RIKSDAGENS PROTOKOLL
1913, Ändra kammaren. Nr 48.
Onsdagen den 21 maj.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:
Kdamoten av Riksdagens Andra kammare Johan August
tyo lider av inkompenserat hjärtfel med mycket äggvita i urinen
och att jag anser honom oförmögen att för den återstående tiden
av denna riksdag, såvitt den avslutas före den 15 juni, deltana i
dess arbete, intygas på heder och samvete.
Stockholm den 20/o 1913.
T. Hwass.
Legitimerad läkare.
§ 2.
... Foredr°gos men blevo å nyo bordlagda statsutskottets ut-
atanden. nr 129—134, bevillningsutskottets betänkanden nr 50
och ol jordbruksutskottets utlåtanden nr 143—146 samt särskilda
utskottets utlåtanden nr 2 och 3.
§ 3.
låtanden-^61' föredrogos vart -för gig jordbruksutskottets ut-
v- 13i’ -1 anledni“g av Kung!. Maj:ts proposition angående
nåd dnmgar 1 Sveriges geologiska undersöknings nybygg-
befripW. 1f32’ 1.auledmng av Kungi. Maj:ts proposition angående
befrielse for vissa kronoarrendatorer från skyldighet att ansvara
or kommunalutskylder, belöpande å skogsmark, som icke inbe¬
gripits i arrendet.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 48.
1
Nr 48. 2
Onsdagen den 21 maj, f. m.
§ 4.
Angående Vid nu skedd föredragning av konstitutionsutskottets ut-
proportionellt låtande, nr 23, i anledning av väckt motion om skrivelse till
valsätt vid Ku J ’ Mar.t angående utredning och förslag i fråga om in-
rissa val. föra^de ay proportior>ellt valsätt vid val av de i 71 § riksdags¬
ordningen omförmälda valmän och deras suppleanter, begärdes
ordet av
Herr Kristensson, som yttrade: Herr talman! Jag vill
endast tillkännagiva, att jag finner den tanke, som ligger till
grund för den i ämnet väckta motionen, riktig, men inför den nu
förestående pensionsdebatten avstår jag från att närmare ingå på
och argumentera för denna sak, där det tyckes, som om de olika
partierna strängt följt partilinjerna, varför det även torde vara
lönlöst att i år få något avgörande i frågan till stånd.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 5.
Angående
ändring i
tryckfrihets¬
förordningen.
Till avgörande förelåg vidare konstitutionsutskottets utlåtande,
nr 24, i anledning av väckt motion om ändring i 2 § 4 mom.
andra och tredje styckena tryckfrihetsförordningen.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 223, hade herr Lindhagen föreslagit, att
Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för
Riksdagen av förslag till sådan ändring i 2 § 4 mom. andra och
tredje styckena i tryckfrihetsförordningen, att vad däri stadgades
om att protokoll i ministerieUa ärenden och kommandomål samt
statsrådsprotokollen med tillhörande handlingar eller berättelser
m. m. skulle hållas hemliga under femtio år, måtte väsentligen
upphävas.
Utskottet hemställde, att ifrågavarande motion ej måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade likväl avgivits av herrar Br allting, WavnnsTcy,
Larsson i Västerås och Waldén, vilka inom utskottet föreslagit,
att utskottet måtte tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t med be¬
gäran, att Kungl. Maj:t ville vid tryckfrihetsförordningens om¬
arbetning taga under övervägande, huruvida den tid av femtio
år, före vars utgång statsrådsprotokollen icke finge offentliggöras,
skulle kunna i vissa fall förkortas.
Efter uppläsandet av utskottets hemställan yttrade:
Herr Lindhagen: I olikhet med den föregående talaren
3 Nr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
kan jag icke i anledning av den stundande debatten i en annan Angående
fråga avhalla mig från att yttra några ord om den nu före- ändring i
liggande saken. tryckfrihets-
Den förevarande, av mig väckta motionen utgör ett led i de förordnin9™-
otaliga bemödanden, som vi alla måste göra för att en gång få (Fort8d
regeringsmakten ned till folket, där den rätteligen hör hemma,
för att den icke skall ha sina egna lagar och sina egna författ¬
ningar högt ovanför. Till detta hör också, att regeringsmakten
icke får vara insvept i en sekretess, utan att den skall öppet
framlägga sina meningar och beslut inför landet, likaväl som alla
ämbetsverk gorå och som vi själva här i riksdagen måste göra
Ur denna synpunkt har det bland annat synts mig vara prin¬
cipiellt oriktigt och för det praktiska arbetet menligt, att grund¬
lagen fortfarande skall svepa en lialvsekellång hemlighetsfullhet
över statsrådsprotokollen.
Det finnes ju icke någon rimlig anledning, varför icke i
regel de beslut, som fattas i statsrådet, skola vara lika tillgäng¬
liga för alla som de beslut, vilka fattas i riksdagen och inom
ämbetsverken. Man kunde snarare säga, att det i fråga om stats¬
rådet, där så betydelsefulla avgöranden äga rum, är så mycket
viktigare, att man på alla sätt kan få se, huru det tillgår, och
att de, som ha intresse därav, även kunna få taga del av be¬
sluten. Det är således regeringsmaktens sekretess, som det här
gäller att i ett viktigt avseende avskaffa.
Utskottet har icke uppfattat sakeu ur den synpunkten; det
har icke fast något avseende vid själva principen, utan anför en
hel del formella hinder för det förslag, som här blivit framställt.
Jör det första säger utskottet, att, såsom även motionären an-
tytt, en hel del av de beslut, varom här är fråga, icke behöva
hemlighållas, och utskottet har för sin del icke något emot, att
de komma till allmän kännedom. Men utskottet säger, att detta
sker redan nu därigenom, att besluten expedieras och att därvid
ofta hela innehållet i protokollet offentliggöres samt vidare att
departementalkommittén föreslagit en ordning, varigenom ett sådant
publicerande skulle äga rum i än större omfattning. Ja, detta
är ju mycket gott och väl, men icke är det någon anledning för
bibehållandet av den generella bestämmelsen i grundlagen, att
regeringsmaktens beslut skola hallas hemliga över 50 år när man
på omvägar publicerar en stor del av dem. Men just därför, att
så sker, skola vi icke bibehålla denna bestämmelse, utan vi kunna
därför med^så mycket större skäl taga bort densamma. Icke bör
man val låta eu oriktig paragraf stå kvar och spöka i grund¬
het1, därför att man tror, att det i alla fall finnes möjlighet att
ta bort till stor del den hemlighetsfullhet, som vilar över rege¬
ringens beslut. I verkligheten är det ju så, att om också icke
själva besluten hemlighållas, så bliva likväl icke motiveringarna
och det är i synnerhet dem, jag här tänker på, offentliggjorda.
Nr 48.
Angående
ändring i
tryckfrihets¬
förordningen.
(Forts.)
4 Onsdagen den 21 maj, f. m.
Då utskottet här för det första talar om förslaget att ut¬
sträcka den politiska offentligheten därhän, att den i regel skall
gälla iämväl Konungens och statsrådens till protokollet tågna
yttranden i de fall, då sådana förekomma, säger utskottet, att
protokollen kanske innehålla sådant, som det icke skulle vara
tillrådligt att offentliggöra. Utskottet stöder sig därvid pa komit-
terade för tryckfrihetsförordningens omarbetande. Dessa komit-
terade säga, att de anse, att eu sådan ändring, som har före¬
slagits, icke kan vara lämplig. Man frågar sig. da: varfoi ar
detta icke lämpligt? Den hittillsvarande uppfattningen vilar ]U
endast på påståenden och bygger givetvis på den fordomen att
så har det varit förut och så må det även vara fortfarande. Men
det är icke lämpligt, dekreterar man, att de motiv, som Konungen
och statsråden diktera till protokollen, bliva offentliga Och var¬
för är icke detta lämpligt? Ja, under ett system av hemlighets¬
makeri och under de gamla fördomarnas system ar det icke
lämpligt Men skulle det bliva ett fullt demokratiskt system och
ett Öppet spel, är det lämpligt, och det är under fördomsfrihetens
regime icke blott lämpligt, utan även det enda principiellt riktiga.
Det är ett rent byråkratiskt argument, som utskottet här anfört.
Nu åberopas även vidare, att konstitutionsutskottet skulle i
alla fall läsa dessa protokoll, och därför är det än mindre be¬
hövligt, att man publicerar desamma. Vad detta beträffar, veta
vi in, vad konstitutionsutskottets granskning har för betydelse
för landet; den är ju mera pro forma, mera en politisk kampakt
än eu verklig granskning av föreliggande fall. Vad aet här ga er
är att varje man skall ha rättighet att gå upp till vederbörande
departement och där kunna begära att få låsa vad som star i
dessa protokoll. Vad utskottet i detta avseende sagt, kan således
icke vara annat än ett svepskäl.
Vidare har det talats om detta förslag med hänsyn till våra
utrikesförhållanden och om ministeriella handlingar samt diploma¬
tiska personers anteckningar och berättelser över ministeriella
ärenden o. s. v., och där kan det ju hända, att man kan
göra undantag och även bör göra det. Men det är pa samma
gång även av vikt, att den diplomatiska sekretessen avskaffas.
Detta har särskilt det socialdemokratiska partiprogrammet alldeles
tydligt fastslagit, och det är väl därhän, vi i alla fall skola
komma Även där bör det alltså vara regeln, att det skall vara
Öppet spel, och sedan kan man ju göra de undantag, som man
till äventyrs vill. , , ,
Vidare säges det här till slut, att denna reform ar av bra
liten praktisk betydelse, då ju i alla händelser det bgger i rege¬
ringens hand redan nu att avgöra, i vilka fall statsrådsprotokollen
skola komma att offentliggöras, och då kommer i alla fall, säger
man detta krav faktiskt till sin rätt. Detta är ett högst mark-
värdigt resonemang. Det är väl faktiskt skillnad på, om man
5 Nr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
säger, att protokollen skola vara hemliga, men att regeringen får
i vissa undantagsfall publicera dem, och om man säger, att proto¬
kollen skola vara offentliga, men att regeringen får i vissa undan¬
tagsfall föreskriva, att de skola vara hemliga. Kan icke utskottet
begripa, vilken ofantlig skillnad det i praktiken blir mellan dessa
två saker?
Vad angår den tidrymd av 50 år, som här är föreskriven,
tycker utskottet, att det icke föreligger tillräcklig anledning att
pruta av på densamma. Jag förstår nu icke, att man icke i alla
fall tycker, att 50 år är eu alldeles för lång tid, synnerligast i våra
dagar, då avstånden förkortas och allting går fortare. Det för¬
vånar mig, att man kan finna sig i, att en så lång tidrymd som
50 år skall tillryggaläggas, innan man får titta i dessa, som man
anser, så viktiga och hemliga handlingar. Utskottet åberopar,
åt* i utlandet är det ännu längre; det är icke så, att utskottet i
detta sammanhang säger tyvärr, utan det är nästan med en suck
av längtan efter dessa utländska förhållanden, som utskottet om¬
talar detta. I stället borde väl utskottet vara tillfredsställt över,
att Sverige brutit med denna princip och att Sverige gått i spetsen
för_ att åtminstone begränsa hemlighållandet i detta fall, men i
övriga fall låta handlingarna vara offentliga; och då borde det
vara en hederssak för oss att gå vidare på den vägen och visa
utlandet, hur man skall gå till väga, i stället för att hänvisa till
utländska förhållanden och säga, att så är det där, och därför
är det ingen anledning för oss att avskaffa den hemlighet, som
vi nu ha. Det är en så ofantlig byråkratism rådande i utlandet
pa grund. av förhållandena i detta avseende, så att det kunna
herrarna icke tänka sig. Jag tycker därför icke, att konstitu¬
tionsutskottet bör kasta längtande blickar efter ett sådant för¬
hållande.
Nu förekommer här eu reservation, och den går också i
partifördelmngens tecken. Jag tycker, att en dylik sak borde
val vara så pass neutral, att man skulle kunna" tänka sig, att
även en liberal skulle anse, att 50 år vore en för lång tid, men
alla liberalerna följa sin ledning utan att blinka och utan att
tänka och därav har det kommit sig, att det endast är social¬
demokraterna, som stå som reservanter. Nu har emellertid icke
heller den socialdemokratiska reservationen sett saken så princi¬
piellt, som jag sett den, utan i princip ha reservanterna i huvud¬
sak instämt i utskottets betänkande. Reservanterna säga visser¬
ligen längre ned, att de icke kunnat följa utskottet, när detta
instämmer i tryckfrihetskommitterades uttalade mening, att efter¬
som vissa ärenden behöva hemlighållas, är det icke värt att göra
någon generell ändring, och reservanterna yttra sedan vidare-
»Motionärens anmärkning, att man på denna punkt låtit utan
skal regeln följa undantagen, synes oss ofrånkomlig.» Men sedan
när reservanterna skola draga sina slutsatser, yrka de i sin kläm
Angående
ändring i
tryckfrihets¬
förordningen.
(Forts).
Nr 48. 6
Onsdagen den 21 maj, f. m.
likväl endast eu förkortning av tiden och göra till och med det
-........... tillägget, att detta endast skall ske i vissa fall. Därmed ha så-
tryckfrihets- , da reservanterna själva på sätt och vis fastslagit, att de vilja,
föror ningen. ^ don hittillsvarande regeln fortfarande skall gälla och att de
undantag, som borde göras, endast skulle avse vissa fall. Det
är sålunda, principiellt sett, icke någon så ofantligt stor skillnad
mellan utskottets och reservanternas ståndpunkt, ehuru reservan¬
terna klart se, att det icke går an, att man fortfarande har denna
Angående
ändring i
tryckfrihets-
‘ irordninge
(Forts.)
långa tid kvar. . . . .,
Då emellertid det principiella i motionen icke vunnit er¬
kännande vare sig i utskottets betänkande eller reservationen,
skall jag be att få yrka bifall till motionen.
Herr Eden: Herr talman! Jag skall däremot be att få
yrka bifall till utskottets hemställan i fråga om herr Lindhagens
motion. Jag tror icke, att herr Lindhagen har rätt, då han säger,
att utskottet icke uppfattat de principer, som ligga till grund för
hans motion, och jag tror icke heller, att herr Lindhagen har
rätt i, att det är blott formella hinder, som utskottet här anfört.
Tvärtom äro de hinder, som utskottet anför mot ett bifall till
herr Lindhagens motion, så reella, att i fråga om det huvudsak¬
liga i motionen hela utskottet har funnit sig böra enas.
Dessa hinder ligga i själva karaktären utav de ärenden och
de handlingar, som herr Lindhagen nu vill utan eller åtminstone
i vane fall med endast mindre undantag göra offentliga. Herr
Lindhagen svnes mig själv i sitt anförande här i dag ha alldeles
missuppfattat sin egen motion. Han säger, att vad det galler,
är att göra offentliga de beslut, som fattas i statsrådet,. att göra
dem lika tillgängliga som beslut i ämbetsverken. Det är natur-
ligtvis icke alls förhållandet. Besluten i statsrådet äro i de allra
flesta fall fullkomligt offentliga redan nu. De utgående skrivelser,
genom vilka besluten expedieras och en viss befallning lämnas,
äro naturligtvis offentliga. Men vad som icke är offentligt, dar
ej sådant särskilt beslutas, det är den motivering, på vilken be¬
slutet eventuellt kan stödja sig, och de yttranden till statsråds¬
protokollet, som utav statsråden blivit avgivna. Herr Lindhagen
har sålunda i sitt yttrande i dag fullkomligt förbisett vad det i
själva verket gäller. »Besluten» äro offentliga, och det behoves
icke alls någon motion, för att de skola bliva det.
Sedan säger herr Lindhagen, att utskottet erkänt, att man
i alla händelser »på omvägar», såsom herr Lindhagen uttryckte
sig redan nu publicerar besluten — han menar val protokollen
—”och då kan man väl icke ha någon anledning att bibehålla
principen om hemligheten. Jag svarar: det är icke blott så, att
man publicerar besluten, utan i regel äro även de handlingar,
på vilka besluten äro grundade, offentliga. Detta gäller det störa
flertalet av ärenden. Men då så är, menar utskottet, att det
7 Nr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
tjänar icke något till att för denna huvudmassa av ärenden
göra. särskilt statsrådsprotokollen offentliga, när man i alla fall
har innehållet i. de till grund för dessa protokoll liggande hand¬
lingarna offentligt och således icke behöver gå till själva stats¬
rådsprotokollen.
Vad som är det avgörande för utskottets hållning, och i den
punkten bar hela utskottet enat sig, det är det faktum, att då
man skall försöka att göra statsrådsprotokollen till offentliga
handlingar, da måste därmed följa, att Konungen får en mycket
diskretionär myndighet att göra' undantag från en sådan offent¬
lighet. Och. det har icke varit utskottet möjligt att utfundera
några lämpliga regler, efter vilka detta skulle ske. Därtill har
utskottet också påpekat, att skulle sådana regler kunna uppställas,
så skulle därmed med all säkerhet följa, att i de protokoll, som
måste bli offentliga, motiveringarna säkert skulle bli till det
yttersta uttunnade eller alldeles indragna. Men detta vore san¬
nerligen inte någon vinst. Ty statsrådsprotokollen ha redan en
tendens att bli rent formella sammanfattningar av de inkomna
handlingarna, vilken tendens ej bör drivas på.
Utskottet har icke alls, såsom herr Lindhagen sökt göra
gällande,. skjutit sig bakom den rätt, som konstitutionsutskottet
har att självt granska statsrådsprotokollen. Vi ha blott anmärkt,
att denna rätt finnes till, och vi ha icke anfört den såsom någon
grund mot dessa protokolls offentlighet. Men vi ha gjort gällande,
att så länge den. finns kvar, kan det vara till fördel, att proto¬
kollen verkligen innehålla upplysningar om motiven för statsrå¬
dens görande och låtande, så att man icke genom opraktiska
anordningar tvingar statsråden att rent av utesluta vad som i
denna del finnes.
Jag skall för övrigt blott i förbigående anmärka, att herr
Lindhagen vidhåller sin uppfattning, att uet är av vikt, att den
diplomatiska sekretessen avskaffas, ehuru det ändå borde vara
klart, att åtminstone beträffande de internationella förhållandena
några sådana krav på offentlighet icke kunna ställas, om man
icke vill riskera, att Sverige skall bliva alldeles uteslutet från att
få några upplysningar från utlandet genom sina ombud och deras
förbindelser.
Slutligen har herr Lindhagen också talat om tidsbegräns¬
ningen på 50 år och framhållit, att åtminstone den borde kunna
förkortas. Jag vill säga, att om det kunde finnas på något lämp¬
ligt medel att förkorta tidsgränsen i sådana fall, där den verk¬
ligen låter sig förkortas, så har jag för min del icke något att
invända mot en sådan sak. Men detta stöter på synnerligen stora
svårigheter av praktisk art. Det är icke så lätt att uttänka några
regler för att bestämma, på vilka områden tidsgränsen av 50 år
är för lång och på vilka den bör bibehållas. På en mängd
områden måste den bibehållas, icke blott på utrikespolitikens
Angående
ändring i
tryckfrihets¬
förordningm.
(Forts.)
Nr 48. 8
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Angående
ändring i
tryckfrihets¬
förordningen.
(Forts.)
och försvarsväsendets, utan också i fråga om sådana ärenden,
som röra enskildas förhållanden av ömtålig art, och beträf¬
fande en del andra saker, som icke kunna generaliseras.
I alla händelser behöver jag om den saken nu blott anmärka,
att om en gång ett yrkande framkommer att på ett praktiskt
saft förkorta "eller lämna möjlighet att förkorta tidsgränsen endast
på de områden, där det låter sig göra, då får det dåvarande ut¬
skottet taga denna sak under nytt övervägande. Jag för min
del skall icke ställa mig omedgörlig, om man kan komma till
något resultat. I nu föreliggande motion har icke ens någon
antydan lämnats om, i vilken riktning, en sådan åtskillnad mellan
protokoll med längre och protokoll med kortare tidrymds sekre¬
tess skulle kunna uppdragas, och då finner jag, att icke heller
denna del av motionen bör föranleda till någon åtgärd.
Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Branting: Som kammaren finner, har jag jämte de
övriga socialdemokratiska ledamöterna av utskottet anmält reser¬
vation vid detta utskottets utlåtande.
Det är det egendomliga förhållandet rådande, att reservan¬
terna i stora delar av sitt uttalande helt ansluta sig till utskottets
tankegång, och motionären var därför ifrån sin ståndpunkt full¬
komligt konsekvent, då han icke yrkade bifall till denna reser¬
vation, utan till motionen. Vi hava nämligen icke kunnat följa
motionären i hans rent abstrakta krav på, att varje slags sekre¬
tess i hithörande ärenden skall upphävas.
Såsom det anmärktes av den föregående talaren, har detta
krav i motionen till och med tillspetsats dithän, att det lägges
särskild vikt vid, att framför allt ingen sekretess får finnas be¬
träffande de internationella förhållandena. Jag tror icke, att^ nå¬
gon, som närmare känner dessa förhållanden, kan gå med på en
så formulerad princips genomförande i praktiken. För vår del
hava vi därför fäst huvudsakliga vikten vid, att icke landet bin-
des bakom sin rygg genom beslut av regeringen, om vilka folket
icke får kännedom. Men denna sak hava vi haft under behand¬
ling i annat sammanhang och därvid av hans excellens herr ut¬
rikesministern erhållit den högtidliga försäkran, att »vår utrikes¬
politik, vilken som bekant allenast avser upprätthållandet av vårt
oberoende och vår neutralitet, står främmande för dylika trakta¬
ter». Detta »dylika» syftade då på sådana hemliga traktater, som
emellanåt förekomma i den internationella diplomatien. Så långt
denna försäkran gäller, hava vi ingen anledning att ytterligare
forcera på denna punkt, utan vi kunna hålla oss till, att ett så
bindande och högtidligt uttalande verkligen skall respekteras av
den, som avgivit detsamma, och man har tills vidare anledning
Onsdagen den 21 maj, f. m.
9 Nr 48.
att förmoda, att samma riktlinjer skola följas även av dem, som
komma att bli hans efterföljare.
När vi sålunda tills vidare hava trygghet på denna punkt
under nuvarande situation och när vi icke kunna forcera fram
en större offentlighet på detta område, än som nu finns, samt
när följden av att giva full offentlighet åt övriga statsrådsproto¬
koll uppenbarligen skulle, som utskottet och reservanterna an¬
märka, leda därhän, att den motivering för besluten, som där en
eller annan gång förekommer, skulle bli ännu mer uttunnad, än
den redan nu är, så kan jag icke förstå, att någon som helst
nytta skulle följa av den nya ändrade anordning, som för motio¬
nären varit det principiella och det väsentliga.
Den enda punkt däremot, där vi reservanter skilja oss från
utskottet, rör den del av motionen, som herr Eden sist berörde,
nämligen tidsbegränsningen av 50 år. Jag tror i själva verket,
att vår åskådning är ganska lika på denna punkt, och det fram¬
gick även av herr Edens anförande, att han icke egentligen hade
något emot att i vissa fall sekretessen lyftes. Enligt sakens natur
måste det i dessa fall överlämnas åt vederbörande själva att be¬
döma, huruvida fråga är om någon sak, som fortfarande bör
hemlighållas, eller om det kan lämnas tillåtelse åt t. ex. en for¬
skare att taga del av statsrådsprotokollen för en tidpunkt, som
ligger inom de 50 åren. Jag tror därför, att den kläm, vari vår
reservation utmynnar, motsvarar vad man i själva verket kan
och bör säga på denna punkt, och att det således kan föreligga
skäl att med anledning av denna, visserligen för motionären icke
viktigaste, del av motionen Riksdagen gör ett uttalande till led¬
ning för Kungl. Maj:t vid den förestående reservationen av tryck¬
frihetsförordningen.
Därför skall jag, herr talman, be att med denna korta mo¬
tivering få yrka bifall till reservationen, blott med den rent for¬
mella ändringen i början, att där må sättas, »att Riksdagen måtte
besluta eu skrivelse», i stället för »att utskottet måtte tillstyrka
en skrivelse».
Herr Lindhagen: Nu har den siste talaren i alla fall
sagt, att utskottet är fullkomligt enigt om, att det krav, som
motionären framställt i denna motion, att den halvsekellånga
sekretessen rörande statsrådsprotokollen skall väsentligen avskaffas,
är ett abstrakt krav, som icke förtjänar något avseende i vårt
politiska liv. Det är ganska underligt, vad demokratien har för
ofantligt långa vägar att gå, innan den kommer ens något tupp¬
fjät framåt. Nu är det för det första så, att det icke är ett
abstrakt krav, ty motionären har blott sagt, att denna sekretess
skall väsentligen upphävas.
Vidare har detta av den föregående talaren uppfattats så,
att det var särskilt den diplomatiska sekretessen, som motionären
Angående
ändring i
tryckfrihets¬
förordningen.
(Forts.)
Nr 48. 10
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Angående
ändring i
tryckfrihets¬
förordningen.
(Forts.)
ville alldeles avskaffa. Jag har icke sagt »alldeles», men jag
håller på, att den diplomatiska sekretessen bör avskaffas. Vad
skola partiprogram och uttalanden på internationella partikon¬
gresser tjäna till, när de aldrig skola få lända till efterrättelse i
det parlamentariska livet? Det står uttryckligen i socialdemo¬
kratiens internationella program talat om avskaffandet av den
hemliga diplomatien, och det står där också, att socialdemokra¬
terna skola verka för detta i parlamenten ständigt och jämt.
Men så snart denna sak kommer före i parlamenten, då säger
man: dessa internationella resolutioner betyda ingenting. De äro
blott fraser för den stora allmänheten, men här hava de icke
den ringaste betydelse.
Nu har den föregående talaren också slagit sig till ro på,
att utrikesministern — man vet dock icke, om han sitter kvar i
morgon — förklarat, att han för sin del icke skall inlåta sig på
några hemliga traktater. År detta garantier, som kunna vara
tillräckliga för, att vi för framtiden skola hava kvar den grund-
lagsparagraf, som säger, att allt, som rör diplomatien, skall vara
fullkomligt hemligt? Jag kan icke förstå, att man kan draga
den slutsatsen.
Vidare har det sagts av de båda föregående talarne, och
det står också i utskottets betänkande, att vad statsrådens och
Konungens yttranden angår, vore det ytterst betänkligt, om lan¬
det finge veta, hurudana de äro, ty då kunde det hända, att
dessa personer skulle ytterligare uttunna sina yttranden, så att
det icke vore så mycket att läsa i dem. Jag undrar, om dessa
personer verkligen äro av den beskaffenheten, att de icke töras
tala till landet annat än hemligt, så att, när de skola tala öppet
till folket, de komma att uttunna sina yttranden. Vad är detta
för resonemang? Veta herrarna för övrigt, att detta skulle bliva
följden? Sätt då snarare in i grundlagen, att det är statsrådens
plikt att väl motivera sina yttranden. Det står för övrigt redan
nu, att det åligger statsråden att avgiva noggrann motivering
för sina yttranden. Underlåta de detta, kan konstitutionsutskottet
snarare inskrida, men nog är det egendomligt att säga, att landet
under 50 år icke skall få veta, huru ett statsråd motiverat sitt
uttalande, därför att konstitutionsutskottet befarar, att, när det
kommer till granskning av statsrådsprotokollen, motiveringarna
skola vara alltför mycket uttunnade. Ja, med sådana statsråd
är det icke värt, att man över huvud taget försöker skriva grund¬
lagar för dem.
Det är väl tvärtom synnerligen angeläget, att man också
får veta, vad statsråden säga, och jag tycker, att det skulle vara
av största intresse för statsråden själva, att, när de hava skilj¬
aktiga meningar, folket får veta, att de haft en skiljaktig stånd¬
punkt. Nu skola de för allmänheten stå såsom solidariska i ett
beslut, som de icke gilla. Det är således ett moraliskt krav på
Onsdagen den 21 maj, f. m.
11 Nr 48.
tillbörlig hänsyn även till statsråden, att man får veta, vad Angående
de säo-a ändring i
ue sdöd,. tryckfrihets-
Nu har man slutligen sagt, att man icke kan göra någon förordningen
avkortning på de femtio åren, utan att det skall vara 50 år, om' (ports.)
det skall vara någon tidsbegränsning. -Jag skulle vilja föreslå
herr Eden att sätta 25 år. Det är också ett sätt, och man kan
säga, att det är precis lika goda skäl för att bestämma tiden till
25 år som till 50 år, och då är det i alla fall blott hälften så
lång tid. Här ser man, vad den vördnadsfull tron på gamla
stadganden, d. v. s. konservatismen, är för en mäktig makt inom
alla partier i en riksförsamling.
Det har sagts, att motionären icke har anvisat något sätt,
hur undantag skall äga rum. Ett sätt, som är mycket bättre än
det nuvarande, som innebär, att allt är hemligt utom det, som
regeringen beslutar skall offentliggöras, är väl att skriva, att allt
skall vara offentligt, utom när på grund av särskilda förhållan¬
den statsrådet finner nödvändigt att besluta om hemlighållande.
Redan detta vore ett steg i rätt riktning, och det skulle vara
ofantligt mycket bättre, än vad vi nu hava.
Vidare har det sagts, att man kunde uppräkna vissa saker,
som skola hemlighållas. Det är möjligt. Jag tror nämligen
också, att innan man i Europa och den övriga världen kommit
så långt, att det måste lossas något på den diplomatiska sekre¬
tessen, får man naturligtvis taga hänsyn till dessa förhållanden.
Man kunde därför räkna upp vissa saker inom den diplomatiska
sekretessen, som utan vidare böra hemlighållas. Denna sak har
jag icke kunnat bedöma, utan den tycker jag bör bli föremål
för utredning.
Det är således här icke fråga om några abstrakta krav, så¬
som de båda sista talarne sagt.
Jag inser ju, att denna sak icke alls har någon resonans
annat än utanför Riksdagen. Där förstå människorna, vad sådana
saker kunna betyda. Men det är alldeles nödvändigt, att vi föra
fram våra programpunkter, så att man kan komma någon vart,
och det är därför, som jag ansett, att icke heller detta krav borde
saknas bland riksdagsmotionerna.
Därför vill jag också yrka bifall till min motion.
Herr Branting: Jag måste ytterligare konstatera, att den
siste talaren efter min uppfattning har fått denna sak alldeles
om bakfoten. Alla hans resonemang i dessa ganska skarpa uttalan¬
den kunna dock i varje fall omöjligen rikta sig mot reservationen,
vilken uttryckligen sätter i fråga en hemställan till Kungl. Maj:t
om att sekretesstiden må kunna förkortas. Det är således allde¬
les oriktigt att slå tillsamman på detta sätt reservationen och
utskottets betänkande, när man kritiserar från motionärens ut¬
gångspunkt.
Nr 48. 12
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Angående Vi reservanter äro med om, att en lämplig förkortning borde
ändring i kUDna ske. Men jag får bekänna, att vi icke se något annat
förordningen. sä^> an Kungl. Maj:t själv får avgöra, om det är lämpligt
(Forts.) och tillrådligt att lossa på denna sekretess. Därigenom får man
visserligen icke en absolut garanti för att man får fram, just vad
man vill hava, men man får dock en möjlighet, som Kungl.
Maj:t, efter mitt sätt att tolka grundlagen, för närvarande icke
äger, ehuru jag vill tillägga, att sedan reservationen framkommit,
har det sagts mig av en kännare på dessa områden, att det lär
förekommit fall, då Kungl. Maj:t ansett sig kunna just för for¬
skares räkning medgiva undantag från den stadgade regeln.
