412
Nionde huvudtiteln.
Utgifter:
Ledaren av förbundets verksamhet................................... kronor 700: —
Övriga löner............................................................................. » 252:
Maskinskrivning................................................................... » 75:
Hyra......................................................................................... » 275:
Telegram, interurbana samtal ............................................ » 4: —
Porto............................................................................................ 40:
Skrivmaterial.............................................................................. » 143:5 0
Konsulentverksamheten, ersättning för resor i Öster¬
götlands och Kristianstads län.................................. » 1,344: 8 0
Konsulentverksamhet för barnavård ................................ » 2,012: —
Trycksaker........................................................................... » 35: —
Bibliotek, arkiv, argusklipp.................................................. » 104: —
Tidskriften................................................................................ » 1,4<>0:
Kalendern................................................................................. » 200:
Broschyr (räkn. Norstedt & (ko) ....................................... » 52: 5 o
Diverse ....................................................................... » 50: —
Vårdarebladet ....................................................................... » 185: —
Frölanderska fondens utdelning..................................... » 243: 3 8
Summa kronor 7,116: 18
Då nu, såsom förbundets statförslag för år 1913 utvisar, även
för; sistnämnda år beräkna!s uppstå en brist på icke mindre än 5,895
kronor och jämväl den av förbundet i övrigt lämnade utredning synes
giva vid handen, att förbundet för utövande av sin verksamhet är i
behov av statsunderstöd till större belopp än för närvarande, har jag
funnit mig böra hos Kungl. Maj:t föreslå äskande av förhöjt an¬
slag för år 1914.
Vad beträffar beloppet av anslagsförhöjningen synes emellertid,
med hänsyn särskilt till vad av statskontoret i detta avseende anförts,
en ökning av 4,000 kronor vara väl hög. Om däremot anslaget i sin
helhet, i överensstämmelse med vad statskontoret föreslagit, bestämmes
till 17,000 kronor, torde detta belopp vara bättre avvägt i förhållande
till summan av de till förbundet inflytande medlemsavgifterna. Beloppet
synes även vara så pass rundligt tilltaget, att åtminstone under den
närmaste framtiden krav på ytterligare höjning av anslaget icke torde
kanna med fog framställas.
Monde huvudtiteln.
413
Beträffande slutligen vad av Kung]. Maj:ts befallningshavande i [88.]
Gottlands län ifrågasatts angående kontroll från statens sida av för¬
bundets verksamhet ansluter jag mig till vad statskontoret anfört därom,
att några kontrollbestämmelser, utöver de för tillgodonjutande av för¬
bundets anslag för år 1913 stadgade, icke synas erforderliga.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till understöd åt svenska fattigvårdsför-
bundet å extra stat för år 1914 anvisa ett anslag
av.................................................................... kronor 17,000,
därav såsom bidrag till ordnande av konsulentverk¬
samhet för barnavård .............................. kronor 3,000.
Därest detta anslag beviljas, lärer Kungl. Maj:t vilja meddela sär¬
skilda bestämmelser för anslagets åtnjutande och därvid föreskriva, att
förbundet skall till Kungl. Maj:t avgiva berättelse över sin verksamhet
under år 1914, innefattande jämväl redogörelse för förbundets utgifter
och inkomster under samma år, ävensom att ett av chefen för jord¬
bruksdepartementet förordnat ombud skall äga deltaga i revisionen av
förbundets räkenskaper för året.
L. ©iverse.
1. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag ........................................................................................ kronor 100,000.
2. Odlingshjälp åt krononybyggare, oförändrat
ordinarie förslagsanslag ........................................................ » 4,500.
3. K ron oarre n <1 atorers befrielse från skyldighet att ansvara för vissa
kommunalutsbylder.
För närvarande pågår inom jordbruksdepartementet utredning an- [89.]
gående ifrågasatt befrielse för vissa kronoarrendatorer från skyldighet Kronoarren-
att ansvara för kommunalutskylder, belöpande å skogsmark, som icke cUeZZilm-
iubegripits i arrendet. Jag har för avsikt att, sedan denna utredning dighet att an-
blivit avslutad, för Kungl. Maj:t framlägga förslag härutinnan. För ^omJZlhd-
ändamålet torde komma att krävas ett förslagsanslag för år 1914 av skyUer.
omkring 40,000 kronor. (extra anslag.)
414
Nionde huvudtiteln.
[89.] Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen
att i avvaktan på den proposition i ämnet,
Kungl. Maj:t kan komma att avlåta till Riksdagen, å
extra stat för år 1914 beräkna ett förslagsanslag
av ................................................................. kronor 40,000.
4. Belöningar för rovdjurs dödande.
[90.] Enligt beslut av Riksdagen år 1901 må av förslagsanslaget till
Belöningar belöningar för rovdjurs dödande, som i riksstaten upptages till belopp
f°dödande™ av 12,000 kronor, användas enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
(ordinarie Maj:t kan finna gott meddela, ett årligt belopp av högst 7,000 kronor
anslag.) såsom bidrag till belöningar för dödande av sälhundar, under villkor att
statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som motsvarar vad
vederbörande hushållningssällskap eller landsting, vart lör sig eller i
förening, utbetalt såsom belöningar för inom området dödade sälhundar,
och ej i någon händelse med mer än 3 kronor för varje dödad sälhund.
Närmare bestämmelser rörande dylika statsbidrag äro meddelade i kun¬
görelsen den 7 juni 1901.
Anslag för nu ifrågavarande ändamål anvisades av Riksdagen första
gången år 1897 och föranleddes av Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget
till fiskerinäringens understöd måtte höjas, bland annat i syfte att något
belopp måtte därav kunna användas som bidrag till belöningar för
dödande av sälhundar. Chefen för civildepartementet, till vilket departe¬
ment fiskeriärenden då hörde, lämnade i sitt anförande till statsråds¬
protokollet redogörelse för den utredning, som åstadkommits rörande
den skada, som genom sälhundarna tillfogades fisket. Riksdagen ansåg
medel för ändamålet böra beredas, men anvisade dem såsom särskilt
anslag å extra stat till belopp av 5,000 kronor. Dylikt anslag beviljades
även för åren 1899 och 1900. Sistnämnda års Riksdag medgav på
framställning av Kungl. Maj:t, att av det förut under sjunde huvudtiteln
uppförda, till nionde huvudtiteln överflyttade förslagsanslaget till be¬
löningar för rovdjurs dödande finge användas högst 5,000 kronor årligen
såsom bidrag till belöningar för dödande av sälhundar. Vid 1901 års
riksdag höjdes, som ovan nämnts, sistnämnda belopp till 7,000 kronor.
Nedanstående tablå utvisar resultatet av åtgärderna för ifråga¬
varande ändamål under senare år samt kostnaderna därför och dessas
fördelning.
Nionde huvudtiteln.
415
|
Antal
dödade
sälhundar
|
|
Utbetalda belöningar
|
|
Medelpremie
per dödad
sälhund
|
År
|
Av stats¬
medel
|
Av lands-
tingsmedel
|
Av hushåll¬
ningssäll¬
skaps medel
|
Summa
|
1904
|
4,681
|
5,864.50
|
3,776.—
|
5,098.50
|
14,739.—
|
3.15
|
1905
|
3,796
|
5,525.50
|
3,765.2 5
|
2,972.25
|
12,263.—
|
3.23
|
1906
|
5,033
|
5,807 —
|
4,219.10
|
6,133.90
|
16,160.—
|
3.21
|
1907
|
6,141
|
5,911.50
|
5,259.25
|
7,304.2 5
|
18,475 —
|
3.oi
|
1908
|
7,347
|
6,345.7 5
|
5,765.2 5
|
8,433.50
|
20,544.50
|
2.79
|
1909
|
6,476
|
6,387.—
|
6,563.5 0
|
4,992.50
|
17,943.—
|
2.77
|
1910
|
8,935
|
6,694.—
|
8,168.5 0
|
12,749.50
|
27,602.—
|
3.0 9
|
1911
|
7,505
|
7,000.—
|
5,247.50
|
10,633.50
|
22,801.—
|
3.04,
|
Såsom av tablån framgår, bär premien i medeltal uppgått till
omkring 3 kronor för varje dödad sälhund. Beloppet bär emellertid
växlat högst betydligt inom olika delar av landet, nämligen mellan 1
krona och 10 kronor. Under sista åren hava växlingarna inskränkts
till mellan 2 och 6 kronor.
Samtliga kustlän utom Göteborgs och Bohus län hava deltagit i
kampen mot sälhundarna genom att anslå medel till belöningar för dessas
dödande, Östergötlands län dock först från och med år 1908. På grund
av kuststräckornas olika längd och beskaffenhet, sälhundarnas större eller
mindre förekomst samt de olika stora premiebeloppen och den därav
föranledda större eller mindre lockelsen för befolkningen att utöva jakt
å dessa djur, är antalet dödade sälhundar inom de olika länen mycket
växlande, såsom framgår av följande tablå, däri upptages sammanlagda
antalet under åren 1904—1911 dödade sälhundar.
i Hallands län .................................................
|
......... 1,286
|
» Malmöhus län .........................................
|
........ 410
|
» Kristianstads län ......................................
|
.......... 555
|
)) Blekinge län.................................................
|
........... 621
|
y> Kalmar läns södra del................................
|
.......... 1,320
|
)) » )) norra » ................................
|
.......... 394
|
)) Gottlands län ...............................................
|
........... 1,095
|
» Östergötlands län (1908—1911)..............
|
.......... 1,669
|
» Södermanlands län......................................
|
.......... 806
|
» Stockholms län ..........................................
|
.......... 5,284
|
» Uppsala län ................................................
|
.......... 472
|
416
Nionde huvudtiteln.
i Gävleborgs län ......
» Västernorrlands län
» Västerbottens län...
» Norrbottens län......
4,423
7,899
14,849
8,831
Frågan om internationell samverkan mellan Sverige och dess
grannländer beträffande åtgärder mot säl hundarna har sedan flera år
varit dryftad.
Med anledning av en från dansk sida gjord inbjudan till Sverige
i dylikt syfte förklarade Kung!. Maj:t den 23 december 1908, i enlighet
med vad lantbruksstyrelsen i utlåtande den 3 november samma år
tillstyrkt, sig anse önskvärt, att förhandlingar rörande likartade åt¬
gärder för dödande av sälhundar inom Östersjön med dess vikar samt
Kattegatt och sunden mellan dessa vatten komme till stånd mellan om¬
bud icke blott för Sverige och Danmark utan även för Tyska riket
och Ryssland med Finland.
Innan något vidare hunnit åtgöras i denna fråga, inkommo fram¬
ställningar från Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Östergötlands
läns, Kalmar läns norra, Blekinge, Kristianstads, Gävleborgs, Västernorr¬
lands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskaps förvalt¬
ningsutskott i syfte att kraftiga, helst internationella åtgärder till säl-
hundarnas dödande måtte vidtagas. Såsom skäl härför anfördes huvud¬
sakligen, att dessa djur gjorde mycket stor skada på fisket, alt det sålunda
beräknats, att sälhundarna i Östersjön förtärde minst 73,000,000 kilo¬
gram fisk årligen, vartill komme den betydliga skada, de anställde å
fiskredskapen, att sälhunden alltså vore ett av våra svåraste skadedjur,
som borde förföljas med alla till buds stående medel, att sedan för-
värvsjakten på sälhund genom lägre pris å dess skinn och högre pris å
det mänskliga arbetet blivit mindre lönande än förr, högre skottpremier
vore erforderliga för att locka till ett effektivt förföljelsekrig, att säl-
hundens vandringar hade till följd att, även om man genom höga
skottpremier inom ett län kunde tillfälligt utrota densamma vid länets
kust, den likväl ett senare år kunde åter uppträda där i betydande
mängd, samt att det därföre vore nödvändigt, att tillräckligt höga
premier bestämdes runt om hela Östersjön genom samverkan mellan
de olika länderna. Lantbruksstyrelsen förordade i utlåtande den 6
april 1909 dylik samverkan. Därvid framhöll styrelsen, att, i händelse
överenskommelse i angivet syfte bleve träffad, härav uppenbarligen
skulle, vad Sverige anginge, nödvändiggöras, att staten iklädde sig de
Nionde huvudtiteln.
417
förbindelser, som medföljde avtalet, och således trädde i stället för hus¬
hållningssällskap och landsting.
Sedan danska regeringen anslutit sig till förslaget att inbjuda
övriga östersjömakter att deltaga i förhandlingar i fråga om dödande av
sälhundar samt tillika förordat, att de svenska och danska delegerade
i det internationella rådet för havsundersökningar skulle utarbeta förbe¬
redande förslag till sakens ordnande, upptog bemälda internationella
råd frågan vid möte under augusti månad år 1909 och tillsatte för dess
prövning en kommitté, bestående av delegerade från Sverige, Ryssland med
Finland, Tyskland och Danmark, till vilken kommitté jämväl Norges
delegerade i rådet anslöt sig under uttalande, att det vore av vikt för
Norge, att även Skagerak inbegrepes i förhandlingarna. Det inter¬
nationella rådet godkände det yttrande i ämnet, som avgavs av kom¬
mittén och som innehöll huvudsakligen, att då klagomålen över säl-
hundarnas skadegörelse å fisket vore fullkomligt befogade, det vore i
hög grad önskvärt, att de intresserade ländernas regeringar vidtoge
om möjligt likartade åtgärder mot dessa djur, främst genom att för
deras dödande utfästa belöningar till sådan storlek, att de kunde utgöra
verksam uppmuntran till jakt på djuren, och därför icke understigande
4 kronor eller 5 tyska mark. Därjämte uppdrog det internationella
rådet åt kommittén att, i händelse de intresserade regeringarna anslöte
sig till planen om samverkan i angivna syftet, utarbeta detaljerat för¬
slag i ämnet.
Sedan svenska hydrografisk-biologiska kommissionen samt lant-
bruksstyrelsen avgivit utlåtanden, uppdrog Kungl. Magt enligt beslut
den 3 december 1909 åt nämnda, av det internationella rådet tillsatta
kommitté att utarbeta förslag till detaljerade bestämmelser i ämnet.
Omförmälda framställningar från hushållningssällskapens förvaltnings¬
utskott blevo jämte tillhörande handlingar överlämnade till kommittén.
Aven ryska, tyska och danska regeringarna uttalade sin anslutning till
förslaget om samverkan i förevarande syfte.
Nämnda kommitté utarbetade därefter under år 1910 ett dylikt för¬
slag, innefattande gemensamma regler för premieringen, villkoren för utbe¬
talandet av premier ävensom för eu planerad statistik, samt med förbe¬
hållen rätt för Norge att senare biträda överenskommelsen. Efter
lantbrnksstyrelsens hörande fann Kungl. Maj:t den 3 mars 1911 gott
förklara hinder från Sveriges sida icke möta mot att detta förslag lades
såsom grundval för förhandlingar mellan de intresserade makternas rege¬
ringar, varvid från svensk sida borde uttalas, att, under förutsättning att
Riksdagen beviljade nödiga medel, premiebeloppet komme att bestämmas
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand,. 53
418
tionde huvudtiteln.
[90.] till 4 kronor, högst 4 kronor 50 öre för varje dödad sälhund. Sedan
även Tyska riket, Danmark och Norge, i princip godkänt sagda förslag,
företogs detsamma av det internationella rådet till förnyad behandling-
vid möte i april 1912, därvid enighet uppnåddes angående de ifråga¬
satta bestämmelserna, vilka endast i några oväsentliga punkter för¬
ändrades från förslaget av år 1910. Rysslands ställning till frågan var
visserligen ännu oavgjord, men rådet ansåg det vara av största vikt,
att bestämmelserna snarast möjligt trädde i kraft i övriga länder, även
om Rysslands anslutning skulle ske först senare.
Med anledning av en av härvarande danske minister gjord, av ut¬
rikesdepartementet överlämnad framställning i ämnet har lantbruks-
styrelsen avgivit utlåtanden den 8 oktober 1912. Kungl. Magt har
därefter genom beslut den 22 november 1912 förklarat sig villig att,
under förutsättning att nödiga medel för ändamålet beviljas av Riks¬
dagen, antaga bestämmelser i ämnet, i överensstämmelse med de uti
internationella rådets protokoll i april 1912 angivna, samt att låta dem
träda i kraft den 1 januari 1914 och vara gällande tills vidare under
fem år.
Beträffande det erforderliga anslagsbeloppet har lantbruksstyrelsen
anfört, att ett premiebelopp av 4 kronor för värjo dödad sälhund
syntes böra vara tillräckligt, försåvitt icke från de övriga östersjöstaternas
sida komme att såsom oeftergivligt villkor uppställas ett gemensamt högre
minimibelopp. Med en premie av 4 kronor skulle för det antal säl-
hundar, för vilka premie faktiskt utbetalts, hela premiebeloppet utgjort år
1909: 25,904 kronor och år 1910: 35,740 kronor. Härvid vore dock
att märka, att premier hittills icke utgått inom Göteborgs och Bohus
län, vartill borde beräknas ett årligt belopp av 1,000 kronor. Lant¬
bruksstyrelsen ansåge ett årligt belopp av i runt tal 40,000 kronor för¬
kela riket erforderligt. Då vid sakens ordnande på nu föreslaget sätt
det icke kunde påräknas, att hushållningssällskap och landsting skulle
lämna bidrag därtill, syntes det bliva nödvändigt, att staten ensam
iklädde sig kostnaderna för premierna, vilkas ^anordnande torde kunna
ske utan särskilda kostnader för statsverket. Lantbruksstyrelsen har
slutligen hemställt, att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen att för
vart och ett av åren 1914—1918 för ändamålet bevilja ett förslagsan¬
slag av 40,000 kronor.
Departements■ Med hänsyn till de av Kungl. Magt, såsom av den nu lämnade
cuten. redogörelsen framgår, upprepade gånger gjorda uttalandena och fattade
besluten rörande Sveriges ställning till det avsedda internationella sam-
Nionde huvudtiteln.
419
arbetet för dödande av sällnmdar, torde jag icke nu behöva ytterligare
utveckla betydelsen av sådan samverkan och önskvärdheten av att Sverige
tager del däri. Såsom beslutet den 22 november 1912 innebär, hava
de i dylikt syfte föreslagna bestämmelserna vunnit Ivungl. Maj:ts gillande.
Det återstår då att söka bereda nödiga medel till åtgärdernas för¬
verkligande. Lika med lantbruksstyrelsen anser jag belöningen för
varje dödad sälhund böra för Sveriges del lämpligen bestämmas till
det av internationella rådet föreslagna minimibeloppet 4 kronor, vilket
belopp är avsevärt högre än den hittills utbetalade medelpremien och
därför torde få anses tillräckligt, om än det understiger vad som för
närvarande utbetalas i vissa län.
Lantbruksstyrelsen har beräknat, att med dylikt premiebelopp
kostnaden skulle år 1910 hava uppgått till omkring 36,800 kronor, och
har ifrågasatt ett anslag av 40,000 kronor årligen. Något särskilt nytt
anslag för ifrågavarande ändamål synes emellertid icke erforderligt, utan
torde lämpligare vara, att de nödiga medlen, liksom hittills, få utgå
från det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till belöningar för
rovdjurs dödande. Enligt den av Riksdagen nästlidna år antagna, av
Kungl. Maj:t den 8 november 1912 utfärdade lag om rätt till jakt upp¬
tages sälhund bland skadliga djur. Att detta djurslag icke i den av
Kungl. Maj:t sistnämnda dag utfärdade jaktstadgan upptages
bland de djur, för vilkas dödande belöning utgår, beror därpå, att be¬
stämmanderätten angående belöningar för sälhundars dödande nu är
överlåten åt lokala korporationer. Om och när dessa belöningars be¬
kostande övertages av staten, böra i anledning härav erforderliga tillägg
göras till jaktstadgan eller ock särskilda bestämmelser i ämnet utfärdas.
Anslaget till belöningar för rovdjurs dödande har under senare år
i mycket ringa utsträckning tagits i anspråk för dödande av andra djur
än sälhundar, och torde det vara tillräckligt att för de bägge andra slag
av skadliga djur, vilkas dödande berättigar till belöning av staten, näm¬
ligen varg och järv, beräkna en summa av 2,000 kronor. Vad åter angår
det till belöningar för sälhundars dödande erforderliga beloppet, synes
detsamma med hänsyn till antalet under senare år dödade sälar icke
behöva beräknas högre än till 36,000 kronor, motsvarande premier för
9,000 sälhundar. Jag anser därför, att anslaget, som ju bör bibehålla
sin natur av förslagsanslag, bör kunna i sin helhet bestämmas till 38,000
kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
420
Monde huvudtiteln.
[90.] dels medgiva, att från förslagsanslaget till be¬
löningar för rovdjurs dödande må, på sätt Kungl. Maj:t
kan finna skäligt föreskriva, utgå belöningar för
dödande av sälhundar med 4 kronor för varje dödad
sälhund;
dels och höja detta anslag, nu ... kronor 12,000,
till ........................'......................................... » 38,000
eller med...................................................... » 26,000.
5. Jordförmedlingsbyråer för egnahemsröreisen.
[91.] 1 enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen på extra stat
J‘insby"Ér för vaddera av åren 1912 och 1913 anvisat ett anslag av 20,000
för egnahems■ kronor till anordnande av jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen.
rörelsen. Förstnämnda års anslag var avsett uteslutande för sådana jord-
(extra anslag.) förmedlingsbyråer, som anordnats av hushållningssällskap. Då jag till¬
styrkte, att anslag för ifrågavarande ändamål måtte äskas av Riksdagen
för innevarande år, yttrade jag, att möjlighet syntes böra öppnas för
erhållande av statsbidrag även för sådana jordförmedlingsbyråer, vilka
icke äro anordnade ensamt av hushållningssällskapen, men som äro på
visst sätt kvalificerade och vilja inordna sig under av Kungl. Maj:t
givna bestämmelser. Riksdagen uttalade, att det ej torde kunna annat
än gagna egnahemsrörelsen, att Kungl. Maj:t lämnades fria händer i be¬
rörda avseende vid anslagets disponerande.
Kungl. Maj:t har den 22 november 1912 utfärdat kungörelse an¬
gående statsbidrag till anordnande av jordförmedlingsbyråer för egna¬
hemsrörelsen.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 4 december 1912 hem¬
ställt, att anslag till oförändrat belopp måtte för ändamålet beredas för
år 1914, och får jag i enlighet härmed tillstyrka, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anordnande av jordförmedlingsbyråer för
egnahemsrörelsen å extra stat för år 1914 anvisa ett
anslag av ................................................... kronor 20,000.
Nionde huvudtiteln.
421
6. Jordbruksstatistiken.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har Eiksdagen på extra stat
för innevarande år anvisat ett anslag av 25,000 kronor till insamlande
av jordbruksstatistiska uppgifter genom lokalundersökningar i huvud¬
saklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet över jordbruks-
ärenden den 13 januari 1912 uti punkten 53 angivna huvudgrunder.
Beträffande dessa grunder torde jag få erinra om följande.
Statistiska kommittén liksom även statistiska centralbyrån samt lant-
bruksstyrelsen uti dessa ämbetsverks den 8 juni 1909 avgivna utlåtande över
kommitténs förslag ifrågasatte, att hela landet skulle under eu femårs¬
period genomgås ^ medelst lokalundersökningar, anordnade av hushåll¬
ningssällskapen. Årskostnaden under denna femårsperiod beräknades av
ämbetsverken till 68,710 kronor. Statistiska kommittén hade föreslagit,
att halva undersökningskostnaden skulle gäldas av statsmedel. Ämbets¬
verken, som biträdde detta förslag, tillstyrkte emellertid ytterligare stats¬
bidrag och anförde till stöd härför, att bördan av undersökningarna
komme att tynga ganska ojämnt på de särskilda sällskapen. Dessas
ställning företedde olikheter i två hänseenden: dels kunde själva under¬
sökningen erbjuda betydligt större svårigheter och kräva betydligt större
kostnader för det ena sällskapet än för det andra och dels kunde säll¬
skapens ekonomiska bärkraft vara väsentligt olika. Ämbetsverken satte
i sitt förslag sagda ytterligare bidrag i samband med sällskapens
inkomst av brännvinsmedlen på det sätt, att de förordade, att av stats¬
medel skulle gäldas jämväl det belopp, varmed för något hushållnings¬
sällskap halva undersökningskostnaden överstege två procent av de
brännvinsmedel, sällskapet ägde åtnjuta enligt förordningen den 9 juni
1905. Det årsbidrag av statsmedel, som i enlighet härmed skulle erfordras
under berörda femårsperiod, beräknades av ämbetsverken till inalles
40,000 kronor i runt tal.
Uti mitt yttrande i ämnet anslöt jag mig till vad ämbetsverken
föreslagit beträffande grunden för kostnadernas fördelning emellan staten
och hushållningssällskapen. Emellertid fann jag mig av närmare angivna
skäl böra tillstyrka, att den första undersökningsperioden måtte utsträckas
från fem till åtta år, nämligen åren 1913—1920. Som en följd härav kom,
bland annat, ett väsentligt mindre årligt statsbidrag att bli erforderligt,
och fann jag detsamma kunna för år 1913 inskränkas till 25,000 kronor.
Genom denna förlängning av undersökningstiden blevo emellertid
de årliga kostnaderna mindre även för hushållningssällskapen. Av denna
[92.]
Jordbruky
statistiken
(extra anslå
422
Nionde huvudtiteln.
anledning minskades sannolikheten av att för något sällskap hälften av
dessa årskostnader skulle överstiga två procent av de brännvinsmedel,
sällskapet ägde åtnjuta.
Statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen hava nu i den
skrivelse av den 7 november 1912, vari dessa ämbetsverk framlagt för¬
slag till bestämmelser i fråga om lokalundersökningarnas verkställande
och om användningen av anslaget, ansett, att förlängningen av under¬
sökningstiden borde medföra viss modifikation i de förut angivna grun¬
derna för kostnadernas fördelning. Enligt i skrivelsen framlagd beräk¬
ning skulle halva undersökningskostnaden uppgå till inalles endast 21,500
kronor för år och icke för något sällskap överstiga två procent av de
brännvinsmedel, sällskapet ägt uppbära för år 1912. Sistnämnda för¬
hållande berodde emellertid jämväl därpå, att beloppet av dessa bränn¬
vinsmedel stegrats högst avsevärt, nämligen från av ämbetsverken i
deras utlåtande den 8 juni 1909 beräknade 34,410 kronor till 47,628
kronor. Under förutsättning, att de gjorda kostnadsberäkningarna vore
riktiga, skulle alltså å anslaget uppstå eu besparing av 3,500 kronor.
Dessa medel syntes emellertid enligt de vid anslagets beräkning följda
principer böra tillgodokomma de sällskap, som vore sämre lottade än
de övriga. Ämbetsverken ansåge, att detta borde ske pa sådant sätt,
att av statsmedel skulle gäldas jämväl det belopp, varmed ett sällskaps
utgifter för ifrågavarande ändamål översköte en procent av de bränn¬
vinsmedel, sällskapet ägde åtnjuta. Detta tillskott beräknade ämbets¬
verken till 3,058 kronor, vadan statsunderstödet inalles skulle uppgå
till 24,558 kronor. Som emellertid kostnadsberäkningarna av naturliga
skal ej kunde vara fullt säkra, borde enligt ämbetsverkens mening eu
dylik utfästelse av ytterligare understöd föranleda till att anslaget för¬
ändrades till förslagsanslag, varjämte borde vidtagas åtgärder till mötande
av eventuell brist i 1913 års anslag.
Vid föredragning den 13 december 1912 av denna skrivelse fann
Kungl. Magt icke skäl att besluta i enlighet med ämbetsverkens folkslag
till ordnande av frågan om statsunderstödets utgående. Den samma
dag utfärdade kungörelsen angående statsanslag till insamlande av jord-
bruksstatistiska uppgifter genom lokalundersökningar innehåller nämligen
i förevarande avseende endast den bestämmelse, att utöver det statsbidrag,
som motsvarar halva undersökningskostnaden, må efter Kung!. Maj:ts
beprövande och i den mån för ändamålet anslagna medel därtill lämna
tillgång, kunna tilldelas hushållningssällskap ytterligare understöd, mot¬
svarande högst det belopp, varmed den återstående hälften av kostnaderna
överstiger en procent av de brännvinsförsäljningsmedel, som hushållnings-
Nionde huvudtiteln.
423
sällskapet ägt uppbära under nästföregående år. Detta ytterligare bidrag [92.j
har alltså icke tillförsäkrats sällskapen såsom eu rättighet utan har
gjorts beroende av medel til Igången och Kungi. Makts provning' i vane
särskilt fall. J
Jämte nyssberörda kungörelse utfärdades den 13 december 1912
även reglemente för vissa åtgärder till insamlande av uppgifter för
rikets officiella jordbruksstatistik.
I särskild underdånig skrivelse den 7 november 1912 hava statis¬
tiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen gjort framställning om beredande
för ifrågavarande ändamål av ett anslag för år 1914 av 25,000 kronor,
vilket anslag enligt ämbetsverkens mening borde beviljas såsom förslags¬
anslag av skäl, som angivits i ämbetsverkens förut omförmälda skrivelse
av samma dag.
För fullföljande av ifrågavarande undersökningar anser jag anslag Departements-
böra äskas av Riksdagen för år 1914. I anslagets belopp finner jag ej chefen'
anledning att föreslå någon förändring. Någon sänkning av detsamma
torde i varje fall icke vara att tillråda, och ej heller synes någon ökning
vara åtminstone för närvarande erforderlig. Då det bör kunna antagas,
att det nuvarande anslagsbeloppet lämnar tillgång till ^anordnande av
den hälft av undersökningskostnaden, som skall i första hand tillkomma
hushållningssällskapen, samt frågan om eventuellt anvisande av ytter¬
ligare statsunderstöd är enligt den utfärdade kungörelsen beroende på
Kungl. Maj:ts prövning av, bland annat, medeltillgången, anser jag ej
heller tillräckliga skäl föreligga att nu föreslå anslagets förändring till
förslagsanslag. Däremot anser jag, att Riksdagens medgivande bör ut¬
verkas för användande under år 1914 av möjligen uppstående överskott
å 1913 års anslag.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,
dels till insamlande av jordbruksstatistiska upp¬
gifter genom lokalundersökningar å extra stat för år
1914 anvisa ett anslag av ..................... kronor 25,000;
dels ock medgiva, att vad vid utgången av år
1913 möjligen icke blivit använt av det för samma
år för ändamålet beviljade anslag må under år 1914
användas för enahanda ändamål.
424
Nionde huvudtiteln.
[93.]
Befrämjande
av avsätt¬
ning i främ¬
mande länder
av alster av
svenska lant¬
bruket och dess
binäringar
samt fiskeri¬
näringen.
(extra anslag.)
7. Befrämjande ar avsättning i främmande länder av alster av svenska
lantbruket ecb dess binäringar samt fiskerinäringen.
Riksdagen anvisade på extra stat för vart och ett av åren 1897
— 1909 ett anslag till befrämjande av avsättningen i främmande länder
av alster av svensk industri och svenska näringar, vilket anslag togs i
anspråk väsentligen för uppehållande av en mejeriagent- och lant-
brukskonsulentbefattning i England samt av en fiskeriagentur i norra
Tyskland. Sedan Riksdagen år 1908 anvisat särskilt anslag till export¬
stipendier och till handelsstudiestipendier, och behov sålunda därefter
icke förelegat att använda någon del av omförmälda anslag för att be¬
främja avsättningen av svenska industrialster, anvisade Riksdagen på
extra stat för varje av åren 1910 och 1911 ett anslag av 20,000
kronor att användas till befrämjande av avsättning i främmande
länder av alster av svenska lantbruket och dess binäringar samt fiskeri¬
näringen.
Efter det innehavaren av befattningen såsom fiskeriagent i norra
Tyskland avlidit, uppkom fråga om förändring av denna befattning.
Utredning härom verkställdes genom lantbruksstyrelsens försorg, och
framgick av densamma, att behov syntes föreligga av såväl en lant-
brukskonsulent- som en fiskerikonsulentbefattning i Tyskland samt att
till bestridande av kostnaderna för dessa befattningar skulle komma att
erfordras för den förra befattningen 9,000 kronor, varav 7,000 kronor
såsom arvode och 2,000 kronor till resekostnader och expenser, samt
för den senare befattningen 8,000 kronor, fördelade med 6,000 kronor
i arvode och 2,000 kronor till resekostnader och expenser. Inalles
skulle till dessa befattningar sålunda behövas 17,000 kronor. Till kon¬
sulentbefattningen i England, vilken avlönas med 9,000 kronor i arvode
och 6.000 kronor till resekostnader och expenser, skulle fortfarande
erfordras 15,000 kronor.
I proposition den 31 mars 1911 föreslog Kungl. Maj:t, i anslut¬
ning till den framlagda utredningen, Riksdagen att å extra stat för år
1912 anvisa ett anslag av 22,000 kronor, att av Kungl. Maj:t användas
till befrämjande av avsättning i främmande länder av alster av svenska
lantbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen, ävensom medgiva,
att vad vid utgången av år 1911 icke blivit använt av för åren 1910
och 1911 för ändamålet beviljade anslag — beräknat till 10,000
Nionde huvudtiteln.
425
kronor — finge under år 1912 för enahanda ändamål av Kung!. Maj:t
disponeras.
Då emellertid den ifrågasatte särskilde fiskerikonsulenten syntes
Riksdagen, åtminstone för det närvarande, icke vara av behovet påkallad
samt fiskerinäringens intressen syntes kunna tills vidare utan några
större olägenheter tillvaratagas av lantbrukskonsulenten, minskade Riks¬
dagen det av Kungl. Maj:t äskade beloppet med vad som beräknats för
uppehållande av fiskerikonsulentbefattningen, eller 8,000 kronor. I övrigt
bifölls den av Kungl. Maj:t gjorda framställningen.
För innevarande år har till ifrågavarande ändamål av Riksdagen
anvisats ett anslag av 24,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har nu i underdånig skrivelse den 9 december
1912 meddelat, att den svenske lantbrukskonsulenten i Tyskland hos
styrelsen hemställt om vidtagande av sådan åtgärd, att för år 1913
och kommande år tillräckligt anslag måtte finnas tillgängligt såväl till
arvode som till expenser för upprätthållande av ifrågavarande lant-
brukskonsulentbefattning på lämpligt sätt. Utvecklingen av Sveriges
mångsidiga export av lantbruksprodukter till Tyskland under år 1912
hade varit och dess framtidsutsikter vore sådana, att det ensamt på
grund härav, utan att särskilt behövde framhållas konsulentens åliggande
att följa det tyska lantbrukets utveckling, vore uppenbart, att en dylik
befattning borde finnas. Det hade emellertid visat sig icke vara möjligt
att med nu befintligt anslag upprätthålla och rätt sköta densamma.'
Lantbruksstyrelsen har anfört, att oaktat endast ett år förflutit
sedan ifrågavarande befattning tillsattes, erfarenheten likväl lagt i dagen,
att lantbrukskonsulentens såväl arvode som rese- och expensanslag varit
allt för knappt beräknade, något som gjort sig särskilt kännbart på
grund därav, att avsättningen av svenska lantbruksprodukter i Tyskland,
i främsta rummet genom öppnandet av den tyska marknaden för vår levande
boskap, under året ökats vida utöver vad som vid löneförmånernas be¬
stämmande kunnat beräknas. Detta hade ställt synnerligen stora anspråk
på lantbrukskonsulenten, som oavlåtligt måste ägna sin uppmärksamhet
däråt, att åtgärder från både svensk och tysk sida bleve vidtagna för
att leda såväl vår växande export av lantmannaprodukter i allmänhet,
som särskilt den nya grenen av densamma — exporten av levande
boskap — in i de rätta hjulspåren. Lantbrukskonsulenten hade vidare
måst nedlägga arbete på att undanröja de svårigheter, som i flera fall
ställt sig hindrande i vägen för denna export, och ordna det hela så,
att här ifrågavarande olika varor erbjödes betryggande avsättning där,
varest de kunde betinga högsta pris. Att detta arbete, som enligt vad
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 54
426
Niojii© huvudtiteln.
[93.] lantbruksstyrelsen kunde vitsorda, blivit utfört på omtänksamt, vaket
och energiskt sätt, varit maktpåliggande och fortfarande komme att så
förbliva, syntes lantbruksstyrelsen uppenbart.
Vidare hade erfarenheten lagt i dagen, att nya avsättningsplatser
kunde beredas våra lantmannaprodukter i flera olika delar av tyska
riket. För att vinna närmare kännedom om dessa nya platser, de
fordringar, som där uppställdes på olika produkter, avsättningens lämp¬
ligaste ordnande m. m., hade det i flera fall varit önskvärt, att lant-
brukskonsulenten i större utsträckning än nu skett kunnat besöka dessa
platser, något som emellertid på grund av det knappt tillmätta rese¬
anslaget icke låtit sig göra.
En förhöjning i lantbrukskonsulentens såväl arvode som rese- och
expensanslag syntes sålunda lantbruksstyrelsen med nödvändighet böra
äga rum.
Av den utredning härutinnan, som lantbruksstyrelsen sökt åstad¬
komma, hade styrelsen visserligen inhämtat, att oaktat levnadsomkost¬
naderna i Berlin vore mycket höga, de likväl icke torde kunna beräknas
uppgå till fullt samma belopp som i London. Då emellertid lantbruks¬
konsulentens i Berlin verksamhetsområde vore vida mera omfattande än
lantbrukskonsulentens i London, såväl med hänsyn till områdets utsträck¬
ning som ock i fråga om de olika slagen av lantmannaprodukter, åt
vilkas avsättning han hade att ägna sin uppmärksamhet, hade det synts
lantbruksstyrelsen, att bådas såväl arvode som rese- och expensanslag
borde bestämmas till samma belopp, respektive 9,000 kronor och 6,000
kronor. Att lantbruksstyrelsen funnit rese- och expensanslaget, trots
verksamhetsområdets betydligt större utsträckning, kunna för lantbruks-
konsulenten i Berlin begränsas till sistnämnda belopp, berodde därpå att,
enligt vad styrelsen inhämtat, tjänstelokal komme att beredas konsu¬
lenten i det nya svenska beskickningshuset i Berlin, varigenom kontors-
hyra med städning, ljus och värme syntes kunna inbesparas.
Den av lantbruksstyrelsen sålunda föreslagna förhöjningen i lant¬
brukskonsulentens i Berlin löneförmåner syntes styrelsen nödvändig för
att på denna krävande plats kunna bibehålla en dugande man, som
visat sig äga goda förutsättningar att kunna fylla densamma och som,
ju längre han kunde stanna på sin plats, desto grundligare hunne sätta
sig in i de tyska förhållandena, På grund härav och då det särskilt
under de första åren ställdes stora anspråk på lantbrukskonsulenten.
borde den föreslagna förhöjningen utgå redan från och med år 1913.
Lantbruksstyrelsen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte till
Riksdagen avlåta proposition om att, till befrämjande av avsättning i
Nionde huvudtiteln.
427
främmande länder av alster av svenska lantbruket och dess binäringar [93.]
ävensom fiskerinäringen, måtte för år 1914 anvisas ett anslag av 36,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda anslag under år 1913 av
tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 6,000 kronor.
Mot denna lantbruksstyrelsens hemställan har reservation avgivits
av ledamoten i styrelsen byråchefen F. Egerström.
Sveriges utförsel av lantbruksprodukter till Tyskland har under Departement
de senaste åren alltjämt ökats. De snabba och bekväma förbindelser, efe’fe”'
som numera finnas till denna stora och köpkraftiga marknad, bidraga i
väsentlig mån härtill. Tyskland synes också alltmera bliva hänvisat
till att från utlandet hämta en ganska stor del av sitt behov av livs¬
förnödenheter. Det gäller då för det svenska lantbruket och dess bi¬
näringar att begagna tillfället att söka vinna ökat insteg på detta lands
marknad. Vid dessa bemödanden är ett målmedvetet och energiskt
arbete av den svenske lantbrukskonsulenten i Berlin av synnerligen stor
betydelse. Det är dock uppenbarligen nödvändigt, att dennes avlönings¬
förmåner samt anslag till resekostnader och expenser bestämmas till
belopp, som äro tillräckliga för att sätta honom i stånd att utan enskild
ekonomisk uppoffring utföra detta sitt arbete, särskilt genom att besöka
landets olika delar, studera avsättningsmöjligheterna därstädes och inleda
förbindelser. Enligt instruktionen åligger honom bland annat att besöka
de för svenska lantbruksprodukter viktigaste marknadsplatserna i Tysk¬
land, så vitt ske kan minst eu gång i månaden, samt de viktigaste mark¬
nadsplatserna för fiskeriprodukter, så ofta omständigheterna därtill för¬
anleda. -Att de nuvarande beloppen äro för låga, finner jag vara ådaga¬
lagt. 1 betraktande av de mycket stora intressen för Sveriges jordbruk,
vilka äro förknippade med utvecklandet av vår marknad på Tyskland,
kan jag därför icke underlåta att föreslå höjning av ifrågavarande lant-
brukskonsulents förmåner.
Vad lantbruksstyrelsen i sådant avseende föreslagit, giver från
min sida icke anledning till annan erinran än att, då konsulenten
i Berlin icke lärer behöva vidkännas kostnad för tjänstelokal, det av
lantbruksstyrelsen för honom ifrågasatta anslag till resekostnader och
expenser — vilket anslag, i likhet med vad som gäller för konsulenten i
London, föreslagits till 6,000 kronor — synes kunna minskas med 1,000
kronor och alltså bestämmas till 5,000 kronor. Att ytterligare reducera
detta anslag eller att minska det föreslagna arvodesbeloppet synes mig
icke tillrådligt. Ifrågavarande befattning torde vara bland dem, där de
personliga egenskaperna spela den allra största roll. En duglig och
428
Nionde huvudtiteln.
[93.] energisk person kan såsom innehavare av befattningen genom sitt arbete
bereda landets jordbruk avsevärda fördelar. Emellertid torde en sådan
person ej kunna förvärvas för befattningen, därest avlöningen är alltför
knappt tillmätt.
Då de nuvarande avlöningsförmånerna, som sagt, synas mig be¬
tydligt understiga vad ett energiskt arbete av lantbrukskonsulenten bör
betinga, samt jag anser det med hänsyn till den snabba utvecklingen
på hithörande områden vara av stor vikt, att konsulenten redan under
innevarande år erhåller nödiga anslagsmedel, finner jag mig böra till¬
styrka, att förhöjningen må utgå redan innevarande år.
På grund härav och då samma belopp som föregående år synes
böra utgå till lantbrukskonsulenten i England, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1914 anvisa ett anslag-
av .................................................................. kronor 34,000,
att av Kungl. Maj:t användas till befrämjande av
avsättningen i främmande länder av alster av svenska
lantbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen,
ävensom medgiva, att Kungl. Magt må härav under
år 1913 låta av tillgängliga medel förskottsvis ut¬
anordna ......................................................... kronor 5,000.
8. Internationella lantbruksinstitutet i Rom.
[94.] Riksdagen har, på Kungl. Maj:ts förslag, för vart och ett av åren
intematio- 4907—1913 anvisat å extra stat ett belopp av 5,000 kronor för bestri-
bZb^mLt dande av kostnaden för Sveriges deltagande i internationella lantbruks-
i Bom. institutet i Rom.
Då Kungl. Maj:t år 1906 första gången av Riksdagen äskade an¬
slag för ifrågavarande ändamål, meddelade dåvarande departementschefen,
att Sveriges kostnader komme att bestå dels i årsbidrag av två gånger
bidragsenheten, 2,500 francs, eller sålunda 5,000 francs, dels ock kost¬
naden för utsändande av en fackman till sammanträdena med institutets
generalförsamling.
Under de första åren har emellertid bidragsenheten varit nedsatt
till 1,500 francs och först år 1914 kommer det förut beräknade beloppet
av 2.500 francs per bidragsenhet att utgå.
Nionde huvudtiteln.
429
Till följd härav och enär generalförsamlingens sammanträden [94.]
hållits blott vart annat år, hava å de förut beviljade anslagen uppstått
besparingar, vilka vid slutet av år 1912 uppgingo till i runt tal 14,000
kronor.
Lantbruksakademiens sekreterare, professor H. Juhlin Dannfelt,
vilken i Sverige omhänderhar de direkta förbindelserna med institutet
och å Sveriges vägnar närvarit vid generalförsamlingens sammanträden,
har meddelat, att under förutsättning att inga förändringar i deltagandet
i institutets verksamhet inträda utöver nämnda höjning av årsbidraget,
skulle för Sveriges del för ifrågavarande ändamål fordras från och med
år 1914 dels årsbidrag å omkring 3,600 kronor, dels kanslikostnader i
Stockholm å 500 kronor och dels för utsändande av ombud till gene¬
ralförsamlingen 1,200 eller 2,400 kronor, allt efter som ett eller två
ombud utsändes. Summan bleve 5,300 eller 6,500 kronor. Det vore
dock antagligt att, liksom hittills, generalförsamlingen komme att sam¬
manträda blott vart annat år. Däremot vore det möjligt, att kanslikost¬
naderna i Stockholm komme att ökas. ifall institutet fortfore att stegra
sina anspråk på meddelanden och avhandlingar rörande svenska förhål¬
landen.
Även om utgifterna för ifrågavarande ändamål komma att under Departements.
år 1914 bliva något högre än hittills, synas de besparingar, som vid chefev-
ingången av samma år med säkerhet äro att påräkna å anslagen för
detta ändamål, vara fullt tillräckliga att bestrida dessa utgifter, utan att
något ytterligare anslag behöver anvisas.
Jag inskränker mig därför till att hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,
att Kungl. Maj:t må under år 1914 till bestri¬
dande av kostnaden för Sveriges deltagande uti inter¬
nationella lantbruksinstitutet i Rom använda erforder¬
ligt belopp av vad som vid samma års ingång icke
blivit använt av tidigare för samma ändamål anvisade
anslag.
430
Nionde huvudtiteln.
9. Ersättning för av statskontoret gjorda förskott.
[95.]
Ersättning
för av stats¬
kontor et gjorda
förskott.
[extra anslag.)
Enligt vad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk för¬
skjutit följande belopp, vilka torde böra anmälas till ersättande av
Riksdagen under nionde huvudtiteln, nämligen:
till ersättning för tryckning av kammarkollegii ut¬
låtande angående köpingars och municipalsam-
hällens förhållande till det allmänna väghållnings-
besväret på landet m. m....................................... kronor
:» ersättning för utredning i fråga om vissa till
styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp anvisade anslag och förskott.................... »
}> ersättning av kostnader i anledning av byråchefen
i lantmäteristyrelsen J. Hamrin beviljad tjänst¬
ledighet för beredning av vissa ärenden.............. »
» ersättning till lektorn K. Starbäck för mistade
tjänstgöringspenningar till följ d av allmänt uppdrag »
» ersättning av kostnader i anledning av byrå¬
chefen i lantmäteristyrelsen P. A. Eriksson
beviljad tjänstledighet för beredning av visst
ärende .......................................................................... »
» gäldande av kostnader för utförande av en för-
söksundersökning rörande virkestillgång och till¬
växt m. m. av skogarna i Värmlands län............ '»
» till ersättning av kostnader för anordnande av
en husbehovssåg vid Alträsks kolonatområde...... >»
•» gäldande av livräntor åt skogsarbetare m. in. .. )>
» ersättning av kostnader för sakkunniga inom
jordbruksdepartementet för utredning angående
egnahemsfrågan ....................................................... »
» ersättning av kostnader till sakkunniga för ut¬
redning angående anordnande av den högre
lantbruksundervisningen ....................................■...... »
transport kronor
954: 27
447: 22
1,800: —
289: 3 7
6,500: -
8,584: 5ä
6,600: —
2,495: 94
8,819: 97
5,950: 60
42,441: 8 7
Nionde huvudtiteln.
transport kronor
till gäldande av kostnader för kommittén för verk¬
ställande av utredning angående skogslagstift-
ningsfrågor ................................................................... »
» gäldande av kostnader för sakkunniga för ut¬
redning rörande förvaltning och skötsel av-
kronans och andra allmänna skogar i mellersta
och södra delarna av riket m. m........................... »
» gäldande av kostnader för kommittén för ut¬
arbetande av förslag till förändrad lagstiftning
angående fattigvården och lösdrivares behandling »
» ersättning av kostnader för sakkunniga för ut¬
arbetande av förslag till åtgärder för främjande
av landets bästa ve 1 ..................................................... »
» gottgörelse för kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet vid beredande av vissa
ärenden rörande ändringar i gällande jaktlag¬
stiftning m. m............................................................... »
» ersättning av kostnader för kommittén för utred¬
ning om den svenska hemslöjdens tillstånd in. m. »
» gäldande av kostnader för bestämmande av grän¬
serna för vissa nationalparker m. ,m.................... »
» gäldande av kostnader för uppskattning av
arrendeavgift till kronan för jordägarandel i åt¬
skilliga gruvor............................................................... »
» ersättning av kostnader för norrländska skogs-
vårdskommittén.............................................................. x>
» ersättning åt konstituerade revisionssekreteraren
Y. G. Wisén för biträde inom jordbruksdeparte¬
mentet med utarbetande av förslag till ny konven¬
tion mellan Sverige och Ryssland angående
kronans laxfiske i Törne älv m. m......................... »
» gottgörelse av kostnader för sakkunniga för ut¬
redning angående dispositionen av de för Ströms-
bolms hingstdepås räkning utarrenderade hemman
och lägenheter............................................................... »
» gäldande av kostnader för utredning inom lant-
bruksstyrelsen rörande ändrade föreskrifter för
undersökning av margarin ....................................... »
transport kronor
431
42,441: 8 7
23,920:0 7
18,965: 7 9
18,679: 89
11,155: 24
2,146: 63
1,202: 6 0
479: 36
788: 5 4
41,311: 59
100: —
500: —
500: —
162,191: 58
432
Nionde huvudtiteln.
transport kronor
till ersättning av kostnader för utredning rörande
avveckling av den för tjänstemännens vid Ströms-
holms stuteri samt deras änkor och barn bildade
pensionskassa.................................................................. »
» ersättning för exproprierad mark från soldattorpet
n:r 57 Nissaryd i Jönköpings län........................... ”
» gäldande av byggnadsersättning åt skogstorpare
m. ................................................................................ :,)
» gäldande av utskylder för staten tillhöriga tomter
å fisklägena Hunnebostrand och Bovallstrand i
Göteborgs och Bohus län .......................................... »
» gäldande av vägskatt för regula laxfisket i
Torne älv ......................................................................
