Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
5
Nr 294.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående vård av enskildes skogar på Oland; given
Stockholms slott den 25 april 1913.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda proto-
tokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående vård av
enskildes skogar på Oland.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
6
Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 294.
Förslag
till
Lag
angående vård av enskildes skogar på Öland.
Härigenom förordnas, att beträffande Öland skola under tiden till den
1 juli 1916 i stället för lagen angående vård av enskildes skogar den 24
juli 1903 gälla följande bestämmelser:
1 §•
o
A skogsmark, tillhörig enskilde, må avverkning för annat ändamål
än nedan i denna § sägs äga rum allenast med tillstånd av skogsvårds-
styrelsen inom det landstingsområde, vartill Öland hör. Då tillstånd till
avverkning meddelas, äger styrelsen föreskriva de åtgärder, som för åter-
växtens betryggande prövas erforderliga. Skogsägaren är berättigad att
erhålla tillstånd till avverkning på en gång i så stor utsträckning, som,
med hänsyn tagen jämväl till gårdens framtida behov, är med skogens
återväxt förenlig; dock må avverkning i den omfattning, att särskilda åt¬
gärder erfordras för återväxtens betryggande, allenast medgivas, om så¬
dana åtgärder kunna utan oskälig kostnad företagas. Tillstånd må ej avse
avverkning efter utgången av den för denna lags giltighet bestämda tid.
För avverkning till gårdens behov eller för skogsmarks uppodling
till trädgård, åker eller äng eller användande till byggnadstomt eller annat
likartat ändamål vare tillstånd icke erforderligt.
2 §•
Vill någon annorledes än till gårdens behov förfoga över virke, som
blivit för sådant ändamål avverkat, söke därtill skogs vårdsstyrelsens till¬
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 29i.
7
stånd, ägande styrelsen jämväl vid sådant tillstånds meddelande föreskriva
för återväxtens betryggande erforderliga åtgärder.
Virke, som avverkats för skogsmarks uppodling till trädgård, åker
eller äng eller användande till byggnadstomt ellier annat likartat ändamål,
skall, såvitt lämpligen ske kan, till gårdens behov användas. Vill någon
över dylikt virke annorledes förfoga, söke därtill skogsvårdsstyrelsens till¬
stånd.
3 §•
Ägare av skogsmark vare ansvarig för att de åtgärder vidtagas, som
till återväxtens betryggande föreskrivas. År avverkningsrätt upplåten till
annan, vare jämväl denne underkastad enahanda ansvarighet; äge dock, där
annat ej blivit avtalat, av skogsmarkens ägare söka åter, vad ban sålunda
nödgats utgiva.
Ö o
Om ansvarighet för åtgärder, som till återväxtens betryggande järn-
likt 8 § 2 mom. föreskrivas, gäller vad där stadgat är.
4 §•
Tillstånd till avverkning må i allmänhet av skogsvårdsstyrelsen med¬
delas allenast efter förutgången undersökning på marken samt utsyning,
som på styrelsens förordnande verkställes av någon dess forstligt bildade
tjänsteman. Finner styrelsen på grund av undersökning, varom nyss är
sagt, eller eljest verkställd utredning uppenbart, att genom avverkning,
vartill tillstånd sökes, skogens återväxt icke äventyras, vare utsyning ej
erforderlig.
Då tillstånd att förfoga över virke, varom i 2 § förmäles, blivit sökt,
äger skogsvårdsstyrelsen föranstalta om undersökning å marken, om an¬
ledning därtill föreligger.
5 §•
1 mom. Skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, varom i 1
eller 2 § sägs, skall så fort ske kan sökanden bevisligen tillställas. Den,
som med beslutet icke åtnöjes, äger att däröver hos Konungens befall-
ningshavande anföra besvär sist innan klockan tolv å trettionde dagen
efter det han av beslutet erhållit del, och skall underrättelse därom i be¬
slutet meddelas.
Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens
befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne
Konungens befallningshavande en skogsstatens tjänsteman att med biträde
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
av två ojäviga gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem,
som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrätt-
ning i orten valda äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva redo¬
görelse.
2 mom. Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos
Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning, som för
ekonomimål i allmänhet är stadgad.
6 §•
Kostnaden för förrättning, varom i 4 § sägs, skall utgå av medel,
som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas; dock skall nödig hantlangning av
sökanden utgöras.
Kostnaden för undersökning, varom i 5 § 1 mom. förmäles, skall av
samma medel förskjutas, men kan genom Konungens befallningshavandes
slutliga beslut åläggas klaganden, om han undersökningen påkallat.
