Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.9.
1
Nr 73.
Kung!. Maj:ts nådiga 'proposition till Riksdagen angående pension
åt slöjdläraren vid önnestads folkhögskola A. J. Nilsson;
given Stockholms slott den 31 januari 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över eckle¬
siastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,
att slöjdläraren vid Önnestads folkhögskola Anders Johan Nilsson må
från och med månaden näst efter den, i vilken han blivit entledigad från
sin lärarbefattning, under sin återstående livstid å allmänna indragnings-
staten uppbära pension till ett belopp av 265 kronor årligen.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
DUST AF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 42 käft. (Nr 73.)
1
2
Kungl. Nåd. Proposition Nr, 73.
Pension åt
slöjdläraren
A. J. Nilsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
I en den 12 mars 1912 dagtecknad skrift har ordföranden i styrelsen
för önnestads folkhögskola A. Berg von Linde å nämnda styrelses vägnar
hos Kungl. Maj:t anhållit om avlåtande av proposition till Riksdagen an¬
gående pension åt läraren i slöjd vid sagda skola A. J. Nilsson, vilken
med hänsyn till bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 28 juni 1907
angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna icke äger rätt till pension från berörda anstalt.
Till stöd för ansökningen har anförts:
Såsom av bilagda meritförteckning framgår, har Nilsson sedan Jir 1880 varit an¬
ställd som lärare och verkstadsföreståndare vid den i förening med Önnestads folkhög-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 3
skola sedan år 1876 upprättade Kristianstads läns centralslöjdskola. Från år 1882 och
intill dessa kursers upphörande år 1901 har lian dessutom lett arbetsundervisningen
vid det under denna tid här befintliga Skånes slöjdlärarseminarium, som haft till upp¬
gift att för de båda skånska länen utbilda folkskollärare till skickliga slöjdledare.
Dessa kurser hava under nämnda tid handlett ej mindre än 330 folkskollärare i kur¬
ser om två månaders längd.
Nilsson kvarstår alltjämt i sin befattning som folkhögskolans slöjdlärare, ehuru
han nyligen på grund av svår ögonsjukdom varit nödsakad att avbryta sin under¬
visning och, med ställande av vikarie, resa till Lunds lasaretts ögonavdelning för
behandling.
Nilsson fyller den 4 april 1912 70 åt* och blir, mänskligt att se, hädanefter oför¬
mögen att försörja sig genom arbete. Då han dessutom saknar egna nämnvärda till¬
gångar och sannolikt med fördärvad synförmåga blir hänvisad till behov av särskild
persons vård, är ogift och i saknad av anhöriga, lämpade att kunna taga honom om
hand, synas hans iråkade omständigheter vara i hög grad ömmande.
Visserligen har skolans garanti fö rening redan tidigare beslutat att vid behov till¬
dela Nilsson en årspension av 350 kronor av för ändamålet avsatta medel, men då
garantiföreningens medel äro i hög grad begränsade och hårt anlitade för nödiga om¬
kostnader vid skoldriften och därför ej tåla ytterligare förhöjning av nämnda belopp
och då Nilssons tjänstgöring varit av så allmänt gagnande art, ej minst, ehuru indi¬
rekt, för folkskolans verksamhet, är det som skolans styrelse vågar bänvända sig till
Kungl. Maj:t med underdånig anhållan om pensions beviljande, stödjande än vidare
denna sin anhållan vid det faktum, att Nilsson på ett alldeles ovanligt nitiskt, plikt¬
troget och om stor skicklighet vittnande sätt under alla dessa år oavbrutet, utan tjänst¬
ledighet, fullgjort sina tjänståligganden och att han genom sin exemplariska vandel
i hög grad varit ett föredöme för de ungdomsskaror, som under årens lopp kommit i
beröring med honom.
Med hänsyn till ovan påpekade omständigheter och den ovanligt hjälplösa belä¬
genhet, en så trogen arbetare på undervisningens fält iråkat i sin sena ålderdom, vågar
sålunda styrelsen i underdånighet hemställa att Kungl. Maj:t täcktes åt slöjdläraren
vid Önnestads folkhögskola A. J. Nilsson under hans återstående livstid bevilja eu
årlig pension av åttahundra kronor.
