Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 96.
1
Nr 96,
Iiurgl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående änd¬
ringar i reglementet för dövstumlärarnas pensionsansta.lt
m. m.; given Stockholms slott den 21 februari 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över ecklesiastik
ärenden för denna dag vill Kungl. Magt härigenom föreslå Riksdagen att
dels besluta,
att det högsta belopp, för vilket dövstumskoldistrikt på i övrigt stad¬
gade villkor må kunna vinna delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt
för vid distriktets skolor inrättad ordinarie tjänst, som i § 1 av det för
anstalten gällande reglementet avses, skall utgöra, för föreståndare änst
4,500 kronor, för lärartjänst 3,000 kronor och för lärarinnetjänst 2,000
kronor, samt ,
att för föreståndare, som icke innehar de för erhållande av förestån-
darpension i §§ 8, 9 och 10 av berörda reglemente bestämda, respektive
10, 8 och 5 tjänståren såsom föreståndare, pensionen skall beräknas så,
att för varje tjänstår såsom föreståndare, som brister i det för vart fall
bestämda antalet sådana år, avdrages från det belopp, vilket skulle utgått
vid fullt antal tjänstår, respektive 7io> Vs och Va av skillnaden mellan
nämnda belopp och motsvarande lärarpension;
dels föreskriva, att för rätt till hel pension vid avgång från tjänst skall för
föreståndare och lärare vid de av staten understödda folkhögskolorna och
därmed förenade lantmannaskolorna samt vid de fristående, statsunder¬
stödda lantmannaskolorna fordras att hava uppnått 60 års ålder samt
räkna 30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan;
dels medgiva, att i samband med utfärdandet av nytt reglemente
för dövstumlärarnas pensionsanstalt, i vilket upptagas de föreskrifter, som
genom särskilda kungl. kungörelser meddelats beträffande vissa pensions-
anstaltens delägare, måtte få vidtagas sådana förändringar i avfattningen
av de utav Riksdagen godkända grunderna för anstaltens inrättande och
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 käft. (Nr 96.) 1
för nämnda delägares rätt till inträde däri, vilka för sådant ändamål
må vara erforderliga;
dels ock för beredande åt lärarpersonalen vid dövstumskolorna av
förhöjda delaktighetsbelopp i folkskollärarnas änke- och pupillkassa öka
det såsom bidrag till nämnda kassa å riksstatens tionde huvudtitel å ordi¬
narie stat uppförda anslaget från dess nuvarande belopp, 73,035 kronor,
med 690 kronor till 73,725 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Ivungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari
1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström.
friherre Adeeswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
Riksdagen fattade år 1905 beslut om upprättande av en pensions-
anstalt för beredande av pension åt lärarpersonalen vid. de i enlighet med
lagen om dövstumundervisningen den 31 maj 1889 inrättade dövstum-
skolorna i riket, varjämte Riksdagen medgav, att samma personal ägde
vinna delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. _ Sedan regle¬
mente för pensionsanstalten utfärdats den 30 augusti 1905, trädde den¬
samma, under förvaltning av direktionen över folkskollärarnas pensions
inrättning, i verksamhet från och med år 1906. Sedermera hava, på sätt
jag i det* följande får tillfälle närmare beröra, enligt Riksdagens vid olika
Ändringar i
reglementet
för dövstum-
lärarnas
pensions¬
år stalt m. m.
4
Förbättrade
pensione-
ringsvillkor
för dÖvstuin¬
lära rk åren.
Kungl. Maj:ts Kåd. Proposition Kr 96.
tillfällen fattade beslut, lärarkårerna vid vissa andra läroanstalter, bland
dem folkhögskollärarna, beviljats rätt till inträde i pensionsanstalten.
Nu föreligga framställningar dels från dövstumlärarna, avseende en
allmän förbättring av deras pensionsvillkor, dels från folkhögskollärarna
angående sänkning av deras pensionsålder. De ändringar i gällande be¬
stämmelser, som i dessa framställningar avses, äro av” den °art, att för
deras genomförande Riksdagens medverkan erfordras.
Jag Rutil till eu början ingå på frågan om förbättring av dövstum-
lärarpersonalens pensioneringsvillkor. Framställning härom har gjorts i en
skrivelse den 7 september 1909, vilken enligt å svenska dövstumlärarsä.11-
skapets sammanträde den 16 —18 juni 1908 lämnat uppdrag ingivits till
Kungl. Maj.t av nämnda sällskaps centralstyrelse. Ifrågavarande skrivelse
är av följande innehåll:
Då genom kungl. reglementet den SO augusti 1905 eu pensionsanstalt för döv-
stil mlai ar personalen upprättades, utgingo lönerna i högsta lönegraden för lärarperso-
galen vid dövstumskolorna med minst följande belopp: för föreståndare 4,000 kronor
jämte bostad, bränsle, lyse och trädgårdsland, för lärare 2,100 kronor jämte hyres-
ersättning, varierande mellan 300 och 600 kronor, och för lärarinna med 1,400 kronor
jämte 200 till 300 kronor i liyresersättning.
Vid bestämmandet av delaktighetsbeloppen i pensionsanstalten, efter vilka pen¬
sion skulle utgå med 75 procent av avlöningen i högsta lönegraden, begränsades dessa
dock till högst 4,000, 2,000. och 1,600 kronor för föreståndare, lärare och lärarinnor.
. Innan proposition avlåtits till Riksdagen rörande dövstumlärarpersonalens pensio¬
nering och medan fragan ännu var under behandling inom vederbörande departement,
mgav sagda kår till Kungl. Maj:t en petition, vari under hänvisning till förhållandena
1N” , länder och jnoin andra kårer i vårt eget land den önskan uttalades, att del-
aktighetsbeloppen måtte något höjas. Emellertid ansåg sig Kungl. Maj:t ej i den pro-
position, som framlades för Riksdagen, kunna taga hänsyn till dövstumlärarkårens an¬
hållan. Sedan denna tid hava emellertid pensionerna icke blott för folkskolans utan
aven för högre folkskolans, allmänna läroverkens och blindskolans med flera lärarper¬
sonaler blivit väsentligen förhöjda.
Såväl folkskollärarnas i de större städerna som ock samtliga övriga här nyss
nämnda lärarkårers pensioner, överstiga, både vad pensionsbeloppen och procenten av
lönen beträffar, ganska betydligt dövstumlärarnas pensioner. Den proportion emellan
dövstumlärarnas och andra lärarkårers pensioner, som Kungl. Maj:t genom reglementet
för dövstumlärarnas pensionsanstalt clen 30 augusti 1905 velat åstadkomma, har sedan
dess fullständigt förryckts, dels därigenom att för övriga kårer pensionsvillkoren för¬
bättrats och dels därigenom att dövstumlärarpersonalens löner blivit omreglerade.
Under det att för ovan nämnda lärarkårer pensionen utgår med 66,67—75 pro¬
cent av deras inkomster i högsta lönegraden, utgår den för vissa dövstumlärare med
föga meta än halva ovannämnda procenttal; folkskolans lärare uppbära 75 procent
av hela sin lagstadgade lön i pension, och i de flesta städer erhålla dessa därjämte av¬
sevärda tilläggspensioner.
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Vid folkskolorna i några av våra större städer utgå löner och pensioner med
följande belopp:
Ort
|
Lärare
|
Lärarinnor
|
.. -
'Procent av lönen
|
Lön i högsta
lönegraden
|
Pension
|
Lön i högsta
lönegraden
|
Pension
|
Stockholm .....................
|
3,400.—
|
2,380.-
|
2,300. —
|
1,610.—
|
70 % av hela lönen
|
Göteborg........................
|
3,000.-
|
2,100.-
|
2,100.—
|
1,470.—
|
|
Malmö...........................
|
3,000.-
|
2,100.-
|
2,400.-
|
1,680.-
|
|
Norrköping....................
|
3,000.—
|
2,100.-
|
2,200.-
|
1,540.-
|
|
Lund ...........................
|
2,800.—
|
1,960.-
|
1
O
o
|
1,400.-
|
|
Landskrona ..................
|
2,S00.—
|
1,960.—
|
2,000.-
|
1,400.-
|
»
|
Halmstad .....................
|
2,75<
|
1,787.50
|
1,900.—
|
1.235.-
|
65 % av lida lönen
|
För överlärare vid Stockholms folkskolor utgår pensionen med 3,500 kronor.
En läroverksadjunkts lön utgår i högsta lönegraden med 5,000 kronor, varav 3,400
kronor äro lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. För honom utgår hela lönen,
3,400 kronor i pension.
Den lärarkår, som dövstumlärarna väl närmast böra jämställas med, är blind¬
skolans. Ifrågavarande kår uppbär lönen oavkortad i pension liksom övriga låntagare,
å vilka lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äger tillämpning. Så¬
lunda uppbär rektor vid blindinstitutet å Tomteboda 4,400 kronor i pension, ämnes-
lärare vid samma skola uppbär 2,400 kronor och ämneslärarinna 1,925 kronor.
För delägarna i civilstatens pensionsinrättning har den principen tillämpats, att
delaktighetsbeloppet eller, såsom det i berörda lag heter, pensionsunderlaget utgör
hela lönen för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro
förenade; för annan tjänst 2/g av lönen.
Men icke blott för dessa tjänstemän har principen, att hela lönen skall vara delaktig-
hetsbelopp, tillämpats. För folkskollärarna utgör hela den lagstadgade avlöningen pensions-
underlag, å vilket pension utgår med 75 procent. Och beträffande högre folkskolans lärare
tillåta vi oss göra ett citat nr statsrådsprotokollet angående höjande av understödet åt
högre folkskolor, löner och pensioner åt deras lärare: »Genom den av 1906 års Riksdag
beslutade löneförhöjningen (åt folkskolans lärare) har emellertid delaktighetsbeloppet (i
pensionsinrättningen) blivit höjt till det högsta lönebelopp, varav lärare enligt nämnda
beslut på grund av tjänstålder äger att komma i åtnjutande. Om nu en lönereglering
beslutas för högre folkskolans lärare, måste det anses rättvist ocn billigt, att jämväl
i fråga om dessa lärares pensionsrätt delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen bestäm¬
mes till det högsta lönebelopp, varav läraren på grund av tjänstålder enligt gällande
stadgande!! äger att komma i åtnjutande. I enlighet härmed skulle delaktighets¬
beloppet bliva för tjänst, som innehaves av manlig lärare, vid högre folkskola, 2,400
kronor, och för tjänst, som innehaves av eu kvinnlig lärare, 2,000 kronor. Om del¬
aktighetsbeloppet sålunda bestämmes till respektive 2,400 och 2,000 kronor, komma
pensionerna att höjas till 1,800 kronor för manlig lärare och 1,500 kronor för kvinnlig
lärare. En sådan förhöjning torde i sin mån bidraga till att göra lärarplatserna lockande
för dugliga sökande.»
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.
Vid de finska dövstumskolorna utgå pensionerna för föreståndare med 5,400 mark,
för lärare med 3.000 mark och för lärarinna med 2,400 mark. I Schleswig med respek¬
tive 3,750, 2,850 och 1,800 mark, i Sachsen för föreståndare med 4,400 mark och för
lärare med 3,200 mark. Även i Danmark utgå pensionerna med avsevärt högre belopp
än hos oss.
Inom svenska dövstumskolan utgå pensionerna med högst 3,000 kronor för före¬
ståndare, 1.500 kronor för lärare och 1,200 kronor för lärarinna.
Då i allmänhet inom vårt land den principen tillämpats, att hel pension skall
utgå med hela lönen med avdrag av tjänstgöringspenningarna eller också, vilket blir
detsamma, med 66,6 7—75 procent av vederbörande löntagares inkomster av sin tjänst,
måste det anses orimligt, att pensionerna för dövstumlärarpersonalen skola utgå endast,
med, för föreståndare 54,5—66,6 procent, förlärare 39,5—44,7 procent och för lärarinna
47—60 procent av lönerna.
De pensionsbelopp, som under sådana förhållanden tillförsäkras dövstumlärarkåren,
stå ej i rimlig proportion till lönerna, vartill kommer, att det torde vara hart när
omöjligt för en lärare med familj att föra en dräglig existens på en så knappt tillmätt
pension. Också har det bland de äldre inom kåren, som inom den närmaste framtiden
äro skyldiga att med pension avgå från sina tjänster, förmärkts en berättigad oro för
framtiden. Det borde väl i stället vara så, att ifrågavarande kår, vilken utför ett av
de svåraste undervisningsarbeten, som finnes, kunde, fri från alltför stora ekonomiska
bekymmer, med lugn emotse sin ålderdom.
Men även för själva dövstumundervisningen är det av största vikt, att våra peu-
sionsförhållanden bliva ordnade så, att vi bliva jämställda med andra lärarkårer, och
torde även rörande dövstumskolan sista punkten i det ovan citerade yttrandet av chefen
för ecklesiastikdepartementet äga sin tillämplighet: »Eu sådan förhöjning torde i sin
mån bidraga till att göra lärarplatserna lockande för dugliga sökande.»
Under sådana förhållanden våga vi med tanke på så väl dövstumskolans som dess
lärarkårs bästa framhålla såsom lämpligt, att dövstumlärarpersonalen måtte få i likhet
med civilstatens tjänstemän uppbära sin lön oavkortad i pension. Vi skilja därvid på
lön och tjänstgöringspenningar. De senare beräknas nu i allmänhet till 25 procent av
hela inkomsten från befattningen. Och då i föreståndarnas löneförmåner allmänt ingå
bostadslägenhet, vedbrand, lyse och trädgårdsland, vilka förmåner väl böra värderas
till minst 700 kronor, torde det vara billigt, att även detta belopp räknas dem till godo
för pension.
Den tanken, att dövstumlärarna skulle få uppbära sin lön oavkortad i pension,
är ej ny. I det protokoll över ecklesiastikärenden, vilket åtföljde Kungl. Maj:ts pro¬
position till Riksdagen angående pension åt dövstumlärarna, heter det: »Inspektören
över dövstumskolorna har i sitt utlåtande mot kommitténs förslag allenast erinrat, att
liksom för de statens ämbets- och tjänstemän, vilkas avlöning vore delad i lön och
tjänstgöringspengar, den regeln i allmänhet gällde, att pensionen utgjordes av hela
lönen, samma regel borde gälla för dövstumlärarpersonalen.»
Befinnes det emellertid, att vad reglementet för vår pensionsinrättning kallar hel
pension är otillräcklig och att en ändring fördenskull är av behovet påkallad, gäller
detta i ännu högre grad om den s. k. avkortade pensionen och om sjukpensionen. För
föreståndare och lärare utgår avkortad pension vid 55 års ålder och för lärarinna vid
50 års ålder med 66 procent av hel pension eller för föreståndare med 1,980 kronor, för
lärare med 990 kronor och för lärarinna med 792 kronor. Sjukpensionen utgör 45
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 96.
procent av hel pension, således för föreståndare 1,350 kronor, för lärare 675 kronor
och för lärarinna 540 kronor.
Det torde ej här vara behövligt att söka skildra, huru livet skulle komma att
gestalta sig för den, som vore nödsakad att, sjuk, underhålla sig själv med familj på
en dylik pension, denna därtill för föreståndare och lärare minskad med avgifterna till
änke- och pupillkassan. Yi inskränka oss blott till att säga, att denne förvisso bleve
nödsakad att anlita den offentliga barmhärtigheten.
I fråga om pension för den, som är oförmögen att på grund av sjukdom eller
vanförhet sköta sin tjänst, är för civilstatens tjänstemän stadgat, att om tjänstinne¬
havare träffats av olycksfall i tjänsten och olycksfallet finnes för framtiden medföra
oförmåga till tjänstgöring, utgår hel pension med enahanda belopp som det. vid
tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlaget. Och vidare
stadgas, att tjänstinnehavare, som icke uppnått pensionsålder men under fem på var¬
andra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra
och finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är berättigad erhålla pension
till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår, dock att dylik pen¬
sion i intet fall får utgå med mindre än 75 procent av hel pension.
Oss synes billighet och rättvisa kräva, att stadgandet om sjukpension helt och
hållet utgår ur vårt pensionsreglemente, och att avkortad pension tilldelas oss efter
samma, nyss anförda principer, som gälla för civilstatens tjänstemän.
Under sådana förhållanden skulle pensionerna för dövstumlärarpersonalen komma
att, såsom lönerna nu äro vid de olika skolorna, utgå med följande belopp:
Tjänst
|
1
Lön i
högsta
lönegraden
|
Värdet av
natura¬
förmåner
|
S u m m a
|
Hel
pension
|
Avkortad
pension
|
l:sta distriktet.
|
|
|
|
|
|
Föreståndare ..............................
|
5,500.“”
|
700.-
|
6,200.......
|
4,650—
|
3,487.50
|
|
3,800—
2.550.—
|
___
|
3,800.—
|
2,850.-
|
2,137.50
|
Lärarinna .................................
|
—
|
2,550.—
|
1,912.50
|
1,434,3 s
|
‘J:dra distriktet.
|
|
|
|
|
|
Föreståndare ..............................
|
4,500.—
|
700—
|
5,200—
|
3,900—
|
2,925—
|
Lärare.......................................
|
3,350.—
|
—
|
3,350.—
|
2,512.50
|
1,8S4,3S
|
Lärarinna .................................
|
2,200.-
|
—
|
2,200—
|
1,650—
|
1,237,50
|
3:dje distriktet.
|
|
|
|
|
|
! Föreståndare ..............................
|
4,500.—
|
700—
|
5,200.—
|
3,900—
|
2,925—
|
Lärare.......................................
|
3,800.-
|
|
3,800—
|
2,850-
|
2,137.50
|
|
2,450.-
|
__
|
3,450.—
|
1,837.50
|
1,378.13
|
4:de distriktet.
|
|
j Föreståndare ..............................
|
5,000. -
|
700.-
|
5,700.- -
|
4,275—
|
3,206.25
|
[ Lärare.....................................
|
3,500.-
|
—
|
3,500.—
|
2,625—
|
1,968.75
|
i Lärarinna ................................
|
2,300.—
|
—
|
2,300.—
|
1,725.-
|
| 1,293.7 5
|
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
r
i
Tjänst
|
Lön i
högsta
lönegraden
|
Värdet av
natura¬
förmåner
|
Summa
|
Hel
pension
|
Avkortad
pension
|
5:te distriktet.
|
|
|
|
|
|
Föreståndare..............................
|
4,500.-
|
700. -
|
5,200.-
|
3,900.-
|
2,925—
|
Lärare.......................................
|
3,800.-
|
—
|
3,800.-
|
2,850.-
|
2,137.50
|
Lärarinna .................................
|
2,450.—
|
—
|
2,450.-
|
1,837.50
|
1,378.13
|
(ide distriktet.
|
|
|
|
|
|
Föreståndare ..............................
|
4,500.—
|
rot i. -
|
5,200.-
|
3,900.—
|
2,925—
|
Lärare......................................
|
3,500.-
|
—
|
3,500.-
|
2,625.-
|
1,968.75
|
Lärarinna .................................
|
2,300.—
|
—
|
2,300.-
|
1,725.—
|
1,293.75
|
7 :de distriktet.
|
|
|
|
|
|
Föreståndare ..............................
|
4,500.-
|
700.—
|
5,200.—
|
3,900.—
|
2,925—
|
Lärare......................................
|
3,300. -
|
—
|
3,300.-
|
2,475—
|
1,856.25
|
Lärarinna ..................... ...........
|
2,200.-
|
—
|
2,200.-
|
1,650.—
|
1,237.50
|
För erhållande av hel pension fordras att hava uppnått 60 urs ålder samt att
räkna 30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10 såsom sådan.
