RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1913.
F‘liTi
it*
Nr 20.
Torsdagen den 13 mars.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 7 innevarande mars.
§ 2.
Herr statsrådet Schotte avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
angående anställande av en extra föredragande inom sjöförsvars¬
departementet;
angående överflyttning av f. d. föreståndare och lärare vid numera
indragna navigationsskolor till allmänna indragningsstaten;
angående extra anslag för utdelande av tillfälligt understöd åt
i. d. daglönare vid marinen;
angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktie¬
bolag;
angående anläggning av statsbana från Karungi till Haparanda
m. m.; och
med förslag till utgiftsstat för postsparbanken m. in.
Nämnda propositioner bordlädes på begäran.
§ 3.
Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid
till bevillningsutskottet propositionerna:
med förslag till förordning om ändrad lydelse av 54 § i förord¬
ningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; och
om införande i förordningen den 15 maj 1908 angående restitu¬
tion av erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker,
som använts vid tillverkning av exportvaror, av bestämmelser om
restitution av erlagd skatt jämväl då socker utföres till svensk fri¬
hamn eller intages å svenskt frilager; samt
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 20.
1
Ni- 20.
2
An q. tand¬
vård vid
landsbygdi ns
små- och
folkslolor.
Torsdagen den 13 mars.
till jordbruksutskottet propositionerna:
angående vissa anordningar i Sveriges geologiska undersöknings
nybyggnad;
angående upplåtelse av rätt till bearbetande av icke inmutnings-
bara mineralfyndigheter å kronojord;
angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Rolfsbo nr 2 Norgård i Göteborgs och Bohus län;
angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Flathult nr 2 i Kalmar län;
angående upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället
Knutesbråten nr 1 i Jönköpings län;
angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Ammer nr 1 i Jämtlands län;
angående försäljning av vissa delar av förra militiebostället Ive-
tofta nr 6, 8 i Kristianstads län;
angående avsättande såsom nationalpark av visst område i Arje¬
plogs socken av Norrbottens län; och
angående upplåtande av lägenheter från förra kronofogdebostället
Tånnö nr 3 Kåragården i Jönköpings län.
§ 4.
Vidare föredrogos bevillningsutskottets memorial:
nr 22, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevill¬
ningsutskottets betänkande nr 20, i anledning av väckt motion om
upphävande av tullen å superfosfat; och
nr 23, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
viss del av bevillningsutskottets betänkande, nr 21, angående tull och
skatt å socker m. m.
Kammaren godkände de i dessa memorial föreslagna voterings-
propositionerna.
§ 5.
Bankoutskottets härpå föredragna utlåtanden nr 20 och 21 bord¬
lädes åter.
§ 6.
Till avgörande förelåg nu Andra kammarens andra tillfälliga ut¬
skotts utlåtande, nr 6, i anledning av inom båda kamrarna väckta
motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och för¬
slag i fråga om åvägabringande av en effektiv tandvård särskilt vid
landsbygdens småskolor och folkskolor.
I en inom Andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 214, hade herr Sandstedt hemställt, att
Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj;t
3
Nr 20,
Torsdagen den 13 mars.
täcktes låta utreda, på vad sätt eu effektiv tandvård särskilt vid lands- tand-
bygdens små- och folkskolor kunde komma till stånd, och för Riks-, vå?f vif
dagen framlägga förslag härom.
folkskolor.
Till utskottet hade jämväl hänvisats ett från Första kammaren (Forts.)
ankommet protokollsutdrag, innefattande delgivning av kammarens
beslut över dess första tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av en
utav herr Gullberg väckt motion, nr 89, av enahanda lydelse som
herr Sandstedts här ovan omförmälda motion samt utvisande, att
Första kammaren, med bifall till utskottets hemställan, för sin del
beslutat, att Riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på vad sätt en effektiv tandvård
särskilt vid landsbygdens små- och folkskolor kunde komma till stånd,
samt för Riksdagen framlägga förslag härom.
Utskottet hemställde, att Andra kammaren måtte biträda Första
kammarens ifrågavarande beslut.
Häremot hade herrar Johanson i Gäre och Mörtsell reserverat sig.
Sedan utskottets hemställan föredragits, gav herr talmannen på
begäran ordet till
Herr Johanson i Gäre, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Då jag antecknat mig som reservant i föreliggande utskottsutlåtande,
vill jag med några ord klargöra min ställning och framlägga mina
skäl för reservationen.
Ehuru jag fullkomligt är ense med utskottet däri, att denna fråga
är synnerligen behjärtansvärd och av stor betydelse för folkhälsan,
har jag icke kunnat komma till samma slut som utskottet. Ty jag
anser, att den omständigheten, att frågan är behjärtansvärd, icke i
och för sig utgör ett nog starkt skäl för Riksdagen att skriva till
Kungl. Maj:t. Innan det framvisats för mig, att den begärda utred¬
ningen kommer att giva ett positivt resultat, kan jag ej förena mig
med utskottet. Jag anser icke, att denna fråga kräver en utredning
av särskilt tillkallade sakkunnige. Det är tvärtom en fråga av så all¬
män beskaffenhet, att var och en av kammarens ledamöter kan utan
vidare bilda sig en uppfattning av densamma.
Av motiveringen framgår, att utskottet tänkt sig tvenne vägar för
främjande av en effektiv tandvård vid skolorna, dels genom upplys¬
ningsarbete och dels genom ett direkt ingripande från statsmyndig¬
heternas sida genom regelbundet återkommande inspektion i skolorna
och genom anordnande av kostnadsfri tandvård för eleverna. Vad nu
denna senare utväg angår, så inses lätt, vilka stora, för att ej säga
oövervinneliga svårigheter, som här möta. Jag tänker närmast på
kostnadsfrågan. De, som i likhet med mig äro bosatta på landsbyg¬
den, veta och förstå, med vilka kostnader det skulle vara förenat att
organisera och upprätthålla en inspektion och vård av barnens tänder
i den omfattning, som motionären här synes önska. Det fordras ingen
särskild sakkunskap för att inse, att de svårigheter, som här möta,
Nr 20.
Ang. tand¬
vård vid
landsbygden,
små- och
folkskolor.
(Forts.)
4 Torsdagen den 13 mars.
äro av sådan art, att denna väg omöjligen kan beträdas. Varför då
begära en utredning, vars resultat kan anses givet på förhand?
Man invänder kanske: denna utredning kan giva vid handen, att
ett kraftigare upplysningsarbete är av nöden. Ja, det inse vi litet var
redan nu, utan denna utredning, och vad mer är, åtgärder hava redan
vidtagits i denna riktning. Så har meddelats, att folkundervisnings-
kommittén har under behandling frågan om att de blivande lärarna
och lärarinnorna skola vid seminarierna erhålla grundlig undervisning
i munhygien och att undervisning i detta ämne skall upptagas på folk¬
skolans schema i samband med undervisningen i allmän hälsolära.
Hade motionären begärt en utredning av vad som är orsaken till
att. ungdomens tänder så tidigt fördärvas, skulle jag däremot kunnat
följa honom, men nu kan jag det icke.
Herr talman, jag yrkar avslag å utskottets hemställan.
Vidare anförde:
Herr Enderstedt: Herr talman, mina herrarl Det går för när¬
varande genom vårt folk en stark strävan att söka åstadkomma en
den kroppsliga styrkans och sundhetens renässans. Men när vi arbeta
på detta, få vi icke tänka bara på idrotten och vad därtill hör, utan
även taga reda på källorna till vårt folks sjukdomar och osundhet.
Den mest spridda sjukdomen i vårt land är tandrötan. 95 procent
av de vuxna svenskarna ha defekta tänder, sålunda ha endast 5
procent friska tänder. Det är ännu för de flesta en mycket stor lyx
att förse sig med tandborste och hålla sina tänder rena. Det säges
från läkarehåll, att den beläggning, som uppstår på dessa orena tänder,
är en utmärkt kultur för skilda bakterier och följaktligen också en
indirekt orsak till flera olika sjukdomar. Då man hör, att 95 procent
av de vuxna svenskarna ha mer eller mindre dåliga tänder, kan denna
fråga betraktas icke enbart ur renlighetssynpunkt utan också ur social
synpunkt. Den mat, som passerar genom en dylik mun, blir förore¬
nad och den luft, som passerar genom en sådan mun, blir också för¬
orenad. Denna orena andedräkt blir icke till skada och obehag endast
för den, som själv har denna orena mun, utan också för andra.
Första kammaren har redan bifallit denna motion, och jag undrar,
om icke Andra kammaren också skulle vilja göra det, om icke för
annat så — för att citera en talare i Första kammaren — ur rent
estetisk synpunkt, då det icke är en tilltalande syn ett se en mun
med tom tandrad eller med en hel rad svarta, fula tänder.
Den föregående talaren har framhållit svårigheterna härvidlag,
och han tycktes anse, att dessa svårigheter voro så stora, att det vore
rent av omöjligt att göra något. Så torde emellertid icke vara fallet.
Utskottet har mycket väl förstått svårigheterna vid att genomföra en
reform, men utskottet har icke varit så aggressivt och har icke uttalat
sig för någon obligatorisk läkarundersökning, utan endast velat fram¬
hålla, att undervisningen i skolorna bör omfatta även tandvården och
att på de platser, där så ske kan, fortsatt undersökning skall komma
till stånd av tandläkare.
Torsdagen den 13 mars. 5 Nr 20.
Kung!. Maj:t har icke förut från Riksdagen fått höra dess upp- Ang. tand-
fattning i detta stycke, och det kan då icke vara ur vägen, att Riks- vif
dagen ger sin mening tillkänna, även om från annat håll, från såll- små^ocT*
skåpet för munhygienens höjande och från ett annat håll, framställ- folkskolor.
ningar gjorts till Kung]. Maj:t. I alla fall, det som gjorts för tand- ' (Forts.)
vårdens höjande i vårt land, är ännu långt ifrån tillräckligt. Det är
en stor fråga och en viktig fråga, en fråga, där någonting ovillkorligen
måste göras, och jag skall därför, herr talman, be att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr Mörtsell: Herr talman, mina herrar! Innan man går att
skriva och begära en upplysning i en fråga, måste man ju först göra
klart för sig, hur mycket man redan vet i saken, och jag anser, att
det härvidlag är så pass mycket, att man kan vara belåten med det
tills vidare och således icke behöver skriva. Jag vill söka påvisa i
största korthet, vad vi alla redan veta i den fråga, som här är före.
Först och främst så veta vi, att vad landsbygden beträffar, i stort
sett ingen tandvård förekommer, utan folk tuggar så länge det går.
Sistlidna år såg jag i en stockholmstidning, att till och med i en
församling här i Stockholm var det synnerligen illa ställt med skol¬
barnens tänder, och tidningen drog den slutsatsen, att orsaken var,
icke att det icke funnes tandläkare i närheten, utan orsaken var den,
att föräldrar och målsmän icke hade lärt barnen att använda tand¬
borste. Angående tillståndet ibland vårt folk i avseende på tandvården,
behöves sålunda enligt min uppfattning ingen utredning, det känna
vi till förut.
En annan viktig sak veta vi också, och det är den, att det är
satt i utsikt att man skall giva obligatorisk undervisning i tandvård
både vid seminarierna och i folkskolorna, vilket ju är en glädjande
sak. Från fackmannahåll framhålles ju, såsom vi känna till, att
undervisning om tändernas skötsel ifrån barndomen är mycket vikti¬
gare för att få behålla dem än alla artificiella åtgärder, som utföras
av fackmän, sedan tänderna en gång äro förstörda. Det elementära
i denna undervisning skall vara att barnen skola lära sig använda
tandborsten men — såsom en aktad talare i Första kammaren sade,
när frågan var före där — till att lära barnen använda tandborsten
behövs ingen utredning.
Den andra punkten i undervisningen skall väl innefatta det, att
barnen skola lära sig tugga hårt bröd och därigenom stärka sina tänder
från barndomen och akta sig för att tugga socker och karameller och
än mer dricka kaffe. Iakttages detta, så kunna de nog få behålla
sina tänder. Allt detta veta vi, och för det behövs ingen utredning.
Så långt är jag ense med utskottet, och jag tror, att vi äro det alla.
Nå, vad återstår då att utreda? Ja, utskottsmajoriteten har visat
på en annan viktig sak, som skall utredas, och det är frågan om inom
vilka områden av vårt land den effektiva tandvården skall kunna ut¬
föras. Och i fråga om detta synes utskottsmajoriteten vara så osäker,
att den icke alls kan visa någon gräns, så att man vet icke, om det
skall gå så långt norrut som eken växer eller till Lappmarksgränsen
eller till odlingsgränsen eller till polcirkeln. Det säges ingenting om,
Nr 20.
Ang. tand¬
vård vid
landsbygdens
små- och
folkskolor.
(Forts.)
6 Torsdagen den 13 mars.
hur långt norrut gränsen skall sträcka sig för det område, inom vilket
det är möjligt att införa en effektiv tandvård. Men då vill jag fästa
uppmärksamheten på, att det står i klämmen, att det skall vara inom
landets folkskolor och småskolor, och de finnas ju över hela landet.
Alltså ha vi nog den frågan klar.
&a, återstår att utreda kostnadsfrågan, och det är val den största.
Ja, vad den angår, är det alldeles säkert att det skulle gå åt miljoner,
om denna sak skall utföras så, att tandvården verkligen blir effektiv.
Och slutligen eu sak till. Såväl i Första kammarens tillfälliga
utskotts motivering som i den nu föreliggande motiveringen säges det,
att på statens bekostnad skulle tillsättas inspektörer, som skulle kom¬
plettera undervisningen på de områden, där det är svårare att utföra
den. Sa star det i det har utskottsbetänkandet. Tänka vi på den
saken, kan jag icke rinna, att det skulle bli någon effektiv tandvård
med ett sådant förfarande. Inspektören skulle få ett område, vilket,
såsom det står i Första kammarens betänkande, skulle vara avsevärt
tilltaget, ett ganska vitt och stort område alltså. Ja, må man väl då
saga, skulle det vara fördelaktigt och vore saken hjälpt därmed, är
det val bra som det nu är, ty nu äro ju områdena tillräckligt vida
för tandläkarna. Nej, meningen vore nog, att de skulle få ett hell
eller ett hälft län eller några socknar, och så skulle inspektören komma
ett par gånger om året och inspektera tänderna bland skolbarnen. Vi
känna ju till, hurusom det går mycket fort att tänderna förtäras av
tandröta; en tand kan på ett eller två dygn så förtäras av tandröta,
att den kan rymma en ärta i hålet; och hur mycket skall då icke
kunna medhinnas på ett helt år? Nej, om icke den obligatoriska
undervisningen här kan göra till fyllest, ännu mindre hjälper då denna
inspektion en gång om året.
På grund av dessa erinringar, och då vi nu alla stå i begrepp
att ta ett djupt tag i statskassans pung för att ge pensioner åt hela
vårt folk, så anser jag det klokt att, då vi redan veta så mycket i
denna fråga, nedlägga pennan och icke skriva och begära utredning
härvidlag, som vi icke behöva. Vi böra först se, vad som återstår,
sedan alla stora utgifter äro gjorda och sedan vi fått se, hur den
obligatoriska undervisningen verkar.
Herr talman, jag ber att få yrka avslag å såväl utskottets fram¬
ställning som den i ämnet väckta motionen.
Herr Sterne: Herr talman, mina herrar! Det synes mig, som
om den siste ärade talaren ganska väsentligt har förbisett den om¬
ständigheten, att utskottet här har begärt utredning i en fråga, som
vi icke äro kapabla att på rak arm bedöma. Det synes mig, som den
siste talaren gått denna utredning i förväg, då han målar alla de
mörka sidor, som han i andanom skådade av ett eventuellt bifall till
denna framställning.
Han menade också, att på landsbygden förekommer icke någon
tandvård i egentlig bemärkelse, såvitt jag kunde fatta honom rätt. I
detta hans yttrande synes mig väl ligga en den allra kraftigaste
maning till även denna kammare att observera detta förhållande och
söka att på ett eller annat sätt råda bot på ett allmänt erkänt miss-
Torsdagen den 13 mars. 7 Nr 20.
förhållande. Det är tyvärr ännu mångenstädes i vårt land så, som tand¬
en gång en anekdot, vilken handlar om en i fråga om tandvården va'r^ mf
fullkomligt okunnig människa, vet berätta. Denna hittade en tand-
borste och förklarade då: här ser ni ett av överklassens njutnings- folkskolor.
medel. Finnes en sådan föreställning och är okunnigheten så stor på (Forts.)
landsbygden, särskilt rörande de rent profylaktiska åtgärderna, borde
det väl ändå icke vara ur vägen att observera detta missförhållande
samt söka åstadkomma någon förbättring. Något är dock bättre än
intet. Man får också vid denna frågas bedömande komma ihåg, att
vad man här eventuellt kostar på frågan, eller vad staten vid en ut¬
redning tilläventyrs kan komma att utgiva, är ett kapital, som dock
icke är bortkastat. Det är ett kapital, som alltid kommer igen med
ränta, det är ett sådant kapital, som man nedlägger för att förekomma
ett ont med stora kostnader till sin följd.
Inom alla fackmannakretsar är man ense om det förhållandet,
att den utbredda tandrötan, såsom utskottets ordförande redan anfört,
omfattar 95 procent av befolkningen. Denna tandröta är alldeles
givet i sin ordning eu kraftigt bidragande orsak till alla de farliga
folksjukdomar, för vilka det allmänna redan nu får vidkännas dryga
kostnader och som i avsevärd grad skulle kunna nedbringas, därest
man även såge till att undanröja de smittohärdar, som faktiskt före¬
finnas i de av tandröta angripna tänderna. Karierade tänder visa sig
nämligen vara verkliga härdar och uppsamlare av sådana farliga sjuk¬
domsfrön som tuberkulosbacillen m. fl. Det synes mig verkligen vara
omständigheter av så pass allvarlig och viktig art att uppmärksamma,
att det skulle vara tämligen underligt, om Andra kammarens leda¬
möter skulle visa sig stå på en sådan nivå, att de icke här kunna
bifalla, vad utskottet föreslagit och vilket förslag redan Första kam¬
maren för sin del bifallit.
Här kommer den siste talaren och påstår, att allt vad som be-
höves här är att lära barnen tugga hårt bröd och icke låta dem äta
socker och karameller. Jag tror, att den åskådningen är alldeles för
enkel och alldeles för ytligt tar på detta problem. Jag tror icke alls,
att det är sockret och karamellerna, som i och för sig äro det skadliga
härvidlag, utan det är skadligt vad man än tuggar, när man icke för¬
står att hålla tänderna rena, ty därigenom åstadkommas de syror, de
beläggningar och ämnen, som förorsaka just denna tandröta. Så ligger
väl saken och det gäller väl då att vidtaga något kraftigare åtgärder
än att lära barnen tugga hårt bröd; men även om nu problemet vore
så enkelt, ha vi dock nu kommit i ett sådant olyckligt läge, att tand¬
rötan är vår mest spridda folksjukdom, och det gäller ju då från det
allmännas sida, att på ett mera effektivt sätt än hittills ingripa för
att förekomma och råda bot på densamma.
Jag skall, innan jag lämnar denna plats, tillåta mig påpeka, att
staten redan observerat detta förhållande i så måtto, att den till under¬
sökning av tänderna hos de allmänna läroverkens elever för år 1918
beviljat ett anslag å 2,000 kronor, och det är meningen, att ett lik¬
nande anslag skall utgå även för åren 1914 och 1915. Nu är det ju
tämligen egendomligt, att de ärade reservanterna inom utskottet kunnat
komma till det resultat, att åtminstone den ena av dem kunnat vara
Nr 20.
Ang. tand¬
vård vid
landsbygdens
små- och
folkskolor.
(Forts.)
8 Torsdagen den 13 mars.
Died om att bevilja ett anslag till undersökning av tänderna hos ele¬
verna vid de allmänna läroverken, men däremot icke vilja vara med
omsatt staten skall lämna bidrag för samma ändamål, när det gäller
att åstadkomma bättre tandvård för barnen vid landets små- och folk¬
skolor. Det synes mig vara det mycket stora felet härvidlag, att man
på detta sätt söker åstadkomma en utredning och förbättring beträf¬
fande de barn, vilkas föräldrar i allmänhet ha det så ställt i ekono¬
miskt avseende, att de mycket väl kunna sörja både för undervisnings-
problemets rätta lösande i denna fråga och även för det rationella
efterseendet av barnens tänder, men samtidigt vill lämna åsido det
förhållandet, att man här vill förbättra tandvården även på ett annat
område, nämligen beträffande sådana barn, vilkas föräldrar av många
anledningar äro förhindrade att på ett sätt, som är tillfyllestgörande,
själfva uppmärksamma vådorna utav ett förbiseende av denna viktiga
fråga och icke heller själva kunna undanröja dessa vådor, även om
de aldrig så gärna skulle önska det.
Herr talman, mina herrar! På grund av de synpunkter, som jag
nu i korthet tillåtit mig anföra, ber jag att få yrka bifall till utskot¬
tets hemställan och att således Andra kammaren måtte även för sin
del understryka det beslut, som Första kammaren redan för sin del
fattat.
Herr Vahlquist: Herr talman, mina herrar! Jag är ju visser¬
ligen icke sakkunnig på detta område, men jag skall likväl tillåta
mig yttra några få ord i frågan.
Den förste talaren slutade sin kritik av utskottets betänkande och
utskottets förslag med att säga, att han skulle ha velat vara med om
utskottets hemställan, ifall utskottet beaktat en så viktig synpunkt
som den, att det här gäller att söka utforska de verkliga grundorsakerna
till tandsjukdomarnas uppkomst i allmänhet eller, såsom man kan
sammanfatta det, det förhållandet, att tänderna hos oss svenskar i
allmänhet åtminstone på senare decennierna ha i väsentlig grad för¬
sämrats. Jag håller före att denna av den ärade talaren framhållna
synpunkten är av största betydelse. Jag tror, att man icke kommer
dit, man just önskar komma, såvida man icke verkligen försöker att,
så att säga, rycka upp det onda med rötterna. Det är ju gott och
väl och har sin stora betydelse, att man lär folk att använda tand¬
borste och munvatten, tandpasta och dylikt, men å andra sidan måste
man se till, att man utforskar vad som är orsaken till, att just alla
dessa åkommor så allmänt yppa sig. Tv det är icke nog med, att vi
söka bota sjukdomar, utan vi måste också se till, huru vi skola kunna
förekomma dem, och detta senare är enligt mitt förmenande icke
mindre viktigt än det förra.
Jag kommer icke att motsätta mig utskottets hemställan, men
jag har ansett mig böra framhålla denna synpunkt nu, ty om det
skall blifva något av värde med den föreslagna utredningen och med
de anslag som härför komma att krävas, måste man med nödvändig¬
het vid denna utredning även tänka på den viktiga frågan, som den
förste talaren påpekade och som jag nu här velat ytterligare under¬
stryka, den frågan nämligen, att söka utforska de verkliga grund¬
Torsdagen den 13 mars. 9
orsakerna till, att tänderna hos vårt folk i allmänhet äro så dåliga,
ty detta kan icke enbart bero på försummad användning av tandborste
och munvatten, utan det måste ligga mycket djupare.
Herr talman! Jag har, som sagt, intet annat yrkande att göra än
bifall till utskottets hemställan.
