RIKSDAGENS PROTOKOLL
1013. Ändra kammareo. Nr 49.
Onsdagen den 21 maj.
Kl. 7 e. m.
Koltsattes clet pa förmiddagen började sammanträdet.
§ 1.
Kem talmannen anmälde till fortsatt behandling särskilda ut- r
skottets utlåtande, nr 1 i anledning av dels Kung! Maj:ts proposi-
tion med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring och till försäkring
.9?? ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken, dels ock m-
atskilhga med föranledande av nämnda förslag väckta motioner;
och lamnades därvid i fråga om 1 § i förslaget till lag om all¬
män pensionsförsäkring, enligt förut skedd anteckning, ordet till
Sandler, som yttrade: Herr talman! Jag kan för
mitu vidkommande icke ansluta mig till den kompromisslösning,
som bär förordas från det särskilda utskottet, och jag ber därför
att ia angiva några skäl för denna min ståndpunkt till frågan.
.,,JJa Ja§’ alltså kommer att ställa mig på samma linie vid
mitt. avslagsyrkande, som bär förut biträtts av herrar Petters¬
son i Södertälje och iWijk, vill jag emellertid förutskicka, att
det ar av väsentligen andra grunder, som min ståndpunkt till
iragan.fr bestämd. jMan kan ju avböja ett sådant förslag av
liera skal, dels därför att man anser det vara grundat på prin-
dpieUt oriktiga eller otillfredsställande grundvalar, dels också
darior att man anser, att det i praktiken ger alldeles orimligt
ior litet. Det ar skäl både av det ena och det andra slaget,
som för mig vant bestämmande, men framför allt de skäl, som
höra till den senare kategorien.
Den ståndpunkt, man nu nödgas intaga här vid behand¬
lingen av förslagets 1 §, blir naturligtvis beroende av den upp-
iattnmg man har om förslaget i dess helhet, sådant man kan
.vänta, att det skall komma att utgå ur Riksdagens överläde:-
ningar. Nu föreligger ju här ett utskottsförslag med tre reser¬
vationer. Av dess tre reservationer är en avgiven beträffande den
iundamentalt viktiga fragan om arbetsgivarebidrag. En annan gäl¬
ler lagens praktiska verkningar under den närmaste tiden, lagens
verkningar for hela den nuvarande generationens vidkommande.
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 49.
1
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
2 Onsdagen den 21 maj, e. m.
Jag befinner mig nu i det läget, att jag maste såsom utgångspunkt
för mitt anförande uppställa ett såsom jag tror välgrundat anta¬
gande beträffande Riksdagens beslut i dessa bägge punkter. J ag
tror, att det icke behövs någon profetians gåva för att veta sig
vara på den säkra sidan, om man nu utgår från att det särskilda
utskottets förslag även beträffande de punkter där reservatio¬
ner finnas, kommer att bli Riksdagens beslut. Jag ber att tran
början få understryka att min uppfattning beträffande förslaget
i dess helhet är väsentligen beroende av detta förhållande, att
alltså, om det funnes någon den ringaste utsikt till en annan
utgång beträffande dessa båda punkter, skulle mitt omdöme vara
väsentligen annat, än det nu kan bliva.
Jag tror, att man bör rättvisligen erkänna, att vid eu ios-
ning av denna fråga möta betydande svårigheter, svårigheter,
som ligga i själva problemets natur, ty man har att räkna med
en ovanligt ofördelaktig åldersfördelning inom det svenska fol¬
ket, men svårigheter också, som framför allt äro av politisk na¬
tur.’ Maktfördelningen inom Riksdagen är nämligen av den be¬
skaffenhet, att även den lägger betydande svårigheter _i vagen
för lösningen av denna fråga, och jag tror, att den fösning,^ som
kommer till stånd, blir ett ytterligare vittnesbörd om atc det
politiska genombrottet icke ännu kommit till vårt lana.
Man bör nu också rättvisligen erkänna, att den lösning,
som föreslås från det särskilda utskottets sida och som i det vä¬
sentliga överensstämmer med kommitténs förslag beträffande själ¬
va grundprincipen, är en lösning, som inneiatiar flera viku±ga
principer, mot vilka ingen invändning reser sig. Det ar numera
icke på något håll, som man bestrider nödvändigheten av att
det stadgas en lag rörande folkförsäkring, icke enbart lönearbe-
tareförsä,kring. Det är vidare, såvitt jag vet, icke på något hall
bestritt, att det bör vara först och främst en mvaliditetsiorsak-
ring, och det bestrides slutligen näppeligen heller, att vid eu
sådan försäkring måste ges ett tillskott av allmänna medel.
Detta är ju tre principer av fundamental karaktär, men se¬
dan upphör enigheten. Kommer man sedan till fragan ong pro¬
portionen mellan å ena sidan bidraget fran^ de försäkrade själva
och å andra sidan det allmännas tillskott, så deklameras det från
visst håll om att självhjälpsprincipen är i fara. Kommer man vi¬
dare till frågan om hur detta allmänna tillskott skall utportio-
neras, möter man återigen invändning om att sparsamheten korn-
mer att undergrävas därigenom, att man tillämpar behovsprm-
cipen i stället för att lämna ett fast statsutskott.
Det är betänkligheter, som äro framförda av clen s. k. sak¬
kunskapen i denna fråga. Jag ber att få uttryckligen här fram¬
hålla, att jag icke alls delar de farhågor, som på dessa punk¬
ter äro framförda, och jag måste avböja^all solidaritet med de
avslagsyrkanden, som äro motiverade pa dessa grunder, hör
min del må jag säga, att jag skulle snarare so, att det bleve
mera än mindre av allmänna tillskott till denna försäkring. 1
Onsdagen den 21 maj, e. m.
3
Nr 49.
detta sammanhang må framhållas som betecknande, att strykan- Lag om all-
det av det kommunala tillskott, som jag för min del måste be-m<™ Pensions-
trakta såsom en av de allra viktigaste punkterna i lagförslaget, t0™7-™?
av den s. k. sakkunskapen rent av prisats såsom en förbättring Z' T\
av detta förslag. ö (1<orts')
Jag tror icke heller, att man bör resa någon invändning mot
att tillämpa behovsprincipen. Jag menar, att man med de be¬
gränsade ekonomiska resurser, som vi hava, i alla händelser icke
gärna, kan få någon mera effektiv användning för medlen, än
om man lägger behovsprincipen till grund. Vad man kan anse
vara otillfredsställande är icke själva principen, utan grunden
för beloppens utmätande, den inkomstgräns, som är fastställd och
över vilken det icke kan bli tillskott av allmänna medel. Men
jag vill icke närmare ingå på den saken.
Av särskilt stor principiell betydelse synes det mig vara,
att man från början gör sig reda för å ena sidan samband,et
mellan denna försäkring och socialförsäkringens andra grenar
och å andra sidan, hur denna försäkring skall avgränsas mot
fattigvården. V ad först den senare delen av spörsmålet beträf¬
far, så är det väl allas mening, att syftet med pensionsförsäkrin¬
gen skall vara, att fattigvården kommer att avskaffas för åld¬
ringarna och i alla normala fall. Man bör ju då fråga sig: nås1
detta syftemål med det nu föreliggande förslaget? Jag^skall
medgiva, att det är ovisst, om detta mål nås, om man räknar med
maximipensioner efter 50 år. Jag tror, att man även då kan ha
fullgod anledning act betvivla, att syftemålet nås. Alderdoms-
försäkringskommittén har själv erkänt, att det är tvivelak-
tigt, genom att förorda ett kommunalt tillskott, som skall vara
till för att höja upp pensionen på alla dyrare orter. Nu, sedan
det kommunala tillskottet strukits, är det desto större anledning
att betvivla även beträffande pensionerna efter 50 år, att de
äro tillräckliga för att lyfta vederbörande över fattigvårdsgrän-
sen. Men om man ser, icke på den avlägsna tiden efter 50 är,i
utan ser på de närmaste åren eller årtiondena, så måste man säga
sig, att det ar alldeles säkert, att under de närmaste 20, 30
åren kan denna pensionsförsäkring icke höja majoriteten av veder¬
börande över fattigvårdsgränsen. Det är, såvitt jag kan förstå,
alldeles oantagligt, att fattigvården under denna period skall
kunna undvaras, och av den anledningen måste jag säga, att
frågan om det s. k. kommunala tillskottet är av fundamental be¬
tydelse framför allt för övergångsperioden. Frågan är ju här
icke. skall det vara allmänt tillskott eller icke, skall kommunen
släppa till medel eller icke; utan fragan är; skall kommunen
släppa till medel i form av fattigvård eller skall det ske i form
av något slags pension ? Ty det blir uppenbart, då man betrak¬
tar övergångsbestämmelserna, att medel måste kommunerna i alla
händelser släppa till. Man har att räkna under den närmaste ti-
den med mycket stora kategorier fattigvårdspensionärer eller
pensionerade fattigunderstödstagare, hur man vill kalla dem.
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
4 Onsdagen den 21 maj, e. in.
Jag- måste framhålla, att man synes icke hava ägnat tillbörlig
uppmärksamhet åt vad. denna kombinerade fattigvårdspensione-
ring skulle komma att innebära.
Ser man sedan på sambandet med den övriga socialförsäkrin¬
gen, så ligger ju saken så, lätt i detta förslag är invaliditetsförsäk-
ringen det centrala. Den står uppenbarligen i det närmaste^ sam¬
band med sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen, och det är
ur den synpunkten så starkt att beklaga, att frågan om detta
samband har blivit undanskjuten. Jag håller före, att man icke
kan åstadkomma en rationell, effektiv och billig invaliditetsför-
säkring annat än i närmaste samband med en obligatorisk sjukför¬
säkring. Först då den ligger som grundval för det hela, först då
lär det vara möjligt att utforma ett säkert och fast invaliditets-
begrepp och först då tror jag, att man kan taga ut den fulla va¬
lutan för de kostnader’, som skola nedläggas på detta område.
Om man icke vill slösa med denna pensionsförsäkring, måste det
vara en fundamental uppgift, att man vidtager alla de åtgärder,
som över huvud taget äro möjliga att vidtaga för att förebyggla
invaliditet, och det är ur den synpunkten, som det nog föreligger
starka skäl att sammanknyta denna fråga med frågan, om obli¬
gatorisk sjukförsäkring. Nu kan det sägas, att ett sådant an¬
knytande kan komma sedan. Ja man får ju hoppas,det bästa,
men man har icke så mycket att hoppas på, då detta tillfälle går
förbi, utan att man fått, såsom jag ser saken, garantier för att
sjukförsäkringen verkligen kommer till stånd under den närmaste
framtiden. Jag har för min del ansett som ett minimikrav, att
man nu skulle kunna åstadkomma sådana garantier för att få fram
den sjukförsäkring, som är behövlig icke endast i och för sig, utan
även som underlag för invaliditetsförsäkringen.
Jag kommer vidare över till frågan om lönarbetarnes sär¬
skilda ställning i en sådan försäkring. Jag har den meningen,
att lönarbetarsklassens ställning i samhället är sådan, att den
påkallar en viss särställning även i försäkringsavseende. Jag
är med andra ord anhängare av arbetsgivarebidraget. Jag är
anhängare därav på två olika skäl, dels därför att det förefaller
mig principiellt riktigt, att bidrag till arbetarnes försäkring bör
ingå i näringarnas normala produktionskostnader, dels därför att
man därmed kan på minsta kännbara sättet realisera möjligheten
till högre pensioner, än vad nu skulle bliva förhållandet. Den an¬
märkning, som särskilda utskottet i sitt utlåtande gör mot teo¬
rien om arbetsgivarebidrag, den drabbar sålunda icke min stånd¬
punkt i frågan, då det däri anmärkes, att det kan ur arbetarnes
synpunkt icke vara något särskilt intresse med denna sak, för
så vitt icke pensionerna därmed förhöjas. Jag har i denna fråga
alltid utgått från att arbetsgivarebidraget skulle vara ett medel
att förhöja pensionernas belopp.
Jag ser denna sak på följande sätt. Lönarbetaren arbetar ju
närmast för sin arbetsgivare, indirekt för samhället i dess hel¬
het, och därför är det riktigt att låta båda dessa parter bi-
5
Nr 49.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
draga till pensionskostnaden, såväl arbetsgivareparten som sam¬
hället i dess helhet. Om det är så, att näringen icke kan betala
sin skäliga andel, då kan följden bara bliva den, att antingen pen¬
sionerna bliva för små eller att samhället i sin helhet får bära
större bördor och sålunda på detta sätt befria respektive närings¬
gren från att bära sin skäliga andel. Det är givet, att ett sådant
krav, att vederbörande näring skall på skäligt sätt bidraga till
arbetarnas pensionering, kan lösas på två olika sätt. Man kan
saga: lönerna skola höjas, vi kräva vissa bestämda minimilöner,
som skola möjliggöra dessa avgifters utbetalande. Eller man
kan säga: arbotsgivarne skola åläggas att direkt betala, så och så
störa avgifter. I princip är ju, detta alldeles detsamma. Jag
måste instämma i herr Petterssons i Södertälje uppfattning om att
man här har att göra med eu konsekvent tillämpning av minimi¬
lönens princip. Men det synes mig, att det telmiskt enklaste
skulle "vara att utkräva dessa bidrag direkt av arbetsgivaren 'i
stället för att säga, att lönerna skola höjas så och så mycket.
Eu har emellertid anförts en del skäl mot denna uppfatt¬
ning om arbetsgivarebidraget. Det talas om tekniska svårigheter.
Jag skall villigt medgiva dem. Jag tror därför icke det°finnes
någon annan möjlighet att få fram arbetsgivarebidraget än ätt
begära frågans ytterligare beredning till ett kommande år. Men
tekniska svårigheter finnas — det hör anmärkas — även i en
uteslutande lönarbetareförsäkring och i en obligatorisk sjukför¬
säkring.
De skäl, som från utskottets sida anförts, synas mig vara vä-
sentligen tre. Det heter, att det skulle icke vara särskilt för¬
månligt för arbetarne att få dessa arbetsgivarebidrag, det säges,
att de passa icke i, en folkförsäkring, och det säges, att detta
skulle innebära ett obehörigt gynnande av vissa grupper på
andras bekostnad. Jag vill beträffande den första anmärk¬
ningen . gorå _ den »erinran, att den uppenbarligen måste gälla
arbetsgivarebidraget i allmänhet, icke uteslutande i denna sär¬
skilda form av försäkring. Den måste då, gälla även ren lön-
arbetaieförsäkring, den obligatoriska sjukförsäkringen o. s. v.
Jag her vidare att få säga, att mig förefaller det, att utskottets
motivering finera riktar sig mot herr Petterssons i Södertälje
motion i frågan ,än mot själva saken, mot själva arbetsgivarebi¬
draget. Såsom denna motion är lagd, bär det varit möjligt för
utskottet att visa, att man pa denna väg i vissa fall kommer till
betydligt lägre pensioner än på grundvalen av det förslag, som
utskottet framlagt, och man synes vilja göra gällande, att man
darmed avfärdat själva saken, arbetsgivarebidraget. Det är att
förväxla det tj^ska systemet med arbetsgivarebidrag över huvud
taget. ^ Man behöver icke vara anhängare av det tyska systemet
med fixa statstillskott för att vara anhängare av arbetsgivarebi¬
draget. Jag har för min del alltid tänkt mig saken så, att man
skulle förena arbetsgivarebidraget med behovsprincipen eller med
det rörliga pensionstillägg, som ingår i detta förslag. Jao- kan
Lag om all¬
män pensions•
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
6 Onsdagen den 21 maj, e. m.
icke se rätt klart, huruvida utskottet ogillar arbetsgivarebidra¬
get i allmänhet eller om det är utskottets mening, att det
är endast beträffande denna form av försäkring, som _ det är
olämpligt. Jag vill emellertid tills vidare hoppas, att jag kan
få förutsätta det senare, att ståndpunkten alltså är den: arbetsgi¬
varebidrag kunna passa bra i eu ren lönarbetareförsäkring men
icke i en folkförsäkring. Ja, om det är denna ståndpunkt, som.
ligger bakom utskottets uppfattning i förevarande fall — och
det är i vart fall en ståndpunkt, som man ofta ser företrädd i
den offentliga diskussionen — sä vill jag såga, att detta huvud¬
skäl i grund och botten inskränker sig till ett ord, själva ordet
folkförsäkring. Jag frågar: är lönarbetaren något annat än
lönarbetare i en folkförsäkring. Om det finnes principiella skäl
att taga med arbetsgivarebidraget i en försäkring för enbart lön¬
arbetare, varför upphöra dessa skäl att finnas, därför att i för¬
säkringen upptagas även andra än lönarbetarna? Man säger
kanske, att skälet är, att vissa grupper av samhället bliva gyn¬
nade. Utskottet har varit inne på detta resonemang och anför
drastiska exempel på, huru otillfredsställande det skulle ställa
sig. Jag skall icke närmare ingå på ått kritisera dessa exempel.
Jag vill endast anmärka, att man kan rikta dessa anmärkningar
även mot den rena lönarbetareförsäkringen, ja, man kan saga, att
det blir värre, om en liten arbetsgivare får betala bidrag till
sina arbetares pension, men själv ingen pension får. Här anföres,
att han får betala tre gånger större belopp, om han är arbetsgi¬
vare, än om han är 'arbetare. Jag vill erinra, att samma argument
kan anföras, då det gäller _ obligatorisk sjukförsäkring, onmdär
blir fråga om arbetsgivarebidrag. Mig synes det icke vara någon
orättvisa, som man begår mot andra grupper i samhället, om
man tar nödig hänsyn till lönarbetarnas särskilda ställning i sam¬
hället. Man bör ju dock utgå från den grundsatsen, att lönarbe¬
tarens ställning är sådan, att för honom är hans arbetskraft hans
enda existensmedel, och det är ur denna synpunkt i hög grad
motiverat, att man behandlar lönearbetaren jpå ett särskilt sätt.
Jag kan icke inse, att en orättvisa skulle föreligga, om man ut¬
kräver bidrag av dem, som i första hand draga nytta av deras
arbetskraft, för så vitt man icke ordnar försäkringen så, att andra
gruppers pensioner bli orimligt för små. Det a,r här, som orätt¬
visan kan komma att visa sig,‘icke i frågan om arbetsgivarebidrag
eller icke. Utskottet synes mig ha förbigått denna synpunkt i
sin behandling av frågan om arbetsgivarebidraget. Det låter na¬
turligtvis mycket val tänka sig, att samhällets bidrag blir en
kompensation för dessa andra grupper inom samhället, som icke
äro lönarbetare, och som sålunda icke skulle ha att räkna med
några bidrag från arbetsgivarehåll.
Jag har härmed anfört några av de principiella betänkligheter,
som man erfar vid granskningen av detta förslag. Men det är up¬
penbart, att även om man har starka principiella betänkligheter
mot ett förslag sådant som detta, så måste man i alla fall vara
Onsdagen den 21 maj, e. m. 7
tveksam, huruvida man skall förkasta det i dess helhet eller taga
det med de brister, som finnas. Det kan ju måhända ge så%
stora reella fördelar, att de må kunna sägas uppväga bris¬
terna i övrigt. Därför blir naturligtvis den avgörande frå¬
gan vad förslaget ger i detta avseende. Det kan ju eljest sägas
gentemot uppskovsyrkandet, att under detta uppskov kommer
en och annan eller flera årsklasser att gå sin väg till fattighuset
eller graven och icke komma i åtnjutande av pensionsförsäk¬
ringens fördelar. Det är ju ett skäl, som man måste taga hän¬
syn till. Men då blir också av alldeles avgörande betydelse vad
förslaget ger just dessa, vilkas intressen beröras av ett upp¬
skov i frågan, d. v. s. vad förslaget ger den nuvarande gene¬
rationen och då naturligtvis i första rummet dem, som ha den
kortaste vägen kvar till fattighuset eller graven, nämligen åldrin¬
garna. Om man nu ser på vad förslaget ger, finner man [av
utskottsbetänkandet, att det kan ställa upp rätt så höga siff¬
ror, om man räknar med de gynnsammast tänkbara förutsätt¬
ningarna, maximipension efter en period av 50 år,, men det är
uppenbarligen orimligt att räkna på det sättet. Vi hava i dag
fått utdelad till oss en tablå, där man räknat med mera sanno¬
lika förutsättningar, vilka genast nedbringa beloppen rätt väsent¬
ligt. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på, att även i
denna tablå saknas dock åtskilligt, som vore av allra största
intresse att ha kännedom om. Här uträknas pensionerna efter 50
år och efter 35 år, men man har icke någon uppgift om huru
stora pensionerna bli under exempelvis de närmaste 20 ^åren.
Jag tror, att innan man träffar sitt avgörande i denna fråga,,
måste man taga hänsyn till denna sak: vad kommer detta förslag
att giva de årsklasser, som närmast skulle komma att beröras
av ett uppskov, sålunda, vad kommer det att ge under den
närmaste tiden? Jag skall här be att få något litet uppe¬
hålla mig vid den sidan av saken. Jag ber då först att få
erinra om, att avgiftspensionerna bli ju för den nuvarande gene¬
rationen reducerade. Dör alla dem, som nu fyllt 45 år, gar
procentsiffran ned från 30 °/o till 20 % för män och ned till
16 o/o för kvinnor. Det vill med andra ord säga, att den nor¬
mala procenten kommer icke att inträda, vad ålderspensionerna be¬
träffar, förrän efter över 20 år. Först då har man att räkna
med de 30 procenten, men för alla de årsklasser, som nu fylle
45 år, har man att räkna med siffran 20 °/o i stället för 30 %.
Uppenbart är, att pensionstilläggshöjningen för dessa årsklas¬
ser måste bli av synnerligt liten betydelse, och då återstår sålunda,
för derå väsentligen pensionstilläggen. Men på den punkten har
det gjorts en mycket betydande reduktion av det särskilda ut¬
skottet, en reduktion, som drabbar de närmaste årgångarna. Den
går, såsom bekant, ut på att för alla dem, som förvärva rätt
under 1914 till pension, reduktionen skall gå ned till 50 %
och sedan successivt under fem år stiga upp till 90 % och
under sjätte året komma till 100 ,%• Om man nu slår tillsam;-
Nr 49,
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
8
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om aii- mans dessa poster, vad får man då för maximipensioner under
”/{rS*rdei1 närmaste tiden? Jag har tillåtit mig att göra en beräk-
m. m. ninS’ över detta. Jag ber att här få nämna, att uti den lägsta
(Forts.) klassen pensionen kommer under det första året, förutsatt, att
avgiften redan är betald och det sålunda kan bli fråga även
om den lilla avgiftspensionen, att utgå på följande sätt. Efter
ett år skulle pensionen i trekronorsklassen bli för man 75: 78
kronor såsom maximum, för kvinna 70: 65 kronor, och i 13-kro-
norsklassen stiger pensionen till 78: ,38 för man och 72:81 för
kvinna. Ser man sedan efter, hur beloppen stiga, finner man,
att uti den lägsta klassen, pensionens maximibelopp efter 5 å|r
krupit upp till 139:62 kronor, efter 10 år är man uppe vid 159:60
kronor, och efter 20 år är man uppe i 169: 20 kronor. Tar man
den högsta klassen, 13-kronorsklassen, och förutsätter, att un¬
der varje år alla avgifter ha erlagts och att pensionsbeloppets
förhöjning är medräknad, sa finner man följande maximipen¬
sioner: efter fem ar 155 kronor för man och 142: 95 för kvinna,
efter 10 år 191: 60 för man och 175:36 för kvinna, efter 20 år
233:20 för man och 210:72 för kvinna. Jag ber att få fästa
uppmärksamheten vid dessa siffror. Det kan ju hända, ätt en
och annan icke har upprättat en sådan tabell för att se, bur!
det verkligen kommer att ställa sig under övergångstiden. Ännu,
sedan försäkringsverket varit i gång i 20 år, kommer maximi-
pensionen för man, som har regelbundet varje ar betalt i den
högsta klassen, att ligga vid ett så pass blygsamt belopp som
233: 20 kronor. Till den siffran bömkunna läggas den lilla notisen
särskilt med hänsyn till, att det kommunala tillskottet är slo¬
pat, att här i Stockholm kostar ett rum och del i kök, sålunda'
icke ett rum och kök, utan bara ett rum och del i kök, 214
kronor per år i genomsnitt efter 1910 års siffror. Maximipen-
sionen, som kan komma att utgå, sedan det hela varit i gång
i 20 år, räcker sålunda i alla fall här i Stockholm icke just till
mer än att betala arsnyran för ett rum och del i kök. Jag' fäster
vidare uppmärksamheten på att 1914 års pensioner stiga till
en maximisiffra pa mellan 75 och 78 kronor. Det är ätt obser¬
vera, att det är maximisiffra, som det här är fråga, iom,
ty i händelse av inkomst över 50 kronor skall ju reducering in¬
träda. Om man ser på totalbeloppen, finner man, att i genom¬
snitt äro dessa pensioner ungefär 45 kronor per pensionstagare
eller understödstagare. Såsom kammaren vet, är det ju ett an-
taljav 80,000 personer, som under det första året skulle inkomma
i försäkringen. Dessa skulle erhålla pension till ett belopp
alltså, som i maximum uppgår till 75—78 kronor.
Detta är ändock ej det värsta, utan det värsta är, att denna
väldiga grupp av 80,000 personer, som komma in under första'
aret och få dessa pensioner, de skola ha dessa pensioner under hela
sin livstid. Det vore ju, någonting helt annat att säga om denna
sak, om det vore så, att dessa låga pensioner vore ett rent j>ro.-
visorium för första aret, men det är icke meningen, utan de,
Onsdagen den 21 maj, e. m. 9
som ha inträtt i sin pensionsrätt under 1914, skola under hela sin
livstid kvarbliva vid den pension, som då tillerkänts dem. Det
är ju uppenbart, att en summa sådan som denna har en mycket
olika betydelse här i Stockholm, i en annan stad och på rena
landsbygden. Den är icke alldeles oväsentlig på den rena lands¬
bygden, men jag vågar dock saga, att i stadssamhällena och här
i Stockholm skall man bli ytterligt förvånad över sådana pen¬
sionsbelopp. Det är ju dock ett betydande antal av dessa 80,000,
som äro 'bosätta i städer. Jag kan icke säga någon bestämd
siffra, men jag skulle tro, att på städerna komma 17,000 å 18,000,
och här i Stockholm torde väl antalet uppgå till cirka 4 å 5,000.
Om man då med denna maximisiffra, 75 kronor, som denna
grupp skulle ha, ställer i relation, att ett rum utan kök i Stock¬
holm kostar 148 kronor i genomsnitt per år, förstår man, vilken1
reell betydelse denna pensionering har för denna stora väldiga
grupp. Pör min del må jag säga, att det är mig alldeles omöjligt
att säga till dessa stora grupper av medborgare: Vi ha pensionerat
er, ni ha fått ålderdomspension, ni skall få 20 öre om dagen, sä
länge ni lever. Det är mig komplett omöjligt att betrakta så¬
dant som en pensionering. Jag kan ju erinra om en sådan sak,
som att icke ens på Stockholms natthärbergen det är möjligt att
erhålla husrum för det belopp, som man får, om man räknar med
1914 års maximipension. Däremot kan ju visserligen sägas, att
det i alla fall är mer än nu; för närvarande få de ju ingenting.
Ja, jag medger, att det är sant. Det är mer än nu, men det är,
uppenbart, att den anmärkningen kunde man ju göra, även om
beloppet vore hälften^så stort, även om beloppet vore bara en tia.
Jag menar, att här måste det finnas någon gräns, under vilken det
är orimligt att gå, för så vitt man skall betrakta understödet som
en pensionering. Som en gratifikation skulle man ju kunna be¬
trakta det. Men jag kan icke acceptera det betraktelsesätt, som
går ut på, att man genom detta skulle ha pensionerat vederbö¬
rande. Jag- är livligt övertygad om, att ingen annan heller vill
urgera någon sådan uppfattning, som att detta är en verklig
pensionering, men man bör ju taga denna sak under övervägande,
då man intager sin ställning till hela förslaget.
Jag har ändå ej kommit till det allra värsta. Dessa männi¬
skor få dock något, men vid sidan av dem ha vi dessa stora grup¬
per, som ingenting alls få, alla dem, som äro fullt försörjda mellan
15 och 6/ år och vidare alla, som äro över 67-årsgränsen. Jag
är för^min del övertygad om, att här i vårt land lever befolknin¬
gen på många håll i den föreställningen, att den ålderdomspen-
sionermg, somau kommer att genomföras, skall gå ut på, att de
gamla skola få pension. Jag tror, att det kommer att väcka en
oerhörd besvikenhet, då verkligheten går upp för vederbörande.
Vad skall man då säga? De gamla fråga: här beslutar Riksda¬
gen en 5^erc^om.sPeils^oner“1J> varför äro vi ej med i den? ,_
J.o, därför, att ni äro —- gamla! Man bör dock här taga hänsyn
till ett sadant förhållande som att dessa åldringar hava delta-
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
10 Onsdagen den 21 maj, e. m.
git i att bära de tyngande tullbördorna, de ha deltagit i arbe¬
tet på att skrapa ihop denna arbetareförsäkringsfond, som no
skall tagas i bruk, utan att de gamla få någonting alls med
av densamma. .
Ja, det kan naturligtvis även här sägas, att det är.omöjligt
att göra mer. Jag vill svara, att det är åtminstone icke eko¬
nomiskt omöjligt att göra något mer. Finnes det här någon
omöjlighet, lär den vara att söka icke på det ekonomiska, utan
på det politiska området; men jag har ej blivit riktigt övertygad
om, att den förelegat ens där. Regeringen hade dock föreslagit,
att första årets kostnad för pensioneringen skulle gå för statens
vidkommande till 5,200,000 kronor. Särskilda utskottets förslag
medför, att statens utgift under första året blir 2,000,000 kronor
lägre. Det är visserligen så, att enligt detta förslag utgifterna
komma att stiga så, att, då försäkringen är i full gång, utgif¬
terna, komma att bli större än enligt det ursprungliga förslaget.
Men första årets kostnad ligger dock 2 millioner kronor under
vad ifrån regeringens sida hade begärts. Om man ser efter, vad
som under normala förhållanden avsättes till arbetareförsäkrings¬
fonden, finner man, att den ökning i statsutgifterna, som betingas
av att folkpensioneringen är genomförd, går ned till 1,800,000
kronor, sedan man dragit 1,400,000 kronor ifrån vad som nu före¬
slås komma på statens del. Jag måste verkligen bekänna,; att detta
är ett finansiellt konststycke, som är förbluffande.
Om jag nu summerar de principiella betänkligheter, som
man kan göra gällande mot förslaget, och de små belopp, som
det vid dess praktiska genomförande skänker åt den nuvarande
generationen, måste jag komma till den slutsatsen, att förslaget
ger alldeles orimligt för litet, att man kommit ned .under den
gräns, som måste krävas såsom ett minimum. Jag måste därför
också säga, att den lösning, som nu kommer att ske i denna, fråga,
icke blir någon lösning. Frågan kommer tillbaka. Det ligger i
sakens egen natur. Huruvida det då skall bli fråga om. att
riva ned det hela, som nu bygges upp, eller om man. möjligen
kan bygga vidare, det är en sak, som jag., icke vet och icke skall
uttala något omdöme om, men säkert är, såvitt jag kan förstå, att
genomgripande omläggningar av det hela bli påkallade.
Jag kommer alltså till sist till den uppfattningen, att .så¬
som detta förslag nu föreligger ifrån det särskilda utskottets sida
med de principiella brister, som det har, och framför allt med
hänseende till de orimligt många, som bli utestängda, de orimligt
små belopp, som de andra erhålla under de närmaste åren, kan
jag icke biträda det framlagda förslaget. Jag anser, att Riks¬
dagen icke bör godkänna det, och jag måste därför sluta med att
hemställa om avslag å utskottets hemställan. I
I detta anförande instämde herrar Hage, Sävström., Lelcsell,
Berglund, Rundgren, Bengtsson i Göteborg, Nilsson i Kristianstad
och Widlund.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
11
Nr 49.
Härpå yttrade:
i
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag kan i
många avseenden instämma i den kritik av det nu föreliggande försla¬
get, som min partivän herr Kickard Sandler framställde. Jag gör
det ju inte precis i allt, men i det väsentligaste. Men trots att jag
har denna uppfattning, kommer jag icke till samma resultat som han,
utan kommer att för min del yrka bifall till utskottets hemställan.
Som jag redan antytt, är jag fullt medveten om att det förslag, som
nu föreligger till Riksdagens antagande, har betydande brister, men
jag ber att bestämt få säga ifrån, att jag ingalunda är böjd för att
godtaga den kritik, som framförts från fattigvårdshåll. De brister,
som jag ser i förslaget, ligga på andra plan.
Herr Pettersson i Södertälje bär bär i sin kritik vänt sig emot
statens bidrag. Det har blivit bemött förut. Men jag kan ändock
icke uraktlåta att något litet peka på samma sak. Han har, så som
förslaget är lagt, ansett, att detta statens bidrag är en allmosa; och
han pastej, att staten handlar som eu farbroderlig vän och säger:
»jag vill hjälpa dig»; och så citerar herr Pettersson till sist Geijer:
»staten skall icke vara en allmosegivare, utan staten skall utrota
fattigdomen». Ja, i dessa Geijers ord är jag den allra förste att vilja
instämma, och jag vill i min riksdagsgärning så långt görligt är söka
att förverkliga den tanken att avskaffa fattigdomen; men det är
mig komplett omöjligt att inse, att ett sådant förslag som det herr
Pettersson lågt fram skulle avskaffa fattigdomen. Jag kan icke kel¬
ler se, att det förslag, som nu föreligger, innebär någon allmosa till
de fattiga, Uppfattningen i det avseendet beror ju helt och hållet
på, hur man ser samhället och samhällsproblemet: om jag ser sam-
hällsinkomsterna som eu samfälld fond, till vilken alla bidraga där¬
igenom att alla arbeta efter bästa förmåga, om jag ser den skaft, som
min arbetsgivare lämnar såsom ett resultat av både arbetsledarnes
och arbetstagarnes samfällda arbete, då kan jag rakt inte förstå an¬
nat, än att mer än tillräcklig försäkringspremie är erlagd, även om
jag icke direkt betalt densamma, och att jag sålunda har rätt kräva
icke som en allmosa, utan som eu rättighet ett betydande statstill-
skott.
Det förefaller mig egendomligt, om ett land som England, som
ändå skall anses som så.framsynt, skulle begått ett så stort missgrepp
som vad konsekvensen av herr Petterssons resonemang blir, när det
framlade sitt förslag till ålderdomspensionering. I England har
man sagt till sina gamla: »om ni inte har större inkomst än det och
det, så får ni pension fritt och för intet».
En annan sak är fördelningen. Där kan man säga, att man
skulle önska, att vida högre inkomstbelopp skulle vara fria, så att
man finge fullt pensionstillägg av staten, fastän man hade större in¬
komst, än som nu ifrågasatts. Men detta är ju eu ren kostnadsfråga.
Men även jag har en del ganska väsentliga invändningar mot
förslaget, och jag ber särskilt att få understryka, att jag anser som
en synnerligen stor brist, att icke några åtgärder till förebyggande av
Lag om all-
nän pensions¬
försäkring
m. in.
(Forts.)
Nr 49.
12
Onsdagen den 21 maj, e. in.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
invaliditet- föreslagits. Vidare är det en betydande brist, att icke
' arbetsgivarebidrag utkrävas. Men jag kan icke finna, att någondera
av dessa två invändningar är av den art, att man nu bör yrka avslag
å förslaget. Jag har nämligen den bestämda uppfattningen, att bå¬
da dessa krav väl låta sig inarbetas i det förslag, som föreligger,
även om förslaget blir lag.
Det förefaller mig också, att åtgärder till förebyggande av inva¬
liditet stå i så nära samband med den obligatoriska sjukförsäkrin¬
gen, att den saken hör dit mera än hit; och tiden synes vara kommen
även i vårt land för begynnandet av en sådan lagstiftning. Det har
utlovats från regeringshåll, att man snart skulle få framlagt från re¬
geringen ett lagstiftningsförslag i den riktningen. Det finnes ingen
,av regeringens medlemmar här närvarande; men hade så varit, skulle
jag vid detta tillfälle bett att till regeringen få framställa en varm
och vördsam vädjan, att den, så fort sig göra later, måtte framkom¬
ma med förslag till lagstiftning i detta ämne. J ag tror, att Sveriges
lönarbetare, och främst industriarbetarne, vänta i lika hög grad på
obligatorisk sjukförsäkring, lagd på modern grund, som de väntat på
ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. Jag har till och med den be¬
stämda uppfattningen, att den obligatoriska sjukförsäkringen är för
dem i många fall av kanhända större värde och större betydelse än
ålderdomspensioneringen. Men jag kan icke nu yrka avslag å- det
förslag, som bär föreligger, även om jag förr ansett, att man borde
först genomföra den obligatoriska sjukförsäkringen och sedan här
föreslagna lag. Men som läget nu i dag; är, kan jag icke anse det
vara lämpligt.
Det är eu annan betydande brist i det förslag, som föreligger,
och det är, att pensionerna äro, såsom den siste talaren så skarpt fram¬
höll, alldeles för små, särskilt under övergångsåren. Den brist, som
han där påpekade, gäller först och främst avgiftspensionerna. Dör
derå, som äro mellan 45 och 67 år, blir under övergångstiden avgifts-
pensionen icke mer än 20 % av de inbetalda avgifterna. Men har
någon egentligen tänkt sig in i, eller huru många hava gjort det, vad
det skulle ha kostat att giva alla avgiftspension fullt? Vi hava sam¬
lat en fond på c:a 35,000,000 kronor. Men för att alla nu levande
friska män och kvinnor, som icke fyllt 67 år -—• det vill säga alla
de, som kunna komma in i försäkringen och betala avgifter, således
icke några invalider —- skulle få fullt 30 % för män och 24 % för
kvinnor, för det ändamålet behöves för närvarande en fond av c:a
80.000. 000 kronor. Och vi hava, som sagt, en fond på endast c:a
35.000. 000 kronor. Detta önskemåls realiserande skulle alltså krä¬
va ett så betydande tillskott, att jag icke tror, att med nuvarande po¬
litiska maktfaktorer det skulle vara möjligt att få fram ett sådant
belopp. Jag håller med den siste ärade talaren därom, att det natur¬
ligtvis icke är omöjligt för vårt land att skaffa fram en sådan fond.
Man kan på det innerligaste och livligaste beklaga, att de, som suttit
i Riksdagen före oss, de, som varit med på den tiden, då tullagstift¬
ningen genomfördes i vårt land, de, som varit med under alla de år,
då dessa väldiga tullmiljoner rullade in, att de icke samlat mer på
Onsdagen den 21 maj, e. m.
13
Nr 49.
hög för kommande lider, att de icke samlat en större fond att tagas Las om all-
i anspråk för detta ändamål. Yi få antaga, att de, som velat något, maZrf^‘l°ns
hava gjort kraftiga ansträngningar i den riktningen; men vi kunna ej m m na
klandra dem, fastän de hava misslyckats. Klandret får naturligt- (Forts.)
vis läggas på den sidan, där man ansett, att pengarna bättre behövdes
för pansarbåtar och andra liknande ändamål.
Det är emellertid icke där, som bristerna äro störst; utan den
punkt, där jag för min del har det allra största bekymret, då jag går
att yrka bifall till detta förslag, gäller övergångsbestämmelserna för
flen del av nu levande generation, som icke kan göra några inbe¬
talningar och få avgiftspensionen. Jag har här för min del en syn¬
nerligen skarp anmärkning att göra mot utskottets förslag, men jag-
vill icke vidare gå in på den saken nu, utan ber att få återkomma till
den, när vi komma till sista punkten i lagförslaget, nämligen över¬
gångsbestämmelserna.
Det var en ärad talare här i dag, herr Wijk från Göteborg, som
i flera avseenden kritiserade det särskilda utskottets förslag; och sär¬
skilt i ett avseende ansåg han, att en betydande försämring blivit
gjord i det framlagda förslaget, då utskottet beslutat att stryka för-
mögenhetsgränsen för avgifters erläggande. Jag ger honom full¬
komligt rätt i, att det försämrar villkoren för de fattigare, om man
ej bibehåller denna förmögenhetsgräns; och jag delar fullständigt
den tanken, att det är eu fördel för pensionsfonden, att en del med¬
borgare vid unga år inbetala avgifter samt, när de sedan hunnit till
medelåldern eller där omkring och kommit i en bättre förmögenhets-
ställning-, sluta att betala avgifter. De penningar, som dessa perso¬
ner då hava inbetalat, få sedan stå inne, tills de bli ålderstigna, då
de få en liten pension. Detta medför, att fonden får ett tillskott; det
påstå alla matematici vara alldeles säkert, och det får man väl tro.
Men det är en sida av saken, om det nu förhåller sig så; den andra
sidan av saken är den: försök att övertyga Sveriges folk om riktig¬
heten härav. Herr Wijk kan göra ett försök. Han kan ju resa ge¬
nom Sverige och gå ut till småbrukare, torpare, daglönare och dylika
personer och säga till dem: »De förmögna skola icke betala några
pensionsavgifter: det är till fördel för er»; och han skall icke få en
enda av dem till att tro det. Det är svårt nog att övertyga oss här
i Riksdagen om denna matematiska regels riktighet; men om vi tro
därpå och ställa oss till efterrättelse herr Wijks uppmaning: »man
skall icke falla undan för dumheten, utan man skall försöka att upp¬
lysa de dumma och oförståndiga», tror herrarna, att vi lyckas? Ja,
jag har försökt så långt som mig varit möjligt. Jag har trott på de
matematiska utredningarna, och jag har både på möten och enskilt
försökt att göra klart för folk detta, att de förmögna ingenting skola
betala, och sagt, att det är en fördel för oss fattigt folk, att de rika
ingenting betala. Men de hava icke trott mig. Och jag förstår väl
varför. Ty det är icke i överensstämmelse med vanligt sunt reso¬
nerande.
Sålunda förefaller det mig, att vi av rent psykologiska skäl
måste hava bort denna förmögenhetsgräns, och därför har jag för
Kr 49.
14
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- m|n del velat taga bort den. Folk betraktar nämligen pensionsav-
män pensions- g-f^en gom eil skatt — med rätt eller orätt, man kan ju betrakta den
som en skatt, och man kan ju betrakta den bara som en försäkrings-
(Forts) avgift •—• men nu är det väl ändå så. att massan av Sveriges folk
under lång tid framåt kommer att betrakta försäkringsavgifterna
som en skatt, och då kunna de icke förstå, varför de, som äro i en
bättre ställning, icke skola betala den skatten, likaväl som de, vilka
äro i sämre ställning. Här sitter till exempel eu småbrukare eller
en mindre hemmansägare eller en statare, en mycket fattig man; och
vid dennes sida en bonde med en egendom på eu 6-. 8 ä 10 tusen kro¬
nor. Den där stataren skall nu betala pensionsavgifter för både sig
själv och sin hustru, men bonden skulle icke betala något varken för
sig eller sin hustru.
Går man sedan upp till de förmögnare samhällsklasserna, stäl¬
ler sig saken än mera avvita efter deras förmenande. De begripa,
icke den matematiska beräkningen härvidlag och ingen kan förmå
dem att göra det.