Aven i denna bestämmelse äro ett par ändringar av behovet påkallade. Vid
läroverk, seminarier,^ folkskolor och blindskolor uppnår lärarinna rätt till hel pension
vid fyllda 55 ar. Då en dövstumlärarinnas arbete väl måste anses mera ansträngande
än de förut nämnda lärarinnornas, torde även dövstumlärarinnorna böra få rätt till hel
pension vid 55 års ålder, för så vitt de då hava 25 tjänstår.
Om föreståndare icke har 10 tjänstår såsom sådan, då han är skyldig att avgå
med pension, skall han enligt nu gällande reglemente uppbära lärarpension. Ett
exempel: vi antaga, att eu 51-aring blir vald till föreståndare. Då får lian genast
betala de högre pensionsavgifter, som åligga föreståndare, men när han sedan efter 9
ar på grund av vid vissa skolor gällande bestämmelser möjligen nödgas avgå, får han
uppbära lärarpension. Beträffande avkortad pension är stadgandet i fråga av större
reell betydelse.
I civilstatens pensionsreglemente finnes ett stadgande, som med rätta borde till-
lilmpas på föreståndare. Det lyder så: »För tjänstinnehavare, som under kortare tid
än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum, skall beloppet av hel
pension utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,
vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren
gällande.»
I § 12 av vårt pensionsreglemente stadgas, att e. o. lärare eller lärarinna må få
räkna sig tillgodo sina. tjänstår såsom sådan utöver fem. Det synes oss, som om samma
rätt borde tillkomma även vikarierande lärare inom dövstumskolan. Och då det hit¬
tills hänt, att dövstumlärare, som efter avlagd dövstumlärarexamen ej blivit i tillfälle
att erhålla anställning vid dövstumskola, i avvaktan på dylik anställning tjänstgjort
som ordinarie lärare vid folkskola, synes det oss billigt och rättvist, att sådan lärare,
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 9
om Lan senare vunnit anställning vid dövstumskola, finge för rätt till pension tillgodo¬
räkna sig intill fem års tjänstgöring vid folkskola.
Genom år 1907 företagen ändring av reglementet för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa böjdes folkskollärarnas änkepension till 25 procent av delaktighetsbeloppet.
Men denna böjning gäller icke dövstumlärarna, ehuru de äro medlemmar av samma kassa.
Om dessa yttrade sig direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning på följande sätt:
»För lärarpersonalen vid dövstumskolorna måste frågan om ökning av änke- och pupill¬
pensioner bero därpå, huruvida det vid närmare granskning befinnes, att även i avse¬
ende å denna grupp föreligger verkligt behov av förhöjda pensionsbelopp, ävensom
därpå att, om så vore fallet, behövligt statsanslag för dylik åtgärds genomförande
också vore att påräkna.»
För närvarande utgår pension till änka efter föreståndare med 800 kronor och till
sådan efter lärare med 400 kronor. Att det ej gärna kan vara möjligt åtminstone för
änka efter lärare att underhålla sig på eu dylik pension torde ligga så i öppen dag,
att därför ej tarvas några bevis. Den understiger ju ej obetydligt den pension, som
numera tilldelas avgående småskollärarinnor.
Yi våga därför beträffande denna sak anhålla, att änka efter föreståndare och
lärare vid dövstumskola måtte beredas pension efter samma grunder som änka efter folk¬
skollärare och att sagda pension således måtte utgå med 25 procent av pensionsunderlaget.
Vad pensionsavgifterna beträffar torde de böra utgöras efter samma grunder
som för civilstatans tjänstemän.
Enligt nu gällande pensionsreglemente utbetalas pensionerna halvårsvis. Då
det kan vålla den pensionsberättigade svårigheter att vänta hela sex månader, innan
han får någon pension utbetald, vore det önskligt, att pensionerna komme att utbetalas
kvartalsvis.
I § 16 mom. 3 av pensionsreglementet stadgas, att pensionstagare, som dömts
förlustig medborgerligt förtroende in. m., förverkat rätt till pension. Då dylik pensions-
tagares hustru och barn utan någon som helst egen förskyllan skulle kunna bliva be¬
rövade alla medel för sin utkomst, synes det oss rättvist, att, såsom det för civilstatens
tjänstemän stadgas, pensionen i förenämnda fall utgår med eu tredjedel av det ursprung¬
liga beloppet.
På grund av det ovan anförda våga vi anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder för sådan ändring av för dövstumlärarpersonalen gällande pensionsreglementen,
att nedannämnda paragrafer och moment i dem måtte få följande lydelse:
§ 3 mom. 1: »Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall för
tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar äro förenade, tjäna hela lönen
samt dessutom för dem, som åtnjuta naturaförmåner, det belopp, vartill dessa äro upp¬
taxerade.» Mom. 3: »Pensionsavgifterna beräknas efter beloppet av det för tjänsten
stadgade högsta pensionsunderlaget och utgöra en tiondels procent för hvarje helt
hundratal av kronor, dock icke mindre än 3 procent av tjänstinnehavarens lön i de
olika lönegraderna.»
§ 7: »Pension är hel eller avkortad. Hel pension utgår med samma belopp som
det för tjänstinnebavaren vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande pensions-
underlag; dock skall för föreståndare, som under kortare tid än fem år innehaft den
tjänst, från' vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension utgöra en femtedel av
sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de
senast förfiutna fem åren varit för tjänstinnebavaren gällande.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 65 höft. (Nr 9G.J 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Avkortad pension bestämmes på sätt som i § 9 närmare angives.»
§ 8: »För rätt till hel pension vid avgång från tjänst fordras av föreståndare
och lärare att hava uppnått 60 års ålder samt att räkna 30 tjänstår; för lärarinna att
hava uppnått 55 levnads- och 25 tjänstår.»
. § 9: »Tjänstinnehavare, som träffas av olycksfall i tjänsten, där olycksfallet finnes
för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring, uppbär pension med enahanda be¬
lopp som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.
1 övrigt skall avkortad pension utgå i förhållande till antalet tjänstår och utgöra
minst 75 procent av hel pension. Till avkortad pension berättigas envar, som i följd av
sjukdom, ° vanförhet eller lyte varit urståndsatt att tjänstgöra under fem på varandra
följande år och icke uppnått det för erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår,
så vida tjänstårens antal icke understiger tio.»
§§ 10 och 11: utgå ur reglementet.
§ 12 mom. 1: »Tjänstår skall med avseende å rätt till pension beräknas icke
blott för ordinarie tjänstgöring i sådan befattning, som i § 1 avses, utan även för den
tid utöver fem år, under vilken den pensionssökande varit efter att hava blivit i döv-
stumlärarexamen godkänd anställd vid dövstumskola av ifrågavarande slag såsom extra
eller vikarierande lärare eller lärarinna, varjämte pensionssökande må få räkna sig till
godo intill fem ordinarie tjänstår vid folkskola, så vitt dessa intjänats efter avlagd
do vstumlärarexamen.»
§ 16 mom. 3: »Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt för¬
troende eller till i stället för avsättning straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, skola,
efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar av pensionen anses förver¬
kade, och pension alltså utgå med endast eu tredjedel av det ursprungliga beloppet.»
§ 26 (första punkten): »Pensionen utbetalas kvartalsvis, en månad i förskott, i
början av mars, juni, september och december.»
§ 21 i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa bör erhålla sådan
lydelse, att pensionen tilldelas dövstumlärares änkor och barn efter samma grunder som
folkskollärarnas.
Skulle Kungl. Maj:t icke kunna godkänna framställningen i dess föreliggande
form, våga vi anhålla, att Kungl. Maja ville efter grunder, som synas Kungl. Maj:t
lämpligare, vidtaga åtgärder för beredande åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid
dövstumskolorna i riket av enahanda pensionsförmåner, som i vårt förslag äro upptagna.
Sedan denna centralstyrelsens framställning remitterats till de olika
dövstumskoldistriktens styrelser, hava dessa inkommit med yttranden där¬
över.
Därvid har styrelsen för andra dövstumskoldistriktet, under hänvis¬
ning till att dovstumlärarpersonalens pensionsfråga så nyligen som år 1905
reglerats, förklarat sig förhindrad att tillstyrka det framställda förslaget.
Styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet har, utan att inlåta sig på
någon granskning av de begärda ändringarna i gällande pensionsregle-
mente, uttalat såsom sin mening, att hel pension för dövstumlärarperso-
nalen borde utgå med hela lönen i den lönegrad, vari den pensions-
berättigade befunne sig vid avgången ur tjänsten, att avkortad pension
och sjukpension borde utgå med lägst 75 procent av hel pension samt att
11
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.
pension för ifrågavarande personals änkor och barn borde utgå efter samma,
grunder som för änkor och barn efter folkskollärare.
Styrelserna för de övriga dövstumskoldistrikten hava i sina yttranden
mer eller mindre fullständigt anslutit sig till ett uttalande i ärendet,
vilket framgått som resultat av överläggningar mellan utsedda ombud för
samtliga skolstyrelser utom styrelsen för andra distriktet och vilket ut¬
talande såsom eget yttrande åberopats av styrelserna för första och sjunde
distrikten.
Ur detta yttrande må anföras:
Vad först angår behovet av en förbättring av dövstumlärarpersonalens pensions¬
förmåner anse vi i likhet med dövstumlärarsällsfeapet, att sedan nämnda personals
avlöning under de två senaste åren blivit avsevärt höjd, de pensioner, som enligt
reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti 1905 kunna tillkomma
ifrågavarande personal, måste betraktas som otillräckliga, vilket torde tydligt framgå därav
att, medan i allmänhet eljest vid pensionsregleringar den grundsatsen gjorts gällande,
att pensionen bör utgöra omkring 2/8 av avlöningens belopp, de högsta pensioner, döv-
stumslärarpersonalen enligt nyssnämnda reglemente kan erhålla, för närvarande i me¬
deltal uppgå för lärarna till blott 41,9 procent och för lärarinnorna till 51 procent av
deras lön i högsta lönegraden. Dessa procentsiffror äro, såsom nämnts, medeltal och
motsvaras i vissa distrikt av 39,r> procent i fråga om lärare och 47 procent i fråga om
lärarinnor. _ , .
Men under det att vi således finna åtgärder böra vidtagas för pensionsbeloppens
höjning, anse vi denna höjning icke kunna astadkommas pa det av dövstunilärarsäll-
skapet föreslagna sätt, vilket "innebär, att med ändring av de huvudgrunder, varpå
förenämnda reglemente är byggt, såsom underlag för bestämmande av pensionsbelop¬
pen skulle tjäna de av vederbörande skoldistrikt fastställda lönerna med ^inräknande
av tjänstgöringspenningar samt dessutom för dem, som åtnjuta naturaförmåner, det
belopp, vartill dessa äro upptaxerade.
Vi anse det nämligen icke rimligtvis kunna ifrågasättas, att storleken av pen¬
sionerna, vilka, när pensionsanstalten nått sin fulla utveckling, beräknats skola till
två tredjedelar bekostas av statsverket, skulle, såsom nämnda förslag innebär, bliva
beroende av de olika avlöningsbelopp, vederbörande landsting och stadsfullmäktige till¬
dela ifrågavarande lärarpersonal, och av den fördelning mellan lön och tjänstgörings¬
penningar, som därvid kan varda fastställd, eller att i vissa fall vederbörande^taxerings-
myndigkets uppskattning av naturaförmånernas värde skulle öva inflytande a pensions¬
beloppen. Härtill kominer dessutom, att i vissa distrikt någon uppdelning av avlö¬
ningen i lön och tjänstgöringspenningar icke ägt rum.
Enligt de genom ovannämnda reglemente fastslagna grunder för dövstumlärar¬
personalens pensionering utgöres hel pension av 75 procent a det delaktighetsbelopp,
varmed vederbörande tjänst ingår i pensionsanstalten, och för denna delaktighet äro
vissa maximibelopp stadgade, nämligen 4,000 kronor för förestandartjänst, 2,000 kro¬
nor för lärartjänst och 1,600 kronor för lärarinnetjänst. Vi anse för var del en för¬
bättring i dövstumlärarpersonalens pensionsförmåner icke lämpligen kunna ske på annat
sätt än genom en höjning av berörda maximidelaktighetsbelopp. Visserligen varder
det i sådant fall fortfarande i sista hand beroende av vederbörande dövstumskoldistrikt,
huruvida de vilja för tjänsterna inom distriktet, i den man avlöningsbeloppen det med-
12
Kuni/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
v^ua. delaktighet i anstalten för dessa förhöjda belopp. Men härtill torde di¬
strikten i allmänhet finna sig manade av omtanken för dövstumlärarpersonalens rekry¬
tering med dugliga krafter.
,.. r.P‘l no gäUer att bedöma, huru stor ökning i dessa delaktighetsbelopp, som
3or foresias, torde först få. erinras, hurusom vederbörande departementschef vid före¬
dragning inför Kung!. Maj:t av förslaget till inrättande av dövstumlärarnas pensions-
anstalt yttrade, bland annat,. att det delaktighetsbelopp, för vilket tjänst av ifråga¬
varande slag finge i anstalten ingå, borde motsvara avlöningen för tjänsten, dock med
v?.ss ~®Sran®ning uppåt och nedåt. Liksom i folkskollärarnas pensionsinrättning syntes
värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför ej böra inräknas i delaktmhets-
beloppet, men däremot däri ingå hela den kontanta avlöningen, således både°lön i
högsta lönegraden och tjänstgöringspenningar; och pensionen borde liksom i berörda
pensionsinrättning utgå med 75 procent av delaktighetsbeloppet sålunda beräknat.
Avlöningen i högsta lönegrad utgör numera i" de särskilda distrikten för före¬
ståndare lägst 4,500 kronor och högst 5,500 kronor, för lärare lägst 3,300 kronor och
högst 3,800 kronor samt för lärarinnor lägst 2,200 kronor och högst 2,550 kronor. I
denna avlöning är, vad lärare och lärarinnor beträffar, inberäknad ersättning för bostad
och. bränsle,. varemot föreståndarna fortfarande åtnjuta, utöver förenämnda kontanta
avlöning, fri bostad med bränsle. Med avseende härå och med iakttagande av ovan-
berorda, av föredragande departementschefen uppställda grundsats, att ersättning för
bostad och bränsle ej må medräknas vid delaktighetsbeloppens bestämmande, anse vi
oss hora föreslå, att de högsta delaktighetsbeloppen fastställas till 4,500 kronor för
torestandartjänst, 3,000 kronor för lärartjänst och 2,000 kronor för lärarinnetjänst
fcasom avdrag för ersättningen för bostad och bränsle har härvid i medeltal beräk¬
nats i fråga om kramas avlöning ett belopp av 580 kronor och, beträffande lärarin¬
nornas, 3o0 kronor, vilka avdrag ej synas vara för låga.
Om detta förslag till delaktighetsbeloppens höjning bifalles, skulle pensionsbe-
oppen kunna bliva, för föreståndare 3,375 kronor eller 71,5 procent av föreståndares
kontanta medekvlöning i högsta lönegraden, för lärare 2,250 kronor eller omkring
b3 procent av kramas medekvlöning i högsta lönegrad och för lärarinna 1,500 kronor
eller ungefär 64 procent av lärarinnas medekvlöning i högsta lönegrad, vilka pen¬
sionsbelopp icne torde kunna anses vara för höga.
. . Styrelseombuden, som även till behandling upptagit de av dövstumlärarsällskapet
i ovngt föreslagna andringarna i pensionsreglementet, anhålla vidare att få framlägga
sm mening rörande dessa förslag
^ dövstumlärarsällskapets förslag rörande pensionsuuderlag icke kunnat av oss
tu!styl kas, töljer härav, att vad sällskapet föreslagit såväl i fråga om de i § 3 mom 3
omtormalda pensionsavgifter som, vad angår § 7, i fråga om beloppet av hel pension
icke heller kan av oss förordas.
... Vad o särskilt föreståndarna beträffar har dövstumlärarsällskapet föreslagit, att
tor föreståndare, som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken
avgang ager ram, beloppet av hel pension skall utgöra eu femtedel av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsuuderlag, vilka under vart och ett av de senast för¬
flutna tern aren vant för tjänstinnehavaren gällande. Ehuru av angivet skäl en sådan
bestämmelse icke lärer kunna i reglementet intagas, anse emellertid styrelseombuden
nu gällande bestämmelse, att föreståndare, som icke i tio år tjänstgjort såsom sådan,
ager att uppbära allenast lärarpension, icke vara fullt rättvis, särskilt i betraktande
13
Kungi. Majte Nåd. Proposition Nr 96.
därav, att föreståndaren under tiden nödgats erlägga högre pensionsavgift än som mot¬
svarar lärarpensionen. Yi anse alltså detta förhållande tarva en förändring i regle¬
mentet i den riktning, att föreståndare, som vid avgång från tjänsten icke innehar
tio tjänstår såsom sådan, må, därest han i övrigt är pensionsberättigad, erhålla av¬
kortad föreståndarpension sålunda, att för varje år, han tjänstgjort såsom förestån¬
dare, den honom såsom dövstuinlärare tillkommande pensionen ökas med en tiondedel
av skillnaden mellan sistnämnda pension och den pension såsom föreståndare, vartill
han skulle hava varit berättigad, därest han i sådan egenskap tjänstgjort i tio år.
En dylik bestämmelse torde emellertid icke kunna intagas i § 7, utan hava sin rätta
plats i § 11.
I fråga om den av dövstumlärarsällskapet föreslagna rätt för lärarinna att er¬
hålla pension redan vid 55 levnads- och 25 tjänstår torde kunna anmärkas, att eu
dylik nedsättning av pensionsåldern skulle väsentligt rubba de beräkningar, som legat
till grund för pensionsanstaltens inrättande och måste betydligt öka statens kostnader
för ifrågavarande pensionering. För övrigt synes denna sänkning av pensionsåldern
knappast vara behövlig, då ju enligt § 9 rätt till avkortad pension inträder vid ned¬
satt förmåga hos lärarinna att uppehålla tjänsten och då en arbetsför lärarinna i all¬
mänhet torde anse såsom en fördel att få kvarstå i tjänsten till fyllda 60 år.