Herr Sandstedt: Jag skall icke vidare förlänga debatten av
denna fråga, men jag kan dock icke underlåta att här yttra några
ord med anledning av de ärade reservanternas uttalande. De ha här
särskilt, synes det mig, fäst sig vid den omständigheten, att denna
fråga skulle medföra så stora kostnader. Det skulle nämligen, mena
de, kosta miljoner för att kunna göra något i den riktning, förslaget
innebär. Det gäller ju dock här blott en skrivelse till Kungl. Maj:t
för utredning av frågan, och man vet därför icke, hur det här kommer
att ställa sig. När vi väl fått denna utredning på kammarens bord
och varit i tillfälle att se, huru den ter sig, då torde det vara tid att
upptaga frågan om, vad denna sak verkligen kan kosta; förr tror jag
icke att man kan draga in denna fråga om statens utgifter för denna
sak i denna diskussion. Det är ju möjligt, och jag är för övrigt icke
främmande för den tanken, att det kommer att visa sig bliva förenat
med ganska stora kostnader, men då man nu i alla fall vet, huru
svår och härjande denna sjukdom är ute bland vårt folk, synes det
mig ändå icke vara mer än rätt och billigt, att man nu begär att åt¬
minstone få en utredning om, vad man skall kunna göra för att kunna
motarbeta denna sjukdom.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Härmed var överläggningen slutad. I överensstämmelse med de
därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen propositioner
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på avslag å be¬
rörda hemställan; och fann herr talmannen den förstnämnda propo¬
sitionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johanson i
Gäre begärt votering yttrade
Herr talmannen: Innan voteringen börjar, ber jag att få erinra
kammarens ledamöter om önskvärdheten därav, att de av kammarens
ledamöter, som i någon votering önska nedlägga sin röst, men ändock
deltaga i voteringen genom att, som det heter, rösta blankt, därvid
icke måtte använda ett sätt, som förekommit under senare tiden, näm¬
ligen att avlämna dubbelsedlar, då detta sätt lätt kan vid sedlarnas
upprullning föranleda ofrivilliga misstag.
Härefter blev nu uppsatt, justerad och anslagen följande omröst-
ningsproposition:
Den som vill, att kammaren bifaller andra tillfälliga utskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 6, röstar
Ja;
Nr 20.
Ang. tand¬
vård vid:
landsbygdens
f?nd- och
folkskolor.
(Forts.)
Nr 20.
10
Ang. tand¬
vård vid
landsbygdens
små- och
folkskolor.
(Forts.)
Torsdagen den 13 mars.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren avslagit utskottets berörda hemställan.
Voteringen utvisade 128 ja mot 70 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets ut¬
låtande, nr 8, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
Herr talmannen anmälde ärendet till handläggning och yttrade
därefter: Beträffande föredragningen av denna huvudtitel ber jag att
få hemställa, det kammaren måtte medgiva, att, liksom skedde vid
föredragningen av nionde huvudtiteln, endast numren å de olika punk¬
terna samt rubrikerna måtte uppläsas och att klämmarna endast måtte
uppläsas i sådana fall, där detta av kammarens ledamöter påfordras.
Denna hemställan bifölls av kammaren.
Punkterna 1—26.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Ang. natur- Punkten 27, angående anslag för inredning av naturhistoriska
historiska riksmuseets nybyggnad vid Frescati.
riksmuseets
Uti innevarande års statsverksproposition hade Kungl. Maj:t under
punkten 27 av åttonde huvudtiteln föreslagit Riksdagen att för fort¬
sättande och avslutande av inredningen av naturhistoriska riksmuseets
nybyggnader vid Frescati bevilja, utöver redan anvisade 175,000 kro¬
nor, ytterligare 440,256 kronor samt därav anvisa på extra stat för år
1914 ett belopp av 220,128 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte för fortsättande och
avslutande av inredningen av naturhistoriska riksmuseets nybyggnader
vid Frescati bevilja, utöver redan anvisade 175,000 kronor, ytterligare
424,774 kronor samt därav anvisa på extra stat för år 1914 ett belopp
av 212,387 kronor.
Vid punkten fanns emellertid fogad reservation av herrar greve
F. CLson Wachtmeister, Ekman i Mogård, Halm, greve Klingspor,
friherre Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, Bruce, Starbäck, Nilson
i Örebro och E. F. Hellberg, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.
11
Nr 20.
Torsdagen den 13 mars.
Sedan punkten föredragits, gav herr talmannen på begäran or- Ang. natur-
det till Hstoruka
mit smus nät s
Herr Starbäck, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Det
kan synas, som om den fråga, som här föreligger, är av ganska obe¬
tydlig beskaffenhet. Det är emellertid ett förhållande, som gör, att
det synes mig, som om innebörden av densamma borde kunna på¬
räkna särskilt denna kammares benägna uppmärksamhet och välvilliga
sympatier. Riksdagen har med avseende på statens naturvetenskap¬
liga samlingar, sådana som de finnas här i Stockholm, visat en utom¬
ordentligt stor frikostighet. Om man sammanräknar de olika anslagen
för riksmuseet, dess byggande, flyttning av samlingar och inredning,
kommer man till en summa av 3,366,427 kronor, häruti då inräknat
även inköp av tomterna. För administrationen av dessa samlingar
och denna stora apparat får man därtill lägga 770,000 kronor, som
kungl. vetenskapsakademien av egna fonder och medel anslagit för
uppbyggande av bibliotek och andra byggnader, såsom bostad för
sekreteraren och dylikt. Yi komma således till en summa av 4,136,427
kronor, vilken mer eller mindre direkt tagits ur den stora allmän¬
hetens fickor för detta särdeles stora ändamål, och jag får för min
enskilda del betyga min stora tacksamhet mot landets representation,
som så uppmärksammat dessa angelägenheter. I denna summa har
också inberäknats det belopp, som återfinnes i utskottets nyss upp¬
lästa hemställan, nämligen 424,774 kronor.
Reservanterna i denna punkt vilja nu till denna summa lägga
15,482 kronor. Jag har velat framhålla summan 4,136,000 kronor,
å ena sidan, och summan 15,482 kronor å den andra. Vad gälla
dessa 15,482 kronor, när vi nu äntligen stå inför möjligheten att
spara? Jo, det gäller, huruvida för vissa föremål, som exponeras för
den stora allmänheten, skall användas s. k. dubbeltjockt fönsterglas
eller spegelglas. Med avseende på behovet av spegelglas eller fönster¬
glas råder inom fackkretsar ingen som helst meningsskiljaktighet, och
jag kan konstatera, att alla äro ense om att spegelglaset med sin full¬
komligt släta yta, som genomsläpper ljuset på ett utomordentligt sätt,
är att föredraga framför det, huru väl det än göres, buckliga fönster¬
glaset, som icke tillåter föremålens exponerande lika väl. Herrarna
kunna lätt få en föreställning om hvad detta betyder, om vi tänka
oss en julexposition av två konkurrerande affärer. Den, som har spe¬
gelglas i sina fönster, lockar nog lättare allmänheten, än den, sent
behåller det gammalmodiga, buckliga fönsterglaset, genom hvilket
expositionen framträder på ett helt annat sätt. Jag kan också nämna,
att i utlandet i nästan alla museer ett sådant system med spegelglas
och betydligt dyrbarare montering för övrigt är infört, icke blott med
avseende på de föremål, som äro tillgängliga för allmänheten utan
beträffande alla föremål. I utlandet, i Tysklands stadsmuseer, ja till
och med i sådana små länder som Bulgarien och Rumänien hava riks¬
museerna spegelglas i sina montrer.
Nu är det emellertid så, och detta vill jag särskilt pointera, att
det här gäller, huruvida de föremål, som finnas i detta museum, skola
kunna komma den stora allmänheten till godo eller icke. Behovet är
nybyggnad* r.
(Forts.)
tor 20. 12 Torsdagen den 13 mars.
A”f: n“tlir- konstaterat, men säger man, vi, som haft råd att lägga ned 4,300,000
rZmZuts kronor På. dessa statens störa samlingar, hava icke råd att offra 15,000
nybyfjanader. kronor därtill, för att allmänheten, som dock har släppt till dessa
(Forts.") penningar, skall kunna få på bästa möjliga sätt utnyttja samlingarna.
Det är innebörden av denna fråga. Om herrarna taga reda på, huru
'let är ställt på riksmuseet, skola herrarna finna, att söndag efter
söndag hela aret runt liksom också andra dagar, då dessa samlingar
äro tillgängliga för allmänheten, vallfärda skolungdomen och allmän¬
heten från huvudstaden samt, tack vare våra utomordentliga kommuni¬
kationer, även från landets olika delar till detta stora museum för
att få betrakta de föremål, som där exponeras. Jag har då frågat
mig: är det riktigt, att vi, efter att här hava beviljat så stora summor,
past nu mot slutet, då det gäller denna allmänhet, som fått släppa
till penningarna, skola spara på 15,000 kronor? På denna fråga måste
jag svara nej. Det är icke riktigt. Här gäller det att göra allmän¬
heten den tjänsten, att den skall få taga i betraktande dessa sam¬
lingar, för vilka den släppt till penningar, och för vilka den kommer
att få släppa till mera penningar.
Nu kommer man att svara på detta, såsom det också står i ut¬
skottets utlåtande, att akademien själv har framhållit möjligheten av
inskränkning i användandet av spegelglas. Ja, akademien har icke
käft den syn på saken som jag. Hvad gäller det här? Jo, icke att
intendenterna och de, som arbeta i museet, skola kunna närmare be¬
trakta föremålen; de öppna naturligtvis skåpen och komma sålunda
åt föremålen, och de forskare, som besöka museet, säga till om att
skåpen skola öppnas, så att de kunna undersöka föremålen; det är
icke akademien som det här gäller, utan allmänheten.
Detta är i korthet de synpunkter, som för mig och mina med-
reservanter varit bestämmande.
Jag ber således att få yrka bifall till reservationen.
Med herr Starbäck förenade sig herrar Nilson i Örebro, Hellberg
och Liljedahl.
Vidare anförde:
Herr Rydén: Jag kan icke se denna fråga på samma sätt som
herr Starbäck, nämligen så, att det å ena sidan gäller många miljoner
och å andra sidan 15,000 kronor. Åven sistnämnda belopp är ju värt
att bespara, om det kan ske utan skada. Förhållandet är, att de
montrer, som det här är fråga om att förse med dubbeltjockt fönster¬
glas, äro icke de stora montrer, som skola inrymma biologiska grupper
och där det följaktligen är fråga om större fönsterytor, utan det är
små montrer, i vilka man inlägger mindre föremål. Enligt min upp¬
fattning kan man se in i dessa små montrer lika bra genom dubbel¬
tjockt fönsterglas som genom spegelglas.
Jag tror icke, att det är värt att ödsla mycken tid på denna fråga.
Företa kammaren har redan bifallit utskottets hemställan, fastän
Torsdagen den 13 mars. 13
många av reservanterna voro från nämnda kammare, och jag före¬
ställer mig, att det icke finnes sådana skäl, som skulle kunna föran¬
leda Andra kammaren att frångå vad utskottet föreslagit.
Jag skall därför i korthet be att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Starbäck: Jag vill endast säga några ord. Det är visser¬
ligen sant, att med avseende å de stora biologiska montrerna det kan
tvistas om, huruvida det ej vore lämpligt att där utbyta spegelglas
mot fönsterglas, emedan de föremål, som förvaras i dessa montrer,
äro så stora, att man i alla fall får en ganska god bild av dem, även
om belysningsförhållandena icke äro så utmärkta. Men här är det
fråga om små föremål, vilka äro av stort intresse även för den all¬
mänhet, som icke är vetenskapligt bildad, utan mera på grund av
populära framställningar söker få en korrekt föreställning om vad den
läst. De små montrerna innehålla bland annat mineraliska kristaller
av olika beskaffenhet, vilka särskilt äro i behov av god belysning.
Jag skulle kunna tillägga, att detta anslag också har sin ekono¬
miska betydelse. Just under de sista veckorna har det inträffat, att
fönsterglas av ifrågavarande slag, som icke är så hållbart, har gått
sönder på flera ställen. Detta vill jag emellertid icke fästa mig när¬
mare vid.
Att Första kammaren icke antagit detta förslag, beklagar jag.
Den kanske icke har den synpunkt, som jag här framhållit, lika klar
för sig som jag. Det är den bildningssökande allmänheten, som det
här gäller att giva dessa 15,000 kronor, sedan man låtit dem utbetala
4 miljoner kronor för ifrågavarande museum.
Jag ber att få vidhålla mitt yrkande om bifall till reservationen.
Herr Rydén: Jag skall be att få säga några ord. Akademien
och alla intendenter äro eniga om, att för de stora montrerna borde
man icke använda annat än spegelglas, och det bär utskottet också
gått med . på. Nu säger herr Starbäck, att det är mera lämpligt att
använda fönsterglas i de större montrerna än i de mindre. Jag tror
emellertid icke, att detta håller streck, utan att herr Starbäck i sin
entusiasm för själva saken gär till överdrift.
Det gäller här små fönsterytor, och man skall vara nästan halv¬
blind för att icke kunna genom fönsterglas iakttaga de föremål, som
finnas i montrerna.
Akademien själv har förresten erkänt, visserligen icke vidare en¬
tusiastiskt, att i detta fall även kan användas fönsterglas.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr tal¬
mannen i enlighet med de därunder gjorda yrkandena propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till den
vid punkten avgivna reservationen; och förklarade herr talmannen
sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för den förra propo¬
sitionen. _ Då votering emellertid begärdes av herr Starbäck, blev nu
uppsatt, justerad och anslagen en sa lydande voteringsproposition:
Nr 20,
Ang. natur¬
historiska
riksmuseets
nybyggnader.
(Forts.)
14 Torsdagen den 13 mars.
Den som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i
punkten 27) av utskottets förevarande utlåtande nr 8, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid punkten avgivna re¬
servationen.
Omröstningen utföll med 127 ja mot 70 nej; och hade kamma¬
ren alltså bifallit utskottets hemställan.
Punkterna 28—51.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter föreslagit.
Punkten 52.
Lades till handlingarna.
Punkterna 53—81.
Utskottets i nämnda punkter gjorda framställningar blevo av
kammaren bifallna.
Punkten 82.
Lades till handlingarna.
Punkterna 83—96.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 97.
Lades till handlingarna.
Punkterna 98—106.
Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar blevo av kam¬
maren bifallna.
Punkten 107.
Lades till handlingarna.
15
Nr 90.
Torsdagen den 13 mars.
Punkterna 108—125.
Kammaren biföll vad utskottet föreslagit.
Punkten 126, angående utgivande i tryck av anteckningar efter
juridiska föreläsningar vid rikets universitet och Stockholms högskola. åkning a r
Under punkten 126 av förevarande huvudtitel hade Kungl. Maj:t Nn
t öreslagit Ivik.fc(lagen, att # lästtintpir.
dels för utgivande i tryck av vederbörligen granskade anteckningar
efter föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets univer¬
sitet, anvisa på extra stat för år 1914 ett anslag av 3,000 kronor;
dels ock för utgivande i tryck av vederbörligen granskade anteck¬
ningar efter föreläsningar, hållna inom den stats- och rättsvetenskap¬
liga avdelningen vid Stockholms högskola, anvisa på extra stat för ar
1914 ett anslag av 4,000 kronor;
båda anslagen att användas enligt de närmare föreskrifter, Kungl.
Maj:t kunde finna gott bestämma.
Utskottet hemställde,
a) att Riksdagen måtte för utgivande i tryck av vederbörligen
granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska
fakulteterna vid rikets universitet, anvisa på extra stat för år 1914
ett anslag av 3,000 kronor, samt
b) att Kungl. Maj:ts förslag om anvisande på extra stat för år
1914 av ett anslag å 4,000 kronor för utgivande i tryck av vederbör¬
ligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom den
stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola, icke
måtte av Riksdagen bifallas.
Uti en vid punkten fogad reservation hade likväl herrar greve
F. Cl:son Wachtmeister, Ekman i Mogård, greve Kling spor, Lamm,
lim ce, Starbäck, Nilson i Örebro och E. F. Hellberg föreslagit, att
Riksdagen måtte för utgivande i tryck av vederbörligen granskade
anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna
vid rikets universitet och den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola, anvisa på extra stat för år 1914 ett anslag
av 7,000 kronor att användas enligt de närmare föreskrifter, Kung!.
Maj:t kunde finna gott bestämma.
Efter föredragning av punkten yttrade
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Här gäller det fort¬
sättning av ett gammalt anslag, som Riksdagen första gången be¬
viljade år 1900; detta beträffande utskottets hemställan uti moment
a). Dessutom gäller det ett nytt anslag angående bidrag till utgivande
av de juridiska föreläsningarne vid Stockholms högskola, vilket ut¬
skottet icke vill bifalla. I en reservation har jag jämte en del kam¬
rater från utskottet tillåtit mig hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts
proposition på det sätt, att anslagen skulle sammanslås, och att Riks¬
dagen sålunda skulle bevilja 7,000 kronor för utgivande i tryck av
vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar att användas
under de närmare bestämmelser, Kung!. Maj:t kunde finna gott be¬
stämma. Nu är förhållandet det, att när Riksdagen år 1900 första
Nr 20. 16 Torsdagen den 13 mara.
A>ii'n tTavk' gånge.n bevilj»de detta anslag, berodde det ursprungligen på fram-
ant bokning ar Gällning från Riksdagens dåvarande justitieombudsman, häradshövding
efter juri- Berger, som framhöll, att det var nödvändigt för de juridiska studierna
disia före- vid. rikets universitet, då det nämligen i vårt fattiga land icke fanns
lamm;,ar möjlighet för professorerna att på egen bekostnad utgiva sina före-
(Borte.) läsningar från trycket. Det behövdes därför bidrag ifrån staten för
detta ändamål. Han framhöll dessutom också — och efter vad jag
lian förstå, lade han huvudvikten vid detta -- att de juridiska före
läsningarna behövdes även för lagstiftningen och rättsskipningen.
Som sagt, justitieombudsmannen framhöll i denna sin framställning,
på vilken Riksdagens beslut grundade sig, att tryckandet av dessa
föreläsningar var nödvändigt icke blott såsom en hjälp vid de juri¬
diska universitetsstudierna, utan framför allt med hänsyn till nödvän¬
digheten av att äga tillgång till en hjälpreda vid lagskipningen och
även vid förarbetena till lagstiftningen här i landet. Då det i detta
fall naturligtvis icke kan göras någon skillnad mellan de olika hög¬
skolor, vid vilka dessa juridiska föreläsningar hållas, har jag för min
del. icke velat taga på mitt ansvar att förhindra tryckandet av dessa
juridiska föreläsningar vid Stockholms högskola, även om jag kan be-
hjärta den farhåga, som utskottet givit uttryck åt, då det anser det
vara möjligt, att vi därigenom kunde komma in på den vägen, att
statsunderstöd skulle givas åt enskilda läroanstalter.
På grund av vad jag sagt ber jag att få yrka bifall till reservationen.
Herr Rydén: Herr talman, mina herrar! Jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan i den förevarande punkten. Skälen
»ro intagna i utskottets motivering, så jag ber endast att få under¬
stryka,^ vad utskottet sagt, nämligen att det kan innebära icke nu
överskådliga konsekvenser, om vi här bevilja statsbidrag till en av lan¬
dets enskilda högskolor, vare sig det kommer att utgå under den ena
eller andra formen. Jag skall icke yttra mig om, huruvida det i och
för sig är riktigt, att statsbidrag beviljas till dessa högskolor. Men
jag håller före, att när den frågan skall avgöras, skall den avgöras
icke på det sättet, att, såsom här, vederbörande avdelning eller fakul¬
tet . vid högskolan bakom ryggen på sin styrelse kommer till Kungl.
Maj:t med en framställning därom, utan Kungl. Maj:t och Riksdagen
böra ju ha möjlighet att överskåda frågan i hela dess vidd. I detta
fall har man gjort en ganska menlös framställning, om att Stock¬
holms högskola skall komma i åtnjutande av ett anslag för publicering
av professorernas föreläsningar inom den juridiska avdelningen där¬
städes — i likhet med hvad fallet är vid statsuniversiteten. Men jag
frågar, . om man icke har skäl att med utskottet kunna antaga, att här
är en inkörsport till mycket vittgående anslag från statens sida. Och
under sådana förhållanden tror jag för min del, att Riksdagen gör
rätt uti att avslå den av Kungl. Maj:t och den rättsvetenskapliga av¬
delningen vid Stockholms högskola gjorda framställningen.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Lundström i Göteborg: Herr talman! Det förefaller mig
som om den siste talaren, liksom utskottet, vore fången i en viss
Torsdagen de» 13 mars.
17
Nr 20.
missuppfattning angående detta anslag. Det är bär, så vidt jag kan AnS- tryck-
förstå, icke alls fråga om något anslag, vare sig till statsuniversiteten av
eller till Stockholms högskola, utan det gäller här ett anslag för efter jur{.
tryckande av föreläsningar, låt oss säga universitetsläroböcker, och diska före-
man brukar väl i allmänhet med tacksamhet mottaga sådana läro- läsningar.
böcker och vad som kan användas vid universitetsundervisningen, (Forts.)
vare sig de komma från den ena eller andra läraren vid rikets uni¬
versitet eller högskolor. Lika litet som jag anser detta vara ett an¬
slag till universiteten, lika litet anser jag detta vara ett anslag till
Stockholms högskola, utan det är ett anslag till tryckning av föreläs¬
ningar i juridik, avsett att åstadkomma ett undervisningsmaterial och
ett vetenskapligt material, som i lika hög grad kan komma statsuni-
versitetens studerande som enskilda högskolors studerande och alla
övriga, som studera juridik, så långt svenskt språk talas, till godo.
För mig hade det varit angenämast, om reservationen fått den formule¬
ringen, att därav klart framgått, att anslaget helt enkelt hade till¬
styrkts för tryckande av föreläsningar i juridiska ämnen vid rikets
universitet eller högskolor. Men jag kan gå med på reservationen
även med den formulering, som av reservanterna i utskottet givits åt
densamma, och jag ber därför, herr talman, att med betonande av
den synpunkt, jag här i början av mitt anförande framhöll, få yrka
bifall till reservationen.
I detta anförande instämde herr Ilildcbrand.
Herr Lindhagen: Jag skall be att för min del få yrka bifall
till reservationen.
Förhållandet är, som herr Rydén framhållit, att den juridiska
fakulteten vid Stockholms högskola ingått direkt till Kungl. Maj:t med
denna framställning med förbigående av högskolans styrelse och lärare¬
råd. Fakulteten har enligt egen uppgift trott, att den därmed angivit
hela denna sak såsom mera privat och såsom stående vid sidan av
själva universitetsundervisningen, såsom också framhållits av någon
av de föregående talarne. Emellertid är denna sak icke så kompli¬
cerad, att icke herrarne gott kunna förstå, att Stockholms högskolas
styrelse och lärareråd äro livligt med på denna framställning. Själv
är jag ledamot av styrelsen och inspektor för högskolan. Jag har
anmält saken i styrelsen, och vi voro alla med om, att det skulle
vara synnerligt önskvärt, att detta anslag lämnades åt högskolan.
Alltså tror jag icke, att kammaren bör ha några betänkligheter här¬
emot ur de formella synpunkter, som herr Rydén framhållit.