Hur ställer sig då saken längre fram i tiden? En hemmans¬
ägare på 6 eller 7,000 kronor har kanske haft sin egendom inteck¬
nad upp över takåsen. På ålderns dagar har han då måhända icke
mera än stataren och skall då ha samma pensionstillägg. Detta
begripa de än mindre rättvisan i. Att eu person, som supit hela sitt
liv, som varit en mindervärdig individ, och som icke velat arbeta,
icke får något pensionstillägg, det förstår folk, det tycka alla vara
rättvist och riktigt. Men att den, som skött sig väl, och på den
grund att han varit i bättre ekonomisk ställning icke betalt avgift,
ändå skall få pensionstillägg på sin ålders dagar, det kan ingen för¬
stå. Det kan icke ens professor Lindstedt, fastän han är styv mate¬
matiker, få svenska folket att begripa,
Eu har jag för min del i likhet med den socialdemokratiska
gruppen och flera andra ledamöter i denna kammare velat lägga
saken på annat sätt, nämligen så, att de förmögnare skulle betala
avgifter, men icke få någon pension. På det sättet skulle de förmög¬
nas deltagande icke bli nedtyngande. Personer med en inkomst över
2,000 kronor skulle icke få någon pension för sina inbetalda avgifter.
Detta har inom utskottet mött så kompakt motstånd, att det varit
omöjligt att fullfölja den vägen. Jag får också erkänna, att det
kan göras invändningar mot eu sådan väg. När man kommer upp
till personer med 2.000 eller mellan 2- och 3.000 kronors inkomst,
kan man säga, att dessa mycket väl tåla att icke få någon pension
för sina inbetalta avgifter, men det är av matematici uträknat, att
om man skulle komma fram på den vägen, måste man gå ned ända
till 800 kronor. Och det får erkännas, att om någon betalt in avgif¬
ter under hela sitt liv, och på sin ålders dagar skulle gå förlustig
pension, därför att han har 800 kronors inkomst, så vore detta myc¬
ket hårt. Då det däremot gäller mera förmögna män och kvinnor,
har jag inga betänkligheter. Jag har dock icke kunnat anse det
nödvändigt att frångå den väg, vi anvisat, men har måst böja mig
för det kompakta motståndet.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
15
Nr 49.
Men det finnes också andra synpunkter, som man kan lägga pa Laff om ul1'
denna sak, rent praktiska synpunkter. Hur ställer sig eu sådan
gräns praktiskt? Skola vi hålla den vid 6,000 kronor eller mellan m. m_
6 och 10,000 kronor, kan den i många fall bliva en anledning till att (p0rts.)
söka kringgå lagen. Höja vi den åter över 10,000 kronor, får den
icke så stor betydelse, enligt vad de matematiska beräkningarna ut¬
visa. Hålla vi gränsen vid 6,000 kronor, såsom kommittén föresla¬
git, så skulle det kunna hända, att en hel del av dessa egnahems¬
ägare, som finnas runt omkring vid våra industriplatser, och som
ha sina lägenheter intecknade till takåsen, som äro nästan lika fat¬
tiga som de andra lönearbetarna, skulle kunna därigenom att de icke
angåve, att de hade skuld på sin fastighet, bli fria från att betala
denna avgift och endast erlägga förmögenhetsskatt för sin lilla fas¬
tighet med 1 ä 2 kronor. Deras kamrater åter inom samma arbete
skulle få betala en försäkringsavgift av kanske 13 kronor för sig
själva och 3 kronor för sina hustrur. På sin ålders dagar får den,
som betalat 13 kronor och 3 kronor, större pension, men båda få
pensionstillägg. Folk kan aldrig komma att förstå rättvisan i ett
sådant system, och därför förefaller det mig synnerligen lyckligt,
att utskottet slopat denna bestämmelse.
Jag vill kraftigt framhålla, att efter mitt sätt att se, innehål¬
ler det föreliggande pensionsförsäkringsförslaget stora brister i flera
avseenden. Men dessa brister kunna dock icke föranleda mig till
att yrka avslag på förslaget, och jag ber då att få angiva skälen
härför.
Om jag ser på den kritik, som under den senaste tiden mött det
föreliggande förslaget, så kommer denna kritik, kan man säga, från
alla himlens väderstreck. Den kommer från den yttersta vänstern
inom socialdemokratien, och den kommer från Hya Dagligt Alle¬
handa, som väl står på yttersta högra flygeln, den kommer från
Stockholmstidningen och Svenska Dagbladet, den kommer från tid¬
ningar och medborgare av alla möjliga politiska och sociala färger, och
dessa kritiserande ha icke alla samma krav, utan den ene kräver ett,
den andre ett annat. Hägra kunna visserligen ha sammanstämmande
meningar, men de flesta ha divergerande. Jag får verkligen säga,
att när Svenska Dagbladet kräver avslag på förslaget, därför att
icke arbetsgivarebidragen äro med, så blir jag betänksam. Yore det
så, att arbetsgivarebidragen vore inarbetade i förslaget, är jag rådd,
att icke den tidningen stode på samma ståndpunkt. Likadant är
det med den kritik, som kommer från andra håll, och då man känner
till vissa företeelser, blir man betänksam. Om man skulle tänka
sig, att det bleve avslag, vad komme då att ske? Jo, med
de politiska maktfaktorer vi ha i vårt land, komme det sannolikt att
under en följd av år bli en strid om olika linjer, och det är icke
så säkert, att, när några år gatt, vi kommit fram till ett bättre för¬
slag än det nu föreliggande. Ty det går icke för sig att förena
stridiga intressen så lätt, som det kan förefalla. Här ha vi dock i
alla fall ett förslag, som med alla sina brister kan bilda stommen
till något bättre. Och alla vi, som tro på framtiden, böra vara eniga
Nr 49.
16
Onsdagen den 21 maj. e. m.
Lag om all- om, att det förslag, som antages i dag, icke blir något evighets-
män pensions- ver]-_ Jag fgr mjn tjej "ber att få bestämt säga ifrån, att om jag
in. 'mnCJ kommer att få äran att fortfarande vara representant i Riksdagen,
(Ports.) kominer jag icke att anse denna lag såsom något färdigt och slut¬
giltigt, som skall bli beståndande för någon synnerligen lång tid
framåt, utan jag är fullt medveten om, att på många punkter inom
en snar framtid komma att krävas kompletteringar och förbättringar.
De omständigheter jag här pekat på, nämligen att kritiken kommer
från så skilda håll och har så olika yrkanden, göra, att det hela möj¬
ligen skulle kunna komma att rinna ut i sanden, om förslaget nu av-
sloges, att det är skälet, varför jag nu kommer att yrka bifall.
Men därtill har jag också ett annat skäl. Förslaget ger dock
även under de närmaste åren, om det nu antages, en liten skärv, ger
dock begynnelsen till pensionering för stora massor av svenska med¬
borgare. För dem, som bo i våra storstäder och på våra större indu¬
striplatser, kommer nog pensionen icke egentligen att vara någon
pension, utan blott ett litet bidrag till försörjningen. Men gå vi ut
på den egentliga landsbygden, till alla dem, som i de små stugorna
sitta och svälta, till alla dem, som icke veta, varifrån de skola få
litet pengar för att gå till handelsboden och köpa några hektogram
fläsk eller några kilogram rågmjöl, om vi gå till alla dessa kommu¬
ner, där fattigvården är så illa ordnad, att man därom får läsa den
ena upprörande skildringen efter den andra, så måste vi säga oss, att
vi kunna icke låta dessa förhållanden fortfara år efter år utan att
göra något. Det kan hända, att eftervärlden kommer att döma oss,
som röstat för bifall till förslaget, därför att man kunnat få något
bättre i framtiden, om vi röstat avslag, men det är också möjligt,
att nutid och eftervärld komma att döma oss hårt, om vi yrka av¬
slag och votera omkull det förslag, som föreligger, därest det sedan
skulle dröja en lång följd av år, innan vi få något bättre.
Jag har nu antytt några av de skäl, varför jag för min del kom¬
mer att rösta för förslaget, och ber, herr talman, att få yrka bifall
till § 1.
Herr Helger instämde häruti.
Herr St ar bäck: Herr talman, mina herrar! Det är icke
utan, att jag har måst göra en liten politisk reflexion under avhö¬
rande av debatten i denna synnerligen viktiga fråga. Jag gjorde
den särskilt, under det att herr Wijk hade sitt enligt min mening all¬
deles ovanligt betydande anförande. Kammarens bänkar voro så
gott som tomma, regeringen representerades av ecklesiastikministern,
och nu under eftermiddagen är regeringsbänken tom, fastän kanske
kammarens bänkar mer besatta. Jag har måst fråga mig: är det
verkligen sant, att tyngdpunkten ligger i Andra kammaren? Det
må vara hur som helst med den saken, men det förefaller mig ändå,
som om det skulle ha varit av ett visst värde, särskilt för regeringens
medlemmar, att åhöra den kritik, som nu äntligen inom Riksdagen
får rätt att giva sig uttryck, och det förefaller mig, som om det
Onsdagen den 21 maj, e. m.
17
Nr 49.
hade varit en fordran av desto större berättigande, som man förut Lag om all¬
var ordnat saken så väl som möjligt, för att utskottet, såsom herrmän vmsions-
Wijk också anmärkte, skulle i sitt betänkande bliva fullkomligt f°™tk™n9
enigt. Jag hade nog måhända undertryckt denna reflexion, om icke ^örts)
ifrån många talare, särskilt från herr statsrådet och chefen för civil¬
departementet, ifrån herr Branting och även från, som jag uppmärk¬
sammade, herr vice talmannen, framkommit nog så skarpa ord angå¬
ende den kritik, som förut utanför Riksdagen sökt komma till ordet
angående denna stora fråga. Det har uttalats här angående denna
agitation åtskilliga vitsord. Man har kallat den för ovederhäftig
och mycket annat, och herr Branting har, som också herr Wijk på¬
pekade, särskilt gått till rätta med den enligt hans mening i detta
fall ganska odugliga sakkunskap, som hade professorstitel, d. v. s.
med undantag av professor Lindstedt förstås, och även som jag
kunde förstå professor Steffen, som omvänt och bättrat sig. De
fingo för att nu tala med magisterns ordalag betyget A. Jakob Pet¬
tersson och hans medmotionärer fingo, efter vad jag kunde förstå
av utskottets talman ungefär betyget C. Herr Wijk däremot fick
intet betyg alls. Han ansågs med sin motion icke vara värd egent¬
ligen något bedömande. Hur skämtsamt jag än tager den här sa¬
ken formellt, så måste jag dock säga, att reellt sett förefaller mig
utskottets behandling av hans motion, och det förslag, som vidhäftats
denna, någonting i svenska Riksdagens annaler oerhört. Så gavs
det också betyg åt Jakob Petterssons och hans medmotionärers expert,
doktor Nordenmark. Jag tittade mig då omkring i kammaren, och
jag såg på statsrådet Schotte, att han var särdeles belåten. Jag såg
på åtskilliga andra, att de också voro särdeles belåtna, och jag tit¬
tade upp på läktaren, där doktor Nordenmark satt, och jag fann,
att han tycktes icke heller vara så synnerligen missbelåten. Det
måtte väl bero på, att betygen avgivits utan de förutsättningar, som
man brukar anse vara av nöden för att ge så stränga omdömen.
Nu får jag lov att säga, att det har framgått, synes det mig,
av debatten, särskilt av herr Brantings anförande och även av de
talares, som talade emot det kungl. förslaget, att såsom det nu före¬
ligger i form av utskottsbetänkande och såsom det framgått från den
ena klarheten, ålderdomsförsäkringskommittén, till den andra, Kungl.
Maj:ts proposition, och till den tredje, utskottets betänkande, har
i det stora hela vidtagits den ena förbättringen efter den andra, och
det är utomordentligt gott och väl. Ja, för allt i världen, visst är
det gott och väl, men det förefaller mig ändå, som man skulle kunna
gorå den reflexionen: om det. hade varit från början ett riktigt gott
förslag, ja, da hade det väl icke kunnat ga att göra så många för¬
bättringar. ^ Det är väl det ursprungliga jämförelsevis icke precis så
utmärkta förslaget, som man kunnat förbättra från den ena till den
andra instansen. Jag måste därför säga mig, om jag nämligen för
ett ögonblick ställer mig på den grundprincip, på vilken utskottsbe¬
tänkande! vilar, afl hade det fatt vila ännu ett år, så kunde man
ju ha väntat, att det blivit ännu bättre.
Men när herr Branting talade om herr Jakob Pettersson och hans
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 49. g
Nr 49.
18
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- medmotionärers framställning, da framgick man endast med den be-
män pensions- pta.mda fordran: här är ett förslag, som skall kritiseras, vad säga
försäkring motionärerna i den ena detaljen efter den andra? Aldrig ett för-
"■ Sök att se till, om det förslaget kan förbättras, om det är möjligt att
° ' komma någon vart på den vägen. Nej, endast hårda omdömen, be¬
stämda påståenden, att det är omöjligt att hjälpa sig fram^ på den
grundprincipen, för att icke tala om herr Wijks och Flodströms för¬
slag, det har man icke alls talat om. Det förefaller mig, som om det
hade varit av värde, för att skänka åt det förslag, som nu förmod¬
ligen i dag eller i morgon blir lag, det förtroende, som ändå till sist
bör uppbära en sådan riksdagshandling som denna, att den kritik,
som just nu från denna talarstol av herrar Jakob Pettersson och
Hjalmar Wijk tagit sig uttryck, hade kunnat få sin plats även inom
det utskott, som behandlat detta så ofantligt viktiga ärende.
Nu vill jag icke mycket mera uppehålla mig vid dessa små
replikanmärkningar, men jag vill säga, att när herr Branting med
en stor gest och med en av indignation vibrerande stämma lämnade
åt sidan den här sakkunskapen, som stod herr Jakob Pettersson och
hans inedmotionärer till buds, så tyckte jag ändå, att det var en
liten smula för lättsinnigt. Förhållandet är ju i alla fall det, att
när vi motionärer försöka likställa kvinnan med mannen uti denna
fråga, och då räkna med 4 procent, då är det ovederhäftigt, för att
använda det epitet, som herr Branting kostade på vår sakkunniga
expert. Men när det gäller att taga bort 6,000-kronorsgränsen, hur
räknar då utskottet? Jo, det räknar så, att om man tar hänsyn
endast till avgifterna över grundavgiften, det faktiskt blir pension
tillmätt för de lägsta klasserna efter beräkningen 372 procent. I
medeltal med hänsyn tagen till alla avgifterna, blir det 3,85 procent,
men för den högsta klassen fortfarande med hänsyn endast till av¬
giften över grundavgiften 3 kronor, beräknas efter 4,45 procent.
Då är det icke någon ovederhäftighet längre, utan då är det alldeles
riktigt, att låta de bäst ställda av de människor, det gäller, fä en
pension efter 4,45 procent, men de lägsta efter 3,5 procent. Jag
tycker ändå, att när det nu gäller eu motion, som här framställts
optima fide, jag ber herrarna vara övertygade om detta, och denna
motion icke haft någon som helst förespråkare vid det förberedande
arbetet, då bör man väl ändå synnerligen välvilligt se på, att man
försökt att lägga fram det bästa möjliga för att motivera, vad där
säges, och icke endast, som herr Branting — han får ursäkta ut¬
trycket — med en gest och en fras lägga den handlingen ad acta.
Det var en viss klang i Bernhard Erikssons anförande nyss: vi
kunna icke skjuta på frågan. Ja, jag undrar, herr Bernhard Eriks¬
son, om den frågan verkligen på allvar varit uppe. Har verkligen
inom det utskott, som förberett behandlingen av detta ärende, det
på allvar varit påtänkt, huruvida icke den möjligheten legat för
svenska riksdagen att nu i år fastslå, att vi skulle ha fram denna
invaliditets- och ålderdomsförsäkring genom att antaga finanspla¬
nen, och vi vilja utfästa oss att vara tillmötesgående och så skarpt
som möjligt se till, att vi komma till det bästa resultatet? Nej,
Onsdagen den 21 maj, e. m.
19
Jfr 49.
det liar icke varit på det sättet. Ni lia, ni som suttit och käft själva Lag'om aii-
avgörandet om kand, svurit på professor Lindstedts räkning. Detmän Pen^ons-
är någonting ytterligt beklämmande för dem, som i denna fråga försäkrin9
velat se en av.de allra främsta, som den svenska Riksdagen käft att Z’ T\
bekandla, att finna att en sådan auktoritetstro kär gjort sig gäl- o*0™-!
lande, som skett. Det går icke, som kerr Branting sökte framkalla,
att få oss att tro — det gick som en underström ock en fanfar igenom
början av hans anförande —■ att det nu gäller hela folket, ock att
det är det, som är det stora för socialdemokraterna, att de bortse
från lönearbetarnas krav.. Nu gäller det kela folket. Ja, vad gal¬
ler det i var motion, om icke kela folket? Vad är skillnaden? Jo,
skillnaden är ock förblir, att för kerr Brantmgs kela folk gäller
det försörjning, men för vårt hela folk gäller det försäkring. — Jag
ser, att herr Branting skakar på huvudet ock tycker, att det är
något särdeles undermåligt — för allt i världen, låt oss nu komma
överens om för en gångs skull, att när det gäller gamla goda vän¬
ner, sa° kan man anse varandra undermåliga. Härvidlag är det ju
dock så, att kerr Branting käft mycket god tid på sig att sätta sig
in i dessa frågor ock följa dem i de olika instanserna, som det för
en vanlig riksdagsman i dessa dagar, det måste jag erkänna, varit
mycket svart att sätta sig in i, ty när man nu rent ut sagt ganska
tyngd av arbetsbördan inom det utskott, man tillhör, kar fått på
sin lott,att försvara en motion, som väckts på grund av en kungl.
proposition, så är det ju icke så underligt, om man icke finner det
vara så synnerligen lätt att tränga in i det utskottsbetänkande, som
nu föreligger. Ty, mina herrar, ni få lov att medge, att det är tre
olika förslag. Det är kommitténs, det är Kungl, Maj:ts ock det är
utskottets.
Ja, kerr talman, jag förstår, att något inträffat i Riksdagens
tyngdpunkt, Första kammaren, eftersom folket börjar komma in och
höra på^ en fattig talare kär inne. Det är ju särdeles intressant att
fa se nagra fler fyllda bänkar, men det vore snällt, om herrarna
ville sluta resonemanget om vad som inträffat i Första kammaren
därute, ty det är ju icke precis ägnat att underlätta arbetet att under
ideligt sorl söka kritisera det här förslaget. Ja. jag skall be att få
stilla alla kamraternas nyfikenhet; det var endast 28 nej i Första
kammaren. Jag ser också, att kerr statsrådet och chefen för civil-
departementet är mycket belåten, och det unnar lag honom mycket
gärna, för allt i världen. Det kommer emellertid icke att i någon
avsevärd grad förkorta mitt anförande.
Jag skall emellertid be att fa yttra mig något om avgifterna för
den lägsta klassen och förhållandena med avseende å dem. Enligt
§ 13 i utskottets förslag, pagina 61, är avgiften 3 kronor att erläg-
gas av en var avgiftspliktig, ock dessa 3 kronor skola uppbäras av
kommunen. Kommunen är skyldig att redovisa de belopp, som mot¬
svara icke erlagda avgifter. Det är samma tankegång delvis, som
herr Wijk varit inne pa. Det ligger således i kommunens intresse
att driva in alla resterande avgifter. Nu skola vi komma ihåg, att
It av de avgiftspliktiga stå under en inkomst på 800 kronor, det
Nr 49.
20
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om, all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Eorts.)
innebär ett antal enligt kommitténs beräkningar, tror jag, motsva¬
rande 2,128,300 personer. Herr Wijk undrade, liksom jag gör det,
huru många av dessa människor med mindre än 800 kronors inkomst,
som komma att häfta för restantier; man skall nämligen härvid be¬
tänka, att det gäller för personer att betala sina avgifter, vilka leva
på existensminimum eller på gränsen till existensminimum, och det
gäller också personer, av vilka man knappast kan fordra någon star¬
kare ekonomisk känsla, som går utanför behovet för dagen. Om det
sålunda nu måste bli för många kommuner en massa restantier —
herr Wijk nämnde siffran 33 °/o ifråga om Göteborg —- och dessa
kommuner skola svara för betalningen av dessa restantier, vilken om¬
fattande apparat komme det då icke att behövas för att indriva de¬
samma? Enligt vad jag kan förstå, så blir det en ganska besvärlig
och omständlig dylik apparat Det blir dessutom rätt mycket arbete
för indrivningsmyndigheterna och säkerligen rätt mycket trakasse¬
rier för individerna. Nu, säger man —■ och då syftar man på § 9,
stycket b) — att det blir nog icke så farligt med de här restantier^,
ty lagstiftarna ha varit så visa, att de förutsett denna sak. Man
skriver ju nämligen i anförda lagrum: »Den som visat tredska eller
uppenbar försumlighet i fullgörandet av honom enligt denna lag
åliggande avgiftsplikt må sökt pensionstillägg icke beviljas», men
man tillägger försiktigtvis, att pensionsnämnden har rätt att »undan¬
tagsvis» medgiva dessa tilläggspensioner. Vad innebär nu detta
ord »undantagsvis»? Jo, enligt vad jag kan förstå, så kommer här
förhållandet till fattigvården fram. Det är ju nu så inrättat enligt
den lag, som vi hålla på att antaga, att efter den sista redaktionen,
nämligen det nu föreliggande utskottsbetänkande!, så skall utav det
hela s/-t lämnas som statsbidrag och 1/4 fördelas så, att en 1/8 kom¬
mer på varje kommun och 1/s, den andra hälften av den sista fjärde¬
delen, på landstingen. Nu förmodar jag — och. det vill jag ha sagt
inom parentes —- att denna fördelningsgrund tillkommit .därför att
man skall ha en viss hållhake på kommunernas intressen i detta av¬
seende; man skulle annars kunnat gå den väg, som herr Jakob. Pet¬
tersson och hans medmotionärer pekat på, och låtit den sista fjärde¬
delen fördelas på landstingsområdet. Men det vill man inte, därför
att då är man rädd för, att, om icke kommunen alls blir direkt eko¬
nomiskt intresserad, så låter den denna omständighet spela in vid
bedömandet av, vilka som skola ha sin tilläggspension, eller, som
det i en annan paragraf heter, »sitt understöd».
Jag återkommer nu till den tredskande. Huru mycken tredska
skall han ha visat, denna person, som enligt lagen icke skall få nå¬
gon tilläggspension, och hur länge skall han ha visat denna tredska?
Skall han ha visat tredska, under det han sökts av utsökningsmyn-
digheterna under ett år en gång, två gånger eller tre gånger? Och
sedan när det egentligen gäller —- låtom oss tänka oss, att han blir
invalid först efter 50 år — då det då äntligen skall avgöras, om han
varit tredskande eller han skall få sin tilläggspension, skall han då
uppvisa och på vilket vis skall han i så fall styrka, att han icke varit
tredskande för pensionsnämnden eller fattigvårdsnämnden, som då
Onsdagen den 21 maj, e. m.
21
Nr 49.
antagligen kommer att ka ett trevligt sammansatt utskott? Huru La9 °m
många år skall han ha visat tredska, för att han icke skall få till-
läggspension? Ja, erfarenheten lär väl få visa detta. m“m ?
Emellertid får man nu härvidlag observera, att under alla dessa (Forts.)
år, 50, 40 eller 30 år, skall kommunen betala för honom de tre kro¬
norna. Och så kommer då äntligen den stund, då pensionsnämnden
skall sammanträda för att avgöra: är det en tredskande man; skall
han ha pensionstillägg, pcb hur stort pensionstillägg skall lian i så
fall ha? Det står nämligen: »må sökt pensionstillägg icke beviljas
— ------dock att vederbörande pensionsnämnd må, efter pröv¬
ning av omständigheterna, för fall, varom under a) och b) förmäles,
undantagsvis medgiva pensionstillägg med minskat belopp.» Ja,
låtom oss antaga, att pensionsnämnden finner, att han har tredskats
— ja, hur går det då? Jo, då går det på det sättet, att han faller
fattigvården till last. Eu tror jag dock knappast, att det kommer
att ske på det sättet, ty man kommer väl att räkna efter och finna,
att, om man nu ger honom pensionstillägg, så har kommunen att be¬
tala högst Vs av 150 kronor, 18: 75, och så får han sina 150 kro¬
nor; eller låtom oss säga, att han endast har rätt att få 100 kronor,
ja, då, får kommunen betala 12: 50. Men om han faller fattigvår¬
den till last, hur går det då? Jo, då är det på det sättet enligt nå¬
got lagrum i samma paragraf, tror jag, att då får kommunen till¬
baka, vad som erfordras till täckande av kostnaderna för den läm¬
nade fattigvården -—- och dessutom finns en del stadganden härvid¬
lag. Det kommer ..således här, mina herrar -— och det är dit jag
med detta tyvärr långa resonemang velat komma — att uppstå den
fragan, huruvida.alla dessa personer, som jag vågar förutse komma
att restera med sina avgifter och för vilka kommunen måste betala,
när .det en gång gäller, komma att antingen få sitt pensions¬
tillägg enligt den paragrafen, eller också att få fattigvård enligt den
paragrafen, .och på. vilket, sätt kommunen skall slippa lindrigast un-
^an- ^-en JaS tillåter mig fråga de herrar, som anse detta vara en
försäkringslag: var ligger försäkringen? Här är den rena, rama
fattigvården komplett klar. Yad ni sedan än vilja kalla det, och med
eller utan politiska konsekvenser, det är den rena rama fattigvården,
och det är da i alla fall ett emblem på detta stora folkförsäkrings-
pensionsförslag, som jag i min man vill försöka att taga bort; ty nå¬
gon försäkring är det icke, utan det är fattigvård.
måste också ett ögonblick med tanke på detta framhålla de
politiska konsekvenser för individerna, som denna lag enligt min
mening måste komma att medföra. Man har varit så särdeles om-
sorgsfull att försöka få fram den synpunkten, att denna lag skall
sörja för, att politisk rösträtt numera icke kommer att berövas den
individ,, som. annars rätt lätt kan bli berövad sådan, ty nu skall han
fa Pension i stället för fattigvård. Ja, jag vill taga ett exempel
or att belysa saken. Låtom oss alltså tänka oss en arbetare, som
har hustru och ett par barn mellan 16 och 18 år och sitter i jämfö¬
relsevis göda ekonomiska omständigheter. Han skall nu betala sina
Jo kronor efter högsta klassen och dessutom enligt en paragraf, den
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
in. m.
(Forts.)
22 Onsdagen den 21 maj, e. m.
17, betala 3 kronor för sin hustru och så kanske för två barn 6 kro¬
nor, vilket innebär en ökning på debetsedeln av 22 kronor, och detta
belopp skall uttagas samtidigt som den övriga skatten. Jag vill då
fråga: tro nu icke herrarna, att det kommer att ha någon betydelse
för dessa personer, som leva i de små omständigheter, som det här är
fråga om? Tro icke herrarna det kan komma att hända, att just
denna ökning, som skall uttagas på en gång eller ytterst få gånger,
kommer att medföra restantier och, som konsekvens, förlust av po¬
litisk rösträtt? Det är dock något annat, som vi tillåtit oss föreslå i
vår reservation, nämligen inbetalning av dessa avgifter i småposter.
Herr Wijk upptog i sitt anförande särskilt till kritisk gransk¬
ning den ändring med avseende på pensionstilläggets utgående, som
innehålles uti 6 § och står på sid. 56 i utskottets betänkande. Jag
måste nu för min enskilda del framhålla, att jag fann hans kritik
utomordentligt berättigad. Jag skulle blott vilja tillägga, att det
förefaller mig ganska märkvärdigt, att man kan vara med om en så
krånglig bestämmelse, som denna paragraf innehåller, då nämligen
pensionstillägget skall utgå efter tre olika principer: För den, vil¬
kens årsinkomst ej överstiger 50 kr., sker intet avdrag, för den pen-
sionstagare, vars inkomst uppgår till 50, men icke 100 kr., göres av¬
drag allenast med det belopp, varmed hans årsinkomst överstiger
50 kr.; och slutligen för pensionstagare, vilkens årsinkomst översti¬
ger 100 kr., utgör pensionstillägget för man 150 kr. och för kvinna
140 kr. med avdrag av halva årsinkomsten. Här man inför en så¬
dan treenighet, är det väl kanske en symbol för den treenighet, som
herr Branting, herr Lindman och -—• ja, vem skall jag nämna? -—•
statsrådet Schotte ha åstadkommit. Men då borde väl något verk¬
ligt vara vunnet med det. Enligt min mening har man icke hjälpt
alls vad man ville hjälpa, såsom ock framhölls av herr Wijk. Dock
säger utskottet: »Härigenom brötes ock i väsentlig grad udden av
invändningarna från dem, som mot förslaget anmärka, att detta
skulle missgynna sparsamhet och arbetsamhet.» Jag skulle här ha
lust att säga om utskottet ungefär vad herr Branting sade om doktor
Nordenmark, men jag skall icke upprepa det, ty utskottet är ju eu
betydligt större och mäktigare auktoritet, så varför tala illa om detta.
Jag vill icke repetera herr Wijks siffror, men ber dock att få
säga något om de lägsta. I fall en person sparat, så att han har
50 kronors livränta, får han lika mycket i tilläggspension som en
person, vilken sparat ihop till en livränta på 200 kronor, eller om
en person kan arbeta, så att han förtjänar 50 kronor om året, får han
lika mycket tilläggspension som den, vilken förtjänar 100 kr. Är
det någon, som sparat, så att han har ett kapital på 1,000 kr., får
han lika stor tilläggspension som den, som sparat så att han har ett
kapital på 2,000 kr. Tro verkligen herrarna, att den, som har ett
kapital på 2,000 kr., blir glad och belåten, då han icke får mera än
den, som icke sparat alls eller bara sparat så, att han har 1,000 kro¬
nors kapital? Eller låt oss taga ett annat exempel. En person har
skaffat sig en inkomst av 50 kr. om året, han har en närskyld, som
ger honom husrum, tarvligt säkerligen, men i alla fall ett ställe, där
Onsdagen den 21 maj, e. m.
23
Kr 49.
han finner sin tillflykt. Det finnes en särskild paragraf, enligt Lao om all~
vilken detta husrum värderas till 50 kr. Då säger kanske den när-ma? Pe^s’ons'
skylde: varför skall du ligga mig till last? Om jag icke ger dig ”m”9
detta krypin, får du 50 kr. mera i tilläggspension. Det hlir en na- (Forts.)
turlig överenskommelse mellan dessa, att den andre icke bryr sig om
att begagna rummet, han får därigenom 50 kr. mera av staten, och
hans släkting förtjänar mera genom att hyra ut rummet. Jag får
säga, att de, som påstå, att denna lag främjar kärleken till spar¬
samhet och självhjälp, ha en mycket egendomlig uppfattning Men
därtill vill jag lägga, att det många gånger kommer att visa sig,
att penningen betyder mera än samhörighetskänslan mellan närskyl-
da, mellan vänner och frände!’, och det är säkerligen icke till båtnad
för vårt folk.
Till sist måste jag vända mig mot ett par sidor i utskottets ut¬
låtande, som av både herr Jakob Pettersson och herr Wijk varit
föremål för uppmärksamhet. Jag må säga, att när jag för någon
natt sedan satt och studerade detta betänkande, blev jag icke vidare
glad, utom när jag läste sidorna 6 och 7, därav jag fann, att utskot¬
tet hyste en högst besynnerlig tro på Riksdagens förmåga att svälja
både det ena och det andra i den framställning, som utskottet där
gör. I sitt resonemang om den grundläggande teoretiska uppfatt¬
ningen med avseende på arbetsgivarbidragen säger utskottet: »Då det
enligt motionärernas egen framställning ingalunda synes vara visst,
att den försäkringsavgift, som arbetsgivaren erlägger för sina arbe¬
tare, får betydelsen av en motsvarande höjning av lönen, utan den
likaväl kan försorsaka en nedsättning av lönen med motsvarande be¬
lopp, så, synes vinsten för arbetaren av hela detta system vara min¬
dre klar, åtminstone såvida man på denna väg icke når fram till vä¬
sentligen högre pensionsbelopp än genom att följa den väg Kungl-
Maj:t anvisat.»
Men på nästa sida säger utskottet: »Skapandet genom själva för-
säkringsanordningen av en avsevärd ekonomisk lättnad för en viss
låt vara mycket betydande grupp av befolkningen» etc.
Ja, hur kunna dessa uttalanden låta sig förenas? Å ena sidan
synes vinsten »mindre klar», men å andra sidan talas det om en »av¬
sevärd ekonomisk lättnad». Xu vill jag för min enskilda del gratu¬
lera vissa medlemmar av utskottet att ha denna dubbelmening i ut¬
låtandet, ty annars slår resonemanget fullständigt ihjäl argumenten
för arbetsgivarbidragen, när det gäller all socialförsäkring, icke en¬
dast i avseende på den försäkringsform det här är fråga om utan även
beträffande olycksfalls- och sjukförsäkringen. Det skall bli intres¬
sant för dem, som då äro medlemmar av svenska riksdagen, när vi
äntligen komma fram till denna del av den sociala försäkringen, att
se hur herrar socialdemokrater då skola ställa sig till kravet på ar¬
betsgivarnas bidrag till försäkringen. Det kommer säkerligen icke
att saknas de, som peka på det resonemang, som här föres på sidor¬
na 6 och 7. Och det. blir särdeles svårt — även om man då erinrar
därom att detta skett i kompromissens tecken — att stå för den utom¬
ordentliga brist på logik och framsynthet, som här tagit sig uttryck.
Nr 49,
24
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. wi.
(Forts.)
Med avseende på dessa båda försäkringsformer, olycksfalls- cell
sjukförsäkringen, bär ju av herr statsrådet och chefen för civildepar¬
tementet, om jag icke minnes fel, särskilt på ett möte här i Stockholm
utlovats, att det snart nog skall av regeringen framläggas förslag
angående dessa försäkringsformer. Det synes mig icke fullt klart,
vad utskottet menar om den saken, då jag genomläser dess framställ¬
ning å sid. 51. Emellertid gläder det mig rätt mycket, då jag ser
de namn som stått under de där omnämnda motionerna, särskilt då
jag finner herr J. E. Berglunds namn •— han var, om jag icke be¬
drager mig, en visserligen icke till Riksdagen hörande, men därutan¬
för verksam, ganska mäktig motståndare mot det krav, som 1910
restes från ett fåtal motionärer här i kammaren, att man då skulle
genomföra obligatorisk sjukförsäkring. Jag finner, att han har kom¬
mit på andra tankar nu, och det förefaller mig, som om över huvud
taget ett omslag med avseende på uppfattningen angående den obli¬
gatoriska sjukförsäkringens betydelse verkligen skulle ha inträtt.
Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att nämna, att den, som
då stod som en mycket förbättrad och delvis starkt förhånad expert
på de dåvarande motionärernas sida, nämligen doktor Nord enmark,
ändock synes i den saken ha fått rätt gentemot många tvivlare, och
särskilt vill jag ju erinra om att vad han yttrade till mig person¬
ligen om att det skulle bli intressant att se, hur det skulle gå med
moderskapsförsäkringen utan obligatorisk sjukförsäkring till punkt
och pricka slagit in. Någon moderskapsförsäkring ha vi icke fått
och ■— sanna mina ord — vi lära icke få det utan obligatorisk sjuk¬
försäkring. ■— Detta är nu en parentes, som kunde varit borta, del-
låg emellertid för mig nära till hands att erinra om denna sak.
Herr Bernhard Eriksson vädjade till regeringen och bad så vac¬
kert, att den icke skulle glömma bort den här frågan. Ja, jag skall
icke vädja till regeringen i denna sak. Jag är alldeles övertygad om
att både den obligatoriska sjukförsäkringen och olycksfallsförsäk¬
ringen måste komma — lika visst som jag är övertygad om. att de
komma alldeles för sent. De sociala försäkringsspörsmålen ha be¬
handlats uti fullständigt omvänd ordning mot den, i vilken de bort
behandlas. Nu hålla vi på att resa en enligt mångas mening stolt
och praktfull överbyggnad på den sociala försäkringen. Men grun¬
den, mina herrar, den ha vi icke, och vilken betydelse som de före¬
byggande åtgärderna rent ekonomiskt kunna ha för den försäkring,
som det här är tal om, det ha vi ingen aning om. Yar funnos ålder-
domsförsäkringskommitténs herrar medlemmar, som sutto i Riksda¬
gen 1910, när denna fråga då var före? Yarför talade de icke då
varmt för och framhöllo, att grunden för socialförsäkringen måste
vara sjukförsäkringen!
Ånej, vi få väl ändå lov att medge, att det finns sakkunskap
även utanför regeringen och utskottet och att denna sakkunskap icke
har fått göra sig gällande.
Till slut vill jag säga att det är min livliga övertygelse, att det
visserligen är en god och härlig och fosterländsk gärning att ge de
utslitna åldringarna och invaliderna den vård som de behöva, men
Onsdagen den 21 maj, e. m.
25
Jfr 49.
för folkhälsans skull, mina kerrar, har det ännu mycket större be- Laa om
tydelse att genom eu väl ordnad social sjuk- och olycksfallsförsäk- ma^r1^.,-ons'
ring bereda möjlighet för alla de många, både de tio tusenden och de J *m. m™9
tusendel!, som herr statsrådet talade om, att slippa bli utslitna i för- (Forts.)
tid, därigenom att de omedelbart få en vård, som gör det möjligt
för dem att fortsätta arbeta för sig själva och indirekt även för fos¬
terlandet. Detta skulle säkerligen komma att ge dem en mycket
större tillfredsställelse än att efter pensionsnämndernas och fattig-
vårdsstyrelsernas inbördes överläggningar möjligen få vare sig som
tilläggspension eller som understöd 150 kronor eller däröver.
Herr talman, jag nödgas på grund av vad jag här yttrat och med
instämmande i allt väsentligt i vad herrar Jakob Pettersson och Wijk
anfört yrka avslag på den nu föredragna paragrafen.
Med herr Starbäck förenade sig herr Söderberg i Hobborn.
Herr Nilson i Örebro: Herr talman! Den sista ärade ta¬
laren, min högt värderade vän på gävleborgsbänken, hade icke
nog hårda ord och domar att uttala om det föreliggande för¬
slaget. Det var inte hans ideal, som i det föreliggande försla¬
get har blivit förverkligat. Men, mina herrar, en fråga av
denna innebörd, löses icke på programmet: en var sitt eget för¬
slag, utan man måste härvidlag söka gå fram efter sådana lin¬
jer som ha förmåga att samla icke en och annan enstaka för-
säkringsentusiast utan det stora flertalet inom den beslutande
riksförsamlingen och att vinna sympatier inom folkets breda
lager.
Jag skall icke ingå på ett bemötande av hans många detalj¬
anmärkningar mer än i ett par fall, nämligen beträffande de
anmärkningar, om vilka han och herr Wijk äro eniga och med
mycken pondus söka göra gällande, att, om jag förstod de ärade
talarna rätt, lagen skulle vara så avfattad att i de lägsta klas¬
serna pensionerna beräknas efter 3,5 procents fondränta under
det att i den högsta avgiftsklassen denna fondränta skulle ut¬
göra 4,4 procent. D. v. s. förslaget skulle vara av den inne¬
börden, att det gynnade de i ekonomiskt hänseende bäst situerade
på de svagares bekostnad. Tillåt mig då förklara, att det på¬
ståendet saknar var je ^ grund. Det existerar fullkomlig soli¬
daritet mellan alla avgiftsklasser i det hänseendet som de ärade
talarna härmed berört, och detta är så mycket nödvändigare, som
det ju kan hända, att en person under eu period av sitt liv till¬
hör en lägre avgiftsklass, för att så småningom längre fram
flytta upp i en högre. Nu begär jag icke att kammaren skall
fästa något större avseende vid mitt omdöme i detta fall, men
jag. vill då säga, att bakom denna min förklaring står en auk¬
toritet, som jag tror, att kammaren måste skänka sin aktning och
sitt förtroende.
Den som med uppmärksamhet åhörde de båda talare, som un¬
der förmiddagens debatt yrkade avslag på den nu föredragna
Nr 49.
26
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions■
försäkring
m. m.
(Forts.)
paragrafen, torde ha funnit, att de i själva verket befinna sig
på helt olika linjer. Den enes argument slög ihjäl den andres.
Vad den ene ansåg vara en förtjänst uti det föreliggande försla¬
get, det ansåg den andre vara en betänklig svaghet. Deras upp¬
fattning överensstämde endast i väsentligen två punkter näm¬
ligen dels därutinnan, att de ansågo, att arbetsgivarbidrag hör
till en social invaliditetsförsäkring, och dels därutinnan, att det
föreliggande förslaget skulle motverka sparsamheten och själv-
hjälpssträvandena. Emellertid kan det icke hjälpas, att vad herr
Pettersson i Södertälje finner vara ägnat att främja självhjälps-
strävandena, därom har herr Wijk en fullkomligt motsatt upp¬
fattning. Detta visar ju huru svårt detta problem är att lösa
och att icke alla vid denna lösning kunna få sina särskilda
önskemål tillgodosedda.
Det har också under utskottsbehandlingen visat sig, att knap¬
past något av de förslag, som i motioner eller eljest ha fram¬
förts, varit för kommittén främmande. Förslagens realiserande
har emellertid stött på svårigheter, som för närvarande varit
oöverkomliga. Det är för den skull icke så, att det förelig¬
gande förslaget är det bästa tänkbara, men det synes vara det
enda, som man i närvarande tid och under förhanden varande för¬
hållanden kan realisera. Med tillfredsställelse konstaterade jag
också, att min ärade vän herr Pettersson i Södertälje medgav,
att utskottets förslag har avsevärda förtjänster framför såväl
kommitténs som Kungl. Maj:ts.
Herr Wijks grundanmärkning mot förslaget var, att stats¬
bidraget ordnats fristående. Men den anmärkningen drabbar med
hela sin kraft såväl herr Petterssons i Södertälje förslag som
Kungl. Maj:ts, ty i båda fallen är statsbidraget fristående. I
förevarande situation synes det emellertid vara lämpligast att
icke vidare taga kammarens tid i anspråk för bemötande av
denna anmärkning.
