Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.
1
Nr 91.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring
av § 17 mom. 1 i reglementet för folkskollärarnas pen-
sionsinrättning; given Stockholms slott den 24 januari
1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över ecklesiastik¬
ärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgiva sådan ändring av § 17 mom. 1 i det för folkskollärarnas
pensionsinrättning gällande reglementet, att såsom tjänstår för rätt till
pension från nämnda inrättning må få räknas icke blott den tid, under
vilken lärare såsom ordinarie bestritt lärarbeställning vid folkskola, utan
även den tid utöver fem år, som han varit anställd med full tjänstgöring
vid någon till den allmänna folkundervisningen hörande skola.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 60 höft. (Nr 91.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.
Ändring av
§ 17 mom. 1
i reglementet
för folkskol¬
lärarnas
pensions-
inrättning.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde:
Bland de lärare, som äro berättigade till erhållande av pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning, finnas två grupper, för vilka nu gäl¬
lande villkor för pensions beviljande i vissa fall bliva synnerligen hårda
och tryckande. Dessa grupper omfatta dels sådana lärare, som på grund
av gällande seminariestadgas medgivande — vanligen efter flera års tjänst¬
göring i småskola eller folkskola — antagits till elever vid folkskolesemi-
narium vid högre ålder än den eljest för intagning stadgade maximiåldern
av tjugusex år, dels sådana lärare, som — likaledes vanligen efter flera års
tjänstgöring i småskola eller folkskola — av Kungl. Maj:t förklarats be¬
3
Kungl. May.ts Nåd, Proposition Nr 91.
rättigade att söka ock innehava lärartjänst vid folkskola utan hinder därav,
att de icke avlagt folkskollärarexamen.
I fråga om båda de nämnda grupperna av lärare hava nu till Kungl.
Maj:t inkommit framställningar om vidtagande av åtgärder för förbättring
av deras pensioneringsvillkor.
Uti den framställning, som avser förstberörda lärare och vilken in¬
givits av folkskoleinspektörerna E. Westberg och N. J. Jonsson, har anförts:
1 motion till Riksdagens Andra kammare (nr 143 år 1909) föreslog nu avlidne
riksdagsmannen M. Sundström, »att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Magt an¬
hålla, det Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådan ändring i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, att lärare och
lärarinna, som enligt § 33 av nådiga stadgan för folkskollärarseminarierna i riket vid
högre ålder erhållit inträde vid seminarium eller som efter flerårig tjänstgöring vid
småskola erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att söka och innehava befattning vid folkskola
men på grund härav icke vid uppnådda 60 års ålder nått den i pensionsreglementet
föreskrivna tjänstetiden, mätte erhålla rätt antingen att räkna viss del av tjänstetiden
sig till godo eller ock att vid nämnda ålder avgå med rätt till pension mot erläg¬
gande av pensionsavgiften för de år, som återstå.»
Denna motion ledde icke till någon Riksdagens åtgärd, och motionärens samma
år timade frånfälle gjorde, att ärendet ej vidare, såsom hans avsikt var, återupptogs.
De av motionären framhållna motiven till den föreslagna ändringen äro dock fort¬
farande lika gällande, och d;å vi livligt inse behovet av att något göres i den av
honom föreslagna riktningen, tillåta vi oss i underdånighet framlägga saken för Kungl.
Maj:t. Förutom de i motionen förebragta skälen till en ändring i angiven riktning
bedja vi tå framhålla, att för andra lärargrupper möjlighet finnes att vid övergång
från en kategori till en annan fa tillgodoräkna sig tjänstår från föregående verk¬
samhet. Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre
folkskola § 2 äger lärare att för vinnande av ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
han tjänstgjort såsom ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium eller ock
innehaft ordinarie anställning vid folkskola, dock ej mera än 10 år; enligt reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning § 17 mom. 3, sådant detta lyder enligt kungl.