Vad utskottsutlåtandet i övrigt beträffar, innefattar det ett under¬
kännande av den betydelse, som dessa enskilda högskolor och speci¬
ellt Stockholms högskola ha. Man säger, att det icke finns anled¬
ning antaga, att icke statsuniversiteten fylla behovet i fråga om juri¬
disk undervisning, och häri ligger då, att man icke vet vad man skall
göra med denna falkultet vid Stockholms högskola. Men den har
framsprungit ur ett mycket starkt behov, och särskilt herr Rydén,
som så ivrigt förfäktar att få fram en annan ämbetsmanna-
utbildning, bör förstå vikten av att det i Stockholm, i huvudstaden,
Andra hammarens protokoll 1918. Nr 20. 2
Nr SO. 18 Torsdagen den 13 mara.
Ång. tryck- finnes tillgång till juridisk undervisning, så att de blivande ämbets-
anteckningar männen under sin studietid kunna komma mera i förbindelse med
efter jun• det levande livet, som rör sig omkring dem, varigenom det också
diska före■ blir lättare att påverka dem än vid statsuniversiteten. Ur denna
läsningar och även andra synpunkter har den juridiska fakulteten vid Stock-
(Forts.) holms högskola nog en stor allmän betydelse.
Men så kommer det sista skälet, nämligen att det skulle bliva
ett farligt prejudikat att understödja denna enskilda institution. Då
vill jag i likhet med föregående talare påpeka, att det här är fråga
om att understödja utgivandet av föreläsningar i juridik till gagn för
alla studerande vid alla universitet och till gagn för alla advokater i
hela landet och till gagn för alla andra, som vilja begagna denna
undervisning. Då är det väl bra formalistiskt och för saken ogagne¬
ligt att saga, _ att dessa föreläsningar, som utkomma från Stockholms
högsirolas juridiska fakultet, vilken för närvarande är sammansatt,
åtminstone delvis, av mycket framstående krafter, att just dessa före¬
läsningar skola icke spridas i landet, då allmänheten icke har samma
gagn av dessa föreläsningar som av dem, som utgivas från småstads-
universiteton. Detta kan icke vara ett riktigt resonemang.
Frågans kärnpunkt, för vilken det andra endast är en betäckning,
är dock det, som jag nämnde nyss, att det kunde bliva ett farligt preju¬
dikat, och att, _ om vi började att understödja på detta sätt, så kanske
detta kunde föra annat med sig. Ja, de där prejudikaten få alltid
stå i vägen, när man icke vill något. Tänk, vad Riksdagen har varit
frikostig med att bevilja anslag till alla möjliga nykterhetsföreningar!
Jag tror, att det är SO eller 40 nykterhetsföreningar, som fått anslag
för att .sprida upplysning och trycka skrifter, men den juridiska fa¬
kulteten vid Stockholms högskola skulle icke få detta anslag, det
skulle bli ett så farligt prejudikat, och därför bör det icke komma
i fråga. Ingenting är väl dock vanligare än att Riksdagen lämnar
anslag för att understödja enskilda institutioner. Och i detta fall,
som jag särskilt framhållit, är det ju så, att just den sak gagnas, för
vilken anslaget gives, vilket gagn uteblir, ifall man gör detta undan¬
tag. Nu har dessutom reservationen icke, som Kungl. Maj:t gjort,
sönderdelat anslaget på olika universitet, utan detta är sammanslaget
till en helhet, och då försvinner ännu mer den där farhågan.
Ja, herr talman, jag ber på det allra livligaste att få yrka bifall
till reservationen.
Med herr Lindhagen instämde herr Palmsi i ernå.
Herr Rune: Herr talman, mina herrar! Då jag nu ber att få
förena mig med dem, som yrka bifall till reservationen, måste jag
bekänna, att jag i många avseenden är förekommen av borgmästare
Lindhagen.
Jag vill bara än en gång stryka under, att det icke kan vara
rimligt att se detta anslag som ett anslag speciellt för Stockholms
högskola. Det är väl ett anslag för spridande av vetande, fullkomligt
oavsett från vilken högskolas professorer dessa skrifter härstamma.
Det är, tycker jag, ytterst behjärtansvärdt, att dessa föreläsningar bli
Torsdagen den 13 mars.
19
Nr 20.
tillgängliga för den stora allmänheten lika väl som andra föreläsnin- Ang. tryck-
gav, och jag ber att få påpeka vikten därav för domare, advokater “”tf
eller administrativa tjänstemän att, allt efter som lagstiftningsarbetet ^efter^rt?
i landet går framåt, hava tillfälle, även sedan de lämnat universitetet duka ftre-
eller eljes sakna möjlighet att direkt komma i åtnjutande av vetande Varningar.
i detta avseende, att läsa skrifter ordentligt utgivna av kompetenta (Forts.)
personer, och sålunda alltjämt kunna följa med juridikens utveckling.
Jag skall, herr talman, be att på det lifligaste få yrka bifall till
reservationen.
Häruti instämde herr Lundell.
Herr Rydén: Jag förstår ju, att personer som äro särskilt intres¬
serade i ärendet, ävensom en del jurister se på denna sak på ett an¬
nat sätt, än vad statsutskottets majoritet gjort. Jag kan dock för
min del ej finna, att här kan resoneras på det sätt, herr Lundström
i Göteborg gjort, ty vore det riktigt, vad lian påstått, att detta är ett
anslag för spridande av vetenskaplig juridisk litteratur, så frågar jag:
varför skall detta begränsas på sätt här skett till att gälla vederbör¬
ligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom de juri¬
diska fakulteterna vid rikets universitet och inom den stats- och rätts¬
vetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola. Om detta vore
ett allmänt anslag för vetenskaplig juridisk literatur, varför nödvän¬
digt hålla sig till föreläsningar, och varför skulle man nödvändigt
hålla sig till de herrar, som äro professorer vid dessa fakulteter? Det
kan finnas vetenskaplig juridisk litteratur även utanför deras krets,
författad av andra, som i detta fall kunde vara förtjänta av stats¬
bidrag lika fullt som professorerna. Själva anslaget står under rubri¬
ken »gemensamma universitetsändamål», och hela dess läggning är
sådan, att det avser bara professorernas föreläsningar och icke veten¬
skaplig juridisk litteratur i allmänhet. Föreligger behov av att få
vetenskaplig juridisk litteratur tryckt på statens bekostnad, är rätta
sättet för ordnandet av denna angelägenhet, att sådan litteratur tryc-
kes, oavsett om det är föreläsningar, hållna vid universitet eller hög¬
skola och oavsett vilka personer, som utarbetat densamma. Jag vill
erinra herrarna därom, att det är många andra, som utarbeta veten¬
skaplig juridisk litteratur än professorerna vid universiteten och vid
högskolorna i Stockholm. Jag kan som exempel nämna den nuva¬
rande justitieombudsmannen, som utgivit omfattande vetenskapliga
arbeten på vissa områden inom juridiken, och det är åtskilliga andra,
som gjort på samma sätt.
Många här önska kanhända att på denna väg få ett prejudikat
för att de enskilda högskolorna skola få statsunderstöd. Det kan jag
förstå. Jag vill icke yttra mig om den saken, men jag anser, att om
den uppfattningen får göra sig gällande, den saken skall tagas upp i
hela sitt sammanhang.
Skola vi gå fram på den linjen, att stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola skall, ha statsanslag, ja, då
måste vi, mina herrar, också taga upp herr Tengdahls tanke från i
fjol om indragandet av den juridiska fakulteten vid Upsala universi-
Nr 20,
Torsdagen den 13 mars.
20
Ang. tryck■ tet. Dessa båda saker höra tillsammans och böra prövas i ett sam-
ning av manhang. Jag kan icke finna annat än, att det på detta sätt blir
efter juri- ordning i det hela. Jag vidhaller mitt yrkande.
diska före-
läsningar. Herr Ni 1 soii i Örebro: Det torde icke kunna bestridas, att statsutskot-
(Forts.) tet har företrätt den mera formalistiska synen på föreliggande spörsmål,
under det att reservanterna, som härvidlag ha anslutit sig till Kungl.
Maj:ts framställning i ämnet, mera tagit fasta på det levande livets krav.
Nu sökte den, som här förde utskottets talan, göra gällande den
meningen, att det här vore fråga om ett anslag till Stockholms hög¬
skola, men man har ju här på alla håll tydligt sagt ifrån att så
ingalunda av händelsen. Jag bor att endast få understryka detta.
Här är det icke fråga om någonting annat än ett anslag med
ändamål att för den ungdom, som ägnar sig åt juridiska studier eller
den allmänhet, som annars är intresserad av juridiska spörsmål, be¬
reda (iliad möjlighet att tillgodogöra sig de insikter och den kunskap
uti juridik, som är representerad vid Stockholms högskola. Det är
detta det är fråga om, och ingenting annat. Hur den föregående
talaren då kan med verkligt grundade skäl göra gällande, att det här
är fråga om ett anslag, som skall föra med sig nu oöverskådliga
konsekvenser, det kan jag icke förstå. Så säger han: varför icke
bevilja detta anslag med än vidare omfattning? — Jo, helt enkelt och
först och främst därför, att det icke är något annat spörsmål, än
detta, som nu föreligger. Jag hoppas också, att den siste ärade tala¬
ren ej kan skrämma kammaren i detta fall därmed, att om vi nu
bevilja detta anslag, så få vi lov att börja på med att också giva
anslag med ändamål att i framtiden giva ut de juridiska skatter, som
till äventyrs kunna finnas i den ena eller den andra institutionen,
varom nu intet förslag föreligger.
Jag tror, att det är lämpligt, att vi härvidlag begränsa frågan till
dess rätta räckvidd, och det är icke fråga om någonting annat än
vad jag här förut har antytt, och som också är understruket i reserva¬
tionen, nämligen huruvida förtjänstfulla anteckningar från föreläsnin¬
gar i juridik även vid Stockholms högskola kunna få utgivas med
stöd av det anslag varom nu är fråga. Jag ber sålunda att få an¬
hålla om kammarens bifall till reservationen.
Med herr Nilson i Örebro förenade sig herr Byström.
Herr Rune: Herr talman! Bara några ord med anledning av
herr Rydéns påstående, att det visat sig, att många andra personer
än universitetslärare giva ut juridiskt vetenskapliga avhandlingar och
skrifter, att de göra det utan statsanslag, och att det därför skulle
. vara olämpligt att giva statsanslag åt dessa professorer för utgifvande
i tryck av deras föreläsningar. Jag skall då be att få påpeka, att i
allmänhet är det så, att de juridiska skrifter, som jag antager han
åsyftade, både de, som finnas utgivna av justitieombudsmannen och
andra, som man ofta ser, äro i allmänhet lagar med kommentar, där
man anför motiven för lagarna, redogör för behandlingen i Riksdagen
och i lagutskottet m. m. Och sådana skrifter kunna ju i någon mån
21
Nr SO.
Torsdagen den 13 mars.
.dna sig att giva ut av enskilda, därför att allmänhetens intresse —
även den icke juridiskt bildade allmänhetens — för dessa skrifter är
så stort, att de vinna en ganska avsevärd avsättning. Men jag tror
icke, att man kan säga detsamma om de föreläsningar, som nu äro
föreslagna att utgivas. Jag tror icke, att allmänhetens intresse för
dem är så stort, att det kan bära sig för professorerna att giva ut
dem utan statsbidrag. Därför tror jag, att denna litteratur många
gånger blir otryckt, vilket jag anser vara till ganska stor skada för
allmänheten.
Således, herr talman, ber jag att få vidhålla mitt yrkande om
bifall till reservationen.
Herr Tengdahl instämde häruti.
Herr Lundström i Göteborg: Herr talman! Jag nödgas ännu
en gång säga den ärade statsutskottetsledamoten på skånebänken, att
han i detta fall är fången i en missuppfattning. Nu senast talade
han om, att det finnes andra människor här i landet, som skriva
vetenskaplig juridisk litteratur än professorerna, och att de därför
borde innefattas i detta anslag. Men här är det icke fråga om veten¬
skaplig juridisk literatur direkt i form av vetenskapliga monografier
och dylikt, utan här är det fråga om undervisningsmaterialet och
tryckandet av föreläsningar, och officiellt åtminstone kan man icke veta
att sådant kan utgå från andra än de kända juridiska undervis¬
ningsanstalterna. Det är därför man finner det naturligt, att anslaget
endast går till tryckningen av föreläsningarna från dessa universitet.
Samma statsutskottsledamot sökte inveckla denna fråga ytter¬
ligare genom att säga, att man här rullar upp icke blott frågan om
anslag till enskilda högskolor — såvitt jag vet åtminstone har icke
den högskola, som jag själv har äran tillhöra, och icke heller andra
enskilda högskolor ännu gjort några påtryckningar för att av staten
få något sådant bidrag — men alldeles oavsett detta, så skulle på
grund av detta anslag även upprullas frågan, om staten skulle av-
hända sig den ena av sina egna juridiska fakulteter. Jag får säga,
att detta resonemang är för mig alldeles ofattbart. Staten har redan
exempelvis lämnat anslag till populära föreläsningar vid Göteborgs
högskola liksom vid Stockholms högskola. Betyder detta, att staten
skall låta bli att hålla populärvetenskapliga föreläsningar vid sina
egna fakulteter, eller rullas därmed upp frågan om fakulteternas in¬
dragning? Eller om staten lämnar bidrag till tryckandet av en läro¬
bok, som utgives från ett enskilt läroverk eller en enskild högskola,
betyder detta, att staten skall avhända sig alla sina egna skolor eller
alla sina egna universitet? Detta resonemang är för mig fullkomligt
ofattbart.
Herr talman! Jag ber fortfarande att få yrka bifall till det i reserva¬
tionen föreslagna, såvitt jag kan förstå, synnerligen väl avvägda anslaget.
Herr Rydén: Den jämförelse, som herr Lundström nu gjorde,
haltar ju fullkomligt. Här är det fråga om — huru vi än resonera
— huruvida det skall givas anslag till tryckningen av de föreläsningar,
Ang. tryck
ning av
anteckningar
efter juri¬
diska före¬
läsningar.
(Forts,)
Nr 20.
22
Torsdagen den 13 mars.
Ang. tryck- 80m äro hållna av professorerna vid en viss fakultet eller en visa
«5»^«r”de!Din® inom Stockholms högskola, eller icke. Det kan väl icke
efter jarl- jämföras med de populärvetenskapliga föreläsningar, som hållas av
diska före- professorer och andra alldeles oberoende av deras ställning till uni-
lätninyar. versiteten, och som för resten äro en från universiteten alldeles fri-
(Forts.) stående verksamhet.
Fastän herrar stockholmare och herr Lundström i Göteborg hava
varit uppe i debatten och försäkrat motsatsen, är jag övertygad om,
att det kali bli efterräkningar för framtiden om detta anslag beviljas.
Herr Eden: För att herr Rydén icke skall tro, att intresset för
donna sak uteslutande finnes hos representanter för och vänner till de
enskilda högskolorna, så skall jag ta mig friheten att säga några fä
ord i ärendet, som åtminstone böra kunna visa, att man även från
universitetshåll är fullt medveten om, att det, som här är föreslaget,
är av stort värde för den allmänna juridiska undervisningen och bild¬
ningen, samt att det på intet sätt kan anses falla de gamla universi¬
teten i ämbetet eller på något vis skada eller undergräva deras ställning.
Jag skall icke för mycket upprepa vad redan så starkt framhållits,
nämligen var kärnan i denna sak ligger. Här gäller det ju bara att
pa lämpligt sätt göra tillgänglig juridisk litteratur och ingenting annat.
Nu har herr Rydén fäst sig vid, att det i så fall blir endast sådan
litteratur, som författas av högskolans professorer. Ja, det må nu så
vara, men det är väl ändock icke något direkt fel, att den författas
av professorer vid högskolan. Det förhåller sig ju helt enkelt på det
sättet, att om man skall med statsbidrag understödja utgivandet av
juridiska handböcker, så kan man icke göra detta billigare, än om man
bara behöver bidraga till tryckningen. Föreläsningarna äro utarbetade,
och det blir således icke fråga om något arvode för själva arbetet,
utan det gäller bara, att få de redan utarbetade föreläsningarna tryckta
och sålunda möjliggöra, att de kunna användas på flere ställen, än
där de äro hållna.
Herr Rydéns anmärkning om, vilka konsekvenser detta skulle dra
med sig beträffande anslag till högskolorna i allmänhet, måste jag i
likhet med herr Lundström fullständigt visa bort. Jag tänker för min
del alldeles inte vara med på att lägga bördor för de enskilda hög¬
skolorna på staten. Men den saken har icke det bitteröta med den
föreliggande frågan att göra — här gäller det inte att understödja
Stockholms högskola, utan att trycka juridiska handböcker. För övrigt
är reservationen formulerad på det sättet, att den sammanför de av
Kungl. Maj:t begärda summorna i ett gemensamt anslag till utgivande av
trycket av föreläsningar, vilka äro hållna vare sig vid universitet eller
högskola av deras juridiska lärare. Även universitetens jurister få
alltså en fördel genom höjningen.
Allt talar för, att man bör använda denna billiga form att hjälpa
upp vår ganska torftiga och knappa juridiska litteratur, och jag ber
därför att få instämma i yrkandet om. bifall till reservationen. '
Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen i
överensstämmelse med de därunder förekomna yrkandena propositioner
Torsdagen den 13 mars. 23
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på bifall till den
vid punkten fogade reservationen; och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande ja godkänd. Herr Rydén begärde
emellertid votering, till följd varav nu uppsattes, justerades och anslogs
denna omröstningsproposition:
Den som vill, att kammaren bifaller den vid punkten 126 av
statsutskottets förevarande utlåtande nr 8 fogade reservationen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets hemställan i berörda
punkt.
Voteringen utvisade 92 ja, men 98 nej, vid vilken utgång kam¬
maren således bifallit utskottets hemställan.
Punkten 127.
Lades till handlingarna.
Punkten 128.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 129.
Lades till handlingarna.
Punkterna 130—135.
Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar blevo av kam¬
maren bifallna.
Punkterna 136 och 137.
Lades till handlingarna.
Punkterna 138—143.
Kammaren biföll vad utskottet föreslagit.
Punkten 144.
Lades till handlingarna.
Nr 20.
Ang. tryck¬
ning av
an' echningar
efter juri¬
diska före¬
läsningar.
(Forte.)
Nr 20.
24
Torsdagen den 13 mars.
Ang. extra
och vikarie¬
rande ämnes-
lärare.
Punkten 145, angående extra och vikarierande ämneslärare.
Kungl. Maj:t hade uti punkten 145 av förevarande huvudtitel
föreslagit Riksdagen
dels medgiva, att till extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna
läroverken finge för år 1914 utgå följande tilläggsarvoden:
för extra ordinarie lärare, vilken fullgjort de för behörighet till
ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk stadgade villkoren
700 kronor, samt
för extra ordinarie lärare, som icke fullgjort nyssnämnda villkor,
500 kronor,
dels ock till arvoden åt extra och vikarierande lärare vid de all¬
männa läroverken bevilja på extra stat för år 1914 ett anslag av
285,500 kronor.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft två
lika lydande motioner, väckta, den ena inom Första kammaren, nr 79,
av herr E. Lindblad in. fl. och den andra inom Andra kammaren,
nr 170, av herr Söderberg i Iiobborn in. fl., häruti, i den del, som
berörde nu förevarande ärende, föreslagits, att Riksdagen måtte avslå
vad Kungl. Maj:t äskat utöver vad Riksdagen därtill senast beviljat.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med avslag å herrar Lindblads m. fl.
och böderbergs m. fl. ovan berörda motioner i den del, varom nu vore
fråga, måtte
a) besluta, att för extra ordinarie ämneslärare, vilken avlagt aka¬
demisk examen, som medförde rätt att söka lärarbefattning vid all-
mänt^läroverk, och genomgått provårskurs, skulle utgå ett årligt arvode
av 2,/00 kronor samt att för extra ordinarie lärare, som icke fullgjort
sålunda stadgade villkor, skulle utgå ett årligt arvode av 2,800 kronor;
samt
b) till arvoden åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna
läroverken bevilja på extra stat för år 1914 ett anslag av 285,500
kronor.
Punkten föredrogs, varefter
^err Söderberg i Hobborn yttrade: Herr talman, mina herrar!
Såsom herrarna torde se har jag jämte 11 av kammarens ledamöter
vid denna punkt väckt en motion. I motiveringen till denna motion
ha vi anfört, att det torde vara en klar och oavvislig plikt för oss
litet var, som dagligen och stundligen se en hård strid för att av den
svenska jorden avvinna de värden, som skola föda landet, att noggrant
pröva och avväga de löner, som bjudas i statens och kommunens tjänst.
\i ha med anledning av den kungl. propositionen velat göra en erinran
till Riksdagen,. till våra kamrater, att noga tänka sig för, då det nu
gäller att återigen beträda den väg, som leder till höjda löner och
ökade inkomster åt statstjänarna.
Jag vill ifrån början medgiva, att den klass av statstjänare, dessa
extra läroverkslärare tillhöra, visserligen icke har någon avlöning, som
2 5
Kr 20.
Torsdagen cUn 13 mars.
vi kunna kalla hög, utan dessa lärare få ju nöja sig med ganska blyg¬
samma inkomster. Vid 1904 års lönereglering bestämdes ju avlöningen,
för dem, som genomgått provår och sålunda förklarats kompetenta, till
2,000 kronor, och för dem, som icke genomgått sådant provår, till
1,800 kronor. Det kan, säger jag, visserligen synas, som om dessa
arvoden vore tämligen låga, men om vi tänka på att dessa lärare äro
nyligen utkomna från akademien och icke hava haft någon möjlighet
att öva sig i undervisning, utan först vid början av sin anställning
vid läroverken få öva sig in i det arbete, som skall bliva deras levnads¬
kall, te de sig icke så låga. Det förhåller sig verkligen annorlunda
med folkskolelärarekåren. För denna kår äro övningsskolor anordnade,
vilka sätta eleverna i stånd att skickliggöras för sitt kall. Men på
detta område finnes det ju ingen annan möjlighet för de unge männen
än att under privat undervisning och anställning som informatorer i
familjer kunna vinna någon färdighet på detta område. Elementar¬
skolorna måste sålunda taga dessa unga män sådana de äro, och dessa
få då gå där som extra någon tid. När de sedermera få den färdighet,
som är nödvändig, genomgå de s. k. provår för att sedermera i tur
och ordning komma in som ordinarie lärare vid våra läroverk. Under
sådana förhållanden tror jag, att man måste tänka på, att de första
åren för dessa lärare måste betraktas såsom ett led i deras fortsatta
utbildning för lärarekallet, och under sådana förhållanden är jag,
liksom mina medmotionärer, av den meningen, att man icke borde
sätta dessa löner alltför högt. Vi äro även övertygade om att, i fall
icke goda löneförmåner funnes, många utav dessa unga män säker¬
ligen skulle ha valt en annan levnadsbana; det kanske också visar sig
i början av deras verksamhet, att de icke äro danade för detta, och
jag tror, att det icke är klokt att på detta sätt locka in unga män i
stort antal att beträda en levnadsbana, som de kanske icke äro danade
för. Jag vill med andra ord säga, att det levande intresse, som bör
finnas hos en ung man, bör förefinnas även hos dem, innan de åtaga
sig dessa befattningar, innan de gå in på denna bana, så att icke den
höga avlöningen måtte locka in dem, utan det levande intresset för
lärarekallet måtte spela en mera avgörande roll.