Viktigare synes mig vara att undersöka vad de olika för¬
slagen ge de försäkrade. Av den bilaga, som åtföljer utskottets
utlåtande, finner man på sid. 47, att enligt herr Wijks förslag en
man med en årsinkomst av 400 kronor och med en årsavgift av
6 kronoi får en pension av 194 kronor. Enligt utskottets förslag
skulle samma person för en årsavgift av 3 kronor få en pension
av 213 kronor. Tro ni icke då mina herrar, att det ä,r större san¬
nolikhet för att den mannen med de små inkomsterna mera strä¬
var för att betala sina pensionsavgifter på 3 kronor med utsikt
att en gång kunna erhålla en årlig pension av 213 kronor ;än
att betala 6 kronor om året för att en gång i tiden få en pension
av 194 kronor. På samma sida ser man, att det gifta paret,
enligt herr Wijks förslag skulle för en årsavgift av 6 kronor
få en pension av 214 kronor i stället för 418 kronor enligt
utskottets förslag. Den som tror, att man med ett förslag byggt
på sådana grunder som herr Wijks skall kunna få någon en-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
27
Nr 49.
tusiasm i landet, lian har en tro som, jag måste säga det, nästan Lag om aii-
är mäktig att försätta berg. Vidkommande förslaget i övrigtmän. pensionär
ber jag att få hänvisa till regeringsrådet Lindstedts yttrande f°™ah™9
som återfinnes i slutet av betänkandet. Det heter där på sid. /pörte'1
46 och 47: »Kostnaden för försäkringen bestrides enligt utkastet
dels genom 'årsavgifter’ och dels genom ett direkt statstillskott
till dessa avgifter. Avgifterna utgå med 1 procent av inkomsten
(för äkta makar räknas hälften av inkomsten på vardera), dock
minst 6 kronor för gift och ej gift man och 4 kronor för ej
gift kvinna, kör lägre inkomster räcka dessa avgifter på långt
när ej till för ändamålet. Därför måste pensionsvillkoren min¬
skas för personer med högre inkomster. Redan i årsavgifterna
ligger således en beskattning av högre inkomster. Härtill kom¬
mer statens direkta bidrag, vilket i utkastet beräknas till 21 %
miljoner, men efter kommitténs beräkningsgrunder skulle uppgå
till 27s/4 miljoner, och vilket belopp, så vida ej meningen är
att avskilja en stor del av den nuvarande generationen från av-
giftsplikt, synes erfordras redan från försäkringens hör jäv,. Här¬
till komma de i detta fall betydande kostnaderna för den nu¬
varande generationens upptagande i försäkringen på något så
när drägliga villkor, men vilka kostnader med avseende å den
begränsade tiden ej kunnat närmare bestämmas.» Jag må säga,
att det synes mig att enbart vad som där är anfört, tydligt och
klart har ådagalagt, att den av herr Wijk anvisade vägen icke
är framkomlig, om man vill uppnå ett tillfredsställande re¬
sultat.
Nu några ord om det föreliggande förslagets inverkan på
sparsamhetslusten hos folket. Man förmenar, att folket skall
förlora lusten att tänka- på framtiden och förlora varje intresse
för sparsamhet, om detta förslag går igenom. Hörst må jag då
saga, att besittandet av ett kapital på 6,000 kronor är väsentligt
värdefullare än ett pensionstillägg på 150 kronor om året. Én
person på landet, som har 6,000 kronors kapital, anses och det
icke utan skäl såsom ganska välbärgad. Ett sådant kapital skän¬
ker en helt annan trygghet och helt andra och större möjligheter
än pensionstillägget. Den som har ett sådant kapital kan ju
nämligen vid behov använda detsamma på sätt som han finner
att förhållandena det påkalla, han får lämna det i arv åt sina när¬
maste 0. s. v. Tror nu kammaren, att det finns några grundade
skäl för att påstå att den del av vårt folk som sparar och vill
spara^ skall bli annorlunda sinnad, därför att det ställes i utsikt
att på ålderns dagar i händelse av behov få ett pensionstillskott
på 150 kronor? Visst icke. Den som tror det, han känner icke
svenska folket, han känner icke hur det är sinnat. Han har gått
och stirrat på den omständigheten, att man här i Stockholm och
i andra storstäder får se åtskillig nöjeslysten, cigarettrökande
ungdom, som förstör en icke oväsentlig del av sina pengar på
ett onyttigt och skadligt sätt. Detta är mycket beklagligt och
den .ungdomen behöver förvisso fostras till sparsamhet. Men
Nr 49.
28
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- cjelL ungdomen är ingen typisk representant 'för svenska folket.
mäfönäTrZnS' fru är det emellertid så, att även herr Pettersson i Södertälje i
ra? m™9 sin motion förutsätter bidrag av allmänna medel, nämligen . 70
(Forts.) kronor till varje pension. Han förutsätter alltså att ^ omkring
38 millioner kronor av allmänna medel skola användas såsom till¬
skott till avgiftspensionerna. I den delen föreligger sålunda
ingen väsentlig skillnad emellan utskottets förslag occh herr
Petterssons motion. Skillnaden ligger väsentligen däri, att herr
Pettersson har velat dela ut dessa 38 miljoner kronor åt alla,
oavsett om de ha behov därav eller ej. Och de många miljoner,
som annars skulle krävas, äro ganska generande. Då förefaller
det, som om det skulle vara nog så välsignelsebringande att lägga
de 38 miljonerna på de punkter, där de verkligen behövas, där
behovet gör sig gällande, i stället för att mera generellt dela
ut dem. Jag vill likväl säga, att herr Pettersson icke har kunnat
fullfölja sin egentliga tankegång och det av kostnadshänsyn. Han
har måst göra restriktioner även han och det framför allt med
hänsyn därtill, att han funnit, att med de medel, som här finnas
till disposition, skulle pensionstillägget annars bli alltför obe-/
tydligt. Han har sålunda måst vidtaga restriktioner i särskilt
två hänseenden, först och främst härutinnan, att han har velat
från pensionstillägg taga bort alla dem, som under de senast
förflutna fem åren haft en inkomst av 2,500 kronor eller däröver.
Och därjämte har han nu nödgats föreslå införandet av en karens¬
tid på fem år, varunder årsavgifterna skulle ordentligt betalas.
Nu kan man fråga: är det då så, att den tilläggspension av 70
kronor, som föreslås i herr Petterssons motion, icke motverkar
sparsamhet, men däremot det pensionstillägg av 150 kronor, even¬
tuellt i vissa fall något däröver, som en person kan erhålla en¬
ligt utskottets förslag, kunde ha någon sådan inverkan? Det
förefaller mig verkligen osannolikt, att så skulle vara.
Nu hava ju emellertid motionärerna insett, att pensionerna
enligt deras förslag skulle bli alldeles otillräckliga utan förhöjda
avgifter, och de föreslå för den skull väsentligen ljöjda bidrag,
men för den ojämförligt större delen av folket blir det icke möj¬
ligt att erlägga dessa avgifter. Det synes motionärerna icke fästa
sig något synnerligt vid.
Innan jag nu gör ett par jämförelser med de resultat som, be¬
träffande pensionerna, ernås med herr Petterssons förslag och ut¬
skottets förslag, vill jag göra den erinran, att, om motionärerna på¬
stå, att enligt det kungl. förslaget skulle för det stora flertalet
den på egna avgifter grundade pensionen komma att utgöra en
obetydlig bråkdel av hela pensionen, så är det påståendet missvi¬
sande. Det säger icke hela sanningen. Man har då sett bort ifrån,
att totaliter komma omkring 45 °/o av pensionerna att. täckas
av de egna pensionsavgifterna. Vidare bör beaktas, att införan¬
det av en ny avgiftsklass av mellan 5—800 kronors inkomst vä¬
sentligen brutit udden av herr Petterssons erinran om, att den
Onsdagen den 21 maj, e. m.
29
Nr 49.
enskildes avgift är ringa i förhållande till beloppet i dess hel- Lag om all-
het. " män pensions-
Det synes mig vidare ligga i öppen dag, att för den person,
som icke kan komma upp till en årsinkomst av 500 kronor, utgör (yor™'
en pensionsavgift om 8 kronor om året för egen del och kanske °r S'
däröver en pensionsavgift för hustrun av 8 kronor och kanske
därtill ytterligare sådan avgift för ett hemmavarande barn, såle¬
des en utgift av inalles 9 kronor om året en nog så betungande av¬
gift Att spara något därutöver lärer i varje fall för honom ligga
på sidan om det möjliga. Jag tager emellertid herr Petterssons
femte klass till jämförelse. Den förutsätter en årlig avgift av
26 kronor, varav den försäkrade skall betala hälften och arbets¬
givaren hälften. Herr Pettersson vill ju göra gällande, att det i
allt fall egentligen är arbetaren, som betalar de 26 kronorna. .Vare
därmed hur som helst, skall jag taga det exemplet som jämförelse.
Efter 50 års avgift skulle den försäkrade erhålla en pension enligt
motionärernas beräkningsgrunder av 421 kronor, men enligt ut¬
skottets försiktigare beräkningsgrund av 369 kronor. Enligt
utskottets förslag skulle nu en försäkrad i den högsta afgiftsklas-
sen, under förutsättning, att han under 50 år betalt en årsavgift
av 13 kronor, erhålla ett belopp av 423 kronor i pension, om det
är man, och 368 kronor 80 öre, om det är kvinna. Således får
mannen mera och kvinnan nästan på öret samma belopp, som en¬
ligt. herr Petterssons förslag skulle ernås för en dubbelt högre
avgift. Låt oss då antaga, att den försäkrade begagnat sig av den
frivilliga försäkringen enligt § 34 med en årsinbetalning av 13
kronor. Jag vill i detta sammanhang såga, att det synes mig
ligga inom möjlighetens gränser, att med § 34 kan på det sättet
eventuellt kombineras ett framtida arbetsgivarebidrag. Jag skall
dock icke vidare gå in härpå. — Då bli utgifterna alldeles desam¬
ma i det ena som i det andra fallet. Den försäkrade skulle då
genom den frivilliga försäkringen få en summa av 248 kronor
63 öre. Sålunda för 26 kronors årlig avgift, på det sätt jag nu an¬
fört, 423 kronor plus 248 kronor 63 öre, tillsammans 671 kronor
63 öre för man och 576 kronor för kvinna. Herr Petterssons för¬
slag ger, som jag nyss sade, 369 kronor. Nu invändes måhända,
att, om den försäkrade sparat ihop ett rätt stort kapital, får han
mindre, och det på den grund, att han går förlustig pensionstill-
lägget. Anmärkningen är alldeles riktig. Men låt oss därför an¬
taga, att han endast erhåller sin avgiftspension enligt § 6 och den
frivilliga försäkringen enligt § 34, och de beloppen skola utgå,
om han också sparar så, att han blir millionär. Han skall ha
pension i allt fall. Han får nu uppbära 195 kronor i avgiftspen¬
sion och 248 kronor 63 öre enligt § 34 eller tillsammans 443 kronor
63 öre, således nära 75 kronors högre pension för man än enligt
motionärernas förslag. Men denna gynnsamma omständighet sy¬
nes mig ägnad att främja sparsamhetssträvandena i stället för att
motarbeta desamma. I varje fall främjas sparsamhetssträvan¬
dena i högre grad, än vad motionärernas förslag gör.
Nr 49.
30
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Jas1 ber. herr talman, att få anhålla om bifall till § 1 i utskot¬
tets förslag.
Häruti instämde herr Sandberg.
Herr Win berg: Herr talman! Eedan vid remiss av den
kungl. propositionen tillät jag mig uttala några tankar med an¬
ledning av frågans dåvarande läge. Och jag uttryckte redan
då mina farhågor, huruvida det skulle över huvud taget bli
möjligt för utskottet att ingå på en verklig prövning av alla de
ändringar, som redan då voro föreslagna, för att i den mån
det skulle vara möjligt tillmötesgå sådana, som hade fog för
sig och lågo inom gränserna för det ekonomiskt möjliga. Nu
har utskottets utlåtande kommit, och då måste jag såga, att,
när man ser å ena sidan den massa yrkanden, som i form av,
motioner ha framställts om ändring av Kungl. Maj :ts förslag,
och ser, vad som uträttats i fråga om ändringar i nämnda för¬
slag, då har jag fått mina farhågor i detta avseende besan¬
nade i en utsträckning, som jag knappast förut trodde. Jaguar
ytterligare blivit styrkt i den uppfattningen att denna frågas
behandling rent taktiskt icke varit den, som varit den lyck¬
ligaste, för att vi om möjligt skulle komma fram till en lös¬
ning, som visserligen icke kan tillfredsställa alla, ty det är
icke möjligt att över huvud uppnå en sådan lösning, men en
lösning, som i största möjliga grad kan tillfredsställa deras rätt¬
mätiga krav, som äro beroende av denna folkpensionering, som
man ju ändock kallar den.
Och jag vill säga det, att då vi kommit fram tillåten lä¬
rande enighet, som man här talat om, och som statsrådet ut¬
tryckte, då han yttrade att vi hava eu ovanlig enighet, så
är det visserligen tillfredsställande, ätt så är förhållandet. .Men
det synes mig vara en svaghet i allt detta ändå. Jag finner
nämligen denna enighet verka nästan avskräckande, då jag anser
enigheten vara uppnådd på bekostnad av vederbörlig hänsyn till
den kritik, som framkommit, och som det enligt mitt förme¬
nande skulle ha varit möjligt att i någon män tillmötesgå, för
den händelse man givit sig något längre tid att undersöka denna
fråga. I fråga om den kritik, som har riktats mot förslaget
från början, då det framkom, är det nu så, som redan hår på¬
pekats, att denna kritik i huvudsak har ‘inriktat sig på två'
olika huvudlinjer. Det ena slaget av kritik riktar sig mot
själva grundprincipen av detta förslag, och den vänder sig mot
att förslaget som sådant och dess verkningar få alltför mycket
karaktär av understöd, i stället för att det mera och i större
utsträckning skulle läggas såsom försäkring. Jag vill säga, att
beträffande den saken skulle det givetvis vara riktigast, om vi
levde i ett sådant samhälle, där arbetarna finge full valuta
för det arbete, de utföra, och sålunda icke endast finge åtnjuta
en del av behållningen av sitt arbete. Vore så fallet, skulle det
Onsdagen den 21 maj, e. m.
31
Nr 49.
vara alldeles riktigt, att denna folkförsäkring lades på rent ute¬
slutande försäkringstekniska linjer, ocli man behövde icke sedan
gå efter behovsprincipen, som man nu gör, och man behövde
icke giva understöd i någon form. Då nu emellertid så icke
är fallet, utan en hel del av landets innebyggare under sikt
dagliga slit ernå högst så mycket i vederlag, scon gör det möj¬
ligt för dem att uppehålla livet, och de sålunda icke kunna
lägga av, vad som fordras för att skaffa sig en någorlunda,
anständig bärgning sedan arbetskraften är bruten, då kan jag
icke följa den linjen, som säger, att denna folkförsäkring skall
läggas huvudsakligen, . för att icke säga uteslutande, på rent
försäkringsteknisk basis. Då blir det icke längre någon slags
gåva. av samhället, ett bidrag av allmänna medel utgår till
dessa personer,, som på grund av ekonomiska svårigheter under
sin arbetstid icke kunnat lägga av 'för detta ändamål, utan
då är det endast en fordran, som dessa arbetare ha på sam¬
hället, som det är samhällets skyldighet, att i någon form betala
tillbaka, när deras arbetskraft icke längre står dem bi. Under
sådana förhållanden är jag enig med utskottet därom, att de
linjer, som. utstakats av utskottet, så till vida äro riktiga, att
man härutinnan måste bygga på behovsprincipen och icke gå
enhart på.den rent försäkringstekniska linjen. Men jag beklagar’,
att man icke följt denna behovsprincip, utan 'i många avseen¬
den rätt betydligt avvikit från densamma.
Det andra slaget av kritik, som riktats mot utskottets för¬
slag, är huvudsakligen av innehåll att framvisa, att vad detta
förslag giver är icke, vad som är absolut nödvändigt, för att
man skall kunna säga, att folkförsäkringsfrågan i någon verk¬
lig mening kan anses bli löst, eller att man lyft upp dessa klas¬
ser av medborgare på ett högre socialt plan och frigjort dem
från den i mångt och mycket förhatliga fattigvården. Man menar
med andra ord, att resultatet av detta förslag och dess prak¬
tiska verkningar komma icke att bli av den art, att därmed,
vinnes en verklig lösning av försäkringsfrågan, lika litet som
det vinnes, att man befriar dessa medborgare ifrån att falla
fattigvården till last. Jag måste säga, att när man talar om de
betydliga förbättringar, som åstadkommits i Kungl. Maj:ts för¬
slag inom . utskottet, så skall jag villigt medgiva, att man
åstadkommit vissa förbättringar i detaljfrågor, vilka dock kom¬
penseras av så betydande försämringar, reellt sett, att totalom¬
dömet från min sida måste bli., att det hela är en försämring.
Särskilt vad beträffar industriarbetarna, som måste vistas på
dyrare platser, är utskottets förslag i betydlig grad sämre än
Kungl. Maj:ts prop. Det bör också här sägas ifrån, vad som
väl redan förut är känt, att den enighet, som tyckes vara täm¬
ligen stor inom utskottet, dock icke är till finnandes, när man
kommer ut i landet och hör vad folk säger, enkannerligen
arbetarna. Det är ofantligt svårt att såga, vilken uppfattning,
som är mest utbredd, den, om det är lämpligare och bättre att
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
32
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. in.
(Forts.)
nu taga det framlagda förslaget eller att skjuta . på fragans
avgörande tills man hunnit se, om det icke är möjligt att kom¬
ma längre beträffande de krav, som framställts. Så. mycket är
dock klart, att stora lager av den arbetande befolkningen i den
mån det varit möjligt för dem att sätta sig in i detta förslag
och dess verkningar bestämt uttalat, att, såsom förslaget nu
föreligger är det icke av beskaffenhet att utgöra en lösning
av den stora sociala fråga som heter folkförsäkringsfragan, utan
endast en kompromiss, och en sådan, som är ägnad att för¬
fuska hela frågan. Det är, som jäg sagt, svårt, att veta, vil¬
ken, som i det avseendet har rätt, och jag vill icke inlåta
mig på att yttra mig därom. Jag vill dock, gentemot herr
Brantings påstående, att det är reformatorisk socialism att taga,
vad man nu bjuder i detta förslag, ty det är ju en möjlighet
att sedan bygga ut det, och att Jet endast är negativ socialism
att nu ställa sig på ett avslagsyrkande, saga, att det beror på,
hur man ser denna fråga, angående samhällets skyldighet att
så snart som möjligt åstadkomma en lösning av densamma. Ser
man frågan så, att varje åtgärd i denna riktning, som giver
även det minsta, naturligtvis med tacksamhet bör mottagas av de
befolkningslager, som få nytta härav, då kan jag förstå, att man,
om icke med tacksamhet, så 'dock med jämnmod kan hälsa varje
förslag, som innebär en förbättring, d. v. s. större ekonomiska
möjligheter för den arbetande befolkningen. Jag kan emellertid
icke se frågan så. Jag vill därjämte tillägga, ätt om man ser
saken så, att om man icke tager detta förslag, som nu förelig¬
ger, så befarar man, att frågan kan uppskjutas i det oändliga,
och att vi icke ha någon garanti för, när eller hur. snart en
lösning av frågan över huvud sedan kan komma till stånd.
Ser man saken så, är det alldeles klart, såsom jag förut sagt,
att man är villig att taga, vad som erbjudes. Men jag kan
för min del icke se saken så, utan jag har den bestämda.upp¬
fattningen, att medborgarna i vårt samhälle, vilket politiskt
parti de än tillhöra, äro fullt medvetna om, att denna fråga,
som så länge väntat på sin lösning, om ..förslaget nu icke går
igenom, sannolikt icke genom inverkan från något håll kan upp¬
skjutas på obestämd framtid. Det kan endast bli fråga om något
år, om nu uppskov skulle beslutas, och det kan alls icke bli
fråga om något uppskjutande på obestämd framtid. Man kan
ju icke tänka sig över huvud taget någon lösning, som .skulle
kunna giva det arbetande folket mindre, än vad detta förslag
ger. Det är alldeles särskilda förhållanden i vårt land, som göra,
att det arbetande folket har rätt att ställa krav på, att när
denna fråga löses, det skall ske pa sadant sätt, att det icke
bara blir ett förfuskande av hela frågan, utan något, som
för framtiden är att bygga på. Detta så mycket mer, som vårt
folk lämnat stora summor på den indirekta beskattningens väg
till statskassan, summor, som man vid tullsystemets genomfö¬
rande fick löfte om, att de skulle gå till förbättring av de arbe-
Onsdagen den 21 maj, e. in.
33
Jfr 49.
(Forts.)
tanda klassers ekonomiska ställning, från vilka man i huvud, Lag om alu
sair tagit ut dessa summor. Under sådana förhållanden, kanmän pensions-
jag icke tillägna mig den uppfattningen, att det här gäller, försäkrin9
att antingen taga det förslag, som föreligger eller riskera, att m'
denne, truga uppskjutes till en oviss framtid. Det skulle vara
en alitiör pessimistisk syn på framtiden och förhoppningarna
pa utvecklingen, ^om man skulle hysa en sådan uppfattning.
Det ar val ända sa, att utvecklingen går framåt, och denna fråga
Sv nr^etat Slg, fram> atjt det icke blir fråga om, huruvida
„ ef- ji ;l°sas> utan endast fråga om, huru man skall kunna
åstadkomma en sådan lösning, som giver de bästa garantierna
för att- de förhoppningar, jag nyss gav uttryck åt, bli till¬
fredsställda, visserligen icke helt och hållet men 'dock i högsta
möjliga grad. ö
o Jap sl5a11 icke ingå på detaljer i utskottets förslag. Det
vagar jag icke, nar jag icke i något avseende kan göra anspråk
Pa |akkunskap och då jag blivit rädd, sedån man på ett så
.krartigt sätt utdömt den sakkunskap, som i något avseende vågat
Uiu0Va u11, av e? hel del principer, som innefattas i detta för-
slag. ilVlen det ma vara tillåtet även en lekman med ledning
a'Z+. D.®11 t smula slända, förnuft, han möjligen kan representera,
att ia lov att bilda sig en uppfattning av åtminstone några
vlssa delar av detta förslag. Jag skall då stanna vid ett par
punkter, som äro för mig, om icke avgörande, så dock synnerligen
betydelsefulla för hela frågan.
Det är först frågan om arbetsgivarnas bidrag. Det är all¬
deles för egendomligt, när man här ser, å ena sidan huru man
sager, att man icke skall fästa alltför stort avseende vid en
viss sakkunskap, och å andra sidan, med vilken vördnad man
bojer sig ior auktoriteter, som bär förklarat, — en gång för alla
synes_ det, — att det är omöjligt att införa principen om ar¬
betsgivarnas bidrag i en sådan försäkringsform som denna, som
utgor en allmän folkförsäkring. Ja, det är väl så, att när
de sakkunniga saga det, måste man tro det. Det må dock ur¬
saktas mig, att jag fortfarande är nog kättersk att säga ätt
åtminstone icke jag fått övertygande bevis om omöjligheten av
att pa ett eller annat sätt ändå kombinera denna 'fråo-a med
det förslag, man här framlagt. Jag vidhåller således fortfarande
ait detta spörsmål icke blivit fullt klarlagt, men jag för¬
står val, att utskottet omöjligt under den korta tid, det haft
fragan under behandling, tillräckligt ingående kunnat pröva den
saken eller också har man gått efter en på visst sätt förutf¬
attad mening derför, att man över huvud taget ansett det
omöjligt att reflektera på den. Jag tänkte emellertid, att det
skulle vara någon möjlighet, särskilt med hänsyn till industri-
arbetarna, som ju egentligen måste vistas på dyrare platser
stader och industricentra, att genom bidrag från arbetsgivarna
höja denna pension till en nivå, som gjorde det möjligt för
Andra kammare,is protokoll 1913. Nr 49. g
Nr 49.
34
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- pensionstagarna att existera. Detta är ett ganska in veckla/t pio-
män pensions- l(jei erkänner jag villigt, och det var även för att ia det
försäkring in~åénde prövat, som jag och nägra partikamrater tillåtit oss
:\ att yrka uppskov med avgörandet av denna fråga, för att man
( ’ närmare skulle få tillfälle att pröva dessa saker.
Ser jag vidare på de ändringar, som av Utskottet äro vid¬
tagna, finner jag, att de förbättringar ifråga om kvinnornas
avgiftspensioner, som Kungl. Maj:t vidtagit, ha av utskottet
ändrats nära nog till det läge, som frågan hade, när kommittén
lämnade sitt förslag. "Utskottet har sänkt kvinnornas avgifts-
pensioner från 30 procent till 24 procent. X stället har man
höjt tilläggspensionerna från 125 till 140 kronor. Jag skall vil¬
ligt erkänna, att rent reellt sett lämnar detta kvinnorna både
nu och för den närmaste framtiden ett större ekonomiskt veder¬
lag, än om man bibehållit den avgiftspension, som Kungl. Mapt
föreskrivit. När man förvånar sig över, att kvinnorna det oaktat
icke äro nöjda, så kan man ju säga, att när det endast rör sig om 9
kronors skillnad i avgiftspensionen då den uppgår till det högsta
beloppet, hade det kanske varit skäl i att även taga det steget,
för att få bort den klasskillnad, som nu i alla fall kommer att
existera, och som det är ganska starka skäl för att söua ut¬
plåna. Jag erkänner dock villigt, att det kan ifrågasättas om.
icke med den höjning av tilläggspensionerna, som utskottet bär
föreslagit!* kvinnorna ha ekonomiskt fått full valuta lör den
ändring i avgiftspensionerna, som vidtagits. Men det kan kan-
ske ligga någon mening i vad som från kvinnohåll framkommit,
att det icke är enbart pengar de vilja ha utan. rättvisa. Dei fin¬
nes nämligen, som ”bekant saker och ting, som icke kunna betalas
med pengar, och det är full rättvisa och likställighet i samhället.
Emellertid är det en annan sak, som för mig är av synner¬
ligen betänklig art. Och det är frågan^om de kommunala till¬
skotten, som kommittén föreslagit och Kungl. Maj :t acceptera^.
Det var, som vi erinra oss, huvudsakligen detta tillskott man
hade att bygga på, då det gällde att göra det möjligo iör
arbetare, som äro bosatta pa dyrare orter, att över huvud taget
kunna existera. Det skall nu utan vidare slopas. I och med detta
anser jag, att särskilt industriarbetarna blivit på ett .synner¬
ligen hårdhänt sätt behandlade i detta, förslag. Jag är full¬
komligt enig med dem, som säga, att vi icke skola yrka pa en
särskild lönearbetarförsäkring utan gå så långt i solidaritet och
klarseende, att försäkringen skall omfatta samtliga medborgare
i landet, som behöva en sådan försäkring. Men vi måste kom¬
ma ihåg, att det var huvudsakligen lönearbetarna och ^industri¬
arbetarna och deras ställning, som gjorde, att denna fråga först
kom upp. Och det har visat sig, att man t. ex. i Tyskland en¬
dast kunnat lösa frågan för dessa arbetargrupper. Många skäl
tala också för att de i första hand behöva få det bättre ordnat
och få sin ställning på ålderdomen förbättrad. Om jag sålunda
ansluter mig till den tanken, att försäkringen bör omfatta även
Onsdagen den 21 maj, e. m. 35 jjfr 49.
Övriga samhällslager, sä måste jag säga, att j'ag 'icke finner det Lag om ali-
rättvist, att man på så sätt som här skett snart nog misshandlar män Pms‘ons-
mdustriarbetarna, just därför att de äro 1 stor utsträckning bo- försährin9
satta på dyrare platser och det skulle vara för deras möjlighet T\
att existera, som man förut hade att lita till de kommunala till- orts'}
skotten. Jag erkänner, att formen icke var i allo så tilltalande,
men det var dock en form för kommunalt understöd, utan att detta
behövde räknas som fattigvårdsunderstöd.
Hur ställer sig nu frågan för industriarbetare på dyrare plat¬
ser ? Även om jag bortser från själva övergångsåren, då"det är frå¬
ga om 75 å 80 kronor, och endast tänker på de 10 ä 20 närmaste
åren, så, rör det sig om belopp på 150 /å 160 kronor. Och det
är väl ingen människa som tror, att arbetare på platser, som
kunna kallas dyrorter, och allra minst i våra städer och även
andra orter kunna existera på någonting sådant. Vad blir då
följden? Jo, följden blir, att dessa arbetare fortfarande måste
komma in under fattigvården. Och den enda reella skillnaden
blir, att en del av kostnaderna för deras försörjning hädanefter
utgår av statsmedel och en del av kommunala medel, under det
att hittills kommunerna fått betala alltsammans. Het är den
enda ändringen i deras förhållanden, som i stor utsträckning
fortfarande komma under fattigvården. Vad blir följden härav i
rent politiskt avseende? Jo, den, att alla dessa arbetare, d. v. s.
huvudsakligen industriarbetare, som vistas på orter, där det är
omöjligt att leva pa de belopp, som utlämnas till dem, därigenom
att de komma under fattigvården förlora sin rösträtt. Jag vet
icke, huruvida det finnes någon baktanke hos något parti 'i
fråga om de politiska konsekvenserna i det hänseendet, men jag
kan icke värja mig från den uppfattningen, att man på visst liåll
icke ogärna sett, att ,sa kommer att ske. Ty det är väl isa,
att på. större platser, städer och industrisamhällen, äro arbe¬
tarna i regel icke högermän. Jag kan icke hjälpa, att jag icke
kan komma ifrån den tanken, att man kastat sig emot detta kom¬
munala tillskott, just därför att arbetare på dessa platser fort¬
farande i största möjliga utsträckning skulle komma under fattig¬
vården. Det är en synpunkt, som för mig är av synnerligen stor
betydelse, och jag kan sålunda icke säga, i likhet med vad som
här förut uttalats, att detta är en reform, som för oss mot avskaf¬
fande av fattigvården.
Jag kan icke heller säga — och det känns nog på hela stäm¬
ningen —— att om detta utskottets förslag antages, så har den
störa. fråga, vars lösning vi väntat på i ett 30-tal år, fått sin
slutgiltiga lösning. Nej, det är icke någon lösning av frågan.
Men det är så till vida en lösning, att det kanske kommer att giva
anledning för störa grupper eller åtminstone för stora delar av vis¬
sa partier att skjuta ifrån sig varje förslag till‘ändring av dessa
bestämmelser, därför att de kunna peka på, att formellt sett är
fragan löst. När man talar om, att det är en viss lättsinnighet
hos dem, som motsätta sig detta förslags genomförande, så vill
36
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 21 maj, e. m.
las: visserligen icke med samma uttryck stämpla dem från ar¬
betar ehåll. som med tillfredsställelse synas hälsa detta förslag
såsom en verklig lösning av folkförsäkringsfrågan, men jag har
dock den bestämda uppfattningen, att det icke är en lösning av
frågan. Vi se., hur det ställer sig med andra frågor, vilkas lös¬
ning kanske icke tillfredsställt något parti.. Då de i alla tall
blivit klubbfästa, så dröjer det årtionden, innan man kan ±a
någon ändring i det beslut, som blivit fastställt. ° Jag är säker
på, att det blir samma förhållande med denna fråga.
Och jag finner icke frågans avgörande vara så brådskande.
Då man tafar om de betydande ekonomiska tillskotten för störa
delar av vårt lands befolkning, så vill jag peka pa for det
första, att under de närmaste fem åren den summa som ut¬
betalas icke är sådan, att någon kan 'leva på den. ^ Och nar vi
sedan komma över övergångsbestämmelserna och sa långt, att
åtminstone hela statsbidraget utgår, så kan det möjligen tänkas,
att man på landsbygden kan existera på den utfallna pensionen
utan att behöva komma under fattigvården, men industriarbe¬
tare på dyrare orter komma ovillkorligen fortfarande att lalla
under densamma.
Då jag icke kan vara med om att lämna mm rost lor genom¬
förande av ett säd ant förslag, och då jag för min del är full¬
komligt övertygad om, att efter närmare undersökning alla de
förslag, som i detta ärende framförts, det skulle vara möjligt att
åstadkomma ett resultat, som något mer ^ än det föreliggande
motsvarar de förväntningar, man ställt på frågans lösning, sa
kan jag icke lämna min röst för detsamma. Jag vet, att man ut¬
talat, att de som motarbeta detta förslags genomförande arbeta
dem i händerna, som icke vilja över huvud taget gorå någon¬
ting. Jag kan icke yttra mig om, av vilka skäl de bada vänster¬
partierna givit detta förslag sin anslutning, men av rostsiit-
rorna i Första kammaren finner jag, att man dar ar fullt med¬
veten om, att man aldrig kan komma från denna frågas lösning
på billigare sätt än det nu föreliggande förslaget. Jag vill, som
sagt, icke yttra mig om skälen, varför Övriga partier tagit
den ställning de gjort till fragan. Jag förstår väl, att man vill,
såsom det utformat sig, komma från ord till handling. Och om
jag kunde tillvinna mig den uppfattningen, ätt det är möj¬
ligt att under närmaste framtiden, pa basis av våd man nu er¬
nått, åstadkomma de förbättringar i detta förslag, som jag an-
ser nödvändiga för att fylla de anspråk, som man bör ställa pa
detsamma, så skulle även jag kunna lämna min röst för förslaget.
Klenjag anser det vara praktiskt oklokt att gå med pa ett förslag,
som man är på förhand medveten om, att det icke är en lös¬
ning av den fråga, som föreligger till avgörande, utan fastmer
är agnat att mer eller mindre förfuska densamma.
Under sådana förhållanden ber jag, herr talman, att med
avslag på .utskottets förslag få yrka bifall till den av mig med
flera i ämnet väckta motionen.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
37
Nr 49.
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Då den- Lag om alu
na fråga sannolikt är den viktigaste, i vars avgörande jag harm“” pensions-
deltagit eller någonsin kommer att deltaga, anser jag mig börja, forsahrms
angiva min ställning till densamma. Jag ber då att till proto- (pörte')
kollet få anteckna, att jag för min del hyst mycket stora be-
tänkligheter mot vissa av de principer, som återfinnas i den,
knngl. propositionen; att jag har beklagat, att regeringen av
omständigheternas makt kommit att forcera frågan, så att myn¬
digheter och menigheter icke varit i tillfälle att så, som önsk¬
värt hade varit, få yttra sig i densamma; att jag vidare be¬
klagat, att icke någon av oppositionens medlemmar fått säte i
utskottet; att jag skulle ansett det önskvärt, om ett uppskov
kunnat ske och därigenom frågan, som är av så ofantligt stor
vikt, kunnat ytterligare övervägas. Men, mina herrar, så som
frågan nu ligger, och då jag för min del har den bestämda upp¬
fattningen, att förslaget vid dess behandling inom utskottet har
under påverkan av den sakrika kritiken undergått mycket vä¬
sentliga förbättringar, så anser jag mig för min del icke kunna
motsätta mig förslaget.
Mina herrar! Då jag sålunda kommer att med min rösjt
biträda det, så sker det under den förvissningen, att allt efter
som erfarenheten giver vid handen, man skall Itömma att av¬
hjälpa så många som möjligt av de brister, som helt naturligt
vidlåda förslaget. Och det sker även under den innerliga för¬
hoppningen, att antagandet av förslaget skall komma att med¬
föra lycka och välsignelse för vårt folk, höja samhörighetskäns¬
lan inom nationen och i ganska väsentlig mån mildra framtids-
bekymren i många tusende hem.
Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Med herr Zetterstrand instämde herrar Vahlquist, Svensson i
Betingetorp, Morsell, Berg i Staby och Zelahn.
Herr J u h 1 i n: Herr talman, mina herrar! Det kan icke
vara så synnerligen mycket att tillägga, utöver vad som här bli¬
vit sagt både för och emot det föreliggande förslaget. Men jag
skall dock be att få säga några få ord. Ja g anser mig böra
göra det, särskilt med^ hänsyn till vad förslaget avser att giva
den stora massan av vår befolkning, som lever och bor på lands¬
bygden. Jag anser det vara av mycket stor vikt att säga några
ord i det fallet, särskilt som de allra flesta talare, som här upp¬
trätt, synnerligast de, som kritiserat det föreliggande förslaget,
gjort det mera ur stadssynpunkt eller med hänsyn till de "ar¬
betare, som vistas och bo i de större samhällena, industriarbetare
och sådana.
Jag kan villigtjmedgiva, att det föreliggande förslaget kan ha
sina svårigheter, då det gäller att tillämpa det i de större stä¬
derna, där förhallandena äro väsentligt annorlunda, än vad de
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
38 Onsdagen den 21 maj, e. m.
äro på landsbygden. Men dessa svårigheter få icke lägga hinder
i vägen för ett förslag av så stor och genomgripande, social och
ekonomisk betydelse för den stora massan av befolkningen. Det
är dock det absolut övervägande flertalet, som kommer att fa
gagn av denna folkpensionering.
Om jag då ser på, vad förslaget kan giva dessa millioner, som
vistas och leva och arbeta under ganska knappa ekonomiska för¬
hållanden ute på vår landsbygd, så måste jag säga, att det måste
för dessa te sig såsom ganska gott. Den, som sysslat något litet
med fattig vårdsförhållandena på landsbygden, vet och känner
mycket väl, att detta förslag, såsom det är lagt, skall bereda
dem det vederbör en ganska tryggad ålderdom. Vi veta, att a
ett så ringa belopp som 75 å 100 kr. en familj kan. taga sig fram
ganska bra utan att behöva i övrigt anlita fattigvården. Jag
för min del har i detta fall sökt pröva på något, hur det kan
ställa sig. Och det har icke varit några svårigheter för en. en¬
skild person eller för en änka att för ett belopp, av 50 å 7ö;
kr. få sin bärgning och den vård, som kan behövas på ålderdomen
av sina barn eller andra närmare anförvanter. Huru mycket mera
gynnsamt skall det då icke ställa sig för dessa genom, det för¬
slag, som nu föreligger. till Riksdagens avgörande. Även om
man tager den lägsta avgiftsklassen, kommer den i alla fall da
förslaget kommit i full verksamhet och man har betalt undter
någon längre följd av år — i åtnjutande av en pension, som
för ett par ålderstigna makar kan uppgå till 400 kr... Nu kan
man visserligen säga, att det dröjer , en 40 å 50 år, innan, man
kommer till detta resultat. Det är ju sant. Men det är i alla
fall så, att pensionstillägget kommer att utgå i alla fall och det
jämväl för dessa lägste lavgiftsbetalande. Det blir inemot 300
kr. för ett par makar eller 140 kr. för hustrun och loO kr.
för mannen. Jag kan därför icke se annat än, att det förslag,
som här föreligger, är det bästa, som det är möjligt att åstad¬
komma för närvarande, och jag tror, att de herrar, som här mot¬
arbeta eller kritisera förslaget, icke riktigt till fullo., känna det
verkliga förhållandet så, som det gestaltar sig ute pa landsbyg¬
den bland den stora massan av vårt folk.
Nu säger man — och det framhöll även herr Starbäck med
mycken styrka — att det här pensionstillägget dock icke är nå¬
got annat än ett fattigunderstöd. Ja, det kan man ju saga, men
då skulle man ju även kunna nästan med samma rätt fråga: vad
kallas den pension, som statens tjänstemän och med dem likställda
få? De betala i regel ungefär 1/3 av det belopp, som delfin da
de blivit utarbetade eller uppnått den ålder, då de skola gå ifrån
sin tjänst. Då skulle man ju kunna kalla även det för fattigun¬
derstöd, men jag har icke hört, att någon kommit på den tanken
att kalla det' sä. Då förstår jag icke, varför man. ovillkorligen
kallar det statsbidrag, som lämnas till de sämst situerade bland
folket, för fattigunderstöd. Jag kan icke första en sådan tanke¬
gång. Nu är det även så, att när förslaget fått verka en tid
Onsdagen den 21 maj, e. m.
39
Nr 49.
framåt — låt oss säga en 40 å 50 år — ha de högsta klasserna Lag om all¬
betalat ungefär 60 procent av den pension, som de kommit i åt- m%r%Mrin7
njutande av, och även de lägsta klasserna komma upp till när- orm m
mare 30 å 33 procent. Under sådana förhållanden kan man anse (Forts.)
dem lika berättigade att få ett bidrag av staten, som tjänstemän
och med dem likställde.
Nu har man vidare sagt, att detta kommer att motarbeta
sparsamhet och känslan av, att den enskilde individen bör gorå
någonting själv för att trygga sin ålderdom. Jag tror icke på
den svartmålningen. Den erfarenhet, jag har av förhållandena,
giver mig icke anledning att hysa en sådan uppfattning. Nu
är det ju så, att om den stora massan av folket velat spara något,
skulle man väl ha gjort det redan nu, då man verkligen kan
frukta att komma under fattigvården. Hade de haft förmåga
att spara, skulle de utan tvivel gjort det redan nu. Jag frågar:
kan man begära, att en arbetarfamilj, som har en 6, 7 å 8 barn:
att uppfostra och försörja under de knappaste förhållanden och
giva en uppfostran, visserligen ganska enkel och anspråkslös,
skall kunna spara för sin ålderdom? Jag vågar säga, att det är
hart när omöjligt. Jag har verkligen försökt bland mina egna
arbetare och erbjudit mig att sätta in åt dem på sparbanken för
att spara till deras ålderdom. Jag har ett ganska stort antal
arbetare. Men det var allenast en enda familj, som kunde sätta
in något och som även gjorde det. Jag undersökte förhållandet
och fann, att det var omöjligt för de andra att göra det. Skill¬
naden var den, att den familj som satte in ett belopp, var eu
mycket liten familj med endast två barn.
Huru jag i övrigt än vill betrakta detta förslag, måste jag
hälsa det med den varmaste tillfredsställelse. Jag kan icke se,
att det kommer att medföra någon av de olyckor, som här fram¬
hållits av förslagets motståndare. Om man hör på dessa herrar,
som kritisera förslaget, skall man finna, att det skall bli lika
omöjligt för dem som även för andra att åstadkomma ett för¬
slag, som kan vinna större anslutning än, vad det föreliggande
förslaget gör. Detta utesluter icke, att man kan ha sina särskil¬
da önskemål; och det har jag käft många. Men man får böja
sig för det oundvikliga — så att säga — för vad som är möjligt
och kan åstadkommas. Och det är, att detta förslag synes mig
under den nuvarande tiden vara det enda, som har möjligheten
att samla ett flertal omkring sig; och detta har vårt folk länge
gått och väntat på. Därför borde vi med tacksamhet antaga det¬
samma. Jag är viss på, att det kommer att hälsas med tillfreds¬
ställelse. Med den uppfattning, jag har, ber jag därför, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets föreliggande förslag
till § 1.
Herr Cederborg: I det anförande, som herr Jakob Pet¬
tersson höll i förmiddags, framhöll han, bland annat, att, när det
föreliggande förslaget framkommit, hade det ifrån början mot-
Nr 49.
40
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
tagits med allmän tillfredsställelse, men att denna sinnesstämning
' börjat att på sina båll sedan förbytas i en motsatt känsla; och han
framhöll, vilken stark opposition framkommit ifrån vissa speci¬
ellt sakkunniga håll och även ifrån pressen. Det föreföll, pom
om han ville gorå gällande, att den kraft, med vilken denna op¬
position kommit till, skulle vara så att säga en gradmätare på
styrkan hos denna oppositions argument. Dör min del kan jag
icke dela den uppfattningen. Det är visserligen sant, att op¬
positionen vunnit en viss terräng, och att den gjort mycket buller
av sig. Men det är icke underligt, då vi veta, att bakom densam¬
ma ligga krafter, som äro ganska tränade i agitation ifrån många
föregående tillfällen; och framför allt är det icke underligt, då de
personer, som äro anhängare av förslaget, funnit sig böra under
den tid^då förslaget var under beredning, intaga en mera avvak¬
tande hållning. Men jag vill bestämt betona, att då dessa perso¬
ner gjort detta, så har det icke varit av tvekan eller därför att
de blivit övertygade om att de misstagit sig i sin uppfattning
av förslaget. Deras tilltro till förslagets huvudgrunder står nog
orubbad. För min del vill jag säga, att jag nu liksom den dag,
detta förslag först kom till min kännedom, anser det vara i det
stora hela, ett synnerligen lyckat förslag och det enda, som jag ser
kunna bliva en lösning av den föreliggande frågan. Att sedan
detta förslag icke slaviskt kopierat något utländskt system utan
har en viss prägel av originalitet, är något som enligt min mening
icke minskar det tilldragande däri eller min tro på det rätta i
dess principer.
