Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
1
Nr 218.
Kungl. Maj ds nådiga 'proposition till Riksdagen angående
förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i an¬
ledning av statens inköp av enskilda järnvägar övergått
i statens järnvägars tjänst; given Stockholms slott den 4
april 1913.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,
dels att — i stället för de fyllnadspensioner, som enligt medgivande
av 1902 års Riksdag skulle under viss förutsättning utgå till de väst¬
kustbanan förut tillhörande, i statens järnvägars tjänst numera anställda
befattningshavare, som äro delaktiga i enskilda järnvägarnas pensions¬
kassa — till en var av nämnda tjänstinnehavare må, därest beloppet
av den pension, vederbörande vid avgång ur tjänsten är berättigad att
erhålla från bemälda pensionskassa, understiger beloppet av den pension,
han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit av trafik¬
medel, om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder tillgodoräkua sig sin sam¬
manlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens
järnvägar, efter avskedstagandet ur statens tjänst av trafikmedel utbetalas
fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan sagda
båda pensionsbelopp;
dels att fyllnadspensioner enligt enahanda bestämmelser må i före¬
kommande fall utbetalas till de Malmö—Kontinentens järnväg förut
tillhöriga, i statens järnvägars tjänst numera anställda tjänstinnehavare,
som äro delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa;
dels att — i stället för de pensioner, som enligt medgivande av
1902 års Riksdag skulle utgå till de västkustbanan förut tillhörande, i
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 164 käft. (Nr 218.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 218.
statens järnvägars tjänst numera anställda befattningshavare, vilka vid
nämnda tidpunkt icke tillhörde vare sig statens järnvägstrafiks pensions-
inrättning eller enskilda järnvägarnas pensionskassa — till en var av
nämnda tjänstinnehavare må efter avskedstagandet av trafikmedel utbetalas
pension, motsvarande två tredjedelar av den pension, vederbörande skulle
med tillämpning av förenämnda lag hava erhållit av trafikmedel, om han
såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt av
Kungl. Maj:t fastställda grunder tillgodoräkna sig sin sammanlagda
ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens järnvägar;
dels att — i stället för de livräntor, som enligt medgivande av 1902
års Riksdag skulle utgå till de i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags
tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i statens järn¬
vägars tjänst, men icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar
— till en var av nämnda tjänstinnehavare må efter avskedstagandet
av trafikmedel utbetalas pension efter bestämmelser, motsvarande dem,
som angivits i nästföregående stjmke;
dels ock att vad sålunda skall gälla beträffande fyllnadspensioner
och pensioner må tillämpas å personal, som från ingången av år 1911
eller därefter avgått eller avgår ur tjänsten, dock att fyllnadspension
eller pension icke i något fall må utgå för tiden före den 1 januari 1913.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och }mnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
(LITS T AF ADOLF.
Axel Schotte.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 218.
3
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Straff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvåkd,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet? Schottejunförde:
I skrivelse den 5 februari 1913 har järnvägsstyrelsen gjort fram¬
ställning om förbättrade pensionsvillkoPför viss personal, som i anledning
av statens inköp av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars
tjänst.
Innan jag närmare redogör för innehållet i järnvägsstyrelsens be¬
rörda skrivelse, skall jag i korthet erinra om vad hittills förekommit i
denna fråga.
I det av 1893 års järnvägskommitté avgivna förslag angående
förvärvande för statens räkning av Skåne—Hallands, Mellersta Hal¬
lands, Göteborg- Hallands, Landskrona—Ångelholms och Malmö—
Billesholms järnvägar, vilka järnvägar tillsammans bildade den s. k.
Bestämm
i samman
med inkö
västku
banan
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
västkustbanan, hade kommittén i fråga om de närmare bestämmelserna
i avseende å sättet för banornas förvärvande föreslagit, bland annat, att de
vid dessa järnvägar anställda tjänstemän och betjänte skulle tillerkännas
rätt att övergå i statens järnvägars tjänst. Men då kommittén ansåg
sig böra undvika att betunga statens järnvägars pensionsinrättningar
med att på en gång mottaga ett så stort antal nya delägare, föreslog
kommittén, att såsom särskilt villkor för nämnda rätt skulle föreskrivas,
att ifrågavarande tjänstemän och betjänte fortfarande skulle kvarstå i
enskilda järnvägarnas pensionskassa, i förhållande till vilken staten skulle
övertaga vederbörande bolags förpliktelser.
I sitt den 20 februari 1894 i ärendet avgivna utlåtande fram¬
höll järnvägsstyrelsen, att statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings
och änke- och pupillkassas ekonomiska ställning vore sådan, att de icke
kunde på en gång mottaga så stort antal nya delägare, utan att retro-
aktivavgitter fastställdes till så avsevärt höga belopp, att personalen
säkerligen icke skulle kunna erlägga desamma. Och även om inbetal¬
ning. av dylika avgifter ägde rum, skulle för ett stort flertal rätten till
pension komma att inträda först vid en alltför framskriden ålder. Med
avseende härå ansåge styrelsen den anordning böra väljas, att den nya
personalen kvarstode i enskilda järnvägarnas pensionskassa.
Sedan 1895 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition rörande
inköp av ifrågavarande järnvägar samt Kungl. Magt den 7 juni 1895
besluta, att dessa skulle från 1896 års ingång övertagas av staten på
i huvudsak de av kommittén föreslagna villkoren, blev också i kontrakten
om järnvägarnas förvärvande bestämmelse intagen därom, att de där
anställda tjänstemän och betjänte skulle äga rätt att övergå i statens
järnvägars tjänst. Såsom villkor härför stadgades, bland annat, att
de icke skulle äga att ingå såsom delägare i statens järnvägars pen¬
sionsinrättningar, med mindre järnvägsstyrelsen efter prövning för
varje särskilt fall av ansökning därom funne sådan kunna utan pen¬
sionskassornas särskilta betungande bifallas. Dessutom stadgades i kon¬
trakten, att järnvägsstyrelsen skulle i förhållande till enskilda järnvä¬
garnas pensionskassa inträda i vederbörande bolags rättigheter och skjd-
digheter. Dessa bestämmelser intogos i samtliga kontrakten, även i det
om Landskrona—-Ångelholms järnväg, vars personal icke tillhörde någon
pensionsinrättning, samt avsågo jämväl vid de övriga järnvägarna an¬
ställd personal, som icke ingått i enskilda järnvägarnas pensionskassa,
således även de tjänstemän och betjänte vid de övriga fyra banorna, vilka,
da de antagits först år 1895, etter det statsinköpet beslutits, icke ingått
i enskilda järnvägarnas pensionskassa.
5
Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition Nr 318.
I anledning av vad sålunda i kontrakten stadgats, övergingo vid
järnvägarnas övertagande med ingången av år 1896 542 ordinarie
tjänstemän och betjänte i statens järnvägars tjänst, utan att intagas i
statens järnvägstrafiks pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa.
Av dessa anhöllo under våren 1897 406 personer, av vilka 336
voro delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, men övriga 70 ej
tillhörde någon pensionsinrättning, om inträde i statens järnvägstrafiks
pensionsanstalter.
Vid ärendets avgörande den 6 mars 1899 fann järnvägsstyrelsen
beträffande dem av de sökande, vilka voro delägare i enskilda järnvä¬
garnas pensionskassa eller vilka, utan att vara delägare i denna kassa,
den 1 januari 1896 uppnått en ålder av minst fyrtio år, icke skäl bi¬
falla den av dem gjorda ansökan om vinnande av delaktighet i statens
järnvägstrafiks pensionsanstalter.
Beträffande de övriga sökandena, vilka icke voro delägare i enskilda
järnvägarnas pensionskassa och vilkas ansökningar icke genom veder-
börandes avskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens
järnvägstrafiks pensionsanstalter förfallit, förklarade järnvägsstyrelsen,
att en var av dem skulle anses hava den 1 januari 1896 vunnit delak¬
tighet i statens järnvägars pensionsanstalter, under villkor att av honom
erlades de enligt gällande reglementen på honom belöpande pensions¬
avgifter för tiden från och med sistnämnda dag jämte ränta därå.