» gäldande av kostnader till fiskeritillsyningsmän
för tillsyn av regula laxfisket i Torne älv samt
till båtlega .....................................................................
y> gäldande av vägskatt för indragna frälseräntor »
i) gäldande av odlingshjälp åt kronolägenhetsinne-
havare ............................................................................. »
» gäldande av lönefyllnad till jägmästaren C. G.
Timberg......................................................................... »
» ersättning av kostnader för undersökning av en
torvströmosse under kronoegendomen Nyvalla i
Yiksta socken av Uppsala län ................................. »
■» gäldande av ersättning till arrendatorn av krono¬
lägenheten Nykvarn n:r 1 i Uppsala län för
minskad inkomst av kvarnrörelse ......................... »
» ersättning av kostnader för förhyrande av lokal
till rikets allmänna kartverks geodetiska avdel¬
ning m. m ................................................................... y>
» ersättning för kostnader för utredning angående
det svenska jordbrukets nuvarande avsättnings-
förhållanden................................................................... »
162,191: 58
200: —
27: lo
27,250: —
3: 50
241: 24
1,994: 50
3: —
250: —
354: 2 0
169: 25
11,776: 84
7,000:
3,500: —
eller tillhopa kronor
214,961: 21.
Nionde huvudtiteln.
433
Med iakttagande av grundsatsen om anslags bestämmande till [95.]
jämnt tal av kronor hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att till betäckande av ovan omförmälda av stats¬
kontoret förskottsvis bestridda utgifter anvisa å extra
stat för år 1914 ett anslag av............ kronor 214,962.
10. Rese- och traktamentspenningar, oförändrat
ordinarie förslagsanslag ............................................................ kronor 100,000.
11. Skrivmaterialier och expenser, ved in. in.,
oförändrat ordinarie förslagsanslag .................................... kronor 60,000.
12. Tryckningskostnader.
Till tryckningskostnader är å ordinarie stat uppfört ett förslags- [96.]
anslag av 32,029 kronor. Trycknings-
För jämnande av huvudtitelns slutsumma torde detta anslag böra kostnader-
höjas med 7 kronor, och hemställer jag fördenskull, att Eders Kungl. (ordl[iai'‘<1
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget till tryckningskostnader
från ............................................................. kronor 32,029
till .................................................................. » 32,036
eller sålunda med .................................... » 7.
13. Extra utgifter, oförändrat ordinarie reserva¬
tionsanslag ................................................................................. kronor 10,000.
14. Extra lönetillägg.
Under åberopande av vad statsrådet och chefen för finansdeparte- rg7 -i
mentet förut denna dag till statsrådsprotokollet över finansärenden Extra iLe-
anfört i fråga om beredande åt en del tjänstemän och betjänte av extra tillägg.
lönetillägg för innevarande år, att uppföras i riksstaten för år 1914, (extra anslag.)
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand.
55
[97.]
434
Nionde huvudtiteln.
att till beredande i enlighet med de i statsråds¬
protokollet över finansärenden för denna dag angivna
arunder av extra lönetillägg för innevarande ar åt en
del tjänstemän och betjänte vid under jordbruksde¬
partementet lydande verk och stater å extra stat tor
år 1914 anvisa såsom förslagsanslag ett
v i ... kronor 5,000.
belopp av ................................................... ’
Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort något yrkande, har jag tagen tota* * Svarande år
Av nionde huvudtitelns ordinarie anslag,
komma'vid' bifall 'till de av mig. framställda förslag
följande anslag att höjas, nämligen .
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lant¬
mannanäringar..................... me(l ^r. 39,250.
» undervisningsanstalter för
jordbruk och lantmanna-
näringar ................................
» förekommande och hämmande
av smittosamma sjukdomar
bland husdjuren................
)> veterinärinstitutet ................■ ■
» bidrag till vägunderhållet på
landet ...............................
o belöningar för rovdjurs dö¬
dande.......................................
» tryckningskostnader...............
varjämte å denna huvudtitel skulle
komma att uppföras ett nytt
ordinarie anslag till hydrogra¬
fiska byrån ................................
De ordinarie anslagen skulle alltså
kr. 5,212,961:
15,160:
20,000: -
105,750:-
100,000: -
26,000: -
7:-
48,500:
354,667:
354,667:
ökas............................................... med kr.
och sålunda för år 1914 komma att uppgå tUL...:.;...Lkr.........5,567,628:
Transport kr. 5,567,628:
Nionde huvudtiteln.
435
Transport kr. 5,567,628: —
Summan av de utav mig för år 1914 tillstyrkta extra
anslag överstiger ................. med kr. 500,333: —
vad under nionde huvudtiteln
anvisats å extra stat för år
1913 eller .............................. » 4,549,339: —
varande å extra stat för år 1914 inalles tillstyrkta
anslag å .............,......................................................... kr. 5,049,672: —
vadan huvudtitelns slutsumma kommer att uppgå till kr. 10,617,300: —
och överstiga motsvarande summa för år 1913 » 9,762,300: —
med ..................................................................................... kr. 855,000: —
Statsrådets övriga ledamöter instcämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.
Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bi¬
fall; och skulle utdrag av detta protokoll överlämnas
till finansdepartementet såsom ledning vid författandet
av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behov.
Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.
436
Monde huvudtiteln.
Innehållsförteckning.
Sid.
A. Departementet ................................................................................................... 2
1. Departementschefen................................................................................ 2
2. Departementets avdelning av Kung!. Maj:ts kansli ........................ 2
[1.] 3. Provisorisk lönereglering .................................................................... 2
[2.] 4. Extra kanslisekreterare........................................................................ 3
[3.] 5. Extra föredragande m. in..................................................................... 4
B. Lantbruksstyrelsen ............................................................................................ 4
1. Lantbruksstyrelsen ................................................................................ 4
[4.] 2. Ingenjörsbiträden................................................................................... 4
C. Lanthushållningen ............................................................................................ 11
1. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar........ 11
[5.] a. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet ............ 11
[6.] b. Lantbruksakademiens sekreterare........................................................ 55
2. Lantbruksingenjörer och deras biträden ............................................ 67
3. Undervisningsanstalter............................................................................ 68
[7.] a. Lantbruksinstitutet vid Ultima.......................................................... 68
[8.] b. Lantbruksskolan vid Ultuna................................................................ 78
c. Lantmannaskolor................................................................................... 89
d. Lanthushållsskolor ................................................................................ 89
[9.] e. Undervisningsmateriell för lantbruksinstitutet vid Ultuna ............ 89
|"10.] f. Undervisningsmateriell för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp 89
[11.] g. Hovbeslagsskola vid Alnarp ............................................................... 90
[12.] h. Byggnadsföretag m. m. vid Alnarp................................................... 97
[13.] i. Elektrisk anläggning vid Alnarp........................................................ 98
[14.] k. Föreläsningskurs för lantbrukslärare in. fl....................................... 107
[15.] 1. Utbildningskurser för kontrollassistenter........................................... 110
[16.] in. Utbildningskurser för ladugårdsförmän .......................................... ■ 117
[17.] n. Jordbrukskonsulenter .......................................................................... 118
[18.] o. Vandringsrättare.................................................................................... 119
[19.] p. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning............................ 120
[20.] q. Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsskola vid Rimforsa .... 121
Nionde huvudtiteln.
437
Sid.
L21-]
|
r.
|
Lanthushållningsskolan å Brogård ....................................................
|
126
|
|
4.
|
Hästaveln..............................................................................................
|
131
|
|
a.
|
Hästavelns förbättrande........................................................................
|
131
|
[22.1
|
b.
|
Extra personal vid Flyinge hingstdepå ............................................
|
131
|
[23.]
|
c.
|
Åtgärder för inhemska häststammar ................................................
|
132
|
|
d.
|
Åtgärder för den ädla hästaveln........................................................
|
160
|
[24.]
|
e.
|
Stamboksföring.......................................................................................
|
182
|
[25.]
|
f.
|
■Statsstuteri å Ottenby ........................................................................
|
198
|
|
5.
|
Boskapsskötsel m. in.............................................................................
|
199
|
[26.]
|
a.
|
Avelscentra för nötboskap...................................................................
|
199
|
[27.]
|
b.
|
Nötboskapsaveln inom Norrbottens län ............................................
|
211
|
[28.]
|
e.
|
Förekommande och hämmande av smittosamma sjukdomar bland
|
|
|
|
husdjuren ............................................................................................
|
211
|
[29.]
|
d.
|
Förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nöt¬
|
|
|
|
kreaturen ............................................................................................
|
212
|
[30.]
|
e.
|
Svinavelns höjande...............................................................................
|
215
|
[31,1
|
f.
|
Fjäderfäavelns befrämjande ...............................................................
|
216
|
|
6.
|
Lantbruksmöten ...................................................................................
|
216
|
[32,|
|
|
Bidrag till kostnaderna för allmänna lantbruksmöten ..................
|
216
|
[33.]
|
|
Prisbelöningar vid allmänna lantbruksmöten ....................................
|
216
|
[34-1.
|
7.
|
Redskapsprovningsanstalter..................................................................
|
217
|
|
8.
|
Kemiska stationer m. in.....................................................................
|
218
|
[35.]
|
a.
|
Kemiska stationer ................................................................................
|
218
|
[36.]
|
b.
|
Kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län........................
|
219
|
[37.]
|
9.
|
Svenska mosskulturföreningen................................................................
|
220
|
|
10.
|
Befrämjande av fröodlingen ...............................................................
|
227
|
[38.]
|
a.
|
Fr ökontrollanstalter................................................................................
|
227
|
[39.]
|
b.
|
Befordrande av inhemsk fröodling ....................................................
|
228
|
[40.]
|
c.
|
Statskonsulent i fröodling....................................................................
|
230
|
L41.]
|
d.
|
Sveriges utsädesförening........................................................................
|
230
|
|
11.
|
Mindre jordbruket ..............................................................................
|
231
|
[42.]
|
a.
|
Höjande av det mindre jordbruket ..................................................
|
231
|
[43.]
|
b.
|
Statskonsulent för det mindre jordbruket ........................................
|
237
|
[44.]
|
c.
|
Ordnad bokföring vid mindre jordbruk ............................................
|
238
|
[45.] 12.
|
Smörprovningar in. m.........................................................................
|
239
|
|
13.
|
Vattenavtappningar in. m.....................................................................
|
241
|
[46.]
|
|
Norrländska avdikningsanslaget ........................................................
|
241
|
[47.]
|
|
Allmänna avdikningsanslaget...............................................................
|
241
|
|
14.
|
Torvtillgångarnas tillgodogörande .....................................................
|
243
|
438
|
|
Nionde huvudtiteln.
|
Sid.
|
[48.]
|
a.
|
Tillgodogörandet av den i landets torvmossar befintliga bränsle-
|
|
|
|
tillgång in. m...................................................................................
|
243
|
[49. ]
|
b.
|
Torvingenjörer och torvassistenter ....................................................
|
244
|
[SO.]
|
c.
|
Torvskola.............................................................................................
|
245
|
|
15.
|
Husslöjden ............................................................................................
|
246
|
|
a.
|
Befrämjande av husslöjden ................................................................
|
246
|
[51-]
|
b.
|
Andre instruktör i husslöjd ................................................................
|
246
|
[52.] 16.
|
Lindring av fraktkostnader för kalk..................................................
|
246
|
Fiskeriväsendet...................................................................................................
|
247
|
|
1.
|
Fiskerinäringens understöd....................................................................
|
247
|
[53.]
|
2.
|
Undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare................
|
247
|
[54.]
|
3.
|
Södra Sveriges fiskeriförening .............................................................
|
250
|
|
4.
|
Hgdrografisk-biologiska havsundersökningar.......................................
|
254
|
[55.]
|
a.
|
Hydrografisk-biologiska undersökningar av de Sverige omgivande
|
|
|
|
haven ...................................................................................................
|
254
|
[56.]
|
b.
|
Underhålls- och driftkostnad för fartyget Skagerak.......................
|
255
|
[57.]
|
c.
|
Försäkring av fartyget Skagerak.......................................................
|
258
|
[58.]
|
5.
|
Underhålls- och driftkostnad för fartyget Eystrasalt........................
|
258
|
[59.]
|
6.
|
EU armerat ångfartygs stationerande vid rikets kuster....................
|
260
|
L60.]
|
7.
|
Fiskehamnar...........................................................................................
|
265
|
[61.]
|
8.
|
Kronans laxfiske i Torne älv in. m.................................................
|
302
|
. Skogsväsendet ...................................................................................................
|
308
|
|
1.
|
Skogsundervisning m. m.........................................................................
|
303
|
|
a.
|
Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet ....................
|
303
|
[62.]
|
b.
|
Skogsingenjörer ....................................................................................
|
303
|
[63.]
|
c.
|
Extra lärarkrafter vid skogsinstitutet................................................
|
304
|
[64.]
|
d.
|
Nybyggnad m. m. för statens skogsförsöksanstalt ........................
|
304
|
[65.]
|
e.
|
Skogsodlingens befrämjande ................................................................
|
305
|
[66.]
|
f.
|
Skogsvårdsstyrelsemas verksamhet ....................................................
|
305
|
[67.]
|
2.
|
Kartläggning av ljunghedar ................................................................
|
306
|
[68.]
|
3.
|
Regler ing av flottleder............................................................................
|
309
|
. Lantmäteriväsendet............................................................................................
|
310
|
|
1.
|
Lantmäteristaten ....................................................................................
|
310
|
|
a.
|
Lantmäteristaten..................................................................................
|
310
|
[69.]
|
b.
|
Lantmäteriundervisningen ....................................................................
|
310
|
[70.]
|
c.
|
Distriktslantmätares tjänsteresor ........................................................
|
311
|
Nionde huvudtiteln.
439
Sid.
[/I.] d. Reparation och renovation av kartor i lantmäterikontoren i länen 312
[72.] e. Nya registratur och arkivens ordnande i lantmäterikontoren i länen 313
[73.J f. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen ................ 315
174.] g. Anskaffande till lantmäterikontoret i Umeå av kopior av vissa
kartor m. m..................................................................................... 349
2. Skiften och avvittringar.................................................................. 320
3. XJtfiyttningshjälp efter skiften............................................................. 320
G. Rikets allmänna kartverk............................................................................. 32q
1. Rikets allmänna kartverk................................................................... 32o
[75.] 2. Namngranskning ................................................................................ 320
H. Geologiska och hydrografiska undersökningar ........................................ 321
1. Sveriges geologiska undersökning ........................................................ 334
a. Sveriges geologiska undersökning ...................................................... 32 j
[76.] b. Fältarbeten och tryckning.................................................................... 32j
[77.] c. Hyresbidrag till tjänstemännen............................................................ 321
[78.] d. Expenser till Sveriges geologiska undersökning ............................ 339
[79.] e. Utredning om torvtillgångarna i södra Sverige................................ 342
2. Hydrografiska undersökningar ............................................................ 37 4
[80.] a. Hydrografiska byrån ............................................................................ 37!
[81.] b. Hydrografiska undersökningar av Sveriges färskvatten ................ 372
I. Veterinärväsendet ..................................................................................... 373
1. Veterinärundervisningsanstalter............................................................ 373
[82.] a. Veterinärundervisningen.................................................................... 373
[83.] b. Yeterinärinstitutet .............................................................................. 374
[84.] c. Statens veterinärbakteriologiska anstalt............................................ 375
2. Veterinärstaten ............................................................................. 39Q
J. Vägunderhållet och skjutsväsendet............................................................... 390
1. Vägunderhållet................................................................................... 399
[85.] a. Bidrag till vägunderhållet på landet ................................................ 390
[86.] b. Kostnad för vägdelningar ................................................................... 392
[87.] c. Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt ................ 392
2. Färjor och färjkarlar........................................................................... 393
3. Bidrag ttll skjutsentreprenader .................................................. 393
4. Gästgivares friheter ............................................................... 393
440
Nionde huvudtiteln.
Sid.
K. Fattigvård ........................................................................................................ ^9o
1. Fattigvården i Stockholm och landsorten ...................................... 393
2. Fattigvården i allmänhet .................................................................. 393
[88.] 3. Svenska fattigvårdsförbundet.............................................................. 393
L. Diverse .............................................................................................................. 413
1. Ålderstillägg........................................................................................... 413
2. Odlingshjälp åt krononybyggare ........................................................ 413
[89.] 3. Kronoarrendatorers befrielse från skyldighet att ansvara för vissa
kommunalutskylder ............................................................................ 413
[90.] 4. Belöningar för rovdjurs dödande ....................................................... 414
[91.] 5. Jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen .................................... 420
[92.] 6. Jordbruksstatistiken ............................................................................ 421
[93.] 7. Befrämjande av avsättning i främmande länder av alster av svenska
lantbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen.................... 424
[94.] 8. Internationella lantbruksinstitutet i Rom......................................... 428
[95.] 9. Ersättning för av statskontoret gjorda förskott............................... 430
10. Rese- och traktamentspenningar ........................................................ 433
11. Skrivmaterialier och expenser, ved in. m......................................... 433
[96.] 12. Tryckningskostnader ............................................................................ 433
13. Extra utgifter...................................................................................... 433
[97.] 14. Extra lönetillägg.................................................................................... 433
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTJEBOLAG, 1913.
Tionde huvudtiteln.
1
Tionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström.
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Sedan de till nionde huvudtiteln hörande frågor blivit på före¬
dragning av vederbörande departementschef prövade, anhöll chefen för
finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd att få anmäla de
frågor, som rörde regleringen av
tionde huvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna, och anförde därvid till
en början beträffande
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand.
1
2
Tionde huvudtiteln.
[l.J
Pensionering
av civila
tjänstinne-
hav are.
[2-]
Pensionsrätt
för innehavare
av en profes¬
sur,, avsedd att
under namn
av “Oscar
Ekmans pro¬
fessur i orto¬
pedi11 upp¬
rättas vid
A. J>et civila pensionsväsenidet.
1. Pensionering av civila tjänstinnehavare.
Till pensionering av civila tjänstinnehavare beviljade 1907 års
Riksdag å ordinarie stat under tionde huvudtiteln ett förslagsanslag å
100.000 kronor. Detta anslag höjdes på av Kungl. Maj:t därom gjord
framställning av 1912 års Riksdag till 600,000 kronor.
Enligt en av statskontoret med underdånig skrivelse den 13 de¬
cember 1912 överlämnad tabell hava emellertid utgifterna från anslaget
för år 1911 uppgått till ej mindre än 753,156 kronor 64 öre. Med
avseende å den högst avsevärda stegring detta anslag är underkastat
under åtskilliga år framåt torde det nu höra ökas med 500,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie
stat uppförda anslaget till pensionering av civila
tjänstinnehavare med ........................... kronor 500,000
till ............................................................... » 1,100,000.
Departementschefen erinrade därefter, att Kungl. Maj:t enligt
finansdepartementet tillhandakomma protokollsutdrag förut beslutat av¬
låtande till Riksdagen av följande framställningar, som jämte ordinarie
anslag, i vilka ändring icke föreslås, skulle här antecknas, nämligen:
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
Pensionsrätt för innehavare av eu professur, avsedd att under
namn av »Oscar Ekmans professur i ortopedi» upprättas vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 21)
att innehavare av den professur, som i följd av en utav konsuln
Oscar Ekmans änka Maria Ekman, född Lavonius, erbjuden gåva av
200.000 kronor kan komma att under namn av Oscar Ekmans professur
i ortopedi upprättas vid karolinska medikokirurgiska institutet, skall
äga samma rätt till pension från staten, som tillkommer övriga vid
institutet anställda professorer, samt att alltså bestämmelserna i lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
Tionde huvudtiteln.
3
skola i tillämpliga delar gälla nu ifrågavarande professur, med iakt¬
tagande att pensionsunderlaget anses utgöra samma belopp som för
annan ordinarie professor vid institutet.
Pensionsreglering för rektorn vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 28)
att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor vid
högre lärarinneseminariet i Stockholm skall utgöra den i staten för
seminariet upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar
och den del av rektorsarvodet, som anses motsvara tjänstgöringspen¬
ningar, men med tillägg av......................................................... kronor 500.
Pensionsreglering för rektorer vid folkskoleseminarier.
(se bil. 2 vid detta prot. sid. 61)
att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor vid
folkskoleseminarium skall från och med år 1913 utgöra hela lönen
med tillägg av.................................................................................... kronor 500.
2. Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civil¬
staten oförändrat ordinarie anslag ....................................... kronor 35,000.
3. För gäldande av statens andel i kostnaden för pensionering-
av extra provinsialläkare, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag............................................................................................. kronor 15,000.
4. För gäldande av statens andel i kostnaden för pensionering
av lasarettsläkare, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 25,000.
5. Bidrag till sjuksköterskors pensionering, oförändrat ordinarie
förslagsanslag .............................................................................. kronor 6,700.
6. Till bestridande av statens bidrag till pensionering av barn¬
morskor, oförändrat ordinarie förslagsanslag ..................... kronor 30,000.
7. Till gäldande av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt, oförändrat ordinarie förslagsanslag, högst kronor 11,000.
karolinksa
mediko-kirur-
giska insti¬
tutet.
[3.]
Pensions¬
reglering för
rektorn vid
högre lära¬
rinnesemina¬
riet i Stock¬
holm.
[4.]
Pensionsregle¬
ring för rek¬
torer vid folk¬
skolesemi¬
narier.
4
Tionde huvudtiteln.
[5 och 6.]
Förbättring
av pensione¬
ringen från
handels¬
flottans
pensions-
anstalt.
(extra anslag.)
8. Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, oförändrat ordinarie
förslagsanslag .............................................................................. kronor 101,000.
Föredragande departementschefen anförde vidare:
9 och 10. Förbättring av pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt.
På framställning’ av Kungl. Maj:t har Riksdagen för vart och ett
av åren 1910—1913 till förbättring av pensioneringen från handels¬
flottans pensionsanstalt å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel
beviljat ett förslagsanslag å 31,000 kronor. Anslaget avsåg att an¬
vändas till höjning av pensionsbeloppet i fjärde klassen, omfattande
sjöfolk, som icke vore fartygsbefälhavare, styrmän eller maskinister,
från 60 till 90 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har
Riksdagen därjämte till förbättring av pensioneringen inom de tre första
klasserna av handelsflottans pensionsanstalt å extra stat för år 1913
beviljat under riksstatens tionde huvudtitel ett anslag av likaledes
31,000 kronor.
Tid föredragning den 10 juni 1912 av Riksdagens skrivelse den
22 därförutgångna maj, däri Riksdagen anmälde sitt beslut att för år
1913 bevilja omförmälda tvenne anslag vartdera å 31,000 kronor, dels
bemyndigade Kungl. Maj:t direktionen över handelsflottans pensions¬
anstalt att till en var, som i enlighet med bestämmelserna i regle¬
mentet för handelsflottans pensionsanstalt och direktionens därå grun¬
dade beslut komme att för år 1912 eller någon del därav uppbära
pension inom fjärde klassen, för motsvarande tid utbetala fyllnads¬
pension efter 30 kronor för år räknat, ävensom att efter ingången
av år 1913 hos statskontoret, i mån av behov och mot redovisnings¬
skyldighet, rekvirera för utbetalande av dylika fyllnadspensioner er¬
forderliga medel, som statskontoret skulle hava att till direktionen
utanordna från förstnämnda av Riksdagen till förbättring av pensio¬
neringen från handelsflottans pensionsanstalt anvisade förslagsanslag å
31,000 kronor, dels ock anbefallde Kungl. Maj:t berörda direktion att
uppgöra och före viss angiven tid till Kungl. Msj:t inkomma med
förslag till särskilda bestämmelser om användningen av ovan omför¬
mälda av Riksdagen till förbättring av pensioneringen inom de tre
första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt beviljade anslag å
31,000 kronor.
Tionde huvudtiteln.
5
Sedan direktionen över handelsflottans pensionsanstalt i anledning
härav avgivit förslag i berörda hänseende, utfärdade Kungl. Maj:t
genom nådigt brev den 11 oktober 1912 erforderliga bestämmelser
samt anbefallde tillika statskontoret att efter ingången av år 1913 till
omförmålda direktion på rekvisition och mot redovisningsskyldighet
utbetala sistnämnda anslag.
I underdånig skrivelse den 28 december 1912 har nu direktionen
över handelsflottans pensionsanstalt gjort framställning om beredande
åt pensionsanstalten av anslag för enahanda ändamål å extra stat för
är 1914 med samma belopp, som för år 1913 beviljats.
På grund härav och då anslag för ifrågavarande ändamål är av
behovet påkallat jämväl för år 1914 hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t matte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1914 under riks-
statens tionde huvudtitel bevilja
dels till förbättring av pensioneringen från
handelsflottans pensionsanstalt ett för¬
slagsanslag å ........................................... kronor 31,000;
dels ock till förbättring av pensioneringen inom
de tre första klasserna av handelsflottans pensions¬
anstalt ett anslag å .............................. kronor 31,000.
Departementschefen erinrade härefter, att Kungl. Maj:t enligt
finansdepartementet tillhandakomma protokollsutdrag förut beslutat
avlåtande till Riksdagen av följande framställningar, som jämte ordi¬
narie anslag, i vilka ändring icke föreslås, skulle här antecknas, nämligen:
11. Bidrag till pensionering av änkor och barn efter lärare vid
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. m., oförändrat ordinarie
anslag ..................................................................................'....... kronor 144,554.
12. Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag .......................................................................................... kronor 68,000.
13. Bidrag till dövstumlärarnes pensionsanstalt, oförändrat ordi¬
narie förslagsanslag ..................................................................kronor 35,000.
14. Bidrag till folkskollärares pensionering, oförändrat ordinarie
anslag ........................................................................................ kronor 681,892.
6
Tionde huvudtiteln.
[7-]
Semester för
vaktmästaren
vid folkskol¬
lärarnas pen-
siminrätt¬
ning.
[8.]
Understöd åt
vissa äldre
behövande,
med låg pen¬
sion avgångna
folkskollärare
och folkskol¬
lärarinnor.
(extra anslag.)
' [9-]
Extra pen¬
sionsavgifter
till folkskol¬
lärarnas
pensions-
inrättning.
(extra anslag.)
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
Semester för vaktmästaren vid folkskollärarnas
pensionsinrättnin g.
(se bil. 3 vid detta prof. sid. 67)
att godkänna det tillägg till de av Riksdagen år 1911 antagna
villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av de i ny stat för folk¬
skollärarnas pensionsinrättning upptagna avlöningsförmånerna, att vakt¬
mästaren må årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder för göro-
målens behöriga gång, åtnjuta semester under 15 dagar.
15. Understöd åt vissa äldre behövande, med låg pension avgångna
folkskollärare och folkskollärarinnor.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 58)
att dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och folk¬
skollärarinnor, vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1914 tillerkännas under¬
stöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbe¬
loppet uppgår till ......................................................................... kronor 600,
dels ock för ändamålet anvisa på extra stat under tionde huvud¬
titeln för år 1914 ett belopp av ......................................... kronor 36,637.
16. Extra pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 59)
att för bestridande av de extra pensionsavgifter, vilka på grund
av § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå
eller till följd av de av 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade änd¬
rade bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning komma
att utgå, bevilja på extra stat för år 1914 under riksstatens tionde
huvudtitel ett förslagsanslag å............................................. kronor 20,000.
17. Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa, oförändrat
ordinarie anslag ........................................................................... kronor 73,035.
Tionde huvudtiteln.
7
på jordbruksdepartementets föredragning:
18. Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare.
(se bil. 4 vid detta prof. sid. 69)
att å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1914 uppföra ett [10 1
förslagsanslag av........................................................................ kronor 3,600 Tuifalliga
för utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare, under undersm f
villkor att understöd ej ma tilldelas annan än den, som styrker sig vara i kronojägare.
behövande omständigheter och antingen erhållit avsked med pension (extra anslag.)
från allmänna indragningsstaten till belopp understigande kronor 500,
eller ock under år 1908 erhållit avsked med avkortad pension från
anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare, samt att i avse¬
ende å understödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utgå
ende pensionen icke må tillsammans överstiga ................... kronor 500.
19. Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning, oförändrat
ordinarie anslag .............................................................................. kronor 3,000.
20. Till bestridande av statsverket på grund av lagen angående
olycksfall i arbete åliggande utgifter för livräntor m. in., oförändrat
ordinarie förslagsanslag ............................................................... kronor 5,000.
B. I>et militära peMsionsväseimsirt.
1. Ersättning till arméns pensionskassa
hållningar, oförändrat ordinarie anslag ................
för mistade löneinne-
............... kronor 4,640.
2. Ersättning till arméns pensionskassa för nådårs- och begrav-
ningshjälpsbesparingar, oförändrat ordinarie anslag ......... kronor 28,080.
8
Tionde huvudtiteln.
[11 och
' 12-]
Ang.
dels höjning
av ordinarie
anslaget för
bidrag till
2pensionering
av änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armén,
dels ock ett
därmed sam¬
manhängande
extra ordi¬
narie anslag.
[13 och
14.]
Ang.
extra anslag
dels till upp-
rätthållande
av arméns
pensions¬
kassas egen
pensionering
med fast¬
ställda
pensions¬
belopp samt
till fyllnads¬
pensioner,
dels ock till
utdelande av
tillfälliga
understöd åt
avsh dåde
under¬
officerare och
vederlikar vid
armén.
på lantförsvarsdepartementets föredragning:
3 och 4. Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén samt till förstärkande av det
i 1913 års riksstat för samma ändamål uppförda anslag.
(se bil. 5 vid detta prof. sid. 71)
dels att höja det under riksstatens tionde huvudtiteln å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering av änkor och barn
efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,
nu ..............................
|
.......................... kronor
|
120,729: —
|
med ...........................
|
.......................... »
|
723: —
|
till.............................
|
........................... kronor
|
121,452: —
|
dels ock att till förstärkande av det i 1913 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1914 anvisa ett belopp
av ....................................................................................................... kronor 723.
5 och 6. Till upprätthållande av arméns pensionskassas egen
pensionering med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner
ävensom till utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade
underofficerare och vederlikar vid armén.
(se bil. 6 vid detta prof. sid. 74)
att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för år 1914
bevilja
dels ett förslagsanslag av ....................................... kronor 3,000,000,
att användas såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen
pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensions¬
kassan att avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspen¬
sioner i enlighet med fastställda grunder för sådana pensioners utgående,
dels ock ett förslagsanslag av ............................. kronor 23,200
för utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare
och vederlikar vid armén i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907
års Riksdag bestämda grunder.
Tionde huvudtiteln.
9
7. Vadstena krigsmanshuskassa, oförändrat ordi¬
narie anslag ............................................................................... kronor 243,640.
8. Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militär tjänstgöring, oförändrat ordinarie anslag... kronor 30,000.
9. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, oförändrat ordi¬
narie anslag................................................................................ kronor 294,000.
på lantförsvarsdepartementets föredragning:
10. Tillfälligt undei'stöd åt f. d. förr åds vaktmästare.
(se bil. 7 vid detta prot. sid. 78)
att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1914 anvisa ett
anslag av.......................................................................................... kronor 1,812
för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare under
villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det,
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppgår till .................................................................................... kronor 300.
11. Ersättning till flottans pensionskassas pensionsfond för minskade
inkomster, oförändrat ordinarie anslag ................................. kronor 36,320.
12. Ersättning till flottans pensionskassas gratialfond för minskade
inkomster, oförändrat ordinarie anslag ............................... kronor 16,650.
[15].
Ang.
anslag för
utdelande av
tillfälligt
understöd åt
f. d. förråds-
vaktmästare.
(extra anslag.)
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt.
2
10
Tionde huvudtiteln.
[16 och
' 17.]
Ang.
förhöjning av
anslaget för
bidrag till
flottans ‘pen¬
sionskassas
gratialfond.
[18-]
Ang.
pension till
förre båts¬
mannen
O. milfors.
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
13 och 14. Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond samt till
förstärkande av det i 1913 års riksstat för samma ändamål
uppförda anslag.
(se bil. 8 vid detta prof. sid. 80)
dels att höja det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond.
nu ..................................
|
............................... kronor
|
26,000: —
|
med..................................
|
................................ »
|
100: —
|
till .................................
|
............................... kronor
|
26,100: —
|
dels ock att, till förstärkande av det i 1913 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag, å extra stat för år 1914 anvisa ett belopp
av................................................................................................ kronor 100.
15. Till pensionering av flottans befäl och underbefäl med veder¬
likar, oförändrat ordinarie förslagsanslag ......................... kronor 270,000.
16. Till pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap (därav
högst 9,030 kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och
hantverksstaterna inrättade invalidstat) oförändrat ordinarie förslagsan¬
slag ................................................................................................ kronor 189,600.
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
Pension till förre båtsmannen O. Hillfors.
(se bil. 9 vid detta prot. sid. 83)
att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani Olof
Hillfors må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu år från
tjugu års ålder räknat.
17. Invalidhusfonden, oförändrat ordinarie anslag kronor 60,350.
18. För blesserade över- och underofficerare, oförändrat ordinarie
reservationsanslag ........................................................................... kronor 2,400.
Tionde huvudtiteln.
11
Beträffande därefter
C. Allmänna indragaingsstaten,
erinrade departementschefen om Kungl. Maj:ts på nedannämnda departe¬
ments föredragning förut fattade beslut om avlåtande till Riksdagen
av följande framställningar, nämligen:
på justitiedepartementets föredragning:
1. Tilläggspension för kamreraren vid centralfängelset i Malmö
E. M. Dahlin.
(se bil. 10 vid detta prot. sid. 85)
att kamreraren vid centralfängelset i Malmö Ernst Mauritz
Dahlin må från och med månaden näst efter den, varunder han
efter uppnådda 70 års ålder avgår från tjänsten, under sin återstående
livstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten, utöver den pension,
vartill han enligt gällande bestämmelser finnes berättigad, en årlig
tilläggspension av ...................................................................... kronor 1,200.
2. Tilläggspension för kronohäktesföreståndaren S. Engdahl och
pension för kronohäktesföreståndaren C. H. E. Bäckström.
(se bil. 10 vid detta prot. sid. 90)
dels att föreståndaren vid kronohäktet i Ängelholm Sven Eng¬
dahl må från och med månaden näst efter den, varunder han efter
uppnådda 65 års ålder avgär ur fångvårdens tjänst, under sin åter¬
stående livstid åtnjuta, utöver den pension, vartill han finnes berättigad
såsom ordinarie överkonstapel, en årlig tilläggspension från allmänna
indragningsstaten å sådant belopp att tilläggspensionen tillsammans
med överkonstapelspensionen uppgår till.............................. kronor 1,000
för år, dels ock att föreståndaren vid kronohäktet i Skellefteå Cad
[19.]
Ang.
tilläggs¬
pension för
kamrer aren
vid central¬
fängelset
i Malmö
E. M. Dahlin.
[20.]
Ang.
tilläggs¬
pension för
kronohäktes¬
föreståndaren
S. Engdahl
och
pension för
kronohäktes¬
föreståndaren
G. H. E.
Bäckström.
12
Tionde huvudtiteln.
[21-3
Ang.
pension för
extra över¬
konstapeln N.
Jönsson.
[22.]
Ang.
pension för
fängelse¬
kokerskan
Carolina Eng-
dahl m. fl.
[23.]
Ang.
pension för
Herman Engelbrekt Bäckström må från och med månaden näst efter
den, varunder han erhåller avsked från sin befattning, under sin åter¬
stående livstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pen¬
sion av ................................................................................................ kronor 900.
3. Pension för extra överkonstapeln N. Jönsson.
(se bil. 10 vid detta prot. sid. 93)
att extra överkonstapeln vid centralfängelset i Malmö Nils Jöns¬
son må från och med månaden näst efter den, varunder hans anställ¬
ning upphör, under sin återstående livstid åtnjuta från allmänna in¬
dragningsstaten en årlig pension av....................................... kronor 500.
4. Pension för fängelsekokerskan Carolina Engdahl m. fl.
(se bil. 10 vid detta prot. sid. 95)
att kokerskan och extra vaktfrun vid kronohäktet i Ängel¬
holm Carolina Engdahl, kokerskan vid kronohäktet i Ystad Nicolina
Olivia Ellerström, kokerskan vid kronohäktet i Sundsvall Brita Kristina
Pettersson, kokerskan vid kronohäktet i Visby Charlotta Johanna Ene-
qvist samt kokerskan och extra vaktfrun vid kronohäktet i Västervik
Augusta Helena Larsson må, envar från och med månaden näst efter
den, varunder hennes anställning upphör, under sin återstående livstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten årliga pensioner, Carolina Eng¬
dahl av ................................................................................................ kronor 240,
Nicolina Olivia Ellerström av...................................................... » 300,
Brita Kristina Pettersson av......................................................... » 140,
Charlotta Johanna Eneqvist av................................................... » 180,
och Augusta Helena Larsson av................................................... » 300;
5. Pension för vaktkonstapelsänkan Betty Almström.
(se bil. 10 vid detta prot. sid. 101)
att vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö Andreas
Hansson Ferm Almströms änka Betty (Bengta) Almström, född Bengts-
Tionde huvudtiteln.
13
son, må från och med juni månad 1912 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver änka, åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension av ...................................................................... kronor 160;
på lantförsvarsdepartementets föredragning:
6. Pension åt skrivbiträdet Louise Aurora Albertina Mertens.
(se bil. 11 vid detta prot. sid. 104)
att skrivbiträdet i arméförvaltningen Louise Aurora Albertina
Mertens må under sin återstående livstid från och med månaden näst
efter den, varunder hon upphör med sin anställning i ämbetsverket,
åtnjuta en årlig pension av ......................................................... kronor 600
från allmänna indragningsstaten;
7. Pension åt kaptenen G. Conradi.
(se bil. 12 vid detta prot. sid. 108)
att adjutanten vid överkommendantsexpeditionen i Stockholm, kap¬
tenen i armén Georg Conradi må från och med månaden näst efter den,
varunder han erhåller entledigande från adjutantsbefattningen, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension till be¬
lopp av ................................................................................................ kronor 900
å allmänna indragningsstaten;
8. Pension åt t. f. verkmästaren J. P. Persson.
(se bil. 13 vid detta prot. sid. 111)
att t. f. verkmästaren vid fortifikationen Jöns Petter Persson må
från och med november 1913 åtnjuta en årlig pen¬
sion av................................................................................................ kronor 1,000
från allmänna indragningsstaten;
vaktkonsta-
pelsänkan
Betty Alm¬
ström.
[24.]
Ang.
pension åt
skrivbiträdet
Louise Aurora
Albertina
Mertens.
[25.]
Ang.
pension åt
kaptenen
O. Conradi.
[26.]
Ang.
pension åt
t. f. verk¬
mästaren
J. P. Persson.
14 Tionde huvudtiteln.
på sjö försvarsdepartementets föredragning:
9. Pension till förre l:a klass sjömannen C. E. Anderson.
(se bil. 14 vid detta prot. sid. 114)
[27.] att förre l:a klass sjömannen vid l:a ekonomikompaniet nr 1
vision till, ^avl Ernst Anderson må under sin återstående livstid från allmänna
färre i:a klass indragningsstaten uppbära pension till belopp, som för tiden från och
sjömcumiMi mec[ november månad 1911 till och med utgången av år 1913 skall
Anderson, utgöra................................................................................................... kronor 300
samt därefter ................................................................................ » 195,
allt för år räknat;
10. Understöd till förre 3:e klass kustartilleristen O. H. Berg.
(se bil. 15 vid detta prot. sid. 117)
[28.] att förre 3:e klass kustartilleristen Oskär Henrik Berg må utöver
Ånö- honom från flottans pensionskassa tillkommande pension å kronor 100
understöd till n . 0 . ~ ,
förre 3x klass tran allmänna indragningsstaten under sm återstående livstid uppbära
ärligt understöd av............................................................ kronor 50,
Berg. att utgå från och med dagen näst efter den, då Berg erhållit avsked
från krigstjänsten, eller från och med den 6 april 1909;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
11. Personlig professur för professorn A. Gallstrand.
(se bil. 1 vid detta prof. sid. 30)
[29.] dels att för Gallstrand må vid universitetet i Uppsala inrättas
Ftfesmt9far° en Person^8' professur i fysiologisk och fysikalisk optik med de ålig-
professorn ganden för Gallstrand såsom lärare vid universitetet (undervisnings-
a. Gul/,strand. och examinationsskyldighet), som av Kungl. Maj:t efter förslag av
vederbörande bestämmes, samt med skyldighet för Gallstrand såväl
att i tillämpliga delar vara underkastad de för universitetsprofessorer
i allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner stadgade
villkoren och bestämmelserna som ock att vid den ålder, då annan
universitetsprofessor är skyldig att avgå från tjänsten, mot åtnjutande
av pension, beräknad efter samma grunder som stadgats beträffande
övriga universitetsprofessorer, jämväl frånträda sin personliga professur,
dels ock att för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten anvisa ej
Tionde huvudtiteln.
15
mindre till
lönen med
ett belopp av
därav ..............
lön och
årlig
avlöning
åt Gallstrand, inberäknat ålderstillägg å
..................................................... kronor 600,
..................................................... » 7,800,
..................................................... » 5,300
.................................................................................... » 2,500
tjänstgöringspenningar, än även till materiell m. in. för ifrågavarande
professur ett årligt belopp å ................................................... kronor 5,000;
12. Personliga lönetillägg åt maskinisten samt tre vaktmästare
vid karolinska institutet.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 41)
att följande befattningshavare vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet, nämligen maskinisten och eldaren J. E. Jernström, vakt¬
mästaren vid histologiska institutionen N. Andersson, vaktmästaren vid
fysiologiska institutionen G. Jarl och vaktmästaren vid anatomiska in¬
stitutionen J. A. Westerberg, må äga att var och en från och med
den 1 januari 1914, så länge han kvarstår i sin nuvarande befattning,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett personligt lönetillägg till
belopp av.......................................................................................... kronor 200;
13. Pension åt läroverksadjunkten C. Öhlander.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 45)
att adjunkten vid högre allmänna läroverket i Gävle Carl Öhlander
må från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten
äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid
åtnjuta en årlig pension av...................................................... kronor 1,300;
14. Understöd åt städerskan Karna Andersson, född Nilsdotter.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 52)
att städerskan vid högre allmänna läroverket i Lund Karna
Andersson, född Nilsdotter, må från och med år 1913 under sin åter¬
stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt under¬
stöd av.............................................................................................kronor 100;
[30.]
Personliga
lönetillägg åt
maskinisten
samt tre vakt¬
mästare vid
karolinska
institutet.
[31.]
Pension åt
läroverks¬
adjunkten
C. Öhlander.
[32.]
Understöd åt
städerskan
Karna An¬
dersson, född
Nilsdotter.
16
Tionde huvudtiteln.
[83.]
Understöd
åt äldre
behövande,
utan pension
avgångna
folkskollärare.
[34.]
Understöd
åt äldre
behövande,
utan under¬
stöd avgångna
småskollärare.
15. Understöd åt äldre behövande, utan pension avgångna
folkskollärare.
(se bil. 1 vid detta prof. sid. 53)
att anvisa för år 1914 å allmänna indragningsstaten ett an¬
slag1 å ................................................................................................ kronor 4,800
att enligt de närmare bestämmelser, Kung], Maj:t kan finna gott med¬
dela, användas till understöd av högst.................................... kronor 600
åt sådana äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt skött sin
tjänst men därifrån erhållit avsked före år 1867;
16. Understöd åt äldre behövande, utan understöd avgångna
småskollärare.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 54)
att för år 1914 å allmänna indragningsstaten anvisa och till
Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag av .................. kronor 25,000
för beredande av ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka, efter att hava i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, avgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under ena¬
handa villkor och bestämmelser i övrigt, som gälla beträffande det för
år 1913 uti förevarande avseende beviljade anslaget, nämligen
att lärares och lärarinnas tjänstgöring avslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången av år 1891;
att sådan från tjänsten avgången lärare eller lärarinna uppnått
en levnadsålder av minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behövande omständigheter;
att det belopp, vartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till........................................................................................................... kronor 200
årligen; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i
ämnet, vilka befinnas erforderliga;
Tionde huvudtiteln.
17
17. Understöd åt äldre behövande, med lågt understöd avgångna
småskollärare.
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 55)
att för år 1914 å allmänna indragningsstaten anvisa ett an¬
slag å ........................................................................................ kronor 25,000
att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, an¬
vändas till understöd åt sådan äldre behövande lärare och lärarinna
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordi¬
narie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänst¬
göring erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunder-
stödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892 men erhållit
avsked före utgången av år 1909, dock att understödet tillsammans
med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma
att utgöra högst ............................................................................ kronor 200;
18. Understöd från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
för förra småskollärinnan E. A. Köhler.
(se bil. I vid detta prot. sid. 56)
att den omständigheten, att förra småskollärarinnan i Ale-Skövde
församling Emilia Alexandra Köhler entledigats från sin lärarinne-
befattning, innan de genom kungörelsen den 27 oktober 1911 fast¬
ställda ändringarna av vissa delar av reglementet för småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt trätt i kraft, icke må utgöra hinder
för direktionen över nämnda anstalt att tillerkänna henne det under¬
stöd från anstalten, som skulle hava tillkommit henne, därest berörda
kungörelse kunnat å henne tillämpas;
[35.]
Understöd
åt äldre
behövande,
med lågt
understöd
avgångna
småskollärare.
[36.]
Understöd
från små-
skollärares
m. fl. ålder¬
domsunder¬
stödsanstalt
för förra små-
skollära¬
rinnan E. A.
Köhler.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand.
3
18
Tionde huvudtiteln.
[37.]
Pension åt
vaktmästaren
; Karl Arvid
Erikssons
änka Eugenia
Eriksson, född
Svensdotter.
[38.]
Anslaget till
allmänna
indragnings-
staten.
på jordbruksdepartementets föredragning:
19. Pension åt vaktmästaren Karl Arvid Erikssons änka Eugenia
Eriksson, född Svensdotter;
(se bil. 16 vid detta prot. sid. 120)
att vaktmästaren vid rikets allmänna kartverk Karl Arvid Eriks¬
sons änka Eugenia Eriksson, född Svensdotter, må under sin åter¬
stående livstid från ock med den 1 maj 1912, så länge hon förbliver änka,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av kronor 180.
Föredragande departementschefen anförde slutligen:
20. Anslaget till allmänna indragningsstaten.
Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är nu i gällande
riksstat upptaget till 2,419,513 kronor.
Utgifterna från detta anslag hava i runda tal nedannämnda år
uppgått till följande belopp:
år
|
1904...................
|
.......................... kronor
|
2,299,200
|
—
|
»
|
1905.................
|
.......................... »
|
2,403,800
|
—
|
»
|
1906..................
|
........................ »
|
2,488,900
|
—
|
»
|
1907................
|
......................... »
|
2,596,600
|
—
|
|
1908.................
|
.......................... »
|
2,609,600
|
—
|
»
|
1909..................
|
X>
|
2,483,200
|
—
|
»
|
1910..................
|
.............. »
|
2,420,000
|
—
|
»
|
1911...................
|
........ »
|
2,336,200
|
—
|
Anslaget torde böra minskas med ett belopp, som för jämnande
av huvudtitelns slutsumma upptages till ..................... kronor 18,398,
eller från ................................................................................. > 2,419,513
till............................................................................................ » 2,401,115.
Tionde huvudtiteln.
19
Beträffande här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort någon framställning, har jag icke att föreslå någon för¬
ändring.
Av tionde huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år
uppgå till ....................................................................... kronor 5,576,103: —
komma vid bifall till de av mig framställda för¬
slag följande anslag att höjas, nämligen
till pensionering av civila tjänst¬
innehavare ..................... med kronor 500,000: —
» bidraget till pensio¬
nering av änkor och
barn efter befäl och
underbefäl med veder¬
likar vid armén......... » » 723: —
» ersättning till flottans
pensionskassas gra-
tialfond för minskade
inkomster..................... » » 100: —
Summa kronor 500,823: —
Om från denna summa dragés
den av mig föreslagna minsk¬
ningen av förslagsanslaget
till allmänna indragnings-
staten....................................... » 18,398: —
skulle de ordinarie anslagen ökas med ................. kronor 482,425: —
och sålunda för år 1914 komma att uppgå till » 6,058,528: —
Summan av de utav mig tillstyrkta extra
anslagen överstiger med.............................................. » 97,575: —
vad under tionde huvudtiteln anvisats å extra
stat för år 1913, nämligen .................................... » 3,050,497: —
Huvudtitelns slutsumma innevarande år........ »
skulle under förutsättning av bifall till mitt för¬
slag uppgå till..........................................................