Det är åtminstone en sak, som glädjande nog alla tyckas vara
eniga om, och det är, att det icke duger längre här i Sverige att
utbryta vissa befolkningslager, såsom industriarbetare eller i an¬
nans tjänst och arbete anställda personer, utan att vad vi här i
Sverige måste ha är en allmän folkförsäkring. Likaså tyckes man
vara fullkomligt överens om — även förslagets motståndare ■—
att de egna krafterna hos befolkningen äro för små för att skaffa
dem skydd mot invaliditet eller skydd på ålderdomen, utan att
de behöva stöd utifrån, och att det då är statens' plikt att
skänka detta stöd.
Så långt som dit äro alla eniga, men sedan har det gjorts an¬
märkningar mot förslaget. Dess huvudprinciper ha kritiserats
av flera talare. I första rummet säger man, att detta förslag har
för starkt tycke av försörjning och att förslaget förbiser betydel¬
sen av självhjälpssträvandena hos den stora massan av vårt folk.
Vad då det förstnämnda uttalandet beträffar, undrar jag, om man
icke härvidlag gör sig skyldig till ett alltför hårt omdöme. Om
vi se på de inkomstkategorier, i vilka arbetarna äro indelade, och
de avgifter, som skola erläggas enligt förslaget, synes man näp¬
peligen kunna,gå längre. En arbetare med en inkomst av 600 kr.
skall erlägga för egen del 5 kr. och dessutom, måhända, under ett
flertal av år 3 kr. för ett eller flera barn. Kan man icke då säga,
att denne man går tillräckligt långt i sina självhjälpssträvanden ?
Onsdagen den 21 maj, c. m. 41
Mig synes, att det behövs ganska allvarliga självhjälpssträvan-
den, för att man skall kunna reda sig på den inkomsten och uppe¬
hålla sig och sin familj, även utan dessa avgifter. Och om han
kan reda sig och därtill lämna dessa avgifter, får man väl säga,
att det icke är skäl att tala om bristande sparsamhet. Åtmin¬
stone borde icke det talet komma från de bättre lottades sida.
Beträffande sedan det tal, som förts därom, att detta förslag
skulle innebära en fara för sparsamhet i anledning av den be¬
stämmelsen, ätt den egna inkomsten skulle till viss del gå i 'kvitt¬
ning mot pensionstillägget från staten, har jag mycket svårt att
förstå riktigheten i detta tal. För det första anser jag — och det
har även här framhållits — att även med de avgifter, som här
föreslås vederbörande få visa tillräckligt av sparsamhet för att
komma ut med dem. I det fallet har jag fått mycket gott un¬
derstöd ifrån en av förslagets motståndare, herr Starbäek, uti
hans anförande, då han mycket kraftigt framhöll faran för re¬
stantier, då man kommer under en inkomst på 800 kr., som han
betecknade såsom existensminimum. Men huru vill herr Star¬
bäck då försvara sitt yrkande att av dessa personer uttaga ännu
högre avgifter, än i det föreliggande förslaget ifrågasattes ?
"Vidare har detta förslag vid sidan av den obligatoriska för¬
säkringen en frivillig försäkring lagd till rätta så, att de insat¬
ser, som där göras, bli i mycket hög grad räntebärande på äldre
dagar. Och för den inkomst, som kommer av denna frivilliga för¬
säkring, sker icke något avdrag i pensionstillägget från staten.
År icke detta ytterligare-—undrar jag — en uppmuntran till spar¬
samhet? Utskottet har sedan gått längre och fritagit ifrån av¬
drag i pensionstillägget inkomst intill 50 kronor, från vilken
inkomstkälla densamma än härrör. Om jag då t. ex. antager,
att den härflyter av kapital, motsvarande ett kapital av 1,000
å 1,200 kronor. År det någon, som tror, att en arbetare med
familj uti den inkomstkategori, varom här är fråga, skall
kunna upplägga ett större kapital än 1,000 å 1,200 kronor? Om
det för övrigt skulle vara så, att en och annan här hade för¬
måga att lägga upp mera, så är det ju så, som i utskottets utlåtan¬
de framhållits, att om han också går miste om pensionstillägget
eller en del därav, så kommer dock alltid ägandet av ett kapital,
som genom sparsamhet hopbragts, att giva mera säkerhet och
styrka, än om han endast skall lita till pensionstillägget. Och
framför allt måste vi komma ihåg, att när en person i unga dagar
bestämmer sig för att spara, så gör han det icke företrädesvis
med tanke på att bereda sig en ränta på ålderdomen eller att ha
ett samlat kapital att .giva i arv åt efterkommande, utan han
gör det i första hand,, därför att han hoppas därigenom kunna
svinga sig upp till ett högre plan i livet, till en mera självständig
ställning eller komma till en mera inkomstbringande verksamhet.
Och lockelsen att genom sparsamhet söka åstadkomma ett kapital
för sådana syften, detta beröres icke alls av det föreliggande för¬
slaget.
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
42
Oasdagen den 21 maj, e. m.
Lag om aii- En annan anmärkning som gjorts mot förslaget och här
män pensions- grundligt framförts många gånger i dag, är, att statsbidraget icke
tilldelas alla, utan blott kommer de behövande tillgodo. De ärade
ce' t*'i opponenterna vilja för sin del dela ut statsbidraget lika till alla.
°r S' Men vad blir då följden? Jo, då var och en får ett mindre belopp
än det, som de behövande skulle få enligt det kungl. förslaget,
så blir följden, att trots ökade pensionsavgifter, som av opponen¬
terna ifrågasättas, bli de slutliga beloppen, alltför låga försatt
kunna höja vederbörande till existensminimum. Jag vill ifråga¬
sätta, om' det icke då är bättre att gå den vägen med statsbidra¬
gen att giva endast de behövande, men giva dem effektivt,_ i stäl¬
let för att plottra ut bidragen över hela linjen i för alla otillräck¬
liga belopp. Särskilt vill jag framhålla, att det synes egendom¬
ligt, att oppositionen mot behovsprincipen, detta stödjande av sär¬
skilt de svagare, som ar ett uttryck för solidaritetskänslan inom
samhället, att det motståndet kommer från samma håll, där man
för kvinnorna kräver eftergifter av de försäkringstekniska hän¬
synen och bidrag från det allmännas sida, med åberopande just av
solidaritetssynpunkten.
Jag skulle dock lättare kunna förstå oppositionen i detta av¬
seende, om det vore så, att de allmänna bidragen komme att utde¬
las utan kontroll. Men det förhåller sig ju så, såsom förut även påpe¬
kats, att värdighetsbestämmelserna biivit ganska väsentligt för¬
stärkta i utskottets förslag. Det är icke så, som herr Jakob Pet¬
tersson yttrade i sitt anförande på förmiddagen, attdet blir brotts¬
lingar, slarvar och drinkare, som komma i åtnjutande av statspen¬
sion, medan andra kanske bli förvägrade sådan, utan det sannolika
och vanliga blir, att sådana personer icke komma :i åtnjutande av
den; men vederbörande kommun får bidraget för att därmed göra
sig betäckt för sina eventuella utgifter för fattigvård.
Sedan skall jag be att få säga några ord om den tredje huvud¬
anmärkningen mot detta förslag, d. v. s. den anmärkning, som
gäller arbetsgivarebidragen. ( I fråga om dessa arbetsgivarebi-
diag är det först att märka, att det icke annat än i undantagsfall
läxer komma att gå så till, att de skulle tagas av företagarens
vinst, att det sålunda skulle bli en inskränkning i hans vinst-
mariginal, utan de komma, såsom herr Branting framhöll, att ta¬
gas av verksamheten, vane sig de slutligen komma att läggas på
lönerna för arbetsstyrkan eller på konsumenterna. Då säger emel¬
lertid herr Jakob Pettersson, att detta är just vad som skall ske.
Och han uttrycker det så, att ett produktionsföretags avkastning
skall »täcka de utgifter, som produktionen förorsakar». Ja, det ta¬
let här skulle jag mycket väl kunna förstå, om det gällde ett för¬
säkringssystem sådant som det tyska, vilket är begränsat till per¬
soner, anställda i annans tjänst eller arbete. Då ligger det nära
till hands att fatta det så,'att det beror av denna tjänst eller detta
arbete, att där kräves en pensionering — att detta således är all¬
deles särskilda åtgärder som måste tillgripas för att skydda just
den personalen mot invaliditet och ålderdom. Då skulle jag ha
Onsdagen den 21 maj, e. m.
43
Nr 49.
lätt att förstå, att man kan komma in på en sådan tanke, söm
att produktionen inom denna, verksamhetsgren bör bära ut¬
gifterna för detta. Men frågan ligger helt annorlunda, då man
har — såsom vi äro ense om att vi skola ha — en allmän folk¬
försäkring. Går man ut ifrån, att man vill bereda en ekonomiskt
tryggare och socialt värdigare försörjning än hittills för invali¬
der och åldringar i allmänhet utan hänsyn till det yrke de till¬
höra, och att man vill gorå det med statens stöd, då de egna in¬
satserna icke räcka till, så är i samma ögonblick såvitt jag kan
förstå, underlaget för att av arbetsgivarna kräva deltagande i
de obligatoriska ålderdomsförsäkringsavgifterna väsentligen bor¬
ta. Dessa avgifter orsakas nämligen då ej längre av den ena el¬
ler andra särskilda produktionen; de äro en hela samhällets sak.
Jag kan däremot väl förstå en sådan uppfattning som den, åt
vilken herr Branting gav .uttryck, nämligen att man av en ar¬
betsgivare bär fullkomligt rätt att fordra deltagande i kostnader¬
na för förebyggande av invaliditet och deltagande i kostnaderna
för sådana åtgärder, som avse att förebygga en alldeles särskild
yrkesrisk för särskilt tidig invaliditet eller ohälsa. Men jag
kan icke inse. .att man på en sådan rättsgrund, som'den av herr
Jakob Pettersson .åberopade och här ovan anförda kan komma
till en allmän skyldighet för arbetsgivarna att deltaga i täc¬
kandet av utgifterna för folkpensioneringen genom att bestrida
en del av de obligatoriska avgifterna för densamma. Vid en folk¬
pensionering är detta icke »utgifter, som produktionen förorsa¬
kar».
En av opponenterna, herr Wijk, yttrar sig också i sin motion
på följande sätt: »Det må också medgivas, att rättmätigheten
av ett dylikt åläggande framstår mindre klar, då det gäller för¬
säkring mot invaliditet och ålderdom, än då försäkringen gäller
sjukdom och olycksfall, som förorsakats i och genom arbetet.»
För övrigt är det ganska egendomligt att se, huru herr Wijk
även i ett annat avseende i sin motion kommit in på mark, där han
påtagligen känt sig tveksam. Han talar i motionen om, att han
anser, att arbetsgivarbidragen böra utgå även vid en allmän folk¬
försäkring, men samtidigt giver han tillkänna sin tvekan, huru¬
vida icke detta kommer att uppfattas såsom en orättvisa mot de
klasser, som icke få något arbetsgivarbidrag, och att det kom¬
mer att göra dem missnöjda. Han har så stark känsla av detta,
att han anvisar såsom skydd däremot den utvägen, att det »icke är
omöjligt att låta statsbidragen i ökad mån komma de försäk¬
rade tillgodo, som icke åtnjuta fördelen av bidrag från arbets¬
givarnas sida». Men vad han förbiser det är, att han då kom¬
mer i strid med en av huvudgrundsatserna i sin motion, nämligen
att statsbidraget bör utgå i närmaste anslutning till den för¬
säkrades egen insats utan avseende på hans ekonomiska förhållan¬
den vid pensionstagandet. Han kommer i stället där in på en bog,
som bra mycket liknar den princip, som innefattas i det här
Lag om all
män pension
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
44
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m m.
(Forts.)
föreliggande förslaget, nämligen dess utmätande av statsbidraget
efter den så förbättrade behovsprincipen.
I avseende på kvinnornas ställning skall jag inskränka mig
till att instämma, i vad herr Branting därvidlag anfört.
Jag har endast ett ord att tillägga, men det rör icke själva
saken utan vissa (yttranden, som framkommit under presskam¬
panjen och till min ledsnad även i debatten här i dag i kam¬
maren. Jag har för min del den övertygelsen, att detta förslag i
stort sett är ett lyckligt förslag. Nu har särskilt herr Starbäck
gjort gällande, att vid ärendets behandling skulle kritiken va¬
rit på ett obehörigt sätt utesluten. Men han presenterade en då¬
lig bevisning därvidlag, då han samtidigt erinrade om, att utskot¬
tets förslag skulle innebära någon »högre klarhet» än Kungl.
Maj :ts förslag. Ty de ändringar, som av utskottet vidtagits,
visa väl, att kritiken varit vaken även inom utskottet. Man har
även mot förslagets anhängare framkastat den beskyllningen,
att de, som deltagit i prövningen av detta ärende inom utskot¬
tet, skulle låtit sin mening dikteras icke av sakliga hänsyn
och övertygelse utan av politiska hänsyn. Mot detta tal ber
jag att få inlägga en bestämd gensaga. Och jag ber att få saga;
herr Starbäck, som beskyllde oss för hårda omdömen, att några
liknande omdömen om våra motståndare ha vi icke gjort oss skyl¬
diga till. Vi hava aldrig ifrågasatt, att icke de, såsom herr
Starbäck sade, framkommit med sina tankar optima fide; men då
ha vi sannerligen också pretention på att av våra kamrater
inom Eiksdagen bli bemötta på samma grannlaga sätt.
Jag har icke någonting vidare att tillägga, annat än att
då herr Jakob Pettersson undrade, om tiden var mogen för en
lösning av denna fråga, så tycker jag, att han var bra blygsam.
Här har generation efter generation väntat på en lösning av
frågan. Av ekonomiska hänsyn se vi oss dessutom nödsakade att
göra dess lösning mindre fördelaktig och tilltalande för åtskilliga
led av den nu levande generationen under åratal framåt. Om vi
nu förkasta förslaget, vad händer då? Tror herr Jakob Petters¬
son att vi ha någon utsikt, att inom (en snar framtid få ett förslag,
som kan omfattas med större enighet ? Jag tror icke att det gar,
då man ser detta kaos av olika tankar och uppslag, som kommit
till uttryck i denna fråga. Jag befarar, att om vi släppa detta
förslag, så riskera vi att för en lång framtid se frågan sväva olöst
och att således många nya generationer skola se sitt hopp sviket.
Då enligt min mening det föreliggande förslaget innefattar
ett i det stora hela lyckligt uppslag, sa kan jag icke vara med om
att bidraga till någonting sådant, utan jag ber, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Lundström i Göteborg: Herr talman! Särskilda
utskottets ärade vice ordförande hade på förmiddagen tillfälle
att sätta betyg över de personer med professorstitel, som vå¬
gade uppträda och yttra sig i denna fråga, och betyget, som
Onsdagen den 21 maj, e. m. 45
de fingo, var, såsom Herrarna hörde, icke så synnerligen vackert.
Detta betyg gällde icke blott dem, som redan i pressen eller1
i Första kammaren yttrat sig, utan med den allvetandets siar-
gåva, som är honom given, kunde han även yttra sig om dem,
som skulle komma att uppträda i Andra kammaren. Jag är
övertygad om, att det icke var min 'ärade kollega på Uppsalat-
bänken, som han syftade på, och i så fall måste väl det i förväg
givna betyget gälla, vad jag själv nu kunde hava att anföra
av kritik mot det förslag, som föreligger.
Det är emellertid icke min mening att i denna sena timme,
och då skäl och motskäl redan anförts, åter gå in på någon som
helst detaljkritik av det föreliggande förslaget, utan jag har
endast använt den anteckning till ordet, som jag gjorde i för¬
middags, för att få i korthet tillkännagiva, huru jag ämnar av¬
giva mitt votum, och varför jag gör det.
När man läser detta utskottsbetänkande och ser det prak¬
tiskt taget reservationslöst, så frestas man ju att tro, att änt¬
ligen har för första gången efter den senaste representations-
och rösträttsreformen den nationella samlingens timme slagit.
Men jag misstänker i alla fall, att den dag, då detta utlåtande
undertecknades, mindre är att räkna som en den verkliga natio¬
nella samlingens dag, utan att man snarare får anse den besläk¬
tad med den dag, då Herodes och Pilatus blevo vänner. Det före¬
faller mig vara alldeles klart, att det socialdemokratiska par¬
tiet och dess ledare skulle med glädje gå med på det förslag,
som nu föreligger. Ty det är väl intet tvivel om, att från och
med i dag, då ju alldeles säkert detta förslag går igenom, finnes
det den allra präktigaste murbräcka, som dag från dag kommer
att gorå allt större och större bräsch i den mur, som vårt nuva¬
rande samhälle upprest såsom en hittills oöverstiglig skiljemur,
mot den socialistiska statsförsörjningens paradis. Jag förstår
därför synnerligen väl, att det kan vara en och annan inom
detta parti, som. tycker, att det gynnsamma tillfället nu borde
ha gripits, och att denna murbräcka borde ha gjorts ännu mera
verksam och kraftigare, så att bräschen för varje år som går skulle
ha blivit allt vidsträcktare, och det torde väl vara den enda or¬
saken till det knot, som förefinnes inom den grupp, som led.es
av herr Branting, vilken nog faktiskt är — för att använda ett
i annat sammanhang av honom fällt ord — dagens triumfator.
Svårare har jag att förstå den så gott som kompakta enighet, som
förenat de bägge andra partierna och deras ledande män till att
tillstyrka detta förslag och nu utan allt tvivel göra det till bin¬
dande för oss. Det stora liberala partiets talare bruka i denna
kammare i den ena frågan efter den andra föra på tungan ett
stort och härligt ord, som även jag med vördnad hör och utsäger,
nämligen ordet folkuppfostran. Både små och stora spörsmål bli
ständigt ställda under folkuppfostrans synpunkt, men när man
vördsamt frågar, hur detta förslag ter sig inför folkuppfostrans
synpunkt, då får man antingen icke något svar alls eller också slås
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Sr 49.
46
Onsdagen den 21 maj, e. in.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. in.
(Forts.)
det bort med, att dylika synpunkter äro antingen konstlade eller
av den art, att man kan bortse ifrån dem. Många av oss äro ock¬
så invalda i denna kammare på ött program, där det står talat
om vårt folks uppfostran till sparsamhet och sedlighet. Jag vet,
att det ju har motsagts, även om det icke har kunnat motbevisas
vad många påstå, nämligen att detta förslag snarare fostrar vårt
folk till motsatsen av sparsamhet, och jag vet ju, att man ring¬
aktar detta skäl, liksom jag ju även vet, att det bland de många
som vilja höja även sedlighetens fana, trots allt anses såsom nå¬
got föga betydande, att detta förslag t. ex. direkt med statsunder¬
stöd premierar de fria förbindelserna, medan inom det lagliga äk¬
tenskapet i många fall pensionstillägget kommer att utebli.
Inom det parti jag har äran själv tillhöra brukar det stän¬
digt och jämt — och jag anser, att det aldrig kan bli för ofta —
framhållas, att vi ha till uppgift att öka och stärka den mate¬
riella och andliga produktionskraften inom vårt folk, men det
torde väl vara säkert, att detta förslag icke kommer att stärka!
lusten till arbete och lusten till produktion av värden hos våir
för denna sak redan av naturen icke så synnerligen villiga be¬
folkning.
Jag kan därför kort och gott angiva, att jag kommer att
rösta för avslag på detta förslag, och jag kommer att göra det
av följande skäl:
för det första därför, att det gör statsförsörjningen till huvud¬
sak och självhjälpen till en bisak;
för det andra därför, att det öppnar oändliga vidder för våra
hittills någorlunda sunda statsfinansers fullständiga förryckning ;
för det tredje därför, att medlen till denna statsförsörjning i
huvudsak skola tagas från de naturrikedomar, som ej växa åter,
medan man samtidigt minskar eggelsen till produktivt arbete och
till den för ett folk i nationalekonomiskt och moraliskt avse¬
ende lika viktiga kapitalbildningen i det lilla;
för det fjärde därför, att detta förslag bygges och genomfö¬
res huvudsakligen på matematiska och taktiskt-politiska grunder,
medan för mig de folkpsykologiska och folkuppfostrande stå
i främsta rummet; och slutligen
för det femte därför, att detta förslag hetsats igenom förbe¬
redande myndigheter, i många fall med uteslutande och förhin¬
drande av kritiken, och nu pressas .igenom i Riksdagen, utan att
ett flertal riksdagsmän haft ens fysisk möjlighet att något så när
hinna sätta sig in i detta förslag och i dess sista faser.
Herr talman, jag har under många år drömt mig den stund,
då folkförsäkringens stora dag skulle randas här i Sverige så¬
som en av dem, som samtidigt skulle bli den stora nya folkupp-
fostringens gryning i vårt land. Jag är en av dem, vilka redan
såsom mycket unga började tänka på denna sak, och i min
ringa män sökte jag i skrift arbeta för denna folkpensionerings
och folkförsäkrings genomförande, men föga tänkte jag då, att
det skulle bli med så tungt hjärta, som jag skulle få uppleva den
Onsdagen den 21 maj, e. m.
47 Jfr 49,
dagen, då ett förslag därom skulle föras över inom verklighetens Lag om ail-
Jag har, herr talman, härmed velat säga, att jag i den vo- J :
tering, som väl kommer att äga rum även uti denna kammare, (Forts.)
ämnar rösta för avslag på det föreliggande förslaget.
Herr Hamilton: Herr talman! Under förhoppning, att
mitt exempel skall mana till efterföljd, skall jag endast ett
ögonblick upptaga kammarens tid, och detta blott för att göra
en liten axplockning av de anteckningar, jag gjort under dagens
långa debatt.
Jag ber först att få understryka, att utskottets här före¬
liggande förslag är ju en folkpensionering uti dess fulla be¬
märkelse, där rätt och skyldighet äro fullkomligt lika för alla,
där var och en är skyldig att erlägga pensionsavgift cell där
var och en har rätt att uppbära den pension, som han sålunda
berett sig själv. Statens understöd tages först i anspråk, då
behovet så påkallar. Yi ha således här en folkpensionering, byggd
på principen, att staten först skall träda emellan, när behovet
så kräver, och jag hyser den uppfattning, att detta är det enda
pensionsförslag, som är lämpligt för vårt land och som kan
genomföras hos oss. Tar man i betraktande de begränsade till¬
gångar, över vilka vi förfoga, och tar man också hänsyn till det
stora antal åldringar, som är utmärkande för vår befolkning,
så får man val erkänna, att detta förslag tillfredsställer åt¬
minstone de största och mest krävande behoven i detta avseende
och uppfyller icke alltför långt gående anspråk. Jag hyser icke
den rädsla och farhåga för förslaget, som den siste aktade ta¬
laren nu tyckes ha. Han tror, att förslaget kommer att minska
sparsamhetsandan hos vårt folk, och det är möjligt, att så kom¬
mer att ske hos en och annan individ, men för Sveriges folk
över huvud taget har det föga betydelse. Arbetaren tänker icke
så långt in i framtiden som på ålderdomen, utan hans sparsamhet
eggas av önskan att redan i tidigare år skaffa sig en obero¬
ende ställning, jordbruksarbetaren vill bli hemmansägare, yr-
kesarbetaren vill fortast möjligt bli en självständig yrkesman
o. s. v.
Den siste aktade talaren framhöll, att det är stora anspråk,
som komma att ställas på statens finanser. Ja, det är möjligt,
men jag tar för givet, att de beräkningar, som här blivit gjorda,
äro sådana, att man icke behöver befara, att de komma att över¬
skridas, men ä-ven om så skulle ske, torde det väl icke vara så far¬
ligt. En talare här förut i dag har framhållit, att det är skräcken
för fattigvården, som håller nere kostnaden för underhållet av åld¬
ringar och invalider. I fruktan härför ha dessa sålunda livnärt
sig, kan man säga, på ett nära nog sig svälten närmande sätt; och
om man med statsmedel kan minska svårigheterna för dem, så
få vi väl också erkänna, att vi mer än en gång använt statsmedel
på ett sämre sätt, än vad här är fallet.
gränser.
man pensions¬
försäkring
Nr 49.
48
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Herr Pettersson i Södertelje har angivit sina egna riktlinjer;
han vill, att statspensionering skall utgå lika för alla, men det
har till följd, att pensionsavgifterna måste höjas och även till
följd, att pensionerna minskas. Folket kan emellertid icke orka
med större pensionsavgifter och kan icke heller föda sig på mindre
pensioner, och därför synes mig, att herr Jakob Petterssons för¬
slag utan vidare kan avföras.
Herr iWijk har framhållit åtskilliga anmärkningar mot för¬
slaget. Hans tal var, syntes det mig, en genklang från den
tid, då jag år 1895 hörde, hur Första kammarens dåvarande
högermän sökte stjälpa det förslag, som då framkom. Skälen
som man då anförde voro ungefär desamma som nu: lagen skulle
bliva en allmoselag, som skulle depravera folket, och alla, som
också nu vilja stjälpa detta förslag, komma fram med samma skäl.
Jag måste erkänna, att jag ger dem rätt, som anse, att kvin¬
norna borde ha varit likställda med männen i avseende å av-
giftspension, men detta lät sig icke genomföras i den kompro¬
miss, som här träffats, och jag måste därför böja mig. Jag
bestrider dock det påståendet, som här i dag framkommit, att
därest kvinnorna hade haft rösträtt, hade man icke vågat vid¬
taga en dylik åtgärd. Om man anställde en folkomröstning i
detta ögonblick bland Sveriges kvinnor och de därvid hade att
välja mellan de fördelaktiga pensioner, som enligt utskottets för¬
slag beretts dem, och likställighet med männen i avseende å avgif ts-
pensioner, skulle säkerligen 90 procent av kvinnorna rösta för
pensionsförslagets genomförande. Jag tror för övrigt, att om
de kvinnoföreningar, vilka inlagt en protest emot utskottets
förslag, hade kunnat stjälpa förslaget, skulle en synnerligen stark
och hård dom ha fällts över dem, åtminstone av Sveriges all¬
mogekvinnor.
Man har sagt, att förslaget bör förkastas, därför att fack¬
männen ha fällt sin dom över detsamma. Ja, man påstår, att där
två jurister äro församlade, där gör sig också tre meningar gäl¬
lande. Månne icke detsamma är förhållandet med våra kammar¬
lärd a fackmän. Jag hyser för min del stor respekt för dem,
och sätter stort värde på deras vetenskapliga utredning, men i
fråga om en lag sådan som denna, vilken mer än någon annan
praktiskt sett kommer att verka ute i levande livet bland folket,
och när det gäller att bedöma dess verkningar, tror jag, att de
män, som sitta i denna kammare såsom representanter närmast
för folket, bäst ha kännedom om folkets behov; de ha en vida
bättre kompetens att kunna döma, om lagen skall komma att
verka på ett tillfredsställande eller på ett ofördelaktigt sätt.
Man kan icke heller begära, att de kammarlärde, som vandrat
från skolbänken till universitetet och från universitetet till pro¬
fessorsstolen, verkligen skola ha reda på, huru folket ute i byg¬
derna ha det ställt och huru de känna.
Det förslag, som nu föreligger, är naturligtvis behäftat med
åtskilliga brister, och jag ger den siste ärade talaren rätt, då
Onsdagen den 21 maj, e. m.
49
Nr 49.
han påstår, att- denna lag måste byggas på. Ja, det är klart, Lu,J om al!-
att så måste ske, men lagen är, sådan den nu föreligger, frukten P°mions~
av en kompromiss, och en kompromiss kan ju icke tillfredsställa
alla. Jag för min del åtminstone brukar ju icke ha samma mening (Forts)
som mina f. d. kamrater i Första kammaren, och man kan icke
begära, ° att denna lag skall kunna tillfredsställa de olika parti¬
erna, då den är tillkommen på det sätt, att ledarna för högern
i Första kammaren och ledarna för socialdemokraterna i Andra
kammaren räckt varandra handen. Det förefaller mig, som om
båda parterna här måste ha övervunnit sig själva i betydlig
grad, och det finner jag vara aktningsvärt.
Denna lag har under årtionden varit efterlängtad av det
svenska folket. Det vore verkligen då orätt, att nu, sedan Första
kammaren fattat sitt bifallande beslut, denna kammare skulle
lägga hinder i vägen för lagens antagande. Vårt beslut, vilket
jag antager komma att bli ett bifall till lagen, kommer att
hälsas med tillfredsställelse ute i våra bygder, och det kommer
att sprida glädjestrålar under de tak, där i allmänhet glädjen
icke är vidare stor.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till § 1 i det förelig¬
gande förslaget.
Herr Byström: Herr talman! Några få ord önskade även
jag yttra i denna viktiga fråga.
Sedan vi nu hållit på i omkring SO år för att söka lösa denna
störa fråga, synes det mig, som om vi nu borde gå from sounds to
things. Det är ju klart, att man kan betrakta denna sak från
flera synpunkter. Den kan betraktas från människokärlekens
synpunkt; jag tror, att det förslag, som vi nu gå att rösta om
och såsom jag gissar Jiven bifalla, är ett uttryck av människokär¬
lek. Det måste också bli en förbättring snart i fråga om omsor¬
gen om en del fattiga gamla. Låtorn oss gorå det goda mot med¬
människor, som behöva det. Vidare anser jag, att det vore en
fosterländsk^ gärning att söka få denna fråga löst nu. Jag tror;
också, att både vårt land och vårt folk är värdigt den lösning,
som vi nu gå att giva vår pensionsfråga.
Ser jag på frågan ur ekonomisk synpunkt, kan jag icke
förstå annat, än att staten både kan och bör bära de utgifter,
som den ikläder sig för denna frågas lösning. Våra berg, våra;
skogar, våra vattenfall, våra åkrar och ängar, våra industrier och
vår handel skola bidraga härtill. Och vad kommunerna beträffar,
menar jag, att vad som de komma att betala till denna pensione¬
ring, få de i betydande grad igen därigenom, att de slippa att
betala en del utgifter, som nu utgå till understöd åt fattiga
inom de olika kommunerna.
Ser jag vidare frågan ur försäkringsteknisk synpunkt, så
må det sägas, att jag, som ju endast är lekman på det området,,
dock för min del tycker, att detta förslag bör kunna fylla ganska
långt gående krav. Det är resultatet av två regeringars verk.
Andra kammarens protokoll 1913. Kr 49. 4
Nr 49.
50
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Den ena regeringen, den första Staaffska, lovade, att ett förslag
skulle framläggas rörande folkpensionering, den andra regerin¬
gen, nämligen den Lindmanska, infriade detta löfte genom att
tillsätta en kommitté, som skulle utreda frågan. Denna kommitté
har, såsom vi veta, utfört ett gott och av det stora flertalet ,av
dem, som sökt sätta sig in i frågan, erkänt arbete. Den har ta¬
git hänsyn till andra länders lagstiftning på detta område. Det
finnes visserligen sådana som förmena, att vad som i detta fall
o-äller i utlandet även borde i högre grad än vad som här före¬
slås ha kommit till synes i detta förslag. Men man må härvidlag
komma ihåg, att vad som gäller för länder sadana som ^England
och liknande stater icke precis passar in på våra förhållanden.
Jag håller före, att kommittén har .utfört ett särdeles gott arbete.
Den har tagit en överblick över vad som i detta avseende är åtgjort
i utlandet och därvid tagit det bästa av denna utländska lag¬
stiftning. Kommittén har här, kan man med skäl säga, tilläm¬
pat orden: pröva allting och behåll det som är gott, det som är
bäst. . ,
Sedan kommittén sålunda gjort sitt värv, har ju regeringen
granskat förslaget, och ett i sig själv gott verk har bättrats av
regeringen, såsom vi alla sett av den kungl. propositionen.
Slutligen har frågan varit föremål för behandling av ett
utskott, som varit sammansatt av våra bästa män, bland andra
de tre ledande politiska partiernas hövdingar. Man skulle om
dem, som suttit i utskottet nästan kunna säga, att de äro 22
småkonungar här i Riksdagen. Dessa vara bästa krafter ha ar¬
betat på detta förslag, och jag tycker, att de ha lyckats synner¬
ligen väl. Jag är naturligtvis liksom flera andra här i kammaren
villig att reservera mig så till vida, att man kan saga, att det
no g kan tänkas, att man skulle ha kunnat komma till ett ännu
bättre förslag’ — det ha ju nästan alla talare sagt, och det kan
ju även jag här få säga —• men jag tror, att för närvarande ä,r
detta förslag det bästa möjliga, det som nu kan åstadkommas.
Att man kan göra invändningar emot detta xörslag, är ju möjligt,
ty vad är det, som man icke kan göra invändningar emot och när
har Riksdagen löst en stor och betydelsefull fråga, utan att det
varit olika meningar om den. Det skulle därför ha varit ett
rent underverk, om man skulle ha gatt till lösningen av en så
ingripande fråga som denna, utan att det hade funnits menings¬
skiljaktigheter om sättet att lösa densamma.
Herr talman! Jag har velat beledsaga mitt votum med dessa
ord och ber att få yrka bifall till den nu föredragna paragrafen
i pensionslagförslaget.
Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Det är ganska
naturligt, att en fråga som denna, vilken, säga vad man vill,
i alla fall ingriper i så många medborgares liv och verksamhet,
kan och bör bedömas från olika utgångspunkter. Jag är därför
icke alls förvånad över, att det här i dag framkommit en mer
Onsdagen den 21 maj, e. m.
51
Nr 49.
eller mindre skarp kritik av det föreliggande förslaget, ty det Lag om all-
är ju helt naturligt, att det här heror på, vilken utgångspunktmän Pensj°™-
man har, när man skall fälla ett domslut i den föreliggande
frågan. Utgår man från den utgångspunkt, som den förste ta-
laren, vilken här opponerade mot förslaget, för sin del utgick 1 '
ifrån, nämligen att man betraktar detta förslag såsom ett slags
konkurrent till fattigvården, då är det även naturligt, att man
skall komma att fälla vissa kritiska omdömen om förslaget.
Den ärade talaren berörde bland annat en synpunkt, som gav
honom anledning att fälla ett yttrande, vilket jag såsom ar¬
betare icke ^riktigt gärna kan låta stå oanmärkt. lian betonade
nämligen såsom en stor brist i det föreliggande förslaget, att
man bär icke medtagit arbetsgivarbidrag. Ja, detta är natur¬
ligtvis ^en fråga av synnerligen vital betydelse, men är det rik¬
tigt, såsom ^ han betonade, att arbetsgivarbidragen äro en de]
av lönen, så kunna vi väl ändå icke komma ifrån, att arbets¬
givarbidragen skulle komma att träffa arbetarna ytterst olika,
i det att inom de arbetsgrenar, där arbetarna ha till sitt förfo¬
gande en stark organisation, kunna de vid avtals ingående skaffa
sig bindande försäkran och garantier för, att en sådan ny ökad
utgift för arbetsgivarna icke skall innebära en sänkning i lönen,
medan de mycket avsevärda arbetargrupper, som sakna organisa¬
tion, icke ha en sådan möjlighet, utan för deras vidkommande kan
ett beslut, som absolut fastlåser arbetsgivarbidragen, verka i
viss mån till nedsättning i lönerna. Jag bär likväl för min del
inom utskottet talat för, att detta viktiga spörsmål bör komma
upp till en ingående undersökning, på det att man må få denna
mycket invecklade sak utklarerad. Emellertid har detta icke
vunnit utskottets bifall.
Ridare sade herr Pettersson i Södertälje, att en av de be¬
tänkligaste bristerna i detta förslag var, att man icke kunde
fastställa kostnaderna. Ja, den bristen vidlåder, så vitt jag
kan förstå, även herr Petterssons i Södertälje förslag, ty om
vi sätta statens bidrag till 150 kronor till de mest behövande och
70 kronor till alla pensionstagare, som ha en inkomst intill 2,500
kronor, röra vi oss på ett område, som är mycket svårbestämbart,
och därför menar jag, att det förslag, som Kungl. Maj:t framlagt
och vilket förslag nu blivit av utskottet ytterligare omformu¬
lerat, icke är utsatt för större ekonomiska kastningar än det
förslag, som företrädes av herr Pettersson i Södertälje.
Av herr tWijk gjordes en anmärkning emot utskottets sätt
att beräkna kostnaderna, och. han anförde såsom ett skäl emot
utskottets erinringar, att i herr Petterssons i Södertälje motion
har man genom en sådan enkel åtgärd som att höja ränteberäk-
ningen å fondens medel till 4 o/0 anskaffat medel för att täcka
1V2 miljon kronor, som erfordras för att göra kvinnorna berät¬
tigade till 30 procents avgiftspension. För att bevisa huru lätt¬
vindigt utskottet räknat, anförde herr Wijk, att utskottet delvis
vidtagit samma operation, nämligen att höja ränteberäkningen
Wr 49.
52
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 21 maj, e. m.
från 3 5 till 3,S5 procent för att därigenom skaffa medel till
att täcka den merutgift, som följer av förmögenhetsgränsens
borttagande. Jag vill dock göra en liten erinran emot dessa jäm¬
förelser, nämligen, att det i ena fallet, i herr Petterssons motion,
gäller ,1 Va miljon och i utskottets förslag gäller det % miljon.
Skillnaden är så stor, att det i utskottets förslag gäller blott Vc
av beloppet i motionen. _ o
Herr Starbäck var synnerligen onådig emot utskottet och häv¬
dade den uppfattningen, att utskottet nästan alldeles kritik¬
löst hade antagit det föreliggande förslaget. Han sade, att ut¬
skottet svurit sin tro åt professor Lindstedt, och att professor
Lindstedt nu skulle ha belöning. Jag får till min vän herr Star¬
bäck säga, att jag under den tid, jag deltagit i granskningen av
detta ärende, icke haft den ringaste bitanke på att professor Lind¬
stedt skulle hava någon särskild belöning för detta utöver iden
belöning, som måste ligga i känslan hos en medborgare att hava
gjort något stort för nationen. Det var enligt mitt sätt att se
en mycket obefogad anmärkning emot utskottet, att det icke
försökt att göra, vad som här kunnat göras av förslaget.
Herr professor Lundström från Göteborg antydde, att ut-
skottsbetänkandet strängt taget icke tillkommit i den störa sam¬
manslutningens tecken utan mer under sadana förhållanden, att
det kunde betecknas ined att Herodes och Pilatus för en stund
blivit vänner. Jag vet icke, om man egentligen kan säga, att detta
förslag tillkommit på ett sådant sätt, att det verkligen kan be¬
tecknas såsom en produkt av en samverkan, vilken förtjänar
denna benämning. Jag tillhör dem, som visst icke äro tillfreds-
ställda, med det föreliggande _ förslaget. Jag anser för min del,
att övergångsbestämmelserna icke blivit vare sig av Kungl. Maj:t
eller av utskottet beaktade i den omfattning, som jag skulle hava
önskat. Jag skulle i denna stund hava känt mig tillfredsställd
och jag är övertygad om, att tusentals av de medborgare, som
under övergångstiden komma i beröring med detta förslag skola
hysa samma känsla, om övergångsbestämmelserna blivit gjorda
på ett sådant sätt, att en betydligt större kontingent av medbor¬
gare blivit satta i tillfälle att få räknas såsom pensionärer. Det¬
ta hade enligt mitt sätt att se kunnat göras, utan att man behövt
med oöverkomliga belopp öka kostnaderna, utöver vad förslaget
innebär. De överflyttningar som gjorts, av anslag, vilka avsetts
till vissa ändamål, komma under de närmaste åren _ att verka
Inbesparande i statens utgifter, fastän de heLp naturligt komma
med förnyad styrka om några år. Man kunde således även i med¬
vetandet om att man längre fram hade fått lägga på samhället
en större utgift, börjat minst med det belopp, som Kungl. Maj:t
framlagt såsom det första anslaget, och sedan fortsatt nagra
år framåt. Jag tror, att denna ökning hade haft en avsevärd
betydelse ur rent folkpsylcologisk synpunkt, ett moment som
detta förslag icke kan undvara, nar det skall ga ut och göia sig
känt i landet.
Onsdagen den 21 maj, e. m. 53
Jag får som herr Sandler säga, att även om man har vissa
önskningar, vilka man skulle vilja hava genomförda, och avse¬
värda krav på förbättringar, kan man vara tveksam, om man skall
förkasta eller antaga förslaget, sådant det föreligger. Ett upp¬
skov kan innebära, att flera årsklasser få vandra till fattighuset
eller graven. Jag vill till allvarligt begrundande varmt rekommen¬
dera detta av min partivän fällda uttryck. Jag tror, att däri
ligger åtskilligt för alla dem, som här säga, att vi skola upp¬
skjuta detta förslag ett år eller två, och att frågan skall komma
tillbaka. För dem måste det ändå stå klart, att det är åtskilliga
årsklasser, som bliva utan tillträde till försäkringen. Vid över¬
vägande av detta har jag för min del, trots att jag har starka
betänkligheter emot och är mindre belåten med övergångsbe¬
stämmelserna, ansett mig böra biträda detta förslag. Jag gör
det därför, att jag ändå har den uppfattningen, att, såsom detta
förslag är lagt, det finnes möjlighet för en villig Riksdag — eu
ovillig Eiksdag sätter sig naturligtvis emot förbättringarna —
att vidtaga förbättringar. Förslaget är sådant, att förbättringar
kunna göras, och när jag står inför avgörandet, om jag skall rösta
för eller emot detsamma, får jag säga, herr talman, att jag läg¬
ger min röst för förslaget.
Herr Borggren instämde häruti.
Herr Lindman: Herr talman, mina herrar! Jag beklagar,
att jag kommer att upptaga kammaren en stund med ett anförande
vid denna sena timme. Det var en olycklig slump, som gjorde, att
jag blev uppskriven så sent, att jag icke kommit att få ordet förrän
nu. Men det kanske är till fördel för herrarna, ty jag skall fatta
mig så mycket kortare i stället.
Det är givet, att, såsom här sagts i dag så många gånger, vi
stå inför avgörandet av ett stort och betydelsefullt förslag, då vi
skola besluta oss för en sak, som ovillkorligen, hur man än ser den,
kommer att bliva av genomgripande betydelse för det svenska fol¬
ket under långa tider framåt. För mig måste helt naturligt frågan
hava ett stort intresse. Jag har visat detta redan den dag, då den
kommitté, som har utarbetat detta förslag, blev tillsatt. Jag till¬
hörde nämligen då regeringen. Eedan därmed har jag, som sagt,
visat, att jag har sympatier för att ålderdoms- och invaliditetsför-
säkringen bör genomföras. Jag tror, att detta förslag också numera
har så starka sympatier från alla håll, att man icke bör tala om att
det har starkare sympatier från det ena än från det andra hållet. Jag
tror, att det är önskningar på alla håll, att förslaget skall bliva
genomfört.