Vidare har dövstumlärarsällskapet föreslagit, att tjänstinnehavare, som träffas av
olycksfall i tjänsten, skall, där olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till
tjänstgöring, uppbära pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet
för tjäustinnehavaren gällande pensionsunderlaget. Med erinran att stadgandet i varje
fall icke kan i denna form i pensionsreglementet inpassas, vilja vi för vår del ifråga¬
sätta behövligheten i detta reglemente av ett särskilt stadgande rörande olycksfall i
tjänsten. Att i pensionslagen för civila tjänstinnehavare dylikt särskilt stadgande in¬
tagits heror påtagligen därpå, att vissa sådana tjänstinnehavare äro särskilt utsatta för
olycksfall i tjänsten. Med avseende å arten av dövstumlärarnas tjänstgöring synes för
dem behovet av en särskild pensionsrätt i sådant avseende ej vara större än för t. ex.
folkskollärarna, varför den härutinnan ifrågasatta ändringen förefaller mindre nödig.
Yad den avkortade pensionen beträffar synes dövstumlärarsällskapet ej hava
anfört tillräckliga skäl för rubbning av de i detta avseende i §§ 9 och 10 av gällande
reglemente fastslagna grunder. Om delaktighetsbeloppen varda på föreslaget sätt
höjda, kommer ju detta att verka till motsvarande ökning å beloppen av de avkortade
pensionerna enligt nyssnämnda paragrafer.
Därest den ifrågasatta ändringen i avseende å föreståndares rätt till pension
varder genomförd, torde de i nyssnämnda paragrafer för föreståndare upptagna tids¬
bestämmelser kunna utgå.
Mot dövstumlärarsällskapets förslag till ändring av § 12 mom. 1 i fråga om be¬
räkning av tjänstår för pensions erhållande synes ej vara något att erinra, liksom ej
heller mot dess i § 16 mom. 3 framställda förslag, huru med pension skall förfaras,
då pensionär dömts till förlust av medborgerligt förtroende.
1 § 26 har dövstumlärarsällskapet föreslagit, att pensionen skulle utbetalas
kvartalsvis i stället för halvårsvis, såsom nu äger rum. Enligt vad vi inhämtat, är
ett sådant förslag redan i ett annat ärende på Kung!. Maj:ts prövning beroende.
Ändringen torde vara för flertalet pensionärer särdeles önskvärd, varför även vi vilja
förorda densamma.
Yad angår dövstumlärarsällskapets framställning om höjning av änkepensionen
till 25 procent av delaktighetsbeloppet i stället för 20 procent, vartill den för närvarande
14
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
uppgår, få vi erinra, att om nämnda delaktighetsbelopp varder på nu föreslaget sätt höjt
och alltså änka enligt § 21 i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den
15 oktober 1875 erhåller i pension 20 procent av delaktighetsbeloppet med förhöjning
med halvparten, om hon har ett eller flera pensionsberättigade barn, pensionen för
föreståndares änka skulle bliva 900 kronor utan barn och 1,350 kronor med barn
samt för lärares änka 600 kronor utan barn och 900 kronor med barn. Då dessa
belopp vid jämförelse med de pensioner, som tillkomma änkor efter delägare i civil¬
statens änke- och pupillkassa, ingalunda kunna anses små, finna vi för vår del den
uti ifrågavarande avseende föreslagna ändringen icke vara nödvändig.
Enär emellertid folkskollärarpersonalen, för vilken änkepensionerna blivit jämlikt
kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 höjda till 25 procent av delaktighetsbeloppet, likväl
fortfarande i pensionsavgifter till änke- och pupillkassan erlägga samma procenttal av
delaktighetsbeloppet som dövstumlärarna, synes rättvisan kräva, att dövstumlärarna,
vilkas änkepensioner fortfarande utgöra blott 20 procent av nämnda belopp, få sina
pensionsavgifter till kassan proportionsvis nedsatta.
Slutligen vilja styrelseombuden framhålla en synpunkt, som torde vara värd att
beaktas, då nu fråga är om förbättring i dövstumlärarpersonalens pensionering. 1
fråga om statens tjänstemän gäller i allmänhet den regeln, att tjänstinnehavares”rätt
till pension motsvaras av skyldighet för honom att avgå från tjänsten, så snart sådan
rätt inträtt. Även^ för dövstumskolan vore det utan tvivel fördelaktigt, om en dylik
skyldighet att avga ålades. dövstumlärarpersonalen, icke blott så snart rätt till hel
pension inträtt, vilken skyldighet redan nu torde vara i de inom de särskilda dövstum-
skoldistrikten fastställda villkoren för avlönings åtnjutande vederbörande ålagd, utan
även då någon, som enligt gällande bestämmelser erhållit rätt till avkortad pension,
under en följd av år varit otjänstbar; och vilja vi i sådant avseende erinra därom, att
enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907
skyldighet att från tjänsten avgå inträder för tjänstinnehavare, som, efter att under
fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd
att tjänstgöra, finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring.
I vissa dövstumskoldistrikt finnas bland nyssnämnda villkor för avlönings åtnju-
tande intagna bestämmelser, som i vissa fall av längre otjänstbarhet antingen, såsom
i fjärde distriktet,. ålägga vederbörande att, så framt rätt till avkortad pension före¬
finnes,^ avgå tran tjänsten, eller ock avse att verka därhän, att vederbörande må finna
med sin fördel förenligt att självmant avgå, såsom den för personalen i första distriktet
gällande bestämmelsen att under tjänstledighet, som oavbrutet fortfar längre tid än
tva år, den tjänstledige skall efter de två första årens förlopp, i fall han eller hon
vid den tiden är berättigad till avkortad pension, och eljest från den dag därefter, då
sådan rätt. för honom eller henne inträder, själv ensam bekosta hela avlöningen till
vikarie. V i anse det emellertid vara önskvärt, att därest den föreslagna höjningen av
delaktighetsbeloppen kommer till stånd, i pensionsreglementet intages ett allmänt
stadgande i syfte att skyldighet att avgå från tjänsten må inträda, dels så snart rätt
till hel pension för tjänstinnehavaren förefinnes, vederbörande skolstyrelse likväl obe¬
taget att medgiva tjänstinnehavaren tillstånd att även därefter kvarstå i tjänsten, dock
ej längre än ^ till fyllda sextiofem levnadsår, dels ock då tjänstinnehavare, efter att
under fem. på varandra följande ar i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur
stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, i sistnämnda
fall dock blott under förutsättning att rätt till avkortad pension inträtt.
15
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
De övriga skolstyrelserna hava, under instämmande i övrigt i nyss¬
nämnda utlåtande, i följande punkter uttalat därifrån avvikande meningar.
Styrelsen för fjärde dövstumskoldistriktet har föreslagit, att de högsta
delaktighetsbeloppen måtte fastställas till 4,400 kronor för föreståndar-
tjänst och 2,667 kronor för lärartjänst, i vilket fall pensionsbeloppen
skulle bliva för föreståndare 3,300 kronor och för lärare 2,000 kronor
samt änkepensionerna uppgå till för föreståndares änka 880 kronor utan
barn och 1,320 kronor med barn samt för lärares änka 533 kronor utan
barn och 799 kronor med barn.
Styrelsen för femte dövstumskoldistriktet har uttalat sig för att lä¬
rarinnorna medgåves möjlighet att avgå från tjänsten med full pension
vid 55 levnads- och 30 tjänstår men också rättighet att under förutsätt¬
ning av tjänstduglighet få kvarstå i tjänsten utöver nämnda ålder. Ar¬
betet vid dövstumundervisningen kunde nämligen enligt styrelsens förme¬
nande icke anses vara av lindrigare art än vid undervisningen i folk¬
skolan, vilkens personal ägde uppbära hel pension vid 55 års ålder.
Därjämte har styrelsen ansett önskvärt, att icke blott i fråga om före¬
ståndare utan även i fråga om den övriga personalen den nu gällande
skalan för beräkning av avkortad pension ej verkade så starkt deci¬
merande samt i sådant hänseende anfört:
Enligt nu gällande bestämmelser har t. ex. en dövstu mlärare liksom en före¬
ståndare med mindre än 10 års föresfåndartjänst att vid 55 år, om han då nödgas
avgå, uppbära 66 procent av hel pension, vilket utgör 990 kronor eller mindre än en
vid samma ålder pensionerad folkskollärare, ehuru pensionsavgiften för den senare utgör
33 kronor 75 öre, för en dövstumlärare 50 kronor och för en föreståndare 100 kronor.
Att under sådana förhållanden dövstumskolorna ej kunna vänta att draga till sig dug¬
liga lärarkrafter är ju uppenbart.
I de större städerna beviljas dessutom folkskolans personal tilläggspensioner och
gäller härvid i flertalet av dessa, att från hel pension avgår 1 procent för varje år, som
för deD pensionerade fattas i 60 levnadsår. För dövstumlärarna frånräkuas ej mindre
än 8—6 procent eller i genomsnitt 7 procent i det närmaste för varje år — och detta avdrag
göres större ju närmare pensionsåldern nalkas. Beträffande s. k. sjukpension framgår
av § 10 i reglementet, att om en lärare eller föreståndare med mindre än 10 års
för estån d artj än st på grund av obotlig sjukdom nödgas avgå t. ex. vid 54 års ålder
med måhända över 20 tjänstår, han äger uppbära samma pension — 45 procent av hel
pension, för närvarande 675 kronor — som den lärare, vilken tjänstgjort endast 10
år och möjligen uppnått några och 30 års ålder. Styrelsen kan på grund av det an¬
förda ej biträda delegerades mening, att här ej föreligger tillräckliga skäl för en
ändring, utan finner tvärtom en sådan vara väl motiverad.
Slutligen har styrelsen för sjätte dövstumskoldistriktet föreslagit, att
de högsta delaktighetsbeloppen måtte fastställas till 4,400 kronor för före-
ståndartjänst och 2,600 kronor för lärartjänst.
16
Kung!. Majds Råd. Proposition Nr 96.
Liter det dövstumskoldistriktens styrelser avgivit sina utlåtanden, har
svenska dövstumlärarsällskapets centralstyrelse i en den 15 oktober 1910
ingiven skrift ånyo uttalat sig i ärendet.'
Centralstyrelsen tiar därvid, under förklaring att den icke längre ansåge det
lämpligt, att huvudgrunderna för dövstumlärarpersonalens pensionering ändrades till
överensstämmelse med lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, när¬
mare utvecklat sin uppfattning av de förslag, som i de förutnämnda utlåtandena fram¬
lagts av skolstyrelserna och anfört bland annat följande:
Medan flertalet skolstyrelser i sina utlåtanden framhållit, att si allmänhet eljest
val .pension sr egleriugar den grundsatsen gjorts gällande, att pensionen bör utgöra tvä
tredjedelar av avlöningens . belopp», hava de för dövstumlärarnas flertal föreslagit
51,3 59 procent utav avlöningen 3,800 kronor, vilket i pensionsbelopp utgör 1,950° å
2,250 kronor... Pensionen för t. ex. föreståndaren å Manilla, vilken uppbär 5,500 kronor
i kontant avlöning såsom föreståndare för dövstumskolan, föreslås till 60 å 61,3 procent
eller till 3,300 å 3,375 kronor. För lärarinnorna föreslås den till omkring 59 procent
utav högsta avlöningen.
Föi' att komma fram till dessa siffror hava styrelserna från lärarnas avlöning gjort
avdrag för vad som anses böra gå till hyra och anskaffande av bränsle. En dylik åt¬
gärd torde numera sakna all grund, sedan landsting och stadsfullmäktige inom samt-
uga skoldistrikt upphävt eu dylik uppdelning utav avlöningen och beslutat, att hela
avlöningen skall utgå såsom lön. Med lika rätt skulle t. ex. för en läroverksadjunkt
eller för folkskollärarna i städerna avdrag kunna göras för hyra och bränsle, ty dessa
maste använda en del utav sin avlöning till förhyrning av bostad och inköp av bränsle
lika val som dövstumlärarna. Men någon dylik decimering av deras lön i och för
uppnåendet av ett mindre pensionsunderlag eller delaktighetsbelopp förekommer ej.
Aven om avdrag för hyra och bränsle skulle göras, synas de ej böra sättas till så
höga belopp, som styrelserna föreslagit, eller för lärare från 3,300 å 3,800 kronor till
2,600 kronor alltså 700 å 1,200 kronor.
ffuiu dövstumlärarpersonalens pensioner komma att ställa sig i jämförelse med
denna personal närmast likställda lärarkårer, i händelse skolstyrelsernas här ovan re-
laterade förslag skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall, torde framgå av nedanstående tabell,
vari vi med alternativet A beteckna det förslag, som avgivits av första, femte och
sjunde distriktens styrelser, och med alternativet B det, som avgivits av styrelserna i
fjärde och sjätte distrikten.
Tj ä n stin n stia v are
|
Dövstum¬
skolan alt. A
|
Dövstum¬
skolan alt. B
|
Blindskolan
å Tomteboda
|
Stockholms
folkskolor
|
Folkskolorna i Göte¬
borg, Malmö m. fl.
städer
|
Föreståndare .
|
bjé) < O
|
3,800
|
4,400
|
3,500
|
|
Lärare.......
|
2,250
|
1,950
|
2,400
|
2,380
|
2,100
|
Lärarinna ..
|
1,500
|
1,500
|
1,675 å 1,925
|
1,610
|
1,470 it 1,680
|
o ... härav synes, föreslås för dövstumlärarpersonalen lägre pensioner än för
blindskolans som i allmänhet för folkskolans lärarkårer i några större städer.
Att häri ej ligger full rättvisa framgår tydligt, om man tager i betraktande, att eu
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
dövstumlärare har ett års längre utbildningstid än en blindlärare och 2 års längre än
en folkskollärare, samt att dövstumläraren enligt det framlagda förslaget alternativ A
skulle betala 75 kronor om året i pensionsavgifter, medan en blindlärare betalar 72
kronor och en lärare vid folkskolorna 33 kronor 75 öre. Det är givet, att detta för¬
hållande ingalunda är ägnat att draga till dövstumskolan goda lärarkrafter.
Då styrelsedelegerade i sitt utlåtande hänvisa till folkhögskollärarnas år 1907
ordnade pensionsförhållanden, våga vi framhålla, att under det dessa lärare för att räkna
fullt tjänstår ej behöva undervisa mer än 20 veckor, det av dövstumlärarna kan
fordras ända till 40 veckor, vadau högre pensioner för dövstumlärarna böra vara be¬
fogade.
Enligt flertalet styrelsers förslag skulle sjukpension fortfarande utgå med endast
45 procent av hel pension. Det torde ligga i öppen dag, att de belopp, med vilka sjuk¬
pension under sådana förhållanden kommer att utgå, äro alldeles otillräckliga och att
den lärare, som är nog olycklig att nödgas begagna sig av dylik pension, blir av för¬
hållandena tvingad att anlita den offentliga barmhärtigheten. Oriktigt synes det ock
vara, att en lärare, som uppnått t. ex. femtio års ålder och därvid i de flesta fall
tjänstgjort 25 år och under lika lång tid erlagt pensionsavgifter, ej skall åtnjuta högre
sjukpension än en lärare vid 35 års ålder, som innehar blott 10 tjänstår och under
blott denna tid erlagt pensionsavgifter. På intet annat område torde dylika bestäm¬
melser vara rådande. Ehuru ifrågavarande förhållande inför de församlade styrelse-
ombuden framhölls av föreståndare för dövstumskolorna, har det ej beaktats av fler¬
talet styrelser.
Yad lärarinnornas pensionsålder beträffar bör det ligga icke blott i lärarin¬
nornas utan framför allt i skolornas intresse, att rätt till hel pension beredes dem
vid 55 levnadsår, och anhålla vi att, om ändring i denna punkt skulle kunna vinnas,
få hänvisa till det utlåtande i ärendet, som avgivits av styrelsen för femte distriktets
dövstumskola.
Icke heller beträffande änke- och pupillpensionen har flertalet styrelser ansett sig
kunna tillstyrka bifall till vår begäran, att den måtte utgå med 25 procent av delaktig-
hetsbeloppet liksom för folkskollärarna, i vilkas kassa dövstumlärarna äro delägare.
De hava motiverat sitt avstyrkande utlåtande därmed, att de belopp, som komma att
utfalla, »vid jämförelse med de pensioner, som tillkomma änkor efter delägare i civil¬
statens änke- och pupillkassa, ingalunda kunna anses små». Men de hava ej beaktat,
att under det t. ex. en rektor vid real- eller samskola betalar endast 70 kronor om
året i avgift för änkepensionen, en föreståndare vid dövstumskola enligt deras förslag
skall betala 150 kronor om året. I folkskollärarnas och dövstumlärarnas gemensamma
änke- och pupillkassa betala folkskollärarna en pensionsavgift av 31/., procent av del-
aktighetsbeloppet, av vilket sedan 25 procent utfaller i pension för änka. Dövstumlärare
betala också 31/» procent av delaktighetsbeloppet; men för deras änkor utgår pension endast
med 20 procent av sagda belopp. Under sådana förhållanden är det tydligt, att folkskol¬
lärarnas änke- och pupillkassa riktar sig på dövstumlärarnas bekostnad. För full rätt¬
visa böra antingen dövstumlärarnas änkepensioner höjas till 25 procent av delaktighetsbe¬
loppet eller avgifterna till kassan minskas. Uppmärksamgjorda härpå hava också några
styrelser föreslagit den förändringen, att avgifterna måtte minskas, medan andra före¬
slagit, att pensionerna mätte höjas. Inom dövstumlärarkåren råder allmänt den önskan,
att avgifterna måtte bibehållas vid sin nuvarande storlek och pensionerna höjas till
25 procent av delaktighetsbeloppet.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 höft. (Nr 96.)
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
] infordrat utlåtande, dagtecknat den 12 november 1910, har därefter
direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt i ärendet anfört:
I förevarande ärende får direktionen till en början erinra, att de i regle¬
mentet för dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti 1905 stadgade delakfcighets-
belopp, nämligen 3,200—4,000 kronor för föreståndartjänst, 1,600—2,000 kronor för
lärartjänst och 1,200—1,600 kronor för lärarinnetjänst, hava bestämts med hänsyn till
de vid tiden för reglementets utfärdande rådande avlöningsförhållandena. De kontanta
lönerna utgingo vid nämnda tid, i högsta lönegraden med minst 4,000 kronor för
föreståndare, 2,100 kronor för lärare och 1,400 kronor för lärarinna, vilka sistnämnda
två kategorier dessutom åtnjöto viss hyresersättning. De högsta delaktighetsbeloppen
sattes således i viss mån i jämbredd med lägsta förekommande kontanta avlöningar
i 'högsta lönegraden, med vilken anordning torde hava åsyftats att i största möjliga
män lämna skoldistrikten öppet att, utan böjning av lönerna, bereda sin lärarpersonal
högsta förekommande pension. Att det å andra sidan ej ansågs självfallet, att pension
borde utgå i förhållande till lönen i högsta lönegraden, framgår därav, att vissa minima
för delaktighet fastställts. Skoldistrikten hava emellertid, med ett enda undantag, allt
från början bestämt delaktigheten till högsta medgivna belopp; och för närvarande
äro samtliga skoldistrikt för samtliga tjänster delaktiga efter nyss angivna grand.
