
(Forts.) varande lägenhetsinnehavaren;
att det andra till försäljning föreslagna området F. eller G.
hembjödes åt f. grenadjären Kåre;
att nuvarande torparen R. Andersson finge hembud på
Skarven; samt
att Kungshagen och det återstående av utgården Kerstins-
torp uppdelades till småbrukslägenheter för försäljning och ut¬
arrenderades på kortare tid, tills uppskattning och upplåtelse
hunne ordnas.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på åberopade grun¬
der hemställt, att Riksdagen, med avslag å herr Sternes motion,
måtte bifalla Kungl. Maj ds förevarande proposition.
Herr Petrén, Alfred: Herr talman, mina herrar! Då ut¬
skottet avstyrkt den motion, som i detta ärende blivit väckt,
trots de i motionen anförda vägande skälen till förmån för däri
gjorda yrkanden, och då jag, som under flera år varit bosatt på
den plats, varom här är fråga, väl känner de lokala förhållan¬
dena, bär jag vid detta tillfälle icke kunnat underlåta att be¬
gära ordet för att inför kammaren med några ord beröra inne¬
hållet i denna motion. Jag skall därvid endast uppehålla mig
vid två av yrkandena i motionen, nämligen dels det första yr¬
kandet, att ytterligare de tre torpen Lilla Skogen, Stora Skogen
och Hästhagen måtto, utlagda till lämplig storlek för självstän¬
diga jordbrukslägenheter, försäljas med hembudsrätt till de nu¬
varande torparna, dels ock det sista yrkandet, att Kungshagen
och det återstående av utgården Kerstinstorp uppdelas till små¬
brukslägenheter för försäljning och utarrenderas på kortare tid,
tills uppskattning och upplåtelse hinna ordnas.
Vad nu beträffar det i sistnämnda yrkandet omnämnda skif¬
tet Kungshagen, som består av omkring 24 hektar utmärkt åker¬
jord, hava uppskattningsmännen sagt, att detsamma syntes dem
synnerligen väl lämpa sig för beredande av egna hem, men av¬
styrkt tanken därpå av det skäl, att åbyggnaderna vid gården
vore fullt tillräckliga även för denna åkerareal samt då jorden
å Kungshagsskiftet vore så styv, att till bearbetning av den¬
samma måste användas tre kraftiga dragare för plog och tyngre
redskap, vilket icke lämpade sig för egna hem. Jag kan nämna,
att, då innehållet av den kungl. propositionen blev bekant på
orten ifråga, det senast citerade yttrandet om jordens beskaffen¬
het på Kungshagsskiftet — enligt vad jag erfor vid besök i
Östergötland den 1 maj — väckte mycken förvåning hos tor-
Fredagen den 9 maj.
23
Nr 30.
parna, ty alla dessa, som själva arbetat å jorden ifråga, äro av Ang. uppld-
helt annan uppfattning än den uppskattningsmännen här ut- tan^e,avJä'
. , . 11 ° rr ° genhäer från
talar. Starbykungs-
1 detta sammanhang vill jag ock nämna, att man i denna ladugård.
del av Östergötland ofta klagat över, att till besiktningsmän ut- (Forts.)
ses personer utan sjnnpatier för småfolkets berättigade strävan
till egen torva. Valet av besiktningsmän är dock en synnerli¬
gen/viktig sak, ty det är ju så, att på besiktningsmännens om¬
döme grunda sig sedan alla myndigheters utlåtandeo. På mången
i förhållandena initierad imponerar det därför icke alltför myc¬
ket, om det i frågor av denna art föreligger samstämmiga yttran¬
den av en hel rad myndigheter. Så mycket om detta moment.
Beträffande sedan yrkandet i första momentet går detta,
som jag nämnde, ut på, att utöver vad Kungi. Maj:t i sin pro¬
position föreslagit ytterligare tre torpinnehavare skulle få rät¬
tighet att friköpa sina torp, varom de hos Kungl. Maj:t gjort
framställning. Departementschefen har också uti motiveringen
till propositionen anfört, att han ansåge eu försäljning av dessa
torp till deras innehavare vara ur egnahemssynpunkt önsklig;
men, säger han, vägande skäl synas dock tala emot en sådan
åtgärd. Därvid anföres dock intet annat skäl än det, att tor¬
pen skjuta in som en kil i egendomen, och att en försäljning
av dem därför skulle medföra avsevärt men för egendomens
skötsel. Jag kan emellertid försäkra, att en var, som har känne¬
dom om de lokala förhållandena, måste bliva i hög grad förvå¬
nad över detta yttrande, ty såsom i herr Sternes motion är fram¬
hållet och såsom också var och en, som det vill, kan övertyga
sig om av denna karta, äro de tre ifrågavarande torpen belägna
i kanten av huvudgårdens åker: bakom dem, från huvudgården
räknadt, finnes icke någon åkerjord, utan ett skogsskifte, Bis-
marken, kring vilket de övriga torpen också äro belägna, vilket
skogsskifte för övrigt gränsar direkt till huvudgårdens åker såväl
längs en del av dess norra som ock längs hela dess västra kant.
Vidare är att märka, att vägen från huvudgården till skogsskif¬
tet icke berör torpen, utan går långt på sidan om dem. Vid
sådant förhållande är det verkligen svårt att förstå, vilken olä¬
genhet det skulle medföra för egendomen, att även dessa torp
avskildes från huvudgården, och Kungl. Maj:ts proposition synes
mig innebära en svår orättvisa mot dessa tre torpinnehavare,
som nu se sina förhoppningar om ett eget hem grusade. Detta
sä mycket mera, som dessa torpinnehavare i övrigt nedlagt sina
bästa krafter i arbete på huvudgården.
Jag vill i detta sammanhang något gå in på frågan om de
villkor, som äro uppgjorda mellan dessa torpinnehavare och ar-
rendatorn. Av dessa villkor framgår nämligen, att dessa tor¬
pare arbetat vid huvudgården för en orimligt låg penning. Jag
har här i min hand dels avskrift av det kontrakt, som är upp-
Nr 30
Fredagen den 9 maj.
Ang. upplå¬
tande av lä¬
genheter från
Starby kungs¬
ladugård.
(Forts.)
24
gjort mellan arrendatorn och domänstyrelsen, dels ock ett av
ifrågavarande torpinnehavares originalkontrakt med arrendatorn.
I huvudkontraktet finnes en bestämmelse införd, att arrendatorn
icke utan kungl. styrelsens tillåtelse äger att pålägga torparne
avgäld eller besvär utöver vad vid egendomens arrendeuppskatt¬
ning beräknats. Det oaktat finnes i torparnes separatkontrakt
intagna paragrafer, enligt vilka utöver i huvudkontraktet stipu¬
lerade dagsverken, torparne under slåttern skola utan ersättning
utgöra sex mansdagsverken samt de vidare skola vara skyl¬
diga att efter budning utföra överdagsverken mot ersättning
med 85 öre om dagen vintertiden och 1 kr. 10 öre om dagen
under sommarhalvåret; och tillägges det, att alla dagsverken
skola utgöras genom av innehavaren av Starby kungsgård fullt
godkända arbetare. I ett tillägg, som är daterat något år se¬
nare, säges, att dessa överdagsverken skola vara två i veckan,
och att det arbete, som torpinnehavarne utföra utöver dessa två
dagsverken i veckan, skall betalas med det pris, som gårdens
legda arbetare erhålla.
Man frågar sig verkligen, när man får kännedom om så¬
dant, med vilken rätt statens arrendator underlåter att betala
dagsverken ntöver dem, som torpinnehavarne äro skyldiga att
utföra, med gängse arbetspriset i orten, och med vilken rätt han
även tager ut flera dagsverken än arrendekontraktet bestämmer,
utan ersättning. Mot bakgrunden av de fakta, som jag nu an¬
fört, ter sig onekligen arrendatorns framställning till Kungl.
Maj:t ganska egendomlig, däri han protesterar mot, att så stora
stycken av egendomen få försäljas, sedan han genom omtanke,
arbete och kostnad sökt få egendomen i bästa möjliga skick.
Det synes mig, som om arrendatorn uttryckt sig riktigare, om
han sagt, att han genom att för underpris utsuga sina fattiga
torpares arbetskraft sökt få egendomen i bästa möjliga skick.
Jag vill tillägga, att det är väl känt i orten, att alla dessa torp¬
innehavare med mycken omsorg sköta sina torp — en av dem
har till och med av hushållningssällskapet prisbelönts — och att
de hava innehaft sina torp i respektive 15, 30 och 40 år. Det
är lätt att förstå den besvikenhet, varav torpinnehavarne gripits,
då de erhållit kännedom om Kungl. Maj:ts proposition och där¬
igenom fått klart för sig, att deras sedan många år närda för¬
hoppningar att en gång få ett eget hem blivit fullständigt gru¬
sade. Det är lätt att förstå deras grämelse över att nu befinna
sig inför utsikten, att, om de vilja stanna kvar på sina torp,
alltjämt skola vara tvungna att till underpris sälja sina sista ar¬
betskrafter, ja, kanske att, då deras arbetskrafter ej längre be¬
traktas såsom fullgoda, arrendatorn för deras räkning låter lega
sådana för pris, som kanske vida överstiger den ringa ersättning
de själva erhålla — vilket, som man av separatkontraktens or¬
dalydelse finner, arrendatorn enligt dessa kan fordra att få göra.
Fredagen den 9 maj.
25 Nr 30.
Det synes mig verkligen, som om Riksdagen skulle göra en god Ang. upplå-
gärning, om den nu ville i denna fråga fatta ett sådant beslut,/rån
att därigenom möjliggjordes förverkligande av dessa torpinn^starbykungs-
havares dröm att en gång få kalla den torva, som de sedan ladugård.
länge brukat, för sin egen. (Forts.)
‘ Herr talman! Jag tror, att hänsyn till rättvisa och billig¬
het kräver, alt det blir eu ny uppskattning i detta ärende, och
jag ber därför, för att ärendet skall kunna bliva taget under
förnyad omprövning, att få yrka återremiss till utskottet.
Herr Tamm: Jag anhåller att för kammaren få redogöra
något för den föreliggande frågan, då det nu yrkats eu återre¬
miss, som jag tror icke skulle hava någon verkan. Det är ju
så, att ett förslag först inkom från vederbörande uppskattnings-
nämnd och behandlades på vanlig väg, men då domänstyrelsen
tick detta förslag sig tillsänt, ansåg domänstyrelsen, att nämn¬
den icke gått tillräckligt långt i sitt förslag till styckning, var¬
efter domänstyrelsen på ort och ställe undersökte frågan. Ja,
till och med jordbruksministern var nere för att riktigt kunna
sälta sig in i densamma. Nu kan jag icke hjälpa, att jag tror,
att dessa två uppskättningsmän, jordbruksministern och domän-
generalen, hava ett lika så gott omdöme om eu sådan har styck-
ningssak som den siste ärade talaren, ehuru han också varit
nere på platsen. Herr Petrén anmärkte nu rörande de torp,
som här äro i fråga, att det icke alls på något sätt skulle vara
olägligt för huvudgården, att de frånstyckas. Som herr Petrén
sade, ligger visserligen ej någon åkerjord till huvudgården på
andra sidan om dem, men de skjuta iu med eu kil mellan hu¬
vudgårdens åkerjord och den för huvudgården avsedda betes¬
marken; och det har aldrig liänt, såvitt jag kan erinra mig, att
Riksdagen tagit sådana här söndertrasningsförslag och följt dem.
Jag tror, att det är ett viktigt skäl, att man ej bör förstöra den
ägofigur, som bibehålies i statens hand, och samtliga myndighe¬
ter hava varit ense om, att de tre torpen av detta skäl ej borde
frånsäljas.
