Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
11
Nr 141.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension till åtskilliga arbetare vid statens järnvägar;
given Stockholms slott den 19 mars 1913.
Under åberopande av härvid fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen medgiva,
att en var av arbetarna Johannes Johansson, Johan Jansson, Gustaf
Möhrling och Erik Evald Bergström må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas eller entledigats från anställning vid
statens järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragnings-
staten åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor
emellertid att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat
årligt medelinkomstbelopp av 900 kronor eller därutöver, pensionen skall,
så' länge anställningen varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan av¬
lönings uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma
jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelin¬
komst.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj: t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Axel Schotte.
12
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 141.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stock¬
holms slott den 19 mars 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
friherre Adelswårp,
Petrén,
Stenström,
Larsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde vidare:
I skrivelse den 24 februari 1913 har järnvägsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgiva pension åt arbetarna
vid statens järnvägar Johannes Johansson, Johan Jansson, Gustaf Möhr-
ling och Erik Evald Bergström.
Liknande
'pensions¬
frågor vid
1906, 1907,
1909, 1910,
1911 och
1912 års
Riksdagar.
Innan jag övergår till att närmare redogöra för innehållet i järnvägs¬
styrelsens ifrågavarande skrivelse, må omförmälas de av Kungl. Magt
vid 1906, 1907, 1909, 1910, 1911 och 1912 års riksdagar gjorda
framställningar i liknande syfte samt Riksdagens i anledning därav fat¬
tade beslut.
Vid 1906 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114)
Riksdagen medgiva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge
under vissa villkor från och med månaden näst efter den, varunder
de av järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning
vid statens järnvägsbyggnader, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp av respektive 400,
325, 300 och 250 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
13
Med anledning av denna Kungl. Maj ds framställning förklarade
Riksdagen (skrivelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något
därom, att de till erhållande av pensioner föreslagna förmän och arbetare
i följd av ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom
arbete förvärva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa
personer av statsmedel tillerkändes något understöd med anledning av
deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.
Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och
arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående livstid,
utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem
lämpligen borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation
för en gång till hjälp vid bestridande av deras eget och familjernas
uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde
åtgå, innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna
skäligt, att livstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, vilka
uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.
Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan
beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den av Kungl. Maj:t
använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att, enligt lagen an¬
gående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli
1901, arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, varmed i nämnda lag
förstodes jämväl arbetsförman, utgiva eu årlig livränta av 300 kronor,
därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbets¬
förmågan. Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i
nu förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet
vid ifrågavarande arbetares avskedande, än om dessa skulle genom
olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen
nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra' bestämmas för de pensioner,
som beviljades åt en var arbetsförman och arbetare.
Jämväl vid 1907 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition
nr 140) Riksdagen medgiva, att åtskilliga förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter
den, varunder de entledigades eller entledigats från anställning vid
statens järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragnings-
staten få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund av Riks¬
dagens beslut år 1906 föreslog beloppet för dessa pensioner till 300
kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande föreslog Kungl.
Maj:t vidare, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla an¬
ställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till det för en var
beräknade årliga medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor inom
gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gnippen van¬
Järnvägs¬
styrelsens
framställning.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
liga arbetare eller därutöver, pensionen skulle, så länge anställningen
varade, upphöra att utgå, samt att vid sådan avlönings uppbärande i
övrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen icke
uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av Riksdagen bifallen (skri¬
velse nr 10).
I statsverkspropositionen till 1909 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen medgiva, att två förmän och tre arbetare vid sta¬
tens järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,
varunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens
järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor. Därjämte föreslogos
enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907
års Riksdag.
Med anledning av berörda framställning yttrade Riksdagen (skri¬
velse nr 10), att i avseende å de tre arbetarna den lämnade utred¬
ningen icke gåve vid handen annat, än att de skulle fortfarande vara,
åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen
ansåge, att deras levnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58
år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riks¬
dagen dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den
i viss mån hade stöd uti förut av Riksdagen fattade beslut i likartade
fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på
deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen
intet att erinra mot meddelande av de för dem föreslagna pensionerna.
Riksdagen uttalade därjämte det antagandet, att de av ifrågavarande
förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra, bleve bibehållna i sta¬
tens järnvägars tjänst.