Då numera lönerna blivit sä väsentligt höjda, som av de remitterade handlin¬
garna framgår, synes härav kunna hämtas stöd för det framställda anspråket på höjning
av pensionerna. Under förutsättning att erforderligt ökat statsbidrag erbålles får di¬
rektionen alltså yttra sig över frågan, i vad mån eu förbättring av pensionerna skä¬
ligen må kunna bringas till stånd.
Då dövstumlärarsällskapet numera avstått från sin ursprungligen gjorda hem¬
ställan om pensionsreglementets omarbetning till överensstämmelse med lagen om civila
tjänstinnehavares rätt till pension, bär direktionen härvid att fästa sin uppmärksamhet
endast vid den utväg till pensionernas höjande, som ligger i fastställandet av högre
maxima för delaktigheten. I detta avseende kan direktionen ej finna annat, än att
det samfällda förslag, som framställts av styrelserna i första, femte och sjunde distrikten,
är förtjänt att förordas. Direktionen anser således lämpligt, att i enlighet med nämnda
förslag högsta beloppen för delaktighet bestämmas till 4,500 kronor för föreståndar-
tjäust, 3,000 kronor för lärartjänst och 2,000 kronor för lärarinnetjänst. Härigenom
skulle det ursprungligen rådande förhållandet mellan å ena sidan lägsta förekommande
avlöning i högsta lönegraden, bortsett från naturaförmåner och hyresersättning, och å
andra sidan högsta medgivna delaktighetsbelopp bliva i någon män återställt. Den
kontanta avlöningen i högsta lönegraden utgör nämligen för närvarande, såsom fram¬
går av de remitterade handlingarna, minst 4,500 kronor för föreståndare, minst 3,300
kronor för lärare och minst 2,200 kronor för lärarinna. Å de föreslagna delaktighets¬
beloppen skulle naturligen beräkning av pensionsavgifter och pensioner äga ruin enligt
nu gällande grunder.
Härefter får direktionen yttra sig över övriga i ärendet uppkomna frågor.
I likhet med flertalet distriktsstyrelser och på av dem anförda skäl finner direk¬
tionen sig ej kunna tillstyrka föreslagen sänkning av lärarinnornas pensionsålder.
Vad angår påkallad ändring av det i § 8 av pensionsreglementet förekommande
stadgande, att föreståndare skall för erhållande av pension räkna minst tio tjänstår
såsom föreståndare, får direktionen framhålla, att med detta stadgande tydligen åsyftas
att förekomma, att lärare vid allt för framskriden ålder mottager befordran till före¬
19
Kungi. Maj-.U Nåd. Proposition Nr 96.
ståndare. I detta sammanhang får direktionen erinra om det likartade stadgande, som
meddelats i knngl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensions-
reglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk och vilket stadgande
innebär, att tillförordnad rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions
erhållande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara
berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad. Någon avkortad
rektorspension förekommer däremot icke. Det måste således, enligt direktionens åsikt,
vara av värde, att nu ifrågavarande föreskrift bibehålies. Ett bifall till de framställda
förslagen till ändringar — distriktsstyrelsernas lika mycket som dövstumlärarsällskapets —
skulle göra stadgandet ur berörda synpunkt betydelselöst. Direktionen finner sig därför
förhindrad att biträda någotdera förslaget utan föranlåtes hemställa, att stadgandet
bibebålles oförändrat,
I sammanhang med sitt berörda ändringsförslag rörande § 8 hava distrikts¬
styrelserna föreslagit, att de i §§ 9 och 10 meddelade bestämmelser, enligt vilka före¬
ståndare i där förutsatta fall skall räkna respektiva minst 8 och 5 tjäustår såsom
föreståndare, skulle utgå ur paragraferna och pension således tilldelas föreståndare utan
den inskränkning, som ligger i nämnda bestämmelser. Direktionen ifrågasätter, huru¬
vida sådan ändring skulle utgöra eu riktig konsekvens av den föreslagna ändringen av
§ 8. I varje fall får direktionen, under åberopande av nyss anförda skäl och då ifråga¬
varande stadganden torde befinnas stå i lämpligt förhållande till berörda föreskrift
i § 8, förklara sig förhindrad tillstyrka jämväl förevarande hemställan.
Stadgandena i övrigt i §§ 9 och 10 torde jämväl böra lämnas oförändrade, i vilket
avseende direktionen får åberopa vad styrelserna i första, fjärde, sjätte och sjunde di¬
strikten sammanstämmande yttrat.
Dövstumlärarsällskapet har vidare hemställt, att den rätt, som enligt § 12 mom. 1
i pensionsreglementet medgivits extra ordinarie lärare eller lärarinna att i viss utsträck¬
ning räkna tjänstår såsom sådan, må förklaras tillkomma även vikarierande lärare. I
berörda stadgande, som har sin motsvarighet i § 17 av reglementet för folkskollärar¬
nas pensionsinrättning, förekommande uttryck »extra lärare eller lärarinna» torde
avse endast att utgöra en motsättning till det i samma moment förekommande uttryck
»ordinarie tjänstgöring». Stadgandet lär således få anses inrymma all ej ordinarie
tjänstgöring, således även tjänstgöring under vikariat, blott den infallit efter avlagd
examen. På analogt sätt har berörda motsvarande stadgande i reglementet för folk¬
skollärarnas pensionsinrättning tillämpats. Det föreslagna tillägget till momentet torde
alltså vara obehövligt.
Dövstumlärarsällskapets hemställan, att ordinarie anställning vid folkskola skulle i
viss mån och under vissa villkor få tillgodoräknas i och för rätt till pension från döv-
stumlärarnas pensionsanstalt, torde få anses stå i strid med pensionsaustaltens i § 1 mom. 1
av reglementet angivna ändamål. På grund härav och med hänsyn jämväl till de konse¬
kvenser, som ett bifall till denna hemställan skulle medföra, kan direktionen ej biträda
densamma.
Mot yrkandet, att pensionstagare, som dörnes förlustig medborgerligt förtroende,
må bibehållas vid en viss del av sin pension, är från direktionens sida intet annat att
erinra, än att denna del av pensionen bör bestämmas till vad som kan anses motsvara
de av pensionstagaren själv erlagda pensionsavgifterna.
Det uttalade önskemålet, att pension må utbetalas kvartalsvis i stället för såsom
nu halvårsvis, har förut framhållits rörande andra under direktionens förvaltning stående
kassor. Sålunda hemställde folkskollärarnas änke- och pupillkassas revisorer år 1909 i
20
Kung!,. Maj:ts A 'ad. Proposition Nr 96.
sill da avgivna berättelse om sådan ändring av terminerna för utbetalning av pen¬
sioner. Diiektionen avgav häröver utlåtande den 8 december 1909, vari direktionen
framhöll, att den önskade reformen ej lämpligen borde begränsas till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, utan utsträckas att gälla jämväl de övriga pensionsanstalter,
som av direktionen förvaltas och i vilka pensioner utbetalas halvårsvis, nämligen
folkskollärarnas pensionsinrättuing, elementarlärarnas änke- och pupillkassa, småskol-
lärares in. il. ålderdomsunderstödsanstalt och dövstunilärarnas peusionsanstalt; och på¬
pekade diiektionen i sammanhang härmed de ökade kostnader, som härav skulle för¬
anledas. Enligt, beslut den 8 april 1910 tanu Kungl. Majrt revisorernas berörda fram¬
ställning ej föranleda åtgärd. Förevarande fråga har således, ehuru i annan ordning,
redan förut gjorts till iöremål för Kung]. Maj:ts prövning. I det för närvarande på
Kung!. Maj:ts åtgärd beroende förslaget till nytt reglemente för elementarlärarnas
änke- och pupillkassa^ har jämväl hemställts om pensioners utbetalande kvartalsvis, i
vad.nämnda kassa angår; och har direktionen däröver, likasom över förslaget i övrigt,
avgivit utlåtande den 17 september 1910, vari direktionen framhållit enahanda syn¬
punkter, som bär ovan angivits. Beträffande denna fråga får direktionen således
endast åberopa vad sålunda förekommit.
Angående det av dövstumlärarsällskapet framställda yrkandet, att från folkskol¬
lärarnas änke- och pupillkassa utgående pensioner till dövstumlärarpersonalens änkor
och barn ma, i likhet med pensioner till folkskollärares änkor och barn, beräknas efter
tiunufem procent av delaktighetsbeloppen i stället för såsom nu efter tjugu procent,
får direktionen allenast erinra, att sadant naturligen skulle rubba de för dövstumlärar¬
personalens delaktighet i änke- och pupillkassan gjorda beräkningarna. För avsedda
höjning av dessa pensioner förutsattes tydligen ökat statsbidrag eller ökade delägarav-
gifter eller badadera; och under sådan förutsättning har direktionen intet att erinra
mot. den gjorda hemställan. Av det ovan sagda framgår, att direktionen ej heller kan
biträda av ^vissa distriktsstyrelser gjord hemställan om sänkning av till änke- och pupill¬
kassan ingående avgifter.
I detta sammanhang får direktionen erinra, att den genom kung], kungörelsen
den 28 juni 1907 medgivna böjningen av folkskolläraränkors pensioner från 20 till 25
procent av delaktighetsbeloppen möjliggjorts genom kassans efter en längre utvecklings¬
period vunna gynnsamma ställning och således i viss mån utgjort eu gärd av rättvisa
mot efterlevande till dem, som bidragit till denna utveckling. Häri har tydligen döv-
stumlärarpersonalen ingen del. Tillika får direktionen åberopa vad direktionen i sitt
utlåtande den 29. december 1906 angående berörda pensionsförböjning yttrade rö¬
rande pensioner för änkor och barn efter dövstumlärare. Direktionen förklarade
däri bland annat, att det näppeligen kunde förnekas, att särskilt pensioner för änkor
och barn efter föreståndare för dövstumskolorna, beräknade efter det högsta med¬
givna delaktighetsbeloppet, skulle vid höjning av pensionerna från 20 till 25 procent
komma . att uppgå till belopp, som med hänsyn till dessa tjänstemäns avlöning icke
skulle överensstämma med de pensionsbelopp, som eljest äro beredda efterlevande till
ämbets- och tjänstemän.
Slutligen bär av flertalet distriktsstyrelser hemställts, att i reglementet må in¬
flyta ett allmänt stadgande om skyldighet för delägare att vid viss ålder avgå från
tjänst vid dövstumskola. Från direktionens sida är häremot intet att erinra.
Jämväl statskontorets utlåtande har i ärendet infordrats. I dess den
11 februari 1911 avgivna yttrande har anförts:
21
Kung!. Ma/j:ts Nåd. Proposition Nr 06.
Visserligen hava endast några få år förflutit, sedan dövsturalärarpersonalen fick
sina pension sförhållanden ordnade genom 1905 års Riksdags beslut och reglementet för
dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti samma år, men sedan dess har det
befunnits rättvist och med hänsyn till nämnda lärarkårs behöriga rekrytering nödigt
att i avsevärd mån höja deras avlöning Enär gällande högsta pensionsbelopp därför
numera måste anses icke stå i riktigt förhållande till avlöningsbeloppen samt även i
jämförelse med vad liknande lärarkårer i sådant avseende åtnjuta befinnas val låga, vill
det synas statskontoret såväl med rättvisa överensstämmande som ock av hänsyn till
rekryteringen av klokhet påkallat att bereda någon förbättring i dövstumlärarper-
sonalens pensioner. Att, på sätt i förenämnda ansökning itragasatts, omarbeta grunderna
för pensionsanstalten i överensstämmelse med stadgandena i den civila pensionslagen
svnes icke vara behövligt och kan, såsom ock förut blivit i ärendet framhållet, anses
mindre lämpligt, enär pensionsbeloppet skulle i sådant fall avpassas efter lönens belopp,
vilket kunde av vederbörande distriktsstyrelse höjas, oberoende av statsmakternas med¬
givande och utan att avlöningen i sin helhet underginge förändring. Liksom nu år
fallet, böra enligt statskontorets mening fortfarande bibehållas vissa bestämda maximi¬
belopp för delaktigheten i anstalten för varje särskild grupp inom lärarpersonalen samt
pensionsbeloppet utgöra tre fjärdedelar av delaktighetsbeloppet. Da statskontoret för
sin del finner de belopp, som av styrelserna för första, femte och sjunde dövstumskol-
distrikteu föreslagits och av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning till¬
styrkts såsom högsta pensioner eller 3,375 kronor för föreståndare, 2,250 kronor för
lärare och 1,500 kronor för lärarinna vara lämpligt avvägda och skäliga, jiil stats¬
kontoret förorda, att högsta delaktighetsbeloppet matte bestämmas för föreståndare till
4,500 kronor, för lärare till 3,000 kronor och för lärarinna till 2,000 kronor. Det
synes vara anledning antaga, att skolstyrelserna skola, om sådan förhöjning genom¬
föres, begagna sig därav och sålunda bereda personalen förbättrad pension. Med för¬
höjda delaktighetsbelopp i nämnda anstalt följer ock. enligt kung!, kungörelsen an¬
gående delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för den vid dövstumskolorna
anställda lärarpersonalen den 30 augusti 1905, att pensionerna till dövstumlärarnas
änkor och barn bliva i samma mån förbättrade. Att utöver de belopp, vartill änke-
och pupillpensionerna sålunda komma att stiga, eller för förestandaränka 900 kronor och
för läraränka 600 kronor med förhöjning med 50 procent åt änka med oförsörjda barn,
höja nu ifrågavarande pensioner torde icke böra ifrågakomma. Beträffande förslaget
att nedsätta de stadgade avgifterna till änke- och pupillkassan anser statskontoret,
med hänsyn till vad direktionen anfört, detsamma icke böra vinna avseende.
Vad därefter vidkommer de väckta frågorna om nedsättning i lärarinnas pen¬
sionsålder, om särskilda bestämmelser rörande olycksfall i tjänsten samt om ändring
av bestämmelserna i reglementets §§ 9 och 10 angående avkortad pension och sjuk¬
pension är statskontoret, med hänsyn till vad flertalet dövstumskolstyrelser ävensom
direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning anfört, av den uppfattning, att nu
gällande bestämmelser i berörda avseenden böra bibehållas, utom vad angår frågan
om avkortad föreståndarpension, vartill statskontoret här nedan återkommer; ochanser
statskontoret icke heller i fråga om tjänstårsberäkningen någon ändring vara behövlig
för beredande av rätt till tjänstår för vikarierande lärare eller tillrådlig i fråga om
dövstumlärare, som förut vant lärare vid folkskola.
För rätt till hel pension såsom föreståndare fordras enligt § 8 i reglementet
förutom 60 levnads- och 30 tjänstår, att 10 av dessa ar tillbragts såsom föreståndare;
därest föreståndare icke kan räkna 10 år såsom sådan men i övrigt är pensions-
22
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
berättigad erhåller lian enligt § 11 endast lärarpension. En dylik bestämmelse
bnnes beträffande rektorstjänsterna vid de allmänna läroverken stadgad i kungl. kun¬
görelsen angående nyT löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets
allmänna läroverk den 27 augusti 1904 F. c), vari medgives, att tillförordnad rektor,
som _ fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkoren
och i minst 15 är innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension upp¬
bära sin lön såsom rektor oavkortad. Det är emellertid eu väsentlig skillnad mellan
dessa båda stadgandeu; under det att det senare innebär till förmån för tillförordnad
rektor ett undantag från den allmänna regeln, att förordnande på högre tjänst icke
medför högre pension, sa är däremot förenämnda stadgande rörande föreståndare för
dövstumskola att betrakta såsom ett till nackdel för föreståndarna meddelat undanta»;,
i det att innehavandet av ordinarie befattning såsom föreståndare icke i någon måla
länder till fördel i pensionshänseende, såvitt icke 10 är såsom sådan uppnåtts. Vid
sadant förhållande och med hänsyn därjämte till de betydligt förhöjda avgifter till
pensionsanstalten, som åligga en föreståndare, vill det synas statskontoret, som om be¬
stämmelsen. rörande föreståndares pension borde i någon mån göras mindre sträng;
och anser sig statskontoret böra ansluta sig till vad styrelserna för första, fjärde, femte,
sjätte och sjunde distrikten föreslagit beträffande avkortad föreståndarpension, dock att
ändringen icke bör, såsom sagda förslag synes avse, inskränkas till endast bestämmelsen
i § 11, utan dylik förbättring med respektive eu åttondel och en femtedel av skill-
naden mellan föreståndar- och lärarpension enligt stadgandena i §§ 9 och 10 synes
jämväl höra beredas föreståndare för vart tjänstår såsom sådan. Såsom berörda för¬
slag. är formulerat, framstår den föreslagna pensionen såsom en förbättrad lärarpension:
utgångspunkten synes dock böra vara föreståndarpensionen, sådan den vid uppnåendet
av de i §§ 8, 9 och 10 angivna tjänstår såsom föreståndare är bestämd; härifrån bör
eVlssl, av<l.rag för vart år, som brister i det för varje fall bestämda antalet sådana
Danstur. Om ändringen av § 11 alltså kommer att medföra eu i förhållande till antalet
forestandarar avkortad föreståndarpension, synes eu hänvisning jämväl till sistnämnda
& vara pa sin plats i § 7.
Beträffande stadgandet, att pensionstagare, som genom laga kraft ägande beslut
dornts förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats hava gjort sig till avsättning
förfallen, skall hava förverkat pension, har i förevarande ansökning hemställts om änd¬
ring därhän, att sådan pensionstagare skulle få behålla en tredjedel av pensionen;
men enligt direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning förslag må blott den
del av pensionen behållas, som motsvarar av pensionstagaren själv erlagda avgifter,
flertalet av skolstyrelserna hava emellertid icke haft något att erinra mot att i°detta
tall ma behallas en tredjedel av pensionen, utgörande ungefär vad som av pensionen
motsvarar — utom pensionstagareus egna avgifter — de av vederbörande skolstyrelse
för honom erlagda pensionsbidrag. Vid sådant förhållande och med hänsyn tillika
dartrll, att frågor om dylik pension måste antagas bliva ytterst sällsynta samt att ett
bestämt belopp praktiskt taget är att föredraga framför ett belopp, sinn i varje särskilt
tält kravel- uträkning efter förslikriugstekniska grunder, anser statskontoret anledning
föreligga atfc bifalla ansökningen i denna del.