X sammanhang härmed förklarade styrelsen, att beträffande dem av
de sökande, vilka icke voro delägare i enskilda järnvägarnas pensions¬
kassa och vilka enligt styrelsens omförmälda beslut icke då kunnat med¬
givas delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter, styrelsen
framdeles ville för varje särskilt fall pröva, huruvida vid vederbörandes
avskedstagande eller frånfälle skäl kunde förefinnas att till Kungl. Maj:t
ingå med framställning om åtgärder för beredande av särskild pension
åt den sålunda ur tjänsten avgående eller hans stärbhusdelägare.
Vid ifrågavarande tid rådde en betydande skillnad i avseende å
pensionerna från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, å ena sidan,
och pensionerna från enskilda järnvägarnas pensionskassa, å den andra.
Under det att sålunda högsta pensionen från pensionsinrättningen upp¬
gick till 80 procent av arvodet jämte den till 20 procent av detsamma
beräknade inkvarteringsförmånen, utgjorde högsta pensionen från en¬
skilda järnvägarnes pensionskassa 40 procent av allenast arvodet.
Emellertid hade genom on av Kungl. Magt den 4 december 1896 fast¬
ställd ändring av dittills gällande reglemente för enskilda järnvägar¬
Järnväg
relsena
den 6
1899
6
Kungl. Maj-is Nåd, Proposition Nr 218.
åra riks¬
krivelse.
nas pensionskassa medgivits, att delaktighet i kassan under vissa villkor
kunde vinnas även för den till 20 procent av arvodet beräknade inkvar-
teringsförmånen. I anledning härav anmälde järnvägsstyrelsen i skri¬
velse till pensionskassans direktion den 21 juni 1897 den vid stats¬
banorna anställda, i kassan delaktiga personalen till delaktighet jämväl
för värdet av den personalen tillkommande inkvartering, dock under
förutsättning, bland annat, att ■ staten med avseende å gäldandet av de
retroaktivavgifter, vilka kunde komma att bestämmas för den utsträckta
pensionsrättens åtnjutande, trädde emellan på sådant sätt, att vederbö¬
rande delägare funne med sin fördel förenligt att vidhålla den av järnvägs¬
styrelsen å hans vägnar sålunda reservationsvis gjorda anmälan. Till svar
härå hade direktionen i skrivelse den 22 juni 1897 meddelat, att enligt
direktionens beslut förenämnda personals rätt i omförmälda hänseende
skulle anses bevarad genom den sålunda reservationsvis gjorda anmälan.
Vid 1900 års riksdag väcktes motioner i båda kamrarna om
förbättring i pensionsvillkoren för västkustbanepersonalen. I dessa mo¬
tioner föreslogs, att Riksdagen måtte besluta, dels att järnvägsperso-
nalen vid västkustbanan måtte berättigas antingen att vinna inträde i
statens järnvägstrafiks pensionsanstalter eller ock att åtnjuta pension i
likhet med statens övriga järnvägstjänstemän och betjänte, och dels att
hemställa, det Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om
det anslag och de åtgärder, som erfordrades för att bereda järnvägs-
personalen vid västkustbanan någon av ovan omförmälda förmåner.
Med föranledande av nämnda motioner anhöll Riksdagen i skrivelse
den 14 maj 1900, att Kungl Magt täcktes låta utreda, i vad mån, på
vilket sätt och under vilka villkor åt den personal, som från västkust¬
banan övergått i statens järnvägars tjänst, men ännu icke vunnit inträde
i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter, kunde beredas pension eller,
beträffande delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, förbättring
i pensionsvillkoren, vid vilken utredning borde tagas i betraktande alla
på denna fråga inverkande omständigheter och särskilt tiden för nämnda
personals inträde i statens tjänst, det bidrag, som staten för dess pen¬
sionering lämnade till enskilda järnvägarnas pensionskassa, samt de
lägre pensionsavgifter, som de av personalen, vilka vore delägare i sagda
kassa, haft att till densamma erlägga, ävensom att Kungl. Maj:t ville till
Riksdagen göra den framställning, vartill berörda utredning kunde finnas
böra föranleda.
I nyssnämnda skrivelse uttalades ävenledes, att, ehuru den per¬
sonal, som från västkustbanan övergått i statens järnvägars tjänst,
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
icke kunde hava något rättsligt anspråk att komma i åtnjutande av
samma pensionsförmåner, som tillkomme övriga vid statens järnvägar
anställda befattningshavare, det dock ville synas Riksdagen, som om
staten av billighetsskäl borde åtminstone i vissa fall bereda den del av
förstnämnda personal, som icke vunnit inträde i statens järnvägstrafiks
pensionsanstalter, rätt till någon pension eller förbättring i de mindre
fördelaktiga pensionsvillkor, som delaktighet i enskilda järnvägarnas
pensionskassa medförde.
Järnvägsstyrelsen, som anbefalldes att verkställa den av Riksdagen
begärda utredningen, överlämnade med skrivelse den 15 mars 1901
eu av sakkunnig person verkställd undersökning över kostnaden
för beredande av pension, respektive fyllnadspension, åt de befatt¬
ningshavare, som vid västkustbanans inköp övergått i statens järnvägars
tjänst, men ännu icke blivit delägare i dess pensionsinrättningar, samt
änkor och barn efter sådan tjänstepersonal, varjämte styrelsen avgav
eget utlåtande och förslag i ämnet.
Emellertid hade fullmäktige i enskilda järnvägarnas pensionskassa
vid sammanträden i maj och september månader 1901 antagit ett förslag
till förnyat reglemente för kassan, genom vilket delägarna skulle komma
i åtnjutande av icke oväsentligt förbättrade pensionsförmåner för sig
samt änkor och barn. Detta förhållande föranledde järnvägsstyrelsen att
föranstalta om utredning rörande den inverkan ett biträdande av det
föreslagna nya reglementet kunde väntas hava på den i styrelsens nyss¬
nämnda skrivelse den 15 mars 1901 behandlade frågan. I skrivelse
den 18 februari 1902 avgav härefter styrelsen förnyat yttrande i pen¬
sionsfrågan och framlade därvid ett delvis omarbetat förslag om till¬
delande av fyllnadspensioner åt västkustbanepersonalen.
Nyss omförmälda förslag till förnyat reglemente för enskilda järn¬
vägarnas pensionskassa, vilket fastställdes av Kungl. Maj:t den 14 mars
1902, innefattade en förhöjning av ålderspensionen från 40 till 50 pro¬
cent av vederbörandes medelavlöning vid pensionsrättens inträde, var¬
jämte för den, som kvarstannade i tjänsten, pensionen ökades med 2
procent för vart år till och med 5 år, så att en högsta pension av 60
procent av avlöningen kunde erhållas. Delaktighet i kassan fick dock
icke åtnjutas för löneförhöjning vid fyllda 50 år eller därefter.
Vidkommande pensionsavgifterna medförde det nya reglementet
ingen väsentlig höjning i delägarnas avgifter. Däremot fingo de i kassan
inträdda banförvaltningarna enligt samma reglemente vidkännas förhöjda
avgifter. Medan en sådan förvaltning förut haft att i avgift utbetala
t
Järnväg
styrelse
skrivels
1901 oc
1902.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
allenast 5 procent av vederbörandes årsavlöning, fick förvaltningen efter
det nya reglementets trädande i kraft erlägga dels avgifter till samma
belopp som de avgifter — ursprungliga månads- och löneförhöjnings-
avgifter — vilka ålåge delägarna, dels ock såsom tilläggsavgift 10 pro¬
cent av summan av samma avgifter. Enligt av järnvägsstyrelsen verk¬
ställd utredning skulle för statsbaneförvaltningen med avseende å dess
i kassan delaktiga personal och med hänsyn till förhållandena år 1901
den ökade kostnaden i förevarande avseende belöpa sig till något över
7,000 kronor om året.
gi. Då järnvägsstyrelsens nyssomförmälda skrivelser anmäldes inför
T^o^lru Kungl. Maj:t den 4 april 1902, yttrade dåvarande chefen för civildeparte-
'ksdag. mentet bland annat följande.
I enlighet med uttalandena i Riksdagens förberörda skrivelse den
14 maj 1900 ansåge han det vara uppenbart, att billighetsskäl talade
för att åtgärder vidtoges för att bereda förbättrade pensionsförmåner åt den
med västkustbanans övertagande i statens tjänst övergångna personal.