Jag tror, att när man går ut från den synpunkten, 1,800 kronor
icke är så litet för en inkompetent lärare, och 2,000 kronor för en
kompetent extralärare är ingalunda ett föraktligt arvode, när man
tänker på, att dessa lärare om fyra eller fem år få bekläda ett ämbete,
som ger dem en säker inkomst för framtiden med en begynnelselön
av 8,000 kronor och alla de förmåner, som följa med befattningen.
När jag närmare ser på de motiv, som legat till grund för herr
statsrådets framställning, kan jag icke värja mig för den tanken, att
man har gått ganska vårdslöst till väga, när man har inkommit till
Riksdagen med denna framställning. Först och främst vill jag göra
en anmärkning på det störa belopp, som här är fråga om, då det
gäller att i ett enda tag höja avlöningen för de inkompetenta med
500 kronor, och för dem, som äro förklarade kompetenta, med 700
kronor. Det är väl ändå någonting enastående uti våra löneregleringar
att gå tillväga på detta sätt. Utskottet har, synes det mig, behandlat
denna fråga synnerligen välvilligt, då det gått ett steg ännu längre,
Ang. extra,
och vikarie-
rande ämnes-
lärare.
(F orts.)
Nr 20.
26
Torsdagen den 13 mars.
Ang. extra
och vikarie¬
rande ämnes-
lärare.
(Forts.)
så att, när Kungl. Maj:t föreslagit, att det skulle vara en tillfällig
löneförbättring, statsutskottet anser, att det med dessa belopp bör
bliva en konstant löneförbättring.
För att lämna en redogörelse för detta ärendes behandling inom
departementet, vill jag nämna, att departementschefen anfört en skrivelse,
inkommen från skolöverstyrelsen och daterad den 30 september 1912.
Det heter bland annat i denna skrivelse:
»Överstyrelsen anser sig till eu början böra taga fasta på den vid
ovanbemälta riksdagsdebatt av en medlem av statsutskottet lämnade
uppgiften, att den uppfattningen, att läroverkslärarna och särskilt extra
lärarna behöva en lönereglering, varit fullkomligt enhällig på den
avdelning inom statsutskottet, som i första hand haft att handlägga
propositionen om nya tjänster vid de allmänna läroverken; att vidare
de resonemang, som där förts, visat, att alla voro uppfyllda av den
uppfattningen, att det här icke kunde vara billigt att stanna vid ett
alltför lågt belopp, då det gällde att höja avlöningsvillkoren. Det
gjordes, enligt samma uppgift, med all rätt den jämförelsen mellan
läroverkslärarna och amanuenserna vid ämbetsverken, att man beräknat,
att amanuenserna skola hava två befattningar och åtnjuta lön från
båda, samt att tjänstgöringen för en extra lärare möjligen kunde i allt
väsentligt anses sammanfalla med uppehållandet av två amanuens¬
befattningar. Det ansågs därför icke mer än billigt, att beloppet av
extra lärarnas löner bestämdes i analogi härmed. I anslutning till
den åskådning, som enligt denna i Riksdagen lämnade uppgift sålunda
gjort sig gällande inom ifrågavarande avdelning av statsutskottet, till-
låter sig överstyrelsen att uttala den meningen, etc.»
Nu är det väl ändå något underligt, att man med ledning av ett
uttalande av en medlem i statsutskottet, att inom en avdelning där
skulle ha förekommit sympatier för en sak, lägger detta som grund
för en så väsentlig löneförhöjning för dessa lärare. Det anser jag åt¬
minstone vara något väl omotiverat; jag kan icke hjälpa det. Visser¬
ligen talade gamle häradshövding Restadius på sin tid i Andra kam¬
maren om de 24 småkonungarna i statsutskottet, som han ansåg och
hade kännedom om, att de ägde en obegränsad makt i Riksdagen. Det
ha vi också förnummit under årens lopp, men att dessa småkonungar
skola ha en sådan obegriplig makt, att, då en av dem gör ett uttalande
på en avdelning inom statsutskottet, detta sedermera, när det kommer
till allmän kännedom, skall läggas till grund och medföra vittgående
konsekvenser, det är åtminstone något, som förefaller mig obegripligt.
Ja, herr talman, jag är ej övertygad om, att det kan vara lönt att
göra något yrkande, då jag har den erfarenheten att, då ett enigt
statsutskott gått med på någonting, det nästan är omöjligt för Riks¬
dagen att få någon ändring i detta. Det är emellertid åtskilligt i
statsutskottets motivering, som jag vill fästa uppmärksamheten på,
och det är särskilt det, att utskottet anser, att den löneförhöjning,
som bereddes dessa lärare 1904, redan i och för sig måste betraktas
såsom ganska måttlig. Ja, mina herrar, jag tror, att vi lantmän åt¬
minstone, böra ha stor respekt för de steg man tager, när det gäller
löneförhöjningar, så att det måtte ske med verklig försiktighet, och det
tror jag icke någon bör klandra oss för, Men när man söker bedöma
Torsdagen den 13 mars. 27
denna fråga och utfinna vad som ligger till grund för löneförhöjningen
med de belopp, som här äro föreslagna, tror jag verkligen man frestas
använda ett motsatt ord till detta ordet »måttlig».
Ja, jag skall icke uppehålla kammarens tid längre. Endast ännu
bara en sak. Statsutskottet omnämner, att i händelse motionärerna
skulle vidhålla sitt yrkande, så borde man åtminstone icke stannat
vid den summan av 108,500 kronor som fastställdes år 1912, utan
höja den med åtminstone det belopp, som utgör tillskott till ytter¬
ligare erforderliga extralärare. Med anledning av detta skall jag be
att få yrka avslag på utskottets hemställan och bifall till vår motion,
på det sättet, att summan höjes från 108,500 kronor till 132,500
kronor.
Ja, herr talman, jag vet icke, om jag har någon förhoppning att
detta yrkande skall vinna någon tillslutning, men jag har åtminstone
velat uttala min uppfattning i denna punkt.
Herr vice talmannen, som under herr Söderbergs i Hobborn an¬
förande övertagit ledningen av kammarens förhandlingar, gav härefter
ordet till
Herr Rydén, som yttrade: Herr talman! För min del är jag
livligt övertygad om, att kammaren i detta fallet gör rättvisa och
handlar klokt, om den bifaller utskottets hemställan. Redan under
den stora debatten vid fjolårets riksdag angående tillskapande av ett
antal nya lärartjänster vid de allmänna läroverken, hade jag tillfälle
att angiva den ståndpunkt, som jag i likhet med alla mina kamrater
inom avdelningen hade, och som jag ansåg mig böra meddela, nämligen
att det fanns starka skäl för att reglera extra lärarnas löner. Vad som
sedan har inträffat, torde icke i något avseende ha jävat riktigheten
av vår dåvarande uppfattning.
Om utskottets förslag blivit lagt så, att det fått något direkt
sammanhang med den stora och svåra frågan om en provisorisk löne¬
reglering för de ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken, som
Kungl. Maj:t ställt i utsikt, då skulle där funnits anledning att hysa
någon betänklighet mot att bifalla utskottets förslag Men utskottet
har undanröjt denna stötesten genom att framlägga, icke en provisorisk,
utan en definitiv lönereglering, som till ett skäligt belopp bestämmer
extralärarnas löner för de kommande åren.
Jag vill icke alls jäva vad herr Söderberg i Hobborn yttrat an¬
gående de skäl, som finnas för att gå varsamt fram på detta område,
men jag har den bestämda uppfattningen, att, ifall man icke gör en
lönereglering för extralärarna vid de allmänna läroverken, så begår
man en stor orättvisa mot dem. Det förslag, som framställts här av
utskottet, står i full överensstämmelse med de löneregleringar man
under loppet av de sista 6 eller 7 riksdagarna företagit för andra
statens tjänstemannakorporationer. Redan vid fjolårets debatt angavs
den uppfattningen, att man fick en utgångspunkt för bestämmandet
av extralärarnas löner genom att jämföra dem med två amanuens-
arvoden. Då dessa arvoden utgöra vardera 1,500 kronor, skulle vi
följaktligen komma upp till 3,000 kronor för extralärare. Men be-
Nr 20.
Ang. extra
och vikarie¬
rande ämnes-
lärare.
(Forts.)
Nr 20.
Ang. extra
och -vikarie¬
rande ämnes-
lärare.
(Forts.)
^8 Torsdagen den 13 mars.
räknar man, att i detta belopp måste ingå ortstillägget för befattnings¬
havare i Stockholm — 300 kronor — kommer man för riket i dess
helhet just till dessa 2,700 kronor, som läroverksstyrelsen föreslagit,
och utskottet enhälligt förordat.
Jag tror för min de!, att kammaren icke skulle göra rätt mot
denna stora korporation, om kammaren icke biträdde utskottets för¬
slag. Det kan icke förnekas, att om man tager i betraktande nu
gällande levnadsomkostnader och att det ju ofta är de fattiga studen¬
terna, som bli läroverkslärare, och att de därför ofta ha stora studie¬
skulder att dragas med när de först komma ut, synes det mig, som
om staten handlade rätt genom att se till, att extralärarna icke ha
det alltför knappt och jämmerligt, vilket alldeles uppenbart är fallet
med de nuvarande lönebeloppen. Fastän jag annars brukar stå på de
sparsammas sida, har jag måst ställa mig på den ståndpunkten, att
.Riksdagen måste skipa rättvisa mot denna kår likaväl som den gjort
med flertalet övriga tjänstemannakårer.
Men jag ber tillika få understryka utskottets uttalande i denna
punkt, nämligen att detta utskottsförslag i intet avseende får betraktas
såsom föregripande eller bindande för Riksdagens ståndpunkt till den
lönereglering, som förebådats för den ordinarie personalen. — Jag ber
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Härpå anförde
Herr Beckman i Linköping: Då jag begärde ordet, visste jag
icke, att utskottets taleman redan gjort detta. Jag ämnade emellertid
yttra mig i alldeles samma riktning, och jag skall därför be att få
instämma med den föregående talaren.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr vice
talmannen givit propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till det av herr Söderberg i Hobborn under över¬
läggningen framställda yrkandet, blev utskottets hemställan av kam¬
maren bifallen.
Punkterna 146—152.
Vad utskottet hemställt, bifölls.
Punkten 153.
Lades till handlingarna.
Punkten 154.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 155.
Lades till handlingarna.
29
Nr 20.
Torsdagen den 13 mars.
Punkterna 156—162.
Kammaren biföll utskottets i dessa punkter gjorda framställningar.
Punkten 163.
Lades till handlingarna.
Punkterna 164—166.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 167—169.
Lades till handlingarna.
Punkterna 170—172.
Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar blevo av kam¬
maren bifallna.
Punkten 173.
Lades till handlingarna.
Punkterna 174 och 175.
Kammaren biföll vad utskottet föreslagit.
Punkterna 176 och 177.
Lades till handlingarna.
Punkterna 178—182.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 183.
Lades till handlingarna.
Punkterna 184—186.
Utskottets framställningar biföllos av kammaren.
Punkten 187.
Lades till handlingarna.
Punkterna 188 och 189.
Kammaren biföll vad utskottet hemställt.
»r 20.
30
Torsdagen den 13 mars.
Om under- Punkten 190, angående understöd till vissa fortbildningskurser
sud_ till visso -för lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor.
för tull dill ags -
kurser för
lärare och I överensstämmelse med Kung!. Maj.ds under punkten 187 av
lärarinnor förevarande huvudtitel därom gjorda framställning' hemställde utskot-
Vlfmfsk/ilcT?1 ^et’ att Riksdagen måtte bevilja på extra stat för år 1914 ett anslag
av 15,000 kronor att användas enligt Kung! Maj:ts bestämmande och
på de villkor, Kung!. Maj:t kunde finna gott fastställa, till under¬
stödjande av fortbildningskurser för lärare och lärarinnor vid folk-
och småskolor.
Reservation hade dock avgivits av herrar Strömberg, Persson i
Stallerhult, Sjö och Gustafsson i Örebro, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte
av Riksdagen bifallas.
Sedan punkten föredragits, yttrade:
Herr Söderberg i Hobborn: Vid denna punkt finnes en reserva¬
tion, som går ut på avslag å Kungl. Majrts framställning. Jag är den
förste att inse betydelsen av sådana här fortsättningskurser för våra
folkskollärare och folkskollärarinnor och jag tror, att de i många fall
skulle ha stor nytta med sig, men jag är icke lika övertygad om, att
det är nödvändigt, att Riksdagen, att staten redan nu på detta så att
säga förberedande stadium tar hand om denna undervisning. Jag
tror, att man borde känna sig för något ute i landet, hur behovet är,
och höra sig för, vad den erfarenhet säger, som vi ha vunnit under
de senare åren.
Jag vill i detta sammanhang nämna om vad vi i Kopparbergs län
ha för erfarenheter på detta område. Inom hushållningssällskapet
framkom det en begäran från vissa håll till hushållningssällskapets
förvaltningsutskott att taga initiativ till en sådan här fortsättnings¬
kurs, vilken skulle hållas i Mora förliden sommar. Förvaltnings¬
utskottet tog saken under övervägande och ställde sig mycket välvilligt
till den ifrågavarande framställningen. Det föranstaltades om tillkallande
av lämplig lärare, det träffades anordningar för denna undervisning,
men inom förvaltningsutskottet uppställdes det villkoret för kursens
hållande, att åtminstone 25 lärare och lärarinnor skulle anmäla sig
till densamma. Men när tiden för anmälningen var tilländalupen,
var det icke mera än några få stycken, som hade anmält sig, varför
kursen måste inhiberas.
Nu är det visserligen sant, att här är frågan lagd på något bre¬
dare basis, så att vid dessa fortbildningskurser skulle förekomma före¬
läsningar om hembygden och varjehanda annat, som kunde vara nyt¬
tigt för lärarna vid skolundervisningen, såsom undervisning i jord¬
bruksnäringen o. s. v., och man har delat upp undervisningen uti tre
särskilda kurser, A-kursen, som borde innehålla undervisning i teck¬
ning, med omkring 40 deltagare, och en B-kurs för hembygdsunder-
visning med, kan jag förstå, minst 20 deltagare och slutligen en kurs
i och för undervisning i fortsättningsskolan.
Torsdagen den 13 mars.
31
Nr 2Ö.
Ja, jag ställer mig som sagt mycket sympatisk till detta, och Om under-
enligt vad jag hört från Skåne särskilt, skulle sådana kurser varit**"* fp®*"®
talrikt besökta, och detta borde väl verka uppmuntrande till fort■/°[.„rgfrn%ffrS'
sättande av dessa skolor samt utgöra skäl för att det allmänna skulle lärare och
bidraga till dem. Men jag för min del håller före, att man borde lärarinnor
förvärva någon större erfarenhet ute i bygderna om detta, och jag tror,vid folh~ ech
att det kan ske på ett mycket enkelt sätt genom att landsting, hus- ‘^^olor.
hållningssällskap och kommuner förena sig för att försöka åstadkomma (torts.;
något i här ifrågasatt riktning, ty om nu Riksdagen anslår denna
summa på 15,000 kronor, förslår det icke, det är ju ingenting att
tala om, det är bara en liten droppe i det stora havet. Men ha vi
en gång beviljat ett anslag för detta ändamål, tror jag icke, att det
skall vara möjligt att sedan komma från saken, utan'det kommer att
draga konsekvenser med sig, som icke sluta på hundra tusen kronor,
det är min övertygelse.
Det kan ju hända, att undervisningen i skolan kommer att vinna
på detta, det är ju möjligt, men jag tror, att med den stegring, som
utgifterna på åttonde huvudtiteln utvisa, vi ändå borde avvakta tiden
och söka på annat sätt vinna erfarenhet och stadga, så att man hade
bättre förutsättningar för att med framgång bedriva en undervisning
på detta område, och det är därför jag, herr talman, ber att få yrka
bifall till reservationen.
Herr talmannen, som under nästföregående anförande återtagit
ledningen av förhandlingarna, gav nu ordet till
Herr Starbäck, som yttrade: Den siste ärade talaren ställde sig
ju i själva verket, om jag uppfattade hans anförande rätt, helt sym¬
patisk emot det strävande, som kommit till uttryck i denna Kungl.
Majris framställning. Han var egentligen rädd för att en början skulle
medföra en anslagsökning år efter år, så att vi slutligen skulle komma
upp till ganska avsevärda belopp. Det är icke utan, att jag i det
fallet tror som han, att detta är en början, men i olikhet med honom
tror jag icke, att vi i detta fall behöva frukta för konsekvenserna.
Den tid vi leva i är en demokratisk tid. Vi ha ju på många
områden varit vittne till demokratiens genombrott och detta icke minst
i avseende på bildningen. Över allt, på alla bildningens områden, ha
strävanden gjort sig gällande att få en verklig och riktig växelverkan
till stånd mellan den högre och den lägre bildningens områden. Man
börjar känna ansvaret inom de kretsar, vilka på grund av lyckliga
förhållanden kommit i åtnjutande av den högre bildningens skatter.
Från universitetshåll har ju för många år sedan, som herr Söderberg
erinrar sig, utgått den paroll, som möjliggjort genom vissa sådana
fortbildningskurser eller åtminstone kurser, analoga med dessa, för en
hel del av Sveriges folkskollärarekår att på det sättet taga del av den
högre bildningens skatter. Ett sådant uttryck av denna ansvarskänsla,
denna känsla av skyldighet att söka dela med sig av bildningens goda,
som lyckliga omständigheter givit dem, finner man också i den strävan!
som föranlett utgivandet av populärvetenskaplig litteratur. Jag erinrar
i det fallet om studentföreningarna Verdandis och Heimdals småskrifter.
Nr 20. 32 Torsdagen den 13 mars.
Om under- Här stå vi inför en ny fas i denna strävan, nämligen upprättandet av
*«rtKW«i»*ffortl)il<-:*nin8skuré!er lan<*ct runt för folkskollärare, och det ligger i
} kurser för sakens natur, och det framgår av den kungl. propositionen, att för
lärare och denna stora kår det måste framträda en känsla av isolering, en känsla
lärarinnor av fattigdom så att saga gentemot den hastiga utveckling, som på olika
V’fmåsh>'lo7h bildningsområden gör sig gällande, där de var i sin ort sitta utan
(Forts)" flitighet att komma i kontakt med denna utveckling. Nu förstår
jag mycket väl, att man omöjligen kan ordna saken så, att hela denna
väldiga kår av svenska barnlärare på en gång eller ens i större ut¬
sträckning skall kunna inom jämförelsevis kort tidrymd få tillfälle att
föröka sina kunskaper. Detta har emellertid för mig omöjligt kunnat
utgöra ett tillräckligt skäl att säga nej, när det gäller att här göra en
början. Vi kunna icke vänta med att göra en sådan; det är enligt
min uppfattning vår skyldighet gentemot dessa människor, som dock
hava våra barns uppfostran om hand, att giva dem så mycket som
möjligt, och därför anser jag denna punkt i huvudtiteln vara av en
alldeles utomordentligt stor betydelse.*
Det är ju, som herrarna finna, tre slags kurser, som här äro före¬
slagna, dels en teckningskurs, dels en kurs i hembygdsundervisning,
som bägge skulle gälla för undervisning i folk- och småskolan, och
slutligen en kurs för undervisning i fortsättningsskolan, som särskilt
skulle röra tillämpning av de vetenskaper, som beröra jordbruks¬
näringen. Jag vill för min del och från min synpunkt sett fästa sär¬
skild vikt vid kursen i hembygdsundervisning. Hembygdsundervis¬
ning eller hembygdskunskap är ett jämförelsevis nytt ord i det svenska
språket, det säger kanske inte så litet detta ord, men det innebär ännu
mer än det säger. Det gäller att omedelbart för barnen taga fram det
åskådningsmaterial som finnes, det gäller att omedelbart giva åt hem¬
bygdens barn en känsla av samhörighet med denna hembygd, det
gäller att med alla medel få fram, att fördjupa denna samhörighet,
denna känsla av att äga ett hem, dels genom att visa på den praktiska
sysselsättningen runt omkring, den mera så att säga ekonomiska sidan
av saken, som är bunden just vid ifrågavarande hembygd, men det
gäller också mera ideella intressen. Jag tänkte, då frågan om Risinge
kyrka händelsevis gick förbi här helt apropos, att i det sammanhanget
säga några ord om kursernas betydelse för hembygdskänslans bevarande.
Jag ber nu att få taga fram Risinge kyrka såsom ett exempel på vad
jag menar. Herrarna förstå, att ett sådant minnesmärke i och för sig
utgör ett talande exempel för svenska barn i historiskt avseende och
innefattar en hel del anknytningspunkter vid undervisningen, som äro
av fullkomligt oskattbart värde.
Som jag ser saken, kunna således omöjligen konsekvenserna, om
de också vore så stora som herr Söderberg i Hobborn befarade, av¬
skräcka mig ifrån att på det allra varmaste vädja till kammarens med¬
lemmar att bifalla Kungl. Maj:ts hemställan, varför jag, herr talman,
ber att få yrka bifall till den hemställan, som utskottet med anled¬
ning av Kungl. Maj:ts proposition här gjort.
Med herr Starbäck förenade sig herrar Helger, Berg i Munkfors, Moss¬
berg, Andersson i Raklösen, Ekerot, Magnusson i Kalmar och Hellberg.
Vidare anförde
Torsdagen den 13 mars.
33
Nr 20.
Om under¬
stöd till vissa
Herr Söderberg i Hobborn: Ja, herr talman, jag högaktar p^kurse^för'
det allra livligaste det varma intresse, som den föregående ärade talaren lärare och
alltid lagt i dagen, när det gällt ungdomens förkovran i kunskaper lärarinnor
och insikter, och det har alltid varit en glädje för mig att höra honom,vi(l f°]k*, ooJt
nar han med sm vanliga intelligens försvarar undervisningen av de
unga. Jag vill därför icke, att mitt första anförande på något sätt ^ ° s-'
skall tolkas så, som om jag hade velat ställa mig avvisande till den
sak här nu är fråga om. Jag har tvärtom varit med om att söka få
fram sådana här kurser, men med den erfarenhet jag har, som dessa
försök ytterligare givit mig, har det varit mig ganska svårt att inse,
att frågan bör lösas så som här föreslås. Jag har trott, och jag tror
det fortfarande, att det vore bättre, att man i de olika delarna av
landet, i våra hemorter sökte verka för denna sak genom att intres¬
sera kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen för den¬
samma. Jag tror icke, att dessa skulle ställa sig avvisande, och jag
anser därför, att man först bör söka gå den vägen, innan man beviljar
statsmedel för ändamålet. Det är endast detta jag velat här framhålla.
Skulle det emellertid visa sig inom kammaren förefinnas ett mera av¬
sevärt intresse för denna angelägenhets ordnande på nu ifrågasatt sätt,
skall jag visst böja mig härför, och jag hoppas också, att ett beslut
i den riktningen i framtiden skall visa sig bliva till välsignelse för
vår ungdom.
Jag har, herr talman, endast velat tillägga detta till vad jag
förut yttrat.
Härmed förklarades överläggningen avslutad. Efter av herr tal¬
mannen givna propositioner å de därunder framkomna yrkandena bi¬
föll kammaren utskottets hemställan.