Yad sedan vidkommer frågan om eu ytterligare styckning
av utgården är det så, att där äro byggda synnerligen värde¬
fulla och för staten kostsamma hus. Det är ju att kasta bort
det värde dessa kunna kava med iakttagande av lämplig' styck-
ningsmetod, om icke man låter till dem läggas så mycket jord,
som är behövlig och tjänlig. Den styva jorden är lämpligare
för eu, som har tillgång till större dragkraft, än en småbrukare
vanligen har. Den person, som särskilt anmält sig vilja köpa
eu del av sistnämnda jord, bär ingen rättighet därtill, då han
redan innehar lägenhet pa annan mark. Han är således icke
bland dem, som hava rätt att påfordra att få köpa här, men
motionären vill utan vidare förbehålla rätt för honom och för
Nr 30. 26
Fredagen den 9 maj.
Atig. upplag innehavarne av lägenheter! Hässlet att få övertaga respektive
imde av la- områdena F. eller Q etc.
genheter från r. ..... .. ...
Starbykungs- Det tillkommer naturligtvis icke mig att upptaga den kritik,
ladugård, som herr Petrén fann lämpligt att låta uppskattningsnämnden
(Forts.) i Östergötland underkastas. Dock tror jag icke, att man kan
utan vidare påstå, att den är sammansatt av för sociala förhål¬
landen icke intresserade personer. Om så varit förhållandet ha¬
de de säkerligen icke i längden kunnat kvarstå. Vidare tillkom¬
mer det icke mig att ingå i svaromål på herr Petréns kritik av
torparnes arrendekontrakt. Det kanske kommer ett bemötande
därutinnan från annat håll. Jag föreställer mig, att, sedan den
nja arrendelagen av Riksdagen antagits, det väl är klart, att
när det blir ny arrendeperiod, missförhållanden, om sådana fun¬
nits, ej kunna bliva kvarstående. Jag tror dessutom, att den
omständighet, att torparne varit kvar över ett par arrendeperio¬
der, respektive 15, 30 och 40 år, väl må angiva, att man kan
antaga, att de icke vantrivits på de ställen de suttit på. Då
samtliga myndigheter hava varit ense och vederbörande själva
på stället granskat förhållandena, finner jag icke, att utskottet,
sota i fråga om försäljningen varit enhälligt, i händelse av åter-
remiss kan göra något annat, än det gjort, eller således tillstyrka
bifall till propositionen. Reservanten, som är antecknad å ut¬
låtandet, har nämligen yrkat avslag på såväl propositionen som
den i ämnet väckta motionen.
Jag yrkar bifall till propositionen.
Herr Lindblad, Ernst: Jag har ju varken någon skyldig¬
het eller befogenhet att försvara uppskattningsnämnden i Öster¬
götlands län. Den är väl varken bättre eller sämre än andra
uppskattmngsnämnder, men nog är det märkvärdigt, att man
kan säga, att dessa uppskattningsmän icke skulle vara intresse¬
rade av att tillskapa egna hem, när bär föreligger ett av dem
framställt förslag, att å Starby kungsgård skulle avsöndras icke
mindre än 23 lägenheter på en gång — man har ju nödgats
stanna därvid på de grunder herr Tamm anfört, bland annat
att en kil eljest skulle tillskapas mellan de kvarvarande ägorna
till denna värdefulla egendom. Jag var med för 21 år sedan,
då uppskattning ägde rum å Starby, så att jag bar verkligen
kännedom om de personer, som då förvaltade uppskattningsför-
hållandena i Östergötland. — Jag uppsatte t. o. m. — för att
lära mig — ett förslag, som naturligtvis stannade mellan domän-
intendeten och mig. Jag var då uppskattningsmän i Söderman¬
land och har ännu uppskattningsinstrumentet kvar. — Men att
säga som herr Petrén, att det bär icke är riktigt, tror jag man
skall vara litet grand försiktig med. Herr Petrén skall iäsa kon¬
traktet fullständigt. Det står i punkt 6: »nödiga dragare till tor¬
pets brukning erhållas från gården utan ersättning». Där har
Fredagen den 9 maj.
Nr 30.
herr Petrén förklaringen, varför dels sex extra dagsverken blivit Ang. upplå-
pålagda torparne och dels torparne kunnat frivilligt gå med på
att göra vissa överdagsverken mot en skäligen låg ersättninggstarbykungs¬
åder nuvarande förhållanden. Dagspenningen har under arren- ladugård.
deperioden stigit till dubbelt mot vad den gällde vid uppskatt- (Forts.)
ningen. De pris, som sålunda åsättas dagsverkena vid uppskatt-
ningstillfället, stå sig aldrig till periodens slut, och det är där¬
för man allt mer och mer nödgas frångå sådana, emedan tor
parne, då man kommer till slutet av en arrendeperiod, alltid äro
missnöjda och klaga: det ha vi aldrig..tänkt på, när vi gingo in
på kontraktet! Men de sitta dock kvar, och man har ej hört
av uppsägningar. Detta förklarar väl, att de i själ och hjärta
varit något så när belåtna. Så komma emellertid välvilliga per¬
soner, som åtaga sig deras sak, och när icke statsrådet kunnat
gå med på det förslag, som framlagts från enskilt håll, vänder
man sig till någon riksdagsman, som väcker motion, och så får
man en taleman i herr Petrén — jag vet ej, om han är mer
sakkunnig än uppskattningsmännen.
För torpet Skogen 2 var beräknat ett arrendevärde av 160
kronor. »Två dagsverken i veckan» står det här antecknat med
blyerts — jag har anledning tro, att det är det, som blivit fast¬
ställt. Nu medgiver jag, att det är möjligt, att torparekontrak-
ten någon gång kunnat vara eller rättare blivit för hårda. Där¬
för har man numera, när man fått kännedom om flera och flera
fall i det avseendet, genom Kungl. Maj:t fått en föreskrift, att
varenda arrendator, som härefter upprättar nytt kontrakt med
sina torpare, är skyldig att till Konungens befallningshavande
inkomma med avskrift av det upprättade kontraktet; och därest
Konungens befallningshavande däri finner några extra bestäm¬
melser, som ej överensstämma med arrendatorns huvudkontrakt,
är det Konungens befallningshavandes skyldighet att anmäla
detta inför domänstyrelsen, som då vidtager de åtgärder, vilka
kunna erfordras. Sådan är situationen nu, men detta åliggande
har icke funnits förut — man kan ju sago,, att det är eu förbättring.
Jag tror emellertid icke, att man skall på eu blott uppgift:
»här äro torparne hårt belastade», fastslå detta som verklighet,
utan jag tror, att Starbytorparne allesammans sitta med skäliga
avgälder. Utskottet självt har kommit till, att uppskattnings-
nämndens förslag till saluvärdering torde vara snarare för Jagt
än för högt, och då kanske detta förklarar, varför samtliga tor¬
parne vilja vara med i det stora notvarpet, så att ej en del
komma utanför, utan alla kunna bliva »självständiga». Huru¬
vida emellertid detta är klokt av dem, lämnar jag därhän. Jag
anser, att det vore bättre för torparne att få uppgörelser med
arrendatorn om fria dragare. Detta möjliggjorde för dem att
hålla en eller ett par kor mera på ett sådant ställe. Så ligger
nog saken, om man studerar den med urskiljning och förstånd.
Nr 30. iS
Fredagen den i) maj.
Ang. uppli.
tände av lä
genheter fn.
Starby kung
ladugård.
(Forts.)
Herr Patron Alfred: Jag kan inte alls vara med om vad den
7z -|ste ärade talaren yttrade, att dessa överenskommelser skulle vara
s- skäliga. Han säger att det är cirka 19 år sedan dessa över¬
enskommelser gjordes, då arbetspriserna voro lägre än nu, men
jag vill fästa uppmärksamheten på, att detta separatkontrakt
mellan arrendatorn och torparen i fråga är av sä sent datum
som år 1905 med tillägg av år 1906. Det syntes som den siste
talaren trodde, att de två dagsverken i veckan, om vilka jag-
talade, skulle gälla de dagar torparen har skyldighet att gorå
dagsverke motsvarande det belopp, som enligt huvudkontraktet
skall erläggas för torpet. Men utom dessa två dagar är enligt
1906 års kontrakt föreskrivet ytterligare två dagsverken i veckan
mot den nämnda orimligt låga betalningen, och jag förstår icke
den uppfattningen, att det kan vara rättvist, att ersättningen för
erhållande av nödiga dragare till jordens brukande skall gäldas
med icke mindre än 104 dagsverken om året, betalda så långt
under numera gängse arbetspriser.
Det enda skäl, som egentligen bär anförts mot denna av¬
söndring, det vill jag fasthålla, är att torpet skulle gå in som
eu kil uti åkerjorden och förstöra ägofiguren. För såvitt man
ej menar, att egendomen skall se vacker ut på kartan och där¬
för ej vill vara med om någon avsöndring, utan man ser till
vad det i realiteten betyder, kan jag ej förstå detta skäl. Dessa
lägenheter gå i själva verket icke in som någon kil i åkerjorden
utan emellan åkerjorden och skogsskiftet, vilket långt ifrån tor¬
pen har utfartsväg till huvudgården. Detta är verkliga förhål¬
landet. Det enda skäl, som anförts emot att torpinnehavarne
skulle få friköpa sina lägenheter, är alltså efter vad jag påvisat
fullkomligt ohållbart. Vid sådant förhållande är det ju ingen
anledning att icke tillmötesgå dessa torpinnehavares livliga ön¬
skan att få friköpa sina torp, och med hänsyn till att deras
framtid kan komma att vid annat förhållande te sig högeligen
oviss och dyster, förmenar jag, i motsats till den föregående ta¬
laren, att det för dessa torpare vore en stor fördel, om de genom
Riksdagens beslut kunde beredas tillfälle att få sina förhopp¬
ningar uppfyllda.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr statsrådet Petersson: Jag behöver ju icke betyga vad
kammaren vet förut, att jag personligen har mycket stort "intresse
för att egnahemslägenheter må kunna i så stor utsträckning som
möjligt bildas på statens egendomar. Jag tror nämligen, att det
både ur ekonomisk och social synpunkt är mycket önskvärt, att
så sker. Men när jag tillstyrker Kungl. Maj:t att framlägga
förslag i sådant syfte, är det givet, att jag måste taga hänsyn
till huruvida utsikter till framgång i ena eller andra fallet före¬
ligger. Jag har eu viss erfarenhet av att Riksdagen och i syn-
29 Nr 30.
Fredagen den 9 maj.
nerket denna kammare håller ganska hårt på just det, att man
icke skall försälja lägenheter, som ligga inne i eu kronoegen- '
dom. För min de! har jag aldrig haft och kommer nog aldrig
att få den där stora respekten för figurfrågan, att det skall vara
så regelbundna och raka linjer som man på många håll anser
önskvärt. Men i allt fall, här hade ju alla myndigheterna, såväl
uppskattningsmännen som konungens befallningshavande och do¬
mänstyrelsen, förklarat sig icke kunna tillstyrka dessa tre torps
försäljning. Dessutom är det oförnekligt, att dessa torp ligga
inuti egendomen, de ligga vid kanten av åkerjorden i gränsen
emellan åkerjorden och egendomens skog — jag ber att gent¬
emot den siste talaren få erinra, att jag icke har, såsom han vill
göra gällande, sagt, att dessa torp sticka in som en kil i åker¬
jorden utan som en kil i egendomen, då ju till denna hör såväl
åkerjord som skog; denna lilla rättelse skall jag be att få göra.
För min del skulle jag således icke bliva mycket bekym¬
rad, om kammaren ville bifalla Kungl. Maj:ts förslag även med
det tillägg, som föreslagits, men jag har mycket liten tro på att
så kommer att ske, synnerligast då kammaren nyss avslagit två
kungl. propositioner, där de till försäljning ifrågasatta lägenhe¬
terna lågo i yttersta kanten av egendomarna, då dessa däremot
ligga inuti egendomen.