7 §•
Hava till återväxtens betryggande föreskrivna åtgärder blivit efter¬
satta, äger domstolen på talan av skogsvårdsstyrelsen förklara styrelsen
berättigad att på vederbörandes bekostnad verkställa samma åtgärder eller,
om dessa äro av beskaffenhet att icke vidare kunna med åsyftad verkan
fullgöras, andra åtgärder, vilka domstolen prövar vara för återväxtens be-
tryggande erforderliga samt av beskaffenhet att kunna verkställas utan
oskälig kostnad.
Talan mot rättens slutliga utslag föres genom besvär.
8 §.
1 mom. Den, som utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd bedriver av¬
verkning i fall, då sådant tillstånd jämlikt 1 § är erforderligt, straffes
med böter från och med tio till och med femhundra kronor, och skall
det avverkade virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bort¬
fört, fortfarande är i avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas
förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverk¬
ningen, skyldig att utgiva ersättning med belopp, motsvarande dess värde.
Förfogar någon utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd annorledes än till
gårdens behov över virke, som blivit utan styrelsens tillstånd avverkat,
äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
9
Innefattar förfarande, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna § är stadgat ej vinna tillämpning; dock
skall delägare i samfälld skog, som genom sådant förfarande tillika miss¬
brakat sin rätt i samfälligheten, hava förverkat vad å honom belöper av
virke, varmed han tagit brottslig befattning, samt, där hans andel i virket
undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty här förut är sagt.
2 mom. År genom avverkning, som utan skogsvårdsstyrelsens till¬
stånd bedrivits i fall, då sådant tillstånd jämlikt 1 § är erforderligt, sko¬
gens återväxt äventyrad, äger domstol på därom förd talan föreskriva den,
som låtit verkställa avverkningen, de åtgärder, vilka för återväxtens be-
tryggande å den avverkade skogsmarken erfordras och utan oskälig kostnad
kunna verkställas, samt förelägga viss tid, inom vilken samma åtgärder
skola vara fullgjorda, vid äventyr att de eljest varda av skogsvårdsstyrelsen
på den försumliges bekostnad verkställda. År av ägare avverkningsrätt
upplåten till annan och har denne genom avverkning, varom nyss är sagt,
äventyrat skogens återväxt, må jämväl ägare kunna meddelas enahanda
föreläggande; äge dock av den skyldige söka åter, vad han sålunda nödgas
utgiva.
Förfogar någon utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd annorledes än till
gårdens behov över virke, som blivit utan styrelsens tillstånd avverkat,
och är genom den avverkning skogens återväxt äventyrad, äge vad förut
i detta moment är stadgat motsvarande tillämpning.
9 §•
Kronobetjänte så ock skogsvårdsstyrelsen och de till dess biträde
anställda tjänstemän äga lika behörighet att åtala förseelser, varom i 8 §
1 mom. sägs, samt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet.
Varder ej inom trettio dagar, från det beslag skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.
Angående åtgärder till återväxtens betryggande, varom i 8 § 2 mom.
förmäles, tillkommer det skogsvårdsstyrelsen att föra talan.
10 §.
Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord, som om auktion å utmätt lös
egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen
prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner, på an¬
mälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse eller
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 232 höft. (Nr 293—294). 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, för-
ordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och
skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller,
där han bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att
för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åkla¬
garens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst åtta dagar, in¬
nan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan sägs, skall vara
åtföljd af fullständig, av två trovärdiga män styrkt förteckning, utvisande
virkets mängd och beskaffenhet.
11 §•
Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning av
förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 8 § utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel tillfaller åkla¬
garen samt tre fjärdedelar landstingsområdets skogsvårdskassa.
Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall, till
dess frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas
hos länsstyrelsen, och vare om insättning av sådana medel i bankinrätt¬
ning lag, som i 138 § utsökningslagen sägs.
12 §.
Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt denna
lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.
13 §.
Prövas för skogsåterväxtens skyddande erforderligt, att rätt till bete
å skogsmark varder för viss tid av året inskränkt, ankomme på Konungen
att, efter landstingets och hushållningssällskapets hörande, därom meddela
särskilda föreskrifter.
14 §.
I avseende å skogar, vilkas bestånd erfordras till skydd mot flyg-
sandsfält, äger denna lag ej tillämpning, sedan sådant förordnande i fråga
om avverkning å desamma meddelats, som i lagen angående skyddsskogar
sägs.
11
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
15 §.