Slutligen hava särskilda av Kungl. Magt till 1910, 1911 och 1912
års Riksdagar gjorda framställningar (proposition nr 134 år 1910, stats¬
verkspropositionen, tionde huvudtiteln, punkten 20, år 1911 och propo¬
sition nr 189 år 1912) om pension åt vissa förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader, att utgå med samma belopp och efter ena¬
handa grunder som de av 1907 års Riksdag tillämpade, blivit av Riks¬
dagen bifallna (skrivelser nr 10 åren 1910, 1911 och 1912).
I sin förberörda skrivelse den 24 februari 1913 har järnvägssty¬
relsen meddelat, att, i likhet med vad förut ägt rum, till styrelsen
inkommit ansökningar om utverkande av statsunderstöd från åtskilliga
arbetare, vilka samtliga under längre tid med goda vitsord arbetat vid
statens järnvägsbyggnadsföretag, och av vilka flertalet enligt företedda
15
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 141.
intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada fått sin arbetsförmåga
i mer eller mindre hög grad minskad.
Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägssty¬
relsen anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggna¬
derna under den gångna tiden anställda arbetare saknas, vartill kommer,
att en stor del av arbetsbefälet antingen avlidit eller lämnat tjänsten.
Det har för övrigt befunnits omöjligt för befälet att lämna detaljerade
uppgifter rörande varje särskild, kanske för lång tid tillbaka anställd
arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd har således icke kunnat genom
officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen härvidlag, såsom vid
avgivande av enahanda framställning rörande de arbetare, som år 1912
tilldelades understöd, ansett sig kunna utgå från av sökandena själva
lämnade tjänsteförteckningar, vilka utförligt angiva tiden och platsen
för anställningen, och detta så mycket hellre som berörda uppgifter, i
den mån de kunnat kontrolleras, visat sig vara riktiga.
I avseende å vederbörandes lönevillkor har styrelsen i detta sam¬
manhang meddelat, att medelavlöningen för ifrågavarande arbetare kan
beräknas hava uppgått till 900 kronor för år.
Styrelsen har även utgått från det antagandet, att huvudsakligen
enahanda villkor med avseende å levnads- och tjänstålder med mera,
vilka under de senaste åren varit för Kungl. Maj:t och Riksdagen be¬
stämmande vid beviljande av . pensioner åt järn vägsbyggnadsarbetare,
jämväl nu skulle komma till tillämpning.
I överensstämmelse med förberörda grunder skulle pension komma
att utgå till i nedanintagna tabell upptagna arbetare. I tabellen bär
jämväl angivits det antal levnads- och tjänstår, en var uppnått; och
framgår av densamma tillika, att de fortfarande äro i tjänst.
På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen medgiva, att en var av nämnda arbetare måtte
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas eller
entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av
300 kronor under enahanda förbehåll, som tidigare gjorts.
Namn och 'befattning.
|
Levnadsår.
|
Tjänstår.
|
Anmärkningar.
|
Johannes Johansson, arbetare...
|
59
|
33
|
Fortfarande i tjänst.
|
Johan Jansson, arbetare
|
61
|
36
|
d:o.
|
Gustaf Möhrling, stenarbetare.........
|
55
|
33
|
d:o.
|
Erik Evald Bergström, stenarbetare ...................
|
56
|
29
|
d:o.
|
16
Kung!. ~M.ay.ts Nåd. Proposition Nr 141.
över järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning liar stats¬
kontoret den 3 mars 1913 avgivit infordrat utlåtande och däri förklarat
sig, på grund av vad järnvägsstyrelsen i ärendet meddelat och anfört,
icke hava något att erinra mot avlåtande av proposition till Riksdagen i
överensstämmelse med styrelsens förslag.
Departements¬
chefen 3
yttrande.
Då jag i likhet med järnvägsstyrelsen och statskontoret anser pen¬
sion böra beredas ifrågavande arbetare med föreslaget belopp, hemställer
jag, att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgiva,
att en var av arbetarna Johannes Johansson, Jo¬
han Jansson, Gustaf Möhrling och Erik Evald Berg¬
ström må från och med månaden näst efter den, var¬
under lian entledigas eller entledigats från anställning
vid statens järnvägar, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till
belopp av 300 kronor, under villkor emellertid att,
därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställ¬
ning mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett
för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp av
900 kronor eller därutöver, pensionen skall, så länge
anställningen varar, upphöra att utgå samt att, vid så¬
dan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall
minskas, så att densamma jämte avlöningen icke upp¬
går till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Till denna avstatsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kung]. Höghet Kronprinsen-
Regenten lämna bifall och förordnade, att till Riksda¬
gen skulle aflåtas proposition i ärendet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Niklas A. Lindhult.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.