8,626,600: —
9,206,600: —
20
Tionde huvudtiteln.
Vad departementschefen sålunda rörande tionde
huvudtiteln hemställt biträddes av statsrådets övriga
ledamöter och blev av Hans Maj:t Konungen gillat
och godkänt, och behagade Hans Maj:t Konungen
på statsrådets tillstyrkande härjämte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens vederbörande utskott.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
21
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
december 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
52:o.
Genom gåvobrev den 5 september 1912 har konsuln Oscar Ekmans
änka Maria Ekman, född Lavonius, till karolinska mediko-kirurgiska
institutet under angivna villkor donerat ett belopp av 200,000 kronor
att användas till upprättande vid institutet av en professur med benäm¬
ning »Oscar Ekmans professur i ortopedi».
Gåvobrevet är av följande lydelse:
Till karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm.
I syfte att befrämja läkares utbildning i ortopedi och därmed sammanhän¬
gande grenar av de medicinska vetenskaperna för att dymedels bereda ökat tillfälle
[2.]
Pensionsrätt
för innehavare
av en profes¬
sur, avsedd att
under namn
av “Oscar
Ekmans pro-
fessur i orto¬
pedi11 upp¬
rättas vid
karolinska
mediko-kirur¬
giska insti¬
tutet.
22
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
av hjälp åt lidande människor, har jag besluta att, under förutsättning att vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm innan 1913 års utgång nedan
angivna professur blivit upprättad, till institutet för sådant ändamål överlämna ett
belopp av tvåhundratusen (200,000) kronor på följande villkor:
1) Professuren, som jag önskar må till minne av min framlidne make, kon¬
sul Oscar Ekman, benämnas Oscar Ekmans professur i ortopedi, skall omfatta nämnda
vetenskap, ägande Kungl. Maj:t att efter första innehavarens avgång vidtaga den
närmare begränsning av professurens ämnesområde, som med hänsyn till donationens
ändamål till äventyrs skall hava visat sig önskvärd.
2) Det för professuren avsedda kapital av 200,000 kronor, som icke får för¬
minskas, skall av institutet förvaltas i enlighet med de av Kungl. Maj:t meddelade
allmänna bestämmelser angående fonder, givna till institutet.
Avkastningen å kapitalet användes för att bereda professurens innehavare
enahanda avlöningsförmåner, som enligt gällande stat utgå till professor vid insti¬
tutet. A avkastningen uppkommande överskott lägges till kapitalet; dock att, för
så vitt den sålunda erhållna kapitalökningen skulle överskjuta vad som beräknas
kunna erfordras till mötande av behov, uppstående genom eventuell förhöjning av
professors avlöning enligt stat eller sänkning av ränteavkastningen, Kungl. Maj:t
äger att efter anmälan från institutets lärarkollegium disponera över ifrågakommande
del av överskottet för främjande av vetenskapligt arbete vid institutet inom profes¬
surens ämnesområde.
3) Innehavaren av ifrågavarande professur i ortopedi skall tillförsäkras samma
rätt till pension från staten, som tillkommer övriga vid karolinska institutet anställda
professorer; och skola jämväl i allt övrigt med avseende å professurinnehavarens
ställning, hans rättigheter och skyldigheter, tillämpas enahanda bestämmelser, som
gälla i fråga om övriga professorer vid institutet.
4) Professurens innehavare utses i enlighet med gällande föreskrifter för till¬
sättningen av professorer vid institutet; dock med det bestämda förbehåll, att till
förste innehavare utan ansökan utses docenten i ortopedisk kirurgi vid institutet,
doktor Sims Emil Patrik Haglund.
5) Det i denna donationshandling avsedda kapitalet, 200,000 kronor, som av mig
nu deponerats hos aktiebolaget Custodia, skall jämte därå från denna dag löpande
ränta efter fyra (4) procent för år räknat ävensom lagligen belöpande stämpelavgift
överlämnas till institutet, så snart ifrågavarande professur upprättats och dess förste
innehavare blivit i enlighet med bestämmelsen i inom. 4 utnämnd. Stockholm den
5 september 1912. Maria Ekman, född Lavonius.
Uti särskild skrivelse den 2 oktober 1912 har fru Ekman förklarat, att orden
»närmare begränsning av professurens ämnesområde» i första punkten av gåvobrevet
icke utgöra hinder för att gränserna för professurens ämnesområde vidgas, därest
sådant skulle anses önskligt vid en möjligen skeende förändring av desamma i en¬
lighet med innehållet i samma punkt, dock att en dylik eventuell utvidgning av
ämnesområdet på intet sätt finge förändra professurens huvudkaraktär att vara en
professur i ortopedi.
Frågan om donationens emottagande har av karolinska institutets
lärarkollegium behandlats vid sammanträden den 19 september och den
3 oktober 1912.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
23
I kollegiets protokoll för den 19 september 1912 liar antecknats, att enligt
gåvobrevet bilagt bevis det donerade kapitalet blivit för avsett ändamål deponerat
hos aktiebolaget Custodia, som förbundit sig att därå gottskriva ränta från den 5
september 1912 efter fyra procent.
Med anledning av det vid donationen fastade förbehållet, att till
den avsedda professurens förste innehavare utan ansökan utses docenten
Sims Emil Patrik Haglund, hava o professorerna i kirurgi vid karolinska
institutet J. V. Berg och J. H. Åkerman angående docenten Plaglunds
skicklighet till professuren avgivit utlåtande av följande lydelse:
Till karolinska institutets lärarkollegium.
Enligt uppdrag få vi med stöd av närlagda meritförteckning och den känne¬
dom, vi äga om docenten P. Haglunds vetenskapliga författarskap och verksamhet
såsom läkare, till styrkande av hans kompetens för en professur i ortopedi anföra
följande:
_ 1. Haglund liar efter avläggande av filosofie kandidatexamen absolvera! de
medicinska examina i Uppsala med goda vitsord.
2. Specialutbildning utöver de vanliga läkarstudierna har han förvärvat sig
dels genom nära ett års anställning såsom assistent vid 'patologiska institutionen, dels
genom 16 månaders tjänstgöring såsom underläkare vid kirurgiska kliniken i Upp¬
sala, dels genom l1/., års tjänstgöring såsom, röntgenföreståndare vid kirurgiska kli¬
niken i Stockholm, dels genom att genomgå den för läkare avsedda ett-åriga kursen
vid gymnastiska centralinstitutet, varvid han erhöll högsta vitsordet i sjukgymnastik.
3. Han disputerade för medicine doktorsgraden år 1903 på eu avhandling över
radiografiskt-ortopediskt ämne och tillerkändes därför betyget cum laude både för
innehåll och försvar.
4. Han är sedan den 25 februari 1904 docent i ortopedisk kirurgi vid karo¬
linska institutet och har såsom sådan meddelat undervisning dels medels några
smärre kurser över begränsade ämnen, dels sedan år 1910 medels kurser, som omfattat
■»allmän och speciell ortopedi» och besökts av sammanlagt 85 deltagare.
5. Efter slutade studier har han i Stockholm utövat en alltmer omfattande
ortopedisk-kirurgisk praktik och här anlagt en ortopedisk privatklinik.
6. Han har under de senaste 10 åren bedrivit ett synnerligen flitigt författar¬
skap, som egentligen berört ortopediska ämnen (33 uppsatser), radiologi (5 uppsat¬
ser), vanföresaken och gymnastikfrågan (den förra i 9, den senare i 10 uppsatser),
— Bland de 33 uppsatserna i ortopediska ämnen hava 17 karaktären av vetenskapliga
arbeten, de övriga äro översikter och mera populärt hållna föredrag in. m. — Mera
av de vetenskapliga uppsatserna innehålla värdefulla undersökningar och uttalanden
i öppna ortopediska spörsmål, varigenom vårt vetande förts framåt, andra innehålla
goda terapeutiska och ortopedisk-tekniska rön. De lämna mycket goda bevis både
på hans vetenskapliga _ intresse, förmåga av självständig forskning och rika erfarenhet
såsom modern ortopedisk kirurg.
7. Haglund har inlagt synnerligen stora förtjänster om ordnandet av van-
förevården i vårt land samt har därjämte ägnat livligt arbete åt förbättring av
sjukgymnastikens studium och yrkesmässiga bedrivande.
På grund av vad här ovan anförts få vi såsom vår åsikt uttala, att Haglund
24
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
såväl genom utbildning, vetenskapligt författarskap, undervisningsförmåga, praktisk
läkarverksamhet och socialt arbete visat sig äga goda förutsättningar för att såsom
professor i ortopedi gagna det allmänna och läroverket, ävensom att, om han ut-
nämnes till sagda professurs förste innehavare, ingen svensk läkare för närvarande
finnes, som kan anses därtill mera eller lika berättigad. Stockholm den 19 septem¬
ber 1912. J. Åkerman. John Berg.
Deri i Bergs och Åkermans skrivelse åberopade, av Haglund
undertecknade samt av två personer bestyrkta meritförteckningen var
fogad vid skrivelsen.
Vid ärendets behandling i lärarkollegiet den 3 oktober 1912 ytt¬
rade professor Åkerman, med vilken professor A. H. A. Ivey-Åberg in¬
stämde :
Erfarenheten visade, att eu utbrytning ur en disciplin av ett speciellt område
och tillsättningen av en professor för undervisning häri medförde en bestämd ten¬
dens att utsträcka denna undervisning samt göra densamma obligatorisk Om nu
en professur i ortopedi inrättades, läge det inom möjligheternas för att icke säga
sannolikheternas område, att en begäran om obligatorisk undervisning jämväl fram¬
ställdes av den blivande professorn i ortopedi. En obligatorisk undervisning i ett
nytt fack medförde förlängning av utbildningstiden. Denna synpunkt hade synts
Åkerman vara av sådan vikt, att han velat påpeka saken utan att för närvarande
taga någon ställning till frågan, om en undervisning sådan som den tilltänkta borde
göras obligatorisk eller icke.
Institutets rektor, professorn greve K. A. H. Mörner, med vilken
professor Berg instämde, bemötte professor Åkerman samt anförde där¬
vid bland annat:
Det syntes beklagligt för den framtida läkarutbildningen, om den tanken
skulle göra sig gällande, att professurer finge upprättas endast i sådana ämnen, som
vore avsedda att bliva examensämnen. Det funnes ju åtskilliga specialgrenar av
medicinen, vari läkarna sökte sin utbildning i utlandet, sedan de avslutat sin exa¬
menskurs. Omsorgen om läkarutbildningen syntes bjuda, att man sökte bereda till¬
fälle inom landet att fylla detta behov genom inrättande av professurer i special¬
ämnen, där så kunde vara behövligt; men om utvecklingen komme att gå i denna
riktning, borde man hoppas, att detta icke skulle medföra, att varje specialämne
gjordes till ett led i de medicinska examina.
Mörner ville tillika fästa uppmärksamhet vid, att de ortopediska sjukdoms¬
fallen i motsats till vissa andra, som folie inom specialvetenskapens område, bru¬
kade vara kroniska fall, varvid det icke förelåge någon fara i att hänvisa patienten
till annan läkare, som vore skolad på området. Utbildning i ortopedi syntes därför
vara nödvändig endast för en viss del av de praktiserande läkarna. Mörner tänkte
därvid närmast på lasarettsläkarna och enstaka specialister på området.
Enligt av kollegiet härefter fattat beslut avläts till kanslern för
rikets universitet en skrivelse av i huvudsak följande innehåll:
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
25
Den undervisning, som genom ifrågavarande donation skulle komma till stånd,
avsåge en specialutbildning av läkare, varav behovet sedan länge gjort sig känt
samt för framtiden komme att kvarstå och säkerligen även att ökas; för närvarande
vore kunskaper på detta område särskilt viktiga, då epidemier av barnförlamning
medfört ett stort antal fall, som krävde ortopedisk behandling. Hittills hade en
sammanhängande undervisning inom detta område ej kunnat givas av ordinarie lärare
utan hade brukat tillgodoses genom privatkurser. Anmet vore emellertid av den bety¬
delse, att detsamma, framdeles möjligen gemensamt med något närbesläktat forsknings¬
område, förtjänade erhålla egen målsman inom landet, vilken borde hava ställning som
professor, då denna undervisning borde vara en persons livsuppgift och icke för
kortare tider anförtros åt olika personer. Oaktat denna undervisning icke för när¬
varande och, såvitt man nu kunde förutse, icke heller framdeles borde ingå som ett
led i den för alla läkare obligatoriska undervisningen, borde dock detta icke vara
hinder för, att ämnets målsman hade ställning som professor. Så hade under lång
tid varit fallet med professuren i hygien, sedan denna inrättats vid institutet. Aven
om undervisningen i ortopedi icke komme att ingå bland de obligatoriska examens-
studierna, komme professorn säkerligen i alla fall icke att sakna elever, ty behovet
av specialkunskaper i ortopedi gjorde sig i praktiken så kännbart för mången läkare,
att undervisningen däri i betydande utsträckning komme att begagnas. Möjligen
kunde även dylik utbildning komma att bliva ett kompetensvillkor för erhållande av
vissa läkartjänster. För närvarande hade institutet icke någon klinik eller annan
anstalt att upplåta för den blivande professorns undervisning. Den tilltänkta första
innehavaren av professuren, docenten Haglund, hade emellertid förklarat, att han
tillsvidare kunde bereda tillgång till materiell för undervisningen. Detta vore dock
att betrakta som en åtgärd ad interim. Den tid torde ej vara avlägsen, då insti¬
tutet funne sig föranlåtet att hos statsmakterna begära anslag för en sådan anstalt.
Kollegiet ville dock härvid betona, att detta vore en omständighet, som icke kunde
anses framkallad av den nu erbjudna donationen. Frågan härom vore äldre än an¬
budet om donationen, och den skulle säkerligen med tvingande nödvändighet komma
att bliva aktuell även donationen förutan. För närvarande vore det emellertid icke
möjligt att närmare ingå på denna fråga.
Bland villkoren för donationen inginge, att till professurens första innehavare
skulle nämnas docenten Haglund. Kollegiet ansåge, att Haglund vore kompetent till
professur i ortopedi och att ingen annan svensk man framför honom vore förtjänt
att nämnas till sådan professur. Detta villkor för donationen syntes sålunda kunna
uppfyllas. Ett andra villkor vore, att professurens innehavare tillförsäkrades pension
av statsmedel i likhet med andra professorer. Kollegiet hemställde därför, att
kanslern måtte söka utverka, att proposition härom av Kung! Maj:t avlätes till
Riksdagen.
I skrivelse den 12 oktober 1912 bär härefter kanslern hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t ej mindre till 1913 års Riksdag avlåta pro¬
position om rätt för innehavaren av den ifrågasatta professuren till
pension i likhet med övriga vid karolinska institutet anställda professorer
än även, vid bifall härtill, dels lämna bemyndigande för vederbörande
att på angivna villkor till förvaltning mottaga donationen, dels vidtaga
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 4
26
Tionde huvudtiteln; bil. 1.
Departements-
chefen.
härav påkallade ändringar i karolinska institutets stat, dels ock till
förste innehavare av professuren i nåder utnämna och förordna docenten
Haglund.
På grund av remiss har statskontoret den 30 oktober 1912 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört:
Med ifrågavarande donationsbestämmelser syntes vara, avsett, att innehavare
av den blivande professuren i ortopedi skulle i avlöning åtnjuta samma belopp, som
blivit flertalet av professorerna vid karolinska institutet i stat tillförsäkrat. I all¬
mänhet åtnjöte institutets professorer en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000
kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, varjämte lönen kunde efter fem
års tjänstgöring höjas med 60ö kronor. Dessa professorers pensionsrätt vore be¬
stämd genom lagen den It oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension; och utgjorde med tillämpning av bestämmelserna i nämnda lag pensionsunder-
laget 5,000 kronor för professor, som icke intjänat ålderstillägget, och 5,600 kronor
för professor, som vore i åtnjutande av sådant tillägg till lönen.
Då statskontoret i likhet med universitetskanslern ansåge föreliggande dona-
tionsfråga påkalla medverkan av Riksdagen endast i vad anginge beredande av rätt
till pension åt innehavaren av den professur, som med de donerade medlen vore av¬
sedd att upprättas, ville statskontoret, med erinran att en fråga av liknande beskaf¬
fenhet som nu förevarande blivit av Kung! Maj:t i nådig proposition den 19
mars 188(3, nr 34, förelagd Riksdagen, i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl.
Maj:t i nådig proposition till Riksdagen framlägga förslag om rätt till pension för
innehavare av den tillämnade professuren.
Uppenbarligen är ändamålet med ifrågavarande frikostiga donation
så nyttigt och betydelsefullt, att den nya professurens inrättande, varför
fullt tillräckliga medel måste anses anslagna, synes vara i hög grad
önskvärt.
Emellertid har i ärendet berörts en fråga av den vikt, att man ej
bör skrida till professurens upprättande, innan man övervägt, vartill
detta kan leda med hänsyn till den antydda frågan om faran för den
medicinska studietidens förlängning.
Denna studietid har, efter det den medicinska undervisningen år
1907 ordnades i. angivet syfte att åstadkomma en minskning av den förut
uppdrivna studietiden, redan måst förlängas genom införandet av den obliga¬
toriska undervisningen i epidemiologi. Och man måste på det bestämdaste
söka förebygga ytterligare steg i samma riktning. Om således förlängd
obligatorisk undervisning kunde antagas bliva en given följd av den nya
professurens inrättande, skulle man nödgas hysa starka betänkligheter
däremot.
Lyckligtvis synes mig denna följd ej behöva befaras. De utta¬
landen, som i detta avseende gjorts inom lärarkollegiet, ävensom lärår-
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
27
kollegiets egen framställning i ämnet till kanslern torde borga härför.
Med full övertygelse om riktigheten av de synpunkter, som därvid fram¬
lagts, kan jag alltså medverka till förverkligandet av donationens vackra
ändamål.
En annan sak, som ju ock måste tagas i betraktande, är sanno¬
likheten för att upprättandet av den nya professuren framdeles kommer
att medföra anspråk på statens mellankomst till täckande av kostnader
för klinik m. m. Denna sak får dock, med hänsyn till det synnerligen
behjärtansvärda ändamålet med professurens inrättande, ej verka avskräc¬
kande. Lärarkollegiet har för övrigt påpekat, att behovet av statsanslag
för en ortopedisk klinik vid institutet lomme att tränga sig fram all¬
deles oavsett frågan om den nya professurens upprättande.
Ett förbehåll i donationsurkunden är att till förste innehavare av
professuren skall utan ansökan utses docenten Sims Emil Patrik Hag¬
lund. Då hans kompetens är fulltygad, torde intet hinder möta för detta
förbehålls uppfyllande, likasom donators bestämmelser i övrigt om profes¬
surinnehavarens ställning, rättigheter och skyldigheter in. m. äro av beskaf¬
fenhet att höra vinna stadfästelse.
För ett särskilt fall kräves emellertid härvid, på sätt myndigheterna
påpekat, Riksdagens medverkan, nämligen i fråga om professurinne¬
havarens rätt till pension av staten. Då jag anser donationsprofessuren
böra bringas till stånd, vill jag tillstyrka, att donationsurkundens krav
i avseende å pensionsfrågan varder vederbörligen tillgodosett.
Jag hemställer därför, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen besluta,
att innehavare av den professur, som i följd
av en utav konsuln Oscar Ekmans änka Maria
Ekman, född Lavonius, erbjuden gåva av 200,000
kronor kan komma att under namn av Oscar Ekmans
professur i ortopedi upprättas vid karolinska mediko-
kirurgiska institutet, skall äga samma rätt till pension
från staten, som tillkommer övriga vid institutet an¬
ställda professorer, samt att alltså bestämmelserna i
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänst¬
innehavares rätt till pension skola i tillämpliga delar
gälla nu ifrågavarande professur, med iakttagande att
pensionsunderlaget anses utgöra samma belopp som
för annan ordinarie professur vid institutet.
28
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
[3.]
Pensions-
reglering för
rektorn vid
högre lära¬
rinnesemina¬
riet, i Stock¬
holm.
53:o.
Riksdagen beslöt år 1912 på därom av Kung!. Maj:t i proposition
den 19 april 1912, nr 252, gjord framställning, att pensionsunderlaget
för rektor och tillförordnad rektor vid högre allmänt läroverk skulle
utgöra hela lönen med tillägg av 500 kronor samt för rektor och till¬
förordnad rektor vid real- eller samskola hela lönen med tillägg av
300 kronor.
I anledning av Riksdagens nämnda beslut har Kungl. Magt den
6 juni 1912 utfärdat för iakttagande vid tillämpning av gällande lönestat
för rikets allmänna läroverk föreskrifter om pensionsunderlaget för
dessa läroverks rektorer, vilka föreskrifter överensstämma med Riks¬
dagens beslut.
Pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor vid högre
allmänt läroverk utgör i följd därav, med tillämpning av bestämmelserna
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, i
5,000 kronor.
första lönegraden 4,500 kronor och i andra lönegraden
Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk har i skrivelse den 30
september 1912 angående anslagsbehov till 1913 års Riksdag hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes avlåta framställning till Riksdagen, att pensions¬
underlaget för rektor eller tillförordnad rektor vid högre lärarinne¬
seminariet i Stockholm skulle utgöra, med avdrag av tjänstgörings-
penningar och den del av arvodet, som ansåges motsvara tjänstgörings-
penningar, den av honom senast åtnjutna avlöningen med tillägg av
500 kronor.
Till stöd för denna hemställan har överstyrelsen anfört:
Genom kungörelse den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensions-
reglering för lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet hade, i överens¬
stämmelse med Riksdagens år 1904 fattade beslut, föreskrivits, bland annat, dels
att rektor vid sagda läroanstalt skulle uppbära arvode i två avlöningsgrader å 1)
2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, av vilka belopp 600 kronor skall motsvara tjänst-
göringspenningar, med rätt för lektor vid högre lärarinneseminariet, vilken förordnades
såsom rektor, att förutom rektorsarvodet uppbära lektors lön och tjänstgörings-
penningar i första lönegraden, dels att pensionsbeloppet för rektor skulle utgöra
den av honom senast åtnjutna avlöningen, med avdrag av tjänstgöringspenningar
och därjämte av den del av arvodet, som ansåges motsvara tjänstgöringspenningar.
Jämlikt förenämnda kungörelse utgjorde således pensionsbeloppet för rektor vid
högre lärarinneseminariet, vilken tillika vore lektor, i första lönegraden 4,000 kronor
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
29
och i andra lönegraden 4,500 kronor eller alldeles samma belopp, som rektorerna
vid högre allmänna läroverk hittills ägt att uppbära.
Sedermera hade genom kungörelse den 11 juni 1909 angående ändring i den
år 1904 fastställda löneregleringen för högre lärarinneseminariet i Stockholm bland
annat föreskrivits, att rektor utom ovannämnda löneförmåner jämväl skulle åtnjuta
fri bostad eller hyresersättning med 1,700 kronor årligen.
Då nu rektorerna vid de högre allmänna läroverken genom 1912 års Riksdags
beslut fått pensionsunderlaget höjt med 500 kronor och då samma skäl, som föranlett
Riksdagen härtill, i lika mån vore förhanden beträffande en förhöjning av pensions¬
underlaget för rektorn vid högre lärarinneseminariet, vilkens ställning och uppgifter
enligt överstyrelsens mening vore fullt jämförliga med rektorernas vid de högre
allmänna läroverken och vilken också med hänsyn till löne- och pensionsförmåner
av ålder varit likställd med rektorerna vid dessa läroverk, hade det synts över¬
styrelsen rättvist, att pensionsunderlaget för rektorn vid högre lärarinneseminariet
ävenledes höjdes med 500 kronor.
I ärendet har utlåtande den 17 oktober 1912 avgivits av stats¬
kontoret, som yttrat:
Då statskontoret icke hade något att erinra mot förslaget, att rektor vid
högre lärarinneseminariet, vilken hittills i avseende å avlönings- och pensionsbelopp
varit likställd med rektor vid högre allmänt läroverk, erhölle enahanda pensions-
förhöjning, som genom 1912 års Riksdags beslut blivit sådan läroverksrektor beredd,
hemställde statskontoret, i anslutning till vad Kung!. Maj:t den 6 juni 1912 beslutit
i fråga om pensionsreglering för rektorerna vid de allmänna läroverken, det täcktes
Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen besluta, att vid tillämpningen av lönestaten för
högre lärarinneseminariet skulle gälla, att pensionsunderlaget för rektor vid semi¬
nariet skulle utgöra den för honom i staten upptagna avlöningen med avdrag av
tjänstgöringspenningar och den del av rektorsarvodet, som ansåges motsvara tjänst-
göringspenningar, men med tillägg av 500 kronor.
Vid behandlingen inför Kungl. Maj:t den 19 april 1912 av frågan Departements-
om pensionsreglering för rektorerna vid de allmänna läroverken uttalade chefev-
jag såsom min mening, att rektorernas pension tydligen vore för låg
i jämförelse med de pensionsförmåner, vilka tillerkänts med dem i ställ¬
ning och avlöning eljest ungefär likställda tjänstinnehavare. Anled¬
ningen härtill vore att söka i den omständigheten, att rektorerna endast
delvis, om än till största delen, åtnjöte sin avlöning direkt av staten,
och att därigenom deras pensionsunderlag, som för likformighetens skull
anpassats efter de för statens övriga civila tjänstemän gällande allmänna
grunderna, kommit att hållas nere vid ett jämförelsevis lågt belopp.
Jag yttrade vidare, att den då föreliggande framställningen ginge ut på att
höja detta pensionsunderlag genom att låta däri ingå en del av det utav
vederbörande kommun lämnade hyresbidraget eller av hyresvärdet å den
av kommunen lämnade bostaden, att de i ärendet hörda myndigheterna
BO
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
tillstyrkt ett sådant tillvägagångssätt, samt att jag ej fann hinder för
en sådan lösning ligga däri, att ifrågavarande förmån bekostades icke
av staten själv utan av vederbörande kommuner, då det ju vore staten,
som ålagt kommunerna att ikläda sig ansvaret för bostad eller däremot
svarande h}u-esersättning.
Yad som nu sagts om rektorerna vid de allmänna läroverken är
även tillämpligt beträffande rektorn vid högre lärarinneseminariet, vilken,
såsom förut framhållits, åtnjuter — förutom angivna kontanta löneför¬
måner — fri bostad eller hyresersättning med 1,700 kronor årligen.
Så mycket större skäl synes föreligga för att bereda rektorn vid
högre lärarinneseminariet ifrågavarande förmån, som fri bostad eller
hyresersättning ej till honom utgår från kommunen, utan staten iklätt
sig ansvaret härför; hyresersättningen skall, enligt Riksdagens beslut,
utgå från inskrivnings- och terminsavgifterna vid seminariet.
Åberopande vad i ärendet anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen besluta,
att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad
rektor vid högre lärarinneseminariet i Stockholm skall
utgöra den i staten för seminariet upptagna avlöningen
med avdrag av tjänstgöringspenningar och den del av
rektorsarvodet, som anses motsvara tjänstgöringspen¬
ningar, men med tillägg av 500 kronor.
54:o.
[29.]
Personlig ‘pro¬
fessur för
professorn
A. Gullstrand.
Den 30 november 1894 utnämnde och förordnade Kungl. Maj:t
dåvarande docenten i oftahniatrik vid karolinska mediko-kirurgiska in¬
stitutet, medicine doktorn Allvar Gullstrand, född år 1862, att vara extra
ordinarie professor i oftahniatrik vid universitetet i Uppsala. Gullstrands
lärostol blev sedermera i sammanhang med den utav 1908 års Riksdag
vidtagna löneregleringen för rikets universitet och karolinska institutet
förvandlad till en ordinarie professur i samma ämne.
Under eu följd av år har Gullstrand vid sidan av sitt egentliga
arbete i medicinskt hänseende som professor i oftalmiatrik bedrivit en
synnerligen omfattande och betydelsefull vetenskaplig verksamhet jäm¬
väl i fysikalisk och fysiologisk optik, således i betydande grad inom
fysikens område. Då denna hans verksamhet visat sig vara av ett
så sällsynt vetenskapligt värde, att det ansetts önskvärt, att möjlighet
måtte beredas Gullstrand att för framtiden få odelat ägna sig åt den
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
31
fysikaliska och fysiologiska optiken, har fråga uppstått om inrät¬
tande för Gullstrands räkning av eu personlig professur i sistnämnda
två vetenskapsgrenar. Åtgärder i sådant syfte hava ock vidtagits, i det
att medicinska fakulteten i Uppsala på förslag av professorn i anatomi
J. A. H. Iiammar och professorn i fysiologi H. A. öhrvall bland sina
anslagskrav till 1913 års Riksdag upptagit en hemställan om beviljande
av nödiga medel för inrättande för Gullstrand av en personlig professur
i fysiologisk och fysikalisk optik med enahanda löneförmåner, som till¬
komma andra personliga professurer, samt om beviljande av ett årligt
materiellanslag åt honom av 5,000 kronor.
Enligt ett i ärendet företett transsumt av medicinska fakultetens
protokoll den 2 september 1912 är fakultetens motivering till den gjorda
framställningen av följande innehåll:
Genom en rad av betydelsefulla arbeten både Gullstrand under det senaste
decenniet omgestaltat och utvidgat ögats dioptrik i eu grad, som man före honom
knappast kunde ana eller hoppas. Han hade därvid på ett glänsande sätt löst flera
problem av den svåraste beskaffenhet; och han hade även gjort många i praktiskt
avseende ytterst betydelsefulla uppfinningar, bland vilka erinrades om hans nya kon¬
struktioner av ögonspegeln, genom vilka han bragt detta viktiga instrument till en
förut ej anad fulländning.
Vad som möjliggjort dessa betydande framsteg vore i främsta rummet hans
egna, rent matematiska och fysikaliska förarbeten, vilka satt honom i stånd att helt
och hållet omgestalta en så fundamental del av fysiken som läran om den optiska
avbildningen och ersätta den med en annan, vida fullkomligare, vilken icke minst
med hänsyn till konstruktionen av optiska instrument i allmänhet måste få de mest
vittgående konsekvenser.
Det torde vara överflödigt att närmare utveckla dessa Gullstrands veten¬
skapliga förtjänster, vilka numera vore allmänt kända och även erkända, sedan de
år 1911 tillskyndat honom nobelpriset i fysiologi.
Men vad fakulteten i detta sammanhang önskade framhålla, det vore, att
dessa Gullstrands banbrytande och epokgörande arbeten tillhörde vetenskapliga om¬
råden, som läge helt och hållet utanför gränserna för den professur, han för när¬
varande beklädde. De tillhörde nämligen, såsom lätt insåges, icke läran om ögon¬
sjukdomarna och deras behandling, utan den fysiologiska och fysikaliska optiken.
Endast genom en alldeles extraordinär kraftutveckling hade det därför varit möjligt
för Gullstrand att vid sidan av sina åligganden som klinikchef och professor i oftal-
miatrik utföra detta väldiga vetenskapliga arbete på ett annat område. Hans kolle¬
ger hade sig också väl bekant, att han för att utföra detsamma icke blott under
senare år frånsagt sig all enskild praktik utan även i stor utsträckning måst taga
nätterna i anspråk för sitt arbete, något som emellertid icke kunde fortsättas i
längden.
Såsom redan vore antytt, måste Gullstrands rent vetenskapliga upptäckter rö¬
rande den optiska avbildningen i förening med hans omgestaltning av ögats dioptrik
leda till mycket vittgående konsekvenser såväl i fråga om förbättrade konstruktioner
av optiska instrument av de mest olika slag som med hänsyn till ytterligare fram-
32 Tionde huvudtiteln: bil. 1.
steg inom vissa områden av den fysiologiska optiken. Ingen forskare torde för
närvarande finnas i något land, som hade så stora förutsättningar som Gallstrand
själv att fullfölja det härför erforderliga vetenskapliga arbetet. _ Fakulteten hade
sig även bekant, att det vore Gullstrands högsta önskan, att, befriad från sina nu¬
varande åligganden som klinikchef och professor i oftalmiatrik, vilka ju bland annat
nödgade honom att hålla sig i jämnhöjd med vetenskapens utveckling inom detta
ämne, kunna odelat ägna sig åt det antydda, utomordentligt viktiga forsknings¬
arbetet inom den fysikaliska och fysiologiska optiken.
Det vore för att bereda Gallstrand tillfälle till detta, som fakulteten anhölle,
att det större konsistoriet måtte söka utverka inrättandet åt honom av en personlig
professur i fysiologisk och fysikalisk optik med de förmåner, som brukade tillkomma
andra professurer av detta slag, och med skyldighet att frånträda den professur,
han nu innehade.
Att någon obligatorisk undervisningsskyldighet av det slag, som ålåge pro¬
fessor i något av de vanliga examensämnena, förbundes med den nya professuren,
kunde på grund av ämnets speciella natur ej gärna ifrågasättas. Den undervisning,
som här kunde ifrågakomma, borde väsentligen bestå i ledande av vetenskapliga
arbeten, upplysningar och råd till specialister inom facket, som önskade sådana
o. s. v., en undervisning som Gullstrand redan förut med stort tillmötesgående i
flera fall meddelat, och rörande undervisning av denna art torde ingå särskilda be¬
stämmelser vara av nöden.
Fakulteten insåge mer än väl, vilken förlust det innebure, att Gullstrand
lämnade sin ställning som chef för den förträffliga ögonklinik, som han själv an¬
ordnat, och sin professur i oftalmiatrik, vilka befattningar han skött på ett synner¬
ligen framstående sätt, i det hans eminenta förmåga gjort sig i hög grad gällande
även på dessa områden. Men då det vore för fakulteten uppenbart, att det veten¬
skapliga arbete, Gullstrand såsom innehavare av den nu avsedda personliga profes¬
suren skulle bliva i stånd att utföra, skulle för den vetenskapliga forskningen vara av
vida större betydelse, och då fakulteten skulle anse det som en oersättlig förlust
för Uppsala universitet, om Gullstrand icke skulle få tillfälle att där utföra detsamma,
så ansåge fakulteten som en bjudande plikt att framlägga detta förslag om en
personlig professur åt honom.
Att Gullstrand själv helst ville vid detta universitet fullfölja sitt arbete vore
otvivelaktigt. Huru högt han skattade betydelsen av att vetenskapligt arbete bär
kunde bedrivas, hade han på det mest påtagliga sätt ådagalagt, då han som bekant
efter erhållandet av sitt nobelpris omedelbart överlämnat större delen därav,
nämligen 100,000 kronor, till förstärkande av en i Uppsala befintlig fond, avsedd för
detta ändamål.
Det måste enligt fakultetens mening anses som en icke blott för universi¬
tetet utan för hela vårt land synnerligen viktig angelägenhet att möjliggöra för
Gullstrand att här fullfölja sina epokgörande arbeten och sålunda fästa honom vid
universitetet, så att lian icke behövde lyssna till de kallelser från universitet i
utlandet, som med all säkerhet icke skulle dröja att infinna sig.
För att kunna utföra det viktiga arbete inom den fysikaliska och fysiologiska
optiken, som förut vore antytt, och för vilket han, som redan nämnts, själv skapat
de vetenskapliga förutsättningarna, behövde lian naturligtvis även de erforderliga
yttre medlen. Det vore för fakulteten en stor glädje att kunna gå ut från det sak¬
förhållandet, att genom professorn i fysik P. G. D. Granqvists och vederbörande
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
33
myndigheters tillmötesgående 3 rum i fysikaliska institutionen kunde överlämnas åt
Gallstrand för hans arbeten. Någon särskild institutionsbyggnad för detta ändamål
behövde därför ej ifrågasättas. Men ett årligt materiellanslag vore erforderligt för
belysning, uppvärmning, inköp och nykonstruktion av instrumenter, slipning av linser
ävensom till avlöning av amanuens och räknebiträde samt bestridande av övriga ut¬
gifter; och hade fakulteten funnit, att ett årligt anslag av 5,000 kronor vore till¬
räckligt härför.
Utöver detta behövdes till inköp av en första uppsättning instrument m. in.
eu summa av 10,000 kronor. Fakulteten hade emellertid grundad förhoppning om
att kunna anskaffa dessa medel på enskild väg och hade redan därför vidtagit
nödiga åtgärder.
Ärendet behandlades den 7 september 1912 av det större akade¬
miska konsistoriet. Vid detta sammanträde yttrade professor Granqvist:
Den medicinska fakulteten har anhållit, att bland årets riksdagspetita måtte
upptagas en personlig professur i fysiologisk och fysikalisk optik åt professor Gall¬
strand. Då den fysikaliska optiken faller inom det ämne, som jag representerar
vid detta universitet, vill jag anföra några ord med anledning av ifrågavarande riks-
dagskrav.
Professor Gullstrands fysiska arbeten falla inom den geometriska optiken.
Till detta område har han förts i sin strävan att komma fram till en exakt teori
för ögats dioptrik.
Den gamla berömda teorien av B. Abbe för den optiska avbildningen, som
varit av så stor betydelse för utvecklingen och förståelsen av de optiska instrumen¬
ten, lider likväl av åtskilliga, icke oväsentliga brister.
Vill man sålunda tillämpa de Abbeska lagarna på givna optiska instrument,
måste man antaga, att alla avbildande strålknippen äro oändligt tunna d. v. s. förse
instrumentet med en oändligt liten bländare. Men även då gälla lagarna endast
när föremålet är oändligt litet och ligger på instrumentets huvudaxel.
Det skulle föra oss för långt att här anföra de sätt, på vilka Abbe söker
kringgå dessa svårigheter. Här må blott nämnas, att teorien endast gäller för
oändligt tunna strålknippen och att en avbildning genom sådana är till följd av
diffraktion»! faktiskt omöjlig.
Bristerna i Abbes teori framträda dock skarpast, om man vill använda teo¬
rien på frågan om den genom ögat förmedlade avbildningen, emedan de förutsätt¬
ningar, som krävas för teoriens brukbarhet, här alldeles icke äro uppfyllda. För
att komma fram till en exakt teori för ögat har det därför varit nödvändigt för
Gullstrand att omarbeta hela den optiska avbildningsläran.
Den fråga inom den geometriska optiken, till vilken Gullstrand först vände
sig, var den om egenskaperna hos optiska strålknippen av sådan öppning som de,
vilka i praktiken spela huvudrollen. I avhandlingen »Bidrag till astigmatismens
teori» år 1890 togs ett steg i denna riktning. Det fullständiga svaret på frågan gavs
dock först 10 år senare i det stora arbetet »Allgemeine Theorie der monokroma-
tischen Aberrationen lind ihre nächsten Ergebnisse för die Ophtalmologie» (1900).
Att målet för den stort anlagda undersökningen, utforskningen av egenska¬
perna hos de i praktiken förekommande strålknippena, härmed verkligen var vunnet
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5
34
Tionde huvudtiteln: bil 1.
framgick bland annat därav, att en mångfald förut oförstådda iakttagelser över den
i ögat alstrade bilden av en lysande punkt nu funno sin förklaring.
Sedan de optiska strålknippenas egenskaper voro bekanta, kunde Gallstrand
övergå till frågan om den genom dessa strålknippen förmedlade avbildningen. Sin
teori för denna har han framställt i avhandlingen »Die reelle optische Abbil-
dung» (1905).
För den allmänna optiska avbildningen har Gallstrand här uppställt ett sy¬
stem av grundlagar, avsedda att träda i stället för lagarna för kollineär avbildning,
som av den äldre geometriska optiken lades till grund. Alldeles lika enkel som
Perma, äldre elementära teori kan väl icke Gullstrands långt mera verklighetstrogna
teori vara. Men det bör framhållas, att teorien både från analytisk och geometrisk
sida bragts till en anmärkningsvärt hög grad av klarhet, enkelhet och elegans.
Om det övriga innehållet i »Die reelle optische Abbildung» må här blott
nämnas, att Gallstrand givit en högst betydande utvidgning av de berömda Seidelska
formlerna, som ligga till grund för beräkningen av bildfelen i ett centrerat (axel-
symmetriskt) optiskt system med sfäriska ytor. Gullstrands formler möjliggöra exem¬
pelvis en exakt beräkning också av sådana optiska system, i vilka icke sfäriska
ytor (dock med två symmetriplan) förekomma.
Till en teori för strålbrytningen i ögat räckte de här omtalade resultaten
ännu icke. Gallstrand hade hittills, såsom i den geometriska optiken alltid varit
brukligt, antagit, att de medier, genom vilka ljuset passerade, hade konstant brytnings-
förmåga. Detta antagande är icke tillåtligt, dä det gäller ljusets gång genom en vuxen
människas kristallins. Gallstrand föranleddes härav att upptaga frågan om den
optiska avbildningen i heterogena medier. Hans hithörande resultat äro framställda
i avhandlingen »Die optische Abbildung in heterogenen Medien lind die Dioptrik der
Kristallinse des Menschen» (1908). Läran om avbildningen genom ett optiskt system,
innehållande medier med kontinuerligt variabel brytningsindex, föreligger i detta
arbete färdig i sina väsentliga drag. En mängd i den äldre litteraturen förekom¬
mande uppgifter i detta ämne bliva härigenom beriktigade.
Betydelsen av Gullstrands bär omnämnda arbeten sträcker sig åt flera håll.
För läran om den optiska avbildningen hava de varit av fullkomligt omdanande be¬
tydelse, och genom desamma har ljusbrytningen i ögat, det mest komplicerade op¬
tiska instrumentet, blivit utredd. Det är vidare tydligt, att den genom Gullstrands
arbeten vunna vidgade kännedomen om det optiska strålknippets egenskaper och
den nya mera verklighetstrogna teorien för optiska avbildningar även måste vara
av den största betydelse för den konstruktiva optiken.
I ett förra året utkommet arbete »Die Brille als optisches Instrument» har
v. Kohr, en av den Abbeska skolans förnämsta lärjungar, utförligt redogjort för den
betydelse, Gullstrands teori haft för detta särskilda instrument. Jag tillåter mig att
anföra följande utdrag därur:
Härmed må överblicken över glasögonens utveckling under de två sista
århundradena nå sitt slut. Om det lyckats författaren att gestalta framställningen
så, som han avsåg, så har man insett, att utvecklingen av korrektionsvillkoren hade
en lång väg att tillryggalägga, tills den från de stora engelska teoretikernas anings¬
förmåga och de praktiska försöken särskilt av engelska och franska optiker sedan
början av sista århundradet kom till den fruktbärande samverkan mellan teori och
teknisk praxis, som är nödvändig, om de högsta kraven skola fyllas. Att det blev
möjligt är i första rummet A. Gullstrands förtjänst, vilken man måste tillerkänna
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
35
en större andel i förtjänsten, än vad som i allmänhet vid resultatet av mångas ar¬
beten kan ske gentemot en enskild deltagare. Genom sorgfälligt och trots åtskilliga
försök (t. ex. av I. I. Oppel och H. H. Bow) av förut icke lyckat hänsynstagande
till ögonrörelsens fysiologiska egendomligheter nådde han därhän, att han kunde för
optikern framställa ögat som ett system, som icke passade in i E. Abbes till ut¬
seendet helt allmänna system, och på grund av sitt fullständiga geometriskt-optiska
system kunde han vidare avge de grundregler, efter vilka beräkningen skulle göras,
om man ville skapa ett möjligast fullkomligt instrument för det fria direkta seendet.
Därmed har han undanröjt den skranka, som ända dittills hade avhållit de vid andra
optiska instrument skolade teoretikerna särskilt vid de tyska verkstäderna från att
sysselsätta sig med glasögon. Numera var det väsentligen blott en tidsfråga, då
en sådan räknande optiker skulle göra sig Gullstrands arbeten tillgodo.»
Genom doktor v. Rohrs bok ligger den »väldiga stöt», som Gullstrand givit
till glasögonens förbättring, i öppen dag. Vad där är sagt om dessa kan utan vidare
utsträckas till okularen vid en mångfald optiska instrument. Men av den ovan läm¬
nade redogörelsen för Gullstrands viktigaste geometriskt-optiska arbeten framgår
vidare, att dessa alldeles icke äro särskilt avpassade för glasögon och okulär, utan
äga betydelse för alla optiska instrument; också har man hos Zeiss i lena med stor
framgång börjat använda Gullstrands formler för beräkningen av mikroskop-objektiv
av stor numerisk ap ertur.
Av det ovan anförda torde framgå, att Gullstrands arbeten varit av eminent
betydelse såväl för den konstruktiva som för den geometriska optiken, inom vilken
senare de skapat en ny, mera verklighetstrogen avbildningslära än den gamla be¬
römda av Abbe.
På grund härav synes det mig i hög grad önskvärt, att tillfälle måtte be¬
redas Gullstrand att mera ostört få ägna sig åt fullföljandet av dessa arbeten, som
redan givit så fruktbärande resultat. Själv har jag i clen mån, det varit mig möjligt,
sökt underlätta dessa arbeten genom att bereda plats åt Gullstrand för ett labora¬
torium å fysiska institutionen.
Till bestridandet av utgifterna för detta laboratorium och för de arbeten, som
Gullstrand och hans lärjungar här skola utföra, har medicinska fakulteten begärt ett
årligt anslag av 5,000 kronor.
För att göra de vunna teoretiska resultaten i fråga om den optiska avbild¬
ningen fruktbärande för praktiken erfordras dels vidlyftiga räknearbeten, dels ock
experimentella undersökningar. Dylika räknearbeten kräva ingen egentlig matematisk
begåvning och ej heller djupa matematiska kunskaper, utan endast förmåga att
använda givna räkneformler. De äro ytterligt tidsödande och böra därför icke ut¬
föras av vetenskapligt skolade personer utan överlämnas åt räknebiträden. På
dessa måste dock ställas fordran av obrottslig tillförlitlighet och uthållighet i
arbetet, varförutom en viss skolning är erforderlig. Varje optisk firma av någon
betydenhet har en hel stab av sådana räknebiträden till sitt förfogande och i spet¬
sen för dem en skolad vetenskapsman, oaktat vid dessa anstalter endast firmans
egna nykonstruktioner äro föremål för räknekontorets arbete. Då det nu gäller
att vetenskapligt undersöka hela system av s. k. asferiska ytor, så är den före¬
liggande uppgiften mycket större än den, som ett dylikt räknekontor har, och det
vore lätt att uppvisa, att ett i alla hänseenden fullständigt tillgodoseende av den¬
samma ensamt skulle kräva långt större anslag än hela den begärda summan.
36
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Hand i hand med dessa räknearbeten bör den experimentella undersökningen
av de asferiska ytornas optiska egenskaper gå. Härtill erfordras dels maskiner och
verktyg, med vilka de kunna framställas i en mångfald växlande typer. För när¬
varande framställas asferiska ytor — frånsett paraboliska speglar — endast hos
Carl Zeiss i lena, men den där använda metoden är utarbetad för framställning av
större antal exemplar av samma typ, under det att mycket lång tid åtgår för för¬
beredelserna till en ny typs framställning. Något annat kan ej heller väntas av en
anstalt, som måste hava den ekonomiska bärigheten för ögonen. För framställningen
av dessa ytor erfordras dels medel för utexperimentering av metoder och konstruk¬
tion av instrumenter och apparater, dels ock ett tekniskt biträde För den experi¬
mentella undersökningen av de sålunda framställda ytornas optiska egenskaper är
dessutom hjälp av ett amanuensbiträde synnerligen önskvärd.
Inom den fysiologiska optiken föreligger en stor uppgift på gränsområdet
mellan fysiken och fysiologien i fråga om färgsinnet, en uppgift som för närvarande
ingen annan än Gallstrand torde upptaga och på vilken en god del arbete redan
blivit av honom utfört (nedlagt i avhandlingen Die Farbe der Macula centralis
retinae). För fullföljande av detta arbete behövas likaledes medel för utexperimen¬
tering och nykonstruktioner samt anskaflhing och underhåll av instrumenter och
apparater, varjämte även vid detsamma amanuensbiträde är erforderligt.
Enahanda kostnader förorsakas av övriga vetenskapliga undersökningar, som
skola utföras dels av Gallstrand, dels ock av sådana studerande eller vetenskaps¬
män, som. om man får döma efter hittills vunnen erfarenhet, torde komma att in¬
finna sig för arbete på laboratoriet.
Slutligen är det uppenbart, att den fysiska institutionen bör ersättas för dess
ökade kostnader för uppvärmning, elektrisk ström och gas samt att, om ock an¬
ställande av särskild vaktmästare torde kunna undgås, likväl någon mindre summa
måste kunna disponeras för tillfälligt vaktmästarbiträde.
Såsom schema för anslagets användning torde följande tablå kunna tjäna:
räknebiträden............................................................................................ kronor 1,500
tillfälliga biträden (amanuens, tekniskt biträde, vaktmästare) ........ » 1,250
uppvärmning, gas, elektricitet ............................................................... » 750
instrumenter, apparater, materiell ........................................................ » 1,500
Summa kronor 5,000
Då emellertid kostnaderna för den ena eller andra av dessa poster, varvid
jag särskilt tänker på instrumenter etc., tidvis måste betydligt överstiga det här
beräknade beloppet, är det synnerligen önskvärt, att anslaget ej specificeras, utan
beviljas i dess helhet för tillfälliga biträden, instrumenter, materiell med mera.