Pankt er na 191—204.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 205, angående understöd åt en centralorganisation för Ang. under-
anordnande av goda och billiga teaterföreställningar. ,ts* Jär an~
ordnande av
I två likalydande, inom Riksdagen väckta motioner, nämligen nr 43 ställningar.
i Första kammaren av herrar Wavrinsky och M. Hellberg samt nr
120 i Andra kammaren av herr Sandler, hade föreslagits, att Riksdagen
måtte till understöd åt en centralorganisation, som anordnade goda
och billiga teaterföreställningar företrädesvis i landsorten, bevilja för
år 1914 ett anslag å 10,000 kronor, varav minst 5,000 kronor skulle
användas uteslutande till beredande av lägre biljettpriser åt allmän¬
heten, att utgå under de villkor i övrigt, som av Kungl. Maj:t fast¬
ställdes.
Utskottet hemställde, att ifrågavarande motioner icke måtte av
Riksdagen bifallas.
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 20.
3
Nr 20.
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
34 Torsdagen den 13 mars.
Vid punkten var likväl fogad reservation av herrar A. G. Lind¬
blad, StarbäcJc, Rydén, Lindberg, E. F. Hellberg och Jansson i
Falun, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
verkställa utredning angående sättet för statens medverkan till anord¬
nande av goda och billiga teaterföreställningar och därefter för Riks¬
dagen framlägga det förslag i ämnet, vartill omständigheterna kunde
föranleda.
Efter föredragning av punkten begärdes ordet av
Herr St ar bäck, som yttrade: Herr talman! Som herrarna finna,
har en motion blivit väckt av herr Sandler, i vilken hemställes om
ett anslag å 10,000 kronor, av vilka 5,000 för användande »ute¬
slutande till beredande av lägre biljettpriser åt allmänheten att utgå
under de villkor i övrigt, som av Kungl. Maj:t fastställas».
Nu är det ju alldeles givet, att om denna fråga en mycket livlig
debatt kan utspinna sig, försåvitt man icke såsom jag är övertygad
om teaterns utomordentliga betydelse som bildningsmedel. Vid ett
tillfälle, måndagen den 17 februari 1913 — denna riksdag således —
hade också en stor del av kammarens ledamöter tillfälle att person¬
ligen bilda sig ett begrepp om meningen med Skådebanans verksam¬
het — ty det är, kan man ju säga, namnet på den sammanslutning,
som i första rummet skulle kunna komma i åtanke, ifall ett sådant
anslag som det här ifrågasatta en gång av Riksdagen skulle beviljas.
Denna sammanslutning ordnade då ett uppförande å Dramatiska
teatern härstädes av Strindbergs Mäster Olof, som väl ingen kan för¬
neka vara ett av den svenska dramatikens mästerverk, ja, ett verk,
som utan tvivel kan ställas i jämbredd med även de allra förnämsta
i världslitteraturen. Jag bevistade också denna föreställning. Det val¬
en egendomlig stämning, som slog mig till mötes i denna salong, där
man eljest är van att se en helt annan publik. Nu var den fylld
från golv till tak av liögtidsklädda skaror från huvudstadens fattigare
folklager, vilka med ett utomordentligt intresse åsågo framförandet av
Strindbergs odödliga mästerverk ifrån scenen. Det var under sådana
omständigheter för mig omöjligt att komma ifrån den tanken, att de
försök denna sammanslutning med så utomordentligt gott resultat
gjort i vårt land i syfte att popularisera den dramatiska konsten förr
eller senare måste ådraga sig statsmakternas uppmärksamhet och
understöd. Nu är det ju så, att det går kanske lättare att få fram
en sådan föreställning i huvudstaden med dess stora resurser, en ned¬
sättning å biljettprisen å huvudstadens teatrar kan alltid möjliggöras
genom det intresse, som finnes i detta stora samhälle. Men Skåde¬
banans huvudändamål och huvudsyfte, som också lyckligt kunnat
realiseras, har varit att föra ut den goda teaterkonsten på landsbyg¬
den, att giva dramatikens skatter och uppfostrande möjligheter åt
befolkningen landet runt. Och om man läser igenom motionen och
ser på den förteckning å platser i landsbygden, där föreställningar
givits, skall man finna, att Skådebanan verkligen väl fyllt sin uppgift
härvidlag.
35
Nr 20.
Torsdagen den 13 mars.
Jag skall för tillfället, herr talman, icke gå längre in på frågan, wnier-
den torde kanske komma att närmare belysas senare. Jag skall sJ^n{^ea,J~
endast be att få säga det, att under sådana omständigheter hade jag teaterföre-
för min del gärna velat tillmötesgå motionärens hemställan fullständigt, ställningar.
Men då det inte är så lätt att av en enskild motionärs framställning (Forts.)
riktigt kunna få klart för sig, hur en fråga kommer att taga sig ut,
ansåg jag det vara försiktigast att föreslå en skrivelse till Kungl.
Maj:t, och jämte mig ha ytterligare några utskottsledamöter reserva¬
tionsvis förenat sig om en sådan hemställan, varför jag, herr talman,
ber att få yrka bifall till reservationen.
I detta anförande instämde herrar Eriksson i Grängesberg och
Tysk.
Vidare yttrade:
Herr Ekman: Herr talman, mina herrari Då jag nu går att här
med några ord försvara statsutskottets hållning i denna fråga, så vill
jag på det bestämdaste ifrån början uttala, att uti det yrkande, som
jag här kommer att göra, icke får inläggas den meningen, att jag
skulle underskatta teaterns betydelse såsom ett tidens bildningsmedel.
Att jag i detta fall icke kunnat biträda motionärernas framställning
och icke heller har kunnat biträda det slut, vartill reservanterna
kommit, är helt enkelt beroende på sådana skäl, som eljest så ofta
framhållits i denna kammare.
För det första är det icke gärna möjligt att överskåda, vart kon¬
sekvenserna av ett beslut i denna riktning skulle leda. Men därtill
kommer, att denna huvudtitel, som i dag av kammaren behandlas,
ju svält ut högst betydligt. Där finnas så många behjärtansvärda
anslag, som vi här ha nödgats bevilja, att det belopp i dess helhet,
om vilket det under denna huvudtitel rör sig, ju är väsentligt större,
än vad det förut varit. Här föreligger nu ett alldeles nytt förslag.
Här är meningen att slå in på en ny väg, att lämna understöd åt
företag av en art, som förut icke haft Riksdagens understöd. Jag
tror, att det är klokt att icke genom en skrivelse giva på hand, att
man är beredd att längre fram också lämna anslag för detta ändamål.
Och det är av dessa skäl, som jag, herr talman, i korthet anhåller
att få yrka bifall till statsutskottets hemställan.
Herr Sandler: Herr talman! Efter herr Starbäcks anförande
kunde det kanske icke vara så mycket att tillägga. Men då jag är
motionär i denna fråga, ber jag att först få säga, att jag icke tänker
ingå på någon diskussion rörande de kostnadsberäkningar, som ligga
till grund för motionärernas Uemställan, och vidare att jag, såsom
saken nu ligger, kommer att ansluta mig till reservationen.
Jag ber att därtill få lägga endast några ord för att motivera min
ståndpunkt. Det har ju från statsutskottets sida framhållits, att då
majoriteten där har avstyrkt en skrivelse i detta ärende, så har det
ingalunda skett därför, att man har velat underkänna teaterns folk¬
bildande betydelse. Jag ber att få understryka detta uttalande. Det
Nr SO.
36
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
Torsdagen den 13 mars.
är sålunda ingen anledning att upptaga diskussion på denna punkt,
utan frågan gäller allenast, huruvida det finnes någon anledning för
staten att taga befattning med denna sak.
Utskottets motivering för sitt avstyrkande är ju i huvudsak, att
man försvarar, att det här gäller en verksamhet, som till sin art är
sådan, att den bör omhändertagas av det enskilda initiativet. Ja, jag
ber att därtill först få erinra om, att staten redan på andra områden
har lämnat sitt understöd åt liknande företag, men dessutom att det
ju förhåller sig så, att denna sak har blivit omhändertagen av det
enskilda initiativet. Andelsföreningen Skådebanan har utvecklat en
omfattande verksamhet, som tydligt nog visat, att det är fråga om en
sak, som omfattas med mycket allmänt intresse i hela landet. Men
det har nu visat sig, att denna verksamhet icke lärer kunna fortgå
i samma omfattning som hittills och framför allt icke lärer kunna
fortgå på det sättet, att landsorten och landsbygden bliva i tillräcklig
grad tillgodosedda i sina intressen i detta hänseende. Och det är
under dessa omständigheter, som jag förmenar, att man måste taga
under allvarligt övervägande, om det icke kan vara av intresse för
staten att i någon form träda stödjande emellan, då man nu erkänner
teaterns folkbildande betydelse. Det är framför allt ur två synpunkter
som jag skulle vilja framhålla, att här föreligger ett verkligt intresse
för staten att träda stödjande emellan. Det är för det första den
synpunkten, att det här gäller att bereda möjlighet för de obemed¬
lade klasserna att tillgodose sina behov av god och fostrande teater¬
konst. Erfarenheten från Skådebanans verksamhet visar också, att
det verkligen är möjligt att kunna avsevärt nedsätta biljettpriserna,
om man organiserar saken på planmässigt sätt.* Och man har därför
all anledning att förmoda, att om staten skulle träda till stödjande,
skulle man kunna gå längre på denna väg.
Dessutom — och det är för mig kanske huvudsaken — gäller
det här ett intresse för landsorten och framför allt för landsbygden.
Jag vill erinra kammaren om, att under sjunde huvudtiteln äskas
betydande anslagsbelopp för teatrarnas verksamhet i huvudstaden.
Och det förefaller mig verkligen, att man vid detta förhållande kan
starkt sätta i fråga, om icke staten borde göra något även för att
upprätthålla en god teaterkonst uti landsorten. Skådebanans verk¬
samhet visar, att man där motser sådana föreställningar med mycket
stort intresse, liksom det visat sig, att man måste komma att indraga
denna verksamhet i mycket stor omfattning, därest det icke är möj¬
ligt att få något stöd från det allmännas sida. Och då man här
hänvisar till det enskilda initiativet, torde det böra framhållas, att
det dock har sina synnerligen stora svårigheter att lita på detta en¬
skilda initiativ, då det gäller mera avlägsna och undangömda trakter
av landet, där befolkningens ekonomiska resurser äro små och där
intresset för denna sak är slumrande. Jag tror därför, att man där
icke endast har att tillgodose redan förefintliga intressen, utan också
att väcka intresse i bygder, där man hittills aldrig någonsin haft till¬
fälle att se en verkligt god teaterpjes.
Det torde kanske också böra framhållas, att såsom biografväsen¬
det har utvecklat sig här i landet, kan man förmoda, att landsbygden
Torsdagen den 13 mars. 37
kommer att översvämmas av underhaltiga biografföreställningar. Ocli
jag tror, att det vore en nyttig åtgärd, om man i tid försökte att
väcka upp intresset för bättre konstformer än dessa biografföreställ¬
ningar.
Jag tillåter mig därför, herr talman, hemställa om bifall till
reservationen.
Med herr Sandler instämde herrar Brallting, ^Vinberg, Waldén,
Forssell, Larsson i Västerås, Bindley, Sävström, Svensson i Sköns-
berg, Helger, Hallén, Åkerman, Kloo, Magnusson i Kalmar, Johans¬
son i Uppmälby och Anderson i Råstock.
Herr Lindberg: Herr talman, mina herrar! Jag skulle kunna
inskränka mig till att instämma i vad här redan av en föregående
talare yttrats, men det är ett par synpunkter, vilka jag gärna som
representant för landsbygden vill framföra.
Det gäller här i denna föreliggande fråga, huruvida den rörelse,
som har påbörjats för att bereda befolkningen tillfälle att få se mera
förädlande, skådespel, skall tillerkännas statens understöd eller icke.
Det har ju icke av någon bestritts, att teaterverksamheten är av en
samhällsnyttig art. Det kan ju kanske sägas, att det för städernas
vidkommande icke kan behövas någon hjälp från statens sida för att
åstadkomma goda teaterföreställningar i städerna. Åtminstone vad de
större städerna beträffar, finnes det alltid möjlighet för folket att bliva
i tillfälle att njuta av goda skådespel, försåvitt icke kostnadsfrågan
lägger oövervinneliga hinder i vägen för detta. Men det skulle kanske
ändå icke skada, och vi ha av den förste talarens relaterande av
Skådebanans föreställning på Dramatiska teatern för en tid sedan fått
det intrycket — och det tror jag, att vi alla fingo, som voro när¬
varande att det behöves, att folket, de mindre bemedlade klasserna,
bliva i tillfälle att få se den goda konst, som finnes på våra teatrars
repertoar. Men jag tror, att detta särskilt för landsbygden är — jag
höll på att säga en livsfråga — åtminstone en fråga av synnerligen
stor betydelse och synnerligast för de platser på landsbygden, där in¬
dustrien sammanträngt befolkningen i större samhällen. Där har man
på senare tider för att tillfredsställa det nöjesbehov, som väl lärer
vara till finnandes hos alla människor, lagt märke till, att det finnes
mindre sällskap, mindre skådespelarsällskap, som man nästan kan
säga tävla om att bjuda denna del av folket på det sämsta av det
sämsta, som finnes i teaterväg. Det är däri, jag tror, att faran ligger,
och det. är däri,, jag ser nödvändigheten för det allmänna, för staten
att ingripa, om icke allt detta skall leda dithän, att vårt folks smak
blir fullständigt missriktad. Jag har själv såsom boende på en större
industriplats många gånger varit i tillfälle att se, vilka dåliga före¬
ställningar, som kunna givas, och jag är tämligen säkert övertygad
om, att detta medför en allvarlig fara för vårt folks försämring i detta
avseende.
Här tror jag, att staten har skyldighet att träda emellan. Jag
tror, att det är vår skyldighet att försöka leda vårt folks tänkesätt i
Nr 20.
Ang. andel •
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
Nr 20.
38
Torsdagen den 13 mars.
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
en annan riktning än den, man möjligen kan befara, att det kan
komma att inledas i till följd av dessa sämre föreställningar.
Denna fråga är för mig ej någon nöjesf råga. Jag är inte av den
åsikten, att vi i närvarande stund ha råd att lägga ut pengar för att
bereda vårt folk nöjen. Därtill ha vi tillräckligt med allvarliga saker
att använda statens medel till. Men, såsom jag nyss sade, det är en
nödvändighet, tror jag, att söka inrikta vårt folks tänkesätt i bättre
banor än hittills.
Jag vill minnas, att jag för några år sedan samtalade med en
prästman i Lund just i denna fråga. Han hade varit i Malmö och
där bevistat någon av de uppläsningar, som på den tiden höllos där
av en av våra mest berömda skådespelare, nämligen August Lindberg,
och han sammanfattade sina intryck från denna uppläsning i ungefär
följande ord: »Jag skulle önska, att de vore i lag förbjudna, alla de
dåliga föreställningar och allt det tingel-tangel, som nu för tiden bjudes
alltför ofta vårt folk. Och så skulle jag därtill önska, att goda skåde¬
spel, goda teaterföreställningar kunde ges åt hela folket på statens
bekostnad.» Jag för min del vill inte sträcka mina önskningar så
långt i närvarande stund. Men jag skulle dock önska, att Riksdagen
lämnade sitt bifall till reservationen, och att den sålunda gåve sitt
erkännande åt de strävanden, som redan satts i gång för att bereda
vårt folk bättre teaterföreställningar än dem, med vilka det för när¬
varande i allmänhet får låta sig nöja.
Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.
Häruti instämde herrar Söderberg i Stockholm och Tengäahl,
Herr Hamilton: Herr talmanI De många och varma anföran¬
den, som vi här ha hört om det stora behovet av och det livliga in¬
tresset för dessa teaterföreställningar, kunna väl endast förklaras därav,
att de, som så talat, ha mycket litet reda på de verkliga förhållandena
i vårt land. Den siste aktade talaren sade, att det är en livsfråga
för vårt land att få denna »Skådebanans» verksamhet spridd ut till
vår landsbygd. Nej, mina herrar, det är helt andra livsfrågor för vårt
land, som vi först och främst böra beakta, så t. ex., att vårt folk får
en ordentlig folkskoleundervisning. Så länge denna folkskoleunder-
visning står på den låga ståndpunkt, som den för närvarande gör, så
borde det väl aldrig kunna vara tal om att lämna anslag till en
»Skådebana». Vårt folk i folkskolan skall enligt faststäld plan under¬
visas under åtta månader av året. Men hur många är det i själva
verket, som få åtnjuta denna föreskrivna undervisning. Det är ett
300,OOO-tal barn, som icke få det, utan som undervisas endast under
s. k. halvtidsläsning.
Jag har i dag med posten fått ett brev från en folkskollärare i
en församling, som heter Öxabäck. Han talar om att i församlingen,
som består av ett 1,400-tal invånare finnas tre s. k. mindre folkskolor
och en storskola. I dessa mindre folkskolor undervisas endast var¬
annan dag barn, tillhörande folkskolans två lägre klasser, och de öfriga
dagarne småskolebarnen. Och även i den enda folkskola, som finnes
i församlingen och i vilken socknens alla äldre barn skola gå, är
Torsdagen den 13 mars. 39 Nr 20.
undervisningen ordnad med sådan varannandagsläsning. Således få under¬
barnen i denna församling allenast hälften av den undervisning, som
de borde ha. Folkskolläraren förklarar också, att församlingen skulle teaterföre-
önska få sina s kolförhåll an den bättre ordnade, bland annat genom att ställningar.
få flera skolor, men att den inte har råd härtill. Och för att ådaga- (Forts.)
lägga riktigheten härav, bifogar han sina egna debetsedlar. Hans in¬
komster uppgå till 1,680 kronor — han hör sålunda inte till dem,
som ha några stora inkomster — och han visar, att hans skatter till
kronan, till kyrkan, till skolan och till fattigvården belöpa sig till —
märk val, mina herrar, 591 kronor 71 öre. Detta är någonting att
taga itu med. Man kan inte begära, att denna församling skall bättre
ordna sitt skolväsende, när den är så nedtyngd av skattebördor. Men
man kan inte heller begära, att någon riksdagsman, som har blicken
öppen för detta spörsmål, skall votera anslag till någonting, som kallas
»Skådebanan», innan hela vårt folk fått en undervisning, som ägnar
och anstår en civiliserad nation.
Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Med herr Hamilton förenade sig herrar Bengtsson i Norup, An¬
dersson i Raklösen, Larsson i Klagstorp, Pålsson, Rtmefors, Ifvars-
son, Persson i Tofta, Carlson i Herrljunga, Anderson i Knapasjö,
Persson i Björsbyholm, Johanson i Gäre, Karlson i Västtomten, Moss¬
berg, Andersson i Skrädene, Gustafsson i Örebro, Bogren, Andersson
i Milsmaden, Hansson i Solberga, Ström, Westlund, Hansson i Bäck,
Sundström., Mörtsell och Sandstedt.
Herr Odqvist: Herr talman! Jag för min del skulle kunna av¬
stå från ordet efter herr Hamiltons anförande, men jag ber dock att
i största korthet få framföra min mening.
Denna huvudtitel upptar ju många punkter och år från år ökas
anslagen. Men skall den nu belamras även med anslag till att skaffa
fribiljetter för barn till teaterföreställningar på landsbygden och för
att uppehålla skådespelarverksamheten, då tror jag ändå, att Riks¬
dagen har slagit in på en oriktig väg. Det kan väl åtminstone icke
gärna vara rimligt, att detta skall tillämpas även på landsbygden.
Möjligen skulle det kunna låta sig göra för städerna, men jag tror
dock, att det i städerna i allmänhet finnes tillräckliga resurser i detta
avseende utan något understöd från statens sida.
Jag ber att få instämma i herr Hamiltons yrkande om bifall till
utskottets förslag.
Herr Söderberg i Hobborn instämde häruti.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Det är ett gammalt ord¬
språk, som säger, att »tiderna förändras och vi med dem». Jag er¬
inrar om detta därför, att det under forna tider var många radikala
riksdagsmän, som motionerade om, att man skulle taga bort det stats¬
anslag, som man under långliga tider har givit våra statsteatrar, näm¬
ligen Kungl. Operan och Dramatiska teatern. Nu komma radikala
riksdagsmän och motionera om att man skall ge anslag till teater-
Nr 20. 40 Torsdagen den 13 mars.
Ang. under- trupper, som resa landet rundt och giva föreställningar, och de göra
“ordna0#**' * ^eri göda fanken, att ett understödjande härav skall vara nyttigt
teater/#™- °°h gagneligt för svenska folket. Men hur nyttigt och gagneligt detta
ställningar, möjligen än må vara, så tror jag dock, att man måste mera se till,
(Forts.) huruvida landet verkligen har råd att giva anslag till sådana före¬
ställningar, som det nu här är fråga om.
En av reservanterna, nämligen Lindberg, som ganska varmt för¬
ordade bifall till reservationen, yttrade, att vi ej ha råd att giva an¬
slag för vårt folks nöjen, men så kom ett men, och detta men ut¬
mynnade i att man borde bifalla den vid utskottets utlåtande fogade
reservationen. Vi måste dock tänka på, och det har jag gjort, att vi
se till att få inkomster och utgifter i staten att gå ihop, så att man
icke skall behöva låna och låna, såsom man rätt ofta får göra, om
inte för de löpande utgifterna, så dock för andra utgifters skull. Se
vi på denna huvudtitel i synnerhet, så har den under förlidet år ökats
med över 3 miljoner och i år med betydligt större belopp. Skall det
fortsätta på detta vis, och skall man tillfredsställa alla möjliga krav,
som framställas såväl av motionärer som från andra håll, så vet jag
sannerligen inte, var det skall sluta.
Motionärerna här tala om, hur väl det gått dem i handom, dessa
teatertrupper, när de rest omkring på landsbygden och givit sina före¬
ställningar. De ha till och med kunnat lämna 20—40 procents rabatt
på det vanliga priset på teaterbiljetter. Därav synes det mig emeller¬
tid framgå, att dessa teaterföreställningar i ekonomiskt hänseende
redan bära sig, och att de således icke behöva något statsanslag. Jag
ber tillika att få fråga herrarna: om vi skola börja att giva anslag till
sådana föreställningar, som det nu är fråga om, vad skall då bli
följden? Jo, följden blir helt säkert, att detta anslag kommer att
stiga år från år, ty en 5,000 eller 10,000 kronor, som motionärerna
här begära, det kan ju inte vara annat än en droppe i havet, när man
skall ge föreställningar landet runt. Och den ena landsändan vill väl
komma i åtnjutande av dessa föreställningar likaväl som den andra,
i synnerhet om detta nu betraktas såsom en så stor fördel, hvilket jag
för min del icke gör.
Jag kan sålunda under alla omständigheter icke vara med om att
bifalla vare sig motionen eller reservationen, utan yrkar bifall till
utskottets hemställan.
I detta anförande instämde herrar Isaksson och Andersson i
Knäppinge.