kungörelsen den 28 juni 1907, äger lärare vid högre folkskola att för erhållande av
pension räkna den tid, han tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium;
och enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober
1907 § 17 äger tjäustinnehavare att vid beräkning av tjänstår medräkna den tid, han
innehaft annan statstjänst. Principen är således på andra områden erkänd och till-
lämpad. Jämväl inom folkskollärarkåren äger något likartat rum, i det att den tid
utöver 5 år, under vilken lärare såsom extra ordinarie varit anställd vid folkskola,
får beräknas vid ansökan om pension, endast att de ordinarie tjänståren i sådant fall
skola vara minst 20. Då de lärare, varom här är fråga, i likhet med extra ordinarie
folkskollärare tillhört småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och där under
hela sin föregående anställning erlagt sina årsavgifter, synes ett likartat medgivande
jämväl för dem vara lika befogat. Skillnaden i pensionshänseende synes inskränka
sig till att de förra avlagt examen vid folkskoleseminarium, innan de vunnit anställ¬
ning vid den allmänna folkundervisningen, medan de senare avlagt samma examen
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.
eller dispenserats därifrån efter en längre tids tjänstgöring, som i de flesta fall torde
hava varit av samma beskaffenhet, t. ex. såsom biträdande eller vikarierande i folk¬
skola eller lärare i mindre folkskola. Ett fullständigt annullerande av en väl vits¬
ordad tjänstgöring för en viss kategori inom lärarkåren, medan för en annan samma
tjänstgöring åtminstone delvis får beräknas, synes ej fullt rättvist.
På grund av vad som anförts och vad åberopade motionen i övrigt innehåller
tillåta vi oss i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa ut¬
redning om och hos Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av reglementets
för folkskollärarnas pensionsinrättning § 17, att lärare, som före avlagd examen vid
folkskoleseminarium tjänstgjort vid till allmänna folkundervisningen hörande anstalt,
må för vinnande av pension äga rätt att beräkna viss del av sin föregående verk¬
samhet under de villkor, som härför kunna befinnas erforderliga.
Beträffande den senare av ifrågavarande båda lärargrupper har i en
av åtskilliga lärare och lärarinnor till Kungl. Maj:t ingiven, den 16 sep¬
tember 1912 dagtecknad framställning anförts:
Sedan genom Kungl. Maj:ts medgivande tillfälle kan beredas vid småskola an¬
ställda lärare och lärarinnor att, efter erhållen nådig dispens, få fast anställning vid
folkskola, har uppmärksamheten blivit riktad därpå, att en dylik vid folkskolan anställd
dispenserad lärare eller lärarinna kommer att i pensionshänseende intaga en särdeles
ogynnsam ställning.
Vid lämnandet av småskolan går nämligen en sådan lärare miste om den rätt
till pension ur småskolans ålderdomsunderstödsanstalt, vartill han eljest vore berättigad
och vartill han under sitt arbete vid småskolan årligen erlagt föreskrivna pensions¬
avgifter; och vid folkskolan blir en dispenserad lärare ej fullt pensionsberättigad förrän
efter 30 tjänstår därstädes.
Givet är att det ytterst sällan kan inträffa och i verkligheten svårligen torde låta
sig göra, att en dispenserad lärare, som först tillbragt flera år vid småskolan, sedermera
skulle kunna nöjaktigt tjänstgöra ytterligare 30 år i en folkskola. Det är visserligen
sant, att möjlighet finnes att efter 25 års anställning vid folkskola erhålla en så kallad
avkortad pension; men även denna långa tjänstetid av 25 år vid folkskola — sedan
man flera år förut arbetat vid småskola — torde svårligen kunna av många uppnås.
De dispenserade lärarna, vilka erhållit dispens vid den ålder, att de svårligen
kunna kvarstå i folkskolan till uppnådd tjänstetid, och vilka lära uppgå till omkring
60 hava sålunda uppenbarligen kommit i ett mycket ofördelaktigt läge med hänsyn
till sin pension; och det synes oss, som om både rättvisa och billighet krävde, att
jämkning och rättelse härutinnan skedde och att deras pensionsförhållanden på ett mera
tillfredsställande sätt ordnades.
Enklast torde detta kunna ske därigenom, att dem bereddes rättighet att i fråga
om pension få räkna sig till godo de år, som de såsom ordinarie tjänstgjort vid små¬
skola. Härvid kan man ju tänka sig, att en sådan dispenserad lärare, vid tillgodo¬
görande av alla sina ordinarie tjänstår vid såväl småskola som folkskola, bleve be¬
rättigad till antingen 60 procent av delaktighetsbeloppet eller 75 procent av samma
delaktighetsbelopp med avdrag av 1 procent för varje i folkskolan felande tjänstar.