Man syntes därvid kunna lämna därhän, huruvida formellt rättsliga skäl
kunde till personalens förmån åberopas eller icke, och i stället huvud¬
sakligen fasthålla, att ifrågavarande personal vid blivande avgång ur
statens järnvägars tjänst i allmänhet under en avsevärd tid varit statens
tjänare. Då all vid statens järnvägar förekommande pensionering av
tjänstehavare vore ställd i förhållande till tjänstetidens längd och kunde
— frånsett fall av invaliditet och i tjänsten ådragen sjuklighet — taga
sin början, om ock med betydligt reducerade belopp, redan efter 10 års
tjänstetid, syntes all billighet fordra, att den ifrågavarande personalen
bleve tillförsäkrad att komma i åtnjutande av så stora pensionsförmåner,
som enligt gällande bestämmelser svarade emot personalens verkliga
tjänstgöringstid i statens tjänst, d. v. s. från och med den 1 januari
1896. Man måste ock därvid taga i betraktande, att en avsevärd del
av ifrågavarande personal av väsentligen annan hänsyn än denna per¬
sonals eget bästa vägrats inträde i statens järnvägars pensionsanstalter.
Järnvägsstyrelsens förslag i ärendet, anförde departementschefen
vidare, vore ock grundade på den utgångspunkten, att man skulle tillse,
att varje tjänstehavare bekomme så stora pensionsförmåner, som han
skulle hava erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit inträde i statens
j ärnvägars pensionsanstalter.
För de tjänstehavare, som vore födda år 1855 eller därefter, bleve
på detta sätt beräknade pensionsförmåner likställda med dem, som till-
komme övriga vid vanlig levnadsålder direkt i statens järnvägars tjänst
9
Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 218.
inträdda tjänstehavare. Ifrågavarande år 1855 eller senare födda tjänste¬
havare kunde nämligen tänkas i statens järnvägars tjänst uppnå det
antal av 30 tjänstår, som erfordrades för erhållande av full pension oljor
80 procent av medelavlöningen under de sista 5 åren före avgången.
För dem, som vore födda tidigare än år 1855, ställde sig frågan
om pensionens belopp sämre. De kunde icke i allmänhet antagas vara
i stånd att tjäna så lång tid efter inträdet i statens tjänst år 1896, att
de kunde uppnå den fulla pensionen, utan bleve nödsakade att åtnöjas
med lägre pension efter de procenttal, som vore bestämda för avgång
efter kortare tids tjänstgöring än 30 år. I fråga om pensionens belopp
bleve dessa tjänstehavare alltså i större eller mindre mån lidande, då
man jämförde deras absoluta tjänstetid vid samma järnväg, först hos
enskild förvaltning och sedan hos staten, med tjänstetiden för dem,
vilka hela sin arbetstid varit i statens järnvägars tjänst. Från persona¬
lens sida måste detta kännas som en obillighet. Tjänstehavarna hade
vid sin avgång en längre tid — stundom inemot 30 år — varit stats-
tjänare; de hade ägnat all sin arbetstid åt en järnväg, som vid deras
avgång länge tillhört staten, och de hade nedlagt hela sitt arbete på
denna banas skötsel och förkovran, oberoende av hänsynen till vem som
under de olika arbetsåren varit banans ägare.
Fn sådan tanke ansåg departementschefen ock hava legat till grund
för motionärernas omförmälda framställning, då de alternativt yrkat, att
den med västkustbanan övertagna personalen skulle förklaras berättigad
åtnjuta pension i likhet med statens övriga järnvägstjänstemän och be-
tjänte. Men då Riksdagen i skrivelsen den 14 maj 1900, under fram¬
hållande att omförmälda personal icke hade rättsligt anspråk på att
komma i åtnjutande av samma pensionsförmåner, som tillkomme övriga
vid statens järnvägar anställda tjänstemän och betjänte, förmält sig anse,
att vid bestämmandet av pensioner till denna personal hänsyn borde
tagas, bland annat, till tiden för densammas inträde i statens tjänst,
borde i allmänhet denna tid, den 1 januari 1896, bliva bestämmande
för pensionernas storlek på sätt nyss angivits.
Beträffande av järnvägsstyrelsen begärt bemyndigande att anmäla
den i enskilda järvägarnas pensionskassa delaktiga personalen till inträde
jämväl för inkvarteringen framhöll departementschefen, att genom en
sådan anordning skulle, bland annat, vinnas den fördelen, att därigenom
bortfölle fyllnadspensioner till 80 å 90 av de äldre delägarna, vilka i
den enskilda kassan skulle få något bättre pensioner än de med inträde
den 1 januari 1896 skulle hava kunnat erhålla från statens järnvägars
pensionsinrättning. (Detta gällde tjänstinnehavare, som då uppnått minst
46 års ålder).
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 164 käft. (Nr 218.)
2
10
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
sdagens
elsa den
aj 1902.
I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t uti proposition, nr 81, vid 1902 års riksdag, att Riksdagen måtte
dels å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag av 141,500 kronor
för beredande av delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa
jämväl för inkvarteringsförmånen för de till västkustbanan förut hörande,
i statens järnvägars tjänst dåmera anställda tjänstehavare, som voro del¬
aktiga i nämnda pensionskassa;
dels medgiva, att eu var av omförmälda tjänstehavare tinge, så
framt beloppet av den pension, vartill han vid avgång ur tjänsten bleve
från enskilda järnvägarnas pensionskassa berättigad, understege beloppet
av den pension, han skulle hava erhållit, om han den 1 januari 1896
vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, vid avskeds-
tagandet ur statens järnvägars tjänst av trafikmedel erhålla antingen
fyllnadspension till belopp, motsvarande skillnaden mellan sagda båda
pensionsbelopp, under villkor att till statens järnvägar av honom erlades
från och med den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsavgifter, motsvarande
skillnaden mellan, å ena sidan, de årsavgifter, som enligt de för statens
järnvägstrafiks pension sanstalter fastställda reglementen skulle hava
ålegat honom med beräkning efter åldern den 1 januari 1896, och, å
andra sidan, på honom belöpande årsavgifter till enskilda järnvägarnas
pensionskassa, än även, i form av retroaktivavgifter, motsvarande fyll¬
nadsavgifter för tiden från och med den 1 januari 1896 till den 1 juli
1902, eller oc£, därest dessa fyllnadsavgifter helt eller delvis icke erlades,
sådan fyllnadspension med avdrag av det för tiden efter avskedstagandet
beräknade årliga värdet av de icke influtna fyllnadsavgifterna;
dels oek medgiva, att en var av i statsrådsprotokollet den 4 april 1902
omförmälda, till västkustbanan förut hörande, då i statens järnvägars tjänst
anstälda 33 personer, vilka icke tillhörde vare sig statens järnvägstrafiks pen¬
sionsinrättning eller enskilda järnvägarnas pensionskassa, berättigades att
vid avskedstagandet ur statens järnvägars tjänst av trafikmedel i pension
uppbära ett årligt belopp, motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan,
det pensionsbelopp han skulle hava erhållit, om han den 1 januari 1896
vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, och, å
andra sidan, det för tiden efter avskedstagandet beräknade årliga värdet
av de avgifter, han i händelse av sådan delaktighet skolat under sin
tjänstgöringstid i statens järnvägars tjänst hava erlagt till pensions-
inrättningen.
Denna framställning blev av Riksdagen bifallen enligt skrivelse den
16 maj 1902, nr 120.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
11
I skrivelse den 26 juni 1902 anmälde järnvägsstyrelsen dem av
västkustbanepersonalen, som voro delägare i enskilda järnvägarnas pen¬
sionskassa, till erhållande av rätt till pensionering i enlighet med det
förnyade reglementet och till delaktighet i kassan jämväl för inkvar¬
teringen, varefter genom styrelsens försorg uträkning verkställdes över
fyllnadsavgifternas och fyllnadspensionernas belopp ävensom den minsk¬
ning i de senare, som skulle inträda för dem, vilka ej erlade fyllnads-
avgifter.
Sedan berörda uträkning delgivits ifrågavarande tjänstehavare, an¬
mälde sig 37 av dem till erhållande av den högre fyllnadspensionen mot
erläggande av fyllnadsavgifter, varemot 239 tjänstehavare förklarade
sig icke vilja erlägga dylika avgifter.
Emellertid hade delägarna i enskilda järnvägarnas pensionskassa
under år 1909 antagit ett nytt reglemente för kassan, vilket blev av
Kungl. Maj:t den 7 maj samma år fastställt.