Beträffande avverkning, som ägt rum före denna lags trädande i
kraft, skall lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli 1903 äga
tillämpning; dock att förbud enligt nämnda lag ej vidare må meddelas.
Har sådant förbud förut meddelats, skall det icke äga tillämpning å av¬
verkning, som äger rum efter det nya lagen trätt i kraft.
Denna lag skall jämväl efter den 30 juni 1916 äga tillämpning
i fråga om åtgärd, som jämlikt densamma av skogsvårdsstyrelsen före¬
skrivits, ävensom beträffande överträdelse, som emot lagen ägt rum.
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
, Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde efter
gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:
»I underdånig skrivelse den 22 december 1911 har skogsvårdssty-
relsen inom Kalmar läns södra landstingsområde hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes i nåder taga under omprövning, huruvida icke Ölands i en¬
skild ägo varande och blivande barrskogar borde ställas under skogsvårds-
styrelsens uppsikt och kontroll på sådant sätt, att ingen saluavverkning
av något slag finge företagas utan efter förutgången prövning och anvis¬
ning av skogsvårdsstyrelsen, eller med andra ord, att »Lag angående vård
av enskildes skogar inom Gottlands län» utsträcktes att gälla även för Öland.
Skogsvårdsstyrelsen har därvid såsom skäl för sin framställning
anfört följande:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
13
Styrelsen hade under senare år fått erfarenhet av att skogsskövlingen
fått insteg på Oland, som i enskild ägo egentligen endast hade fyra barr-
skogskomplex att uppvisa, nämligen Ralla tall i Högsrums socken, Lindby
och Störlinge i Gärdslösa socken samt Skedemosse i Köpings socken. Vid
förstnämnda ställe hade redan tvenne lagstridiga avverkningar ägt rum, av
vilka den ena påkallat syn enligt 2 § i 1903 års skogslag, men vad den
andra anginge godvillig överenskommelse kunnat träffas. Skulle dessa
avverkningar åtföljas av flera, varom styrelsen kände sig fullkomligt för¬
vissad, vore styrelsen i stort sett maktlös att tråda hindrande emellan.
Visserligen kunde styrelsen, när en eventuell avverkning påbörjades, på¬
kalla syn enligt skogslagens ovannämnda 2 § och därefter få till stånd
ett avverkningsförbud, meddelat av Konungens befallningshavande i länet
enligt 5 § i skogslagen, men jämlikt 6 § i samma lag kunde avverkaren
ställa pant eller borgen för framtida återodlingsåtgårder och därefter obe¬
hindrat fortsätta avverkningen.
Då avverkningar inom landstingsområdet, Öland inbegripet, trots
skogsvårdsstyrelsens upplysningsarbete, fortfarande uttoges medelst dimen-
sionshuggningar eller ock oerhört stora kalhuggningar men ej efter först¬
uga principer, varvid emellertid kvarlämnades alla sönderbrutna och under¬
tryckta träd, som helt och hållet saknade växtkraft och vilkas borttagande
stötte på stora svårigheter från markägarnas sida, såge sig styrelsen ofta
nödsakad att begära laga syn för att få marken i sådant skick, att kultur¬
arbetenas utförande möjliggjordes. Detta förfarande, som för närvarande
vore det enda möjliga, droge emellertid ut på tiden ett ä två år, enär
synen oftast hade rättegång till följd, och hade vad Öland beträffade sin
särskilda stora betydelse däruti, att hyggestrakten, när slutligen ärendet
blivit avgjort, alltid vore så tätt beväxt med högt gräs, att kulturåtgärderna
vore förenade med de största besvärligheter och kostnader och i vissa fall
till och med omöjliga.
Det syntes emellertid hårt för skogsvårdsstyrelsen att Ölands fåtaliga
barrskogar i enskild ägo skulle kunna skövlas utan att sådant effektivt
kunde förhindras genom gällande skogslag, så mycket mer som styrelsen
under sin sjuåriga verksamhet lagt ned mycket arbete och stora kostnader
på att å Ölands ofruktbara sandmarker uppdraga skogsbestånd. Redan
hade styrelsen genom överenskommelse fatt åt sig på tjugu år upplåtna fem
stycken av gammalt kala marker i tre var för sig sammanhängande om¬
råden, vilka styrelsen läte inhägna och kultivera, och synnerligen hårt
vore det, om de uppspirande skogarna efter fridlysningstidens utgång
skulle bliva utsatta för skövling utan att varaktigt hinder därför kun¬
de ställas.
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
Skogsvårdsstyrelsen framhöll slutligen, hurusom Öland till sin natur
överensstämde med Gottland, men ej med fastlandet, samt att Öland i
skogligt avseende vore mycket sämre lottat än Gottland.