På grund av vad jag här haft äran anföra ber jag att på det livligaste få
tillstyrka medicinska fakultetens anhållan.
Konsistoriet beslöt härefter att med åberopande av vad medicin¬
ska fakulteten och professor Granqvist sålunda anfört förorda fakul¬
tetens nu föreliggande framställning. Vid konsistoriets hemställan i
ärendet var fogad en av professor Gallstrand skriftligen avgiven för¬
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
37
klaring, att lian vore villig och oförhindrad att mottaga den sålunda
ifrågasatta personliga professuren.
I skrivelse den SO september 1912 har kanslern för rikets uni¬
versitet anfört:
Det kunde utan tvivel vid första anblicken förefalla tveksamt, vilketdera
skulle vara för Uppsala universitet mera fördelaktigt, att Gallstrand, vars eminenta
vetenskapliga förmåga gjort sig i hög grad gällande även vid utövande av det utav
honom innehavda professorsämbetet i oftalmiatrik samt vid skötseln av den utav
honom anordnade ögonkliniken i Uppsala, kvarstode såsom innehavare av professuren
och såsom föreståndare för kliniken, eller att tillfälle bereddes honom att odelat
ägna tid och krafter åt vetenskapligt arbete inom det specialområde, där han vunnit
sina största vetenskapliga segrar.
För vidtagande av åtgärder i sistnämnda syfte talade ju den omständigheten,
att det därigenom bleve möjligt för Gullstrand att i Uppsala fullfölja sina epok¬
görande arbeten, vilket för den svenska vetenskapliga forskningen i allmänhet måste
anses vara av större betydelse, än om Gullstrand skulle se sig nödsakad att fort¬
farande ägna sin huvudsakliga tid åt uppehållande av lärostolen i oftalmiatrik.
Då vidare medicinska fakulteten i Uppsala, vilken det närmast tillkomme att
svara för den medicinska undervisningen därstädes, icke tvekat att ansluta sig till
ett förslag, enligt vilket sagda professur skulle av Gullstrand lämnas i andra
händer, och då kanslern jämväl i övrigt ansåge de inom medicinska fakulteten
och konsistoriet till stöd för den föreliggande framställningen anförda skälen vara
talande, hade kanslern ansett sig höra till bifall förorda densamma liksom ock för¬
slaget om ett anslag till materiell å Gullstrands institution.
Såsom avslutning på nu lämnade redogörelse torde böra erinras
därom, att ett det mest hedrande erkännande kommit Gullstrand
till del för hans vetenskapliga forskningar genom det nobelpris, som
tilldelades honom år 1911. Av det därvid mottagna beloppet har
Gullstrand överlämnat 100,000 kronor till förstärkning av den utav
medicine doktor A. F. Regneli genom donation den 17 mars 1872 in¬
rättade fond, som har till ändamål att befrämja det medicinska studiet
vid universitetet i Uppsala. Räntan å det överlämnade beloppet skall
under Gullstrands och hans hustrus livstid utgå till dem gemensamt
eller den, som överlever den andre.
Det skulle knappast vara ägnat att väcka undran, om ifrågava¬
rande hemställan från Uppsala universitet på ett eller annat håll fram¬
kallade betänkligheter. Den åtgärd, som föreslagits, är — kan man
säga — mycket ovanlig, och Gullstrand har ju redan en professur.
Uppenbart är emellertid, att en invändning av dylikt slag skulle
gå helt och hållet på sidan om saken. Fasthålla^ måste nämligen, att
Vepartements-
cliefen.
38
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
förslaget alldeles icke framkommit för att gynna Gallstrand personligen;
han skulle efter den ifrågasatta förändringen icke få ökade ekonomiska
förmåner, och hans arbete skulle helt visst icke bliva mindre intensivt.
Skillnaden bleve endast den, att han, med bibehållande av sina nu¬
varande förmåner, finge utföra sitt arbete på ett område, där han skulle
kunna göra det allmänna ännu större gagn än på det, som är honom
anvisat av hans nuvarande professur.
Universiteten hava ett dubbelt syfte. En av deras uppgifter är
att tjänstgöra såsom utbildningsanstalter för dem, vilka förbereda sig
för olika tjänstemannabanor, till vilka inträde vinnes genom den ena
eller den andra akademiska examen. Det arbete, som på grund härav
påvilar universitetsläraren, är dels att verkställa tentamina, dels att
genom föreläsningar, kurser och övningar underlätta förvärvandet av de
kunskaper, vilkas omfång och beskaffenhet genom tentamina prövas och
vitsordas. Vid sidan härav hava universiteten emellertid även ett annat
ändamål, det nämligen att utgöra en härd för rent vetenskaplig forsk¬
ning, och skola de vara vad de böra vara, får detta senare ändamål
icke skjutas i skuggan av det förra.
Nu förhåller det sig visserligen så, att båda syftena i regel måste
tillgodoses genom samma personer. Universitetsläraren måste, jämte
det att han examinerar och leder examensstudier samt vidmakthåller sin
kompetens härlör genom att alltjämt tillägna sig resultaten av sin sam¬
tids vetenskapliga framsteg, söka i möjligaste mån bereda sig tillfälle
att driva egen forskning, genom vilken nya resultat bringas i dagen.
Han skall vara akademisk undervisare, men han skall vid sidan härav
tillika vara självständig vetenskapsidkare.
Att så förena dessa två syften, att intetdera lider avbräck, är
emellertid givetvis förbundet med en viss svårighet, särskilt i en tid då
tillströmningen av studerande och följaktligen även examensbördan be¬
finner sig i stark tillväxt. För den enskilde universitetsläraren måste
svårigheten bliva desto större, ju mera utpräglad forskardriften hos
honom är, ju mera uteslutande hans tanke fängslas av vetenskapliga
frågor, som vänta sin lösning. Allra störst blir den tydligen, i hän¬
delse dessa frågor leda honom in på områden, vilka delvis ligga utan¬
för den vetenskap, som hans undervisnings- och examinationsskyldighet
omfattar.
Detta senare är, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
fallet just med Gullstrand. Han är professor i oftalmiatrik i Uppsala
och överläkare vid akademiska sjukhusets oftalmiatriska avdelning där¬
städes samt har skött dessa sina befattningar på ett i allo utmärkt sätt.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
39
Men lian har under sysslandet härmed förts in på arbetet med ut¬
forskandet av synbildens och seendets natur, d. v. s. in på den fysio¬
logiska och fysikaliska optikens område. Det är på detta utanför oftal-
miatriken belägna men till densamma gränsande fält, som han gjort de
stora upptäckter, vilka skaffat honom nobelprisets sällsynta utmärkelse,
och det är på samma område, som man nu av honom väntar nya upp¬
täckter, vilka icke blott skola gagna den oftalmiatriska vetenskapen och
konsten utan sannolikt även få genomgripande betydelse för en industri¬
gren, som är av vikt såväl för en stor grupp av vetenskapsgrenar som
för det praktiska livet.
Banbrytande forskare äro på alla områden undantag, och det gives
inga yttre medel, genom vilka detta förhållande kan ändras. Så mycket
angelägnare synes det då vara, att man, då sådana forskare framträda,
tillgodogör sig deras krafter just på det verksamhetsområde, som vars
och ens begåvning otvetydigt utpekar såsom det för honom rätta.
Till undvikande av missförstånd vill jag särskilt betona, att den veten¬
skapsgren, den fysiologiska och fysikaliska optiken, för vilken nu ifråga¬
varande personliga professur skulle inrättas, icke tillhör den medicinska
fakulteten och icke kommer att bliva examensämne eller obligatoriskt
studieämne för de medicine studerandena. Den samlade kurs, som inträdet
på läkarbanan hos oss förutsätter, är så långvarig och dyrbar, att den redan
uppnått, att icke säga överskridit rimlighetens gräns. Dåde förslaget varit
ägnat att omedelbart eller medelbart innebära någon utsträckning av
denna kurs, skulle det icke varit mig möjligt att biträda detsamma.
Så som saken nu ligger, tvekar jag däremot icke att inför
Kungl. Maj:t uttala min fulla anslutning till det av universitetsmyndig-
heterna förordade inrättandet av den föreslagna nya personliga pro¬
fessuren i fysiologisk och fysikalisk optik. Lika med nämnda myn¬
digheter anser jag ock, att medel för ändamålet böra äskas hos Riks¬
dagen, att, såsom i liknande fall förut ägt rum, utgå å allmänna
indragningsstaten.
\id bestämmandet av avlöningen för den nya professuren bör den
för professurer i allmänhet gällande läggas till grund, varvid dock viss
nedsättning bör äga rum i likhet med vad som skett vid senaste per¬
sonliga professurers upprättande. Från beloppet av professorsavlöningen,
7,500 kronor, har nämligen avdragits ett belopp av 300 kronor, mot¬
svarande, efter avrundning till närmast högre hundratal, pensionsavgift
för lönereglerad tredje gradens tjänst. Avlöningsbeloppet för nya per¬
sonliga professurer har fördenskull satts till 7,200 kronor, därav 4,700
40
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Därjämte har
vederbörande lika med andra professorer fått rätt att efter 5 års tjänst¬
göring komma i åtnjutande av elt ålderstillägg å lönen av 600 kronor.
Gullstrand uppbär redan nu såsom professor ålderstillägg å 600 kronor.
Då han ju bör få räkna sig föregående tjänstgöring såsom pro¬
fessor till godo i avseende å åtnjutandet av ålderstillägg såsom inne¬
havare av en personlig professur, synes avlöningen för honom såsom
sådan böra sättas till 7,800 kronor, därav 2,500 kronor tjänstgörings¬
penningar.
Gullstrand bör, såsom innehavare av ifrågavarande personliga pro¬
fessur, vara underkastad de allmänna villkor och bestämmelser,_ som
stadgats för åtnjutande av avlöning såsom universitetsprofessor. I likhet
med vad som skett beträffande innehavare av dylika professurer, vilka
ej utan vidare äga rätt till pension enligt lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, bör för Gullstrand,
såsom professor i fysiologisk och fysikalisk optik, föreskrivas skyldig¬
het att vid den ålder, då universitetsprofessor i allmänhet är skyldig
att avgå från tjänsten, frånträda sin professur, därest pension, beräknad
efter samma grunder, som stadgats beträffande övriga universitetspro-
fessorer, beredes honom.
Såsom redan framhållits bör icke ifrågasättas, att någon obligato¬
risk undervisningsskyldighet av det slag, som enligt universitetsstatuterna
åligger professor, förbindes med den nya professuren.
Det torde få ankomma på Ivungl. Maj:t att efter förslag av veder¬
börande meddela de bestämmelser rörande professorns åligganden såsom
lärare vid universitetet, vilka befinnas lämpliga.
Enligt vad jag förut nämnt har begärts ett årligt materiellanslag
å 5,000 kronor till bestridande av vissa utgifter, som anses bliva er¬
forderliga vid den nya professuren. Mot anslagsbeloppet, som förslags¬
vis specificerats av professor Granqvist, har jag ej någon erinran att
göra. Anslaget, för vilket redovisning i vanlig ordning bör lämnas, är
oupplösligen knutet vid den personliga professuren och torde därför, i likhet
med avlöningen till denna, böra uppföras å allmänna indragningsstaten.
Bland de i anslagsbeloppet ingående posterna, sådana de upptagits
av Granqvist, finnes en å ett belopp av 1,500 kronor till instrumenter,
apparater och materiell. Vad som härav kan finnas i behåll vid den
tid, då Gullstrand en gång lämnar den nya professuren, torde böra
övertagas av vederbörande institution vid universitetet i Uppsala.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
41
Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgiva, att för Gallstrand må vid uni¬
versitetet i Uppsala inrättas en personlig professur i
fysiologisk och fysikalisk optik med de åligganden
för Gallstrand såsom lärare vid universitetet (under¬
visnings- och examinationsskyldighet), som av Kungl.
Maj:t efter förslag av vederbörande bestämmes, samt med
skyldighet för Gallstrand såväl att i tillämpliga delar vara
underkastad de för universitetsprofessorer i allmänhet för
åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner stadgade
villkoren och bestämmelserna som ock att vid den ålder,
då annan universitetsprofessor är skyldig att avgå från
tjänsten, mot åtnjutande av pension, beräknad efter
samma grunder som stadgats beträffande övriga uni¬
versitetsprofessorer, frånträda sin ifrågavarande pro¬
fessur,
dels och för berörda ändamål på allmänna in-
dragningsstaten anvisa ej mindre till årlig avlöning åt
Gullstrand, inberäknat ålderstillägg å lönen med 600
kronor, ett belopp av 7,800 kronor, därav 5,300 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, än även
till materiell m. m. för ifrågavarande professur ett
årligt belopp å 5,000 kronor.
55:o.
Uti en till kanslern för rikets universitet ställd, av kanslern i skri¬
velse den 30 september 1912 förordad framställning har lärarkollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anhållit om utverkande av
personliga lönetillägg åt maskinisten samt tre vaktmästare vid institutet.
Enligt gällande stat för karolinska institutet uppbär maskinisten,
som tillika är eldare, härför en avlöning av 1,650 kronor. Avlöningen
för varje vaktmästare utgör 1,200 kronor. En var av dessa befattnings¬
havare äger därjämte rätt till två ålderstillägg å 100 kronor efter respektive
5 och 10 år.
.Nu nämnda löneförmåner voro upptagna i det förslag till nya
avlöningsförmåner för vaktbetjänte med flera likställda befattningshavare
vid universiteten och karolinska institutet, vilket framlades av dåvarande
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 6
[30.]
Personliga
lönetillägg åt
maskinisten
samt tre vakt¬
mästare vid
karolinska
institutet.
42
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
chefen för ecklesiastikdepartementet vid föredragning den 6 mars 1908
av ärendet angående den sedermera vid 1908 års riksdag genomförda
löneregleringen för nämnda högskolor. I sitt anförande till statsråds¬
protokollet gjorde emellertid departementschefen följande uttalande:
Av de ingångna meddelandena rörande arten av vaktbetjäntes med flera
likställda befattningshavares tjänstgöring och arbeten har jag fatt det intrycket,
att stundom bland dem kunna finnas personer, vilka genom intelligens och mt i
sitt kall förvärvat sig insikter och färdigheter, som göra dem till synnerligt värde¬
fulla biträden för vederbörande, och som medföra, att deras frånträdande i förtid
av sina befattningar skulle vara en verklig förlust. Då detta avhänger av alldeles
personliga egenskaper, synes det mig högst önskligt, att man genom beviljande av
personliga lönetillägg söker fästa dylika befattningshavare vid deras tjänster. Jag
är livligt övertygad, att Riksdagen skall befinnas villig att, om dylika fall av
Kungl. Maj:t på goda grunder framläggas till dess behjärtande, bevilja för ända¬
målet erforderliga medel.
Efter att hava erinrat om detta departementschefens uttalande
yttrar lärarkollegiet i sin ovanberörda framställning:
Kollegiet föreställde sig, att detta uttalande borde förstas pa sadant sätt,
att ett dylikt personligt ålderstillägg borde vara beroende därpå,_ att vederbörande
person ådagalagt en synnerligen stor förtjänst och duglighet i sin verksamhet, sa
att man svårligen kunde finna någon jämngod ersättare, och icke därpa, att ett
faktiskt erbjudande förelåge för honom att övergå till annan tjänst. Den senat e
tolkningen skulle nämligen innebära en betydande orättvisa, därför att verksam¬
heten för en del av dessa betjänte vore av den säregna art, att ett dylikt erbjudande
ytterst sällan kunde ifrågakomma; så vore t. ex. fallet med vaktmästarna vid
anatomiska och histologiska institutionerna. . .
På grund av denna uppfattning hade lärarkollegiet ansett sig hora begära
ett personligt lönetillägg för maskinisten J. E. Jernström samt vaktmästarna jN.
Andersson, G. Jarl och J. A. Westerberg, vilka alla fyra enligt kollegiets mening
väl motsvarade de nyss nämnda förutsättningarna, något som även vitsordats av
vederbörande institutionsföreståndare.
Kollegiet åberopar härefter vissa upplysningar, som institutets
rektor, greve K. A. H. Mörner, lämnat om en var av hem bida. fyra
befattningshavare vid institutet. Dessa upplysningar innehållas i följande
uttalande av greve Mörner:
Maskinisten Jernström har innehaft sin befattning sedan den 1 novembei
1885. Då jag som rektor under nära femton år varit hans förman, har jag god
erfarenhet om hans verksamhet, och jag kan icke annat än giva honom de bästa
lovord. Förutom det att han på ett förträffligt sätt skött den ansvarsfulla och i
ekonomiskt hänseende viktiga posten som maskinist och eldare, har han vid en
mängd tillfällen gjort olika avdelningar vid institutet betydande tjänster genom
förfärdigande av apparater m. in. Jag tvekar icke att säga, att jag hyser toga
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
43
hopp, att man skall kunna finna en person, som lika val fyller denna viktiga plats,
»då Jernström en gång lämnar densamma.
Vaktmästaren Andersson har varit anställd några månader kortare tid än
maskinisten, nämligen från den 11 januari 1886. Då han föreslogs att erhålla
medalj för nit och redlighet i rikets tjänst, lovordades hans verksamhet på det.
amplaste sätt icke blott av hans nuvarande chef, professor E. Holmgren, utan även
av hans förre chef, professor M. G. Retzius. Den kännedom, jag har om honom,
ger mig icke anledning att i någon mån motsäga dessa lovord.
Vaktmästaren Jarl har varit anställd vid härvarande fysiologiska avdelning
•sedan den 1 juni 1892. Föreståndaren för denna avdelning, professor J. E. Johansson,
giver även honom synnerligen rikligt erkännande, och jag vet, att även den förut¬
varande chefen, professor R. Tigerstedt, skattade honom mycket högt. Jarl
besitter icke blott stor skicklighet vid skötseln av laboratoriets många olikartade
apparater och inrättningar, utan även stor förmåga att förfärdiga sådana och har
vid arbeten härmed förvärvat sig skicklighet och en rik materialkännedom. Han
bär vidare den intelligens och insikt i arbetena på avdelningen, att han kan verk¬
samt deltaga i dessa på ett sätt, som man knappast har rättighet att begära äv¬
en vaktmästare. Han besitter vidare en för avdelningen synnerligen värdefull för¬
måga att förfärdiga fotografiska projektionsbilder.
Vaktmästaren Westerberg har varit anställd vid anatomiska avdelningen
sedan den 1 juni 1893. A denna omfattande institution har han fyllt den arbetsamma
vakta)ästartjänsten på ett sätt, som i högsta grad lovordas av hans chef professor
E. G. Muller. Han har därvid icke blott utmärkt sig genom sin vaksamhet och
omsorg vid tillvaratagande och bevarande av det dyrbara likmaterialet ävensom
.vid övriga vaktmästarsysslor inom avdelningen, utan dessutom har han för det
anatomiska museet på ett mönstergillt sätt förfärdigat preparat, särskilt skelett,
samt vid det vetenskapliga forskningsarbetet å avdelningen biträtt genom utförande
av metallgjutning av rekonstruktionspreparat m. in.
Vidare återger kollegiet följande yttrande av greve Mörner:
Det kan synas mycket att för fyra betjänte på en gång begära personligt
lönetillägg, men det är med glädje jag säger, att institutet verkligen enligt min
mening är i den lyckliga ställningen, att detta med fog kan ske. Då frågan kommit
upp, kan jag icke göra skillnad mellan dem härvidlag; högre lovord, än jag anser
mig i korthet hava givit, tror jag knappast kunna ifrågakomma i denna tjänstegrad;
att söka förringa den ena eller den andra skulle enligt min mening vara orättvist.
Den enda olikhet, som jag skulle kunna finna för en gradering, vore tjänståldern,
men då de alla varit här anställda under så lång tid, som två decennier eller där¬
över, synas mig de olikheter, som i detta avseende förefinnas, icke böra tagas med
i räkningen.
Det återstår att göra förslag om beloppet av ett sådant personligt lönetillägg.
Att göra detta lika med ett vanligt ålderstillägg eller 100 kronor, skulle nästan
betaga detsamma karaktären av en belöning för ådagalagda förtjänster. Riktigare
synes det mig då vara att göra det lika med de båda ålderstillägg tillhopa, som
äro förenade med dessa tjänster, det vill säga 200 kronor. Någon skillnad mellan
de nämnda personerna anser jag mig härvid icke kunna göra, utan föreslår, att
kollegiet för var och eu av dem begär ett personligt tillägg av 200 kronor till
den årliga lönen.
44
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Departements-
chefen.
På de skal rektor sålunda anfört och då de av honom meddelade
omdömena om ovannämnda vaktmästare i allo bekräftats av vederbörande
institutionsföreståndare, hemställde lärarkollegiet om avlåtande till 1913
års Riksdag av proposition av innehåll som av rektor föreslagits.
Personliga löneförbättringar hava förut beviljats befattningshavare,
tillhörande den grupp, varom här är fråga. Jag inskränker mig att i
detta avseende erinra om att Riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag, år
1912 tilldelade preparatorn vid anatomisk-histologiska institutionen vid
universitetet i Lund Otto Mattson ett personligt lönetillägg av 500 kronor.
Av de fyra befattningshavare vid karolinska institutet, för vilka
lärarkollegiet därstädes äskat personliga lönetdlägg, hava maskinisten
Jernström samt vaktmästarna Jarl och Westerberg blivit till erhållande
därav uttryckligt vitsordade i den av kollegiet gjorda framställningen,
under det att i fråga om vaktmästaren Andersson åberopats vitsord,
som av professorerna Retzius och Holmgren avgåvos med anledning av
gjord ansökning om medalj åt Andersson; genom nådigt beslut den
2 juni 1911 tilldelades honom medaljen i silver av åttonde storleken
med inskrift: »för nit och redlighet i rikets tjänst». Jag ber förden¬
skull att ur handlingarna till nämnda ansökning få omnämna några
uttalanden rörande Andersson av bemälda professorer.
Retzius, vilken såsom föreståndare för histologiska institutionen och anatomiska
museet haft tillfälle att under åren 1886—1890 noga följa Anderssons verksamhet,
intygar, att Andersson med sällsynt plikttrohet och skicklighet ej mindre fullgjort
sina mångahanda, delvis ganska svåra, gott omdöme och förstånd krävande sysslor
vid histologiska institutionen, utan även därjämte bestritt vaktmästartjänst vid
anatomiska museet, där han haft sig ombetrodda en hel del mödosamma och skick¬
lighet fordrande konservatorssysslor.
Holmgren har likaledes vitsordat, att Andersson, vars arbete icke blott
bestått i vanliga vaktmästarsysslor utan som även i flerfaldiga avseenden tjänst¬
gjort som tekniskt biträde, i sitt mångskiftande och ej så ringa saklig kännedom
och även färdighet krävande arbete städse ådagalagt en trohet och pålitlighet, eu
skicklighet och ett aldrig svikande intresse, värda det allra varmaste erkännande.
Av de vitsord, som sålunda om Jernström, Andersson, Jarl och
Westerberg avgivits, torde få anses framgå, att de samtliga äro i
besittning av egenskaper, som göra dem väl förtjänta av att komma i
åtnjutande av personliga lönetillägg. På grund härav och då intet
synes vara att anmärka rörande storleken av de begärda lönetilläggen,
200 kronor om året för envar av dem, får jag förorda den av lärar¬
kollegiet gjorda framställningen.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
45
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva,
att följande befattningshavare vid karolinska
mediko-kirnrgiska institutet, nämligen maskinisten och
eldaren J. E. Jernström, vaktmästaren vid histologiska
institutionen N. Andersson, vaktmästaren vid fysio¬
logiska institutionen G. Jarl och vaktmästaren vid
anatomiska institutionen J. A. Westerberg, må äga att
var och en från och med den 1 januari 1914, så länge
han kvarstår i sin nuvarande befattning, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett personligt lönetillägg
till belopp av 200 kronor.
56:o.
I en till Kungl. Maj:t ingiven, av tjänste- och meritförteckning samt
åtskilliga andra handlingar åtföljd ansökning har adjunkten vid högre
allmänna läroverket i Gävle Carl Öhlander anhållit, att Kungl. Maj:t
täcktes till 1913 års Riksdag avlåta nådig proposition angående pension
för honom, uver denna ansökning hava infordrade underdåniga utlå¬
tanden avgivits dels den 23 september 1912 av överstyrelsen för rikets
allmänna läroverk, som därvid överlämnat vissa av densamma införskaffade
handlingar, dels ock den 18 oktober 1912 av statskontoret.
Av handlingarna inhämtas rörande sökandens examens- och tjänste-
meriter m. m. följande:
Öhlander, som är född den 10 maj 1847, har avlagt dimissionsexamen, filo¬
sofie kandidatexamen och filosofie licentiatexamen samt disputationsprov för filosofisk
doktorsgrad, varjämte han genomgått provår. Från maj 1862 till slutet av år 1864
har han inom Grenna landsförsamling tjänstgjort dels som biträdande och dels som
vikarierande folkskollärare. Under läsåret 1873—1874 har han vid högre allmänna
läroverket i Jönköping tjänstgjort som vikarie vid tillfälliga ledigheter för lärare.
Han har sedermera varit anställd som lärare vid Fjellstedtska skolan i Uppsala
läsåren 1880—1899. Den 27 februari 1902 utnämndes han till adjunkt vid högre
allmänna läroverket i Gävle, varest han sedermera tjänstgjort. Genom nådigt beslut
den 22 mars 1912 har Kungl. Maj:t medgivit, att Öhlander må kvarstå vid sin
tjänst tills vidare intill utgången av juni 1913.
Det framgår av nämnda handlingar vidare, att Öhlander i övrigt idkat en
del universitetsstudier, deltagit i feriekurser samt utgivit åtskilliga skrifter, de flesta
angående historiska ämnen, ävensom att han för sin tjänstgöring såsom lärare erhållit
mycket goda vitsord.
I ett av rektor vid högre allmänna läroverket i Gävle den 24
januari 1911 för Öhlander utfärdat tjänstgöringsbetyg, som i avskrift
[31.]
Pension åt
läroverks¬
adjunkten
C. Öhlander.
46
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
återfinnes bland handlingarna, yttrar rektorn — efter att hava om förmält
Öhlanders tjänstgöring samt fördelaktigt vitsordat densamma och Öhlan-
ders vandel — följande:
Såsom tillägg till ovanstående vitsord får jag förklara, att enligt min åsikt
Öhlanders undervisning i kristendom, historia och geografi på skolans lägre stadium
torde, särskilt i avseende på innehållet, förtjäna vitsordet utmärkt.
Tillika vill jag här på det varmaste lovorda det uppoffrande nit och varma
intresse, som Öhlander alltid visat för sina lärjungars bästa, ett nit och ett intresse
som på mångfaldiga sätt tagit sig uttryck, bland annat uti de skolresor som Öhlander
med uppoffring av tid och krafter liera gånger anordnat.
I den av Öhlander ingivna ansökningshandlingen lämnar han
till eu början en redogörelse för sin tjänstgöring vid Fjellstedtska skolan
jämte vissa bestyr, som han åtagit sig rörande lärjungarna, av vilken
redogörelse han finner framgå, att hans tjänstgöring mycket väl mot¬
svarat eu lektors undervisningsskyldighet vid statens elementarläroverk.
Vidare anför han:
Fjellstedtska skolan hade åtnjutit den förmånen, att hennes lärare, som fullgjort
stadgade prestanda, finge, när de erhållit anställning vid statens läroverk, för upp¬
flyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid, de tjänstgjort som lärare vid
skolan. Innan Öhlander blivit antagen till lärare därstädes, hade han avlagt dimis-
sionsexamen. År 1884 hade han avlagt filosofie kandidatexamen och hade därmed
fullgjort de viktigaste teoretiska prestanda, som erfordrades i och för erhållande av
lönetursberäkning. Läsåret 1887—1888 hade Öhlander genomgått provår i Uppsala.
Under de sista elva åren, som Öhlander tjänstgjort vid ifrågavarande skola, hade han
således varit fullt kompetent att erhålla rätt till lönetursberäkning. Endast några
flera undervisningstimmar i veckan jämte ett inför vederbörande myndighet avlagt
godkänt lärarprov hade varit nog för att bereda honom denna fördel. Ett dylikt
lärarprov hade Öhlander avlagt inför domkapitlet i Lund, men det hade skett, sedan
han lämnat sin lärarbefattning vid Fjellstedtska skolan. För övrigt torde ej så stor
vikt böra i föreliggande fråga läggas vid ett dylikt prov, __ och vid flera tillfällen
hade det ej heller skett. Emellertid torde den långa tid, Öhlander tjänstgjort vid
nämnda läroverk, väl uppväga denna lilla brist i hans dåvarande lärarkompetens.
Denna åsikt hade även Uppsala domkapitel hyst år 1902, då frågan om Öhlanders
lön varit å bane. I en till dåvarande regering inlämnad skrivelse, daterad den 23
april 1902, yttrade domkapitlet, att Öhlander från och med höstterminen 1880 till
och med vårterminen 1899 tjänstgjort efter att hava fullgjort de fordringar med
avlagd examen och genomgånget provår, som för åtnjutande av lönetursberäkning
äro stadgade, ävensom att hans långa väl vitsordade tjänstetid av 19 år såsom lärare
vid Fjellstedtska skolan enligt domkapitlets mening syntes väl uppväga den brist,
som kunde förefinnas med avseende på antalet av hans undervisningstimmar vid
nämnda läroverk.
Fjellstedtska skolans nuvarande eforus, ärkebiskop J, A. Ekman hade i en
skrivelse, daterad den 7 juni 1909, fällt följande omdöme om Öhlanders undervisning-
vid Fjellstedtska skolan under ifrågavarande tid: »Med hänsyn till den omfattande
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
47
verksamhet såsom lärare vid Fjellstedtska skolan, vilken Öhlander utövat under
19 år, och det förtjänstfulla sätt, på vilket han skött undervisningen, ävensom med
hänsyn till den stora betydelse, nämnda skola har för den svenska kyrkan, synes
det mig vara billigt och i högsta måtto önskvärt, att det kunde medgivas Öhlander
att för uppflyttning i högre lönegrad och blivande pension få räkna sig till godo
tio år av den tid, under vilken han varit lärare vid den Fjellstedtska skolan.»
Såsom ett ytterligare skäl för sin anhållan ville Öhlander erinra därom, att
Kungl. Maj:t till 1911 års Riksdag avgivit nådig proposition, att adjunkten vid
Uppsala högre elementarläroverk A. Hesslén skulle få uppflyttas i högre lönegrad.
Propositionen förordades av statsutskottet och bifölls av Riksdagen. Hesslén
och Öhlander hade tjänstgjort samtidigt under 18 år vid Fjellstedtska skolan. Av
skolans årsredogörelser för ifrågavarande tid framginge, att båda under de 13
första tjänståren i stort sett haft lika stor tjänstgöring i skolan men att under de
fem sista åren, som Öhlander varit anställd som lärare därstädes, Hesslén läst 4 till 5
timmar i veckan mera än Öhlander. Denna brist syntes dock dels ersättas därigenom,
att Öhlander under 12 år delvis haft lektorstjänstgöring, under det att Hesslén
endast undervisat i de nedre klasserna, dels därigenom att Hesslén under snart sagt
hela denna tid saknat kompetens att söka lärarplatser vid statens skolor. En dylik
kompetens hade han sedermera erhållit därigenom att han befriats såväl från att
avlägga filosofie kandidatexamen som från att genomgå provår. Sökanden hade
däremot varken begärt eller erhållit någon eftergift i fordringarna för kompetens
till lärarbefattningar vid statens skolor.
På grund härav ansåge Öhlander, att det mindre antalet undervisningstimmar
i veckan motsvarades av Öhlanders större examens- och tjänstgöringsmeriter, var¬
för Hesslén och Öhlander även under de sista fem åren torde kunna anses lika
meriterade.
Olik™ ders jämförelse mellan honom och Hesslén lärer icke vara
fullt berättigad; beträffande Hesslén gällde frågan för övrigt, såsom
Öhlander själv nämnt, uppflyttning i högre lönegrad.
Med anledning av vad Öhlander yttrat angående hans tjänstgöring
vid Fjellstedtska skolan och det värde i avseende å nu förevarande fråga,
som han tillmätt samma tjänstgöring, finner jag mig icke böra under¬
låta att här erinra om två under år 1911 gjorda framställningar om
rätt för Öhlander att vid erhållande av pension få räkna sig till godo
viss tjänstgöring som lärare vid Fjellstedtska skolan.
Den ena av dessa framställningar gjordes i form av eu utav Ohlan-
ders kollega vid högre allmänna läroverket i Gävle, lektorn K. Starbäck
inom Riksdagens Andra kammare väckt motion, däri föreslogs, att
Öhlander skulle äga rätt att vid erhållande av pension tillgodoräkna sig
femton år av den tid, han tjänstgjort vid Fjellstedtska skolan. Det
vore, framhölls det där, till fullo ådagalagt, att Öhlander alltjämt full¬
gjort sina plikter som lärare med en sådan kärlek till sitt kall, att
han härigenom vunnit sina förmäns varma erkännande, och av den,
48
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
som kände lians lärargärning, kunde tilläggas: sina kamraters odelade
aktning och lärjungarnas tillgivenhet.
I enlighet med vederbörande utskotts hemställan blev dock motio¬
nen avslagen. Utskottet framhöll i sitt utlåtande, att ett bifall till
motionen syntes kunna innebära oberäkneliga konsekvenser i fråga om
andra befattningshavare, som från enskild tjänst överginge till statstjänst.
Den andra framställningen var en av Ohlander hos Kungl. Maj:t
gjord ansökning om avlåtande till 1912 års Riksdag av nådig proposition
om rätt för honom dels att uppflyttas i fjärde lönegraden antingen från
den 1 januari 1911 eller från samma dag 1912, dels ock att för erhål¬
lande av större pension få räkna sig till godo femton år av den tid,
han tjänstgjort som lärare vid Fjellstedtska skolan. Sedan läroverks-
överstyrelsen avgivit infordrat underdånigt utlåtande över ansökningen,
fann Kungl. Maj:t enligt beslut den 19 oktober 1911 ansökningen icke
föranleda någon åtgärd.
Jag återkommer nu till Öhlanders föreliggande ansökning, vilken i
fortsättningen är av följande innehåll:
Ohlander ville fästa uppmärksamhet därpå, att flera riksdagsmän omfattat
hans pensionsfråga med varmt intresse och lovat att göra allt för att bringa den
till ett lyckligt slut, om Kungl. Maj:t i nåder täcktes inlämna en proposition därom
till 1918 års Riksdag. Fyra av dessa riksdagsmän, som varit Öhlanders lärjungar
under den tid, han tjänstgjort vid Fjellstedtska skolan, hade därom lämnat en skriftlig
rekommendation, som bifogats ansökningen.
Förutom de 28 år, under vilka Ohlander oftast för en ringa avlöning arbetat
i elementarundervisningens tjänst, hade han även under 3 */a år förestått en mindre
folkskola. När han snart nödgades lämna sin plats som ordinarie vid Gävle läroverk,
hade han arbetat 34 V2 år i skolans tjänst, således i det närmaste lika länge som
en elementar] ärare behövde arbeta för att erhålla full pension.
Ohlander hade ej kunnat spara något för kommande dagar, och detta hade
så mycket mindre kunnat ske, som han under tiden haft fattiga släktingar att under¬
hålla och dessutom måst betala gamla studieskulder. För sin framtida existens vore
Ohlander således helt och hållet beroende av den pension, som han efter 34 yg års
väl vitsordat arbete i den allmänna bildningens tjänst kunde erhålla.
På Kungl. Maj:ts och Riksdagens avgörande komme det således att bero,
om Ohlander efter ett långt livsarbete mot livets afton kunde erhålla tillräckliga
existensmedel och ej komme att lida brist på det för livets uppehälle nödvändiga.
På grund av det anförda vågade Ohlander anhålla, att Kungl. Maj:t täckes till
Riksdagen år 1913 avgiva proposition om rätt för honom att på grund av ifråga¬
varande tjänstgöring erhålla någon tillökning i sin pension till det belopp, Kungl.
Maj:t kunde finna skäligt föreslå.
Det av Ohlander åberopade, i avskrift företedda intyget från fyra
av Riksdagens ledamöter är så lydande:
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
49
Undertecknade, f. d. lärjungar till läroverksadjunkten doktor G. Oleander,
äro följaktligen i stånd att på grund av egen erfarenhet vitsorda det varma intresse,
varmed Oleander omfattat sina elever, och det uppoffrande arbete, han nedlagt för
att icke blott meddela dem en gedigen och kunskapsrik undervisning utan även
bistå dem med råd och dåd beträffande deras rent personliga angelägenheter, för
vilket arbete han ofta glömt sina egna behov och omsorger. Under sådana för¬
hållanden är det helt naturligt, att vi och många av Ohlanders forna lärjungar
anse den gamle, aktade läraren, som efter ett långvarigt och troget arbete i
skolans tjänst snart står i begrepp att nedlägga sitt ämbete, vara val förtjänt av
den ekonomiska uppmuntran, som en förhöjning av hans pension innebär och varav
han är i behov för att kunna framleva sin ålderdom utan alltför stora bekymmer.
Stockholm den 23 maj 1912.
TJlrik Leander, Elof Ljunggren,
fängelsedirektör, redaktör,
ledamot av Riksdagens 2:dra kammare. ledamot av Riksdagens lista kammare.
August Ljunggren,
direktör,
ledamot av Riksdagens lista kammare.
Carl Sehlin,
regent entsp astor,
ledamot av Riksdagens lista kammare.
Över Ohlanders ifrågavarande ansökning- hava såsom nämnts ut¬
låtanden avgivits av läroverksöverstyrelsen och statskontoret.
Överstyrelsen, som från rektorn vid högre allmänna läroverket i
Gävle införskaffat intyg, att Öklander icke innehar annan statens tjänst
och ej heller för sådan åtnjuter pension, har anfört:
Såvitt av handlingarna framginge, hade sökanden den 10 maj 1912, då han
uppnådde 65 års ålder, icke att tillgodoräkna sig mer än nio tjänstår för pensions
erhållande, vadan han då jämlikt 7 § av gällande pensionslag icke vore berättigad
till erhållande av pension och icke heller sedermera på grund av tjänstgöring kunde
bliva därtill berättigad.
Det kunde synas så mycket mera hårt för sökanden att sålunda efter sitt
avskedstagande gå miste om varje bidrag från det allmännas sida till sitt uppehälle
som han, när det stode honom Öppet att ingå eller icke ingå på den år 1904
beslutade nya lönestaten, helt visst icke skulle hava ingått på denna, om han kunnat
förmoda, att pensionsbestämmelser skulle komma att fastställas, vilka vore så oför¬
månliga för lärare, som endast kort tid tjänstgjort vid läroverken. Genom att ingå
på den nya lönestaten hade sökanden under åren 1905—1907 åtnjutit avlöning i
första lönegraden efter 3,000 kronor för år och från och med år 1908 i andra
lönegraden efter 3,500 kronor för år, från vilka belopp dock avginge föreskrivna
pensionsavgiiter. Hade han kvarstått å gammal stat, skulle visserligen hans
avlöning endast hava utgått efter 1,500 kronor för år under åren 1905—1907 och
under de fem följande åren efter. 2,000 kronor, men å andra sidan hade han haft
rätt att kvarstå vid sin tjänst, tills han uppnått vederbörlig tjänstålder av 35 är,
och att eventuellt uppflyttas i högre lönegrad samt att, om han av sjuklighet hindrats
tjänstgöra, uppbära % av sin lön.
Under de förhållanden, som nu framhållits, syntes starka billighetsskäl tala
för att någon pension bereddes sökanden efter hans avskedstagande från sin inne-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 7
SO Tionde huvudtiteln: bil. 1.
havande adjunktstjänst. Då nu överstyrelsen för sin del ville tillstyrka detta, hade
överstyrelsen bland annat tagit hänsyn till de synnerligen göda vitsord, sökanden
erhållit för sin verksamhet som lärare, och det personliga självuppoffrande intresse,
han visat för lärjungarna, ävensom hans strävande att genom fortsatta studier öka
sin duglighet för lärarkallet, ett strävande som dock på grund av den betydande
tid, som ägnats däråt, syntes hava varit en av anledningarna till att sökanden nu
icke kunde tillgodoräkna sig flera tjänstår.
Då överstyrelsen gånge att framställa ett förslag beträffande det pensions¬
belopp, som eventuellt skulle kunna beviljas sökanden, hade överstyrelsen lågt till
grund en jämförelse mellan å ena sidan samtliga de avlöningsförmåner, sökanden
komme att hava åtnjutit av staten från och med år 1905, då den nya lönestaten
genomfördes, till sin avgång från tjänsten den 1 juli 1913, och å andra sidan de
avlöningsförmåner, sökanden sannolikt skulle hava åtnjutit av staten, om han kvar¬
stått å gammal stat. Det hade härvid förutsatts, att sökanden i senare fallet tjänst¬
gjort till och med den termin, då han uppnått 70_ år, samt att han sedan åtnjutit
tjänstledighet för sjuklighet ävensom att hans livstid efter avskedstagandet ar 191
i enlighet med senaste tillgängliga livslängdstabell beträffande män i Sverige skulle
komina att utgöra omkring 11 Va år. Av denna jämförelse och därmed samman¬
hängande beräkningar, i fråga om vilkas detaljer överstyrelsen hänvisade till en
utlåtandet åtföljande bilaga, hade framgått, att statens sannolika kostnader tor
sökanden, under förutsättning att han kvarstått på gammal stat, skulle under åren
1905—1924 hava uppgått till 42,437 kronor 50 öre, varemot han nu under samma
tid endast skulle komma att uppbära 27,606 kronor 55 öre. Skillnaden mellan dessa
båda belopp utgjorde 14,880 kronor 95 öre, och sistnämnda belopp skulle alltså
staten haft att utbetala åt sökanden utöver vad lian nu komme att åtnjuta. Detta
belopp, fördelat på de 11 Va år, som utgjorde sökandens sannolika återstående livs¬
längd, torde kunna tjäna som ledning vid föreslående av sökandens pensionsbelopp.
()in nyssnämnda belopp, 14,880 kronor 95 öre, sålunda fördelades, skulle pa varje åi
komma eu summa av 1,289 kronor 65 öre, och detta belopp, avrundat uppåt till
jämnt 1,300 kronor, syntes vara lämpligt att föreslå som årligt pensionsbelopp åt
sökanden.
Överstyrelsen ville tillika framhålla, att det nu föreliggande fallet syntes vara
av så enastående beskaffenhet, att ett bifall till överstyrelsens underdåniga hem¬
ställan icke torde kunna tänkas medföra konsekvenser med hänsyn till bifallande
av andra likartade framställningar.
På grund av det anförda hemställde överstyrelsen, att Kung!. Magt tacktes
föreslå Riksdagen medgiva, att sökanden måtte från och med månaden näst efter
den, varunder han avginge från sin tjänst, under sin återstående livstid åtnjuta en
årlig pension av 1,300 kronor.
Statskontoret har i sitt berörda yttrande anfört:
Av handlingarna inhämtades bland annat, att Öhlander törst den 27 februari
1902 då han utnämndes till sin nuvarande befattning, inträtt i statens tjänst, samt
att han därefter och intill den 10 maj 1912, då han uppnådde 65 års ålder, föl-
universitetsstudier åtnjutit tjänstledighet omkring 6 månader.
Då, såsom framginge av handlingarna i det genom nådigt beslut den 10 juli
1909 avgjorda ärende angående lektorn I. A. Hjeltströms rätt till pension, tjänst
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
51
ledighet för sådan orsak ansetts vara av beskaffenhet att jämlikt 17 § i pensions¬
lagen verka avdrag vid tjänstårsberäkningen, torde sökanden få anses hava vid den
tid, då skyldighet för honom inträtt att avgå från tjänsten, innehaft endast 9 för
pension beräknelig^ tjänstår, vadan han enligt bestämmelserna i 7 § 3:e stycket
i pensionslagen icke vore berättigad till pension enligt samma lag och ej heller
kunde genom fortsatt tjänstgöring förvärva rätt till pension.
Med hänsyn emellertid till de säregna omständigheter, som i detta fall före-
låge, ansåge statskontoret i likhet med överstyrelsen, att någon pension billigtvis
borde beredas sökanden; och då statskontoret icke hade något att erinra mot det av
nämnda styrelse föreslagna beloppet, ville statskontoret för sin del biträda samma
styrelses förslag.
För egen del anser jag i likhet med läroverksöverstyrelsen och
statskontoret, att sökanden på grund av sitt långvariga och väl vits¬
ordade arbete som lärare rimligtvis bör vid avskedstagandet från den
av honom innehavda adjunktstjänsten komma i åtnjutande av någon
pension av staten. Beträffande det eventuella pensionsbeloppet äro de
båda myndigheterna likaledes eniga, i det att statskontoret förklarat sig
biträda överstyrelsens förslag härutinnan. Detta förslag upptager ett
pensionsbelopp å 1,300 kronor. Huru överstyrelsen kommit till denna
summa har jag förut omnämnt vid min redogörelse för överstyrelsens
utlåtande i ämnet. Om jag ock ej kan obetingat gilla själva beräknings¬
grunden, vill jag dock ej göra någon invändning mot det föreslagna beloppet.
Vid sin beräkning av pensionsbeloppet har överstyrelsen utgått från den
förutsättningen, att sökanden, som år 1902 utnämndes till sin nuvarande
befattning, varit oförhindrad att vägra ingå på 1904 års löne- och pen-
sionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, genom
vilken reglering hans ställning i pensionshänseende jämlikt den sedermera
under år 1907 utfärdade pensionslagen för civila tjänstinnehavare blivit
sämre, än om han fortfarande kvarstått å gamla staten, då han väl ej
kommit i åtnjutande av någon pension men dock antagligen, därest han
av sjuklighet hindrats tjänstgöra, ägt att av sin lön enligt gamla staten
uppbära tre fjärdedelar. Gent emot detta överstyrelsens resonemang-
vill jag göra den erinringen, att genom nådiga kungörelsen den 31
mars' 1900 angående skyldighet för innehavare av vissa tjänstebefatt¬
ningar att vara underkastade förändrade bestämmelser i fråga om rätt
till åtnjutande av pension är förordnat, att den, som efter den 31 mars
1900 utnämnes till befattning, med vilken följer rätt till pension från
allmänna indragningsstaten, skall vara underkastad de förändrade bestäm¬
melser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Härav torde följa, att sökanden icke ägt valfrihet i fråga om de
förändrade pensionsbestämmelsernas tillämplighet på honom, och att
Departements¬
chefen.
52
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
således överstyrelsens beräkningsgrund för pensionsbeloppets bestäm¬
mande icke är alldeles riktig. Huru härmed än må förhålla sig, synes
det mig dock skäligt, att om sökanden tilldelas statspension, beloppet
därför ej sättes lägre än till det av myndigheterna förordade eller
1,300 kronor.
Åberopande vad i ärendet förekommit hemställer jag alltså, att
Eders Kung!. Maj: t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,
att adjunkten vid högre allmänna läroverket i
Gävle Carl Ohlander må från och med månaden näst
efter den, vari avgång från tjänsten äger rum, å all¬
männa indragningsstaten under sin återstående livstid
åtnjuta en årlig pension av 1,300 kronor.
57:o.
[32.] Med underdånigt utlåtande den 31 oktober 1912 har överstyrelsen
Understöd åt för rikets allmänna läroverk till Kungl. Maj:t överlämnat en av rektor
Karna^An- högre allmänna läroverket i Lund gjord framställning om beredande
dersson, född av understöd av statsmedel åt städerskan vid omförmälda läroverk
misdotter. Kärna Andersson, född Nilsdotter.
I sin skrivelse har rektorn upplyst, att Karna Andersson, som under 35 år
tjänstgjort såsom städerska vid läroverket och därunder alltid visat sig pålitlig och
ordentlig, nu vid 72 års ålder vore oförmögen att fortsätta detta arbete samt löpte
fara att falla allmänna fattigvården till last. Hon borde då skäligen erhålla något
understöd av det allmänna för sitt mångåriga, trägna arbete i skolans tjänst. Skolans
kassor kunde emellertid ej bestrida kostnaden härför, varför ett lämpligt anslag,
t. ex. 100 kronor om året, borde utverkas.
Rektorn har vidare i en senare skrivelse upplyst, att Karna Andersson ej
hade några anhöriga, som vore i stånd att försörja henne. Hon hade visserligen
tre barn, eu son och två döttrar, men ingen av dem förtjänade mer än som nätt och
jämt räckte till för deras och deras barns underhåll. Sonen vore statare, döttrarna
gifta med arbetare. Den ersättning, Karna Andersson åtnjutit för sitt arbete vid
skolan, hade uppgått till omkring 325 kronor om året.
Vid rektorns förstnämnda skrivelse voro fogade dels prästbetyg,
utvisande, att Kärna Andersson är född den 10 juli 1841 och gift med
stensättaren Per Andersson, dels ett av ordföranden i Lunds stads
fattigvårdsnämnd C. M. Collin utfärdat intyg.
Intyget innehåller, att Karna Andersson på grund av hög ålder och bristande
arbetskraft numera vore urståndsatt att med sitt eget arbete försörja sig, att hennes
man vore i samma belägenhet samt att de båda makarna bleve nödsakade anlita
den offentliga fattigvården, därest ej hjälp kunde beredas dem från annat håll.