Men om också en kommitté har arbetat under denna långa följd av
år, och om också kommittén bestått av de dugligaste män på detta
område, är det givet, att ingen av oss tager detta förslag obesett och
utan vidare. Det gäller att granska detsamma i såväl de grund¬
valar, på vilka det bygger, som i dess detaljer. Det är vid denna
Ur 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
54
Onsdagen den 21 maj. e. m.
Lag om all- granskning, som jag kommit till den uppfattningen, att förslaget
män pensions- nu sådant, att det bör antagas.
9 Det SäUer» såsom jag nämnde, vid denna granskning att tänka på
(Forte) att det här är förslag, som skall bliva till stor och välsignelse-
bringande nytta för vårt svenska folk. Man får icke förbise, att för¬
slaget skulle kunna bliva av motsatt verkan. Jag hoppas dock, att
de, som spå, att så skall bliva fallet, icke måtte bliva sannspådda.
Väl förstår jag den oro, som gjort sig gällande på många håll inför
detta förslags genomförande, icke minst därför, att det är ett för¬
slag, som medför betydande kostnader. Väl förstår jag den oro,
som gör sig gällande från dem, som företrädas här i kammaren av
herr Pettersson i Södertälje, och som föra fattigvårdens talan. Jag
förstår dem väl och respekterar till fullo de åsikter och synpunkter,
som av dem blivit framförda. Man står inför något stort och okänt;
man vet icke, vad framtiden medför, och ingen av oss kan i denna
stund med full säkerhet förutsäga, om detta förslag är så utmärkt,
som man tror och hoppas.
Jag kan icke underlåta att uttala, att det efter min uppfatt¬
ning hade varit önskvärt, om längre tid beretts oss för behandlingen
av detta förslag. Jag tror, att det hade varit lyckligt, om det arbete»
som kommittén under fem år nedlagt på detta förslags utarbetande,
hade blivit fullföljt så, att Kungl Maj :t givit myndigheterna längre
tid att begrunda och undersöka saken. Jag tror även, att det hade
varit lyckligt, om Ivungl Maj:t själv tagit på sig längre tid än den,
som kunnat stå Kungl. Maj:t till buds under tiden strax före en
riksdag eller under en riksdags pressande arbete. Det hade varit
lyckligt även för Riksdagen, om den haft längre tid på sig, och på
grund av min erfarenhet från utskottet får jag säga, att arbetet har
varit mycket forcerat, varför det hade varit önskvärt, om man även
där haft längre tid på sig.
Ku är emellertid förslaget framlagt, och då har för utskottet
ingenting annat återstått än att försöka, så gott det kunnat, pene¬
trera och undersöka detsamma. Det har för utskottet varit nödvän¬
digt att söka se till, i vad mån förslaget skulle kunna förbättras ge-
nom utvidgningar eller förändringar eller kanske i vissa fall ge¬
nom en återgång till kommitténs ursprungliga förslag. -lag har för
min del på icke mindre än nio ställen i den kung], propositionen fun¬
nit yttranden av herr statsrådet och chefen för civildepartementet,
där han uttalat, att den och den saken är önskvärd, men för närva¬
rande måste man inskränka sig till det och det, den saken vore bra,
om man kunde genomföra den, men det får bli överlämnat åt fram¬
tidens omsorg. Det gör icke något starkt intryck, när man finner
sådana uttalanden på upprepade ställen i den kungl. propositionen,
ty vad man kunde hava väntat är, att i den kungl. propositionen
hade lagts fram ett förslag, där man tog en bestämd ståndpunkt till,
hur saken kunde och borde ordnas. Detta dock endast nämnt i för¬
bigående.
Då man granskar de förslag, som föreligga, jag menar denna serie
av förslag, kommitténs, Kungl. Maj:ts och utskottets, kan jag icke
Onsdagen den 21 maj, e. m.
55
Nr 49.
se annat, än att utskottets förslag är sådant, att det bör bifallas, och La9 om «K*
jag kommer för min del att rösta därför. Även herr Pettersson i
Södertälje erkände, att av de nämnda förslagen var utskottets förslag ”
det bästa. Det var en viss tillfredsställelse att få höra detta från (Forts.)
det hållet. Därmed är dock icke sagt, att han icke själv anser andra
förslag vara bättre.
Det har här varit den stora frågan, i vad mån detta förslag byg¬
ger på försörjningsprincipen eller försäkringsprincipen. Det är där¬
om, som debatten till stor del rört sig i dag, och det är påtagligt, att
detta förslag bygger på båda dessa principer. Jag undrar dock, om
icke andra förslag också göra det. Det förslag, som framställts i
herr Petterssons i Södertälje motion, bygger också på båda dessa
principer. Det nu föreliggande förslaget är lika väl som hans ett
kombinerat förslag i detta avseende. I ena fallet är det mera av
försäkring och mindre av försörjning och i det andra fallet är det
tvärtom. Hur mycket det bör vara av det ena och av det andra
blir en lämplighetsfråga, och i detta avseende anser jag, att man
icke kan komma till något annat resultat, än att man får med hän¬
syn till vad som kan vara lämpligt söka avgöra, vilket som bör vara
övervägande, avgöra, i vad mån man orkar med att framhäva för¬
säkringsprincipen på försörjningsprincipens bekostnad. Redan nu
tror jag, att, såsom förslaget föreligger, blir det beträffande avgif¬
terna betungande nog. I herr Wijks mycket sakrika anförande fram¬
hölls, att dessa avgifter äro sådana, att många säkerligen icke kom¬
ma att betala dem eller icke kunna betala dem. Men det är givet,
att om jag bygger mera på försäkringsprincipen, så kommer det icke
att bli lättare att få dessa avgifter inbetalta, utan snarare tvärtom.
Tager man, som herr Pettersson i Södertälje förordat, fixa stats¬
bidrag, är det givet, att det kommer att inträffa, antingen att stats¬
bidragen icke tilltagas så stora, att människorna verkligen kunna
få, vad man här vill åstadkomma, en rimlig försörjning, eller också
att statsutgifterna komma att svälla högst betydligt. Men vill man
hålla sig inom ramen av 30 miljoner kronor, kan man, som här förut
påvisats, icke åstadkomma så störa bidrag av staten, om dessa skola
utgå med fixa belopp.
Det har för oss inom utskottet blivit klarare dag efter dag, att
man måste se på de säregna förhållandena i vårt land, nämligen att
där förekommer ett så betydande antal åldringar, vilket, såsom det
talats om både i den kungl. propositionen och i utskottets utlåtande,
är så överväldigande stort, mot vad förhållandet är i andra länder.
Detta medför stora kostnader, och jag tror icke, att det varit möj¬
ligt att förekomma detta i ett förslag, som tager hänsyn till behovet.
Detta är den grundprincip, på vilken detta förslag slutligen har bli¬
vit uppbyggt.
Jag skall icke ingå på de olägenheter, som äro förenade med de
högre avgifterna, nämligen den stora fondbildningen. Jag förbigår
denna fråga. På tal om avgifterna får man emellertid icke förbise
den förändring, som efter åtskillig tvekan på grund av de stora
svårigheter, som varit förknippade därmed, dock, blivit av utskottet
Nr 49.
56
Onsdagen den 21 maj. e. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
('Forts.)
vidtagen, nämligen tillskapandet av den nya klassen, omfattande
personer med mellan 5- och 800 kronors inkomst, med dess femkro-
norsavgift. Det är en förbättring och måste ovillkorligen anses så¬
som en väsentlig förbättring. Svårigheten har endast legat i att
överkomma de tekniska svårigheterna.
Jag skall vid denna sena timme icke heller ingå på att yttra
mig om och söka dissekera de olika förslag, som framförts angående
förhållandet mellan arbetslönerna och avgifterna. Detta kan nog
vara en sak, men jag vill säga, att när man framställt detta, såsom
i dag här blivit gjort av en talare, nämligen herr Pettersson i Söder¬
tälje, så, att högern gärna skulle taga detta förslag nu, därför att
det icke medför bidrag från arbetsgivarna, så tror jag, att jag kan
våga bestämt säga, att så icke är fallet. Jag har talat med åtskilliga
arbetsgivare, och dessa hava för sin del mera dragning åt det tyska
systemet än åt det, som tillämpas i detta förslag. — Jag tror, att
herr Pettersson i Södertälje yttrade sig i den riktningen. Det är
möjligt att jag missuppfattade herr Pettersson, men jag har dock
direkt skrivit upp detta yttrande under hans anförande.
Yad som enligt min mening kan vara en betänklig sak är det
understöd, som omnämnes i 33 §. Det är verkligen ganska betänk¬
ligt och var det ännu mer i den kungl. propositionen. Men jag anser,
att denna olägenhet blivit väsentligen undanröjd genom formule¬
ringen av § 9 angående vilka, som icke äro berättigade till pensions¬
tillägg. Till denna paragraf har av utskottet fogats särskilda be¬
stämmelser. Nu säger man här från fattigvårdshåll, att man för¬
blandat pensionsförsäkring med fattigvård och att det icke finnes
någon bestämd linje uppdragen mellan dessa båda. Jag kan icke
annat än här återkomma till § 9. Denna paragraf, som herrarna läst
och känna till, den reder ut denna fråga ganska bra. Den upptager
i mom. c) den som »uppenbarligen icke efter förmåga söker ärligen
bidraga till sin försörjning eller är hemfallen åt dryckenskap». I
denna paragraf bestämmes det vidare, att om fattigvården tager hanel
om en person, får fattigvården även taga hand om pensionstillägget.
På det sättet menar jag blir gränsen verkligen bättre uppdragen än
vad den varit förut.
I den kungl. propositionen framhålles så kategoriskt och bestämt
rätten till pension. Jag kan icke underlåta att från min synpunkt
åtminstone vilja utöva någon kritik mot detta kategoriska uttalande,
särskilt i betraktande av bestämmelserna sådana de voro i den kungl.
propositionen. Jag skulle snarare vilja säga, att samhället icke bör
utlämna behövande samhällsmedlemmar till nöd. Jag skulle vidare
vilja säga, att tidsandan fordrar, och detta med rätta, att ovärdiga
former av understöd upphöra.
Även i ett annat avseende synes mig propositionen icke fullt
klar, nämligen när där talas om pensionsavgiften som en skatt. Jag
kan icke kalla pensionsavgiften för en skatt, utan där, om någon¬
sin, skulle jag i stället vilja tala om en rätt, en rätt för individen
att genom statens förmedling och mellankomst kunna försäkra sig
för att erhålla en pension vid inträffande invaliditet.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
57
Jfr 49.
Slutligen har mycket talats om sparsamhetssynpunkterna och Lag om all-
ganska skarpa ord hava fällts om detta förslag, att det skulle under-män. ?«»«<*“-
gräva folkets sparsamhetskänsla och kanske även förstöra andra „
egenskaper hos vårt folk. Jag undrar, om det är fullt berättigat att (Fortg)
om detta förslag gorå ett dylikt påstående. Om det skulle vara sant,
skulle ju en person, som tänker sig, att han kan komma i åtnjutande
av ett pensionstillägg, och på denna grund vill låta bli att spara
för att få pensionstillägget så stort som möjligt, dock kombinera
ihop rätt mycket._ Han måste nämligen först och främst tänka sig
att han skall bli invalid, ty förr än han blivit invalid, erhåller han
icke något bidrag av staten i form av pensionstillägg. Han skulle
således låta bli att spara av denna anledning. Men kan man verk¬
ligen tro, att han skall Lita bli att spara av denna anledning och
således därigenom gå miste om de förmåner, som sparsamheten i
alla fall medför för honom ur andra synpunkter? Han kan ju aldrig
veta, när hans livstråd avklippes, icke veta, om han någonsin kommer
i åtnjutande av någon statspension, men vad han vet är, att om han
spar, har lian något för sig själv på sin ålderdom och även för sin
hustru och sina barn. Det kapital, som han hopsparat, försvinner
icke, liksom en statspension, vid hans död.
Slutligen har utskottet genom införande av 50-kronorsbestäm-
m el sen, som jag__ kanske får kalla den, åstadkommit, att man icke
kan säga, att någon bör låta bli att spara, åtminstone förrän han
kommit till ett kapital på^ 1,000 å 1.200 kronor, ty den 50-krona,
som skulle utgöra ränta pa detta kapital, har han alltid ograverad,
när det är fråga om att tillmäta honom pension.
Herr Wijk framhöll, att utskottet förbisett att genom denna 50-
kronorsbesi ämmelso skulle ha uppkommit en annan olägenhet, näm¬
ligen att pensionerna skulle bli ojämna. Jag vill säga, att utskottet
icke har förbisett denna sak, men utskottet har löst frågan på det
satt, som skett, och nöjt sig med den formulering, som gjorts, därför
att utskottet ansett, att det var så viktigt att få denna 50-krona
ograverad. Det kan vara möjligt att en sådan sak som denna kärn,
när pensionsstyrelsen en gång kommer i verksamhet, komma att un¬
dergå någon förändring, men något skäl att av den anledningen
sätta sig emot förslaget kan jag icke finna föreligga. För övrigt,
mina herrar, är detta förslag tillkommet för att lära folk spara?
Jag trodde, att det tillkommit för att bereda dem försörjning. Jag
erkänner, att det icke far vara sadant, att i och med dess genomfö¬
rande sparsamheten upphör. Men jag kan för min del icke se, att
genom detta förslags antagande den oordentlige och slarvige skulle
upphöra att vara oordentlig och slarvig eller den ordentlige och spar¬
samme skulle upphöra att vara ordentlig och sparsam. Jag tror, att
förslaget i så fall icke kommer att gorå. varken från eller till, utan
sparsamheten blir nog bos det svenska folket lika stor eller lika
Inen som den varit förut. Det skulle ju vara frestande att ingå på
en del andra sauer, men jag skall förbigå dem. Jag skall förbigå
tragan om förmögenhetsgränsens slopande, om barnpensioneringen
och om kvinnornas pension. Den sista frågan skall jag dock kanske
Nr 49.
58
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- be att få yttra några ord om. När utskottet gått tilloaka till kom-
män pensions- jg^gns förslag beträffande avgiftspensionen, bär utskottet i stället
fÖZälmn9 töjt pensionstillägget, och utskottet har vidare höjt det procentuella
(Forts) tillägget på pensionstillägget så, att genom utskottets förslag kvin-
1 ' norna erhålla en väsentlig förhöjning i sina pensioner, än de skulle
fått enligt Kungi. Maj:ts förslag, Jag menar med detta, att då man
vet, att det faktiska förhållandet existeraratt kvinnans livslängd
är större, att hennes invaliditet kommer tidigare, synes det mig att
utskottet dock löst denna sak på ett sätt, som borde kunna vara även
för kvinnorna tillfredsställande. Dock synes man ändock vilja giva
kvinnorna fullkomlig likställighet med männen i detta fallet. Men
kostnaderna härför skulle ha blivit oöverstigliga, och, mina herrar,
i detta förslag rör man sig oupphörligt med de stora kostnaderna,
och det finnes knappast något som man kali göra utan att det vållar
betydligt höjda kostnader. Man kan t. ex. icke höja 5 eller 10 öre på
pensionstillägget utan att man genast har att räkna med miljoner
i ökade kostnader.
Såsom en fördel hos förslaget i mina ögon är att anteckna den
trygghet, som jag tror att det bereder mot överraskningar sådana som
komma till synes vid de engelska och franska förslagen. Herr Pet¬
tersson i Södertälje uttalade sina stora tvivel i detta fall, och jag
vågar naturligtvis icke absolut bestrida, att han har rätt, men jag
anser, att mycket, mycket övervägande skäl tala för att säkerhet
har vunnits vid utarbetandet av detta förslag. Jag sluter mig till
det av många omständigheter, och jag tror, att den man, som bär
den främsta förtjänsten av förslagets utarbetande, nämligen rege¬
ringsrådet Lindstedt, verkligen har iakttagit mycket stor försiktig¬
het. Jag kali naturligtvis icke på egna beräkningar grunda, detta
mitt omdöme, men jag tror, att jag vågar uttala den förhoppningen,
att överraskningarna icke skola bliva stora.
Ja, herr talman, slutligen vill jag säga, att man har tillagt oss,
som suttit i detta särskilda utskott, åtskilliga särskilda motiv för
vårt handlingssätt, att alla tillsammans tillstyrka förslaget. Man
har tillagt oss partipolitiska motiv, och man har sagt, att det är parti-
taktik, som dikterat det enhälliga förslaget. I eu tidskrift läste jag
för ett par dagar sedan ett uttalande, däri författaren icke tvekade
att göra en sammanfattning av alla de olika partiernas taktiska skäl
för att biträda förslaget. Jag kan icke låta bli att från denna plats
göra ett bestämt bestridande 'av riktigheten av de motiv, som tillagts
oss i denna artikel, åtminstone vad mig själv beträffar och beträf¬
fande det parti jag tillhör. Jag kan naturligtvis icke yttra mig om
något annat. Författarens resonemang i denna artikel, som herrar¬
na nog känna till, är oriktigt från början till slut. I)e egoistiska
motiv, som där framhållas för att det parti åtminstone, som jag till¬
hör, blivit benäget att sluta sig till förslaget, äro icke till finnandes,
och ginge vi i vårt parti på sådana motiv, då skulle vi, det vill jag
säga. rösta för avslag på förslaget. Kan man då icke förstå, att
det kan finnas något annat än taktik i Riksdagen, och skulle vi
verkligen nu kommit därhän, att vi i Riksdagen icke skulle för en
Onsdagen den 21 maj, e. m.
59
Jfr 49.
enda gång kunna i en stor fråga förena oss från olika partier att Lag om alu
driva fram den till sin lösning, utan att det skall tilläggas oss några mä” Pensions'
partipolitiska motiv? Ty det gäller en fråga, på vilket det arbetats f°™all£n9
cell funderats i 30 år. Skulle verkligen icke .Riksdagens partier (Forts)
kunna gå fria från klander för att de förenat sig i denna fråga?
Skola vi icke kunna nu, då frågan ligger färdig, samfällt gå fram
att lösa densamma? Jag tror verkligen, att man kan hålla oss räk¬
ning för att vi en gång höjt oss upp över partikäbbel och partistri¬
der för att förena oss om att lösa en fråga på detta sätt. Jag håller
före, att det varit synnerligen lyckligt, att vi från olika partier
kunnat ena oss om en lösning av denna fråga. Det vore val — jag
uttalar det. —- om det kunde ske även i andra stora frågor. I det
parti jag tillhör är frågan icke någon partifråga, och jag tror icke,
att den är det i något annat parti heller. Yar och en röstar här efter
sin egen övertygelse och efter sitt eget samvete.
För min del kommer jag, herr talman, att rösta för förslaget,
därför att jag har den övertygelsen, att förslaget med de fel och bris¬
ter, som ännu kunna vidlåda detsamma, dock är värt att tagas, dock
är sådant, att det kommer att bliva till nytta för vårt svenska folk.
Häruti instämde herrar Lundblad och Gustafsson i Brånsta.
Herr Söderbergi Stockholm: Herr talman! Då jag här
kommer att yrka avslag på 1 § i detta förslag, så anser jag
mig icke behöva falla under den ganska stränga dom, som fäll¬
des här av utskottets ärade vice ordförande, när han sade, att
man kunde, kanske göra det därför att man visste, att förslaget
skulle gå igenom i alla fall. Jag har under hela tiden, sedan
vi begynte behandla denna sak i vår partifraktion, framfört
den meningen, att vi icke skulle rösta för bifall till förslaget, utan
söka att på. grund av de egenskaper, som förslaget har, få det
förbättrat till ett kommande år.
Jag tror, att om den liberala regeringen, när den tog upp:
de sociala försäkringsspörsmålen på allvar på sitt program, då
den tillträdde makten, hade begynt med en annan utgångspunkt,
med förebyggande åtgärder, med sjukhjälp, olycksfallsförsäkrin¬
gens bättre ordnande, frågan om understöd vid arbetslöshet, samt
slutligen invaliditets- och ålderdomsförsäkring, då hade man käft
större utsikt att komma till ett helt än man nu har med det sätt,
på vilket dessa frågor behandlas. Vi behandla nu denna invalidi¬
tets- och ålderdomsförsäkringslag, och om någon tid kommer kan¬
ske olycksfallsförsäkringslagen. Sedan gäller det till sist att
undersöka på vilket sätt sjukhjälpen skall ytterligare kunna ut¬
veckla sig här i landet, och svårigheten att bringa dessa skilda
grenar in i det sociala försäkringsområdet till ett helt blir na¬
turligtvis ^ betydligt större. I avseende på detta förslag kan
man förstå det uttalande, som fälldes i den tyska fackorganisa¬
tionens ^ huvudorgan, när kommitténs förslag förra året blivit
känt, då det där sades, att här ser man ett prov på,: vilken väg
Nr 49.
60
Onsdagen den 21 maj, e. in.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
man icke skall gå, och här ser man ett prov på, hur ett invalid
ditetsförsäkringsförslag icke skall se ut. När vi enligt kommit¬
téns förslag efter 10 års inbetalande av avgifterna stanna vid
en pension av 36 kronor, får den tyska arbetaren efter lika lång
inbetalningstid och i samma löneklass en pension utan statstill-
skott av 120 mark. Nu är det enligt utskottets förslag höjt till
39 kronor, när försäkringen kommer att träda i sin fulla utsträck¬
ning. Men differensen blir ju oerhört stor i alla fall. Därtill
vågar jag fortfarande säga beträffande denna stora fråga, vari
ingå flera frågor, som nära sammanhänga med varandra, att om
man skulle anse, att de icke kunna lösas fullständigt på en gång
för hela befolkningen, det dock väl får anses lika fördelaktigt om
de lösas så, att det blir ett sammanhängande helt för störa grup¬
per av befolkningen, så att man med en säker utgångspunkt se¬
dan kan bygga ut det till att omfatta allt större och större
delar av befolkningen. Det är den väg man gått i Tyskland, och
jag vågar hålla före, att den vägen kan vara lika god.
I den socialdemokratiska gruppens motion framställdes en
del yrkanden, som därest de vunnit utskottets bifall, ikunnat åstad¬
komma, att man blivit till en del rubbad i sin ursprungliga upp¬
fattning och avsikt att icke giva sin röst åt det ursprungliga kom¬
mittéförslaget eller Kungl. Maj :ts förslag, men med utskottets
förslag kvarstår — det är redan förut påpekat av flera talare,
så att det är onödigt av mig att vidare uppehålla mig vid det
— ett så oerhört ringa belopp som i synnerhet den nu levande
generationen skulle få, att man måste rösta avslag. Jag tycker
också, att när utskottet exemplifierar, vad denna försäkring,
när den eu gång träder i sin fulla utsträckning, vilket ligger
50 år fram i tiden, skall komma till, så borde utskottet också!
ha exemplifierat vad den ger under övergångstiden, och vad den
ger med de begränsade beloppen under övergångstiden. Det är
ganska uteslutet, att alla försäkringstagare skola kunna följa med
och betala in de högsta avgifterna i 50 år. Det blir väl så pass
sällsynt, att det blir mycket få fall, där det kan ske. Att sålunda
bygga hela bevisföringen på vad försäkringen kan giva i sin
fulla utsträckning är icke alldeles riktigt. Man skulle t. ex. ta¬
git det exempel som herr Sandler anfört, då det ligger 5 år1 för
övergången till det fulla pensionstillägget,. och endast de, som
nu äro under 25 år, en gång få 30 °/o av de inbetalda avgifterna
i avgiftspension. De, som äro däröver, komma icke i åtnjutan¬
de av avgiftspension av7 30 o/o, utan även den blir för dem vä¬
sentligt förminskad. Här måste fortfarande fattigvården träda
till.
Det är en punkt, som jag i synnerhet fäst mig vid, och det
är arbetsgivarebidragen. Nu kan man säga naturligtvis, och det
har också blivit sagt, att det spelar ingen roll genom vilka hän¬
der inbetalningen till pensionsfonden sker, om det går via löne-
arbetarnas händer helt eller delvis eller om det går genom arbets¬
givarnas händer. Men det är dock en ofantlig skillnad. Skill-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
61
Nr 49.
naden ligger förnämligast däri, att skall hela beloppet gå ge- Lag om all-
nom lönearbetarnas händer blir det rätt väsentliga belopp. De Pensjons-
som ha 1,200 kronors årsinkomst och däröver få ju betala 13 kro-
nor för sig själva och 3 kronor för sin hustru. Det är en ny, (Forts)
skatt på 16 kronor. Det är givet, att rent ekonomiskt ,skulle
det vara en påtaglig fördel för arbetaren att få betala endast exem¬
pelvis hälften av 13 kronor, när mannen skall betala sin pensions¬
avgift. Både för den som har 1,200 kronor i årsinkomst är det
lika behövligt som för den som är vid den lägsta inkomstklassen.
Det är den ena saken.
Så är det en annan sak. Herr statsrådet sade här på förmid¬
dagen, att det skulle väcka stor glädje och tillfredsställelse, om
Riksdagen antoge detta förslag, vilket senare alldeles givet blir
fallet. Men för att det skall kunna bli någon tillfredsställelse
bland lönearbetarna och industriarbetarna, måste den paras med
medvetandet av att åtminstone en del av deras pensionsavgiften
betalas direkt från arbetsgivaren. Jag har icke hört någon säga,
att arbetarnas inkomster äro så tillräckliga redan nu, att de räcka
till att betala pensionsavgifterna. De måste väl då försöka skaf¬
fa sig sådana inkomster, att de kunna betala dem. Men när de
då framställa denna anhållan till arbetsgivarna att få mera be¬
talt, ligger däri en ny ansträngning från deras sida och det be¬
ror på dem att få denna fordran beviljad. Den saken vore natur¬
ligtvis åtminstone delvis undangjord, om Riksdagen beslutar att ar¬
betsgivarna gkola betala av pensionsavgifterna t. ex. hälften.
Då säger man, att det är omöjligt, när man övergår från en en¬
bär lönearbetareförsäkring till en allmän folkförsäkring, att in¬
rätta sig på det sättet. Det har också framhållits från utskot¬
tets sida och framhölls även här i dag från utskottets vice ord¬
förande, att det är just gränsfallen, som skulle avgöra hela pa-
ken. Ja, men är detta icke i alla fall att ställa frågan, om
icke direkt upp och ned, så åtminstone ganska betänkligt på sned ?
Det är väl icke, vare sig i en principfråga eller en realfråga,
gränsfallen, som skola vara det avgörande, utan det avgörande
skall väl vara: är den stora bärkraftiga industrien i stånd lätt
av sin avkastning betala in detta helt eller delvis — vi ha tänkt
oss delvis i första hand, t. ex. halva beloppet, åtminstone har
jag för min del gjort det — är den industrien i stånd att betala
in det, så skall den göra det, och sedan måste regleringar nedåt
söka vidtagas för att utjämna svårigheterna vid gränsfallen. Att
däremot taga gränsfallen till utgångspunkt och, sedan man ut¬
gått från dem, säga, att saken är stört omöjlig, anser jag vara ett
oriktigt behandlingssätt. Det är väl industriarbetarna fram¬
för allt, som ha det största behovet av denna försäkring. Hu skär
man allt över en kam, och man bortser fullständigt ifrån, att in¬
dustriarbetarna väl äro de, som äro utsatta för de största riskerna.
Det finns ju ingen tillförlitlig statistik i det fallet, som ut¬
visar levnadsåldern i de skilda grupperna, men det är väl en
alldeles ofantligt stor skillnad på medellivslängden för arbetare
Nr 49.
62
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
i våra hälsofarliga industriella yrken och medellivslängden för
våra jordbrukare, och icke är det väl någon, som vågar påstå,
att flertalet av våra industriarbetare över huvud taget ha så lång
livslängd, att de kunna ställas i nivå med många andra .be¬
folkningsgrupper. Men enligt detta förslag komma de att göra
det, och de komma att få betala in en hel del av ‘årsavgifterna'
utan att komma i åtnjutande av varken avgiftspension eller till-
läggspension, därför att de stupa, de gå hädan; de orka icke stå
ut så länge, att de bli 67 år. Om man vid denna folkförsäkrings,-
frågas behandling skulle ha ställt sig på den utgångspunkten, att
man tagit hänsyn till de i arbetshänseende sämst ställda grup¬
perna av arbetare här i landet och gjort särskilda bestämmelser
för dem, kan jag för min del icke se, att detta skulle ha. varit
att så väsentligt inkräkta på själva folkförsörjningens idé eller
att man skulle kunna säga, att man därför gjort ett väsentligt
avsteg från densamma. Så har emellertid skett.
Herr statsrådet förde först fram den tanken i den kungl. pro¬
positionen, att man kan ju tänka sig något supplement till detta,
som man nu icke kan ge sig in på, nämligen att arbetsgivarna
skulle kunna frivilligt antingen betala in arbetarnas pensions¬
avgifter eller också bidraga till, att de finge höjda pensioner ge¬
nom att inbetala frivilliga försäkringspremier. Ja, om de nu
skulle göra det, någon eller några av dem, blir icke detta att
ställa lönearbetarna i en ganska otrevlig ställning ? Man upp¬
manar de mångtusende arbetarna här i landet, framför allt indu¬
striarbetarna: »säg till edra arbetsgivare, att de skola vara så
vänliga och betala edra avgifter, och hjälpa till, så att ni får
högre pensioner!» Härigenom ställer man ju arbetarna i en sup-
plikantställning, och i den ställningen böra de icke placeras. Och
om nu arbetsgivarna skulle betala in dessa avgifter på något håll,
så har jag nästan liksom på känn, att de icke skulle gorå det all¬
deles utan vederlag. Det skulle ju kunna vara möjligt, att.det
inträffade, att någon arbetsgivare sade: »Ja, det skulle vi^icke
vara obenägna för, men då finge ni se till att göra avkall på nå¬
gonting annat i stället.» Måhända arbetarna skulle få göra av¬
kall på sin rättighet att bevaka sina ekonomiska intressen genom;
sina fackliga organisationer, och en sådan ställning vill jag san¬
nerligen icke bidraga till att framskapa. Jag tror icke, att den
väg, man här pekar på, är framkomlig, ty genom att man går på
den, löses icke frågan i dess helhet, och jag kan icke tänka mig,
att fackföreningarna med någon större tillfredsställelse — ty det
är val de i första hand, som skola ha att framställa denna an¬
hållan och föra fram den till arbetsgivarna — gå med därpå; —
de oorganiserade ha väl mycket svårt att få något organ, som!
framställer den, och en och en ha de väl icke så ofta kurage att
göra det. Det blir en ny tvistefråga att lösa vid sidan av olycks-
fallsersättningsfrågan vid löneförhandlingarna. Vi veta ju, hur
det varit med vår otillfredsställande olycksfallsersättningslag.
Arbetarna ha fått ligga i under alla dessa år för att försöka
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Nr 49.
H3
få de brister avhjälpta, som vidlåda lagen, för att få ersättning Lag om all-
under karenstiden, för att få höjning i ersättningsbeloppet. Num<™ pemwns-
skulle det komma nya dylika intressen till, som de skulle behöva ™ng
bevaka genom sina organisationer, då man skall försöka få arbets- (Forts)
givarna att betala antingen en del av pensionsavgifterna eller
betala en del av premierna till den frivilliga pensioneringen. Det
kan man icke säga är ett rationellt sätt att lösa denna fråga.
Herr statsrådet hade en mycket ljus tro på framtiden i sitt
anförande på förmiddagen. Han resonerade nämligen som så:
»nu taga vi denna lag som en utgångspunkt». Mången har samma
goda tro på framtiden: visserligen är detta förslag otillfredsstäl¬
lande, men vi lägga det slom utgångspunkt, och sedan bygga vi
vidare.
Ja, jag kan icke vara så optimistisk. Jag tror föga på den
närmaste framtiden, då det gäller att få några förändringar i
Första kammarens majoritet, och det, som en gång blivit fast--
slaget, blir nog så för lång tid framåt. Ty det hjälper icke, att
man kommer med aldrig så starka skäl och försöker att få denna
Första kammarmajoritet att gå med på till och med ganska befo¬
gade ändringar i vissa frågor. Vi ha nu legat i länge på att
försöka få förbättringar i vår otillfredsställande olycksfallser-
sättningslag. Här har motionerats gång på gång. Saken ligger
under utredning, och det har gått en lång tid. Det blivande re¬
sultatet av utredningen känna vi icke. Men att resonera på
detta sätt: »nu fastställa vi utgångspunkten, principerna, sedan
får erfarenheten visa, vad som skall korrigeras», det är att taga
denna fråga något för optimistiskt. Det vagar jag för min ringa
del säga. Yi. förutsågo naturligtvis, när vi väckte vår motion,
som är undertecknad av ett par partikamrater och mig, svårig¬
heterna att kunna hinna lösa denna fråga om arbetsgivarebidragen
under den tid utskottet och Riksdagen hade till sitt förfogande,
och vi begärde för den skull, att förslaget skulle i år avslås, med
uttalande av den meningen, att en överarbetning skulle kunna ske,
så att man kunde få den saken ordnad och framför allt i princip
fastställd. Jag tror nog icke, att svårigheterna skulle vara oöver¬
komliga. Här föreligger ju ett oerhört utredningsmaterial från
kommittén — det är ett verkligen storartat arbete, som ligger
bakom detta utredningsmaterial — och något vidare utrednings¬
material kan väl icke behövas. Det, som möjligen skulle behöva
utredas, skulle vara, hur man skulle praktiskt ordna denna av-
gränsning, och det behövde inte ta så lång tid att utreda.
När jag sålunda icke anser, att svårigheterna med denna
frågas lösning varit oöverkomliga, utan att den skulle kunna
ordnas i alla fall, vågar jag vidhålla det yrkande, jag gjorde i
början av mitt anförande, nämligen om avslag på första para¬
grafen i utskottets förslag och bifall till den av undertecknad
och ett par andra medlemmar ' här i kammaren väckta mo¬
tionen.
Nr 49.
64
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. in.
(Forts.)
Herr vice talmannen, som under sistnämnda anförande över¬
tagit ledningen av kammarens förhandlingar, gav härefter ordet till
Herr Nilsson i Bonarp, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Sedan jag begärde ordet på förmiddagen, ha 20 anföran¬
den hållits. Man kan ju därav lätt förstå, att det icke kan vara
något nytt att säga i den föreliggande frågan. I varje fall
ha åtminstone de synpunkter, som jag hade tänkt framhålla,
såsom talande för bifall till det föreliggande förslaget, redan
blivit framförda på ett mycket bättre och skickligare sätt, än
jag kunnat göra. Särskilt har herr Lindman i det anförande, han
nyss höll, uttalat alla synpunkter, som jag skulle vilja lägga
på spörsmålet. Det var endast i en punkt, han uttalade en upp¬
fattning, som i någon mån avviker från den, jag hyser. Det var
nämligen, då han framhöll, att arbetsgivarna i allmänhet skulle
önska att betala bidrag. Ja, det kan ju hända, att vad angår de
grupper av arbetsgivare med vilka han haft beröring ett sådant
uttalande kan vara nog så riktigt, men jag tror icke, att det är
riktigt, när det gäller en annan grupp, nämligen hantverkarne och
småbönderna på landet. Det skall otvivelaktigt för dem komma
att kännas som en icke så liten tunga att behöva betala avgifter
icke allenast för sig själva utan även för sina tjänare. Jag kän¬
ner en gård i min hemort, där det finnes rätt många torpare,
vilka ha skyldighet att utgöra dagsverken till huvudgården.
Somliga utav dessa få lega dräng eller piga för att kunna utgöra
dessa dagsverken. Nu är det emellertid på det sättet, att torparen
arbetsgivaren, i det här fallet i själva verket icke är i en bättre
ekonomisk ställning än tjänaren. Han kan till och med i visst
avseende vara svagare ställd än tjänaren, och i varje fall har han
icke några större utkomstmöjligheter än dessa. Att då behöva
betala både för sig själv och även för sina tjänare skulle otvivelak¬
tigt för en sådan man kännas ganska tryckande, och i de små för¬
hållanden, han lever, skulle det ovillkorligen bereda honom icke
så liten olägenhet. Detta var nu beträffande den saken.
Jag skall icke ge mig in på frågans detaljer, ty de ha ju
många gånger under denna långa debatt blivit omständligt be¬
handlade. Jag ber däremot få yttra några ord beträffande herr
iWijks motion. i i
Herr Wijk vill, såsom vi alla känna, icke ha tilläggspension
i egentlig' mening. Han kräver därför dels högre avgifter av
de försäkrade själva och dels ett särskilt bidrag direkt av stats¬
medel till dessa avgifter. Därest han, eller kanske rättare sagt
Plodström, som upprättat den promemoria, som finnes bifogad
herr Wijks motion, skulle begagna sig av kommitténs räknings-
grunder, vilka han för övrigt anser alltför försiktiga, så kommer
detta bidrag att gå till 1,41 kronor på varje avgiftskrona. Men
nu hoppas han, liksom förresten många andra, att kommittén
räknat alltför försiktigt, och han låter därför bidraget till varje
avgiftskrona krypa ned till 1 kr. 08 öre. Avgifterna beräknas
Onsdagen den 21 maj, e. m.
65
» 49.
Jå uppgå till 19 "a millioner kronor. I dessa avgifter äro emel- La9 om a -
lertid de förutnämnda 1 kr. 08 öre på avgiftskronan icke in-män Pensions'
räknade, men räknar man detta statsbidrag efter kr. 1-08 så försälcrin9
rtppgår det till 21 Va million kronor, vilket belopp skulle efter korn-
mitténs mera försiktiga beräkning belöpa sig till 27 3/4 millioner 1 '
kronor. Förutsätter man, att lagen träder i kraft på sätt utskot¬
tet föreslagit för alla under 67 år, då skall denna summa utgå
iran och med första året. Efter herr Wijks motion skulle det så¬
lunda börja redan med ett så högt belopp som mellan 21 och 27
millioner kronor. Detta uttrycker Flodström på sid. 27 i sin pro¬
memoria sålunda: A andra sidan inträder statstillskottens steg¬
ring hastigare enligt det nya förslaget än enligt regeringsför-
slaget. Ja, det sker sannerligen betydligt hastigare, ty vad säga
herrarne, om man genast skulle börja kasta sig in i detta med
en kostnad på 27 millioner kronor.
Men det är en annan omständighet, som det härvidlag är värt
att lägga märke till, nämligen att den nuvarande generatione;n
icke är med i detta program. Enligt de gjorda beräkningarniaj
skulle, iör den nuvarande generationens intagande i försäkrin¬
gen, om avgifterna betalades intill 67 år och pension beviljades
vid denna ålder, fordras en mycket stor försäkringsfond. Den
slutliga fonden efter 70—80 år blir antagligen minst 5 milli¬
arder kronor, men denna summa räcker icke till att skaffa till¬
räckliga pensioner, utan man får tillgripa en extra beskattning
iör alla över en viss inkomst, över cirka 6,000 kronor, i för¬
hållande till de inbetalda avgifterna, och skulle man för stigande
inkomst beräkna allt mindre pension. Det är en maskerad in¬
komstskatt. Alltså, det är icke no g med den till 21 millioner re¬
spektive 27 millioner kronor uppgående verkliga uppenbara in¬
komstskatten, utan därtill kommer denna maskerade inkomst¬
skatt.
Vad man vinner med detta system, svarar icke alls mot de
UPJ)0T±f1II?ar’ som man måste Söra- Jag kan sålunda icke finna
att det ligger nagra starkare skäl för att slå in på en sådan
i fi’ ,kef ’ darost den varit apterad av kommittén, otvivelaktigt
simxte ha lett därtill, att förslaget hamnat i papperskorgen.
Man har sagt här i dag, att regeringsförslaget innebär egent-
lagen icke någon lösning på frågan. Den förste som sade detta, var
herr Pettersson i Södertälje. Ja, det faller av sig självt, att
i är möjligt att genomföra en pensionsförsäkring så, att
oen lian avhjalpa axla möjliga missförhållanden i samhället, utan
man iar se till att anordningarna göras så, att fördelarna därav
komma företrädesvis dem till godo, som äro mest i behov därav.
Det har man försökt att göra, och det är den väg man sökt nå
1 ^°?iniltfoforslJa°?f'j Försäkringens ändamål är ju huvudsakligen
fu at behövande aldnngar och andra arbetsinvalider söka genom
oeieaande av pension åstadkomma en lämpligare form för under¬
stöd än som lämnas av allmänna fattigvården eller av anhöriga
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 49. 5 "
Jfr 49.
6(5
g om all¬
män pensions¬
försäkring
in. m.
(Forts.)
Onsdagen den 21 maj, e. m.
på grund av dem åliggande skyldighet att hjälpa. Försäkringen
diar därjämte ett biändamål: att söka utjämna, lindra den sist¬
nämnda försörjningsbördan, som i stor utsträckning åligger a -
skilliga mindre bemedlade försörjare. I enlighet darmed före¬
slås en i huvudsak på invaliditetsprincipen bygd försäkring,,
tillgodoseende behovet i varje särskilt fall. Ja, da säger man,
att det är icke nog med att giva pensioner vid invaliditet eller
ålderdomsskröplighet, utan man måste förebygga invaliditet, upp¬
skjuta ålderdomsskröplighetens period, hjälpa individen att käm¬
pa sig fram genom livet och först därefter, först när man försökt
allt detta, bör pensionen komma som det sista. Man skulle så¬
lunda först ha ordnat alla andra försäkringsgrenar. JJet ar just
den synpunkt, som senast framhölls av den siste ärade talaren.
Man skulle sålunda först haft obligatorisk sjukförsäkring, moder-
skapsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och sist som kronan pa
verket skulle man då ha kommit med det har. Men man har
emellertid icke kunnat följa detta schema, Har föreligger ett
förslå»- om ålderdoms- och invaliditetsförsälmng. År det månne
ej skäl, att man söker bringa detta i hamn och sedan därefter
fager de andra försäkringsformerna i övervägande i den man
man så hinner. Även motståndarne till detta förslag hava er¬
känt att det blivit väsentligt förbättrat genom de ändringar,
som företagits av utskottet, och jag vill för min del gärna er¬
känna, att så är fallet. Bland dem, som gjort detta erkännande
är ju också her Pettersson i Södertälje, men herr JVijk som eljest
omfattar samma lära som herr Pettersson, har förklarat, atu
utskottets ändringar, i vad de avse borttagandet av formogen-
het-sgränsen och 50-kronorsinkomsten, som skulle anses såsom obe¬
fintlig, skulle vara försämringar. „ , ,
Jag framhåller dessa saker bara för att visa, hur svart det,
är att åstadkomma någon enighet och hur hopplöst det vore att
vänta på ett förslag i tanke, att det skulle kunna samla alla.
Skulle man uppskjuta frågans avgörande, till dess man vore full¬
ständigt enig, ja, då finge man sannerligen vänta mycket länge.
Utskottets vice ordförande har i dag i sitt lysande anförande
omständligt redogjort för de olika vägar kommittén försökt be¬
träda, innan den fann en, som alla dess ledamöter till sist kunde
ena sig om, och som kommittén för sin del trodde skulle leda,
till “^édning av våra säregna befolkningsförhållanden, för¬
nämligast förorsakade av den ringa dödligheten till en del också
av emigrationen, är det omöjligt att rekommendera de utländ¬
ska lagarna till efterföljd här hos oss. Vid tillämpning i varu
land av det tyska systemet skulle avgifterna behöva hojas med om¬
kring Vs, varjämte statens utgifter skulle betydligt okas. Hen
engelska ålderdomsförsäkringen från 70 år skulle för oss kosta
50 millioner årligen eller nära dubbelt mot efter engelska torhal-
landen, och det danska systemet skulle efter 20 ars verksamhet
här draga en kostnad av JO millioner kronor med tillsvidare -U
Onsdagen den 21 maj, e. ni.