Hörda över den underdåniga framställningen hava de lokala myn¬
digheterna och korporationerna ytträt:
kronofogden i Ölands fögderi: att inom Öland få exempel givits, att
enskilda markägare vanvårdat sina skogar, men att till förebyggande av
att de uppväxande, sparsamt förekommande skogsplanteringarna på ön
framdeles skövlades, lagen angående vård av enskildes skogar inom Gott-
lands län borde tillämpas även på Öland;
Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott: att ut¬
skottet fullkomligt anslöte sig till de synpunkter och det förslag, som av
skogsvårdsstyrelsen framlagts;
Kalmar läns södra landsting: att då ännu ej å Öland förekommit
några omständigheter, som borde föranleda en sådan åtgärd som den före¬
slagna, och med skäl kunde befaras att den för Gottlands län gällande
skogslagens stränga bestämmelser i avseende å disposition av egen skog
skulle verka mera hämmande än gagnande för den å ön alltmer förekom¬
mande skogsplanteringen, ville landstinget för närvarande icke tillstyrka
bifall till förslaget;
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kalmar län: att befallnings-
havanden på de av skogsvårdsstyrelsan anförda skäl ansåge önskvärt, att
särskilda bestämmelser rörande vården av enskilda skogar å det skogfattiga
Öland bleve gällande, och därföre funne sig böra förorda den gjorda fram¬
ställningen till nådigt^ avseende;
jägmästaren i Olands revir: -— efter framhållande av, att på Öland
i enskild ägo funnes endast några större äldre barrskogskomplex, av vilka
det vid Ralla tall torde vara störst, samt att på flera ställen under de
senare åren vore utförda planteringar, vilka syntes vackra och växtliga
— att då kalhuggning av ett par mindre områden vid Ralla tall ävensom å
några andra ställen ägt rum och ytterligare kalhuggningar, som jäg¬
mästaren hört, torde vara att" befara under den närmaste tiden, och dä
det vore synnerligen önskvärt, att de växtliga ungskogarne, såväl äldre
som yngre, bevarades, bland annat därför att de på grund av Ölands
öppna och för stormar utsatta läge vore synnerligen behövliga såsom skydd,
tillstyrktes förslaget;
överjägmästaren i Södra distriktet: att han, som trodde sig äga en
tämligen ingående kännedom om skogsförhållandena å Öland, tillstyrkte den
för Gottlands län gällande lagens utsträckande att gälla för Öland, varest
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 294. 15
de skogsbiologiska omständigheterna i allmänhet vore mycket liknande dem
å Gottland.
Vidare har domänstyrelsen avgivit underdånigt utlåtande i ärendet
och därvid anfört: Naturförhållandena å Öland vore, i stort sett, lik¬
artade med dem å Gottland, och redan på sådan grund måste det anses
lämpligt, att enahanda bestämmelser i skogshushållningshänseende bleve för
båda öarna gällande. Då enskildes skogar å Öland förekomme i propor¬
tionsvis långt mindre omfattning än å Gottland och följaktligen förekom¬
mande överavverkning å Öland vore ägnad att medföra större vådor än
sådan avverkning å Gottland, bleve detta önskemål än mera angeläget att
genomföra. Såsom skogsvårdsstyrelsen andragit, funnes anledning befara,
att nu för Öland gällande skogslag icke skulle kunna avskräcka från för
framtiden vådliga skogsskövlingar, eu farhåga, som jämväl delades av jäg¬
mästaren i orten. Det måste därför anses vara av vikt att snarast möjligt
åvägabringa bestämmelser, som bättre än de nuvarande vore ägnade att
bevara de enskildes skogar, såväl av barr- som av lövträd, å Öland; och
torde de i åberopade lagstiftning för Gottland meddelade stadgandena vara
de, som för närvarande mest lämpade sig därför, så mycket mera som en
kraftig opinion inom orten syntes vara för en dylik lagstiftning. Domän¬
styrelsen anslöte sig fördenskull till det uttalande i ämnet, som gjorts av
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.
Slutligen har skogsvårdsstyrelsens framställning varit remitterad till
den av Eders Kungl. Maj:t tillsatta skogslag stiftning skommittén.