Tionde huvudtiteln: bil, 1.
53
I sitt förut nämnda utlåtande bar överstyrelsen erinrat:
att Riksdagen vid flera tillfällen beviljat pension åt vaktmästare vid allmänt
läroverk samt i ett fall åt en eldare och i tre fäll åt änkor efter vaktmästare, lika¬
ledes vid allmänt läroverk, samt att i de fall, då Riksdagen beviljat pension åt vakt-
mästaränkor, pensionsbeloppet i två fäll bestämts till 300 kronor och i ett fall
till 200 kronor.
På grund av vad i ärendet anförts har överstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva, att Karna Andersson
finge under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd å 100 kronor att utgå från början av år 1913.
Underdånigt utlåtande har vidare på grund av nådig remiss den
16 november 1912 avgivits av statskontoret, som förklarat sig icke
hava något att erinra mot det föreslagna understödsbeloppet och biträtt
överstyrelsens i ärendet gjorda hemställan.
Då jag finner det vara billigt, att Karna Andersson efter upphö¬
randet av sitt långvariga och trogna arbete i det allmännas tjänst på
sin ålderdom erhåller något understöd av statsmedel samt det i sådant
avseende föreslagna beloppet på intet sätt kan anses för högt tilltaget,
tillstyrker jag, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgiva,
att städerskan vid högre allmänna läroverket i
Lund Karna Andersson, född Nilsdotter, må från och
med år 1913 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 100
kronor.
58:o.
För att bereda understöd åt äldre behövande folkskollärare, vilka
icke kunnat erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, har
för vart och ett av åren 1885 —1904 å allmänna indragningsstaten
anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905 och 1906 bestämde
Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor och 6,650 kronor,
för åren 1907 och 1908 till 4,900 kronor, för år 1909 till 5,600 kronor,
för år 1910 till 4,400 kronor, för år 1911 till 4,000 kronor, för år 1912
till 3,600 kronor samt för år 1913 till 4,800 kronor. Maximibeloppet
för varje understödstagare, vilket till år 1899 var 250 kronor, höjdes
av 1898 års Riksdag till 300 kronor och av 1900 års Riksdag till 350
Departements¬
chefen.
[33.]
Understöd
åt äldre be-
liövande> utan
pension
avgångna folk¬
skollärare.
54
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
[34.]
Understöd åt
äldre, behö¬
vande, utan
understöd
avgångna små-
skollärare.
kronor. På grund av inom 1907 års Riksdag väckt motion höjdes
maximibeloppet till 400 kronor, vilket belopp även blivit bestämt för
åren 1909, 1910, 1911 och 1912. Sistnämnda år höjdes maximibeloppet
ytterligare till 600 kronor.
I anledning av det för år 1913 beviljade anslaget täcktes Kungl.
Maj:t den 10 juni 1912 utfärda kungörelse att tillsvidare lända till efter¬
rättelse. Under år 1912 hava 7 understödstagare erhållit understöd till
ett sammanlagt belopp av 2,800 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen
att anvisa för år 1914 å allmänna indragnings-
staten ett anslag å 4,800 kronor att enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,
användas till understöd av högst 600 kronor åt sådana
äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt skött
sin tjänst men därifrån erhållit avsked före år 1867.
59:o.
För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka, efter att hava i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, avgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa
angivna villkor och bestämmelser i övrigt har för åren 1902—1905 å
allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor årligen.
För vartdera av åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riksdagen för
samma ändamål 18,000 kronor och för vartdera av åren 1909 och 1910
24,000 kronor, för år 1911 21,600 kronor, för år 1912 20,550 kronor
samt för år 1913 25,000 kronor. Understödens maximibelopp, som år
1908 höjts från 100 kronor till 150 kronor, bestämdes av 1912 års
Riksdag till 200 kronor.
I anledning av det för år 1913 beviljade anslaget täcktes Kungl.
Maj:t den 10 juni 1912 utfärda kungörelse att tillsvidare lända till efter¬
rättelse.
Under år 1912 har av anslaget tilldelats åt 123 understödstagare
ett sammanlagt belopp av 18,450 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
55
att för år 1914 å allmänna indragningsstaten
anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett
anslag av 25,000 kronor för beredande av ålderdoms-
understöd åt sådana lärare och lärarinnor vid små¬
skola eller mindre folkskola samt biträdande och extra
ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka,
efter att hava i minst femton års tid oförvitligen tjänst¬
gjort, avgått från tjänsten utan att erhålla understöd
enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt
under enahanda villkor och bestämmelser i övrigt, som
gälla beträffande det för år 1913 uti förevarande avse¬
ende beviljade anslaget, nämligen
att lärares och lärarinnas tjänstgöring avslutats så
tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga
reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas,
eller före utgången av år 1891;
att sådan från tjänsten avgången lärare eller
lärarinna uppnått en levnadsålder av minst femtio¬
fem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behövande
omständigheter;
att det belopp, vartill understöd högst må med¬
delas, bestämmes till 200 kronor årligen; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de när¬
mare föreskrifter i ämnet, vilka befinnas erforderliga.
60:o.
På grund av enskild motion beslöt 1908 års Riksdag att för år
1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 8,000 kronor
att enligt de grunder, Kungl. Magt kunde finna lämpligt meddela, an¬
vändas till understöd av högst 50 kronor till sådan äldre behövande
lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oför¬
vitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålder-
domsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892 men
erhållit avsked före utgången av år 1900, dock att understödet till¬
sammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående
finge utgöra högst 150 kronor.
[35.]
Understöd åt
äldre behö¬
vande, med
lågt understöd
avgångna små-
skollärare.
56
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar bevil¬
jade Riksdagen för samma ändamål under år 1910 8,000 kronor samt
under vartdera av åren 1911 och 1912 4,000 kronor.
På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning höjde sedermera
1912 års Riksdag maximibeloppet för ifrågavarande understöd från 150
kronor till 200 kronor samt utsträckte i sammanhang härmed rätten
till statsunderstöd till samtliga understödstagare, som före utgången av
år 1909 avgått ur tjänsten med lägre understöd än 200 kronor. Sam¬
tidigt borttogs bestämmelsen, att understödet ej finge överstiga 50
kronor. Till bestridande av det sålunda höjda statsunderstödet anvisade
Riksdagen för år 1913 ett anslag av 25,000 kronor.
I anledning av det för år 1913 beviljade anslaget utfärdade Kungl.
Maj t den 10 juni 1912 kungörelse att tillsvidare lända till efterrättelse.
Under år 1912 har av anslaget utdelats understöd med 3,410 kronor
till 83 understödstagare.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1914 å allmänna indragningsstaten
anvisa ett anslag å 25,000 kronor att enligt de grunder,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, användas
till understöd åt sådan äldre behövande lärare och
lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt bi¬
trädande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid
folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit un¬
derstöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstöds-
anstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892
men erhållit avsked före utgången av år 1909, dock
att understödet tillsammans med det från nämnda
ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma att
utgöra högst 200 kronor.
61:o.
[36.]
Understöd
från småskol¬
lärares m. (i.
ålderdoms¬
understöds¬
anstalt för f.
småskollära- ■
rinnan E. A.
Köhler.
I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning har förra småskollärarinnan
i Ale-Skövde församling Emilia Alexandra Köhler anfört:
Då undertecknad efter långvarig sinnessjukdom nödgades avgå från min
tjänst såsom småskollärarinna i Ale-Skövde med utgången av år 1909, sedan jag
samma år förgäves anhållit att, ehuru jag icke tjänstgjort 15 år, i nåder erhålla
ett belopp från ålderdomsunderstödsanstalten, skulle jag säkert fått kvarstå med
fortsatt tjänstledighet, om vederbörande kunnat ana den förordning, Kungl. Maj:t
nyligen utfärdat om rättighet till det understöd, som icke då kunde beviljas.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Emedan jag icke nu kan anmälas till erhållande av sådan rättighet, som jag
skulle haft, om jag nu kvarstått i tjänsten, får jag härmed anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte i nåder medgiva, att jag från och med år 1912 må av småskollärares ålderdoms-
understödsanstalt bekomma väd på grund av bifogade läkärbetyg skulle tillkommit
mig, om den nya förordningen funnits, då jag fick lämna tjänsten.
Vid ansökningen voro fogade dels frejdbetyg för sökanden, dels ett
av praktiserande läkaren i Göteborg O E. Nyström den 26 mars 1912
utfärdat intyg, dels ock utdrag av protokoll vid sammanträden med Ale-
Skövde församlings skolråd den 9 februari och den 5 oktober 1909 samt
den 21 februari 1912.
Av handlingarna framgår, att sökanden, som är född den 21 mars
1871, varit anställd såsom lärarinna vid småskola eller mindre folk-
skola i skilda skoldistrikt åren 1890 — 1909, sist i Ale-Skövde försam¬
ling, varunder hon åren 1890—1902 tjänstgjort under sammanlagt något
över 12 läsår men därefter åtnjutit tjänstledighet på grund av iråkad
sinnessjukdom; att skolrådet i Ale-Skövde församling under år 1909
ingått till Kungl. Maj:t med ansökning om rätt för sökanden att
erhålla understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
Utan hinder därav att hon ej tjänstgjort under den för erhållande av
sådant understöd då stadgade minsta tid eller 15 år, vilken ansökning
Kungl. Maj:t genom beslut den 23 juli 1909 fann icke kunna bifallas,
samt att skolrådet därefter den 5 oktober 1909 meddelat sökanden av¬
sked, räknat från samma års slut. Av läkarintyget inhämtas dessutom,
att sökanden sannolikt aldrig kan återtaga sin lärarverksamhet samt att
hon icke varit sinnessjuk, då hon började sin verksamhet såsom lärarinna.
Direktionen över småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
har den 19 april 1912 avgivit utlåtande över ifrågavarande framställning
och därvid yttrat:
Då numera genom nådiga kungörelsen den 27 oktober 1911 angående ändrad
lydelse av §§ 9 och 17 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstöds¬
anstalt, vilken kungörelse trätt i kraft från och med 1912 års ingång, medgivits
obotligt sinnessjuk lärare rätt till avkortat understöd även efter kortare tjänstgöring
än under 15 läsår, torde sökanden, därest hon fått kvarstå i tjänst efter 1912 års
ingång, hava varit berättigad till sådant avkortat understöd. Huruvida däremot
numera sådant understöd kunde beredas henne, då hon fått avsked redan före nämnda
tidpunkt, finge väl anses åtminstone tvivelaktigt. Till förmån för ansökningen, mot
vilken direktionen för övrigt ej hade något att erinra, talade dock den omständigheten,
att redan innan sökanden meddelades avsked, alla åtgärder vidtagits, som över
huvud taget varit möjliga, för att få sökandens understödsfråga avgjord ävensom
att sökandens avgång från anställningen infallit jämförelsevis kort tid, innan ovan¬
nämnda kungörelse trätt i gällande kraft, och måhända kunnat få anstå till år 1912,
om anledning funnits att antaga, att därigenom beretts henne möjlighet att erhålla
understöd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand.
8
58
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Sedermera har även statskontoret den 27 november 1912 avgivit
yttrande i ämnet och därvid anfört:
På grund av vad i ärendet förekommit och då understöd från småskol-
lärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt icke lärer kunna tilldelas sökanden utan
Riksdagens särskilda medgivande, anser sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida
icke Kung! Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen medgiva, att den
omständigheten, att sökanden entledigats från sin lärarinnebefattning, innan de genom
nådiga kungörelsen den 27 oktober 1911 fastställda ändringar av vissa delar av
nådiga reglementet för nämnda anstalt trätt i kraft, icke skall utgöra hinder för
direktionen över anstalten att tillerkänna henne det understöd från nämnda anstalt,
som skulle hava tillkommit henne, därest berörda kungörelse kunnat å henne till-
lämpas.
Synnerligen starka billigbetsskäl synas tala för bifall till ifråga¬
varande ansökning. Då jag emellertid, i likhet med statskontoret, anser,
att Riksdagens medgivande härtill bör inhämtas, hemställer jag, att
Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen medgiva,
att den omständigheten, att förra småskollära¬
rinnan iÅle-Skövde församling Emilia Alexandra Köhler
entledigats från sin lärarinnebefattning, innan de genom
kungörelsen den 27 oktober 1911 fastställda ändrin¬
garna av vissa delar av reglementet för småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt trätt i kraft, icke må
utgöra hinder för direktionen över nämnda anstalt att
tillerkänna henne det understöd från anstalten, som
skulle hava tillkommit henne, därest berörda kungörelse
kunnat å henne tillämpas.
62:o.
[8-]
Understöd åt
vissa äldre
behövande,
med, lag pen¬
sion avgångna
folkskollärare
och folkskola
lärarinnor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav
1910 års Riksdag, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Magt
kunde finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och folk¬
skollärarinnor, vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från folk¬
skollärarnas pensionsinrättning, finge för år 1911 tillerkännas understöd
till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet
uppginge till 525 kronor, och anvisade för ändamålet på extra stat under
tionde huvudtiteln för år 1911 ett belopp av 36,637 kronor. För ena¬
handa ändamål anvisade Riksdagen på extra stat för vartdera av åren
1912 och 1913 under tionde huvudtiteln ett belopp av 36,637 kronor.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
59
Under år 1912 har av ifrågavarande anslag utdelats allenast
6,310 kronor åt 65 understödstagare.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning höjde
1912 års Riksdag det belopp, vartill understöd jämte pension må
uppgå, från 525 kronor till 600 kronor.
I anledning av det för år 1913 beviljade anslaget täcktes Kungl.
Maj:t den 10 juni 1912 utfärda kungörelse i ämnet att tillsvidare lända
till efterrättelse.
Då det med hänsyn till de beräkningar, som gjordes rörande det
för år 1913 erforderliga anslaget, torde kunna antagas, att det hittills
utgående beloppet skall visa sig tillräckligt jämväl för år 1914, hem¬
ställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels medgiva, att enligt de närmare bestäm¬
melser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela,
äldre behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,
vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1914
tillerkännas understöd till så stort belopp, att det¬
samma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår till
600 kronor,
dels ock för ändamålet anvisa på extra stat under
tionde huvudtiteln för år 1914 ett belopp av 36,637
kronor.
63:o.
För vartdera av åren 1908—1913 har Riksdagen på extra stat
under riksstatens tionde huvudtitel beviljat ett förslagsanslag å 20,000
kronor för bestridande av de extra pensionsavgifter, vilka på grund av
§ 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning under nämnda
år utgått eller till följd av de av 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade
ändrade bestämmelserna om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning
komma att utgå.
Då enahanda anslag erfordras jämväl för år 1914, får jag hem¬
ställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för bestridande av de extra pensionsavgifter,
vilka på grund av § 8 i reglementet för folkskollärar-
nes pensionsinrättning nu utgå eller till följd av de
av 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade
[9.]
Extra pen¬
sionsavgifter
till folkskol¬
lärarnas
pensions¬
inrättning.
60
Tionde huvudtiteln: bil. i.
»
bestämmelserna om delaktighetsbeloppen i nämnda
inrättning komma att utgå, bevilja på extra stat för
år 1914 under riksstatens tionde huvudtitel ett för¬
slagsanslag å 20,000 kronor.
Vad föredragande departementschefen i de under
punkterna 52—63 bär ovan upptagna ärenden hem¬
ställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och
skulle utdrag av protokollet härom tillställas finans¬
departementet för iakttagande vid uppgörande av för¬
slag till reglering av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
G. Hummerhielm.
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
61
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1912.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
157 :o.
Riksdagen beslöt år 1912, att pensionsunderlaget för rektor och
tillförordnad rektor vid högre allmänt läroverk skulle utgöra hela lönen
med tillägg av 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid
real- eller samskola hela lönen med tillägg av 300 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t i överensstämmelse med detta Riksdagens
beslut genom nådigt brev den 6 juni 1912 till iakttagande vid tillämp¬
ning av gällande lönestat för rikets allmänna läroverk utfärdat före¬
skrifter om pensionsunderlaget för dessa läroverks rektorer, utgör alltså,
[4-]
Pensionär egle-
ring för rek¬
torer vid folk-
skolesemi-
narier.
62
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
med föranledande jämväl av bestämmelserna i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, pensionsunder-
laget för rektor och tillförordnad rektor vid högre allmänt läroverk i
första lönegraden 4,500 kronor och i andra lönegraden 5,000 kronor
samt för rektor och tillförordnad rektor vid real- eller samskola i första
lönegraden 3,500 kronor och i andra lönegraden 4,000 kronor; till¬
förordnad rektor måste på grund av gällande bestämmelser befinna sig
i andra lönegraden för att kunna erhålla pension såsom rektor.
I en den 9 november 1912 till ecklesiastikdepartementet inkommen
framställning hava de vid folkskoleseminarierna i riket anställda rektorerna
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att besluta, att pen-
sionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor vid statens folkskole-
seminarier skall utgöra hela lönen med tillägg av 500 kronor samt att
den förordning, som med anledning av Riksdagens beslut kan komma
att utfärdas om pensionsunderlag för seminarierektorer, skall erhålla
gällande kraft från och med år 1913.
I sin framställning erinra petitionärerna om eu av dem i samma
ämne den 30 september 1910 ingiven framställning och anföra därefter:
I denna petition framhöllo vi billigheten därav, att den av oss åtnjutna för¬
månen av fri bostad eller hyresersättning räknades till vår lön vid bestämmandet
av pensionsunderlaget. Denna förmån beredes oss av statsmedel och utgör en or¬
dinarie del av lönen. Enär dess värde, då den utgår in natura, i förhållande till
kostnaden för de av staten uppförda rektorsbostäderna i Landskrona, Strängnäs,
Härnösand, Stockholm, Yäxjö, Luleå och Göteborg icke kan uppskattas till mindre
än 1,300 — 1,500 kronor om året och i förhållande till nutidens vanliga hyresbelopp
i de städer, där rektorsb ostäder är o förlagda i äldre seminariebyggnader, måste
anses motsvara 1,000 kronor om året, samt de hyresersättningar, som av statsmedel
utgå till rektorerna vid seminarierna i Skara, Umeå, Linköping och Uppsala, utgöra
1,000 kronor, 1,200 kronor och 1,400 kronor om året skulle pensionsbeloppet i för¬
hållande till vår avlöning bliva mycket oförmånligare för oss än för andra tjänste¬
män, om vid dess bestämmande ingen hänsyn tages till den i vår ordinarie avlöning
ingående bostadsförmånen.
Då nu avseende fästs vid den av kommunala medel utgående förmånen av
fri bostad eller hyresersättning för de allmänna läroverkens rektorer vid bestäm¬
mande av deras pensionsunderlag och då det måste anses som en statsangelägenhet
av högsta vikt, att de för folkskollärarutbildningen och därigenom för folkunder¬
visningen verksamma läroanstalterna bliva i stånd att bland rikets lärare till sin
ledning förvärva så goda krafter, som deras viktiga uppgift fordrar, våga vi
hoppas, att Kungl. Maj:t skall i nåder beakta vår framställning.
I sammanhang härmed drista vi oss att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
vid den omständigheten, att tre av oss skola avgå från sina befattningar under
loppet av år 1913, och anhålla i underdånighet, att Kungl. Maj:t, om möjligt, måtte
bereda rätt åt de under år 1913 avgående att komma i åtnjutande av ett möjligen
förhöjt pensionsbelopp.
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
63
Över den sålunda gjorda framställningen har yttrande infordrats
av statskontoret, som i den 21 november 1912 avgivet utlåtande anfört:
Enligt vad som framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastik¬
ärenden för den 19 april 1912, som vidfogats den samma dag till Riksdagen avlåtna
nådiga propositionen angående pensionsreglering för rektorerna vid rikets allmänna
läroverk, erinrade föredragande departementschefen, att en framställning om pen¬
sionsreglering blivit till Kungl. Maj:t ingiven jämväl från rektorerna vid rikets folk-
skoleseminarier; men enär till prövning förelåge ett av folkundervisningskommittén
utarbetat förslag till fullständig löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid
nämnda seminarier, ansåge departementschefen den av seminarierektorerna gjorda
särskilda framställningen icke för det dåvarande böra upptagas till prövning.
Därest frågan om fullständig löne- och pensionsreglering för seminarierna
kommer att föreläggas 1913 års Riksdag, bliva givetvis seminarierektorernas pen-
sionsförhållanden i sammanhang därmed behörigen ordnade; och någon särskild
framställning om pensionsreglering för dessa rektorer kan vid sådant förhållande
icke bliva erforderlig.
Om däremot berörda fråga icke kan bliva föremål för prövning av 1913 års
Riksdag, torde med hänsyn därtill, att, såsom av sökandena framhållits, flera av
seminarierektorerna uppnått sådan ålder, att skyldighet för dem inträder under år
1913 att avgå från tjänsten, skäl föreligga att hos 1913 års Riksdag göra fram¬
ställning om meddelande av provisoriska bestämmelser rörande seminarierektorernas
pensionsunderlag.
Seminarierektorerna åtnjuta nämligen i likhet med läroverksrektorerna förmån
av fri bostad eller hyresersättning, utan att denna förmån i någon mån inverkar på
beloppet av dem tillkommande pension. Då detta förhållande i fråga om läroverks¬
rektorerna ansetts böra provisoriskt förändras genom att för dem stadga särskilda
pensionsunderlag, synes, under förutsättning att ett definitivt ordnande icke nu kan
äga rum, konsekvensen böra medföra en dylik åtgärd även beträffande seminarie¬
rektorerna.
Då emellertid seminarierektorerna vid nu gällande lönereglering av år 1904
i avseende å avlöning och pension ställts i en mellangrad emellan rektorerna vid
högre och rektorerna vid lägre allmänna läroverk samt 1912 års pensionsförhöjning
för läroverksrektorerna bestämts till 500 kronor för rektor vid högre allmänt läro¬
verk och 300 kronor för rektor vid lägre allmänt läroverk, kan ifrågasättas, huru¬
vida icke den provisoriska pensionsförhöjningen för seminarierektor följdriktigt bör
begränsas till 400 kronor.
Såsom av petitionärerna erinrats, förelåg vid avgivandet den 19
april 1912 av förutberörda proposition angående pensionsreglering för
de allmänna läroverkens rektorer en framställning från folkskolesemi-
nariernas rektorer av liknande innebörd som den hemställan från läro-
verksrektorernas sida, vilken föranledde sagda proposition. I mitt an¬
förande till statsrådsprotokollet nämnda dag angav jag oek det skal,
som bestämde mig att icke i då förevarande sammanhang till pröv¬
ning upptaga jämväl seminarierektorernas framställning. Det åberopade
Departements*
eke] eu.
64
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
skälet var, att frågan om seminarielärarnas avlöning och pensionering
i sin helhet möjligen skulle kunna föreläggas 1913 års Riksdag och
att därför förevarande särskilda spörsmål icke lämpligen borde lös¬
ryckas ur sitt naturliga sammanhang. Då det emellertid senare befunnits
nödigt att underkasta berörda lönefråga ytterligare prövning i samband
med andra därmed likartade lönespörsmål och densamma sålunda icke
kan föreläggas 1913 års Riksdag, anser jag de skäl, som av sökandena
åberopats och av statskontoret ytterligare understrukits, avgjort tala för
en provisorisk reglering av rektorernas pensionering under nämnda år och
gällande redan för detta. Det skulle nämligen icke kunna anses billigt,
om de tre förtjänta seminarierektorer, vilka år 1913 skola avgå med
pension, av mera tillfälliga omständigheter utestängdes från en förmån,
som skulle komma med dem likställda till del.
Vidkommande den föreliggande sakfrågan tillåter jag mig först
erinra därom, att rektor vid folkskoleseminarium, enligt kungl. kun¬
görelse den 27 augusti 1904, antingen utnämnes eller, där så finnes
skäligt, förordnas på viss tid. Under de senare åren hava rektors-
tjänsterna alltid tillsatts genom förordnande, vanligen för fem år. Enligt
en annan kungl. kungörelse av nyssnämnda dag utgöra löneförmånerna
för rektor och tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium lön i tre
lönegrader å 3,400 kronor, 3,700 kronor och 4,000 kronor jämte tjänst-
göringspenningar å respektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor, varförutom
han skall åtnjuta fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes. Såväl fri bostad som hyresersättning bekostas av
statsverket. Hyresersättning utgår för närvarande till fem rektorer med
växlande belopp, i ett fall med 1,000 kronor, i två fall med 1,200
kronor och i två fall med 1,400 kronor, vilka belopp bestämts med
ledning av förebragta upplysningar om hyresvärdet av de bostadsvå¬
ningar, de beviljade hyresbidragen skolat ersätta. Rektor, som blivit
utnämnd, äger enligt sistnämnda kungörelse rätt till pension vid upp¬
nådda 65 levnadsår och 35 tjänstår, och skall han då, enligt lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907,
såsom pension erhålla hela lönen. Tillförordnad rektor har genom kungl.
kungörelser den 9 juni 1905 och den 11 oktober 1907, i enlighet med
Riksdagens lämnade medgivande, fått sig tillerkänd rätt att, därest han
fullgjort de i fråga om ämneslärare vid folkskoleseminarium för pensions
erhållande stadgade villkoren och i minst 15 år innehaft rektorsförord-
nande, i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad. Pensionen
utgör sålunda för rektor i första lönegraden 3,4()0 kronor, för rektor i
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
65
andra lönegraden 3,700 kronor och för rektor i tredje lönegraden samt
för tillförordnad rektor 4,000 kronor.
Den föreliggande ansökningen går nt därpå, att den rektor och
tillförordnad rektor vid seminarium tillkommande förmånen av fri bostad
eller hyresersättning skall med ett belopp av 500 kronor tagas i beräk¬
ning såsom pensionsunderlag vid pensionens bestämmande, vadan denna
skulle ökas till i första lönegraden 3,900 kronor, i andra lönegraden
4.200 kronor och i tredje lönegraden 4,500 kronor.
Samma skäl, som föranledde omförmälda riksdagsbeslut år 1912
angående pensionsreglering för rektorerna vid de allmänna läroverken,
tala givetvis för att en motsvarande förmån beredes rektorerna vid
folkskoleseminarierna, och detta så mycket mer, som den sistnämnda
rektorer tillkommande bostads- eller hyresförmånen bestrides av stats¬
medel, under det de allmänna läroverkens rektorer erhålla bostad eller
hyresersättning på vederbörande kommuners bekostnad.
Vad angår det belopp, varmed pensionen skulle ökas, hava sökan¬
dena begärt att i detta avseende bliva likställda med rektorer vid högre
allmänna läroverk. Med hänsyn därtill att seminarierektorerna hittills
i avlönings- och pensionshänseende ställts i en mellangrad mellan rek¬
torerna vid de högre allmänna läroverken och rektorerna vid real- och
statssamskolorna, har emellertid statskontoret ifrågasatt, huruvida icke
den nu föreslagna provisoriska pensionsförhöjningen borde begränsas till
400 kronor.
Enligt min mening föreligga dock fullt tillräckliga skäl för att med¬
giva den av sökandena begärda förhöjningen av 500 kronor.
Först vill jag då erinra därom, att, såsom jag i mitt förutberörda
anförande till statsrådsprotokollet för den 19 april 1912 betonade, de be¬
lopp, varmed läroverksrektorernas pensioner blevo höjda, måste anses
såsom lågt tilltagna och av mig föreslogos blott under den uttryckliga
förutsättningen, att en allmän pensionsreglering för lärarpersonalen vid
de allmänna läroverken snart nog skulle komma till stånd.
Vidare vill jag framhålla, att medelvärdet av bostad eller hyres¬
ersättning för rektorerna vid de högre allmänna läroverken, frånsett
rektorerna vid läroverken i Stockholm, angivits till 1,182 kronor och för
rektorerna vid real- och samskolor, Stockholm undantaget, till 816 kronor,
under det att med hänsyn till de uppgifter, som förut meddelats, medel¬
värdet av bostad eller hyresersättning till seminarierektorerna torde böra
uppskattas till ungefär samma belopp som medelvärdet av samma för¬
måner för rektorerna vid de högre allmänna läroverken eller omkring
1.200 kronor. Det synes mig då vara riktigast, att också den på nämnda
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 9
66
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
löneförmån grundade pensionsförhöjningen sättes till samma belopp för
båda dessa senare grupper av tjänstemän.
Slutligen — och detta ensamt är för mig fullständigt avgörande —
måste rektorstjänst vid seminarium, där det gäller utbildning av vuxen
ungdom till omedelbar anställning såsom uppfostrare och undervisare
vid våra folkskolor, utan tvekan anses i fråga om arbetets betydelse
och omfattning fullt ut jämförlig med rektorstjänst vid högre allmänt
läroverk och alldeles icke böra sidoställas med sådan tjänst vid realskola
eller samskola, där det gäller undervisning av barn eller halvvuxen
ungdom för avläggande av realskolexamen.
Härtill kommer, att i avseende även på den rent kvantitativa
omfattningen av den rektor påvilande arbetsbördan de seminarier, som
utvidgas till dubbelseminarier eller på annat sätt förses med parallell¬
avdelningar, torde överträffa åtskilliga av de högre allmänna läroverken.
Av skäl, som jag förut antytt, synes billigheten kräva, att den
pensions förhöjning för seminarierektorer, som nu kan varda av Riks¬
dagen medgiven, får tillgodoräknas även de rektorer, vilka under år
1913 avgå från tjänsten med pension.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen besluta
att pensionsund erlaget för rektor och tillförordnad
rektor vid folkskoleseminarium skall från och med år
1913 utgöra hela lönen med tillägg av 500 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och
skulle utdrag av protokollet härom tillställas finans¬
departementet för iakttagande vid uppgörande av för¬
slag till reglering av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
67
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
Under åberopande av vad chefen för lantförsvarsdepartementet
denna dag anfört till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden be¬
träffande semester för vaktmästare med flera likställda befattningshavare
i vissa ämbetsverk och allmänna institutioner får jag — med erinran,
att i den för folkskollärarnas pensionsinrättning den 22 juni 1911 fast¬
ställda staten finnes uppförd en vaktmästare, samt under uttalande till¬
lika att, därest rätt till semester medgives ifrågavarande vaktmästare i
förutsatt omfattning, någon ökning av det på pensionsinrättningens stat
uppförda anslag till vikariatsersättningar, arvoden åt amanueuser och
extra biträden samt flitpenningar åt e. o. tjänstemän och e. o. vakt-
Semester för
vaktmästaren
vid folkskol¬
lärarnas pen¬
sionsinrätt¬
ning.
68
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
mästare icke erfordras ävensom att ersättningen till vaktmästarens vikarie
ej må sättas högre än 3 kronor för dag — hemställa, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att godkänna det tillägg till de av Riksdagen
år 1911 antagna villkoren och bestämmelserna för
åtnjutande av de i ny stat för folkskollärarnas pensions-
inrättning upptagna avlöningsförmånerna, att vakt¬
mästaren må årligen, i den mån sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar.
Till denna departementschefens hemställan, var-
uti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle
protokolls utdrag i ärendet tillställas finansdepartementet
för behörigt iakttagande vid uppgörande av förslag
till reglering av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel.
Ur protokollet:
Gunnar Holmström.
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
69
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
december 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.
På extra stat under tionde huvudtiteln har Riksdagen för vart
och ett av åren 1912 och 1918 uppfört ett förslagsanslag av 4,000
kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare,
under villkor att understöd ej finge tilldelas annan än den, som styrkte
sig vara i behövande omständigheter och antingen erhållit avsked med
pension från allmänna indragningsstaten till belopp understigande 500
kronor, eller ock under år 1908 erhållit avsked med avkortad pension
från anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare, samt att i av¬
seende å understödets storlek skulle iakttagas, att detsamma jämte den
utgående pensionen icke finge tillsammans överstiga 500 kronor.
Av det för år 1912 anvisade anslaget tilldelade Kungl. Maj:t under-
[10.]
Tillfälliga
understöd åt
;pensionerade
kronojägare.
70
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
stöd åt 38 krono]ägare med tillhopa 3,895 kronor. Av dessa 38 krono-
jägare hava under år 1912 två avlidit och åt de kvarlevande 36 har
Kungl. Maj:t, i anledning av därom inkomna ansökningar, genom beslut
förut denna dag av anslaget för år 1913 beviljat understöd med samman¬
lagt 3,695 kronor.
Åven för år 1914 torde ett förslagsanslag för enahanda ändamål
böra uppföras på extra stat under tionde huvudtiteln. Som de till under¬
stöd berättigades antal är statt i nedgående, synes ifrågavarande anslag
numera kunna något nedsättas. Jag föreslår, att det för år 1914 be¬
stämmes till förslagsvis 3,600 kronor. Någon ändring i villkoren för
rätt att komma i åtnjutande av understöd av förevarande slag ifråga¬
sätter jag ej.
Under åberopande härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1914 uppföra ett
förslagsanslag av 3,600 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas
annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter och
antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp understigande 500 kronor, eller ock under år 1908 erhållit
avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering av civila
tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets storlek iakttages,
att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans över¬
stiga 500 kronor.
I denna hemställan förenade sig statsrådets övriga ledamöter.
Vad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla med föreskrift tillika, att*
utdrag av protokollet skulle tillställas finansdeparte¬
mentet för iakttagande vid uppgörandet av förslag till
reglering av utgifterna under riksstatens tionde huvud¬
titel.
Ur protokollet:
Gösta Alstermark.
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
71
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
december 1912.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensVÄRD,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde härefter:
»1883 års Riksdag beviljade enligt skrivelse den 13 juni 1883
ett årligt bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén. Detta bidrag skulle utgå med
1 V2 procent årligen på summan av de löner och beklädnadsbidrag, vilka
enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet av
fyllnadspension.
Ifrågavarande anslag, som tillgodokommer även änkor och barn
efter sådana krigsmän, som överflyttats från armén till kustartilleriet
[11, 12.]
Ang.
dels höjning
av ordinarie
anslaget för
bidrag till
pensionering
av änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armén,
dels ock ett
därmed sam¬
manhängande
extra ordi¬
narie anslag.
72
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
men bibehållits vid sin delaktighet i arméns änke- och pupillkassa, är
naturligtvis av ordinarie natur, men då det skall beräknas »enligt
gällande stater», har det plägat giva anledning till även ett årligt
extra ordinarie anslag. Eftersom staterna för samma år, det ordinarie
anslaget avser, icke äro kända vid den tidpunkt då anslaget begäres,
plägar nämligen detta bestämmas enligt föregående års stater; och
plägar därefter Riksdagen ett följande år vidtaga nödig rättelse, vilken,
då staterna nästan ständigt ökas, plägar bestå i ett särskilt extra ordi¬
narie anslag såsom tillägg till föregående års ordinarie.
Sålunda beviljade 1912 års Riksdag dels ett ordinarie anslag, som,
beräknat enligt 1911 års stater, uppgick till 120,729 kronor, dels ock
å extra ordinarie stat 917 kronor till förstärkande av det ordinarie
anslag, som 1911 års Riksdag beviljat.
Direktionen över arméns pensionskassa har nu i underdånig skrivelse
den 23 oktober 1912 anmält, att med hänsyn till 1912 års stater bör
det ordinarie anslaget beräknas till 121,452 kronor. På sedvanligt sätt
har direktionen därefter lagt detta belopp till grund för det ordinarie
anslag, som 1913 års Riksdag bör bevilja, och för det extra ordinarie
anslag, som av samma Riksdag bör äskas till fyllande av det utav före¬
gående Riksdag beviljade ordinarie anslaget. Direktionen har nämligen
begärt, att det ordinarie anslaget för år 1914 höjes med 723 kronor
till 121,452 kronor och att såsom extra ordinarie anslag för samma år
anvisas ett belopp av 723 kronor.
Uti avgivet utlåtande har arméförv ältning en icke haft något att
anmärka mot de av direktionen föreslagna beräkningarna rörande nu
anmälda anslagsbehov.
Jag får därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
dels att höja det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering av änkor och barn
efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,
nu .................................................... .. kronor 120,729: —
med ....................................................... »_723: —
till ......................................................... kronor 121,452: —
dels ock att till förstärkande av det i 1913 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1914 anvisa ett belopp av
723 kronor.»
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
av protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Carl Axel von Horn.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913.
1 samt.
10
74
Tionde huvudtiteln: bil. 6.
[13, 14]
Ang.
extra anslag
dels till upp¬
rätthållande
av arméns
pensions¬
kassas egen
pensionering
med fast¬
ställda
pensions¬
belopp samt
till fyllnads¬
pensioner,
dels och till
utdelande av
tillfälliga
understöd åt
avskedade
under¬
officerare och
vederlikar vid
armén.
Utdrag av protokollet över lantförsrarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
december 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Peterss( >x .
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Al)E i.sw Ä no,
Petrén,
Stenström.
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Bergström anförde härefter:
»Den 6 december 1912 föredrog jag i underdånighet frågan om
ett under tionde huvudtiteln upptaget extra anslag till förstärkning av
statsbidraget till pensionering av änkor och barn efter befäl och under¬
befäl med vederlikar vid armén.
Jag anhåller nu att få anmäla två andra på lantförsvarsdeparte-
mentets föredragning beroende extra anslag under samma huvudtitel,
nämligen:
anslaget till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pen¬
sionering med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner och
anslaget till utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade under¬
officerare och vederlikar vid armén.
Tionde'huvudtiteln: bil. 6.
75
Anslaget till arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda
pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner.
I en följd av år har Riksdagen å extra stat beviljat ett förslags¬
anslag dels till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensio¬
nering och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de av Riksdagen
godkända grunder för sådana pensioners utgående. År 1907 fastställdes
detta anslag till 2,350,000 kronor, med vilket belopp det sedermera
årligen beviljades, till dess 1911 års Riksdag, på Kungi. Maj:ts därom
gjorda framställning, vari påvisades, att anslaget under de senare åren
varje år överskridits med avsevärda belopp, höjde anslaget till 2,850,000
kronor. Liksom föregående år tillförbands pensionskassan att till gen¬
gäld under anslagsåret avstå de densamma tillkommande vederlag för
de till statsverket indragna rusthållsavgifterna.
Direktionen över arméns pensionskassa bär nu uti underdånig
skrivelse den 23 oktober 1912 anmält, att utgifterna å anslaget för år
1911 utgjort 2,891,716 kronor 93 öre och för år 1912 kunde antagas
komma att uppgå till omkring 3,000,000 kronor samt år 1913 över¬
stiga detta belopp. Direktionen har därför hemställt, att å extra stat
för år 1913 måtte för ändamålet beviljas ett förslagsanslag å 3,000,000
kronor.
Arméförv ältning en har instämt i denna hemställan.
Anslaget Ull utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade under¬
officerare och vederlikar vid armén.
Uti den till 1907 års Riksdag avlåtna statsverkspropositionen före¬
slog Kungl. Maj:t Riksdagen att å extra stat under tionde huvudtiteln
för år 1908 uppföra ett förslagsanslag av 34,360 kronor för utdelande
av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid
armén under villkor:
att understöd ej måtte tilldelas annan än den, som styrkt sig
vara i behövande omständigheter och före år 1902 erhållit avsked med
pension från arméns pensionskassa eller, på grund av punkt 8 i nådiga
cirkuläret den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten, samt
att i avseende å understödets belopp iakttoges, att för den,
76
Tionde huvudtiteln: bil. 6.
vilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor,
understödet icke måtte tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen
överstiga 300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke måtte
utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension
och fyllnadspension överstiga 600 kronor.
Berörda framställning blev av Riksdagen bifallen.
Då det för varje år erforderliga anslagsbeloppet för nu ifråga¬
varande ändamål är beroende på antalet understödsbeliövande under¬
officerare och storleken av deras pensioner, anbefalldes direktionen över
arméns pensionskassa i nådigt brev den 18 oktober 1907 att årligen
till Kung]. Maj:t avlämna uppgift angående det anslagsbelopp, som för
nästpåföljande år kunde beräknas för ifrågavarande ändamål erforderligt
med hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp samt de under-
stödstagare, som under året avlidit eller eljest såsom behöriga sökande
avgått.
På grundvalen av dylika uppgifter, som därefter årligen infordrats,
har Eders Kung!. Maj:t sedermera äskat och Riksdagen för åren 1909,
1910, 1911, 1912 och 1913 å extra stat beviljat ett förslagsanslag å
respektive 34,360, 30,620, 28,131, 26,231 och 24,131 kronor.
Uti underdånig skrivelse den 23 oktober 1912 har nu direktionen
över arméns pensionskassa meddelat, att av de personer, som år 1911
vid beräknande av anslagsbehovet för år 1913 upptagits såsom eventuella
sökande av understöd från detta anslag, 8 avlidit. Högsta möjliga
understödsbelopp, verkliga eller beräknade, hade för dessa uppgått till
sammanlagt 870 kronor. Direktionen ansåge därför, att ifrågavarande
anslag för år 1914 borde uppföras med allenast 23,200 kronor.
Då det icke torde vara något att erinra emot förevarande fram¬
ställningar, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kung]. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra
stat för år 1914 bevilja
dels ett förslagsanslag av 3,000,000 kronor, att användas såväl
till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering med
fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att avstå
de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket in¬
dragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet med
fastställda grunder för sådana pensioners utgående,
Tionde huvudtiteln: bil. 6.
77
dels ock ett förslagsanslag av 23,200 kronor för utdelande av till¬
fälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén
i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års Riksdag bestämda
grunder.»
Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag-
av protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Ivan Eckerström.
78
Tionde huvudtiteln: bil. 7.
[15.]
Ang.
anslag för
utdelande av
tillfälligt
understöd åt
f. d. förråds-
v aktmästare.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Ram
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
december 1912.
N ä r v a, r a n d e:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhhknsväRD
Statsråden: Petersson ,
Sci-iotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswä]in,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde:
»Efter därom av Kung!. Maj:t avlåten proposition uppförde 1912
års Riksdag under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1913 ett
anslag av 1,812 kronor för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d.
förrådsvaktmästare under villkor:
att understöd ej tilldelades annan än den, som styrkte sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet för envar bestämdes till sådant belopp, att det
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
uppginge till 300 kronor.
Beträffande förvaltningen av onvförmälda anslag föreskrev Kung!.
Tionde huvudtiteln: bil. 7.
79
Maj:t i nådigt brev till arméförvaltningen den 5 juli 1912, att det
skulle åligga arméförvaltningen att årligen inom den tid, då de till
statsreglering^! hörande ärenden borde vara till Kungl. Maj:t inkomna,
till Kungl. Magt avlämna uppgift angående dels de personer, vilka
under det löpande året åtnjutit understöd från ifrågavarande anslag,
dels de till dessa personer utbetalade belopp, dels de understödstagare,
vilka under året avlidit eller eljest såsom behöriga sökande avgått,
dels ock det anslagsbelopp, som kunde beräknas för nästpåföljande år
bliva erforderligt för ifrågavarande ändamål.
Under framhållande av att någon utbetalning av understöd av
ifrågavarande slag icke kunde komma att äga rum förrän under år
1913, har arméförvaltningen nu anmält, att enligt inhämtade upplys¬
ningar samtliga de f. d. förrådsvaktmästare, som tagits i beräkning vid
bestämmandet av anslaget för år 1913 fortfarande levde och kunde
tänkas komma i åtnjutande av understöd, i följd varav förevarande anslag
borde upptagas för år 1914 till samma belopp som föregående år.
Dä något förhållande, som kan föranleda ändring i beräkningen
av ifrågavarande anslag, således icke för närvarande föreligger, får jag
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1914 anvisa ett
anslag av 1,812 kronor för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d.
förrådsvaktmästare under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det,
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppgår till trehundra kronor.)'
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag-
av protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering-
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
80
Tionde huvudtiteln: bil. 8.
[16, 17.]
Ang.
förhöjning av
anslaget för
bidrag till
flottans pen¬
sionskassas
gratialfond-
Utdrag av protokollet över sjöförsvar sår enden, hållet inför Hans
Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott den fi
december 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Härefter anförde departementschefen, statsrådet Larsson.
Till 1908 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om att
riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag av statsmedel mot¬
svarande 1 Va procent årligen på summan av de avlöningsförmåner, som
enligt gällande stadgande!! kunde läggas till grund vid bestämmande av
fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan samt
för sådant ändamål å riksstatens tionde huvudtitel för år 1909 uppföra
under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond» ett ordi¬
narie anslag av 35,000 kronor.
Riksdagen, som ansåg med billighet överensstämmande att flottans
pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och pupillkassa finge
av statsverket erhålla ett bidrag beräknat efter 1 y2 procent av summan
av ovanberörda avlöningsförmåner, eller i runt tal 35,000 kronor
Tioude huvudtiteln: bil. 8.
81
fann emellertid det nya statsanslaget böra för det dåvarande begränsas
till det belopp, som erfordrades för att gratialkassan, inberäknat ett
redan da till gratialfonden utgående årligt anslag av statsverket å
16,650 kronor till ersättning för mistade inkomster för pensionskassans
gratialfond, finge åtnjuta ett statsbidrag av sammanlagt 35,000 kronor,
eller till 18,350 kronor, och uppförde Riksdagen i anslutning härtill
under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond» å riks-
staten för år 1909 ett ordinarie anslag av 18,350 kronor.
På framställning av Eders Kungl. Maj: t höjdes detta anslag i riks-
staten för 1913 till ett belopp av 26,000 kronor.
Nu har direktionen över flottans pensionskassa i underdånig skri¬
velse den 31 oktober 1912, med överlämnande av uppgift å beloppet av
de avlöningsförmåner för år 1913, som enligt gällande stadganden kunna
läggas till grund vid bestämmande av fyllnadspension för befäl och under¬
befäl med vederlikar vid pensionering genom flottans pensionskassa, an¬
hållit att till nästkommande års riksdag måtte göras framställning om att
flottans pensionskassas gratialfond finge år 1914 komma i åtnjutande
av anslag, beräknat efter 1 Vs procent på berörda avlöningsförmåner,
2,847,621 kronor 32 öre till 42,714 kronor 32 öre.
Marinförvaltningen har i häröver den 16 november 1912 avgivet
utlåtande icke haft något annat att erinra mot direktionens framställning
än att den av direktionen lämnade uppgiften angående avlöningsförmåner
rätteligen bort upptaga för marinförvaltningens tjänstemän ålderstillägg
till ett belopp av 6,000 kronor i stället för 5,000 kronor, vid vilket för¬
hållande uppgiftens slutsumma skulle utgöra 2,848,621 kronor 32 öre och
1 V2 procent därå 42,729 kronor 32 öre.
För ifrågavarande ändamål skulle alltså, utöver anslaget till ersätt¬
ning för mistade inkomster för flottans pensionskassas gratialfond å
16,650 kronor, erfordras ett belopp av 26,079 kronor 32 öre och torde
därför det under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas gratial¬
fond» uppförda ordinarie anslag nu utgående med 26,000 kronor böra
för år 1914 höjas med i jämnat tal 100 kronor.
Ett lika stort belopp synes mig emellertid böra å extra stat för
samma år anvisas till förstärkande av det i 1913 års riksstat för ifråga¬
varande ändamål uppförda ordinarie anslag.
Jag får alltså tillstyrka, det täcktes Eders Kungl. Makt föreslå
Riksdagen
dels att höja det under riksstadens tionde huvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratial¬
fond
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt.
It
82
Tionde huvudtiteln: bil. 8.
nu.............................. .............................................. kronor 26,000: —
med............................................................... ...... » 100: —
till kronor 26,100: -
dels ock att, till förstärkande av det i 1913 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag, å extra stat för år 1914 anvisa ett belopp av
100 kronor.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
av detta protokoll tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protoeollo:
S. L. Sörensen.
Tionde huvudtiteln: bil. 9.
83
Utdrag ur protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
november 1912.
N ärvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Larsson anförde vidare. [18-]
I en till flottans pensionskassa ställd och av direktionen för nämnda ptnf”9n'm
kassa med underdånig skrivelse den 9 juli 1912 överlämnad ansökning färre b&ts-
har förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani Olof Hillfors
anhållit, att honom måtte tilldelas pension.
Direktionen har i berörda skrivelse anfört bland annat följande.
Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Hillfors vore född den
1 juni 1857 samt avskedats den 11 januari 1897 efter en tjänstetid av
20 3/is år, därav 19 år 7 månader 10 dagar från 20 års ålder, och med
vitsord att hava sig under tjänstetiden redligt och väl skickat. Enär
Hillfors icke tjänat i 20 år från 20 års ålder, kunde direktionen enligt
gällande reglemente icke tilldela honom någon pension. Då Hillfors
emellertid tjänat kronan över 20 år, ehuru 7 månader 20 dagar av
denna tjänstetid intjänats innan han uppnått 20 års ålder, hemställde
84
Tionde huvudtiteln: bil. 9.
direktionen i underdånighet att Hillfors måtte få tilldelas pension såsom
hade han tjänat i 20 år från 20 års ålder räknat.
Enligt § 85 av Kung! Maj:ts förnyade nådiga förordning och
reglemente angående styrelsen och förvaltningen av amiralitetskrigsmans-
kassan den 26 oktober 1838 erfordras för att båtsman må kunna till¬
delas pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 levnadsår
och innehar 20 tjänsteår från 20 års ålder.
Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om
förbättrade pensioner för flottans gemenskap, varvid förutsattes att de
i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara
gällande; och beslöt Riksdagen att, med bifall till pensioneringsförslaget,
anvisa ett av Kungl. Maj:t äskat årligt kreditiv att för ändamålet an¬
vändas. Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860
angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt
vilket cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän, pension
för båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.