Herr Starbäck: Herr talman! Jag förstår mycket väl, hur denna
fråga ligger. Men jag förstår ju också, att herr Hamilton betydligt
bättre än jag har reda på förhållandena ute i landet. Det förstod jag
redan i tisdags, så det hade herr Hamilton icke behöft upplysa mig
om i dag. Men det kan inte hindra mig från att ha min mycket
bestämda övertygelse om att det verkligen icke kan vara lämpligt att,
när det gäller en sådan skrivelse till Kungl. Maj:t som den nu före¬
slagna, inblanda folkskola rågan. Jag väntade verkligen ett ögonblick,
Torsdagen den 13 mars.
41
Nr 20.
att herr Hamilton skulle komma även med vägfrågan, och jag tackar Ang. nvdet.
honom för att han icke gjorde det. ,tof for. an~
Jag tror för övrigt, att om vi i de bygder, som herr Hamilton teaternm-
framhållit såsom särskilt illa lottade med avseende på folkskoleväsendet, »fällningar.
hade haft folk, som verkligen hade samma intresse, som finnes på (Forts.)
andra håll för sådana bildningsmedel, som det här är tal om, då
skulle det varit bättre ställt även med folkundervisningsväsendet där¬
städes. Därom kan ju visserligen herr Hamilton ha en annan mening,
men jag får ju också behålla min.
Emellertid, det lär väl knappast komma att öka skattebeloppen
för de stackars människor, som herr Hamilton talade om, ifall Skåde¬
banan eller någon liknande sammanslutning skulle få ett anslag förr
eller senare. Och det lär väl behövas andra remedier för att få till
rätta den fråga, som herr Hamilton berörde, och då skall jag gärna
vara med och försöka hjälpa till. Men sannerligen, om det skall gå
till på det sättet, att man misstänkliggör sådana strävanden som dessa
genom att framhålla andra nödvändiga strävanden, då skall jag be att
få säga upp bekantskapen med herr Hamilton.
Nu förstår jag också mycket väl, att bakom de massinstämmanden,
som här kommit förslagets motståndare till del, ligger naturligtvis en
underskattning av teatern såsom bildningsmedel, och jag har mycket
lätt att förstå, att den underskattningen finnes, då den naturligtvis
beror på, att en del personer lägga helt andra synpunkter på denna
fråga, än jag för min del sökt göra. Jag vill emellertid än en gång
söka framhålla, att teatern verkligen är ett bildningsmedel. När nu
denna Skådebana reser landet runt och anordnar föreställningar, söker
den att med de bästa skådespelare ge förstklassiga föreställningar av
verkligt litterärt värdefulla pjeser. Varje föreställning beledsagas av
ett litet programblad, där man får några litteraturhistoriska upplys¬
ningar, ungefär på samma sätt som texten till skioptikonbilder. Allt
detta måste egga åskådarnas bildningstörst. Jag har här ett exempel
på detta just med avseende på Mäster-Olof-föreställningen. Man fick
där en skisserad framställning av innehållet i detta Strindbergs mäster¬
verk.
Det roade mig, med tanke på den här frågan, att slå upp ett
samlingsarbete, som herrarna kanske känna till, nämligen professor
Troels-Lunds arbete om det andliga lifvet i norden på 1600-talet och
där titta litet. Jag erinrade mig nämligen ha läst om vad en mycket
stor auktoritet, som jag hoppas stor även för många av herrarna, en
gång yttrat om teatern och teaterföreställningar. Dessförinnan vill jag
åberopa ett par andra författare, nämligen Schiller, vars namn väl är
bekant även för herr Hamilton, som säger: »Vilken styrka för religionen
och lagen, om de ville gå i förbund med teatern». En annan, modärn,
författare, som kanske icke är så väl känd, och som dessutom har
den otrevliga egenskapen att vara socialist, nämligen Bernhard Shaw,
säger: »Som socialt organ vinner teatern allt högre i betydelse. De
dåliga teatrarna äro lika skadliga som de dåliga skolorna och dåliga
kyrkorna, ty med den moderna civilisationen växer med förbluffande
hastighet de människoklasser, för vilka teatern på en gång är skola
och kyrka». Jag skall nu taga fram en auktoritet, som vi allihopa
Nr 20,
42
Torsdagen den 13 mars.
Ang. under- känna till — jag har förut vänt mig huvudsakligen till herr Hamilton,
iOrdnande“T men nu v^n(^er jaS mig till de andra herrarna — nämligen Martin
teater/öre- Luther. Han säger om de gamla skådespelen: »Genom skådespel lära
ställningar, de unga, vad som passar sig för envar, tjänare och herrar, unga och
(Forts.) gamla, de lära alla värdigheter och ämbeten och förhållanden att
känna; de ondas listiga anslag, och vad som är föräldrars och ynglingars
plikter, huruledes de hålla sina barn till äktenskap, när den tiden är
inne, och huruledes de unga skola vara de gamla hörsamma och komma
fram med frieriet. Allt sådant framhålles för ögonen i komedierna
och är mycket nyttigt och gott att veta. Ty ingen kan komma till
regemente och ingen kan erhålla sådant utan äktenskap». Han fram¬
håller nu alldeles särskilt på sitt bastanta och mustiga språk det, som
låg honom särskilt varmt om hjärtat i hans strid om påvedömet, näm¬
ligen äktenskapet. »De kristna böra icke fly komedier», säger han,
»därför att i dem stundom förekomma smutsigheter och okyskhet; så
skulle man på den grunden icke läsa bibeln. De romerska komedierna
tilltala mig mycket, ty deras förnämsta mening och avsikt har varit
att med tillhjälp av dem såsom en tavla och ett levande exempel
locka till äktenskap och avhålla från okyskhet. Ty myndighet och
allt världsligt regemente kan icke bestå utan äktenskap. Ogift stånd,
celibat och okyskhet äro en pestilens för allt regemente.»
Det är i alla fall märkvärdigt, att på denna tid Luther kunde ha
en sådan syn på dessa saker. »Det är en ny och dristig tanke att
beteckna skådespelen som det yppersta medlet för de unga att lära
känna livet och de skyldigheter, som vänta dem». Det är Troels-Lunds
reflexioner, efter det han citerat dessa Luthers ord. Jag medger, att
det kan låta litet konstigt för våra öron, men när man tänker efter,
vad som låg i hela Luthers reformation, varför han gång efter annan
framhöll detta om äktenskapet, som han, liksom vi väl också göra,
fann utgöra grundvalen för familj och samhälle, och förstår vilken
betydelse han lade på detta, då mina herrar, menar jag, att det är
märkligt, att han vill för äktenskapets skull, som just utgör grund¬
valen för samhället, rekommendera för de unga att åse komedierna.
Jag tror också, att med stöd av denna auktoritet jag kan framhålla,
att ännu i denna stund finnes intet bildningsmedel, som så kan tala
till hjärtat, så verkligt visa pliktens väg för såväl den ena som den
andra som skådespelet.
Herr Rydén: Jag hade egentligen bestämt mig för att icke yttra
mig i denna fråga, men herr Hamiltons anförande sårade till den
grad min känsla för tankens anständighet, att jag kände mig upp¬
fordrad att inlägga en bestämd gensaga emot, att man här försöker
att med våra dåliga folkskolor slå ihjäl andra bildningsföretag. Om
herr Hamilton icke vill uppträda rent demagogiskt, utan i överens¬
stämmelse med sanning och rätt, då skall herr Hamilton vara konse¬
kvent med avseende å hela denna hufvudtitel och vägra alla de
skiftande anslag för andra ändamål än folkskolan, vilka förekomma
på denna huvudtitel, och detta ända intill dess att vi fått våra folk
skolor reformerade. Jag håller för min de! mer än någon på, att man
bör arbeta fram folkskolereformen, och jag tror också, att jag kanske
Torsdagen den 13 mars. 43 Nr
någon gång i framtiden även härvidlag får glädjen att därvid såpa- Ang- under-.
arbeta med herr Hamilton, men jag kan icke vara med om att avvisa ordmnde av
alla andra anslag till bildningsmedel under tiden, innan man hunnit teaterföre-
förverkliga folkskolereformen. Detta kan ej heller vara herr Hamiltons ställningar.
mening. Jag ber få hänvisa till andra anslag av liknande beskaffenhet, (Forts.)
som icke, mig veterligen, herr Hamilton yrkat avslag på under sin
riksdagsmannabana. Vi ha anslag till författare, vi ha musikanslag
på 42,000 kronor, och vi ha en mängd andra anslag av samma art.
Vägra vi bevilja anslag till andra folkbildningsgrenar i avvaktan på
genomförandet av folkskolereformen, då, säger jag, bjuder konsekvensen
herr Hamilton att yrka avslag på alla andra anslag, som äro jämför¬
liga med det nu förevarande. _ _ .
Nu är det min uppfattning, att i folkets liv måste nöjet ingå
såsom en del. Det är ett fullkomligt naturbehov för människorna att
även i nöjet hämta vederkvickelse och på så sätt komma något ifrån
livets enahanda och det dagliga släpet. Jag hör visst icke till dem,
som ofta springa på teatrarna, men under de gånger jag varit där, har
det hänt, att jag uppleft så njutningsrika stunder, att jag sedan i
långa tider bevarat minnet av dem. Jag är övertygad om, att under
det anslag, som här har begärts, ligger, om jag så får säga, ett behov
hos vårt folk att rensa bort de dåliga nöjena, att rensa bort alla obild¬
ningsmedel, som ligga i den bondkomik och allt annat dåligt, som
särskilt landsbygden blir välsignad med, för att i stället få verkliga
nöjen. Jag ställde mig till en början mycket tveksam mot den före¬
liggande motionen, men om min tvekan försvunnit och jag gått med
på reservationen, så har det varit därför, att jag i den verksamhet,
Skådebanan utöfvar, och den verkliga entusiasm, varav dess verk¬
samhet uppburits, ser framför allt ett utslag av folkets eget behov av
förädlat nöjesliv, en impuls från folket självt att rensa bort de dåliga
nöjena och ersätta dem med göda. När det framställes förslag uppifrån
med anspråk att göra något för folket, då uteblir vanligen icke under¬
stödet, men här, när det är fråga om att folket självt vill göra en
insats med avseende på reformeringen av sitt nöjesliv, då är man icke
så villig längre. Det är just på grund därav, att jag i motionen sett
en från folket själft utgången och god rörelse, som jag trots min
tvekan från början skänkt denna motion mitt understöd genom att
reservera mig för densamma.
Herr Bran ting: I likhet med ett par föregående talare har också
jag blivit uppkallad att yttra mig i denna fråga på grund av den ton,
varav herr Hamiltons anförande genomandades gentemot det förelig¬
gande förslaget. Den syntes mig vara en så öppen appell till hela
den kulturfientlighet, som kan finnas på vissa håll, att jag för min
del icke ville låta detta tillfälle gå förbi att fastslå detta: det är
kultur fientlighet, efter mitt sätt att se, som tagit sig ett så starkt ut¬
tryck i herr Hamiltons ord.
Jag förstår ju mycket väl, att man kan vara tveksam, och jag
tillägger också, att man bör vara tveksam gentemot nya anslagskrav,
som framkomma. Men det är å andra sidan uppenbart, att man här
står inför det första steget till att under statens omsorg lägga ett om-
Nr 20. 44 Torsdagen den 13 mars.
Avg under- råde, som hittills varit alldeles överlämnat eller åtminstone så gott
ordJndSZ Som öv<;rlämnat åt det. enskilda initiativet, och som också många
teater/öre- Sånger icke blivit väl skött, utan misskött, vars handhavande icke
ställningar, lett till folkets höjande, utan i hög grad kunnat bidraga till att ned-
(Forts.) draga smaken och försimpla uppfattningen hos den publik, som be¬
vistar dessa föreställningar. Hela den här föreliggande saken påminner
mig livligt om ett minne från min ungdom, när jag såsom åhörare
på riksdagsläktaren hörde den första bataljen utkämpas i den dåva¬
rande Andra kammaren mellan dem, som motsatte sig, och dem, som
förordade anslag till populärvetenskapliga föreläsningar. Den tanken
var då ny, och den bekämpades med ungefär samma slags stämningar
som de, till vilka herr Hamilton här vädjat. Bland dem, som fram¬
fört denna tanke och som slogo igenom den i vårt land, var nämligen
en man, som på grund av sin åskådning på en mängd håll betrak¬
tades _ hart när som Belsebub själv, och följaktligen ansågs allt, som
kom ifrån det hållet, vara av ondo. Man var rädd att gå in på något,
som kunde stå i sammanhang med en sådan radikalism, som Stock¬
holms arbetareinstitut då ansågs vara. Nu ha emellertid förhållandena
i den punkten ändrat sig. Tiderna ha förändrats, som heir Sjö mycket
riktigt anmärkte, fastän herr Sjö själv icke förändrats, utan fortfarande
är den ståndaktiga tennsoldaten, som bekämpar allt sådant här. Det
är alltså en stor olikhet mellan tiderna, men förhållandena äro ganska
analoga med avseende å detta nya anslag. Nyss ha vi, utan att herr
Hamilton steg upp och talade däremot, anslagit 270,000 kronor till
dessa populärvetenskapliga föreläsningar, och det oaktat att detta bild¬
ningsmedel icke är lagt på folkskolan, utan på den vuxna generationen.
Enligt min övertygelse är det ej minst på grund därav, att en
stor del av folkundervisningen varit och är försummad, som man
måste bevilja betydande anslag till att sprida upplysning och föräd¬
lande nöjen åt den vuxna generationen. Likasåväl som kammaren er¬
känt detta genom att bevilja detta stora anslag till de populärveten¬
skapliga föreläsningarna, likasåväl kan den då taga det första blyg¬
samma steget att erkänna, att man äfven på denna nya väg kunde
åstadkomma något gott. Det är ju för övrigt icke fråga om att för
ögonblicket begära ett öre, utan endast att få saken närmare utredd
enligt den föreliggande reservationen. Jag får säga, att det vore syn¬
nerligen konstigt, om den enkla demagogi, som ligger i att spela ut
folkskolan mot bildningearbetet bland de vuxna, skulle vinna så starkt
gehör och anslutning i kammaren, som det ett ögonblick föreföll.
Man får åtminstone lov att söka avslöja sådana argument, som herr
Hamilton kommit med i en fråga som denna.
Herr talman, jag har redan förut instämt med herr Sandler samt
vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.
Med herr Branting instämde herrar Lindqvist i Stockholm, Sjö-
Horn, Källman, Törnblom, Persson i Norrköping, Ingvarsson, Strid,
Nilsson i Hagaby och Wallin.
Herr Liljedahl: Herr talmani Jag tror, att vi måste erkänna,
att vi i denna fråga ha att göra med en stor framtidstanke. Jag kan
Torsdagen den 13 mars. 45 Nr 20.
icke håi' instämma med manga av mina bästa vänner i kammaren, Ang. under-
utan jag har på grund av mitt arbete bland de värnpliktige och på nöd f°r an'
grund av de uppfostringsmetoder, som min far begagnade, då jag var "l^terför™
barn, kommit till den uppfattningen, att vi måste inrangera teatern ställningar.
bland de folkuppfostrande bildningsmedlen. Vi voro i mitt barnahem (Forts.)
åtta syskon, alltså en liten teatertrupp, och far gjorde så, att han lät
oss mycket tidigt själva spela teater, på samma gång som han lät oss
med gott urval se goda teaterpjäser. Jag glömmer aldrig, huru dessa
hjältegestalter, som vi sågo framföras på scenen, grepo barnafantasien,
huru de eldade fosterlandskänslan, huru de renade hjärtat, och vi
kände, att bär var någonting, som sprang fram från livets eget innersta
och verkade i förädlande riktning. Nu har jag under de senare åren
vid det regemente, där jag har mitt arbete, fått det ingalunda behag-
liga uppdraget att vara teatercensor. Min regementschef har lämnat
mig i uppdrag att genomläsa och granska de teaterpjäser, som resande
teatersällskap begära att få visa för den värnpliktiga ungdomen. Först
vill jag då säga, att det är omöjligt att kunna draga ungdomen från
dåliga nöjen utan att giva den goda i stället. En rent negativ stånd¬
punkt, som bara förbjuder och avvisar, den kan icke verka vägledande.
När en teaterföreställning gives på en lägerplats — och sådana torde
val givas såväl på lägerplatserna som inom andra garnisonsorter —
så strömmar den värnpliktiga ungdomen i massor till den föreställ¬
ningen. Det är bland det roligaste de ha under sina lediga stunder.
Om man då noga ser efter, att dessa teaterpjäser äro sådana, att när
ungdomen går därifrån, skall den känna sig bättre, skall den känna
sig ha fått liksom ett renhetens bad, sett någonting vackert, som den
kan bära med sig genom livet; ser man noga efter detta, då har teatern
en förädlande verkan. Jag har fått i uppdrag att läsa igenom teater-
Pjeser, som varit så dåliga, att jag måst tillstyrka deras förbud. Och
jag minns eu gång, då jag var borta och icke'hade tillfälle att granska
en dylik pjes, som därför kom att givas inför ungdomen. Men jag
skyndade dit för att åse föreställningen. Den var då sådan, att den
icke fick fortsättas. Detta gör, att vi måste i denna fråga ha en
ordnande och styrande hand, som kan leda teaterintresset i den rätta
riktningen. Om nu staten uppmuntrar Skådebanan på det sättet, att
staten ställer bestämda villkor för dessa anslags beviljande, så är där¬
med första steget taget till, om jag så far säga, en början med skåde-
spelarnes egen uppfostran. Ty utan att vi få bättre skådespelare och
större fordringar ställas på skådespelarns såsom människor, få vi aldrig
teatern sådan den bör vara. En god skådespelare känner längtan efter
att framföra goda roller. Han vill, att hans framställning skall verka
uppfostrande, han lägger in det bästa av sin själ i sin roll, och på
det sättet kunna dessa föreställningar bli till nytta.
Nu har jag någon liten erfarenhet själv av den så kallade Skåde¬
banan, men den erfarenhet jag har är icke odeladt. god. Jag tror
tvärtom, att vi just gentemot denna Skådebana behöva utveckla en
mycket sträng kritik. Till Tranås, där jag har mitt hemvist, kom
Skådebanan nedresande förra året. Jag gick dit. Det var ett foster¬
ländskt vackert ämne, som framfördes. Det var hämtat från Finlands
frihetskamp mot Ryssland i våra dagar. Det var mycket, som grep
Nr 20.
46
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
Torsdagen den 13 mars.
i denna föreställning och verkade till mycken nytta. Men det vai en
scen, som föreföll mig och många med mig och särskilt alla nykter-
hetsvänner rent av vidrig. Det fanns i pjesen en person, som varmt
ivrade för nykterhetssaken. Han var absolutist, och detta ville för¬
fattaren särskilt framhäva. Han drack sitt vatten, då de övriga drucko
champagne i en scen, och då en av personerna i pjesen fragade honom,
om icke han också skulle smaka champagnen, sä vägrade han att
göra det och svarade: nej, jag har vigt mitt liv och min gärning åt
nykterhetens heliga sak. Han höll alltså på sin princip. ^Men då före-
slög någon en skål för Finland och fosterlandet, och någon i pjesen
sade till honom: nu skall du väl också dricka ett glas champagne,
då det gäller fosterlandet. Då svarade han, att när det gäller foster¬
landet, skall jag tömma glaset, och så var det slut med den nykter-
hetsvännen. Med detta har jag velat såga, att det finns mycket att
kritisera i dessa avseenden. Jag behöver väl icke säga denna kammare,
vad det är som gör, att vi dricka vatten i stället för champagne. Det
är ju framför allt för fosterlandets skull. Och att taga alkoholgiftet
till symbol, då det gäller att utbringa en skål för fosterlandet, det är
ju detsamma som att sätta en dolk i folkets hjärta och sa utropa ett
leve för folket.
Om jag skulle sammanfatta vad jag velat säga, så är det, att^ag
tror det behövs en sträng kritik över skådespelarna och över Skåde¬
banan, men dock icke så nedgörande, att vi glömma den framtids-
tanke, som ligger i den här avgivna reservationen. Jag såg för en tid
sedan Henrik Ibsens stora skådespel »Brand» framföras, som torde
vara det största drama, som hittills spelats, och jag glömmer aldrig
den scen, där moderskänslan prisades av skalden med sådana ord,
att lösen endast behövt skriva den scenen för att kallas en stor skald.
Jad grät som ett barn, när jag såg detta, och jag gick hem och kände
mig som en bättre människa. Jag menar, att vi maste taga fasta
på det livsfrännande, det kulturfrämjande i denna tanke, och även
om i dag resultatet skulle bliva negativt, så är dock detta alldeles
säkert en fråga, som återkommer.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Sandberg: Herr talman, mina herrar! Det kan ju synas
djärvt av mig att motsätta mig det i reservationen framlagda förslaget,
då så många av kammarens främste män yrkat bifall till detsamma.
Men det oaktat vågar jag göra det och vågar protestera samt giva min
tanke till känna, då jag har den rättigheten att i denna kammare
göra det.
Herr Sandler, som motionerat i denna sak, har vant ganska man
om oss lantbor, och det är rörande att läsa hans motion och se den
omtanke, han har om oss på landet. Men jag får säga, att jag för
min del åtminstone betackar mig för den omtanke och välvilja, som
kommit till synes i motionen — och jag tror, att de lantmän, som
äro liktänkande med mig, också göra det —. Ty vi ha tillräckligt
med nöjen på landet ändå. Vi behöva icke mer av det slaget.
Nu ha visserligen många här talat om, att det är särdeles värde¬
fullt och storslaget m. m. m. m., men jag får säga, att ingen av dessa
Torsdagen den 13 mars. 47
talare har kunnat överbevisa mig om, att det är sant vad de sagt.
Herr Starbäck ville, då han uppträdde och drog in Luther i sitt an¬
förande samt talade om, hur han tänkte och resonerade, att man
skulle taga hänsyn till vad han gjort och tänkt. Ja, mina herrar, det
må jag säga, att icke tror jag, att Luther kunde med den tanke och
det sinne, han hade angående reformationen och kristendomen, an¬
gående det goda, det ädla, det sanna och rätta, godkänna vår tids
mångahanda nöjen och förlustelser. Och jag vill fråga, om det är
någon, som tror, vad herr Starbäck sade i det fallet, att teaterföre¬
ställningar och sådant befordra kyskhet och trohet i äktenskapet.
Jag vågar protestera däremot, och jag tror, att jag i det fallet har
många av mina kamrater med mig. Ävenså har ju kapten Liljedahl
prisat teatern och sagt, att den kunde vara så utmärkt, men det oak¬
tat är jag lika litet övertygad om, att den är till nytta för oss på
landet. Utan jag tror, att vi i det fallet böra bedja Gud bevara oss
från alla sådana moderna nöjestillställningar. Låt oss vara i fred på
landet. Vi ha förut här talat om, att vi böra få leva vårt eget fria
liv. Ja, låt oss då slippa sådant här och låt oss vara i fred, vi, som
bo på landet. Vilja städerna ha detta, så må det stå dem fritt.
Nu vill man till och med med statens hjälp truga på oss detta.
Jag hoppas, att det finns så mycket betänksamhet och sunt förnuft i
kammaren, att den icke går med på detta. Det talas om bondförnuft,
och det finns väl sådant bär ännu, och jag tror, att vi få vädja till det
i dag.
Herr talman! På grund av vad jag här sagt, ber jag att i likhet
med utskottet få yrka avslag å motionen.
Herr Nilsson i Kristianstad: Herr talman, mina herrar! Den
siste ärade talaren har i likhet med herr Hamilton alldeles säkert för¬
bisett eller åtminstone icke haft reda på stämningen på landsbygden.
