RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1913. Ändra Kammaren. Nr 10.
Tisdagen den 25 februari.
Kl. 2,30 e. m.
§ 1.
Justerades protokollen för den 18 och den 19 innevarande
februari.
§ 2.
Föredrogos var för sig Kungl. Maj.ds å kammarens bord
vilande propositioner; och hänvisades därvid:
till bankoutskottet propositionen angående pension till förre
båtsmannen L. E. J:son Bohjort Setterström; och
till statsutskottet propositionen angående inköp av beskick-
ningsbus i S:t Petersburg.
§ 3.
Herrar Perssons i Norrköping och Sandlers på kammarens
bord liggande motion, nr 274, som nu föredrogs, remitterades
till lagutskottet.
§ 4.
Vidare föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets ut¬
låtande nr 6 och bevillningsutskottets betänkande nr 18.
§ 5.
Bevillningsutskottets härpå föredragna memorial, nr 19, i
anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillnings¬
utskottets betänkande nr 13, i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av 34 § i förordningen angående försäljning av
brännvin, lades till handlingarna.
Andra kammarens protokoll 1913. Nr 10.
1
Nr 10. 2 Tisdagen den 25 februari.
§ 6.
Härefter föredrogos, men blevo ånyo lagda på bordet banko¬
utskottets memorial nr 9, lagutskottets utlåtande nr 11, jord¬
bruksutskottets utlåtande nr 29, Andra kammarens första till¬
fälliga utskotts utlåtande nr 4, Andra kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 2 och Andra kammarens femte tillfälliga
utskotts utlåtande nr 3.
§ 7.
Herr talmannen lämnade nu ordet till
Svar å inter- Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve
pellation. Ehrensvärd, som anförde: Herr talman, mina herrar! Med
kammarens tillstånd har herr Lindhagen till mig framställt föl¬
jande interpellation:
1) knn det anses öfverensstämmande med den internatio¬
nella hövlighetens krav eller vår författningsanda, att den i bör¬
jan av år 1912 ingångna framställningen från republiken Kinas
regering om republikens erkännande från svensk sida allt hit¬
intills undanskjutits och ej ens såsom regeringsärende föredra¬
gits inför Konungen i statsrådet? När och på vad sätt kan emel¬
lertid framställningen förväntas bliva av regeringen besvarad?
2) Anser ej herr utrikesministern den hemlighet, varmed
utrikespolitiska frågor omgivas, samt riksförsamlingarnas ute¬
stängande från kännedom och meningsyttringar om desamma
i stort sett vara betänkliga missförhållanden, och kan, under så¬
dan förutsättning, möjligen intresse motses från regeringen att
söka medverka till att undanröja desamma såväl i vår författ-
. ning som i den internationella diplomatiska sedvänjan?
Innan jag går att besvara de frågor, interpellanten till mig
framställt, torde det vara lämpligt att ge en allmännare fram¬
ställning rörande den ordning, som enligt gängse sedvänja iakt-
tages, då till följd av inträffande revolutioner nya statsbildningar
eller nya statsformer uppkomma.
Något omedelbart erkännande av den nya tingens ordning,
som uppkommit på den väg jag nämnt, brukar i allmänhet icke
äga rum. I stället iakttages att låta en viss tid förflyta natur¬
ligtvis i syfte att varda förvissad att den nya ordningen är be¬
ståndande. Och särskilt brukar man avvakta, att denna vunnit
bekräftelse vare sig genom folkrepresentationens samtycke där¬
till eller annorledes.
Vidare är det i allmänhet vid dylika frågors behandling ett
önskemål att de olika makterna handla i samförstånd med var¬
andra. Om möjligt undvikes, att någon enstaka makt lämnar
sitt erkännande å en tidpunkt, då sådant i övrigt icke allmän¬
nare kan förväntas.
Vad nu Kina beträffar har, så vitt mig är bekant, icke nå¬
gon enda makt ännu erkänt den nya republiken därstädes. Detta
Tisdagen den 25 februari.
3 Nr 10.
torde stå i sammanhang därmed att man avvaktar att den kine¬
siska nationalförsamlingen sammanträder för att fatta beslut om
regeringsform samt företaga val av president, vilket lär komma
att äga rum under instundande vår. Att märka är, att den nu¬
varande ordningen i Kina även av de maktägande där alltjämt
betecknas som provisorisk.
Till frågans ytterligare belysande må nämnas att på ena¬
handa sätt förfors beträffande Portugal, då till följd av revolu¬
tionen hösten 1910 monarkien därstädes avskaffades och efter¬
följdes av en republikansk statsform. Först sedan under som¬
maren 1911 den portugisiska nationalförsamlingen antagit en re¬
publikansk regeringsform samt utsett republikens president, och
i följd härav den dittillsvarande provisoriska regeringen avlösts
av en av landet vederbörligen gillad sådan, erkändes den nya
republiken av makterna.
Då således uppvisats att beträffande Kina förfarits i full
överensstämmelse med vad internationell sedvänja bjuder, torde
härmed vara besvarad den första frågan eller huruvida det kan
anses överensstämma med den internationella hövlighetens krav
att hitintills republiken Kina icke blivit officiellt erkänd.
Interpellanten har vidare klandrat att det av honom om¬
nämnda telegram från kinesiska ministerpresidenten icke före¬
dragits i statsrådet. Jag vill i anledning härav klargöra min
uppfattning av telegrammets innebörd, och begagnar jag därvid
tillfället rätta ett av interpellanten ofrivilligt begånget misstag.