I sitt underdåniga utlåtande framhåller kommittén till en början,
hurusom samtliga förut hörda myndigheter och korporationer med undan¬
tag av landstinget funnit sig föranlåtna att biträda den gjorda framställ¬
ningen. Beträffande landstingets ståndpunkt förklarar kommittén sig icke
kunna finna de till stöd för densamma anförda skälen vara bärande. Att
å Öland icke skulle förekommit några omständigheter, som borde föranleda
den föreslagna åtgärden, motsades av skogsvårdsstyrelsens uppgift att tvenne
lagstridiga avverkningar redan ägt rum och säkerligen komme att efterföljas
av flera, vilken uppgift bekräftades av jägmästaren i reviret. Och vad det
andra skälet anginge, kunde kommittén ieke dela den uttalade farhågan om
ett hämmande av förekommande skogsplantering. Det syntes fastmera kom¬
mittén tvärtom, som om en markägare skulle med större nit och intresse
företaga planteringar och andra åtgärder för skogens förkovran och vård,
därest han visste, att vad han sålunda åstadkomme vore genom lagens be¬
stämmelser skyddat mot ödeläggelse från en efterföljande ägares sida.
Da kommittén sålunda, yttrar kommittén vidare, på grund av vad i
ärendet förekommit ansåge det otvivelaktigt, att rörande enskildas skogar
16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
å Öland erfordrades strängare lagbestämmelser än de nu gällande, utgjorde
detta allenast en bekräftelse av vad kommittén under utredningen av den
till kommittén överlämnade frågan, om och i vilka avseenden 1903 års lag
angående vården av enskildes skogar kunde tarva ändring, funnit såsom
allmän regel kunna antagas, eller att ändringar i nämnda lag måste anses
i åtskilliga avseenden vara av behovet påkallade. Emellertid hade kom¬
mittéarbetet ännu icke hunnit fortskrida därhän, att det kunnat slutgiltigt
bedömas, efter vilka linjer dylika ändringar borde ske, eller om sådana
borde vidtagas lika för hela lagens nuvarande giltighetsområde eller på
grund av rådande förhållanden göras olika för skilda delar därav. Men
då det syntes uppenbart, icke allenast att, såsom nyss nämnts, strängare
bestämmelser vore erforderliga rörande enskildas skogar å Öland, utan
även att ett oförtövat ingripande med sådana bestämmelser vore starkt av
nöden, hade oaktat nyssberörda förhållande kommittén ansett sig böra
tillstyrka, att beträffande Öland nu meddelades föreskrifter av enahanda
innehåll med de för vården av enskildes skogar inom Gottlands län gäl¬
lande, vilka torde vara ägnade att verksamt skydda skogsbestånden och
befordra skogsvården inom ifrågavarande landsdel. Härvid ville kommittén
dock i underdånighet hava förbehållit sig att under sitt vidare arbete för
utredande av frågan om ändringar i omförmälda 1903 års lag få taga
under ytterligare prövning, huruvida måhända andra bestämmelser kunde
befinnas vara att föredraga framför de nu ifrågas tällda.
För ett genomförande av det väckta förslaget torde, enligt kom¬
mitténs mening, erfordras en förändring i 1903 års lag angående vård av
enskildes skogar, av innehåll att från lagens giltighetsområde_ undantoges,
förutom vad lagen redan i detta hänseende angåve, jämväl Öland. Med
ett dylikt undantagande från nämnda lags giltighetsområde skulle, jämlikt
innehållet i lagen (andra stycket i 1 §), jämväl följa att icke heller för¬
ordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser bleve vidare för
Öland gällande. Ersättandet av de sålunda upphävda bestämmelserna syn¬
tes kommittén lämpligast kunna ske genom att i särskild författning på¬
bjuda tillämpandet av vad i lagen den 13 juni 1908 angående vård av
enskildes skogar inom Gottlands län och förordningen samma dag angående
skogsvårdsstyrelse inom Gottlands län funnes stadgat jämväl å Öland, med
angivande tillika av de jämkningar och iakttaganden, som därvid bleve
nödiga.
Till närmare belysande härav har kommittén vid utlåtandet bifogat
förslagsvis avfattade bestämmelser av antytt innehåll.
Tillika har kommittén framhållit, att beträffande skogsvårdsavgift^-
torde, sedan genom lag den 11 oktober 1912 enhetliga bestämmelser blivit
17
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
införda för såväl Gottlands län som 1903 års skogsvårdslags giltighets¬
område, icke några särskilda föreskrifter behöva ifrågakomma i samman¬
hang med ett förverkligande av förslaget.
På grund av vad i ärendet förekommit finner jag det uppenbart, att med
%de på Öland rådande förhållanden bestämmelserna i den allmänna skogsvårds¬
lagen av 1903 icke äro för ett bevarande av de i enskild ägo varande skogs-
bestånden å ön tillfyllestgörande, utan måste i sådant avseende ersättas med
andra och strängare föreskrifter. Visserligen är det ju redan, hos ovan omför-
mälda kommitté, föremål för utredning, huruvida och i vad mån ett dylikt
skärpande av nyssberörda lags bestämmelser över huvud taget är behövligt.