Hillfors är, såsom direktionen över flottans pensionskassa anfört,
reglementsenligt icke berättigad till erhållande av någon pension, men
billighetsskäl synas mig tala för att han, i likhet med vad tidigare i
dylika fall ägt rum, därav må komma i åtnjutande. I sådan händelse
lär med tillämpning av nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 an¬
gående förhöjning i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till
avskedat manskap, Hillfors jämväl få åtnjuta höjning av pensionen med
25 kronor årligen.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva,
att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani Olof
Hillfors må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu
års ålder räknat.
Vad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
i ärendet tillställas finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande av förslag till reglering av utgifterna
under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Alfr. Stuart.
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
85
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 31 december 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen statsrådet Sandström anförde:
l:o.
»I en den 26 juni 1912 dagtecknad skrivelse har kamreraren vid
centralfängelset i Malmö Ernst Mauritz Dahlin hos Kungl. Maj:t anhållit,
att honom måtte vid avsked från kamrerarbefattningen beredas pension
med högre belopp än gällande bestämmelser medgiva.
Dahlin, som är född den 4 augusti 1843, blev 1875, efter att
hava promoverats till filosofie doktor, docent i matematik vid Uppsala uni¬
versitet och inträdde 1876 i fångvårdens tjänst. Efter förordnanden å
lärarbefattningar och å kamrerare änsten vid sagda fängelse, konstitue¬
rades han 1878 till innehavare av sistnämnda tjänst. Han varken inne¬
har annan statstjänst eller åtnjuter pension för sådan tjänst.
Enligt avlöningsstat, som fastställdes 1876, var kamrerarens vid
dåvarande straff- och arbetsfängelset i Malmö årliga avlöning bestämd
sålunda: lön 1,500 kronor och skrivararvode 450 kronor, tillhopa 1,950
[19.1
Ang. till-
läggspension
för kamre¬
raren vid
centr al fängel’
set i Malmö
E. M. Dahlin,
86
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
kronor, vartill kunde komma ålderstillägg efter 5 år med 300 kronor
och efter ytterligare 5 år med 200 kronor. Samma avlöning tillkom
kamreraren vid dåvarande straff- och arbets fängelset å Långholmen, var¬
jämte denne uppbar ett mindre arvode såsom redogörare vid kronohäktet
å Långholmen, och vid de övriga fångvårdsanstalter, där kamrerare nu
äro anställda, var dessa tjänstemäns avlöning enligt stat enahanda,
allenast med någon minskning i fråga om skrivararvodet. Dessutom
åtnjöto kamrer ärna åtskillig sportelinkomst eller ersättning för viss för¬
lorad sådan inkomst.
Glenom beslut vid 1901 års riksdag blevo de sportelinkomster,
som då för kamrerarna kvarstodo, utbytta mot bestämd kontant avlöning,
men härvid gjordes undantag för kamreraren vid det gamla och otids¬
enliga fängelset i Malmö, vars nedläggande redan då var ifrågasatt.
Beträffande honom medgav Riksdagen, att, till dess beslut angående
fängelsets användning för framtiden blivit fattat eller hans avlöning
blivit fast reglerad, till honom finge av förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll utbetalas ett årligt lönetillägg av 1,200 kronor, däri inbe¬
gripen dittills av honom åtnjuten sportelersättning. Denne kamrerares
avlöning å stat lämnades sålunda orörd, medan däremot de övriga kam¬
rerarna fingo sin lön å staten höjd.
Vid den allmänna lönereglering för fångvårdsstaten, som genom¬
fördes år 1910, blevo enligt den från och med 1911 gällande staten de
andra kamrerarnas avlöningar ånyo höjda, men även nu blev, med hän¬
syn till det gamla Malmöfängelsets indragning och omorganisation av
tjänstemannapersonalen vid det beslutade nya fängelset i Malmö, kam¬
reraren vid det gamla fängelset lämnad kvar vid den honom dittills till¬
kommande avlöning, vilken uppfördes å övergångsstat.
För närvarande ställa sig avlöningsförhållandena för fångvårds-
kamrerarna sålunda:
|
Lön
|
Skri-
var-
arvode
|
Löne¬
tillägg
|
Tjänstgö-
i ringspen¬
ningar
|
g>
ö 5 B
p® g
B w P
(Jo. $ .
P er1
<i CD
i i
|
Ålderstillägg
efter 5! efter
år 10 år
|
i
Summa slut¬
avlöning
|
Centralfängelset å Långholmen .........|
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.........J
» i Karlskrona . . .j
> i Norrköping . . .f
|
2,700
|
|
_
|
O
o
ce
v—1
|
4,000
|
500
|
500
|
5,000
|
2,300
|
~
|
|
1,200
|
3,500
|
500
|
500
|
4,500
|
Centralfängelset i Malmö.. ..................
|
1,500
|
450
|
1,200
|
—
|
3,150
|
300
|
200
|
3,650
|
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
87
Därjämte åtnjuta samtliga fri bostad med bränsle eller ersättning'
därför.
Vad pensionsrätten angår, äga kamrerarna vid centralfängelset å
Långholmen och vid nämnda tvångsarbetsanstalter att enligt lagen angå¬
ende civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907
undfå pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår; och utgör
årliga pensionsbeloppet, därest båda ålderstilläggen intjänats, för kam¬
rerarna å Långholmen och Svartsjö 3,700 kronor samt för kamrerarna
i Karlskrona och Norrköping 3,300 kronor. Då nämnda pensionslag
icke blivit å Dahlin tillämplig, skall dennes rätt till pension bedömas
efter äldre, ännu gällande föreskrifter rörande rätt till pension å allmänna
indragningsstaten för civila tjänstinnehavare i allmänhet, vilka föreskrifter
enligt kungl. brev den 2 juli 1875 förklarats skola gälla även fång¬
vårdens å ordinarie stat uppförda ämbets- och tjänstemän. Till följd
härav inträder för Dahlin, som har mera än 30 års oavbruten tjänsttid,
rätt att vid fyllda 70 år erhålla pension till belopp av den å stat upp¬
förda lönen jämte de två intjänade ålderstilläggen, tillsammans 2,000
kronor.
I sin ifrågavarande ansökning har Dahlin framhållit, att, ehuru
vid hans tillträde till kamrerarbefattningen vid fängelset i Malmö denna
ansetts likställd med kamrerartjänsten vid Långholmsfängelset, och de
med den förra befattningen förenade göromål sedermera betydligt ökats,
Dahlin dock i anledning av ovissheten om fängelsets fortsatta uppe¬
hållande blivit i lönehänseende tillbakasatt i förhållande till övriga kam¬
rerare vid fångvården. Dahlin finner nu skäligt, att, i fråga om pensions-
rätt, det honom tillerkända särskilda lönetillägget betraktas såsom ordi¬
narie lön och han därjämte behandlas som om han i likhet med de
andra kamrerarna vore berättigad till ålderstillägg å tillhopa 1,000 kro¬
nor, så att hans pension kommer att uppgå till samma belopp som kam-
rerarnas å Långholmen och Svartsjö; och hemställer Dahlin alltså, att
Kungl. Maj:t täcktes bereda honom en årlig pension av 3,700 kronor.
Fångvårdsstyrelsen, till vars utlåtande Dahlins framställning remit¬
terats, har i ärendet anfört följande:
Styrelsen, som vitsordade, att Dahlin i fångvårdens tjänst ådagalagt fram¬
stående skicklighet och ovanligt nit, ansåge rättvist, att, då Dahlin genom frågan
om den numera beslutade och snart förestående indragningen av centralfängelset i
Malmö gått förlustig löneförhöjning, som han annars haft att påräkna, det löne-
vederlag, som bleve honom anvisat som pension, bleve avvägt icke efter den för
88
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
hans tjänst av gammalt behållna låga avlöningen utan efter arten och mängden av
det arbete, som varit förenat med tjänsten.
I detta avseende funne styrelsen tjänsten fullt jämförlig med kamrerartjänsterna
vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona och Norrköping, för vilka pensionen genom
1910 års reglering höjts till 3,300 kronor.
Däremot syntes kamrerareänsten vid centralfängelset i Malmö, där under
Dahlins tjänstetid medelantalet fångar endast de tre åren 1882—1884 i någon mån
överstigit 300 samt efter år 1896 alla år understigit 200 och ej något år efter 1906
uppgått till 100, icke kunna jämställas med kamrer ar tjänsten vid det stora central¬
fängelset å Långholmen. Medeltalet fångar vid sistnämnda fängelse hade år 1911
uppgått till 439, och vid tiden för avgivande av styrelsens utlåtande överstege antalet
i någon mån 450. Fängelsets omfattande verkstadsdrift samt de stora förråd av
kläder och materialier, som där läge för samtliga fångvårdsanstalternas behov upp¬
lagda under kamrerarens vård, bidroge särskilt till ökning av hans arbete och ansvar.
Och vad anginge tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, hade, oavsett att fångantalet även
bär vore betydligt större än vid fängelset i Malmö, genom anstaltens övertagande
av det stora gårdsbruket vid kungsladugården å Svartsjö vid tiden för 1910 års
lönereglering för kamreraren därstädes tillkommit en ökning i arbetsmängd och
ansvar, som ställde å kamreraren även vid denna anstalt större fordringar än å
kamreraren vid centralfängelset i Malmö.
På grund av vad sålunda anförts ville styrelsen uttala sig därför, att den
pension, som bereddes Dahlin vid hans avgång från tjänsten, sattes lika med pen¬
sionen efter invänta två ålderstillägg för kamrerarna vid tvångsarbetsanstalterna i
Karlskrona och Norrköping, 3,300 kronor.
Skulle Kungl. Maj:t finna detta förslag på grund av därigenom uppkommande
avvikelse från de vanliga pensionsreglerna icke böra upptagas, finge styrelsen alter¬
nativt i närmare överensstämmelse med nämnda regler hemställa, att, med det åt
kamreraren vid centralfängelset i Malmö anvisade lönetilläggets betraktande som lön,
pensionen åt Dahlin sattes till 3,200 kronor.
Härefter liar statskontoret blivit hört i ärendet och därvid till en
början utrett, att Dahlin med sina mera än 30 tjänstår är berättigad
att från och med månaden näst efter den, vari han efter den 4 augusti
1913, då han fyller 70 år, avgår från sin tjänst, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten till
belopp av 2,000 kronor. Vidare anför statskontoret:
Medan kamrerarna vid andra fångvårdsanstalter än den i Malmö fått de indragna
sportelinkomstema omsatta i förhöjning av den fasta lönen med därav följande för¬
höjd pension, hade däremot för Dahlins vidkommande, med anledning av ifrågasatt
indragning av fängelset, förändringen genomförts utan ökning av den fasta lönen,
varför ej heller Dahlins rätt till pension därigenom undergått förändring. Av samma
anledning hade Dahlins avlöning lämnats oförändrad även vid 1910 års allmänna
lönereglering för fångvårdsstaten. Med hänsyn härtill och på grund av vad fångvårds¬
styrelsen i ärendet anfört ansåge statskontoret billigt, att någon förbättring av det
Dahlin tillkommande pensionsbeloppet bereddes; och funne statskontoret för sin del,
Tionde huvudtiteln: bil. 10. 89
att denna förbättring lämpligen borde motsvara vad i lönetillägg åtnjötes av Dalilin
eller 1,200 kronor.
. Statskontoret hemställde alltså, att Kungi. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva, att Dahlin finge från och med månaden näst efter den, vari han efter upp¬
nådd ålder av 70 år avginge från tjänsten, under sin återstående livstid uppbära en
årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,200 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen visar, att det är den om¬
ständigheten, att det hittillsvarande centralfängelset i Malmö en lång tid
varit ifrågasatt att nedläggas, som givit anledning till att Dahlin såsom
innehavare av kamrerartjänsten vid fängelset icke blivit delaktig av den
förbättring i fråga om pension sunderlag, som vid omregleringar av
Övriga fängelsekamrerares avlöning kommit dem till del. Den ogynn¬
samma ställning, vari Dahlin i pensionshänseende kommit, har alltså
berott av en tillfällighet, som synes mig fullt motivera, att man söker
bereda Dahlin, då han under nästa år uppnår pensionsåldern, någon
höjning av hans pension.
_ Med hänsyn till vad fångvårdsstyrelsen meddelat angående om¬
fattningen av de med kamrerartjänsten i Malmö förenade göromål i
jämförelse med kamrerarnas vid centralfängelset å Långholmen och
tvangsarbetsanstalten a Svartsjö åligganden, har man enligt min mening
ej anledning att söka åt Dahlin utverka pension till det av honom begärda
belopp 3,700 kronor årligen eller samma belopp, som tillkommer sist¬
nämnda båda kamrerare. Vad fångvårdsstyrelsen anfört talar däremot för
att Dahlin erhåller samma pensionsbelopp som kamrerarna vid tvångs-
ai betsanstalterna i Karlskrona och Norrköping eller 3,300 kronor. Då
jag ändock anser mig ej böra förorda större pension åt Dahlin än 3,200
kronor, beror det på att detta belopp — endast obetydligt lägre än det nyss¬
nämnda — motsvarar Dahlins med ålderstilläggen höjda lön 2,000 kronor
jämte det lönetillägg på 1,200 kronor, som kan sägas hava utgjort vederlag
för att han fått nöja sig med lägre lön än andra kamrerare vid fång¬
vården.
Jag tillstyrker därför statskontorets förslag om beredande åt Dahlin
av en tilläggspension å 1,200 kronor och hemställer, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
_ medgiva, att kamreraren vid centralfängelset i Malmö Ernst Mauritz
Dahlin må från och med månaden näst efter den, varunder han efter
uppnådda 70 års ålder avgår från tjänsten, under sin återstående livstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten, utöver den pension, vartill
han enligt gällande bestämmelser finnes berättigad, en årlig tilläggs¬
pension av 1,200 kronor.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt.
12
90
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
2: o.
[20.] »Med skrivelse den 4 september 1912 bär fångvårdsstyrelsen till
Ang. taiägt/s. Kungl. Maj:t överlämnat särskilda till Kungl. Maj:t ställda ansökningar,
kronohäktel'• i vilka föreståndarna vid kronohäktet i Ängelholm Sven Engdahl och
föreståndaren vj(] kronohäktet i Skellefteå Carl Herman Engelbrekt Bäckström anhållit
och pension om beredande åt dem av pension.
för kronohäk- Engdahl är född den 29 maj 1848. Efter att åren 1865—1874
dåren eT.n'n. ha va varit i militärtjänst och därunder avlagt underofficersexamen
E. Bäckström. inträdde han år 1874 vid fångvården såsom vaktkonstapel. Den 3
mars 1879 befordrades han till underofficer vid dåvarande straff- och
arbetsfångelset i Malmö och förordnades den 11 mars 1889 att tills
vidare bestrida vaktmästarbefattuingen eller, såsom den numera benämnes,
föreståndarbefattningen vid kronohäktet i Ängelholm. Angående det
konstitutorial, Engdahl erhållit å underofficers--numera överkonstapels-
— befattning vid fängelset i Malmö, har fångvårdsstyrelsen i avgivet
utlåtande över ifrågavarande ansökningar meddelat, att detsamma efter
Engdahls förordnande i Ängelholm disponerats å annan person, men
att det den 27 mars 1911 för Engdahl överflyttats till centralfängelset
å Långholmen.
Bäckström, som, född den 13 april 1843, åren 1855—1866 till¬
hört lotsverket såsom lotslärling samt matros och fyrbiträde, ingick år
1871 vid fångvården, i det att han erhöll förordnande att från och med
den 1 december 1871 vara vaktmästare vid kronohäktet i Skellefteå.
Det är denna befattning — numera benämnd föreståndarbefattning —, som
han fortfarande innehar. Enligt läkarintyg är lian i besittning av
synnerligt god andlig och kroppslig vigör med undantag för en betyd¬
ligare nedsättning av hörselförmågan, vilken åkomma måste anses i
viss mån inverka hindrande å hans tjänstgöring.
Nämnda två kronohäkten tillhöra de fyra minsta statsfängelserna,
om vilka vid 1910 års omorganisation av fångvårdsanstalterna beslöts,
att deras personal, med hänsyn till möjligen förestående indragning av
anstalterna, skulle fortfarande såsom dittills vara uppförd å extra stat,
med avlöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. De
båda andra kronohäktena inom samma grupp äro förlagda till Svanesund
och Lycksele. Föreståndarna vid dessa fyra kronohäkten äro i fråga om
avlöningens storlek likställda med bevakningspersonal å den ordinarie
staten så, att föreståndarna vid häktena i Ängelholm och Svanesund
uppbära enahanda avlöning som ordinarie uppsyningsmän och de båda
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
91
Övriga samma avlöning som ordinarie överkonstaplar. De arvoden,
som från förslagsanslaget av dem åtnjutas, uppgå alltså årligen för
envar av föreståndarna vid häktena i Ängelholm och Svanesund till
1,500 kronor, varav 800 kronor utgå såsom lön och 700 kronor såsom
tjänstgöringspenningar, samt för envar av föreståndarna vid häktena i
Skellefteå och Lycksele till 1,300 kronor, varav 700 kronor utgå såsom
lön och 600 kronor såsom tjänstgöringspenningar, varjämte samtliga
under samma villkor som ordinarie tjänstemän i fångvårdsstaten hava rätt
till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring. Tillika uppbära de beklädnadsersättning en var med 100
kronor om året; och åtnjuta de slutligen förmånen av fri bostad jämte
bränsle.
Föreståndarbefattningarna vid ifrågavarande fyra häkten äro, såsom
uppförda å extra stat, ej förenade med pensionsrätt, men i flera fall har
Riksdagen, på framställning av Kungl. Maj:t, beviljat deras innehavare
pension, sedan de, efter lång statstjänst, uppnått den ålder att deras
bibehållande i tjänsten icke ansetts lämpligt. Sålunda erhöll vid 1911
års riksdag föreståndaren vid kronohäktet i Svanesund G. H. von Tell
en årlig pension å 1,000 kronor, och 1912 medgav Riksdagen en pension
å 900 kronor årligen åt föreståndaren vid kronohäktet i Lycksele L. G.
Larsson. Dessa pensionsbelopp motsvara dem, som gälla för ordinarie
uppsyningsman och överkonstaplar, då de intjänat båda ålderstilläggen.
Nu begär Engdabl pension med ej angivet belopp från det att
han uppnått 67 års ålder, och Bäckström anhåller om rätt till pension
i likhet med de å ordinarie stat uppförda tjänstemän, som i avlönings-
avseende äro med honom likställda.
Varken Engdahl* eller Bäckström innehar annan statens tjänst eller
uppbär pension för sådan tjänst.
fångvårdsstyrelsen anför i sitt utlåtande över ansökningarna:
Därest ifrågavarande föreståndarbefattningar varit uppförda å ordinarie stat.
skulle deras innehavare, av vilka Engdahl den 29 maj 1913 uppnådde 65 levnadsår
och i 47 år varit anställd i statens tjänst samt Bäckström fyllt 69 år och varit i
statstjänst mera än 50 år, varit berättigade att vid avgång ur fångvårdens tjänst
— Engdahl efter den 29 maj 1913 — uppbära pension, Engdahl med 1,000 kronor
och Bäckström med 900 kronor årligen.
Med hänsyn till den långa tid, de varit i statens tjänst, syntes pensioner
böra beredas dem, i likhet med von Tell och Larsson, till belopp motsvarande den
del av deras arvoden, som utginge såsom lön jämte ålderstillägg.
Styrelsen hemställde därför om proposition till Riksdagen med förslag om
beredande av pension åt Engdahl med 1,000 kronor att utgå från och med månaden
92
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
näst efter den, då han efter den 29 maj 1913 erhölle entledigande från sin befattning,
och åt Bäckström med 900 kronor att utgå efter avskedstagandet.
Statskontoret instämmer, uti avgivet utlåtande i ärendet, i vad
fångvårdsstyrelsen hemställt, dock med någon jämkning i fråga om den
tid, från vilken pension skulle tillerkännas Engdalil. Statskontoret anför:
Engdahl vore ännu icke 65 år gammal och hade icke heller begärt att komma
i åtnjutande av pension förr än från den tid, då han under år 1915 uppnådde 67
års ålder. För sin del ansåg statskontoret, att pensionen åt Engdahl borde bestämmas
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han efter uppnådd ålder
av 67 år befunnes icke längre kunna på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning
och därför entledigades.
Yad i detta avseende beträffade Bäckström, komme han att, innan pensions¬
frågan hunne slutligen avgöras, uppnå 70 års ålder, och då han tillika lede av ned¬
satt hörselförmåga, torde lian snart nödgas avgå från sin befattning. Någon särskild
tidsbegränsning syntes alltså i fråga om Bäckström icke vara erforderlig.
Såsom konstituerad överkonstapel är Engdahl ordinarie innehavare
av sådan statstjänst, varmed pensionsrätt är förenad enligt lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Beträffande tjänstetid fyller han det i fråga om bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalterua för rätt till hel pension stadgade villkor om
35 tjänstår, och deu i samma avseende fastställda levnadsålder av 65 år
uppnår han den 29 maj 1913. Då emellertid avbrott i Engdahls inne¬
havande av ordinarie tjänst synes hava ägt rum så, att han nu
sedan endast inemot två år innehar sådan befattning, lärer, i anledning
av bestämmelserna i 4 § pensionslagen, det belopp, varmed pension i
händelse av hans avgång nu skulle till honom utgå, vara tämligen ringa.
I allt fall understiger det den pension å 1,000 kronor årligen, som före¬
slås åt honom på grund av hans långa förordnande såsom häktesföre-
ståndare i Ängelholm. Då det synes mig skäligt och även står i över¬
ensstämmelse med hittills följd praxis, att pension av nämnda storlek
beredes Engdahl, anser jag mig alltså böra tillstyrka, att hos Riks¬
dagen begäres tilläggspension åt Engdahl med sådant belopp att det
tillsammans med den honom såsom överkonstapel tillkommande pension
uppgår till 1,000 kronor.
I fråga om överkonstapelsbefattningen gäller, att skyldighet lör
Engdahl att därifrån avgå inträder vid 65 års ålder, såvida ej fångvårds¬
styrelsen finner honom kunna fortfarande på ett tillfredsställande sätt
sköta tjänsten och därför låter anstå med avskedet. Med hänsyn här¬
till torde ej vara skäl att, på sätt statskontoret beträffande tiden lör
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
93
pensionsrätter inträdande föreslagit, stadga uppnådd ålder av 67 år så¬
som förutsättning för att Engdalil skall komma i åtnjutande av tilläggs¬
pensionen, utan lärer denna pension böra tillerkännas honom från samma
tid, då han med pension avgår från överkonstapelstjänsten.
Vad Bäckström angår torde sådana omständigheter föreligga att
han, i likhet med andra fångvardsmän i samma ställning, bör erhålla
pension till det av myndigheterna föreslagna belopp.
På grund av det anförda tillåter jag mig hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgiva, dels att föreståndaren vid kronohäktet i Ängelholm
Sven Engdahl må från och med månaden näst efter den, varunder
han efter uppnådda 65 års ålder avgår ur fångvårdens tjänst, under
sin återstående livstid åtnjuta, utöver den pension, vartill han finnes
berättigad såsom ordinarie överkonstapel, en årlig tilläggspension från
allmänna indragningsstaten å sådant belopp att tilläggspensionen till¬
sammans med överkonstapelspensionen uppgår till 1,000 kronor för år,
dels ock att föreståndaren vid kronohäktet i Skellefteå Carl Herman
Engelbrekt Bäckström må från och med månaden näst efter den, varunder
han erhåller avsked från sin befattning, under sin återstående livstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension av 900
kronor.»
»Med skrivelse den 26 september 1912 har fångvårdsstyrelsen till
Kungl. Maj:t överlämnat en av extra överkonstapeln vid centralfängelset
i Malmö Nils Jönsson gjord, till Kungl. Maj:t ställd ansökning om
pension.
Jönsson är född den 1 november 1840 och trädde i statens tjänst
den 1 april 1887, då han antogs till maskinist vid nämnda fängelse.
Enligt vad fångvårdsstyrelsen upplyst i sin skrivelse, uppbar Jönsson i
denna egenskap intill år 1905 ett årligt arvode av 800 kronor, som i
fängelsets stat å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll upptogs
under titeln »Eldning och lysning». Den 2 december 1904, vid fast¬
ställande av utgiftsstater för år 1905 å förslagsanslaget, förordnade
emellertid Kungl. Maj:t, att maskinisten vid fängelset skulle upptagas
under titeln »Bevakning» såsom underofficer med för sådan bestämd av¬
löning och med skjddighet att, i den mån maskinistgöromålen det med-
gåve, deltaga i bevakningstjänstgöringen vid fängelset. Jönsson blev
sålunda underofficer å stat på förslagsanslaget eller, såsom dylik be-
[21.1
Ang. pension
för extra
Överkonsta¬
peln N.
Jönsson.
94
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
fattningshavare numera benämnes, extra överkonstapel, och från och
med år 1905 har för Jönsson under titeln »Bevakning» varit uppförd
avlöning såsom befattningshavare av den lägre befälsgraden inom bevak-
ningspersonalen. Angående avlöningen åt sådana till denna personal
hörande manliga befattningshavare, vilka, såsom icke ordinarie, åtnjuta
sin avlöning från förslagsanslaget, är i kungl. brev den 16 september
1910 stadgat, att till dem skall utgå avlöning högst med samma belopp
som begynnelseavlöningen för motsvarande ordinarie befattning, dock
med avdrag från den del därav, som utgör lön, av 50 kronor för år.
Med tillämpning härav och då den kontanta begynnelseavlöningen för
ordinarie överkonstapel enligt gällande stat är 1,300 kronor, uppbär
Jönsson för närvarande ett arvode av 1,250 kronor årligen. Därjämte
tillkommer honom beklädnadsersättning med 100 kronor om året samt
förmånen av fri bostad jämte bränsle. lian varken innehar eller uppbär
pension för annan statens tjänst.
I sin ansökning anhåller nu Jönsson att, sedan hans förordnande
vid fängelset upphört, erhålla pension med det belopp, Kungl. Maj:t
täcktes bestämma.
Enligt ett av tjänstförrättande direktören vid fängelset utfärdat
intyg, som bilagts ansökningen, har Jönsson fullgjort sin tjänst pålitligt
och berömvärt samt såväl i som utom tjänsten iakttagit ett synnerligen
hedrande uppförande.
Fångvårdsstyrelsen yttrar i detta ärende:
Skulle de grunder, som gällde för avlöningen till den å ordinarie stat upp¬
förda bevakningspersonalen, här tillämpas, borde av Jönssons arvode beräknas såsom
lön 650 kronor, då det i förenämnda kungl. brev omnämnda avdrag skulle göras å
lönen; och då något ålderstillägg ej vore med befattningen förenat, skulle alltså det
för Jönsson gällande pensionsunderlag hava utgjort nämnda belopp 650 kronor.
Men då avdraget av 50 kronor å den för ordinarie överkonstapel bestämda
lönen just avsetts att motsvara vad ordinarie tjänsteman hade att erlägga såsom
årlig avgift till bidrag för egen pensionering och således icke kunde anses böra in¬
verka till minskning av eventuell pension, ifrågasatte styrelsen, att såsom pensions¬
underlag för Jönsson finge beräknas »lönen» oavkortad eller 700 kronor, och detta
så mycket hellre som pensionen genom frånvaro av ålderstillägg i allt fall bleve
avsevärt mindre än för ordinarie överkonstapel.
Ehuru Jönsson redan uppnått en levnadsålder av nära 72 år, hade styrelsen
dock, då han, i besittning av oförminskade kropps- och själskrafter, kunnat på ett
berömvärt sätt fullgöra sina åligganden samt med hänsyn därtill att det under byggnad
varande fängelset i Malmö beräknades vara färdigt inom senare delen av 1914,
funnit sig böra låta med avsked för Jönsson till dess anstå.
Då emellertid Jönsson i över 25 år tillhört fångvården och städse med goda
vitsord fullgjort sin tjänst, syntes billigheten fordra, att han, då han vid det nu-
Tionde huvudtiteln: bil. 10. 95
varande fängelsets nedläggande komme att avgå från sin befattning, ej lämnades
utan försörjningsmedel.
Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen avlåta
proposition om beredande åt Jönsson av pension att till avkortat belopp i förhål¬
lande till tjänstårens antal och med beräkning av ovannämnda pensionsunderlag
700 kronor utgå från och med månaden näst efter den, då han från tjänsten und-
finge avsked.
T utlåtande, som i ärendet avgivits av statskontoret, anför detta
ämbetsverk:
Då statskontoret lika med fångvårdsstyrelsen funne förhållandena i föreliggande
fall böra föranleda till beredande av pension, men för sin del ansåge lämpligt, att
framställningen därom till Riksdagen innehölle begäran om visst pensionsbelopp, som
enligt statskontorets mening syntes skäligen kunna bestämmas till 500 kronor, hem¬
ställde statskontoret, att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga förslag om dess
medgivande, att Jönsson finge från och med månaden näst efter den, vari han ent¬
ledigades från befattningen, under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 500 kronor.
Då Jönsson under så lång tid som 25 år innehaft en befattning
vid fångvården, som i fråga om göromålens art är att likställa med
ordinarie, med pensionsrätt förenade tjänster därstädes, och han numera
uppnått över 70 års ålder, anser jag lika med de hörda myndigheterna,
att Jönsson bör erhålla pension av statsmedel.
Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes mig skäligt,
då det motsvarar den avkortade pension, vartill ordinarie överkonstapel
— om man frånser, att han kan hava intjänat ålderstillägg — är be¬
rättigad efter 25 års tjänst.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen
medgiva, att extra överkonstapeln vid centralfängelset i Malmö
Nils Jönsson må från och med månaden näst efter den, varunder hans
anställning upphör, under sin återstående livstid åtnjuta från allmänna
indragningsstaten en årlig pension av 500 kronor.»
4:o.
»Med skrivelse den 26 september 1912 har fångvårdsstyrelsen till
Kungl. Maj:ts prövning överlämnat särskilda till styrelsen inkomna an¬
sökningar om pension lör följande kvinnliga befattningshavare vid fång¬
vården, nämligen kokerskan och extra vaktfrun vid kronohäktet i Ängel¬
holm Carolina Engdahl, kokerskan vid kronohäktet i Ystad Nicotin»
Ang. ‘pension
för fängelse•
kokerskan
Carolina Eng¬
dahl ni. Ji.
96
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
Olivia Ellergtröm och kokerskan vid kronohäktet i Sundsvall Brita
Kristina Pettersson. I samband härmed har styrelsen anmält, att jämväl
kokerskan vid kronohäktet i Visbj7 Charlotta Johanna Eneqvist samt
kokerskan och extra vaktfrun vid kronohäktet i Västervik Augusta Helena
Larsson syntes böra ifrågakomma till erhållande av pension.
Vid de flesta straffängelser och en del kronohäkten äro anställda
särskilda kokerskor. Enligt den organisation av fångvårdsstaten, som
beslöts år 1910 och varit gällande från och med år 1911, äro å ordinarie
stat uppförda 14 kokerskebefattningar, avsedda en för vart och ett av
14 strafiangelser, men vid kronohäktena stå kokerskorna nu såsom förr
å extra stat, med avlöning från förslagsanslaget till fångars vård och
underhåll. De sakna sålunda pensionsrätt, men vid uppnådd hög ålder
har så ordnats för dem, att de erhållit bidrag av statsmedel till avlönande
av tjänstebiträde, likasom de vid sjukdom fått bidrag till vikaries avlö¬
nande. Sådana bidrag medgåvos till en början av Kungl. Maj: t efter
prövning i varje särskilt fall, men genom kungl. brev den 30 november
1893 bemyndigades fångvårdsstyrelsen att, utan särskilda framställningar
till Kungl. Maj:t, inom vissa gränser medgiva dylika bidrag efter pröv¬
ning av omständigheterna, och detta bemyndigande blev genom kungl.
brev den 13 december 1901 och den 21 december 1906 utsträckt i fråga
om de gränser, som styrelsen vid beloppens bestämmande hade att
iakttaga. Enligt sistnämnda kungl. brev må kokerska, som av ålder
eller sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, till avlönande av vikarie
undfå, efter styrelsens beprövande, bidrag med belopp motsvarande högst
det i fängelsets stat å förslagsanslaget för kokerskegöromålen uppförda
arvode.
Några av ifrågavarande kokerskor besörja jämväl bevakningen av
de kvinnliga fångar, som kunna bliva intagna i häktet, och äro sålunda
tillika extra vaktfruar.
Beträffande de fem fängelsekokerskor, vilkas pensionerande nu
är i fråga, får jag efter handlingarna i ärendet meddela följande:
Carolina Engdahl, som är född den 18 februari 1845 och sålunda
nu 67 år gammal, blev den 12 april 1889 antagen till kokerska och
extra vaktkvinna vid kronohäktet i Ängelholm. Hon vitsordas hava
på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden. Enligt ett av fängelse¬
läkaren den 17 maj 1912 utfärdat intyg är hon emellertid, efter att hösten
1911 hava drabbats av en lindrig hjärnblödning och sedan flera år
hava lidit av reumatiska smärtor i armar och ben, numera på grund
av nedsatta kroppskrafter och hög ålder oförmögen att uppehålla sin
befattning. Hennes årliga arvode utgör 350 kronor, varjämte hon från
Tionde huvudtiteln: bil. 10. 97
den 1 april 1912 åtnjuter bidrag med 200 kronor om året för avlönande
av tjänstebiträde.
Nicolina Olivia Ellerström, som är född den 18 april 1837 och
sålunda uppnått 75 års ålder, antogs den 1 april 1878 till kokerska vid
kronohåktet i Ystad och bär därefter tjänstgjort i sådan egenskap med
undantag av o månader år 1901, då hon utan avlöning varit tjänstledig
för sjukdom. Om henne intygas, att hon med sällspord nit och aldrig
svikande plikttrohet skött sin befattning. I årligt arvode uppbär hon
350 kronor.
Brita Kristina Pettersson, som är född den 11 januari 1844 och
sålunda fyllt 69 år, antogs den 2 januari 1899 till kokerska vid krono-
häktet i Sundsvall. Hon har, enligt vederbörandes intyg, skött sina
göromål på ett tillfredsställande sätt. Nu lider hon av ålderdoms¬
svaghet. Hennes arvode för år uppgår till samma belopp som begyn¬
nelseavlöningen till kokerska å ordinarie stat, 500 kronor, minskad med
det enligt nådigt brev den 16 december 1910 för kvinnliga extra tjänste¬
män av lägre grad stadgade avdrag å 25 kronor i anledning därav att
de ej äro skyldiga betala pensionsavgift, eller sålunda 475 kronor.
Charlotta Johanna Éneqvist, som är född den 6 december 1848
och sålunda nått eu ålder av 64 år, uppehöll från och med den 1 april
1895 till och med den 16 april 1906 kokerskebefattningen vid dåvarande
länsfängelset, numera kronohäktet i Visby under tjänstledighet för befatt¬
ningens innehavare och innehar själv befattningen från sistnämnda dag.
Tjänstledighet har av henne åtnjutits för sjukdom 6 veckor under som¬
maren 1907, 15 dagar hösten 1909 samt från och med den 1 maj 1912.
Vitsord har lämnats henne om berömvärd ordentlighet och skicklighet
vid fullgörande av hennes tjänsteåligganden. Enligt fängelseläkarens
intyg lider hon av kronisk inflammation i ena knäleden, med ytterst
små utsikter att bliva så återställd att hon kan tjänstgöra såsom kokerska.
Hennes årliga arvode uppgår till 350 kronor; och uppbär hon därjämte
från och med berörda den 1 maj 200 kronor för år såsom bidrag till
avlönande av vikarie.
Augusta Helena Larsson, som är född den 2 juni 1831 och sålunda
nu är 81 år gammal, blev den 21 september 1876 antagen till kokerska
och extra vaktkvinna vid kronohäktet i Västervik. Det intygas, att
hon med utmärkt ordning och noggrannhet samt med nit och plikttrohet
fullgjort sina åligganden. Till följd av ålder och sjukdom har hon
emellertid varit tjänstledig från och med den 1 maj 1904. Hennes årliga
arvode utgjorde enligt 1904 års stat 400 kronor och höjdes i 1908 års
stat till 500 kronor samt i 1911 års, i denna del ännu gällande stat
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 13
1)8
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
till 775 kronor motsvarande begynnelseavlöningen för ordinarie vaktfri!
med nyssberörda avdrag av 25 kronor. Intill år 1911 åtnjöt hon under
tjänstledigheten ett bidrag av 150 kronor för år till avlönande av vikarie,
men, sedan arvodet ökats till 775 kronor, har hon att själv bestrida
hela vikariatsersättningen.
Alla de 5 kokerskorna äro antagna av vederbörande lokalmyndighet.
Utom nämnda kontanta avlöningsförmåner hava de rätt till fri bostad
jämte bränsle eller ersättning därför. Ingen av dem innehar annan
statens tjänst eller åtnjuter pension för sådan.
Den till fångvårdsstyrelsen inkomna ansökning om pension för
Carolina Engdahl härrör från henne själv. I ansökningen, som med
tillstyrkande av tillsyningsmannen vid kronohäktet i Ängelholm och
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads län, insänts av Kung!.
Maj:ts befallningshavande, hemställes om pension utan angivande av
visst belopp.
För Nicolina Olivia Ellerström begäres pension av tillsynings¬
mannen vid kronohäktet i Ystad, därvid ej heller visst pensionsbelopp
uppgives.
Brita Kristina Pettersson anhåller om pension med hela beloppet
av det henne tillkommande arvode.
Fångvårdsstyrelsen anför i sin skrivelse följande:
Genom att bevilja bidrag till biträdes eller vikaries avlönande funnes visser¬
ligen redan nu tillfälle att åt fångelsetjänarinnorna av ifrågavarande grupp bereda
ålderdomsunderstöd. Men det måste medgivas, att det vore för fångvården fördel¬
aktigare, om detta lämnades i form av pension.
Såsom förhållandet nu vore, nödgades fångvården, i fäll då den åldriga tjänar¬
innan ville av ekonomiska skäl i det längsta möjliga kvarstå i arbetet, se detta
uträttat av personer, som i själva verket saknade krafter för gör omålens tillfreds¬
ställande skötsel, eller i annat fall se dessa år efter år uträttas av vikarier, till
vilkas avlönande de s. k. tjänstinnehavarna helt naturligt icke vore hugade avstå
mer än nödigast vore av själva arvodena.
Sedan 1912 års Riksdag på därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition beviljat
pension åt å förslagsanslaget avlönade kokerskan vid straffängelset i Yäxjö Kajsa
Svensdotter, hade styrelsen särskild anledning att underställa Kungl. Maj:t dessa frågor.
Beträffande de belopp, som kunde böra beräknas som underlag för pension
åt här ifrågavarande fängelse^änarinnor, torde, enär förhållandet rörande Brita
Kristina Pettersson i detta avseende vore fullt analogt med förhållandet i fråga om
nyssnämnda Kajsa Svensdotter, underlaget för pension åt Brita Kristina Pettersson
böra beräknas till samma belopp som för Kajsa Svensdotter eller som underlaget i
lön åt kokerska å ordinarie stat, 300 kronor. I fråga om Carolina Engdahl, Nico¬
lina Olivia Ellerström och Charlotta Johanna Eneqvist, för vilka, såsom nämnts,
arvodet å stat utgjorde allenast 350 kronor, föresloge styrelsen, att, på det de för-
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
99
sörjningsmedel, som i pension kunde bliva av staten lämnade denna grupp av tjänar-
innor, ej måtte bliva alltför knappa, pensionsunderlaget även för dem beräknades
till 300 kronor. Vad slutligen anginge Augusta Helena Larsson, skulle hon, om
hon konstituerats, varit berättigad till pension efter ett underlag, motsvarande den
i avlöningen till ordinarie vaktfru ingående del, som utgör lön, 450 kronor.
Styrelsen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen avlåta
proposition därom, att åt nämnda fem fängelsetjänarinnor måtte, efter beräkning av
de angivna pensionsunderlagen, beredas pension från och med månaden näst efter
den, då de från sina befattningar undfått avsked.
I det av styrelsen oinförmälda ärende om pension åt kokerskan vid
straffängelset i Växjö Kajsa Svensdotter var upplyst, att denna, som var född
1838 och sedan 1888 innehaft sin ifrågavarande befattning men ej längre
kunde bestrida den, uppbar ett årligt arvode från förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll å 500 kronor; att kokerskebefattningen vid
fängelset i Växjö var bland dem, som från och med år 1911 uppförts
å ordinarie stat med begynnelselön av 300 kronor och tjänst görings-
penningar av 200 kronor; samt att Kajsa Svensdotter ej kunnat förses
med konstitutorial och därmed få rätt till avlöning enligt den nya ordi¬
narie staten, då hon redan vid dess trädande i kraft på grund av sin
ålder skulle varit, enligt gällande pensionslag, pliktig att avgå från
tjänsten; och hade fångvårdsstyrelsen till stöd för framställning om pen¬
sion åt Kajsa Svensdotter erinrat, att, om hennes konstituerande varit
möjligt, hon vid avskedstagande varit berättigad till pension efter ett
pensionsunderlag av 300 kronor. Efter detta antagna pensionsunderlag
blev ock pensionen för Kajsa Svensdotter beräknad.
Aven från statskontoret har infordrats utlåtande, däri anföres:
På grund av vad i ärendet förekommit ocli under åberopande av Kungl.
Maj:ts framställning till 1912 års Riksdag angående pension för Kajsa Svensdotter
ävensom Riksdagens därav föranledda beslut hemställde statskontoret, att Kungl.
Maj:t täcktes i proposition föreslå Riksdagen medgiva, att de fem av fångvårds¬
styrelsen till pension föreslagna kokerskorna finge under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner, Carolina Engdahl med 240
kronor, Nicolina Olivia Ellerström med 300 kronor, Brita Kristina Pettersson med
140 kronor, Charlotta Johanna Eneqvist med 180 kronor och Augusta Helena
Larsson med 300 kronor, att för envar av dem utgå från och med månaden näst
efter den, varunder hon från befattningen entledigades.
Med avseende å Kajsa Svensdotter förelåg, såsom jag nämnt, då
pension för henne begärdes, den särskilda omständigheten, att vid det
fängelse, där hon var anställd, kokerskebefattningen uppfördes å ordinarie
100
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
stat och att hennes ålder utestängde henne från möjligheten att genom
överflyttning å den ordinarie staten vinna pensionsrätt. Vid de krono-
häkten, där de nu ifrågavarande kokerskorna äro anställda, finnas däremot
inga kokerskebefattningar å ordinarie stat.
Här tala emellertid andra skäl för utverkande av pension. På
sätt fångvårdsstyrelsen erinrat, är den hittills begagnade utvägen att
bereda gamla orkeslösa kokerskor understöd på deras ålderdom genom
att lämna bidrag till avlönande av biträde eller vikarie föga tillfreds¬
ställande; tjänsten blir lätteligen därpå lidande. De pensionsbelopp,
som för dem kunna ifrågakomma, bliva ej heller i allmänhet mycket
större än nämnda bidrag; i ett av de föreliggande fallen är till och
med den föreslagna pensionen mindre än det nu utgående bidraget till
vikariatsarvode. Jag är alltså ense med de hörda myndigheterna därom,
att pension bör i dessa fall beredas.
De av statskontoret förordade pensionsbeloppen grunda sig, vad
angår Carolina Engdahl, Nicolina Olivia Ellerström, Brita Kristina
Pettersson och Charlotta Johanna Eneqvist, å det »pensionsunderlag»
300 kronor, som fångvårdsstyrelsen för dem ansett skäligt, och för egen
del har jag intet att härvid erinra.
Beträffande Augusta Helena Larsson har fångvårdsstyrelsen velat
såsom »pensionsunderlag» antaga vaktfrus begynnelseavlöning 450 kronor,
emedan hennes arvode år 1911 höjts till vad i regel anvisas åt extra
vaktfru. Statskontoret däremot har vid uträknande av pensionsbelopp
för Augusta Helena Larsson tydligen utgått från det »pensionsunderlag»
300 kronor, som motsvarar det arvode å 500 kronor, vilket hon, som
varit tjänstledig alltsedan år 1904, före nämnda höjning uppburit. Att
i detta hänseende gå längre än statskontoret kan jag ej tillstyrka.
Med de av statskontoret förutsatta »pensionsunderlagen» och om
för Carolina Engdahl och Charlotta Johanna Eneqvist tagas i beräkning
jämväl tjänstår, som under riksdagens lopp fyllas, utgöra »tjänståren»
för Carolina Engdahl 24, för Nicolina Olivia Ellerström 30, för Brita
Kristina Pettersson 14, för Charlotta Johanna Eneqvist 18 och för
Augusta Helena Larsson 30. Pensionsbeloppen bliva sålunda de av
statskontoret i dess utlåtande upptagna.
Jag hemställer på grund av det anförda, att Eders Kung!. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
medgiva, att kokerskan och extra vaktfrun vid kronohäktet i
Ängelholm Carolina Engdahl, kokerskan vid kronohäktet i Ystad Nicolina
Olivia Ellerström, kokerskan vid kronohäktet i Sundsvall Brita Kristina
Pettersson, kokerskan vid kronohäktet i Visby Charlotta Johanna Ene-
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
101
qvist samt kokerskan och extra vaktfrun vid krön ohäktet i Västervik
Augusta Helena Larsson må, envar från och med månaden näst efter
den, varunder hennes anställning upphör, under sin återstående livstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten årliga pensioner, Carolina Eng-
dahl av 240 kronor, Nicolina Olivia Ellerström av 300 kronor, Brita
Kristina Pettersson av 140 kronor, Charlotta Johanna Eneqvist av 180
kronor och Augusta Helena Larsson av 300 kronor.»
5:o.
»Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö Andreas Hans¬
son Ferm Almströms änka Betty (Bengta) Almström, född Bengtsson,
har i en den 17 juli 1912 dagtecknad skrift hos Kungl. Maj:t anhållit,
att för hennes återstående livstid måtte tilldelas henne det understöd,
som Kungl. Magt kunde finna skäligt.
[23.]
Ang. pension
för vaktkonsta-
pelsänkan
Betty Alm¬
ström.
Av företedda handlingar och upplysningar, som fångvårdsstyrelsen
meddelat, framgår följande:
Mannen Almström var född 1848. Efter förutgången anställning
såsom soldat blev han den 15 januari 1874 antagen till vaktkonstapel
vid straffängelset i Malmö. Från denna befattning erhöll han avsked
i juni månad 1875, men antogs den 14 juni 1876 ånyo till vaktkonstapel
vid fångvården, i vilken egenskap lian kvarstod till sin död den 30 maj
1912. Han hade den 19 november 1877 erhållit konstitutorial å vakt-
konstapelstjänst och efter sitt återinträde vid fångvården varit anställd
vid straffängelserna i Varberg och å Nya Varvet samt, från den 1 maj
1907, vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Såväl i som utom tjänsten
hade han skickat sig väl.
Ankan Almström är född 1850. Enligt läkarintyg lider hon av
följderna av ett lårbensbrott och blodpropp i ena benet samt är till följd
härav oförmögen att genom arbete försörja sig. Jämte änkan efter¬
lämnade mannen Almström barn, nämligen två myndiga söner, av vilka
den ene är postexpeditör och den andre handelsbokhållare, samt en
dotter, som är född den 3 februari 1892 och sålunda inom den närmaste
tiden uppnår myndig ålder. Bouppteckningen innehåller, att mannen
Almström vid sin död icke ägde andra tillgångar än lösegendom till
värde av 498 kronor 13 öre, vilket belopp motsvarat skulderna i boet.
Då mannen Almström icke var delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa, åtnjuter änkan icke någon pension.
102
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
I sin ansökning anför änkan Almström:
Under de fyra sista åren av sin levnad hade mannen varit mycket sjuklig
och därför endast under sommarmånaderna kunnat fullgöra någon tjänstgörings¬
skyldighet. Till följd härav hade han under dessa år gått miste om största delen
av sina tjänstgöringspenningar. Den kroppsskada, som änkan för 5 år sedan genom
olycksfall ådragit sig, hade gjort henne oförmögen till nära nog allt arbete. Dessa
omständigheter hade gjort det omöjligt för makarna Almström att avsätta några
medel för framtida behov, och efter mannens död hade änkan råkat i synnerligen
brydsamma förhållanden. I saknad av pension vore hon för sin existens hänvisad
till den hjälp, anhöriga kunde vilja lämna henne.
I det utlåtande, fångvårdsstyrelsen avgivit med anledning av änkan
Almströms ansökning, yttrar styrelsen:
I liknande fall hade på ansökningar av änkor efter befattningshavare vid
fångvården, som icke varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, efter Kungl.
Maj:ts hos Riksdagen gjorda framställningar beviljats pensioner från allmänna indrag-
ningsstaten. Sålunda hade årliga pensioner tilldelats vid 1908 års riksdag fanjunkar-
änkan Josefina Mathilda Nottberg samt vid 1909 års riksdag underofficersänkorna
Hilda Vilhelmina Augusta Björkman och Alida Constantia Hasselberg samt vakt-
konstapelsänkan Sara Bark, alla till belopp av 200 kronor.