Enligt detta förnyade reglemente, som trädde i kraft den 1 juni
1909, inträder rätten till ålderspension för delägare i regeln vid fyllda
63 år; och utgör nämnda pension 70 procent av den årsavlöning, för
vilken han vid pensionsrättens inträde är delaktig i kassan.
I det nya reglementet har bibehållits bestämmelsen i det äldre
reglementet, att delaktighet i kassan icke medgives för löneförhöjning
efter fyllda 50 år.
Likaledes har genom det nya reglementet ingen ändring skett be¬
träffande beräkningen av de avgifter, som det åligger järnvägsförvalt-
ning att erlägga för i dess tjänst anställd, i kassan delaktig personal.
Nämnda bidrag utgår dels med samma belopp som delägarnas avgifter
och dels såsom tilläggsavgift med 10 procent av nyssnämnda avgifter.
I avseende å de delägare, som vunnit inträde i kassan, innan det
nya reglementet trätt i kraft, har i de till reglementet fogade r över¬
gående stadganden» bestämts, bland annat, att järnvägsförvältning, som
ingått i kassan, innan det nya reglementet trätt i kraft, må inom ett
år efter sagda tidpunkt anmäla de hos förvaltningen anställda delägare,
som sådant åstunda, att på i nyssnämnda reglemente bestämda villkor
komma i åtnjutande av den i reglementet stadgade rätt till pension,
ävensom att beträffande sådana äldre delägare, för vilka anmälan om
övergång till det nya reglementet icke sålunda blivit gjord, skulle ifråga
om avgifter, rätt till pension samt pensionernas belopp m. m. gälla vad
i sådant avseende finnes stadgat i. kassans reglemente den 14 mars 1902.
Nytt re
menta fö
skilda jä
garn as
sionska
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 318.
mmelser
manhang
inköp av
Imö—
inentens
nväg.
Maj:ts
den 18
1910.
ställning
perso-
alen.
Beträffande den personal till ett antal av 49 personer, som i sam¬
manhang med inköp av Malmö—Kontinentens järnväg med ingången av
år 1909 övergått i statens järnvägars tjänst, finnes i det härom upp¬
rättade kontraktet intagen enahanda bestämmelse rörande personalens
pensionsförhållanden, som den, vilken, på sätt ovan omförmälts, före¬
kommer i kontraktet rörande inköp av västkustbanan. Av förenämnda
49 personer äro alla utom en delägare i enskilda järnvägarnas pen¬
sionskassa. Den sistnämnda är berättigad till pension enligt pensions¬
lagen den 4 juli 1910.
Sedan, på gjord förfrågan, av de i enskilda järnvägarnas pensions¬
kassa delaktiga tjänstemän till ett antal av 426 personer, vilka förut
tillhört västkustbanan och Malmö—Kontinentens järnväg, samtliga med
undantag av 12 personer förklarat sig önska, att det nya reglementet
måtte å dem äga tillämpning, har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den
18 mars 1910 bemyndigat järnvägsstyrelsen att hos styrelsen för en¬
skilda järnvägarnas pensionskassa anmäla de i kassan delaktiga vid
statens järnvägar anställda befattningshavare, som förklarat sig sådant
åstunda, att från och med den 1 juni 1909, på de i det av Kungl.
Magt den 7 maj 1909 för kassan fastställda förnyade reglemente be¬
stämda villkor, komma i åtnjutande av pension enligt samma reglemente.
Järnvägsstyrelsen har uti sin nu förevarande skrivelse den 5 februari
1913 anmält, att i en till järnvägsstjorelsen ingiven skrift stationsinspek-
toren Carl Zetterholm in. fl. i statens järnvägars tjänst anställda, i enskilda
järnvägarnas pensionskassa delaktiga tjänstemän framhållit, att förberörda
i gällande reglemente för enskilda järnvägarnas pensionskassa intagna
bestämmelse, att delaktighet i kassan icke medgives för löneförhöjning
efter fyllda 50 år, medförde, att en stor del av ifrågavarande personal
komme i eu synnerligen ogynnsam ställning i pensionshänseende.
Nyssnämnda förhållande beror, enligt vad sökandena påpekat, väsent¬
ligen därpå, att vederbörande uppnått 50 års ålder före den tidpunkt,
då 1907 års lönereglering vid statens järnvägar genomfördes, vilken
omständighet åter har till följd, att en betydligt lägre avlöning än den,
som åtnjutes vid afskedstagande!, kommer att läggas till grund för be¬
räknande av pensionen. På sätt fram ginge av en utav sökandena verk¬
ställd utredning skulle av nyssnämnda anledning pensionen för åtskilliga
tjänstemän komma att understiga 40 procent, ja, till och med i vissa
fall kunna nedgå till 33 procent av avlöningen vid avskedstagande!.
13
Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 218.
Sökandena hava i sammanhang härmed erinrat därom, att den för¬
bättring i pensionshänseende för västkustbanan förut tillhörande per¬
sonal, som kom till stånd genom 1902 års Riksdags förut omförmälda
beslut, icke medförde någon fördel för den äldre personalen, d. v. s.
just den personal, som företrädesvis bleve lidande genom den ifråga¬
varande bestämmelsen i reglementet för enskilda järnvägarnas pensions¬
kassa, vilket förhållande berodde därpå, att vid beräknande av fyllnads¬
pensionen hänsyn endast toges till tjänstetiden vid statens järnvägar,
d. v. s. från och med den 1 januari 1896.
På grund av de sålunda anförda omständigheterna hemställde sökan¬
dena, att ifrågavarande personal måtte av trafikmedel erhålla fyllnads¬
pension, motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, den pension veder¬
börande på grund av gällande bestämmelse rörande pensionens beräk¬
nande allenast å avlöningen före fyllda 50 år erhålla från enskilda
järnvägarnas pensionskassa och, å andra sidan, den pension, som skulle
erhållas från samma kassa, därest nämnda bestämmelse icke funnes,
dock med iakttagande därav att den personal, som icke förmådde eller
icke önskade erlägga de betydliga retroaktivavgifter, som erfordrades
för att fullt ernå den önskade pensionsförbättringen, befriades från erläg¬
gande av dessa avgifter mot villkor, att den finge åtnöjas med mot¬
svarande mindre ökning i pensionsbeloppet.
För egen del yttrar järnvägsstyrelsen, att den finner det vara obe¬
stridligt, att pensionsförhållandeua för ifrågavarande personal ställa sig
ofördelaktiga särskilt vid en jämförelse med de pensionsvillkor, som jäm¬
likt pensionslagen den 4 juli 1910 gälla för huvudparten av den övriga
statsbanepersonalen. Enligt denna lag utgör nämligen ålderspensionen,
därest vederbörande innehar SO tjänstår, i regel 70 procent av den avlö¬
ning, som en tjänsteman innehar vid avskedstagandet, under det att,
såsom sökandena påpekat, ålderspensionen för en del av den i enskilda
järnvägarnas pensionskassa delaktiga personalen kan på grund av be¬
stämmelse i § 8 mom. 3 i det för kassan gällande reglemente nedgå
ända till 33 procent av avlöningen. I betraktande därav att omförmälda
personal redan nu varit en längre tid eller allt sedan 1896 anställd i
statens järnvägars tjänst, synes det järnvägsstyrelsen, som om starka
billighetsskäl talade för att åtgärder från statsmakternas sida vidtoges
för att utjämna förhållandet i pensionshänseende mellan samma perso¬
nal och den övriga statsbanepersonalen.
För bedömande av frågan, i vad mån och efter vilka grunder sta¬
ten bör träda hjälpande emellan i berörda avseende, erinrar järnvägs-
Järnväg
relsons f
ställning
5 febr
1913
14
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition' Nr 218.
styrelsen om innebörden av 1902 års Riksdags beslut angående fyll¬
nadspensioner till den i enskilda järnvägarnas pensionskassa delaktiga
personal, som år 1896 övergick i statens järnvägars tjänst. Detta
beslut innefattade, såsom förut nämnts, att, därest beloppet av den pen¬
sion, vartill vederbörande vid avgång ur tjänsten bleve från enskilda
järnvägarnas pensionskassa berättigad, understege beloppet av den pen¬
sion han skulle hava erhållit, om lian den 1 januari 1896 vunnit in¬
träde i statens järnvägars pensioninrättning, han skulle vid avskeds-
tagandet av trafikmedel erhålla antingen fyllnadspension motsvarande
skillnaden mellan sagda båda pensionsbelopp, under förutsättning att
han erlade vissa fyllnadsavgifter, eller ock) därest dessa fyllnadsavgifter
icke erlades, sådan fyllnadspension med avdrag av det för tiden efter
avskedstagandet beräknade årliga värdet av de icke erlagda avgifterna.