Vid ansökningen var fogad, bland annat, meritförteckning för Nilsson,
varav framgår, att han tjänstgjort som slöjdlärare under åren 1875—1880
i Fredrikshald, åren 1877—1885 under somrarna i Karlskrona, från år
1880 vid Önnestads folkhögskola samt åren 1882—1901 vid Skånes slöjd¬
lärarseminarium. Därjämte åtföljdes ansökningen av ett intyg, avgivet av
förre föreståndaren för Önnestads folkhögskola T. W. T. Bolinder, varur
må anföras:
Beträffande Nilsson, som fortfarande fungerade i sin lärarverksamhet vid den
egentliga slöjdskolan, då Bolinder år 1908 frånträdde sin dittills innehavda föreståndar-
befattning vid Önnestads folkhögskola och därunder hörande avdelningar, vore det ett
nöje och en plikt att betyga, att under de av ingen tjänstledighet avbrutna 28 år,
som Bolinder och Nilsson samarbetat, Nilsson med aldrig svikande trohet fullgjort sina
tjänståligganden. Med stor praktisk insikt och förmåga samt en särdeles framstående,
numera mindre vanligt förekommande yrkesskicklighet och noggrannhet i utförandet
-1
Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 73.
hade Nilsson städse förenat mycket nit samt stor punktlighet och ihärdighet i sin
tjänstutövning, varjämte han alltid ådagalagt ett värdigt, anspråkslöst och exemplariskt
leverne.
Då Nilsson nu, efter uppnådda 70 levnadsår och ensamt åt denna läroanstalt äg¬
nade 32 tjänstår, genom iråkad ögonsjukdom befunne sig i sådan belägenhet, att han,
enligt läkares utlåtande, med all sannolikhet komme att helt förlora sin synförmåga
under sina återstående dagar, ville Bolinder på det livligaste förena sig i den förelig¬
gande petitionen om åtgärder för beredande av någon pension åt den därav förtjänte
och i stort behov varande mannen.
I en senare ingiven skrift har folkhögskolestyrelsens ordförande med¬
delat, att Nilsson under maj 1912 fått sitt ena öga uttaget, vadan han
numera, i besittning av blott ett i hög grad försvagat öga, endast med
stor svårighet kan vägleda sig och så gott som fullständigt är urståndsatt
att läsa och skriva.
Vidare har från förutvarande elever vid Önnestads slöjdlärarsemi¬
narium i ärendet till Kungl. Maj:t ingivits en så lydande framställning:
Undertecknade, tjänstgörande eller pensionerade folkskollärare, f. d. elever till
slöjdläraren__A. J. Nilsson vid Önnestads slöjdlärarseminarium, hava oss bekant, att sty¬
relsen för Önnestads folkhögskola till Kungl. Maj:t ingivit underdånig anhållan, att
Kungl. Maj:t måtte bereda en årlig pension åt ovannämnda Nilsson. Vi föreställa
oss, att en opinionsyttring från vår sida möjligen i någon mån skulle kunna styrka
den motivering, som i den redan ingivna ansökan förebragts, och då den tanken, att
vår gamle avhållne och skicklige slöjdlärare, sedan han av ålderdom och sjukdom nu¬
mera blivit urståndsatt att genom arbete förtjäna sitt bröd, icke av det allmänna, trots
han uppenbarligen därav är i stort behov, tillerkänts någon som helst pension, är oss
synnerligen pinsam, våga vi på det livligaste vädja till Kungl. Maj:t att, i den form
som kan synas mest lämplig, bereda Nilsson den ekonomiska trygghet för hans åter¬
stående dagar, som han i hög grad gjort sig förtjänt utav. Vi tillåta oss ytterligare
påpeka, att Nilssons verksamhet som lärare vid slöjdseminariet väl kan anses ligga
inom ett område, som berättigar beviljandet av pension från folkskollärarnas pensions-
inrättning, varjämte man ej behöver befara, att beviljandet av en dylik pension skulle
medföra några vittgående konsekvenser, i det att i hela landet näppeligen torde finnas
någon annan person, som för en pensionsansökan kan åberopa samma grunder, som
bär föreligga.
Denna framställning är undertecknad av 95 nuvarande eller pensio¬
nerade folkskollärare.
Över ansökningen har yttrande infordrats från direktionen över döv-
stumlärarnas pensionsanstalt, vilken allenast erinrat därom, att Nilsson i
enlighet med de för nämnda pensionsanstalt gällande bestämmelserna är
utesluten från möjligheten att bliva delägare i anstalten och således även
från att kunna därifrån undfå pension.
5
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Statskontoret har efter erhållen remiss i ärendet anfört:
Deri kommitté, som på sin tid både att avgiva förslag angående dövstumlärarnas
pensionering, yttrade bland annat:
»Vidkommande mera tillfälligt anställda lärarbiträden samt särskilda lärare i
övningsämnen och slöjd har den jämförelsevis lösa ställning, dessa intaga till dövstum-
undervisningen, för kommittén utgjort full anledning att anse dem icke böra inne¬
fattas i den nu ifrågasatta pensioneringen.
Därest emellertid någon sådan person skulle efter långt och nitiskt arbete i
dövstumskolans tjänst befinnas vara i behov av understöd på sin ålderdom, vågar kom¬
mittén antaga, att vederbörande skoldistrikt ej lärer underlåta att bringa honom den
hjälp, som må anses erforderlig.»
I anslutning härtill erhöll reglementsförslagets § 1 den lydelse, att från pen-
sionsanstalten uteslötos: »särskilda lärare eller lärarinnor i övningsämnen eller slöjd».