67
Nr 49.
miHion kronors ökning för värjo år eller 30 °o mer än efter Lag om alu
danska iorhallanden. män pensions-
'Jag har velat framhålla detta för . att därmed visa hur omöi- färsäkri”9
agb c, ar för oss att tillämpa utländska försäkringssystem, och
det har statt allt klarare och klarare för kommitténs ledamöter ( }
uet ar kanhända denna omständighet som slutligen fört dem till¬
sammans i enighetens tecken och gjort, att man har enats om
flen enda vag, som liar visat sig vara framkomma-
... i u Vl11 jag visst icke här försöka göra gällande, att det
förslag som föreligger, icke kan vara behäftat med många bris¬
ter, och kanske mänga stora brister, men jag tänker, att då för¬
slaget en gång kommer i tillämpning, det skall vara jämförelse¬
vis fatt att åstadkomma de rättelser, som äro erforderliga. Om
VMVY •? sku,lleu k10mm1a tm nåSot resultat, stode vi alltjämt på
stallet vita och hade icke något annat än fattighusen att' rekom¬
mendera, åt dem, som bunt dagens tunga och hetta. Det är ju möj¬
ligt, att da vi fa en ny fattigvårdslagstiftning, den kan läg-
gas pa betydligt humanare lmje än nu är förhållandet. I)e
skickliga och för sitt värv särdeles intresserade personer, vil-
ka ha uppdrag att uppgöra förslag till dylik fattigvårdslag¬
stiftning aro en borgen för att så kommer att ske. Men jag
tror likväl, att hur human denna lagstiftning än göres, den ända
i någon man kommer att bibehålla den karaktär, som nu utmär¬
ker densamma. Har man någon erfarenhet som fattigvårdsman
sa. veu man nog att det är efter mycken tvekan och först efter
karda umbäranden som dessa stackars fattiga människor det här
ar Daga om vända sig till försörjningsinrättningen. Det är som
sago efter den yttersta tvekan man tar emot kommunens nåde-
brod. Jag vet detta så väl, därför att jag i egenskap, av ord¬
förande i_ fångvårdsstyrelse rätt lång tid har varit i tillfälle
att gorå iakttagelser härutinnan, och jag kan saga, att det har ej
hjälpt, hur human man än visat sig mot dessa gamla åldrinuar
som av vidriga omständigheter nödgas taga in på fattigvårds-'
inrättningen. Dar samias ju män och kvinnor från skilda hem
och förhållanden. De ha kanske arbetat-träget i sin krafts da.o-ar
men nar deras enda tillgång, arbetskraften, tog slut, måste° de
lämna sitt gamla heni och deri,omgivning, med vilken de växt sam¬
man, och flytta till främmande människor för att bli hjon bland
hjonen med betydlig inskränkning i den personliga friheten och
rubbning i vanor Det är ju klart, att om man i stället kan be¬
reda dessa människor möjlighet att få gå till närmaste poststation
och hämta sin kila pension, sa är det ju också möjligt för dem att
inrätta, sig någorlunda efter egen åstundan.
Xmörandet av ålderdoms- och invaliditetsförsäkring är sam-
trdens allra största socialpolitiska fråga, och det allmänna intres-
Sf..i u . ar 1 ketta ögonblick så mycket större, som man bär
skal att vänta dess avgörande just under dessa timmar. Det är
tusentals svenska män och kvinnor, som med spänning vänta re¬
sultatet av den debatt, som förts här vid detta plenum. Skola de
Nr 49.
68
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
fortfarande behöva motse fattighuset som lön på gamla dagar för
ett än aldrig så mödosamt och strävsamt liv i arbete, eller skall
hädanefter tryggare och ljusare ålderdom vänta dem? Ja, det
beror på det avgörande, som nu skall ske.
Genom att giva våra röster åt det föreliggande forslaget
bereda vi glädje i många tusen hem, och många tusen svenska
män och kvinnor beredas härigenom möjlighet att slippa vandra
»den tunga vågen till fattighusen». För min ringa del är jag-
övertygad om, att underrättelsen, att detta förslag det bästa
som under nuvarande förhållanue kan astadkommas vunnit
gillande, skall sprida glädje över allt Sveriges land.^Ochav den
anledningen ber jag, hem talman, att nu fa yrka bilall till den
föredragna 1 §.
Sedan herr talmannen nu återtagit ledningen av förhandlin¬
garna, anförde:
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Då jag nu har
begärt ordet i denna fråga, så har det utom för att tillkänna¬
giva, på vilken ståndpunkt jag står, närmast skett för att jag
skulle bliva i tillfälle att säga några ord om fattigvårdslag-
stiftningens förhållande till det nu föreliggande lolkpensione-
ringsförslaget. Detta har ju under den föregående 'diskussionen
i pressen och väl även i dag, åtminstone i medkammaren, vant
föremål för uttalanden.
Till en början vill jag då förutskicka en, man kan säga,
mera formell anmärkning rörande beskaffenheten och uppfatt¬
ningen av den kritik, som har ägnats förslaget under den
gångna tiden. Denna kritik har, när den först kom till synes,
utgått från personer, som äro intresserade för och verkat inom
fattigvård och välgörenhet, och detta bär givit anledning^ till,
att man pa kritiken i allmänhet, åtminstone den mera ingående
kritiken, har kunnat sätta så att säga en prägel av att vara
•en kritik förnämligast ur fattigvårdssynpunkt. Man har kun¬
nat giva den sken av att vara utgången av något slags yrkes-
avund från fattigvårdsfolkets sida gentemot folkpensioneringen.
Fattigvården är ju långt ifrån något populärt, det är allmänt
bekant, och det har nog därför också varit mycket klokt av
förslagets försvarare att i pressen och annorstädes, mer ^ eller
mindre medvetet, lägga saken till rätta för allmänheten på det-
"t 3; Sätt
Nu är det ju visserligen så, att det också ur fattigvårds¬
synpunkt riktats åtskillig^ anmärkningar mot förslaget. Men
för min del tror jag, att även där kritiken kommit från ^fattig-
vårdsintresserat håll det nog icke varit förslagets förhållande
till fattigvården, som varit det huvudsakliga. 'Även för fattig¬
vårdens män och kvinnor är det alldeles klart, och har länge
stått klart, åtminstone lör de mera klarseende, dem, som mera
ingående sysselsatt sig med dessa frågor, att intet högre är
Onsdagen den 21 maj, e. m.
G9
Nr 49.
att önska än att fattigvården helt och hållet kunde sättas åsido Lag om all¬
genom andra former av samhällets sociala verksamhet, och dem«» yensiom-
iia och fullständigt klart för sig, att det onda framtidsmäs- f°rsäk™9
siga är att fattigvårdens utveckling går därhän, att den gör sig
själv överflödig. Jag har därför velat "inlägga en bestämd gen- iForts-)
saga mot att man i så hög grad som skett framställt kritiken
mot detta förslag — och icke endast kritiken från fattigvårds-
intresserat håll, utan kritiken i allmänhet — såsom ett yrkes-
käbbel från fattigvårdsfolkets sida. Nej, det är icke förhål¬
landet till fattigvården, som man kritiserat hos förslaget, åt¬
minstone icke huvudsakligen, utan det är de sociala och national¬
ekonomiska synpunkterna, vilka under kritiken framhållits, som
varit de viktigaste, och det är också från dessa synpunkter,
som kritiken framkommit från fattigvårdsintresserade personel-’
o Men det var nu icke detta, jag huvudsakligast tänkte säga
ifråga om fattigvårdens och folkpensioneringens förhållande till
varandra, utan det var några ord om 'ia,ttigvå,rdslagstiftningens
förhållande till folkpensioneringsförslaget. Man har klandrat,
och detta just från sådant håll, där man har samma mening,
som jag ifråga om folkpensioneringsförslaget, att något sam¬
arbete icke förefunnits mellan fattigvårdslagstiftningskommit-
tén, vars ordförande jag som bekant är, och ålderdomsförsäk-
ringskommittén. Det är sant, att det endast varit ett ytterst
minimalt samarbete mellan dessa båda kommittéer; det har in¬
skränkt sig till en ganska summarisk överläggning i ålderdoms-
försäkringskommittén med fattigvårdslagstiftningskommitténs
ordförande och sekreterare rörande ett par för övrigt tämligen
obetydliga detaljer idet då redan färdiga förslaget. Det har
sålunda i själva verket icke varit något samarbete. Men för min
del är jag av den ^meningen, att man väsentligen överdrivit
betydelsen av ett sådant samarbete. Visserligen är det klart,
att en invaliditets- och ålderdomsförsäkring ekonomiskt skall
ha^ ett mycket stort inflytande på fattigvården. Detta visar
erfarenheten från utlandet, även frän Tyskland, där ju ålder-
domsförsäkringcn ar lagd på andra grunder, och detta inflytande
skulle naturligtvis bli ännu större med ett folkpensioneringsför-
slag^ sådant som det här framlagda. I viss mån är det nog
också sannolikt, att förslaget kommer att hava ett visst infly¬
tande på fattigvårdens former och kanhända i viss mån med¬
föra en nödvändighet av en omläggning av dessa former. Speci¬
ellt torde det visa sig att döma efter förhållandena i Tysk¬
land bliva fallet med avseende på anstaltsvården särskilt anstalts-
vården på landsbygden. Men det är dock så, att på det om¬
råde, som jag nu omnämnt, det enligt min uppfattning är fattig-
vårdslagstiftningens skyldighet att anpassa sig efter pensione¬
ringen, icke tvärt om. Jag har förut varit i tillfälle att offent¬
ligen fästa uppmärksamheten pa den saken. Vid uppgörandet
av ett invaliditets- och ålderdomsförsäkringsförslag eller, som
det nu heter, ett folkpensioneringsförslag har den kommitté,
Nr 49.
TU
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- som utarbetar detta, att taga hänsyn till deri gällande fattigvånds-
fnän pensions- lagstiftningen i den män denna kan vara av betydelse för för-
forsakrmg s}age£; men jc]je pai, därför behövts något samarbete med fattig-
' vårdskommittén. Utomlands har man vid uppgörande av lik-
' ' nande förslag gått fram självständigt, oberoende av fattigvår¬
den, och så kunde det ske här också. Passar det förslag, som
man kommit till, med den gällande fattigvårdslagstiftningen,
så kommer det utan tvivel att icke passa sämre för den fattig-
vårdslagstiftning, som kommer. Jag vill också säga, att jag
icke heller tycker att det varit nödvändigt att de ekonomiska
beräkningar, som gjorts eller bort göras för detta förslag skolat
göras i samarbete med fattigvårdslagstiftningskonmutién, utan
i den mån sådana beräkningar låta sig göra — det finnes vid¬
sträckta områden där jag vågar påstå, att några sådana beräk¬
ningar knappast kunna göras — kunde de gott göras särskilt med
avseende på detta förslag. Och det har även ålderdomspensione-
ringskommittén gjort. Kommittén har verkställt ganska ingående
undersökningar på det område, som jag här berört, och jag tror
icke, att man med rätta kan säga, att dessa beräkningar skulle bli¬
vit mera tillfredsställande, ifall"därvid förefunnits ett samarbete
med fattigvårdslagstiftningskommittén. Jag har sålunda i egen¬
skap av ordförande i fattigvårdslagstiftningskommittén för min del
icke kunnat ansluta mig till kritiken, för så vitt den riktat
sig mot ett bristande samarbete mellan dessa kommittéer. 'Up¬
penbart är, att om, såsom torde vara alldeles visst, det nu före¬
liggande förslaget blir lag, fattigvårdslagstiftningskommittén då¬
den under den allra närmaste framtiden går att lägga sista,
handen vid sitt arbete, får lov att taga hänsyn till det faktum,
att pensioneringsförslaget blivit lag. Den måste se till i vad
mån det förslag, som nu kommer att antagas, bör föranleda att
fattigvårdslagstiftningen omlägges. Detta bör man icke så myc¬
ket beklaga sig över; kommittén måste finna sig i denna skyl¬
dighet, även om dess arbete härigenom skulle något försenas.
Ehuru jag sålunda har denna mening i fråga om fattigvards-
lagstiftningens förhållande till nu föreliggande förslag, så kan
jag det oaktat för min del icke ansluta mig till detta folkpen-
sioneringsförslag, men detta alltså av helt andra skäl. Det är,
som jag nämnde, de sociala och nationalekonomiska synpunk¬
terna, som för mig äro de avgörande. Eu vill jag icke på denna
sena timme av "debatten, och då det för övrigt icke tjänar det
ringaste till, närmare inlåta mig pa drågan. Jag bär varit
i tillfälle att som Konungens befallningshavande i Jämtlands
län redan förut avgiva utlåtande om kommittéförslaget, och däri
har jag framlagt mina synpunkter. Jag kan icke heller inse,
att den bearbetning av förslaget, som sedan ägt rum, har av¬
lägsnat mina farhågor, om jag får kalla dem så.
Dock tillåter jag mig att fästa uppmärksamheten vid ett
par saker. Vad som för eu lekman, som dock något reflekterat
över det problem, som här är i fråga, särskilt måste väcka upp-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
71
Nr 4!».
smärtsamhet är, att under det att man utomlands, i de stora Lag om all-
kulturländerna, sa ätt säga trevat Sig fram på detta område, »*«» pension,-
a,ro vi färdiga — visserligen efter lång väntan, det erkännes föräring
gärna — färdiga att i det stora hela oförberett kasta oss in på (p0rto
eif alldeles nytt system, nytt för så vitt man avser att i ett
slag lösa invaliditets- och älderdomspensioneringsfrågorna efter
väsentligen enahanda grunder. Det är icke den snabba behand¬
lingen över huvud taget, som jag tycker är att så mycket klaga
■över, utan att vi här stå i begrepp att antaga ett helt nytt system,
-ett system, som dock skall giva bestämmande riktning åt lös¬
ningen av socialförsäkringsproblemen för lång tid framåt och
utöva ett oberäkneligt socialt och ekonomiskt inflytande. [Man
måste enligt mitt förmenande med detta för ögonen på det djupaste
beklaga, att vi icke kommit till verket tidigare, att ingenting
gjordes 1895 och 1898, då förslag voro framlagda för Riksda¬
gen. Detta visar, synes det mig, klarligen sanningen av den sat¬
sen, att svenskarna äro en trög nation, full av hetsigheter, ty
trögt har det gått, men nu är man utan vidare färdig att kasta
sig in på något alldeles nytt och oprövat.
Jag har för min del alltid tänkt mig, att en folkpensionering
•eller en invaliditets- och ålderdomsförsäkring skulle få en stor
och välsignelserik betydelse ur folkuppfostringssynpunkt, sär¬
skilt folkets uppfostran till omtanke och sparsamhet, men däri¬
genom indirekt även på andra viktiga områden. 'Jag kan dock
icke komma ifrån den åsikt jag tidigare givit uttryck åt, att det
förslag, som nu föreligger, knappast kan väntas hava sådana
verkningar. Vad jag i detta avseende finner mest be¬
klämmande är att förslagets försvarare icke egentligen kun¬
nat häremot sätta annat än vissa förhoppningar att ef¬
ter åtskilliga små ändringar, som gjorts i förslaget, det¬
ta icke kommer att ha ett sådant oförmånligt inflytande,
■som vi opponenter befara. Nu tror jag för min del, att, när man
talar om förslagets inflytande på sparsamhet och omtanke, det
är riktigt, som en talare sade, att den enskilde individen, då han
söker sätta sig in i den saken, visserligen icke gör några mera
ingående kombinationer och därför kommer till ett sådant resul¬
tat att han ej behöver spara för framtiden. Utan det ligger, så
att säga, i luften, i den stämning, som blir en följd af förslaget,
•och som kommer att meddela sig till allmänheten samt, som
jag tror, göra benägenheten för sparsamhet och omtanke för
framtiden mindre än den eljest skulle varit.
Jag vill ock något fästa mig vid en annan anmärkning
som gjorts mot förslaget och vilken sammanhänger med det jag-
nyss nämnde, en anmärkning, som gjordes redan mot det, jag må
val saga, ödesdigra Raabska förslaget -— kommittén må förneka
■det, men man kan icke komma ifrån, att det Raabska förslagets
principer legat till grund för det förevarande och fört oss dit,
där vi nu äro — den anmärkningen nämligen att det blir ett
ytterst ringa sammanhang mellan de avgifter, som betalas för
Är 49.
72
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- pensioneringen, och själva pensionen; att något sådant samnaan-
män pensions- Pang icke kommer att märkas av pensionstagaren. Detta bris-
^0,'m tande sammanhang ligger icke blott däri att pensionen i d&
(Forts) flesta fall till största delen utgår alldeles oberoende av avgif¬
terna, utan däri att sättet för uppbörden av avgifterna är så¬
dant, att dessa otvivelaktigt komma att likställas med de andra
skatter och avgifter, som jämte dem stå på debetsedlarna.
Slutligen kan jag heller icke finna, att man har tillräcklig
säkerhet för de ekonomiska beräkningarnas riktighet. Detta be¬
ror icke därpå, att vederbörande ha underlåtit vad på dem an¬
kommit härutinnan — tvärtom måste man ju erkänna, att eu
synnerlig fullständighet och precision, så vitt jag kan förstå, har
iakttagits vid de beräkningar, som blivit gjorda, — utan det be¬
ror därpå, att man här bär att räkna med faktorer, som icke låtai
sig matematiskt beräkna, i all synnerhet i fråga om invalidr-
tetspensioneringen. Man kan möjligen verkställa någorlunda ex¬
akta beräkningar beträffande kostnaderna för ålderdomspensio-
neringen, men i fråga om invaliditetspensioneringen saknas till
stor del material härför. Här inverka nämligen i hög grad folk¬
psykologiska faktorer, som icke låta sätta sig i siffror. Det är
icke mycket lönt att profetera om framtiden, men jag kan icke.
göra mig fri från den farhågan, att det i avseende å kostnaderna:
kommer att visa sig resultat i vårt land, ungefär jämförliga med
dem, som man meddelat från en del andra länder på detta om¬
råde.
Nu är det emellertid så, att förslaget skall bli lag. Det kan
nu icke vara så långt till, att vi äro färdiga att votera, och vo¬
teringen kommer uppenbarligen att utvisa, att folkpensionerings-
förslaget blir antaget med stor majoritet. Jag får säga, att jag
känner ett stort ansvar att motsätta mig ett förslag, som uppbäresi
av en sådan allmän mening i Riksdagen och kanske också jhos
allmänheten ute i landet. Därför bär det för mig varit svårt
att avgöra, vilken position, som jag borde intaga. Då jag emel¬
lertid icke kunnat bortse från de betänkligheter, som jag nu an¬
givit, har jag icke kunnat besluta 'mig för att ge förslaget min.
röst, utan jag kommer att rösta emot detsamma.
Med herr Widén instämde herr Magnusson i Tumhult.
Herr Lindhagen: Jag hör till dem, som haft för kort
tid på sig för att sätta sig in i denna störa ocTi viktiga fråga.
Så mycket förstår jag emellertid, att det är ofantligt tilltalande,
att förslaget vill vara en folkförsäkring och icke bara en partiell
försäkring. Detta är förslagets ena stora idé. Den andra är det,,
att man i brist på penningar skall låta det som kan åstadkommas
stanna främst hos dem, som äro medellösa. Den principen finnen
jag även i och för sig tilltalande. Har man litet pengar, bör man;
framför ålit lämna vad som finnes åt dem, som äro mest behö¬
vande. Kan detta emellertid även leda till, såsom många påstå!
Onsdagen den 21 maj, e. m.
73
Nr 49.
och jämväl icke är uteslutet, att i. många fall människor icke Lag om all-
få, något intresse av att förbättra sin ekonomiska ställning ge. mrm pmsions-
nom eget arbete, därför att de då få minskad pension, då är detta * 'm.™9
en stor olägenhet med detta förslag, en mycket stor olägenhet till (Forts)
och med. Om det skall inträffa eller icke förstår jag ej. Jag kan
icke bedöma det, men jag vill gärna hoppas, att saken reder sig.
Därför har jag icke kunnat besluta mig för att på grund av denna
tvekan ej giva förslaget .mitt understöd.
Emellertid är det en annan sak jag vill tala om, därför att
även den är en huvudsak i förslaget, och därför att i den punk¬
ten förslaget går från de bägge två ovannämnda andra princi¬
perna. Det är frågan om kvinnornas delaktighet i pensioneringen.
Man kan säga, att kvinnorna uti förslaget icke betraktas som folk
utan som klass, det är icke en folkpensionering utan snarare eu
könspensionering, som här föreligger. Där har förslaget gått ifrån
sin princip, att vara en folkpensionering. Även har man frångått
principen att understödja främst dem, som äro medellösa. Visser¬
ligen få kvinnorna tilläggspensioner, men icke fullt så mycket
som männen. Men förslaget utnyttjar icke de naturliga tillfäl¬
lena att höja kvinnorna till högre pensionsldass, som de äro be¬
rättigade till. Särskilt tänker jag härvid på de gifta kvinnorna,
vilka uti pensionsavseende alla hållas nere i medellöshet i stället
för att såsom man haft möjlighet att göra, lyfta dem upp i högre
klasser bredvid sina män.
Männen äro sålunda i allmänhet i förslaget icke solidariska
med kvinnorna. Man säger, att det är påkallat av försäkrings;-
tekniska grunder. Enligt den statistik, som upprättats, bli kvin¬
norna tidigare invalider och do senare än männen, och så erinrar
man, att de privata livränteanstalterna taga hänsyn till denna
skillnad i statistiken mellan män och kvinnor. Till eu början,
vill jag säga, att detta senare är ett ofantligt dåligt exempel.
De privata försäkringsanstalterna måste se till att aktieägarna
få största möjliga vinst, de tänka på aktieägarna. Men detta
skulle ju vara en social lagstiftning, (åtminstone utger den sig;
för att vara det. Då skall man tänka på människorna, icke på
vinst åt kapitalet. Och gör man det förra, träder solidariteten
fram som den enda bärande principen. Alla individerna skola
vara en enda församling, en enda riskklass. Sent principiellt
finner jag förslaget i dess avsteg härifrån förkastligt. Det stö¬
ter något på aktiebolagslagstiftning, men icke på social lagstift¬
ning. Försäkringen blir icke heller någon verklig folkförsäkring.
Men granska vi saken litet närmare, kan det vara av intresse
att se till, om man har någon anledning över huvud taget att
här fästa vikt vid kvinnornas tidigare invaliditet och längre livs¬
längd. Vad först beträffar den tidigare invaliditeten, må matt
fråga sig, varför denna uppkommit. Såsom mer än en gång bli¬
vit erinrat, är den i mycket en ekonomisk invaliditet. Varför ?,
Jo, därför att kvinnorna äro hållna nere i de sämsta och till ett
fåtal yrkesklasser, då få litet att välja på och de få den sämsta
Kr 49.
74
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- betalningen. Dessutom få de dragas med barnen. _ Ankor med
män pensions- barn bil i ofantligt stor utsträckning ekonomiska invalider, de
försäkring puima ic]je re(ja sjg med de små resurser samhället tillhandahåller
dem, de måste fä fattigunderstöd, och därmed bli de ekonomiska
UJorts.) invaiider. Men icke skall det ligga dem i fatet, att det man¬
liga samhället inrättat det så för de kvinnliga medlemmarna i
samhället. En tidigare fysisk .invaliditet åter beror nog ofta
därpå att kvinnorna kastas ut på den industriella arbetsmarkna¬
den, under det de äro fallna mera för arbete i hemmet, eller ock
få gå under i hem, som endast äro en vrångbild av vad de skulle
vara. Denna brutalitet i själva samhällsordningen gör också att
kvinnorna bli utslitna, därför att de icke äro på sin rätta plats.
Men icke skall detta läggas dem till last, när det gäller eu
folkförsäkring. \
Så ligger det kvinnorna också i fatet, att de leva för länge.
,Vad kan det bero på? Om vi tänka efter, skola vi finna,
att det ganska mycket beror därpå att de på grund av sin eko¬
nomi tvingas att föra ett enklare levnadssätt och vidare därpå
att de på grund av sin naturell av egen drift göra det. Männens
tidigare dödsfall bero visserligen i avsevärd utsträckning där¬
på, att do arbeta i riskabla yrkesklasser, men framför allt kan¬
ske därpå, att de bli försvagade av alkohol, tobak och vene¬
riska sjukdomar. Skola nu kvinnorna därför ha mindre pen¬
sion och utgöra en särskild pariasklass i folkförsäkringen ? Det
är högst orimligt. Det ar intressant för övrigt, och det är märk¬
ligt, att ingen åberopat det, att männen enligt förslagets budget
skola betala en stor del av pensioneringen medelst indirekt be¬
skattning. Genom ny tobaksbeskattning beräknas skola inflyta
till statskassan 12 miljoner kronor om året. Detta visar, att män¬
nen sitta med de största inkomsterna, av dem kan man taga nå¬
got, därför böra de också ge någonting, kvinnorna äro de fat¬
tiga. Från männen komma som sagt 12 miljoner i skatt för
deras tobaksförbrukning och därtill må man lägga värdet av
vad de röka. Om en gång denna rökning upphör och sålunda de
ifrågakomma miljonerna icke heller vidare inflyta till statskas¬
san, tror jag, att männen tagit ett stort steg i riktningen 'mot
den högre livslängd, som kvinnorna för närvarande uppnå.
Så kommer en annan sak i förslaget, och den tycker jag-
är ännu mera förhatlig;. Det är, att de gifta männen icke skola
vara solidariska med sina hustrur. Detta är väl annars äktenska¬
pets mening. Man brukar tala om vilken uppgift kvinnan har
i hemmet, vilka stora värden, vilket nyttigt arbete hon skän¬
ker samhället genom att arbeta där och vårda det uppväxande
släktet. Mången tycker, att hon icke ens bör ha tid över att
utöva medborgerlig rösträtt, utan att hon bör helt ägna sig åt
familjen. Eu uppfordras vi att omsätta i penningar detta vackra
tal om hustruns arbetes stora värde. Hon blir då satt i den läg¬
sta pensionsklassen. Det visar till vilket värde man dock upp¬
skattar en kvinnas arbete i hemmet när det kommer till styc-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
75
>'r 49.
ket. I Norge har man icke haft tanke på i motsvarande förslag att Lag om an¬
göra, något sådant som hos oss nu föreslås, utan kvinnan höjes mäförf™*l™s'
npp till att vara sin mans like och får sin andel av mannens in- m"
komst. (Ports.)
Sålunda är detta en fullkomlig bankruttförklaring från kom¬
mitténs, Kungl. Maj :ts och utskottets sida. Första kammaren är
också redan och om' ett par timmar blir också Andra kammaren
bankrutt i den här saken. Det är ofantligt dåligt ställt i det
..avseendet, och det visar en ståndpunkt så efterbliven hos det
manliga folket, att det icke kan beskrivas.
I följd härav skola änkorna tvingas att över hövan umbära
vad de eljest varit vana vid och de skola i varje fall allesamman
draga fram sig och alla barnen med den minsta pensionen. Försla¬
get skulle visserligen fullständigas med en barnpensionering eller
något dylikt, men man har skurit bort detta, ehuru det utgör
en integrerande del i pensioneringen, att de barn, som dessa ned¬
tryckta änkor skola underhålla, flyttas in bland folket och kom¬
ma med i pensioneringen.
Att kvinnorna icke anse, att detta är riktigt, borde vara klart
för herrarna. Men man sätter upp det mest förvånade ansikte
över att de protestera. Man sade i förmiddags: vad är det för
mening i kvinnornas protester, det är ju blott en formell rätt
de vilja ha, de ha fått den reella. Särskilt herr Branting gjorde
ett stort nummer av detta. Hans anförande var ur hans syn¬
punkt förträffligt i det stora hela, men den svaga punkten var
.särskilt kapitlet om kvinnorna, vilket också blev hans kortaste.
Detta lärer ock gjort utskottet de största och mest tidsödande
bekymren. Ty hur orättrådigt man än står i begrepp att handla
i det yttre, har man dock ett samvete, som gör steget dröjande
-och obehagligt i alla fall.
Är det verkligen blott formell rätt det här gäller? Man gör
sig då för det första skyldig till den missuppfattningen, att rätt¬
visan blott är en formalitet. Jag är övertygad om, att eu rätt¬
vis princip är överfull av fruktbara realiteter och blir det än
mera i framtiden, i fall man från första början utgått från den¬
samma. Ett folk, som i sin politik ej vänjer sig att börja med
rättvisa utgångspunkter, går aldrig verkligt framåt. Och för
det andra, är det icke omedelbara ekonomiska realiteter, som
kvinnornas olikställighet enligt förslaget i förhållande till män¬
nen medför? Jag behöver blott åberopa vad jag nyss sade om
hustrurna, det gäller även övriga kvinnor, men i all synnerhet
hustrurna.
Man framhåller också ivrigt, att av den beräknade kostna¬
den för kvinnorna går åt 23 miljoner “kronor och för mannen
endast 11 miljoner. Om hela kostnaden säges dock, att nu änt¬
ligen kommer detta stora belopp till landets fattiga. Jag vill
fullfölja tankegången och säga: av detta stora belopp bör största
•delen rätteligen tillkomma de fattigaste bland de fattiga och
Nr 49.
76
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions'
försäkring
rn. m.
(Forts.)
och det är just kvinnorna, därför att de ha de minsta inkomsterna
'och de sparsammaste arbetstillfällena. Då det gäller att skaffa
pengar till pensioneringen, se vi, att detta anses kunna ske väsent¬
ligen genom skatt på männens tobaksförbrukning. Man finner
även därav vart de största inkomsterna gå.
Mot en förnuftig och rättvis ordning framföres också föl¬
jande sats, som går igen ofta. »Därigenom skulle nämligen», heter
det även i propositionen, männens pensionstillägg pressas nedi
till ett belopp, som vore allt för otillfredsställande, utan att mot¬
svarande summa för kvinnorna komrne att betyda någon väsent¬
lig ökning av det för dem enligt kommittéförslaget avsedda pen¬
sionstillägget.»
Först ger man männen ett obilligt företräde framför kvinnor¬
na, och sedan detta är gjort invändes mot försök till rättelse:.
icke skola vi vara rättvisa, ty då berövar man männen en del
av vad de orättmätigt fått. Just en sådan mening ligger i
själva verket i det citerade .uttalandet.
Då i min motion intagits den protest, som först framfördes-
från kvinnohåll, anser jag, att i Riksdagens handlingar bör in¬
flyta även kvinnornas sista ord i saken. Det lyder på följande
sätt:
»Undertecknade femton kvinnosammanslutningar med skilda
verksamhetsfält och olika politisk åskådning vilja härmed uttala
en gemensam protest mot det av Riksdagens särskilda utskott,
framlagda förslag till lag om allmän pensionsförsäkring.
Vi protestera mot att särbestämmelser för kvinnorna, vari¬
genom ^ de tilldelas en sämre ställning än männen, fortfarande,
kvarstå såväl i avseende på avgiftspensionen som pensionstill-
lägget, i stället för att, som i andra länder, alla försäkrade borde
utgöra en enda 'riskklass’ och erhålla samma pension efter en på
försäkringstekniska grunder fastställd procent. Det är enligt
vår uppfattning orättfärdigt att full solidaritet mellan alla ej,
lagts som grundval för försäkringen. Genom utskottets för¬
slag är t. ex. mannen — försörjaren enligt lag — icke solidarisk
med sin hustru. Med änkorna få de självförsörjande ogifta kvin¬
norna ikläda sig solidaritet; männen äro solidariska endast .med
varandra.
Vidare kvarstår den orättvisan gent emot den gifta kvinj-
nan, att till grund för hennes försäkring icke lägges viss del
av makarnas gemensamma inkomst utan hustrun skall alltidr
oberoende av denna tillhöra lägsta avgiftsklassen, vilken efter
utskottets förslag till avgiftsklasser, torde bli huvudsakligen eu
kvinnoklass, främst en de gifta kvinnornas klass. Detta förhål¬
lande är säkerligen ej ägnät att höja aktningen för det gifta,
ståndet, ej heller för kvinnan i egenskap av maka, mor och hem¬
mets vårdarinna. Varje åtgärd som minskar familjens betydelse¬
minskar ock nationens moraliska motståndskraft.
Vi protestera även mot att kvinnan för sina frivilliga .in-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
77
Xr 49.
sättningar skulle årligen fa endast fem sjättedelar av vad mannen Lag om alt¬
för för Sina. män pemions-
Av de medel som efter samma norm1 uttagas av de skatt-
skyldiga, oberoende av kön, samt av inkomsterna från en av (Forts.)
Sveriges naturliga tillgångar skulle kvinnan såsom pensionstill-
lägg tilldelas mindre belopp än mannen. Även om denna skill¬
nad något minskats i utskottets förslag, har dock vår hemstäl¬
lan, att samma belopp skulle fixeras för de inför arbetsoförmåga
lika ställda kvinnorna och männen icke vunnit utskottets till¬
styrkan. Dessutom beklaga vi, att utskottet bibehållit regerings-
förslagets grundprincip, att låta huvudparten av försäkringen
utgöra en efter behov utgående försörjning.
I en skrivelse till Riksdagens särskilda utskott hava vi fram¬
fört våra önskningar i denna fråga. I resolutioner, fattade på
möten landet runt, inom kommunala korporationer samt i pres¬
sen ha av kvinnor samma synpunkter framhållits. De från med¬
bestämmanderätt utestängda kvinnorna ha alltså begagnat sig
av alla de utvägar, som stått dem till buds för att vinna beak¬
tande för sina krav i denna för kvinnor som för män lika
vitala fråga.
Diupt beklagande att särskilda utskottet tagit så föga hän¬
syn till denna vår klart uttalade mening, vädja vi till Riks¬
dagen att beakta våra rättmätiga krav vid fattandet av ett
beslut, som under oöverskådlig framtid blir av bestämmande be¬
tydelse för nationen.
Stockholm den 19 maj 1913.
Fredrika-Bremer-förbundet. Svenska kvinnornas nationalför¬
bund. Sverges folkskollärarinneförbund. Föreningen G. C. I.
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm. Före¬
ningen av kvinnor i statens tjänst. Vita bandet. Kristliga före¬
ningen av unga kvinnor. Centralföreningen. Kvinnliga kontorist-
och expeditföreningen. Kvinnoklubben. Moderata kvinnoförbun¬
det, Socialdem. kvinnokongressens verkställande utskott. Stock¬
holms .socialdemokratiska kvinnors Barnorganisation. Stockholms
lokalavdelning av svenska skolkökslärarinnornas förening. ‘Södrä
kristliga föreningen av unga kvinnor.»
Bär ser herrarna, att det förefinnes en nationell samling
också inom kvinnokönet.
Det gäller nu till sist för mig att taga ståndpunkt till hela
förslaget. Jag vill då säga gent emot herr Raoul Hamilton, att
dess angivna innehåll är ett ytterligare bevis för att kvinnorna
behöva rösträtt, Jag är övertygad, att ifall kvinnorna haft po¬
litisk rösträtt varken kommittén, Kungl. Maj:t eller utskottet
skulle funnit på att behandla Sveriges gifta kvinnor liksom
kvinnorna i allmänhet på ett så brutalt och nedlåtande sätt,
som här skett.
Nu är situationen visserligen den, att man bör göra vald]
man kan för tillfället och mera kan ej begäras. Ifall man står!
Nr 49.
78
Onsdagen den 21 maj. e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
inför sådana förhållanden, att man vill och hoppas, att det kan.
ske förbättringar, och saken icke utgives för annat än den är,,
ett tillfälligt nödläge, då har man rättighet och plikt till ock
med att resignera. Men i denna fråga, beträffande kvinnorna,,
har man icke velat göra vad man kunnat. M,an har ogillat soli¬
daritetens princip, och utskottet har uttryckligen fastslagit, att
man vill ha olikställighet för kvinnorna. Det har sagts, lätt
mycket av vad som brister i förslaget i övrigt jskall fullkomnas,,
men denna orättvisa skall stå kvar. Då man så behandlar halva
nationen tar man avsteg från den av Erik Gustaf Geijer utta¬
lade grundsatsen, att samhällets utveckling går i jämbredd med
erkännandet av kvinnornas rättigheter. Jag är icke beredd lätt
stadfästa, en sådan kapitulation av svenska Riksdagen. _ Därför
måste jag yrka avslag på utskottets hemställan. Jag vill blott
tillägga, att i min motion yrkats icke helt undanskjutande av
propositionen utan endast uppskov till nästa Riksdag, för att
vi skola få förslaget förbättrat. Yi ha sett, hurusom i varje_ in¬
stans kunnat göras förbättringar, och det är högst antagligt,
att i. fall vi finge tillfälle att mera resonera med varandra, skulle
ytterligare förbättringar kunna äga rum icke minst i de avseen¬
den jag nu berört.
I detta sammanhang ber jag få fästa uppmärksamheten på,
att i min motion erinrats om den i Sverige egendomliga orga¬
nisationen, att politisk och kommunal rösträtt förloras, ifall mall
icke betalt sina utskylder. Därför är det viktigt att icke stifta
nya lagar, varigenom detta utskyldsstreck ytterligare leder till
äventyrligheter. Detta kan inträffa genom att pensionsavgifter¬
na uppföras samtidigt med utskylderna på kronodebetsedeln.
Svårigheten att betala blir därigenom ännu större. Den, som.
kämpat för författningsfrågorna, kan icke bortse från denna
farhåga. Denna fråga måtte emellertid ansetts antingen så sjuk
eller så obetydlig, att utskottet på den grund icke besvarat den¬
samma, ty det finnes icke ett ord härom i betänkandet. Detta är
också ett bevis för, hur hastigt utskottet här handlat, och att
det fortfarande finnes frågor att överväga. Min motion är obe¬
svarad av utskottet, och jag ber därför utskottets medlemmar ut¬
tala sin personliga mening i denna sak. Så mycket kan en motio¬
när begära av utskottet.
Det är en egendomlighet med detta förslag, att det går ige¬
nom utan verklig strid, och jag vill icke för min del saga, att
det ej kan vara bra ibland att sammanjänka meningarna. Men
det är dock så, att de olika tankar, som finnas, icke fått (gorå
sig gällande på samma sätt som om det stått kamp om. dem
i själva Riksdagen, utan allt har redan i utskottet kompromissats
samman, val beroende på att ingen av de tre parternas ledninf
gar stått fjärran från de andra i denna sak. Fråga kan dock
vara vad som är lämpligast för en sådan stor saks vidare fram¬
färd, att förslaget helt och hållet tages, utan att man märker de
olika skiftningar i uppfattningarna, gällande, eller att det tages-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
79
Jfr 49.
först efter strid 'ii kamrarna. Det kan hända att på den sista La9 om ox¬
vägen framtidens riktlinjer kommit att ligga klarare och verk- maZ
nmgsiuliare framfor oss. m m_
Emellertid på grund av vad jag anfört och med hänsyn till (Forts.)
den behandling, som kvinnorna i förslaget fått, ber jag få yrka
bifall till min motion, som innehåller, att Riksdagen med avslag
å propositionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
ytterligare övervägande av förslaget samt därefter förnyat fram¬
läggande av ärendet för nästkommande års riksdag.
Herr L u n d e 11: Herr talman! Jag vill från början till¬
kännagiva, att jag kommer att yrka bifall till utskottets förslag,
ehuru jag ingalunda är tillfredsställd med alla dess bestämmelser
utan i mångt och mycket skulle vilja ha dem på annat sätt.
Jag skall icke yttra mig länge i denna sak, men vill dock beröra
några punkter.
Vad nu beträffar pensionsbeloppen, böra de naturligtvis ut¬
mätas på det för pensioneringen lämpligaste sättet. Jag har väckt
en motion i denna fråga. Utskottet har icke i mycket direkt till¬
mötesgått mina önskningar, men indirekt har jag fått fram åt¬
skilligt, som gör, att utskottets förslag ,är för mig vida mera till¬
talande än förslaget var i den kungl. propositionen. Jag fann,
att statsbidraget var ganska rundligt tilltaget för medellösa,
men att man gjort alltför skarpa avdrag för dem, som genom
arbete eller sparsamhet beredde sig några egna inkomster. Jag-
ville göra detta avdrag mindre, men .lyckades icke i annan man
än att en förtjänst eller en besparing på 50 kronor årligen icke
kom att räknas. Jag ansåg detta vara en stor förtjänst hos
utskottsförslaget, att man åtminstone fick den lindringen. Vi¬
dare hade jag gjort yrkande om att avgifterna måtte bli högre
för dem, som voro i en lägre klass än 800-kronorsklassen. Jag
har funnit, att man i utskottets förslag tillmötesgått mina önsk¬
ningar så till vida att man i stället för att taga mitt genom-
snittsförslag av 4 kronor delat upp de försäkrade i två klasser,
en med två och en med fem kronors avgift. Jag medger, att
fördelningen erbjuder åtskilliga fördelar och bättre lämpar sig
efter de avgiftspliktiges förhållanden, än om man tagit ett me¬
deltal. Men administrationen i avseende på avgifternas uppbäran¬
de och dylikt blir mera svårskött med två klasser än med en.
Jag tror i alla fall, att utskottets förslag i det fallet är ganska
bra.
Vidare har jag ju också vunnit något, som jag avsåg med
min motion, nämligen att ordentligheten att inbetala premier i
viss män främjas därigenom att tilläggspensionen blir ökad.
Sålunda bereder man genom utskottets förslag de ordentliga
betalarna högre pension än enligt Kungl. Maj :ts förslag. Men
ännu kvarstår, ehuru i lindrigare form, den olägenheten, att
3-kronorsklassen är tillbakasatt i förhållande till dem, som ha
tillfälle och förmåga att erhålla högre avgift, såväl därigenom
Nr 49.
80
Onsdagen den 21 maj. e. m.
Lag om all¬
män pensions-
försäkring
m. m.
(Forts.)
att de som hava oförmåga att insätta mera även fä större stats¬
bidrag, som och genom att avgiftspensionerna å insatserna bliva
lika för insatser gjorda vid tidigare och vid senare ålder, ty där¬
igenom få de vilka vid framskriden ålder kunna öka insatserna
betydande fördelar mot dem som hela sin tid kvarstå i lägsta be-
talningsklassen. Det synes mig därför, att man icke handlar
rättvist mot den lägsta klassen.
Detta är de huvudsakliga anmärkningar, som jag här mot
förslaget, men över huvud taget kan jag säga, att jag är till¬
fredsställd med detsamma. Det framhölls i förmiddags, en hård
dom över professorerna i nationalekonomi, med anledning av att
de uttalat sin kritik över förslaget. Jag får säga, att det är väl
'tidigt att fälla den domen. De nationalekonomiska synpunkter,
som av de sakkunniga blivit framstälda, äro i många fall så¬
dana, att de icke kunna jävas, och även jag får säga, att försla¬
get, särskilt med hänsyn till avdragen å pensionstilläggen, icke
ger några stora förhoppningar om, att det skall sporra till ökad
sparsamhet eller göra att man försöker bereda sig största möjliga
inkomst genom arbetsamhet, omtanke och sparsamhet. Men hur
anordningen kan falla ut är svårt att bedöma, förrän man något
fått se dess verkningar. Det kan hända, att dess bestämmelser
ha en stark inverkan i dessa hänseenden, men det kan också hän¬
da, att denna inverkan icke blir så stark, som man har fram¬
hållit.
