RIKSDAGENS PROTOKOLL.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 8 i denna månad.
Anmäldes och. bordlädes
statsutskottets memorial:
nr 33 i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående
Kungl. Maj:ts uti statsverkspropositionen under tredje huvud¬
titeln gjorda äskanden i vad avser Sveriges representation i
Ryssland;
nr 34, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens fjärde huvudtitel; och
nr 35, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om personligt lönetillägg för år 1913 åt tillförordnade medicinal¬
rådet E. Sederholm; ävensom
jordbruksutskottets memorial nr 41, i anledning av kamrar¬
nas skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslag under
riksstatens nionde huvudtitel.
Anställdes jämlikt § 65 i riksdagsordningen omröstning över
följande av bevillningsutskottet i dess memorial nr 14 föreslagna
och av båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den som, i likhet med Första kammaren, vill, att herr Borgs
förevarande motion, om upphävande av tullen å plommon, sviskon
och russin, icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda, röstar
1913.
kammaren. Nr 15.
Fredagen den 14 mars.
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Första kammarens protokoll 1913. Nr 15.
Nr 15 2
Fredagen den 14 mars.
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra kammaren,
med avslag å utskottets hemställan, bifallit den i ämnet väckta
motionen.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:
Ja — 110;
Nej — 28.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat
och avsänt till Andra kammaren, ankom därifrån ett protokolls¬
utdrag, nr 237, som upplästes och varav inhämtades, att om¬
röstningen därstädes utfallit med 94 ja och 116 nej samt att
båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 204 ja
och 144 nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionen.
Sedan Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta, att pen-
sionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor vid folkskole-
seminarium skulle från och med år 1913 utgöra hela lönen med
tillägg av 500 kronor, men bankoutskottet i avgivet utlåtande
hemställt, att Riksdagen måtte besluta, att pensionsunderlaget
för rektor och tillförordnad rektor skulle från och med år 1913
utgöra hela lönen med tillägg av 400 kronor, samt kamrarna
härom fattat stridiga beslut, anställdes jämlikt § 65 riksdagsord¬
ningen omröstning över följande av bankoutskottet i dess me¬
morial nr 14, punkten 1, föreslagna och av båda kamrarna god¬
kända voteringsproposition:
Den som, i likhet med Första kammaren, vill, att Riksdagen
må besluta, att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad
rektor vid folkskoleseminarium skall från och med år 1913 ut¬
göra hela lönen med tillägg av 400 kronor, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Andra kammaren
bifallit Kungl. Maj:ts framställning i ämnet oförändrad.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:
Ja — 85;
Nej — 53.
Efter det protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat
och avsänt till Andra kammaren, ankom därifrån ett protokolls¬
Fredagen deD 14 mars.
3 Nr 15
utdrag, nr 238, som upplästes och varav inhämtades, att om¬
röstningen därstädes utfallit med 69 ja och 136 nej samt att
båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 154 ja
och 189 nej, vadan beslut i frågan blivit av Riksdagen fattat i
överensstämmelse med nej-propositionen.
Sedan i en inom Andra kammaren av herr A. J. Bärg i
Katrineholm väckt motion, nr 138, hemställts, att Riksdagen
måtte besluta, att före detta tygarbetaren och maskinisten vid
Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson måtte från och
med år 1913 å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av femhundra kronor, men bankoutskottet i avgivet utlåtande
hemställt, att ifrågavarande motion icke måtte av Riksdagen bi¬
fallas, samt kamrarna härom fattat stridiga beslut, anställdes
jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande av
bankoutskottet i dess memorial nr 14, punkten 2, föreslagna och
av båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den som, i likhet med Första kammaren, vill, att ifrågava¬
rande motion II: 138 icke må av Riksdagen bifallas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Andra kammaren
med avslag å utskottets hemställan bifallit den i ämnet väckta
motionen.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit så¬
lunda:
Ja — 88;
Nej — 50.
Efter det protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat
och avsänt till Andra kammaren, ankom därifrån ett protokolls-
utdrag, nr 239, som upplästes och varav inhämtades, att om¬
röstningen därstädes utfallit med 44 ja och 165 nej samt att
båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 132 ja
och 215 nej, vadan beslut i frågan blivit av Riksdagen fattat i
överensstämmelse med nej-propositionen.
Sedan i en inom Andra kammaren av herr Engqvist m. fl.
väckt motion, nr 25, framställts förslag, att Riksdagen ville be¬
sluta den ändring i gällande tulltaxa, att tullen på superfosfat
Nr 15 4
Fredagen den 14 mars.
upphävdes, och bevillningsutskottet i avgivet betänkande hem¬
ställt, att Riksdagen, i anledning av ifrågavarande motion måtte
besluta, att tullen å superfosfat skulle utgöra 10 öre för 100
kilogram samt i följd därav rubriken nr 1229 i gällande tulltaxa
skulle erhålla följande ändrade lydelse:
Superfosfat ............100 kilogram 10 öre,
och efter det kamrarna härom fattat stridiga beslut, anställdes
jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande av be¬
villningsutskottet i dess memorial nr 22 föreslagna och av båda
kamrarna godkända voteringsproposition:
Den som, i likhet med Första kammaren, vill avslå såväl
utskottets hemställan som den i ämnet väckta motionen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Andra kammaren
beslutat, att tullen å superfosfat skall utgöra 10 öre för 100
kilogram samt att i följd därav rubriken nr 1229 i gällande
tulltaxa skall erhålla följande ändrade lydelse:
Superfosfat ........ ...........100 kilogram 10 öre.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit så¬
lunda:
Ja — 80;
Nej — 56.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat
och avsänt till Andra kammaren, ankom därifrån ett protokolls¬
utdrag, nr 240, som upplästes och varav inhämtades, att omröst¬
ningen därstädes utfallit med 49 ja och 157 nej samt att båda
kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 129 ja och
213 nej, vadan beslut i frågan blivit av Riksdagen fattat i över¬
ensstämmelse med nej-propositionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över
följande av bevillningsutskottet i dess memorial nr 23 föreslagna
och av båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den som, i likhet med Första kammaren, vill, att tullsatsen
å sirap och melass skall från och med den 1 januari 1914 utgö¬
ra för kilogram 10 öre, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Fredagen dan 14 mars.
5 Nr IS
Vinner Nej, bär Riksdagen i likhet med Andra kammaren
beslutat, att tullsatsen å sirap och melass skall från och med
den 1 januari 1914 utgöra för kilogram 5 öre.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit så¬
lunda :
Ja — 87;
Nej — 47.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat
och avsänt till Andra kammaren, ankom därifrån ett protokolls-
utdrag, nr 241, som upplästes och varav inhämtades, att om¬
röstningen därstädes utfallit med 69 ja och 138 nej samt att
båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 156 ja
och 185 nej, vadan beslut i frågan blivit av Riksdagen fattat
i överensstämmelse med nej-propositionen.
Föredrogs men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtande nr 32.
Fortsattes föredragningen av statsutskottets utlåtande nr 8,
angående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde
huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
Punkterna 232—-239.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 2å0.
Kung! Maj:t hade föreslagit Riksdagen att för systematisk Systematisk
undersökning av svenska folkmål med mera genom ett i för- undersökning
bindelse med universitetet i Uppsala ställt institut, benämnt av svens^ka
Uppsala landsmålsarkiv, anvisa på extra stat för år 1914 ett an- f°lk'nal-
slag av 7,500 kronor att mot redovisning inför kammarrätten
ställas till förfogande av institutets styrelse, under villkor att de
samlingar, som genom institutets verksamhet åstadkommos, även¬
som de samlingar, som utan förbehåll i motsatt riktning över¬
lätes till institutet, bleve statens egendom och hölles tillgängliga
för vetenskaplig forskning.
Utskottet hade i nu föredragna punkt på anförda skäl hem¬
ställt, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte
av Riksdagen bifallas.
Nr 15 6
Fredagen den 14 mars.
Anslag för
systematisk
undersökning
av svenska
folkmål.
(Forts.)
Reservation hade avgivits av greve F. Cl:son Wachtmeister,
herr A. Elcman, greve P. 0. L. Klingspor, friherre IT. C. Fal¬
kenberg, herr II. F. Lamm, friherre J. C. Beck-Friis samt herrar
N. O. Bruce, K. Starbäck och E. F. Hellberg, vilka på framlagda
grunder ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen mätte
för systematisk undersökning av svenska folkmål med mera, ge¬
nom ett i förbindelse med universitetet i Uppsala ställt institut,
benämnt Uppsala landsmålsarkiv, anvisa på extra stat för år
1914 ett anslag av 7,500 kronor, att mot redovisning inför kam¬
marrätten ställas till förfogande av institutets styrelse, under
villkor att de samlingar, som genom institutets verksamhet åstad¬
kommes, ävensom de samlingar, som utan förbehåll i motsatt
riktning överlätes till institutet, bleve statens egendom och hölles
tillgängliga för vetenskaplig forskning.