Jag vill också tillägga ett par ord i anledning av den siste
talarens yttrande om de hårda villkor, som arrendator^ pålagt
sina torpare. Om den saken vill jag icke yttra mig annorledes
än blott säga, att, då jag nog en och annan gång kommit un¬
derfund med, att den bestämmelsen i kontrakten att inga högre
avgälder få påläggas än som stå i uppskattningsinstrnmentet el¬
ler huvudkontraktet icke alltid så noga efterföljts, jag funnit
mig föranlåten föreslå utfärdande av föreskrifter därom, att kon¬
trakten mellan torparne och arrendatorn skola upprättas skrift¬
ligen och att en avskrift av dem skall insändas till konungens
befallningshavande, som har att sedan jämföra dessa med hu¬
vudkontraktet och pröva förhållandena. Detta har ju också herr
Lindblad nyss antytt, och därför är ju anledning antaga att dy¬
lika missförhållanden hädanefter icke skola äga rum.
Vad avgälden för framtiden beträffar för dessa torp, så, med
den kännedom jag har om uppskattningsmstrumentena i detta
fall, tror jag icke detta kommer att bliva fallet under den ar¬
rendeperiod som nu stundar, ty man bar uppskattat avgälden
för torpen efter ett visst penningpris. Torparne få visserligen
betala genom dagsverken, men dessa dagsverken skola taxeras
efter i orten gängse priser; så har icke förhållandet varit förut,
men så kommer det att bli hädanefter.
Ang. upplå¬
nande av lä-
enheter från
itarbykungs-
ladugård.
(Forts.)
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes
jämlikt därunder framställda yrkanden propositioner, först på
Nr 30. 30
Fredagen den 9 maj.
bifall till vad utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt samt
vidare därpå att utlåtandet skulle visas åter till utskottet; ocli
förklarades den förra propositionen, vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.
Om avskilj- Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 7 och 8 i denna
område från bordlagda utlåtande nr 112, i anledning av väckta ko-
Eslöv såsom tioner om anslag till inköp av ett inom Eslöv beläget område
nationalpark, och detsammas avskiljande såsom nationalpark.
1 två inom Riksdagen väckta likalydande, till jorbruksut-
skottets förberedande handläggning remitterade motioner, nr 45
i Första kammaren av friherre Trolla och nr 152 i Andra kam¬
maren av herr Saf strand, hade hemställts, att Riksdagen ville
besluta att anslå ett belopp av 12,000 kronor till inköp av det
inom Eslöv belägna, såsom naturminnesmärke betecknade om¬
rådet samt avskilja detsamma som nationalpark.
Utskottet hade i förevarande utlåtande på anförda skäl hem¬
ställt, att Riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte
såsom bidrag till inköp av ett inom staden Eslöv beläget, å sär¬
skild karta betecknat område anvisa ett anslag av 9,000 kronor
att utgå under de närmare villkor, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Reservationer hade avgivits av
dels herrar A. Pers, P. Hellström och A. L. Lundström, vilka
på åberopade grunder ansett, att utskottet bort hemställa, att
ifrågavarande motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda;
dels och av herrar A. T. Odelberg, A. II. Fahlén och Aaby
A. W. Ericsson samt greve A. H:son Wachtmeister, vilka dock
ej framlagt sin åsikt.
Herr Pers: Som kammaren behagade finna, har jag här
låtit anteckna mig för en motiverad reservation, vilken finnes be¬
tänkandet vidfogad. Inom utskottet har man varit av olika me¬
ningar om den här frågan, så olika, att denna reservation är
avfattad som första avdelningens majoritets mening, men den
kom sedan i minoriteten i det samlade utskottet. Till den här
gjorda motiveringen skall jag be att få foga några få ord.
Jag anser, att staten bör vara synnerligen försiktig, när den
vill giva sig in på anslag till nya ändamål, framför allt när
dessa tillkommit på enskilt initiativ. Det kommer eljest att
bliva beroende på slumpen huru det utfaller, och sporadiska an¬
lopp komma att göras på statskassau, och det blir beroende på
vilken apparat man kan sätta i gång för utbekommande av ett
visst anslag. Här bär apparaten varit synnerligen bra igång-
Fredagen den 9 maj.
31 Nr 30.
satt. Ändamålet är visserligen i och för sig behjärtansvärt, men Om avskilj-
jag är av den mening, att man, som sagt, bör vara försiktig ande av dt
och att en systematisk och omsorgsfull prövning får lov att °^sigv s[Som
föregå frågan om ett anslag av denna beskaffenhet. nationalpark.
För ett år sedan inträffade o det någonting, som jag skall be (Forts.)
att få omtala för kammaren. Aholmen i Mälaren, som är plan¬
terad enligt anvisningar av den store Linné, var i fara att säl¬
jas och skövlas, och yxan skulle gå icke blott över ek- och barr¬
skogsvegetationen därstädes utan också över de sällsynta träd,
som ännu stå kvar sedan Linnés dagar. Emellertid satte sig
ett par naturskydds vänner i Västerås i rörelse, och genom an¬
strängningar av dessa lyckades man erhålla ett tillskott av
10,000 kronor från eu mecenat. Härigenom förvärvades erfor¬
derliga medel, och, såvitt man nu kan se, lyckades man före¬
komma, att platsen i stället för att skövlas blir bevarad såsom
naturskyddsområde. Jag anför detta exempel för att visa hur
en sådan sak kan ordnas och hur den, så långt möjligt är, bör
ordnas. Men tro herrarna att, om vi i dag anslå de ifrågasatta
medlen till denna utgift för Eslövsområdet, dessa arrangemang
från enskilda håll vidare skola komma att kunna vinna efter¬
följd. Nej, jag tror, att om vi börja med den här saken, kom¬
mer det enskilda initiativet att mattas. Anloppet mot statskas¬
san kommer att naturligtvis bliva det enda, som man ansträn¬
ger sig för, och utgifterna komma att bliva större än man nå¬
gonsin tänkt sig. Med dessa synpunkter för ögonen anhåller
jag att få yrka avslag å motionerna.
Friherre Tro lie: Det har med rätta blivit sagt av herr
Pers, att i fall liknande detta bör staten gå fram med en viss
försiktighet, och det erkänner ju också utskottet, då utskottet
säger, att det naturligtvis borde vara regel att endast statsegen¬
dom bör överföras till naturskyddsområde och att det likaledes
icke bör vara förenat med utgifter för statskassan. Men utskot¬
tet säger på samma gång, att undantagsfall kunna finnas, då det
är statens plikt att inskrida, och just ett sådant fall ser utskot¬
tet uti förvärvet av det ifrågavarande Eslövsområdet. Till skill¬
nad från det fall, som den föregående talaren androg, föreligger
här ett verkligt statsintresse förknippat med inköpet, ett stats¬
intresse, vars befintlighet intygas av så framstående fackmän
som professorerna De Geer, Nathorst, Andersson och Moberg.
Sålunda säger professorn vid Lunds universitet Moberg, »att
det för den geologiska undervisningen skulle vara till stor för¬
del om detta instruktiva och från Lund lätt tillgängliga områ¬
de alltjämt kunde bevaras för en av odling eller bebyggande
vållad åverkan». Det är sålunda från vetenskapligt håll erkänt
vara ett verkligt statsintresse förenat med inköpet av detta
område.
Nr 30.
Fredagen den 9 maj.
Om avskilj- Vidare ha sedan andra betänkligheter kommit till synes i
område”från reservationen> bland dessa, att man menar att, då det på enskilt
Eslöv såsom oc^ stadens initiativ hopsamlats halva inköpsbeloppet, det då
nationalpark, vore onödigt eller olämpligt, att staten skulle inskrida. Jag för-
(Forts.) menar snarare motsatsen. Om på enskild väg samlas sä myc¬
ket som halva beloppet och man är så nära målet, ett mål, som
ju vunnit erkännande från kompetent håll, då är väl just skäl,
att staten träder till med sin hjälp.
Och vidare säges det i reservationen, att det är ej klart,
huruvida hela området oundgängligen behöver reserveras. I
detta avseende kan ju hända, att frågan ej är enligt reservan¬
ternas mening tillräckligt utredd, men jag vill dock erinra om,
att professor Hennig, vilken kontrasignera! framställningen från
Skånes naturskyddsförening till stadsfullmäktige i Eslöv, upp¬
mätt området i fråga, och för övrigt torde det falla av sig självt,
att, när det gäller att göra inköp och samla medel därtill,
man tager till så litet område som möjligt, då ju alltid köpe¬
skillingen kommer att stå i ett visst förhållande till den areal
det gäller att inköpa. Jag ansåg, som sagt, detta falla av sig
självt, men vände mig för säkerhets skull till professor Hemlig,
vilken såsom tillförordnat läroverksråd vistas i Stockholm. Han
säger bland annat uti eu skrivelse, som jag i dag fått mottaga,
att »eu avknappning av området vore en otillbörlig stympning».
Detta torde kunna få bestyrka, att det ifrågavarande området,
som nu skulle reserveras, är det minsta möjliga.
Jag kan således ej finna, att de betänkligheter, som reservan-
törna haft, längre kunna kvarstå och jag skall, innan jag slu¬
tar med att yrka bifall till utskottets hemställan, be att få upp¬
läsa de ord, med vilka professor Hennig slutar sitt brev. Han
säger: »Sällan köpes för statens medel undervisnings-och åsbåd-
ningsmateriel av så sällsynt och så bestående värde, som den
påtänkta nationalparken i Eslöv.»
Med dessa ord ber jag, som sagt, att få yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Ericsson, A aby: Som herrarne se av betänkandet och
motionerna och höra av den förda diskussionen är här fråga om
att avskilja ett område vid Eslöv till nationalpark. Nu kan man
ju hava ganska olika begrepp om vad som menas med national¬
park, men här framför mig har jag en bild, som jag skulle önska
en var av kammarens ledamöter ville taga del av, innan de fatta
sitt beslut i denna fråga. Denna bild utvisar ett enda stort
stenrös, sten vid sten och så tätt, att man ej ens kan få foten
ned mellan stenarna. Under sådana förhållanden kan jag ju
mycket gärna vara med om, att här föreligger ett märkligt na¬
turminnesmärke, men att utvälja ett dylikt bredvid ett tätt be¬
byggt samhälle måste ju alltid ställa sig mycket dyrbart, som
33 Nr 30.
Fredagen den 9 maj.
ju också framgår därav, att det här området skulle kosta 18,000
kronor. Sådana här egendomliga eller liknande formationer fin¬
nas på_ många andra ställen, om även icke det är sä gott om
dem uti Skåne, men uti närgränsande provinser förekomma dock
eu stor mängd sådana. Vi kunna dock val knappast begära att
-iå dem alla inlösta med hjälp av staten. Och skulle jag än vilja
sätta detta i fråga, så tror jag dock, att herrarne icke skulle re¬
flektera däröver.
Vidare ber jag att i likhet med herr Pers få sago, att jag
tror, att det skulle bliva ett farligt prejudikat, om staten giver
anslag till inlösen av enskildas marker för avskiljande till natio¬
nalparker. Hittills har man hållit sig vid, att det bör vara stats-
jord som upplåtes till dylika ändamål. Jag skall icke upptaga
ticien längre och ber endast att få yrka avslag på de föreliggande
motionerna samt utskottets hemställan.
Herr lamm: Den föregående talaren anlade stenrössyn-
pnnkter på frågan, och det kan man ju förstå, då han bör vara
sakkunnig i det fallet såsom varande från ett landskap, där det
lär finnas god tillgäng på sten, och han var liberal nog att er¬
bjuda sig att avstå därutav så mycket som möjligt. Men jag
tror, att det ej är riktigt lämpligt att jämföra detta stenröse med
yilket som helst annat, till och med om det skulle befinnas
ligga i Kronobergs län. Här gå ända npp i dagen bevisen på
och minnen från den tid, då den skandinaviska halvön bildades,
och det framgår av tillgängliga handlingar, att här ha genom
förskjutningar i berggrunden kommit fram bevis på huru forma¬
tionen av hela vår halvö gått till. Sådana naturminnesmärken
erbjuda sig icke, herr Ericsson, i liknande grad på andra stäl¬
len. Men det är icke blott därför jag anser motionerna böra bi¬
fallas, utan det är också en annan sak det här gäller. Detta
område ligger i en av de mest bördiga trakter i vårt land och
jag tror, att man kan säga, att stora delar av denna genom män¬
niskohand till så hög kultur komna jord förut sett ut på samma
sätt soni den nu ifrågavarande marken, vilken nog med viss rätt
karaktäriserats som stenröse; det är ett kulturellt minnesmärke,
som man kan visa fram med orden: så här såg Eslövstrakten
ut tillförene, där nu växa sockerbetor, och idoga människor ha
genom strävsamt arbete omskapat denna jord till vad den nu
är. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Kobb: Jag kunde icke underlåta att begära ordet, då
ja§_ hörde herr Ericssons krassa uppfattning. Det är mycket
möjligt, att herr Ericsson ej kan läsa ut någonting ur dessa sten¬
rös, därpå tvivlar jag visst icke. Men lika övertygad är jag om,
att de geologer och andra vetenskapsmän, som ställt sig' i spet¬
sen för och uppmanat korporationer och enskilda till insamling
Första kammarens protokoll 1913. Nr 30. 3
Om avskilj¬
ande av ett
område från
Eslöv såsom
nationalpark.