Ifrågavarande telegram ankom nämligen icke, som han upp¬
givit, i början av år 1912 utan först den 7 juli. I övrigt är såväl
telegrammets innehåll som svaret ä detsamma korrekt återgivet.
Jag har svårt att fatta att ifrågavarande telegram varit av
beskaffenhet att föranleda någon föredragning inför Konungen i
statsrådet. Det kan knappast anses innehålla någon sådan offi¬
ciell framställning från en främmande stat, som kräver ett be¬
svarande från den svenska regeringens sida utan är till hela sin
innebörd närmast att uppfatta såsom en internationell hövlig-
hetsakt, vilken som sådan besvarats.
Interpellanten har vidare förfrågat sig när och på vad sätt
framställningen om republiken Kinas erkännande — därmed av¬
seende ifrågavarande telegram — kan förväntas bliva av rege¬
ringen besvarad.
I överensstämmelse med vad ovan berörts vill jag beträf¬
fande tidpunkten för Kinas erkännande lämna det besked, att
republiken Kina kommer att av Sverige erkännas, då den där¬
städes nu rådande provisoriska ordningen kan anses definitiv och
vederbörligen tryggad samt makterna i allmänhet således kunna
antagas vara beredda att lämna sitt erkännande. Med hänsyn
till vad vår ställning och våra sannskyldiga intressen kräva måste
det anses uteslutet att vi skulle i denna fråga uppträda isolerat
Svar. d inter¬
pellation.
(Forts.)
Hjr 4 Tisdagen den 25 februari.
Svar d inter- och iakttaga ett förfaringssätt stridande mot samtliga övriga
dilation, makters.
(Ports.) Det officiella erkännandet av Kina kommer naturligtvis att
lämnas först efter föregående föredragning av ärendet inför Ko¬
nungen i statsrådet.
I de under mom. 2 till mig framställda frågor har inter-
pellanten berört några allmänna spörsmål, grundade å interpel-
lantens farhågor för att utrikespolitiska ärenden skulle behandlas
med olämplig hemlighetsfullhet. Jag vill i anledning härav göra
följande erinringar.
I våra grundlagar förekomma två stadganden rörande be¬
handlingen av utrikespolitiska ärenden, vilka äro av särskilt in¬
tresse för belysning av de frågor, interpellanten uppkastat. Först
och främst innehåller 9 § i regeringsformen ett stadgande, som
möjliggör hållande av särskilt protokoll i statsrådet i fråga om
mål, som angå rikets förhållande till främmande makt nämligen
för så vitt rikets säkerhet eller eljest synnerligen viktiga skäl kräva
protokollets hemlighållande. Stadgandet är, som av dess lydelse
tydligen framgår, ett undantagsstadgande och torde endast i mycket
sällsynta undantagsfall böra tillämpas. För övrigt har det som
bekant ej någon annan betydelse än att sådana protokoll som.
där avses utlämnas till konstitutionsutskottet endast för så vitt
utskottet begär det samt ärendet rör allmänt kända och av ut¬
skottet uppgivna händelser.
Vidare äro enligt tryckfrihetsförordningen s. k. ministeriella
handlingar undandragna den offentlighet, som eljest i fråga om
allmänna handlingar är föreskriven.
Ministeriella handlingar äro av två slag, framställningar från
främmande regeringar samt meddelanden från våra egna diplo¬
matiska agenter. Beträffande de förra är naturligtvis anledningen
att de äro undandragna offentligheten den även i det dagliga
livet allmänt tillämpade regeln att skrivelser icke offentliggöras
utan brevskrivarens samtycke. Beträffande handlingar avgivna
av underlydande ämbetsverk kan väl staten föreskriva att dessa
skola vara offentliga men skulle överskrida sin befogenhet, om
den ville tillämpa denna regel även ifråga om utländska rege¬
ringars eller myndigheters framställningar.
Vad åter angår skrivelser från våra egna diplomatiska agen¬
ter, skulle deras offentliggörande, i den mån de innehålla förtro¬
liga meddelanden från främmande regeringar eller uttalanden
om deras politik eller handlingssätt i allmänhet likaledes vara
ett uppenbart brott mot vad internationella hänsyn kräva samt
leda till vårt utestängande från varje förtroligare meningsutbyte
eller andra kanske ännu betänkligare följder.
Den säregna ordning, som i viss mån äger rum beträf¬
fande behandlingen av utrikespolitiska frågor, synes sålunda
knappast överskrida vad ärendenas natur och av omständighe-
Tisdagen den 25 februari.
5 Nr 10.
tema påkallad diskretion föreskriva. Regeringen har icke för Svar å inter-
avsikt att föreslå någon ändring i nyssnämnda grundlagsbestäm- Pellation-
melser. Av nu föreliggande frågas behandling torde ej heller (Forts.)
rimligen någon slutsats kunna dragas om någon särskild hem¬
lighetsfullhet. All anledning att omedelbart offentliggöra det av
den kinesiska ministerpresidenten avlåtna telegrammet har sak¬
nats, helst man icke haft någon anledning antaga att detta stode
i överensstämmelse med hans egen önskan, men med beredvil¬
lighet hava alla upplysningar i ärendet lämnats interpellanten,
så snart denna anhållit.
Då interpellanten talar om en obehörig sekretess vid be¬
handlingen av utrikespolitiska frågor, torde detta måhända bero
på de klagomål, som i den utländska pressen emellanåt fram¬
komma däröver att vissa mellan andra makter avslutade trak¬
tater bragts till offentligheten först långt efter deras tillkomst.