Greve Wachtmeister, Fredrik: Herr talman! Vid denna
punkt är det fråga om ett anslag, som Kungl. Maj:t begärt till
ett landsmålsarkiv i Uppsala. Statsutskottets majoritet har av¬
styrkt bifall till detsamma, men det finns vid betänkandet fogad
en reservation, avgiven utav ganska många av statsutskottets
ledamöter, som hålla på, att dessa folkmålsforskningar hava en
grundläggande och mycket stor betydelse för vårt modersmåls
utveckling och historia. Ja, det är vår åsikt, att man nu med
avseende å dessa forskningar står vid en avgörande vändpunkt.
Hittills hava nämligen enskilda samlat på hög material, som icke
bearbetats och endast ofullständigt ordnats och katalogiserats.
Detta måste nu göras.
Utskottets majoritet har ansett den plan, enligt vilken arbe¬
tet skulle utföras, svävande. Tillfrågade auktoriteter hava där¬
emot ansett, att den är mycket god.
I ett avseende vill jag emellertid hålla med utskottsmajori-
teten i dess omdöme, att förslaget kan kallas svävande. I denna
plan har man nämligen icka talat om hur många år, som kunna
gå åt för detta arbete. Man har icke heller talat om, hur mycket
pengar kunde behövas. Men vi gamla riksdagsmän, som varit
vana vid att se många sådana beräkningar, som äro präglade av
mycken optimism och som ofta äro gjorda endast för att man
skall få statsmakterna med sig — och som hava varit med om
också att bliva bedragna genom sådana beräkningar, kunna dock
icke alltför hårt döma, synes det mig, för att icke förslagsställar-
ne hava kommit fram med sådana löften och målningar för
framtiden, som de sedermera möjligen icke hade kunnat infria.
Men man får också säga, att det kan aldrig vara så farligt
i detta avseende, ty arbetet blir icke bottenlöst. Språknivelle-
ringen fortgår ju hastigt, och förslaget förutsätter till en början,
att två vetenskapsmän skola arbeta med frågan, en i Svealand
och en i Norrland. I Norrland äro, inom parentes sagt, folk-
7 Nr 15
Tredagen den 14 mars.
dialekterna bättre bevarade, men man får lov att skynda att taga Anslag för
vara på dem, därför att språknivelleringen verkligen fortgår så systematisk
hastigt, att vill man vinna någonting, så gäller det att icke för-Uav Svenska
bala tiden. folkmål.
Nu har jag riktat en fråga till en av de vetenskapsmän, (Forts.)
som äro mest sysselsatta härmed, hur mycket man kan tänka
sig, att förevarande arbete skulle komma att i framtiden svälla
ut. Jag har fått det svaret, att man icke kan tänka sig, att det
kan behöfva anställas mer än ytterligare en vetenskapsman. Där¬
jämte blir det naturligtvis mera arkivarbete än i början, men i
alla fall, om man nu tänker sig, att de begärda 7,500 kronorna
skulle beviljas, kan man tänka sig, att behovet i framtiden
sväller ut till något mer än dubbla denna summa, men icke
mera. När man vet, vilket stort mål man här kan vinna, får
man erkänna, att summan verkar ju bra litet avskräckande.
Jag vill därtill lägga att i våra grannländer har man i mot¬
sats till i Sverige arbetat ofantligt mycket i detta avseende. I
Norge depenseras årligen bara i löner åt personer för dylika
arbeten icke mindre än 25,000 kronor. Nu kan man invända,
att förhållandena här och i Norge äro mycket olika, samt att vi
få vara tacksamma, att det med sådana här vetenskapliga arbe¬
ten icke förbindes någonting sådant som det där politiska maal-
straevet i Norge. Men man kan icke neka till att i Norge är i
alla fall mycket gjort i detta hänseende och att de hafva ett
betydligt försprång framför oss både i fråga om insamlingen, ord¬
nandet och bearbetandet av materialet i övrigt.
I Finland vet man, hurusom det också har bedrivits ett
mycket erkännansvärt arbete i detta avseende; ävenså i Danmark.
I båda dessa länder är det emellertid icke som i Norge, att sta¬
ten trätt emellan och lämnat medel för ändamålet. Men i båda
länderna är det statsunderstödda institutioner, som lämnat medel
till saken, och enskilda fonder för vetenskapliga ändamål, som
hållit det uppe. Några sådana saker hava vi icke i Sverige att
vända oss till i detta hänseende, och därför finns intet annat än
att göra försök att få anslag härtill å åttonde huvudtiteln.
Behovet är trängande, icke allenast därför att, såsom jag
nyss nämnde, dialekterna hålla på att do bort, utan mycket också
därför att det vetenskapliga material, som finnes, skaffas fram
och göres tillgängligt. Nu är det så, mina herrar i Första kam¬
maren, att Andra kammaren i går kväll tog detta anslag utan
votering. Men Andra kammaren gjorde en förändring i klämmen,
som jag icke kan se kan vara farlig att gå med på. Andra
kammaren tog bort orden »institut» och »Uppsala landsmåls-
arkiv», men beviljade pengarna och ställde dem till Kungl. Maj:ts
disposition.
Nu är det visserligen min tro, att det här blir ett institut,
det blir ett landsmålsarkiv; jag tycker för min del, att det är
Nr 15
8
Understöd¬
jande av
svenskavitter¬
hetssamfun¬
dets verksam-
hä.
Fredagen den 14 mars.
fullkomligt riktigt. Men det är av vikt, att kamrarna fatta lika
beslut, och därför ber jag, herr talman, icke att få yrka bifall
till reservationen, utan att få föreslå, att Riksdagen må för syste¬
matisk undersökning av svenska folkmål bevilja på extra stat
för år 1914 ett belopp av 7.500 kronor att utgå på de närmare
villkor, Kungi. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr tal¬
mannen yttrade, att beträffande förevarande punkt annat yr¬
kande ej framställts, än att Riksdagen måtte för systematisk
undersökning av svenska folkmål bevilja på extra stat för år
1914 ett belopp af 7,500 kronor att utgå på de närmare villkor,
Kung! Maj:t kunde finna lämpligt bestämma.
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande av berörda yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.
Punkterna 241—245.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 246.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att till understöd¬
jande av svenska vitterhetssamfundets verksamhet anvisa på
extra stat för år 1914 ett belopp av 3.000 kronor att utgå på
de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma.
Utskottet hade i denna punkt på åberopade grunder hem¬
ställt, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte
av Riksdagen bifallas.
Reservation hade anförts av greve F. Cl:son Wachtmeister,
herr A. Ekman, greve P. O. L. Klingspor samt herrar K. Star-
bäck, E. A. Nilson och E. F. Hellberg, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Då utskottet anser den av ifrågavarande samfund bedrivna
verksamheten för spridande av kännedom om våra äldre stora
författares verk synnerligen behjärtansvärd och icke funnit an¬
ledning till erinran mot det äskade understödsbeloppet, får ut¬
skottet hemställa, att Riksdagen må till understödjande av sven¬
ska vitterhetssamfundets verksamhet anvisa på extra stat för år
1914 ett belopp av 3,000 kronor att utgå på de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna skäl bestämma.»
Greve Wachtmeister, Fredrik: Herr talman! I denna
punkt är det fråga om, att Kungl. Maj:t har begärt ett anslag å
3,000 kronor för understödjande av svenska vitterhetssamfundets
verksamhet, och denna Kungl. Maj:ts proposition är avstyrkt av
utskottets majoritet.
Fredagen den 14 mars.
9 Nr 15
Nu har jag icke kunnat finna annat än att reservanterna
hava mycket rätt när de betona, att den verksamhet, som under
de gångna åren bedrivits av detta samfund, har varit av en
alldeles ofantligt stor betydelse för svenska litteraturhistorien.
Det är nog så att våra svenska stora författare hava icke förut
varit utgivna i riktigt textkritiska upplagor, och det är detta, som
sällskapet satt som sitt mål att göra.
När denna verksamhet rätt och väl bedrives, som nu enligt
enstämmigt omdöme är fallet av detta sällskap, ligger i öppen
dag att den har en mycket stor betydelse för svensk kultur.