Jag ber att få bestämt och fullständigt tillbakavisa de be¬
skyllningar, som framförts av herr Lindhagen emot särskilt de
socialdemokratiska medlemmarna av utskottet, därför att de ställt
sig på den efter deras mening resonliga ståndpunkten, att vi skola
försöka få en förkortning av tiden i sammanhang med tryck¬
frihetsförordningens omarbetning, och att vi därför skola om
detta skriva till Kungl. Maj:t. Men vi hava icke kunnat följa
motionären i hans krav på, att allt skall avhandlas inom stats¬
rådet under fullkomlig offentlighet, när resultatet härav måste
bliva, att, särskilt vad de internationella förhållandena beträffar,
vi från svensk sida helt och hållet komma att hållas utanför.
Därtill kommer ytterligare en annan sak. Då motionären
framhåller de uttalanden, som gjorts av våra internationella
kongresser, vill jag påpeka, att dessa uttalanden vända sig just
mot den hemliga diplomati bakom folkens rygg, om vilken ut¬
rikesministern har förklarat, att någon sådan icke existerar från
den svenska regeringens sida.
När så är fallet, bör man icke alldeles schablonmässigt föra
fram ett sådant yrkande, vare sig det finnes fog för det i ett
särskilt land eller icke; och därför att man icke följer med på
sådana vägar, finnes sannerligen icke något skäl för att vi skola
beskyllas för att bluffa inför den stora allmänheten och lämna
principerna å sido, när vi komma in i parlamentet.
Herr Lindhagen: Det är mycket svårt att avgöra, var
bakfötterna ligga. Det beror på den personliga uppfattningen.
I detta fall skulle jag kunna säga, att jag av den siste talarens
anförande fått klart för mig, att han fått denna sak alldeles om
bakfoten.
Jag har icke sagt, att allt skall ske under fullkomlig offent¬
lighet, såsom man nödvändigt vill påstå, att jag skulle hava sagt,
utan jag har skrivit »väsentligen». Men hur många gånger jag
än upprepar detta, om jag än säger »väsentligen» tusen gånger,
så säger man ändå, att herr Lindhagen har sagt »alldeles».
Vad vidare angår den frågan, att reservanterna skulle hava
intagit en olika ståndpunkt, riktade sig min kritik mot både ut-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
13 Nr 48.
skottsmajoriteten och reservanterna. Den föregående talaren Angående.
framhöll ju, att i princip utskottsmajoriteten och reservanterna ändring *
väsentligen äro fullkomligt eniga, och jag talade blott om princi- förordningen
perna. .Jag vände mig mot den föregående talarens påstående, (Forts)
att den diplomatiska sekretessen borde stå kvar i hela dess vidd,
och vidare emot att man icke skulle hava rättighet att få in i
grundlagen, att man skall få taga del av statsrådens uttalanden,
emedan de då skulle uttunna sina motiveringar, och konstitutions¬
utskottets medlemmar skulle få mycket svårare att granska
dessa. Detta har i alla fall den siste talaren sagt, och det har
jag kritiserat. Det går således ut över utskottsmajoritetens och
reservanternas gemensamma uppfattning i denna sak.
Slutligen nämnde den siste talaren om det oresonliga i mitt
åberopande av de socialdemokratiska kongressernas uttalanden i
detta avseende. Det är svårt att säga, vad som är oresonligt, ty
i partilivet äro vi alla oresonliga. Men det ligger i alla fall en
reson i, att när det står upptaget på det socialdemokratiska pro¬
grammet en fordran på avskaffande av den diplomatiska sekre¬
tessen, utesluter detta krav icke undantag, men icke heller ute¬
sluter det, att det kan ske ett arbete för att avskaffa den hemliga
diplomatien. Av vem skall detta arbete börjas, om icke av dem,
som fått i uppdrag att föra detta program ut i det parlamenta¬
riska livet?
Jag tycker därför, att det icke är tillräckligt att avfärda
denna punkt med den förklaringen, att utrikesministern försäkrat,
att han icke kommer att inleda oss i äventyrliga traktatsförhand¬
lingar. Här gäller det att fastslå en princip i grundlagen och att
lossa litet på den diplomatiska sekretessen, men att lossa på den¬
samma på det sättet, att man i alla fall kan få kontakt med det
övriga Europa. Det finns emellertid mycket, som varje land för
sig kan lossa på, men om intet land börjar, när skall då den
socialdemokratiska programpunkten med fordran på avskaffande
av den diplomatiska sekretessen någonsin bliva en verklighet?
Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen fram¬
ställde propositioner på l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o)
bifall till det av herr Bränning under överläggningen gjorda yr¬
kandet samt 3:o) avslag å utskottets hemställan och bifall i stället
till den i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen den
förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes likväl, i anledning varav, och sedan till kontra¬
proposition antagits den under 2:oj upptagna propositionen, nu
uppsattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition:
Den som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 24, röstar
Ja;
Nr 48. 14
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit det av herr Branting
under överläggningen framställda yrkandet.
Voteringen utvisade 136 ja mot 64 nej, vadan kammaren
bifallit utskottets hemställan.
§ 6.
A föredragningslistan fanns härefter upptaget särskilda ut¬
skottets utlåtande, nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts pro¬
position med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring och
till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken, dels
ock åtskilliga med föranledande av nämnda förslag väckta
motioner.
Genom en den 28 mars 1913 dagtecknad, till särskilda ut¬
skottet hänvisad proposition, nr 126, hade Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga i propositionen
införda förslag till lag om allmän pensionsförsäkring samt till lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
Till utskottet hade jämväl överlämnats följande i anledning
av berörda lagförslag väckta motioner, nämligen
inom Första kammaren
1) av herr Knut Larsson m. fl. (nr 113),
2) av greve Alexander Hamilton (nr 114),
3) av herr Gustaf Fredrik Östberg (nr 115),
4) av herr Glason m. fl. (nr 117),
5) av herr Hans Frieson (nr 118),
6) av densamme (nr 119),
7) av herr Jan Erik Bergland (nr 120),
8) av greve Lagerbjelke (nr 123),
9) av herr Steffen (nr 124),
10) av herr Karl Johan Ekman (nr 125),
11) av herr Asplund (nr 126),
12) av herr Ernst Lindblad (nr 127),
13) av herr Mavnheimer (nr 128),
14) av herr Gerhard Magnusson (nr 129),
15) av herr Jan Erik Berglund (nr 130) och
16) av herr Sandler (nr 131), samt
inom Andra kammaren
17) av herr Jonsson i Hökhult m. fl. (nr 282),
18) av herr Bengtsson i Norup (nr 283),
Onsdagen den 21 maj, f. m.
19) av herr Jansson i Edsbäcken (nr 284),
20) av herr Leander m. fl. (nr 285),
21) av herr Ekerot m. fi. (nr 286),
22) av herr Persson i Tofta (nr 287),
23) av herr Larsson i Klagstorp m. fl. (nr 288),
24) av herr von Uofsten (nr 289),
25) av herr Pålsson (nr 290),
26) av herr Olsson i Blädinge (nr 292),
27) av herr Persson i Norrköping (nr 293),
28) av herr Kronlund m. fl. (nr 294),
29) av herr Jonsson i Gumboda (nr 295),
30) av herr Indebetou (nr 296),
31) av densamme (nr 297),
32) av herr Zetterstrand (nr 298),
33) av herr Lindqvist i Kosta (nr 303),
34) av herr Rydén m. fl. (nr 304),
36) av herr Olausson (nr 305),
37) av herr Pettersson i Södertälje m. fl. (nr 306),
38) av herr vice talmannen D. Persson (nr 307),
39) av herr Källman (nr 308),
40) av herr Anderson i Råstock (nr 309)
41) av herr Cederborg (nr 310),
42) av herr Bärg i Katrineholm (nr 311),
43) av herr Hage (nr 312),
44) av herr TVinberg in. fl. (nr 313),
45) av herr Lindley m. fl. (ur 314),
46) av herr Lundell (nr 315),
47) av herr Sjöberg (nr 316),
48) av herr von Sneidern (nr 317),
49) av herr Lindhagen (nr 318),
50) av herr Lindhagen m. fl. (nr 319),
51) av herr Lindhagen (nr 320),
52) av herr Wijk (nr 321),
53) av herr Nordström (nr 322), och
54) av herr Pettersson i Södertälje (nr 323).
Utskottet hemställde:
l:o) att Riksdagen, med förklarande att det i Kungl. Majfls
förevarande proposition innefattade förslaget till lag om allmän
pensionsförsäkring icke kunde oförändrat godkännas, måtte an¬
taga vid punkten fogat förslag till lag om allmän pensions¬
försäkring;
2:o) att Riksdagen, under förutsättning att lag om allmän
pensionsförsäkring bleve av Kungl. Maj:t och Riksdagen antagen,
måtte, med bifall till förevarande proposition, antaga i punkten
intaget förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 §
handelsbalken;
15 Nr 48.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forte.)
Nr 48. 16
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Ports.)
3:o) att Riksdagen, under förutsättning att lag om allmän
pensionsförsäkring bleve av Kungl. Maj.t och Riksdagen antagen,
måtte i anledning av den av herr von Hofsten avgivna motionen
antaga vid punkten fogat förslag till lag om ändrad lydelse av
lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt; samt
4:o) att övriga i anledning av förevarande proposition i
Riksdagens kamrar väckta motioner måtte, därest de icke kunde
anses besvarade genom vad utskottet hemställt i punterna l:o)—3:o),
icke föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Vid utlåtandet funnos emellertid fogade reservationer be¬
träffande 6, 18 och 37 §§ i förslaget till lag om allmän pensions¬
försäkring.
Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning,
begärdes ordet av
Herr Branting, som yttrade: Herr talman! I avseende
på föredragningssättet tillåter jag mig hemställa, att det i ut¬
låtandets första punkt avsedda lagförslaget föredrages paragrafvis
med ingress, rubrik och utskottets hemställan sist, att vid be¬
handlingen av § 1 i lagen överläggningen må omfatta förslaget
i dess helhet, att lagtexten icke behöver uppläsas i vidare mån,
än sådant av någon kammarens ledamot begäres, att, för den
händelse lagförslaget kommer att i en eller annan del till utskoltet
återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets för¬
nyade behandling i avseende på de delar, som blivit med eller
utan ändring godkända, föreslå sådana jämkningar, som av ifråga¬
satta ändringar i återförvisade delar kunna föranledas, samt att
i avseende på nummerbeteckningen av paragrafer och moment
utskottet må äga vidtaga sådana ändringar, som påkallas av
kamrarnas beslut.
Denna hemställan bifölls av kammaren.
Kammaren företog nu först till behandling förslaget till
Lag om allmän pensionsförsäkring.
1 § föredrogs. Därvid anförde:
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Schotte: Herr
talman, mina herrar! Jag har närmast begärt ordet för att till¬
kännagiva regeringens ställning till det förslag, som här föreligger
från särskilda utskotret. Givetvis har regeringen med stor till¬
fredsställelse funnit, huru alla partier inom särskilda utskottet,
många medlemmar därav utan tvivel med bortseende från kära
Onsdagen den 21 maj, f. m.
17 Nr 48.
önskemål och förhoppningar, strävat efter att vinna ett positivt Lag om all
resultat i den föreliggande utomordentligt betydelsefulla frågan. mip pwsions-
Resultatet av utskottets omfattande och intensiva arbete är 'ör^“
också mycket glädjande: ett praktiskt taget enhälligt utlåtande (Forts)
och förslag och en viss tillförsikt, att den svenska Riksdagen med
en enhällighet, som aldrig tillförene i en stor social fråga, inom
några timmar skall gå att lägga grunden till en allmän folk¬
försäkring i vårt land och därmed också ge ett kraftigt erkännande
åt vikten och betydelsen i nutiden av sociala omsorger.
Naturligen är det också med tillfredsställelse regeringen
funnit, att de allmänna grunder för en folkförsäkring i vårt land,
som uppdragits genom ålderdomsförsäkringskommitténs ingående
utredning och det därpå byggda regeringsförslaget, vunnit ut¬
skottets enhälliga erkännande och tillslutning. Utskottsförslaget
är tydligen en kompromiss och måste bedömas såsom en sådan.
Offer hava från alla håll uppenbarligen skett av olika ändamål
för vinnande av ett enhälligt förslag. Att regeringen, med den
ställning den intagit till eu del detalj spörsmål, måste betrakta
vissa av utskottet vidtagna ändringar i regeringsförslaget såsom
försämringar, kan icke förvåna. A andra sidan ger regeringen
fullt erkännande åt andra utskottets ändringar såsom innebärande
förbättringar i det Riksdagen förelagda förslaget. Såsom helhet
betraktat är utskottets förslag sådant, att regeringen tacksamt
anbefaller detsamma till kammarens välvilliga godkännande.
Den punkt, där avvikelsen från de synpunkter regeringen
anlagt kanske är mest framträdande, är utskottsförslagets ställning
med avseende å de olika pensionerna för män och kvinnor. Jag
måste för min del vidhålla den uppfattningen, att eu uppdelning
av de försäkrade i män och kvinnor, ställda i var sin riskklass,
utan att andra uppdelningar göras i riskklasser, saknar den grund
av social solidaritet, som man helst vill se i en allmän folkförsäk-
ring. När utskottet nu emellertid icke velat gå den väg, på vilken
Kungl. Maj:t sökt att, utan minskning av den utav kommittén
föreslagna avgiftspensionen för män, vinna likställighet mellan
män och kvinnor vidkommande avgiftspensionen, eller anvisande
av ett särskilt statstillskott för ändamålet, lärer det närmast vara
på pensionstilläggen, som likställigheten mellan män och kvinnor
bör inriktas. Utskottet har också genom vidtagen höjning av
pensionstilläggen för kvinnor beträtt denna väg, liksom utskottet
också genom att till alla avgiftsklasser utsträcka den procentuella
förhöjningen av pensionstilläggen i förhållande till erlagda av¬
gifter förbättrat kvinnornas ställning i allmänhet inom försäkringen.
Utskottet har ej heller gjort något principuttalande emot full
likställighet på pensionstilläggens område mellan män och kvinnor.
Jag hoppas därför, att det skall bli en snar framtid förunnat att
genomföra denna likställighet.
Det förslag om särskilt pensionstillägg i vissa fall för minder-
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 48.
2
Nr 48. 18
Onsdagen den 21 maj, 1. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m, m.
(Forts.)
ånga barn, som regeringen framlagt, har icke upptagits i ut¬
skottets förslag. Regeringsförslaget var till sin räckvidd ganska
begränsat, ett försök till en första lösning av barnpensioneringens
viktiga och betydelsefulla problem. Många av de invändningar,
som riktats mot regeringens förslag i denna del, synas mig allt¬
jämt obefogade. Utskottet har också uttalat, att utskottet funnit
de mot regeringsförslaget i denna del gjorda invändningarna i
många fall sakna fog och ofta hänföra sig till förhållanden,
vilka i verkligheten endast undantagsvis förekomma. Utskottet
har vidare framhållit, att det med barnpensioneringen avsedda
syftet är behjärtansvärt, ehuru utskottet närmast ur synpunkten
att denna pensionering borde lösas först i samband med den
revision av fattigvårdslagstiftningen, vartill förberedelser påginge,
ansett sig icke kunna förorda bifall till barnpensioneringens med¬
tagande i nu föreliggande förslag. Under sådana förhållanden
hyser jag grundad förhoppning om, att förevarande viktiga
komplement till den allmänna pensionsförsäkringen snart skall
kunna återupptagas och genomföras, vid vilket förhållande jag
med någorlunda jämnmod kan se barnpensioneringens undan¬
skjutande för närvarande, hur betydelsefull jag än alltjämt anser
en lösning av denna fråga vara.
Kungl. Maj:t ansåg sig icke böra i sitt förslag upptaga den
ytterligare avgiftslclass, som utskottet nu förordar, enär betydligt
ökade svårigheter med avseende å taxering, uppbörd och redo¬
visning av avgifterna därmed syntes skola uppkomma. I sak
ansåg Kungl. Maj: t införandet av en dylik klass äga goda skäl
för sig. Enligt utskottsförslaget har betydelsen av denna nya
klass blivit ganska kringskuren. Den förvissning utskottet i sam¬
manhang härmed uttalat, eller att Kungl. Maj:t skall låta sig
angeläget vara att snarast möjligt till prövning upptaga frågan
om avhjälpande av de brister, som vidlåda förslaget i denna del,
vill regeringen gärna uppfylla och skall härpå inrikta sin all¬
varliga uppmärksamhet.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att vissa svårigheter,
särskilt under den första tiden, möjligen skola uppkomma vid
åsättande av pensionsavgifter samt deras uppbörd och indrivning.
Om detta torde alla från början varit medvetna. Men det är
min förhoppning, att svårigheterna skola kunna övervinnas, och
att en tids erfarenhet skall giva de lärdomar, som erfordras för
uppbyggande av ett i alla delar fullgott, tillräckligt enkelt system
i förevarande hänseende. Jag är också övertygad om, att man
kan hysa full tillit till, att de kommunala och statliga myndig¬
heterna skola göra sitt bästa, för att denna invecklade del av det
stora försäkringsmaskineriet skall fungera så tillfredsställande som
möjligt.
Vidkommande den i den kungl. propositionen bibehållna
förmögenhetsgränsen för delaktighet i avgiftsplikt och avgifts-
Onsdagen den 21 maj. f. m.
19 Nr 48.
pension har det allenast varit kostnadsskäl, som föranlett Ivungl.
Maj:t att här ansluta sig till kommitténs ståndpunkt. I övrigt
hava skälen för förmögenhetsgränsens borttagande synts även
Kung!. Maj:t övervägande. Då utskottet emellertid genom en till
synes ganska försiktig höjning av fondräntan kunnat vinna de
medel, som förmögenhetsgränsens införande avsett att bereda,
måste det givetvis betraktas såsom en fördel, att undantaget i
förevarande hänseende kunnat släppas.
Utskottets tillägg till 28 § om rätt i vissa fall till klagan
över pensionsstyrelsens beslut är ju en detalj av mindre vikt.
Men jag har ej alldeles velat undanhålla de betänkligheter, jag
hyser mot denna ändring i kommitténs och Kungl. Majits förslag.
Dels tror jag, att något behov av eu sådan klagorätt knappast
föreligger med det sätt, varpå pensionsstyrelsen skulle samman¬
sättas, dels kunde justitiekanslern och regeringsrätten härigenom
bli avsevärt betungade till men för deras andra viktiga ämbets-
göromål, dels hyser jag tvivelsmål, om regeringsrätten i allo kan
anses för den lämpligaste sista instansen i mål av ifrågavarande
beskaffenhet. Efter andra länders mönster torde en särskild
högsta instans för alla socialförsäkringsfrågor, så sammansatt, att
lekmannaelementet därvid beredes inflytande, böra övervägas,
när andra socialförsäkringsproblem kunna bli lösta, närmast efter
genomförande av eu förbättrad olycksfallsersättningslagstiftning.
lag betraktar därför utskottets förslag i denna del såsom ett
provisorium, tills en bättre anordning kan tänkas genomförd.
Utöver vad jag sålunda haft äran anföra, torde några sär¬
skilda uttalanden från min sida i anledning av särskilda utskottets
ändringar i den kungl. propositionen icke påkallas.
Medan jag nu har ordet, skall jag emellertid tillåta mig
några allmännare reflexioner i den föreliggande frågan. Den
kritik, som rests mot de huvudgrunder, på vilka kommitténs och
Kungl. Maj:ts förslag lagts, har varit ganska högljudd. Det är
dock väsentligen från en tämligen begränsad krets av personer,
som oppositionen letts. Jag har för min del aldrig tvivlat på,
att icke varmt intresse och mycken sakkunskap och erfarenhet
finnas hos förslagets motståndare eller att icke en ärlig över¬
tygelse och de bästa bevekelsegrunder dikterat motståndet. Men
vad jag haft svårare att förstå, det är den utomordentliga säker¬
het, varmed man i förväg dömer och fördömer den blivande
lagens verkningar. Jag tror man här kunde ha anledning vara
litet mindre positiv. Det är väl möjligt, att misstag i vissa de¬
taljer komma att visa sig och att o egentligheter i ena eller andra
avseendet skola yppas. Men förslagets praktiska prövande allena
kan ge objektivt och klart besked och anvisa vägarna till rättelse.
Och när några av kritikerna omgiva sig med en aldrig bleknande
sakkunskapens gloria, såsom t. ex. när man talar om »politikernas
strävan att med röstsedelns hjälp driva igenom ett förslag mot
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
20 Onsdagen den 21 maj, f. m.
sakkunskapens praktiskt enhälliga förkastelsedom», då är man
närmast inne på bluffens område. Det må dock icke glömmas,
att det föreliggande kommittéförslaget i stort sett funnit allmän
tillslutning hos de hörda myndigheterna. Både kommerskollegium
och riksförsäkringsanstalten hava tillstyrkt, att kommitténs förslag
måtte läggas till grund för lagstiftning i ämnet, låt vara med
vissa ändringar, av vilka väl de viktigaste vunnit avseende i
Kungl. Maj:ts förslag och i särskilda utskottets betänkande. Och
vill man frånkänna sakkunskap hos ålderdomsförsäkringskommittén,
som i 5 års tid under ledning av en person, vilken mer än någon
annan nu levande svensk man under 25 år ägnat tankar och
praktiskt arbete åt lösningen av socialförsäkringsproblemen, fram¬
för allt det nu föreliggande, sysslat med denna fråga och däri
vidtagit de mest ingående utredningar och granskningar av både
in- och utlandets förhållanden på området och som haft detaljerade
förslag till ett antal av ett par tiotal under prövning för att
slutligt stanna vid det framlagda? Och betyder det ingenting,
att de 22 männen i särskilda utskottet, representerande så många
grenar av insikter och praktisk förfarenhet, fullständigt enat sig
om de huvudgrunder, på vilka kommittén och med den Kung!.
Maj:t byggt förslaget?
Efter de recept, som förslagets motståndare rekommendera,
möter man, antingen att kostnaderna för det allmänna bli väsent¬
ligt större, än vad statsbudgeten för närvarande kan medgiva,
eller också att avgifterna för den enskilde bliva mer betungande,
än som rimligen kan påfordras under nuvarande ekonomiska för¬
hållanden. Det går dock icke an att ställa så till, att en väsentlig
del av fattigvårdsbördan från att nu vila på det allmänna, hela
befolkningen, överflyttas på de mindre bemedlade själva. Jag
är livligt övertygad om, att ett förslag, byggt på de grunder, på
vilka det nu förevarande vilar, är det under föreliggande för¬
hållanden enda, som med våra begränsade tillgångar och vårt
folks allmänna ekonomiska ställning kan genomföras. Det är
känslan härav, som skapat den eniga uppslutning, som nu torde
ske om särskilda utskottets förslag; det är inga särskilda spekula¬
tioner och beräkningar eller klassintressen, som åstadkommit den
enighet, som nu förbluffar motståndarna ex professo.
Förslaget, sådant det föreligger, har utan tvivel sina ofull-
komligheter. Men på ett hos oss så obrutet och omfattande fält
som det föreliggande växer ej ett fullkomligt och oangripligt för¬
slag upp med ens — särskilt då vi ha att räkna med så många
ogynnsamma förhållanden på hithörande områden. Utlandets
erfarenhet visar, att man litet emellanåt får bättra på och rätta
dylika lagar. Verkningarna av den lagstiftning, som nu vidtages,
måste oavlåtligt följas och studeras. Inför de missbruk, som i
enstaka fall kunna förekomma, inför de oegentligheter och svå¬
righeter, som säkert skola visa sig ibland under tillämpningen,
Onsdagen den 21 maj, f. m.
21 Nr 48.
kommer man förvisso ej att sakna de kända rösterna: var det
ej det vi sade, var det ej dessa varningar vi gåvo‘? Men inan
må ej vara för snar med sin dom, det gäller att ej falla offer
för benägenheten att generalisera det enskilda fallet. Men det
gäller också, ej minst för lagförslagets anhängare, att hava öppna
öron för all befogad kritik, och en bestämd föresats att motarbeta
missbruk och snabbt rätta vad som visar sig vara felaktigt lagt.
Man har vid sin kritik av grunderna för det föreliggande
förslaget velat hänvisa på mindre goda verkningar av lagstift¬
ningar i andra länder, byggda på liknande grunder, som de hos
oss nu föreslagna. Särskilt har man hämtat sina påståenden i
detta avseende från åtskilliga invändningar mot 1891 års danska
lag. Jag måste emellertid alltjämt påstå, att jag icke funnit de
angivna menliga verkningarna av den danska lagen objektivt
påvisade, man har där som hos oss väsentligen rört sig på de
allmänna spekulationernas och förmodandenas område. Det lag¬
förslag, som nu slutligt föreligger från särskilda utskottet, har
också avhjälpt flertalet av de invändningar, man framställt mot
den danska lagen.
Beträffande erfarenheterna från Danmark skall jag tillåta
mig anföra några brottstycken från en redogörelse för ett par år
sedan av amtmannen i Randers amf Andersen, vilka brottstycken
synas förtjäna ett visst beaktande även för vår del. Det yttras
sålunda i denna redogörelse bl. a. att ålderdomsunderstödet i
Danmark alldeles icke uppfattas av befolkningen som ett slags
fattighjälp, utan tvärtom betraktas som en därifrån väsentligen
avvikande understödsform, vartill icke knyter sig något av den
förödmjukelse, som är förbunden med fattighjälpen. Alderdoms-
understödet betraktas såsom en samhällets belöning till den sträv¬
samma och hederliga arbetaren, som är ur stånd att försörja sig
själv på gamla dagar. Det vore heller intet tvivel om att icke
ålderdomsunderstödet för den väsentliga delen komme sådana
nödlidande till godo, som skulle hava föredragit att föra en
bekymmersam tillvaro och lida nöd framför att begära fattighjälp.
Om man av teoretiska grunder, yttrar Andersen, år 1891 både
uppgivit försörjningsprincipen, så skulle Danmark — liksom de
flesta andra länder — ännu i dag icke hava nått till en lösning
av spörsmålet om statens understöd av behövande åldringar. Det
gällde också med hänsyn till den sociala lagstiftningen, att »det
bästa är det godas fiende».
Visst är, att också vi i Sverige skulle få anledning till
samma uttalande, om vi avsloge det föreliggande förslaget och
för frågans lösning sökte andra vägar. Många år av arbete åter-
stode oss då, och om resultatet svävade vi i fullständig okun¬
nighet.
Särskilt vidkommande sparsamhetsfrågan anför Andersen
bl. a.: Med hänsyn till påståendet att sparsamheten i yngre år
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 22
Onsdagen den 21 maj, f. in.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
skulle motverkas av lagens bestämmelser, vore att framhålla, att
det dock alltid skulle vara ganska osäkert, om ålderdomsunder-
stöd kunde uppnås och att den kommunala myndigheten skulle
ställa sig strängare gentemot den, som icke själv velat göra något
för sin ålderdom, ehuru han varit i stånd därtill. Dessutom
bleve understödet i de första åren såsom regel tämligen litet. Det
vore sålunda något riskabelt att inrätta sig på ålderdomsunder-
stödet och att uppgiva att sörja för sig själv, om man kunde det.
Såframt sparsamhetskänslan funnes, skulle den därför säkert göra
sig gällande i trots av möjligheten till ålderdomsunderstöd. Och
funnes ej denna känsla, så berodde det mera på hela tidsandan
än på ålderdomsunderstödslagen. Samtidigt framhåller Andersen
emellertid önskvärdheten av att någon mindre egen inkomst ute-
slutes vid beräknande av behovet — således en väg, vi här i
Sverige stå i begrepp att beträda — låt vara något ofullkomligt
— i det särskilda utskottets förslag.
Rörande den danska lagens verkningar må också framhållas
några av de svar, som avlätos på en förfrågan för några år sedan
om vissa ändringar i den danska lagen i syfte att vinna ändring
i grunder och villkor för beviljande av ålderdomsunderstöd.
Amtmannen i Randers amf och 44 sockenråd därstädes uttala,
att några bestämda regler för behovsgränsen och understödets
belopp icke vore nödvändiga för landsbygdens del, där de kom¬
munala myndigheterna så väl kände de behövande, att det ej
mötte vanskligheter att i de särskilda fallen träffa de riktigaste
förfogandena. I allmänhet hade sockenråden varit lyckliga i sina
beslut, och blott få klagomål hade yppats. Amtmannen i Hol-
bseks amt yttrar, att den nuvarande lagen i Danmark i det stora
hela verkat till stor välsignelse och att de ofta påstådda bristerna
i lagen i allt fall voro något överdrivna. Amtmannen i Lolland-
Falsters amt anför, att det icke syntes föreligga någon nödvän¬
dighet för väsentliga förändringar av de nu gällande bestämmel¬
serna, som i det stora hela verkat tillfredsställande. Och amt¬
mannen i Svendborgs amt yttrar, att den gällande lagen om
ålderdomsunderstöd vore en förträfflig lag, som i amtet verkat
särdeles tillfredsställande. Lagen hade använts på ett humant
och förståndigt sätt, och den hade vunnit befolkningens tillfreds¬
ställelse.
Jag är fullt och visst övertygad om, att utsikterna att inom
de närmaste åren i förevarande utomordentligt stora och svår¬
lösta fråga komma till ett bättre resultat, än det, som nu före¬
ligger i särskilda utskottets förslag, äro mycket små, och att för¬
slaget i sig väl är värt den anslutning, som uppenbarligen skall
komma detsamma till del. Och man har också all anledning att
i avseende å framtida förbättringar och utvidgningar hysa ljusa
förhoppningar på den grund, som nu under en så ovanlig enig¬
het lägges till en allmän folkförsäkring i vårt land, skall det
Onsdagen den 21 maj, f. m.
23 Nr 48.
svenska folket förvisso icke underlåta att bygga vidare. Efter Lag om all-
årtionden av förberedelser och svikna förhoppningar stå vi dock tnäJi.
nu inför en verkligen stor reform på vägen mot fattigdomens J m m 9
avskrivande. Det är icke i trötthetens och resignationens tecken, (Forts.)
vi i dag skola skänka förslaget vår anslutning, utan i känslan
av, att det dock är gryningen till en ny dag, som vi bevittna. För¬
slagets geoomförande skall förvisso sprida stor och livlig tillfreds¬
ställelse inom de vidaste kretsar av vårt land. Strålar av hopp
och ökat livsmod skola lysa i många tiotusentals svenska hem,
där bekymret för ålderdomens dagar eller en hotande invaliditet
förmörkar och förbittrar sinnena. Det skall för många tusental
vara slut med det knappa nådebrödet eller fattighuset såsom mål
och tillflykt efter eu lång och arbetstyngd, ofta med bittra för¬
sakelser förenad arbetsdag.
Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar!
För tredje gången föreligger nu till Riksdagens avgörande ett
regeringsförslag angående ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
De båda föregående gångerna har Riksdagen visat förslagen ifrån
sig, antagligen i känsla av, att frågan icke varit riktigt mogen
för avgörande. Jag undrar, om frågan är mogen för avgörandet
nu, ungefär ett halvt år, efter det att det förslag, det här gäller,
såg dagens ljus.