I ett fall vill jag vända mig mot de talare från socialisthåll,
som yttrat, att pensionerna omöjligen kunna bereda bärgning
för arbetare i industrisamhällen och städer, där levnadskostna¬
derna äro tämligen höga. Jag vill protestera på det bestämdaste
mot dessa påståenden och särskilt framhålla, att den frivilliga
försäkringen erbjuder för den, som vill lägga sig vinn om spar¬
samhet och omtänksamhet, tillfälle att få en ganska betydande
pension. Genom att under ett antal år erlägga 50 öre i veckan1
kan en arbetarefamilj komma upp till ganska betydande pensions¬
belopp, och 50 öre i veckan är icke för en väl avlönad industri¬
arbetare någon oöverkomlig summa. Om man utgår från exem¬
pel 3 i den till oss utdelade promemorian, kommer man till det
resultat, att en familj genom att även använda den frivilliga
försäkringen kan nå upp till en pension på 700 eller 800 kro¬
nor. Att få 800 kronor blir kanske svårt, men den siffra, som
angives i promemorian, är 736 kronor. Om e?a industriarbetare-
familj får i pension 736 kronor, bör ju detta kunna räcka, och
jag tror icke, att man uppnår det resultatet medelst fattigvårds-
understöd i flertalet kommuner. Det rena statsbidrag, som man
skulle få med denna pension på 736 kronor, utgör 369 kronter
40 öre. Jag tycker att det är ganska bra ätt få eu sådan stats¬
hjälp för sin ålderdomsfbesörjning. Industriarbetarna ha därför,
synes det mig, ingen anledning att klaga, utan de kunna reda sig
lika väl som andra klasser, vilka beröras av Set föreliggande
förslaget.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
81
Då jag sålunda anser, att förslaget erbjuder många och stora Lag om all-
fördelar för dem, som behöva en pension, yrkar jag bifall till mäll pensions-
1 § i det föreliggande förslaget. jörsah-ing
in. in.
Ilerr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Jag har be- (Forts-)
gärt ordet dels för att söka undanröja en del missuppfattningar
av mitt förra anförande och dels för att svara några av de föregå¬
ende talarne. När jag i förmiddags hade ordet, beklagade jag, att
man forcerat denna fråga till avgörande redan i år och i sam¬
band därmed yttrade jag, att vi riksdagsmän hade en känsla av
obehag, när vi märkte, att man ville pressa oss a'tt antaga för¬
slag i viktiga frågor, innan vi varit i tillfälle att grundligt syna
dem i sömmarna. Nu har jag hört, att man fattat detta mitt
uttalande så, att jag därmed skulle ha beskyllt regeringen för
att ha utövat påtryckning på enskilda riksdagsmän eller på
något^ av partierna. Att vilja påstå eller insinuera något så¬
dant har varit fjärran ifrån mig. Vad jag menade var endast
att framhålla, att det faktiskt förelegat ett visst tvång att väl
hastigt fatta position i frågan, då ju förslaget inkommit så sent
till Riksdagens behandling, att det för flertalet varit omöjligt
att skaffa sig en personlig åsikt om detsamma. Och detta tvång
var det, som jag i en hastig vändning betecknade med ordet
»pressa».
Herr Lindman yttrade, att högern alldeles icke hade några
principiella skäl att motsätta sig arbetsgivarbidrag till so¬
cialförsäkringen, och han tycktes mena, att jag beskyllt högern
för något sådant. Icke heller en sådan beskyllning vill jag
vidkännas. Jag yttrade, att ålderdomsförsäkringskommittén up¬
penbarligen avsett att vinna »en del högermän» genom sitt för¬
slag att befria arbetsgivarna från all bidragsskyldighet. Men
jag sade också i fortsättningen av mitt anförande, att jag kände
flera större arbetsgivare, vilka visst icke vore motståndare till
tanken på arbetsgivarbidrag. Jag kan .således till min glädje
instämma med herr Lindman i detta stycke.
Med lika stor glädje kan jag instämma med herr Branting,
då han säde, att det vore ett vackert och rättfärdigt mål att
göra arbetsgivarna ansvariga för försäkringspremierna, men att
i verkligheten denna regel icke vore gällande. Jag kan bara
inte förstå, varför herr Branting i det sammanhanget skulle
lyfta pekfingret mot mig och saga, att jag begått det'felet att
tala__ om denna regel, »som om den redan blivit genomförd».
I min och mina medmotionärers. motion har det sagts klart
och tydligt ifrån, att vi veta, att denna regel f. n. icke är gällande,
men att vi anse, att den bolde vara det. Då herr Branting
nu tycks hysa samma mening, borde han på ett verksammare
sätt än i dag skett understödja oss i våra strävanden att få1
denna rättvisa sak genomförd. Emellertid kan det hända, att
herr Branting föraktar vår motion så djupt, att han icke ens
velat läsa den. Jag började misstänka det, då herr Branting
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 49. 6
Nr 49.
8a
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions■
försäkring
in. m.
(Forts.)
vid kritiken av vår motion sade, att det icke var rimligt, att den
som icke betalar sina premier, skall gå till fattigvården och
begära hjälp — han menade tydligen, att vi skulle ha ifråga¬
satt något sådant i vår motion. Men så står det icke i motio¬
nen, utan där har endast föreslagits, att kommunen skulle be¬
tala premierna för personer, som tillfälligtvis icke kunde betala
desamma själva. Men märk väl, detta skulle icke becraktas
som fattigvård och sålunda icke ske genom fattigvården. Herr
Brantings sistnämnda kritik träffar således icke heller målet.
Jag skall icke till bemötande taga upp. allt, varpå jag
annars kunde ha anledning' att här ingå. Men jag vill säga herr
Branting, att hans angrepp på beräkningsgrunderna i motionen
icke äro befogade. Vad som är sant av kritiken i detta styckte,
är vad utskottet formulerat sålunda, att »de beräkningarna icke
uppgjorts med lilcci stor försiktighet som utskottets». Vad inne¬
bär nu detta ? do, det innebär, att motionärerna ej ansett (sig
behöva iakttaga den utomordentligt stora försiktighet, som kom¬
mittén och utskottet ansett påkallad. Kommittén har sålunda
tagit- till särdeles störa säkerhetsmarginaler i flera avseenden,
t. ex. därigenom, att den beräknat dödligheten för de svenska
invaliderna till 55 o/o av den tyska invaliddödligheten och vi¬
dare genom att icke taga någon hänsyn till den avgång ifrån
försäkringsstocken, som sker genom emigrationen. Men dessutom
har kommittén ansett, att man för säkerhetens skull icke bör
beräkna högre ränta på försäkringstagarnes premier än 3 Va °/o.
När sedan frågan kom till utskottet, ansåg utskottet för att
bereda medel till en del förbättringar att man kunde beräkna
räntan på fonden efter 3,85 o/0. Nu ha mina medmotionärer och
jag behållit kommitténs övriga säkerhetsmarginaler, men tilllå¬
tit oss att räkna med 4 % förräntning av fonden.. Det är detta,
som herr Branting betecknat såsom ovederhäftigt och otill-
låtligt. Men då vill jag till försvar för den åtgärden åberopa
först och främst, att vid ett möte av mycket sakkunnigt folk
på detta område, nämligen aktuarieföreningen i Stockholm, flera
ledamöter uttalat, att man, när det gäller socialförsäkring, myc¬
ket väl borde kunna räkna med 4 V2 / ränta å premiefonden;
bland dem som förfäktade denna åsikt befann sig en professor i
matematik, chef för ett mycket stort försäkringsbolag här i
staden. Och för övrigt har man i de österrikiska och norska
förslagen till folkpensionering räknat med 4 o/o ränta. Jag
kan vid sådant förhållande icke inse, att det varit så oförsvar¬
ligt och lättsinnigt av mig och mina medmotionärer ^att räkna
med 4 o/o. Således om man raknar med 4 o/0 ränta ä fonden och
tar hänsyn till de ganska stora säkerhetsmarginalerna, så lian
man mychet väl utfästa sig att betala de av giftspensioner som
i min motion utlovas. Vid sådant förhållande synes, det mig,
att herr vice talmannens något hårda omdöme, att jag »jäm-
merligen misslyckats» i mitt försök, tarvar en ganska grund¬
lig »modifikation».
Onsdagen den 21 maj, e. m.
83
Nr 49.
För övrigt förefaller det ganska egendomligt att utskotts- Lag om aii-
medlemmarne vid alla jämförelser mellan utskottets förslag, å män,
ena sidan, samt vårt förslag å den andra, nästan varje gång utgått försakrm9
därifrån, att enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag alla m‘ m'
eller de flesta pensionärerna få pensionstillägg. I anledning (I’orts-)
härav är det kanske skäl att erinra, att endast 43 % av de
pensionsberättigade enligt det kungliga förslaget 'komma i åt¬
njutande av pensionstillägg; ätt av dessa endast en bråkdel fä
fullt pensionstillägg, samt att 57 % av alla pensionärerna icke
få ett öre av allmänna medel. Det kan då icke vara rättvist
att ställa sin jämförelse så, att man å ena sidan betraktari
pensionerna enligt vårt förslag, i vilket ingår att det stora
övervägande flertalet av de pensionsberättigade erhålla pensi¬
onstillägg samt "å andra sidan hänvisar pa pensionerna en¬
ligt Kungl. Maj:ts förslag med den ökning, som pensionstilläggen
innebära, oaktat dessa tillägg icke ens komma hälften av pen¬
sionärerna till godo.
Herr Nilson i Örebro sade, att statsbidraget är fristående
såväl enligt Kungl. Maj:ts förslag som enligt motionärernas.
Detta kan visserligen sägas om Kungl. Maj:ts förslag, enär stats¬
bidrag enligt detsamma icke tillfaller mer än 43 o/0 av samtliga
pensionstagare samt för övrigt något annat samband mellan pen¬
sion och pensionstillägg icke existerar än det som består däri att
beloppet av pensionstillägget i viss mån är beroende på antalet
erlagda pensionsavgifter. (Sistnämnda anordning är ju för öv¬
rigt ej föreslagen av. Kungl. Maj:t utan av utskottet.) Däremot
innebär det en orättvisa att påstå, att statsbidraget är fristående
även enligt mitt och mina medmotionärers förslag; ty det går ut
på att varje pensionsberättigad person, som under karenstiden
tillhört försäkringen och som icke under de sista åren haft en in¬
komst av minst 2,500 kronor, också skall vara berättigad till pen¬
sionstillägg.
Vidare gjorde herr Nilson i Örebro gällande, att jag ville
dela ut 34 millioner kronor åt alla, »oavsett, om behov förelåg eller
ej». Detta yttrande förråder en mycket märkvärdig uppfattning-
av den angelägenhet vi här diskutera. Anser verkligen herr Nil¬
son, att personer med 300 kronors inkomst icke i regel behöva
något tillskott till denna inkomst. För min del antar jag, att även
300-kronors männen i regel äro i stort behov av pensionstillägg,
och det är därför jag föreslagit, att även de skola komma i åt¬
njutande av sådant.
Herr Nilsons anförande innehöll enligt min uppfattning de
slag. Herr Nilson ansåg sig ständigt kunna uppvisa en kolossal
skillnad till vår nackdel: mellan pensionsbeloppen, enligt utskot¬
tets och enligt vårt förslag. Hur han än såg' saken, så låg alltid
utskottets förslag över. Orsaken härtill var emellertid, dels att
han beträffande utskottets förslag huvudsakligen höll sig till
pensionerna, tillökade med pensionstilläggen, och dels att han
endast jämförde pensionernas belopp efter 50 års av giftsbetalning.
Nr 49.
84
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- Men herr Nilson glömde alldeles bort att tala om, såväl att det
stora flertalet pensionärer enligt utskottets förslag icke få några
'䔓m‘n'J pensionstillägg alls, som att jämförelsen skulle utfalla helt an-
(Forts) norlunda, om den avsåge pensionernas belopp enligt utskottets och
enligt vårt förslag efter en kortare tids, exempelvis 10 års avgifts-
betalning. Eljest kunde det ju vara av intresse att meddela, att
enligt vårt förslag utgår pension efter 10 års avgiftsbetalning i
andra klassen, d. v. s. efter en inkomst av 800 kronor, med 109
kronor, men enligt Kungl. Maj :ts förslag med 9 kronor, säger och
skriver nio kronor. Detta glömde herr Nilson att meddela.
Herr Cederborg förklarade, att det icke var så, som jag skulle
hava sagt, att enligt utskottets förslag slarven, brottslingen, dag¬
drivaren och drinkaren skulle få pensionstillägg, ty.det vore all¬
deles uteslutet. Häremot vill jag erinra, att jag visst icke ytt¬
rade mig så, utan jag säde, att före detta straffången, /. d. soute-
nören, f. d. yrkesspelaren icke äro uteslutna från möjligheten att
få pensionstillägg. Jag menade nämligen, och menar fortfarande,
att sådana personer vid det tillfälle, då frågan om deras pensions¬
tillägg skall avgöras, icke kunna sägas underlåta att »sig ärligen
försörja». Jag tror sålunda, att den anmärkningen står sig, att
utskottets förslag icke med säkerhet från statspension utesluter
en massa individer, som förut fört ett notoriskt förargelseväckan¬
de och samhällsfientligt liv. Jag måste vidhålla, att detta icke är
tilltalande, på samma gång jag bestämt måste stå fast vid min
åsikt, att det är orättvist, att man från statspension utestänger
sådana 300-kronors-karlar, som fört ett hederligt och gagnande liv,
men som varit olyckliga nog att skaffa sig en anspråkslös’ in¬
komst. Någon förklaring till denna orättvisa har jag icke under
diskussionen erhållit.
Man skall kanske icke vid denna sena timme tvista om ord,
men då herr Cederborg förvånade sig över att jag kallade det
föreliggande förslaget för en försörjningslagstiftning, så må det
vara tillräckligt att hänvisa till att kommerskollegium, som ju
från den motsatta sidan har åberopats till stöd för förslaget, på
ett ställe i sitt utlåtande säger: »Nekas kan icke, att kommitte-
rade i fråga om understöden, genom att grunda pensionsrät-ten i
främsta rummet på behovet och icke på fullgjord avgiftsplikt,
övergivit den bärande principen i all försäkringslagstiftning.» Och
på flera andra ställen yttrar kommerskollegium, att det före¬
liggande förslaget i övervägande grad utgör en försörjningslag¬
stiftning.
Slutligen några ord till herr Hamilton, som menade, att »de
kammarlärde» ej ha samma förutsättningar att bedöma denna
fråga som de, vilka levat »nära folket»; i detta avseende kan det
förtjäna att nämnas, att vid danska folketingets behandling jäv
finansloven år 1910 två husmän skarpt kritiserade lagen om
ålderdomsunderstöd, under påstående att densamma verkade de¬
moraliserande på folket. Den ene av dessa meddelade, att det
i hans trakt i två olika amt hållits opinionsmöten av husmän
Onsdagen den 21 maj, e. m. 85 Nr 49.
angående denna sak, och att båda dessa möten enhälligt uttalat Lag om aii-
sig iör upphävande av lagen och dess ersättande med en verklig män p***iotu-
försäkringslagstiftning. Då nu husmännen icke endast, såsom försäkrin9
herr Hamilton, »levat nära folket», utan själva höra till folkets I\
bredaste lager, kunna ju sådana opinionsyttringar måhända hava (*orts')
lika mycket att betyda som herr Hamiltons på antaganden stödda
meningar.
, Slutligen har det sagts i dag liksom under ärendets föregåen¬
de behandling, att denna lag visserligen liksom allt mänskligt
är behäftad med sina fel och brister, men att man sedermera kan
bättra och bygga på densamma. Jag vill i anledning av dessa
tröst enka utsikter saga, att ehuru jag visserligen icke är någon
byggmästare, jag dock så mycket tror mig förstå byggnadskonst
att om grunden till ett hus är snett lagd, och man likväl uppför
en byggnad på densamma, så kan man icke sedan reparera det
felet genom att bygga på några stycken torn på byggnaden.
Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Lindqvist i Kosta: Herr talman! Jag skall för min
del latta mig mycket kort, så herrarna behöva icke alls börja sjunga.
Jag har begärt ordet huvudsakligen därför, att jag vill ha till
protokollet antecknat, att jag kommer att rösta' emot det föreliggan¬
de förslaget. Jag gör det huvudsakligen därför, att jag anser, att
aenna pensionering icke på långt när fyller vad som var avsett med
densamma. Kommitterade för detta lagförslag ha räknat med att
det skulle vara nödvändigt för en människa att ha en inkomst av
300, resp. 250 kronor för att leva utan att behöva anlita fattigvår¬
den.- De skrevo också sitt förslag så, att det skulle vara möjligt för
en invalid, som var fullkomligt medellös, att få detta understöd eller
denna pension, vad man nu vill kalla det, det vill säga 300 kronor
för man och 250 kronor för kvinna. Denna bestämmelse i § 11 om
det kommunala tillskottet ändrados sedan av regeringen till det
bättre, så att det möjliggjordes för personer att få ett sådant till¬
skott av kommunen utan att vara fullkomligt utblottade. Denna
paragraf i Kungl. ^ Maj :ts förslag har emellertid nu av utskottet
stiukits, utan att något annat satts i stället, som skulle kunna er¬
sätta detta. Det har sagts, och med rätta, att övergångsbestämmel-
serna i en lag, sådan som denna, äro det allra viktigaste, och denna
§ 11, den skulle ju vara ett led i övergångsbestämmelserna. Ge-
nom densamma skulle det ju möjliggöras för kommunerna att lämna
ett tillskott till pensionerna, ett tillskott som ju skulle vara synner¬
ligen välbehövligt, innan avgiftspensionerna ännu hade hunnit börja
verka i sm fulla utsträckning. Man kan ju säga, att mycket går att
i Öl bättra, art atskiligt av vad man icke nn kan få, kan komma fram¬
deles, och även jag vill tro. att så skall bli möjligt. Men jag har
litet svårt att föreställa mig, att sedan lagen några år varit i kraft,
och avgiftspensionerna^ börjat utgå till större belopp, det skall bli
möjligt att införa en sådan, bestämmelse som denna, som ju var av¬
sedd att verka under den tid, då avgiftspensionerna ännu icke hade
Nr 49.
86
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
hunnit börja utgå i sin helhet. Med de bestämmelser, som lagförsla¬
get nu innehåller, blir det icke möjligt för någon människa, sa framt
icke andra inkomster också förekomma, att draga sig fram pa dessa
belopp utan att anlita fattigvården. Ty ingen vin väl ändå påstå, att
det är möjligt att leva på 75 kronor om året, till vilket belopp pensio¬
nerna första året skola uppgå, och ingen vill väl heller, gorå gällande,
att sedan övergångstiden gått till ända, det skall bli möjligt för en .per¬
son att draga sig fram på 150 kronor om året. Jag bär visserligen
läst i en tidning här om dagen, att det skulle visat sig möjligt åtmin¬
stone på en del orter att draga sig fram på ganska blygsamma.belopp,
och det är ju tydligt, att när det gäller att peka på en provins, dar
detta framför allt skulle vara möjligt, så är det Småland, som man
har velat framhålla. Men jag vill säga, att jag tror, att även. om små¬
länningarna äro vana vid att draga sig fram med synnerligen små
inkomster, så blir det även i Småland omöjligt att draga sig tram pa
dessa små pensionsbelopp. .
Det har sagts av eu talare, det var visst greve Hamiiton, om jag
icke minus fel, att de! skall bli glädjestrålar i landet, när. folket lar
veta, att lagen gått igenom, men jag tror icke, att det blir från manga
ansikten sådana glädjestrålar skola komma, när man far veta, vad
lagen i själva verket ger. Icke tror jag, att det. blir många glädjestrå¬
lande ansikten inom industriarbetarnes klass, icke tror jag, att dessa
grupper, där de få ett tillägg i sin skatt av 11 eller 1.6 kronor,, kom¬
ma att glädja sig åt att denna lag går igenom. Det är ju tor ovngt
alldeles orimligt att bestämma åldersgränsen till 67 ar. i en lag, som
omfattar även industriarbetarne, av vilka ju så ofantligt manga ar¬
beta i sådana hälsofarliga yrken, att de aldrig uppnå en sa hög lev¬
nadsålder. Det synes mig, att 67-årsåldersgränsen är för hog, vilka
människor det än gäller, men alldeles särskilt med hänsyn till dessa
industriarbetare. Icke kan man väl tro, att dessa skola glädja sig sa
särdeles åt att få börja betala dessa höga avgifter, när de ha så ytter¬
ligt liten utsikt alt någonsin få något tillbaka för de avgifter de ut¬
betalat. .
Ja, herr talman, jag har som arbetare velat, innan voteringen
börjar, och dess resultat blir känt, såga, att jag icke tror, att glädjen
i landet över denna lag kommer att bli så stor, som en del herrar när
ha velat hålla före. Jag ber, herr talman, att få yrka avslag pa det
föreliggande förslaget.
Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Jag skall i
likhet med den föregående talaren icke länge upptaga kammarens
tid, men jag har ansett, att då jag uttryckligen sagt, och även
i denna stund har den principiella uppfattningen, att ett förslag
om arbetsgivarebidrag bör på något sätt inarbetas i lagen, jag
också bort avgiva en förklaring till att jag för mm del det oaktat
kunnat instämma i ett anförande, som utmynnade i yrkande om
bifall till det föreliggande förslaget.
Jag anhåller emellertid att först fa såga ett par ord om
en punkt av den detaljkritik mot det föreliggande förslaget, som
Onsdagen den 21 maj, e. m.
87
Nr 49,
här förekommit. En talare på göteborgsbänken framhöll särskilt, Lag om all-
att förslaget skulle komma att fördärva folkkaraktären, för-män. PP^jons-
där va. sparsamheten. Jag skall då be att få omtala, hurudana fö™ak™9
förhållandena i detta fall äro inom det verksamhetsområde, som (Forts)
jag närmast varit i tillfälle att taga kännedom om. Jag syftar ^ 1 '
härmed på de utav enskilda järnvägarnes personal, som i likhet
med istatsbanornas personal och en stor del övriga statstjänare
under åtskilliga år haft sin pensionsfråga ordnad. Jag skall be
att få omnämna, hurudana verkningarna härav enligt min upp¬
fattning varit, men nödgas säga, att detta endast blir en sub¬
jektiv uppfattning, då vi ju sakna statistik på området. Men
det har dock visat sig, att just bland dessa grupper av stats¬
tjänare, dessa griipper av kommunikationstjänstemän, som haft
sina pensionsförhållanden ordnade sedan jämförelsevis lång tid
tillbaka, bär självhjälpsverksamheten florerat mycket kraftigt.
och man har försökt, så långt det varit möjligt att skapa ut¬
vägar för att man skulle kunna motse en mera tryggad ålderdom.
Man har sökt att skaffa sig tak över huvudet för ålderdomen,
man dar sökt skaffa sig livförsäkring och, som sagt, på alla
sätt sökt att så långt det varit möjligt sörja för sin ålderdom.
Eörhållandena ha sålunda icke utvecklat sig i den riktning be¬
träffande denna del av vårt lands befolkning, som herr Lundström
trodde^ att de skulle göra med avseende på landets innebyggare
i dess helhet, om detta förslag ginge igenom. Det är ju dessutom
så, att om man skall utdraga konsekvenserna riktigt långt i
det avseende, som herr Lundström talade om, så skulle ju spar-
samhetslusten kunna tänkas bli eller blivit förstörd även i de
samhällskretsar och den kategori av statstjänstemän, som herr
Lundström tillhör, vilken ju också under många år haft sina
pensionsförhållanden ordnade.
Detta sagt mera i förbigående. Jag lovade att säga, varför
jag kunnat vara med om bifall till det föreliggande förslaget,
och jag skall söka uttrycka mig så kortfattat som möjligt.
Det är ju så, att om vi läsa förslaget, sådant det verkligen
föreligger, och se till, huruvida det finnes möjlighet att inar¬
beta arbetsgivarbidrag häri, man enligt min uppfattning måste
anse, att vad herr Branting anfört rörande § 34 äger sin fulla
giltighet. Jag skall'också i detta sammanhang be att få omnämna,,
att de enskilda järnvägarnas arbetsgivare — jag underlåter icke
att giva ett erkännande, då ett sådant verkligen Ican givas —
här gått före med ett ganska gott exempel. Om man skulle våga
förutsätta, att andra arbetsgivare skulle slå in på samma stråt
och alltså avsätta ett visst belopp för v-arje arbetare och år, och
inbetalat på sätt par. 34 angiver, så medför ju detta, enligt
vad som sagts mig, och som för övrigt framgår av utskottsbe-
tänkandet, att exempelvis ett belopp av 10 kronor inbetalt vid
17 års ålder ger 7 kronor 50 öre i ökad pension. Alla skäl i världen
tala sålunda för, att alla de arbetsgivare, som förklarat sig
vilja hjälpa sina arbetare i detta fall, borde anlita den utväg,
Nr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
88 Onsdagen den 21 maj, e. m.
som här finnes angiven. Jag hoppas, att alla de, som gjort sig
till målsmän för arbetsgivarehidraget, skola komma att som en
början i rätt riktning använda sitt inflytande till att förmå
så många arbetsgivare som möjligt att begagna sig av det till¬
fälle, som i § 34 av det föreliggande förslaget erbjuder sig.
Herr talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till
det föreliggande förslaget.
Herr Wijk: Herr talman! Jag begärde ordet för att rätta
två faktiska misstag, som förekommit.
Herr Nilsson i Bonarp påstod, att den slutliga fondbild¬
ningen enligt aktuarien Modströms förslag skulle representera
5 miljarder. Den riktiga siffran är 3,c» miljarder.
Herrar Nilson i Örebro och Nilsson i Bonarp sökte göra gäl¬
lande, att i det Modströmska förslaget redan det första året
ett statsbidrag uppgående till 27 miljoner kronor skulle vara be¬
hövligt. Detta är ett misstag av dessa herrar, som förklaras,
därav, att de hämtat sina uppgifter från regeringsrådet Lindstedt,
som å sin sida missförstått saken.
Herr Bran ting: Herr talman! Den ärade partivän till
mig, som nyss hade ordet, framhöll, att glädjen i landet öven
förslagets antagande nog icke bleVe så stor, som här påståtts. Jag-
tror nog också, att det icke är värt att tala så mycket om glädjen
i landet, när man där får erfara övergångsbestämmelserna. Det
kan emellertid icke hjälpas, att, när man talar om detta och sät¬
ter eu smula nedsatt betyg på denna stämning man ändå måste,
tillägga, att misstämningen, om förslaget faller, runt om i lan¬
det blir å andra sidan mycket stor och mycket allmän. Jag tror
icke, att man uttrycker hela sanningen, om man icke tar med denna
sida av saken i beräkningen.
Jag begärde ordet med anledning närmast av ett uttalande
av herr Pettersson i Södertälje, vari han sade, att jag skulle gjort
ett mycket starkt uttalande mot beräkningarna i hans motion,
endast på den grund, att där var det räknat med 4 o/o medan
Ju utskottet kommit upp till 3,85 o/0. Detta är icke riktigt. För¬
hållandet är, som jag också framhöll,^ att vederbörande ansåg,
att man räknat så alltför försiktigt i Kungl. Maj :ts ^förslag, att
den sammanlagda effekten, om man räknade med något mindre
försiktighet, skulle bliva så stor, att man kunde nonchalera hela
den stora skillnaden mellan kvinnornas avgiftspensioner, som i
det kungl. förslaget beräknades till blott 23 °/o, och männens,
som beräknades till 30 °/o, en skillnad som ju medförde enligt det
kungl. förslaget en omedelbar statsutgift av 1 Va millioner kro¬
nor för att åter utplånas, hela denna skillnad ansåg vederbörande,
att man kunde eliminera undan blott genom att peka på, att be¬
räkningarna voro i vissa avseenden kanske väl försiktigt gjorda!
Det var mot sådana uttalanden, som jag riktade min anmärkning,
och den anmärkningen står jag för; jag tror den är riktig.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
89
Nr 49.
Av herr Lindhagen framställdes en direkt fråga, varför hans Ly om all-
motion icke blivit omnämnd. Han bad om en upplysning. Jag
skall då omnämna, att denna motion ju går ut på »att Riksdagen
vid avgörandet av förslaget till lag om folkpensionering måtte (Forts.)
genom förslagets formulering eller annorledes tillse, att pensions¬
avgifternas uttagande icke verkar ofördelaktigt på utövningen
av politisk och möjligen även kommunal rösträtt genom föranle¬
dande av ökat häftande för oguldna utskylder».
Ja, jag får ärligt bekänna, att vi talade om saken i utskot¬
tet, men vi blevo bet på, huru vi skulle kunna ställa till så, att
ökade utgifter för personer, som hade ont om slantarna, ökade ut¬
gifter, som visserligen skulle uttagas för ett så gott ändamål som
deras egen försäkring, detta vidgade hål i deras portmonnä sam¬
tidigt icke. måtte verka såsom ett sådant hål i jmrtmonnän och
icke vålla svårigheter att betala utskylderna. Den saken, som
låg närmast att tänka på, skulle ju vara att framhålla det orik¬
tiga i att sammankoppla rösträtten med betalningen av de ut¬
skylder, som det här är fråga om, men den saken föll naturligt¬
vis utom utskottets område att inlåta sig på, och då vi sålunda
stodo som levande frågetecken inför ett enligt vår uppfattning
olösligt problem, så blev det icke skrivet något härom i motive¬
ringen.
Till sist vill jag blott, eftersom jag fått ordet, säga, att
jag vid denna timme icke känner någon lust att besvara det an¬
förande, som herr Starbäck höll och som han riktade mot mig;
jag tror, att han själv vid närmare besinnande skall finna svårt
att stå för allt han där sagt.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr
talmannen propositioner på l:o) godkännande av nu föredragna
paragraf i föreliggande lagförslag, 2:o) bifall till den utav herr
Wijk väckta motionen, 3:o) bifall till herr Winbergs motion, 4:o)
bifall till det av herr Lindhagen under överläggningen framställda
yrkandet, samt 5:o) avslag å förevarande lagförslag i vad det av-
såge den nu föredragna paragrafen; och förklarade herr talmannen
sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för den först¬
nämnda propositionen. Votering begärdes emellertid, i anledning
varav och sedan till kontraproposition antagits den under 5:o) upp¬
tagna propositionen, nu uppsattes, justerades och anslogs en så
lydande voteringsproposition:
Den som vill att kammaren godkänner 1 § i föreliggande för¬
slag till lag om allmän pensionsförsäkring, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren avslagit förslaget i vad det avser
berörda paragraf.
Nr 49. 90
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Omrnsf.nino*An n+.fnll mArl 172 Ja mot 25 Nej; och hade kam-
Laa om all-
pensions- maren antsä godkänt paragrafen.
•sta hvina A 0
man pension,
försäkring
m. m.
(Forts.)
2 och 3 §§.
Godkändes.
Härefter föredrogs 4 §; och yttrade därvid
Herr Hamilton: Herr talman! Blott ett par ord. I de
motioner, som blivit väckta beträffande 500-kronorsklassen, har
det förutsatts, att denna klass även skulle omfatta jordbrukare,
som hade denna inkomst och inkomsttagare i städer, där det be-
villningsfria avdraget uppgår till mer än 450 kronor. Det vi¬
sade sig likväl inom utskottet, att det var förenat med åtskil¬
liga formella svårigheter att formulera paragrafen såsom motio¬
närerna tänkt sig. Av den anledningen framställdes ett yrkande
inom utskottet av vice talmannen, med vilken jag förenade mig,
vari han hemställde, att Riksdagen måtte avlåta en skrivelse till
Kungl. Maj :t av innehåll, att Kungl. Maj :t ville låta utreda
och till nästa år framlägga ett förslag, som ginge ut på, att ägare
eller brukare av jord med ett taxeringsvärde av 5,000 kronor
måtte räknas till denna klass. .Vid den provisoriska omröstnin¬
gen bifölls tillstyrkandet av en dylik skrivelse, men vid den de¬
finitiva voteringen blev det avslaget. I stället inlade emeller¬
tid utskottet i sin motivering det önskemålet, att Kungl. Maj :t
måtte taga frågan under övervägande. Civilministern har i dag
i sitt anförande också ingivit oss förhoppning om att vi till
nästa år hava att emotse ett förslag till omformulering av åsyf¬
tade lagparagraf, varigenom önskemålet skulle uppfyllas.
Jag ber emellertid att få understryka vad utskottet här i sin
motivering har uttalat eller sin förvissning om att herr statsrådet
och chefen för civildepartementet vill draga försorg om att dessa
småbrukare, vilkas jordbrukstaxeringsvärde uppgår till 4,000
å 5,000 kronor, måtte föras till 500-kronorsklassen.
Vidare anfördes ej. Paragrafen godkändes.
Godkändes.
För 6 § hade utskottet föreslagit följande lydelse:
Pensionens årliga belopp utgör för man trettio och för kvinna
tjugufyra procent av de erlagda pensionsavgifternas sammanlagda
belopp.
Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen
för pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och
5 §.
Onsdagen den 21 maj, e. m.
91
Nr 49.
försäkring
m. in.
(Forts.)
vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 300 och för kvinna till Lag om M-
280 kronor. män pensions'
Pensionstillägget utgör för år räknat i fråga om pensions-
tagare, som ej åtnjuter någon inkomst eller vilkens årsinkomst ej
överstiger 50 'kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor, och
i fråga om pensionstagare, vilkens årsinkomst överstiger 50 kronor,
för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag av halva års¬
inkomsten. Uppgår pensionstagarens årsinkomst till 50 men icke
till 100 kronor, sker dock avdrag allenast med det belopp, varmed
årsinkomsten överstiger 50 kronor.
Därjämte höjes pensionstillägget med 0,08 procent för varje
krona av erlagda pensionsavgifter; dock att sådan höjning må äga
rom allenast med hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt 14 eller
15 § blivit tillfullo erlagd.
Uti sin vid paragrafen fogade reservation hade herr Eriksson
i Grängesberg yrkat bifall till herrar Lindhagens och Hellbergs i
Lycksele motion nr 319, vari hemställts, att Riksdagen måtte hos
Kung! Maj:t anhålla att till de uppdrag om utredning angående
barns rätt gentemot försumliga försörjare, som redan givits fattig-
vårdslagstiftningskommittén och lagberedningen, desamma även
måtte få i- uppdrag att inkomma med utredning angående sådan
lagstiftning,. varigenom för barn till ogift moder, övergiven och
frånskild hustru bidrag till underhåll skulle utbetalas av det all¬
männa, utan att ett hänvändande för att erhålla sådant bidrag
behövde ske genom fattigvården och utan att det av mottagaren
erhållna bidraget ansåges såsom erhållen fattighjälp.
Efter föredragning av paragrafen yttrade:
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag förstår
mycket väl, att kammarens ledamöter efter denna långa behand¬
ling av principfrågan gärna vilja gå hem, men det är några saker
till, som icke kunna förbigås. Denna lagstiftning är så viktig,
att det kan ju finnas flera synpunkter än de, som^ kommit till
uttryck under principdebatten, som behöva framhållas.
Här i 6 § föreligger nu frågan om barnpensioneringen. Den
har av utskottet avstyrkts, och jag har för min del biträtt det
resultat, utskottet har kommit till, under den fulla förvissningen
att vederbörande departementschef skall göra allt vad på honom
ankommer för att lägga fram ett förslag i den riktningen, så
snart ske kan. Utskottets motivering är ju på den punkten väl¬
villigt stämd mot förslaget.
I samband med detta förslag har emellertid av herr Lind¬
hagen väckts en motion, där han tänker sig, att samhället kunde
göra någonting mera för ogifta barnaföderskor och frånskilda
hustrur, än vad man tänkt sig genom denna barnpensionering.
Uu är det synnerligen upprörande förhållanden, som råda i dessa
avseenden. ,Vi känna ju alla till, att det finns gifta män, som
Nr 49.
92
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
utan vidare övergiva sina hustrur, och fäder till barn, födda
' utom .äktenskapet, som utan vidare övergiva dessa. Nu är me¬
ningen, att lagberedningen skulle utarbeta ett lagförslag, vars
strängare bestämmelser skulle kunna sätta starkare press på
dessa försumliga barnafader. Men det är icke nog med en sådan
lagstiftning. Herr Lindhagen har pekat i sin motion på ett an¬
nat sätt, som står samhället till buds, att hjälpa dessa olyckliga
kvinnor, att samhället på visst sätt övertager skyldigheten ;att
uttaga de bidrag, som familjefäderna äro skyldiga att giva.
Hur gestalta sig förhållandena härmed för närvarande ? Jag
känner, och vi känna ju alla ifrån vår bekantskapskrets, hur det
härvid brukar gå till. Barnafadern stäms inför rätta, han för¬
klaras skyldig och blir dömd att betala ett visst belopp att utgå
månads- eller årsvis till barnets underhåll. Mannen är lös ar¬
betare eller kanske har någon förmögenhet, men dock icke fast
boplats. lian kan icke förmås att fullgöra sin betalningsskyldig¬
het, och kvinnan kan icke på något sätt utfå vad domstolen
tilldömt barnet i understöd. Hon får betala rättegångskostnader¬
na men får icke ett enda öres hjälp till barnets underhåll. Sådana
fall hända dag efter dag, och det är verkligen upprörande.
I våra grannländer, såväl i Norge som Danmark, har man
kommit längre och infört en strängare lagstiftning på detta
område, dels när det gäller möjligheten för kvinnan att få rätt¬
visa, dels när det gäller garantien att kunna utfå det utdömda
beloppet. Särskilt i Danmark har samhället ställt sig i viss mån
såsom ekonomisk garant för, att modern skall utfå bidrag av
fadern. I Danmark har införts en sådan lagstiftning, att den
frånskilda hustrun eller den ogifta modern får gå till en viss
myndighet och i förskott hämta de belopp, som barnets fader
skall betala. Därigenom överflyttas på samhället rätten att in¬
driva detta av fadern. Det är tydligt och klart, att myndighe¬
terna ha mycket större möjlighet att göra sin rätt gällande
än en ensam kvinna har. Nu har i motionen yrkats på en lag¬
stiftning lik den danska, att frånskilda hustrur och ogifta mödrar
av samhället skulle få hjälp i dessa avseenden, utan att det hade
karaktär av fattigunderstöd. Jag här avgivit en reservation,
däri jag har yrkat bifall till herr Lindhagens motion, och jag ber
sålunda, att få yrka bifall till föredragna paragraf, men att
kammaren därjämte antager ett skrivelseförslag i överensstäm¬
melse med min reservation, som är detsamma som motionärens
förslag.
Herr Rydén instämde häruti.
Herr Wijk: Herr talman, mina herrar! När jag i dag
fäste uppmärksamheten på de äventyrliga konsekvenser, som följa
med utskottets formulering av 3 mom. i denna paragraf, vilken
innehåller bestämmelserna om 50-kronors avdraget, så känner
jag mig skyldig väcka förslag, som möjliggör för utskottet ätt
vidtaga rättelse av detta. Då nu Borsta kammaren har godkänt
Onsdagen den 21 maj, e. m.
93
Nr 49.
utskottets förslag, kan icke något återremissyrkande göras, utan La'J om ail~
frågan torde lämpligast lösas så, att denna kammare fattar be- Pe*swns-
slut att godkänna utskottets förslag med uteslutande av bestäm-
melsen om 50-kronorsavdraget, i vilket fall ärendet återgår till ,Forts\
utskottets förnyade behandling.
Jag ber därför få yrka, att 3 mom. i 6 § måtte få följande'
lydelse: »Pensionstillägget utgör för år räknat ifråga om pensions-
tagare, som ej åtnjuter någon inkomst, för man 150 och för kvinna
140 kronor, och ifråga om pensionstagare, som åtnjuter inkomst,
nämnda belopp med avdrag av halva årsinkomsten.»
Hefr Lindhagen: I anslutning till det anförande, som
jag nyss hade, skulle jag egentligen vid denna paragraf yrlca, att
pensionerna bleve lika för hela folket, d. v. s. lika pension för
män och kvinnor, och då skulle orden 30 procent för män och 24
procent för kvinnor uthytas mot 27 procent för varje pensionsbe-
rättigad. Emellertid har det anförande, jag hade till förmån för
kvinnorna, föranlett mig att yrka uppskov till nästa år, och då
det icke är någon utsikt alls att få bifall till ett sådant yrkande
om dessa 27 procent samt hustrurnas ställning ej heller därige¬
nom i huvudsak förbättras, så nöjer jag mig med denna erinran.
Vad angår den motion, som har avgivits av mig och herr
Hellberg i Lycksele i Andra kammaren och herr Berglund i För¬
sta kammaren, fastän den sistnämndes namn av misstag fallit bort
i herr Erikssons i Grängesberg reservation, så substituerar
den i vis mån det, som stod om barnpensioneringen i Kungl. Maj:ts
förslag. Det gäller en viktig sak, som med fördel användes i Dan¬
mark, och det finnes ju knappast något svårare, än att för dessa
ogifta mödrar få ut bidrag från den försumliga barnafadern. Det
går i Danmark till så, att under vissa förutsättningar, som herr
Eriksson i Grängesberg utvecklade, få mödrarna förskott av all¬
männa medel, som sedan det allmänna tager igen av barnafadern.
Nu är det meningen med skrivelseförslaget, att en anmodan göres
till lagberedningen att taga denna sak under övervägande. Lag¬
beredningen har icke fått något sådant uppdrag. Nu ställer sig
utskottet välvilligt nog till saken och tror, att lagberedningen
sannolikt kommer att överväga densamma. Jag har frågat en
ledamot av lagberedningen härom, och han sade, att den icke tagit
frågan under övervägande. På min fråga, om den icke skulle
göra detta,^ svarade lian, att lagberedningen icke hade närmare
tänkt härpå. Jag skall nu be att kammaren ville behjärta denna
för en mängd kvinnor så viktiga sak och bifalla förslaget om
utledning. Det är ju icke fråga om annat än att anmoda°lagbe-
redningen att vid behandlingen av hithörande frågor även taga
under övervägande denna fråga.
Jag_ ber att få yrka bifall till herr Erikssons i Grängesberg
reservation.
Herr B r a n t i n g: Beträffande det av herr Wijk framställda
yrkaDdet, som gick ut på återgång till Kungl. Maj:ts forum-
Nr 40.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
94 Onsdagen den 21 maj, e. m.
lering ock strykande av allt, sona star om 50-kronorsavdraget,
så kan jag icke hjälpa, att jag finner det vara en alldeles olämpr
lig åtgärd, när avsikten med detsamma enligt herr Wijks mening
blott skulle vara att vinna en återremiss till utskottet, för att
det skulle åstadkomma något annorlunda formulerade tabeller, som
kunde göra, att övergången, där 50-kronorsavdraget upphör att ver¬
ka, skulle undvika det lilla missförhållande, som för närvarande
där kommit in. Det där missförhållandet kommer nämligen icke att
på minsta sätt synas 'förrän efter åtskillig^ år framåt. Det kommer
att uppgå till maximum efter 50 år, och då för den lägsta ^pensions-
klassen till 6 kronor. De närmaste åren blir det bara några ören.