, Angående det i förevarande ansökning framställda förslaget om sådan ändring i
pensionsreglementet, att pension finge uppbäras kvartalsvis i stället för halvårsvis, till¬
åter sig statskontoret åberopa vad statskontoret i utlåtande den 24 februari 1910 an¬
fört beträffande ett i revisionsberättelsen angående folkskollärarnas änke- och pupill¬
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
kassas räkenskaper och förvaltning för åren 1906—1908 väckt förslag om dylik för¬
ändring av utbetalningsterminerna för pensioner från nämnda kassa.
Av de skolstyrelser, vilkas förslag till reglering av personalens pensionsförhål-
landen blivit i huvudsakliga delar av statskontoret förordade, har framhållits önskvärd¬
heten därav, att om den föreslagna höjningen av delaktighetsbeloppen kommer till
stånd, i pensionsreglementet måtte intagas ett allmänt stadgande om skyldighet för
lärarpersonalen att från tjänsten avgå under vissa närmare angivna förutsättningar;
och har direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning icke haft något att erinra
mot detta förslag. Ej heller statskontoret vill däremot göra någon erinran, för så vitt
bestämmelser i detta avseende anses lämpligen kunna införas i pensionsreglementet
och sålunda bliva gällande även för personalen i andra och tredje skoldistrikten, vilkas
styrelser icke uttalat sig i frågan om sådana bestämmelser.
Yad slutligen beträffar de ökade kostnader, som måste följa av genomföraudet
av nu förordade ändringar i pensionsreglementet, vill statskontoret erinra om pensions-
reglementets stadgande!! därom, att kostnaderna skola bestridas genom avgifter av dels
vederbörande skoldistrikt dels ock vederbörande tjänstinnehavare samt genom fyllnads-
bidrag av staten; att avgifterna skola, i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas i
eu fond, som göres räntebärande; samt att alla utgifter skola bestridas i första rummet
av avgifterna samt nämnda fonds avkastning och kapital, så att först sedan fonden till
fullo åtgått staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllaadsbidrag. Därest, såsom
statskontoret anser lämpligt, avgiftsprocenten bibehållas vid sin nuvarande storlek,
komma lärarpersonalen och skoldistrikten att i ungefär lika grad som hittills deltaga
i kostnaderna för pensioneringen. Vid upprättandet av dövstumlärarnas pensionsanstalt
beräknades, att statsverket skulle, när pensioneringen nått sitt jämviktsläge, få vid¬
kännas ungefär två tredjedelar av kostnaden. Detta förhållande mellan statens kostnad
å ena sidan och vad som genom avgifter bestrides å andra sidan synes böra i huvudsak
bibehållas, och statsverket således, då jämviktsläget inträtt, komma att bära omkring två
tredjedelar av den ökade kostnaden. Under övergångstiden däremot synas kostnaderna
komma att i högre grad drabba statsverket, då personalen kommer att pensioneras efter
delaktighetsbelopp, för vilka avgifter endast under kortare tid influtit. Några retro¬
aktivavgifter torde nämligen icke lämpligen kunna eller böra införas. Med erinran att
i riksstaten från och med år 1907 upptagits ett förslagsanslag till bidrag till dövstum-
liirarnas pensionsanstalt, ursprungligen å 14,000 kronor och sedermera successivt höjt, så
att det i riksstaten för år 1911 är uppfört med 30,000 kronor, däri någon ändring
icke är i statsverkspropositionen till 1911 års Riksdag föreslagen, får statskontoret till¬
lika meddela, att någon utgift å dessa anslag icke förekommit; vadan pensioneringen
synes hava kunnat bestridas med influtna avgifter. Eu försäkringsteknisk utredning
angående storleken av de ökade kostnader för statsverket, som de förändrade bestäm¬
melserna skulle medföra, torde emellertid böra verkställas, innan ärendet förelägges
Riksdagens prövning.
I anledning av statskontorets uttalande om önskvärdheten av en för¬
säkringsteknisk utredning angående storleken av de ökade kostnader för
statsverket, som den föreslagna förbättringen i dövstumlärarpersonalens
pensioneringsvillkor skulle medföra, uppdrogs åt direktionen över dövstum¬
lärarnas pensionsanstalt att låta verkställa sådan utredning, varvid kost¬
nadsberäkningar skulle uppgöras alternativt enligt de av direktionen och av
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
statskontoret framställda, i viss mån avvikande förslagen. Direktionen an¬
modade förste aktuarien i försäkringsinspektionen, filosofie licentiaten K.
Englund att verkställa den begärda utredningen, och sedan denne fullgjort
sitt uppdrag, har direktionen, med överlämnande av Englunds yttrande, den
24 november 1911 avgivit eget förnyat utlåtande i ärendet.
Englund har rörande de av honom utförda beräkningarna anfört i
huvudsak följande:
Högsta delaktighetsbeloppet i dövstumlärarnas pensionsaostalt är enligt gällande
reglemente
för föreståndare ....................................................................................... kronor 4,000: —
» lärare................................................................................................... » 2,000: —
> lärarinna ............................................................................................. » 1,600: —
Nu har föreslagits, att detsamma bestämmes till
för föreståndare ....................................................................................... kronor 4,500: —
» lärare................................................................................................... » 3,000: —
» lärarinna............................................................................................. » 2,000: —
I ett utlåtande den 15 december 1904 meddelade doktor H. Tiselius en be¬
räkning av den kostnad för statsverket, som skulle uppstå vid tillämpning av nu gäl¬
lande bestämmelser, och befanns det, att med de högsta delaktighetsbeloppen pensions-
utbetalningarna per år slutligen efter 80 å 90 år skulle komma att växa till
för föreståndare....................................................................................... kronor 10,500: —
» lärare ............................................ » 18,750: —
> lärarinnor.......................................................................................... » 24,000: —
Summa kronor 53,250: —
Härvid var dock ingen hänsyn tagen till avkortade pensioners beviljande, lära¬
rinnors avgang ur tjänst i följd av giftermål m. m.; dessa faktorer ansågos böra med¬
föra en minskning av en åttondel i nyss angivna summa, varefter återstod ett årligt
pensionsbelopp av 46,594 kronor.
Avgifterna, 7x/2 procent å de till sammanlagt 210,000 kronor uppgående delaktig¬
hetsbeloppen, utgjorde årligen 15,750 kronor, vadan staten, då pensioneringen nått sitt
jämviktsläge, skulle hava att årligen tillskjuta 30,850 kronor.
Tiselius förutsatte i denna beräkning, i likhet med 1899 års kommitterade för
ordnande av dövstumlärarnas pensionering, att personalen i framtiden komme att ut¬
göras av 8 föreståndare, 45 lärare och 55 lärarinnor.
Om ovannämnda beräkning avsett de nu föreslagna högsta delaktighetsbeloppen,
så hade resultatet blivit, att pensionsutbetalningarna skulle i jämviktsläget ha upp¬
gått till
för föreståndare ...................................
|
................................................. kronor
|
11,812: —
|
» lärare...............................................
|
................................................. »
|
28,125: —
|
» lärarinnor ......................................
|
................................................ »
|
30,000: —
|
|
Summa kronor
|
69,937: —,
|
som reducerats med x/8 till 61,195 ki-onor.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Avgiftssumman per år skulle liava beräknats till 7% procent å 281,000 kronor eller
21,075 kronor och det slutliga årliga tillskottet av statsmedel följaktligen till 40,120
kronor. _ _ '
Den omständigheten, att de förhöjda delaktighetsbeloppen. tänkas införda törst
•ett tiotal år efter det den av Tiselius verkställda beräkningen ägde rum, kan tydligt™
icke påverka resultatet av den nu gjorda beräkningen, emedan en synnerligen lång tid
ju måste förflyta, innan jämvikt inträder, och följaktligen de pensioner, som beviljats
på grundvalen av hittills gällande delaktighetsbelopp, då måste hava upphört att löpa.
Således har det befunnits, att den föreslagna förhöjningen i delaktighetsbeloppen verkar
på det sätt, att efter 70 å SO år kräves ett årligt statsbidrag å 40,120 kronor i stället
för vid pensionsanstaltens inrättande beräknade 30,850 kronor, en ökning alltså av
9,270 kronor.
Såsom nämnts, har jag i denna beräkning förutsatt tillämpning av de högsta
delaktighetsbeloppen; en beräkning under annan förutsättning rörande delaktighets¬
beloppen torde icke hava något intresse, enär delaktigheten i pensionsanstalten hittills
nästan undantagslöst bestämts till högsta medgivna belopp.
I fråga om föreståndares rätt till pension har statskontoret tillstyrkt sådan änd¬
ring i nu gällande föreskrift om minst 10 föreståndarår såsom villkor för erhållande
,av föreståndarpension, att pensionen, i händelse av pensionering innan de 10 aren
gatt till ända, efter viss regel bestämmes till ett högre belopp än efter nuvarande stad-
gauden. Ävenså förordas härmed sammanhängande andringar i §§ 9 och 10. Direk¬
tionen har däremot hemställt, att reglementet icke måtte ändras i dessa delar. Alter¬
nativ kostnadsberäkning skulle nu utföras med hänsyn till å ena sidan statskontorets
och å andra sidan direktionens förslag.
Ur tillgängliga statistiska uppgifter har icke något fall kunnat framletas av be¬
skaffenhet att tillämpningen av statskontorets förslag skulle medfört någon ökning i
statens utgift för pensioneringen. Nu låter det emellertid tänka sig, att befintlig¬
heten av en föreskrift, sådan som den av statskontoret förordade, skulle kunna verka
på det sätt, att befordran till föreståndare framdeles komme att försiggå i annan ord¬
ning än som eljest skulle blivit fallet, och att ett större statsbidrag därigenom bleve
av nöden. Huru den saken skulle komma att utveckla sig, är dock något, som uppen¬
barligen undandrager sig ail beräkning. Jag nödgas därför inskränka mig till att ut¬
tala ”den förmodan, att det härvidlag säkerligen rör sig endast, om en obetydlighet i
kostnadshänseende. Samtidigt erinras, att föreståndartjänsterna äro synnerligen få till
antalet, nämligen för närvarande blott 7.
Till följd av de manliga dövstumlärarnas delaktighet i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa kräver en förhöjning av deras delaktighetsbelopp ökat statsbidrag även till
denna kassa.
Då dessa lärare upptogos i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, tillämpades vid
beräkningen av det härför erforderliga statsbidraget JV2 procents räntefot och all¬
männa svenska dödlighetstabellen för män av åren 1871—1880, de för elementarlärarnas
änke- och pupillkassa uträknade Em-tal (änkepensionsvärden), som finnas angivna a sid.
517—518 i 1894 års pensionskommittés betänkande, samt de Bm-tal (barnpensionsvärden),
som dåvarande professor Lindstedt meddelat i en utredning av den 6 augusti 1900 an¬
gående folkskollärarnas änke- och pupillkassas ställning. När sedermera de manliga
lärarna vid statsunderstödda folkhögskolor i samband med upptagandet i dövstum-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 höft. (Nr 96.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
lärarnas pensionsanstalt gjordes delaktiga i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, före-
lågo Em-tal och Bm-tal uträknade på grundval av ett senare hopfört statistiskt material
från respektiva kassor, och kommo dessa Em-tal och Bm-tal också till användning vid
utredningen angående folkhögskollärarna. Av denna anledning har jag funnit det
vara i sin ordning att i avseende a de tillskott i pensioner åt dövstumlärares änkor
och barn, som betingas av den ifrågasatta förhöjningen av delaktighetsbeloppen, till-
lämpa sist omnämnda Em- och Bm-tal, vilka återfinnas i två av Tiselius avgivna
utlåtanden av respektive mars 1906 och december 1905. I övrigt är beräkningsgrun-
deu densamma som vid utredningen år 1904.
När dövstumlärarnas pensionsförhållanden ordnades, funnos i tjänst 7 förestån¬
dare och 32 lärare; och beräknade 1899 års kommitterade för dövstumlärarnas pensio¬
nering, att 2 å 3 decennier efter denna tid skulle ha inrättats ytterligare en före-
ståndartjänst och 13 lärartjänster. Stödjande sig på dessa antaganden utförde Tiselius
beräkningen så, som om dessa nya tjänster skulle blivit på en gång inrättade 10 år
efter pensioneringens ordnande, vilket borde givit tillnärmelsevis samma resultat, som
om han antagit, att de nya tjänsterna successivt inrättats under den av kommitterade
förutsagda tiden. Av förteckningen över delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt
framgår nu emellertid, att intill nuvarande tid tillkommit endast 2 nya lärartjänster,
vadan det av Tiselius på grund av kommitterades beräkningar gjorda antagandet
tydligtvis icke längre kan läggas till grund för beräkningen. I avseende å de genom
förändringen uppkommande tillskotten i änke- och barnpensionerna har jag fördenskull
räknat så, som om de återstående tjänsterna bleve på en gång inrättade 10 år efter
den tidpunkt (den 1 januari 1913), då jag tänker mig reglementsändringen träda
i kraft.
Den behövliga ökningen i statsbidraget till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
har enligt gjord beräkning ett kapitalvärde den 1 januari 1913 av 19,967 kronor, som
motsvaras av en perpetuel! årsränta i mitten av varje år å 687 kronor.
l)en ifrågasatta förhöjningen i delaktighetsbeloppen påkallar alltså eu ökning i
statsbidraget till folkskollärarnas änke- och pupillkassa, räknat från år 1913, av 687
kronor om året.
Direktionen har för egen del anfört:
Såsom av utredningen framgår, skulle en höjning i enlighet med de av direk¬
tionen föreslagna grunderna av dövstumlärarnas pensioner komma att, sedan pensio¬
neringen efter 70 till 80 års förlopp nått sitt jämviktsläge, erfordra statsbidragets ök¬
ning med 9,270 kronor för år. I vad mån åter eu tillämpning av de utav stats¬
kontoret föreslagna avvikande grunderna för pensioneringen, vilka beröra endast före¬
ståndares rätt till avkortad pension, skulle medföra en ändring i detta resultat, har
den anlitade sakkunnige ansett sig ej kunna bedöma i vidare mån, än att det härvid¬
lag säkerligen rör sig endast om en obetydlighet. Då hittills ej förekommit något fall
av tillämpning av § 11 i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt och det väl
knappast lär vara möjligt att yttra sig om, i vad mån sådan tillämpning framdeles
kan ifrågakomma, far direktionen på grund härav och med åberopande jämväl av vad
den sakkunnige för övrigt härutinnan anfört hemställa, huruvida ej den verkställda
kostnadsberäkningen må anses tillämplig jämväl för den händelse, att den av stats¬
kontoret ifrågasätta reglementsändringen kommer till stånd. Direktionen anser sig
27
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.
dock böra i detta sammanhang förklara sig vidhålla sin i utlåtande den 12 november
1910 uttalade åsikt, att någon ändring av reglementet i denna del ej bör vidtagas.
Den föreslagna höjningen av dövstumlärarpersonalens egna pensioner torde dock
ej under de närmaste åren påkalla någon ökning av det hittills år för år anvisade
fyllnadsbidraget av statsmedel, så mycket mindre som detta bidrag ännu ej behöft
tagas i anspråk.
Vad åter angår pensionering av dövstumlärares änkor och barn giver utredningen
vid handen, att med den föreslagna höjningen av samma lärarpersonals delaktighet i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa skulle följa, att nämnda kassa allt från början
bleve i behov av statsbidragets ökning med 687 kronor.
I likhet med samtliga de myndigheter (med undantag av styrelsen för
andra dövstumskoldistriktet), vilka haft att yttra sig i det nu föreliggande mentsc
ärendet, finner jag en förbättring av dövstumlärarpersonalens pensionerings-
förhållanden befogad och önskvärd. Den förebragta utredningen har
ådagalagt, att förhållandet mellan avlöning och pension för ifrågavarande
lärarpersonal numera är avsevärt ogynnsammare än vad fallet är med
andra lärarkårer, som ifråga om utbildning och tjänstgöring kunna anses
vara ungefärligen likställda med densamma. Då därtill kommer att, enligt
vad utredningen likaledes visat, en icke oväsentlig förbättring kan åstad¬
kommas med en uppoffring från statsverkets sida, som för det närvarande
inskränker sig till en obetydlighet och även i framtiden komme att hålla
sig inom jämförelsevis måttliga gränser, synes mig allt tala för att man
så långt som möjligt söker tillgodose önskemålen hos ifrågavarande lärar¬
kår, vars nitiska och plikttrogna utförande av ett lika angeläget som prö¬
vande arbete synes böra berättiga densamma till ungefär lika goda vill¬
kor som dem, vilka i övrigt jämställda kårer åtnjuta.
Att fullständigt tillmötesgå alla de önskemål, som framställts av döv-
stumlärarsällskapets centralstyrelse, synes mig emellertid med hänsyn till
de skäl, vilka de i ärendet hörda myndigheterna anfört, icke vara möjligt,
och jag har vid ärendets prövning funnit mig böra i huvudsak stanna vid
de meningar, som uttalats av nämnda myndigheter.
Den huvudgrund, enligt vilken delaktighet i pensionsanstalten hittills
vunnits, nämligen att denna inom vissa minimi- och maximigränser be¬
räknats efter avlöningen i högsta lönegraden för vidkommande tjänster,
synes mig sålunda alltfort böra bibehållas, detta så mycket hellre som
centralstyrelsen, såsom nämnts i senare ingiven skrift, frånfallit sitt ur¬
sprungliga förslag om förändring i detta avseende till överensstämmelse
med grunderna för civila tjänstinnehavares pensionering.
Den förbättring av dövstumlärarnas pensionsvillkor, som nu kan ifråga¬
komma, måste sålunda i främsta rummet bestå i en höjning av gäl-
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
lande högsta belopp för delaktighet. Dessa belopp utgöra för närvarande
för föreståndareänst 4,000 kronor, för lärartjänst 2,000 kronor och för
lärarinnetjänst 1,600 kronor, och de högsta pensionsbeloppen uppgå till
respektive 3,000, 1,500 och 1,200 kronor. Nu har av styrelserna för tre
dövstumskoldistrikt, av pensionsanstaltens direktion och av statskontoret
föreslagits en höjning av delaktighetsbeloppen till respektive 4,500, 3,000
och 2,000 kronor, varmed skulle följa en höjning av pensionsbeloppens
högsta gräns till 3,375, 2,250 och 1,500 kronor. Val skulle jag finna en
något större höjning av ifrågavarande belopp, särskilt i fråga om lärare och
lärarinnor, vara önskvärd. Och det synes mig ovedersägligt, att den av
petitionärerna åberopade jämförelsen med lärarpersonalen vid blindinstitutet
å Tomteboda, vars pensionsbelopp uppgå till för rektor 4,400 kronor, för
lärare 2,400 kronor och för första lärarinna 1,925 kronor, talar för en större
höjning än den nyssnämnda av myndigheterna förordade. Försiktigheten
torde dock bjuda att nu åtnöja sig med de förut angivna beloppen, vilka
i allt fall innebära en avsevärd förbättring.