Jag vet visserligen, att det finnes gott om troende beund¬
rare, vilka i detta förslag se en genialisk komposition av allt det
bästa, som utlandets lagstiftning på området har att uppvisa, en
genialisk komposition, som på pricken är avpassad just efter
våra förhållanden och våra resurser. Men det finnes också gott
om mera indifferenta personer, arbetsamma och samvetsgranna
riksdagsmän, som privatim förklarat det absolut omöjligt att på
denna korta tid sätta sig in i det förslag, som vi nu behandla.
Dessa ledamöter resonera antagligen så, att kommittén, regeringen
och utskottet väl skola ha förstånd för dem också. Slutligen
finns det också en och annan tvivlare, som visserligen anser, att
denna viktiga fråga skall lösas och lösas snart, men som icke
är övertygad om, att den nu föreslagna lösningen är den bästa.
Emellertid i ett avseende äio både beundrare och tvivlare
fullt ense. Ett erkännande vilja alla giva såväl de ursprungliga
förslagsställarna som ock den departementschef, vilken i dag har
att försvara förslaget inför Riksdagen. Bakom detta förslag ligger
en omisskännelig strävan att göra ålderdomens och nödens dagar
lättare för våra sämst lottade medborgare. Man kan hysa tvivel,
om denna människovänliga strävan verkligen lodat djupet av sin
uppgift, men om dess ärlighet och renhet kan intet tvivel råda.
Jag tror också, man får erkänna, att detta förslag, när det blir
lag — och det blir det ju — kommer att lindra nöden i många
svenska hem. Det skulle väl för övrigt varje lagligt ordnande
Nr 48. 24
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forte.)
av understödsverksamheten tjäna till att göra. Slutligen kan
' man även ena sig i det erkännandet, att förslaget förråder mycken
politisk klokhet. Kommittén har uppenbarligen avsett att å ena
sidan vinna en del högermän genom att befria arbetsgivarna från
all bidragsskyldighet till försäkringen, samt att å andra sidan
göra sig socialdemokraterna förbundna genom proklamerande av
varje fattig arbetares rätt till statspension. På samma gång har
man naturligtvis räknat på, att liberalerna skola stödja sin rege¬
ring, när det gäller att föra denna stora fråga i hamn.
Herr civilministern har tydligen för sin del gillat denna
politiska beräkning, som i och för sig ej är någonting att skäm
mas för, och dessutom tycks han hava resonerat så här: Detta
förslag är avgivet av en praktiskt sett enhällig kommitté. Dess
egentliga upphovsman är regeringsrådet Lindstedt, en inom alla
kretsar högt skattad auktoritet. Den föregående högerregeringen
bär ansvaret för kommitténs sammansättning och sakkunskap.
Socialdemokraternas främste man, herr Branting, har gått i pro-
prieborgen för att det är ett gott förslag. Liberalerna kunna väl
icke gärna svika, de måste taga förslaget på sin regerings aukto¬
ritet, liksom regeringen tagit det på herrar Lindstedts och Bran-
tings. Om man nu skulle låta förslaget ligga över till nästa år,
kan man befara, att det skulle trassla till en del andra frågor,
och man kan även befara, att det skulle sprida förvirring i val¬
rörelsen. Därför: Bäst att lägga fram det i år!
På sådant sätt kan man förklara, att kammaren nu anmodas
genast fatta beslut i denna stora och viktiga fråga, utan att
kammaren haft tillfälle att grundligt sätta sig in i densamma,
utan att kammaren har kunnat fullständigt överblicka dess kon¬
sekvenser. Allt går, åtminstone i viss mån, på andras auktoritet.
För min del vill jag säga, att jag skattar sakkunskapen hos
kommitténs ledamöter i vissa avseenden mycket högt, men —
med all respekt för den — nog var kommittén ganska ensidigt
sammansatt. Och vad regeringen beträffar, hyser jag för min
del mycket stor aktning icke endast för dess goda vilja, energi
och fosterlandskärlek, utan ock för dess medlemmars kunnighet
och deras stora administrativa skicklighet. Men i alla fall skall
jag tillåta mig att som en man i ledet vid detta tillfälle inför
regeringen avgiva en bekännelse, i vilken många av mina parti¬
vänner gott skulle kunna instämma, oaktat de i denna
speciella fråga icke stå på min sida. Vi glädja oss åt att vi leva
i ett demokratiskt styrt land. Därför räknade vi det också som
en stor förmån, att vi på det ena eller andra sättet bliva hörda,
innan man fattar avgörande beslut i viktiga principfrågor. A
andra sidan känna vi oss icke riktigt angenämt berörda, när vi
finna, att man vill prässa oss att antaga förslag i viktiga frågor,
innan vi varit i tillfälle att riktigt grundligt syna dem i sömmarne.
Denna mindre angenäma känsla kunna vi icke frigöra oss från
Onsdagen den 21 maj, f. in.
25 Nr 48.
oaktat vi sätta stort värde på vår regering. Jag tillåter mig
därför beklaga, att man forcerat denna fråga till avgörande
redan i år.
Då nu emellertid ett förslag föreligger till avgörande, är
det vår skyldighet att söka sätta oss in i det, så långt tid och
förmåga medgiva. Egentligen är det icke ett förslag, utan det
är tre förslag, som Riksdagen har haft att arbeta sig in i: kom¬
mitténs, regeringens och utskottets. Det synes mig givet, att av
dessa tre förslag kommitténs var det minst lyckade, särskilt om
man tänker på den, naturligtvis oavsiktliga, tendensen att avse¬
värt skärpa det redan förut befintliga ojämna kommunala skatte¬
trycket. Med hänsyn härtill tror jag, man kan våga det på¬
ståendet, att kommitténs förslag i dess första skick var oan-
tagbgt-.
Civilministerns överarbetning medförde flere förbättringar.
I det avseendet må framför allt ihågkommas den partiella ut¬
jämningen av kommunernas kostnader och vidare höjningen av
pensionsavgifterna, varigenom även vanns en höjning av pen¬
sionsbeloppen. Däremot kan jag icke finna, att förslaget om
barnpensionering var ett lyckat drag. Det innebar enligt min
tanke en bestämd försämring.
Vad slutligen utskottets förslag beträffar, är jag för min
del benägen erkänna, att utskottets förändringar till största delen
äro att anse som förbättringar. Genom dessa förändringar har
man nämligen vunnit, att förslagets försörjningskaraktär ej
framträder fullt så skarpt som förut, och det är ju alltid eu
fördel.
Utskottets förslag är sålunda för visso det bästa av de tre,
som avgivits, men ändå undrar jag, om förslaget även i denna
förbättrade form verkligen är ägnat att åstadkomma ett större
mått av ekonomisk rättvisa i samhället. Jag lämnar alldeles
obestritt, att det tillfredsställer barmhärtighetens lag, som bjuder
oss, att giva åt de fattiga, så långt tillgångarna medgiva. Men
vad jag betvivlar och bestrider är, att förslaget står i överens¬
stämmelse med den ekonomiska rättvisans lag, som icke är oför¬
enlig med barmhärtighetens, och som man gärna vill so som
rättesnöre för all ekonomisk lagstiftning. Den ekonomiska rätt¬
visans lag fattar jag endast som eu tillämpning på det ekono¬
miska samhällslivet av den allmänna orsakslagen, och den for¬
muleras enklast och kortast så: \"ad människan sår, det skall
hon ock uppskära.
Så vitt jag förstår, går den ifrågasatta pensioneringen i
flera avseenden ut på att kringgå den nämnda lagen, att hindra,
att verkan följer på orsak på detta område. För att visa, att
så är fallet, skall jag icke inlåta mig på eu detaljerad gransk¬
ning, utan endast upptaga vissa huvudpunkter till granskning.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 26
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 21 mai, f. m.
Den ekonomiska rättvisans lag kräver, under nuvarande
samhällsförhållanden, att en var, som är arbetsför, skall försörja
sig själv. Vill den arbetsföre trygga sig mot att, när han blir
invalid eller gammal, falla fattigvården till last eller nödgas an¬
lita den enskilda välgörenheten, måste han arbeta och spara, så
att lian har ett litet kapital, när arbetskraften är slut. Innan
nu någon av mina ärade motståndare hinner gorå ett inkast mot
denna sats, ber jag att få göra det själv. Det är en beklaglig
sanning, att ett mycket stort antal av våra medborgare ha så
knappa inkomster, att det för dem är omöjligt att spara för fram¬
tiden. Detta är eu sanning, som ej får förbises och som man
måste räkna med, när man behandlar denna fråga. Men det är
en icke mindre oomtvistlig sanning, att det finnes många perso¬
ner i mycket små omständigheter, med mycket små inkomster,
som ha eu beundransvärd förmåga icke endast att få dessa in¬
komster att räcka till, utan också att lägga av och få en slant
över för framtiden. För de personer, som kunna spara, är detta
sparande en mycket stor fördel, men det är på samma gång nöd¬
vändigt för samhället, ty utan sparande intet kapital och utan
kapital ingen ekonomisk verksamhet. Den enskilde medborgarens
försakelse, flit och omtanke för framtiden höra sålunda till de
stenar, på vilka hela samhällsbyggnaden vilar.
Nu frågas: hur ställer sig det föreliggande folkpensione-
ringsförslaget till dessa stora samhällsvärden? Jo, den del av
förslaget, som avser pensionstilläggen, är så anordnad, att en
person som under sin tid bär flitigt och träget knogat och var
vecka lagt av eu slant av sin inkomst och som på det sättet har
lyckats knåpa ihop ett litet kapital, så stort, att han har 300
kronor i ränta, han får icke någon statspension. Den, som med
sitt arbete och sin försakelse lyckats åstadkomma ett kapital, som
ger honom något mindre ränta, han får en liten statspension,
och den, som icke har sparat alls, han får eu statspension på
150 kronor. Bland dessa, som icke spara alls, äro då naturligt¬
vis såväl de, som absolut icke kunnat spara, som även de, vilka
kunnat spara, men lämnat tillfället obegagnat.
I dessa bestämmelser har utskottet vidtagit den förändringen,
att om en person lyckats åstadkomma ett kapital, som ger honom
50 kronor i ränta, så har han samma fördelar som den, som icke
har sparat alls.
Bestämmelserna beröra emellertid ej endast kapitalinkomstens
inverkan på statspensionen. Om en person icke har något kapital,
men är i stånd att, trots sin invaliditet, med sina händers flitiga
arbete, åstadkomma en årsinkomst av 300 kronor, får han icke
någon statspension. Men om han föredrar att lägga armarna i
kors och säger, att han icke kan arbeta, emedan han har någon
åkomma, som han lätt kan få intyg på, då erhåller han full stats¬
pension med 150 kronor
Onsdagen den 21 maj, f. m.
27 Xr 48.
I anledning av dessa bestämmelser ha mina medmotionärer Lag om att-
och jag, samt åtskilliga andra uttalat den meningen, att desammamän P^jons-
icke äro ägnade att befordra sparsamhet, utan att man snarare för^krin9
kan befara, att de i vissa fall komma att försvaga lusten till (Forte j
denna dygd. Vad säger nu utskottet härom? Jo, utskottet säger, 01
att utskottet icke kan tillmäta motionärernas farhågor den vikt,
som motionärerna själva göra. Ty, menar utskottet, när eu
person står i valet, om han skall konsumera hela sin inkomst
eller spara något därav, tänker han icke på, att han skall bli
arbetsoförmögen på gamla dagar, utan på den makt, som det
samlade alltid disponibla kapitalet bereder och på tillfredsställel¬
sen att kunna lämna det i arv till sina efterkommande.
Beträffande detta utskottets uttalande vill jag säga, att ut¬
skottet sannolikt har rätt i många fall. I många fall resonera
nog mänuiskorna så som utskottet angivit, i synnerhet, om de
tillhöra de högre, de mera burgna samhällsklasserna. Men i
många fall har utskottet icke rätt. I många fall tänker en person,
som funderar på att spara, just på att han genom att lägga av
en slant då och då gör det möjligt för sig, att under ålderns
dagar få något att leva av, och enligt vad jag hört av personer,
som mycket levat tillsammans med de fattigare samhällsklasserna,
är detta resonemang inom de kretsarna vanligt
Emellertid måste man erkänna, att utskottet på denna punkt
varit betydligt försiktigare än herr civilministern. Herr civil¬
ministern synes nämligen ej kunna finna, att det ligger något
befogat i de antydda farhågorna; tv, säger han, om de vore be¬
fogade, då skulle väl den danska understödslagen ha visat sig
i hög grad ödesdiger för sparsamheten. Den danska lagen om
Alderdomsunderstottelse til vterdige toengende udenfor Fattig-
vsesendet av år 1891 säger nämligen, att om en (SO år gammal
man icke kan försörja sig och sin familj, så är han berättigad
till statspension, vilken skall utgöra just den erforderliga fyll-
naden i hans egen inkomst, så att han får tillräckligt för sitt
uppehälle; och vid beräknandet av denna fyllnad får han under
vissa förutsättningar avdraga 100 kronor från sin inkomst. Man
har likväl, herr statsrådet veterligen, icke uttalat några klagomål
rörande en dylik inverkan av 1891 års danska lag. Ej heller,
säger herr statsrådet, har något sådant försports från de andra
länder, där såsom i Frankrike beträffande vissa kategorier en
liknande lagstiftning varit tillämpad.
Om nu desssa herr statsrådets invändningar vore riktiga,
då vore allt detta tal om pensioneringens skadliga inverkan på
självhjälpssträvandena endast tomt prat. Ty det är givet, att
kan man gentemot sådana farhågor uppställa erfarenhetens
vittnesbörd, då kan man känna sig säker. Men nu undrar jag:
har herr statsrådet rätt att på denna punkt åberopa utlandets
erfarenhet? Har herr statsrådet verkligen blivit ordentligt under-
Xr 48. 28
Onsdagen den 21 maj. f. in.
Lag om all¬
män pensions
försälcring
m. m.
(Forts.)
rättad om denna erfarenhet? Jag vågar i det avseendet uttala
' ett tvivel, ty jag är i besittning av så pass många pålitliga vitt¬
nesbörd om erfarenhet i motsatt riktning, att jag kan beteckna
det som en överdrift att säga, att några sådana vittnesbörd icke
föreligga.
Herr statsrådet åberopade visserligen nyss, till bevis för att
den danska lagen icke verkar i den av mig uppgivna riktningen,
en avhandling av Amtmand H. Andersen i Randers. En slump
har fogat det så, att även jag är i besittning av den avhand-
bngen. Om herr statsrådet hade läst densamma, innan det an¬
märkta yttrandet till statsrådsprotokollet fälldes, skulle herr stats¬
rådet säkerligen hava uttalat sig annorlunda. Ty i denna upp¬
sats säger Amtmand Andersen bland annat: »Det er en Selvfolge,
åt en Lov af saa indgribenae Betydning som Alderdomsunder-
stottelsesloven er Genstand for en temmelig afvigende Bed0mmelse
fra de forskellige Siden.» För övrigt är det ju sant, att han
anser, att dessa farhågor för sparsamheten icke äro mycket att
fästa avseende vid. Men det finnes åtskilliga andra, som hysa
en alldeles motsatt mening. Jag skall icke pina kammaren med
att uppläsa på långt när alla de bevis, jag har i detta avseende.
Jag skall endast göra en liten axplockning och skall söka att
göra den så liten som möjligt. Till en början vill jag uppläsa
några rader ur ett arbete av J. G. F. Ilaeder, expeditionschef
för 3:dje avdelningen av Köpenhamns magistrat. Han säger
bland annat:
»Man kan framställa allvarliga invändningar mot den nu
gällande ålderdomsförsörjningslagen. Den rent av krossar all
självhjälp. Har en person åt sig sparat ihop ett litet kapital,
insatt i sparkassan, kan man icke bevilja honom understöd. Man
måste såväl i dylikt fall som när han äger ett kapital, förvärvat
på annat sätt, t. ex. genom arv, fordra, att kapitalet först blivit,
om icke helt och hållet förbrukat, likväl, utan att man kan be¬
skylla sökanden för slöseri, nedbragt till en mindre summa, som
kan räcka till bekostande av hans begravning eller möjligen till
en slant till skydd mot nöden. —----. Att detta resultat,
som är i överensstämmelse med ålderdomsförsörjningslagen, i
princip är förkastligt, när hänsyn tages till att de, som sålunda
visat självhjälpssträvanden, just äro de mest »värdiga» under-
stödssökandena och alltså först och främst borde komma i åtanke
— därom kan knappast råda något tvivel.»
Och sedan han sagt, att lagen verkat upplösande på för¬
hållandet mellan föräldrar och barn o. s. v., fortsätter han:
»Men demoralisationen tränger ned till de ålderdomsunderstödda
själva. Lagen kommer med hela sin obestämda avfattning snart
att medföra, ja, har redan medfört den allmänna uppfattningen,
att när man bär nått sitt 60:de år, behöver man icke mer arbeta.
Man har ingen som helst anledning att spara något för sina
29 Kr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. in.
gamla dagar. Kommunen är ju förpliktad att underhålla eu,
och mycket ofta inträffar det, att personer omedelbart efter upp¬
nåendet av den föreskrivna åldern — ja, jag har själv sett det,
bokstavligen på sin 60-årsdag — ingivit ansökan om ålderdoms-
understöd; och hava de fått sådant, lägga de armarna i kors.
Detta sker naturligtvis i den formen, att de förklara, att de ej
kunna få arbete. Men någon kontroll över att de verkligen efter
bästa förmåga anstränga sig att få sådant är givetvis omöjlig
att åstadkomma.»
Och så säger han till sist: »Resultatet av ålderdomsförsörj-
ningslagen i dess nuvarande form är således synnerligen beklag-
ligt. Oakt-at den blott har verkat under kort tid, synes man
nödgad att säga, att den har kastat nytt ämne till sedlig upp¬
lösning in i vårt redan förut tämligen skröpliga samhälle.»
Direktören för Fredriksbergs försörjnings- och sjukhusväsen
Niéls Westergaard yttrar i samma ämne:
»Den ålderdomsunderstödde har intet som helst hopp om
att någonsin kunna förbättra sin ställning genom egen ansträng¬
ning. Det finns inga medel att sporra honom. I regel tappar
han därför mycket snart förmågan att själv förtjäna något.
Också andra verksamma självhjälpssträvanden ödeläggas. Ingen
av de klasser, som kunna vänta ålderdom sunderstöd, har intresse
av, att genom köp av eu livränta, hopsparande av ett kapital etc.
tillförsäkra sig medel för sin ålderdom. Den betydliga hopsparing
av kapital, som tidigare ägde ram, försvinner efter hand. Sorg¬
lösheten stiger, och de få, som visa strävanden i dylik riktning
förbruka vad de sparat, innan de kunna få ålderdomsunderstöd,
så att de tidigare än eljes upphöra att vara självförsörjare.
För många blir lagens försörjningssätt en uppfordran till
bedrägeri mot det offentliga. Gång på gång upptäcker man, att
de, som söka ålderdomsunderstöd, dölja sina inkomster av arbete
eller andras understöd i det medvetna syftet att skaffa sig högre
understöd.»
Slutligen får jag åberopa följande yttrande av ledaren av
De Samvirkende Menighedsplejer i Köpenhamn docenten fil. lic.
Alfred Jörgensen i ett föredrag, hållet här i Stockholm 1911:
»Det är särskilt i ett avseende, som denna lag till och med
har ett dåligt inflytande. Den giver de gamla hjälp, utan att de
själva göra något därför, och den lär dem att bedja om hjälp.
Härigenom försvagas de gamlas arbetslust och — vad värre är
— deras anlag för sparsamhet motarbetas. Jag kände en gam¬
mal droskkusk, som genom sparsamhet hade, krona för krona,
hopsamlat ungefär 2,000 kronor. Nu voro han och hans hustru
sjukliga, och han kunde icke längre köra. Han ingav ansökan
om ålderdomsunderstöd, men fick det svaret, att inte förrän hans
kapital minskats till 1,200 kronor kunde sådant lämnas. Jag
Lag om all¬
män “pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 30
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all- glömmer aldrig hans förundran över att i en hast tvingas att sa
män pensions- att säga »äta upp» 800 kronor, som han använt flere år för att
försäkring , i
m m hopsamla.
('Forts') En följd av la&en försvaga!’ arbetslusten och sparsamhets-
°r S’ behovet är åter den att fler och fler gamla begära ålderdomsun-
derstöd. I början ville de bästa och hederligaste bland dem ej
framställa begäran härom, men fler och fler drogos dit.»
Jörgensen sammanfattar sitt omdöme sålunda: »Erfaren¬
heterna av vårt ålderdomsunderstöd äro således icke fullt till¬
fredsställande.
Systemets goda sida är, att det gör något för de gamla. Det
ger dem hjälp, det skaffar dem mat, det för dem ut från deras
ensamhet, och det ger dem ofta sjukvård.
Men det har det oför del alctiga med sig, att det försvagar
självständighetskänslan, arbetslusten, sparsamheten hos befolk¬
ningen, och trots sina stora utgifter kan det icke tillfredsställa
de gamlas individuella och ekonomiska behov.»
Dessa vittnesbörd om den danska lagen voro redan intagna
i min motion. Jag skall till dem ytterligare lägga endast ett av
dem, som jag därutöver har i min portfölj. Det är ett anföran¬
de av före detta excellensen Estrup vid finanslagens behandling
i danska landstinget den 18 mars 1913; det är således ganska
färskt. Att märka är, att excellensen Estrup var chef för den
regering, som genomdrev den här lagen. Han säger:
»Men det finnes ju andra lagar, som också hava kostat
mycket betydliga belopp, långt utöver vad man någonsin hade
tänkt sig. Jag skall blott erinra om den oskyldiga lag, ålders-
domsförsäkringslagen, som den högt ärade konseljpresidenten
säkert minnes vårt gemensamma intresse för på sin tid. Det var
eu lag, som man ansåg kunde vara påkallad av billig hänsyn till
dem, vilka efter ett flitigt och dugande och arbetsamt liv icke
längre kunde försörja sig själva på grund av sin ålder, och det
ansågs icke mer än billigt, att man hade så mycken hänsyn för
dem, att de icke, för att få sin försörjning, skulle behöva förlora
sina medborgerliga och politiska rättigheter;--— men man
anade icke, att detta, i stället för att bli en hjälp till självhjälp,
i verkligheten skulle bliva precis det motsatta, och att detta mer
än någon annan bestämmelse just har nedbrutit det intresse för
självförsörjning, som tidigare var till finnandes.» Och så säger
han vidare, att denna lag, »i stället för att bli en hjälp till själv¬
hjälp, tvärtom blivit ett upphävande av driften till självhjälp».
Efter att därefter ha redogjort för den hastiga ökningen av kost¬
naderna för ålderdomsförsörjningen, kommer Estrup slutligen till
det resultatet, att tendensen tyckes vara, att kostnaderna alltjämt
växa utan att kunna hejdas.
Jag tror icke att herr civilministern är fullt berättigad att
om dessa uttalanden saga, att de endast »röra sig på de allmänna
Onsdagen den 21 mai, f. m.
31 Nr 48.
spekulationernas och förmodandenas område». Ty de personer,
som fällt dem hava själva deltagit i understödsarbetet, och de
hava haft det levande livet omkring sig till grund för sina erfa¬
renheter och uttalanden.
Jag övergår nu till erfarenheterna från Frankrike. Icke
heller från Frankrike skulle man — säger herr civilministern —-
hava några vittnesbörd om att understödslagen av den 14 juli
1905 verkat ofördelaktigt på folkets självhjälpssträvan.
Gentemot det påståendet ber jag att få åberopa en rapport
av generalinspektören över franska understödsväsendet, vilken
han 1909 avgivit till inrikesministern. Av denna rapport fram¬
går, att på åtskilliga håll personer, som haft tillgångar, undan-
dolt desamma eller överlåtit dem på sina anhöriga för att där¬
igenom komma i tillfälle att få pension; det har inträffat, att en
person i sådan avsikt överlåtit till en släkting en förmögenhet på
15,000 francs. I många fall hava barn i god ekonomisk ställ¬
ning helt enkelt vägrat att taga hand om sina gamla föräldrar
samt hänvisat dessa att söka pension hos kommunen. I ett
mycket ^stort antal fall hava personer, som lidit av en liten obe¬
tydlig åkomma, lyckats förmå eu beskedlig läkare att giva dem
intyg om invaliditet; och oaktat de visst icke varit oförmögna till
arbete, hava de på sådant sätt fått pension och kunnat lägga
armarna i kors. När den franska understödslagen infördes, hop-
paaes man, att åtminstone det lokala tiggeriet genom densamma
skulle försvinna. Men det har visat sig, att tiggeriet icke en
gång har minskats efter lagens införande. Däremot har det kon¬
staterats, att dryckenskapen på sina håll ökats genom utdelningen
av dessa kontanta pensioner.
Nu kan man naturligtvis gentemot dessa vittnesbörd från
utlandet saga: Ja, det där gäller Frankrike och Danmark; det
har ingenting att betyda för oss. -— Men jag vill erinra, att den
meningen tydligen icke är herr civilministerns, ty det är han,
som först i denna fråga bär åberopat utlandet erfarenhet. För
övrigt skulle jag vilja framställa den frågan: menar man verk¬
ligen,^ att fliten, omtänksamheten och sparsamheten hos vårt folk
äro så pass rotade, så starkt utvecklade, att det är mindre riska¬
belt hos oss än i Danmark och Frankrike att införa en lag, som
premierar frånvaron av dessa egenskaper?
Jag tror mig med det nu anförda hava visat, att den före¬
slagna folkpensioneringen är ägnad att hindra fliten, omtänksam¬
heten och sparsamheten från att få sin förtjänta lön. Redan av
det skälet, herr talman, kan jag icke ge min röst åt detta
förslag.
Men det är även i andra avseenden, som jag menar, att
förslaget icke står i överensstämmelse med den ekonomiska rätt¬
visans lag. Särskilt är härvid att lägga märke till förslagets ten¬
dens att befria arbetsgivaren från hans skyldighet att betala sina
Laq om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Kr 48. 32
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions-
forsäkrining
m. m.
(Forts.)
arbetare den arbetslön, dessa med skäl kunna göra anspråk på,
och i stället delvis flytta över denna skyldighet på samhället.
Hur man med vår tids invecklade system av privat-, kommu¬
nal-, stats- och världshushållning skall kunna räkna ut, vad^ som
bör vara en rättvis arbetslön, kan ju vara ett nog så svårlöst
problem. Många hava grubblat och skrivit över den saken, och
man har till och med försökt att finna en matematisk formel för
att lösa frågan. Jag tror icke, att de försöken lyckats;, men så
mycket torde vara visst, att man kan närma sig lösningen av
denna fråga genom att försöka fastställa vissa minimigränser,
under vilka en rättvis arbetslön icke bör sjunka. I det avseen¬
det synes man rätt allmänt vara ense om, att arbetslönen bör
vara tillräcklig icke endast att bekosta arbetarens och hans familjs
uppehälle under den tid han arbetar, utan också att därutöver
bereda möjlighet till försäkring i händelse av dödsfall, arbetslös¬
het eller invaliditet. Premierna för dessa risker betraktas med
andra ord som nödvändiga kostnader, föranledda av produktionen.
»Nationalekonomiskt sett», anför i detta avseende Konungens
befallningshavande i Uppsala län i sitt yttrande över förslaget,
»måste en arbetsför persons arbete i regel vara så mycket värt,
att resultatet därav räcker bland annat till nettopremie för inva¬
liditets- och ålderdomsförsäkring. Kostnaden för en sådan för¬
säkring bör alltså i princip väsentligen bestridas antingen av per¬
sonen själv, om han är sin egen, eller, om han är sysselsatt i
annans tjänst, av arbetaren och arbetsgivaren i förening, efter
den ena eller andra fördelningen.» Så långt Konungens befall¬
ningshavande. Så vitt jag förstår, är denna tanke, att man skall
genom lagstiftning fastsiå regeln om arbetsgivarebidrag till social¬
försäkringen, ett steg i riktning mot fastställande av minimilöner.
Det har därför förvånat mig mycket, att de personer, som ivrat
för lagstadgad minimilön, icke haft ord nog starka för att ut¬
trycka sitt djupaste förakt för den mening, jag och mina med-
motionärer i detta avseende framfört.
Orsaken, varför man fordrar, att arbetsgivaren skall betala
ut premien, och varför man också vill låta en del av detta premie-
utlägg stanna på honom, är helt enkelt den, att det är arbets¬
givaren, som är ansvarig för produktionen. Han är dess ledare
och skall därför ansvara för dess omkostnader. Sedan blir det
hans sak att vid försäljningen av den vara, som produktionen
åstadkommer, göra sig betäckt för sina utgifter.
Om denna sak ordnas på det sätt, jag nu antytt, blir det
dock av arbetslönen, som kostnaderna för försäkringen betalas,
ehuru visserligen delvis av den arbetslön, som icke kontant ut¬
betalas till arbetaren. På detta sätt uppfyller man ock den regel,
jag förut har uppställt, att var och en skall försörja sig själv.
Arbetaren blir på det sättet i fullaste mening självförsörjare.
Jag kan icke inse, att han därigenom lider någon skada, utan
Onsdagen den 21 maj f. m.
33 Xr 48.
tvärtom måste det vara till hans egen fördel och ägnat att höja Lag om, all-
hans självkänsla, att så sker. pensions-
Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att uttala min
förvåning över, att man uttalat den meningen, att sådana bidrag (Forts)
från arbetsgivaren till arbetarnes försäkring skulle vara att anse
såsom skatter. Lika oriktigt vore det enligt min mening att
säga, att de äro gåvor av arbetsgivaren till arbetarne. Arbets¬
givarens bidrag till försäkringen äro i själva verket lika litet
skatter som de utgifter, vilka arbetsgivaren genom statens lag¬
stiftning nödgas vidkännas för säkerhetsanordningar i sin fabrik
till skydd för arbetarnes liv och hälsa. Alla sådana åtgärder
äro ju steg, syftande mot en högre grad av ekonomisk rättvisa,
de äro moment i statens verksamhet i syfte att i viss mån reg¬
lera arbetsavtalen, för att skydda den svagare, arbetaren. De äro
i själva verket utgifter, som påläggas en viss arbetsgivare till
förmån för hans arbetare av det skälet, att dessa arbetare äro
sysselsatta just i hans arbete. Men de utgifter, som en arbets¬
givare måste underkasta sig till förmån för sina. arbetare, därför
att han drager nytta av deras arbete, torde efter vanligt språkbruk
kallas arbetslön.
Nu kan man fråga sig: Hur går det, om icke saken är ordnad
på detta sätt, som jag tillåtit mig beteckna såsom det riktiga.
Jo, det blir i alla fall av produktionens avkastning arbetarna
försörja sig, men väl att märka, av totalavkastningen av all pro¬
duktion i samhället. Detta medför ekonomiska orättvisor i flera
avseenden. Först och främst innebär det en orättvisa mot arbe¬
taren själv. Han tvingas på det sättet att taga emot allmose-
liknande bidrag, då han i själva verket är berättigad att få sin
försörjning även vid invaliditet och på ålderdomen såsom en väl-
förvärvad rättighet, såsom ersättning för sitt arbete. Men det är
också en orättvisa mot samhällets skattdragare, som därigenom
tvingas att med sina skatter betala en försörjning, som borde
åligga den särskilda ekonomiska verksamhet, som sysselsätter
vederbörande arbetare. Och slutligen innebär det en orättvisa
även i det hänseendet, att man därigenom gör det möjligt att
inom samhället hålla vid liv parasitartade företag, som icke själva
äga förmåga att bära sina kostnader. Att sådana företag genom
konstlade medel hållas vid tynande liv, är icke till samhällets
fördel.