Det är emellertid att märka, att vår utrikespolitik, vilken som
bekant allenast avser upprätthållandet av vårt oberoende och vår
neutralitet, står främmande för dylika traktater.
Jag tror mig med detta hava besvarat även de i den se¬
nare punkten av interpellantens framställning berörda frågor.
Vidare yttrade:
Herr Lindhagen: Jag får pliktskyldigast tacka för det be¬
näget lämnade svaret och de delvis intressanta upplysningar det¬
samma innehöll, ehuru jag icke kan för min del och från min
synpunkt — vilket ju är helt förklarligt, då jag och herr ut¬
rikesministern icke ha samma uppfattning i denna sak — av¬
hålla mig från att karaktärisera svaret som särdeles diplomatiskt
i många avseenden.
Vad nu först angår den första frågan, kan det ju synas egen¬
domligt, att vi skulle i vårt lilla avskilda hörn på något sätt ha
anledning att intressera oss för vad som händer och sker därute
i det stora östra Asien och för den stormaktspolitik, som — det
måste vi ju erkänna — har hand om de internationella förhål¬
landena och ställa oss tämligen utanför. Utrikesministern har
också framhållit, att man icke plägar lämna ett sådant erkän¬
nande genast och inte förr än alla makter handla »i samför¬
stånd». Men det är vanligt, att detta samförstånd, såvitt de
små staterna angår, kommer att bestå däri, att de följa efter,
när stormakterna bli ense om sitt samförstånd. Ty det kan icke
bli tal om att vi handla i samförstånd med de andra makterna,
utan vi utgöra femte hjulet under vagnen, och detta kan ju
också ha sina naturliga orsaker.
Men frågan är, om det alltid och under alla förhållanden
bör vara på det sättet. Sverige är ju i alla fall en suverän stat,
och när det kommer en framställning direkt till Sverige från en
Nr 10. 6
Tisdagen den 25 februari.
Svar ä inter- annan makt, så hava vi naturligtvis rätt att själva bestämma,
jdilation, huruvida vi skola följa efter stormakterna eller handla självstän-
(Forts.) digt. Och det kan ifrågasättas, huruvida icke det framtida in¬
ternationella diplomatiska samförståndet kommer att grundas på
andra faktorer än de, som nu utgöra förutsättningen för stor-
maktsententernas entente, nämligen på rättvisans och rättens
grunder.
Nu betonade herr utrikesministern särskilt, att, som han
tilläde, det uteblivna erkännandet från stormakterna torde stå i
samband med att den nuvarande ordningen i Kina ännu icke
är definitiv. Jag undrar i alla fall, om det förhåller sig så. Om
man läser ledande artiklar i stormakternas, exempelvis i Eng¬
lands och Tysklands tidningar, finner man, att de icke alls upp¬
fatta saken på det sättet. Jag har icke haft tillfälle till annat
än att i anledning av vad som stått helt nyligen i svenska tid¬
ningar, läsa en artikel i Frankfurter Zeitung samt en korrespon¬
dens från London till en annan tysk tidning och det framgår
av den alls icke, att den nuvarande ordningen i Kina icke skulle
vara definitiv, ty det förekommer icke ett ord härom i dessa
artiklar, utan man får det bestämda intrycket, att icke heller
stormakternas press eller allmänhet vet ett spår av vad det är
fråga om, utan de famla sig fram och hållas i fullkomligt lika
stor okunnighet angående diplomatiska ting som vi på grund av
en praxis. När det exempelvis gäller en sådan småsak som att
det från ett annat land kommer en framställning om att vi
skola erkänna dess nya statsförfattning, vad angår det den sven¬
ska allmänheten eller tidningspressen! Det är en ren slump, att
någon framfusig interpellant drar fram saken, och då får man
veta, att sådana angelägenheter avgöras å hela landets vägnar
utan att allmänheten vet om det. Det är icke att klandra, ty
det är ju en gammal sedvänja, men frågan är om man icke bör
bryta densamma.
En anledning och en av de många anledningarna till att
jag med så stora förhoppningar och så gärna gick in i det so¬
cialdemokratiska partiet och även står kvar där fortfarande och,
såsom jag hoppas, även kommer att göra det, är den att när
man läser partiets egna resolutioner och uttalanden på interna¬
tionella kongresser, finner man, att det är något uppeldande i
dessa resolutioner. Bland annat förekommer där det uttalandet,
att de socialistiska representanterna i de olika folkförsamlingarna
skola oavlåtligen arbeta för avskaffande av den hemliga diplo¬
matien och för offentliggörande av fördrag och överenskommel¬
ser mellan regeringarna. Detta är ju något ofantligt beaktans-
värt, och det är sådana uttalanden inom den socialdemokratiska
politiken, som gjort att jag fästat mig mycket vid densamma och
dess omfattande uppgifter.
Om man nu emellertid läser de nämnda utländska tidningarna.
Tisdagen den 25 februari.