Den härvidlag tillämpade grundsatsen, att vid beräkning av fyllnads¬
pensionen någon hänsyn icke finge tagas till vederbörandes tjänstetid
vid den enskilda järnvägen hade uttalats av Riksdagen i skrivelsen den
14 maj 1900 angående utredning av frågan om förbättrade pensions-
villkor åt västkustbanepersonalen. Såsom av de sökande blivit antytt och
jämväl framgår av den av järnvägsstyrelsen verkställda utredning, som
låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1902 års Riks¬
dag, medförde nyssberörda genom Riksdagens beslut fastställda princip,
att de tjänstemän, som vid tiden för utredningen voro 46 år gamla eller
däröver — antalet dylika tjänstemän angavs i utredningen till emellan
80 och 90 — skulle få fördelaktigare ställt för sig i den enskilda kas¬
san än i statens, vadan någon fyllnad i pension alltså icke skulle för
dem ifrågakomma.
Efter att hava erinrat om det av departementschefen den 4'fap ril
1902 till statsrådsprotokollet gjorda, av mig förut omförmälda uttalande
beträffande dem av ifrågavarande tjänstinnehavare, som voro födda tidi¬
gare än år 1855, yttrar järnvägsstyrelsen, att de av departementschefen
anförda synpunkter, som talade för att hänsyn även till tjänstetiden vid
enskild järnväg toges i fråga om tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för personal, vilken på grund av statens inköp av en dylik järnväg
övergått i statens järnvägars tjänst, vore beaktansvärda och överens¬
stämmande med den uppfattning, som numera alltmer gör sig gällande
i dylika frågor. Styrelsen har för den skull funnit sig böra föreslå eu
lösning av den föreliggande pensionsfrågan i dylik riktning.
Emellertid ville styrelsen i detta sammanhang framhålla, att det
icke skulle vara rättvist att låta sådan personal, varom nu är fråga,
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition Nr 218.
15
tillgodoräkna sig hela sin tjänstetid vid den enskilda järnvägen. Verk¬
ställd utredning giver nämligen vid handen, att denna personal i många
fall erhållit ordinarie befattning efter betydligt kortare tjänstetid än
personal i motsvarande ställning vid statens järnvägar. Till förebyg¬
gande därav att förstnämnda personal skulle bliva obehörigen gynnad
i förevarande avseende i förhållande till den övriga statsbanepersonalen,
finner styrelsen det vara lämpligt, att den tidpunkt, från vilken tjänste¬
tiden skall beräknas i den enskilda banans tjänst, bestämmes så, att
den motsvarar den tid, då, enligt vad för statens järnvägars personal
verkställd statistisk utredning giver vid handen, ordinarieskap första
gången i genomsnitt erhålles i respektive befattningar.
Därest förhållandena ordnades enligt de sålunda angivna grunderna,
skulle ifrågavarande personal tilldelas viss fyllnadspension i de fall, då
beloppet av den pension, vederbörande vid avgång ur tjänsten är berät¬
tigad att erhålla från enskilda järnvägarnas pensionskassa, understiger be¬
loppet av den pension, han skulle hava erhållit av trafikmedel, om han
såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt av järn¬
vägsstyrelsen fastställda grunder beräkna den sammanlagda ordinarie tjän¬
stetiden vid enskild järnväg och statens järnvägar. Denna fyllnadspension
skulle i enlighet med de regler, som tillämpats vid 1902 års Riksdags
beslut angående fyllnadspensioner, motsvara antingen skillnaden mellan
sagda båda pensionsbelopp, under förutsättning att vederbörande erlade
vissa fyllnadsavgifter, motsvarande skillnaden emellan de avgifter, han
erlagt till enskilda järnvägarnas pensionskassa, och de avgifter han
skulle hava erlagt, därest han vid den ovan angivna tidpunkten blivit
delägare i statens järnvägars pensionsinrättning, eller ock, därest dessa
fyllnadsavgifter helt eller delvis icke erlades, sådan fyllnadspension med
avdrag av det för tiden efter avskedstagandet beräknade årliga värdet
av de icke influtna fyllnadsavgifterna.
Vidkommande det förstnämnda alternativet skulle, enligt vad järn¬
vägsstyrelsen vidare framhåller, fyllnadsavgifterna för de allra flesta bliva
så betungande, att vederbörande helt säkert icke utom i sällsynta un¬
dantagsfall skulle kunna komma ut med att erlägga dem. Med hänsyn
till det av styrelsen ovan föreslagna sättet för beräknande av tjänstetiden
komma nämligen fyllnadsavgifterna att i väsentligen högre grad än vad
som skulle äga rum enligt 1902 års riksdagsbeslut utgå i form av re¬
troaktivavgifter, Styrelsen anser fördenskull, att nu berörda alternativ
helt och hållet bör lämnas ur räkningen och att man uteslutande bör
tillämpa det andra sättet för bestämmande av fyllnadspensionens belopp.
I fråga om beräknande av det avdrag, som enligt sistnämnda alternativ
16
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 218.
bör göras, synes det styrelsen, som om denna beräkning lämpligen
kunde verkställas på ett enklare sätt än det, som föreskrives i 1902 års
riksdagsbeslut. Om man utgår från att vederbörande icke erlagt några
pensionsavgifter, motsvarande den på ovan angivna sätt bestämda fyll¬
nadspensionen, synes värdet av de icke erlagda avgifterna kunna fast¬
ställas i enlighet med den princip, som, enligt vad som framgår av
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande i den ordinarie stats-
banepersonalens pensionsfråga vid 1910 års riksdag, tillämpats för be¬
stämmande av nämnda personals pensionsavgifter. Enligt denna princip
äro dessa avgifter avvägda så, att de i genomsnitt beräknas täcka en
tredjedel av kostnaden för vederbörandes pensionering. I överensstäm¬
melse härmed skulle alltså fyllnadspensionens bruttobelopp minskas med
en tredjedel samt återstoden utbetalas av trafikmedel såsom fyllnads¬
pensioner åt nu ifrågavarande personal.
Styrelsen meddelar vidare, att styrelsen verkställt utredning, omfat¬
tande samtliga vid statens järnvägar anställda, i enskilda järnvägarnas
pensionskassa delaktiga tjänstemän, vilken utredning utvisar, i vilka fall
och till vilka belopp fyllnadspensioner, bestämda enligt ovan angivna
grunder, skulle komma att utgå. Av denna utredning, vilken åtföljer
järnvägsstyrelsens framställning, inhämtas, att fyllnadspensioner skulle
tillkomma 99 personer.
Beträffande denna utredning framhåller styrelsen, att hänsyn därvid
endast kunnat tagas till de löneförhöjningar, som vederbörande beräknas
erhålla i innehavande befattningar. Därest någon av den personal, som
utredningen avser, skulle vinna befordran, kan alltså inträffa, dels att
den för vederbörande angivna fyllnadspensionen ökas och dels att fyll¬
nadspension bör tilldelas även andra tjänstemän, än de i utredningen
angivna. Vidare anmärker styrelsen, att fyllnadspensionernas belopp
kunna undergå någon förändring, beroende på huruvida vederbörande
avgår från tjänsten vid den tid, då han enligt reglementet för enskilda
järnvägarnas pensionskassa är pensionsberättigad, eller vid den tidpunkt,
då pensionsrätt inträder enligt pensionslagen den 4 juli 1910. Slutligen
erinras, att den tidpunkt, från vilken tjänstår beräknats, bestämts över-
slagsvis och sålunda kan bliva föremål för någon jämkning, vilket i sin
män kan inverka på fyllnadspensionernas belopp.
Med stöd av nämnda utredning har, på uppdrag av jämvägsstyrel-
sen, byrådirektören i riksförsäkringsanstalten Karl Dickman utfört en
beräkning över kostnaden för statens järnvägar för beredande av fyllnads¬
pensioner i enlighet med nyssnämnda utredning. Denna beräkning, vilken
jämväl bifogats styrelsens skrivelse, utvisar, att fyllnadspensionernas sam-
Kungl. Maj:t-'? Nåd. Proposition Nr 2P8.
17
man lagda belopp för år utgör 27,322 kronor, och att deras kapitalvärde
år 1912 uppgår till 186,033 kronor.