Här kan man möjligen göra det inkastet: Om det där är riktigt
bör staten _ inte alls bidraga till kostnaden för ålderdoms- och invalidi-
tetsförsäkringen. Att driva en sådan mening vore emellertid
principrytteri. Man måste taga hänsyn till att för närvarande
plikten att försörja invaliderna vilar på fattigvården. Då det
gäller att gorå en övergång till eu annan rättvisare ordning, får
man se till att industrien icke på en gång alltför mycket be¬
lastas, och därför kan det vara billigt, att staten med sina större
Andra kammarem protokoll 1913. Nr 48. 3
5r 48.
34
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
ekonomiska resurser samt möjligen även kommunerna underlätta
försäkringen genom att lämna något bidrag därtill. Dock måste
man hålla fast vid, att försäkringen i huvudsak är en skyldighet,
som bör vila på den enskilda produktionen och att statens och
kommunernas bidrag blott äro tillskott, motiverade av billighet
och praktiska hänsyn.
Vissa opponenter tro sig lätt och bekvämt kunna komma
ifrån denna slutsats genom följande förklaring: Den här saken
får icke tagas så där teoretiskt, den måste tagas praktiskt. Pen¬
sioner skola naturligtvis invaliderna och åldringarna ha. Vi bry
oss icke om, vem som nationalekonomiskt sett rätteligen skall
svara för kostnaderna, men vi äro angelägna, att saken kommer
till stånd och taga därför pengarna, där de lättast kunna erhållas,
det vill säga ur statskassan. Sedan kan man, likaledes av prak¬
tiska skäl, låta kommunerna vara med på ett hörn för att göra
dem ekonomiskt intresserade och sålunda få lämpliga medlemmar
i de lokala administrationsnämnderna. Detta sätt att betrakta
saken är utomordentligt vanligt, och jag hoppas, att mina ärade
kamrater i kammaren icke taga illa upp, om jag uttalar den
misstanken, att även i denna krets finnes en och annan, som
hyser just den åskådningen. Det är emellertid med denna »prak¬
tiska» uppfattning på samma sätt som med åtskilliga andra
»praktiska» funderingar, nämligen att den i själva verket är för¬
ankrad vid en icke fullt medvetet fattad teori, som i sin ordning
är allt annat än fast och hållbar. Den teori, som denna praktiska
åskådning hänger vid, är formulerad av kommittén, och den
teorien lyder så: »varje samhälisgagnande livsverk måste betraktas
såsom givande rätt till ett understöd, vilket icke får utgå i för¬
ödmjukande form». Kommittén har närmare utvecklat, huru den
tänker sig denna sak och därvid föreställt sig samhället såsom
talande till den stackars nödlidande och behövande, ungefär på
följande sätt: »Min vän, du har rätt att av samhället fordra
skydd emot nöden och du behöver icke blygas för detta skydd.»
Herr civilministern har anslutit sig till denna teori och uttalat
den förhoppningen, att den skall så mycket snarare accepteras
av samhällets breda lager, som här icke kan skönjas något histo¬
riskt sammanhang med den förödmjukande allmosan.
Ser man nu efter, huru vederbörande tillämpat denna de
»praktiska» männens teori, så finner man, att kommittén, rege¬
ringen och utskottet tillerkänna pension på grund av samhälis¬
gagnande livsverk först och främst åt en del stackars människor,
som blivit invalider redan i 16—17 års åldern och sålunda icke
hunnit utföra något livsverk alls. Men icke nog därmed; man
finner också, att pension på grund av samhälisgagnande livsverk
tillerkännes personer, som under större delen av sitt föregående
liv legat i uppenbar strid mot samhället eller som fört ett notoriskt
samhällsförargligt levnadssätt. Visserligen har utskottet härut-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
35 » 48.
innan gjort en väsentlig förbättring genom att från pensionsrätt Lag om all¬
utesluta sådana personer, som icke söka att efter förmåga ärligt ^ pensions-
försörja sig eller är o hemfallna åt dryckenskap. Men denna för-
bättring räcker icke till för att göra förslaget antagligt ur den (Forts)
nämnda, teoriens synpunkt. Tv även med en sådan inskränk- ' 3'
ning komma ju exempelvis f. d. straffarbetsfångar, f. d. yrkes-
kortspelare och f. d. soutenörer att bliva berättigade till pension
av allmänna medel på grund av samhällsgagnande livsverk. Å
andra sidan vill man .ordna det så, att personer, som levat ett
hederligt och strävsamt liv och som därför enligt alla rättrådiga
människors mening verkligen utfört »ett samhällsgagnande livs¬
verk», men som varit nog olyckliga att som frukt av sitt arbete
åstadkomma eu årsinkomst av 300 kronor, de skulle icke få ett
öres statspension till tack härför. Hur vilja herrarna försvara
ett sådant sätt att dela ut vedermäle» av samhällets tacksamhet?
Det skulle vara intessant, om någon av utskottets ledamöter be¬
näget ville lämna en förklaring i detta avseende.
För övrigt tillåter jag mig att i all anspråkslöshet uttala
ett tvivel, huruvida det verkligen kan vara statsmannamässigt
att mana folkets breda lager att snarast möjligt tillägna sig den
uppfattningen, att den rättighet, som man förvärvar sig med sitt
arbete icke är mera värd än rätten till en allmosa av staten.
Jag vill icke bestrida, att invalider och åldringar skola ha
understöd och att de skola få detta understöd i icke förödmju¬
kande form, men den stora frågan är: vem skall betala det?
Vore det icke värdigare, om staten sade till medborgaren: »Min
vän, du har rätt att såsom ersättning för ditt arbete kräva eu
ordentlig lön, som icke blott är tillräcklig att försörja dig, utan
som också bereder dig medel att vid invaliditet och ålderdom
föra en människovärdig tillvaro.»
Jag övergår nu till eu annan praktisk invändning. Den
lyder så: industrien har icke råd att bära den belastning, som man
vill pålägga den genom ett arbetsgivarebidrag till arbetarnes in-
validitetsförsäkring. Jag skall icke inlåta mig på att söka utreda
den frågan teoretiskt, utan skall endast peka på erfarenheterna
från Tyskland. För närvarande bekostar den tyska industrien
hela den obligatoriska sjukförsäkringen, hela olycksfallförsäkrin¬
gen och s/8 av invaliditets- och ålderdomsförsäkringen. Jag har
för några år sedan läst igenom förhandlingarna vid några kon¬
gresser av de s. k. Berufsgenossenschaften, d. v. s. de föreningar
av arbetsgivare, som äro bärare av olycksfallsförsäkringen, och jag
fann i dessa förhandlingar icke ett enda uttalande, som gick ut på
att industrien eller jordbruket icke kunde bära den börda, som
socialförsäkringen innebär. Däremot fann jag, hurusom genom
flere anföranden klingade en ton av stolthet över att den tyska
industrien var mäktig dessa utgifter utan att svikta. Jag har
också personligen talat vid stora tyska industriidkare och agrarer,
Nr 48. 36
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all- och de ha alla förklarat, att de icke hysa det ringaste tvivel om
män pensum- def rättvisa i den ordningen, att industri och jordbruk på detta
m"9 sätt i väsentlig mån få bära kostnaden för socialförsäkringen.
(Forts) För övrigt finnes det personer, som påstå, att den belastning,
man genom socialförsäkringen lagt på den tyska industrien, i
själva verket gagnat denna industri. Man har pekat på att ar-
betarne till följd av förbättrade framtidsutsikter känna större ar¬
betsglädje än förr, och att därigenom arbetets kvalitet förbättrats.
Man har också pekat på, att socialförsäkringen ökat arbetarnes
kroppsliga och andliga spenslighet och därmed även deras kon¬
sumtionsförmåga, varigenom åter eu större inhemsk marknad
beretts den tyska industrien. Faktum är, att den tyska industri¬
ens och exportens oerhörda uppsving i slutet av förra århundra¬
det sammanfaller med den tid, då socialförsäkringen infördes och
åren närmast därefter. Om verkligen socialförsäkringen verkat
tyngande på industrien, så hade väl detta uppsving icke kunnat
inträffa omedelbart efter det belastningen infördes.
Jag bör kanske tillägga, att jag även talat med flera stora
svenska industriidkare, som förklarat sig fullt och fast övertygade
om, att industrien både bör och kan väsentligen deltaga i kost¬
naderna för invaliditets- och, ålderdomsförsäkringen, och vilka
icke funnit något skäl, varför arbetsgivarne skulle undandraga
sig denna plikt. Det vore därför orätt att säga, att Sveriges in¬
dustriidkare i sin helhet skulle hysa någon önskan att slippa
undan skyldigheten att till väsentlig del bära kostnaden för so¬
cialförsäkringen.
Vid denna punkt av resonemanget får man från en del
opponenter höra följande invändning: det må vara hur som
helst med den stora industrien, men den lilla industrien förmår
icke bära denna utgift. Jag vill gentemot den invändningen
endast säga detta: Om det är riktigt, att varje ekonomisk verk¬
samhet, skall bära sina egna kostnader, och om det vidare är
riktigt, att till de nödvändiga kostnaderna måste räknas även
kostnaden för arbetarnes försäkring mot invaliditet och ålderdom,
så måste detta gälla, vare sig industrien är stor eller liten. Det
finnes således intet principiellt skäl, varför man skulle undantaga
småindustrien från skyldigheten att bära denna kostnad.
Utskottet, som är mycket ivrigt att visa, huru fruktansvärt
tung denna börda skulle bliva, framhåller, att en liten industri¬
idkare skulle betungas först och främst med större premier för
sin egen försäkring och därjämte med premier för sina arbetares.
Det vill rent av förefalla, som om utskottet hade den meningen,
att en sådan arbetsgivares utgift för sina arbetare skulle vara
ett villkor för hans egen försäkring. Det är väl dock att driva
sitt nit något för långt.
Utskottets ställning till arbetsgivarebidragen framgår för
övrigt ej med önskvärd klarhet av betänkandet. Först åberopar
37 Nr 18.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
utskottet med synbar tillfredsställelse å sidan 6, att jag och mina
medmotionärer talat om att arbetsgivarens skyldighet att betala
premier för arbetarnes försäkring lian vältas över på arbetarne.
Det är sant, att vi gjort ett sådant medgivande, vars teoretiska
riktighet torde vara oomtvistlig. Men i praktiken har den an¬
tydda möjligheten mycket litet att betyda. Ty så mycket måtte
vi väl dock känna till fackförbundens förmåga att förhindra löne-
nedsättningar, _ att vi veta, att det icke går så lätt för arbets-
givarne att vidtaga sådana. Och framför allt, mina herrar, är
det svårt för arbetsgivaren att vidtaga sådana nedsättningar, när
arbetarnes organisationer kunna påräkna stödet av den allmänna
opinionen. Men när skulle väl detta stöd kunna påräknas, om
icke i det fall, att arbetsgivaren sökte på arbetarne välta över en
kostnad, som lagen anvisat honom själv att bära?
Sedan emellertid utskottet uttalat, att teorien om arbetsgivare¬
bidrag bär föga värde för arbetarne, eftersom dessa bidrag kunna
vältas över på arbetarnes skuldror, säger utskottet på nästa sida
i. betänkandet, att om man skulle stadga skyldighet för arbets¬
givare att bidraga till arbetarnes försäkring, skulle de senare be¬
redas en avsevärd ekonomisk lättnad. Om sådana bidrag icke
äro av något verkligt värde för arbetarna, så kunna de väl icke
för dem innebära en avsevärd lättnad, som skulle kunna väcka
avund hos de självständiga yrkesutövarne.
Emellertid får man erkänna, att det under övergångstiden
kan för en del smärre självständiga arbetsgivare kännas tungt
att bära dessa kostnader, och man bör därför i billighetens in¬
tresse vara betänkt på att bereda lättnader i början. I sådant
avseende kunna flera utvägar tänkas. Mina medmotionärer och
jag ha föreslagit, att de självständiga yrkesidkarne skulle kunna
på ansökan befrias från halva avgiften mot motsvarande ned¬
sättning i pensionens belopp. Det finnes också andra utvägar.
Jag vill särskilt erinra om den, som föreslagits i det österrikiska
lagförslaget av år 1908. I detta lagförslag bär man utgått ifrån,
att invaliditetsförsäkringen är viktigare för lönearbetarne än för
de självständiga yrkesidkarne och att invaliditeten ofta är synner¬
ligen svår att fastställa, då det gäller de senare. Man har därför
gjort invaliditetsförsäkringen obligatorisk endast för lönearbetare,
men ålderdomsförsäkringen obligatorisk för alla, varigenom man
kunnat fastställa något mindre avgifter för de självständiga. Det
anförda torde vara tillräckligt för att visa, icke blott att det är
rättvist, att även de små yrkesidkarne skola vara med och betala
sina arbetares försäkring, utan även att detta är möjligt att
genomföra.
I stället för att huvudsakligen bygga pensioneringen på
arbetarnas bidragsskjddighet samt i främsta rummet göra arbets¬
givare ansvariga för denna skyldighets fullgörande ha förslags-
ställarne utgått ifrån, att det är statens skyldighet att betala pension
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 38
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
mänpensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
vid invaliditet, och endast därför att kostnaden för staten skulle
bli för stor, vilja de supplementärt uttaga bidrag också från de
försäkrade själva. Och vad själva rätten till statspension beträffar,
gör man den beroende av behovet. På grund av denna anord¬
ning vågar jag gentemot utskottet vidhålla, att man är berättigad
att kalla lagen om pensionstilläggen för en försörjningslagstift-
ning, en behovslagstiftning, ja, en allmoselagstiftning. Gentemot
denna förslagets tendens hjälper det väl föga att mana fram
skuggan av en av våra döde store män, morfadern till utskottets
ordförande, Erik Gustaf Geijer. Han har eljest tänkt och skrivit
mycket över dessa frågor och givit sina tankar ett klart och
klassiskt uttryck uti de bekanta artiklarna i fattigvårdsfrågan,
publicerade för omkring 75 år sedan. Geijer visar där, att det
är för samhället nödvändigt att intressera sig för, hur den stora
massan i samhället har det ställt. Även om de högre klassernas
liv prunkar av andlig och materiell kultur, så hjälper detta icke
samhället, menar Geijer, om samtidigt härmed folkets stora massa
lever i ofrihet och armod. »Kapitalistens bekvämliga vila efter
väl förrättat jordiskt förvärv är icke mänsklighetens mål», säger
Geijer. »Mot den klass, som skulle våga så anse det, kastar
hopen bort sitt liv i förtvivlade uppror, vore det ock blott för
att mot den betyga sitt förakt.» Geijer anser det därför vara
samhällets plikt att söka utrota fattigdomen. Men härvid finner
han, att staten måste huvudsakligen begagna sig av indirekta
medel. Staten måste sålunda söka skapa ekonomisk rättvisa i
samhället och bereda alla folkets barn tillfälle till rimlig utkomst.
De direkta medlen till fattigdomens utrotande finner Geijer där¬
emot vara av föga värde. Staten kan i sig själv icke vara all-
mosegivare, menar han och pekar i det avseendet varnande på,
hur det gick, när det stolta romerska folket blev »satt på allmosa».
Jag gör mig, som sagt, icke någon illusion, att Geijers ord
nu skola ha något att betyda. Jag tror för övrigt icke, att de
invändningar, jag här framställt, skola kunna övertyga dem av
mina kamrater, som redan ha sin mening fast och klar. Ty det
är ju så, att en del av dessa invändningar ursprungligen fram¬
förts från s. k. fattigvårdshåll, och de personer, som syssla med
något så osympatiskt som fattigvård och vilka dessutom be¬
skyllas för att icke kunna tänka sig någon bättre försörjning för
fattiga än den, fattigvården erbjuder, sådana personer äro ju på
förhand dömda till trångsynthet, dem kan man icke fästa mycket
avseende vid. Det hjälper icke, att det tillstukade »fattigvårds-
folket» bedyrar, att de alldeles icke anse fattigvården vara någon
idealisk försörjning, utan tvärtom gör gällande, att staten måste
rikta sin verksamhet på att stycke för stycke taga ifrån fattig¬
vården dess verksamhetsfält och slutligen utrota icke blott fattig¬
domen, utan även fattigvården. Det hjälper icke, att fattigvårdens
män och kvinnor göra gällande, att de just på grund av sin
Onsdagen den 21 maj, f. m.
39 Nr 48.
förtrogenhet med det praktiska understödsarbetet ha lättare att Lag om aU-
känna igen sin gamla fattigvård, även när den kommer insvept ™<mpmsions-
i splitter ny kapprock med den vackra påskriften »socialförsäk- r™S
ring». De äro dömda till sin yrkesmässiga trångsynthet och (FÖrts)
därmed punkt.
Om. de då åberopa stödet av talrika nationalekonomer, vad
säger man då? — Jo, att dessa äro teoretiker och följaktligen
icke förstå att bedöma folkpensioneringen, som är en praktisk fråga.. .
Emellertid, mina herrar, finnes det verkligen ett skäl, som
även för en praktisk syn på saken borde betyda något, och det
är hänsynen till kostnaderna. All socialförsäkring kostar pengar,
och invaliditets- och ålderdomsförsäkringen är den dyraste av alla.
Detta får naturligtvis icke hindra oss från att söka åstadkomma
en sådan försäkring efter måttet av våra tillgångar. Men vad
vi ha rätt att fordra och vad vi måste fordra, det är, att vi något
så när skola kunna beräkna, vad den kommer att kosta oss, vad
vi ha rätt att fordra är, att det icke ingår alltför många obe¬
kanta faktorer i de beräkningar, på vilka vi stödja oss. Nu är
det så, att så fort det gäller begreppet invaliditet, har man eu
mycket svårbestämbar faktor att räkna med. Det är alltid svårt
att på förhand beräkna, vad det kommer att kosta, om man
bestämmer invaliditeten på det ena eller andra sättet. Den saken
kommer man icke ifrån, vare sig man bygger på försäkrings-
eller behovsprincipen. Men bygger man på behovsprincipen, så
tager man ytterligare med i beräkningen en faktor, som är ännu
mycket svårare att beräkna, nämligen behovet. »Behovet», säger
Geijer, »är eu mycket rörlig kvantitet». Och vill man närmare
angiva sättet för dess rörelse, tror jag man kan säga, att den
karaktäriseras bäst av det gamla ordspråket »aptiten växer medan
man äter».
Kommittén har beräknat kostnaderna på det sättet, att den,
delvis med stöd av tysk statistik och delvis på grund av under¬
sökningar här i landet, sökt få fram det sannolika antalet inva¬
lider och för de behövande av dessa beräknat helt pensions¬
tillägg eller del därav. Civilministern och utskottet ha med
samma utgångspunkt kommit till en kostnad för det allmänna
under det första året av omkring 6,300,000 kr., vilken kostnad små¬
ningom skulle stiga för att slutligen enligt utskottet uppgå till
bortåt 40 miljoner kronor. Vad kan man säga om dessa kost¬
nadsberäkningar? Jo, för det första har man rätt att säga, att
behovet icke kan på detta sätt tillförlitligen beräknas. All till¬
gänglig erfarenhet pekar i den riktningen, att kostnaderna växa
betydligt över vad man på förhand beräknat, och det är därför
i hög grad sannolikt, att de antagna kostnaderna för pensions¬
tilläggen komma att högst väsentligt överskridas.
För att visa, att detta icke blott är tomt prat, skall jag be
att få hänvisa till erfarenheterna från utlandet. I Danmark in-
Nr 48. 40
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
fördes 1891 Loven om Alderdomsunderstöttelse till vserdige traeng-
ende udenfor Fattigväsende! Under år 1892, då lagen trädde i
kraft över hela linjen, utan övergångstid, utgjorde antalet pensio¬
närer 35,000 ocho kostnaden för det allmänna uppgick till 2 1/2
miljoner kronor. År 1911 hade antalet pensionärer stigit till 79,000
och kostnaden för det allmänna till 11 1ji miljoner kronor. Det
är visserligen sant, att man under tiden vidtagit en del smärre
förändringar i lagen, varigenom man i någon mån utvidgat rätten
till understöd, men dessa räcka icke till för att motivera den
oerhörda stigningen i kostnaderna. Den ökningen förklaras helt
enkelt därav, att behovet växt i eu utsträckning, varom man från
början icke kunnat gorå sig någon föreställning.
Jag går sedan till Frankrike. Där antogs den 14 juli 1905
La Loi sur l’assistance obligatoire aux viellards aux infirmes et
aux incurables. Innan denna lag trädde i kraft, gjorde man
mycket noggranna undersökningar angående det sannolika antalet
understödstagare och kom till det resultatet, att detta skulle bliva
250- k 300,000 och att kostnaderna skulle uppgå till omkring 50
miljoner francs. Det visade sig emellertid, att redan 1908, andra
året lagen var i kraft, antalet understödstagare vuxit till 500,000
och kostnaderna till 80 miljoner francs, och för år 1911 uppgick
antalet understödstagare till 598,000 och kostnaderna till 90
miljoner francs.
Vad England beträffar, beräknades kostnaderna för Oldage
Pensions Act av år 1908 till omkring 8 miljoner pund per år.
Redan år 1912 voro emellertid de verkliga kostnaderna uppe i
11 1/2 miljoner, och de äro fortfarande i stigande.
Nu är frågan: är det verkligen sannolikt, att vi räknat så
mycket bättre hos oss, eller rättare, att vi ha så mycket större
förmåga att genomskåda framtidens hemligheter, att våra beräk¬
ningar skola stå sig, när beräkningarna i Danmark, Frankrike
och England ohjälpligt slagit fel?
Till sist några ord om de olika pensionsbeloppen för kvinnor
och män. Orsakerna till att man fastställt ett annat och sämre
förhållande mellan avgifter och pensioner för kvinnor än för män,
har angivits vara, dels att kvinnorna bli invalider tidigare, dels
att de leva längre, dels att deras behov äro mindre och dels att
de ha lättare att reda sig med en mindre inkomst.
Vad det större antalet kvinnliga invalider beträffar, har
kommittén delvis stött sig på den tyska statistiken angående man¬
liga och kvinnliga industriarbetare. Men det kan väl ej vara
alldeles riktigt att överföra den statistikens siffror på hela Sve¬
riges manliga och kvinnliga befolkning. Kommittén har visserli¬
gen även anställt rätt omfattande undersökningar angående de svenska
förhållandena i detta avseende och i dem funnit ett visst stöd
för sin mening. Men härvid är att märka en ganska betydelse¬
full anledning till fel i åtskilliga av de primäruppgifter, kom-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
41 Nr 48.
mittén haft att tillgå. När det gäller att utfärda intyg angående Lag om all-
invaliditet hos ensamstående kvinnor med barn för att bereda mänpensions-
dessa fattigunderstöd, måste intyget innehålla, att kvinnan i fråga f°™akrmll
lider av fysisk invaliditet, att hon är sjuk eller vanför, så att ™Qr”\
hon icke kan arbeta. Om icke intyget innehåller detta, kunna ^'u! 3-'
barnen icke enligt lag erhålla s. k. obligatorisk fattigvård. Detta
förhållande gör, att i många fall de personer, som meddela så¬
dana intyg, av ren barmhärtighet skriva, att kvinnan den och
den är fysisk invalid, oaktat hon i själva verket endast lider av
oförmåga att bereda sig tillräcklig arbetsförtjänst för att kunna
försörja barnen, d. v. s. av ekonomisk invaliditet. Detta allmänt
kända förhållande gör, att man icke kan lita på uppgifterna
angående det stora antalet kvinnliga invalider. Att i allt fall
antalet invalida kvinnor är större än antalet invalida män, torde
få anses ostridigt. Men om nu detta förhållande beror på att
samhället icke förstått ordentligt skydda kvinnornas hälsa och
arbetsförmåga, är det då riktigt, att de skola lida härför genom
att tillerkännas en mindre pension? Och frånsett detta, är det
svårt att följa kommittén, då den rent av i kvinnornas större antal
vill finna eu anledning att giva dem mindre pensioner än männen.
Med samma skäl skulle man kunna säga, att kroppsarbetarna
borde ha mindre pensioner, därför att de äro så mycket flere än
de personer, som tillhöra andra samhällsklasser.
Vad det olika behovet angår, tror jag, att vi skola tala tyst
om den saken, när det gäller vad som absolut kräves för livets
oundgängligaste nödtorft. Inför det kravet, mina herrar, äro
nog män och kvinnor tämligen likställda. Och det är skäl att
erinra sig, att fattigvårdsstyrelsen i vårt största fattigvårdssam-
hälle, Stockholm, förklarat, att. så långt dess erfarenhet sträcker
sig, ingen skillnad existerar mellan kostnaderna för en mans och
eu kvinnas underhåll på försörjningsinrättningar av olika slag.
Vad slutligen beträffar kvinnornas förmåga att lättare reda
sig på en liten inkomst, så må det vara sant, att kvinnorna ha
en sådan förmåga, men om man av den anledningen ger dem
mindre pension, blir icke detta faktiskt att ekonomiskt straffa
dem, som äro mera skötsamma och bättre kunna rätta sig efter
omständigheterna? Det förefaller mig, som om det vore orättvist
mot kvinnorna att så behandla dem, därför att de utvecklat den
förmågan. Ställer man sig åter på förslagets egen ståndpunkt,
vore det mera konsekvent att söka uppskatta värdet av den nytta
kvinnan på detta sätt kan göra samt avdraga motsvarande belopp
från pensionstillägget. Väl må det vara ganska förklarligt, att
förslagsställarna av sparsamhetsskäl knappat in på kvinnornas pen¬
sion. Jag kan förstå den sparsamheten, men jag frågar: är det
rätt att i ett sådant fall låta hänsyn till sparsamheten gå före
hänsyn till rättvisan?
Det är ganska intressant att i detta fall jämföra det före-
» 48. 42
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
liggande förslaget med dess årsbarn, det norska förslaget till
ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. Även i Norge anses kvin¬
norna utgöra en sämre risk inom försäkringen än männen, och
förslag har därför även i den norska kommittén varit uppe att
införa ett annat förhållande mellan avgifter och pensioner för
kvinnor än för män, men man har övervunnit den frestelsen.
Dels har det stött på praktiska svårigheter, dels har man ansett,
att det vore vanskligt att efter norska förhållanden rättvist av¬
väga en sådan skillnad. Och om man skulle göra det, liar man
ansett, att samma skäl skulle föreligga att också införa skillnad
mellan folk, som bor på landet och folk, som bor i städerna, för
folk av olika social ställning o. s. v. Sådant, säger kommittén,
måste man taga avstånd från, då man betraktar de försäkrade
som eu enda solidarisk enhet. I Kristiania är man rädd för att
träda rättvisan för nära genom att fastställa olika pensioner för
kvinnor och män, men i Stockholm finner man i den omständig¬
heten, att kvinnorna äro flera, ett av skälen, varför man skall
ge dem mindre pension. Jag vill icke såra någons fosterlands¬
kärlek genom att uttala ett omdöme om vilket sätt att se på sa¬
ken är rättvisast.
Herr talman, oaktat sålunda nog en del invändningar kunna
framställas mot det föreliggande förslaget, så veta vi ju alla, att
det kommer att av Riksdagen antagas i dag eller i morgon. Det
torde dock icke vara förmätet att uttala den meningen, att ge¬
nom Riksdagens beslut denna stora frågan icke är iöst. Vad Riks¬
dagen genom sitt beslut kan skapa är ett storartat maskineri med
syfte å ena sidan att upptaga pensionsavgifter och utdela pen¬
sioner samt å andra sidan att utdela statsunderstöd. Men, mina
herrar, det kommer att gnissla ganska oharmoniskt i detta impo¬
nerande maskineri. Kanske man icke bör fästa sig vid tjänste¬
männens klagan, att tiden för mantalsskrivnings- och taxerings*
förrättningarna icke räcker till på grund av det ökade arbete,
som genom pensioneringslagen lägges på mantalsskrivnings- och
taxeringsförrättarna. Denna olägenhet kan möjligen avhjälpas,
men det finns annat, som är värre. Jag hyser icke någon dålig
tanke om det svenska folkets karaktär. Men bedrövligt i san¬
ning är det att se den hänsynslöshet och. de knep, som en del
av våra fattigvård sstyrelser ibland kunna tillåta sig, när det gäl¬
ler att befordra den egna kommunens intressen på andras be¬
kostnad. Man kan befara, att samma fula drag skola komma till
synes hos en eller annan pensionsnämnd, och om så sker, ha vi
fått en ny form av det gamla sockenkriget, bedrövligt i åminnelse.
För övrigt är det nog ganska säkert, att uppbördssättet kom¬
mer att vålla mycket missnöje. Varje tillägg till debetsedelns
belopp är ovälkommet, och även om det är så litet som 5 eller
8 eller 13 kronor, känns det tungt och oöverkomligt, när det
skall betalas på en gång, i stället för att portioneras ut, exempel-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
43 Xr 48.
vis i veckobidrag. Nu skall det tagas ut på en gång jämte de¬
betsedelns övriga belopp. Jag fruktar därför, att folkets tack¬
samhet för folkpensioneringen kommer att blandas med ganska
mycken förargelse över det tungrodda och tyngande uppbörds-
sättet. När man sedan får klart för sig, att statspensioner för
»samhällsgagnande livsverk» icke komma alla medborgare till del,
när de bliva invalider, utan endast sådana, som råka vara utan
inkomster, tror jag icke, att belåtenheten med det hela blir större.
En obehaglig överraskning blir det nog också för åtskilliga
pensionärer, särskilt sådana, som bli pensionärer vid tidig ålder,
när de finna, att pensionerna äro så orimligt små. Jag såg nyss,
att det delats ut på pulpeterna tabeller med exempel på pensioner
enligt förslaget, men det förvånar mig, att de, som gjort upp
dessa exempel, underlåtit att göra klart för oss, hur stora pen¬
sionsbeloppen bli efter tio och tjugo års inbetalningar. Efter tio
års inbetalningar bli de endast nio kronor, om jag icke misstager
mig. Eu sådan pension, mina herrar, är en hjälp, som pensio¬
närerna både kunna ha och mista. Det kan också hända, att
det en vacker dag går upp för Sveriges arbetare, att den rätt,
som grundar sig på eget arbete, är mera värd än en allmosa av
staten. Och om Sveriges arbetare göra den upptäckten, så är
jag rädd, att de äro benägna att giva de tyska partivännerna i
Vorwärts och Correspondenzblatt samt den oerhört förhånade sven¬
ska partivännen i Smålands Folkblad rätt i deras skarpa förkas-
telsedomar över förslaget.
Vad så kvinnorna beträffar, har man väl aldrig beräknat,
att de skulle vara belåtna med förslaget. De hava enhälligt på
en mängd offentliga möten, i samhällssolidaritetens namn, protes¬
terat mot den orättvisa, som förslaget gentemot dem innebär.
Jag har här en redogörelse för 16 dylika möten, som jag anhål¬
ler att få överlämna till herr talmannen för påseende av kamma¬
rens ledamöter. Men kvinnorna ha ju icke rösträtt, och därför
tänka kanske herrarna, att man icke behöver fästa avseende vid
deras protester.
När till allt detta missnöje, som utan tvivel kommer att
låta höra av sig, när till allt detta gnissel i maskineriet en vac¬
ker dag kommer den obehagliga iakttagelsen, att pensionerna
kosta det allmänna 60, 70, 80, kanske 90 % utöver vad man
från början beräknat, då kan det hända, att vi stå inför nöd¬
vändigheten att riva ned hela detta ståtliga maskineri för att på
dess spillror bygga upp en verklig socialförsäkring. En sådan
kunde vi ha fått redan nu. Men tillfället därtill är försuttet. Vi
ha icke förstått att begagna det.