7 Nr 10.
finner man, att de icke veta något bestämt om vad som försig- Svar å inter-
går. En tysk tidning säger, att i det förhållandet, att den kine- peliation.
siska republiken icke blivit erkänd ännu, är det icke något för- (Forts-)
stånd och någon mening. Det är Frankfurter Zeitung, som talar
så. Det sägs icke alls, att anledningen är, att icke någon defini¬
tiv ordning inträtt. Ty Kina har en nationalförsamling, och man
har konstituerat det nya Kina, och man har skickat begäran till
samtliga makter om erkännande. Nej, säger Frankfurter Zeitung,
det är icke något förnuft uti detta, och det är ovärdigt, att
Tyskland skall behöva gå i släptåg för andra stormakters fun¬
deringar att fiska i grumligt vatten. Ungefär så i korthet utlägges,
saken. Det förmenas, att England går i spetsen för det helas för¬
halande och först vill ha garantier för, att få vissa fordringar i Tibet
uppfyllda, innan erkännandet beviljas. Och vidare skola engels¬
männen — allt detta enligt Frankfurter Zeitung, vilkens upp¬
gifter naturligtvis icke behöva vara sanna — vara rädda att icke
kunna sälja för tio millioner pund opium, som de ha i kinesiska
städer, vilket kineserna vägrat, men som engelsmännen i alla fall
vilja låta försälja till skada för det kinesiska folket. Och de där
obehöriga syftena, för vilka England skulle motsatt sig att giva
Kina sitt erkännande, dem tycker denna tidning att Tyskland
icke längre bör vara med om, ehuru England går i spetsen för
stormakterna i Ost-Asien. Och så förlorar tidningen sig i andra
gissningar, som ha sammanhang med den finansiella ställningen.
När det skrives från London, heter det på annat sätt. Man
vet även där tydligen icke bestämt, vad som hindrar, men det
påstås, att det är Ryssland, som hetsar Frankrike att tillsammans
med Ryssland sätta sig emot ett erkännande, därför att Ryss¬
land vill först få Mongoliet självständigt och lösryckt från Kina,
och då skulle Frankrike låna sin medverkan därtill. Denna intrig
skulle tagit den formen, att då de sex stormakterna skulle bevilja
Kina ett lån — det var först ett enskilt konsortium, som skulle
göra det, men sedan sade stormakterna, att lån till Kana endast
finge beviljas av dem -— så var det frågan om, att vissa kine¬
siska inkomster skulle ställas såsom pant, och då skulle det vara
någon kontroll. Från kinesiskt håll ifrågasattes såsom kontrol¬
lanter en dansk, en italienare och en tysk. Men då hade Frank¬
rike protesterat mot, att det icke var någon fransman med bland
dem, som skulle kontrollera. Bakom detta, säger korrespondenten
från London, ligga endast förenämnda »lägre» politiska bevekelse-
grunder från Frankrikes sida, för att förhjälpa ryssarna att kunna
inverka på det kinsiska riket genom att hota det med finansiell
ruin. Så tillägger också den andra av dessa tidningar, Frank¬
furter Zeitung, att ett folk, som strävar uppåt skall stödjas och
icke stjälpas.
Här se vi således, att, när ett sådant här stort folk, som
förut varit misshandlat på många sätt och varit ett rov för de
Nr 10. 8
Tisdagen den 25 februari.
Svar d inter- kaukasiska stormakternas anslag, vill liöja sig till självständighet,
peUation. så möter det en massa svårigheter, och det är den hemliga di¬
tt orts.) plomatien inom stormakterna, som styr och ställer. Deras egna
pressorgan och vi få icke veta något av vad som rör sig bakom
kulisserna. Då kan man förstå, att rätten i världen blir bra litet
förverkligad, och då kan ett litet land vara berättigat att för sin
del taga i övervägande, om man skall kalla detta, att gå i släp¬
tåg för sådana saker, om man skall kalla det att vara »i sam¬
förstånd» med övriga makter, och om icke man snarare bör bryta
någon gång med denna stormaktspolitik och någon gång fordra
att få korten på bordet, och att var och en handlar, som hans eget
omdöme och hans egen rättskänsla bjuder honom. För min del
erkänner jag, att vi icke betyda så mycket, men jag tror, att ett
rättrådigt uppträdande kunde betyda något, om de små staterna
gingo i spetsen för eu öppen politik och påtagliga rättsgrundsatser.
Och det är bland annat därför, som jag trott, att den saken skulle
förtjäna åtminstone en liten diskussion inom den svenska riksdagen.
Ja, nu vill jag också säga, att enligt mitt förmenande denna
sak är mycket viktig för oss även ur synpunkten av våra sann¬
skyldiga intressen, vilka äro betingade av att Kina verkligen går
i land med sitt stora förehavande. Tv de stora krigsfaror, som
enligt mångas föreställningar oroa oss öster ifrån, komma alltid
att spöka, så länge krigstillståndet upprättliålles öster ut. Och
så länge det finnes ett värnlöst rov där borta, blir krigstillstån¬
det österut permanent. Men i den mån förhållandena bli stad¬
gade där komma andra makter att tvingas att ägna sig mera åt
sin inre utveckling, och det är därför, som jag för min del tror,
att man kan yttra sig om saken så, att Kinas välfärd är ryska
folkets lycka och en välgärning även för det svenska folket.
Nu nämnde emellertid utrikesministern, att han trodde, att
det icke var tillräckligt stadgade förhållanden där, men det är
nog en diplomatisk omklädnad i alla fall för hur det verkligen
förhåller sig. Det är nog så, att man inom visssa stormakters
diplomati är litet tveksam, om man skall vara tvungen att låta
det stora rovet gå sig ur händerna. Men naturligtvis behöva
vi icke låna oss därtill, tycker jag.
Jag vill även säga, att det knappast är överensstämmande
med hövlighetens krav, att man dröjer så länge, då man i alla
fall svarat på en del av telegrammet. Det innehöll ett medde¬
lande från den nye ministerpresidenten, däri han underrättade
svenska regeringen om sin utnämning och anhöll, att Sverige
måtte erkänna republiken. Då synes mig, att man skulle antingen
lyckönskat till utnämningen, och sedan tillagt: »Men vad den
andra frågan angår, förstår Ni, att vi få dröja, tills stormakterna
fått giva sitt samtycke», eller ock icke svarat alls eller också
svarat på det sätt, som jag tycker, att vi skulle gjort, nämligen,
lyckönskat till utnämningen och gärna för vår del erkänt re-
Tisdagen den 25 februari.