Styrelsen har även låtit genom byrådirektören Dickman uträkna
kostnaden för utbetalande av fyllnadspensioner i enlighet med de i
förberörda ansökning av Gall Zetterholm m. fl. föreslagna grunder.
Med hänsyn till bestämmelsen i § 10 mom. 1 i reglementet för en¬
skilda järnvägarnas pensionskassa, att vederbörande järnvägsförvalt-
ning skall för i dess tjänst anställda, i kassan delaktiga personer er¬
lägga dels avgifter till samma belopp som delägare, och dels såsom till-
läggsavgift 10 procent av samma avgifter, har- därvid antagits, att
fyllnadspensionerna från statens järnvägar skulle utgöra 1 '/di av skill¬
naden mellan den pension, som enligt gällande bestämmelser utgår
från enskilda järnvägarnas pensionskassa och den pension, som
skulle utgå, därest ovan omförmälda bestämmelse i § 8 mom. 3 i
reglementet angående begränsning av delaktigheten i kassan till den
avlöning, som inneh avers vid inträdet i 50-årsåldern, icke komme till
tillämpning. Utredningen härutinnan giver, enligt vad styrelsen medde¬
lar, vid handen, att fyllnadspensioner, bestämda på sistnämnda sätt,
skulle tillkomma i stort sett samma personer som fyllnadspensionerna
enligt de av stj^relsen förordade grunder, samt att kapitalvärdet år 1912
kunde uppskattas till 214,810 kronor. Anledningen till att kostnaden
enligt det senare alternativet överstiger kostnaden enligt det förra är
att söka dels däri, att full pension enligt reglementet för enskilda
järnvägarnas pensionskassa kan erhållas vid en lägre tjänstålder än den,
som för motsvarande fall är föreskriven i pensionslagen av den 4 juli
1910, dels ock i den omständigheten att enligt nämnda reglemente afl
personal är pensionsberättigad vid 63 år, under det att enligt pensions¬
lagen pensionsåldern för störa grupper av personal är bestämd till
65 år.
Styrelsen har jämväl ansett sig böra undersöka, i vad mån den
personal, varom nu är fråga, kan erhålla förbättring i sina pensions-
villkor därigenom att den kommer i åtnjutande av fyllnadspension enligt
1902 års riksdagsbeslut. Den ävenledes av byrådirektören Dickman
verkställda utredningen i berörda avseende utvisar, att av nämnda per¬
sonal endast 26 personer skulle erhålla dylik fyllnadspension, ävensom
att kapitalvärdet år 1912 av dessa fyllnadspensioner kan uppskattas till
21,276 kronor. Därest styrelsens förslag i fråga om fyllnadspensi mer
till nu omförmälda personal komme att vinna godkännande, synes det
styrelsen vara lämpligt, att 1902 års beslut upphäves, och att sålunda
fyllnadspensionerna uteslutande beräknas enligt de av styrelsen för-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 164 käft. {Nr 218.) 3
18
Kungl. May.ts Nåd, Proposition Nr 218.
ro—Kö-
gs järn-
aktiebo-
förut-
rande
rsonal.
ordade regler. Kostnaden för genomförande av styrelsens förslag bör
i alla händelser minskas med ovannämnda belopp, 21,276 kronor.
Det anförda avser den vid statens järnvägar anställda personal, 3om
är delaktig i enskilda järnvägarnas pensionskassa. Emellertid håller
styrelsen före, att en förbättring av pensionsvillkoren bör äga rum även
för den personal, som år 1896 i sammanhang med inköpet av västkust¬
banan övergått i statens järnvägars tjänst och icke är delaktig i någon
pensionskassa. I fråga om dessa tjänstemän — vilkas antal nyssnämnda
år utgjorde 33, men numera nedgått till 22 personer — bestämdes år
1902, såsom redan omförmälts, att de vid avskedstagandet ur statens
järnvägars tjänst skulle såsom pension erhålla ett belopp, motsvarande
skillnaden emellan, å ena sidan, det pensionsbelopp vederbörande skulle
hava erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning, och, å andra sidan, det för tiden efter
avskedstagandet beräknade årliga värdet av de avgifter, han i händelse
av sådan delaktighet skolat under sin tjänstgöringstid i statens järn¬
vägars tjänst hava erlagt till pensionsinrättningen.
I överensstämmelse med de grunder styrelsen förordat i fråga om
fyllnadspensioner till den personal, som är delaktig i enskilda järnvägarnas
pensionskassa, synes det styrelsen vara billigt, att nu ifrågavarande per¬
sonal tillerkännes pensioner, motsvarande två tredjedelar av den pension
vederbörande skulle hava erhållit, om han såsom ordinarie tjänstår i
statens järnvägars tjänst finge enligt av järnvägsstyrelsen fastställda
grunder beräkna den sammanlagda ordinarie tjänstetiden vid enskild
järnväg och statens järnvägar.
En styrelsens framställning åtföljande förteckning utvisar, huru pen¬
sioner, beräknade på nu angivet sätt, skulle ställa sig för denna personal.
Enligt en av byrådirektören Dickman verkställd uträkning skulle
kapitalvärdet av den nu föreslagna pensioneringen av nämnda 22 perso¬
ner uppgå till 140,249 kronor, varvid värdet av fyllnadspensionerna
enligt 1902 års beslut icke avdragits.
0
Slutligen bör enligt styrelsens mening i detta sammanhang pensions-
förhållandena på ett lämpligare sätt än hittills ordnas för de i Örebro—
Köpings järnvägsaktiebolags tjänst förut anställda befattningshavare,
vilka jämlikt kontraktet angående förvärvande för statens räkning av
handelen Örebro—Frövi övergått i statens järnvägars tjänst, men icke
erhållit konstitutorial å innehavande befattningar. Styrelsen erinrar,
hurusom i fråga om dessa befattningshavare, vilka till ett antal av 18
19
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
firmas angivna i en av Kung].. Maj:t till 1902 års Riksdag avlåten pro¬
position, nr 4, om beredande åt dem av livräntor, Riksdagen enligt skri¬
velse den 16 maj 1902, nr 121, medgivit, att till dem finge, sedan de
fyllt 65 år eller, vad tågpersonalen beträffade, 60 år, samt under förut¬
sättning att vederbörande vid uppnående av nämnda ålder av 65 eller
60 år ännu kvarstodo i tjänst, av järnvägstrafikmedlen utbetalas liv¬
räntor med de i förteckningen för en var angivna belopp. Dessa liv¬
räntor motsvarade omkring två tredjedelar av vederbörandes dåvarande
avlöning i den enskilda järnvägens tjänst.
Då den omständigheten, att nu omförmälda befattningshavare, av
vilka för närvarande endast nio kvarstå i tjänst, icke erhållit konstitu¬
torial, uteslutande berott därpå, att de ansetts vara för gamla för att
vinna inträde i statens järnvägars pensionsinrättning samt härtill kommer,
att de för dem bestämda livräntor synas styrelsen vara otillräckliga,
med hänsyn till den väsentligt ökade avlöning, som de numera åtnjuta,
håller styrelsen före, att denna personal bör i stället för dessa livräntor
erhålla pensioner enligt samma grunder som nu föreslagits för den år
1896 från västkustbanan i statens järnvägars tjänst antagna, i enskilda
järnvägarnas pensionskassa icke delaktiga personalen.
I nyssnämnda, järnvägsstyrelsens skrivelse bifogade förteckning an¬
givas för ifrågavarande personal såväl beloppen av pensioner, bestämda
på omförmälda sätt, som de för vederbörande enligt 1902 års Riksdags
beslut fastställda livräntor.
Kapitalvärdet av de av styrelsen föreslagna pensionerna uppgår
enligt en av byrådirektören Dickman verkställd utredning till 63,054
kronor, varvid icke avdrag skett för värdet av ovannämnda livräntor.
På grund av allt vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen,
att Kung! Maj:t måtte i proposition till 1913 års Riksdag föreslå Riks¬
dagen medgiva,
dels att — i stället för de fyllnadspensioner, som enligt medgivande
av 1902 års Riksdag skulle under viss förutsättning utgå till de väst¬
kustbanan förut tillhörande, i statens järnvägars tjänst numera anställda
tjänstehavare, som äro delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa
till en var av nämnda tjänstehavare måtte, därest beloppet av den
pension, vederbörande vid avgång ur tjänsten är berättigad att er¬
hålla från berörda pensionskassa, understiger beloppet av den pension,
han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit av trafikmedel,
om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt
av järnvägsstyrelsen fastställda grunder tillgodoräkna sig sin samman¬
lagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens järn-
Järnyä
styreis
henistä
den 5 fe
ari 19
20
ställnin-
rån per-
nalen.