(Forts.)
Nr 30. 34
Fredagen den 9 maj.
Om avskilj- för att från förstörelse bevara detta minnesmärke, kunna läsa
ande av ett ut någonting ur detta minne. Och det är just för att bevara
°Eslöv såsom detta minne av huru vårt land eller stora deIar däraV liava bil"
nationalpark, data, som man vill reservera detta område. Jag beklagar, att
(Forts) det icke kommit fram fullständigt i den form man skulle kun¬
nat önska, därför att det kanske varit lämpligast, att området
reserverats som eu nationalpark, men då nu yrkande icke fram¬
kommit i den riktningen, skall jag förena mig med dem, som
yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Fahlén: Då jag låtit anteckna min reservation in
blanco, har jag begärt ordet för att antyda min ställning till
frågan.
Inom utskottet ställde jag mig välvillig mot tanken på stats¬
bidrag för ifrågavarande ändamål, men jag gjorde det villkor
för bifall till motionerna, att området skulle av vederbörande —
Eslövs stad eller naturskyddsföreningen — förvärvas och över¬
lämnas till staten såsom statsegendom för att sedermera enligt
lagbestämda grunder avskiljas till nationalpark. Detta blev icke
av utskottet bifallet i den form jag ansåg nödvändigt, utan utskottet
har rört sig med mer eller mindre svävande uttryck och för sin
del hänskjuta saken till Kungl. Maj:ts avgörande, så att Kungl.
Maj:t skulle hava att närmare bestämma villkoren för anslagets
beviljande. Det har jag av principiella skäl ej kunnat vara med
om, synerligast sedan jag läst de bilagor, som voro fogade vid
motionerna,' och av vilka särskilt en innehåller, att området skulle
planteras och kanske bliva den härligaste stadspark, som Eslöv
någonsin kunde önska sig. Att för sådant ändamål bevilja stats¬
anslag finner jag emellertid icke lämpligt. Jag hade också före¬
ställt mig, att anslaget skulle kunna satts något lägre än vad
som är föreslaget, en fråga som dock är av underordnad bety¬
delse. Om utskottet hade velat gå på den linje, som jag fram¬
höll inom utskottet, hade jag bestämt ställt mig på utskottets
sida, men då så ej skett och jag icke ser någon utväg att nu
få igenom mitt önskemål, annat än genom en återremiss, vilken
jag dock anser böra, med hänsyn till den långt framskridna ti¬
den, undvikas, anser jag mig böra ansluta mig till avslagsyrkandet.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde
herr talmannen jämlikt därunder framställda yrkanden proposi¬
tioner, först på bifall till vad utskottet i föreliggande utlåtande
hemställt samt vidare därpå att kammaren skulle avslå såväl
utskottets hemställan som de i ämnet väckta motionerna; och
förklarade herr talmannen sig finna den förra propositionen,
vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Fredagen den 9 maj. 35 Nr 30.
Den, som bifaller vad jordbruksutskottet hemställt i sitt ut¬
låtande nr 112, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, avslås såväl utskottets hemställan som de i
ämnet väckta motionerna.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 52;
Nej — 50.
Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets den 7
och 8 innevarande månad bordlagda utlåtanden:
nr 113, i anledning av Kung], Maj:ts proposition med an¬
ledning av framställning från Maguesitaktiebolaget Tarrekaise
beträffande vissa av bolaget arrenderade mineralfyndigheter å
kronojord i Norrbottens län, och
nr 114, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående
kapitalinbetalningarna till fonden för torvindustriens befrämjande,
biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredi ogs ånyo jordbruksutskottets den 7 och 8 innevarande Om grunder
ma,] bordlagda utlåtande nr 115, i anledning av dels Kunpl f°r upplåtan-
Maj:ts proposition angående grunder för upplåtande av egna- fe av..e£nah
hemslägenketer från vissa kronoegendomar, dels ock två i ämnet teTfrån rista
väckta motioner. kronoegen-
I eu till Riksdagen den 14 mars 1913 avlåten, till jordbruks- domar-
utskottets förberedande behandling hänvisad proposition, nr 170,
både Kung!. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av stats¬
rådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen besluta, ö
dels att 1 propositionen angivna grunder för upplåtande av
egnahemslägenbeter från vissa kronoegendomar skulle från och
med den 1 januari 1914 lända till efterrättelse;
dels ock att Kungl. Maj:t skulle äga meddela de närmare
bestämmelser, som kunde finnas erforderliga för tillämpningen
av nyssnämnda grunder samt för övergången från de i förevar¬
ande hänseende nu gällande föreskrifter.
I sammanhang härmed både utskottet till behandling före¬
nt två inom Första kammaren väckta motioner, nämligen
Nr 39.
Fredagen den 9 maj.
36
Om grunda- nr 121 av herr Gustafsson, däri föreslagits ändring beträf-
for upplåta:;- fan(je punkt 7 i förslaget till nya grunder för egnahemsupplå-
tlndrfvaX telser från vissa kronoegendomar, och
ter från vissa nr 143 av herr Hult, däri hemställts, att i grunderna för upp-
kronoegen- låtandet av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar måtte
domar. inrymmas bestämmelse därom, att inteckning till säkerhet för
(Forts.) kronan tillkommande ogulden köpeskilling måtte kunna i anse¬
ende till förmånsrätten nedflyttas närmast efter erforderlig in¬
teckning till säkerhet för av statsmedel beviljat egnahemslån.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade skäl
hemställt, att Riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevar¬
ande proposition samt de av herrar Gustafsson och Hult i ämnet
väckta motionerna, måtte besluta,
a) att särskilda i utlåtandet intagna grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar skulle från
och med den 1 januari 1914 lända till efterrättelse; samt
b) att Kungl. Maj:t skulle äga meddela de närmare bestäm¬
melser, som kunde finnas erforderliga för tillämpningen av nyss¬
nämnda grunder samt för övergången från de i förevarande
hänseende nu gällande föreskrifter.
Herr Hult: Då jordbruksutskottet i huvudsak och enhälligt
avstyrkt bifall till min motion i föreliggande fråga, skulle jag
icke hava besvärat kammaren med ett yttrande i sakfrågan, om
jag icke hyste den uppfattningen, att ett bifall till den framställ¬
ning jag gjort skulle åtminstone i någon grad främja den egna-
hemsbildning, varom herr statsrådet och chefen för jordbruks¬
departementet vid behandlingen av eu annan fråga nyss så
varmt yttrade sig. Därför skall jag be att få säga några ord i
frågan.
Till cn början skall jag då be att få uttala såsom min åsikt,
att då man i dessa grunder för upplåtande av egnahemslägen-
heter från viss kronojord intagit den bestämmelsen, att dessa
egnahem skola upplåtas till mindre bemedlade och obemedlade
personer, som besitta kvalifikationer, som kunna anses erforder¬
liga för skötandet av ett mindre jordbruk, så medför detta en
viss förpliktelse för statsmakterna att också se till, att de eko¬
nomiska förhållandena i övrigt ordnas på sådant sätt, att möjlig¬
het finnes för obemedlade personer, som vilja bli egnahemsbru-
kare, att använda sig av detta erbjudande. Men jag är icke
riktigt på det klara med, att den ekonomiska frågan för närva¬
rande är så ordnad. Egnahemsbrukaren, som saknar medel,
måste nu genom bekanta eller släktingar eller på annat sätt
skaffa de medel, som erfordras utöver erhållet egnahemslån.
lag ber att få taga ett exempel. Om ett eget hem färdigbyggt
betingar eu kostnad av 6,000 kronor, så får köparen ett lån av
Fredagen den 9 maj.
37 Nr 30.
5,000 kronor från egnahemslånenämnden. Han behöver då yt- Om grunder
terligare 1,000 kronor jämte vad som åtgår till anskaffande &yfdr "PPlåtan-
kreatur och redskap för skötande av det egna hemmet. Och hémsläeenhe-
detta belopp kan jag icke beräkna lägre än till 1,000 kronor, ter från vissa
Han behöver alltså 2,000 kronor. För dessa, som skulle köpa kronoegen-
av kronan, skulle det givetvis ställa sig i viss mån bättre, be- domar.
roende därpå att kronan skulle taga ut köpeskillingen på samma (Forts.)
sätt, som är stadgat för återgäldande av beviljat egnahemslån. Men
dessa obe medlade personer kunna icke, om de icke äro i stånd
att på annat sätt anskaffa medel, såsom förslaget nu ligger köpa
ett sådant eget hem. Ty kronan skall ha sin tiondedel av kö¬
pesumman, och så hänvisar man köparen att för bebyggande
av lägenheten söka lån från statens egnahemslånefond. Men
vi veta, hur det går; egnahemslåneförmedlaren, åtminstone i vå¬
ra bygder, lämnar icke ut lån med mindre egnahemslånet får
första inteckningen. Det är denna sak, som jag pekat på i min
motion.
Nu anser jag, att om köpare av eget hem på kronojord
skall kunna begagna sig av förutnämnda erbjudande, måste det
ordnas så, att han kan få lån för fullbordande av det egna
hemmet. Men då finnes enligt min mening icke annan utväg
än att låta egnahemsinteckningen gå före kronans inteckning.
Det kan kanske i viss mån synas egendomligt att sätta tillbaka
kronans inteckning för ogulden köpeskilling efter egn allena slåne-
inteckningen, men vid närmare påseende tror jag icke, att det
skall kunna behöva möta principiella svårigheter. om lä¬
genheten är fullständigt bebyggd, då egnahemsbrukaren tillhand¬
la!’ sig den, får kronan ut V10 av köpeskillingen i handpenning,
och resten amorteras på samma sätt som egnahemslånet. Om
däremot lägenheten skall bebyggas, då den säljes till eget hem,
är det uppenbart, att dess värde ökas i samma mån som bygg¬
nader uppföras. Kronan blir icke sämre ställd i senare fallet
än i det förra, där kronan tar inteckning för hela oguldna för¬
säljningssumman.
Ett skäl, varför man icke gärna kan begära, att egnahems¬
låneförmedlaren skall lämna lån på i den kungl, prop. förut¬
satta vilkor, är, att förmedlaren gentemot staten står i ansvar
för de utbekomna medlen. Under sådana omständigheter är det
val också obilligt att begära, att egnahemslåneförmedlaren skall
bara av intresse för saken ikläda sig den risk, som ligger i att
taga toppinteckningen. Enligt utskottets förslag är det visserli¬
gen meningen, att egnakemslåneinteckniugen skall fastställas
med samma förmånsrätt som kronans inteckning. Men jag tror
likväl icke, att våra låneförmediare gå in på saken. Det vore
val heller icke något skäl i att genom ändring av stadgande^
rörande utlämnande av egnahemslån åstadkomma eu bestäm¬
melse i den riktningen, att staten åtoge sig den eventuella för-
Nr 30. 38
Fredagen den 9 mai-
Om grunder lust, som uppkomma på lån, vilka utlämnas till brukare av egna
f°Je uPP^ata^' hem å kronojord. Det vore ju bara en omväg och tjänar icke något
hemslägmhe- till» eftersom staten i alla fall skulle vidkännas uppkommen förlust.
ter från vissa »lag har trott, att den väg, som jag pekat på, vore frarn-
kronoegen- komlig och möjlig att gå. Jag har, som sagt, den uppfattningen,
domar. att ^ skuue j någon mån främja saken. Ytterligare ber jag
(Forts.) f,\ påpeka, att även om man går den vägen och köparen får
bli skyldig hela summan för det egna hemmets anskaffning,
får han likväl icke vara mera obemedlad, än att han kan skaffa
Vi0 av köpeskillingen och dessutom vad som behöves till inköp
av kreatur och inventarier. Skall man upplåta egnahem till
obemedlade — och meningen är väl att göra detta erbjudande
till fattiga jordbruksarbetare och andra, som lämpa sig att taga
hand om ett eget hem — så skall man väl också taga steget
fullt ut, så att staten för den goda sakens skull ikläder sig den
risk, som till äventyrs i något enda fall uppkommer.