Tillfälle torde ock i sådant fall böra beredas dem, som så önska och kunna, att
få betala den mellanavgift — detta kunde ske genom större pensionsavgifter — som
möjligen kan erfordras för att genast göra dem likställda med andra ordinarie lärare.
Kwigl. Maj:tx Nåd. Proposition Nr 91. 5
Onskligt vore även, att en dispensera!! lärare kunde i händelse av obotlig sjuk¬
dom bliva i fråga om understöd jämbördig med övriga ordinarie folkskollärare.
Det torde ock uppenbarligen ligga i folkskolans eget intresse, att de äldre dis-
penserade lärare, vilka uppnått åldersgränsen och kanske ej kunna på ett fullt nöj¬
aktigt sätt handhava folkundervisningen, beredas tillfälle att lämna sina platser åt
yngre krafter.
Förvissade därom, att de synpunkter, vi sålunda vågat framhålla, skola vinna
Kungl. Maj:ts beaktande, få vi alltså i underdånighet hemställa:
att Kungl. Maj:t täcktes skyndsammast möjligt vidtaga åtgärder för att vid folk¬
skolan fast anställda dispenserade lärare och lärarinnor måtte, under vissa villkor och
förutsättningar, förklaras berättigade att i fråga om pension få räkna sig tillgodo de
år, som de haft fast anställning vid småskola.
Rörande nämnda framställningar hava yttranden infordrats från direk¬
tionen över folkskollärarnas pensionsinrättning. I ett den 22 oktober 1912
avgivet yttrande, avseende den förra framställningen, har direktionen ut¬
talat sig sålunda:
Det i den remitterade underdåniga skrivelsen avsedda stadgandet i § 17 mom. t
av reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, vilket stadgande innebär, att
tjänstgöring vid den allmänna folkundervisningen utan föregående folkskollärar¬
examen ej får tillgodoräknas för rätt till pension, medför tydligen, att en rätt skarp
gräns uppdrages mellan lärare vid egentliga folkskolor å ena sidan samt övriga
vid den allmänna folkundervisningen anställda lärare å andra sidan. Huruvida den i
skrivelsen påyrkade ändringen av stadgandet bör äga rum, torde således ytterst bero
på spörsmålet, om det över huvud taget är ur undervisningens synpunkt önskligt, att
nämnda gräns mer eller mindre rubbas. I detta ämne torde det ej tillkomma direk¬
tionen att närmare yttra sig.
Till stöd för föreliggande framställning har anförts, hurusom det på andra om¬
råden är medgivet tjänstinnehavare att vid övergång från en verksamhet till en annan
räkna tjänstår för pension för hela tjänstgöringstiden. Huruvida dessa åberopade fall
äro fullt jämförliga med det förevarande, synes visserligen kunna ifrågasättas. A andra
sidan lär det dock ej kunna anses annat än billigt, att lärarverksamhet vid den all¬
männa folkundervisningens skolor, dessa må nu vara av ena eller andra slaget, får,
mera än nu är medgivet, tillgodoräknas för pension från folkskollärarnas pensions¬
inrättning; och från pensionsinrättningens synpunkt är häremot så mycket mindre att
erinra, som det ju ej avses att vidtaga någon ändring i reglementets stadganden om
för olika slags pension erforderligt minimum av ordinarie tjänstår med tv åtföljande
ordinarie pensionsavgifter.
Hittills hos Kungl. Maj:t gjorda ansökningar om dispens från ifrågavarande stad¬
gande hava, med hänsyn till stadgandets ovillkorliga karaktär, lämnats utan bifall utom
i några jämförelsevis sällsynta fall, där vederbörande lärare, före erhållen dispens från
examen, redan faktiskt innehaft ordinarie tjänst. Dessa fall hava avseende på förhål¬
landen, som ligga rätt långt tillbaka i tiden. Eljest hava, såsom nämnts, framställ¬
ningar av denna art städse avslagits. I många av dessa fall hava dock omständig¬
heterna varit sådana, att direktionen, vid avgivande av underdåniga utlåtanden över
ansökningarna, skulle känt sig benägen att tillstyrka. Såsom exempel härpå må an¬
föras följande: en småskollärarinna, Kristina Grängberg i Alfta, erhöll, efter 14 års
Departe¬
mentschefen.