Kung}. Majits Nåd. Proposition Nr 218.
vägar, efter avskedstagandet ur statens järnvägars tjänst få av trafik¬
medel utbetalas fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skill¬
naden mellan sagda båda pensionsbelopjo;
dels att fyllnadspensioner enligt nyssnämnda bestämmelse finge i
förekommande fall utbetalas till de Malmö—Kontinentens järnväg förut
tillhörande, i statens järnvägars tjänst numera anställda tjänstinne¬
havare, som äro delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa;
dels att — i stället för de pensioner, som enligt medgivande av
1902 års Riksdag skulle utgå till de västkustbanan förut tillhörande, nu
i statens järnvägars tjänst anställda tjänstehavare, vilka vid nämnda
tidpunkt icke tillhörde vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda järnvägarnas pensionskassa — till en var av nämnda tjänste¬
havare måtte efter avskedstagandet av trafikmedel få utbetalas pensioner,
motsvarande två tredjedelar av den pension, vederbörande skulle med
tillämpning av förenämnda lag hava erhållit av trafikmedel, om han
såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt av järn¬
vägsstyrelsen fastställda grunder tillgodoräkna sig sin sammanlagda or¬
dinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens järnvägar;
dels att — i stället för de livräntor, som enligt medgivande av 1902
års Riksdag skulle utgå till de i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags
tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i statens järn¬
vägars tjänst, men icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar —-
till en var av nämnda tjänstehavare finge efter avskedstagandet av trafik¬
medel utbetalas pensioner efter enahanda bestämmelser, som i nästföre¬
gående stycke angivits;
dels ock att vad sålunda föreslagits rörande fyllnadspensioner och
pensioner måtte få tillämpas för den personal, som från ingången av år
1913 avgår ur tjänsten.
Med anledning av järnvägsstyrelsens sålunda avgivna förslag i
ämnet hava till Kung!. Maj:t inkommit två särskilda framställningar.
I den ena av dessa framställningar har erinrats, att redan under
år 1910 från personal vid västkustbanan till järnvägsstyrelsen ingivits
ansökning om förbättrade pensionsvillkor, men att till följd av åtskilliga
svårigheter i avseende å utförande av de för pensionsfrågans lösning
erforderliga ekonomiska beräkningar ärendet först den 5 februari 1913
blivit slutligt behandlat av styrelsen.
Då emellertid järnvägsstyrelsens förslag, yttras det vidare i fram¬
ställningen, avser att tillämpas endast för den del av ifrågavarande per¬
sonal, som avgår ur tjänsten efter utgången av år 1912, avsöndras från
den eventuella pensionsförbättringen alla de, som redan under år 1910
vid uppnådd pensionsålder avgått ur tjänsten.
21
Kungl. Mcij.is Nåd. Proposition Nr 218.
Under åberopande bärav har hemställts, att vid en eventuell propo¬
sition i ämnet måtte medräknas även de å en framställningen bifogad
förteckning upptagna befattningshavare, vilka avgått ur tjänsten under
åren 1910, 1911 och 1912, så att de måtte komma i åtnjutande av
motsvarande pensionsfyllnad som deras från och med år 1913 avgående
kamrater, dock att någon fyllnad i redan för åren 1910, 1911 och 1912
uppburna pensioner icke skulle utgå.
I den andra framställningen har anmärkts, att för vissa i järnvägs¬
styrelsens förslag avsedda befattningshavare, nämligen tågmästarna 108
Svensson, 110 Sundh, 111 Lund och 112 Hansson, de eventuella pen-
sionsförbättringama skulle bliva mycket ringa i jämförelse med vad
deras kamrater i samma lönegrad skulle erhålla.
Med hänsyn härtill har, utan att därvid någon anmärkning gjorts
mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna beräkningsgrunder, hemställts,
att Kungi. Magt måtte taga frågan i närmare övervägande, i syfte att
utväg måtte finnas för att förenämnda tågmästare skulle erhålla jäm¬
förelsevis samma pensionsförbättring, som deras på samma lönenivå
stående kamrater.
Järnvägsstyrelsen har den 1 mars 1913 avgivit utlåtande över sist¬
nämnda bägge framställningar och därvid till en början vitsordat, att
personalen vid västkustbanan under år 1910 inkommit med förut om-
förmälda ansökning om förbättrade pensionsvillkor samt att ärendets
behandling inom styrelsen blivit av antydda skäl fördröjd.
Vidkommande den nu ifrågasatta tillämpningen av de av styrelsen
föreslagna bestämmelserna i avseende å vissa under tiden 1910—1912
avgångna befattningshavare framhåller styrelsen, vad beträffar de perso¬
ner, som erhållit avsked under år 1910, att vid denna tid det av Kungl.
Maj:t den 7 maj 1909 fastställda förnyade reglementet för enskilda järn¬
vägarnas pensionskassa trätt i kraft, men att lagen angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 äger till-
lämpning först efter ingången av år 1911. En följd härav blir att,
även om de av styrelsen i förenämnda skrivelse den 5 februari 1913
föreslagna bestämmelser angående fyllnadspensioner förklarades gälla
beträffande omförmälda befattningshavare, någon fyllnadspension icke
skulle för dem ifrågakomma.
Angående en å den av personalen åberopade förteckning upptagen
person har styrelsen meddelat, att han på grund av 1902 års bestäm¬
melser redan tilldelats fyllnadspension samt att någon ytterligare förbätt-
Järnväg
relsens
tande
1 mars
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21S.
arte-
nts.
fens
ande.
ring i pensionshänseende icke skulle ifrågakomma, även om de av sty¬
relsen nu föreslagna bestämmelserna tillämpades å honom.
Vidkommande en annan å förteckningen upptagen person, som er¬
hållit avsked från ingången av år 1913, har styrelsen framhållit, att
styrelsens förslag angående fyllnadspensioner avser att innefatta samt¬
liga ifrågavarande befattningshavare, som avgått från tjänsten efter den
31 december 1912 och sålunda även nyssnämnda person.
Av en styrelsens utlåtande bifogad tablå framgår, att beträffande
övriga å förenämnda förteckning upptagna, under åren 1911 och 1912
avgångna personer skulle vid tillämpning av de uti styrelsens skrivelse
den 5 februari 1913 föreslagna bestämmelser förhållandena ställa sig så,
att sju befattningshavare skulle bliva berättigade att komma i åtnju¬
tande av fyllnadspension.
Med hänsyn till anmärkta särskilda omständigheter i förevarande
fall tillstyrker järnvägsstyrelsen, att fyllnadspensioner eldigt de i styrel¬
sens skrivelse den 5 februari 1913 föreslagna grunder måtte, räknat
från och med den 1 januari 1913, tillkomma jämväl de till västkust¬
banan förut hörande, i statens järnvägars tjänst övergångna befattnings¬
havare, vilka avgått ur tjänsten under åren 1911 och 1912 och ej er¬
hållit fyllnadspension enligt 1902 års bestämmelser.
Vidkommande härefter den andra framställningen, som avser att
tågmästarna Svensson, Sundh, Lund och Hansson måtte erhålla en
bättre ställning i pensionshänseende än vad som skulle bliva fallet med
tillämpning av omförmälda utav styrelsen föreslagna bestämmelser, har
styrelsen framhållit, att den mindre gynnsamma ställning i berörda
hänseende, nämnda personer komme att intaga, beror på att deras ordi¬
narie tjänstetid understiger 30 år. Då samma förhållande kan inträffa
beträffande den personal, å vilken pensionslagen av den 4 juli 1910 är
tillämplig, anser styrelsen anledning ej föreligga att föreslå några undan¬
tagsbestämmelser för bemälda befattningshavare; och hemställer styrelsen,
att sistberörda framställning icke måtte föranleda till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.