Den siste ärade talaren försäkrade, att landsbygden icke ville veta av
dessa föreställningar, att det var alldeles tillräckligt med kringresande
skådespelare och dylikt tingel tangel. Men om man någon gång varit
ute på landsbygden och sett, hurudan Skådebanan är, då får man en
annan uppfattning.
I den valkrets, som herr Hamilton såväl som jag representerar,
finnes en tre å fyra stycken större industrisamhällen, belägna på ett
gott avstånd från vederbörande stad. Där finnes en anläggning, som
användes sommartiden för nöjestillställningar. Och man önskar ingen¬
ting högre än att få dit någonting förädlande och uppbyggligt. Man
hoppas och önskar, att man någon gång skulle kunna få Skådebanan
dit att uppträda och giva några teaterstycken, som äro av förädlande
natur. Det har inträffat i dessa samhällen, att, när man väl lyckats
få Skådebanan dit en gång och denna föreställning gått av stapeln,
landsbygdens män och kvinnor strömmat till i ganska stor utsträck¬
ning, därför att de icke haft tillfälle att resa in till städerna, där de
kunnat tillfredsställa den önskan, de i detta fall hava.
Herr Hamilton sökte här att göra gällande, att man borde i
främsta rummet tänka på att folkskoleväsendet fick anslag och —
efter vad man kunde fatta —• yrkade han avslag, därför att man
Nr 20.
Ang. ir.ider-
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
Nr SO. 48 Torsdagen den 13 mars.
Ang. under- skulle spara 10,000 kronor, som Riksdagen skulle kunna använda
‘ordnande0av^^lxe’ näniligen till folkskoleväsendet. Jag vill erinra om att det
teater/öre- linnés andra och mycket bättre vägar. För någon tid sedan, då nionde
ställningar, huvudtiteln behandlades här i kammaren, hade utskottet avstyrkt ett
(Forts.) förslag om en löneförhöjning av 500 kronor åt statsgeologerna, som ju
redan hava en lön i vissa fall å 6,000 kronor. Men vem var det, som
i detta fall kämpade för att dessa 500 kronor skulle beviljas? Jo,
just herr Hamilton. Då såg han icke på folkskoleväsendets intresse i
främsta rummet. Då skulle man kunnat spara 6,500 kronor eller
nära nog det mesta av det belopp, varom det nu rör sig. Men då
gällde det ämbetsmän av högre grad och då spelade herr Hamilton
icke ut folkskolan mot detta anslag. Då herr Hamilton även i denna
fråga såväl som i så många andra frågor kommer fram med detta tal
om kommunal skatteutjämning, är jag den förste att erkänna be¬
hövligheten härav. Emellertid finnes det människor i vårt land, som
leva sitt enformiga liv långt ifrån städerna, som icke ha råd att resa
in dit för att någon gång få vara med om och se ett verkligt teater¬
stycke. Och det är med tanke på dessa människor — för att de
skola kunna bliva i tillfälle att se dylika teaterstycken — som jag,
herr talman, ber att få yrka bifall till den reservation, som återfinnes
vid utskottets betänkande.
Herr Sävström: Herr talman, mina herrarl Jag har naturligt¬
vis icke något annat yrkande än bifall till reservationen. Men när
herr Hamilton säger, att Riksdagen icke bör gå med på detta anslag
till Skådebanan under den motiveringen, att det är för dåligt ställt
med folkskoleväsendet ute i landet, så kan väl detta icke vara något
skäl för avslag. Huru äro då förhållandena i den socken, varifrån
herr Hamilton fått det omtalade brevet? Jag har rest där nere för¬
liden höst och höll några föredrag där och blev då personligen be¬
kant med den, som tillskrivit herr Hamilton. När han säger, att skat¬
terna där nere äro så höga — som herr Hamilton nyss angivit —
är det alldeles riktigt. Men denne folkskollärare talade också om för
mig, att det fanns inom Öxnabäcks församling icke någon bonde, som
betalade så stor skatt som småskollärarinnan — hon betalade 80
kronor i skatt. Och jag vill tillägga, att han även omtalade, att
kvinnorna i denna socken öva hemslöjd, syssla med vävnad och där¬
för få en betalning av 8 öre per meter. Nu hade föreningen »Hand¬
arbetets vänner» här i Stockholm bjudit dessa kvinnor 20 öre — allt¬
så 12 öre mera, än vad de förut erhållit. Men då var det någon, som
sade, att föreningen »Handarbetets vänner» i Stockholm var en socia¬
listisk förening och då vågade de icke mottaga 20 öre i betalning.
Jag förmodar, att de även i den socknen — för att tala med herr
Sandstedt — vilja leva i frid tills vidare. Men det finnes väl andra
platser i vårt land, där behovet är betydligt större.
Herr Hamrin: Då herr Liljedahl drog sin klinga till reservanter¬
nas försvar, kan jag icke underlåta att yttra några ord. Jag ber då
från början få säga ifrån, att jag icke är kompetent att uttala mig
om, huruvida dessa teaterföreställningar uti pedagogiskt avseende hava
49
Nr 20.
Torsdagen den 13 mara.
något med bildningssträvandena i vårt land att göra. Jag skall där¬
emot be att få draga några konklusioner, några enkla slutsatser och
visa varthän ett sådant resonemang leder, som de herrar, vilka för¬
svara reservanternas hemställan, här föra. Det är ju så, mina herrar,
att teaterlivet florerar ganska betydligt i våra städer och isynnerhet
i våra storstäder. Man skulle då kunna hava anledning att för¬
vänta, att sedligheten, nykterheten och moralen stode högre i dessa
samhällen än i andra delar av vårt land. Men jag hemställer sär¬
skilt till de närvarande ledamöterna, som i likhet med mig äro från
landsbygden eller från de mindre städerna, huruvida man icke har
anledning att påstå, att nykterhet, sedlighet och god uppfostran trivas
lika väl, ja bättre ute på landsbygden och i de mindre städerna
än vad de göra i storstäderna — enkannerligen Stockholm. Man har
jämväl anfört, att det skulle tillhöra de okunniga att icke tillgodogöra
sig den bildning, som ligger uti att besöka teatern. Jag måste verk¬
ligen — jag gör det gärna och villigt — avgiva den självbekännelsen,
att då tillhör jag dem, som — i stort sett åtminstone — kunna anses stå
på en fullkomligt okunnig ståndpunkt. När man nu framdrager denna
framställning såsom ett krav på att höja uppfostran och bildning i
vårt land och anför, att detsamma har visat sig inverka på vissa
kretsar, skulle jag även därutinnan kunna draga en slutsats: Är det
icke så, att man för närvarande begagnar sig av t. ex. dansen inom
de högre bildade kretsarne i vårt land? Och då skulle jag vilja fråga,
om man icke skulle kunna draga ut slutsatsen och konsekvensen där¬
hän, att man även skulle taga dansen i sin tjänst för att uppfostra
och bilda vårt lands befolkning.
Nu har man vidare framfört såsom ett huvudargument, att man
genom ett bifall till reservanternas förslag eller motionen skulle kunna
motarbeta de dåliga teaterföreställningar, som förekomma i vårt land.
Jag vågar med all vederbörlig respekt för den framstående ledamoten
på stockholmsbänken erinra därom, att man just på de platser och i
de lokaler, där hans ord äro tungt vägande, kanske har att göra med
de sämsta teaterföreställningarna i vårt land.
En annan framstående ledamot av samma parti yttrade, att detta
är ett ursprungligt krav, att det är ett krav från folklivet, som här
gör sig gällande. Nej, mina herrar, det finns andra krav, det finnes
sådana, som man med skäl kan säga vara verkliga folkets krav, som
böra framföras i tusen och åter tusen fall, innan man kommer till
sådana krav, som det här är tal om. Det är nu så, att det är ett
ytterst ringa fåtal som kräva några åtgärders vidtagande härvidlag.
Men det finnes andra områden, där man bör framföra radikala krav
för att tillfredsställa stora grupper av vårt lands befolkning.
Slutligen skall jag tillåta mig att draga ännu en slutsats av ett
anförande, som här hållits angående det föreliggande förslaget. Det
är väl alldeles nödvändigt också, att därest man beviljar detta anslag
för ifrågavarande ändamål, man också måste se till i en framtid, att
dessa teatertrupper få lokaler att vistas och uppträda uti. Och då
äro vi också inne på en annan fråga, som vi behandlat här vid före¬
gående års riksdag, och som — vill jag minnas — även kommer att
föras på tal även vid innevarande riksdag. Varthän konsekvenserna
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 20. 4
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
-Nr 20.
SO Torsdagen den 13 mars.
Ang. under- därav skulle leda, framhölls med all skärpa och tydlighet av en talare
»tod för an- yjd föm åretg riksdag.
ieaterföre- Med de sis;a ord, herr Lujedahl yttrade, har han tillåtit sig att
ställningar, jämväl draga fram ett ämne, som för mig är av mycket stor be-
(Forts.) tydelse, nämligen nykterhetsarbetet och nykterhetssträvandena här i
landet. Men icke tror jag att teaterlivet i vårt land främjar nykter¬
heten, och icke tror jag — såsom jag här tillåtit mig framställa —
att nykterheten är störst och står högst på sådana platser, där vi hava
gott om teatrar.
Jag ber att få sluta såsom jag började och peka på Stockholm
med dess många teatrar. Jag tror icke, att man lian säga, att dessa
här i stort sett visat sitt inflytande — i det godas tjänst åtminstone.
Herr liäf instämde häruti.
Herr Hallén: Herr talman, mina herrar! I det anförande, som
hölls av herr Hamilton, nämnde han just om det dåliga tillstånd, uti
vilket den svenska folkskolan skulle befinna sig, samt tilläde, att detta
skulle göra, att vi i främsta rummet måste reformera där, innan vi
kunna tänka på bildningsmoment av så pass tvivelaktigt värde, som
eventuellt teatern kan ifrågasättas hava. Dessa synpunkter hava redan
blivit av åtskilliga talare bemötta. Jag skulle dock vilja säga be¬
träffande den svenska folkskolans tillstånd över huvud taget, att även
när man en gång i. framtiden får en verkligt gedigen och god med¬
borgarskola — i detta ords bästa bemärkelse — komma just de syn¬
punkter, som motionären här framfört, vara lika trängande och lika
väl värda beaktande. Vi få nämligen komma ihåg, att folkskolan ger
en bildning eller ett kunskapsmått endast i en viss grad och under
en viss tid. Nu är det ofta så, att barnen äro endast tolv, tretton eller
någon gång fjorton år gamla, då de lämna skolan. Sedan stå de i
den kritiska brytningsperioden och den första ungdomstiden, då sam¬
hället egentligen har ganska litet att ge dem av bildande och upp¬
fostrande art. Och jag för min del tycker, att det är egendomligt,
att man kan vilja avvisa tanken på att dessa rent kulturella förströelser
icke borde helt och hållet utlämnas åt den privata företagsamheten.
Borde man icke i stället lämna statens auktoritet åt sådana strävan¬
den för att därigenom motarbeta det som kanske lockar och drager
ungdomen mera än det borde göra. Herr Hamrin nämnde någonting
om att teaterlivet icke minst i våra storstäder har sådana följder med
sig, att man verkligen skulle önska och be Gud bevara sig ifrån att
få detta spritt i vida kretsar utöver landet. Däruti har han alldeles
rätt, och det är ingen, som velat påstå någonting annat. Men här
tillåter han sig utan vidare sätta likhetstecken mellan en viss riktning,
kanske vissa tendenser inom konsten över huvud taget och det önske¬
mål, som motionärerna gjort sig till tolk för. Det framgår alldeles
tydligt, att det de önska, är en så kontrollerad och så vederhäftigt och
ansvarsfullt arbetande konst som möjligt åt landsbygdens folk. Den
skräckbild han visade upp, då han talade om de dåliga moraliska för¬
hållanden, som ofta inträda, där vi ha en mängd teatrar, är alltså
efter min mening alldeles obefogad. För övrigt är det så i dessa stora
Torsdageu den 13 mars. 51 Nr 20.
samhällen, om vi tänka på Stockholm och andra, att det icke endast Ang. under-
är en mängd teatrar vi ha, vi äga även andra samlingsplatser, vars an'
verkan i motsatt riktning man då väl skulle kunna ha anledning att r"ttaterföre-V
peka pa. ställningar.
Så nämnde herr Harmun någonting om — och riktade sig därvid (Forts.)
mot herr Branting — att det är vissa samlingslokaler ute på lands¬
bygden, som ofta få härbergera och logera teatersällskap av ganska
tvivelaktig karaktär. Jag vill ingalunda förneka, att detta har ägt
ruin, men där måste vi också tänka på en annan sak, nämligen just
detta, att många av våra föreningar ute på landet brottats med så¬
dana ekonomiska svårigheter att verkligen kunna få samlingslokal, att
de, vilket naturligtvis är att beklaga, måste på allt sätt söka få hyra
ut den för att något så när reda sig i de svåra ekonomiska situationer,
i vilka de befinna sig. Och jag kan i detta sammanhang påminna
om de motioner, som väcktes föregående riksdag och där det fram¬
hölls det önskvärda i att hjälpa sådana sammanslutningar över dessa
svårigheter, och även om det finnes, vilket tyvärr är förhållandet,
teatersällskap av tvivelaktigt värde, som stryka omkring ute på lands¬
bygden, visar ju detta ännu tydligare, hur nödvändigt det är att få eu
kraftig konkurrens med dessa, en som möjligen kan stödja sig på
statens auktoritativa hjälp.
Jag skulle vilja till slut säga, att jag tycker, att det är särskilt
en grupp av kammarens medlemmar, som skulle ha intresse av att
ägna denna motion sin sympati, och det är dessa, som klaga över, att
icke minst ungdomen i vår tid är utsatt för så många bestickande,
lockande och moraliskt nedbrytande försök i allehanda riktningar. Om
de då undersöka, vad som b judes vårt lands ungdom i fråga om kul¬
turell förströelse, skola de finna, att det är i regel framkommet och
presterat av vad man kallar det privata initiativet i sådana stycken,
och att ofta bakom detta initiativ stå inga verkliga pedagogiska in¬
tressen och synpunkter, utan mycket simpla och tarvliga, det privat¬
ekonomiska begäret. Det är klart, att skall vårt lands ungdom, när
det gäller förströelse, bara utlämnas åt sådana, då kan man beklaga
densamma. Därför är det väl desto nödvändigare att samhället själft,
staten, i någon grad hjälper fram eu kraftig konkurrens med dessa
osunda nöjesinstitutioner, som nu finnas, ty det veta vi allesammans,
att det skulle bliva eu vederhäftig och på ett ansvarsfullt sätt ledd
hjälp, som här skulle ifrågasättas.
Det ser verkligen ut, som om eu liten ansats av kulturkamp skulle
komma fram i denna fråga, vilket knappast varit att vänta. Jag vill
emellertid glädja både herr Hamilton och herr Hamrin med, att de
instinkter, till vilka herrarna vädja, icke äro så slumrande. En kärn¬
trupp i den skara, som här kommer att rösta för avslag, utgöra; av
kammarens 33 homöopater.
Herr Hamilton: Ja, herr talman, om någon har målat Belsebub
på väggen är det väl herr Branting. Jag bär inte frånkänt Skåde¬
banan förmågan att sprida bildning, men jag har icke samma beundran
för detta sätt att sprida bildning som herrar Starbäck, Rydén och
Branting, och jag måste ta avstånd från dessa herrar, då de anse
Nr 20.
52
Torsdagen den 13 mars.
Ang. under- lämpligt att jämföra detta sätt att sprida bildning med det sätt, varpå
'ordnande*™ binning sPrides genom våra vittra författares arbeten och genom popu-
°teater före- lärvetenskapliga föreläsningar. Det förefaller mig också egendomligt,
ställningar, att herr Branting vill anklaga mig för kulturfientlighet, då jag alltid
(Forts.) strävat efter att förbättra folkskoleväsendet i vårt land, detta som är
det grundläggande för folkbildningen, och detta förutom vilket icke
några frisinnade ideer kunna vinna terräng och icke heller få någon
grund i ett land, ty första förutsättningen härför är bildning hos folket.
Jag ber att få vända mig även mot herr Starbäck. Det var med
ett visst hån han förklarade, att om alla de fattiga i Oxabäck haft
tillfälle att bliva bildade av Skådebanans välsignelser, så skulle må¬
hända folkskoleväsendet stått högre där. Orsaken till att folkskole¬
väsendet står så lågt där, ligger ju i fattigdomen inom kommunen,
såsom dess folkskollärare här har framhållit. Om herr Sävström där¬
emot har rätt, därom kan jag icke yttra mig, ty därom saknar jag
kännedom, åtminstone har jag icke fått sådana upplysningar i det
brev, som jag erhållit därifrån, som bekräfta riktigheten av hans med¬
delanden.
Jag vågar vidhålla mitt påstående. Jag tror att ett understöd till
Skådebanan medför ringa gagn för bildningen, och jag hemställer om
vi verkligen kunna kasta oss in på den angivna riktningen, då den första
grundläggande folkbildningen står på så låg ståndpunkt.
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman, mina herrar! Mot¬
ståndet mot beviljandet av detta anslag koinmer, förefaller det mig,
ifrån två håll. Jag kan förstå de motståndare, som rent ut säga: vi
vilja icke medverka till att teaterföreställningar hållas i vårt land.
Det motståndet förstår jag, men hyser man den åsikten, skall man
öppet säga det och icke gå några maskerade vägar. Jag förstår, att
det finnes inom denna kammare många, som utav vissa skäl, av
religiösa eller andra motiv anse att teatrar över huvud taget icke böra
finnas i vårt samhälle. Men de herrar, som ha den meningen, böra
vara konsekventa, de böra inom Riksdagen yrka, att staten icke heller
understöder Kung!. Operan och Kungl. Dramatiska teatern. Den dag,
dessa herrar göra detta yrkande, den dagen förstår jag deras mening.
Staten lämnar för närvarande bidrag till dessa två institutioner, dels
betalar staten brandförsäkringspremierna, vilket för Kungl. Operan går
till 18,313 kronor och för Dramatiska teatern till 21,861 kronor, och
dels, om jag inte minns fel, har Riksdagen på regeringens förslag
åtagit sig att underhålla dessa byggnaders yttre. Om jag icke minnes
fel, uppgingo utgifterna härför under sista räkenskapsåret för Operan
till i runt tal 25,000 kronor. De, som hysa den meningen, som jag
här pekat på, att staten icke skall understödja teaterverksamheten,
därför att den är sedligt förvillande, omoralisk eller av liknande skäl,
böra vara konsekventa och yrka avslag även i detta fall.
De åter, som icke vilja göra det, ha, efter vad jag kan finna,
icke några skäl att yrka avslag på nu föreliggande förslag. Det finns
väl ändå ingen rimlig anledning till att staten endast skall vara med
om att gynna två institutioner i huvudstaden, om också dessa två
teatrar, Operan och Dramaten, vilket ju är meningen, bjuda på det
Nr 30.
Torsdagen den 13 mars. 53
bästa, som kan bjudas i konstnärligt avseende, vilket — jag medger Ang. under¬
del villigt — kan vara intressant och bra och upplysande även förfär an~
landsbygdens befolkning. Jag bär sålunda ingen anledning anse, att "^återför™
man bör draga in understödet till dem i något hänsende, men konse- ställningar.
kvensen bör väl då bjuda, att man i någon män även understöder (Forts.)
ett företag, som har till syfte att organisera teaterverksamheten för
landsbygden, så att den blir bättre, än den nu är, så att goda teater¬
föreställningar även där kunna ges, och vilket företag även har det
syftet att medverka till, att teaterföreställningar på dessa två teatrar,
som förut nämnts, kunna givas till sådana priser, så att även den
mindre bemedlade och fattigare befolkningen kan bevista desamma.
Är det verkligen av intresse för statsmakterna, att dessa två omnämnda
teatrar kunna vara beståndande, är det väl av lika stort intresse för
statsmakterna, att deras föreställningar kunna hållas till sådana priser,
att icke endast miljonärer och burget folk kan besöka desamma, utan
även de fattigare. Jag kan icke förstå annat.
Nu har Skådebanan i sin verksamhet slagit in på just dessa två
vägar att försöka göra vad i dess förmåga står att motverka de dåliga
teatersällskap, som resa i skilda delar av landsbygden, teatersällskap,
som giva dåliga stycken, och vars spel är dilletantmässigt och ofta
synnerligen underhaltigt. Det är det ena syftet, och det andra, som
de försöka verka för så långt som möjligt, är att på Stockholmsteatrar,
främst Operan och Dramaten, få fram teaterföreställningar till ett så
billigt pris, så att även de minst bemedlade kunna bevista dem. Jag
kan sålunda inte finna annat än att denna väg är god och det finnes
goda skäl att stödja densamma.
Nu har det sagts här — och det var därför närmast jag begärde
ordet — utav herr Hamrin i Jönköping, en man, som jag i många
avseenden förut förstått, men vars uppträdande i dag jag icke på något
sätt kan förstå, att i våra Folkets hus äro föreställningar ofta anordnade
av allra sämsta slag. Och jag kan i viss mån medgiva, att så är för¬
hållandet på eu eller annan ort. Det är beklagligt, och jag för min
del beklagar det synnerligen djupt, men därför bör man icke lasta och
utdöma eu rörelse, som har till uppgift och syfte på att försöka få
fram något bättre. Det är just det egendomliga härvidlag.
Hurudant är det för övrigt för våra Folkets hus särskilt på lands¬
bygden? Ja, först ha de ofta stora svårigheter att kämpa emot för att
få tåg i någon liten jordbit att bygga på, sedan få de göra oerhörda
uppoffringar för att samla kapital, så att de få grunden lagd och huset
under tak, och när detta är gjort, få de göra oerhörda uppoffringar
för att få det betalt. De flesta banker vilja icke låna pengar till så¬
dana företag, och icke heller enskilda vilja låna pengar härtill, och
då försöka naturligtvis folketshusstyrelserna att få in pengar på sådana
sätt, som annars icke borde komma i fråga. Jag vill icke alls försvara
något sådant, men, såsom förut en talare från vårt parti påpekat, där
ha vi förklaringsgrunden.
Men därtill kommer en annan synpunkt. Det finnes flera platser
där man har Folkets hus med lokaler, som erbjuda mycken god plats
och goda möjligheter för teaterföreställningar, men där vederbörande
styrelse, som står i spetsen för Folkets hus, icke har möjlighet eller
Nr 20 54 Torsdagen den 13 mars.
Ang. under- förmåga att kunna bedöma, vilka skådespel som äro goda eller dåliga
stöd för atelier vilka skådespelartrupper som bjuda ett gott eller dåligt spel. I
°Tteaterfor™ sådana fall är det ju ett allmänt folkbildiungsintresse, ett statsintresse,
ställningar, att det finnes en institution, som står vid styrelsens sida och söker
(Forts.) förhjälpa den till att få de bästa möjliga skådespel. Skådebanan har
nu gjort försök i den riktningen, och deri har också, såvitt jag för¬
står, även lyckats i många avseenden.