Vad man kanske icke genast kommer att tänka på, men som
är fallet, är att det för undervisningen i Sverige, för svenska
lärarekåren är av mycket stor betydelse att få dessa upplagor.
Och vad som även är av mycket stor betydelse är, att dessa
upplagor äro försedda med litteraturhistoriska hänvisningar och
upplysningar, och det är naturligt, att detta underlättar lärarnes
arbete mycket.
En sak, som jag ock ber att få nämna om, som stöd för
denna framställning, är, att detta utgivande av våra gamla stora
författare anförtros åt unga lovande vetenskapsmän, och man
kan säga, att det för dessa unga vetenskapsmän utgör en direkt
och mycket verksam uppmuntran.
Jag tror mig således, herr talman, hava motiverat, att detta
obetydliga anslag kan göra mycket stor nytta, och jag vågar
därför hoppas, att Första kammaren, i likhet med vad Andra
kammaren i natt med mycket stor majoritet gjorde, bifaller re¬
servationen, det vill säga den kungl. propositionen, till vilken
jag ber att få yrka bifall.
Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen,
att i avseende på föreliggande punkt allenast yrkats, att kam¬
maren, med avslag å utskottets hemställan, skulle antaga det
förslag, som innefattades i den vid punkten avgivna reservationen.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskot¬
tets hemställan samt vidare på godkännande av berörda yrkan¬
de; och förklarades den senare propositionen vara med ja be¬
svarad.
Punkterna 247 och 248.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 249.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att till resestipendier
för år 1914 åt journalister, företrädesvis medarbetare, som hade
redaktionellt arbete i svensk tidning eller i journalistisk byrå
Understöd¬
jande av
svenskavitter¬
hetssamfun¬
dets verksam¬
het.
(Forts.)
Om resesti¬
pendier åt
journalister.
Nr 15 10
Fredagen den 14 mars.
Om resesti¬
pendier åt
journalister.
(Forts.)
till huvudsaklig sysselsättning, bevilja på extra stat för år 1914
ett anslag av 6,000 kronor att efter sakkunnigas hörande av
Kungl. Maj:t fördelas under de villkor för stipendiernas åtnju¬
tande, som Kungl, Maj:t kunde finna skäl bestämma.
Med erinran, att Riksdagen till förevarande ändamål för
vartdera av åren 1912 och 1913 anvisat ett belopp av 4,000 kro¬
nor, hade utskottet i denna punkt vidare yttrat följande:
»Utskottet, som väl funnit anslag för ifrågavarande ända¬
mål fortfarande erforderligt, men icke ansett omständigheterna
för närvarande böra föranleda förhöjning i det för innevarande
år utgående beloppet, får alltså hemställa, att Riksdagen må till
resestipendier för år 1914 åt journalister, företrädesvis medarbe¬
tare, som hafva redaktionellt arbete i svensk tidning eller jour¬
nalistisk byrå till hufvudsaklig sysselsättning, bevilja på extra
stat för år 1914 ett anslag af 4,000 kronor att efter sakkunni¬
gas hörande av Kungl. Maj:t fördelas under de villkor för sti¬
pendiernas åtnjutande, som Kungl. Maj:t kan finna skäl be¬
stämma.»
Herr Danström: Herr talman! I denna punkt har Kungl.
Maj:t föreslagit en höjning med 2,000 kronor av det förut under
två föregående år beviljade anslaget till resestipendier åt tidnings¬
män. Utskottet har däremot stannat vid att tillstyrka endast
samma anslag som under vart och ett av de två senare åren,
nämligen 4,000 kronor.
Man må än om svenska tidningspressen och dess män säga
åtskilligt ofördelaktigt: att den stundom missleder och att den
kan framkalla en osund och farlig opinion. I stort sett är dock
vår tidningspress’ ledning vederhäftig och ansvarsfylld, och där
den slår över till, som det synes, skadliga tendenser, har den
botemedlet häremot inom sig själv, i pressens egen självkritik.
Skada blott att ofta missriktningarna och kritiken av dem icke
mötas inför samma publik.
Ett är dock visst, att tidningspressen har, önskvärt eller icke,
ett betydligt inflytande på folkets, särskilt de breda lagrens, kun-
skapssträvanden och bedömande av samhällsförhållandena.
Av vikt är då, att de män, som leda denna fortgående un¬
dervisning, erhålla den utbildning, den vidgade blick, som er¬
fordras för att yttra sig klokt, sunt och rätt, var efter sin över¬
tygelse.
Men för att erhålla denna vidgade blick är det nödvändigt
att bli i tillfälle att skåda något vidare omkring, än blott över
det lokala verksamhetsområdet och redaktionsbyråns manuskript-
och tidningsluntor. Vad vi svenskar i allmänhet sakna är just
en sådan vidgad syn på tingen. Därav lida vår företagsamhet,
vår handel och våra utländska förbindelser, fast vår intelligens
och vår energi ingalunda äro utlänningarnas underlägsna.
Fredagen den 14 mars.
11 Nr 15
Att svenska pressen, om dess män mer och mer vinna ut- Om resesti-
bildning i detta avseende, i icke ringa mån kan bidraga till
även för vårt näringsliv betydelsefulla större vyer hos vårt folk, ^ports ^
det kan av ingen bestridas.
Med stöd av vad jag sagt, anhåller jag, herr talman, att
få yrka bifall till den höjning av anslaget till resestipendier åt
svenska publicister, som herr statsrådet och chefen för ecklesia¬
stikdepartementet i sin proposition till Riksdagen förordat. Första
kammaren skulle fördomsfritt hedra sig själv genom att bevilja
detta högre anslag, vilket sannerligen icke kan sägas tynga på
budgeten.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande föreliggande punkt endast yrkats, att
kammaren, med avslag å utskottets hemställan, såvitt den skilde
sig från Kung! Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bi¬
falla denna framställning oförändrad.
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande av berörda yrkande;
och förklarades den förra propositionen, vilken upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.
Punkterna 250—25å.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Herr statsrådet Bergström avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 123, angående ålderstillägg åt fältläkaren E. I.
Boman.
Föredrogos ånyo statsutskottets den 8 och 10 innevarande
mars bordlagda utlåtanden:
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anskaffning av nya kanonlavetter in. m.;
nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter;
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättande från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar av vissa
förskottsvis utgivna medel;
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:t,s proposition angående
om- och tillbyggnad av Smålands artilleriregementes kokinrätt-
ningsbyggnad;
Nr 15 12
Fredagen den 14 mars.
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
bestridande av kostnader för underhåll av landsvägen mellan
Boden och Lappträsk;
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anskaffning av skodon för armén;
nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
räntefritt lån för svenska församlingens i London kyrkobyggnad;
nr 29, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning om statsbidrag till möjliggörande av
kinematografiska bilders användning i folkbildningsarbetet;
nr 30, i anledning av väckta motioner om medgivande av
årlig semester för tjänstgörande prästmän; samt
nr 31, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag rörande ändrade grunder
för biskoparnes avlöning.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Herr talmannen uppstod och aflägsnade sig, varefter led¬
ningen av kammarens förhandlingar övertogs av herr vice tal¬
mannen.
Om förbud
för huvud¬
män i spar¬
banker att
komplettera
sig själva.
Föredrogs ånyo bankoutskottets den 8 och 10 i denna må¬
nad bordlagda utlåtande nr 19, i anledning av väckta motioner
om skrivelse till Kungl. Maj:t, angående utredning och förslag i
syfte att huvudmän i sparbanker icke må tillåtas att komplet¬
tera sig själva.
I två till bankoutskottet remitterade likalydande motioner,
väckta den ena inom Första kammaren under nr 30 av herr
G. Eliasson och den andra inom Andra kammaren under nr 85
av herr B. Eliasson, hade hemställts, »det Riksdagen ville be¬
sluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
förslag i syfte att huvudmännen i sparbankerna icke må tillåtas
komplettera sig själva».
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda grunder
hemställt, att ifrågavarande motioner, I: 30 och II: 85 icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Herr Eliasson: Herr talman! Den välvilliga motivering,
utskottet givit min motion, kanhända av Kammaren anses vara
tillfyllest och borde givit mig anledning att ej yttra mig. Då
jag emellertid finner, att ledamöter från skilda partier i Andra
kammaren reserverat sig, ber jag att få taga kammarens tid i
anspråk för att yttra några ord.
Fredagen den 14 mars.