Herr talman! Även om det skulle vara så, att endast en
hopplöst liten minoritet i den här frågan står på min sida, anser
jag det vara min plikt att yrka avslag på utskottets förslag.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 44
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Herrar Nydal och Åkerlund instämde häruti.
Herr Branting: Herr talman, mina herrar! Det var en
mörk målning, vi uti slutorden av den senaste ärade talarens
anförande fingo, och det är ju klart, att han från sina utgångs¬
punkter måste se med bekymmer och oro på åtskilliga verk¬
ningar av det förslag, som här föreligger. Emellertid skall jag
försöka att framhålla några av de stora dragen i denna fråga
för att därmed, som jag hoppas, visa, att det verkligen finnes
fog för att betrakta hela denna sak ur alldeles andra synpunkter
än dem, som herr Jakob Pettersson här utvecklat för oss.
Jag skall då blott hålla mig till dessa stora drag. Först
och främst vill jag då visa hän på själva grundpelaren i den
åskådning, som förslaget vilar på, och som jag tror med rätta
har blivit satt i motiveringen främst i förgrunden — jag menar
grundprincipen, att försäkringen skall omfatta hela folket. Den
tanken fördes fram av Andra kammaren år 1905 på grund av
motioner från skilda håll. Den har sedan dess hos vårt folk
växt sig allt starkare och starkare. Nödda och tvungna ha en
del, som låst sig fast vid det gamla betraktelsesättet, måst gå
med på detta: en allmän /(^pensionering. Men de skela allt¬
jämt tillbaka på det gamla idealet, som stått sedan länge för
dem och som de växt fast vid: enbart lönearbetare-iövs&knng.
Och ändå är det sä, att eu hel stor grupp av huvudargumenten
gentemot det förslag, som föreligger, äro hämtade just där¬
ifrån, att man på det hållet icke dragit konsekvenserna av den
omläggning, som sker i och med det, att man går över från
lönearbetareförsäkring till folkpensionering.
Historiskt sett, är det helt förklarligt, att lönearbetareförsäk-
ringen ter sig för dem som den egentliga folkförsäkringen, som
den enda, man egentligen bör tala om, som hela inbegreppet av
allt man tänker på, när orden allmän försäkring eller arbetare¬
försäkring nämnas. Ty den har ju börjat, hela denna sak, så¬
som en lönearbetames försäkring. Yi veta alla, att i Tyskland
utfärdades 1881 det mångomskrifna kejserliga budskapet; då
lovades, att nu skulle det komma, det nya riket, nu skulle det
skapas genom detta »Patrimonium der Enterbten» och »de arv¬
lösas arvedel» äntligen utbetalas genom den nya stora sociala
lagstiftningen. Avkläder man denna proklamation de fraser, som
alltid vid sådana tillfällen följa med, och ser realistiskt på
sakerna, sådana de förhöllo sig, så visar den sig helt enkelt
vara ett led, och förvisso ett betydande led, i den då häftigt på¬
gående kampen mellan de uppåtträngande lönearbetarna och de
gamla härskande klasserna i samhället. Yi minnas, att man då
levde under socialistlagens dagar, då man försökte att med vålds¬
åtgärder och med undantagslagar slå ned den nya arbetarrörel¬
sen. Men man förstod även inom de maktägandes krets — och
45 Nr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
även Bismarck själv förstod det — att enbart med det receptet
gick det ej, utan till piskan måste även komma sockerbrödet,
för att dressyren skulle bli riktig. På det sättet tillkom ur den
härskande klassens synpunkt detta stora patrimonium, som man
beskrev såsom någonting, som innebar, att det äntligen gått upp
för medvetandet, att samhället skulle uppfylla rättfärdighetskraven
gentemot de arvlösa.
Nåväl, nu vill jag ingalunda med denna skildring ha be¬
stritt, att det funnits bland de drivande krafterna även välmenta
och välvilliga socialpolitiska insikter. Helt visst har så varit
fallet. Men ser man på de stora klassynpunkterna, tror jag, att
man får giva mig rätt i att vad jag 'här skildrat har varit det
huvudsakliga momentet. Den gången var det sålunda ■— det
förstår envar — fråga om arbetarrörelsen kontra det bestående
samhället — arbetarrörelsen skalle avväpnas, tämjas, föras in i
former, där den kunde bli mera gynnsamt stämd mot det be¬
stående, och för detta syfte skulle lönearbetarna erhålla vissa för¬
delar, som skulle utbetalas av industrien.
Sådan var början och utgångspunkten; lönearbetarförsäk-
ringen var det det gällde, och detta har präglat länge alla de an¬
stalter, som vidtagits på detta område. Sä började i det ena
landet efter det andra efterbildningar att göras efter den stora
tyska socialförsäkringen, när man såg, att det verkligen gick och
att industrien icke dignade — tv herr Jakob Pettersson har all¬
deles rätt i, att den tog i Tyskland ett kolossalt uppsving sam¬
tidigt med att den sociala belastningen pålades densamma. Man
såg detta, och här och var i Europa, i stater, där samhällsför¬
hållandena i stort sett voro likartade, kom därför helt naturligt
frågan om lönearbetarförsäkringen upp på dagordningen i det
ena landet efter det andra, många med efterbildande av det
tyska mönstret. Aven bär i Sverige försökte vi på 1890-talet
att gorå eu sådan efterbildning, som skulle — med några varia¬
tioner dock, av rätt viktig innebörd — i stora drag inpassas i
schemat: lönearbetarklassens försäkring. Hade Sveriges arbetare
då varit längre framme, ja, då är det högst sannolikt, att vi nu
hade haft en sådan försäkring som den tyska, vilken står för
herr Pettersson och liktänkande som den enda, den absoluta för¬
säkringen. Den hade då kunnat börja med ganska måttliga
dimensioner. _ Arbetsgifvarna hade helt naturligt stått som upp-
samlare av bidragen — jag instämmer alldeles med herr Petters¬
son däri, att det naturligtvis är önskvärt, att detta sker, varhelst
det är möjligt, d. v. s. just i fråga om lönearbetarne, i all syn¬
nerhet inom storindustrien. Det finns också i det nu föreliggande
lagförslaget alldeles tydligt anvisat vägen för ett sådant tillväga¬
gångssätt, att arbetsgivaren skall taga hand om inkasseringen
av försäkringsavgifterna och sedan göra upp med sina arbetare
beträffande betalningen. Vi skulle då också ha fått det tyska
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
46 Onsdagen den 21 maj, f. m.
märkessystemet, — något som herr Pettersson naturligtvis icke
särskilt framhöll — med alla dess klistringar och olägenheter,
som ju äro väl bekanta och visserligen kunna vara överkomliga,
men 'likväl göra detta system icke så synnerligen angenämt. Och
det följer ju med systemet också ett visst statsbidrag, som är —
jag höll på att säga — blott lagom stort för att förstöra vissa
abstrakta teorier om att det är endast av lönerna, som allt det
här skall tagas. Men i alla fall, något synnerligen stort statsbi¬
drag har man icke ansett sig böra ifrågasätta vid den försäk¬
ring, som efter tyskt mönster upprättats. Det utgör i Tyskland
som bekant 50 mark och i Frankrike 100 francs, summor, som
ju icke äro alltför avsevärda.
Emellertid gick det ej då att åstadkomma denna försäk¬
ring i Sverige. Vår svenska arbetarklass var ännu vid 1890-
talet av för liten betydelse i politiskt avseende. Första kam¬
maren sade absolut nej; i Andra kammaren gick det 1898 med
ett svagt flertal och med mycken tveksamhet att föra ett förslag
igenom såsom en försämrad kopia av 1895 års i själva verket
ändå ganska möjliga förslag. Men om vi hade fått detta, så är
jag icJce viss om, att utvecklingen sedan gått på samma sätt, som
det faktiskt skott i Tyskland. Jag är icke viss om, att detta för¬
säkringssystem skulle här i landet trängt ut ifrån de stora arbets¬
givarnas "krets, från storindustriens krets ut till de små arbets-
givarne, att de också skulle så lätt ha dragits in under åläggan¬
det att betala för sina arbetare hälften av deras premier. Jag
är framför allt mycket oviss om, att vår stora allmogebefolkning
skulle ha åtagit sig denna börda att för sina drängar och tjänare
betala dessa avgifter, vilka de ju betrakta från sin synpunkt så¬
som en ytterligare leontant tunga, som man ju fullkomligt kan
förstå måste för dem under deras förhållanden alltid vara mycket
motbjudande. Det är en skillnad, som man ej bör förbise, i den
sociala strukturen hos vårt land i jämförelse med Tyskland, och
eu skillnad i de politiska förhållandena också, maktförhållandena
mellan olika samhällsklasser. Vad betyder Tysklands bondeklass,
när det gäller att motsätta sig en schematisk utvidgning av så¬
dana bördor? Platt intet, kan man säga, förmår den uträtta i
jämförelse med det motstånd, som Sveriges gamla bondestånd
hade kunnat resa gentemot en sådan utvidgning. — Nog av,
Första kammaren sade nej. Men jag har velat framföra detta
tankeexperiment om huru det tidigare skulle ha gått, om vi
fått denna lönearbetarförsäkring, och den hos oss kommit till
verklighet och utförande.
När nu frågan kommer tillbaka, då ligger den i ett annat
läge. Det är ju så, som jag visst redan erinrat om,. att 1905 ut¬
talade sig Andra kammaren för /^-försäkring. Aven av den
ändring, "som vårt socialdemokratiska parti-program undergått,
kan man se, huru folkförsäkringstanken vinner terräng. Detta
Onsdagen den 21 maj, f. m.
47 Kr 48,
stannade i början vid att framhålla samhällets plikt att visa Lag om all-
human omsorg om arbetarne på ålderdomen, men har sedan ut.™än pensions-
vecklats till det kravet, att samhället skall med samma humana
omsorg skydda alla genom folkförsäkring. Man ser, huru det (F'orts\
vidgar sig även ur arbetarnes egen synvinkel. Det är icke längre
bara fråga om arbetarne, utan om hela befolkningen, alla fattiga
och nödlidande, alla dessa böra bli föremål för den humana om¬
sorgen. Och den starka kraft, som skall bära upp detta, och
som skall tillämpa dessa nya regler, det är samhället självt ge¬
nom lagstiftning och beskattning. Ja, vad är det, som gör den
där förskjutningen, som således har inträffat? Jag tror, att or¬
sakerna i hög grad kunna hänföras till vad jag skulle vilja kalla
landsbygäv-smäfolkets framryckning i vårt land. Jag tvcker icke
om, såsom jag visst flera gånger sagt, uttrycket »småfolk», men i
brist på något bättre får man väl använda det, alla förstå ju
vilka samhällsgrupper man därunder sammanfattar. Vi ha alla
bevittnat, hurusom icke minst i sammanhang med rösträttsre-
formen av 1907 det blivit eu ofantlig förskjutning, så att lands¬
bygdens småfolks intressen börjat taga plats i Riksdagen i eu
omfattning som aldrig förr och gorå sig i vårt stats- och sam¬
hällsliv ganska breda, som rätt och tillbörligt är, så mycket som
de förut varit undanskjutna. Men då så är förhållandet måste
detta inverka även på huru den allmänna meningen ställer sig till
frågan om en lönearbetareförsäkring.
Här . tillkommer, att litet var måste känna exempel på, att
det visst icke enbart är industriproletärerna, som hamna till sist
på fattighusen och på fattiggårdarna, utan att det är massor av
andra, som äro utsatta för samma olycka efter ett arbetsamt liv
— jag säger detta sista trots alla inkast och försök att leta fram
extrema exempel, varmed herr Jakob Pettersson anmärkte på det
generella uttrycket »samhällsgagnande verksamhet» i utskottets
betänkande och i den kungliga propositionen. Hela vår sociala
struktur här i landet är icke ett typiskt industrisamhälles med en
befolkning sammanförd i städerna och med ett undanskjutet jord¬
bruk — med mer än hälften av befolkningen, såsom fallet är i
Tyskland, eller såsom i England med, om jag minnes rätt, 5/7
eller något sådant av befolkningen, sammanhopad i städerna'.
Det dr ju icke så hos oss, utan här är befolkningen till nära
tre . fjärdedelar spridd över landet utanför städerna. Vi ha en
talrik landsbygdsbefolkning, vars intressen måste tillgodoses och
som också . lider hårt under det nuvarande tillståndet, då fattig¬
huset står för dem som ett hemskt framtidsperspektiv, om de ej
stupa förut i det dagliga arbetet.
foe på den statistik, som finns i ålderdomsförsäkringskom-
mitténs utlåtande, och som sannerligen måste verka övertygande,
om någon skulle betvivla dessa förhållanden. Jag vill blott anföra
några få siffror därur. Beträffande 70-åringar (manliga) är det
Nr 48. 48
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
32 % av dem, som förut varit självständiga yrkesutövare, vilka
måste hänvisas till försörjning genom fattigvården eller den en¬
skilda barmhärtigheten. Av före detta brukare, torpare, sjömän
och fiskare, alltså just den där lantbefolkningsgruppen, så är det
icke mindre än Öl %, som ramlar ned på detta sätt, därför att
de icke kunnat lägga av tillräckligt, >spara» tillräckligt, som man
här rekommenderar dem! Dessa måste alltså till sist anlita den
enskilda barmhärtigheten eller erhålla sitt underhåll med fattig¬
vårdens brännmärke. Huru många äro då de personer i arbetare-
(och tjänare-) ställning, som råka i samma belägenhet? De äro
ännu något flera, nämligen 53,7 %. Men man ser, att det är
någorlunda samma siffror: 51 % för den ena gruppen, 53,7 %
för den andra. Alla dessa siffror gälla männen. För kvinnorna
äro talen absolut taget mycket högre, men förhållandevis ställer
det sig ungefär lika. För sådana, som varit självständiga yrkes¬
utövare, 58 för sådana, som tillhört gruppen brukare, torpare,
sjömän och fiskare, 86 % och bland dem, som stått i arbetare-
och tjänareställning, 82 %x. Beträffande kvinnorna kommer alltså
denna sista grupp t. o. m. något högre upp än den lantbefolk-
ningsgrupp, som jag här särskilt har i tankarna.
Då man har sådana siffror framför sig, så måste man fråga,
hur det är möjligt att tjurhålla skulle jag vilja säga lönarbetar-
försäkringsprincipen gentemot folkförsäkringsprincipen. Det är
alldeles orimligt, efter min mening, att komma, till ett sådant
resultat; det betyder, att man vill totalt bortse ifrån erfarenhetens
vittnesbörd och från den sociala struktur, som utmärker vårt
land. Sinnet för realiteter borde säga oss, att det är alldeles
ofrånkomligt att lösa denna sak på /o/Å-pensioneringens och icke
på klass-pensioneringens grund. Men icke blott sinnet för reali¬
teter, utan jag vågar tillägga även sinnet för rättvisa. Här vill
jag tala om, vad som för övrigt redan torde vara allmänt bekant,
att när denna fråga först förberedelsevis behandlades i den social¬
demokratiska riksdagsgruppen, där ju ett mycket stort antal, till
och med det stora flertalet, kunna, sägas vara direkta represen¬
tanter för industriarbetarne, så var det i alla fall endast en mening
därom, att lönearbetarförsäkring enbart skulle man icke taga.
Den vägen var oframkomlig, den ville man icke gå, ty man ville
icke bryta solidaritetsbandet med alla dessa andra svagt ställda
grupper, vilka likaväl som lönearbetarne behöfva komma i åtanke
genom folkförsäkring.
Nåväl, när jag nu alltså betraktar folkförsäkringens väg som
klar och avgjord, så blir nästa fråga: Skall man då icke kunna
ordna det på så vis, att man till en början skapar en lönarbetar¬
försäkring och därefter bygger ut försäkringen till att omfatta
hela folket? Jag har ingalunda för min del stuckit under stol
med att jag började mitt arbete i kommittén såsom varm an¬
hängare av den grundtanke, som närmare utförts i det österrikiska
Onsdagen den 21 maj, f. m.
49 Nr 48.
förslaget, vilket just bygger på eu sådan dualism: lönarbetarne Lag om all-
först, och anpassa sedan lönarbetareförsäkringens former så bra män pemions-
eller sa illa, det går, på folket i övrigt! Men ju närmare jag
halt tillfälle att granska det österrikiska förslaget, desto mera (Förts\
betänksam har jag för min del måst bli. Utom allt annat, som ^
är att anmärka däremot, utom de frågetecken beträffande beräk¬
ningarnas hållbarhet, som man nog måste sätta här och var, så
gnisslar det i massorna av gränsfall. Och det är ett faktum, som
det icke är sa lätt att avfärda, att där bär man måst komma
just till detta, att små, fattiga arbetsgivare, som nätt och jämt
kunna draga sig fram själva i bekymmersamma förhållanden,
och vilka själva avsätta de produkter, som de och deras gesäller
tillverka, de komma i den ställningen, att de skola betala såväl
sin egen försäkring som hälften av sina arbetares. På samma
sått är det med småbonden; även han kommer i samma situation,
även han skall betala hela sin egen försäkring och hälften av
sina tjänares försäkring. Alltså, det kan icke hjälpas: utvidg¬
ningen tar emot. Det österrikiska systemet förefaller vid ett första
betraktande så tilltalande, men det tar emot då det gäller att
förverkliga detsamma.Detta har också i verkligheten visat sig
vara fallet, ty även Österrike är i mycket stor utsträckning ett
småbondeland liksom Sverige. Även där spelar den joidbrukande
klassen eu mycket stor roll. Och det är ett faktum, som man
icke får glömma, att fastän regeringen lade fram förslaget redan
år 1908, så har man ännu icke kommit längre än att det fort¬
farande ligger i utskott och kammare. Det har alltså ännu icke
blivit lag, utan det har hejdats på vägen, och detta, oaktat att
det oupphörligt har arbetats på detta förslag. Det må erkännas,
att detta kan bero även på åtskilliga andra förhållanden, men
en högst betydelsefull faktor härvid har dock varit detta, att
gränsfallen börjat gnissla så betänkligt.
Det är för övrigt betecknande att se, hur våra teoretiska
kretiei av det kungl. förslaget ställa sig till denna fråga. De äro
eljes minsann så talföra, men när det gäller att komma in på
detta område, då blir det en tystnad, som nästan kommer eu
att tänka på munlås. Professor (hassel skrev i Svenska Dagbladet
i en av sina många Hlippiker mot förslaget, att »här vore icke
platsen» att gå in på kapitlet om ordnande av gränsfallen,
men når han sedan steg upp vid Nationalekonomiska föreningens
andra sammankomst, utlyst enkom för att nedgöra och i grunden
fördärva det kungl. förslaget, så var icke heller där platsen att
belysa hur den saken på något rimligt sätt skulle höra ordnas.
Professor Steffen, min ärade partivän, som också givit uttryck åt
betänkligheter ur samma synpunkter — dock hörde jag till min
glädje, att lian nyss i Första kammaren yrkat bifall till 1 § -
lian går också på samma sätt i en eljest mycket utförlig artikel
förbi den ömma punkten om gränsfallen: »De få bli ett särskilt
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 48.
4
Nr 48. 50
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
bekymmer». Ja, det bli de minsann, och det icke ett av de
minsta.
Man kunde naturligtvis tänka sig ett sätt varpå alla sådana
svårigheter beträffande den ännu kvarlevande mindre industrien
och mindre jordbruket skulle kunna mycket lättvindigt avfärdas,
och detta har också professor (tassel i ett annat anförande gjort
sig skyldig till, hade jag så när sagt, när han yttrade sig på
följande sätt: »Det bör här också erinras därom, att kostnads¬
principen naturligtvis också fordrar, att själv för sörj aren skall för¬
tjäna sä ]nyckel, att han kan leva på det, även när hans arbets¬
kraft är slut. Förtjänar han icke tillräckligt mycket för att han
skall förmå avsätta något till sin pensionering, bör försäkrings¬
lagen vara honom en hälsosam påminnelse om att han i själva
verket icke försörjer sig utan håller sig uppe genom ett fortgående
ekonomiskt självbedrägeri.» Ja, det är ju också en tröst kanhända,
men en tröst för ett tigerhjärta, och jag undrar, om det finns
någon förståndig människa, som kan tro, att statsmakterna i
Sveriges land skola vilja ansluta sig till ett sådant resonemang
och med öppna ögon införa en lag, varigenom man skulle på
detta sätt ge eu hel del självförsörjare den »hälsosamma påmin¬
nelsen», att de själva icke försörja sig, då de icke kunna lägga
av något för ålderdomen, utan bara äro offer för »ett fortgående
ekonomiskt självbedrägeri»! Jag vågar tro, att man är långt
borta från både verklighet och reson, när man argumenterar som
professor Cassel på denna punkt.
Även herr Jakob Pettersson måste i den motion, som han
har framlagt, komma in på detta kapitel, och då säger han därom
en smula svävande, att svårigheterna »icke äro större än att de
kunna övervinnas». Han erkänner ju villigt, att det finns svårig¬
heter. Men sedan, när man ser på vad slags lösning han bjuder,
så måste man ställa sig ytterst betänksam däremot. Han bjuder
nämligen den lösningen, att för alla dessa illa ställda en del av
avgifterna möjligen skulle göras frivilliga! Det vill säga, pen¬
sionerna bli i så fall också mindre, i proportion till vad som
icke inbetalas. De äro otillräckliga ändå — dit kommer jag
strax — men de bli ännu mycket mindre för dessa, vilka icke
tvingas att betala in fulla beloppen utan endast hälften eller
något sådant. Skall sådant kallas en anbefallningsvärd lösning?
Och därtill kommer ett ännu mera betecknande system, som
skulle tillämpas »vid ömmande fall»: kommunen skulle nämligen
inskrida och betala. Jag måste fråga mig: är detta verkligen en
lösning? Är det rimligt att på denna punkt av en människas
liv, då hon sitter som självförsörjare, införa den ordningen, att
hon skall gå till kommunen och säga: Var snäll och hjälp mig,
jag rår inte med att göra mina inbetalningar! Och så skall
kommunen pröva, huruvida »ömmande» omständigheter föreligga,
och i så fall betalar kommunen välvilligt hans avgift, och det
Onsdagen den 21 maj, f. m.
51 Nr 48.
räknas, som om han själv hade betalat densamma. Utskottet
bär mot vissa detaljbestämmelser i Kungl. Maj:ts förslag nödgats
rikta en befogad kritik, men något sådant som detta förekommer
dock icke i den kungl. propositionen. Prövningen av behovet
förekommer där endast bos sådana personer, som redan äro in¬
valider, icke bos människor, som äro fullt arbetsföra och själva
draga sig fram. Men i denna, den ideala och enda försäkrings¬
formen, där skulle det i de särskilda fallen undersökas, huruvida
en person skall behöva ett kontant tillskott av kommunen för att
kunna betala sina försäkringsavgifter, medan lian ännu är i stånd
att försörja sig själv!
Ja, ytterst sammanhänger denna envishet hos anhängarne
av lönarbetarförsäkringsprincipen med eu teori, att produktionen
absolut skall täcka sina egna kostnader, eljes är den icke värd
att existera. Professor Steffen hyllar också samma teori och gör
gällande, att det är »nationalekonomiskt orätt<> att inte betala
arbetaren så, att lian har sitt uppehälle »så länge han lever».
Men är.det så?. Nej, åtminstone vi socialdemokrater framhålla
ju ständigt, att i det kapitalistiska samhället är produktionens
mål ingalunda att se till, att arbetaren har tillräcklig lön för sitt
uppehälle även för den tid, då hans arbetskraft tagit slut, utan
produktionens verkliga mål är att skapa profit, att skapa vinst,
dess egentliga syfte är visst icke välstånd åt arbetarne, som ju
ur produktionens synpunkt endast äro ett produktionsinstrument.
Det må vara, att denna syn på saken icke innehåller hela san¬
ningen -— jag vill icke i detta ögonblick närmare ingå på någon
granskning av den frågan — men om man, som professor Steffen
i den nyss anförda uppsatsen säger, att ifall icke arbetslönen
ordnas på det viset, att den räcker både under den tid arbetet
pågår och efteråt, så »förfelar folkhushållningen sitt ändamål», så
är detta visserligen i en viss mening sant. Den förfelar helt
visst, djupare sett, sitt ändamål. Men den kapitalistiska ord¬
ningen, då den följer sina egna lagar, har icke plats för ett så
socialt ändamål som detta. Det är i själva verket nya tankar,
nya principer, nya socialpolitiska grundsatser som bär ha pro¬
klamerats, principer, vilka emellertid icke alls svara emot de
faktiska förhållandena, sådana som de nu äro i det verkliga livet.
Det fundamentala felet med denna teori om att »folkhushåll¬
ningen förfelar sitt ändamål», ifall den icke uppfyller detta vill¬
kor, ä.r helt enkelt det, att detta är ett mål, ett nationalekonomiskt
berättigat, vackert och rättfärdigt mål, om vilket allt gott måste
sägas, men det är ännu ej mera än ett mål för arbetarklassens
framryckning till större andel i produktionens avkastning. Men
i. ställee för att uppfatta detta som ett mål, som man närmar
sig, och som arbetarklassen försöker efter bästa förmåga att sträva
fram emot, sa har man velat uppfatta denna strävan som hade
man att göra med en redan nu allmängiltig lag. Det är därför,
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 52
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Fou*, i
man kommer till så ensidiga, att ej säga befängda slutsatser, då
man bara fullföljer detta resonemang.
Den nu nämnda teorien påminner mig ganska starkt om eu
annan teori, som också en tid var i svang och uppburen i hög
grad av nationalekonomerna. Det var den teori, som Lassalle
drog fram, och som är känd under namn av läran om »den
järnhårda lönelagen». Han stödde denna lära på vad som all¬
mänt erkändes bland hans tids vetenskapsmän och drog blott ut
konsekvensen, att arbetslönen aldrig kan varaktigt stiga över
själva existensgränsen. Och satsen var från deras utgångspunkt
fullkomligt oangriplig. Det var den borgerliga nationalekonomiens
ståndpunkt, som gav grunden, ehuru ingen annan än Lassalle
använde den för socialistiskt agitatoriska syftemål. Men teorien
var oriktig. Det visade redan Mars. Den är sann så långt att
den uttrycker en tendens till nedpressning. Men det finnes andra
faktorer, som även inverka vid sidan av denna tendens, och som
gorå, att verkligheten icke svarar mot vad denna tendens, i sin
renhet verkande, skulle åstadkomma. Och på samma sätt är det
nog med den andra stora lagen, som man nu gör så stort nummer
av. Den är ett mål, en tendens, en riktning, men ingalunda
får man resonera, som om den satsen redan vore gällande i det
nuvarande ekonomiska livet. Jag tror för övrigt, att Riksdagen
har lärt sig att taga även professorer med åtskillig kritik. Och
det är väl, att så är förhållandet. Jag har låtit mig berättas, att
en hel rad professorer komma att dansa upp i Första kammaren
för att visa det orimliga i Kung!. Maj:ts förslag, och det kanske
icke är uteslutet, att även här någon kan komma på samma
linje. Men utan att på minsta sätt vilja nedsätta denna lärdom
— jag tror, att ingen skall misstänka mig för att vilja nedsätta
värdet av vetande — måste jag säga, att man icke kan känna
sig enbart imponerad av en sådan slags teoretisk visdom,, som
systematiskt gör på det sättet, att den hakar sig fast vid eu
onda formulering, som den tror omfatta hela sanningen. Och
allt, som icke stämmer med den formuleringen, det kastas sedan
undan som odugligt. Och icke nog med att man angriper det
och säger, att det är oriktigt, utan somliga uppträda med en
arrogans, — ja, jag syftar icke på herr Jakob Pettersson! —som
sutte de inne med all världens visdom, med later, som icke passa
i en diskussion sådan som denna, så svåra, som dessa frågor äro,
vilket vi andra för vår del ödmjukt erkänna. Men när t. ex.
professor Cassel säger, att det från regeringshåll och av förslagets
anhängare »manas fram folkets sämsta instinkter», för att poli¬
tikerna skola kunna lura igenom detta förslag, då har man rätt
att fråga, om icke gränsen är överskriden och om det icke är
skäl, att sådan slags professorsvisdom visas tillbaka och det
ganska eftertryckligt ändå, genom att man icke det ringaste
fäster sig vid vad som kommer från ett så övermodigt arro¬
gant håll.
r
Onsdagen den 21 maj, f. m.
53 Nr 48.
Men frånsett nu dessa teoretiska kontroverser: Kanske är Lag om all¬
het så, att, praktiskt taget, arbetareklassen är enigt för det tyska män pensions¬
systemet? Ja, i detta fall skall jag be att tå lämna några upp-
lysningar. Jag ansåg mig skyldig, innan jag gick att taga stånd- (F^rtg\
punkt till de olika systemen, som vi diskuterat i kommittén, att
skaffa mig alla möjliga upplysningar, som i detta avseende kunde
fås, och till den ändan sökte jag ställa om, att saken bragtes på
tal vid en internationell konferens i Briissel. Där fick jag efter
åtskilliga svårigheter det ämnet på tal. Och vad gav denna
överläggning för resultat? Jo, det visade, att tyskarna höllo strängt
och strit och absolut på sitt. — Inom parentes sagt skall man
icke glömma, när man nu åberopar kritiken mot oss i Vorwärts
och Correspondenz-Blatt, att det tyska socialdemokratiska partiet
på sin tid röstade emot hela denna lagstiftning och ansåg den
för den största svindel och humbug på grund av dess otillräck¬
lighet. Men nu har man kommit till en riktigare uppfattning.
Ståndpunkten har nu utvecklat sig så, att det tyska partiet håller
hårt på, att ingenting annat får sticka npp huvudet vid sidan av
det tyska systemet. Denna erinran kan förtjäna göras till däm¬
pande av självgodheten på somliga håll, att tyskarna nu hålla
på sitt.
Engelsmännen hade tämligen nyss fått sin ålderdomspen-
sionering, där staten betalar allt, och de engelska ombuden voro
alldeles förtjusta. Naturligtvis skall staten betala alltsammans,
hette det. Icke skola arbetarna få en ny skatt och pålaga, utan
det är klart, att det allmänna skall betala, sade man. Där var
således eu rakt motsatt ståndpunkt mot den tyska.
Så kommo danskarna. Det var den gamle Peder Knudsen,
en man som började som handskmakaregesäll och slöt som, råd¬
man och fattigvårdsföreståndare i Köpenhamn. Han är en av
dem, som gjort kanske mest just på fattigvårdens och arbetare-
försäkringsväsendets område från arbetarepartiets sida i Danmark.
Han ansågs inom partiet som en auktoritet på detta område.
Hans ståndpunkt har hela tiden obrottsligt till hans död varit
denna: »Kom icke till arbetarna och kräv några bidrag! Icke på
villkor går det an att komma med sådant. Det är det allmänna
som skall betala alltsammans.» Och efter den principen är det
danska systemet lagt, som vi känna, och där utkrävas icke några
bidrag. Där ser man ännu en ståndpunkt, låt vara att den i
princip ju närmar sig den engelska i hög grad. Således stå i
två så nära varandra belägna länder som Danmark och Tyskland
arbetarepartierna på rakt ..motsätta linjer angående själva grund¬
principen i detta fall. Är det då underligt, om man också här
kan säga sig och måste såga sig, att donna fråga måste lösas,
icke efter en viss schablon, lika för alla länder, utan efter de
säregna förhållanden, som råda i ett visst land, och de möjlig¬
heter, som finnas att föra den saken igenom?