Det förefaller mig, att den lämpligaste och bästa vägen att ^få:
denna sak utjämnad och rättad skulle vara, att man utgår ifrån,
att pensionsstyrelsen kommer att ha sin uppmärksamhet fästad
på detta och göra framställning till Ivungl. Maj :t om lämplig
jämkning av denna sak. Med hänsyn till detta och att den vägen
synes mig lämpligare än den av herr Wijk förordade, ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.
Det skrivelseförslag, som herr Eriksson i Grängesberg be¬
rörde och talade för, har ju av utskottet avstyrkts, icke alls
på minsta sätt därför att utskottet haft något att invända emot
denna skrivelse i och för sig, utan endast med den motivering,
som står på sidan 33 i betänkandet, nämligen att »de ämnen,
som där beröras, redan äro eller inom kort skola bliva föremål
för utredning inom fattigvårdslagstiftningskommittén eller lag¬
beredningen.» Emellertid är det ju ytterst ooehagligt att yrka
avslag på en skrivelse, som möjligen kan giva ett ytterligare
undersökande av, att denna viktiga fråga kommer fram; och
jag vill icke heller för min del göra det. Men jag har velat upp¬
lysa om, huru naken ligger i detta fall, för att giva en förkla;-
ring på, varför utskottet ställt sig avböjande. Det har varit ute¬
slutande på denna rent formella grund. Men jag är övertygad om,
att här i kammaren finnes ingen människa, som vill motsätta
sig. att denna sak kommer att prövas. Ty den är helt visst
behjärtansvärd.
Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen tillkänna¬
gav, att han vid föredragning av punkten 4 i förevarande utlåtande
komme att upptaga det under överläggningen gjorda yrkandet be¬
träffande den vid nu föredragna paragraf fogade reservationen.
Härefter gav herr talmannen propositioner först på godkän¬
nande av utskottets förslag till lydelse av 6 § samt vidare på god¬
kännande av samma förslag med den ändring, som under överlägg¬
ningen yrkats av herr Wijk; och godkände kammaren paragrafen
i dess av utskottet föreslagna lydelse.
Efter härpå skedd föredragning av 7 § begärdes ordet av
Herr Indebetou, som yttrade: Herr talman! Jag skall
blott ett par minuter taga herrarnas tid i anspråk. Jag anser det
Onsdagen den 21 maj, e. m.
95
Kr 49.
emellertid trots denna sena timme vara min skyldighet att här Lag om ail-
å sjömännens vägnar uttala mitt beklagande av, att de synpunkt®” Pms>ons-
ter, som jag __ i min motion framlagt beträffande befrielse för
sjömännen från att ^ få sina från sjömanshus och handelsflottans (F0rta)
pensionsanstalt utgående understöd, fråndragna de nu beslutade 1 '
pensionstilläggen, icke ha av utskottet beaktats. Utskottet har
här motiverat detta med, att det skulle vara orätt att giva en
viss. yrkesgrupp en gynnad ställning och detta kan ju ha sin
riktighet beträffande olika yrkesgrupper på land. Men den sär¬
skilda yrkesgrupp, som här avses, nämligen sjömännen, bär käft
denna gynnade ställning sedan ett tiotal år tillbaka i det de ge¬
genom statens försorg erhållit mindre pensioner från handelsflot¬
tans pensionsanstalt. Och jag hade anledning förmoda och hop¬
pas, att då de fått sig tillerkänd en särskild pension, de icke
skulle, fråntagas fördelen därav, genom att man från dessa pen¬
sionstillägg drager de här omnämnda inkomsterna. Dessa kunna
ju synas icke vara så betydande, men för exempelvis en matros
går dock avdraget upp till 80 kronor om året. Och när desisa
förut haft cirka 90 kronor från pensionsanstalten och i medeltal
högst 50 kronor från sjömanshuset, så äro dock 80 kronor för dem
av eu avsevärd betydelse. Emot det enhälliga utskottet har jag
dock ingen anledning att framställa något yrkande.
I samband med denna motion har jag även väckt en annan
med begäran, om en skrivelse till Kungl. Maj :t, att sjömännen
snarast möjligt måtte få sina pensionsförhållanden ordnade på
ett mera tillfredsställande sätt. Detta har utskottet behjärtat
mera, och det är glädjande att se utskottet understryka det
löfte, som av Kungl. Maj :t uttalats i propositionen. Jag får
därför till herr civilministern här endast uttala en vördsam för¬
hoppning, att. herr statsrådet ville snarast möjligt sätta i gång
denna utredning, så att sjömännen inom kort må få den av dem
påyrkade. och av alla insedda förbättringen i sina nuvarande
pension svillkor genom att erhålla en särskild pensionsförordninw
för sig fastställd.
Herr talman! Jag har intet yrkande.
Vidare anfördes ej. Paragrafen godkändes.
8-10 §§.
Godkändes.
II §.
De uti Kungl. Maj:ts förslag med 11 och 12 betecknade para¬
graferna voro av följande lydelse:
11 §.
Einnes på grund av höga levnadskostnader i den ort, där pen-
sionstagare är bosatt, pensionen ej vara tillräcklig för hans för-
Nr 49.
96
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Log om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
sörjning, äger den kommun, till vilken pensionstagaren i fattig-
vårdshänseende hör, att, därest han: förut sökt efter förmåga är¬
ligen försörja sig, till hans pension lämna ett tillskott, vilket förty
icke skall anses såsom fattigvård. Sådant pensionstillskott må dock,
evad det utgår i penningar eller naturaförmåner, ej uppgå till
högre årligt värde än för man till 150 och för kvinna till 125 kro¬
nor; och kan tillskottet av kommunen efter omständigheterna
minskas eller indragas.
12 §•
Pensionsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas enligt
grunder, som bestämmas av Konung och Riksdag.
Till denna fond skall för varje år av statsmedel tillskjutas ett
belopp, motsvarande en tredjedel av samtliga för avgiftspliktiga
kvinnor för året erlagda pensionsavgifter.
Utskottet hade föreslagit, att 11 § i Kungl. Maj:ts förslag
skulle utgå, varjämte utskottet beträffande 12 § biträtt Kung!.
Maj:ts förslag i fråga om första stycket, men hemställt, att andra
stycket måtte uteslutas; och hade i anledning härav utskottet så¬
som 11 § i sitt förslag upptagit ett stadgande av enahanda avfatt¬
ning som första stycket av 12 § i Kungl. Maj:ts förslag.
Paragrafen föredrogs, varefter
Herr Lindqvist i Stockholm anförde: Med hänvisning:
till vad jag förut yttrat, be'r jag att få yrka bifall till § 11 f
Kungl. Maj:ts proposition.
Häruti instämde herrar TVinberg, Söderberg i Stockholm och
Sandler.
Vidare yttrade
Herr Branting: Jag ber att få yrka bifall till utskot¬
tets hemställan, som förhållandena nu ligga.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr
talmannen givit propositioner å de därunder förekomna yrkandena,
godkände kammaren 11 § i utskottets förslag.
12 och 13 §§.
Godkändes.
Härpå föredrogs 14 §. Härvid anförde:
Herr K ordström: Herr talman! Jag förstår mycket väl,
att kammarens ledamöter icke önska höra någon längre utlägg-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
97
Nr 49.
ning av den detalj i lagförslaget, till vilken vi nu hunnit. Men
jag finner i alla fall denna detalj vara en av de viktigaste. Jag
ber därför att få säga några ord om den motion jag väckt be¬
träffande §§ 14, 15, 16 och 17 i Kungl. Maj:ts proposition d. v. s.
§§ 13, 14, 15 och 16 i det föreliggande utskottsbetänkandet. Så¬
väl utskottet som herr statsrådet och chefen för civildeparte¬
mentet i sitt anförande i dag ha uttalat den åsikten, att dessa
bestämmelser måhända snart nog tarva ändring, men utskottet
har dock ställt sig avvisande till mitt förslag till ändring. Genast
då jag läste igenom kommitténs förslag och Kungl. Maj:ts proposi¬
tion, fick jag den uppfattningen, att dessa bestämmelser icke
kunna vara de allra lämpligaste. Såväl kommittén, som regerin¬
gen och sist nu utskottet har föreslagit, att det skall bil en
dubbel uppbörd. För det första skall vid mantalsskrivningsför-
rättningen inom varje kommun uppgöras en förteckning på alla
personer mellan 15 och 66 år, och denna förteckning skall sedan
granskas av taxeringsnämnden, som där, med stöd av upplys¬
ningar från pensionsnämnden, skall angiva vilka som äro skyl¬
diga att erlägga den s. k. grundavgiften. Sedan går denna för¬
teckning till det kommunala uppbördsverket, vilket väl i de flesta-
fall på landet är kommunalnämnden, som sedan har att företaga
uppbörden av dessa tre kronor. Men det blir naturligtvis restan¬
tier, och då måste det kommunala uppbördsverket anlita krono-
betjäningen för att indriva dessa. Denna uppbörd och indrivning
kan :■— åtminstone i den trakt, som jag är ifrån — knappast
ske det år, då grundavgifterna skola erläggas, utan först året
därpå. Det kommer att ställa sig så. Denna förteckning blir klar
för uppbörd först i slutet av juli t. ex. år 1914. Men respektive
kommunalnämnd-sordförande har att företaga den första uppbör¬
den av kommunalutskylderna redan i februari eller mars. Men
han kan knappast företaga denna uppbörd av grundavgifterna
ens i samband med den andra kommunaluppbörden. Först i fe¬
bruari eller mars följande år — således 1915, om jag nu håller
mig till det av mig anförda exemplet — skulle de första grund¬
avgifterna i sådant fall komma att erläggas. Och sedan skall
kronobetjäningen indriva restantierna. I och för uppbörden av
de högre avgifterna å 2, 5 och 10 kr. skola respektive taxerings¬
nämnder i taxeringslängderna angiva, vilka som äro skyldiga
att erlägga dessa högre avgifter och uppbörden verkställas av
krön ouppbörds verke t i samband med uppbörden av kronoutskyl-
derna. Denna kronouppbörd, för att nu hålla oss till år 1914,
kommer att äga rum i november, och följaktligen kommer det
att inträffa, att de högre avgifterna skola erläggas redan 1914,
och grundavgifterna först 1915.
Vidare kommer redovisningen av de inbetalda avgifterna
även att försvåras. Dels skall det kommunala uppbördsverket
redovisa till fonden, varjämte denna uppbördsmyndighet sedan
skall insända förutnämnda förteckning med anteckning om de
gjorda inbetalningarna före den sista juli 1915 till pensionssty-
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 49. 7
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 49.
98
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. vt.
(Forts.)
relsen, dels skall kronouppbördsverket insända uppgift om de
under föregående år erlagda pensionsavgifterna före den 1 sep¬
tember 1915. På detta sätt blir det en dubbel bokföring. Först
kommer redovisningen från de kommunala uppbördsverken till
pensionsstyrelsen, som för de gjorda inbetalningarna har att gott-
skriva dessa hundratusentals konton. Och sedan skola dessa kon¬
ton tagas fram igen, när redovisningen kommer från kronoupp-
bördsverken. För att icke tala om fjärdingsmannen, som kommer
att få kräva ut restantier två olika gånger och som nog får
gorå mer än två resor, när det gäller fattiga hem, där det icke
finnes så gott om slantar.
Jag har vidare fäst mig vid bestämmelsen, att kommunerna
skola garantera grundavgifterna. Och i syfte att få en ändring
av samtliga dessa bestämmelser har jag väckt en motion, i vilken
jag föreslår en helt annan lydelse av dessa paragrafer. Jag har
föreslagit, att sedan mantalsskrivningsförrättaren kommunvis
gjort upp förteckning på alla personer mellan 15 och 66 år,
denna förteckning skall tillställas pensionsnämnden inom resp.
kommuner. Vidare skulle taxeringsnämndens ordförande lämna
en avskrift av taxeringslängden till pensionsnämnden, varpå den¬
na skulle på samma gång debitera både högre och lägre avgifter
och därefter företaga uppbörden, samt med tillhjälp av krono-
betjäningen indriva eventuella restantier. Genom en sådan an¬
ordning skulle tillvägagångssättet så till vida förenklas, att
man komme ifrån detta dubbla uppbördssystem, som är av ut¬
skottet föreslaget, och finge ett enligt mitt förmenande enkelt och
lätthanterligt uppbördssystem.
Nu har häremot invänts, icke i utskottsbetänkandet, utan av
enskilda ledamöter, bland annat av herr^ Eriksson i Grängesberg,
att pensionsnämnden härigenom skulle få för mycket arbete. Men
då ber jag få fråga: blir det Uiindre arbete med detta dubbla rrpp-
bördssystem, då såväl kommunal- som kronouppbördsverk måste
anlitas? Tvärtom. Det senare systemet skulle enligt min upp¬
fattning medföra nära nog dubbelt så mycket arbete. För övrigt
äro såväl kommunalnämnder som kronouppbördsmyndigheterna
betydligt betungade med arbete förut, under det att den lokala
pensionsmyndigheten, pensionsnämnderna, enligt vad kommittén
meddelat i sitt betänkande, icke komma att behöva handlägga
mer än ett 30-tal, ja, i de mindre kommunerna endast ett 15- a
20-tal, pensionsärenden årligen. Pensionsnämnderna skulle alltså,
så vitt jag kan se, lättast kunna verkställa även uppbörden av
avgifterna.
Men vad jag fäst mig särskilt vid, är, att alldeles säkert ge¬
nom dessa bestämmelser pensionsavgifterna, såväl högre som
lägre, få karaktären av skatt. Dels komma de avgiftspliktige att
uppfatta dem som skatter, då de uppföras på debetsedlarna, dels
komma de att få denna skattekaraktär genom att de verka dis¬
kvalificerande ifråga om rösträtten för den, som icke kan betala
både kommunal- och kronoskatt på samma gång som dessa pen-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
99
Nr 49.
sionsavgifter. Säkerligen komma många att på detta sätt för- Lag om ali-
lora sin rösträtt. Om däremot pensionsnämnderna få till upp-®4*8” pensions
gift att indriva dessa avgifter, skulle de försäkrade kunna till- fursakrm9
ställas särskilda debetsedlar endast upptagande dessa pensions- (F' . \
avgifter. Sedan skulle uppbörd kunna anordnas under tiden ° s'
mellan kommunaluppbörden på våren och kronouppbörden på
hösten. Det kunde alltså bliva särskilda uppbördsmöten, unge¬
fär i stil med de som hållas av sjukkassorna, vilka till och med
ha månadsmöten, vilket dock här icke vore nödvändigt.
Beträffande dessa grundavgifter, som kommunerna skulle
garantera, har jag yrkat i min motion, att denna bestämmelse
skulle utgå eller eventuellt att den kommun, som skall erlägga
dessa avgifter, erhölle den avgiftspension, som svarar mot de
av kommunen erlagda beloppen. Utskottet har även ställt sig
avvisande till denna tanke och endast medgivit den kommun,
vars fattigvård den försäkrade eventuellt skulle falla till last,
rättighet att uppbära avgiftspension för av kommun inbetalda
grundavgifter.
Jag hör, att herrarna ropa på proposition. Men jag skall be
att i korthet få meddela, huru det ställer sig för en kommun
i min valkrets just i fråga om denna skyldighet att betala re¬
stantier. Det är östmarks kommun det gäller. Kommunal-
nämndsordföranden i denna kommun har på min begäran i ett brev
meddelat mig, huru denna bestämmelse kommer att verka i fråga
om denna kommun. Han skriver: »östmarks sockens folkmängd
är i det närmaste 4,000 personer. Enligt 1912 års mantalslängd
är härav antalet personer mellan 16 och 67 år 2,100 personer.
Enligt 1912 års förteckning över sådana personer, som befriats
från skatter ävensom avkortningslängderna å kommunalutskyl-
der för samma år synes, som om omkring -/?, av dessa 2,100 per¬
soner eller 1,400 ha betalt sina skatter, medan däremot omkring
Va, eller 700 personer, icke erlagt några utskylder till kommunen
på grund av motvilja eller bristande tillgång. Kommunen har
alltså att svara för de icke betalande med omkring 2,100 kronor
årligen, om Kungl. Maj:ts förslag för pensionering utan ändring
antages. För år 1912 hade man ett skatteobjekt av omkring
2,300 kronors bevillning. Alltså har man att räkna med omkring
en krona på varje bevillningskrona för de grundavgifter, som1 kom¬
munen har att utgiva för de sockenbor, som icke betala desamma.»
Om nu också intresset för att erlägga dessa försäkringsav¬
gifter blir större än intresset för att erlägga kommunalutskylder-
na, skulle vi likväl kunna tänka en 500 restantier i denna fattiga
socken. För dessa får kommunen betala 1,500 kronor om året.
Och sedan kunna dessa personer falla en annan kommuns fattig-
vårdsinrättning till last på ålderdomen, och östmarks kommun får
icke ett öre tillbaka av vad den erlagt. Jag kan icke finna att
detta är fullt rättvist.
Nu förstår jag mycket väl, att det tjänar ingenting till
att här yrka bifall till min motion. Men jag är övertygad om,
Nr 49.
100
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
att detta uppbördssystem förr eller senare måste ändras, om
icke precis därhän, som jag föreslagit, likväl så, att det blir enk¬
lare än det nu föreslagna.
Herr Andersson i Skivarp: Herr talman, mina herran-!
Jag skall icke heller besvära kammaren med något yrkande, men
jag kan icke underlåta att vid behandlingen av dessa paragrafer,
n:r 13 och 14, säga, att även jag är av den uppfattningen,, att
följden av dessa bestämmelser blir ett mångskriveri, som icke
är av nöden. Först skall ju kronouppbördsmyndigheten uppbära
de högre avgifterna, och sedan skall det kommunala uppbördsver-
ket uppbära grundavgifterna, de tre kronor, som skola utgå av
alla avgiftspliktiga. Härigenom uppkommer ett dubbelskriveri,
som vi borde kunna slippa ifrån.
Dessutom skulle det i regel bli så, som den siste ärade tala¬
ren sade, att kommunerna icke skulle komma att uppbära grund¬
avgifterna förrän tredje året efter det tillfälle, då mantalsskriv¬
ningen skedde, således så sent, att en stor del av de personer
det gällde kunde vara borta. Det är orimligheten i detta system,
som varit en anledning till att jag icke kunnat gå med på förslaget
härutinnan; i en stor del fall träffar man ju sålunda icke per¬
sonerna inom den kommun, där de egentligen skulle höra hemma
och till vilken de skulle erlägga sina avgifter.
Nu är det emellertid så, att kommunen äger att bestämma, i
vilken ordning den vill uppbära grundavgifterna. Sålunda kan
kommunen bestämma, om den vill uppbära avgiften redan på
hösten, sedan de taxeringslängder, som upprättats av taxerings¬
nämnderna, legat framme till granskning. Jag förmodar, att
framdeles komma också kommunerna att begagna sig av denna rätt
att redan på hösten, när förteckningen granskats och allt är
klart, hålla uppbörd av grundavgifterna. Det är emellertid .ruin
tro, att det kommer att gå därhän, att det slutligen endast blir
en myndighet, som kommer att uppbära alla avgifterna och icke
som här föreslås, två.
Jag har som sagt intet yrkande att göra, men bär velat ge
tillkänna min uppfattning i frågan.
Vidare yttrades ej. Paragrafen godkändes.
15-36 §§.
Godkändes.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle 37 § hava följande ly¬
delse:
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att
rätt till understöd enligt 33 § ej tillkommer den, som då fyllt
sextio år, ej heller den, som då fyllt femton år och är till arbete
Onsdagen den 21 maj, e. m.
101
Nr 49.
om all-
varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra Lag
månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhets-män Pension»-
z _____ _n___ i_ ■ u _ _______... ° försäkring
inrättningar eller enskilda personer.
För den, som vid lagens ikraftträdande fyllt aderton år, skall
den pension eller del däraf, som jämlikt 6 § första stycket be¬
räknas till viss procent av erlagda pensionsavgifter, utgå med föl¬
jande procent av dessa avgifters sammanlagda belopp, nämligen
(Forts.)
för den,
|
som
|
fyllt 18,
|
men
|
icke
|
25
|
år
|
med 29 procent
|
|
»
|
2>
|
25,
|
2>
|
»
|
30
|
»
|
2
|
28
|
|
» >
|
»
|
|
30,
|
|
2
|
35
|
»
|
2>
|
27
|
|
» 2>
|
|
|
35,
|
»
|
|
40
|
3>
|
>
|
26
|
>
|
» S>
|
»
|
»
|
40,
|
■»
|
»
|
45
|
2
|
»
|
25
|
|
»
|
£
|
|
45,
|
»
|
2
|
50
|
2>
|
|
24
|
|
» »
|
|
»
|
50,
|
>
|
2
|
55
|
2>
|
»
|
23
|
|
■» »
|
2>
|
|
55,
|
»
|
|
60
|
»
|
)>
|
22
|
|
» 2
|
»
|
|
60
|
|
|
|
|
|
21
|
|
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, be-
strides av statsmedel.
I den av herr Rydén m. fl. väckta motionen hade föreslagits,
att paragrafen skulle erhålla denna avfattning.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att
rätt till understöd enligt 33 § ej tillkommer den, som då fyllt 67
år och åtnjuter full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrätt¬
ningar eller, av enskilda, ej heller den som då fyllt femton men
icke sextiosju år och är till arbete varaktigt oförmögen samt åt¬
njuter full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar
eller av sådana enligt förordningen angående fattigvården försörj-
ningspliktiga enskilda, i vilkas taxering under år 1913 enligt gäl¬
lande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt ingått en in¬
komst av minst 2,000 kronor eller inberäknats en förmögenhet av
20,000 kronor eller mera.
Utskottet hemställde, att paragrafen skulle lyda sålunda:
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att 3,
19—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
från och med den 1 september 1913"
Rätt till understöd enligt 33 § tillkommer ej den, som vid
tiden för lagens ikraftträdande fyllt sextiosju år, och ej heller den,
som då fyllt femton år och är till arbete varaktigt oförmögen samt
år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full för¬
sörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda
personer.
För den, som före utgången av år 1918 förvärfvat rätt till
pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav, bestämmas
»rr 49.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
102 Onsdagen den 21 maj, e. m.
beloppen av pensionstillägg, understöd och ökning till följande
procent av eljest stadgade belopp, nämligen
för
|
dem,
|
som
|
under
|
år 1914
|
förvärvat sådan rätt,
|
till 50 %
|
|
|
»
|
»
|
» 1915
|
2* » »
|
» 60 »
|
|
»
|
»
|
»
|
» 1916
|
» » »
|
» 70 »
|
»
|
»
|
|
»
|
» 1917
|
» » »
|
» 80 »
|
»
|
|
»
|
|
» 1918
|
2- » »
|
» 90 »
|
För den, som vid lagens ikraftträdande fyllt tjugufem år, skall
den pension eller del därav, som jämlikt 6 § första stycket eljest
skolat beräknas för man till trettio och för kvinna till tjugofyra
procent av erlagda pensionsavgifter, i stället utgå med följande
procent av dessa avgifter nämligen
för man, som fyllt 25, men icke 30 år, med 27| procent,
» » » » SO, » » 3o ^ » 25
» ;> » » 35, * k 45 » » 221 *
» » » » 45 år ................... »20 »
och för kvinna som fyllt 25, men icke 30 år, med 22 procent,
» » » 30, » » 35 » » 20 »
» » » » 35, » » 45 » » 18 »
» » » » 45 år ................... » 16 »
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, be-
strides av statsmedel.
Vidkommande denna paragraf hade emellertid reservation av¬
givits av herrar Thorsson och Eriksson i Grängesberg, vilka inom
utskottet yrkat bifall till det i herr Rydéns m. fl. motion fram¬
ställda förslag till övergångsbestämmelser.
Sedan paragrafen föredragits, gav herr talmannen på begäran
ordet till
Herr Månsson, som yttrade: Herr talman! Jag skall be
att få yttra, några ord. Innan Riksdagen nu, efter att ha anta¬
git detta förslag i princip, går till ett formellt avgörande beslut
om dess detaljbestämmelser, så vill jag endast med ett par ord
inlägga en gensaga emot det påstående, utskottet gör, att man
icke skulle ha råd att taga med dessa gamla, som nu leva, och
som äro lämnade åt sitt öde enligt dessa erbarmliga s. k. över¬
gångsbestämmelser. Är det dock icke så, att det är dessa, som
nu bli helt och hållet lämnade åt sitt öde, som härtill stor
del svultit ihop denna försäkringsfond ? Det är väl ändå de, som
ha, lågt räknat, under dessa 25 år svultit ihop ungefär 1200
miljoner kronor bara till följd av mjöltullar och spannmals-
tuliar. Ja, herrarna skratta, när jag kommer med dessa, siffror,
men det är endast för att herrarna icke ha reda på sig. Tänkt
Onsdagen den 21 maj, e. m.
103
Nr 49.
bara på vad statskassan erhållit under dessa 25 år av tullmedel. Laa om ali-
Och vad ha icke sedan de enskilda erhållit under de 25 åren, ma2rf^-^ns'
tagit med våld från dessa armaste, trots deras protester. Och '"m.
de ha dock av Konungen i statsrådet fått löfte om, att åt- (Fortg)
minstone de droppar av dessa summor, som flöto in i statens
kassor på detta sätt, skulle användas till deras pensionering.
Ku se de sig lämnade åt sitt öde. De kunna icke tro, att det
är sant. På flera håll i landet •—- jag har talat med folk här¬
om från alla kanter — säger man: »det kan icke vara möjligt.
Skola vi nu bli lämnade i sticket, därför att vi äro för gamla
och orkeslösa ? Det är dock vi, som burit dessa långa års tunga».
Man vill tro från högerhåll, att denna pensionslag är den
slutliga likviden i denna affär. Men man kan vara säker på,
att här komma att höjas röster i landet, som s’kola kräva ut
fordringarna, som skola hålla dessa växlar löpande, och man
kan vara viss om, att de en dag måste infrias.
Härpå anförde
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Såsom av
utskottsbetänkande! synes, har jag jämte en av mina partikam¬
rater reserverat mig mot det beslut, utskottet fattat i fråga om
dessa övergångsbestämmelser. Jag har för min del ansett det
omöjligt kunna biträda utskottets förslag i berörda hänseende.
Det har anförts här under debatten i dag av några talare en del
betänkligheter, som man kunnat hysa emot dessa övergångsbe¬
stämmelser, och jag ber att på det allra livligaste få stryka under
dessa betänkligheter. Här har nu under en följd av år en massa
fattiga människor gått och längtat och väntat och trott på folk¬
pensioneringens genomförande. Alla dessa gamla, som nu gått
under ett helt liv och väntat på denna sak, få nu ingenting. Det
är för mig det mest upprörande, det mest pinsamma i denna situa¬
tion. Jag förstår så väl, att mången kan ha mycket allvarliga be¬
tänkligheter emot förslaget i och för sig självt, och jag har förut
i dag meddelat, att jag icke funnit det tillfredsställande på många
punkter. Men jag har ändå med lätt hjärta kunnat ge min röst
för förslaget i alla dess övriga delar. På denna punkt däremot
står saken väsentligen annorlunda.
Jag förstår väl, att det icke heller på denna punkt kan gå
att få någon ändring i utskottets förslag., Jag förstår mycket val
att saken ligger så, men jag har ändå icke för min del kunnat
annat än bringa frågan allvarligt på ,tal. Kär min partivän Fa¬
bian Månsson här nyss pekade på, vilka oerhörda belopp, som
genom tullarna flutit in, skrattade man. Jag tror nu icke, att
man skrattade åt själva saken, utan åt hans kanhända något häf¬
tiga framställning därav. Men jag skall be i alla fall att få
bestämt stryka under, att vad han yttrade var alldeles riktigt.
Jag tog mig friheten lätt gå ned här i biblioteket och ta reda.
Kr 49.
104
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- på; hur mycket som i tullmedel influtit i statskassan sedan 1888.
män pensions- jag, shan jche trötta med en mängd siffror, men jag kan icke
"m!* m”3 underlåta att be att få anföra några siffror, som belysa detta.
(Forts.) Ser man på, vad som kommit att under perioden 1888—1911
på detta sätt inflyta, finner man, ,att det är icke mindre än
233 millioner endast i tull på spannmål. Genom importtullen
på risgryn ha influtit icke mindre än 12 Va millioner kronor, ge¬
nom fläsktullen icke mindre än 25 millioner kronor, genom
kaffetullen icke mindre än 73 millioner kronor. Skatten på soc¬
ker och importtullen på socker ha lämnat tillsammans 312 milli¬
oner. På dessa sex viktiga födoämnen diar man alltså dragit in
till statskassan under dessa år från 1888 till 1911 icke mindre än
656 millioner kronor. Om herrarna ville räkna tillsammans 'nå¬
gon gång, vad folk på detta sätt egentligen får betala, utan att
de veta om det, kommer man till dylika fasaväckande siffror.
656 millioner kronor ha inkommit i statskassan under tiden 1888
—1911 genom tullar och skatter på dessa vårt folks viktigaste
förbrukningsartiklar.
Hur mycket ha då under samma tid de direkta skatterna läm¬
nat? Jo, grundskatten har lämnat 38 millioner kronor, mantals-
penningen 19 millioner kronor, bevillningen 201 millioner kro¬
nor, inkomst- och förmögenhetsskatten 144 millioner kronor. Det
blir tillsammans alltså futtiga 403 millioner kronor, under det
att de indirekta skatterna på dessa sex viktiga förbrukningsar¬
tiklar lämnat 656 millioner kronor. Nog måste väl ändå herrar¬
na medgiva, att när folket i förlitande på ett kungslöfte gått
och väntat sig något under alla dessa år, så har det också rätt
att vänta sig något mer än det genom detta förslag får. Det
ger min vän Fabian Månsson fullkomligt rätt i att här .skulle
det egentligen ske en restitution till svenska folket, och det på
annat sätt än att man låter dessa futtiga 3 millioner kronor
komma dem till del under första året.
Jag förstår mycket väl, att det .icke kan gå att få någon
ändring härutinnan nu, men jag kan icke uraktlåta att det oak¬
tat yrka bifall till den reservation jag och min partikamrat här
fogat till utskottsbetänkandet. Och jag får bestämt säga ifrån,
att även om Riksdagens beslut i dag skulle gå i den riktningen,
att dessa övergångsbestämmelser, som av utskottet föreslås, av
Riksdagen bli antagna, jag skulle anse det som en plikt, och många
andra med mig, att under kommande år göra kraftiga an¬
strängningar för att det skall skipas större rättvisa på detta
område.
I den motion, vi för vår del framställt, ha vi yrkat, att en
del av dem, som redan fyllt 67 år, skulle tagas med, och likaså
många flera av dem, som äro mellan 67 och 15 år, nämligen alla
som äro invalider, och som icke äro fullt försörjda av fattigvård
eller på annat sätt. Härtill skulle visserligen krävas mycket
penningar under de närmaste åren, men icke är Sveriges folk fat¬
tigare än att detta skulle låta sig göra, om det bara icke fat-
Onsdagen den 21 maj, e. m.
105
Jfr 49.
tades vilja på den punkten. Men fdet är just viljan, som har fat- Lan om ali-
tats härvidlag. pensions-
Jag ber att få yrka bifall till den vid betänkandet fogade
reservationen. (Forts'.)
I detta yttrande instämde herrar Lundgren i Björna, Molin i
Dombäcksmark, Olofsson i Digernäs, Carlsson i Frosterud, Hage,
Torgen, Sävström, Lindley, Norm, Edbom, Svensson i Skönsberg,
Sundström. Sandler, Larsson i Västerås, Helger, Nilsson i Hagaby,
Uddenberg, Hallén, Kristensson, Ingvarsson, Lindqvist i Kosta, Wid-
lund, Bärg i Katrineholm, Törnblom, Lindhagen, Lindqvist i Stock¬
holm, Söderberg i Stockholm, Palmstierna, \Vinberg, Kropp, Mag¬
nusson i Kalmar och Persson i Norrköping.
Herr Branting: Herr talman! De synpunkter, som nu
äro framförda här, skall jag icke med ett enda ord opponera mig
emot. Det vet var och en, att min uppfattning i väsentlig grad
överensstämmer med deras, som nu framfört dessa synpunkter.
Framtiden är obunden, men den överenskommelse, som är träf¬
fad rörande här föreliggande förslag, sträcker sig också till
denna paragraf. Under dessa förhållanden ämnar jag för min del
infria min anpart i överenskommelsen och kommer att rösta för
utskottets hemställan, till vilken jag yrkar bifall.
Herr Månsson: Herr talman! Jag skall endast be att
med anledning av de siffror, herr Eriksson i Grängesberg an¬
förde, säga ytterligare några få ord.
Av dessa siffror kanske för var och en, som vill förstå det,
framgår, att jag icke överdrivit, när jag sade, att Sveriges fat¬
tiga åtminstone ha att fordra 1,200 millioner kronor. Vi finna
nu, att 600 millioner kronor flutit in i statskassan genom tullar
på endast dessa få artiklar. Vad har då icke flutit in i de pri¬
vata kassorna genom detta system? Jag tror emellertid till och
med, att den av mig nämnda siffran är för låg, och jag är säker
på, att man skulle finna, att den närmade sig det dubbla, ifall
man vidtoge en grundlig undersökning.
J ag vill ännu en gång betona, att dessa människor ha rätt att
kräva att nu få sin ålderdom tryggad. Jag för min del kommer
i varje fall icke att med min röst, om det blir votering, bidraga
till genomförandet av dessa övergångsbestämmelser.
Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner dels på godkännande av utskottets förslag till av¬
fattning av förevarande paragraf, dels på bifall till den vid para¬
grafen fogade reservationen; och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja godkänd. Herr Eriksson i
Grängesberg begärde emellertid votering, till följd varav nu upp¬
sattes, justerades och anslogs denna omröstningsproposition:
Nr 49.
106
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all- Den som vill, att kammaren godkänner särskilda utskottets
män pensions- förslag till avfattning av 37 § i föreliggande förslag till lag om
mak™s allmän pensionsförsäkring, röstar
(Foris.) Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kar kammaren bifallit den vid nämnda § fogade
reservationen.
Voteringen utvisade 110 Ja mot 61 Nej, vid vilken utgång
kammaren således godkänt utskottets förslag till lydelse av para¬
grafen.
Samtliga underrubriker; lagförslagets ingress och rubrik.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten 1 förklarades vara besvarad
genom kammarens beslut i fråga om lagförslaget.
.Det under punkten 2 upptagna lagförslaget.
Godkändes.
Utskottets i nämnda punkt gjorda hemställan förklarades vara
besvarad genom detta beslut.
Det vid punkten 3 fogade förslaget till lag om ändrad lydelse
av lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt före¬
drogs härpå; ock yttrade därvid
Herr B rån t ilig: Då det föreligger en kungl. proposition nr
287 angående vissa andra ändringar i lagen om regeringsrätten än de
kär ifrågasatta, så föranledas därav i och för undvikande av kollision
ett par rent formella jämkningar i detta fall, vilka jag nu skall till¬
låta mig föreslå. Det bör nämligen här heta: »Lag om ändrad lydel¬
se av 2 § 2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts rege¬
ringsrätt.» Vidare bör det stå i ingressen: »Härigenom förordnas, att
2 § 2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
skall erhålla följande förändrade lydelse» etc. Vidare må vad som
står i mom. 1 helt och hållet utgå, mom. 2 bibehållas samt vad som
står i mom. 3 och 18 likaledes utgå.
Herr talman! Jag ber att få hemställa om proposition å detta
mitt förslag.
Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna proposi¬
tioner först på godkännande av utskottets förslag till lydelse av
förevarande lagförslag samt vidare på godkännande av lagförslaget
Onsdagen den 21 maj, e. m.
107
Nr 49.
med den avfattning, som under överläggningen föreslagits av herr Lag om alt-
Branting, fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet i sist-pensions-
.. i ° •, ■ försäkring
namnda proposition. J m m a
(Forts.)
Utskottets hemställan i punkten 3 förklarades besvarad genom
kammarens nu omförmälda beslut.
Sedan punkten 4 härefter föredragits, erhölls ordet av
Herr Eriksson i Grängesberg, som yttrade: Med hänvis¬
ning till vad jag här förut vid § 6 under debatten anfört, ber jag att
få yrka bifall till den av mig vid utskottets betänkande fogade reser¬
vationen,, däri jag hemställt, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t
anhålla att till de uppdrag om utredning angående barns rätt gent¬
emot försumliga försörjare, som redan givits fattigvårdslagstiftnings-
kommittén och lagberedningen, desamma även måtte få i uppdrag att
inkomma med utredning angående sådan lagstiftning, varigenom för
barn till ogift moder, övergiven och frånskild hustru bidrag till un¬
derhåll utbetalas av det allmänna, utan att ett hänvändande för att
erhålla sådant bidrag behöver ske genom fattigvården och utan att
det av mottagaren erhållna bidraget anses såsom erhållen fattighjälp.
Herr talman! När det är så, att under den nu föredragna punk¬
ten även andra motioner, som blivit av utskottet avstyrkta, kunna
upptagas till behandling, anser jag mig nu äga rätt och även skyldig¬
het att yrka bifall till en annan av mig här avgiven reservation an¬
gående arbetsgivarbidrag till arbetares pensionering. Jag vill nu
icke närmare yttra mig om denna sak; då vi förut behandlat frågan
härom, ha ju flere talare anfört vägande skäl för den ståndpunkt,
som i reservationen göres gällande. Jag vill endast angiva ett ytter¬
ligare skäl, varför jag ansluter mig till tanken på arbetsgivarbidrag.
Den pensionslag, som vi nu antagit, kommer nämligen att på flera
håll medföra, att arbetsgivare, som hittills lämnat bidrag till sina ut¬
slitna arbetares försörjning, icke längre komma att lämna dylika fri¬
villiga bidrag, och lagen skulle således för deras vidkommande med¬
föra en lättnad. Jag ber med hänsyn härtill att få yrka bifall till
den av mig i fråga om § 18 avgivna reservationen, däri yrkas, att
Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och därpå grundat förslag till sådana bestämmelser i lagen om allmän
pensionsförsäkring, varigenom arbetsgivares skyldighet att med skä¬
ligt belopp bidraga till sina arbetares pensionering på ett lämpligt
sätt regleras.
Vidare anförde:
Herr Branting: Herr talman! Beträffande det första av
herr Bernhard Erikssons j^rkanden har jag redan uttalat mig. Det
förefaller mig nästan att, om det icke möter särskild opposition, bor-
Nr 49.
108
Onsdagen den 21 maj, e. m.
Lag om all¬
män pensions■
försäkring
m. m.
(Forts.)
de kammaren göra den opinionsyttring, som ligger i att bifalla denna
skrivelse, som i sak, såsom jag förut sade, ingen gärna kan ha något
emot. Det blir endast en opinionsyttring, ty någon skrivelse kommer
uppenbarligen realiter icke till stånd, då Första kammaren icke bi¬
fallit förslaget därom.
Men beträffande den andra frågan, skulle jag nästan vilja hem¬
ställa till herr Bernhard Eriksson, om det icke vore lika så klokt att
återta yrkandet om bifall till vad han där föreslog. Såsom sakerna
nu ligga, är det väl icke sagt, att alla de som i själ och hjärta önska,
att arbetsgivarebidrag skulle lämnas, komma att rösta för denna skri¬
velse, och det kan nog hända, att man kan få en oriktig föreställning
om den anslutning, som denna tanke har här i denna kammare genom
att verkställa en votering under nuvarande förhållanden. Denna sak
kan ju tagas upp när som helst sedermera, och det vore nog lika så
gott, att man för närvarande avstode från densamma.
Herr Rydén: Herr talman! I egenskap av motionär vill även
jag framhålla lämpligheten av att här icke framkallas någon votering
i fråga om arbetsgivarebidragen, då ju här många torde känna sig
bundna av situationen och kanske icke skulle rösta för ett sådant för¬
slag, ehuru de måhända eljest skulle vara villiga att understödja eu
sådan tanke; och en sådan votering skulle alltså giva en skev bild
av kammarens ställning till själva huvudfrågan.
Jag ber också att i överensstämmelse med mitt föregående in¬
stämmande få hemställa om bifall till herr Bernhard Erikssons yr¬
kande i fråga om 6 § och en skrivelse i det ämne, som där avhandlas.
Herr Erikssoni Grängesberg: Herr talman! Utan att vara
fullt övertygad om de skäl, som nu anförts, skall jag likaväl be att
få återtaga det yrkande, som jag förut framställt angående avlåtan¬
det av en skrivelse i fråga om arbetsgivarebidragen.
Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen fram¬
ställde först beträffande det ämne, som avsågs uti den av herr
Eriksson i Grängesberg vid 6 § i förslaget till lag om allmän
pensionsförsäkring fogade resevationen propositioner dels på bifall
till det i nämnda reservation innefattade förslaget, dels ock på
avslag å berörda förslag; och beslöt kammaren i överensstämmelse
med den förra propositionen.
Vidare blev på av herr talmannen given proposition utskot¬
tets i förevarande punkt i övrigt gjorda hemställan av kammaren
bifallen.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till Riks¬
dagens skrivelser till Konungen:
nr 119, i anledning av dels framställning från fullmäktige i
riksgäldkontoret angående förstärkt amortering av statsskulden;
samt
Onsdagen den 21 maj, e. m.
109
Nr 49.
nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående an¬
stånd med likviderande av förfallen skuld å statslån till Sala—
Gysinge—Gävle järnvägsaktiebolag.
§ 3.
Till bordläggning anmäldes:
konstutitionsutskottets utlåtande nr 25, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av §§ 8—11, 14, 1(5,
17, 21, 27—36, 42, 43, 51, 64, 74 och 77 i förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet den 21 mars 1862, av §§ 9—11,15, 24, 28,
35, 36, 56, 66 och 78 i förordningen om kommunalstyrelse i stad
den 21 mars 1862, av §§ 6—8, 10, 14, 34 och 35 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 och av §§
3—5, 8, 13, 14, 20,_ 25-27, 31—33, 38—40, 59, 61 och 62 i för¬
ordningen om landsting den 21 mars 1862 m. m., jämte åtskilliga
i ämnet väckta motioner;
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 135, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
vidgning av den mellan Maren och Saltsjön belägna delen av Söder¬
tälje kanal;
nr 136, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
överförande av visst belopp till den i 19 § av lagen angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910
omförmälda fond;
nr 137, i anledning av Kungl. Maj:ts uti statsverkspropositio¬
nen under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar om anslag till
tillfällig löneförbättring åt kronofogdar, häradsskrivare och läns¬
män samt till polisväsendet på landsbygden; och
nr 138, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om anslag till understöd för skjutbanors ordnande;
lagutskottets utlåtande nr 37, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till apoteksvarustadga dels ock i anledning
därav väckta motioner; samt
jordbruksutskottets memorial och utlåtande:
nr 130, med överlämnande till Riksdagen av förteckningar å
försålda kronoegendomar samt å inköp av mark för bildande av
kronopark er;
nr 147, i anledning av väckt motion om begränsning av tiden
för giltigheten av meddelat tillstånd att överbygga kungsådra m. m.;
och
nr 148, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till kronans laxfiske i Törne älv.
Kr 49.
110
Onsdagen den 21 maj, e. m.
§ 4.
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,20 på natten.
In fidem
Per Cronvall.
13162Ö, Stockholm 1913. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.