13 Nr 15
Utskottet säger efter att först konstaterat, att i största antalet Om förbud
sparbanker huvudmännen komplettera sig siälva: »Någon större f°:f huvud-
olägenhet torde likväl icke hava påvisats därav, att sparbanks banker att
huvudmän i vissa fall helt komplettera sig själva. Nämnda an- komplettera
ordning lärer dock för många vara mindre tilltalande, och det sig själva.
synes därför kunna ifrågasättas, huruvida icke huvudmäns rätt (Forts.)
till själ vkomplettering i någon mån borde inskränkas, exempelvis
genom att kommunal myndighet finge utse visst antal av huvud¬
männen.»
Detta utskottets yttrande torde glädjande nog vara riktigt,
när det gäller flertalet av dessa sparbanker, men nog tror jag,
att det för herrar ledamöter i denna kammare, inte är obekant,
att det finnes åtskilliga sådana banker, som genom det sätt varpå
dessa huvudmän väljas glidit över till fullständiga s. k. släkt¬
banker, där det råder ett olidligt kotteriväsen, som endast på lag¬
stiftningens väg kan stävjas.
Något liknande finner man inte hos de sparbanker, där
kommunen har något inflytande på val av huvudmän.
I min hembygd finnes en sådan sparbank, där huvudmän¬
nen komplettera sig själva, som nästan kan sägas vara en kyrk¬
lig institution. Prästen är ordförande i styrelsen, klockaren
sekreterare och ombudsman samt kyrkovärdar och kyrkoråd
huvudmän. Denna sammansättning av bankens ledning har
också gjort, att fanken främjar kyrkliga intressen framför allt.
Så beslöts t. ex. för någon tid tillbaka på förslag av styrelsen,
att det överskott i fonden, som stod till bankens disposition,
18,000 kronor, skulle skänkas och tilläggas den kyrkofond, som
kommunen ägde. För att länsstyrelsen skulle kunna godkänna
denna åtgärd skulle i protokollet stå, att beloppet skulle använ¬
das för kyrkans förskönande.
Efter vad jag försport, råder en allmän önskan ute i landet,
att denna självkompletteringsrätt för sparbankers huvudmän
borde inskränkas, och jag tror, att den av utskottet anvisade
vägen »att kommunal myndighet finge utse visst antal av huvud¬
män» vore den riktiga.
Till slut säger utskottet — och här delar jag icke utskotteis
mening: »Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra, att
Kungl. Maj:t den 8 oktober 1910 uppdragit åt en kommitté, dels
att taga under övervägande väckt fråga om anordnande av en
fackmässig och enhetlig kontroll över rikets sparbanker samt av¬
giva det förslag i ämnet, vartill omständigheterna kunde föran¬
leda, dels ock att avgiva förslag till de ändringar i gällande
sparbankslag, som till följd av sparbankskontrollens omläggning
eller i övrigt syntes erforderliga. Denne kommitté har den 20
juni 1911 avgivit betänkande i ämnet, och är detta ärende för
närvarande beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Under sådana
förhållanden och då grundad anledning finnes att antaga, att
Nr 15 14
Om förbud
för huvud¬
män i spar¬
banker att
komplettera
sig själva.
(Forts.)
Fredagen den 14 mars.
Kungl. Maj:t vid ärendets prövning ägnar uppmärksamhet jäm¬
väl åt nu förevarande samt andra spörsmål utanför den egent¬
liga kontrollen, får utskottet hemställa», o. s. v.
Vad det gäller den av utskottet åberopade kommitté och
utredning kan jag nämna, att en sammanslutning av ett 70-tal
sparbanker i landet, som kallas sparbanksföreningen, år 1910
ingick till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag
till mera fackmässig och enhetlig kontroll över sparbankerna,
och Kungl. Maj:t tillsatte med anledning därav den kommitté,
som utskottet här åberopar. Jag har tagit del av denna kom¬
mittés betänkande, men ej funnit ett enda ord, som rör den sak,
jag åsyftar i min motion. Denna utredning går endast ut på
att den inspektion och kontroll, som nu utövas över sparbankerna
av länsstyrelsen, må överflyttas på bankinspektionen för att få
kontrollen mera enhetlig.
Herr talman! Då jag alltså i det åberopade kommittébe¬
tänkandet, i motsats mot utskottet, icke funnit grundad anled¬
ning att antaga, att Kungl. Maj:t tager nu föreliggande fråga
under omprövning i detta sammanhang, ber jag att få yrka bi¬
fall till min motion.
Herr Ljunggren, Klöf: Herr talman! I utskottets mo¬
tivering framhålles riktigt, att det endast är genom en granskning
av sparbankernas reglementen och föreskrifterna i fråga om
sättet för val av huvudmän, som det kan bli möjligt att erhålla
en fullständig överblick över desamma. För att i min mån bi¬
draga till en sådan översikt skall jag taga mig friheten att an¬
föra ett exempel på, huru eu av de sparbanker, vars huvudmän
hittills utsetts av stadsfullmäktige, övergått till självkomplette¬
ringssystemet och grunderna härför.
I det reglemente för Örebro sparbank, som av Konungens
befallningshavande stadfästes den 7 oktober 1893, stadgades, att
sparbankens 36 huvudmän skola utses av stadsfullmäktige i
Örebro. Beträffande eventuell ändring av reglementet stadgas i
§ 29, att ett av huvudman eller insättare väckt förslag därom
kan av huvudmännen beslutas vid två på varandra följande
sammanträden.
Vid årssammanträdet 1911 hade ett antal huvudmän före¬
slagit, att bankens reglemente skulle förändras därhän, att hu¬
vudmännen, som hittills utsetts av Örebro stadsfullmäktige, där¬
efter skulle »å årssammanträdet utses av huvudmännen själva
för en tid av fyra år». Yrkandet belystes i en medföljande
motiveringsskrivelse, vari motionärerna tydligt framhålla, vad
som säkerligen för dem var huvudorsaken till motionen. Det
heter sålunda i denna skrivelse, att »med tiden hava de intres¬
semotsatser, som göra sig gällande vid valen till stadsfullmäktige,
allt mera antagit en rent politisk karaktär och numera synes
Fredagen den 14 mars. 15
den politiska synpunkten vid valen spela den avgörande rollen.
Skärpan i de politiska motsatserna och striden dem emellan har
blivit allt intensivare och slutligen inriktats även på personer
och förhållanden, som stå utanför politiken. Den erfarenhet på
andra områden, som under denna strid vunnits, giver oförtyd-
bart vid handen, att den stund snart kan vara inne, då ett ma¬
joritetsparti inom stadsfullmäktige, med begagnande av sin makt,
utser huvudmän i Örebro sparbank inom endast sitt eget parti.
Givetvis låter det tänka sig, att än det ena och än det andra
partiet kan för en viss tid erhålla sådan majoritet med ty
åtföljande ombyte av huvudmän, och det är lätt nog att skönja,
vad verkan detta kan utöva på sparbankens förvaltning, i det
att kontinuiteten däri omstörtas, och därtill lätteligen kan kom¬
ma ännu den stora och farliga olägenheten, att ekonomisk ka¬
pacitet utbytes mot politisk.»
Motionärerna mana huvudmännen att »medan tid är» tillse,
att sättet för val till huvudmän för sparbanken må ändras, »så
att för framtiden sparbankens bestånd och utveckling samt sä¬
kerheten för dess insättare må bliva frigjord från olämpligt sido¬
inflytande och härigenom fullt betryggad».
Under debatten underströks från motionärer, med hänvis¬
ning till de »brytningsperioder vari vi leva», de politiska syn¬
punkter, som i motionen gjort sig gällande, varemot från mot¬
sidan betonades, att bakom det hela låg den tanken, »att inga
radikaler och socialister skulle komma in bland huvudmännen»
och att förslaget vore ett uttryck för »skuggrädsla inför föränd¬
rade politiska förhållanden».
I trots av att ingen olägenhet under de 20 år stadsfull¬
mäktige utsett huvudmän därav försports, godkändes förslaget
att — »medan tid är», d. v. s. medan ännu majoriteten av hu¬
vudmännen utgöres av män med konservativ politisk åskådning
— utestänga fullmäktige från vidare inflytande på sammansätt¬
ningen och att huvudmännen hädanefter skola komplettera sig
själva. Det blir härigenom möjligt för en politisk meningsgrupp
att hålla representanter från andra politiska läger utanför led¬
ningen av bankens angelägenheter, en möjlighet, som sannolikt
kommer att bliva verklighet varje gång, inval av nya huvudmän
skall äga rum, så länge reglementet tillåter dylikt politiskt kotte¬
risystem. Så långt ifrån att den beslutade åtgärden skulle ha
den verkan, att politiska synpunkter vore uteslutna, visar hela
denna historia, att man tvärt om just av politiska synpunkter
velat ha en reglementsändring till stånd.