Sr 48. 54
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
I)et danska systemet har också stått sitt prov. Sedan år
' 1903 arbetar visserligen en kommitté och funderar, om den skall
göra det ena eller det andra, om den skall råda till att fortsätta
och bättra på den först lagda grunden eller möjligen gå över
till det tyska systemet. Det är intet beslut fattat, intet förslag
framlagt. Det står inom kommittén två grupper emot varandra,
saken vilar; och under tiden utvecklar sig det danska systemet.
I parentes ber jag att i samband med detta få nämna gent
emot de personer, som åberopats av herr Jakob Pettersson, att
efter vad eu medlem av vårt parti här i kammaren nyss upplyst
mig om, har förre danske inrikesministern P. Munch, vilken väl
får antagas vara en ingalunda obetydlig auktoritet på dessa om¬
råden, uttalat sig på det mest positiva sätt till förmån för det
danska systemet. Det kan kanske väga något mot de kritici,
som herr Jakob Pettersson anfört.
Ja, det är således klart redan av denna lilla enquéte, som jag
tillät mig göra i utlandet, att det icke finnes något skäl att säga,
att vi här skola absolut gå efter det tyska systemet. Och allra
minst kan jag bliva övertygad om, att det sker något orätt mot
arbetarns, i fall man icke följer herr Jakob Pettersson. Han
söker ju i sin motion, och som vi hört även här, med all kraft
bevisa, att det är arbetarna, som ytterst få betala även arbets-
givarebidraget. Detta kommer att utgå av lönen. »Det är all¬
deles visst, att avgifterna komma att tagas av arbetslönen»,
skriver han. Ja, nu tror jag åter, att det också här är en teori,
som spelat herr Jakob Pettersson ett svårt spratt, ty det är visst
icke »alldeles visst», att detta bidrag kommer att tagas av arbets¬
lönen, det kan även komma att tagas av vinsten. Vilketdera
det blir, det beror i de särskilda fallen på åtskilliga förhållanden
och omständigheter, det beror, kan man säga, på konjunkturerna.
Men den, som tror, att arbetsgivarebidraget alltid måste tagas av
arbetslönen direkt eller indirekt, den skall icke samtidigt beklaga
arbetarna därför att de icke få drygt betala både arbetarebidraget
och arbetsgifvarebidraget.
Vårt lands förhållanden i hithöranden avseenden äro ju all¬
deles särskilda, som vi alla känna. Det är hög medellivslängd hos
vårt folk. Antalet åldringar är dubbelt så stort som i Tyskland.
Följaktligen är det praktiskt omöjligt att komma fram enbart
med försäkringstvång, utan statsbidraget måste under sådana för¬
hållanden bli betydligt. I själva verket bryter ju detta stats¬
bidrag genom sin blotta existens redan på förhand hela teorien
om, att försäkringsavgiften blott får tagas av arbetslönerna. Men
där det gäller lönearbetare, kan detta statsbidrag ännu hållas
relativt lågt. Sträcker man däremot ut det till folkförsäkring, i
all synnerhet hos oss med våra förhållanden, måste det bli större,
om det skall bli en smula effektivt. Men då möta vi åter eu ny
teori, en ny doktrin: det måste vara lika för odla detta stats¬
bidrag, eljes är det något, som är alldeles förkastligt.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
55 Nr 48.
Ja, naturligtvis vore det mycket angenämt, om man kunde Lag om all-
lösa saken så enkelt, att staten ger lika bidrag till alla pensioner.
Men när det icke räcker på det viset att fylla ut för dem, som m m
ha minst, vad återstår då för annan utväg än att se till, att (p0rts.)
detta statsbidrag, vars summa dock måste vara begränsad av
statens tillgångar, i stället jämkas efter behovet för dem, som
skola mottaga pension?
Ja, säger man, då blir det icke längre försäkring, utan »för¬
sörjning». Där börja dock redan meningarna inom kritiken gå
i sär. Professor Steffen t. ex. följer icke med, när de rena för-
säkringsentusiasterna påstå, att det måste vara en personlig betal¬
ning av egna tillgångar, för att man skall kunna tala om en
försäkring. Det protesterar han emot och hänvisar till det all-
bekanta faktum, att man kan försäkra en annan människa, och
icke upphör anordningen därför att vara »försäkring» för denna
människa gent emot de risker, som försäkringen gäller
Nej, det ar nog klar försäkring i alla fall. Och Steffen följer
icke heller med, när man opponerar sig mot behovsprincipen,
fastän han hellre velat ha klasser bland de i olika grad behö¬
vande. Det tror jag hade varit eu opraktisk åtgärd, ty det hade
vållat svårigheter att inrangera de olika invaliderna i gränsfallen.
Låt oss nu emellertid se: vad blir följden av en sådan om¬
läggning som den, vilken försökts efter systemet lönearbetare-
försäkring plus något annat, som skall passa för den övriga be¬
folkningen? Jo, för lägsta klassen behövdes ju, efter vad som
visats i utskottet, och som framgår av den promemoria, som
bilagts dess utlåtande, icke endast de 5 kronor 20 öre, som herr
Jakob Pettersson förordat, utan 6 kronor, för att man skulle
kunna komma till de 140 kronor, som han talar om. Skulle
man komma upp till sådana belopp, som verkligen utskottets
förslag ändå giver, då kan man icke stanna vid 6 kronors avgift,
utan "då måste man ha ungefär 8 kronors årsavgift för den
lägsta klassen, för den fattigaste befolkningen! År det rimligt
att komma med sådant?
Jag kan inom parentes icke underlåta att här konstatera,
huru minst sagt lättvindigt vissa beräkningar gjorts av den expert,
som anlitats och ställt sig till herr Petterssons och hans med-
motionörers förfogande. Jag skall endast peka på ett enda faktum
i den bilaga, som åtföljde motionen, och som undertecknats av
doktor N. V. E. Nordenmark, hela den beräkning som gjorts
av det nödvändiga tillägget för kvinnopensioneringeu, detta som
vi sett, att Kung! Maj:t sökt lösa genom ett anslag av, genast från
början, en och eu halv million kr. om året, och som utskottet bär löst
genom att anslå samma summa fastän fördelad så, att den skulle
börja med bara 300,000 kronor och så småningom växa till
3,300,000 kronor. Nåväl, hela detta ökningsbehov, hela denna
betydande summa avfärdades av herr Nordenmark på det sättet
Nr 48. 56
Onsdagen den 21 maj, f. in.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
att han säger, att med hänsyn till att invaliddödligheten i Sverige
kanske är räknad väl mycket på den säkra sidan, att räntefoten
är överflödigt lågt beräknad, att ingen hänsyn har tagits till emi¬
grationen, — med hänsyn härtill och till den försiktighet, som i
övrigt i de av ålderdomsförsäkring-koinrnitten gjorda antagandena
iakttagits, »torde man vara berättigad antaga, att den i Kungl.
Maj:ts proposition föreslagna procentsatsen vid avgiftspensionens
beräknande skulle utan särskilt tillskott av statsmedel till pen¬
sionsfonden kanna tillämpas i det av motionärerna framlagda
förslaget». En och en halv million kronor om året skola helt
lugnt eskamoteras bort, genom att man förklarar, att det är
räknad t så försiktigt över hela linjen, att man kan låtsas, som
om dessa pengar icke alls behövdes! En sådan slags sakkunskap
är bäst, att Riksdagen icke alltför mycket bygger på.
Ja, det var teorien om lika tillägg således, tom jag nu något
kritiserat. Och för en sådan teoris skull skulle man uppoffra
möjligheterna till att verkligen få effektiva pensioner! Ja, samma
dyrkan av den formella likheten möter oss tyvärr icke bara på
det stället, där det heter, att man måste ha lika tillägg i stället för
de efter behov avpassade pensionstilläggen, utan den möter oss fram¬
för allt i frågan rörande kvinnornas avgiftspension. De protestera också
i den senaste skrivelsen ifrån de femton föreningar, som tala i hela
svenska kvinnokönets namn, mot principen »efter behov». Det
sker i förbigående, men den frågan vågar jag verkligen här fram¬
ställa, om de som så protestera, alla tänkt igenom denna sak.
Ha de verkligen tänkt sig så in i detta att, när det nu icke
räcker till, så att staten kan giva lika åt alla, utan man får gå
på principen »efter behov», detta skulle vara någonting så full¬
ständigt förkastligt, att det vore värt en alldeles speciell protest
ifrån kvinnorna? Ej heller ha de i sin protest ägnat en tanke
åt det stora reella förbättringsarbete, som utskottet har gjort för
kvinnorna, för de protesterandes fattigaste medsystrar. Det är
bara ett fortsatt talande om: »bär ha vi icke den formella lik¬
heten». Den reella saken skjutes alldeles i bakgrunden, och dock
har det ju visat sig, att kvinnorna både leva längre och bliva
tidigare invalider, och att det således ligger i sakens natur, att de
tynga proportionsvis mera på pensioneringen, och att sålunda
avgiftspensionerna, försäkringstekniskt sett, icke rimligen kunna
räknas lika. Men det hjälper icke det minsta att peka på detta,
utan för dem står fortfarande bara fast att alltsammans skall
vara en enda riskklass. Icke heller hjälper det det allra minsta,
att man har pekat på, att genom denna omläggning har i verk¬
ligheten åstadkommits, att de fattiga kvinnor, som bliva pensione¬
rade med fullt pensionstillägg — och det är ju en tredjedel av
dem, som det gäller — genast få 15 kronor mera i pensionstillägg
än efter Kung! Majds förslag. Därtill kommer, att efter 50 år
saken ställer sig så för kvinnorna genom den nya höjningen av pen-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
57 Nr 48.
sionstillägget, att höjningen blir 32 kronor inalles, 15 plus 17 kronor. Lag om dll-
Mot detta står ett avdrag genom upphävande av den formella män pensions-
likheten i fråga om avgiftspensionen, vilket efter 50 år stiger Jör™krm9
till 9 kronor maximum — alltså 32 kronor är förbättringen, 9 (Forts )
kronor är minskningen. Och dock: icke ett ord har det sagts,
som visar, att de kommit till insikt om, att utskottet här försökt
ge kvinnorna en något bättre ställning, än man i det föregående
förslaget har ansett sig kunna våga sig på. Ännu mindre natur¬
ligtvis ett ord, som visar, att do kommit till insikt om, att även efter
utskottets förslag — siffran hänför sig för övrigt till de före¬
gående beräkningarna — skulle kvinnorna få 23,000,000 kronor
in toto mot männens 11,000,000 kronor. Trots allt är det eu fruktans¬
värd orättvisa mot kvinnorna, som är begången, genom att den
Jormella likheten icke är iakttagen. Jag må säga, att jag beklagar
livligt, att kvinnorna vid detta tillfälle icke ha kunnat eller velat
se mera reellt på dessa ting, och jag beklagar det just såsom en
varm vän av, att man skall göra kvinnorna rättvisa, där deras
krav på rättvisa äro ofrånkomliga. Så är fallet, när det gäller deras
bestämmanderätt med avseende å det allmänna samhällslivet. Där
äro enligt min mening kraven ofrånkomliga, och där skall rättvisa
vederfaras dem. Men här är icke fråga om något ofrånkomligt
rättvist krav, då det gäller att avgiftspensionerna för kvinnor
skulle räknas lika som för männen. När man nu ser, att bemö¬
danden göras att förskaffa kvinnorna så mycket bättre villkor,
så hade man möjligen kunnat räkna på, att de själva skulle be¬
aktat detta och sett på, vad det ytterst gäller: det är ju fattiga
kvinnor, som skola leva på dessa pensioner, och det är då bättre,
att pensionen räcker en smula, än att den formella likheten är
iakttagen i själva lagens avfattning.
Ja, såsom jag sade, vad det främst gäller, det är effektiviteten.
Då kommer man till den frågan: vad ger det ena, och vad det
andra systemet? Det har delats ut här en liten tabell, som inne¬
håller exempel på pensionsavgifterna enligt särskilda utskottets
förslag. Tabellen är utgången från dess kansli. Där är eu sam¬
manställning gjord, vilken jag hoppas, att herrarna icke urakt¬
låta att sedermera studera, och som är av den natur, att man
har sökt välja exempel, särskilt för de högre klasserna, vilka mera
anpassa sig efter verkligheten, än dessa mera teoretiskt konstrue¬
rade gränsfall, att eu person skulle betala hela sitt liv en högsta
avgift av 13 kronor, något som naturligtvis så gott som aldrig
kommer i fråga. Där får man fram exempel på, vart man kommer
efter detta förslag, när det hela är i full gång. Kungl. Majds
förslag ger för lägsta klassen åt män 213 kronor mot eu avgift
av 3 kronor. Detta är naturligtvis under förutsättning av medel¬
löshet, och jag ber få tillägga till tabellen en erinran om —
vilket genom ett litet förbiseende icke där införts —, att därtill
kan komma ytterligare de 50 kronor, som enligt förslaget numera
Nr 48. 58
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
icke räknas, ifall inkomsten, ifrån vilken källa den än må flyta,
icke uppgår till mer än 50 kronor. Nåväl, det blir 213 kronor.
Hur mycket ger herr Jakob Petterssons förslag enligt samma be¬
räkningsgrunder, som man använt i utskottet? Det ger 130 kronor.
De 5 kronorna och 20 örena skulle man då betala, i stället för
3 kronor, för glädjen att komma fram till en pension av 130
kronor. Tror man verkligen att arbetarklassen för en teoris skull
hellre tager dessa 130 kronor, än de skänka något erkännande
åt de försök, som göras att åtminstone garantera dem mera,
enligt utskottets förslag?
Herr Jakob Pettersson yttrade, att han förundrade sig över
att man vid upprättandet av denna tabell icke tagit med, hur
clet ställer sig om 10 år då det blir bara 9 kronor. Ja, enbart
avgiftspensionen naturligtvis. Men, om man räknar med pensions¬
tillägget vid medellöshet för det fallet, att eu person råkar i
olycka och blir invalid, så blir det ytterligare 150 kronor, jämte
vad han till dess hunnit förtjäna vid pensionstilläggets höjning,
och han kommer sålunda upp till 160 ä 170 kronor, och det är
dock något annat än 9 kronor. Men framställer man saken så
inför okritiska personer, att pensionslagen giver 9 kronor och
därmed jämförliga belopp, då är det icke någon konst att få
massorna att förtvivla inför en sådan orimlig lagstiftning. Jag
har också själv någon erfarenhet av, att man understundom mer
och mindre i god tro använder sådana agitationsmetoder.
Jag skall be att med några ytterligare exempel få framlägga
en liten jämförelse mellan pensioner i olika fall efter 50 år. Där
giver Kungl. Majds förslag, i andra klassen, för män 250 kronor,
och för kvinnor 224 kronor. Efter herr Jakob Petterssons för¬
slag med eu avgift av icke mindre än 10 kr. 40 öre skulle det
icke bli mer än 184 kronor. I exempel 3 blir enligt utskottets
förslag beloppet 294 kr. för män, och 261 kr. för kvinnor. Enligt
herr Jakob Petterssons förslag blir det 225 kronor. Man ser, hur
långt under Jakob Petterssons förslag hela tiden håller sig. Så
till sist i exempel 4, där utskottets förslag ger ett belopp av 343
kronor, vilket ju börjar på att låta so sig även på de dyrare
orterna, där ger herr Jakob Petterssons förslag, fastän betalningen
enligt hans förslag skulle uppgå till 20 kr. 80 öre för mannen,
utom att den skulle uppgå för hustrun till 15 kr. 60 öre, icke
mer än 255 kronor. Jag tror alltså icke, att man med sanning
kan säga, att det är någon lycklig lösning, som i detta förslag
har blivit framställt, i fråga om effektiviteten av pensioneringen.
Om avgifternas orimliga höjd ber jag få hänvisa till, vad som
därom är uttalat i utskottets utlåtande. Således den vägen är
nog ändå, hur vi än se saken, oframkomlig här i Sverige, under
våra förhållanden.
Då återstår helt enkelt icke annat, om vi se saken sådan
den är, än att bygga på de grunder, som äro utgångspunkten
Onsdagen den 21 maj, f. m.
59 Nr 48.
för Kungl. Maj:ts förslag och för utskottets utlåtande, d. v. s.
främst att hela folket skall omslutas av försäkringen, att det skall
vara invaliditets-försäkring, icke bara ålderdomsförsäkring, och så
dessutom, att man måste ta nödig hänsyn till Se/tozwprincipen.
Dessa grunder äro ofrånkomliga, såvitt jag kan se, i ett förslag,
som hos oss skall kunna vara bärande.
Nu har man gjort ett försök att skrämma oss för de fel¬
räkningar, som man i utlandet har gjort sig skyldig till. Ja,
det är alldeles sant, att man där har räknat synnerligen lättvin¬
digt. Jag tror, att man vågar säga, att detta särskilt gällde det
engelska förslaget. Vad det danska förslaget beträffar, har man
från början varit på det klara med, att kostnaden skulle komma
att stiga och stiga, och den stigningen är visserligen icke slut
ännu. Det är bland annat just av det skälet, som man inom
kommittén icke har velat reflektera på det danska systemet här
i Sverige, då man befarade, att det skulle stiga efter våra för¬
hållanden till mycket större belopp, än det här nu är fråga om.
De franska beräkningsförhållandena känner jag icke närmare,
och jag skall därför icke uttala mig något vidare om dem. Men
om de engelska vet jag, som sagt, att de varit synnerligen lösligt
uppgjorda och att det sätt, varpå de uppgjorts, icke på minsta
vis är att jämföra med den synnerliga omtanke, omsorg och för¬
siktighet, varmed regeringsrådet Lindstedt även uti den delen av
hela sin förtjänstfulla insats för denna fråga fullgjort det upp¬
drag, som vilat allra främst på honom. Jag tror därför, att vi
icke böra utan vidare okritiskt säga, att därför, att man räknat
fel i England, där man kastat fram ett lagförslag utan någon
föregående nämnvärd kostnad sutredning, skola också våra beräk¬
ningar slå alldeles slint. Man antog där ganska på måfå att det
skulle komma att bli så och så många pensionärer, men det
visade sig sedan, att det var många fler, som kunde göra an¬
språk på pension, varför kostnaderna sprungo upp till bortåt det
dubbla. Jag vill ingalunda vara någon spåman om i hur hög
grad den svenska beräkningen kommer att avvika, men att mar¬
ginalen kommer att ligga betydligt lägre än de exempel, som här
pekats på, tror jag, att man kan vara viss om. Ty så försiktig
är i många hänseenden den beräkningen, att man mången gång-
själv blivit tveksam, om den icke varit för försiktig. Och då
bör väl i detta hänseende allan rättfärdighet kunna anses vara
uppfylld.
Det har vidare från alla håll erkänts, att de förändringar,
som skett under behandlingen av förslaget, under dess gång från
kommittén' till Kungl. Maj:t och vidare till utskottet, i stort sett
äro förbättringar. Jag kan också för min del underskriva detta
såsom regel, att förändringarna i stort sett äro förbättringar. Jag
tror sålunda det varit fördelaktigt, att i stället för den fundering
utav 172 mhjon kronor för kvinnornas räkning, som Kungl. Maj:t
Lag om all-
mun pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 60
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. ni.
(Forts.)
föreslagit, börja med att sätta pensionstilläggen för kvinnorna
till 140 krom)r i stället för de föreslagna 125 kronorna, samt att
dessa 14-0 kronor börja utgå genast, frånsett nu övergångsbe¬
stämmelserna, som jag kommer till sedan.
Det kan vidare icke bestridas, att den ändring, som har
skett uti bestämmelserna om höjning utav pensionstillägget, varit
en förbättring. Jag beklagar för min dei, att den måst köpas
med uppskovet utav barnpensioneringsfrågan, men jag kan icke
säga annat än, att såsom det förslaget förelåg, hade det oför¬
nekligt samband med de frågor, vilka inom de allra närmaste
åren nödvändigt måste komma på Riksdagens bord, och med
den synnerligen välvilliga och tillmötesgående motivering,
som utskottet har givit, kan man trösta sig över att så skett,
som har skett beträffande barnpensioneringen, då jag däri ser
en alldeles bestämd utfästelse att, så snart ett förnuftigt förslag
på detta område framlägges i sammanhang med fattigvårds-
reformen, Riksdagen icke skall vara ovillig att lämna de nödiga
medlen därtill. Det är detta, som gör, att man kan med ett
visst jämnmod bära detta undanskjutande för en ganska kort tid.
Men den höjning, som kom till — det får jag bekänna — var
ett absolut oeftergivligt villkor för, att hela förslaget över huvud
taget skulle i någon mån kunna intressera de bättre ställda indu-
striarbetarne, som leva på de dyrare orterna. Tv det kan icke
hjälpas, att eu folkpensionering — man må lägga den hur som
helst — ändå alltid tar färg utav själva den störa massa, som
den först och främst sträcker sig ut över, av dess levnadsför¬
hållanden, dess nedtryckta ställning, dess nedpressade levnads¬
kostnader. De industriella centra, där penningen är mindre värd,
loa svårare att få det inrättat efter sina förhållanden, färgen över
hela förslaget blir, att det skall vara en hjälp för de allra ar¬
maste, för dem, som befinna sig i den allra sämsta belägenheten.
Det är gott och bra, att så sker, det är riktigt, att så sker, det
är nödvändigt, att dessa få hjälp. Men detta bör dock icke köpas
på bekostnad utav en något så när tillfredsställande början till
en anständig pensionering även för dem, som leva på dyrare orter
och under andra förhållanden, och som därigenom bli tvungna
att ta större medel i anspråk för att kunna existera. Det är
svårt att i en folkpensionering hålla en tillräckligt vid gräns
mellan den lägsta gruppen och den, som står högst bland dem,
som äro inneslutna i pensioneringen, och det är icke utan, att
de förändringar, som skett, loa medfört undan för undan en
ytterligare hoppressning av den gränsen i förhållande till hur
ålderdomsförsäkringskommittén ursprungligen tänkt sig saken.
Man kan dock gå med på denna hoppressning, när den väsent¬
ligen orsakats därutav, att ställningen har förbättrats avsevärt
för de allra sämst situerade, men det går icke an, att man köper
den förbättringen på bekostnad av dessa industriarbetares ställning.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
61 Nr 48.
Så mycket har dock det historiska ursprunget till hela denna Lag om all-
fråga att betyda, att skall industriarbetarnes klass kunna intres -Män penswis-
seras för denna sak, måste den nå fram till pensionsbelopp, som
icke allt för mycket avvika från dem, som man har i andra ^orts)
länder, med vilkas lönearbetareförsäkringar jämförelser ju göras.
Denna höjning har sålunda varit absolut ofrånkomlig enligt min
mening, och lyckligtvis fann utskottet en formel, varigenom den
kunde komma alla till del och ändå tillgodose dem, som behövde
det mest, genom att proportionsvis ge dem i förhållande till vad
de betala. På det sättet har man ju kunnat komma upp till
detta belopp, som omnämnes i detta blad, som är utdelat, näm¬
ligen 343 kronor, uti ett synnerligen gynnsamt fall, vilken summa,
som jag nyss sade, kan börja på att låta se sig på dyrare orter,
ehuru visserligen är att märka, att denna summa uppnås först
efter femtio år och under förutsättning, att de inbetalningar, som
stå angivna i exemplet, och som naturligtvis många gånger i
verkligheten komma att mankeras av den ena eller den andra
anledningen, verkligen blivit gjorda.
De övriga förbättringarna skall jag här icke ge mig när¬
mare in på. Men vi veta ju alla, att den nya Mässens införande
har en enorm betydelse särskilt för de lager av arbetarklassen,
som ligga strax under 800-kronorsgränsen, för lantarbetarnes stora
skaror, för de kvinnliga industriarbetarne i gemen, som i regel
icke komma upp över 800-kronorsgränsen, och naturligtvis kom¬
mer också införandet av den klassen i sinom tid, i synnerhet
när taxeringsförhållandena hunnit bli ordnade, att få en mycket
stor betydelse även för den stora skaran av mindre jordbrukare,
som då där kunna komma med, i förhållande till sin verkliga
levnadsställning.
Förmögenhetsgränsens borttagande är vidare ett stort och
beaktansvärt steg i riktning mot att åstadkomma en verklig soli¬
daritet inom hela samhället, som man förut icke vågat sig på,
därför att det kostade för mycket, en svårighet, vilken man nu
verkligen funnit en utväg att kunna övervinna.
Det är däremot klart, att det är endast med tungt hjärta
som både jag och mina närmaste kamrater och många flera, tror
jag, kunna gå med på slopandet av bestämmelsen om rätten för
enskilda kommuner att lämna bidrag utan fattigvändsstämpel. Men
vi hysa den förhoppningen, att när det visar sig i praktiken, att
fall inträffa, då, trots denna försäkring, fattigvården måste träda
till hjälp — och såsom övergångsbestämmelserna äro avfattade,
komma tyvärr sådana fall att bli talrika — då skall det kravet
tvinga sig fram, kravet på, att någonting måste göras, för att
verkligen syftet att hålla de utslitna utanför fattigvården måtte
kunna uppnås. Och då skall icke heller Riksdagen, trots att det
skulle innebära en jämkning rätt snart, kunna ställa sig avvisan¬
de emot ett välgrundat, på erfarenheten grundat krav, som syf¬
tar till vad man ville vinna med detta kommunbidrag.
Nr 48. 62
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Vad beträffar att de förebyggande åtgärderna icke nämnts i
utskottsutlåtandet, så ber jag att få påpeka att där är ju ändå
hänvisning gjord till den sjukförsäkring, som kommer, och till
därmed sammanhängande frågor. Jag måste sålunda gent emot
vissa framställningar, som gå ut på att nästan lägga snart sagt
tyngdpunkt,en av det hela på dessa förebyggande åtgärder, be¬
tona nödvändigheten av att ha något sinne för proportioner. Här
gäller det ju i regel utslitna människor, vilka tyvärr icke genom några
som helst förebyggande åtgärder kunna bli återförda till arbets¬
kraft. Jag skall visst icke bestrida, att det finnes en hel rad fall,
då sjuka kunna botas så att invaliditet förebygges, och då ett
sådant ingripande bör ske. Men den stora massan är tyvärr icke
längre mottaglig för de förberedande åtgärderna. Det får man
icke glömma, när man pekar på, vad man i Tyskland gjort i
dessa avseenden.
Den frivilliga försäkringens förbättring är också en viktig
vinst, som bör inregistreras, ty det är av mycket stor betydelse,
att denna frivilliga försäkring har fått statsbidrag över hela linjen.
Tack vare denna ges det en möjlighet att förbättra hela försäk¬
ringen, som jag endast skulle vilja hoppas, att de arbetsgivare,
om vilka herr Pettersson sade sig veta, att de ställa sig välvilliga
till tanken på att vara med om att bära bördorna för försäkrin¬
gen, måtte flitigt och i största möjliga utsträckning begagna
sig av.
De ha, enligt det föreliggande förslaget, två vägar, varpå de
kunna hjälpa arbetarklassen över svårigheterna. Det kan ske
enligt uppgörelse, ifall de färsicottera själva avgifterna. Som jag
förut påpekat blir det naturligtvis beroende på förhållandena,
vilken som till sist betalar dem, om det blir arbetaren eller arbets¬
givaren, men jag skulle vilja uttala den förhoppningen och den
önskan, att arbetsgivarne oavsett detta i mycket stor skala inför¬
de systemet att betala avgifterna, även i fall de äro beslutna att
sedan draga av dem på lönen. Ty därigenom vinnes ändå den
fördel, som obestridligen ligger i att avdragen på lönen kunna
göras i mindre poster än med skattesedlarna. Naturligtvis lärer
detta endast kunna tillämpas i större skala för arbetarna inom
storindustrin. Men det är vackert så, om för denna stora och
betydande grupp det verkligen tillämpas. Men utom detta sätt
ha de nu den andra möjligheten att förbättra sina arbetares pen¬
sionering på ett välbehövligt vis genom insatser uti den frivilliga
försäkringen. Genom att man betalar 10 kronor under alla dessa
50 år —• vilket ju är ett extremt fall, men som jag nämner för att
ge en siffra — blir den frivilliga försäkringen ändå omkring 190
kronor, jag tror det till och med var 192 kronor. Detta som ett
exempel på, vart man kan komma genom ett sådant bidrag. Den
summa, som insatsas på det sättet av arbetsgivare, vilka känna
sin sociala plikt att sörja för, att de hos dem anställda arbetarne
Onsdagen den 21 maj, f. m.
63 Nr 48.
icke bli pressade alltför långt ned, ja, den summan blir ju en Lag om all-
väl använd penning, som på ett förträffligt sätt skall kunna ut- mänpemions-
fylla låga pensioner och träda i stället för vad som nu göres i f0rsakrm9
andra former av ett ingalunda obetydligt antal arbetsgivare för (For(. \
att sörja för deras arbetare vid ålderdom och invaliditet. s';
Hittills måste jag sålunda säga, att det varit övervägande
ljusa bilder, förbättringar och jämkningar uppåt, som jag kunnat
konstatera. Men så kommer jag till vad jag nödgas beteckna
såsom hela förslagets mörka punkt, den, som gör, att man måst
stå länge tveksam och tvivlande, huruvida det vore möjligt att
ändå till sist gå med på detsamma. Jag menar denna [över¬
gångsbestämmelse, sådan den till sist blivit formulerad. Horn
redan är påpekat, räckte medlen icke till, sedan de medel voro
förbrukade, som lösgjorts genom vissa förbättringar och föränd¬
ringar i Kungl. Maj:ts förslag — det räckte icke att lägga något
tillskott också på övergångsbestämmelserna. Men när jag såg
detta, måste jag ställa till mig den frågan: skulle jag hellre velat
haft bort någon av de förbättringar, som äro vunna med dessa
medel, haft bort höjningen för kvinnorna till 140 kr., eller haft
bort höjningen i pensionstillägget med 0,08 procent pr erlagd
krona, och i stället ha lagt dessa pengar på övergångsbestäm¬
melserna? Och på den frågan måste jag svara, att det bytet
skulle för arbetareklassen i stort sett ändå ha varit ytterligt oför¬
delaktigt. Det skulle ju ha inneburit i alla fall att för den när¬
maste generationens behov sälja framtiden på ett sätt, som man
icke kan stå till svars med. Vi veta nämligen icke, när den
situationen åter föreligger, då det skulle kunna vara möjligt att
få igenom i lagen någonting sådant som just höjningen av pen¬
sionstillägget. Jag ville som sagt heller icke ha bort ökningen i
pensionstillägget beträffande kvinnorna. Alltså fanns det ingen¬
ting annat än att fråga sig: hur långt kan man komma i av¬
seende på övergångsbestämmelserna med de medel, som redan
äro beräknade, och kan det icke vara möjligt, att man kan få
ytterligare något mera för dessa medel? Ja, här strandade emel¬
lertid försöket; man utsträckte omfånget, men sänkte beloppen.
Man har ifrån andra sidan ansett att man sträckte sig ganska
långt — jag förmodar, att det var den känslan som där hystes,
och det torde icke på något sätt kunna anses ogrannlaga om
man bär uttalar detta. Ty det är ju klart, det ligger i sakens
natur, att vi ifrån vår sida ha försökt vinna det mesta möjliga,
samt att man ifrån andra sidan höll tillbaka, naturligtvis med
hänsyn till kostnaderna, i strävan att söka begränsa, söka ned¬
sätta dem, så att man icke toge med ens vad som betraktas som
ifrån den sidan såsom ett alltför stort steg.