6 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 91.
lärarinne verksamhet, vid 34 års ålder dispens från folkskollärarinneexamen och tjänst¬
gjorde därefter i 6 år såsom extra folkskollärarinna, innan hon vann anställning såsom
ordinarie; en lärare, Olof Stadig i Transtrand, erhöll etter 25 års tjänstgöring vid
småskola och mindre folkskola vid 41 års ålder dispens från folkskollärarexamen,
varefter han erhöll anställning såsom ordinarie folkskollärare; eu annan lärare, Per
Olsson i Bosjö, avlade folkskollärarexamen vid 37 års ålder, efter 17 års föregående
tjänstgöring såsom lärare, och fick därefter ordinarie tjänst vid folkskola; en lärare,
Johan Erik Jonsson i Godegård, hade, då han vid 40 års ålder avlade folkskollärar¬
examen, därförut i omkring 18 år tjänstgjort såsom lärare vid småskola och mindre
folkskola. Exemplen skulle kunna mångfaldigas; men det anförda torde tillräckligt
belysa billigheten av utsträckt rätt till tjänstårsberäkning.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får direktionen förklara sig för sin del ej
hava något att erinra mot eu sådan ändring av stadgandet i § 17 mom. 1 i pensions-
reglementet, att för rätt till pension må tillgodoräknas, jämte tjänstgöring såsom ordi¬
narie folkskollärare, jämväl den tid utöver fem år, vederbörande eljest tjänstgjort vid
de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor.
I sammanhang härmed får direktionen hemställa, dels att andra punkten av mom.
1 i § 17 må, såsom numera saknande praktisk betydelse, utgå, och dels att i mom. 2
av samma paragraf må efter orden »ordinarie tjänstår» tilläggas »såsom folkskol¬
lärare».
Skulle av anledning, som direktionen här ovan först berört, den föreslagna
utsträckningen av rätt till tjänstårsberäkning anses innebära en allt för vitt gående
ändring av hittills rådande förhållanden, synes det dock böra göras på Kungl. Maj:ts
prövning i varje särskilt fall beroende, om och i vad män tjänstgöring före avlagd
examen må tillgodoräknas för rätt till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning.
I sitt den 19 november 1912 avgivna utlåtande över den senare av
ifrågavarande framställningar åberopar direktionen vad den i nyss åter¬
givna yttrande anfört, varjämte direktionen framhåller, att densamma icke
funnit anledning göra. någon skillnad mellan de fall, då läraren avlagt be¬
hörig folkskollärarexamen, och dem, då han erhållit dispens från sådan
examen.
Slutligen har statskontoret, efter nådig remiss, den 12 december 1912
i ärendet anfört: j
Statskontoret förutsätter, att direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
tagit i betraktande den ökade kostnad, som kan bliva eu följd av eu sådan ändring
av § 17 mom. 1 i pensionsinrättningens reglemente, som här föreslagits, och stats¬
kontoret har vid sådant förhållande för sin del icke något att erinra mot att sagda
moment erhåller den av bemälda direktion förordade lydelse.
Innan jag närmare uttalar mig i den genom nu återgivna fram¬
ställningar väckta frågan om förbättrade pensioneringsvillkor för vissa
lärare vid folkskolorna, vilka först vid mera framskriden ålder där vinna
ordinarie anställning, anser jag mig böra meddela några upplysningar an-
I
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91. 7
gående den grupp av ifrågavarande lärare, som utgöres av dem, vilka
efter erhållen dispens från folkskollärarexamen vunnit, dylik anställning.