9 Nr JO.
publiken, då ju tiden gatt från aen nya ordningens tillkomst, Svar ä inter-
och man sett, hur det förhåller sig i övrigt. pellation.
Vad slutligen angår den svenska konstitutionella frågan, an- (Forts.)
märkte utrikesministern, att detta telegram svårligen kunde anses
som en officiell skrivelse till svenska regeringen på grund av
den form det hade. Men det får jag säga, att, när chefen för
kinesiska regeringen telegraferar till den svenska utrikesministern,
— och det står i vår grundlag, att all korrespondens skall gå
genom utrikesministern — då måste det betraktas som en hand¬
ling, som är avsedd icke för utrikesministern som person utan
för den svenska regeringen, och som enligt regeringsformen
skall föredragas inför Konungen i statsrådet. Och jag tillåter
mig påpeka detta, icke som ett strängt klander, tv man har
gjort, som man väl brukat i oändliga tider i allmänhet "i diploma¬
tiska ärenden, nämligen att man ansett saken ha kommit till
regeringen, först när ministern tycker, att tiden är lämplig.
Det är dock i alla fall ett slags ministerstyrelse, och herrarna
veta, hur oändligt länge saker kunna på det sättet försinkas,
även sådana som Riksdagen begärt, när de komma till rege¬
ringen. Det blir årtionden ibland. Och detta är icke endast
ministerstyrelse utan en expeditionschefsstyrelse eller byråchefs-
styrelse bredvid, som också kan uppehålla’sakerna ofta efter ve-
derbörandes privata mening om deras betydelse, så att de icke
komma att avgöras under ansvar inför statsrådet.
Vad slutligen angår den så kallade diplomatiska sekretessen,
har man å regeringens vägnar, såvitt jag fattade rätt, förklarat,
att man finner, att allt är i sin ordning för närvarande. Det
ligger i sakens natur, att dessa saker skola behandlas på detta
sätt, och någon medverkan till eu ändring i vår författning eller
i den . internationella diplomatiska sedvänjan kan icke herr ut¬
rikesministern eller regeringen tillråda. Då vill jag säga det i alla
fall, att detta beror på den gamla uppfattningen, att diplomatiska
ärenden skola behandlas på sådant sätt. Men det är nya tiders
krav, att ingen verklig rätt främjas utan öppet spel. Och där¬
för lär nog, oavsett den förklaring utrikesministern avgivit, det
komma att gå på det sättet, att anloppen bli allt starkare och
starkare,. till dess vi fullständigt fått ur världen den så kallade
diplomatiska sekretessen, fast man naturligtvis förstår, att det
gamla kommer att stå emot i oändlighet, innan man får bort det¬
samma.
Nu var det absolut icke min mening, att vi skulle ensam¬
ma i ett slag bryta helt med den mellanfolkliga sedvänjan och
iakttaga ett annat förfaringssätt än som brukas där, utan me¬
ningen var, att från vår sida borde i den internationella diplo¬
matiska konserten röster höjas, om man icke så småningom
skulle kunna övergå till ett annat system, och att den saken
skulle kunna diskuteras.
Nr 10. 10 Tisdagen den 25 februari.
Svar å inter- Vi finna således här, att den nuvarande regeringen står på
dilation. den ståndpunkten, att det skall vara den sekretess, som finnes
(Forts.) över de diplomatiska ärendena, att detta ligger i sakens natur,
och att ingen ändring därutinnan i vår författning eller annor¬
ledes kan påräkna något intresse från vår regering. Det får jag
för min del uppriktigt beklaga. Jag vet, att framtiden kommer
att införa en annan ordning, och att utrikesministerns nu gjorda
utsago icke blir ett förevigande av en bestående grundsats, som
har sin kraft i sitt eget inre liv, utan det blir på annat sätt, än
utrikesministern förordat .såsom det enda riktiga.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve
Ehrensvärd: Med anledning av det yttrande, som herr Lind¬
hagen nyss haft här, skall jag be att få göra några tillägg till
min föregående förklaring.
Herr Lindhagen har för oss sökt visa, att när makterna
hittills vägrat erkänna republiken Kina, har detta icke, såsom
jag angivit, berott på, att den därvarande ordningen alltjämt
måste betecknas såsom provisorisk, utan på vissa särskilda in¬
tressen, som åtskilliga makter skulle ha. Det är naturligtvis en
fråga, som jag icke kan och icke vill uttala mig om. Men vad
som för mig är av stor vikt att framhålla, är det, att den nu¬
varande ordningen i Kina alltjämt betecknas såsom provisorisk.
Ty i den konstitution, som endast provisoriskt antogs i mars
månad förlidet år, stadgas uttryckligen, att inom tio månader
skulle en nationalförsamling inkallas för att besluta om en för¬
fattning. Tid efter annan har av skäl, som jag icke närmare
känner, inkallandet av denna nationalförsamling uppskjutits, och
nu senast har det hetat, att det skulle äga rum i mars månad.
Men intill dess måste, såvitt jag förstår, ordningen i Kina be¬
tecknas som provisorisk, och förhållandet är fullkomligt analogt
med det, som, efter vad jag uppvisat, ägde rnm i fråga om
Portugal för några få år sedan. Det gäller naturligtvis för alla
makter och särskilt de smärre att i internationella frågor söka
såvitt möjligt handla efter vissa en gång upptagna regler och
icke si eller så, allt efter som tycket faller på, utan med till-
lämpning av vissa godkända och av makterna i övrigt gillade
principer.