I den situationen visade det sig till sist, att man absolut
icke ville gå utöver den eu gång givna kostnadsramen. Då fanns
det ingenting annat än att fråga sig: är det rätt, att man stjälper
Nr 48. 64
Lag om all¬
mänpensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 21 maj, f. m.
det hela för detta? Är det rätt, att man ställer sig på den stånd¬
punkten, att, därför att övergångsbestämmelserna icke ha gestal¬
tat sig mera förmånliga, så får allt det andra falla? Det må då
få vila till en framtid, då vi icke veta vilka frågor, som trängas
om platsen, då vi icke veta, huru situationen över huvud gestal¬
tar sig? Nej, jag för min del — det säger jag öppet ifrån —
måste säga att det var för mig omöjligt att ställa mig på den
ståndpunkten, att, därför att övergångsbestämmelserna icke blivit
såsom jag önskat, jag måste avvisa det hela. — Jag frånser nu
alldeles dem, som ha principiella betänkligheter mot förslaget,
och vilka följa sina principer, om de också gå vart som helst.
Men om jag tänker på oss andra, på oss som vanligen resonera,
vägande för och emot, så tror jag man kan säga, att det här
verkligen går en skiljelinje mellan reformatorisk och negativ so¬
cialism. Här gäller ett viktigt avgörande, vilkendera riktningen
man skall slå in på. Här finnes dock i denna stund en möjlig¬
het att gorå en början med den sociala budget, som vi se i
framtiden skall växa sig betydligt stor. Vi begynna alltför blyg¬
samt efter vår mening; början bliver icke alls sådan som den
skulle ha blivit, om vi haft i vår hand att öva mera inflytande
på denna börjans gestaltning. Men det blir dock eu automatiskt
stigande budget för den sociala försäkringen, som vi här kommit
in på, som ifrån de 3 mill. kr. för 1914 stiger upp med något
över 1. mill. årligen, så att vi om 10 år äro uppe vid 15 mill.,
om 20 år uppe vid 25 mill. och så småningom skola vi stiga
vidare upp till de 38 mill., som förutses i Kungl. Maj:ts förslag
— efter 1907 års förhållanden väl att märka hela tiden. Okas
folkmängden och ökas resurserna på alla vis, är det klart att
dessa siffror komma att bliva ännu vida större. Vi ha här dock
för första gången summor, som låta se sig vid sidan av de sum¬
mor, som vi i vår budget offra på andra ändamål, både kultu¬
rella såsom till undervisningsbudgeten och militära — vilken se¬
nare summa vi väl få hoppas vid den tiden icke behöver stå i
en sådan orimlig höjd som för närvarande på grund av det yttre
lägets gestaltning, tv trots mörkret nu skall det väl ljusna även
i det stycket.. . Ja, det ger sålunda för litet detta förslag; men
i alla fall, fastän jag väl inser, att man har kunnat tveka, tror
jag dock man bör förstå, att vi icke ansett oss kunna stå till
svars med att säga nej inför en sådan möjlighet, som här just
nu öppnar sig inför det perspektiv, som vi se. Vi ha visat till¬
räckligt, även vi reformatoriska socialdemokrater, att vi kunna
stå tillsammans med alla de andra lika orubbligt, som trots
någon, när det gällt sådana åtgärder, som efter vår övertygelse
vant nödvändiga för att betrygga åt arbetarklassen dess rätt till
framryckning. Men vi anse också att här hava vi skäl att vara
med om att lägga den första grunden till den sociala försäk¬
ringens byggnad, som skall resa sig i vårt land.
65 Nr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Jag vill icke instämma till fullo med herr civilministern, då Lag om all-
han i sitt för övrigt mycket sympatiska anförande yttrade, att mänpensions-
han ansåg, att här ginge vägen emot »fattigdomens avskaffande». /ö™äk™nq
Jag tror att han då överdriver saken. Ty fattigdomens avskaf-
iande beror på förändringar och förskjutningar inom det produk¬
tiva arbetets avkastning. Den saken beror på, att de arbetande
klasserna få mera med av vad deras eget arbete frambringar,
men den beror icke av att invalider, de som redan äro utarbe¬
tade, töreörjas bättre och värdigare. Vården om de utslitna är
ep uppgift, som förvisso är nödvändig, men den måste ske jäm¬
sides ined att vi arbeta för att det må gå framåt för dem, som
stå mitt upp i arbetet och skapa nya värden.
Vården om de utsina! Det tycktes mig, att det klingade
så förundeiligt kallt och gammaltestamentligt, när herr Jakob
1'ettt reson såsom en »den ekonomiska rättvisans» maxim åbero-
pade ordet: »Vad människan sår det får hon ock uppskära.»
j0g l01’ såga trots jag ser att herr Jakob Pettersson fort¬
farande vidhåller det att vi människor ha alla behov av en
smula överseende litet var med varandra. Det är icke nog med
att tillämpa bara en enda princip sådan som denna. Det är återigen
samma fel, som man ständigt gör sig skyldig till ifrån den sidan,
att man får fatt i en maxim och följer den och ser icke att
världen är full av en massa andra regler, som måste beaktas,
för att man skall få en rätt enhetlig bild av vad som sker och
vad som bör ske.
Jag bär också mött en småklokhet som säger: rösta emot
denna historia, den går igenom i alla fall! Sedan kan man an¬
gripa beslutet och slå sig för sitt bröst, pekande på att man sade
nej, däriör att man ville skaffa det bättre åt de arbetande klas¬
serna! Jag tror dock för min del, att en sådan taktik är fullkom¬
ligt ovärdig ett stort parti. Det är i avgörandets stund, i en
högtidlig stund — skulle jag vilja säga — som vi här ha att
tätta vårt beslut, som vi ha att bestämma för långa tider framåt,
huruvida vi nu skola lägga grunden till den sociala försäkrings-
byggnaden. Då är det bäst att bekänna färg öppet, handla såsom
män och icke krypa bakom den ena eller andra förevändningen.
Och då säger jag: låt oss nu rösta för, trots de brister och ofull-
kcpaligheter, som vidlåda förslaget, och under föresats, att dessa
brister och ofullkomligheter skola bli föremål för ett oavlåtligt
arbete på deras avhjälpande så snart som möjligt, att vad som
brister skall förbättras, att vad som felas skall fullkomnas. I
den föresatsen ber jag alltså, herr talman, att få yrka bifall till
det föreliggande utskottsförslagets 1 §. Visserligen vet jag väl,
att^ ansvaret är stort för en var, som röstar vare sig på ena eller
andra sidan. Men jag är också viss om, att det ansvaret kan
man bära, när man har den bestämda övertygelsen, att detta är
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 48.
5
Sr 48. 66
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
mänpensions¬
försäkring
m. m.
(Ports.)
deri enda möjliga framkomliga vägen, och att den skall visa sig
fårlår, till gagn och nytta för de fattiga i Sveriges land.
Med herr Branting förenade sig herrar Ghristiernson, Berg i
Munkfors, Larsson i Västerås, Kloo, Waldén, Sterne, Källman, Lind¬
qvist i Stockholm, Molin i Södertälje, Johansson i Uppmälby, Bärg
i Katrineholm, Persson i Norrköping, Holmström, Ingvarsson, Rydén,
Magnusson i Kalmar, Linders, Enderstedt, Sjöberg, Mossberg
Kronlund, Bogren, Andersson i Milsmaden, Andersson i Härrklättan,
Bindley, Norm, Edbom, Svensson i Skönsberg, Ström, Söderbom,
Anderson i Råstock, Nilsson i IIagaby,o Uddenberg, Karlsson i
Fjät, Jansson i Edsbäcken, Nordström, Åkerman, Wedin, Torgen,
Viklund i Oviken, Hamrin, Strid, Modig, Andersson i Altofta,
Hagberg och Tengdahl.
Herr Wijk: Herr talman, mina herrar! Efter den belåten¬
het och optimism, som präglade herr statsrådets och chefens för ci¬
vildepartementet anförande, är det icke vidare angenämt att komma
och företräda en rent motsatt uppfattning. Men jag känner det
som en plikt att offentligt uttala att lika litet, som jag kunnat
godkänna kommitténs förslag såsom det ursprungligen förelåg,
eller Kung! Maj:ts bearbetning av detsamma, lika litet kan jag
finna det irfån utskottet inkomna förslaget vara av den art, att
det kan av mig gillas eller bör av Riksdagen antagas.
Mitt första intryck av utskottsförslaget då det kom fram
var, att fastän det icke rört vid grundprinciperna för försäkringen
och således ifrån min synpunkt icke var antagligt, det dock in¬
nehöll rätt väsentliga förbättringar. Vid en närmare granskning
av förslaget har jag i viss mån ändrat mening. Det innehåller,
det kan jag säga, både förbättringar och försämringar, men vilka
som äro övervägande vill jag lämna osagt. Jag skall i korthet
antyda de viktigaste på båda sidor.
Till de alldeles givna förbättringarna ramar jag införandet av
en ny avgiftsklass, slopandet av barnpensioneringen, i den illa ge¬
nomtänkta form vari den förelåg, skärpningen av § 9, d. v. s. ök¬
ningen av garantierna mot fusk och slarv vid utdelandet av
pensionerna, och slopandet av It § med de vittutsvävande och
äventyrliga konsekvenser den hade i den föreliggande formule¬
ringen. Allt detta räknar jag som sagt till förbättringar.
Bland försämringarna räknar jag i första hand införandet
av 50-kronors-avdraget och slopandet av förmögenhetsgränsen-
Innan jag emellertid går in på dessa detaljer, skall jag be
att något få uppehålla mig vid vad som är utskottets genmäle
på den principiella kritik, som har riktats mot förslaget i de
olika instanserna. Som jag särskilt riktat min egen kritik just
mot de principiella grunderna i förslaget, har det i synnerhet
Onsdagen den 21 maj, f. m.
67 Nr 48.
intresserat mig att se, på vad sätt utskottet genomdrivit denna Lag om all-
kritik män Pen^ons~
Den första punkten i denna del av utskottsutlåtandet rör
arbetsgivarebidragen. Under den tid, som har gått, sedan jag (p0rts.)
väckte min motion, och av den diskussion, som förts under den
tiden, har jag blivit allt mer övert}7gad om, att det icke är en¬
dast praktiskt utan även principiellt riktigt, att arbetsgivarna
skola bidraga till en försäkring som denna, och att denna fråga
är en av de allra väsentligaste vid förslagets uppbyggande. Det
är ju också en mening, som icke hyses blott av ett fåtal, utan
som har hävdats av så olika representanter för den nationaleko¬
nomiska sakkunskapen, som t. ex. herrar Wicksell, Cassel och
Steffen, och som funnit företrädare inom alla partier. Om man
nu ser, hur utskottet gått att behandla denna synnerligen viktiga
principfråga, och då först ur teoretisk synpunkt, finner man föl¬
jande uttalande: »Utskottet vill ej ingå på någon närmare granskning
av den lönepolitiska åskådning, vilken anförts såsom stöd för nöd¬
vändigheten av bidrag från arbetsgivare till deras försäkrade ar¬
betares avgifter.» Utskottet förklarar helt enkelt: den saken dis¬
kutera vi icke. Därmed är principen avfärdad. Sedan övergår
utskottet till den praktiska möjligheten att genomföra ett sådant
förslag, och framställer då de åskådningar, som nu ytterligare
ha upprepats av herr Branting: det är för svårt att införa ar-
betsgivarebidrag, man kan icke göra det, vi vilja ha en allmän
försäkring, och då kunna vi icke taga särskild hänsyn till arbe¬
tarnas intressen; vi kunna icke här inordna arbetsgivarebidragen.
Jag undrar, om detta verkligen är en mening, herr Bran¬
ting är beredd att stå för. Menar herr Branting sålunda, att
därför att Tyskland infört sin arbetarepensionering, det verkligen
aldrig skall kunna lyckas att där genomföra en invaliditets- och
ålderdomsförsäkring för folket i dess helhet? Det vore ju en
alldeles orimlig konsekvens. Saken är, som herr Branting myc¬
ket riktigt framhöll, svår, och eftersom den är svår och det icke
funnits tillräckligt tid att lösa den, har den liksom alla övriga
verkliga svårigheter här helt enkelt lagts åsido; man har icke
brytt sig om den.
Jag skall icke ingå närmare på frågan om arbetsgivarebi¬
dragen, som har belysts så pass utförligt av den förste talaren.
Men jag skall taga upp till bemötande en invändning, som ut¬
skottet gör, och som herr Branting häromdagen upprepade i So-
cial-Demolcraten. Det säges: »om detta arbetsgivarebidrag utgår
av arbetslönen, vad gagn har då arbetaren av det?» Och med
det resonemanget avfärdar herr Branting i Social-Demokraten hela
detta spörsmål. Redan i dag är herr Branting mera benägen
att medgiva, att det kanske också kan utgå av vinsten, och ut¬
skottet förutsätter på ena stället, att det utgår av denna vinst,
men på ett annat ställe, där det passar bättre för argumente-
Nr 48. 68
Onsdagen den 21 mai, f. m.
gggp.Tv ’
Lag om all- ringen, säger utskottet motsatsen. Saken är den, att man icke
män pensions- kan saga, i vad mån det gör det ena eller andra. Det är natur-
'°rmm9 ligtvis ett gränsfall. Vid en lönerörelse bleve det alltid omöjligt
(Forts) att veta’ ’ ya(i man pensionsavgiftens belopp eller levnadskost¬
nadernas ökning eller några andra sådana hänsyn varit de fak¬
torer, som varit bestämmande. Rent ut sagt: frågan huruvida
arbetsgivarebidraget skulle utgå av lönen eller av vinsten är icke
något problem, fastän man vill göra det till ett sådant.
Men antag, att arbetsgivarebidraget icke ntginge av vinsten,
utan att det utginge av lönen. Vad är då vinsten därav för ar¬
betaren, frågar herr Branting. Jo, vinsten är naturligtvis först
och främst, att arbetsgivarens hälft i bidraget blir faktiskt inbe¬
tald till pensionskassan. Det är en förstärkning av hela pensio¬
neringen, som, om man tänker sig vad som under andra förhål¬
landen kommer att utgöra restantier, är av den allra största be¬
tydelse; och för arbetarens andel blir förhållandet antagligen pre¬
cis detsamma därför, att inbetalningen av hans andel då utan
tvivel kommer att ske genom arbetsgivaren, och den riktiga in¬
betalningen sålunda kommer att garanteras. Det har den stora
betydelsen för arbetaren, att hela pensionen blir höjd, och hans
ekonomiska ställning starkes. Detta förefaller mig vara eu så
ofantligt viktig synpunkt, särskilt vid de svåra ekonomiska för¬
hållanden, under vilka Sverige har att genomföra sin folkpensio¬
nering, att den icke kan på något sätt negligeras.
Emellertid, sedan utskottet på detta sätt förklarat, att det
icke vill ta någon befattning med dessa principfrågor och avfär¬
dat den praktiska lösningen med att såga, att den är för svår
eller, som det heter: »omöjlig», så slutar utskottet med ett be¬
låtet tonfall: »Härmed torde utskottet i huvudsak hava bemött
de invändningar mot det föreliggande lagförslaget, som utgått
från dess förmenta bristfällighet i nu berörda hänseende.» Jag
kan icke riktigt finna, att utskottet har skäl att antaga, att
det verkligen bemött kritiken; det har helt enkelt gått den förbi.
Hela resonemanget i denna del av utskottsbetänkandet har före¬
fallit mig, och jag tycker, det skall förefalla andra också, rent
obegripligt, ifall man icke gör klart för sig, att här utan tvivel
föreligger en kompromiss och kanske själva kärnkompromissen
i hela förslaget. Högern har troligen gjort motstånd mot arbets¬
givarebidraget och satt som sitt förnämsta krav, att det icke
skulle tagas med. I stället har från vänsterhåll arbetsgivarebi¬
draget ställts såsom ett starkt önskemål. Åven om herr Bran¬
ting hyser den mening i denna fråga — som han här företrätt, och
det vill jag icke bestrida — så kan det dock icke vara honom
obekant, att det parti, som står bakom honom, har en motsatt
uppfattning. Och vad är vinsten av en kompromiss, där den ena
parten är beredd att i första ögonblicket, så snart lägligt tillfälle
erbjuder sig, uppriva denna kompromiss? För ingendera parten
Onsdagen den 21 maj, f. m.
69 Nr 48.
kan en sådan kompromiss vara av något verkligt gagn. Högern
får förr eller senare ändå betala sitt arbetsgivarebidrag, vänstern
kommer att driva igenom det, men då kommer det att pressas
in i ett pensioneringssystem, som från början icke varit avsett
att lösa denna fråga. År det icke bättre att göra ett förslag,
som från början är avsett att lösa svårigheterna, och lägga det
på sådant sätt, att det icke sedan behöver tilltygas och sönder-
styckas genom att nya element införas?
Den andra delen av utskottets genmäle mot den kritik, som
riktar sig mot de grundläggande principerna, betitlas »självhjälps-
principen» i utsköttsutlåtandet. Utskottet har där nöjt sig med
en polemik möt herr Pettersson i Södertälje och det förslag, han
framfört. Utskottet har däremot icke med ett enda ord berört de
synpunkter, som jag i min motion framfört, och som äro när¬
mare utvecklade av aktuarien Flödström i den bilaga, som är
fogad till motionen. Ingenstans i hela utskottsbetänkande^ utom
i en promemoria av professor Lindstedt, får man en aning om,
att ett sådant förslag framförts. Och det är dock ett förslag,
som har den betydelsen, att det jämte regeringsförslaget och herr
Petterssons i Södertälje förslag utvisar en tredje möjlighet till
lösning av de svårigheter, som äro förenade med statsbidragets
ingående i pensioneringen. Utskottet har emellertid icke alls
värdigats upptaga detta till behandling. Utskottet slutar i stäl¬
let sin redogörelse med att förneka befintligheten av ett problem
om försäkrings- och försörjningskaraktären. »Här är i grunden
icke fråga om annat än tvänne olika metoder för användandet
av det allmännas bidrag till försäkringen». Det är bara en fråga
om två olika metoder, det är någonting som utskottet icke dis¬
kuterar! I Tyskland har man valt den ena, vi böra välja den
andra. Utskottet har icke velat fatta, att just i formen för stats¬
bidragets utgående ligger en kärnpunkt i varje pensioneringsför-
slag, att denna form blir alldeles utslagsgivande för hela pen¬
sioneringens karaktär, att det är en av de allra viktigaste saker,
som det gäller att avgöra. Allt detta avfärdas med, att det är blott
»två olika metoder»: Tyskland har valt den ena och utskottet
den andra.
För att något söka belysa detta tal om skillnaden mellan
försörjningsprincipen och självhjälps- eller försäkringsprincipen,
som har framförts så ofta i diskussionen och vars realitet senast
professor Steffen försökt att rent av bestrida, men som långt
ifrån att vara cn chimär är en djup och allvarlig verklighet, skall
jag. be att helt kort få -framställa en parallell mellan Kungl.
Maj:ts förslag och det, som framförts av aktuarien Flodström på
detta område.
Enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag åläggas de för¬
säkrade en fristående tvångspensionering, till vilken staten ej
bidrager. Staten inskrider med sin hjälp först, då den försäkrade
Lag om all-
nän pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 70
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 21 maj, f. m.
blivit ekonomisk invalid. Statsbidraget är i stort sett något från
försäkringen fristående, det är endast genom den s. k. förhöj¬
ningen av pensionstillägget, som det står i något samband med
den försäkrades egna inbetalningar. I övrigt finnes intet sam¬
band, inbetalningarna äro ej villkor för åtnjutande av statsbi¬
draget; praktiskt sett kommer detta att utgå även till dem, som
försummat att fullgöra sin egen insats i försäkringen. Härmed
bortfaller en av de allra starkaste garantierna för, att de försäk¬
rades egna avgifter verkligen bli inbetalda, och den skadliga
uppfattningen måste ovillkorligen växa sig fast hos de försäkrade,
att statsbidraget är det, som alltid är att lita på — det väsent¬
liga — och att avgifternas erläggande är något, som man kan
komma ifrån. Den så nödvändiga känslan av att pensionen och
statens bidrag till densamma beror på den egna insatsen, bort¬
faller, och därmed ett av de viktigaste folkuppfostrande momenten
i försäkringen.
Aktuarien Flodströms förslag medför icke några av dessa
äventyrligheter. Där är statsbidraget fogat direkt till varje av
den försäkrade själv verkställd inbetalning i en skala, som är
fallande på det sätt, att den svagaste får mest och den starkaste
får minst. Den försäkrade har således allt intresse av att verk¬
ställa sina inbetalningar på ett riktigt sätt, därför att därpå beror
icke blott hans egen avgiftspension, utan även den del, som
lämnas av staten. Detta är den ena sidan av saken.
Den andra sidan är den mycket omtalade och omdebatterade,
att enligt Kungl. Maj:ts förslag utgår statsbidraget efter behovet.
För att icke kväva all omsorg om framtiden och all håg till
arbete, i den män, som invaliden kan utföra ett sådant, har
principen redan från början blivit modifierad sålunda, att bi¬
draget utgår så att säga efter halva behovet i stället för efter
hela. Häri ligger redan klart uttryckt, att man insett faran av
att sparsamheten före och arbetsamheten under invaliditeten skulle
lida av denna form för statsbidragets utgående. Men eftertanken
lär utan vidare, att faran härmed visserligen är minskad, men
att den icke är borta; den kvarstår trots alla försök att undgå
den. Ett sista försök, som jag sedermera skall komma till, är
det, som utskottet gjort med införandet av det s. k. avdraget å
50 kronor.
Om man tänker sig något in i, vad en ökad eller minskad
sparsamhet betyder för vårt folk just för det ändamål, som_ för¬
säkringen åsyftar, nämligen att hålla folket uppe över fattigvårds-
gränsen, borde väl var och en kunna ena sig om, att ett pensions¬
förslag, som i minsta måu är ägnat att minska sparsamheten, är
odugligt och bör förkastas. Man kan helt enkelt icke framställa
en gravare anmärkning mot ett pensionsförsäkringsförslag än
den, att det undergräver sparsamheten, t. o. in. om detta sker i
aldrig så ringa mån. Ett pensionsförsäkringsförslag, som under-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
71 Nr 48.
gräver sparsamheten, undergräver även ekonomiskt sig självt och
är därför odugligt.
Den andra olägenheten av statsbidragets utgående efter be¬
hovet ligger däri, att då var och en får statsbidrag, om lian
blott kan bevisa bristande eller nedsatt försörjningsförmåga, och
desto större bidrag, ju mera nedsatt hans förmåga är, så blir det
en lockelse för invaliden att försöka framställa sitt läge sämre,
än det i verkligheten är, för att komma i åtnjutande av ett så
stort bidrag som möjligt. Samtidigt motverkas även hans in¬
tresse av att arbeta för sin egen försörjning. Det förefaller mig
vara fullkomligt hopplöst att förneka, att så blir förhållandet.
Låtom oss tänka på, huru ställningen blir för en invalid, som
kan förrätta något arbete till ett värde mellan 50 och 300 kronor
om året. För en sådan invalid måste det alltid vara förenat med
särskild möda att utföra arbete; det fordras av honom en större
ansträngning än av den friske mannen, och vad får han för lön
för detta? Jo, till tack får han halva arbetslönen mot vad den
friske får, som utför samma arbete. Hur är det möjligt, att detta
icke skall återverka och föra med sig, att den, som under andra
förhållanden skulle kunna förbättra sin inkomst genom eget arbete
under invaliditeten, kommer att tappa modet och avstå från ar¬
betet och sjunka ned till fattighjonets ståndpunkt, trots den
mycket omtalade principiella skillnaden mellan det statsbidrag,
som nu skulle utgå till den fattige, och den fattighjälp han eljest
skulle få? Och hvad detta betyder i ekonomiskt avseende för
försäkringen, behöver väl knappast närmare påpekas.
Också i dessa avseenden är ett förslag i enlighet med de
av aktuarien Flodström framlagda linjerna fritt från alla de
olägenheter, som här framförts. Enligt herr Flodströms förslag
lider pensionären icke något det ringaste avdrag i den inkomst,
som han förskaffat sig i form av ränta eller arbete. Han har
således allt intresse under sitt liv att samla för ålderdomen, därför
att det blir alltid ett plus till den pension han får, och under
invaliditeten har han allt intresse att arbeta så mycket han kan
för att förbättra sin ställning, därför att statsbidraget förändras
icke i mån av invalidens inkomster, utan utgår som premiebidrag
i proportion till den försäkrades inkomster under den tid, då han
är aktivt deltagande i försäkringen. Det förefaller mig — och
jag har svårt att tro, att det beror på någon slags förutfattad
mening — det förefaller mig att man måste verkligen vara blind
för livets realiteter, om man skall kunna förneka, att formen för
statsbidragets utgående och dess här anförda konsekvenser är en
fråga av den allra största vikt för en folkpensionerings riktiga
genomförande, för dess ekonomi och för det inflytande, som den
kommer att ha på befolkningen. Men utskottet säger, att här
är det »blott» fråga om »två olika metoder»: den ena metoden
tillämpar man i Tyskland; utskottet anser den andra mer lämpad
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forta.)
Nr 48. 72
Onsdagen den 21 mai, f- m'
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
för våra förhållanden, och sedan är det icke någon vidare debatt
om den saken.
Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang påpeka,
att då min kritik till mycket stor del har baserat sig på de
äventyrliga ekonomiska konsekvenserna av det förslag, som Kungl.
Maj:t och sedermera utskottet ha framlagt, är det litet förvånande
att i en principkritik av bl. a. även min motion finna detta
uttalande av utskottet: . »mot en beräkning av det allmännas
bidrag till nämnda summa», 30 millioner kronor, »har ej heller
i de nu berörda motionerna någon invändning rests!» Jag har
rest invändningar av både teoretiskt och praktiskt slag och efter
min mening de allra allvarligaste sådana, men utskottet nöjer
sig här ej blott med att gå förbi dem utan förklarar helt frankt,
att några sådana invändningar icke förekommit, och därmed är
den saken tämligen lätt avfärdad från utskottets ståndpunkt.
Man kan då fråga sig: vad är den avgörande förtjänsten i
Kungl. Maj:ts förslag? Det är ju alldeles givet, att, om ingen¬
ting motvägde den kritik, som framkommit från alla håll, skulle
ju förslaget vara dömt att falla. Det måste därför finnas något
i förslaget, som håller det uppe och som gör, att man vill antaga
detsamma. Ja, förtjänsten hos Kungl. Maj:ts förslag är, att det,
utgående från en viss bestämd summa, ger de mest nödlidande
bland de försäkrade mer än något av de andra här framlagda
förslagen, och denna synpunkt har varit den fullkomligt domi¬
nerande, har varit den allt avgörande vid hela bedömandet av
denna fråga. Om nu verkligen Kungl. Maj:ts förslag håller
streck i den vägen vill jag lämna osagt. Jag är övertygad om,
att de ekonomiska utgångspunkterna för förslaget äro oändligt
mycket mindre hållbara än utgångspunkterna för vare sig det av
herr Jakob Pettersson eller av aktuarien Flodström framlagda
förslaget. Men även om Kungl. Maj:ts förslags överlägsenhet i
denna punkt vore oomtvistlig, är detta dock icke tillräckligt för
att ge det en övervägande förtjänst över de andra förslagen. Det
är på det rent matematiska området som regerings förslagets för¬
tjänster ligga, och det är dessa synpunkter som under hela be¬
handlingen ha varit de ledande. Hela utskottsutlåtandet är näm¬
ligen professor Lindstedts verk. Vi hörde nyss, att en professors
ord skall man icke tro på, men det finns en professor, som man
ovillkorligen skall tro på, och det är professor Lindstedt. Kom¬
mittébetänkandet är hans verk, han har stått bakom såväl Kungl.
Maj:ts proposition som utskottets utlåtande, han har till slut på upp¬
drag författat en skiss till den blivande administrationen, och det
lider väl icke något tvivel, att icke han, såsom chef för den bli¬
vande pensionsstyrelsen, får taga hand om och föra sitt förslag
igenom. Hans anda vilar över hela förslaget, sådant det före¬
ligger i alla olika instanserna. Men, mina herrar, en folkpensio¬
nering är icke enbart ett matematiskt problem, utan det är något
73 Nr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
mycket djupare och mycket svårare. Att nu taga detta förslag,
därför att det synes vara det billigaste, och bortse från andra
synpunkter, som äro lika viktiga och långt viktigare än de, som
här ensamma fått göra sig gällande, det vore ett kardinalfel, och
det är det felet, som jag är rädd för, att kammaren här är be¬
nägen att begå. Det heter, att man skall taga detta förslag, där¬
för att det är billigast. Men detta billiga förslag, där viktiga
sociala, moraliska och ekonomiska synpunkter brista, det är intet
annat än ett gottköpsförslag i ordets egentligaste mening.
Jag skall nu be att få övergå till en av de ändringar i ut¬
skottets förslag, som jag här nyss framhöll såsom en försämring,
nämligen införandet av ett avdrag av 50 kr. å den beräknade in¬
komsten. I samband med detta skall jag även be att få nämna
något om den förändrade beräkningen av pensionstilläggens för¬
höjning.
Meningen med utskottets förslag om 50-kronors-avdraget
är ju dels att höja pensionen för de sämst ställda, dels också
att möta de invändningar, som framställts i det avseende, att
sparsamhet och arbetssamhet skulle motarbetas genom förslaget.
Om man ser till, vad som verkligen uppnåtts med denna ut¬
skottets ändring, finner man, att för de invalider, som ha ett
kapital intill 1,000 kronor eller en arbetsinkomst av intill 50 kr.,
verkar förslaget så som det är avsett att verka. Den, som har
kapital inom dessa gränser, får åtnjuta fulla värdet av dess ränte-
avkastning, och den, som utför en arbetsprestation med ett värde
intill 50 kronor, får sig även till godo hela avkastningen av detta
sitt arbete. Men då man kommer längre upp på skalan, har
förslaget spelat utskottet ett spratt, som jag antager, att ingen
inom utskottet upptäckt. Det förhåller sig nämligen så, att, om
man jämför den sammanlagda inkomst, som tillfaller en pensio¬
när med 1,000 kronors kapital eller 50 kronors arbetsinkomst
och som har inbetalt alla sina avgifter, med en pensionär inom
närmaste högre förmögenhets- och inkomstgräns, finner man till
sin överraskning, att ju större invalidens förmögenhet eller ar¬
betsinkomst är inom en viss gräns, desto lägre blir hans sam¬
manlagda inkomst. Inkomsten för den invalid, som samlat mer
än 1,000 kronors kapital eller förtjänar mer än 50 kronor av sitt
arbete, sjunker oavbrutet tills han nått 2,000 kronors kapital eller
100 kronors arbetsförtjänst. Därefter stiger inko nästen åter sakta,
men först på en högre nivå uppnår invaliden samma samman¬
lagda inkomst, som han hade vid 1,000 kronors förmögenhet eller
50 kronors arbetsinkomst. Den nivå, där jämvikt åter uppstår,
ligger för de olika avgiftsklasserna på olika höjd: för 3-kronors-
klassen vid 2,300 kronors kapital och 115 kronors arbetsinkomst;
för 5-kronors-lclassen vid 2,500 kronors kapital och 125 kronors
arbetsinkomst; för 8-kronors-klassen vid 2,950 kronors kapital och
147: 50 i arbetsinkomst, och för 13-lcronors-klassen vid 4,100 kronors
Lag om an¬
nan pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 74
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
kapital och 205 kronors arbetsinkomst. Inom alla dessa klasser är
det således en ren förlust för den pensionerade att förrätta något
arbete, som överstiger 50 kronors värde, med resp. 65, 75, 97: 50
och 155 kronor, och om han varit nog olycklig att ha samlat
över 1,000 kronor, uppstår ju för honom likaledes förlust på sätt
jag nyss nämnt. Det är ju alldeles uppenbart, att detta icke
kan ha varit utskottets mening, utan att det är en lapsus, som
här ägt rum; men det är väl i alla fall betänkligt och även i
någon mån belysande för den lättvindighet, med vilken utskottet
gått till sitt arbete, att en sådan blunder verkligen kunnat före¬
komma och passera oanmärkt ända till nu i sista stund. För
den, som i likhet med mig håller på, att just värnandet av spar¬
samheten är ett av de allra viktigaste kraven i fråga om en folk¬
pensionering, innebär det en bitter ironi, då utskottet beledsagar
det förslag, som jag nyss skildrat, med följande ord: »Härigenom
brytes ock i väsentlig grad udden av invändningarna från dem,
som mot förslaget anmärka, att detta skulle missgynna sparsam¬
het och arbetsamhet.» Detta uttalande, mina herrar, beledsagar
ett förslag, som, om det skulle bliva verklighet, för en stor del
av de pensionerade invaliderna innebure, att deras sparsamhet
och arbetssamhet bleve belagd med böter!