Så skedde även i det sedermera antagna reglementet av den 30 augusti 1905.
Då fråga uppstod att bereda lärarpersonalen vid folkhögskolorna delaktighet i
dövstumlärarnas pensionsanstalt, anbefalldes en utredning under förutsättning, bland
annat, att delaktigheten icke skulle avse »särskilda lärare i övningsämnen eller slöjd»;
och dessa lärare blevo också genom kung!, kungörelsen den 28 juni 1907 därifrån
uteslutna.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit måste det hos statskontoret väcka be¬
tänkligheter att för Nilsson hemställa om någon statspension. Skulle Kung!. Maj:t
icke desto mindre, i betraktande av det långvariga, plikttrogna och särdeles väl vits¬
ordade arbete, Nilsson nedlagt i folkhögskolans tjänst, finna gott framlägga nådig pro¬
position till Riksdagen om pension åt Nilsson, lärer, vid bestämmande av pensions¬
beloppets storlek, avseende böra fästas därvid, att Nilsson, även om han kunnat vinna
delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, icke skulle kunnat därifrån erhålla högre
pension än 75 procent av sitt delaktighetsbelopp i anstalten.
Enligt meddelande från styrelsen för Önnestads folkhögskola har Nilsson under
de 10 sistförfiutna åren såsom slöjdlärare vid skolan uppburit en årlig kontant avlöning
av 820 kronor, vilket, för den händelse han kunnat vinna inträde i pensionsanstalten
under samma villkor som andra lärare vid folkhögskolor, skulle liava utgjort hans
delaktighetsbelopp; och skulle ban i sådant fall kunnat vid 65 levuads- och 30 tjänstår
erhålla en till högst 615 kronor uppgående pension.
Emellertid har Önnestads folkhögskolas garantiförening utfäst sig att till Nilsson
årligen utbetala ett understöd av 350 kronor, vid vilket förhållande eu möjligen be¬
viljad pension från statsverket icke torde böra bestämmas till högre belopp, än att
densamma jämte den årliga summa, som av ovannämda garantiförening tillförsäkrats
Nilsson, uppgår till 615 kronor.
Såsom statskontoret framhållit, måste det väcka betänklighet att ifråga¬
sätta pension för en person, tillhörande en grupp av tjänstemän, som ut¬
tryckligen är utesluten från delaktighet i den pensionsanstalt, densamma
närmast skulle tillhöra. Vad här ifrågakomma fall angår föreligger emel-
lertid en omständighet, som synes ägnad att i någon mån minska betänk¬
ligheten. Liksom lärarna i slöjd vid folkhögskolor hava också motsvarande
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 42 käft. (Nr 73.) 2
Departe¬
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
lärare vid de till den allmänna folkundervisningen hörande skolorna tidigare
varit uteslutna från rätt till pension. Genom beslut av 1912 års Riksdag
har emellertid sådan rätt beretts sistnämnda lärare från småskollärares
in. fl. ålderdoinsunderstödsanstalt.
Detta oaktat torde säregna och synnerligen behj ärtans värda omstän¬
digheter böra föreligga, för åt t ett undantag i fråga om de för slöjdlärare
vid folkhögskolorna lagstadgade förhållandena skall kunna anses tillrådligt.
De upplysningar, som i det föregående meddelats om den här ifrågavarande
läraren och hans verksamhet, synas mig giva vid handen, att så är för¬
hållandet i föreliggande fall. Såväl de av hans förmän avgivna intygen
som den stora anslutningen från hans lärjungars sida till den till hans
förmån ingivna petitionen torde bära ojävaktigt vittne om att det här
gäller en med sällsynt trohet och skicklighet fullgjord långvarig lärar¬
gärning, vars betydelse för den allmänna folkbildningen torde sträcka sig
ganska vida. Tages därjämte hänsyn till den gamle lärarens olycksöde att
på ålderns dagar hava blivit nästan fullständigt blind, synes mig här före¬
ligga ett fall, där hänsyn till de behjärtansvärda omständigheterna kan få
tala utan att behöva nedtystas av farhågan för vittgåeende konsekvenser.
Vad angår det belopp, till vilket pensionen för den ifrågavarande
läraren må bestämmas, anser jag mig, ehuru jag hellre skulle velat för¬
orda ett högre belopp, icke kunna gå utöver vad statskontoret härutinnan
föreslagit.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen medgiva,
att slöjdläraren vid Önnestads folkhögskola Anders
Johan Nilsson må från och med månaden näst efter den,
i vilken han blivit entledigad från sin lärarbefattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragnings-
staten uppbära pension till ett belopp av 265 kronor
årligen.
Denna av statsrådets övriga ledamöter understödda
framställning behagade Hans Maj:t Konungen gilla; och
skulle proposition i ämnet avlåtas till Riksdagen av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J. F. Högberg.
Stockholm, Ivar Ifeggströms Boktryckeri A. B., 1913.