Vidare vill jag framhålla, att om åtskilliga stormakter, som
hava särskilda intressen i Kina, kunna tänkas möjligen hava
sina egna bevekelsegrunder i fråga om fördröjandet av Kinas
erkännande, så kan detta dock icke tänkas om den mängd av
smärre makter i Europa, som i likhet med oss vägrat att. er¬
känna, eller rättare, dröjt med erkännandet av republiken Kina.
Jag tror icke det vore lämpligt under sådana förhållanden, att
vi ginge fram vår egen stråt utan att följas av någon annan.
Det måste ju vara en stor skillnad mellan vad en enskild man
Tisdagen den 25 februari.
11 Nr 10.
kan företaga sig och vad en stat kan företaga sig. En enskild Svar d inter-
man kan mycket väl väcka ett förslag, om" vars förverkligande pellation.
han icke har någon förhoppning, men en stat bör gå med för- (Forts.)
siktighet till väga.
Vidare har jag alltjämt svårt att fatta, att någon som helst
skadlig sekretess ägt rum i fråga om detta ärendes behandling.
Det är sannt, att allmänheten icke haft reda på detta telegram,
som avlåtits till mig, men jag betraktar icke heller detta tele¬
gram såsom något synnerligen märkvärdigt aktstycke. Däremot
är det alldeles tydligt, att alla människor haft reda på, att i
Kina en revolution utbröt' förtid et år, då republiken infördes,
och att Sverige ännu icke har erkänt den dervarande ord¬
ningen, tv i sådant fall skulle det hava tillkännagivits i posttid¬
ningen och intagits i berättelsen om vad i rikets styrelse sig till¬
dragit. Någon hemlighetsfullhet kan således icke sägas hava
ägt rum här, tv varje svensk man har haft möjlighet att av¬
veta detta förhållande, att hittills intet erkännande av Kina har
ägt rum. Härmed falla, enligt mitt sätt att se, alla dessa fun¬
deringar om att här skulle råda någon olämplig och skadlig sekre¬
tess. Var och en, som kan draga en slutsats av allbekanta fakta,
har vetat detta förhållande.
Jag skall icke inlåta mig något närmare på det sätt, varpå
jag bort besvara detta till mig avlåtna telegram, vilket — jag
fasthåller därvid — icke var någon officiell statshandling, som
skulle föredragas för Konungen, utan närmast att jämställa med
den oändliga massa av brev och telegram, som komma till utri¬
kesministern och av honom besvaras. Jag vågar emellertid tro,
att min formulering av svaret på detta telegram åtminstone var
lyckligare än den, som herr Lindhagen föreslagit, nämligen att
jag skulle svarat, att vi skulle vänta med att erkänna republi¬
ken, till dess att stormakterna gjort det.
För övrigt, när man är inne på detta tal om sekretess, gör
man sig icke ofta därvidlag skyldig till en begreppsförväxling ?
Vad är det, som är hemligt? Jo, det är den förberedande be¬
handlingen, avslutandet lägges fram i öppen dag, åtminstone hos
oss. I utlandet förekomma visserligen hemliga traktater, men
vad oss beträffar, är hemligheten inskränkt till det förberedande
stadiet. När överenskommelsen är träffad, meddelas denna, därpå
ha vi ju haft exempel under de sista månaderna. Men är det verk¬
ligen någons mening, att offentlighetens ljus skall kastas även över
förberedande förhandlingar? Är det någon, som handlar på det
sättet? Hur handla herrarna själva? Riksdagens förhandlingar
äro ju offentliga, men partimötenas och utskottens förberedande
förhandlingar äro det icke. Ännu mindre de förtroliga menings¬
utbytena man och man emellan. På samma sätt måste man
erkänna makternas rätt att i förtrolighet förbereda en traktat;
Nr 10. 12
Tisdagen den 25 februari.
Svar d inter- sedan, när denna är sluten, lägges den fram, eller bör atmin-
pellation. st0ne läggas fram för offentligheten.
(Ports.) Herr talman, jag tror icke, att jag behöver tillägga något
vidare.
Herr Hallén: Herr talman, mina herrar! Jag ber att
inledningsvis få utbedja mig benäget överseende hos den^ del
av denna kammares ledamöter, som möjligen anse, att frågor
med någon som helst utrikespolitisk betoning ej böra behandlas
av andra än respektive partichefer och kammarens ledande
män. För min del anser jag emellertid, att det i herr Lind¬
hagens interpellation finnes en synpunkt, som alltid behöver
starkt pointeras och understrykas, så ofta som tillfälle där¬
till gives.