Under åberopande härav och med hänsyn till de i fråga om änkan Almström
föreliggande omständigheter finge styrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen göra framställning om pension åt henne från allmänna indragningsstaten
samt, intill dess sådan kunde bliva henne beviljad, jämväl bereda henne understöd
till det belopp, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.
Statskontoret anför i infordrat utlåtande i ärendet:
I likhet med fångvårdsstyrelsen ansåge statskontoret med hänsyn till de i
detta fall föreliggande ömmande omständigheter, att något årligt understöd billigtvis
borde beredas änkan Almström; och syntes beloppet kunna skäligen bestämmas till
200 kronor i enlighet med vad som skett i de av fångvårdsstyrelsen åberopade fallen.
Statskontoret hemställde alltså om proposition till Riksdagen med förslag, att änkan
Almström måtte från och med juli månad 1912 under sin återstående livstid, så
länge hon förbleve änka, få åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till
belopp av 200 kronor för år.
I likhet med vad i åtskilliga analoga fall ägt rum, jämväl vid
1911 och 1912 års riksdagar, synes mig understöd i form av pension
böra beviljas änkan Almström, som, då mannen ej tillhört civilstatens
änke- och pupillkassa, icke äger att uppbära någon pension och ej heller
är i stånd att med eget arbete försörja sig.
Därest mannen Almström varit delägare i nämnda kassa, hade
änkan för sig och sin omyndiga dotter blivit berättigad till en årlig
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
103
pension av 240 kronor, och, sedan dottern fyllt 21 år, skulle till änkan
ensam utgått en pension av 160 kronor för år. Då dottern vid faderns
död redan ingått i sitt tjuguförsta år, torde vid bestämmande av skäligt
belopp för änkepensionen kunna lämnas ur räkningen, att dottern vid
nämnda tid ännu ej var myndig, och för änkan synes nu icke böra be¬
gäras högre pension än å 160 kronor. Nämnas" må, att de vaktkon-
stapelsänkor, som åren 1911 och 1912 kommo i åtnjutande av pension
och för hvilka pensionsbeloppet fastställdes till 240 kronor, hade yngre
barn att försörja.
Ankan Almströms pension torde böra utgå från och med månaden
näst efter mannens död.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
medgiva, att vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
Andreas Hansson Ferm Almströms änka Betty (Bengta) Almström, född
Bengtsson, må från och med juni månad 1912 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, åtnjuta från allmänna indragnings-
staten en årlig pension av 160 kronor.»
Till departementschefens under l:o—5:o här ovan
gjorda hemställanden, i vilka statsrådets övriga leda¬
möter instämde, lämnade Hans Maj:t Konungen bifall;
och skulle utdrag av protokollet angående dessa ären¬
den tillställas finansdepartementet för behörigt iakt¬
tagande vid uppgörande av förslag till reglering för år
1914 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Hjalmar Nyman.
104
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
Ang. pension
åt skrivbiträ¬
det Louise
Aurora Alber¬
tina Mer t ens*
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å
Stockholms slott den 15 november 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för lantförsvarsdepartementet, statsrådet Bergström, anförde
härefter:
»Sedan innevarande års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts i statsverks¬
propositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om upp¬
förande å arméförvaltningens stat av 14 kvinnliga biträdesbefattningar,
har Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 utfärdat nådig kungörelse angående
allmänna villkor och bestämmelser, att gälla för å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar, och
åligger det enligt nämnda kungörelse arméförvaltningen att vidtaga
åtgärder för tillsättande av ifrågavarande tjänster från och med ingången
av år 1913.
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
105
Bland de i arméförvaltningen för närvarande anställda kvinnliga
biträdena är även fröken Louise Aurora Albertina Mertens. Hon är
född den 28 maj 1849 samt antogs i arméförvaltningens tjänst den 1
mars 1893. Fröken Mertens lider enligt läkarintyg av höggradig nervo¬
sitet och är på grund av i övrigt nedsatta kroppskrafter hennes arbets-
och förvärvsförmåga ytterligt nedsatt.
Hå en tjänstetid av omkring 10 år skulle återstå, innan fröken
Mertens uppnådde det för erhållande av rätt till hel pension föreskrivna
antal av 30 tjänstår, har arméförvaltningen ansett, att för henne, som
redan vore över 63 år gammal, anställning å stat givetvis ej kunde
ifrågakomma, isynnerhet som hennes arbetsförmåga vore så ytterligt
nedsatt. Då hon med den nya organisationens genomförande måste
avgå från sin innehavande befattning samt då hon därigenom komme
att sakna medel för sitt nödtorftiga uppehälle, har arméförvaltningen
ansett fröken Mertens böra erhålla pension å allmänna indragningsstaten.
I detta avseende har arméförvaltningen anfört, att fröken Mertens
vid sin anställning därstädes erhållit en avlöning, som under första
tiden utgått med 50 öre i timmen, men sedermera höjts och nu utgjorde
60 öre i timmen. Tjänstgöringstiden hade varit 4 å 5 timmar dagligen.
Hon hade aldrig varit sysselsatt med annat än enklare renskrivnings-
göromål, vilka hon emellertid städse utfört med nit och plikttrohet.
Under de senare åren hade hon på grund av tilltagande sjuklighet tid¬
tals varit nödsakad att avbryta sitt arbete. Detta hade medfört minsk¬
ning i hennes inkomster, vilka under de senaste fem åren i medeltal
uppgått till allenast något över 800 kronor om året. Såsom av läkar-
betyget framginge, lede hon av höggradig nervositet och vore hennes
kroppskrafter betydligt nedsatta. Med all sannolikhet kunde därför
antagas, att hon inom den närmaste framtiden bleve till allt arbete
oförmögen. Då det vore synnerligen hårt, om hon, sedan hennes arbets¬
kraft blivit uttömd, skulle lämnas att lida nöd, har arméförvaltningen
ansett, att staten borde träda hjälpande emellan genom att bereda henne
pension, vilken skäligen icke torde höra bestämmas till lägre belopp än
600 kronor. I förhållande till den inkomst, hon under de senare åren
åtnjutit, utgjorde denna summa visserligen något mera än två tredje¬
delar av lönen och ginge sålunda utöver den beräkningsgrund, Riks¬
dagen vid flera tillfällen under de senare åren följt vid beviljande av
pension åt kvinnliga skrivbiträden i statens tjänst. Beloppet torde dock
icke få anses vara för högt tilltaget med hänsyn därtill, att fröken
Mertens vore uteslutande hänvisad till detta understöd för sin nödtorftiga
bärgning under ålderdomens dagar.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt.
14
106
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
Departements¬
chefen.
I likhet med arméförvaltningen har även statskontoret ansett
billigt, att någon pension bereddes fröken Mertens, då hon efter lång¬
varig tjänstgöring inom kort torde på grund av framskriden ålder och
sjuklighet nödgas lämna sin befattning. Det föreslagna pensionsbeloppet
vore visserligen något högre än det, som med hittills tillämpade beräk¬
ningsgrunder skulle i detta fall utgå, men torde likväl icke kunna sättas
lägre, om det skulle bliva tillräckligt att bereda fröken Mertens nöd¬
torftigt uppehälle på hennes ålderdom. Statskontoret har därför hemställt
om bifall till armé förvaltningens förevarande framställning.
Fröken Mertens ålder torde icke i och för sig utgöra hinder för
hennes anställande i en av de nya kvinnliga biträdesbefattningarna.
Detta framgår av det utdrag av protokollet över justitiedepartements-
ärenden för den 23 februari 1912, som finnes bilagt propositionen till
Riksdagen den 15 mars 1912 (nr 80) angående pensioner åt vissa skriv¬
biträden hos Svea hovrätt. 1 överensstämmelse härmed har Kungl.
Maj:t, som denna dag i anledning av gjord framställning om beredande
av pension åt ett annat av arméförvaltuingens kvinnliga biträden funnit
samma framställning icke kunna bifallas, förklarat sig finna detta biträdes
ålder icke i och för sig utgöra hinder för erhållande av konstitutorial
å ordinarie biträdesbefattning.
I fråga om fröken Mertens är emellertid att märka, att hon är
sjuklig, och vid sådant förhållande torde vara lämpligast, att fröken
Mertens icke anställes å stat utan redan nu beredes pension å allmänna
indragningsstaten.
Beträffande pensionsbeloppets storlek vill jag ansluta mig till de
i ärendet hörda myndigheternas framställning och sålunda icke föreslå
någon nedsättning i det föreslagna pensionsbeloppet, 600 kronor.
Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva,
att skrivbiträdet i arméförvaltningen Louise Aurora Albertina
Mertens må under sin återstående livstid från och med månaden näst
efter den, varunder hon upphör med sin anställning i ämbetsverket,
åtnjuta en årlig pension av sexhundra kronor från allmänna indragnings¬
staten.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt
bifall; och skulle utdrag av protokollet härom tillställas
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
107
finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande
av förslag till reglering av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Ivan Eckerström.
108
Tionde huvudtiteln: bil. 12.
Utdrag av protokollet över lantförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
december 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
[25.]
Ang. pension
åt kaptenen
G. Conradi.
Departementschefen, statsrådet Bergström, föredrog härefter gjord
framställning om pension åt kaptenen i armén Gr. Conradi samt anförde
härvid:
»Kaptenen Georg Conradi är lödd den 21 maj 1846. Han er¬
höll sin första officersfullmakt vid Västgöta-Dals regemente 1870, ut¬
nämndes till löjtnant 1879 och tog avsked den 16 mars 1883. År 1891
utnämndes han till kapten i armén. Alltsedan den 27 oktober 1875
har Conradi tjänstgjort såsom adjutant vid överkommendantsexpedi-
tionen i Stockholm. För denna tjänst uppbar han till en början det
då i staten uppförda men numera uteslutna arvodet till en andre adju¬
tant om 400 kronor årligen jämte inkvarteringsersättning från veder¬
börligt anslag. Efter att den 8 april 1893 hava förordnats till förste
Tionde huvudtiteln: bil. 12.
109
adjutant vid överkommendantsexpeditionen har Conradi årligen härför
uppburit:
dels 900 kronor i arvode,
dels 225 kronor i inkvarteringsersättning,
dels och slutligen hästersättning för en häst, utgående med 765
kronor för år, alltså i allt en summa av 1,890 kronor årligen.
Vid avskedet från regementet var Conradi icke berättigad till någon
pension från arméns pensionskassa, än mindre till fyllnadspension från
statsmedel, och hans anställning såsom adjutant vid överkommendants¬
expeditionen föranledde icke, med tillämpning av gällande författningar,
någon ändring i detta förhållande. Kapten Conradi kan alltså, såsom
även direktionen över arméns pensionskassa framhållit, icke komma i
åtnjutande av vare sig pension från arméns pensionskassa eller fyllnads¬
pension från statsmedel.
Uti underdånig skrivelse den 15 mars 1912 har överkommendanten
anmält, att Conradi på ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt sätt
skött sin tjänst vid överkommendantsexpeditionen. I anledning härav
och då Conradi befunne sig i mycket små ekonomiska omständigheter
och på grund av sin militära tjänst haft svårt att skalfa sig extra in¬
komster, vilka nu torde belöpa sig till på sin höjd 1,000 kronor om
året, har överkommendanten hemställt om pension åt Conradi av 900
kronor årligen. Överkommendanten har även erinrat, att enligt 1901
års härordning skulle den adjutantsbefattning, som Conradi nu innehade,
indragas vid dennes avgång, och skulle till samma befattning kommenderas
officer ur regemente eller kår tillhörande Stockholms garnison. För denna
kommendering skidle då utgå allenast hästersättning med 765 kronor
om året, för såvitt den sålunda kommenderade ej förut enligt stat
åtnjöte dylik ersättning. Genom Conradis avgång och pensionering
med 900 kronor skulle kronan således, under förutsättning att såsom
adjutant beordrades officer från något kavalleriregemente tillhörande
Stockholms garnison, göra en direkt besparing av 990 kronor och, om
till nämnda befattning beordrades officer ur annat regemente eller kår,
en besparing av 225 kronor.
Statskontoret har ansett goda skäl tala för, att Conradi beredes någon
pensionsförmån, varför statskontoret, som icke haft något att erinra mot
det föreslagna pensionsbeloppet, hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgiva, att Conradi må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår från adjutantsbefattningen, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900
kronor.
no
Tionde huvudtiteln: bil. 12.
Armé för vältning ens civila departement har instämt i vad statskon¬
toret sålunda hemställt.
Det synes mig önskligt, att 1901 års härordning snarast möjligt
bringas i tillämpning i nu förevarande avseende. Med hänsyn härtill
och på grund av vad i övrigt av myndigheterna anförts, hemställer
jag, det Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,
att adjutanten vid överkommendantsexpeditionen i Stockholm, kap¬
tenen i armén Georg Conradi må från och med månaden näst efter den,
varunder han erhåller entledigande från adjutantsbefattningen, under sin
återstående livstid uppbära en årlig pension till belopp av niohundra
kronor å allmänna indragnings staten.»
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
av protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Ivan Eckerström.
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
in
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
december 1912.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre AdelswäRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Bergström, föredrog härefter gjord
framställning om pension av statsmedel åt t. f. verkmästaren vid forti¬
fikationen J. P. Persson och anförde härvid:
»Snickarmästaren Jons Petter Persson, som är född den 16 oktober
1848, har under tiden den 13 december 1880 till den 1 september 1889
varit anställd vid Stockholms artilleriverkstäder och Stockholms tygverk¬
städer vid Artillerigården samt alltsedan sistnämnda dag vid ingenjör¬
truppernas verkstäder.
Vid 1902 års Riksdag reglerades löneförmånerna för de året förut
tillkomna tygverkmästarna vid fortifikationen sålunda, att de erhöllo
[26.]
Ang. pension*
åt t. f. verk¬
mästaren
J. P. Persson.
112
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
1,200 kronor i lön och 912 kronor 50 öre i dagavlöning jämte 300
kronor i inkvarteringsersättning, vartill komme ersättning för bränsle
och lyse med 129 kronor 96 öre.
Persson anmälde sig såsom sökande till en sådan tygverkmästar-
beställning, men ansågs, såsom född år 1848, vara för gammal för att
med hänsyn till förvärvande av pensionsrätt kunna anställas på ordinarie
stat. Som Persson, om detta hinder icke förefunnits, varit på grund
av sin föregående verksamhet vid nämnda verkstäder självskriven till
erhållande av en av de nyinrättade verkmästarbeställningarna. av första
klassen, medgav Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 26 juni 1903 på
därom gjord framställning, att Persson finge förordnas att tillsvidare,
så länge han befunnes kunna på tillfredsställande sätt fullgöra sina
åligganden, bestrida en sådan beställning vid fortifikationen mot åtnju¬
tande av de därför i stat uppförda avlöningsförmånerna, dock att tiden
för Perssons förordnande icke Unge utsträckas längre än till uppnådd
65 års ålder.
På så sätt har Persson icke kommit på ordinarie stat och är därför
icke berättigad till pension eller fyllnadspension från arméns pensions¬
kassa. Eljest åtjuter, enligt vad direktionen över arméns pensionskassa
upplyst, ordinarie tygverkmästare vid fortifikationen, som icke intjänat
i stat medgivet ålderstillägg, i pension och fyllnadspension ett belopp
av ett tusen kronor, därav 180 kronor i 9 klassen av arméns pensions¬
kassa och 820 kronor av statsmedel.
Med upplysning att Persson, på grund av ovannämnda nådiga
brev, måste avgå från sin anställning vid fortifikationen den 16 oktober
1913, har chefen för fortifikationen föreslagit, att Persson måtte beredas
pension å allmänna indragningsstaten för sin återstående livstid med
enahanda belopp, vartill jämlikt grunderna för armens pensionering
pension med fyllnadspension till verkmästare av första klassen (tygverk¬
mästare) utginge, eller 1,000 kronor. Såsom skäl härför har chefen för
fortifikationen åberopat den långa tid, Persson varit anställd i statens
tjänst, och de synnerligen vackra vitsord, han erhållit för sin tjänst¬
göring.
Såväl arméförvaltningens civila departement som statskontoret hava
instämt i chefens för fortifikationen förslag.
När Persson den 16 oktober 1913, vid fyllda 65 år, lämnar sin
nuvarande anställning, har han i nära 33 år varit i statens tjänst. Vid
sådant förhållande och då Persson, enligt vad jag inhämtat, numera har
nedsatta arbetskrafter, torde i enlighet med hittills följda principer staten
böra träda hjälpande emellan.
Tionde hnyudtiteln: bil. 13.
113
Eftersom Perssons löneförmåner de sista åren uppgått till 2,542
kronor 46 öre årligen, synes mig även det föreslagna pensionsbeloppet
av 1,000 kronor om året vara skäligt.
Jag hemställer därför, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgiva,
att t. f. verkmästaren vid fortifikationen Jöns Petter Persson må
från och med november 1913 åtnjuta en årlig pension av ett tusen kronor
från allmänna indragningsstaten.»
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag
av protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering av
utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt.
15
114
Tionde huvudtiteln: bil. 14.
Ang. pension
Ull förre
t:a klass sjö¬
mannen G. E.
Anderson.
Utdrag ur protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
november 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EnRENSVÄRD,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adels wärd.
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Larsson, yttrade härefter.
Till Eders Kungl. Maj:t har förre l:a klass sjömannen vid l:a
ekonomikompaniet nr 1 Carl Ernst Anderson — med förmälan att han
på grund av obotlig sjukdom, som han med sannolikhet ådragit sig
under sin tjänstgöring vid flottan, erhållit avsked från sin anställning
vid sjömanskåren och helt och hållet saknade medel till sitt livsuppe¬
hälle — inkommit med eu underdånig ansökning om pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas: att Anderson, som är född
den 6 december 1863, antagits till skeppsgosse den 1 september 1878,
karlskrivits vid sjömanskåren den 29 augusti 1882, på egen begäran
erhållit avsked den 8 mars 1899, åter antagits i tjänst den 19 februari
1900 och efter tilländalupen anställningstid avskedats den 31 oktober
Tionde huvudtiteln: bil. 14.
115
1911 med vitsord att hava sig under tjänstetiden redligt och utmärkt
val skickat; att Andersons sammanlagda tjänstetid utöver en anställnings¬
tid av 4 år som skeppsgosse utgör 28 år, därav 26 n/i2 år från 20
års ålder; samt att Anderson, som enligt den 22 augusti och den 26
oktober 1911 utfärdade läkarintyg lider av obotlig sjukdom (tabes dor-
salis), enligt avskedspasset ej kan bidraga till sitt uppehälle.
Direktionen över flottans pensionskassa har den 15 augusti 1912
i ärendet avgivit utlåtande och däri anfört, bland annat, följande.
Jämlikt reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets
gemenskap vore Anderson, som den 6 december 1913 uppnådde 50 års
ålder, för ålder och tjänstetid berättigad från och med januari månad
år 1914 till pension i 4:e klassen med 80 kronor, vilket belopp enligt
nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 bleve höjt med 25 kronor till
105 kronor, men hade Anderson icke, då det ej blivit bevisligen styrkt,
att han genom utövningen av kronans tjänst ådragit sig den obotliga
sjukdom, varav han nu lede, för samma sjukdom kunnat tilläggas pen¬
sion genom flottans pensionskassa.
Högre pension än ovannämnda med 105 kronor årligen utgående
kunde icke reglementsenligt tillerkännas Anderson, och skulle, därest
det blivit styrkt, att Anderson genom tjänstgöringen ådragit sig sin
obotliga sjukdom, honom i sådant fall tillkommande pension ej utgått
med högre belopp än 240 kronor om året.
Enär Anderson varit i Kungl. Maj:ts och kronans tjänst i över
28 år, avskedats med vitsord att hava sig redligt och utmärkt väl skickat
samt enligt läkarintyg och avskedspass på grund av obotlig sjukdom
ej kunde bidraga till sitt livsuppehälle, ansåge sig direktionen böra till¬
styrka, att Anderson bereddes ett årligt understöd av allmänna medel
att utgå från och med månaden näst efter den, uti vilken Anderson
erhållit avsked, eller från och med november månad år 1911, med ett
belopp av minst 300 kronor, vilket understöd dock från och med januari
månad år 1914, då Anderson för ålder och tjänstetid erhölle pension
genom flottans pensionskassa med 105 kronor, borde minskas med sist¬
nämnda belopp.
Statskontoret, som jämväl avgivit utlåtande i förevarande ärende,
har därvid, med hänsyn till Andersons långvariga väl vitsordade arbete
i. statens tjänst och då han på grund av obotlig sjukdom vore för fram¬
tiden oförmögen att bidraga till sitt uppehälle, ansett billigt, att årligt
understöd bereddes Anderson till det belopp av 300 kronor, som lägst
plägade beviljas uttjänta arbetare i statens tjänst, varjämte ämbetsverket
förklarade sig icke hava något att erinra mot det av direktionen över
116
Tionde huvudtiteln: bil. 14.
flottans pensionskassa framställda förslaget om minskning av understödet
i; man pension från kassan komme Anderson till godo.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner jag starka
skal föreligga för att staten i nu ifrågavarande fall träder hjälpande
emellan; och får jag fördenskull, med anslutning till vad myndigheterna
i ärendet anfört, i underdånighet hemställa det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå Riksdagen medgiva,
att förre l:a klass sjömannen vid l:a ekonomikompaniet nr 1
Carl Ernst Anderson må under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp, som för tiden från och
med november månad 1911 till och med utgången av år 1913 skall
utgöra 300 kronor samt därefter 195 kronor, allt för år räknat.
Till denna departementschefens hemställan, var-
uti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle
protokollsutdrag i ärendet expedieras till finansdeparte¬
mentet för behörigt iakttagande vid uppgörande av
förslag till reglering av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Alfr. Stuart.
Tionde huvudtiteln: bil. 15.
117
Utdrag ur 'protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 november
1912.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Larsson anförde härefter.
I en till Kungl. Maj:t ställd och av chefen för kustartilleriet den
23 oktober 1909 överlämnad ansökning hade förre 3:e klass kustartille¬
risten vid Vaxholms kustartilleriregemente Oskar Henrik Berg anhållit,
att för skada, som han under tjänsteutövning lidit, komma i åtnjutande
av ett årligt understöd av statsmedel till sådant belopp, att summan
därav och av den pension, han redan hade, eller 100 kronor, uppginge
till 365 kronor.
Enligt vad handlingarna i detta ärende utvisade, hade Berg, som
är född den 5 maj 1888, vid tjänstgöring ombord å en ångkranpråm
den 15 juli 1908, då övning förehades med fällning av en mina, råkat
halka å däcket och få vänstra foten mellan en kabel och en utlöpande
[28.]
Angående
understad till
förre 3:e kl.
kustartille¬
risten O. H.
Berg.
118
Tionde huvudtiteln: bil. 15.
förankringstross med påföljd att foten avslitits, så att den hängde fast
endast vid hälsenorna, till följd varav foten jämte en del av underbenet
måst amputeras. Efter kassationsmönstring den 1 april 1909 hade Berg
på grund av kroppsskadan den 5 i samma månad erhållit avskedspass.
På grund av skadan tillerkändes Berg pension i 2:a klassen från flottans
pensionskassa med 100 kronor årligen från och med maj månad år 1909.
Chefen för kustartilleriet föreslog vid ovan berörda ansöknings
överlämnande, att Berg måtte erhålla 125 kronor årligen utöver den till
honom redan utgående pensionen, varigenom Berg skulle bekomma ett
sammanlagt understöd av 225 kronor, motsvarande vad som till honom
skolat utgå, därest på honom kunnat tillämpas nådiga förordningen den
18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.
På anmodan meddelade riksförsäkringsanstalten uti skrivelse den
9 november 1909, att, om Bergs skada skolat bedömas enligt lagen den
5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,
skadan hade bort anses för Berg medföra nedsättning i arbetsförmågan,
motsvarande 50 procent av normal arbetsförmåga och sålunda bort be¬
rättiga honom till en årlig livränta å 150 kronor.
Sedan marinförvaltningen i ärendet avgivit underdånigt utlåtande
av den 19 november 1909 och därvid föreslagit, att, utöver Berg från
flottans pensionskassa beviljad pension å 100 kronor, honom måtte från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond tilldelas ett årligt under¬
stöd av 50 kronor samt statskontoret i underdånigt utlåtande den 25 juli
1910 biträtt detta marinförvaltningens förslag, fann emellertid Kungl.
Maj:t vid underdånig föredragning av detta ärende den 28 oktober 1910
ovan omförmälda ansökning icke kunna bifallas.
Nu har Berg i eu till Kungl. Maj:t ställd och av chefen för kust¬
artilleriet med tillstyrkan den 21 juni 1912 överlämnad ansökning ånyo
i underdånighet anhållit om pension för berörda skada, som han under
tjänsteutövning lidit, och därvid hemställt, att tilläggspensionen måtte
utgå med 125 kronor årligen, varigenom Berg skulle komma att åtnjuta
sammanlagt 225 kronor i pension eller samma belopp, som han skulle
hava erhållit, därest bestämmelserna i nådiga förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär¬
tjänstgöring, kunnat å honom tillämpas.
Enligt ansökningen bifogat rotemansintyg saknar Berg egna medel
samt vård och underhåll av annan.
Statskontoret, som avgivit utlåtande i nu förevarande ärende, har
däri anfört följande:
Tionde huvudtiteln: bil. 15.
119
I ovan omförmälda underdåniga utlåtande den 25 juli 1910 hade
statskontoret förordat marinförvaltningens förslag om anvisande från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond av ett årligt understöd
åt sökanden till belopp av 50 kronor, varigenom han, som berättigats
att i anledning av liden skada under tjänstgöring såsom kustartillerist
uppbära från flottans pensionskassa en pension av 100 kronor, skulle
komma i åtnjutande av livränta till det belopp av 150 kronor, som skulle
hava i ersättning för skadan tillkommit honom, därest lagen den 5 juli
1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete varit
å honom tillämplig.
Då emellertid omförmälda fond enligt nådigt beslut den 28 oktober
1910 ansetts icke kunna i detta fall komma till användning, ansåge stats¬
kontoret skäl föreligga att bos Riksdagen göra framställning om bered¬
ande av en tilläggspension åt sökanden; och finge statskontoret, som,
med hänsyn till vad av vederbörande föredragande anförts till statsråds¬
protokollet över sjöförsvarsärenden för den 15 mars 1912 i fråga om
understöd till beväringsmannen O. M. Karlsson, icke funne anledning
att, beträffande tilläggspensionens belopp, frångå ovan omförmälta för¬
slag, i underdånighet hemställa, att Berg finge från och med den 6 april
1909 å allmänna indragningsstaten uppbära ett understöd av 50 kronor
om året.
På grund av vad sålunda förekommit, får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgiva,
att förre 3:e klass kustartilleristen Oskar Henrik Berg må utöver
honom från flottans pensionskassa tillkommande pension å 100 kronor
från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid uppbära ett
årligt understöd av 50 kronor, att utgå från och med dagen näst efter
den, då Berg erhållit avsked från krigstjänsten, eller från och med
den 6 april 1909.
Till denna av statsrådets Övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall; och skulle protokollsutdrag i ären¬
det expedieras till finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande av förslag till reglering av utgifterna
under riksstatens tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Alfr. Stuart.
120
Tionde huvudtiteln: bil. 16.
[37.]
Pension åt
vaktmästaren
Karl Arvid
Erikssons
änka Eugenia
Eriksson, född
Svensdotter.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1912.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,
ScHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde.
I underdånig skrivelse den 29 april 1912 har chefen för rikets
allmänna kartverk gjort framställning om avlåtande av nådig proposition
till Riksdagen för beredande av pension åt avlidne vaktmästaren vid
kartverkets ekonomiska avdelning Karl Arvid Erikssons änka Eugenia
Eriksson, född Svensdotter.
Häröver har statskontoret den 3 maj 1912 avgivit infordrat under¬
dånigt utlåtande.
Till stöd för sin framställning har kartverkschefen anfört i huvud¬
sak följande:
Eriksson, som vore född den 23 november 1865, hade den 1 juli 1907
anställts såsom vaktmästare vid kartverket med en lön av 1,100 kronor
Tionde huvudtiteln: bil. 16.
121
om året. Vid sin död den 18 april 1912 efterlämnade han förutom
änkan tre barn, av vilka tvenne ännu vore oförsörjda. För sin och de
oförsörjda barnens existens vore änkan Eriksson helt och hållet hän¬
visad till vad hon kunde förtjäna genom eget arbete.
Eriksson hade i hög grad ägt de egenskaper, som i främsta rummet
borde utmärka en person i hans tjänsteställning, nämligen punktlighet,
ordentlighet, pålitlighet och nykterhet. Eriksson hade i dessa hänseenden
utgjort ett mönster för likställda. Då han nu, efter visserligen ganska
kort tjänst vid ett statens ämbetsverk, i ännu kraftfull ålder bortryckts
av döden från sitt strävsamma arbete, så torde det vara rätt och billigt,
att genom statsverkets försorg något understöd bereddes hans änka, som
med sina oförsörjda barn befunne sig i stort behov därav.
Kartverkschefen har vidare erinrat om att sådant understöd, varom
nu vore fråga, även förut tilldelats änkor efter vid kartverket anställda
tjänstemän. Sålunda hade pension beviljats år 1890 för gravören E. S.
W. Wennerströms änka, 1894 för f. d. gravören G. M. Wirsings änka,
1895 för kartografen G. W. Buchts änka, 1901 för f. d. kartografen C. E.
Dahlmans änka, för samtliga till ett årligt belopp av 300 kronor, samt
1909 för kartografen E. A. Wimans änka till ett årligt belopp av 400
kronor.
Med stöd av vad sålunda anförts har kartverkschefen hemställt,
att änkan Eriksson måtte tilldelas pension till det belopp, som tillkomme
änka efter vaktmästare vid redan reglerade verk, att utgå från den 1
maj 1912.
Vid kartverkschefens skrivelse voro fogade, bland annat:
dels ett den 25 april 1912 av pastorsämbetet i S:t Matteus’ församling
i Stockholm utfärdat frej dbetyg, utvisande, att änkan Eriksson vore född
den 11 januari 1859 samt hade barnen Yngve Ansgarius, född den 15
april 1892, Ingeborg Eugenia, född den 24 november 1894, och Rikard
Verner, född den 7 september 1900;
dels ett av vederbörande roteman den 4 april 1912 utfärdat intyg,
att änkan Eriksson saknade egna medel och ej heller åtnjöte underhåll
eller vård av annan;
dels ett av kyrkoherden H. E. Hallberg samt verkställande direk¬
tören i Gustaf Vasa församlings fattigvårdsstyrelse utfärdat intyg av
innehåll, att mannen Eriksson varit känd såsom en i ovanligt hög grad
plikttrogen, arbetsam och rättskaffens person, om vilken även hans förre
husbonde, apotekaren H. Enell å apoteket Örnen i Stockholm, burit de
allra bästa vittnesbörd; att änkan Eriksson, som vore städerska i Gustaf
Vasa kyrka och i Gustaf Vasa församlingshus’ offentliga lokaler, liksom
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 16
122
Tionde huvudtiteln: bil. 16.
sin man städse ådagalagt arbetsamhet, ordningsfullhet och ett rättskaffens
väsende; samt att den ekonomiska ställningen i stärbhuset vore ytterst
klen, enär mannen Erikssons lön varit ganska ringa och de två yngsta
barnens uppfostran vore oavslutad, i det att dottern Ingeborg Eugenia
vore elev i Detthowska seminariet och sonen Rikard Verner ännu vore
folkskoleelev;
dels ett av översten S. H. J. Zetterstrand den 21 april 1912 utfärdat
intyg, att under den tid, Zetterstrand varit avdelningschef vid kartverket,
Eriksson i sin tjänstgöring städse visat prov på utomordentlig plikttrohet,
ordningssinne och duglighet;
dels och ett av arbetschefen vid kartverket H. M. E. Hellberg
utfärdat intyg av innehåll, att Eriksson under hela sin tjänstetid ådaga¬
lagt den allra största plikttrohet, arbetsamhet, duglighet och ordnings¬
sinne samt visat ett i alla avseenden mycket berömligt uppförande.
Statskontoret har i sitt utlåtande — under erinran att en i civil¬
statens änke- och pupillkassa delaktig vaktmästares änka erhåller en
årlig pension från kassan till belopp av 180 kronor — förklarat sig
anse, att änkan Eriksson borde beredas en pension till nämnda belopp.
På grund av vad sålunda förekommit, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgiva
att vaktmästaren vid rikets allmänna kartverk Karl Arvid Eriks¬
sons änka Eugenia Eriksson, född S vensdotter, må under sin återstående
livstid från och med den 1 maj 1912, så länge hon förbliver änka, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 180 kronor.
Statsrådets övriga ledamöter instämde i denna hemställan.
Vad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla med föreskrift tillika, att utdrag
av protokollet skulle tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Erland Falk.
Tionde huvudtiteln.
123
Innehållsförteckning-.
Punkt.
A. Det civila pensionsväsendet
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra
ordinarie
anslag
Kronor
[l.J Pensionering av civila tjänstinnehavare ............ 1,100,000
[2. ] Pensionsrätt för innehavare av en professur,
avsedd att under namn av »Oscar Ekmans
professur i ortopedi» upprättas vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet ............................
[3.] Pensionsreglering för rektorn vid högre lära¬
rinneseminariet i Stockholm..........................
[4.] Pensionsreglering för rektorer vid folkskolesemi-
narier....................................................................
Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupill¬
kassa för civilstaten ........................................ 35,000
För gäldande av statens andel i kostnaden för
pensionering av extra provinsialläkare........ 15,000
För gäldande av statens andel i kostnaden för
pensionering av lasarettsläkare........................ 25,000
Bidrag till sjuksköterskors pensionering............ 6,700
Till bestridande av statens bidrag till pensio¬
nering av barnmorskor .................................... 30,000
Till gäldande av kostnaden för förvaltningen av
barnmorskornas pensionsanstalt....................... 11,000
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt ........ 101,000
[5.] Förbättring av pensioneringen från handels¬
flottans pensionsanstalt .................................... 31,000
16. J Förbättring av pensioneringen inom de tre första
klasserna av handelsflottans pensionsanstalt 31,000
Sid.
2
2-3
3
3
3
3
3
3
4
4-5
4-5
124
Tionde huvudtiteln.
Punkt.
Bidrag till pensionering av änkor och barn
efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m................................................
Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärar¬
personalen vid enskilda läroanstalter...............
Bidrag till dövstumlärarnes pensionsanstalt........
Bidrag till folkskollärares pensionering ............
[ 7.] Semester för vaktmästaren vid folkskollärarnas
pensionsinrättning ............................................
[8.] Understöd åt vissa äldre behövande, med låg
pension avgångna folkskollärare och folk¬
skollärarinnor ....................................................
[9.] Extra pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning ............................................
Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupill¬
kassa ....................................................................
[ 10.] Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare
Bidrag till kungi. hovkapellets pensionsinrättning
Till bestridande av statsverket på grund av
lagen angående olycksfall i arbete åliggande
utgifter för livräntor m. m. ........................
Ordinarie
anslag
Kronor
144,554
68,000
35,000
681.892
73,035
3,000
5,000
Extra
ordinarie
anslag
Kronor
36,637
20,000
3,600
B. Det militära pensionsväsendet.
Ersättning till arméns pensionskassa för mistade
löneinnehållningar ............................................ 4,640
Ersättning till arméns pensionskassa för nådårs-
och begravningslijälpsbesparingar ................... 28,080
[11.] Bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid
armén ................................................................ 121,452
[12.] Till förstärkande av det i 1913 års riksstat
uppförda anslag för bidrag till pensionering
av änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén................................
723
Tionde huvudtiteln.
125
Punkt.
[13. | Till upprätthållande av arméns pensionskassas
egen pensionering med fastställda pensions-
r . belopp samt till fyllnadspensioner
114.J Till utdelande av tillfälliga understöd åt avske¬
dade underofficerare och vederlikar vid armén
Vadstena krigsmanshuskassa...............................
Bidrag till ersättning i anledning av kropps¬
skada, ådragen under militär tjänstgöring
Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
L15.] Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare
Ersättning till flottans pensionskassas pensions¬
fond för minskade inkomster
Ersättning till flottans pensionskassas gratial-
fond för minskade inkomster
®?drag tllJ fl°ttans pensionskassas gratialfond
L17.J Till förstärkande av det i 1913 års riksstat
uppförda anslag för bidrag till flottans pen¬
sionskassas gratialfond .............................
Till pensionering av flottans befäl och under¬
befäl med vederlikar ..............................
Till pensionering av flottans och lotsverkets
gemenskap ...............................
[18.] Pension till förre båtsmannen O. Hillfors
Invalidhusfonden............................
För blesserade över- och underofficerare
Ordinarie
|
Extra
|
1
|
anslag
Kronor.
|
ordinarie
anslag
Kronor.
|
Sid.
|
|
3,000,000
|
8
|
|
23,200
|
8
|
243,640
|
|
9
|
30,000
|
|
9
|
294,000
|
|
9
|
|
1,812
|
9
|
36,320
|
|
9
|
16,650
|
|
9
|
26,100
|
|
10
|
|
100 j
|
10
|
270,000
|
|
10
|
189,600
|
1
|
10
|
|
|
10
|
60,350
|
|
10
|
2,400
|
|
10
|
c- Allmänna indragningsstaten.
[19.] Tilläggspension för kamreraren vid centralfän¬
gelset i Malmö E. M. Dahlin
[20.] Tilläggspension för kronohäktesföreståndaren
S. Engdahl och pension för kronohäktesföre¬
ståndaren C. H. E. Bäckström..................
[21.] Pension för extra överkonstapeln N. Jönsson
[22.] Pension för fängelsekokerskan Carolina Engdahl
m. fl...............................
Bihang till Riksdagens 'protokoll 1913. 1 samt.
126
Tionde huvudtiteln.
_ .. Extra
Ordinarie ordinarie
Punkt. anslag anslag
Kronor. Kronor.
[28.] Pension för vaktkonstapelsänkan Betty Almström
[24.] Pension åt skrivbiträdet Louise Aurora Alber¬
tina Mertens........................................................
[25.] Pension åt kaptenen Gr. Conradi ........................
[26.] Pension åt t. f. verkmästaren J. P. Persson ...
[27.] Pension till förre l:a klass sjömannen C. E.
Anderson ............................................................
[28.] Understöd till förre 3:e klass kustartilleristen
O. H. Berg ........................................................
[29.] Personlig professur för professorn A. (full,strand
[30.] Personliga lönetillägg åt maskinisten samt tre
vaktmästare vid karolinska institutet
[31.] Pension åt läroverksadjunkten C. Öhlander ....
[32.] Understöd åt städerskan Karna Andersson, född
.................................................................
[33.J Understöd åt äldre behövande utan pension
avgångna folkskollärare.................................
[34.] Understöd åt äldre behövande utan understöd
avgångna småskollärare....................................
[35.] Understöd åt äldre behövande med lågt under¬
stöd avgångna småskollärare............................
[36.] Understöd från småskollärares in. fl. ålderdoms-
understödsanstalt för förra småskollärinnan
E. A. Köhler ....................................................
[37.] Pension åt vaktmästaren Karl Arvid Erikssons
änka Eugenia Eriksson, född Svensdotter ....
[38.] Anslaget till allmänna indragningsstaten ........ 2,401,11
I Sid.
12—13
13
13
1 o
t
14
14
14—15
15
15
15
16
16
17
17
18
18
STOCKHOLM, ISAAC MAJiCUS^BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1913
Riksdags- och revisionskostnader. Räntor å statsskulden.
1
Riksdags- och revisionskostnader.
Räntor å statsskulden.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD,
Statsråden: Petersson,
SchottE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde vidare:
Jag tillåter mig nu anmäla frågan om anvisande av anslag å riks-
staten till riksdags- och revisionskostnader m. m. ävensom till betalning
av räntor å statsskulden m. m.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913, 1 samt.
2 Riksdags- och revisionskostnader. Räntor å statsskulden.
I skrivelse den 12 december 1912 med förslagsberäbningar rörande
riksgäldskontorets inkomster och utgifter för år 1914 in. m. hava full¬
mäktige i riksgäldskontor meddelat, att 1914 års förslagsanslag till
riksdags- och revisionskostnader samt avlöningar m. m. beräknats till
ett belopp av 1,500,000 kronor samt att räntorna å statsskulden för
samma år beräknas komma att uppgå till 24,148,000 kronor.
Med avseende å de nya lånebehov, som för år 1914 göra sig gäl¬
lande och i fråga om vilka jag har för avsikt att senare i dag göra
vederbörliga underdåniga framställningar, torde utöver vad av full¬
mäktige i riksgäldskontor et angivits såsom erforderligt för betalning av
räntorna å statsskulden böra för ändamålet beräknas ytterligare 800,000
kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att
dels för bestridande av riksdags- och revisionskostnader m. m för
år 1914 anvisa ett förslagsanslag å 1,500,000 kronor,
dels ock för betalning av räntor å statsskulden m. m. för samma
år anvisa likaledes ett förslagsanslag å 24,948,000 kronor.
Vad departementschefen sålunda hemställt bi¬
träddes av statsrådets övriga ledamöter och blev av
Hans Maj:t Konungen gillat och godkänt.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCIJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.
Täckande av anvisning å det s. k. mindre
kreditivet.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD
Statsråden: Petersson,
SoKOTTE.
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde härefter:
På grund av rådande oroliga politiska förhållanden i Europa under
de senare månaderna av år 1912 hava i vårt land extraordinära åtgärder
för stärkande av landets försvarsberedskap ansetts böra vidtagas. Jag-
tillåter mig i sådant hänseende erinra, hurusom Kung!. Magt på före-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand.
2 Täckande av anvisning å det s. k. mindre kreditivet.
dragning- av cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
genom särskilda nådiga beslut förordnat om vidtagande av vissa anord¬
ningar och anskaffningar för arméns och flottans räkning ävensom om
företagande av vissa expeditioner med flottans fartyg samt vidtagande
av beredskapsåtgärder i övrigt för försvaret.
Beträffande kostnaderna för de sålunda beslutade åtgärderna har
Kungl. Maj:t förordnat, att, såvitt lantförsvaret anginge, arméförvalt¬
ningen skulle förskottsvis bestrida desamma samt att, vad sjöförsvaret
beträffade, statskontoret skulle av tillgängliga medel i mån av behov
tillhandahålla marinförvaltningen vederbörliga belopp för ifrågavarande
ändamål, ävensom slutligen att av de medel, vilka enligt stadgandet i
§ 63 regeringsformen skola för oförutsedda händelser vara tillgängliga,
skulle av fullmäktige i riksgäldskontoret utbetalas vad av arméförvalt¬
ningen och statskontoret sålunda blivit utanordnat.
Av de ändamål, för vilka Kungl. Maj:t i nu angivna ordning för¬
ordnat om utbetalning, är en del av beskaffenhet att böra tillgodoses
genom anslag å vederbörande huvudtitel eller eljest genom anvisande
av för vederbörande förvaltnings behov tillgängliga medel. Härutinnan
hava cheferna för lånt- och sjöförsvarsdepartementen förut i dag ut¬
talat sig.
I fråga om andra av berörda ändamål, som äro uteslutande be¬
tingade av den extraordinära politiska situationen, såsom vissa sjöexpedi¬
tioner, böra däremot kostnaderna bestridas i annan ordning. De av mig
i förevarande hänseende åsyftade åtgärder skulle icke behövt vidtagas
under normala politiska förhållanden.
Med avseende å sättet för anvisande av de för ändamålet erfor¬
derliga medlen torde hit böra hänföras även anskaffande av förråd,
vilka behöva tagas i anspråk allenast under mobilisering, men dock
lämpligen böra finnas i förlag. Så är förhållandet med kol för flottans
behov. Ett för eventuellt inträffande mobilisering tillräckligt förlag av
kol utöver vad under normala förhållanden erfordras för flottans räk¬
ning bör under alla omständigheter ständigt finnas. Betydelsen härav
för flottans krigsberedskap är påtaglig, vartill kommer, att såväl kom¬
munikationerna som näringslivet i händelse av krig äro i högsta grad
beroende av storleken av de kolupplag, som då finnas i landet, de må
tillhöra staten eller enskilda. I samma män statens kolförråd äro mera
betydande, varder dess anspråk på tilläventyrs förekommande enskilda
kolförråd mindre.
Utgifterna för nu ifrågavarande ändamål, såvitt de hittills kunnat
beräknas, skulle uppgå till omkr. 2,000,000 kronor. Beloppet avser
Täckande av anvisning- ä det s. k. mindre kreditivet. 3
flottans behov och är anvisat å det s. k. lilla kreditivet enligt nådigt
brev den 6 december 1912.
Till täckande av detta belopp kunna uppenbarligen icke användas
lånemedel. Att anvisa hela beloppet från anslagsmedel å ett års budget
synes mig icke lämpligen böra förekomma, utan torde detsamma böra
fördelas på några år. Jag anser emellertid, att någon del bör anvisas
redan på 1914 års riksstat, och torde för ändamålet 500,000 kronor
böra beräknas.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till täckande av de belopp, som jämlikt
nämnda nådiga brev komma att användas av de medel,
som enligt stadgandet i § 63 regeringsformen skola
för oförutsedda händelser vara tillgängliga, i riksstaten
för år 1914 avsätta ett belopp av ... kronor 500,000.
Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
Utgifter för kapitalökning.
1
Utgifter för kapitalökning.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Sedan frågorna om statsverkets verkliga utgifter blivit på före¬
dragning av vederbörande departementschefer prövade, anhöll chefen
för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd att få anmäla de
frågor, som berörde regleringen av statens
utgifter för kapitalökning.
Vad först angick
statens affärsverksamhet,
erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t på civildepartementets
(se bil. 1 vid detta protokoll) och jordbruksdepartementets (se bil. 2)
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 Sami. 1 Höft. 1
2
Utgifter för kapitalökning.
[1-]
Inköp av
inventarier.
[2.]
Nybygg¬
nader.
[3-]
Inköp och
bebyggande
av fastig¬
heter.
[4-]
l'ortsatt
utveckling
av statens
telefon- och
telegraf¬
väsende.
(Lånemedel.)
föredragning förut denna dag besluta avlåtande till Riksdagen av
följande framställningar, nämligen:
A. Postverket.
att för inköp av inventarier för postverkets behov för år 1914
anvisa ...................................................................................... kronor 300,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av till¬
gängliga medel utanordna ................................................ kronor 150,000: —
(bil. 1 sid. 7);
dels att i avvaktan på den nådiga proposition, som kan komma
att avlåtas till Riksdagen angående inköp av tomt och uppförande av
byggnad i Uddevalla för post- och telegrafverkens behov, tills vidare
för ändamålet beräkna ett anslag för år 1914 av... kronor 125,000: —;
dels ock till uppförande å den postverket tillhöriga tomt i Norr¬
köping, efter rivning av dåvarande posthus, av ny posthusbyggnad,
inrymmande jämväl lokaler för riksbankens behov, bevilja ett anslag
av............................................................................................... kronor 400,000: —
samt därav för år 1914 anvisa....................................... » 200,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att av anslaget för nybyggnader redan under
år 1913 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna kronor 100,000: —
(bil. 1 sid. 20).
B. Telegrafverket.
dels medgiva att för telegrafverkets räkning må inköpas gården
nr 259 i Eskilstuna för en köpeskilling av................. kronor 60,000: —;
dels ock för år 1914 anvisa till inköp och bebyggande av fastig¬
heter för telegrafverkets räkning ett anslag av ...... kronor 500,000: —
(bil. 1 sid. 23);
att för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende
för år 1914 anvisa ett anslag av................................. kronor 4,000,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av till¬
gängliga medel utanordna beloppet; (bil. 1 sid. 31).
Utgifter för kapitalökning.
3
att besluta anordnande av telefonförbindelse mellan Gottland och
fastlandet för en kostnad av............................................. kronor 900,000: —
samt för år 1914 för ändamålet anvisa ett anslag av kronor 750,000: —
ävensom att medgiva att den för nämnda telefonanläggning mel¬
lan Gottland och fastlandet erforderliga undervattenskabeln må i riket
införas tullfritt (bil. 1 sid. 52).
C. Statens järnvägar.
att till utförande av nya byggnader och anläggningar vid statens
redan trafikerade järnvägar anvisa för år 1914 ett belopp
av........................................................................................... kronor 3,003,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av till¬
gängliga medel utanordna ett belopp av ..................... kronor 600,000: —
(bil. 1 sid. 90);
dels att för utvidgning av lokomotivstation och spårsystem vid
Ängelholm för år 1914 anvisa ett belopp av ......... kronor 130,000: —;
dels ock att medgiva, att det å en järnvägsstyrelsens skrivelse av
den 29 oktober 1912 bifogad karta inom bokstäverna a—b—c—d—e
—f—g—h—i—k—1—in—n—a angivna område, vilket för närvarande
tillhör Ångelholms kronopark, må utan ersättning överlåtas till statens
järnvägar (bil. 1 sid. 92);
att för inköp av mark, som erfordras för utvidgning av vissa järn¬
vägsstationer, för år 1914 anvisa ett anslag av......... kronor 300,000: —
(bil. 1 sid. 92);
att för nya inventarier och ökat förlag vid statens järnvägar an¬
visa ett anslag för år 1914 av .................................... kronor 2,000,000: —
(bil. 1 sid. 93);
att för år 1914 till anskaffande av ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade järnvägar bevilja ett anslag av kronor 2,500,000: —
(bil. 1 sid. 97);
[5.]
Telefon¬
kabel till
Gottland.