Slutligen ber jag få påpeka, att enligt mitt förmenande är
denna risk icke av någon egentlig betydelse. Visserligen har
man sport i åtskilliga landsändar, att det icke är så bra ställt
med egnahemsrörelsen. Åtskilliga brukare ha fått sluta sin
verksamhet, de ha tröttnat, eller stora svårigheter ha mött för dem
att reda upp saken. Jag tror för min del, att det i många fall
berott på, att jorden varit för dyr, och att kostnaderna för ny¬
byggnaderna blivit för höga. Ett litet jordbruk på 20—25 tunn¬
land åker har betingat en anskaffningskostnad av 7—8,000 kro¬
nor och däröver, och detta är orimligt. Gör priset billigare, och
låt dem, såsom här föreslås, köpa efter värdering. Det är också
min övertygelse, att dessa personer, som förvärva egna hem på
kronojord, komma i en gynnsammare ställning i ekonomiskt
avseende och därför bör denna egnahemsbildning på allt sätt
underlättas och stödjas.
Den risk som staten löper genom att taga det steg, som
jag föreslagit, är minimal, men förslaget skulle främja egnahems¬
rörelsen och bereda lättnader för dessa, som till äventyrs vilja
förvärva egna hem på kronoegendomar. Därför yrkar jag bifall
till min motion. Men då ett bifall till densamma förutsätter
omarbetande av det föreliggande förslaget i vissa punkter, hem¬
ställer jag, att därest kammaren anser min motion förtjänt av
bifall, ärendet måtte återremitteras till jordbruksutskottet för
utarbetande av de bestämmelser, som bliva erforderliga för vin¬
nande av motionens syfte.
Herr talmannen tillkännagav, att anslag före kl. 2 e. in.
utfärdats till sammanträdets fortsättande kl. 7 på aftonen.
Herr Tamm: Jag tror mig kunna försäkra herrarne, att
också utskottet gått till behandling av den föreliggande frågan
Fredagen den 9 maj.
39 Nr 30.
med den bestämda föresatsen att såvitt möjligt främja egnahems- Om grunder
bildningen, och även föredragande departementschefen har för-'^ upplatan-
säkrat, att han anlagt den synpunkten på saken, när förslaget hemslägenhe-
framlades. Men utskottet har icke ansett, att det vore riktigt, ter från vissa
att staten skall i varje fall ställas sämre än låneförmedlaren.
Yi tyckte i utskottet, att vi gått motionären till mötes, på sam¬
ma gång vi voro honom tacksamma för att vi fått en möjlighet
till rättelse i ett förhållande, nämligen att vi fått bestämt vilken
myndighet som skall likställa staten och låneförmedlaren i fråga
om dessa inteckningar.
Motionären framhöll, att det vore troligt, att förmedlarna
skulle draga sig för att fortsätta låneförmedlingen, därest deras
inteckningar skulle komma ovanpå statens inteckning för ogul¬
den köpeskilling. Jag tror icke så illa om dem, och jag tror
icke, att låneförmedlarna äro besjälade av önskan att på staten
vältra över all risk och allt ansvar. Ha de gått till detta deli¬
kata men tacksamma uppdrag, skola de nog fortsätta därmed
trots risken, som de ikläda sig, och vilken blir mindre, tack
vare motionärens framställning.
Eu återremiss till utskottet tjänar icke till något. Vi hava
behandlat frågan synnerligen grundligt vid upprepade tillfällen.
Med undantag för en annan punkt, vid vilken avgivits reserva¬
tion av socialdemokraterna, är utskottet enigt. Jag kan försäkra,
att någon ändring blir det icke, även om utlåtandet återremit¬
teras. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt föreliggande
yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i nu
föredragna utlåtande hemställt samt vidare därpå att utlåtandet
skulle visas åter till utskottet; och förklarades den förra propo¬
sitionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 7 och 8 i denna AnS'- ålders-
månad bordlagda utlåtande nr 116, i anledning av Kungl. Maj ds**'®1’ af.ws'
proposition angående ålderstillägg åt vissa kronojägare i Klotens S,'r ^Klotens
revir. revir.
I en till Riksdagen den 4 april 1913 avlåten, till jordbruks¬
utskottet för förberedande handläggning hänvisad proposition, nr
252, hade Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag före¬
slagit Riksdagen medgiva, att en var av kronojägarna i Klotens
revir M. L. Brusell, É. G. Andersson ocli Edv. Bark skulle äga
för erhållande av ålderstillägg å sin befattning såsom ordinarie
kronojägare tillgodoräkna sig den tid, han efter den 20 mars
1900 tjänstgjort såsom extra kronojägare, dock att ålderstillägg
icke fingo åtnjutas för tiden före ingången av år 1913.
kronoegen-
domar.
(Forts.)
Nr 30. 40
Fredagen den 9 maj.
Ang. ålders-
tillägg åt vis¬
sa kronojäga
* re i Klotens
revir.
(Ports.)
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda skal hem¬
ställt, att Riksdagen måtte bifalla Kring]. Maj:ts förevarande
proposition.
Herr Jonsson, Olof: Om Riksdagen bifaller den af utskot¬
tet tillstyrkta propositionen, skulle krono,jägmästarna i Klotens
revir få räkna sig till godo de år, som de tjänstgjort såsom extra
kronojägare från och med den 20 mars 1900, samt med ingången
av innevarande år åtnjuta två ålderstillägg. Jag vill fästa kam¬
marens uppmärksamhet på, att utskottets hemställan i två hän¬
seenden strider mot eu princip, som tillämpats inom statsutskot¬
tet både i år och föregående år. Dels skulle här ett mycket
större antal tjänsteår tillgodokomma dessa personer, och dels
skulle de två ålderstilläggen, därest de beviljas, komma att utgå
redan under det löpande året, det vill säga år 1913. Om jag nu
ser bort därifrån, att antalet tjänsteår, som dessa personer skulle
få räkna sig tillgodo, är större än det vanliga, och bara fäster
mig vid, att de två ålderstigen skulle utgå redan från och
med i år, kan jag inskränka mig till att yrka, att Riksdagen på
det sätt bifaller Kung!. Maj:ts proposition, att ålderstilläggen ut¬
gå först med ingången av år 1914. På detta sätt kommer man
åtminstone icke att bryta mot eu princip, som, vågar jag saga,
genomgående tillämpas. Jag tror, att det icke ligger så liten
betydelse i att man söker hålla några principer vid behandlingen
av sådana frågor, särskilt som här icke påvisats annat skäl för
bifall, än att de haft så många tjänsteår som extra. Det har
icke anförts, att de arbetat under dåliga förhållanden under sin
föregående tjänstetid, vilket här skulle kompenseras, utan man
har helt enkelt funnit lämpligt att med anledning av, att i fjol
eu motion i samma ärende icke vann bifall, nu taga skadan
igen, så att de skulle få uppbära ålderstilläggen redan från i år.
Jag hemställer om bifall till mitt yrkande.
Herr Tamm: Då denna fråga i fjol var före på grund av
en enskild motion, avstyrkte jordbruksutskottet framställningen,
men i motiveringen påpekades bestämt, att om en framtida ut¬
redning visade, att dessa personer voro förtjänta av dessa ålders¬
tillägg, skulle man icke ställa sig i opposition. Nu ha samtliga
myndigheter, statskontoret inbegripet, tillstyrkt Kungl. Maj:ts
proposition. Den grundar sig därpå, att Riksdagen icke inrät¬
tade så många kronojägartjänster i Klotens revir, som Kungl.
Maj:t begärt, och att dessa tre kronojägare därför kommit i eu
ogynnsammare ställning än sina fem kamrater. Först efter, om
jag minnes rätt, 1909 års riksdagsbeslut kunde dessa tre bliva
ordinarie. Således ha de under hela tiden haft samma tjänst¬
göring som sina lyckligare lottade kamrater. När nu samtliga
hörda myndigheter tillstyrkt saken, kan jag icke finna annat än att
Fredagen den 9 maj.
41 Nr 30.
man bör bifalla Kungl. Maj:ts proposition. Jag tror icke, att Ang. ålders¬
man bär bör pålägga den av den föregående talaren hävdade
staisutskottssynpunkten. Vi hava ansett det icke allenast billigt re ; jq0tfns
utan även rättvist att bifalla Kungl. Maj:ts proposition. revir.
{Korts.
Greve Wachtmeister, Fredrik: Ingen skulle hellre än jag
önska, att dessa kronojägare i Klotens revir få de ålderstillägg,
varom här är fråga. Jag känner vissa av dem personligen och
vet, att de äro väl förtjänta av all möjlig uppmuntran. Men å
andra sidan är det icke alls rätt att såsom deu siste tala¬
ren säga, att det här är fråga om en statsutskottssynpunkt,
utan frågan gäller, om Riksdagen skall handla konsekvent och
på samma sätt nu, som skett flera gånger förut under denna
riksdag. Jag tycker nästan, att Riksdagens värdighet fordrar,
att den handlar konsekvent i dylika fall. Jag ber att få till
fullo instämma i herr Olof Jonssons yrkande.
Herr Jonsson, Olof: Jag ber att få protestera mot herr
Tamms yttrande om den tidpunkt, då dessa kronojägare blevo
ordinarie. Det var icke år 1909 utan år 1912, och det föränd¬
rar kanske saken.
Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande förevarande utlåtande vore yrkat, dels att vad
utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Jonsson, Olof,
att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring, att
ifrågavarande ålderstillägg skulle få åtnjutas först efter ingången
av år 1914.
Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till herr Jonssons yrkande
vara med övervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets den 7 och
8 innevarande maj bordlagda utlåtande nr 117, i anledning av
dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gäl¬
lande föreskrifter i fråga om upplåtande av odlingslägenheter å
kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m.
in., dels och en i ämnet väckt motion, biföll kammaren vad ut¬
skottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 7 och 8 i denna Om anslag
månad bordlagda utlåtande nr 118, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslagJ o-drdsodling.
i fråga om anslag till befrämjande av trädgårdsodling.
Nr 30. 42
Om anslag
till befräm¬
jande av träd¬
gårdsodling.
(Torts.)
Fredagen den 9 maj.
I eu inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisad motion, nr 196, hade herrar
Linders och Nilsson i Kabbarp föreslagit, att Riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t måtte låta
utarbeta och snarast möjligt framlägga förslag till Riksdagen om
lämpligt anslag i det i motionen angivna syfte till befrämjande
av trädgårdsodlingen, företrädesvis bland mindre jordbrukare
och lägenhetsinnehavare, samt förslag till allmänna grunder för
anslagets utgående.
Utskottet både i nu föredragna utlåtande på anförda skäl
hemställt, att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning samt därefter till Riksdagen in¬
komma med förslag i fråga om de åtgärder, som lämpligen
borde vidtagas för befrämjande av trädgårdsodlingen, företrädes¬
vis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare.
Reservation hade avgivits av herrar A. T. Odelberg, P. Paul-
son, A. H. Fahlén och A aby A. TF. Ericsson, vilka likväl ej däri
antytt sin åsikt.