Jag föreslår alltså, att den övre gränsen för delaktighetsbeloppen
måtte höjas, för föreståndareänst från 4,000 kronor till 4,500 kronor, för
lärartjänst från 2,000 kronor till 3,000 kronor och för lärarinnetjänst från
1,600 kronor till 2,000 kronor.
Jag övergår nu till de detaljförändringar i fråga om gällande pensione-
ringsbestämmelser, som ifrågasatts av dövstumlärarsällskapet.
För rätt till hel pension fordras enligt reglementet 60 levnadsår och
30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan. Avkor¬
tad pension kan beviljas i två fall: dels enligt en fallande skala med
92—66 procent av hel pension vid försvagad hälsa, bristande syn eller
hörsel eller liknande anledning efter uppnådda 55 levnadsår för före¬
ståndare eller lärare och 50 levnadsår för lärarinna samt, för bådadera,
25 tjänstår, varav för föreståndare minst 8 såsom sådan, dels ock med 45
procent av beloppet av hel pension vid oförmögenhet till tjänstgöring på
grund av obotlig sjukdom efter uppnådda 10 tjänstår, varav för föreståndare
minst 5 tjänstår såsom sådan.
1 fråga om dessa bestämmelser har dövstumlärarsällskapet yrkat:
dels att avkortad pension vid försvagad hälsa eller obotlig sjukdom
skulle utgå enligt samma grunder, som gälla för civila tjänstinnehavare,
d. v. s. i varje fall med minst 75 procent av hel pension,
dels att sådan rätt till pension vid olycksfall i tjänsten, som tillkom¬
mer civila tjänstinnehavare, skulle medgivas,
29
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
dels att pensionsåldern för lärarinna skulle sänkas till 55 levnadsår
och 25 tjänstår, i likhet med vad som gäller för lärarinnor vid läroverk,
seminarier, folkskolor och blindskolor,
dels ock att pensionsvillkoren för föreståndare skulle i vissa hänse¬
enden förbättras.
Dessa yrkanden hava — med ett undantag, till vilket jag strax skall
återkomma — avstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter.
Mot en förändring av grunderna för avkortad pension bär anförts, att
en höjning på föreslaget sätt av delaktighetsbeloppen komme att medföra
motsvarande ökning i de avkortade pensionernas belopp.
De belopp, vartill avkortad pension skulle uppgå enligt nu gäl¬
lande högsta delaktighetsbelopp och enligt de av mig föreslagna, äro
följande:
|
Lägsta avkortade pension vid
försvagad hälsa
|
Avkortad pension vid
obotlig sjukdom
|
|
Enligt gällande
|
Enligt föreslagna
|
Enligt gällande
|
Enligt föreslagna
|
|
delaktighets-
|
delaktighets-
|
delaktighets-
|
delaktighets-
|
|
belopp
|
belopp
|
belopp
|
belopp
|
Föreståndare .....................
|
1,980: —
|
2,227:. 50
|
1,350: —
|
1,518: 75
|
Lärare..............................
|
990: -
|
1,485: -
|
675: —
|
1,012: 50
|
Lärarinna ........................
|
792: -
|
990: —
|
540: -
|
675: —
|
Tydligtvis skulle höjningen, åtminstone vad beträffar lärare, icke bliva
så oväsentlig. Det torde emellertid kunna sägas, att beloppen av de av¬
kortade pensionerna fortfarande bliva jämförelsevis låga, och i synnerhet
gäller detta om beloppen av avkortad pension vid obotlig sjukdom. Så¬
som framgår av det kommittébetänkande, som låg till grund för beslutet
om pensionsanstaltens inrättande, är det belopp av 45 procent utav del-
aktighetsbeloppet, enligt vilket sistnämnda pension skall beräknas, fastställt
i likhet med vad som härutinnan gäller för småskollärares m. fl. ålder-
domsunderstödsanstalt. Att nämnda procent måste betraktas såsom för
pensionstagarna föga gynnsam framgår genom en jämförelse med bestäm¬
melserna för civila tjänstinnehavares pensionering; för dessa utgår näm¬
ligen avkortad pension alltid med minst 75 procent av delaktighetsbelop-
pet. Jämväl de villkor, som gälla för folkskollärares rätt till avkortad
pension vid obotlig sjukdom, äro väsentligt bättre för pensionstagarna än
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
de, som gälla för dövstumlärare. Särskilt ogynnsam blir ställningen för
en lärare, som tvingas att avgå till följd av obotlig sjukdom, kort innan
lian uppnått den ålder, som skulle berättiga honom till avkortad pension
vid försvagad hälsa. Inträffar exempelvis sådant sjukdomsfall för en lä¬
rare, som fyllt 54 år och innehar 25 tjänstår, skulle han med nu gäl¬
lande delaktighetsbelopp få åtnöjas med en pension av 675 kronor, men
innehade han ytterligare blott ett levnadsår, lomme pensionen att uppgå
till 990 kronor. Det synes mig, som skulle det bättre överensstämma
med rättvisan, om den ifrågavarande avkortade pensionens belopp icke
sattes lika för alla fall utan bestämdes i förhållande till levnads- och
tjänstårens antal, som fallet är med avkortad pension vid försvagad hälsa.
Såsom framhållits såväl av petitionärerna som av styrelsen för femte
dövstumskoldistriktet, torde också den fastställda skalan för beräkning av
sistnämnda avkortade pension, nämligen den som utgår vid försvagad
hälsa, kunna anses medföra en alltför stark begränsning av pensionsbe¬
loppen, även om man vid bedömande av grunderna därför icke kan lämna
ur sikte, att rätt till hel pension inträder vid jämförelsevis tidig ålder.
Även grunderna för avkortad pension vid försvagad hälsa äro de¬
samma, som tillämpas i fråga om sm åskollärares m. fl. ålderdomsunder-
stödsanstalt.
Vid sådant förhållande synes det mig icke lämpligt att nu föreslå en
revision av hithörande bestämmelser, oaktat jag av nyss angivna skäl an¬
ser, att en sådan borde komma till stånd i fråga om båda slagen av av¬
kortad pension. Med en slutgiltig reglering av hithörande förhållanden
torde böra anstå, till dess en likartad förändring kan genomföras av
grunderna för avkortad pension från småskollärares m. fl. ålderdomsunder-
stödsanstalt.
För en sådan förändring beträffande sistnämnda anstalt erfordras gi-
vetvis en utredning såväl i fråga om pensionsbeloppens rättvisa avvägande
som vad angår de ekonomiska konsekvenser, förändringen skulle medföra.
Det är ock min avsikt att låta verkställa en dylik utredning, varvid möj¬
ligen också vissa andra ålderdomsunderstödsanstalten vidkommande spörs¬
mål böra tagas under omprövning.
I likhet med myndigheterna finner jag icke tillräckligt skäl föreligga
för införande av pensionsrätt för dövstumlärarpersonalen vid olycksfall i
tjänsten.
Icke heller anser jag mig böra förorda den ifrågasatta sänkningen av
kvinnlig tjänstinnehavares pensionsålder till 55 levnads- och 25 tjänstår.
Visserligen gäller denna pensionsålder för vissa med lärarinnor vid döv-
31
Kungl. Maj;t.s Nåd. Proposition Nr 06.
stamskolor jämförliga kvinnliga tjänstinnehavare. Men några andra skäl
för en sänkning hava icke anförts än en hänvisning till nämnda förhål¬
lande, och då de senare årens pensionslagstiftning närmast synes utmärkas
av en tendens att bestämma kvinnlig tjänstinnehavares pensionsålder
högre än sagda ålder, torde en sänkning för lärarinnorna vid dövstum-
skolorna nu icke kunna anses tillrådlig.
I fråga om föreståndares rätt till pension hade dövstumlärarsällskapet
yrkat, att i sådant fall, då eljest pensionsberättigad föreståndare icke inne¬
har det bestämda antalet tjänstår såsom sådan och sålunda enligt nu
gällande bestämmelser skulle erhålla allenast lärarpension, ersättning för
hans inbetalade högre pensionsavgifter skulle beredas honom genom en
pa föreslaget sätt beräknad ökning av hans pension såsom lärare.
Direktionen över dövstumlärarnas pensionsinrättning har avstyrkt eu
förändring i sådan riktning av gällande bestämmelser, under erinran att
dessas syfte tydligen vore att förekomma, det lärare vid alltför framskri¬
den ålder mottoge befordran till föreståndartjänst. Då en förändring av
bestämmelserna på föreslaget sätt skulle göra desamma betydelselösa ur
nu berörda synpunkt, vore det enligt direktionens mening av värde, att
de bibehölles. Direktionen erinrar i detta sammanhang om den likartade
bestämmelse, som gäller i fråga om tillförordnad rektor vid allmänt läro¬
verk, att nämligen rektorspension tillkommer honom först efter 15 års
tjänstgöring såsom rektor.
Däremot hava de flesta skolstyrelserna och statskontoret funnit en
förändring i angiven riktning äga fog för sig. Skolstyrelserna hava tänkt
sig den föreslagna pensionsökningen såsom en förbättrad lärarpension,
under det statskontoret anser riktigast att betrakta densamma som en av¬
kortad föreståndarpension. Statskontoret framhåller den skillnad, som före¬
finnes mellan rektor vid allmänt läroverk såsom tillförordnad och döv-
stumskolföreståndare såsom ordinarie tjänstinnehavare, och den olikhet i
fråga om rätt till pension, som härflyter därur, samt erinrar om de be¬
tydligt förhöjda avgifter till pensionsanstalten, som åligga föreståndare.
I anslutning till denna tankegång skulle för föreståndare, som icke inne¬
har de för erhållande av föreståndarpension i §§ 8, 9 och 10 av regle¬
mentet bestämda, respektive 10, 8 och 5 tjänståren såsom sådan, pensio¬
nen beräknas så, att för varje tjänstår såsom föreståndare, som brister i
det för vart fall bestämda antalet sådana år, avdrages från det belopp,
vilket skulle utgått vid fullt antal tjänstår, respektive 1/10, 1j8 och 1/3 av
skillnaden mellan sistnämnda belopp och motsvarande lärarpension.
Den undersökning rörande pensioneringskostnaderna enligt nu be¬
rörda båda alternativ, som direktionen fått sig anbefalld, har givit vid
32
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
handen, att då hittills i intet fall föreståndare pensionerats, som icke
innehaft de för föreståndarpension erforderliga tjänståren, någon grund
för en sannolikhetsberäkning icke finnes. Den sakkunnige har emellertid
uttalat, att det härvidlag endast kunde röra sig om en obetydlighet i
kostnadshänseende. Direktionen anser sig därför kunna hemställa, att den
verkställda kostnadsberäkningen må anses tillämplig jämväl för den händelse,
att den av statskontoret ifrågasatta reglementsändringen komme till stånd.
Vid sådant förhållande synes det mig, som om det icke borde möta
na ar a betänkligheter att medgiva den förmån i avseende på föreståndares
pensioneringsvillkor, som ifrågasatts av lärarpersonalen samt förordats av
flertalet skolstyrelser och statskontoret. Man torde nämligen icke behöva
befara, att den ifrågasatta förändringen skulle hava till följd, att, till före-
ståndartjänster befordrades personer, som på grund av framskriden ålder
skulle sakna nödiga betingelser att sköta dessa befattningar; skolstyrelserna,
som ju äga avgörandet i fråga om tjänstetillsättning, torde helt visst
komma att i detta hänseende tillvarataga skolornas bästa. Jag ansluter
mig alltså till den mening, som uttalats av statskontoret, och vill förorda,
att § 11 i pensionsreglementet förändras i nu angiven riktning.
Något förtydligande av det i § 12 av reglementet förekommande ut¬
trycket °»extra» lärare eller lärarinna, såsom dövstumlärarsällskapet ifråga¬
satt, finner jag i likhet med direktionen och statskontoret icke erforderlig.
Av det sammanhang, vari uttrycket förekommer, torde framgå, att därmed
åsyftas tjänstgöring både som vikarie a ordinarie tjänst och å extra or¬
dinarie tjänst. ,
Dövstumlärarsällskapets hemställan, att ordinarie anställning vid folk¬
skola under vissa villkor skulle få tillgodoräknas för rätt till pension från
dövstumlärarnas pensionsanstalt, anser jag mig på av direktionen och stats¬
kontoret anförda skäl icke kunna tillstyrka; särskilt synas mig de kon¬
sekvenser betänkliga, som ett beslut i sådan riktning skulle medföra.
I fråga om pensionstagare, som genom laga kraft ägande beslut dömts
förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats hava gjort sig till avsätt¬
ning förfallen, är i reglementet stadgat, att han skall hava, förverkat pen¬
sionen. Dövstumlärarsällskapet har hemställt, att sådan pensionstagare i
likhet med pensionerad civil tjänstinnehavare må få behålla en tredjedel
av det ursprungliga pensionsbeloppet.
Direktionen har icke ansett sig* hava något annat att erinra häremot,
än att den del av pensionen, som skulle få behållas, borde bestämmas till
vad som kunde anses motsvara de av pensionstagaren själv erlagda pensions¬
avgifterna. Flertalet skolstyrelser och statskontoret hava tillstyrkt döv
stumlärarsällskapets hemställan, sistnämnda myndighet under framhållande
33
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
bland annat därav, att frågor om dylik pension måste antagas bliva ytterst
sällsynta samt att ett bestämt belopp praktiskt taget vore att föredraga fram¬
för ett belopp, som i varje särskilt fall krävde uträkning efter försäkrings-
tekniska grunder.
Jämförelsen med de för civil tjänstinnehavare gällande bestämmelserna
samt de av statskontoret andragna lämplighetsskälen synas mig tala för
ett bifall till dövstumlärarsällskapets hemställan i denna punkt.
Jämte de önskemål i fråga om lärarpersonalens självpensionering, som
framförts av dövstumlärarsäilskapet och för vilka jag nu redogjort, har
sällskapet ock uttalat sig för en sådan ändring av villkoren för persona¬
lens delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att änkepensionen,
som nu utgår med 20 procent av delaktighetsbeloppet, måtte höjas till
25 procent av samma belopp, i varje fall liksom hittills med 50 procents
förhöjning för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn.
Flertalet skolstyrelser hava avstyrkt en sådan förändring, under erinran
att de pensionsbelopp, som efter den av styrelserna förordade höjningen
av delaktighetsbeloppen skulle tillkomma dövstumläraränkor, vid jämförelse
med de pensionsbelopp, som tillkomma änkor efter delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, ingalunda kunna anses små. Däremot hava skol-
stvrelserna uttalat sig för en sänkning av avgifterna till änke- och pupill¬
kassan, enär det enligt styrelsernas mening icke vore rättvist, att döv-
stumlärarna, vilkas änkepensioner skulle utgå med 20 procent av del¬
aktighetsbeloppen, erlade proportionsvis lika höga avgifter som folkskol¬
lärarna, för vilka änkepensionerna numera uppgå till 25 procent av del¬
aktighetsbeloppen. Direktionen över folkskollärarnas änke- och pupillkassa
har beträffande dessa förslag anfört, att ett genomförande av såväl det ena
som det andra av dem skulle rubba de för dövstumlärarpersonalens delaktig¬
het i kassan gjorda beräkningarna; för en höjning av pensionsbeloppen
skulle förutsättas ökat statsbidrag eller ökade delägaravgifter eller bådadera,
1 detta sammanhang har direktionen ock erinrat, att den år 1907 medgivna
höjningen av folkskoll ärar änkors pensioner från 20 till 25 procent av del¬
aktighetsbeloppen möjliggjorts genom kassans efter en längre utvecklings¬
period vunna gynnsamma ställning och sålunda i viss mån utgjort en gärd
av rättvisa mot efterlevande till dem, som bidragit till denna utveckling,
samt att dövstumlärarpersonalen tydligen icke hade någon del häri.
Icke heller statskontoret har ansett de nu berörda förslagen böra vinna
avseende. Såväl direktionen som statskontoret betona, att de belopp, var¬
till änkepensionerna efter höjning av delaktighetsbeloppen skulle komma
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 käft. (Nr 96.) 5
34
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.
att stiga, måste anses tillfredsställande i jämförelse med de pensionsbelopp,
som eljest äro beredda efterlevande till ämbets- och tjänstemän.
Ehuru jag finner dövstumlärarpersonalens strävan att för sina efter¬
levande betrygga de bästa möjliga pensionsvillkor synnerligen behjärtans-
värd, synas mig dock de skäl vara övertygande, som anförts av direktionen
och statskontoret mot eu höjning av pensionsbeloppen utan samtidig höj¬
ning av avgifterna, och jag anser mig därför icke kunna i denna punkt
förorda dövstumlärarsällskapets framställning. Lika litet synes mig vissa
skolstyrelsers förslag om sänkning av pensionsavgifterna vara tillrådligt.
Dövstumlärarsällskapet har ansett önskvärt, att pensionerna, vilka nu
utbetalas halvårsvis, finge utbekommas kvartalsvis. De flesta dövstumskol-
styrelserna hava förordat en regiementsförändräng i angiven riktning.
Ungefär samtidigt därmed att berörda förslag framställdes i fråga om
dövstumlärarnas pensionsanstalt, hade likartat förslag väckts i fråga om
folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Enär såväl direktionen över döv¬
stumlärarnas pensionsanstalt som statskontoret haft att yttra sig i anled¬
ning av sistnämnda förslag, hava dessa myndigheter vid avgivande av ytt¬
rande över dövstumlärarsällskapets här ifrågavarande framställning allenast
åberopat sina i det likartade ärendet tidigare avgivna utlåtanden liksom
det beslut, som däri fattats, i det Kungl. Maj:t den 8 april 1910 funnit
det framställda förslaget i avseende på folkskollärarnas änke- och pupill¬
kassa ej föranleda åtgärd. Nämnda beslut torde framför allt hava för¬
anletts av de ganska avsevärda merkostnader, eu förändring i antydd riktning
skulle hava medfört. Något skäl av sådan art kan givetvis icke förefinnas
beträffande dövstumslärarnas pensionsanstalt med dess jämförelsevis ringa
antal delägare.
A andra sidan bör det, såsom av direktionen framhållits, anses vara
av en viss betydelse, att härutinnan likartade bestämmelser gälla för samt¬
liga de under samma förvaltning stående pensionsanstalterna. Härvidlag före¬
finnes emellertid numera ett undantag, i det från och med år 1912 pen¬
sionerna från elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, som förvaltas
av samma direktion som dövstumlärarnas pensionsanstalt, utbetalas kvar¬
talsvis. Det synes mig vid sådant förhållande icke böra möta något hinder
att tillmötesgå dövstumlärarpersonalens framställda begäran, att jämväl pen¬
sionerna från dövstumlärarnas pensionsanstalt måtte utbetalas i samma
ordning.