Såsom jag i det föregående omnämnt, yttrade Riksdagen i skrivelse
den 14 maj 1900, att det syntes Riksdagen som om staten av billighets-
skäl borde åtminstone i vissa fall bereda den del av den från västkust¬
banan övertagna personalen, som icke vunnit inträde i statens järnvägs¬
trafiks pensionsanstalter, rätt till någon pension eller förbättring i de
mindre fördelaktiga pensionsvillkor, som delaktighet i enskilda järnvägar¬
nas pensionskassa medförde. I avseende å den utredning i ämnet, som
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
23
Riksdagen då begärde, ansåg Riksdagen dock särskilt böra tagas i be¬
traktande, bland annat, tiden för nämnda personals inträde i statens tjänst.
Enligt det av dåvarande chefen för civildepartementet sedermera
framlagda förslag angående beredande av förbättrade pensionsförmåner
för ifrågavarande personal, vilket förslag underställdes 1902 års Riksdags
prövning och godkändes av densamma, togs icke heller hänsyn till veder-
börandes tjänstetid i den enskilda järnvägens tjänst. Emellertid fram¬
höll departementschefen, att härigenom den äldre personalen skulle bliva
lidande i jämförelse med den, som hela sin arbetstid varit i statens
järnvägars tjänst, och att detta från personalens sida måste kännas som
en obillighet.
Sedan numera genom 1910 års lag angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar förbättrade pensionsförmåner blivit
gällande för flertalet bland statsbanepersonalen, har olikheten mellan
dem, som från början varit anställda vid statens järnvägar, och dem,
som dit övergått vid inköp av den enskilda järnvägen, blivit ännu större.
Att under sådana förhållanden vidhålla den uppfattning, som fått
sitt uttryck i 1902 års bestämmelser, synes mig icke vara skäligt.
Järnvägsstyrelsens i skrivelsen den 5 februari 1913 innehållna för¬
slag avser, att för nu ifrågavarande personal så vitt möjligt undanröja
antydda missförhållande och innebär i huvudsak, att vid bestämmande av
beloppet av utgående pensioner eller fyllnadspensioner till nämnda be¬
fattningshavare hänsyn skulle enligt vissa grunder tagas jämväl till
tjänstgöringstid vid den enskilda järnvägen.
Förslaget åsyftar jämväl att på enahanda sätt ordna förhållandena
beträffande dels de Malmö—Kontinentens järnväg förut tillhörande, i
statens järnvägars tjänst anställda befattningshavare, som äro delaktiga
i enskilda järnvägarnas pensionskassa, dels ock de i Örebro—Köpings
järnvägsaktiebolags tjänst förut anställda befattningshavare, vilka över¬
gått i statens järnvägars tjänst, men icke erhållit konstitutorial å inne¬
havande befattningar.
I sin nyssberörda skrivelse hade järnvägsstyrelsen föreslagit, att de
n}ra bestämmelserna rörande fyllnadspensioner och pensioner skulle få till-
lämpas beträffande allenast den personal, som från ingången av å 1913
avgår ur statens järnvägars tjänst. Sedermera har dock st3Trelsen, med
anledning av gjord framställning, i förenämnda utlåtande den 1 mars 1913
— med vitsordande att västkustbanepersonalen redan under år 1910 till
styrelsen ingivit en ansökning om förbättrade pensionsvillkor — tillstyrkt,
att de ifrågasatta bestämmelserna skulle få tillämpas jämväl å befatt¬
ningshavare vid nämnda järnväg, som avgått efter 1911 års ingång, dock
utan någon retroaktiv verkan beträffande redan uppburna pensioner.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
Mot vad järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 5 februari 1913 föresla¬
git i fråga om sättet för beräknande av fyllnadspensioner och pensio¬
ner har lag i huvudsak icke något att erinra. Jag vill allenast fram¬
hålla, att sedan utredningen angående den reduktion, som vid beräk¬
ning av ordinarie tjänstetid i enskilda järnvägarnas tjänst bör ske på
grund av tidigare vunnet ordinarieskap, blivit avslutad, grunderna för
nämnda reduktion torde böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Vad beträffar järnvägsstyrelsens i utlåtandet den 1 mars 1913
gjorda hemställan, att bestämmelserna i fråga skulle få tillämpas icke
blott å befattningshavare, vilka efter ingången av år 1913 avgå ur
tjänsten, utan även å befattningshavare vid västkustbanan, vilka under
åren 1911 och 1912 lämnat sin befattning, finner jag detta vara med
billighet överensstämmande.
Att gränsen har blivit satt till 1911 års början har naturligtvis sin
grund i att först med detta år pensionslagen för statens järnvägars egna
tjänstemän trätt i kraft, vilken pensionslag ju väsentligen föranlett det
föreliggande förslaget. Skulle pensionsförbättringen sträcka sig till tidi¬
gare entledigad personal vid de förut i västkustbanan ingående järnvä¬
garna, bleve denna personal i själva verket gynnad framför statens järn¬
vägars egna tjänstemän.
Emellertid anser jag ifrågavarande medgivande böra omfatta även
övriga kategorier av nu ifrågavarande befattningshavare och ej endast väst-
kustbanepersonalen. Enligt vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat,
skulle den av mig sålunda tillstyrkta utsträckningen föranleda, att ytter¬
ligare 4 befattningshavare, vilka varit anställda vid Örebro— Köpings
järnvägsaktiebolags järnväg och avgått under år 1911, skulle komma i
åtnjutande av pensioner till högre belopp än till dem hittills utgående
livräntor.
På de av järnvägsstyrelsen anförda skäl torde vad i de senast
ingivna framställningarna i övrigt blivit föreslaget icke böra föranleda
till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,
dels att — i stället för de fyllnadspensioner, som
enligt medgivande av 1902 års Riksdag skulle under
viss förutsättning utgå till de västkustbanan förut till¬
hörande, i statens järnvägars tjänst numera anställda
befattningshavare, som äro delaktiga i enskilda järn-
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 218.
■Jo
vägarnas pensionskassa — till en var av nämnda tjänst-
innehavare må, därest beloppet av den pension, veder¬
börande vid avgång nr tjänsten är berättigad att er¬
hålla från bemälda pensionskassa, understiger beloppet
av den pension, han skulle med tillämpning av lagen
den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänste¬
män vid statens järnvägar hava erhållit av trafikmedel,
om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars
tjänst finge enligt av Kungl. Maj:t fastställda grun¬
der tillgodoräkna sig sin sammanlagda ordinarie tjän¬
stetid vid den enskilda järnvägen och statens järnvä¬
gar, efter avskedstagandet ur statens tjänst av tra¬
fikmedel utbetalas fyllnadspension, motsvarande två
tredjedelar av skillnaden mellan sagda båda pensions¬
belopp ;
dels att fyllnadspensioner enligt enahanda bestäm¬
melser må i förekommande fall utbetalas till de Malmö
—Kontinentens järnväg förut tillhöriga, i statens järn¬
vägars tjänst numera anställda tjänstinnehavare, som
äro delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa;
dels att — i stället för de pensioner, som enligt
medgivande av 1902 års Riksdag skulle utgå till de
västkustbanan förut tillhörande, i statens järnvägars
tjänst numera anställda befattningshavare, vilka vid
nämnda tidpunkt icke tillhörde vare sig statens järn¬
vägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägar¬
nas pensionskassa — till eu var av nämnda tjänstinne¬
havare må efter avskedstagandet av trafikmedel utbe¬
talas pension, motsvarande två tredjedelar av den pen¬
sion, vederbörande skulle med tillämpning av före-
nämnda lag hava erhållit av trafikmedel, om han så¬
som ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst
finge enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder
tillgodoräkna sig sin sammanlagda ordinarie tjänste¬
tid vid den enskilda järnvägen och statens järnvägar;
dels att — i stället för de livräntor, som enligt
medgivande av 1902 års Riksdag skulle utgå till de i
Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst förut an¬
ställda befattningshavare, vilka övergått i statens järn¬
vägars tjänst, men icke erhållit konstitutorial å inne¬
havande befattningar — till eu var av nämnda
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 .sand. 161 käft. ('Nr 218.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
tjänstinnehavare må efter avskedstagandet av trafikmedel
utbetalas pension efter bestämmelser, motsvarande dem,
som angivits i nästföregående stycke;
dels ock att vad sålunda skall gälla beträffande
fyllnadspensioner och pensioner må tillämpas å perso¬
nal, som från ingången av år 1911 eller därefter av¬
gått eller avgår ur tjänsten, dock att fyllnadspension
eller pension icke i något fall må utgå för tiden före
den 1 januari 1913.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet, av den lydelse bilaga till detta protokoll ut¬
visar, skulle till Riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1913.