Herr Odelberg: Då jag nu antecknat mig såsom reservant,
skall jag be att få yttra några ord, men jag skall försöka göra
det så kort som möjligt.
För en tid sedan yttrade hans exellens herr statsministern
vid besvarande av en interpellation, att en bland orsakerna till,
att vi fått så många propositioner, var, att Riksdagen så ofta
skrev till Kungl. Maj:t. Jag tror, att det vore lämpligt av Riks¬
dagen att något inskränka detta skrivande, och här är ett till¬
fälle att kasta en skrivelse i papperskorgen. Icke därför att jag
vill motsätta mig något, som kan göras för trädgårdsskötselns
befrämjande, utan därför att jag anser, att skrivelsen är helt
och hållet obehövlig. Intresset för trädgårdsskötseln är så stort,
att Riksdagen icke behöver skriva till Kungl. Maj:t och begära
någon utredning om vad som bör göras.
Det är icke mer än två år sedan Riksdagen beviljade gan¬
ska betydande årliga belopp för trädgårdsundervisning. AU hava
tre modärna trädgårdsskolor, och Riksdagen uttalade sig för in¬
rättande vid behov av flera sådana. Riksdagen har vidare anslagit
medel för att sätta trädgårdsmän i tillfälle att företaga studie¬
resor utomlands.
Se vi på hushållningssällskapen i vårt land, så finna vi icke
ett enda, som icke med intresse omfattat trädgårdsskötseln. Varje
sällskap har efter de olika lokala förhållandena uppmuntrat träd¬
gårdsskötseln framför allt bland de små egnahemsbrukarna.
Sällskapen utbetala tillsammans årligen över 100,000 kronor för
trädgårdsskötselns befrämjande. De hava anställt mellan SO och
Fredagen den 9 maj.
43 Nr 30.
60 iänsirädgårdsmästare och utdelade under det sista år, för vil- Om anslag
ket uppgifter finnas, 12,881 fruktträd gratis eller mot myckel
låga avgifter. Vidare hava anordnats fruktodlingskurser ochJtärdsodlin<r"
premiering av mindre jordbrukares trädgårdar. Somliga såll- ö , ],-orts
skap hava anordnat undervisning för folkskollärare i trädgårds¬
skötsel, andra hava främjat bildande av fruktodlingsföreningar,
som understödjas. Ensamt i Södermanlands län hava bildats
bortåt 55 fruktodlingsföreningar. Vidare hava hushållningssäll¬
skapen anordnat kurser i konservering av trädgårdsalster samt i
trädbeskärning.
Då man ser, att intresset inom hushållningssällskapen är
ganska livligt — olika åtgärder hava vidtagits och hushållnings¬
sällskapen från Ystad till Haparanda anslå medel för trädgårds¬
skötselns befrämjande — tror jag, att det är obehövligt att nu
skriva till Kungl. Maj:t. Skulle hushållningssällskapens medel
icke räcka till för befrämjande av denna del av lanthushållning¬
en, lära nog sällskapens ombud ej underlåta att därom under¬
rätta Kungl. Maj:t.
Jag ber att på grund av vad jag nu anfört få yrka avslag
å utskottets hemställan.
Herr Tamm: Den ärade reservanten angav som huvudmo¬
tiv mot skrivelseförslaget det stora intresse, som inom hushåll¬
ningssällskapen förefinnes för trädgårdsodlingen och dess spri¬
dande i allt vidare kretsar. Jag kan ej hjälpa att jag har samma
intresse som motiv för skrivelsen. Ty hur går det, när det fin¬
nes och breder ut sig ett verkligt stort intresse eller ett låt vara
uppagiterat intresse? Jo, det går så, att om ej staten har klart
för sig, huru den skall göra, och det ej kommer förslag från
Kungl. Maj:t, kommer den ena motionären stickande med det försla¬
get och den andra med det, och det kan då i Riksdagen som
tyvärr alltför ofta inom hushållningssällskapen upparbetas eu
agitation just för en lösryckt del av det hela, som blir i en has¬
tig vändning, om jag så får säga, bifallen av Riksdagen. Herr
Odelberg påpekade, att hushållningssällskapen anslagit medel och
intressera sig för detta, och jag tror, att bättre kunna de ej göra.
Men huru går det sedan? Jo, man kommer tillsammans på ett
ombudsmöte, och sedan man suttit samman två eller tre dagar,
kommer man in med ett tämligen löst debatterat förslag till
Kungl. Maj:t och begär, att, såsom herr Odelberg sade, på grund
av denna framställning Kungl. Maj:t skall komma med förslag,
År det då ej bättre, när man konstaterat detta livliga intresse
för saken, att såsom uttrycket lyder »mota Olle i grind» och att
staten redan nu undersöker: Vad bör staten göra för denna bi¬
näring till jordbruket? Vad bör göras särskilt ur den synpunkten,
att det väl icke finnes någon säkrare och bättre binäring just
för småbrukarne, som vi äro så angelägna att understödja i deras
Nr 30.
Om anslag
till befräm¬
jande av träd¬
gårdsodling.
(Forts.)
44 Fredagen den 9 maj.
verksamhet? Just i detta stora intresse linner jag en anledning
att biträda förslaget.
Jag yrkar alltså bifall härtill.
Herr Odelberg: Jag kan ej gilla den uppfattning den siste
ärade talaren hade. Då de klimatiska-, jordmåns- och avsäit-
ningsförhållandena äro så olika i skilda delar av vårt land, är
jag övertygad om, att våra hushållningssällskap bättre än någon
av Kung!. Maj:t tillsatt kommitté kunna bedöma, vilka åtgärder
böra vidtagas för höjandet av trädgårdsskötseln, och våra hus¬
hållningssällskap lida varken brist på intresse eller medel. Först
när intresset svalnat eller medlen tryta, kan det vara tid att
vända sig till Kung!. Maj:t.
Herr Lindblad, Ernst: Jag var ej med när utskottet be¬
handlade denna fråga. Jag skulle i annat fall ha tillhört reser¬
vanterna. Mot herr Tamm får jag säga, att det är en annan
»Olle» som skall motas, och det är strävandet att bara vältra
över på staten vad som kan omhändertagas av andra institutio¬
ner eller av kommunerna. Men erfarenheten har visat, att t. ex.
i Södermanlands län hade man en utmärkt länsträdgårdsmästare,
som ej längre kunde vara nöjd, därför att han bjöds från ett
annal län västerut en i banko förhöjd lön! Jag frågar: är det
verkligen lämpligt, att hushållningssällskapen sins emellan skola
anställa auktion för att få sina medhjälpare? Och detta med
tillhjälp av statsmedel?
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes
jämlikt därunder framställda yrkanden propositioner, först på
bifall till vad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt samt
vidare på avslag därå, och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets den 7 och
8 innevarande maj bordlagda utlåtanden:
nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Kumla municipalsamhälle av den till länsmans-
bostället x/2 mantal Kumla nr 4 hörande skogsmarken, och
nr 12Ö, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse åt bergverksaktiebolaget Freja av kronan tillhörig
mark i Norrbottens län,
biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Fredagen den 9 maj.
45 Nr 30:
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 7 och 8 innevarande upplå-
månad bordlagda utlåtande nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts q^heter friin
proposition angående upplåtande av lägenheter från förra kap jörrakaptens-
tensbostäjlet Skårebo nr 1 i Kalmar län. bostället Skå-
I eu till Riksdagen den 18 april 1913 avlåten, till jordbruks¬
utskottet för förberedande handläggning hänvisad proposition,
nr 264, hade Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit Riksdagen medgiva,
dels att ett å karta med nr XI betecknat område måtte
från förra kaptensbostället 1 mantal Skårebo nr 1 i Kristvalla
socken av Kalmar län upplåtas till Kristvalla församling med
full äganderätt mot en köpeskilling av 150 kronor att vid till¬
trädet erläggas till Konungens befallningshavande i länet och
under i statsrådsprotokollet angivna villkor i övrigt,
dels och att nio med nr II—IV, VI—X samt XII betecknade
lägenheter finge var för sig med i statsrådsprotokollet närmare
angivet område från egendomen upplåtas enligt kung!, kungö¬
relsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder för
åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda
tillfälle att förvärva egnahemslägenheter från vissa kronoegen-
domar och med iakttagande av de i kungl. brevet till domän¬
styrelsen samma dag i fråga om tillämpningen av berörda grun¬
der meddelade närmare bestämmelser.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på åberopade grun¬
der hemställt, att Riksdagen måtte allenast på det sätt bifalla
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, att Riksdagen medgåve,
att det med nr XI betecknade området måtte upplåtas till Krist¬
valla församling med full äganderätt mot en köpeskilling av 150
kronor att vid tillträdet erläggas till Kungl. Maj:ts hefallnings-
havande i länet samt under villkor i övrigt att området finge
tillträdas den 14 mars 1914, att församlingen ålåge att omkring
området uppföra och underhålla hägnad mot egendomens an¬
gränsande mark och att församlingen ensam skulle vidkännas
de med områdets avskiljande och lagfarten å fånget förenade
kostnader.
Reservationer hade avgivits
dels av friherre G. L. De Geer samt herrar A. Pers, G. A.
E. Kronlimd, P. Hellström, A. L. Lundström, V. A. Ekerot och
P. N:son Bosson, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om
bifall till Kungl. Maj:ts förslag;
dels och av herr P. O. Lundell, som ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
»Utskottet, som icke haft något att anmärka mot Kungl.
Maj:ts förslag rörande försäljning av lägenheterna Kvarnemålen,
Nr 30. 46
Fredagen deri 9 maj.
Ang. upplå- Flathallen, Brånen, Lilla Flathallen eller Åsmålen, Lilla Östra-
o-enheter^från m^en ocl1 Björktorpet samt det till upplåtande åt Krist.val in
förrakaptens- församling föreslagna området betecknat med nr XI, har där-
'bostället Skef emot icke kunnat undgå att finna de områden i avrösningsjord,
rebo nr 1. som tilldelats lägenheterna Storemålen, Hjältemålen, Trulsamålen
(Forts.) och Östramålen vara alltför stora. Även om dessa områden icke
i sin helhet äro bevuxna med skog, utgöra de dock för skogs¬
gud tjänlig mark, som i statens hand i framtiden kan lämna
tillgång till skog, men i enskildas ägo antagligen bliva kala be¬
tesmarker. Då staten för närvarande för skogsändamål årligen
förvärvar stora arealer skogsmark, torde det väl ej vara fören¬
ligt med god hushållning, att staten samtidigt till enskilda för¬
säljer sådan staten redan tillhörig mark och ej obetydlig areal,
som ligger samfällt med annan under statens vård och skötsel
befintlig skog. Utskottet anser därför att i händelse de ovan¬
nämnda fyra lägenheterna Storemålen, Hjältemålen, Trulsamålen,
och Östramålen skola till enskilda försäljas de dem förslagsvis
tilldelade områden i avrösningsjord böra betydligt minskas: det
Storemålen tilldelade med omkring 9 hektar och de övriga lä¬
genheternas områden med omkring 15 hektar för varje lägenhet.
Utskottet, som sålunda anser, att Kungl. Maj:ts framställ¬
ning rörande dessa 4 lägenheter icke kunna i sin nuvarande
form bifallas, får därför hemställa, att Riksdagen med avslag ä
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition beträffande lägenheterna
Storemålen, Hjältemålen, Trulsamålen och Östramålen, må i
övrigt bifalla samma proposition.»
Friherre De Geer, Louis: Herr talman! I den proposition,
som är föremål för detta betänkande, hemställes av Kungl. Maj:t,
att nio stycken torp tillhörande förra kaptensbostäilet Skårebo
skulle försäljas till torparne, som gjort framställning därom.