Beträffande änke- och pupillpensioner åter, vilka ju utgå från folk¬
skollärarnas änke- och pupillkassa, synes icke lämpligt att till dövstum¬
lärarpersonalens förmån göra något undantag från de för övriga delägare
gällande föreskrifterna.
35
Kungl. M«j:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Under förevarande ärendes behandling har genom flertalet distrikts¬
styrelser yrkande framställts därom, att i pensionsanstaltens reglemente skulle
införas bestämmelser om tjänstinnehavares skyldighet att vid viss ålder avgå
från tjänsten. Till stöd härför har åberopats, att föreskrifter av sådant
innehåll äro meddelade i fråga om civila tjänstinnehavare.
Pensionsanstaltens direktion och statskontoret hava förklarat sig intet
hava att invända mot det framställda förslaget.
Visserligen står det distriktsstyrelserna fritt att vid lärarpersonalens
anställning uppställa de villkor i nu berörda hänseende, som kunna anses
erforderliga, och såsom framgår av i ärendet meddelade upplysningar har
så i de flesta fall skett. Men då det torde vara lämpligt, att samma regler
gälla inom alla distrikt, finner jag icke skäl att avböja det framställda
yrkandet. Den omständigheten, att, såsom statskontoret erinrat, två di¬
striktsstyrelser icke uttalat sig i ämnet, torde därvidlag vara utan be¬
tydelse, alldenstund införandet i pensionsreglementet av de ifrågasatta
föreskrifterna icke torde kunna sägas medföra någon förminskning i sty¬
relsernas rätt gent emot lärarpersonalen.
För införande i reglementet av de av mig sist tillstyrkta tre föränd¬
ringarna torde emellertid något Riksdagens beslut icke vara erforderligt.
Vad angår de kostnader, den nu förordade förbättringen av döv-
stumlärarpersonalens pensionsvillkor skulle komma att medföra, synes
det mig till en början klart, att, såsom av statskontoret framhållits, några
retroaktivavgifter icke lämpligen kunna eller böra införas. Den ökning-
av pensioneringskostnaden, som under övergångstiden kan bliva en följd
därav, att vissa delägare i kassan skulle komma att pensioneras efter del-
aktighetsbelopp, större än dem för vilka de under de hittills förflutna
åren erlagt pensionsavgifter, skulle sålunda komma att bäras av statsverket.
Då dövstumlärarnas pensionsanstalt upprättades, beräknades, att sedan pen¬
sioneringen efter 80 å 90 år nått sin jämvikt, statsverket skulle bestrida
ungefär två tredjedelar av kostnaderna för pensioneringen. Under över¬
gångstiden, intill dess jämviktsläget nåtts, skulle först de inflytande av¬
gifterna användas till bestridande av pensioneringskostnaderna, innan något
tillskott av statsmedel toges i anspråk för detta ändamål. Den nyss¬
nämnda ökning i kostnaderna för statsverket under övergångstiden, som
kan bliva en följd av den nu föreslagna pensionsförhöj ningen, kommer
sålunda att visa sig däri, att bidrag av statsmedel bliva erforderliga något
tidigare än som skulle bliva fallet, därest ingen höjning av pensionsbelop¬
pen vidtoges. Enär vid pensionsanstaltens upprättande någon närmare be-
Sänkning av
folkhögskol-
Järarnas pen¬
sionsålder.
36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
rakning icke förelåg angående den tidpunkt vid vilken statsbidrag skulle
bliva erforderligt för pensioneringens bestridande, torde ingenting kunna
närmare angivas i fråga om denna tidpunkts förskjutning genom den före¬
slagna pensionshöjningen. I den ekonomiska utredning rörande denna
pensionsförhöjning, som direktionen enligt uppdrag låtit verkställa genom
sakkunnig person, förste aktuarien K. Englund, finnes ingen uppgift be¬
träffande den nu berörda kostnadsökningen, men enligt vad jag inhämtat,
kan den icke antagas komma att uppgå till något avsevärdare belopp.
Då samma avgiftsprocent, som hittills utgått, skulle bibehållas efter
pensionsförhöjningen, är tydligt, att kostnaderna i övrigt för denna förhöj¬
ning skulle komma att fördela sig mellan kassans delägare, skoldistrikten
och statsverket enligt samma proportion, som från början avsetts. Av nyss¬
nämnda beräkning framgår, att den föreslagna pensionsförhöjningen skulle
verka på det sätt, att efter 70 å BO år skulle krävas ett årligt statsbi¬
drag å 40,120 kronor i stället för vid pensionsanstaltens inrättande beräk¬
nade 30,850 kronor, och alltså medföra en ökning av 9,270 kronor.
Den ökning av statsverkets kostnader, som skulle bliva eu följd av
den föreslagna höjningen av änkepensionerna, belöper sig enligt samma
sakkunniges beräkning till (187 kronor för år, med vilket belopp, avrundat
till 690 kronor, sålunda det för närvarande till 3,355 kronor uppgående
bidraget till folkskollärarnas änke- och pupillkassa för dövstuinlärarkårens
delaktighet däri bör höjas.
Jag övergår nu till förut omförmälda framställning angående sänkning
av pensionsåldern för lärarpersonalen vid folkhögskolorna. Nämnda lärar¬
personal äger i enlighet med Riksdagens år 1907 lämnade medgivande
från och med år 1908 rätt till delaktighet i dövstumlärarnas pensions-
anstalt. De villkor, på vilka sådan delaktighet beviljats, överensstämma i
det hela med de för dövstumlärarpersonalen stadgade, dock med ett vä¬
sentligt undantag: under det för dövstumlärare för rätt till hel pension
erfordras 60 års ålder, kräves av folkhögskollärare för samma förmån
uppnådda 65 levnadsår; den erforderliga tjänståldern är för båda grup¬
perna densamma, nämligen 30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10
tjänstår såsom sådan. Genom eu till Kungl. Maj:t å svenska folkhögskolans
lärarförenings vägnar genom dess ordförande folkhögskolföreståndaren
J- V. Jonsson den 8 oktober 1912 ingiven framställning har nu ifrågasatts
en ändring i nyssnämnda bestämmelser.
Innan jag redogör för denna framställning och däröver avgivna ut¬
låtanden, tillåter jag mig emellertid återgiva en från pensionsanstaltens
37
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.
direktion till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, vari en fråga beröres, som
står i närmaste samband med den nu avhandlade. I nämnda skrivelse,
som är dagtecknad den 23 mars 1912, anför direktionen:
Enligt- § 8 i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti
1905 erfordras för rätt till hel pension att hava uppnått 60 års ålder samt räkna
30 tjänstår. I § 9 av samma reglemente meddelas vidare vissa föreskrifter rörande
avkortad pension, innebärande att under vissa förutsättningar sådan pension kan erhållas
efter uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår samt att pensionens belopp är ställt i
beroende av levnadsåldern och skall beräknas efter en i paragrafen införd skala.
I kungörelsen angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och folk¬
skollärarnas änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna den 28
juni 1907 finnes i fråga om pensionsåldern särskilt stadgat allenast, att för rätt för
'föreståndare och lärare till hel pension vid avgång från tjänst fordras uppnådda 65
levnadsår. I övrigt förekommer i berörda hänseende endast det allmänna stadgandet,
att föreskrifterna "i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt skola i tillämpliga
delar iakttagas.
För att en föreståndare eller lärare vid folkhögskoia skall kunna erhålla hel
pension, erfordras således uppnådda 65 levnads- och 30 tjänstår. I detta hänseende
giva meddelade föreskrifter ej anledning till tvekan. I fråga åter om sådan tjänst¬
innehavares rätt till avkortad pension enligt ovannämnda § 9 i pensionsreglementet
kan det synas tvivelaktigt, huruvida sådan rätt verkligen bör liksom för en dövstum-
lärare inträda redan vid fyllda 55 levnadsår. Tvärtom borde väl den för hel pension
för folkhögskollärare stadgade högre levnadsåldern ock konsekvent medföra eu fordran
på därefter lämpad högre levnadsålder för avkortad pension. Det synes därför kunna
med visst fog ifrågasättas, huruvida stadgande^ i § 9 av reglementet för dövstumlärar¬
nas pensionsanstalt kunna i fråga om pensionering av folkhögskollärare anses såsom
utan vidare »tillämpliga delar» av pensionsreglementet, A andra sidan finnes intet
stadgat därom, att en sådan tillämplighet är utesluten.
Rörande sättet för tillkomsten av ovannämnda stadgande om folkhögskollärares
pensionsålder får direktionen erinra, att under utredningen av frågan om folkhögskol¬
lärares pensionering alltjämt förutsattes, att pensionsåldern skulle sättas lika med
dövstumlärares, till dess ärendet förekom till behandling inför statsutskottet vid 1907
års Riksdag. Utskottet ansåg lämpligt, att för rätt till pension fastställdes en levnads¬
ålder av 65 år, men att i övrigt gällande bestämmelser i § 8 av pensionsreglementet
borde bibehållas. Genom eu sådan förhöjning skulle åvägabringas överensstämmelse
med den för ämnes- och övningslärare vid statens läroverk stadgade levnadsålder för
rätt till hel pension. I detta sammanhang framhöll utskottet tillika, att den omstän¬
digheten, att folkhögskollärare kunna erhålla avkortad pension, ock borde beaktas.
Statsutskottets ifrågavarande förslag godkändes sedermera av Riksdagen och Kungl. Maj:t.
En omedelbar tillämpning av den i § 9 intagna skalan å beloppet av avkortad
pension skulle innebära, att en folkhögskollärare, som först vid uppnådda 65 levnadsår
kan erhålla hel pension, dels kunde redan vid 59 levnadsår erhålla avkortad pension
med samma procenttal av hel pension som det, varmed den avkortade pensionen skulle
utgått, om läraren varit 64 år gammal, dels och komme att, oaktat eu för hel pen¬
sion stadgad levnadsålder av 65 år, efter 55 levnadsår erhålla avkortad pension enligt
samma beräkningsgrund som den, vilken gäller för eu redan vid 60 levnadsår till hel
pension berättigad dövstumlärare.
38 Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.
Hos direktionen hava i åtskilliga fall under åberopande av § 9 i pensions-
reglementet sökts pension för vid folkhögskola anställd lärarpersonal, i vilka fall
direktionen nödgats i brist på annan föreskrift anse stadgandena i ovannämnda § 9
oförändrade äga tillämplighet på folkbögskollärare.
Direktionen, som härigenom fått särskild anledning att väcka fråga om det enligt
direktionens förmenande påtagliga behovet av gällande föreskrifters komplettering i
ovannämnda hänseende, får alltså hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de
åtgärder, som i sådant syfte må finnas erforderliga.
Jag återkommer nu till den nyssnämnda framställningen från svenska
folkhögskolans lärarförenings styrelse, vilken framställning är av följande
innehåll:
Genom beslut av 1907 års Riksdag, föranlett av Kungl. Maj:ts proposition i
ärendet, medgavs enligt särskilda villkor delaktighet för de statsunderstödda folkhög¬
skolornas lärarpersonal i dövstumlärarnas pensionsanstalt samt i folkskollärarnas änke-
och pupillkassa. I enlighet med bestämmelserna i den på grund av detta beslut ut¬
färdade kungörelsen av den 28 juni 1907 (jämte reglementet för dövstumlärarnas pen¬
sionsanstalt av den 30 augusti 1905) äro sålunda folkhögskolornas lärare för att åtnjuta
pensionsrätt skyldiga att årligen erlägga avgifter i samma proportion som dövstum-
lärarna, d. v. s. avgifter, som äro beräknade med hänsyn till full pension efter upp¬
nådda 60 levnads- och 30 tjänstår. Men i olikhet med dövstumlärarna hava de icke
fått sig tillförsäkrad den valuta för sina erlagda avgifter, som avsetts såväl vid den
förberedande utredningen av folkhögskollärarnas pensionsfråga som av Kungl. Maj:ts
till Riksdagen avgivna proposition, i det att Riksdagen utan att sänka pensionsavgif¬
terna höjde pensionsåldern med ej mindre än 5 år.
Redan den omständigheten, att folkhögskolans lärare få erlägga pensionsavgifter
enligt en för dem synnerligen ofördelaktig, i det ursprungliga förslaget icke avsedd
beräkningsgrund, torde vara skäl nog för en ändring. Men härtill komma även olä¬
genheter av annan art.
När Riksdagen beslöt höja pensionsåldern till 65 år, anfördes som motiv härför,
att i den samma år antagna lagen rörande civila tjänstinnehavares pensionering stad¬
gades denna ålder för lärare vid statens läroverk i fråga om rätt till hel pension.
Denna jämförelse synes oss ur flera synpunkter vara missvisande. Då en folkhögskolas
bestånd i långt högre grad än andra läroanstalters vilar på den personliga kraft, den
andliga spänstighet och livaktighet, läraren kan inlägga i sitt arbete, är det för hen¬
nes fortvara och utveckling av synnerlig vikt, att hon ej tvingas att behålla kvar
lärare, som redan förbrukat sin bästa arbetskraft, blott för att dessa skola sättas i
stånd att en gång erhålla pension. För en folkhögskola med vanligen ej mer än
två huvudlärare är det av en helt annan betydelse, om endera eller båda av dessa
hava nedsatt tjänstduglighet, än om vid ett statens läroverk en eller ett par av tjog¬
tals lärare äro i en sådan kondition. Vid dessa läroverk har ju dessutom staten —
genom själva sättet för förordnandet av rektor — tillförsäkrat sig, att läroanstaltens
ledning alltid kan läggas i kraftiga händer, eu anordning som med nu gällande pen-
sionsbestämmelser icke står folkhögskolan till buds. Medan en läroverksrektor efter
upphört rektorsförordnande kan återgå till en lektors- eller adjunktstjänst, skulle för
en folkhögskolföreståndare, i händelse han på grund av nedsatt arbetsduglighet ville
återgå till en andrelärarbefattning — förutsatt att en sådan stode honom till buds —
detta medföra minskning med omkring 1/;, i hans pension.
39
Kung}. Majds Säd. Proposition Xr 96.
Vid Riksdagens behandling av detta ärende framhölls även som motiv för den
högre pensionsåldern, att folkhögskollärare i allmänhet ej hava längre tjänstgöringstid
än 20 veckor för år. Denna missuppfattning, föranledd därav att pensionsförslaget
angav nämnda tjänstgöringstid som minimum, påverkade utan tvivel i hög grad Riks¬
dagens beslut. Verkliga förhållandet är, att det stora flertalet folkhögskolor utom
vinterkursen på omkring 22 veckor hava en sommarkurs på omkring 13 veckor, vadan
således de allra flesta föreståndares och ett betydande antal andrelärares tjänstgörings¬
tid utgör omkring 35 veckor årligen. Och vid det mindretal skolor, där ej sommar¬
kurs av antytt slag förekommer, är föreståndaren i regel upptagen med andra kortare
utbildningskurser av olika slag, liksom det torde kunna påstås, att en folkhögskol-
föreståndare i allmänhet är året om upptagen med verksamhet för sin skola av ett
eller annat slag.
Hittills har delaktigheten i pensionsanstalt för folkhögskollärare varit frivillig.
Den omständigheten, att nära fjärdedelen av skolföreståndare och ett vida större antal
av andrelärare ej begagnat sig av möjligheten till pension, torde i sin mån vara ett
bevis på, att de nu gällande bestämmelserna ej kunna anses tillfredsställande. Men
genom senaste Riksdags beslut har såsom villkor för statsunderstöd åt folkhögskola
bland annat stadgats, att föreståndaren och ytterligare en lärare vid varje skola måste
vara berättigade till pension. Då alltså nu pensioneringen av folkhögskollärare blivit
obligatorisk, torde en rättelse av förut påpekade missförhållande vara så mycket mer
av behovet påkallad.
Då alltså de avgifter till pensionskassan, som av folkhögskolorna och deras lärar¬
personal skola erläggas, äro beräknade för pensionering vid en levnadsålder av 60 år
och då det för folkhögskolorna är av stor vikt att äga en lärarkår av bästa möjliga
tjänstduglighet, drista vi hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes genom proposition
till Riksdagen föreslå den ändring i bestämmelserna för folkhögskollärares delaktighet
i dövstumlärarnas pensionsanstalt, att rätt till hel pension inträder vid uppnådda 60
levnads- och 30 tjänstår.
Över denna framställning har efter remiss direktionen över dövstum¬
lärarnas pensionsanstalt den 22 oktober 1912 avgivit utlåtande och däri
anfört:
Rörande de olägenheter för folkhögskolornas verksamhet, vilka enligt den re¬
mitterade skrivelsen skulle härleda sig därav, att lärarpersonalens pensionsålder satts
så högt som till 65 levnadsår, är direktionen ej i tillfälle att yttra sig; och på be¬
dömandet av denna fråga lär det huvudsakligen bero, huruvida den yrkade sänkningen
av pensionsåldern bör komma till stånd.
Emellertid anser direktionen sig böra framhålla, att då frågan om delaktighet i
dövstumlärarnas pensionsanstalt för folkhögskolornas lärarpersonal på sin tid var under
behandling, det varken från direktionens sida eller från annat håll ifrågasattes högre
pensionsålder än den för dövstumlärare stadgade eller 60 levnadsår, förr än ärendet
blev föremål för handläggning inom Riksdagens statsutskott. De verkställda beräk¬
ningarna rörande kostnaderna för pensioneringen äro jämväl grundade på det anta¬
gandet, att pensionsåldern skulle sålunda bestämmas; och i dessa beräkningar gjordes
ej någon jämkning med hänsyn till den sålunda av statsutskottet föreslagna och seder¬
mera i enlighet härmed av Riksdagen beslutade högre pensionsåldern. Eu eventuell
sänkning av pensionsåldern till 60 levnadsår skulle alltså ej medföra behov av ökniug
av det beräknade och beviljade statsbidraget till pensioneringen.
40
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition JS'r 90.
Skulle en sädaii sänkning av pensionsåldern anses böra komma till stånd, torde
i sådan förmån böra inbegripas jämväl lärarpersonalen vid statsunderstödda lant¬
mannaskolor, vilken enligt kungörelsen den 11 juni 1909 erhållit delaktighet i pen-
sionsanstalten på samma villkor som folkhögskollärare. Denna lärarpersonal torde
nämligen i alla avseenden böra jämställas med folkhögskolornas, då ju med ett stort
antal folkhögskolor äro förenade lantmannaskolavdelningar. De kostnadsberäkningar,
som föregingo denna delägargrupps upptagande i pensionsanstalten, äro visserligen
grundade på pensionsålderns bestämmande till 65 levnadsår. Men å andra sidan torde,
då delägargruppen räknar endast 4 medlemmar och således är mycket fåtalig, eu
sänkning av dess pensionsålder medföra endast eu obetydlig ökning av statens utgift
för pensioneringen, vilken ökning för övrigt i viss mån uppväges av det förhållande,
att pensionering av folkhögskollärare hittills försiggått på för dem ogynnsammare
villkor än beräknat varit. Berörda stegring av statens utgift torde därför kunna,
praktiskt sett, anses vara utan betydelse.