Jag kommer sedan till den andra punkt, där jag anser, attutskotts-
utlåtandet innebär en försämring, och det är den punkt, som går
ut på förmögenhetsstreckets slopande. Att en förmögenhetsgräns
införts av kommittén och att även Kung!. Maj:t intagit samma
ståndpunkt beror, såsom var och en haft tillfälle att lära känna
av handlingarna, därpå att denna åtgärd innebär en väsentlig
förbättring av pensionsförslaget ur ekonomisk synpunkt. Utskottet
har emellertid kommit till en annan slutsats än Kung!. Maj:t och
kommittén, och om man läser utskottets motivering, jag menar
dess verkliga motivering, blir man något fundersam. Utskottet
medger först att genom uteslutande ur försäkringen av ägarne till
6,000 kronors förmögenhet otvivelaktigt en nedsättning av total¬
kostnaden för försäkringen kommer till stånd — utskottet intager
alltså här alldeles samma ståndpunkt, som kommittén och Kungl.
Maj:t — men sedan påpekar utskottet, att det i åtskilliga motio¬
ner framhållits »att det för var och en, som ej haft tillfälle att
djupare tränga in i den finansiella grundvalen för det föreliggan¬
de förslaget och framför allt i den ekonomiska innebörden av
det ifrågasatta stadgandet om undantag från avgiftsplikt —• så¬
lunda sannolikt för den stora massan av dem, som skulle om¬
fattas av försäkringen — måste te sig såsom en betydande oegent¬
lighet att ur en allmän folkpensionering utesluta dem, som äga
en viss förmögenhet». Utskottet åberopar deras mening som ej
förstå, vad frågan gäller, finner deras synpunkter »avgörande»
och föreslår på den grund förmögenhetsstreckets slopande. Ut¬
skottet åberopar verkligen ett skäl till, och det skall jag icke för-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
75 Nr 48.
bigå. Utskottet försöker, för att komma ifrån det genanta i sikta- Lag om all-
tionen, att göra gällande en omsorg om innehavarna av en för- P™si°ns-
mögenhet på 6,000 kr. och däröver. Utskottet framhåller, att 'or™ ^
det kan ju hända, att dessa råka illa ut på gamla dagar, och det (Ports.)
vore synd om dem, ifall de då icke haft tillfälle att erlägga sina
avgifter under hela den föregående tiden. Vad innebär emeller¬
tid detta? Jo, om så skulle inträffa, att en person, som under
en del av sitt liv haft 6,000 kronors förmögenhet, blir ekonomiskt
invalid, vilket i förhållande till övriga i försäkringen upptagna
klasser torde vara ett undantagsfall, så skulle enligt Kung!
Maj:ts förslag personen i fråga få avgiftspension i förhållande
till de avgifter, han erlagt under den del av sitt liv, då han icke
hade 6,000 kronors förmögenhet, och dessutom får han hela statens
pensionstillägg. Vad han sålunda icke får är den lilla del av
avgiftspensionen, som motsvarar de avgifter, vilka han skulle ha
erlagt, såvida han icke under eu, viss tid av sin levnad haft
6,000 kronors förmögenhet. Det borde vara uppenbart för envar,
att detta är en detalj av så oändligt ringa betydelse, att den icke
kan spela någon roll, men denna detalj har anförts som motiv
för att tillmötesgå deras uppfattning, som icke förstode, vad saken
gällde, och därför har utskottet förordat eu förändring, som med¬
för en ökad kostnad för försäkringen av 1,600,000 kronor om året,
när försäkringen kommer att träda i full kraft.
Det är för övrigt ganska betecknande att se, huru utskottet
gått tillväga när det gäller att täcka kostnaderna för denna för¬
ändring. I andra fall, då det varit fråga om att göra ett tillägg
i pensionsförslaget, har man ökat statsbidraget med en däremot
svarande summa. Men här har man tydligen känt, att det vore
något genant att visa, vad förmögenhetsgränsens slopande skulle
innebära, och därför har man valt den mycket enklare utvägen
att täcka kostnaderna genom att beräkna en höjd räntesats å hela
fonden, nämligen en räntesats av 3,85 procent i stället för 3 1ji
procent. På det sättet har fonden beräknats bliva så mycket
större, att med skillnaden täckes utgifterna, som denna förändring
av förmögenhetsgränsen kommer att draga med sig.
Gentemot herr Branting, som hade så mycket att säga om
att doktor Nordenmark företagit en liknande åtgärd i beräkning-
arne till herr Petterssons i Södertälje motion, vill jag i förbigå¬
ende påpeka, att kritiken förefaller egendomlig från hans sida,
då herr Branting själv varit med om en åtgärd av alldeles
samma innebörd som den, doktor Nordenmark förordat.
Det är emellertid icke nog med detta. Redan enligt Kungl.
Maj:ts förslag äro pensionsförmånerna något sämre för de lägre
avgivtsbetalarna än för de högre. För alla beräknas nämligen
avgiftspensionen till 30 procent av de erlagda avgifterna. Rätte¬
ligen borde procentberäkningen för 3-kronors-avgifterna vara
högre, medan de, som betala de högre avgifterna, i själva verket
Nr 48. 76
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
borde få pension efter en lägre procent, enär dessa avgifter i all¬
mänhet erläggas under en senare del av den försäkrades liv.
Detta missförhållande har genom denna förändring ytterligare
skärpts. Den ökade inkomst till försäkringen, som erhålles genom
en beräkning av den högre procenten å 3,85, kommer nu så
gott som uteslutande de högre avgiftsbetalarna till godo, och en¬
ligt en uppgift, som förekom i Stockholms-Tidningen i förrgår,
skulle det förhålla sig så, att efter denna förändring de, som in¬
betala 3 kr. — vilket ju för en stor del av de i pensionsförsäk¬
ringen deltagande blir den enda avgift som de erlägga och var¬
efter således hela deras pensionsunderlag beräknas — de få pen¬
sion efter 3 1/2 procent, medan för de högre avgifterna pensionen
kommer att beräknas efter nära 4 1/2 procent. D. v. s., det blir
i verkligheten de fattiga, som få betala kalaset och drygt betala
det för de förmögnare, genom att bestämmelsen i fråga om för-
mögenhetsstrecket blivit slopad. Man måste verkligen fråga: är
det de insiktsfulla männen i utskottet eller de fåkunniga ute i
orterna, som skola bestämma detaljerna i pensionsförslaget? I
detta fall tyckes det ha varit de senare.
Vad beträffar den procent, efter vilken höjningen av pen¬
sionstillägget är beräknad och grunderna för denna beräkning,
innebär utskottets förslag en förändring, vilken, såvitt jag kan
se, verkligen är en förbättring, fastän naturligtvis en mycket
ringa förbättring i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag. Men
förslaget lider fortfarande av genomgående brister. Enligt det¬
samma skulle förmånen av höjning av pensionstillägget numera
tillkomma alla avgiftsklasser, men denna höjning skulle fort¬
farande utgå på det sättet, att den, som betalat in mest, skulle
få den högsta premien, och den som haft den minsta inkomsten
och sålunda haft det sämst ställt, skulle få den minsta premien
av staten; den, som får den allra största premien av staten i
detta fall är den, som haft de allra största inkomsterna, men
vilken likväl icke sparat någonting till sin ålderdom. Att genom¬
föra en premiering av ett ordentligt inbetalande utav avgifterna
är givetvis riktigt, men denna synpunkt spelar här en under¬
ordnad roll, ty den, som tillhör trekronorsklassen och ordentligt
betalar in sina avgifter, får 18 kronor, men den som tillhör 13-
kronorsklassen och betalar in sina avgifter, får 78 kr., d. v. s.
mer än 4 gånger så mycket.
Slutligen framställer sig den frågan vad effektiva räntan
blir för en pensionerad invalid, som samlat något kapital till
sin ålderdom. I min motion har jag framlagt bevis för, att
enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle den effektiva räntan för honom,
ifall han åtnjöt höjning av pensionstillägget, bliva l1/* procent.
Detta har något ändrats genom de förändringar, som utskottet
vidtagit, men slutomdömet blir, att såsom det nu skulle ställa
sig efter utskottets formulering, kommer det snarare att bliva
Onsdagen den 21 maj, f. m.
77 Nr 48.
sämre, än vad det var enligt Kung! Maj:ts förslag. Enligt detta Lag om all¬
var den effektiva räntan i den lägsta avgiftsklassen 21/,, procent män pensiom-
och i de två högre l1/* procent. Genom den utjämning, som f°rsäkrin9;
utskottet vidtagit, blir den effektiva räntan i de 4 olika avgifts- ,-T'
klasserna i^ genomsnitt resp. 2,2, 2,o, 1,7 1,2 procent, d. v. s. den
sjunker på det sätt, att just de klasser, som borde ha största
möjlighet att spara, därför att de ha de större inkomsterna,
komma att få lägsta effektiva räntan på sina besparingar. Men
detta kan man väl icke kalla uppmuntran till sparsamhet.
Nu har man från många håll förnekat, att detta skulle ha
någon betydelse. Jag vågar dock hysa en rent motsatt uppfatt¬
ning. Huru mycket man än ser bort från de ekonomiska lagarna,
under _ förklarande att de icke ha någon betydelse, är det dock
ingenting, som gör sig gällande med så obeveklig hårdhet som
just dessa lagar, och att ett förslag, som på detta sätt lämnar
dem obeaktade, kommer att i längden motverka sparsamheten,
vare sig det nu blir förr eller senare, förefaller mig alldeles omöj¬
ligt att förneka.
Jag kommer sedan till kostnaderna för denna försäkring.
Om man försöker finna, vilken kostnadsökning de av utskottet
vidtagna förändringarna skola medföra, får man i utskottsbetän¬
kande! icke någon som helst upplysning om den saken, utan
man måste da gå till ett annat utlåtande, som kom på kamma¬
rens bord så sent som i går, och även där får man taga upp¬
gifterna med mycken stor försiktighet, tv de kunna eljest lätt
verka vilseledande. Där angives, att utgiftsökningen till följd
av de vidtagna ändringarna skola uppgå till 4 miljoner kronor.
Men såvitt jag kunnat finna utgör denna ökning i stället 7
miljoner kr. 1 den jämförelse mellan Kungl. Maj:ts och ut¬
skottets förslag, som utskottet där framlägger, har nämligen
endast å ena sidan medräknats kostnaden för barnpensionering.
Antingen bör man räkna med denna post på båda hållen, eller
också skall den icke upptagas i någondera beräkningen. För¬
hållandet, . att denna post f. n.'är struken i utskottets förslag,
inverkar inte här vid log. Vidare har utskottet icke medräknat
den förhöjda räntan eller de undanstuckna 1,600,000 kronorna,
som denna ökade procentberäkning motsvarar. Även denna post
måste man medtaga, om jämförelsen skall bliva riktig; och då
finner man, att de förändringar, som utskottet vidtagit, innebär
eu kostnadsökning, vilken, då pensioneringen trätt i full kraft,
kommer att uppgå till icke mindre än 7 miljoner kr., d. v. s.
över 20 procent av den kostnad, som Kungl. Maj:t föreslagit.
Redan detta är ju en allvarlig sak. För att riktigt förstå, vad
dessa kostnader innebära, bör man tänka sig vad de skulle bliva
i år, om försäkringen nu vore i full kraft och huru de skulle
verka på en budget i våra dagar. Kostnaden skulle då uppgå
till sammanlagt 38 miljoner kr. eller inklusive barnpensionering till
Nr 48. 78
Onsdagen den 21 maj, f. m.
Lag om all¬
mänpensions•
försäkring
m. m.
(Forts.)
över 40 miljoner kr., och av detta skulle staten betala omkring 30
miljoner kr. Dessa beräkningar äro emellertid uppgjorda med
1907 års befolkningsförhållanden såsom underlag, d. v. s. om
försäkringen i dag hade varit i full kraft, skulle vi ha varit nöd¬
sakade att redan i år bereda plats i budgeten för ett belopp av
över 30 miljoner kr., och detta belopp skulle sedan växa för
varje år i förhållande till befolkningens tillväxt och allt efter de
tillägg, som förr eller senare komma att göras till denna pen¬
sionslag.
Ehuru det alltid är äventyrligt att besluta om stora utgifter,
som man känner trycket av först lång tid efteråt, är det emeller¬
tid icke på den punkten, som mina betänkligheter mot kostna¬
derna inrikta sig. Icke heller är det mot de framtida tillägg,
som utan tvivel komma att göras. Vi få naturligtvis i det fallet
lita på framtida riksdagars försiktighet och klokhet.
Det är icke häremot, som jag riktar mina betänkligheter,
emedan jag är övertygad om, att åt kostnaderna för eu allmän
pensionsförsäkring skall och måste beredas plats på Sveriges
budget. Detta anser jag vara ett axiom. Men vad som är be¬
tänkligt det är, som redan av ett par föregående talare och sär¬
skilt av herr Pettersson i Södertälje framhållits, att oberäkneliga
kostnader komma att följa som en konsekvens av Kung! Maj:ts
förslag, utan att Riksdagen har i sin makt att på något sätt för¬
hindra eller modifiera dem.
Det är där, som den stora faran ligger, och jag kau för
min del icke se annat, än att denna fara belyses av den utländska
erfarenheten. Varför man just på denna ömtåliga punkt förnekar
den utländska erfarenhetens betydelse, är mig alldeles oförklarligt.
Om man endast ser på professor Lindstedts kostnadsberäkningar,
som äro baserade på uppgifter om dem, som nu åtnjuta under¬
stöd eller hava otillräckliga inkomster, och tror, att de beräk¬
ningarna skola kunna hålla sig i framtiden, så begår man säker¬
ligen ett mycket stort misstag. Dessa kostnader hållas nu utan
tvivel nere genom det tryck, som motviljan att anlita fattigvården
utövar. Det trycket kommer att avlyftas, och i stället kommer
lockelsen av statens pension, som var och en skall bli angelägen
om att få och som icke kommer att medföra några ofördelaktiga
konsekvenser.
Under sådana förhållanden och då även arbetsamheten kom¬
mer att minskas bland invaliderna är jag för min del fullkom¬
ligt förvissad om, att vi stå inför eu stor och oberäknelig kost¬
nadsökning, inför något fullkomligt osäkert och svävande. Om
dessa bestämmelser också utgöra ett led i den kompromiss, som
högern slutit, måste jag säga, att den kompromissen har högern
betalt mycket dyrt, om icke för sig själv, så åtminstone för våra
efterkommande.
Jag vill även nämna något om den andra sidan av kostnads-
79 Nr 48.
Onsdagen den 21 maj, f. m.
problemet, och det är de tillskott, som komma från de försäk¬
rades egen sida. I Kungl. Maj:ts förslag räknas överallt med,
att de försäkrade skola betala in alla sina avgifter. Det utgår
man ifrån som ett axiom. Men hur ställer det sig i verkligheten?
Jo, Kungl. Maj:t har icke gjort det ringaste försök att garantera
eu ordentlig inbetalning av pensionsavgifterna, icke gjort något
allvarligt försök att säkerställa denna viktiga del av det ekonomiska
problemet, utan lagt inbetalningen helt på debetsedlarna. Följden
blir, att det kommer att uppstå lika mycket restantier i fråga om
pensionsavgifterna som nu i fråga om kommunalskatten och krono-
utskylderna eller till och med mer. Vill man se, vad detta gör,
så finner man verkligen betänkliga siffror. Jag har siffror ifrån
Göteborg i båda avseendena. Där utgör antalet för kronoutskylder
slutligen häftande c:a 33 procent av dem, som påförts kronoskatt,
och de för kommunala utskylder häftande utgöra ungefär 30
procent. Att tro att dessa siffror komma att minskas, genom att
debetsedlarna ökas, är väl ändå en stor illusion. Man har all
anledning tro, att antalet restantier snarare kommer att ökas, när
nu dessutom de tre kronorna skola betalas av en stor del av
befolkningen, som f. n. icke betalar någon skatt och bland vilken
proportionen av resterande får antagas bliva större än bland de
nuvarande skattebetalarne. Ingenting har, som sagt, åtgjorts för
att underlätta inbetalningen. De försäkrade komma nog också
snart att lära sig att det är statens tillskott, som är det väsentliga,
det som är att lita till, och räcker icke detta, kan man ju helt
enkelt öka på statens bidrag.
Man kanske invänder, att mycket av allt detta är sant, att
eu hel. del av dessa anmärkningar hava fog för sig, men att man
icke rimligen kan begära, att utskottet under den knappa tid,
som det haft på sig, skulle kunna göra några väsentliga för¬
ändringar eller förbättringar. Ja, mina herrar, det har jag heller
aldrig begärt! Jag har tvärtom begärt, och det just från dessa
synpunkter, att avgörandet icke skall ske nu, utan att man skall
giva sig tid att tänka igenom förslaget för att söka få det så
gott som möjligt. Det är ej blott utskottet, som icke haft tid på
sig: myndigheterna ha ej haft tid att avge ordentliga yttranden,
Kungl. Maj:t har ej heller haft tid att tänka igenom förslaget
utan i huvudsak nöjt sig med att remittera det till Riksdagen;
och den allmänna opinionen har icke haft tid att bilda sig någon
verklig mening. Det kan man se av de svängningar, som skett
från den allmänna och enhälliga förtjusningen, då förslaget kom
tram, till den alltmer växande oro, som sedermera präglat pressen
och den allmänna opinionen. Men just på grund av denna
starka, oro och för att den icke skall hinna växa sig ännu starkare,
skall förslaget nu pressas igenom så fort som möjligt.
Herr statsrådet och chefen för civildepartementet åberopade
till sin favör utskottets enhälliga utlåtande och de tillstyrkande ut-
Lag om all¬
mänpensions-
försäkring
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 80
Lag om all¬
mänpensions-
försäkring
m. m.
(Forts.)
i
Onsdagen den 21 maj, t. m.
låtanden från de myndigheter, som hörts, nämligen kommers¬
kollegium och riksförsäkringsanstalten. Om herr statsrådet vore
närvarande, skulle jag vilja säga honom, att det icke är tillatligt
att åberopa utskottets enhälliga utlåtande, då man vet, hur ut¬
skottet tillsattes, och det toide herr statsrådet känna bättre än de
flesta. Det tillgick så, att man på ett sätt, som är exempellöst
under den tid jag suttit i Riksdagen, uteslöt kritiken från ut¬
skottet. Att sedan åberopa, att utlåtandet är enhälligt, kan jag
icke finna tillbörligt. Vad beträffar de myndigheter, som herr
statsrådet åberopade, gjorde flan sig även därvidlag skyldig till
ett ganska stort misstag. Han åberopade riksförsäkringsanstaltens
utlåtande, trots att anstalten alldeles tydligt säger ifiån, att den
anser, att kommitténs förslag icke är riktigt. Anstalten uttalar
sig uttryckligen för ett förslag efter andra principer, och när
kommerskollegium ansluter sig till koxnmitteförslaget är det med
stark reservation och endast på giund av den populära uppfatt¬
ningen, att här skall man gå från oid till handling.
Min uppfattning om folkpensioneringen är, att den är en
nationell fråga av den allra mest genomgripande betydelse, som
kan tänkas. Den måste bygga på det bästa, som finns inom
nationen. Den måste tillgodogöra sig de bästa egenskaperna och
de bästa krafterna inom folkel, och den måste^ vara byggd på en
grund, som är genomtänkt, logisk och fast så att man vet, att
man kan bygga vidare på den. ' I alla dessa avseenden innebär
utskottets förslag, liksom kommitténs, en förfuskning till väsent¬
liga delar, en förfuskning, som efter min mening framdeles icke
kan botas. Jag är övertygad om, att det icke skulle vara till
lycka för landet, om det föreliggande förslaget antoges, och på
(len grund ber jag, herr talman, att få yrka avslag på den nu
föredragna § 1 och bifall till min motion.
Herr vice talmannen D. Persson: Herr talman, mina herrar!
Den fråga, som här föreligger till avgörande, är enligt min uppfatt¬
ning den viktigaste, som förekommit under min riksdagstid. Den
är också till sin innebörd av sa vidlyftig beskaffenhet och till
sina verkningar så djupt ingripande, att densamma är allt annat
än lätt att genomskåda. Det är under sådana förhållanden ej
underligt, att olika meningar framträda om, huru frågan lämp¬
ligast kan och bör lösas. Ett är dock visst, och det är, att skola
vi uppskjuta frågans lösning, till dess att ett förslag kan fram¬
läggas, som vinner allas erkännande, så blir frågan icke löst, så
länge vi befinna oss i denna ofullkomlighetens värld.
Enligt min uppfattning är det, föreliggande förslaget i stort
sett ett gott förslag, som kan och bör godkännas av Riksdagen.
Detta hindrar icke, att jag i åtskilliga detaljer har vissa erin¬
ringar att göra, och dessa skall jag framställa, när respektive
paragrafer komma att föredragas. Endast en detalj, men en vik
Onsdagen den 21 maj, f. in.
81 Nr 48.
tig sådan, vill jag nu upptaga till granskning, nämligen bestäm¬
melsen i 6 § om avgiftspension.
Enligt Kung! Maj:ts förslag skulle denna pension utgå med
30 procent, såväl till kvinnor som till män, men nu har utskot¬
tet föreslagit nedsättning för kvinnorna till 24 procent. Motiven
till denna utskottets åtgärd angivas vara, dels att enligt statisti¬
ken kvinnorna bliva invalider vid yngre år än männen, och dels
att kvinnorna uppnå högre levnadsålder, vadan de leva såsom
invalider under längre tid än männen. Det var då tydligt, att
man icke kunde likställa dem med männen i pensionshänseende.
Det skulle draga för stora kostnader. Detta låter ju sä naturligt,
att man kunde vara frestad att tro, att det vore fullständigt rik¬
tigt, och enligt statistiken är det också riktigt. Men jag måste
säga, att det tydligen icke varit kostnadsfrågan, som i detta fall
varit avgörande för utskottet. Det framgår nog med all önsk¬
värd. tydlighet av den omständigheten, att utskottet föreslår en
höjning av pensionstillägget till kvinnorna från av Kungl. Maj:t
föreslagna 125 kronor till 140 kronor, en åtgärd, mot vilken jag
naturligtvis icke har något att erinra. Mtn om vi vilja bilda
oss ett begrepp om, vilka kostnader detta för med sig,' behöva
vi endast läsa några rader på sid. 29 och 30 i utlåtandet angå¬
ende kvinnorna. Det heter där: »Såsom tidigare anmärkts, till-
bör det stora flertalet av dessa — bland annat hustrurna — den
lägsta avgiftsklassen, för vilken enligt det kungl. förslaget ingen
procentisk förhöjning av pensionstillägget ifrågasatts, men skulle
denna klass enligt utskottets förslag taga i anspråk en mycket
stor del av det för denna förhöjning beräknade totalbelopp. Tack
vare denna förhöjning jämte det för kvinnorna ökade pensions¬
tillägget, varom tidigare nämnts, höjes i själva verket maximi-
_'pensionen för tvinna utan egen inkomst. tillhörande den lägsta
klassen, från 148 kronor enligt kommitténs och 170 kronor enligt
Kungl. Maj.ts förslag till ej mindre än 193 kronor enligt utskot¬
tets förslag.»
Således få kvinnorna här eu höjning av icke mindre än
23 kronor. Man kan alltså saga, att kvinnorna hava vunnit eko¬
nomiskt men förlorat principiellt. Men kvinnorna få väl för till¬
fället vara nöjda med den ekonomiska vinsten. Jag vill emel¬
lertid saga, att kvinnornas likställighet är ett rättfärdighetskrav,
som man icke i längden kan och icke bör tillbakahålla.
Vad beträffar statistiken angående tiden för inträdande av
invaliditet, är det väl sant, att den visar, vad utskottet här åbe¬
ropat. Men det förhåller sig nog så, att statistiken är byggd
huvudsakligen på förhållanden, som röra fabriksarbeterslcor. Att
dessa bliva invalider vid tämligen tidig ålder, är ett faktum, och
att de, sedan de lämnat fabrikerna, icke förmå uträtta mycket,
det veta vi också. Men däremot är det min uppfattning, och
det vet jag av egen erfarenhet, att kvinnorna på landsbygden
Andra kammarens protokoll 19/3. Nr 48. 6
Lag om all¬
män pensions¬
försäkring
m. m.
(Forts.)
Sr 48. 82
Onsdagen den 21 mai, f- w.
Lag om all¬
män pensions
försäkring
m. m.
(Forts.)
äro nyttiga och utföra arbete ända in på sin ålders sena dagar.
Jag har endast velat säga detta för att tillkännagiva, att jag icke
har varit så synnerligen belåten med vad som förekommit i detta
avseende. Men det är dock endast en detalj, och får icke hindra
mig att ansluta mig till utskottets förslag, oaktat jag helst skulle
hava sett att denna fråga i berörda avseende blivit genomförd
på ett annat sätt, än vad som nu här föreslås.
Mot det föreliggande förslaget har riktats skarpa, ja hätska
anmärkningar. Personer, som, mig veterligen åtminstone, aldrig
sysslat med försäkringsfrågor, men som få betalt per spalt för
vad de skriva i tidningarna, hava i pressen utnämnts till fack¬
män på försäkringsområdet, och deras ord hava åberopats såsom
orakelspråk. Man får ständigt höra dessa generella anmärkningar,
att förslaget icke är byggt på försäkringstekniska grunder, att
det vilar på oriktiga principer och att det skulle motarbeta spar¬
samhet och omtanke, om allmänheten tillförsäkrades pension enligt
förslaget. Få, om ens någon av dessa klandrare hava gjort sig
mödan eller haft förmågan att föreslå, vad som skall sättas i
stället för det, som de så skarpt klandra.
Till denna kategori av anmärkare vill jag icke räkna herr
Pettersson i Södertälje. Han har dock ärligt försökt att lösa
frågan, om han också jämmerligen misslyckats med sitt förslag,
vilket framgår dels av den granskning, som regeringsrådet Lind¬
stedt ägnat förslaget och som återfinnes i bilaga 4, som är bifogad
utlåtandet, och dels av den grundliga kritik, som herr Branting
i dag ägnade herr Petterssons förslag. Jag skall icke vidare syssla
med hans förslag, liksom jag icke heller skall ingå på bedö¬
mande av vad lian i dag yttrat. Det har herr Branting gjort
på ett mera sakligt och mera ingående sätt, än jag skulle förmå
göra. Men när herr Pettersson påstår, att vi pressats att taga
detta förslag, gör han ett fullkomligt oriktigt påstående, ty det
är icke lämpligt att komma och säga, att man pressats att taga
ett förslag, som man i många år har väntat på att bli i tillfälle
att få skänka sin röst.
Eu insändare med antingen ett obefintligt eller åtminstone
fullständigt bedövat samvete, villcetdera kan jag för min del icke
avgöra, har i en kvällstidning funnit tillständigt att på ett hån¬
fullt och förlöjligande sätt ironisera över hela förslaget, och detta
betecknar den åsyftade tidningen som en härlig drift med det ut¬
märkta, av alla partier gillade pensionsförsäkringsförslaget. Samma
tidning skrev också här om kvällen, att politici från olika partier
förenat sig om förslaget på följande grunder. — Det är icke
precis i samma ordalag, men meningen återgiver jag dock full¬
komligt riktigt. — Högern tager förslaget, därför att den skall
slippa från ett förslag, som är sämre, liberalerna taga förslaget,
därför att de vilja stödja sin regering, och socialdemokraterna
taga förslaget, därför att de icke vilja bryta med sin chef. Så-
Onsdagen den 21 maj, f. m.
83 Nr 48.
dana tarvliga påståenden visa allt annat än den ansvarskänsla, Lag om all-
sova borde finnas hos envar, då ett så viktigt förslag som detm“”/.^i8?<ms'
ifrågavarande föreligger till avgörande. Det fordras väl ändå J m m 9
att vara fullkomligt okänslig för sin nästa och främmande för (Forts)
livets verkligheter för att med sådant övermod kunna kasta sig
över ett förslag, som är avsett att rädda från nöd och elände.
En här utkommande morgontidning har med sådan hätskhet
kastat sig över förslaget, att det endast synes mig kunna för¬
klaras av personligt hat mot förslagets tillskyndare.
Jag har velat beröra denna slags kritik för att därmed ådaga¬
lägga, vilken fara det kan ligga i ett uppskjutande av frågans
lösning ännu en gång. Motståndet skulle ännu mera samla sig,
och ett genomförande av förslaget inom överskådlig framtid
skulle därigenom äventyras.
Denna fråga är ingen partifråga. Vi alla, som hava oss
förelagt att i dag — kanske blir det i morgon — deltaga i det
beslut, som fattas, känna djupt det ansvar, som vilar över en
var av oss. Hur olika uppfattning vi i många fall än ha om
huru övriga samhälleliga spörsmål böra lösas, och vilket politiskt
parti vi än tillhöra, mötas vi dock här i solidaritetens namn,
och jag är viss om att vi genom ett bifall till det föreliggande
förslaget skola gagna vårt land och vårt folk. Jag är ock över¬
tygad om, att denna folkpensionering skall tända en hoppets
gnista och egga till nya ansträngningar hos tusende och åter
tusende medborgare i vårt land, som kämpa tillvarons hårda
kamp, och som med fruktan och bävan se ålderdomen an.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till den nu före¬
dragna paragrafen.
Häruti instämde herrar Röing, Johanson i Gäre, Runefors,
Jönsson i Revinge, Karlson i Västtomten, Bengtsson i Norup,
Olsson i Järnsida, Dandenell, Säfstrand, Larsson i Säby, Leander,
Engqvist, Gustafsson i Vi, Forsberg, Hansson i Solberga och Carl¬
son i Herr ljunga.
Som tiden nu var långt framskriden och många talare an¬
mält sig för yttrandes avgivande, beslöt kammaren på hemställan
av herr talmannen att uppskjuta den vidare behandlingen av
förevarande utlåtande till kl. 7 e. m., då detta sammanträde enligt
utfärdat anslag komme att fortsättas.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4.25 e. in.
In fidem
Ber Cronvall.