Då man ute i landet klagar över militarismens ok, då man
klagar över de forcerade kapprustningarna alla länder emellan
och spejar efter tecken till eu annalkande fredens tid, är det
tvenne vägar man brukar peka på såsom möjliga att beträda:
den ena är den växande utvecklingen av traktat- och skiljedoms-
väsendet, den andra är den socialdemokratiska internationalens
ställning och clet arbete denna uträttat för att förhindra krigs-
eventualiteterna. Men ett av internationalens mål är just den
hemligt arbetande diplomatiens ersättande med fullt offentliga
mellanfolkliga förhandlingar. Man kan nämligen tryggt pasta,
att det upplysta folkets flertal och i synnerhet arbetarklassen i
olika länder hädanefter absolut vägrar att släppa lös det mo-
därna krigets fasor, tv det rättsmedvetande, varav de europeiska
kulturfolken i gemen äro genomträngda, återspeglas icke alltid
i de hemliga förhandlingarna de olika politiska kabinetten emel¬
lan. Man kan verkligen säga, att de respektive folkförsamling¬
arna och riksförsamlingarna i de stora länderna icke alltid an¬
lägga den synpunkt, som kanske deras förtroendemän inom di¬
plomatien föra fram. Det händer väl mer än en gång, att både
de dynastiska, de kolonialpolitiska och de kolonialekonomiska in¬
tressena göra sig i allt för hög grad gällande. Man behöver
blott tänka på de senare årens händelser för att visa, att det,
som de civiliserade människorna önskat och tänkt, icke alltid
kunnat uppfyllas. Jag behöver endast peka på den långa rad
av våldshandlingar och kränkningar av rättfärdighetens begrepp,
som ha ägt rum, för att litet var skall kunna inse, att om det
hade kommit an på vederbörande representation, så skulle mycket
av vad som skett under senare tid aldrig kommit att tillhöra
historien. Om vi tänka t. ex. på Transvaals och Orangefrista-
statens öde och på andra liknande handlingar, så måste vi säga,
att de ingalunda stå i överensstämmelse med det rättsmedvetande,
som behärskar Europas nationer, och den kulturnivå, varpå de
befinna sig. Det är därför allt skäl att beakta den synpunkt,
Tisdagen den 25 februari.
13 Nr 10.
som herr Lindhagen i sin interpellation påpekat, nämligen att Svar å inter-
riksförsamlingarna själva få mera tillfälle att direkt taga befatt- pellation.
ning med de utrikespolitiska angelägenheterna, och att kontak- (Forts.)
ten mellan dem och deras förtroendemän inom diplomatien blir
mera intim än hittills. Jag tror för min del, att det särskilt är
de små staternas uppgift att i sin mån arbeta för detta måls
uppnående, att dels en innerligare kontakt mellan folkrepresenta¬
tionerna och deras internationella förtroendemän måtte komma
till stånd, dels också att offentlighetens fulla dagsljus i större
grad än hittills måtte falla över de diplomatiska förhandlingarna.
Var och en inser mycket lätt, att herr utrikesministern har
alldeles rätt, då han säger, att denna fordran kan drivas in ab-
surdum, men det kan å andra sidan icke heller förnekas, att
man stundom på ett otillbörligt sätt begagnar sig av denna
hävdvunna sekretess. Jag tror ävenledes, att vi för vår del gå
mot en sådan utveckling, att riksförsamlingarnas ord verkligen
komma att väga tyngre än diplomatiens, och att vi i vårt land
hava anledning att både hoppas på och glädjas åt en sådan ut¬
veckling, tv vi få icke glömma, att det icke är Europa allt, som
rymmes inom dess geografiska gränser. Det skulle kunna hända
en dag, att ofärd kunde hota våra egna gränser, och väl vore
det då, om vi hade nått därhän, att vårt,öde icke avgjordes en¬
bart av de politiska kabinettens rådslag, där trådar av både dy¬
nastisk och kapitalistisk art löpa samman, utan att det bleve
från upplysta kulturparlament och riksförsamlingar, som det bju¬
dande veto höjdes, som komme fridstöraren att sänka sitt svärd.
Herr B rån t in g: Herr talman! För min del skall jag be
att särskilt få taga fasta på ett uttalande, som förekom redan i
herr utrikesministerns första förklaring, som var avgiven skrift¬
ligt, och som sedan upprepades å nyo i hans andra anförande.
Han betonade nämligen med eu tydlighet, som synes mig icke
kunna lämna plats för någon tvekan om dess innebörd, att vi i
vårt land stå främmande för det slags hemliga traktater, som
finnas i utlandet. Det var med verklig tillfredsställelse jag hörde
denna förklaring, tv det är ju uppenbart, att när man ofta med
stort fog vänder sig mot den diplomatiska sekretessen, och när
särskilt det socialdemokratiska partiet i en hel mängd länder
ansett det nödvändigt att framföra en aktion mot en sådan
sekretess, har det varit just därför, att man icke där kunnat
från utrikesledningens sida ge en liknande förklaring, utan att
man där verkligen haft anledning befara, att landets intressen
blivit bundna i förbindelser, som landet icke självt känner. Det
är detta system av hemliga traktater, som man misstänker, men
icke får någon riktig reda på, som i hög grad bidrager till vid¬
makthållande av den allmänna oron, och det är alldeles natur¬
ligt, att ett folkligt parti, som strävar fram mot idealet av folk-
Nr 10. 14
Tisdagen den 25 februari..
Svar d Mer-förbrödring, måste med all energi vända sig mot sådana rester
pellation. av gammal diplomatisk tradition från de tider, då förhållandet
(Forts.) mellan nationerna knappast betydde så mycket som förhållandet
mellan hoven, och då allt hithörande betraktades såsom vid¬
kommande endast en helt liten krets.
Den förklaring, som nu avgivits av Sveriges utrikesminister,
är ju emellertid så positiv och förefaller mig böra vara så för
framtiden bindande, att man icke ens kan ifrågasätta, att det i
framtiden skulle kunna bli några sådana traktater föreslagna eller
ingångna, som icke skulle kunna tåla dagens ljus och icke kunna
tryggt framläggas inför folkrepresentationen och där diskuteras.