Vidare har i ärendet yttrande infordrats från inspektören över folk¬
högskolorna, vilken i utlåtande den 11 december 1912 uttalat sig sålunda:
De av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening anförda skälen för en
sänkning av lärarpersonalens pensionsålder synas mig värda allt beaktande. Det kan
icke bestridas, att det i många fall kan vara en olägenhet för folkhögskolorna att av
hänsyn till pensionsåldern nödgas bibehålla sådana lärare, som förbrukat sin bästa
arbetsförmåga, och att särskilt föreståndarbefattningen vid sådana skolor ställer stora
anspråk på innehavarens kroppsliga och andliga kraft. Av de åtta skolföreståndare,
som hittills beviljats pension, hava tre nödgats avgå före uppnådda 60 levnadsår med
avkortad pension, och av de återstående fem skulle åtminstone två hava gjort detsamma,
därest omständigheterna tillåtit det. Inom andrelärarkåren har hittills ingen uppnått
pensionsåldern. Omsättningen inom denna grupp av folkhögskolans lärarpersonal kar
varit mycket stark, mestadels beroende på de små lönerna. Andrelärarna hava vanligen
efter några års anställning vid folkhögskola övergått till andra undervisningsanstalter;
endast för ett mindre antal hava föreståndarbefattningar kunnat stå till buds. Även om
det kan väntas, att den nu beviljade förhöjningen i statsanslaget till folkhögskolorna
kommer att medföra en förbättring i dessa lärares ekonomiska ställning, torde dock
på många håll löneförhöjningen knappt kunna göras tillräcklig för att bibehålla andre-
läraren vid tjänsten till uppnådd pensionsålder. Men sedan numera delaktighet i pen¬
sionsanstalten blivit obligatorisk även för andreläraren, kan man emotse, det ej så få
avgifter komma att inbetalas till pensionskassan, för vilka den erläggande parten på
grund av för tidig avgång från tjänsten ej erhåller någon valuta. Detta förhållande
synes mig även böra tagas i betraktande vid bedömande av föreliggande fråga.
Såsom jämväl framgår av det utlåtande, direktionen över dövstumlärarnas pen-
sionsanstalt avgivit, äro de för folkkögskollärarpersonalens pensionering verkställda
beräkningarna grundade på den förutsättningen, att pensionsåldern skulle inträda vid
uppnådda 60 levnadsår. När Riksdagen höjde pensionsåldern till 65 år utan någon
ändring i bestämmelserna för övrigt, betydde detta en faktisk ökning i de beräk¬
nade pensionsavgifterna, men därjämte inträffade det oegentliga förhållande mellan
åldern för rätt till avkortad pension och full pensionsålder, som direktionen påpekat
i sin skrivelse den 23 mars 1912. Om nu denna oegentlighet, såsom direktionen
synes finna önskvärt, borde föranleda någon ändring i gällande pensionsreglemente,
tyckes mig rättvisan kräva, att ettdera pensionsavgifterna för lärarpersonalen sänkas,
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.
därest nuvarande pensionsåldern av 65 levnadsår bibehålies och åldern för rätt till
avkortad pension Ilöjes, eller ock att pensionsåldern sänkes till 60 levnadsår med bi¬
behållande av de avgifter och den rätt till avkortad pension, som i Kungl. Maj:ts
proposition till 1907 års Riksdag föreslogos.
Som den sistnämnda utvägen enligt min övertygelse är den för folkhögskolan
tjänligaste, tvekar jag icke att tillstyrka bifall till föreliggande ansökan.
Slutligen har statskontoret i infordrat, den 19 december 1912 avgivet
utlåtande anfört:
Enligt statskontorets mening synes det föreligga skäl för en framställning
till Riksdagen om sådan ändring i de i kungörelsen den 28 juni 1907 intagna be¬
stämmelserna angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och folkskollä¬
rarnas änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna, att det särskilda
villkoret för föreståndare och lärare om uppnådda 65 levnadsår för erhållande av hel
pension upphäves. Härigenom skulle för såväl folkhögskollärare som lärare vid fri¬
stående, statsunderstödda lantmannaskolor för rätt till hel pension vid avgång från
tjänsten fordras att hava uppnått 60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, varav för före¬
ståndare minst 10 tjänstår såsom sådan.
Av de nu återgivna framställningarna och de över dem inkomna ut-
låtandena synes mig framgå, att en ändring är påkallad i gällande be¬
stämmelser rörande folkhögskollärarnas pensionsålder.
De konsekvenser, som bliva en följd av gällande författningars till-
lämpning och som av direktionen i dess förstberörda framställning när¬
mare påvisats, torde kunna betraktas såsom mindre lämpliga och hava
väl näppeligen varit avsedda. Icke heller torde det kunna anses rättvist,
att folkhögskollärarna skola erlägga pensionsavgifter till samma belopp
som dövsturnlärarna men först fem år senare än de sistnämnda erhålla
hel pension. Då någon väsentligare skillnad i ålder vid inträdet i pen-
sionsanstalten icke torde förefinnas mellan nämnda båda lärargrupper ■—
vid en verkställd undersökning har till och med nämnda ålder visat sig
vara i genomsnitt lägre för folkhögskollärare — blir följden av gällande
bestämmelser den, att folkhögskollärarna i allmänhet få göra större eko¬
nomiska uppoffringar än dövsturnlärarna för vinnande vid eu senare tid¬
punkt av samma förmån i pensionshänseende.
Såsom i de inkomna utlåtandena framhålles, kunna de nu berörda
onöj aktigheterna i gällande bestämmelser avlägsnas, antingen därigenom
att pensionsavgifterna för folkhögskollärarna något sänkas och levnads¬
åldern för erhållande av avkortad pension höjes, eller och därigenom att
levnadsåldern för erhållande av hel pension för samma lärare sänkes från
65 till 60 år eller till samma ålder, som gäller i fråga om dövstumlärare.
Den senare utvägen synes mig avgjort vara att föredraga.
Bihang till Riksdagens protokoll IBIS. 1 samt. 65 höft. (Nr 96.)
])eparte-
mentschefen.
6
42
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
De skäl, som föranlett Riksdagen att bestämma en högre pensions¬
ålder för folkhögskollärarna än för dövstumlärarna, torde hava varit dels
önskan att i förevarande avseende vinna likformighet mellan folkhögsko-
loma, och de allmänna läroverken, dels möjligen också hänsyn till den
jämförelsevis korta årliga minimitjänstgöring, som ställts som villkor för
folkhögskollärarnas delaktighet i pensionsanstalten.
Vad förstnämnda skäl angår vill jag helt instämma i de synpunkter,
som gjorts gällande av svenska folkhögskolans lärarförenings styrelse och
inspektören över folkhögskolorna. Det ligger i sakens natur, att framgången
i arbetet vid en folkhögskola i mycket hög grad är beroende därav, att
dess lärarpersonal äger full andlig styrka och livaktighet, liksom att folk¬
högskolan och det allmänna läroverket i detta hänseende icke kunna jäm¬
ställas, enär lärarna vid en folkhögskola i regel äro vida färre än lärarna
vid ett allmänt läroverk samt var och en av de förra sålunda har att an¬
svara för en långt större andel av skolans samlade arbete än var och en
av de senare. 1 så hög grad som en folkhögskola för en framgångsrik
verksamhet är beroende av allmänhetens fulla förtroende till samtliga vid
densamma verkande krafter måste det betraktas som en allvarsam olägen¬
het, om densamma av hänsyn till pensionsförhållanden nödgas att kvarhålla
eu föreståndare eller lärare, som icke längre fyller måttet i nu berörda
hänseende. Den hittills vunna erfarenheten i fråga om den lämpliga pen¬
sionsåldern för folkhögskolans lärare, vilken av inspektören i hans utlåtande
åberopats, synes avgjort tala för behövligheten av en sänkning i enlighet
med den gjorda framställningen.
Vad därefter vidkommer frågan om folkhögskollärarnas årliga tjänst¬
göringstid är att märka, att denna sällan eller aldrig inskränker sig till
den fastställda minimitiden, utan vanligen har en omfattning, som icke
mycket understiger den för de allmänna läroverkens lärare fastställda.
Beaktas därjämte, att folkhögskollärarens tid och krafter under lärotiden
i väsentligt högre grad än läroverkslärarens tagas i anspråk för elevernas
räkning, enär folkhögskolan har karaktären ej blott av en läroanstalt utan
därjämte ock av ett ungdomshem, där det personliga umgänget mellan
lärare och lärjungar har en särdeles stor betydelse vid sidan av lektions-
arbetet, så torde från tjänstgöringstidens omfattning näppeligen något tungt
vägande skäl kunna hämtas mot den föreslagna sänkningen av pensionsåldern.
Då härtill kommer, att alla beräkningar rörande folkhögskollärarnas
pensionering gjorts med hänsyn till en pensionsålder av 60 år och ett
fastställande av denna ålder alltså icke skulle medföra någon ökning av de
beräknade kostnaderna för statsverket i och för pensioneringen, anser jag
mig kunna livligt förorda en sänkning av folkhögskollärarnas pensionsålder i
enlighet med det föreliggande, av samtliga myndigheter tillstyrkta förslaget.
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Eu sänkning av folkhögskollärarnas pensionsålder medför emellertid,
såsom av såväl direktionen över pensionsanstalten som statskontoret fram¬
hållits, som eu given konsekvens sänkning också av pensionsåldern för de
fristående statsunderstödda lantmannnaskolornas lärare. Nämnda fåtaliga
lärargrupp äger nämligen enligt Riksdagens medgivande från och med år
1910 pensionsrätt i dövstumlärarnas pensionsansta.lt på motsvarande villkor,
bestämmelser och sätt som dem. vilka äro stadgade beträffande dylik
delaktighet för lärarna vid statsunderstödda folkhögskolor och därmed
förenade lantmannaskolor. Liksom sålunda i fråga om pensionsvillkoren
för lärarna vid fristående statsunderstödda lantmannaskolor samma oegent-
ligheter äro rådande som i fråga om folkhögskollärarnas pensionsvillkor,
torde ock rörande förstnämnda lärare samma sakliga skäl för en sänkning
av pensionsåldern äga tillämpning som i det föregående anförts. Någon
avsevärd utgiftsökning' för statsverket är, såsom direktionen erinrat, icke
härav att förvänta. Det torde i detta sammanhang höra uttryckligen
framhållas, något som för övrigt framgår av vad jag nyss anfört, att nu
omförmälda lärare vid lantmannaskolor erlägga pensionsavgifter enligt all¬
deles samma grunder som lärarna vid folkhögskolor.
Jag har i denna del av ärendet rådgjort med statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet, som förklarat sig i allo biträda de synpunkter, jag
härutinnan gjort gällande.
Slutligen anhåller jag att i samband härmed få beröra frågan om
utfärdande av nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt.
I det föregående bär jag haft anledning erinra därom, att jämte döv-
stumskolornas lärare också folkhögskolornas och de fristående statsunder¬
stödda lantmannaskolornas lärare beviljats rätt till inträde i berörda pensions¬
anstalt. Sådan rätt har dessutom enligt Riksdagens beslut medgivits
lärarna vid vissa andra läroanstalter. De lärargrupper, som sålunda till¬
höra dövstumlärarnas pensionsanstalt, äro för närvarande följande:
manliga eller kvinnliga föreståndare och lärare vid dövstum skolorna,
föreståndarinna och lärarinnor vid skolhemmet i Vänersborg för blinda
dövstumma,
manliga föreståndare och lärare vid de av staten understödda folk¬
högskolorna och därmed förenade lantmannaskolor,
manlisa föreståndare och lärare vid fristående statsunderstödda lånt-
mannaskolor,
manliga eller kvinnliga föreståndare och lärare vid de med statsmedel
understödda sinnesslöanstalterna,
föreståndarinnor samt manliga eller kvinnliga lärare vid de med stats¬
medel understödda undervisningsanstalterna för vanföra.
Sänkning ar
pensions¬
åldern för
lärarna vid
fristående
statsunder¬
stödda lant¬
mannaskolor.
Nytt regle¬
mente för do v-
stumläramas
pensions¬
anstalt.
44
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 06.
Då nu gällande reglemente utfärdades för pensionsanstalten, om¬
fattade densamma allenast dövstumlärarna. Vid de nyssnämnda senare
tillkomna lärargruppernas upptagande i anstalten har emellertid någon
ändring i reglementet icke vidtagits, utan genom särskild kungörelse
har för varje sådan grupp medgivits dess delaktighet i anstalten »under
iakttagande i tillämpliga delar» av föreskrifterna i pensionsanstaltens
reglemente och med fastställande av de särskilda villkor och bestämmelser,
som i varje fall ansetts erforderliga. Vad som stadgas i reglementet,
exempelvis angående delaktighetsbeloppens storlek för dövstumlärare, gäller
sålunda för andra lärargrupper, vilka icke äro nämnda i reglementet. Vid¬
tages nu en ändring i reglementet, vilken vore avsedd att gälla allenast
dövstumlärarna, komme densamma därför likväl att gälla även andra lärar¬
grupper, därest icke uttryckligt förbehåll intoges därom, att med avseende
på andra anstalten tillhörande lärare än dövstumslärarna reglementets ur¬
sprungliga bestämmelser fortfarande skulle äga tillämplighet. Det är lätt
att inse, att på sådant sätt bestämmelserna skulle bliva i högsta grad
invecklade och svårhanterliga och för den med deras tillkomst obekante
nästan obegripliga.
Av dessa skäl har jag funnit det oundgängligt, att därest, på sätt
jag nyss förordat, förändringar i dövstumlärarnas pensioneringsvillkor
genomföras, samtidigt därmed även en omarbetning av reglementet kom¬
mer till stånd. En sådan omarbetning borde avse att införa alla de för
de olika delägargrupperna gällande bestämmelserna i reglementet, och det
på sådant sätt att den avhängighet mellan föreskrifterna för de olika del¬
ägargrupperna, som nu är rådande, försvunne. Ett förslag till nytt regle¬
mente, byggt på nu angivna grunder, har också utarbetats inom eckle¬
siastikdepartementet med biträde av tillkallad sakkunnig person, verkställande
direktören i folkskollärarnas pensionsinrättning C. Widström. Nämnda för¬
slag är för närvarande föremål för ytterligare granskning och bearbetning.
Emellertid torde för genomförande av en sådan omarbetning av regle¬
mentet, som nu angivits, Riksdagens medgivande böra utverkas. Då
Riksdagen år 1905 fattade beslut om pensionsanstaltens inrättande, god¬
kände nämligen Riksdagen enligt Kungl. Maj:ts förslag såsom grunder för
anstaltens inrättande till deras ordalydelse flera av de bestämmelser i regle¬
mentet, vilka skulle komma att beröras av den föreslagna omarbetningen
därav.
På grund av vad jag nu anfört tillåter jag mig förorda, att framställ¬
ning måtte göras till Riksdagen att medgiva, att i samband med utfärdandet
av nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt, i vilket upptagas
de beträffande vissa pensionsanstaltens delägare genom särskilda kun-
45
Kungl- Majds Nåd. Proposition Nr 96.
görelser meddelade föreskrifterna, de förändringar måtte få vidtagas i
avfattningen av de utav Riksdagen godkända grunderna, för pensions-
anstaltens inrättande och för nämnda delägares rätt till inträde däri, som
för sådant ändamål må vara erforderliga.
På samma gårig nytt reglemente utfärdas för pensionsanstalten torde
dess benämning, som numera icke nöjaktigt angiver anstaltens omfattning,
böra undergå någon jämkning.
Därest de nu gällande bestämmelserna rörande olika lärargruppers
delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, på sätt jag. nu angivit,
bliva införda i anstaltens reglemente, böra givetvis de föreskrifter, som äro
givna i särskilda kungörelser angående samma lärargruppers rätt till del¬
aktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, sammanföras med be¬
stämmelserna angående dövstumlärarpersonalens delaktighet i samma an¬
stalt uti en enda författning. Förslag till sådan författning har ock med
biträde av den förutnämnde sakkunnige utarbetats inom departementet,
och torde jag, därest Riksdagens bifall vinnes för de av mig förordade
framställningarna, i sinom tid få tillfälle att för Ivungl. Maj:t, framlägga
berörda, förslag till prövning och stadfästelse.
På grund av vad jag nu anfört får jag alltså hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå, Riksdagen att
dels besluta,
att det högsta belopp, för vilket dövstumskoldistrikt,
på i övrigt stadgade villkor må kunna vinna delaktighet
i dövstumlärarnas pensionsanstalt för vid distriktets
skolor inrättad ordinarie tjänst, som i § 1 av det för
anstalten gällande reglementet avses, skall, utgöra, för
föreståndartjänst 4,500 kronor, för lärartjänst 3,000
kronor och för lärarinnetjänst 2,000 kronor, samt
att för föreståndare, som icke innehar de för er¬
hållande av föreståndarpension i §§ 8, 9 och 10 av berörda
reglemente bestämda, respektive 10, 8 och 5 tjänståren
såsom föreståndare, pensionen skall beräknas så, att för
varje tjänstår såsom föreståndare, som brister i det för
vart fall bestämda antalet, sådana år, avdrages från det
belopp, vilket skulle utgått vid fullt antal tjänstår,
respektive Vio> Vs och Vs av skillnaden mellan nämnda
belopp och motsvarande lärarpension;
dels föreskriva, att för rätt till hel pension vid av¬
gång från tjänst skall för föreståndare och lärare vid de
46
Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.
av staten understödda folkhögskolorna och därmed för¬
enade lantmannaskolorna samt vid de fristående, stats¬
understödda lantmannaskolorna fordras att hava uppnått
60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, varav för förestån¬
dare minst 10 tjänstår såsom sådan;
dels medgiva, att i samband med utfärdandet av
nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt, i
vilket upptagas de föreskrifter, som genom särskilda
kungl. kungörelser meddelats beträffande vissa pensions-
anstaltens delägare, måtte få vidtagas sådana förändringar
i avfattningen av de utav Riksdagen godkända grunderna
för anstaltens inrättande och för nämnda delägares rätt
till inträde däri, vilka för sådant ändamål må vara er¬
forderliga;
dels ock för beredande åt lärarpersonalen vid döv-
stumskolorna av förhöjda delaktighetsbelopp i folkskol¬
lärarnas änke- och pupillkassa öka det såsom bidrag till
nämnda kassa å riksstatens tionde huvudtitel å ordi¬
narie stat uppförda anslaget från dess nuvarande belopp,
73,035 kronor, med 690 kronor till 73,725 kronor.
\ ad föredragande departementschefen sålunda hem¬
ställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposi¬
tion av det innehåll, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Holmström.
Stockholm, Ivar Heeggströms Boktryckeri A. B., 1913.