Vid arrendeuppskattningen föreslogo uppskattningsmännen, att
hela egendomen skulle försäljas. Detta förslag motsatte sig
emellertid Konungens befallningshavande, som ansåg, att det ej
fanns tillräckliga skäl för uppskattningsmännens förslag att jäm¬
väl huvudgården skulle försäljas, men Konungens befallnings¬
havande både ej något emot, att torpen finge försäljas till inne-
bavarne. Överjägmästaren däremot ansåg, att enär det fauns
eu del skog till några av dessa torp, borde åtminstone de torp,
som hade skog, icke försäljas. Emellertid förklarade domänsty¬
relsen, att enär dessa torpens utmarksområden delvis vore be¬
svärade av vatten och skogen därå mindre värdefull, ansåg do¬
mänstyrelsen, emot vad överjägmästaren ifrågasatt, icke skäl före¬
ligga att taga utmarken ifrån torpen, utan förenade sig domän¬
styrelsen helt och hållet med vad Konungens befallningshavande
föreslog.
Det är ju alltid mycket svårt att bedöma, nät det kan vara
Fredagen den 9 maj.
47 Nr 30.
skal att tillåta en sådan försäljning', då man endast tiar pappe- Ang. upplå-
ren att tillgå, men när domänstyrelsen så uttryckligen kunnat ian^e av lä;
säga, att skogen är mindre värdefull, och ej bär något emot för• förra kaptens-
säljningen, har en minoritet inom utskottet ansett, att tillräck- bostället Skä¬
liga, skäl ej förefnnnes att förmena dessa torpare att lösa sig till rebo nr 1.
äganderätten till sina torp. Därför bär jag jämte sex andra re- (Forts.)
servanter hemställt om bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Jag tillåter mig således yrka bifall till reservationen.
Herr Tamm: Herr talman! Som den ärade reservanten
anfört, är det mycket svårt att på grund av tillgängliga kartor
och handlingar bedöma detta ärende. Det är nämligen så, att
överjägmästarens yttrande har varit något svävande, så att man
knappt förstår vad han åsyftar. Men utskottsmajoriteten har i
alla fall ansett, att han haft välgrundade skäl att just i den
trakt, det här är fråga om, söka i statens ägo bibehålla så stor
skogskomplex, som varit möjligt. Jag medger, att reservanterna
ha mycket stora skäl att just i denna fråga tala för, att torpen
såvitt möjligt skola försäljas, och hade det varit möjligt att inom
utskottet få fram ett yrkande, som ginge ungefär i den riktning,
herr Lundell i sin reservations kläm, ej i motiveringen, fram¬
ställt, skulle jag obetingat ha biträtt detta. Denna tanke, som
han nu framfört i förbättrad form, kom ej vid den slutliga vo¬
teringen under omprövning. Nu är det så, att herr Lundell har
just föreslagit, att beträffande de fyra torp, som över jägmästaren
ansett böra bibehållas — dels därför att de ha för stor skogs¬
mark och dels därför, att man skulle sakna folk att sköta den
i statens ägo kvarvarande skogen — skulle ny uppskattning gö¬
ras, och att man således kunde frånskilja de onödigt stora skogs¬
markerna. Om Kungl. Maj:t då finner sig böra återkomma till
Riksdagen med nytt förslag, kan ju detta ske framdeles. Herr
Lundells reservation går således ut på bifall till försäljning av
största delen av bär ifrågavarande torp och uppskov med de
andra. Då denna reservation i sin kläm uppfyller alla önske¬
mål, som vederbörande över jägmästare framställt, föranleder det
mig att gå på denna linje.
Jag ber alltså få yrka bifall till herr Lundells reservation.
Herr Pers: Inom jordbruksutskottet möta ofta ganska stora
svårigheter att göra sig ett rätt begrepp om sådana här frågor,
då man endast har papper och utlåtanden att gå efter. Emel¬
lertid har särskilt under sista tiden gjorts gällande, att man bör
se till, att kronan ej avhänder sig skogsmarker onödigtvis till
köpare av jorden, och det är en synpunkt, som jag anser vara
riktig och som man nog i allmänhet bör följa. Men en sådan
grundsats får naturligtvis ej användas i tid och otid. Den kan
naturligtvis även drivas för långt, och i detta fall tror jag, att
Nr 30. 48
Fredagen den 9 maj;
Ang. upplä- man, fastän något litet skog skulle gå med på lägenheterna,
‘'enheter*frän kan följa Kung! Maj it. Ty ser man på tabellen på sidan
förra kaptens- finger man att i allmänhet skulle denna dåliga skogsmark
bostället Skä- utgöra dubbla arealen mot de magra icägorna. Jag tror, att i
rebo nr 1. den magra trakt av Småland, som det här är fråga om, kan en
(Forts.) sådan skogsareal ej anses annat än mycket lämplig att följa med
dessa torftiga lägenheter. Man talar i fråga om Norrland om,
att hemmanens jordbruk behöver stödskog, och jag föreställer
mig, att detta i någon mån kan tillämpas även i detta fall. Jag
har anslutit mig till reservationen, d. v. s. till Kung!. Maj:ts för¬
slag, och jag tror, att man kan göra det på mycket goda grunder.
Herr talman, jag yrkar bifall till den första reservationen,
d. v. s. Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Lindblad, Ernst: Herr talman! Jag var ej heller
vid detta ärendes behandling närvarande vid justeringen, men
om jag det varit, skulle jag liksom friherre De Geer ha yrkat
bifall till Kungl. Maj:ts förslag, ehuru jag helst hade sett, att
allt kunnat försäljas. Men det skulle verkligen vara olämpligt
att behålla en del torp och överlämna återstående delen till
skogsstatens vård och förvaltning. Min övertygelse är den, att
dessa torp väl i allmänhet äro svagt bebyggda, åtminstone ej
fullt tidsenligt och för en kronojägare eller skogsarbetare till¬
fredsställande, vilket medför, att skogsstaten får bygga nytt åt
dessa skogsarbetare ändå, och då är det väl vida bättre att på
de kvarvarande områdena bygga för sådant behov, så att man
får fullt moderna och tillfredsställande åbyggnader. Jag tror ej,
att dessa områden äro för stora att sälja, och särskilt skogsom¬
rådena torde verkligen behövas. De äro icke mycket skogrika;
det är blott två som ha nämnvärd skog, det ena för 4,000 och
det1 andra för 2,000 kronor — ja, det finnes även ett torp med
skog för 1,000 kronor. Men vad man sätter värde på här är
betet. Det är stenbundna och svåra marker att bruka på alla
dessa egendomar, så att det vore värdefullt att åtminstone hava
bete för att kunna uppföda djur därpå. Jag ber att få instäm¬
ma i yrkandet på bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Greve Wachtmeister, Axel: Då man genom frånskiljande
av de torp, som i herr Lundells reservation undantagits, skulle
undgå det missförhållande, som utskottet velat undvika, nämli¬
gen att allt för stora skogsarealer skulle försäljas, får jag liksom
utskottets ordförande yrka bifall till herr Lundells reservation.
Herr statsrådet Petersson: Jag skall, herr talman, som min
bestämda uppfattning uttala, att det sällan förefinnes starkare
skäl för bifall till ett framställt förslag om försäljning av lägen¬
heter, än det just föreligger här. Och jag skulle verkligen mycket
Fredagen den 9 maj.
49 Nr 30.
beklaga, om kammaren i överensstämmelse med utskottsmajori- Om upplå-
tetens hemställan avsloge detta förslag. Vi skola komma ihåg, tanfje av ,ä;
att denna egendom är belägen i en bygd, som hör till de verk-fönakaptens-
ligen karga trakterna i vårt land. Och att folk bor och bygger bostället Skä-
och arbetar där, åtminstone i den ställning som dessa torpare rebo nr 1.
befunnit sig och befinna sig, kan endast förklaras av, att gam- (Forts.)
mal god tradition och kärlek till den bygd, där de fötts och
fostrats, är så stark hos dem.
Nu förefinnas här nio stycken, eller kanske noga räknat tio,
sådana här små torparehem, och de ha alla begärt att få köpa
dessa hem och bli självständiga. De ha begärt det ej en, utan
två gånger. De skickade först år 1910 in en framställning till
domänstyrelsen med en vördsam anhållan, att när ny arrende¬
uppskattning skulle komma till stånd, de skulle bli satta i till¬
fälle att friköpa sina små torplägenheter. De fingo sådana un¬
derrättelser, att de fruktade, att deras begäran ej skulle bifallas,
och så kommo de in den 1 mars 1912 med framställning till
Kungi. Maj:t, och jag har här en avskrift av denna fram¬
ställning. Jag kan ej underlåta att för kammaren läsa upp åt¬
minstone en del av deras skrivelse, då det är på kammarens
beslut och ej längre på Kungl. Maj:t denna sak nu beror. De
skriva: »Undertecknade, torpare under kronohemmanet förra
kaptensbostället J mantal Skårebo i Kristvalla socken av Kalmar
län, inlade till Kungl. domänstyrelsen hösten 1910 en ansökan
om, att vi måtte från den 14 mars 1914, då en ny arrendeperiod
för Skårebo gård börjar, bliva befriade från dagsverksskyldighet
till gården och i stället antingen få erlägga rent penningearren-
de eller också få inköpa torpen, det senare dock helst». —
Så tala de om, att denna deras ansökan blivit remitterad
till vederbörande domänintendent och att ett sammanträffande
med honom ägt rum, samt sluta med att beklaga, att därest det
beror på honom och uppskattningsmännen, som de säga, ha de
ej något hopp. Och nu ha de kommit till Kungl. Maj:t. — De
hade dock en oriktig uppfattning därom, ty det visade sig att
uppskattningsmännen verkligen hade föreslagit en försäljning.
Men jag fortsätter: »Med anledning härav se vi oss nödsa¬
kade att i djupaste underdånighet frambära våra bekymmer in¬
för Eders Kungl. Maj:t och bönfalla om att Eders Kungl. Maj:t
täcktes taga vår sak i nådig omprövning.
Vi ha på omvägar hört genom kronodomänens arrendator,
att vår ansökan blir avslagen och att vi sålunda skulle få dags¬
verka under nästa arrendeperiod liksom under den närvarande.
Men detta kan icke gå för oss, enär en man kan icke både
sköta torpet och förrätta dagsverken på gården. Men å andra
sidan äro torpen för små för att hålla dräng för dagsverkens
fullgörande. Med nuvarande arbetspriser är detta oss ekono¬
miskt omöjligt. Torpen ge icke den avkastning att vi kunna
Första kammarens protokoll 1913. Nr 30. 4
Nr 30. 50
Fredagen den 9 maj.
Om upplå- bära denna börda. Skulle så illa vara, atl det bestämmes, att
avf * rättsgörelsen för torpen även hädanefter skall utgå i dagsverken
förra kaptens-'— vilket vi icke vilja tro, enär det är ett föråldrat system —
bostället SM- då se vi oss ingen annan råd än att gå ifrån våra torp. Men
rebo nr 1. det skulle kännas svårt. Det skulle kännas svårt att behöva
(Forts.) lämna den torva, som sedan många år tillbaka blivit oss kär och
varest vi nedlagt så mycket arbete. Flera av oss ha där ned¬
lagt sin bästa kraft. Eu av oss har innehaft sitt torp i 52 år
och den av oss, som haft sitt torp den kortaste tiden, har dock
innehaft det i 7 år. Att staten icke skulle göra någon förlust,
om torpen såldes från gården, utan tvärtom en icke så ringa
vinst, framgår av följande. Under innevarande arrendeperiod
har det betalts i årligt arrende för Skårebo 1,055 kronor, men
torparnes årliga rättsgörelse till arrendatorn av gården uppgår
till 754 mans- och 147 kvinnsdagsverken samt dessutom 336
kronor i kontant.» —
Nu vill jag inom parentes anmärka, att om man slår ihop
dessa dagsverken och multiplicerar med kr. 1: 50 — vilket kanske
något så när motsvarar medelpriset — representerar det en summa i
kontant belopp av 1,687 kr., alltså mer än vad arrendet utgått med.
Det heter vidare: »Torpen, som ligga i utkanten av går¬
dens ägor, lämpa sig icke för sambruk med gården. Men de
skulle bliva trevliga egnahems!ägenheter». — Och på grund av
detta drista de sig i underdånighet bedja »det Eders Kungl.