Den kontroll, som från folkrepresentationens sida måste övas även
över diplomatien, får naturligtvis en lättare uppgift, om denna
representation vet med sig, att det icke är meningen att föra den
bakom ljuset. I det avseendet tror jag, att vi ha anledning vara
tacksamma mot interpellanten, därför att han har åstadkommit
denna öppna förklaring, vilken jag betraktar såsom bindande för
framtiden, åtminstone under denna regerings existens och jag vill
hoppas alla kommande regeringars av skiftande politisk färg. Ty
det är visst, att icke kommer någonsin mera svenska folket er¬
känna det vara en riktig väg, att vi glida in på något slags allians¬
politik eller ententepolitik eller överenskommelsepolitik, som kan
få form av avtal eller förbindelser, vilka icke få offentligt fram¬
läggas.
Så till vida har denna interpellation helt visst gjort ganska
stor nytta. Jag anser för övrigt liksom den föregående talaren,
att det ligger i sakens natur, att en viss sekretess måste iaktta¬
gas på förberedande stadier av förhandlingar, och om man icke
vill själv, som herr utrikesministern uttryckte sig, avskära sig
varje möjlighet att få reda på någonting egentligt, måste man
också själv lova att iakttaga diskretion beträffande vissa med¬
delanden intill viss tid. Men denna sak, som är naturlig och
nödvändig och i alla tider kommer att förefinnas, är något vä¬
sentligt skilt från det system av hemliga överenskommelser och
traktater bakom ryggen på folkrepresentationerna och över huvu¬
dena på folken, som mångenstädes ännu är rådande i världen.
Jag är viss om, att herr utrikesministern icke skall kunna demen¬
tera, att så är förhållandet på somliga håll. Yad oss själva be¬
träffar, är det angeläget, att vi icke gå in på något sådant system.
Ur den synpunkten var det en glädjande förklaring, som avgavs
från ministerbänken.
Herr Lindhagen: Den siste talaren har på ett förträffligt
sätt fastslagit någonting, som framgick av herr utrikesministerns
yttrande. Jag skall i alla fall be att få lägga därtill, att just
detta erkännande från herr utrikesministerns sida, att vi icke
skola ingå på några hemliga traktater, det leder också upp-
Tisdagen den 25 februari. 15
'märksamlieten på, att vi ha ännu mindre anledning än stor¬
makterna att vara helt och hållet beroende av det diplomatiska
spel, som genom sadana traktaters ingående äger rum stormak¬
terna emellan. Yi ha just därigenom så mycket större anled¬
ning* tycker jag, att i vissa fall försöka uppträda självständigt
och helst samla de mindre nationerna för sådant självständigt
uppträdande i dessa diplomatiska frågor, men i alla fall kommer
det dock att inträffa vid ingåendet av dessa traktater för vår
räkning, som icke skulle bli hemliga, utan alltid offentliggöras,
att det alltid vilar över dem en viss sekretess, därigenom att
det blir regeringens, kanske utrikesministerns, ensak att helt och
hållet sköta dessa förhandlingar och Riksdagens yttrande icke
ens infordras. Man kan visserligen säga, att det endast är de
förberedande förhandlingarna, som hemlighållas, men det är
just där sakens kärna ligger. Det är där, som de avgörande
faktorerna förebringas, och folket och Riksdagen komma alltid
att hållas utanför detta. Av dessa förberedande åtgärder kom¬
mer icke mycket att stå i traktaterna, utan de förbli hemliga.
Men de borde stå där eller omtalas åtminstone i de avgörande
skedena i stället för att vara hemliga. Därför är det också min
uppfattning, och jag har givit uttryck däråt i interpellationen,
att det, att regeringen ensam avgör alla dessa saker, ensam och
gör det i hemlighet, är, hur viktiga de än må vara, någonting,
som icke kan vara riktigt, och som måste även hos oss främja
en obehörig sekretess.
§ 8.
Avgåvos följande nya motioner, nämligen av:
herr Olausson m. fl., nr 275, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående driftkostnader för fiskerilånefonden; och
herr Starbäck, nr 276, i anledning av Kungl. Maj:ts propo¬
sition angående godkännande av förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m.
Nämnda motioner bordlädes på begäran.
§ 9.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående tillägg i visst syfte till de i förordningen om
kommunalstyrelse på landet upptagna bestämmelser rörande upp¬
rättande av utgifts- och inkomstförslag; och
_ nr 8, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående tillägg i visst syfte till de i förordningen om
Nr 10.
Svar å inter¬
pellation.
(Ports.)
Nr 10. 16 Tisdagen den 25 februari.
Svar ä inter- kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd upptagna bestämmelser
vexation, rörande upprättande av utgifts- och inkomstförslag;
(Forts.)
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 2, i anledning av en av herr Lundgren i Yendelsberg
väckt motion, nr 16, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
åtgärder mot oordningar å järnvägsstationer och bantåg; och
nr 3, i anledning av en utav herr Andersson i Grimbo väckt
motion, nr 247, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående med¬
delande av sådana bestämmelser, att frågor om vägars anlägg¬
ning och underhåll kunna beredas möjligast enhetliga behand¬
ling vid Riksdagen; samt
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,
i anledning av motion angående initiativ från svensk sida till
främjande av strävandena att såsom internationell lag må bliva
fastslaget, att varje självständig nation liksom varje underkuvad,
som betraktar sig såsom offer för våldet, är berättigad att allt
framgent leva sitt eget fria liv.
§ io.
Justerades protokollsutdrag.
§ Il-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Borggren under den 26 febr. och
» Andersson i Hägelåkra under 5 dagar fr. o. m. den 26 febr.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,40 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Stockholm 1913. Stockholms Bokindustri A.-B :s Boktr.