Sedan gammalt hava till Kungl. Maj:t plägat inkomma ansökningar
om rätt för personer, vilka icke avlagt folkskollärarexamen, att söka och
innehava lärarbefattning vid folkskola, och sådana ansökningar hava under
vissa förutsättningar av Kungl. Magt bifallits. I de allra flesta fall bär
dispensen givits blott för någon särskild lärartjänst, och de förutsättningar,
som ansetts därvid böra föreligga, hava i allmänhet varit följande. Den
sökande skall hava med goda vitsord undergått prövning för anställning
vid småskola samt, utom det att han tjänstgjort i småskola, under icke
alltför kort tid bestritt lärartjänst vid folkskola eller mindre folkskola.
Vederbörande skolråd och kyrkostämma skola hava lämnat sitt förord till
ansökningen och förklarat sig villiga att anställa sökanden å den ifråga¬
varande tjänsten. Folkskoleinspektören skall likaledes hava förordat an¬
sökningen. Slutligen skall det vara tydligt, att det sökta medgivandet kan
medföra en förbättring i fråga om skolväsendet, antingen så, att försam¬
lingen förbundit sig att, därest dispensen beviljas, förändra den skola, där
sökanden tjänstgör, till en bättre typ, eller så, att en tjänst, som under
längre tid saknat ordinarie innehavare och till vilken kompetent sökande
trots upprepade ledigförklaranden icke anmält sig, därigenom kan bliva
besatt med ordinarie innehavare. Därjämte har hänsyn tagits till sökan¬
dens ålder och till den särskilda utbildning, han möjligen före eller efter
avlagd småskollärarexamen förskaffat sig. I de få fall, då en mera om¬
fattande dispens beviljats, hava sökandena genom avlagda examina eller
annorledes styrkt sig äga insikter och pedagogisk utbildning, som mot¬
svarat och vanligen åtskilligt överträffat vad som kan förvärvas under
genomgående av ett folkskoleseminarium.
Den nu rådande bristen på kompetenta lärarkrafter vid folkskolan
har givetvis föranlett, att för småskolorna utbildade lärare i allt större
utsträckning måst anställas såsom vikarier vid folkskolor, och till följd
härav hava de fall blivit allt talrikare, där nu angivna förutsättningar för
beviljande av dispens förefunnits. Antalet bifallna dispensansökningar har
därför blivit allt större. Det exakta antalet i tjänst varande sålunda dis-
penserade folkskollärare är mig icke bekant, men av en inom ecklesiastik¬
departementet gjord undersökning framgår, att den i ärendet uppgivna
siffran av omkring 60 måste anses väsentligt understiga den verkliga.
Antalet av dem, som under år 1912 erhållit dispens från folkskollärar¬
examen, uppgår till 31.
Ehuru de lärare och lärarinnor, som på nu berörda sätt vunnit
anställning vid folkskolor, helt visst med stor plikttrohet och i de allra
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.
flesta fall med god framgång fullgöra det arbete, som anförtrotts dem, torde
det dock icke kunna betraktas såsom önskvärt eller lämpligt, att under¬
visningen i folkskolorna i så pass stor utsträckning, som nu är fallet, uppe¬
hälles av lärare, vilka icke erhållit den därför avsedda utbildningen. I
den mån ökad tillgång på behörigen utbildade lärarkrafter vinnes, torde
därför dispenseringen från folkskollärarexamen kunna och böra inskränkas.
Vad beträffar den andra och helt visst mindre talrika av ifrågavarande
lärargrupper, nämligen den, som utgöres av lärare, vilka i enlighet med
gällande seminariestadgas medgivande vid högre ålder än den normala
vunnit inträde vid folkskoleseminarium, är jag av den meningen, att ut¬
sträckt möjlighet till inträde vid seminarium fortfarande bör beredas in¬
tresserade och begåvade personer, vilka genom lärarverksamhet ådagalagt
sin fallenhet för kallet. Någon framtida avsevärdare minskning av antalet
utav de till denna grupp hörande lärare är sålunda med denna uppfatt¬
ning icke att förvänta.
Efter dessa inledande anmärkningar övergår jag till det föreliggande
spörsmålet om här ifrågavarande lärares pensionering.
Enligt gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning er¬
fordras för rätt till hel pension, vilken utgår med tre fjärdedelar av det högsta
lönebelopp, varav läraren, på grund av tjänstålder, enligt gällande författ¬
ning äger att komma i åtnjutande, uppnådda 55 levnadsår och 30 tjänstår.