Maj:t täcktes i nåder behjärta vår bekymmersamma belägenhet
och tillstädja, att vi för skäligt pris måtte få inköpa våra inne¬
havande torp, som blivit oss så kära, eller om detta icke kan
ske, att vi måtte få erlägga penningearrenae för dem och sålun¬
da befrias från dagsverksskyldighet.» —
Nu får jag säga, att om man ser på denna sak rent eko¬
nomiskt och ser bort från dess sociala sida, som man ej gärna
kan slå dövörat till för — om man ser saken ekonomiskt, så
visar det sig, att staten skulle ha en rent ekonomisk fördel här¬
av, och detta skall jag genast visa. Om försäljningen bifalles,
&r huvudgården till de föreslagna torpen uppskattad till ett år¬
ligt arrende av 1,000 kronor. Arrendevärdet på dessa lägenhe¬
ter, som föreslagits till försäljning, uppskattas till 1,130 kronor.
Nu blir det iutet arrende, men om man förvandlar detta till
ränta efter 3,6 % på köpeskillingen, gör det omkring 1,150
kronor. Det kommer till staten i form av arrende och ränta
minst 2,130 kronor för denna huvudgård. Men om ingenting
försäljes och allt utarrenderas, uppskattas det inbringa 1,415
kronor och i detta ingår då ock beten, som äro särskilt värde¬
rade. Staten skulle gorå en direkt vinst årligen genom denna
försäljning mot att utarrendera, och denna vinst kan man upp¬
skatta till 715 kronor om året. Men härtill kommer nu denna
sociala synpunkt, som man ju ej bör alldeles skjuta åt sidan.
Fredagen den 9 maj.
51 Nr 30.
Nu har det sagts, att det är för mycket skog till ett par av Om upplå-
dessa torp, men herrarne skola besinna, att jordbruket lust i tan^e avJäp
den bygd, som det här är fråga om, sannerligen ej ar lätt att%rrakaptens-
driva, om man icke har litet skog. Det är ungefär samma för- bostället Skå-
hållanden här som i Norrlandsbygden, där man ansett det nöd- rebo nr 1.
vändigt att ha stödskog till jordbruket. För övrigt är det en- (Forts.)
dast sämre skogsmark och ej egentlig skogsmark utan betesbac¬
kar och sumpmarker, såsom ock domänstyrelsen sagt i sitt ytt¬
rande, och som gör, att domänstyrelsen ej haft något att in¬
vända mot förslaget, sådant det framförts.
När, som sagt, det för staten för det första är en odispu¬
tabel ekonomisk fördel och för det andra i socialt hänseende
en vinst efter mitt förmenande att tillgodose önskemålen hos
dessa människor, som arbeta och fora ett strävsamt liv, har jag
åtminstone ej kunnat avstyrka en framställning som denna. Jag
säger, att kammaren begär för mycket, om kammaren begär,
att jag skulle avstyrkt denna framställning, ty jag tror ej, att
någon av herrarna i min ställning skulle hava gjort det.
Greve Wachtmeister, Fredrik: Ja, herr talman, man hör
så mycket talas här i landet om att kronan icke vill gå i spet¬
sen för egnahemssträvandena, när det är fråga om kronans egna
domäner. Och man hör klagas över att det är så mycket ad¬
ministrativa svårigheter av alla möjliga sorter. Man hör klagas
över att än är det en myndighet, än är det en annan, som. läg¬
ger hinder i vägen härför. Jag vet, att mången gång dessa
klagomål icke äro berättigade, men här stå vi verkligen inför
ett fall, då kronan och staten hava i sin makt att bereda egna¬
hem åt icke så få personer och då alla myndigheter hava varit
ense om att tillstyrka det. Först hava uppskattningsmännen
tillstyrkt det, sedan har Konungens befallningshavande tillstyrkt
det, så har domänstyrelsen tillstyrkt det. Den enda som haft
något att anmärka mot hela förslaget har varit överjägmästaren,
och jag får säga — jag har läst igenom vad han sagt — att
jag icke kan tycka annat än att de av honom anförda skälen
för avstyrkande hava varit ganska svaga. När lian talar om att
dessa lägenheter behövas för arbetare vid huvudgården, får man
betänka, att denna huvudgård ju icke består av mer än 100
tunnland. Det behövs icke så förskräckligt mycket arbetare på
en gård, som icke är större än denna.
Vidare har överjägmästaren talat om att han tycker, att
skogsanslaget här vore för stort. Då ber jag få peka på, att
han visserligen säger, att det är stora och relativt värdefulla
skogar, men sedan kommer domänstyrelsen och säger om samma
torp, att utmarksområdena äro delvis besvärade av vatten och
skogen därför mindre värdefull, och det stämmer icke riktigt.
Jag kan icke finna annat än att skälen för avslag å den
Nr 30. 52
Fredagen den 9 maj.
Om upplå- kungl. propositionen äro tämligen svaga, och jag skulle hellre
^hete/fr' ^ P^ bita1! till herr Lundells reservation än på bifall till ut-
förrakaptens- skottets föreliggande hemställan, men jag föredrager att gå på bi-
bostället Skål- fall till Kungl. Maj:ts proposition, d. v. s. detsamma som den
reho nr 1. av friherre De Geer m. fl. avgivna reservationen.
(Forts.)
Herr Odelberg: Dan siste ärade talaren sade att klander
bör uttalas däröver, att staten ej går i spetsen för egnahemsrö¬
relsen genom att i stor skala stycka sina jordbruksdomäner.
Jag undrar om det finns fog för en sådan anklagelse. Förlidet
år såldes icke mindre än för 1,000,000 kronor av statens domä¬
ner, och i dag komma vi att besluta om försäljning av omkring
50 lägenheter. Jag är ock mycket hågad för att sälja smålä¬
genheter för att därav bilda egna hem, och vi kunna gärna stycka
sönder en stor del av våra jordbruksdomäner, men däremot kan
jag ej finna lämpligt att stycka sådana egendomar, vars största
värde ligger i skogen. Kan det vara fullt lämpligt att bifalla
Kungl. Maj:ts proposition, varigenom skulle från denna egendom,
som dock har omkring 400 hektar skog, skiljas av icke mindre
än omkring 132 hektar med ståndskog till värde af 36,000 kro¬
nor. Vad blir följden, om vi gå till väga på detta sätt? Jo,
den första följden blir, att torparue hugga ned skogen och där¬
med betala sina lotter.
Jag tror därför, att det vore klokare, i fall kammaren bi-
fölle herr Lundells reservation, gående ut på att göra om styck¬
ningen och taga bort åtminstone en del av den skog, som är
föreslagen att följa med torpen. Jag ber att i likhet med ett
par föregående talare få yrka bifall till herr Lundells reservation.
Herr Lindblad, Ernst: Jag undrar om icke den siste
ärade talaren något överdriver ändå, när han säger, att vi här
skulle gå att stycka även statens skogsegendomar. Det är fak¬
tiskt tre torp, som ha skogsvärde för resp. 4,000, 2,000 och
1,000 kronor. Är det för mycket, att dessa få något skogsan-
slag? Det kan jag icke finna. Det skulle dock bibehållas skog
till ett värde av 44,000 kronor till huvudgården. Det är ock
en väsentlig skillnad på produktiv och improduktiv skogsmark.
Då alla myndigheter sammanstämma utom överjägmästaren, som
kommit med ett olämpligt förslag, kan jag icke finna herr Odel-
bergs yrkande rimligt, utan ber att få yrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.
Herr Tamm: Det spelar icke alls någon roll, om herr
Lindblad ville tillmäta all betydelse åt vad herr Odelberg sade
om värdet på den växande skogen. Men här gäller det dock
55 hektar, d. v. s. över 100 tunnland skog, som skulle få bibe¬
hållas åt staten.
Fredagen den 9 maj.
53 Nr 30.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade Om uppld-
herr talmannen, att i avseende å förevarande utlåtande vore tande av lä'
yrkat: l:o) att kammaren, med avslag å utskottets hemställan, så-%rrakap{ens
vitt den skilde sig från Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställ- bostället Si¬
ning, skulle bifalla denna framställning oförändrad, och 2:o) att rebo nr 1.
kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i den av (Forts.)
herr Lundell vid utlåtandet fogade reservation.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till vad ut¬
skottet i nu föredragna utlåtande hemställt samt vidare enligt
berörda yrkanden, och förklarades propositionen på bifall till det
under l:o) upptagna yrkandet vara med övervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets den 7 och
8 i denna månad bordlagda memorial och utlåtande:
nr 122, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i an¬
ledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillstånd för sta¬
den Sala att försälja vissa så kallade tilldelningar och intagor,
samt
nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av mark från förra regementskvartermästarbostället
Hultås nr 1 Norra och Hultås nr 2 Södra i Göteborgs och Bo¬
hus län,
biföll Kammaren vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning av Första kammarens andra
tillfälliga utskotts den 7 och 8 innevarande maj bordlagda utlå¬
tande nr 19, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung],
Maj:t angående utfärdande av enhetliga bestämmelser för kom¬
munernas bokföring, biföll kammaren vad utskottet i detta ut¬
låtande hemställt.
På framställning av herr talmannen medgav kammaren,
att de anslag, som utfärdats till sammanträdets fortsättande på
aftonen, finge nedtagas.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under dagen
avlämnade kungl. propositionen.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksda¬
gens skrivelse nr 78, till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående vissa ändringar i lönestaterna
för personalen vid rikets hospital och asyler.
Nr 30. 54
Fredagen den 9 maj.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till
Riksdagens skrivelser till Konungen:
nr 79, angående åstadkommande av läkarundersökning av
små- och folkskolebarn; samt
nr SO, angående utredning och förslag i fråga om åläggande
för arbetsgivare vid större tillfälliga arbetsföretag att till gagn
för sina arbetare vidtaga vissa anordningar.
Justerades elva protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 5,12 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Lördagen den 10 maj.
55 Nr 30.
Lördagen den lö maj.
Kammaren sammanträdde kl. 3,30 e. in.; och dess förhand¬
lingar leddes av herr vice talmannen.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsättande av civilkommissionens verksamhet tillsvidare till den
1 juli 1915,
nr 108, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositio¬
nen under fjärde . huvudtiteln gjorda framställning i fråga om
anslag till det frivilliga skytteväsendets befrämjande samt i äm¬
net väckta motioner,
_ nr 109, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående sammanslagning av fångvårdsanstalterna i Karls¬
krona,
nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m.,
nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts i punkten 20 av sjunde
huvudtiteln gjorda framställning om förstärkning av de till ar¬
voden åt tillfälliga biträden m. in. hos statistiska centralbyrån
anslagna medel,
nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
bestridande av kostnad för Sveriges officiella deltagande i den
internationella utställningen i San Francisco år 1915;
nr 113, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anläggning av statsbana från Karungi till Haparanda m. m.,
nr 114, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
resebidrag till vissa patienter vid kustsanatorierna,
nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositio¬
nen under utgifter för kapitalökning i vad angår civildeparte-
mentsärenden gjorda framställning angående anslag för vissa
anläggningar vid Frösunda driftbangård samt en i ämnet väckt
motion, och
nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
Nr 30. 56
Lördagen den 10 maj.
pension åt stationeinspektoren Johan Axel Theodor Petersohns
änka Johanna Augusta Alexandra Petersohn, född Nicander;
ävensom
lagutskottets utlåtanden:
nr 32, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, dels ock i
anledning av samma proposition väckta motioner, samt
nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1, 2, 3, 4- och 7 §§ i förordningen
den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall av gällande be¬
stämmelser om häradsting.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran,
följande nästlidne dag bordlagda ärenden, nämligen bevillnings¬
utskottets memorial nr 46, bankoutskottets utlåtanden och me¬
morial nr 41—43, Första kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande nr 20, ävensom Första kammarens andra tillfälliga ut¬
skotts utlåtande nr 20.
Kammarens sammanträde avslutades kl. 3,86 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjema.
Tryckeri-A.-B. Skandia, Stockholm 1933