Men då av kommitténs ovan återgivna uttalande framgår, att de nya be¬
stämmelser, som av nämnda utredning må bliva föranledda, icke kunna
komma i tillämpning ännu på några år, samt ett dylikt dröjsmål synes
kunna för Öland bliva särskilt menligt, tvekar jag icke att understödja den
gjorda framställningen. I händelse denna bifalles, torde de nya bestäm¬
melserna böra träda i kraft genast efter utfärdandet därutav.»
Föredraganden uppläste härefter vid skogslagstiftningskommitténs
underdåniga utlåtande fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
14 § i lagen angående vård av enskildes skogar den 24 juli 1903 och
till lag angående vård av enskildes skogar på Öland, med förslagen till-
lagda bestämmelser om deras trädande i kraft på sätt nyss sagts; och
hemställde föredraganden, att lagrådets yttrande över de sålunda fullstän-
digade förslagen, lydande på sätt bilagor vid detta protokoll utvisa, måtte
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler genom utdrag av pro¬
tokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Ernst Öberg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 232 käft. (N:r 293—294). 3
18
Kungl. Maj:ts nåd. •proposition Nr 294.
Fö rslag
till
r
Lag¬
om ändrad lydelse av 14 § i lagen angående vård av enskildes skogar den
24 juli 1903.
Härigenom förordnas, att 14 § i lagen angående vård av enskildes
skogar den 24 juli 1903 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning. å skogar,
belägna inom Gottlands, Västerbottens eller Norrbottens län, på Öland eller
i Särna socken i Dalarne.
I avseende å skogar, vilkas bestånd erfordras till skydd mot flyg-
sandsfält eller fjällgränsens nedgående, äger denna lag ej tillämpning, sedan
sådant förordnande i fråga om avverkning å desamma meddelats, som i
1 § av lagen angående skyddsskogar sägs.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 234.
19
Förslag
till
Lag
angående vård av enskildes skogar på Öland.
Härigenom förordnas, att vad i lagen angående vård av enskildes
skogar inom Gottlands län den 13 juni 1908 är stadgat skall äga mot¬
svarande tillämpning i fråga om enskildes skogar på Öland, med iakt¬
tagande :
att Öland skall hava gemensam skogsvårdsstyrelse med övriga delar
av Kalmar läns södra landstingsområde;
att den i 11 § av nämnda lag omförmälda skogsvårdskassa skall vara
gemensam för landstingsområdet i dess helhet;
samt att vad i 15 § av samma lag är sagt om avverkningsförbud
som meddelats och virke som beslagtagits jämlikt lagen angående åtgärder
till förekommande av skogsförödelse inom Gottlands län, skall med av¬
seende på Öland gälla om avverkningsförbud som meddelats och virke som
beslagtagits enligt lagen angående vård av enskildes skogar den 24 juli 1903.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
20
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 294.
Protokoll, hållet
1913.
Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den 24 april
N ärvarande:
J ustitieråden Thomasson,
Gustaf Carlson,
Svedelius,
Regeringsrådet Thulin.
Enligt lagrådet tillhandakoinmet utdrag av protokollet över jord-
bruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 mars
1913, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättade
förslag till lag om ändrad lydelse no 14 § i lagen angående vård av
enskildes skogar den 24 juli 1903 och till lag angående vård av enskildes
skogar på Öland.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av konstituerade revisionssekreteraren, hovrättsrådet Yngve
Wisén.
Lagrådet yttrade:
Att varje lagstiftningsåtgärd, som ingriper i de enskilde förut till¬
kommande rättigheter, bör föregås av en utredning, varigenom behovet
av ett sådant ingripande klart påvisas, lärer icke med fog kunna motsägas.
Gäller detta i allmänhet, framträder kravet på föregående utredning med
alldeles särskild styrka, om, såsom de remitterade förslagen innebära,
fråga är att för inbyggarna i en del av landet stadga inskränkningar,
som icke äro för handen beträffande övriga statsborgare. För dylikt fall
synes till en fullständig utredning oavvisligen höra, att åt dem, som be¬
röras av den ifrågasatta lagstiftningen, lämnas i görligaste mån tillfälle
att däremot göra de erinringar, till vilka de kunna finna anledning. Väl
bör lagstiftaren vara oförhindrad att även mot gjorda invändningar genom¬
21
Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 294..
fora de stadganden, vilka förhållandena kräva; det egna, verkliga intresset
är visserligen icke alltid klart för de enskilde medborgarne. Men dessa
torde med fog kunna göra anspråk på att bliva hörda; de skäl, som fram¬
bäras, böra, därest de befinnas ej vara giltiga, upptagas till bemötande och
det bör ej lämnas rum för en berättigad känsla att vara dömda ohörda.