Såsom tjänstår räknas, förutom den ordinarie tjänstetiden såsom folkskol¬
lärare, tjänstgöring i folkskola såsom extra ordinarie efter avlagd folkskol¬
lärarexamen med undantag av de fem första åren. Av de för pensions-
rätt beräknade tjänståren skola minst 20 vara ordinarie. Lärare, som icke
uppnått fastställt antal levnads- eller tjänstår, kan under vissa förutsätt¬
ningar erhålla avkortad pension. Pensionsavgift erlägges av lärare vid
folkskola, endast om han är ordinarie; icke ordinarie lärare vid folkskola
— med undantag allenast av vikarie å ordinarie folkskollärartjänst —
erlägger avgift till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Den ekonomiska uppoffring, som kräves av en lärare för erhållande
av hel pension, är sålunda, att han skall hava inbetalt minst 20 årsavgifter
till pensionsinrättningen; det mått av arbete, som fordras av honom för
samma förmån, är, att han efter avlagd folkskollärarexamen skall hava
tjänstgjort i folkskola ett visst antal år, som i gynnsammaste fall uppgår
till 30 men kan uppgå till 35 eller flera alltefter tidpunkten för vunnen
ordinarie anställning.
I sistnämnda hänseende komma emellertid de här ifrågavarande lärarna
■med sitt försenade inträde på folkskollärarbanan i ett ganska ogynnsamt
9
kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.
läge. Visserligen hava de vanligen vid den tid, då de uppnått den för
pensionering erforderliga levnadsåldern, varit verksamma i den allmänna
folkundervisningens tjänst det antal tjänstår, som skulle erfordras för hel
pension. Men denna tjänstgöring har till någon del fullgjorts antingen i
småskola och mindre folkskola eller ock i folkskola före vunnen behörighet
till ordinarie befattning därstädes och får sålunda enligt nu gällande revier
i denna del icke komma i betraktande vid beräkningen av tjänstår.
Vad de ingivna framställningarna åsyfta är, att den tjänstgöring, som
sålunda fullgjorts före den vunna behörigheten till ordinarie folkskollärar-
tjänst, skall på ett eller annat sätt tillgodoräknas för rätt till pension.
Och sökandena anse så mycket större skäl härtill föreligga, som de och
med dem likställda under samma tjänstgöring i allmänhet gjort ekonomiska
uppoffringar för ålderns dagar genom att erlägga avgifter till småskol-
lärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Enligt det förslag till förändring härutinnan, som förordats av direk¬
tionen över folkskollärarnas pensionsinrättning och av statskontoret, skulle
visserligen stadgandet om ett minimiantal av 20 ordinarie tjänstår såsom
folkskollärare bibehållas, men det antal tjänstår, som därutöver erfordras
för erhållande av pension, skulle kunna vara intjänt före vunnen be¬
hörighet till folkskollärartjänst och även vid annan till den allmänna folk¬
undervisningen hörande läroanstalt än egentlig folkskola.
För detta förslag synas mig starka billighetsskäl tala. Här ifråga¬
varande lärare fullgöra ju lika lång tjänstetid inom den allmänna folk¬
undervisningen, som eljest kräves för hel pension. Det torde då icke
kunna anses rättvist eller billigt, att de skola gå alldeles miste om pen¬
sion eller erhålla sådan till väsentligen minskat belopp, därför att de
tagits i anspråk för mera krävande tjänstgöring, sedan de genom avlagd
folkskollärarexamen eller fullgjord tjänstgöring ådagalagt, att de avsevärt
förkovrat sig efter sin kurs vid småskoleseminarium. Det kan i detta
sammanhang vara på sin plats att påminna om det av folkskoleinspek¬
törerna Westberg och Jonsson i deras förut återgivna inlaga åberopade
stadgandet i § 17 i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
den 11 oktober 1907, enligt vilket stadgande tjänstår för erhållande av
pension får räknas icke allenast för tid, under vilken tjänstinnehavaren
innehaft tjänst, som i berörda lag avses, utan även för den tid, under
vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra
ordinarie anställning eller förordnande.