Lagen om sparbanker den 29 juni 1892 anger, att huvud¬
männen »skola representera insättarne», vilket väl bör kunna
tolkas så, att då insättarne bestå av personer ur skilda politiska
läger, även reglementet torde böra innehålla bestämmelser, som
tillförsäkra alla grupper möjlighet till en för grupperna i fråga
Nr 15
Om förbud
för huvud¬
män i spar¬
banker att
komplettera
sig själva.
(Forts.)
Nr 15 16
Fredagen den 14 mars.
Om förbud
för huvud¬
män i spar¬
banker ad
komplettera
sig själva.
(Forts.)
Herr Hallberg: I olikhet med de ärade talare, som förut
här yttrat sig, måste jag betyga, att min erfarenhet icke påvisat
behövligheten av den lagstiftningsändnng, som i denna motion
ifrågasattes. Uti det län jag tillhör finnas mera än 60 spar¬
banker, och jag har varit i tillfälle att noga följa desea spar¬
bankers skötsel, men jag har aldrig kunnat finna, att därest nå¬
got varit att anmärka — och jag får till sparbankernas beröm
säga, att det varit mycket litet — detta någonsin berott på det sätt,
varpå huvudmännen blivit utsedda, utan på helt andra omstän¬
digheter. Jag kan ej heller se, att motionären åberopat något
bärande skäl för denna ändring utom måhända det, att spar¬
bankerna under nuvarande system hava visat sig mindre till¬
mötesgående vid beviljande av lån. Detta skäl torde emellertid
icke vara mycket att räkna med. Jag medger visserligen, att
sparbankernas uppgift måste vara att också lämna ut lån, men
huvuduppgiften är i allt fall att på ett tillfredsställande sätt
tillvarataga insättarnes medel och tillse, att de betryggande placeras.
I utskottets utlåtande förekommer ett uttryck: »Någon
större olägenhet torde likväl icke hava påvisats därav, att spar¬
banks huvudmän i vissa fall helt komplettera sig själva». Jag
måste mot detta utlåtande säga, att såvitt jag vet, någon olä¬
genhet icke alls har påvisats. Utskottet talar vidare om den
kommitté som varit tillsatt för att avgiva förslag angående en
mera tillfredsställande och fackmässigare kontroll över sparban¬
kerna. Detta kommittéutlåtande är, såsom utskottet nämner, be¬
roende på Kungl. Maj:ts prövning, men i utlåtandet förekommer,
såvitt jag minnes, icke ett ljud om någon förändring beträffande
önskvärd representation, om en sådan önskas. Det må icke för¬
nekas, att icke fullmäktige kunna missbruka sin makt till ensi¬
diga val, men det ligger dock närmare till hands att misstänka,
att en sparbanksmajoritet av huvudmän skall visa mera lust
därtill. Det vore nog, såsom sparbankskommittén av 1891 fram¬
håller, önskligt, »att huvudmännen eller visst antal av dem
utsåges av kommunalrepresentationen eller myndighet, som för
sparbanken hyste intresse». Det är också med tillfredsställelse
man finner, att bankoutskottet anser självkompletteringen mindre
tilltalande och därför ifrågasätter, »huruvida icke huvudmäns
rätt till självkomplettering i någon mån borde inskränkas,
exempelvis genom att kommunal myndighet finge utse visst
antal av huvudmännen».
Med vad jag ovan anfört, har jag velat fästa uppmärksam¬
heten på, huru man i detta fall på anförda grunder velat gå
rakt motsatta vägen, ett förhållande, som helt visst i sin mån
bör bidraga till lämpliga åtgärders vidtagande.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till herr Eliassons
motion.
Fredagen den 14 mars. 17
sättet för huvudmännens tillsättande, vilket väl torde visa, att
kommittén icke ansett en sådan förändring nödig. För övrigt
är det ju att märka, att den nuvarande sparbankslagen möjliggör
utseende av huvudmän på det sätt, som motionären anser vara
det mest lämpliga.
Den ärade motionären omnämnde i sitt anförande nyss så¬
som bevis för, huru otillfredsställande det nu är, att i en spar¬
bank, som han kände till, där prästen, klockaren och kyrko-
värdarna, såvitt jag hörde rätt, vore de dominerande, beslut
fattats att använda en del av sparbankens vinst till ändamål,
som han icke godkänner. Ett olämpligt beslut i dylik angelä¬
genhet kan emellertid fattas, huru än huvudmännen väljas, och
för övrigt måste ett sådant beslut underställas Konungens be-
fallningshavande. Man får väl förutsätta, att vid den prövningen
tillses, att ändamålet är sådant som vederbör. Jag kan icke finna,
att den förändring, motionären ifrågasatt, är nödig, knappast
nyttig.
Jag anhåller, herr vice talman, om bifall till utskottets
förslag.
Herr von Stapelmohr: De två första talarne hava riktat
ganska skarpa anmärkningar mot den i en del sparbanker före¬
kommande s. k. självkompletteringsrätten, och det kan ju också
vara, att efter nyare tiders åsikt om det lämpligaste sättet för
fyllande av förtroendeposter, detta valsätt synes något föråldrat
och icke så lyckligt funnet, men valsättet ter sig något annor¬
lunda, om man ställer det i belysning av säregenheten i avseende
på sparbankernas bildande, uppgift och verksamhet. Sparbank
stiftas, såsom vi veta, icke i vinstsyfte utan för socialt ändamål,
för sparsamhetens höjande och för främjande av välmågan.
Förmågan att fullgöra sina förbindelser gent emot insättarne
är icke hos sparbankerna grundad på något av delägare insatt
kapital, frånsett det lilla grundkapitalet, som skall finnas och
som är ganska obetydligt, ej heller på någon personlig solidarisk
ansvarighet för delägare, utan den vilar huvudsakligen på den
redbarhet, skicklighet och sakkunskap, som finnes hos ledningen.
Då man nu velat få in i ledningen dessa förutsättningar för en
god utveckling av sparbanksväsendet, så är det ju lätt förklar¬
ligt, att man i många, i det närmaste i halva antalet fall stan¬
nat vid, att åt de kvarvarande huvudmännen lämna rätt att
genom val fylla uppstående luckor. Därigenom har man velat
försäkra sig om, att personer med god vilja och förmåga och
till vilka huvudmännen hyste förtroende skulle införas i led¬
ningen, varigenom också sparbankernas verksamhet skulle vinna
i kontinuitet.
Nu säger motionären, att det har visat sig, att den där
självkompletteringsrätten har lett till ensidighet vid valen och
Första kammarens protokoll 1913. Nr 15. 2
Nr 15
Om förbud
för huvud¬
män i spar¬
bank att
komplettera
sig själva.
(Forts.)
Nr 15 18
Fredagen den 14 mars.
Om förbud till kotteriväsende. Ja, det kan ju vara möjligt att på ett eller
för huvud- annat ställe sådant framträtt i mera märkbar grad, men jag tror,
”"bankatt" såsom en föregående talare sade, att olägenheten därav för
komplettera sparbankens ledning varit ringa. I stort sett lär man, såvitt
sig själva, utskottet har sig bekant, om sparbankerna kunna fälla det om-
(Forts.) dömet, att de vårdas på ett sätt, som väl tillgodoser insättarnes
intressen och är tillfredsställande. Vid detta förhållande synes
det mig, att man icke bör hasta med att helt och hållet undan¬
skaffa ett valsätt, som, om än anmärkningar kunna göras mot
detsamma, dock visat sig hava stor förmåga att främja spar-
banksväsendet. Motionären önskade, att valet skall överlåtas
åt institutioner, på vilkas sammansättning fo kets flertal genom
sitt val ägde inflytande. Han vill därigenom utestänga kot¬
teriväsendet, och detta syfte är ju ganska gott, men jag tviv¬
lar på, att detta skall lända till en bättre ledning av sparban¬
kerna, ty även inom sådana institutioner, som motionären om¬
nämnde, finnes det kotteriväsende, och det är icke så säkert,
att icke det kan taga sig uttryck på sådant sätt, att sparban¬
kernas ledning blir förd i annan måhända sämre riktning än förut.