Lagrådet har icke kunnat underlåta finna den utredning, som före¬
ligger beträffande nu ifrågasatta lagstiftningen, sakna önskvärd fullständig¬
het. Frågan har väckts av en skogsvårdsstyrelse, av vars ledamöter enligt
vunnen upplysning icke någon är bosatt på Öland. De statens myndig¬
heter, vilka hörts i ärendet, hava visserligen tillstyrkt en lagstiftning av
föreslaget innehåll; några objektiva data åro emellertid icke framlagda, på
grund av vilka man kan med nödig klarhet överskåda förhållandena.
Ölands befolkning är icke hörd i vidare män än att yttrande inhämtats
från landstinget i det landstingsområde, vartill Öland hör; detta landsting
har avstyrkt bifall till förslaget.
Under sådana förhållanden har lagrådet icke ansett sig kunna för¬
orda en lagstiftning i den föreslagna utsträckningen. Då emellertid på
grund av de avgivna yttrandena det synes sannolikt, att ett ingripande
från lagstiftningens sida erfordras, har lagrådet, särskilt med hänsyn där¬
till att möjliga missförhållanden, mot vilka lagstiftningen skulle rikta sig,
hava eu naturlig benägenhet att, så snart fråga om inskränkningar bragts
å bane, förstoras innan lagen hinner antagas, ej velat helt avstyrka för¬
slaget i avbidan på det fullständigande av utredningen, lagrådet ansett
påkallat, utan trott sig böra stanna vid hemställan om antagande av eu
provisorisk lag med det innehåll, förslaget angiver, att gälla förslagsvis till
den 1 oktober 1914.
Anses en sådan utväg böra anlitas, vill lagrådet framhålla, att den
interimistiska lagen icke torde kunna inskränkas till en hänvisning till den
för Gottland gällande lagen. Då giltighetstiden bleve sålunda inskränkt,
finge nämligen t. ex. tillstånd till avverkning ej meddelas för tid, som
folie därutöver. Det torde fördenskull bliva nödigt att med erforderliga
jämkningar i interimslagen upptaga bestämmelserna från lagen för Gottland.
Mot de framlagda förslagen torde böra erinras, att 1903 års lag
naturligtvis måste vara tillämplig beträffande avverkning, som å Öland
ägt rum före de nya lagbestämmelsernas ikraftträdande. Ett över-
gångsstadgande därom lärer alltså vara av nöden, vilket stadgande lika¬
som de i övrigt erforderliga övergångsbestämmelserna böra anknytas till
lagen om ändring i 1903 års lag. Sista stycket i förslaget till lag
angående vård av enskildes skogar på Öland bör utgå och i stället
till ändringslagen föras ett stadgande att i fall av tidigare avverkning
22
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 294.
förbud ej vidare må meddelas samt meddelat förbud skall förfalla. Därest
man icke anser sig kunna bortse från möjligheten att före den 1 januari
1905 på Öland upplåtits avverkningsrätter, vilka ännu äro gällande, er¬
fordras tillika med avseende å dylika avverkningsrätter en föreskrift mot¬
svarande 13 § i 1903 års lag.
Vad särskilt angår förslaget till lag angående vård av enskildes sko¬
gar på Öland följer av vad ovan erinrats att endast 1—14 §§ i lagen för
Gottland böra få motsvarande tillämpning för Öland, med tillägg, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad förslaget innehåller, att med den
i sistnämnda lag omförmälda skogsvårdsstyrelse och skogsvårdskassa avses
skogsvårdsstyrelsen och skogsvårdskassan för det landstingsområde, var¬
till Öland hör. Det kunde ifrågasättas, om icke stadgandet i 3 § av lagen
för Gottland vid dess tillämpning för Öland krävde ett tillägg att vad där
föreskrivits om ägarens ansvar för återväxt ej må få tillämpning å avverk-
ningskontrakt upprättat före lagens ikraftträdande. Då emellertid det
gjorda förbehållet, — »där annat ej blivit aftalat» — lärer böra så tolkas, att
ett före lagens ikraftträdande upprättat avverkningskontrakt, med hänsyn
till bestämmelserna i 1903 års lag, där ej annorlunda avtalats, ingåtts un¬
der förutsättning att avverkaren skulle svara för att de åtgärder vidtagas,
som till återväxtens betryggande erfordras, synes ett sådant tillägg ej
vara erforderligt.