För en så skarp gräns mellan småskola och folkskola, som de här
berörda nu gällande pensionsbestämmelserna uppdraga, torde knappast
finnas några sakliga skäl; småskola och folkskola äro integrerande och
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 60 Itäft. Nr (91.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.
lika betydelsefulla beståndsdelar av ett helt, den för den stora allmän¬
heten avsedda barndomsskolan. Att i vårt land fordringarna vanligen
ställas olika för tjänstgöring inom den ena eller den andra av dessa skol¬
ålder eller rättare sagt skolstadier beror blott av ekonomiska skäl, och det
synes då icke vara anledning att uppehålla gränsen mellan dem på om¬
råden, där så icke är oundgängligen nödvändigt. Den s. k. mindre folk¬
skolan, vilken har till uppgift att fylla samma behov som en småskola
jämte en folkskola men för vilken blott erfordras småskollärarkompetens,
ådagalägger bäst, hur nära sambandet är mellan de båda skolformerna.
Det här ifrågasatta medgivandet skulle icke för pensionsinrättningen
medföra några utgifter, som icke rättvisligen böra anses åligga densamma.
De berörda lärarna skulle fullgöra samma ekonomiska minimiprestation till
anstalten som de lärare, vilka enligt gällande bestämmelser äga rätt till hel
pension. Pensionsinrättningens ställning måste tydligen vara sådan, att
densamma kan omfatta samtliga landets folkskollärartjänster. Och därest
för de tjänster, vilka nu uppehållas av dispenserade lärare, fullt kompetenta
sådana funnes att tillgå, skulle dessa givetvis i regel komma att erhålla
hel pension. Det föreliggande förslaget innebär sålunda ingen utvidgning
av det verksamhetsområde, för vilket pensionsinrättningen från början
varit avsedd.
Då jag, såsom nyss anförts, anser den i pensionshänseende hittills
uppehållna gränsen mellan tjänstgöring i olika till den allmänna folk¬
undervisningen hörande skolformer obehövlig och olämplig, finner jag icke
tillräckligt skäl att, såsom direktionen över pensionsinrättningen alterna¬
tivt ifrågasatt, föreslå, att rätten till tjänstårsberäkning för pension skulle
i varje särskilt fall göras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Där
övergången från småskola till folkskola beror på avlagd folkskollärar¬
examen, synes mig en sådan prövning av skäl, som jag här ovan berört,
näppeligen kunna leda till annat än ett medgivande av rätt till tjänstårs¬
beräkning och således vara på det hela taget meningslös, och där den
beror på av Kungl. Maj:t beviljad dispens, äger ju i alla händelser en
prövning av lärarens tjänstgöring och övriga meriter rum.
Såsom jag under nästföljande punkt i protokollet kommer att närmare
utveckla, har den nu gällande bestämmelsen om rätt att räkna tjänstår
för anställning vid folkskola i praktiken tillämpats så, att sådan rätt en¬
dast efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande ansetts tillkomma den, som
tjänstgjort vid av enskilda underhållen folkskola. Skulle bestämmelsen
om tjänstårsrätt utvidgas, på sätt jag förordat, lärer givetvis även i av¬
seende å tjänstgöring vid mindre folkskola eller småskola, som underhålles
av enskilda, samma förfaringssätt böra tillämpas.
11
Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 91.
Bifall till det förslag, jag här förordat, påkallar jämkning av några
paragrafer i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, vartill
Riksdagens samtycke dock icke torde erfordras.
Jämväl vad direktionen i sitt yttrande hemställt rörande vissa andra
redaktionella förändringar i reglementet torde ej vara av beskaffenhet att
böra föranleda framställning- till Riksdagen.
På grand av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att medgiva sådan ändring av § 17 mom. 1 i det
för folkskollärarnas pensionsinrättning gällande regle¬
mentet, att såsom tjänstår för rätt till pension från
nämnda inrättning må få räknas icke blott den tid, un¬
der vilken lärare såsom ordinarie bestritt lärarbeställ-
ning vid folkskola, utan även den tid utöver fem år,
som han varit anställd med full tjänstgöring vid någon
till den allmänna folkundervisningen hörande skola.
Vad föredragande departementschefen sålunda hem¬
ställt behagade Hans Magt Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, gilla och bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Christer (VÄlhedyhll.