Motionärens skäl ha synts utskottet svaga. Utskottet har
därmed icke velat säga, att allt är bra som det är, så att icke
något bättre står att vinna, men utskottet har haft svårt att
finna någon bestämd riktlinje för en omändring. Dock bar ut¬
skottet ansett sig böra uttala, att det kan ifrågasättas, huruvida
icke en del av huvudmännens antal borde utses på annat sätt,
än som nu sker, eller genom kommunal myndighet. Genom ett
sådant förfarande skulle bland huvudmännen införas en viss
motvigt mot de s. k. självvalde, och därigenom skulle också
åstadkommas hinder mot ett kotteriväsende, från vilket håll det
än kunde yppas.
Innan jag slutar, ber jag att såsom bevis på, att skötseln
av sparbankerna i det stora hela varit god, få erinra, att under
tioårsperioden 1900—1910 sparbankerna utvecklat sig på ett
storslaget sätt. År 1900 var summan av behållningen 437 mil¬
joner och år 1910 uppgick den till 808 miljoner. Om jag
icke missminner mig, har summan av behållningen nume¬
ra stigit till närmare 860 miljoner. Antalet av insättare har
också betydligt ökats. Vid 1900 års slut utgjorde det 1,228,930
och vid 1910 års slut 1,560,317. Detta glädjande resultat
av sparbanksrörelsen skulle säkerligen icke uppkommit, om
de anmärkningar, som motionären framställt mot huvud¬
männens självkompletteringsrätt varit fullt befogade.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i före-
Fredagen den 14 mars.
19 Nr 15
varande utlåtande hemställt samt vidare därpå att kammaren,
med avslag å utskottets hemställan, skulle bifalla herr G. Elias-
sons motion i ämnet; och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo lagutskottets den 8 och 10 innevarande mars Om åtgärder
bordlagda utlåtande nr 13, i anledning av justitieombudsman- för en
nens framställning till Riksdagen angående vidtagande av åt- ..f.nabbare
gärder för ernående av en snabbare rättsskipning i högsta dom- i högsta8
stolen. domstolen.
Utskottet, som till behandling förehaft en av justitieombuds¬
mannen i den av honom vid innevarande riksdag avgivna äm-
betsberättelse gjord framställning till Riksdagen, åsyftande vid¬
tagande av åtgärder för ernående av en snabbare rättsskipning
i högsta domstolen, hade med anledning därav i nu föredragna
utlåtande hemställt, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under omprövning,
genom vilka åtgärder av justitieombudsmannen anmärkt miss¬
förhållande med avseende å rättsskipningen i högsta domstolen
måtte kunna afhjälpas, samt till Riksdagen, om möjligt redan
år 1914, inkomma med det förslag, vartill denna prövning kunde
föranleda.
Herr Trana: Herr vice talman, mina herrar! Då jag, som
i utskottet deltagit i detta ärendes behandling och avgörande,
men av sjukdom hindrats närvara vid justeringen av utskottets
utlåtande, i en punkt icke är ense med utskottet i dess motive¬
ring, är det min skyldighet att med några ord angiva denna
min avvikande uppfattning, så att ej satsen: den som tiger, han
samtycker, må mot mig gälla.
Ett beklagligt sakförhållande är, att vi eu befinna ossiden
situationen, att kärande och svarande i ett civilmål hädanefter
komma att få vänta omkring eller snarare minst fem år från
det målet instämts till underrätten intill dess detsamma blivit
av Högsta domstolen slutligen prövat. Utskottet säger på sidan
19 av sitt betänkande, att för avgörande av en till Högsta dom¬
stolen inkommen revisionssak numera kan beräknas åtgå två
och ett hälft år. Inom utskottet yttrades dock av den på detta
område mest sakkunnige ledamoten, att denna tid kunde hädan¬
efter beräknas till tre år, och jag tror icke, att man tager till
för mycket, om man därtill lägger omkring två år för målets
behandling, innan det inkommer till Högsta domstolen, då man
ju erhåller den av mig angivna tiden fem år. Att denna situa¬
tion är så ödesdiger, att det tjänar till intet att föreslå allt för
svaga medel för dess förbättrande, är väl uppenbart. Det gäl
ler att lita till verkligt effektiva åtgärder för avhjälpande av de
Nr 15 20
Fredagen den 14 mars.
Om åtgärder med varje dag sig ökande missförhållandena. Gör man ej detta,
för en en av följderna den, att en stor del av allmänheten
rättsskipningtvingäs att avstå från de sakliga fördelar en rättegång vid lan-
i högsta ä dets ordinarie domstolar medförer och för en alldeles nödvän-
domstolen. dig tids vinnande överlämna sin sak att prövas av gode män,
(Forts.) vilken institution särskilt med avseende å valsättet ju är så otill¬
fredsställande ur den synpunkten, att i de flesta fall — jag ytt¬
rar mig härom med stöd av egen lång erfarenhet — en enda
person kommer att avgöra saken och således ensam ersätta bå¬
de underrätt, hofrätt och Högsta domstolen.
Utav de av utskottet förordade botemedlen synes endast
ett förtjäna något verkligt avseende, nämligen bestämmandet av
en summa eppellabilis, sä att endast mål, som röra sig om mera
än ett visst fastslaget belopp, få dragas under Högsta domsto¬
lens prövning. Men det kommer säkerligen icke att bliva så
lätt att få meningarna eniga om det belopp, som skall utgöra
gränsen, och någon som helst utredning med statistik eller an¬
norledes för utrönande av verkningarna av de särskilda gräns¬
belopp, som härvid kunna tänkas antagliga, har icke kunnat
av utskottet åstadkommas. Då jag över huvud taget ej är viss
på, att detta botemedel, som jag ju för min del måste förorda,
varder av Riksdagen godkänt, enär det ju, om det skall bliva
effektivt och summan alltså sättas tämligen högt, icke översens-
stämmer med den jämlikhet inför lagen, varvid vi här i landet
äro vana, hade utskottet, synes det mig, icke bort så bestämt
och på så svaga skäl, som anförts, avvisa tanken på att öka
antalet ledamöter i Högsta domstolen. Utskottet torde hava
tänkt sig denna ökning endast i sammanhang med ökningen av
det antal avdelningar, på vilka Högsta domstolen arbetar. Jag
vill för min del ej förorda en ökning av antalet ardelningar i
Högsta domstolen, då det nog är obestridligt, att detta skulle
försvåra eu enhetlig och verkligt direktiv lagskipning Men en
vida mindre betänklig utväg synes vara att anlita för att på¬
skynda arbetet inom Högsta domstolen. Vi hava ju genom 1909
års lag om Högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar hun¬
nit så långt, att Högsta domstolen nu tidtals arbetar på tre av¬
delningar, och ingen lärer väl föreställa sig möjligheten av att
en av dessa avdelningar skall kunna indragas. Vid sådant för¬
hållande erbjuder sig väl osökt den utvägen att söka laga så,
att Högsta domstolen kan arbeta på tre avdelningar längre tid
av året än nu är förhållandet. Enligt nämnda lag utgör denna
tid endast 17 veckor; varför skulle vi då icke söka höja denna
tid till minst det dubbla? Att detta vore det mest praktiska
och effektiva sättet att så småningom avarbeta den förefintliga
betydliga balansen och för framtiden förebygga vidare balans,
därom är jag för min del övertygad. Huru måuga nya leda¬
möter av Högsta domstolen därför skulle behövas, därom kan
Fredagen den 14 mars.
21 Nr 15
jag naturligtvis ej yttra mig, det blir nog en lätt sak att snart °m åtgärder
utreda. Och att det ej skulle behövas så synnerligen många, ^rutn
det tror jag också, liksom jag föreställer mig, att nyttan av en rättsskipning
sådan åtgärd vida skulle överväga de olägenheter densamma i högsta
kan medföra. Man har sagt, att det tidtals, då många ledighe- domstolen.
ter i Högsta domstolen på en gång uppstå, skulle vara svårt att (Forts.)
finna kunniga män, särskilt skickade att fylla dessa luckor. För
min del tror jag detta vara huvudsakligen en penningfråga.