Jag ber även att få påpeka en annan synpunkt beträffande Skåde¬
banan, och det är, att denna organisation gjort försök att under sommar¬
månaderna anordna friluftsföreställningar. Jag har icke själv varit i
tillfälle att åse några sådana föreställningar, men jag har hört om¬
dömen om desamma av personer, som jag anser vara kompetenta och
som jag fullkomligt litar på, och dessa, som åsett flera av Skåde¬
banans föreställningar, ha av dem fått det allmänna intrycket, att de
varit synnerligen tilltalande, harmoniska och präktiga i alla avseenden.
En och annan föreställning har ju måhända icke varit fullt så, lyckad,
då man ju vid dessa föreställningar i fria luften är i hög grad be¬
roende av väder och platsens belägenhet m. m., men, som sagt, de
omdömen som jag varit i tillfälle att höra om denna Skådebanans
verksamhet ha varit mycket lovordande.
Jag ber även att få, yttra ett ord om den siste ärade talarens
argument. Jag delar till fullo hans uppfattning — och därutinnan är
jag icke den förste av talarne här i dag — att det är statens skyldig¬
het och plikt att göra mera, än vad som gjorts, för att få till stånd
bästa möjliga folkskoleundervisning på landsbygden. Jag har i flera
föredrag och även i yttranden här i Riksdagens Andra kammare fram¬
hållit samma synpunkt. Det måste även härvidlag bil eu utjämning
i fråga om de kommunala bördorna emellan de olika kommunerna.
Det är ju mycket, illa ställt med skolundervisningen inom vissa för¬
samlingar, och det kräves mycket penningar för att få hela denna sak
väl ordnad. Men det kan icke falla mig in att nu yrka avslag på en ut¬
redning av den föreliggande frågan, även om denna utredning skulle
draga som konsekvens en kostnad av ett eller annat tusental kronor.
Då man här reser motstånd mot ett yrkande i sådant syfte, förefaller
det mig, som om man endast gjorde det för att därigenom få en platt¬
form, så att säga, för sina yrkanden längre fram. Enligt min upp¬
fattning får man emellertid icke se saken från en sådan liten synpunkt.
Vi besluta ju här många gånger om skrivelser till Kung]. Maj:t, vilka
beslut ha en mycket större räckvidd än det beslut, varom nu är fråga,
och detta utan att några sådana betänkligheter föras fram, som vi nu
här i dag hört i denna fråga rörande de konsekvenser i ekonomiskt
avseende, som ett bifall till reservationen skulle föra med sig. Då jag
emellertid för min del icke tror, att dessa konsekvenser äro alls farliga,
utan åt c tvärtom ett beslut i enlighet med reservationen skulle vara
av stor betydelse för åstadkommande av vad vi i detta fall vilja, näm¬
ligen bättre teaterföreställningar åt folket, än vad vi för närvarande
ha, ber jag att få yrka bifall till reservationen.
Häruti instämde herrar Lindhagen, Palmstierna, Carlsson i Froste-
rud, Berggren och Bärg i Katrineholm.
Torsdagen den 13 mars. 55 Nr 20.
Herr Sandler: Ja, herr talman, jag vet icke egentligen om herr AnS- nnder-
Hamrin är så mycket att gratulera efter det förkrossande instäm- st°f f°r, an\
mande, som han här fick av herr Räf. Däremot må man ju säga, "teaterföre-
att herr Hamilton är mera att gratulera efter den verkligen oväntade ställningar.
framgång, som hans sätt att argumentera vann i denna kammare ifrån (Ports.)
vida kretsar av det liberala partiet. Jag vill nu icke yttra mig om,
huruvida den svenska liberalismen eller framför allt den svenska
kulturen är att gratulera för eu sådan framgång.
_ Herr Hamilton har här sökt att under framhållande av vår brist¬
fälliga folkundervisning komma fram till ett avslagsyrkande. Han har
gjort det i en sådan form, som om han ville påstå, att de av kam¬
marens ledamöter, som här förut talat för reservationen, skulle vara
ointresserade för den saken. Herr Hamilton vet dock själv, att så
icke är förhållandet. Jag skulle tro, att det icke kan vara någon av
kammarens ledamöter obekant, att det hos arbetarpartiets represen¬
tanter finnes nog så starkt intresse för att förbättra folkundervisningen
bär i landet som hos något annat parti. Vad vi här i dag hört är
ju endast ett tal om, att det behöver göras mycket i fråga om folk¬
undervisningen, och därtill har man knutit ett avslagsyrkande på det
föreliggande förslaget. Det kommer förvisso den tidpunkt, då det
gäller att genomföra reformkrav beträffande våra folkskolor, och då
blir det nog fråga om kraftigare ekonomiska åtgärder, och jag vill
hoppas, att de många av kammarens ledamöter som nu instämt i
herr Hamiltons anförande, då även äro att finna på den rätta sidan,
när det gäller handling och icke blott demagogiska ordvändningar.
Med herr Sandler förenade sig herr Widlunä.
Herr St ar bäck: Jag har endast begärt ordet för att göra en
kolt replik och lämna ett par upplysningar. Herr Hamrin har här
sökt framkalla farhågor för, att ett bifall till det föreliggande skri-
velseförslaget skulle föranleda kostnader för lokaler m. m. sådant för
dessa skådespels uppförande. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på,, att redan under de år, som nu Skådebanan haft sin verksamhet
i gång, har den sökt lägga ned mycket just på friluftsskådespel. Jag
vill i detta avseende bringa i herrarnas minne ett evenemang, som
kan vara nog så belysande i detta fall. Eu svensk diktare, enligt
mm mening av särdeles stor betydelse, har givit det svenska folket
6®.om kår namnet Arnljot Gelina; det är egentligen en opera
oc har även uppförts på operan här i Stockholm, men även utan
musik måste ^ detta diktverk anses val försvara en mycket hög rang-
plats' inom vår inhemska litteratur. Såsom namnet angiver, behand¬
lar detta skådespel ett ämne från den tid av vår historia, då kristen¬
domen stred emot de gamla föreställningarna — jag höll här på att
-T1 Jämförelsen: ungefär så, som vi här ofta inom kammaren
ä strida för nya föreställningar mot gamla. Detta skådespels hand-
mg ar toilagd till Jämtland, och första gången, som det uppfördes,
w' ,lninPå Frösön’. skådeplatsen för historiens egen handling. Vid
det tillfallet uppträdde bland andra en gammal aktad medlem av
denna kammare — och jag tror icke, att han har något emot att jag
tfr 20.
56
Torsdagen åcn 13 mars.
Ang. under- nämner hans namn; det var Jöns Bromée i Billsta —• i en lagmans
»ad för an- skepnad. Jag vet, att detta skådespel, just då den nordiska somma-
"^eater/öre-1 ren klädde sig i högtidsskrud och då hela naturens stämning förenade
ställningar, sig att med skaldens utomordentligt härliga ord giva en verkligt full-
(Forts.) lödig bild av vad som för många hundra år sedan försiggått, jag vet,
att det alldeles säkert för den samlade folkskaran gav en ingalunda
oriktig känsla av, att detta bildningsmedel är av ett högt värde. Det
må emellertid, herr talman, gå med omröstningen hur det vill — det
är dock tydligt, hur den kommer att utfalla — ett är i alla fall säkert,
och det är, att det förefinnes en viss skillnad mellan huru man nu
ser på denna sak och hur man såg på den, när motionen väcktes.
Då såg man ett leende på läpparna och en axelryckning, och man
kunde aldrig tänka sig, att det kunde finnas så många riksdagmän,
som ville taga denna fråga på allvar. Men hädanefter tror jag, att
man kommer att åtminstone undersöka saken och icke endast med
ett eller annat slagord försöka föra bort densamma från dagordningen.
Frågan torde nog komma igen, och jag tror, att även om den i dag
faller, den dock faller framåt, såsom man brukar säga.
Jag ber att få vidhålla mitt yrkande om bifall till reservationen.
Herr Hamilton: Såvitt jag förstod herr Sandler rätt, slutade
han sitt anförande med, att han hoppades finna mig och de liberaler,
som här instämt med mig, på den rätta sidan, när det gällde anslag
till folkskolorna. Detta hans yttrande kan endast förlåtas därav, att
han är så ung här i kammaren, ty hade han varit med under de
tider, då jag i Första kammaren stred för folkskolans sak skulle han
aldrig kunna misstänka, att jag icke vore på den rätta sidan, och vad
för övrigt beträffar de liberaler, som här instämt med mig, har han
icke heller rättighet att mot dem utslunga någon dylik misstanke, då
de alltid arbetat för att höja bildningen hos det svenska folkets djupa
och breda lager.
Herr Christiernson: Herr talman, mina herrar! Jag tror, att
den föregående ärade talaren icke har anledning att taga sig någon så
hög ton. Jag får verkligen för min del säga, att jag instämmer i det
angrepp, som här gjorts emot honom, och jag finner för min del detta
angrepp mer än berättigat — om man nu kan tala om, att något är
mer än berättigat.
Vad själva saken beträffar, skall jag begagna tillfället att erinra
om, hurusom vid en föregående riksdag anslag beviljades till orkester¬
föreningar. Då jag är bosatt i ett samhälle, som har fått del av denna
förmån, har jag funnit detta tillfälle lämpligt att meddela, att genom
detta anslag hos befolkningen framkallats ett musikaliskt intresse, som
ingen trodde fanns där förut. Det har visat sig, att det icke är slag¬
dängor, som verkligen tilltala folk, utan att det är den fina konsten,
den musik, som är av det allra bästa slaget; det är den, som är
mäktig att samla åhörare i så stora skaror, att jag vill säga, att vad
den stad och den trakt beträffar, där jag är hemma, har icke någon
föreställning, något vare sig ont eller gott på nöjesområdet haft en
liknande makt över människorna. Jag tror, att detta kan vara ett
57
Nr 20.
Torsdagen den 13 mars.
vittnesbörd om, att det icke skadar, om Riksdagen något behjärtar
dylika rörelser och stämningar hos folket.
Men, säger man, det är skillnad på musik och den gudaborna
musiken; här är det fråga om teater, som ju är det värsta, som finnes.
Och när vi här hörde talaren på Jönköpingsbänken, var det ju nästan,
som om han såg den onde själv, när han tänkte på teatern. Nu vill
jag säga, att det ar val icke överdrivet, om man uttalar, att den svenska
teatern under senare tid och, kan man säga under den nuvarande
generationen, verkligen kommit till en dekadans, särskilt vad lands¬
orten beträffar. Där äro numera de goda sällskapen fåtalet, medan de
sällskap, som man kan kalla för dåliga, utgöra det övervägande antalet.
Detta beror nog därpå, att det har tillkommit eu hel del andra nöjenj
nöjen av sämre slag, som eu mera obildad människa lättare anammar’
och eu följd därav har blivit, att det inträtt en kamp för tillvaron
för de goda teatersällskapen, en kamp så bister, att de flesta av dessa
göda sällskap gått under och endast de dåliga återstått. Jag vill här
vädja till talaren på Jönköpingsbänken — såvida han icke är alldeles
oförstående i denna sak och man således icke alls kan vädja till
honom i detta fall — om det icke i ett sådant fall som det före¬
liggande är bättre att söka hjälpa de goda teatrarna. Det kan ju ske
på bekostnad av de dåliga teatrarna. Det finnes ju här i Stockholm
så många teatrar, men jag för min del måste instämma i, att de flesta
av dessa teatrar verkligen i regel ha sådana program, som man utan
saknad kan undvara, ja, jag går sii långt, att jag säger, alt det här i
Stockholm strängt taget icke finnes mer än två eller tre teatrar, som
möjligen äro värda ett besök. Men tro herrarna verkligen, att det
blir bättre, därför att man ställer sig otörstående. Min partikamrat
från Dalarne har talat om, vad som göres här i landet för teatern.
Vi betala brandförsäkringspremier för Operan och för Dramaten och
underhålla husen. Ja, jag vill såga, att det är val sä litet, som över
huvud taget kan göras. Jag vill icke ens kalla det för ett understöd
åt den svenska dramatiken, utan det är en drickspenning, som vi
kasta åt den för att åtminstone visa, att vi göra någonting för konsten.
Att säga, att det är ett understöd för konsten, är att begagna ett väl
starkt uttryck.
Nu föreligger här ett förslag, icke om att anslå, penningar, utan
blott att åvägabringa eu utredning, huru man skall kunna understödja
den göda teaterkonsten. _ Jag vädjar då ännu en gång — fastän det
kanske är förgäves — till talaren på Jönköpingsbänken, att, när det
gäller att understödja den göda teatern, kan man då icke vara med
om att skriva till Kungl. Maj:t och be Kungl. Maj:t gorå något i detta
fall. Jag får verkligen säga, att man blir både ledsen och upprörd,
när man här i denna församling som skall representera enskilda, får
höra ett sådant anförande, som herr Hamrin här hållit, och jag hoppas,
att den votering, som nu förestår, skall visa, att herr Hamrins ord,
när han talar i denna sak, icke är folkets rost, utan någon annans röst.
Herr Nilson i Örebro: Herr talman! Debatten har här kommit
att väsentligen röra sig om, huruvida teaterverksamhet i allmänhet
är någonting gott eller ont. Jag anser, att det icke egentligen är den
Aria. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
Nr 20.
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teater före¬
ställningar.
(Forts.)
58 'förslagen den 13 mars.
saken, som vi nu borde överlägga om, utan någonting annat. Det
synes mig nämligen, att när vi här i Riksdagen ha att taga stånd¬
punkt till ett spörsmål av denna art, är det första, som vi ha att
fästa uppmärksamheten på, just det, om statens finansiella ställning,
om statsbudgeten visar hän på, att vi kunna tillgodose alla de krav,
som föras fram och om vilka man från det ena hållet kan säga, att
de äro berättigade och från ett annat håll återigen bestrida detta be¬
rättigande. Om herrarna ur den synpunkten betrakta den föreliggande
huvudtiteln, skola herrarna finna, att på den trängas en hel del nya
anslag med varandra utom de gamla, som finnas där förut. Departe¬
mentschefen har, då han underställt denna huvudtitel Kung!. Maj:ts
prövning, funnit sig böra avstyrka eu hel del krav, som han — det
kan man tydligen se — dock funnit berättigade. Statsutskottet har
i sitt utlåtande angående denna huvudtitel ansett sig böra avslå en
del av de krav, som departementschefen ansett sig böra äska av Riks¬
dagen, och statsutskottet har vidare ansett sig böra gorå nedsättningar
i en hel del anslag, som departement schefen begärt. År det då i eu
sådan föreliggande situation lämpligt, att Riksdagen skriver till Kungl.
Maj:t och begär, att Kungl. Maj:t skall ta i övervägande, huruvida
icke Riksdagen skall på denna huvudtitel bevilja anslag till ett nytt
ändamål, som förut inte finnes och som till sin innebörd är omtvistat?
Det synes mig, att man vid avgörandet av detta spörsmål får komma
ihåg, att om Riksdagen skriver till Kungl. Maj:t i detta fall, så måste
Riksdagen vara beredd på att från Kungl. Maj:t också få framförd
en begäran om ett anslag till detta ändamål, och anslaget kommer
säkert icke att begränsa sig till ett eller annat tusental kronor, som
en ärad talare på Kopparbergsbänken synes vilja begränsa det till,
utan här komma nog stora och betydande krav att ställas på stats¬
kassan, och det är framför allt ur den synpunkten, som jag, herr tal¬
man, ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
I detta anförande instämde herrar Lundhlad och Gustafsson i
Brånsta.
Herr Branting: Herr talman, mina herrar! Jag skall be att
endast få säga ett par ord, därför att jag anser, att ett yttrande, som
fälldes av herr Hamrin, icke bör stå oemotsagt i kammarens protokoll,
nämligen då han direkt påstod, såvitt jag uppfattade honom rätt, att
den teater, som bär namnet Folkets hus teater, skulle vara den sämsta
i Stockholm. Jag tror, att detta är fullständigt misstag, och jag vill
gärna skriva detta överord på, att han är så föga bevandrad på detta
fält, något som herr Hamrin väl knappast kan finna vara annat än
som en förtjänst från sin synpunkt. Vid den nämnda teatern är så
ställt, att dess direktör har fullt fria händer, det är icke alls något
Folketshusföretag på annat sätt, än att lokalen där upplåtes. Jag har
ju icke att ingå i vare sig beröm eller klander av den repertoar, som
där framföres, men så mycket vill jag dock erinra om, att där har
på ett förtjänstfullt sätt givits t. ex. ett så fint och vackert stycke
som Strindbergs Kronbruden.
För övrigt vill jag säga, att jag icke kan vara riktigt så sträng
Torsdagen den 13 mars.
59
Wr 20
som min vän Christiernson, dä han menade, att av teatrarna här i
Stockholm egentligen skulle finnas endast två eller tre, som över
huvud taget ägde något existensberättigande. »Detta är nog att gå
för långt.
Herr Hamilton påstod nu, att han icke velat frånkänna teater¬
verksamheten förmågan att sprida bildning, men kom ändå till det
slut, som vi här hörde. Jag vill verkligen vädja till alla, som hörde
herr Hamiltons första anförande, huruvida icke det sätt, varpå han
slungade fram, betonade och tuggade på detta ordet »Skådebanan»,
det tydliga förakt, som han däri inlade, utgjorde en ganska stark
dementi av den relativt välvilliga tolkning av sin hållning till teatern,
som han nu senaste gången ville göra gällande.
Talet om de stora anslag i framtiden, som herr Nilson här ville
skrämma med, tror jag, att man kan ta mycket lugnt, när man vet
lör det första, att det väl knappast kommer att denna gång leda till
annat än en demonstration i motionens riktning, och vidare, att Riks¬
dagen för varje gång har i sin hand att begränsa dessa anslag till
vad som befinnes skäligt och som kan anses vara möjligt att åstad¬
komma med hänsyn till andra nödiga statsutgifter. Det finns således
verkligen icke någon anledning att vara orolig, för att Sveriges riks¬
dag skall alltför snart lämna stora summor till detta. Men en ut¬
redning av frågan bör komma till stånd, och om den, som jag hoppas,
leder till ett litet anslag på denna kulturbudget — som ju åttonde
huvudtiteln bör vara — tror jag verkligen, att det är val använda
penningar och att de sannerligen kunna utmärkt försvara sin plats
vid sidan av en hel mängd av de andra anslag, som här sväljas, utan
att ett ord säges därom.
Herr Byström: Herr talman! Jag tyckte, när den här motionen
väcktes, att den var mindre klok, men jag får nu säga, att jag tycker
att reservanternas framställning är icke blott mindre klok utan mycket
sämre. Jag vill också ha sagt, att det är väl ingen, som har förnekat,
att det icke kan finnas åtskilligt gott även hos Skådebanan, men icke
är det val sagt, att Riksdagen skall behöva nödvändigtvis understödja
allting, som möjligen kan vara en god sak. Det finnes väl andra,
som också kunna ta initiativ här, och här är säkerligen ett område,
där staten ej behöver lämna bidrag. De, som vilja ha teater, må
själva understödja den. Det är orimligt att kräva av andra samhälls¬
lager, att de skola betala sina styvrar till detta, utan som sagt de
som vilja ha det nöje, som teatern bjuder, må själva betala det.
Detta tycker jag är det enklaste Vad angår det anslag, som Riks¬
dagen givit åt — om jag så får säga — överklassteatern, vill jag för¬
klara, att jag för min del aldrig varit någon vän av detta anslag, utan
jag har alltid tyckt, att om någon hade råd att betala, så borde det
väl vara den överklasspublik, som besöker operan och den andra
teatern, som nu är understödd av staten. Jag kan icke finna, att här
föreligger något skal, för att man skulle utvidga detta anslag och även
börja understödja teaterväsendet över hela landet. Låt vara, att detta
blott är en ringa början, men var kommer det att sluta? På anslag
synas mig vara så onödiga som dessa, och även om herrarna förgylla
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande. av
teaterföre¬
ställningar.
('Forts.)
Nr 20.
60
Ang. under¬
stöd för an¬
ordnande av
teaterföre¬
ställningar.
(Forts.)
Torsdagen den 13 mars.
upp teaternöjena och kalla dem kulturbefrämjande eller bildningebe-
främjande, är det dock så, att — säga vad man vill — det är åtmin¬
stone i huvudsak ett nöjeskrav, som man här tillgodoser, och de som
vilja ha nöjet, de som vilja ha teatern, Skådebanan, må själva be¬
tala detta.
Jag yrkar avslag å motionen och bifall till utskottets hemställan.
Herr Hamrin: Jag begär ytterligare ordet endast för att bekräfta
den förmodan, som herr Branting uttalade, att han möjligen misstagit
sig med hänsyn till ordalydelsen av det uttryck, som jag nyss fällde.
Jag har icke påstått, att Folkets-husteatern här i Stockholm skulle
vara av det sämsta slaget. Jag äger ingen rätt att utkasta en sådan
beskyllning, då jag icke besökt teatern i fråga, men jag skulle kunna
åberopa personer, som känna till saken och även känna till folkets-
husteatrar i allmänhet, vilka personer ha för mig livligt beklagat, att
sådana pjäser kunna uppföras på eu folketshusteater, som här verligen
givits. Jag kan i detta fall även stödja mig på uttalanden av per¬
soner från kammarens socialdemokratiska grupp, hvilka i likhet med
mig beklagat, att sådana pjäser förekommit på dessa scener, som verk¬
ligen varit fallit. Jag vill även säga, att det är väl icke riktigt, herr
Christiernson, att man med det nu ifrågavarande anslaget å 5,000
kronor kan driva tillbaka den dåliga teaterkultur, som för närvarande
florerar i vårt land. Det måste väl då, såsom herr Nilson mycket
riktigt anmärkte, bli fråga om betydande belopp från statskassans
sida, därest verkligen något företag på detta område skall kunna
komma till stånd. Jag tror, att om man sparar dessa penningar, skall
man nog kunna finna andra ändamål, vilka förtjäna att vida mer till¬
godoses än det nu föreliggande, och där jag helt säkert skall komma
att möta både herr Christiernson och herr Eriksson i Grängesberg i
full förståelse.
Herr Christiernson: När herr Byström med kraftig röst här
talar om teatrarna såsom överklassnöjen, rinner det mig i minnet,
hur det var med sättarpojken, som för en tjugu år sedan hade till
uppgift att sätta tråkiga artiklar av herr Byström. När denne sättar-
pojke skulle ha något nöje, gick han på operan eller dramaten! Jag-
tror därför icke, att det är överklassen, som njuter mest av teatrarna,
utan det är nog många även från underklassen.
Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på
avslag därå samt bifall i stället till den vid punkten fogade reserva¬
tionen; och förklarade herr talmannen sig anse. den förra proposi¬
tionen hava flertalets mening för sig. Som votering likväl begärdes,
uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition av följande
lydelse:
Den som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i
punkten 205) av utskottets förevarande utlåtande nr 8, röstar
Ja;
61
Nr 20.
Torsdagen deri 13 mars.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hem¬
ställan, bifallit den vid punkten fogade reservationen.
Omröstningen utföll med 120 ja mot 79 nej, vadan kammaren
bifallit' utskottets hemställan.
Med hänsyn till den långt framskridna tiden beslöt kammaren
nu på hemställan av herr talmannen att uppskjuta den vidare be¬
handlingen av förevarande utlåtande till kl. 7 e. in., då detta sam¬
manträde enligt utfärdat anslag komtne att fortsättas; och åtskildes
kammarens ledamöter kl. 4,41 e. in.
In fidem
Per Gronvall.