Slutligen vill lagrådet framhålla att då nu föreslås straff för hand¬
lingar, som förut enligt lag varit tillåtna, de nya lagarna icke böra få
tråda i kraft omedelbart vid utfärdandet utan först vid en tidpunkt, då
de, vilka frågan gäller, kunna hava undfått kännedom om desamma.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 294.
23
Utdrag av protokollet liv,er jordbruk särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
SciIOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre A dels wä hd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, lagrådets
genom utdrag av protokollet över jordbruksärenden den 7 mars 1913 in¬
fordrade utlåtande över upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av
14 § i lagen angående vård av enskildes skogar den 24 juli 1903 och till lag
angående vård av enskildes skogar på Oland.
Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departe¬
mentschefen :
»Lagrådet har icke ansett sig kunna förorda en lagstiftning i den
föreslagna utsträckningen, utan stannat vid en hemställan om antagande
av en provisorisk lag med det innehåll, som det till lagrådet remitterade
förslaget angå ve. Det förhållandet, att Ölands befolkning icke blivit i
24
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.
särskild ordning hörd, synes mig visserligen icke böra tillmätas avgörande
betydelse, så mycket mindre som, efter vad jag tror mig veta, behovet av
den föreslagna lagen numera ganska allmänt erkännes av den öländska
befolkningen. Men jag kan i allt fall ansluta mig till lagrådets uppfatt¬
ning, att lagen bör få eu provisorisk karaktär, särskilt som det ju kan
tänkas, att de resultat, som komma att framgå ur det pågående arbetet
med revision av 1903 års skogslagstiftning, bliva av sådan innebörd, att
något behov att undantaga Öland från den allmänna skogsvårdslagens
giltighetsområde ej föreligger. Skogslagstiftningskommittén har också i
sitt uti det förevarande ärendet avgivna yttrande hän tytt på möjligheten
härav. Den av lagrådet föreslagna tiden för den ifrågasatta provisoriska
lagens giltighet, eller till den i oktober 1914, anser jag emellertid vara
alltför kort tillmätt. Då med lagen skulle avses, att densamma skulle träda
emellan till dess nyssberörda revisionsarbete beträffande 1903 års skogs¬
lagstiftning blivit slutfört och nya lagbestämmelser i ämnet hunnit tråda
i kraft, samt nämnda arbete näppeligen torde kunna förväntas vara av¬
slutat så tidigt, att ett därur framgånget förslag till skogsvårdslag kan
föreläggas Riksdagen förr än 1916, synes nämligen slutterminen för den pro¬
visoriska lagens giltighet icke böra sättas tidigare än till den 1 juli 1916.
Med iakttagande av lagrådets uttalande därom, att den interimistiska
lagen icke torde kunna inskränkas till en hänvisning till den för Gottland
gällande lagen, ävensom av vad i övrigt av lagrådet erinrats hava de till
lagrådet remitterade lagförslagen inom departementet samarbetats till ett
nytt förslag till lag angående vård av enskildes skogar på Öland. Härvid
har, då, enligt vad jag har mig bekant, någon före den 1 januari 1905
upplåten avverkningsrätt icke lärer vara på Öland gällande, i förslaget
icke ansetts erforderlig någon föreskrift, motsvarande 13 § i 1903 års lag.
Med hänsyn därtill, att på grund av lagens provisoriska karaktär möjlig¬
het förefinnes, att densamma kan komma att upphöra utan att ersättas av
någon nyare lag och därmed 1903 års skogsvårdslag att återinträda i kraft
beträffande Öland, har den i en särskild slutbestämmelse intagna före¬
skriften ansetts nödig. Då i förslaget icke utsatts viss tid, varifrån lagen
skulle komma att gälla, har avsetts, att, med tillämpning av lagen, den 1
juni 1894 angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft, den
nya lagens giltighet skulle inträda fyra veckor efter den dag, då densam¬
ma från trycket utkommit.»
Departementschefen uppläste härefter det nya förslaget till lag
angående vård av enskildes skogar på Öland samt hemställde, att för¬
slaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas Riksdagen till an¬
tagande.
25
Kungl. Maj:s nåd. proposition Nr 294.
Denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, blev av Hans Maj:t Konungen bifallen;
och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den ly¬
delse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Alstermark.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 232 höft. (Nr 293—294). 4