Med avseende å Högsta domstolens säte i Stockholm och den
framskjutna ställning i samhället dess ledamöter intaga, äro
dessa enligt min mening fortfarande för lågt avlönade. Höjer
man avlöningen, skola personer fullt kompetenta för ledamot¬
skap i Högsta domstolen icke i den omfattning som hittills före¬
draga, att för vinnande av bättre ekonomisk utkomst, söka sig
till och Qvarsitta i en god domsaga, i stället för att antaga er¬
bjudande att inträda i Högsta domstolen. Det är denna min
syn på saken jag velat här framhålla; men har jag i ärendets
nuvarande läge icke något yrkande att göra.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter kammaren
biföll vad utskottet i förevarande utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning av lagutskottets den 8 och 10 in¬
nevarande månad bordlagda utlåtande nr 14, i anledning av
väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändringar
och tillägg i visst syfte i lagen om aktiebolag, biföll kammaren
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning av Första kammarens första
tillfälliga utskotts den 8 och 10 i denna månad bordlagda utlå¬
tande nr 11, i anledning av en av herr Forssell m. fl. inom
Andra kammaren väckt motion, nr 156, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänhe¬
ten må få närvara vid lärareprov, biföll kammaren vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning av Första kammarens andra till¬
fälliga utskotts den 8 och 10 innevarande mars bordlagda utlå¬
tande nr 5, i anledning av herr Skarstedts motion, nr 90, om
vidtagande av åtgärder för skyndsamt framläggande av den del
av den s. k. skogslagsstiftningskommitténs betänkande, som be¬
rör ungskogens skyddande, biföll kammaren vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.
Nr 15 22
Fredagen den 14 mars.
Om inrättan¬
de av ett
riksbankens
avdelnings¬
kontor i
Hälsingborg.
Föredrogos ånyo jordbruksutskottets den 11 och 12 inneva¬
rande månad bordlagda utlåtanden:
nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Bolum nr 9
Munkagård i Skaraborgs län, jämte en i ämnet väckt motion;
nr 38, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphävande
av förbudet mot klyvning av lotshemman;
nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället Eggelstad
nr 10 i Malmöhus län; samt
nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra kronofogdebostället Väder¬
stad nr 5 i Östergötlands län jämte en i ämnet väckt motion.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo bankoutskottets den 12 och 13 i denna må¬
nad bordlagda utlåtande nr 20, i anledning av väckta motioner
om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i Hälsing¬
borg.
I två likalydande, till bankoutskottet remitterade motioner,
väckta den ena inom Första kammaren (nr 15) av herr O. Trapp
och den andra inom Andra kammaren (nr 51) av herrar M.
Sommelius och A. J. Christiernson, hade hemställts, »att Riksda¬
gen måtte besluta, att i Hälsingborg ett avdelningskontor av
Sveriges riksbank skall inrättas».
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på anförda skäl
hemställt, att Riksdagen måtte besluta,
a) att ett riksbankens avdelningskontor skulle inrättas i
Hälsingborg;
b) att detta kontors lånedistrikt skulle omfatta Hälsingborg,
Landskrona och Ängelholm ävensom Bjäre, Norra och Södra
Åsbo härader i Kristianstads län samt Luggude och Rönnebergs
härader i Malmöhus län;
c) att antalet tjänstebefattningar vid kontoret bestämdes till:
en kontorschef, tillika kamrer;
en kontrollant, jämte eu suppleant för honom;
en kassör;
en registrator;
en vaktmästare;
d) att i avseende å löneförmåner kontorschefen likställdes
med verkställande styrelseledamot, kontrollanten med styrelsele¬
damot samt övrig personal med motsvarande befattningshavare
vid riksbankens minsta avdelningskontor; samt
Fredagen den 14 mars.
23 Nr 15
e) att åt fullmäktige uppdroges att vidtaga de för kontorets Om inrättan-
öppnande erforderliga åtgärder och närmare bestämma tiden, deett
då rörelseD vid kontoret kunde begynna. andelnings-
Reservation både anförts av herrar Neiglick, Almer, Vahl- kontor i
quist, Juhlin, Kristensson och Leander, vilka likväl ej däri fram- Hälsingborg.
lagt sin mening. (Forts.)
Herr Neiglick: Herr talman! Jag ber att i korthet få
yrka bifall till reservationen.
Hos 1912 års bankoutskott föreslogo bankofullmäktige på
hemställan af stadsfullmäktige i Hälsingborg, att ett avdelnings¬
kontor av riksbanken måtte i nämnda stad inrättas. Bankout¬
skottet ställde sig emellertid avvisande till förslaget, och det
kom således icke under Riksdagens prövning. Nu hava i år en¬
skilda motionärer fört fram frågan, och utskottet har ställt sig
välvilligt till densamma. Om det nu vore så, att näringslifvet och
handel och rörelse i allmänhet i det livskraftiga samhället Häl¬
singborg verkligen hade avsevärd nytta av inrättandet därstädes
av ett riksbankens avdelningskontor, är jag övertygad om, att
knappast någon av reservanterna haft något att erinra mot
motionen. Men så är enligt vårt förmenande ingalunda förhål¬
landet. Riksbanken driver numera icke någon lånerörelse
i vanlig bemärkelse, utan dess ändamål anses vara att verka som
en centTalbank, reglerande för affärslivet i allmänhet. Ett av¬
delningskontor i Hälsingborg skulle därför icke tillföra den all¬
männa lånerörelsen något tillskott. Dessutom har ju Hälsing¬
borg, såsom motionärerna uppgiva, icke mindre än fyra större
bankkontor jämte tre jämförelsevis betydliga sparbanker.
Ser jag nu frågan ur riksbankens synpunkt, förhåller det
sig så, att Hälsingborgskontoret skulle bildas genom överflytt¬
ningar från de äldre närliggande kontoren. Bankofullmäktige
säga i sitt yttrande till utskottet, att dessa överflyttningar givet¬
vis icke skulle medföra någon ökning av riksbankens vinst,
utan allenast en överflyttning av vinst från de äldre till det
nya kontoret, och fortsätta sedan vidare: »Att detta skulle kunna
tillföra riksbanken någon ny kundkrets av större omfattning
och betydenhet, hålla fullmäktige för osannolikt». Med dessa
premisser skulle man kunnat vänta sig, att bankofullmäktige
avstyrkt motionen i fråga. Då så icke är fallet, måste man
snarast betrakta bankofullmäktiges uttalande som en artighet
mot ett mycket livskraftigt samhälle.
I sammanhang härmed ber jag att få erinra om, att ett av
de kontor, som skulle beröras av denna omreglering, nämligen
avdelningskontoret i Halmstad, går skäligen dåligt, och att detta
kontor kan icke indragas. Man kunde eljes möjligen tänka sig
en överflyttning av kontoret i Halmstad till Hälsingborg, men
Nr 15 24
Fredagen den 14 mars.
Om inråttan- detta låter sig icke göra, då kontoret fyller vissa funktioner för
fk j*v länsstyrelsen i Halmstad.
avdänin^s- Då således inrättandet av ett riksbankens avdelningskontor
kontor"i i Hälsingborg enligt mitt förmenande icke skulle vara till verk-
Hälsingborg. lig nytta för handel och industri i denna stad och absolut icke
(Forts.) till någon särskild nytta för riksbanken, ber jag att få yrka av¬
slag på utskottets hemställan.
Herr Trapp: Herr talman! Den ärade reservanten sam¬
manfattade sin motivering för avslag å bankoutskottets hem¬
ställan däri, att ett bifall till utskottets förslag icke skulle lända vare
sig Hälsingborgs stad eller riksbanken till någon nytta. Nu
hava dock medlemmar av Hälsingborgs samhälle motionerat i
denna fråga och begärt, att ett avdelningskontor av riksbanken
skulle där förläggas. Man kan således tro, att dessa represen¬
tanter för Hälsingborgs samhälle skola ha bättre förutsättningar
att kunna bedöma, vad som kan vara nyttigt för Hälsingborgs
affärsliv, än reservanterna.
Vidare sade herr Neiglick, såsom jag nämnde, att det icke
skulle medföra något gagn för riksbanken. Häremot ligger nära
till hands att invända, att banko fullmäktige tvänne gånger, så¬
väl i fjol som i år, på det amplaste sätt förordat anordnandet
av ett riksbankskontor i Helsingborg. Jag skall slutligen be att
få nämna, vad bankofullmäktige, efter att hava anfört en mängd
siffror, som visa, att Hälsingborgsdistriktet har ett verkligt be¬
hov av ett sådant kontor, såsom en sammanfattning säga. De
säga så här: »Det synes av dessa statistiska uppgifter, att det
ekonomiska livet och rörelsen i Hälsingborg och det ifrågasatta
distriktet nått den utveckling, att ett avdelningskontor av. riks¬
banken skäligen bör därstädes inrättas».
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes
jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på
bifall till vad utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt samt
vidare på avslag därå, och förklarades den förra propositionen,
vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.
Ang. dröjs- Föredrogs ånyo bankoutskottets den 12 och 13 innevarande
mål med av- månad bordlagda utlåtande nr 21, i anledning av Riksdagens
lämnande av j-gyisorers anmärkning rörande dröjsmål med avlämnandet av
1912 års riks- registret till 1912 års riksdagstryck m. m.
dagstryck I sin till Riksdagen avlåtna berättelse om granskning av
m. m. riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning hade Riksdagens år
1912 församlade revisorer uttalat sig i anledning därav att re-
Fredagen den 14 mars.
25 Nr 15
gistret till 1912 års riksdagstryck först den 16 oktober 1912 av¬
lämnats till riksgäldskontoret.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande härom yttrat:
»I likhet med revisorerna anser även bankoutskottet det vara
angeläget, att registret över riksdagstrycket varder fullbordat
och i tryck företett inom den föreskrivna tiden av fyra måna¬
der efter riksdagens slut. Enligt vad utskottet inhämtat, hava
kanslideputerade även i fråga om innevarande års riksdagsre-
gister gått i författning, att arbetet därmed skall inom den där¬
för bestämda tiden utföras mot ett arvode av 1,500 kronor.
Utskottet anser sig emellertid lika med revisorerna böra uttala
önskvärdheten av att registreringen verkställes inom kortare tid
än den ovan angivna, exempelvis högst tre månader efter riks¬
dagens avslutande, men torde detta icke kunna genomföras utan
eu höjning av arvodet, så att erforderligt biträde kan för ända¬
målet anställas. Det lärer dock icke tillkomma bankoutskottet
att därom avgiva förslag till Riksdagen. Utskottet har emeller¬
tid grundad anledning antaga, att framställning i berörda syfte
kommer att i vederbörlig ordning göras under riksdagens lopp.
Under hänvisning härtill har utskottet ansett sig böra vad i
detta ärende förekommit för Riksdagen omförmäla.»
Herr Neiglick: Herr talman! 1912 års statsrevisorer gjorde
vissa erinringar mot dröjsmålet med avlämnandet av register till
kamrarnas protokoll och uttalade önskvärdheten av, att detta
register skulle avlämnas tidigare än förut skett. Utskottet in¬
stämmer i detta önskemål men säger sedan: »Det lärer dock
icke tillkomma bankoutskottet att därom avgiva förslag till Riks¬
dagen.» Det är mot denna passus, som min reservation är
riktad. Bankoutskottets uttalande vilar på den uppfattningen,
att enligt de reglementariska föreskrifterna för Riksdagen det
skulle tillkomma talmännen och kanslideputerade att besluta på
detta område. Nu är det emellertid så, att enligt 72 § riksdags¬
ordningen »anmärkningar, som revisorerna finna sig befogade
att i sin berättelse till Riksdagen framställa, skola, sedan förkla¬
ringar däröver inkommit, av näst följande lagtima riksdag över¬
lämnas till vederbörande utskotts granskning och vidare behand¬
ling.» Med den uppfattning utskottet uttalar i denna punkt
skulle statsrevisorerna kunna riskera, att en framställning på
detta område från deras sida icke skulle behandlas, innan den
komme under Riksdagens prövning. Jag tror, att grundlagens
föreskrifter böra gälla mer än de reglementariska föreskrifterna
för Riksdagen, och jag har därför reserverat mig i denna punkt.
Då jag emellertid förvissat mig om, att vad det materiella kra¬
vet beträffar frågan blir ordnad på det sätt, som revisorerna
önska, har jag icke något yrkande att göra. Jag har med min
reservation endast velat hävda statsrevisorernas rätt att få sina
Ang. dröjs¬
mål med av¬
lämnande av
registret till
1912 års riks¬
dagstryck
m. m.
(Forts.)
Nr 15 26
Fredagen den 14 mars.
Ang. dröjs- anmärkningar på detta område prövade i den ordning, som en-
mål med av- jj„t förmenande är mera överensstämmande med grundla-
lamnande av °
registret till gens mening.
1912 års riks¬
dagstryck
m. m.
(Forts.)
Efter härmed slutad
tande till handlingarna.
överläggning lades förevarande utlå-
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under sam¬
manträdet avlämnade kungl. propositionen.
Avgåvos och bordlädes följande motioner:
nr 110, av herr Asplund, i anledning av Kungl. Maj:ts pro¬
position angående ändring i avlöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar;
nr 111, av herr Lindblad, Ernst, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående upplåtande av lägenheter från förra
militiebostället Dahl nr 1 i Södermanlands län; samt
nr 112, av herr Hult m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till ändrad lydelse av 54 § i förordningen om taxerings¬
myndigheter och förfarandet vid taxering.
Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag samt ett
protokollsutdrag för den 13 och 14 innevarande mars, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 1,53 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
27 Nr IS
Tisdagen den 18 mars.
Tisdagen den 18 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 3,30 e. m.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrivelse, nr 37, till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anskaffning av skodon för armén.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till
Riksdagens skrivelser till Konungen:
nr 33, i anledning av väckt motion om tullfrihet för
nickelsulfat;
nr 34, i anledning av väckt motion om ändring i gällande
tullsats å vätesuperoxid samt om upphävande av tullen å barium-
superoxid;
nr 35, i anledning av väckt motion angående tullfrihet för
visst slag av järnplåtar; samt
nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till ändrad lydelse av § 8 mom. 4 i gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor.
Justerades protokollen för den 10, 11 och 12 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes:
statsutskottets memorial nr 36, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslag under riksstatens
åttonde huvudtitel;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 24, i anledning av väckt motion om upphävande av
tullen å ris, risgryn och rismjöl;
Nr 15 28
Tisdagen den 18 mars.
nr 25, i anledning av väckt motion angående eventuell höj¬
ning av tillverkningsavgiften för inom landet tillverkat socker; och
nr 26, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om fastställande
genom statens medverkan av priset å sockerbetor;
bankoutskottets utlåtanden:
nr 22, angående ökat anslag åt änke- och pupillkassan vid
riksbankens avdelningskontor och pappersbruk; samt
nr 23, i anledning av väckt motion om ändringar i förord¬
ningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket;
ävensom
lagutskottets utlåtanden:
nr 15, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående undersökning rörande personalens i hotell-, re¬
staurang-, kafé- och konditorirörelse arbetstid och arbetsförhållan¬
den m. m.;
nr 16, i anledning av väckt motion om. skrivelse till Kungl.
Maj:t angående undersökning och förslag i fråga om begräns¬
ning av arbetstiden på kvällarne för personal å badinrättningar;
nr 17, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående undersökning i fråga om personalens å rakstugor
och frisérsalonger arbetstid och arbetsförhållanden m. m.;
nr 19, i anledning av väckta motioner om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående dels initiativ från svensk sida till inter¬
nationell överenskommelse om förbud mot nattarbete av män i
vissa fall m. m.; dels ock utredning och förslag rörande regle¬
ring av nattarbetet inom bagerier, konditorierochhembagerier;samt
nr 20, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående undantag från lagen om förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag m. m.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Asplunds
den 14 innevarande mars väckta och bordlagda motion, nr 110,
i anledning av Kung], Maj:ts proposition angående ändring i
avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet den av herr
Lindblad, Ernst, den 14 innevarande månad avgivna och då
bordlagda motion, nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts propo¬
sition angående upplåtande av lägenheter från förra militiebo-
stället Dahl nr 1 i Södermanlands län.
Tisdagen den 18 mars.
29 Nr 15
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den av
herr Hult m. fl. den 14 i denna månad väckta, samma dag bord¬
lagda motion, nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till
ändrad lydelse av 54 § i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.
Vid föredragning av statsutskottets den 14 innevarande mars
bordlagda memorial nr 33, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut angående Kungl. Maj:ts uti statsverkspropositionen under
tredje huvudtiteln gjorda äskanden i vad avser Sveriges repre¬
sentation i Ryssland, godkändes den i detta memorial föreslagna
voteringsproposition.
Föredrogs och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
den 14 innevarande månad bordlagda memorial nr 34, i anled¬
ning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande an¬
slag under riksstatens fjärde huvudtitel.
Punkten 1.
Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.
Punkten 3.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 3 och 4.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
Vid föredragning av statsutskottets den 14 innevarande mars
bordlagda memorial nr 35, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om personligt lönetillägg för år 1913 åt tillför¬
ordnade medicinalrådet E. Sederholm, godkändes den i detta
memorial föreslagna voteringspropositionen.
Vid föredragning av jordbruksutskottets den 14 i denna
månad bordlagda memorial nr 41, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslag under riksstatens
nionde huvudtitel, godkändes de i detta memorial föreslagna
voteringspropositionerna.
Nr IS 30
Tisdagen den 18 mars.
Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.
Kammarens sammanträde avslutades kl. 3,52 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm 1913. Tryckeri-A.-B. Skandia.