(Lånemedel
600,000 kr.)
[6.]
Nya bygg¬
nader och
anlägg,
ningar rid
statens
järnvägar.
[7-]
Utvidgning
av lokomo¬
tivstation
och spar¬
system vid
Ängelholm.
[8.]
Anslag* till
markför¬
värv.
(Lånemedel.)
[9.]
Anslag till
inventarier
och förlag.
[10.]
Anslag till
ny rullande
materiel
för statens
järnvägar.
(Lånemedel.)
Utgifter för kapitalökning.
[11.]
Utläggning1
av ytter¬
ligare ett
järnvägs¬
spår mellan
Rönninge
och Järna
in. in.
(Lånemedel.)
[12.]
Utläggning
av dubbel¬
spår mellan
Göteborg
och
Alingsås.
(Lånemedel.)
[13--17.]
Anslag till
vissa stats-
banebygg-
nader.
(Lånemedel.)
att för fortsättande av arbetet med utläggning av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Rönninge och Järna samt utläggande av bispår till
Södertälje stad och ombyggnad av stationen därstädes anvisa ett anslag-
för år 1914 av .................................................................. kronor 1,600,000: —
(bil. 1 sid. 99);
att för fortsättande av arbetet med utläggning av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Göteborg och Alingsås och därmed sammanhän¬
gande arbeten för år 1914 anvisa ett belopp av... kronor 1,600,000: —
(bil. 1 sid. 100);
I. att till fortsättande av statsbanan Järna—Norrköping för år
1914 anvisa ett anslag av ............................................ kronor 1,500,000: —
(bil. 1 sid. 101);
II. att till fortsättning av statsbanan Ulriksfors—Volgsjön för år
1914 anvisa ett anslag av ............................................ kronor 1,600,000: —
(bil. 1 sid. 102);
III. att dels till fortsättning av statsbanan Veittijärvi—Karungi
—Matarengi för år 1914 anvisa ett anslag av........ kronor 837,000: —;
dels ock medgiva, att för sistnämnda ändamål härutöver må an¬
vändas de besparingar intill ett belopp av.................. kronor 200,000: —
som uppkommit å det till anläggning av en statsbana från Morjärv
till Lappträsk samt en landsväg från Boden till Lappträsk anvisade an¬
slaget (bil. 1 sid. 104);
IV. att dels för fortsättande av statsbanan Ålvsby—Piteå för år
1914 anvisa ett anslag av ................................................ kronor 650,000: —
dels ock medgiva, att för sistnämnda ändamål härutöver må av
de besparingar, som uppkommit å det till anläggning av statsbanan
Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden anvisade anslaget, användas
ytterligare ett belopp av intill.......................................... kronor 350,000: —
(bil. 1 sid. 106);
V. att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1914
anvisa ett anslag av........................................................... kronor 500,000: —
(bil. 1 sid. 107);
Utgifter för kapitalökning.
o
att i afbidan på den proposition, som kan komma att avlåtas om
anläggande av en statsbana söder om linjen Lappträsk—Karungi, för
ändamålet för år 1914 beräkna ett anslag av........... kronor 600,000: —
(bil. 1 sid. 107);
[18.]
Statsbana
söder om
linjen
Lappträsk
—Karungi.
(Lånemedel.)
att av det för uppförande av en elektrisk kraftstation vid Porjus- [19.]
fallen i Stora Lule älv och i sammanhang därmed anläggning av järn- införande
väg mellan Gällivare och Porjus samt för övriga erforderliga åtgärder årift^bon^
i och för införande av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen delen Kl¬
av Riksdagen beviljade anslaget å ..................... kronor 21,500,000: — ^g^in^n.8’
för år 1914 anvisa ett belopp av............................. kronor 5,297,000:— (Lånemedel.)
(bil. 1 sid. 108);
att för ökning av utrustningen för den elektriska driften på ban¬
delen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett anslag av ... kronor 550,000: —
samt därav för år 1914 anvisa ett belopp av............ kronor 400,000: —
(bil. 1 sid. 110).
D. Yattenfallsverken.
.. c20-]
Ökning' av
utrustnin¬
gen för den
elektriska
driften å
bandelen
Kiruna—
Riksgrän¬
sen.
(Lånemedel.)
att medgiva, att av det belopp, som redan anvisats på det år [21.]
1909 av Riksdagen beviljade anslag å .................. kronor 22,800,000: — Stailbacka-
för anläggning av ny farled mellan Vänersborg och Göteborg må utvägning
för Stallbackakanalens utvidgning till 5 meters seglationsdjup an vän-till 5 meters
das ett belopp av intill....................................................... kronor 95,000: —
(bil. 1 sid. 114);
att av det för anläggning av ny farled
Göteborg av Riksdagen beviljade anslaget å ....
för år 1914 anvisa ett belopp av ........................
(bil. 1 sid. 115);
mellan Vänersborg och
. kronor 22,800,000: —
. kronor 3,000,000: —
[22.]
Anslag för
anläggning
av ny farled
mellan
Vänersborg
och
Uöteborg.
(Lånemedel.)
att anvisa dels för Trollhätte kraftstations första och andra ut- [23.]
byggnad ett tilläggsanslag av ......................................... kronor 130,000: — ökat anslag
för kraft-
verks-
anlägg-
ningen vid
Trollhättan.
(Lånemedel.)
[24.]
Inköp av
inventarier
för Troll-
häfte kraft
verk.
[25.]
Anslag för
uppförande
av kraft¬
station vid
Porjns-
fallen.
(Lånemedel.)
[26.]
Anslag till
undersök¬
ning angå¬
ende vat¬
tenförhål¬
landena
inom Stora
Lule älvs
vattenom¬
råde.
(Lånemedel.)
[27.]
Anslag för
anläggande
av ett sta¬
tens kraft-
_,verk vid
Älvkarleby.
(Lånemedel.)
6 Utgifter för kapitalökning.
och dels för vissa anläggningar, avsedda för en tredje utbyggnad
av kraftstationen.................................................................. kronor 160,000: —;
samt att medgiva, att de till kraftverket under byggnadstiden in¬
flutna inkomster å tillhopa .................................... kronor 196,170: 66: —
må användas till täckande av de omförmälda utgifter för kraftstatio¬
nens första och andra utbyggnad, som ej kunna bestridas med ovan¬
nämnda anslag å .............................................................. kronor 130,000: —
(bil. 1 sid. 124).
att för inköp av inventarier för Trollkätte kraftverk för år 1914
anvisa ett anslag av............................................................ kronor 150,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av till¬
gängliga medel utanordna ................................................... kronor 50,000: —
(bil. 1 sid. 128).
att av det för uppförande av en elektrisk kraftstation vid Porjus-
fallen i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning av järn¬
väg mellan Gällivare och Porjus samt för övriga erforderliga åtgärder
i och för införande av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen
av Riksdagen beviljade anslaget å ...................... kronor 21,500,000: —
för år 1914 anvisa ett belopp av.............................. kronor 798,000: —
(bil. 1 sid. 130).
dels att för verkställande av undersökningar angående vattenför¬
hållandena inom Stora Lule älvs vattenområde för år 1914 bevilja ett
anslag av.................................................................................... kronor 75,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av tillgängliga medel
utanordna beloppet,
dels ock att till täckande av de förskott av tillhopa kronor
35,000, som av statskontoret verkställts på grund av nådiga breven
den 5 februari och den 17 september 1909, för år 1914 anvisa ett be¬
lopp av.................................................................................. kronor 35,000: —
(bil. 1 sid. 133).
att av det av Riksdagen för anläggande av ett statens kraftverk
vid Älvkarleby beviljade anslaget å ....................... kronor 9,210,000: —
för år 1914 anvisa ett belopp av .............................. kronor 2,500,000: —
(bil. 1 sid. 139)
Utgifter för kapitalökning. 7
att för år 1914 anvisa ett belopp av............... kronor 2,500,000: —
att enligt de närmare föreskrifter, Kung! Maj:t meddelar, användas för
anläggning av ledningar, avsedda att distribuera elektrisk energi från
statens kraftverk vid Älvkarleby, samt för därmed sammanhängande
arbeten; (bil. 1 sid. 142).
att för inköp av inventarier och materialier för Södertälje kanal¬
verk för år 1914 anvisa ett anslag av........................... kronor 10,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av till-
gängliga medel utanordna...................................................... kronor 5,000: —
(bil. 1 sid. 143).
E. Statens domäners fond.
att för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark för
år 1914 anvisa ett anslag av ...................................... kronor 1,000,000: —
(bil. 2 sid. 2).
att för anskaffande av bostäder m. m. åt jägmästarna i Arjeplogs,
Stensele, Norra Lycksele, Södra Lycksele och Kosta revir för år 1914
anvisa ett anslag å............................................................ kronor 121,300: —
med rätt för Kungi. Maj:t att härav förskottsvis av tillgängliga medel
under innevarande år utanordna högst ......... kronor 50,300: —
(bil. 2 sid. 8).
Beträffande de sålunda för år 1914 ifrågasatta anslagen för fortsatt
utveckling av statens telefon- och telegrafväsende, för anordnande av
telefonförbindelse mellan Gottland och fastlandet med ett belopp av
600,000 kronor, för inköp av mark för utvidgning av vissa järnvägs¬
stationer, för anskaffning av ny rörlig materiel vid statens järnvägar,
för fortsättande av arbete med utläggande av ytterligare ett järnvägs¬
spår mellan Rönninge och Järna m. m. ävensom mellan Göteborg och
Alingsås och därmed sammanhängande arbeten, för fortsättande av
statsbanorna Järna—Norrköping, Ulriksfors—Volgsjön, Veittijärvi—
Karungi—Matarengi, Ålvsby—Piteå och Sveg—Brunflo, för anläggande
av en statsbana söder om linjen Lappträsk—Karungi, för uppförande
av en elektrisk kraftstation vid Porjusfällen i Stora Lule älv och i sam¬
[28.]
Ledningar
för distribu¬
ering av
elektrisk
energi från
Älvkarleby.
(Lånemedel.)
[29.]
Inköp av
inventarier
och materi¬
alier för
Södertälje
kanalverk.
[30.]
Inköp av
skogbä¬
rande eller
till skogs¬
börd tjänlig
mark
L31-]
Kostnader
för bostads¬
lägenheter
åt vissa
jägmästare.
8
Utgifter för kapitalökning.
manhang därmed anläggning av järnväg mellan Gällivare och Porjus
samt för övriga erforderliga åtgärder i och för införande av elektrisk
drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen [19 och 25], för ökning av utrust¬
ningen för den elektriska driften på bandelen Kiruna—Riksgränsen, för
anläggning av en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, för
Trollhätte kraftstations första och andra utbyggnad samt vissa an¬
läggningar, avsedda för en tredje utbyggnad av kraftstationen, för
verkställande av undersökningar angående vattenförhållandena inom
Store Lule älvs vattenområde samt till täckande av de förskott, stats¬
kontoret på grund av nådiga breven den 5 februari och den 17 sep¬
tember 1909 verkställt, för anläggande av ett statens kraftverk vid
Älvkarleby, för anläggning av ledningar avsedda att distribuera elek¬
trisk energi från statens kraftverk vid Älvkarleby och för därmed sam¬
manhängande arbeten, hemställde föredragande departementschefen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,
att vart och ett av dessa anslag finge utgå av lånemedel.
Vid bifall härtill skulle alltså av samman¬
lagda beloppet................................................................. kronor 38,871,300:
av samtliga för nu ifrågavarande statsregle-
ringsperiod erforderliga anslag till utgifter för
statens affärsverksamhet ett belopp av..................... » 31,182,000: —
bestridas av lånemedel.
Vidkommande därefter
statens utlåningsfonder
erinrade departementschefen till en början om Kungl. Maj:ts på jord¬
bruksdepartementets föredragning {bil. 2) förut fattade beslut att före¬
slå Riksdagen:
1. Odlingslånefonden.
T32.] dels medgiva, att under år 1914 ett belopp av kronor 1,000,000: —
Odlino-s- av Kungl- Maj:t disponeras såsom lån från odlingslånefonden;
lånefonden. dels ock till kapitalökning för odlingslånefonden för år 1914 anvisa
(Lånemedel.) ang}ag av prOnOl- ............................................................... 450,000:
(bil. 2 sid. 9).
Utgifter för kapitalökning.
9
2. Egnahemslånefonden.
dels medgiva, att för år 1914 ett belopp av... kronor 7,500,000: —
ma av Kungl. Maj:t enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån
från egnahemslånefonden;
dels ock till kapitalökning för egnahemslånefonden för år 1914 an¬
visa ett anslag av............................................................... kronor 6,800,000: —
(bil. 2 sid. 11). ’
3. Fonden för fiskerinäringens befrämjande.
dels medgiva, att under år 1914 ett belopp av kronor 750,000: —
må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från fonden för fiskerinä¬
ringens befrämjande;
dels ock till kapitalökning för samma fond under år 1914 anvisa
ett anslag av........................................................................... kronor 126,000: —
(bil. 2 sid. 13).
4. Norrländska nyodlingsfonden.
dels medgiva, att under år 1914 ett belopp av kronor 300,000: —
må enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån från norrländska
nyodlingsfonden;
dels ock till kapitalökning för norrländska nyodlingsfonden för år
1914 anvisa ett anslag av ................................................ kronor 100,000: —
(bil. 2 sid. 14).
5. J or dförmedlin gsfonden.
att till kapitalökning för jordförmedlingsfonden för år 1914 anvisa
ett anslag av.......................................................................... kronor 300,000: —
(bil. 2 sid. 16).
6. Täckdikningslånefonden.
dels besluta, att en särskild fond, benämnd täckdikningslånefonden,
skall inrättas för främjande av täckdikning vid mindre jordbruk, från
vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, statslån må, i mån
av tillgång och intill ett belopp av högst.................. kronor 200,000: —
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 Sami. 1 Haft. 2
[33.]
Egnahems-
lånefonden.
(Lånemedel.)
[34.]
Fonden för
fiskeri¬
näringens
befräm¬
jande.
(Lånemedel.)
[35.]
Norr¬
ländska
nyodlings-
lånefonden.
(Lånemedel.)
[36.]
Jordförmed
lin gs¬
fonden.
(Lånemedel.)
[37.]
Täck¬
diknings¬
lånefonden.
(Lånemedel.)
10
Utgifter för kapitalökning.
årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att ut¬
lämna täckdikningslån till mindre jordbrukare;
dels såsom kapitalökning till denna fond för år 1914 anvisa ett
anslag av................................................................................. kronor 200,000: —
dels ock godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för er¬
hållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond, vilka ovan
föreslagits, (bil. 2 sid. 40).
7. Lånefonden för inköp av ädla avelston.
[38.] dels besluta, att en särskild fond skall inrättas benämnd lånefonden
Lånefond för inköp av ädla avelsston, från vilken fond, som skall förvaltas av
fav MLaP statskontoret, statslån må, i mån av tillgång och intill ett belopp av
avelston. högst......................................................................................... kronor 100,000: —
årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att till
jordbrukare inom sällskapets område utlämna hästavelslån för inköp
av dylika avelsston och inom vars område ädel hästavel bedrives samt
goda förutsättningar för densamma finnas;
dels såsom kapitalökning för denna fond för år 1914 anvisa ett
anslag av ............................................................................... kronor 100,000: —
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel;
dels ock godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för er¬
hållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond, vilka ovan
föreslagits (bil. 2 sid. 43).
Härefter anförde departementschefen:
8. Hantverkslåjiefoaiden.
[39.] På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning har Riksdagen enligt
Om ökning skrivelse den 3 juni 1910
för befräm- dels besluta,
jande av att, en särskild fond å 200,000 kronor skulle inrättas för befräm-
oeif'däirmed jande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri, från vilken
jämförlig fond, efter prövning av Kungl. Maj:t, i mån av tillgång lån finge till-
'"dustri"1" delas Sveriges hantverksorganisation, som förklarat sig villig att i
(Lånemedel.) egenskap av låneförmedlare utlämna låneunderstöd till hantverkare och
mindre industriidkare för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer och
andra dyrbarare arbetsredskap;
Utgifter för kapitalökning. 11
att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån finge ingå till
fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för
det med fonden afsedda ändamål;
att riksgäldskontoret skalle bemyndigas att för ändamålet under
år 1911 i mån av behof tillhandahålla statskontoret ett belopp av högst
50,000 kronor; samt
att för lån, som av Kung!. Maj:t sålunda beviljades, skulle gälla
vissa af Riksdagen godkända allmänna villkor och bestämmelser;
dels medgifva, att Kungl. Maj:t ägde meddela de ytterligare före¬
skrifter, som i avseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas erfor¬
derliga ;
dels ock för år 1911 å riksstatens sjunde hufvudtitel beviljat ett
extra anslag å 2,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att tilldelas låneförmedlaren såsom bidrag till betäckande av de för
honom genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och andra
direkta utgifter.
Den 16 december 1910 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från fonden för
befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri.
Vidare har, likaledes på därom av Kungl. Maj:t gjorda framställ¬
ningar, Riksdagen enligt skrifvelse den 24 maj 1911,
dels, till ökning av förenämnda fonds kapital, för år 1912 anvisat
ett anslag av 75,000 kronor, att utgå av lånemedel,
dels beslutit, att av inflytande räntor å de från fonden utlämnade
lån skulle från och med samma år det belopp, som kunde återstå, sedan
kostnaderna för fondens förvaltning blivit från räntorna bestridda, till¬
föras statsverket,
dels och, såsom bidrag till täckande av de för Sveriges hantverks-
organisation i egenskap av förmedlare av utlåningen från ifrågavarande
lånefond uppkommande förvaltningskostnader ävensom av andra utav
låneförmedlingsverksamheten härflytande direkta utgifter för hantverks-
organisationen, för år 1912 beviljat ett anslag å 2,000 kponor, att utgå
direkt av fondens avkastning.
Slutligen har 1912 års Riksdag, på därom av Kungl. Maj:t gjorda
framställningar, dels till ökning av fondens kapital för år 1913 anvisat
ett anslag av 25,000 kronor, att utgå av lånemedel, dels ock såsom bi¬
drag till täckande av omförmälda förvaltningskostnader m. m. för år
1913 beviljat ett anslag av 2,000 kronor, att utgå direkt av fondens
avkastning.
[39.]
12
Utgifter för kapitalökning.
[39.] 1 en till Kung! Maj:t inkommen skrift av den 19 oktober 1912 har styrelse!!
J för Sveriges hantverksorganisatiön uppgifvit, att för bedrifvande av ifrågavarande låne¬
rörelse under år 1914 torde, enligt vad nu kunde antagas, komma att erfordras
25,000 kronor och därför hemställt om vidtagande av åtgärder för anvisande för år
1914 av berörda belopp ur fonden för att användas till låneunderstöd för anskaffande
av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap.
Därjämte har styrelsen anhållit, att i samband med förenämnda åtgärder måtte
anvisas ett för år 1914 behöflig! förvaltningsbidrag av 2,000 kronor eller samma belopp,
som hittills för hvart och ett av åren 1911, 1912 och 1913 anvisats, att utgå till
Sveriges hantverksorganisatiön för det fall, att organisationen äfven under år 1914
finge sig anförtrodd förmedlingen av låneunderstöd ur fonden ifråga.
Kommerskollegium, som genom nådig remiss fått sig anbefallt att afgifva under¬
dånigt utlåtande öfver denna framställning, har i underdånig skrivelse den 5 novem¬
ber 1912 anfört följande:
»Beträffande den verksamhet Sveriges hantverksorganisatiön såsom förmedlare
av lån från ifrågavarande fond utöfvat under år 1911 — det första för vilket medel
funnits tillgängliga för ändamålet — har organisationen till kollegium avgivit före-
skrifven redogörelse, som kollegium med underdånig skrivelse den 31 juli 1912 öfver-
lämnat till Kungl. Maj:t. Av nämnda redogörelse inhämtas, bland annat, att under
året ingivits ansökningar om lån från 88 yrkesidkare, avseende ett sammanlagt oe-
lopp av omkring 139,600 kronor. Av dessa 88 ansökningar hava 21 beviljats med ett
sammanlagt lånebelopp av 32,300 kronor. Vid årsskiftet voro dessutom en del låne-
ansökningar beviljade, ehuru de på låntagarnes begäran vilade, intill dess de ordnat
erforderliga lånehandlingar. Nedanstående tabell utvisar fördelningen av dessa lån.
Yrke.
|
Antal.
|
Afse dd a inköp,
kronor.
|
Lånebelopp.
kronor.
|
Snickare..............................
|
............ 8
|
16,739
|
12,100
|
Smeder ..............................
|
............ 4
|
6,731
|
4,400
|
Bleckslagare.......................
|
............ 3
|
9,167
|
6,600
|
Kopparslagare ...................
|
............ 1
|
2,807
|
2,000
|
Guldsmeder........................
|
............ 1
|
3,355
|
2,500
|
Bryggare ...........................
|
............ 1
|
2,860
|
2,000
|
Bokbindare .......................
|
............ 1
|
803
|
500
|
Vagnmakare........................
|
............ 1
|
1,050
|
700
|
Skomakare ........................
|
............ 1
|
2,549
|
1,500
|
Summa 21 46,061 32,300
Hantverksbrganisationen har under år 1911 till fullo lyftat det till fonden av¬
satta beloppet 50,000 kronor nämligen 30,000 kronor den 3 juli och 20,000 kronor
den 9 december.»
Kollegium, som icke fann anledning till någon erinran varken i afseende å det
af hantverksorganisationen föreslagna belopp av 25,000 kronor, som borde tillföras
fonden år 1914, eller beträffande det begärda förvaltningsbidraget, hemställde alltså
om bifall till handtverksorganisationens framställning.
Departements- I likhet med korumerskollegium tillstyrker jag vad av styrelsen för
chefen. Sveriges hantverksorganisatiön föreslagits. Men då de medel, som er-
13
Utgifter för kapitalökning.
fordras för täckande av fondens löpande utgifter, d. v. s. de för låneför- [39.]
medlaren genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och
andra direkta utgifter, icke skola utgå av anslag, anvisade på riksstaten,
utan af fondens afkastning, torde Eders Kungl. Maj:t, i likhet med hvad
som föregående år ägt rum, böra i särskild proposition föreslå Riksda¬
gen att såsom bidrag till ifrågavarande ändamål jämväl för år 1914 be¬
vilja ett anslag å 2,000 kronor, att utgå direkt av fondens afkastning;
och kommer jag att härom framdeles göra framställning.
På grund av vad sålunda anförts och då jag icke har något att
erinra i fråga om storleken av det belopp, som enligt styrelsens för
Sveriges hantverksorganisation förslag år 1914 skulle tillföras fonden
och som torde böra utgå av lånemedel, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till ökning av fondens för befrämjande av hant¬
verk och därmed jämförlig mindre industri kapital för
år 1914 anvisa ett anslag av ........ kronor 25,000: —
att utgå av lånemedel.
Slutligen vill jag erinra om nedannämnda av Kungl. Maj:t på civil¬
departementets (bil. 1) föredragning förut denna dag beslutade fram¬
ställningar till Riksdagen, nämligen,
9. Fond för bibanor i vissa delar av riket.
att besluta dels att öka den för att underlätta åstadkommandet av [40.]
bibanor inom västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämt- Avsättning
lands län samt delar av Bohuslän och Dalsland av 1911 års Riksdag
beslutade lånefonden från............................................... kronor 5,000,000: — vissa delar
till ........................................................................................ j> 8,000,000:— öriket.
på det sätt, att under tre år från och med år 1914 (Lånemedel.)
avsättas ytterligare...................................................... » 1,000,000: —
årligen, dock så att belopp, som ej blivit till utgående under ett av
dessa år anvisat, må för ett efterföljande år av samma treårsperiod
disponeras, med rätt för Kungl. Maj:t att från denna fond anvisa stats¬
lån till understödjande av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägs¬
anläggningar, om vilka här är fråga, dels ock att de för åtnjutande av
lån från den av 1911 års Riksdag beslutade fonden föreskrivna vill¬
kor och bestämmelser skola gälla även för lån ur den sålunda ökade
fonden; samt
14
Utgifter för kapitalökning.
[40.] att för avsättning till fonden för att underlätta åstadkommande av
bibanor inom vissa delar av riket i riksstaten för år 1914 upptaga ett
belopp av............................................................................. kronor 2,000,000: —-
(bil. 1 sid. 145).
10. Järnvägslånefonden.
[41.] att för avsättning till järnvägslånefonden i riksstaten för år 1914
Åt sättning' upptaga ett belopp, av ................................................... kronor 1,500,000:—
tmjärn- (bil. 1 sid. 146).
fonden.
(Lånemedel.)
Beträffande ovanberörda anslag för ökning av odlingslåne-, egna-
liemslåne-, fiskerilåne-, norrländska nyodlings-, jordförmedlings- och
täckdikningslånefondernas kapital, för avsättning till fonden för att un¬
derlätta åstadkommande av bibanor inom vissa delar av riket samt för
avsättning till järnvägslånefonden hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen medgiva,
att vart och ett av dessa anslag må utgå av lånemedel.
Under förutsättning av bifall till hvad jag härovan föreslagit, skulle
av utgifterna för statens lånefonder ett belopp av kronor 11,501,000: —
komma att täckas av lånemedel och ett belopp av » 100,000: —
att täckas av andra medel.
[42.] I avseende å de medel, som för nu ifrågavarande statsreglerings-
Ayljetalning period höra utgå för
å stats-
avbetalning å statskulden,
hava fullmäktige i riksgäldskontoret i skrifvelse den 12 december 1912
meddelat mig, att utbetalningarna under år 1914 för amortering å stats¬
skulden i enlighet med gällande bestämmelser beräknats till samman¬
lagt kronor 6,51^1,000: —.
Med anledning härav hemställer jag slutligen, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att för år 1914 anvisa ett förslagsanslag å...... kronor 6,514,000: —
att tillhandahållas riksgäldskontoret för avbetalning å statsskulden.
Vad föredragande departementschefen sålunda hem¬
ställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, be-
15
Utgifter för kapitalökning.
hagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
behagade Hans Maj:t Konungen på statsrådets till¬
styrkan härjämte förordna, att nu anmälda för stats-
regleringen erforderliga handlingar skulle tillställas
Riksdagens vederbörande utskott.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
16
Utgifter för kapitalökning,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
till
utgifter för kapitalökning.
Punkt.
Statens affärsverksamhet.
Att täckas av
lånemedel.
Kronor. Kronor.
andra stats¬
inkomster.
Sid.
A. Postverket.
[1.] Inköp av inventarier . .
[2.] Nybyggnad i Uddevalla
[2.] » » Norrköping
300,000: — 2.
125,000: — 2.
200,000: — 2.
B. Telegrafverket.
[3.] Inköp och bebyggande av fastigheter.........
[4.] Fortsatt utveckling av statens telefon- och telegraf¬
väsende ...................... 4,000,000: —
[5.] Telefonkabel till Gottland.............. 600,000: —
500,000: — 2.
- 2.
150,000: — 3.
C. Statens järnvägar.
[6.] Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar..................... .
[7.] Utvidgning av lokomotivstation och spårsystem vid Än¬
gelholm . ..................... .
[8.] Anslag till markförvärv................ 300,000: —
[9.] Anslag till inventarier och förlag........... .
[10.] Anslag till ny rullande materiel för statens järnvägar . 2,500,000: —
[11.[ Utläggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan Bön-
ninge och Järna m. m................ 1,600,000: —-
[12.] Utläggning av dubbelspår mellan Göteborg och Alingsås 1,600,000: —
3,003,000: —
130,000: —
2,000,000: —
3.
3.
3.
3.
3.
4.
4.
Utgifter för kapitalökning,
17
Punkt.
Att täckas av
lånemedel.
Kronor. Kronor.
andra stats¬
inkomster.
Sid.
[13.] Anslag till fortsättande av statsbanan Järna—Norr¬
köping ...................... 1,500,000: —
[14.] D:o d:o Ulriksfors—Yolgsjön............. 1,600,000: —
[15.] D:o d:o Veittijärvi—Karungi—Matarengi........ 837,000: —
[16.] D:o d:o Älvsby—Piteå................ 650,000: —
[17.] D:o d:o Sveg—Brunflo................ 500,000: —
[18.] Statsbana söder om linjen Lappträsk—Karungi .... 600,000: -—
[19.] Införande av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Piks¬
gränsen ...................... 5,297,000: —
[20.] Ökning av utrustningen för den elektriska driften å
bandelen Kiruna—Riksgränsen........... 400,000: —
4.
4.
4.
4.
4.
5.
5.
5.
D. Vattenfallsverken.
[21.]
[22.]
]23]
[24-]
[25.]
[26.]
[27.]
[28.]
[29.]
Stallbackakanalens utvidgning till 5 meters seglations-
djup......................: .
Anslag för anläggning av ny farled mellan Vänersborg
och Göteborg...................’ 3,000,000: —
Ökat anslag för kraftverksanläggningen vid Trollhät¬
tan m. in...................... 290,000: —
Inköp av inventarier för Trollhätte kraftverk..... .
Anslag för uppförande av kraftstation vid Porjusfallen 798,000: —
Anslag till undersökning angående vattenförhållandena
inom Stora Lule älvs vattenområde . . . 75,000: —
Till täckande av förskott.......... 35,000: — jjq qqo:_
Anslag för anläggande av ett statens kraftverk vid Älv¬
karleby ...................... 2,500,000: —
Ledningar för distribuering av elektrisk energi från
Älvkarleby..................... 2,500,000: —
Inköp av inventarier och materialier för Södertälje ka¬
nalverk ...................... ..
- 5.
5.
5-6.
150,000: - 6.
- 6.
6.
6.
7.
10,000: — 7.
E. Statens domäners fond.
[30.] Inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark....................... . 1,000,000: — 7.
[31.] Kostnader för bostadslägenheter åt vissa jägmästare . . - 121,000: — 7.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sanil. 1 käft.
3
18
Utgifter för kapitalökning
Att täckas av
Punkt.
Statens utlåningsfonder.
lånemedel.
andra stats¬
inkomster.
Sid.
Kronor.
Kronor.
[32.] Odlingslånefonden..... 450,000: —
[33.] Egnaliemslånefonden................. 6,800,000: —
[34.] Fonden för fiskerinäringens befrämjande....... 126,000: —
[35.] Norrländska nyodlingsfonden............. 100,000: —
[36.] Jordförmedlingsfonden................ 300,000: —
[37.] Täckdikningslånefonden................ 200,000: —
[38.] Lånefonden för inköp av ädla avelston........ ..
[39.] Hantverkslånefonden................. 25,000: —
[40.] Avsättning till fond för bibanor i vissa delar av riket . 2,000,000: —
[41.] Järnvägslånef onden.................. 1,500,000: —
100,000:
8.
9.
9.
9.
/
9.
9— 10.
10.
10- 13.
13-14.
14.
[42.] Avbetalning1 å statsskulden
6,514,000: —
14.
Stockholm, K. L. Beckmans boktr. 1913.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
1
Bil. 1.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Ståaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvard,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde vidare:
I enlighet med den av Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1911 god¬
kända uppställning av riksstaten anhåller jag få anmäla erforderliga
anslag för kapitalökning för de till civildepartementet hörande affärs-
drivande verk och produktiva fonder.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 1 höft.
1
2
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Postverket.
I skrivelse den 23 oktober 1912 har generalpoststyrelsen gjort
framställning om anslag till utgifter för kapitalökning för postverkets
behof. Däri har styrelsen till en början yttrat sig angående inköp av
inventarier.
[1.]
Inköp ar
För detta ändamål har för år 1913 anvisats ett anslag av 266,000
kronor. Härav äro 141,000 kronor avsedda till utgifter i allmänhet för
inventarier, inköp av inventarier för postverkets behoy samt återstående 125,000
kronor avsedda särskilt för inköp av automobiler för posttransporter
inom huvudstaden.
Från anslaget till inköp av inventarier bestridas kostnaderna för
anskaffning av kassavalvsinredningar, kassaskåp och kassakistor, s. k.
amerikanska fack, skriv- och räknemaskiner, belysningsarmatur, möbler
för generalpoststyrelsens lokaler, postdirektioner och postkontor, för
lokala transporter erforderliga poståkdon och velocipeder, vågredskap,
postväskor, brevlådor, kopiepressar, revolvrar, brevstämplar och sigill
med flera effekter.
Under år 1911 hava utgifterna för inköp av inventarier — efter
frånräkning av en mera tillfällig kostnad av omkring 30,000 kronor
för inköp av 4 automobiler för posttransporterna i Gföteborg — belöpt
sig till 183,000 kronor.
Från och med år 1912 har anslaget till inköp av inventarier bestämts
såsom fast anslag, som sålunda icke får överskridas.
På sätt generalpoststyrelsen förut i annat sammanhang framhållit
möter det, säger styrelsen, för ett verk av sådan beskaffenhet som post¬
verket hart när oöverstigliga svårigheter att så lång tid i förväg, som
förflyter mellan avgivandet av statförslaget och statens trädande i til¬
lämpning, med någon större grad av sannolikhet kunna beräkna de ut¬
gifter av nu ifrågavarande slag, som för verkets rationella drift äro be¬
hövliga. Erfarenheten från år 1912 har också bekräftat detta, i det att
årets anslag för inköp av inventarier i allmänhet visat sig icke vara till¬
räckligt för tillgodoseende av önskvärda inköp. Generalpoststyrelsen har
3
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
därför, i brist på disponibla medel, blivit nödsakad att låta till år 1913
anstå med anskaffning av åtskilliga inventarier och tekniska hjälpmedel
m. ro., som hade bort snarast möjligt anskaffas för underlättande av
de allt mer och mer ökade göromålen vid postverket.
För år 1913 har, i enlighet med generalpoststyrelsens den 7 no¬
vember 1911 gjorda hemställan, till inköp av inventarier i allmänhet
för postverkets behov, såsom ovan nämnts, anvisats ett anslag av
141,000 kronor. Vid beräkning av detta anslagsbelopp utgick general¬
poststyrelsen beträffande distrikts- och lokalförvaltningarnas behov från
de av postdirektörerna i sådant hänseende angivna utgifts-belopp, sam¬
manlagt 95,000 kronor.
Enligt vad postdirektörerna emellertid numera anmält, erfordras
för utgifterna för ifrågavarande ändamål minst 112,000 kronor eller
således 17,000 kronor mera än enligt de år 1911 uppgjorda beräk¬
ningar.
För år 1914 skulle, enligt vad av postdirektörerna jämväl beräk¬
nats, för distrikts- och lokalförvaltningarnas behov i och för möblering
av åtskilliga nya postkontorslokaler, i vilka inflyttning under år 1914
kommer att äga rum, samt i och för anskaffning av möbler och in¬
ventarier m. m. åt postanstalterna i övrigt komma att erfordras sam¬
manlagt ................................................................................... kronor 111,000: —
Till detta belopp torde dock böra läggas ej blott
ovannämnda belopp av 17,000 kronor utan jäm¬
väl med anledning av vissa anskaffningar, som
fått anstå från 1912, samt för utgifter, som nu
icke kunna förutses, ett belopp av 32,000 kro¬
nor eller tillhopa......................................................... » 49,000: —
För distrikts- och lokalförvaltningarnas behov under
år 1914 skulle sålunda erfordras tillhopa om¬
kring................................................................................. kronor 130,000:
Av generalpoststyrelsen bestridas emellertid direkt
kostnaderna för åtskilliga genom persedelförrå¬
dets försorg anskaffade inventarier och effekter,
såsom kassaförvaringsrum, blankettskåp, post¬
väskor, brevlådor m. m. samt för behövliga
inventarier, skriv- och räknemaskiner m. m. för
styrelsens och dess avdelningars eget behov.
Transport kronor 160,000: —
4
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Transport kronor 160,000: —
Dessa kostnader kunna för år 1914 beräknas
till sammanlagt omkring ........................................ »_60,000:
Sammanlagda beloppet, som skulle för år 1914 er¬
fordras för inköp av inventarier, belöper sig
sålunda till ................................................................. kronor 220,000:
En fråga, som sista tiden stått på dagordningen, är anskaffandet,
särskilt i de större städerna, av automater för försäljning av frimärken.
Ändamålet därmed skulle vara att bereda allmänheten tillfälle att på
ett mera bekvämt sätt än nu kan ske erhålla frimärken, isynnerhet å
sön- och helgdagar, då frimärksförsäljarna, vilka i regel äro butiks¬
innehavare, ej hava sina affärer öppna. Visserligen skulle en ej ovä¬
sentlig utgift drabba postverket för ifrågavarande anskaffning, men
denna utgift torde kunna förväntas komma att åtminstone så småningom
återvinnas genom indragning av frimärksförsäljningsställen och en därav
följande minskning i postverkets kostnad för frimärksförsäljningen.
Till de av postverket särskilt antagna frankoteckensförsäljare utgår
nämligen från och med 1910 års ingång, i stället för den dem förut
medgivna rabatt, såsom arvode en ersättning av tvä procent a inköpta
frankoteckens värde. I sådant hänseende har utbetalats avsevärda be¬
lopp, nämligen:
under år 1910............................................................... kronor 35,000: ,
» » 1911............................................................... •>’ 60,000: — och
» » 1912 (beräknat)............................................. » 65,000: .
Sedan en längre tid tillbaka hava ingående utredningar ägt rum
angående automater av svensk konstruktion och tillverkning, avsedda
att jämväl uppsättas utomhus. Såväl inom huvudstaden som å andra
orter inom landet hava dylika automater avprovats och därvid visat sig
fungera så tillfredsställande, att det finnes anledning antaga, att det
icke vore förenat med någon större risk att inom de närmaste åren
begynna med anskaffningen av frimärksautomater.
För att emellertid det med dessa automater avsedda ändamålet
skulle vinnas torde till en början böra anskaffas omkring 500 auto¬
mater. Vid en sådan större beställning kan, enligt vad infordrade
prisuppgifter giva vid handen, anskaffningskostnaden beräknas till ett
så lågt belopp som omkring 70 kronor för varje frimärksautornat eller
således för omkring 500 automater 35,000 kronor. Kostnaden för ett
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 5
dylikt inköp synes emellertid generalpoststyrelsen böra fördelas på
två år.
Generalpoststyrelsen anser därför, att å anslaget till inköp av in¬
ventarier bör för berörda anskaffning för år 1914 upptagas ett belopp
av 20,000 kronor.
Därjämte anser sig general poststyrelsen böra anhålla om medel å
förevarande anslag till fortsatt anskaffning av automobiler för post¬
verkets behov.
Såsom generalpoststyrelsen i sin skrivelse den 7 november 1911 i
fråga om, bland annat, anslag till utgifter för inköp av inventarier
under år 1913 haft tillfälle meddela och jämväl här ovan berört, har
för posttransporternas verkställande i Göteborg under år 1911 anskaf¬
fats 4 automobiler för en kostnad av omkring 30,000 kronor. Vidare
har Kung!. Magt, i enlighet med generalpoststyrelsens därom i samma
skrivelse gjorda hemställan, föreslagit 1912 års Riksdag- att för år 1913
anvisa 125,000 kronor för inköp av 10 automobiler för posttransporterna
inom huvudstaden, vilket belopp Kung!. Maj:t skulle äga att förskotts¬
vis redan under år 1912 av tillgängliga medel utanordna.
Den erfarenhet, som hittills vunnits angående lämpligheten av
automobilers användning för posttransporter, visar till fullo, att kost¬
naderna för dessa transporter i de större städerna bliva genom auto¬
mobilers användande härför väsentligt lägre, än då häst och åkdon
användas. Så hava i Göteborg kostnaderna för de lokala transporterna
under år 1910, då desamma verkställdes med häst och åkdon, uppgått
till omkring 48,600 kronor, under det att sagda kostnader under år
1911, då posttransporterna ägde rum med automobiler, belöpt sig till
omkring 25,000 kronor, däri då jämväl inberäknats avlöning till de
såsom chaufförer anställda postvaktmästarne samt kostnaden för de å
automobilerna under året verkställda reparationer, vilka båda sist¬
nämnda kostnader emellertid icke belastat postföringsanslaget. Dess¬
utom torde böra framhållas, att posttransporterna vid automobilers
användande härför vinna i snabbhet och precision, varigenom post¬
försändelserna fortare kunna komma den korresponderande allmänheten
tillhanda än eljest.
Vid sådant förhållande, anför generalpoststyrelsen, synes det styrelsen
vara ur såväl postverkets som allmänhetens synpunkt lämpligt att fortgå
på den inslagna vägen och att således i ytterligare någon eller några av de
större städer, inom vilka posttransporterna numera medföra mera be-
Automobiler.
6
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[!•]
Departements¬
chefen.
tydande utgifter, låta desamma verkställas medels automobiler, därvid
hänsyn jämväl skulle tagas till möjligheten och lämpligheten av auto-
mobils användande för egentlig postföring såväl till förstads- eller villa¬
samhällen som även eventuellt mellan andra fasta postanstalter. General-
poststyrelsen har emellertid ansett sig för det närvarande böra begränsa
sin framställning i fråga om anskaffning av automobiler under år 1914
till högst 5 dylika.
För ändamålet lämpliga automobiler torde icke kunna inköpas till
lägre pris än i medeltal för styck:
för benzinautomobiler .......................................................... kronor 10,000: —
» elektromobiler.................................................................. » 12,000: —
För ifrågavarande 5 automobiler skulle således erfordras anvisande
af högst 60,000 kronor.
I enlighet med vad ovan anförts skulle således för år 1914 till
bestridande av utgifter till inköp av inventarier krävas följande belopp:
för distrikts- och lokalförvaltningarna........................... kronor 160,000: —
» generalpoststyrelsen och postverkets persedel-
förråd ..........................................
|
........................ )>
|
60,000: —
|
» inköp af frimärksautomater ...........
|
....................... »
|
20,000: —
|
)) )) » automobiler .......................
|
............................ »
|
60,000: —
|
|
Tillhopa kronor
|
300,000: —
|
Generalpoststyrelsen har fördenskull hemställt, att anslaget till
inköp av inventarier för postverkets behov måtte för år 1914 sättas
till 300,000 kronor, vilket innebär en ökning av 34,000 kronor i det
senast fastställda anslaget; och har generalpoststyrelsen ansett sig tillika,
med hänsyn till ovan åberopade svårigheter vid postverket att kunna
längre tid i förväg beräkna storleken av nu ifrågavarande anslags-
belopp, böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen med¬
giva, att Kungl. Maj:t finge förskottsvis redan under år 1913 av till¬
gängliga medel utanordna högst halva beloppet eller 150,000 kronor.
Under inventarieanslaget ingå dels utgifter för sådana nyanskaff¬
ningar, som, om än med växlande belopp, ständigt återkomma, såsom
för möbler, brevlådor, postväskor m. m., och dels utgifter för vad man
skulle kunna kalla extra ordinarie nyanskaffningar.
7
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Det första slaget av utgifter visar i år eu ganska betydande steg¬
ring i förhållande till föregående år, men då detta synes huvudsakligen
bero på, att anslaget för ifrågavarande ändamål förut varit för lågt
upptaget, anser jag mig böra tillstyrka det av styrelsen nu föreslagna
beloppet, 220,000 kronor.
Vad beträffar anslaget till frimärksautomater, vilket tillhör nyan¬
skaffningar av extra ordinarie beskaffenhet, förutsätter jag, att sty¬
relsen icke skrider till inköp, förrän ifrågavarande apparater äro fullt
utexperimenterade. Under sådana förhållanden och då det måste anses
önskvärt att genom användning av mekaniska hjälpmedel nedbringa
postverkets löpande utgifter, har jag intet att erinra mot förslaget.
Angående inköp av automobiler erinras, att, då medel till dylikt
ändamål äskades av 1912 års Riksdag, generalpoststyrelsen närmast ifråga¬
satte att inköpa elektriska automobiler, vilka emellertid måste anskaffas från
utlandet. Sedan det begärda anslaget av Riksdagen anvisats, har Kung!.
Maj:t genom nådigt brev den 29 juni 1912 anbefallt generalpoststyrelsen
att, efter det försöken med elektromobiler blivit slutförda och i övrigt
fullständig utredning förebragts för bedömande av nämnda fordons
lämplighet för posttransporter i Stockholm ävensom anskaffnings- och
driftkostnader i jämförelse med benzinautomobiler, till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag i ämnet. Den sålunda anbefallda utredningen är,
enligt vad jag från styrelsen inhämtat, ännu icke avslutad; och har jag
således icke varit i tillfälle att bilda mig något bestämt omdöme om,
vilket slag av automobiler, som är för nu ifrågavarande ändamål lämp¬
ligast. Uppenbart synes mig emellertid vara, att avsevärda och obe¬
stridliga fördelar av det utländska fabrikatet skola kunna påvisas för
att man skall frångå den princip att i görligaste grad stödja den in¬
hemska industrien, som vid statens beställningar bör vara regel. Emel¬
lertid torde tills vidare det av generalpoststyrelsen beräknade högre
beloppet böra ställas till förfogande.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för inköp av inventarier för postverkets be¬
hov för 1914 anvisa 300,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av
tillgängliga medel utanordna 150,000 kronor.
[2]
Nybygg¬
nader.
Uddevalla.
Norrköping.
8 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
t
I skrivelse den 2 februari 1912 gjorde generalpoststyrelsen fram¬
ställning om anslag till inköp av tomt och uppförande av nybyggnad
för post- och telegrafverkens behov i Uddevalla med ett belopp av
225,000 kronor, därav för grundläggning beräknats omkring 15,000
kronor.
Nu har generalpoststyrelsen i sin skrivelse den 23 oktober 1912
förnyat nämnda framställning, men därvid tillika meddelat, att den av
styrelsen anlitade arkitekten uppgivit, att kostnaderna för byggnads¬
företaget icke kunde hållas vid det av honom förut beräknade beloppet,
utan enligt numera utarbetat, detaljerat kostnadsförslag skulle uppgå
till icke mindre än 258,000 kronor. Anledningen till denna felräkning-
vore väsentligen, att vid den föregående approximativa beräkningen
icke tagits hänsyn till de dåliga grundförhållandena å tomten i fråga,
vilka vid närmare undersökning föranlett, att kostnaderna för grunden
måste beräknas till omkring 50,000 kronor.
Styrelsen antoge dock, att byggnadskostnaden i sin helhet skulle
kunna hållas inom det förut angivna beloppet, 225,000 kronor.
Då jag funnit det för grundläggningskostnaden senast beräknade be¬
loppet i förhållande till byggnadens storlek vara synnerligen högt, bär jag
anbefallt styrelsen att inkomma med ny utredning, särskilt huruvida icke
för nedbringande av kostnaderna för det tillämnade post- och telegraf¬
huset kan erhållas eu tomt med gynnsammare grundförhållanden än den
av styrelsen till inköp föreslagna och med i övrigt för ändamålet lämp¬
ligt läge. Då den sålunda anbefallda utredningen ännu icke är avslutad,
torde för närvarande allenast böra beräknas anslag för ändamålet.
I förutnämnda skrivelse den 2 februari 1912 anförde generalpost¬
styrelsen, bland annat, följande.
1 Norrköping äger postverket en i stadens norra kvarter och kva¬
draten Heidelberg belägen fastighet, hälften af tomten n:r 1. Tomt¬
delen mäter 37 meter mot Carl Johans torg och 40 meter mot Norra
Strömgatan samt begränsas vidare av Magasinsgatan och hotell Stan¬
dard. Huvudbyggnaden, av tegel, är uppförd i vinkel i två våningar
samt upptager tomtens hela längd mot Norra Strömgatan och 28 meter
mot Carl Johans torg. Å gårdsutrymmet finnas två uthusbyggnader,
inrymmande materialbod, vagnbod, stall in. m.
Fastigheten har disponerats av det jämlikt nådiga brevet den 19
mars 1831 inrättade Ullkontoret i Norrköping (indraget år 1867) samt
dess efterträdare, Ullmagasinet i Norrköping, vars verksamhet upphörde
med utgången av år 1872. Redan på grund av Kungl. Maj:ts nådiga
brev den 20 april 1866 blevo lokaler för postkontor och telegrafstation
9
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
upplåtna i fastigheten, vilken jämlikt nådigt brev den 1 november 1872
från och med år 1873 övertogs av postverket mot erläggande till fastig¬
hetens ägare, manufakturdiskontfonden, av 58,000 riksdaler.
Vid flera tillfällen hava planer varit uppe att påbygga huvudbygg¬
naden en tredje våning samt förlänga flygeln mot torget fram till ho¬
tellet. Undersökningar av grundförhållandena hava emellertid givit vid
handen, att huset icke skulle tåla vid eu påbyggnad. Mot torget vila
grundmurarna på pålar, och dessas huvuden hava ruttnat ned till låg¬
vattenståndet, emedan de stuckit upp ovan grundvattenytan. Härav
hava vållats sättningar i byggnaden.
Huvudbyggnaden, som ursprungligen inreddes väsentligen till ma-
gasinsrum,. ändrades till sitt inre, dels då post- och telegrafverken på
1860-talet inflyttade i densamma, dels ock då postverket år 1873 över¬
tog fastigheten. Den förut till magasin för ullens förvaring begagnade,
oinredda östra delen av huset (flygeln mot Norra Strömgatan) anord¬
nades då till lägenheter, vilka till en början uthyrdes, men efter hand
i följd av poströrel^ens utveckling måst efter ytterligare ändringar
tagas i anspråk av postverket, så att hela byggnaden med undantag
av 8 i våningen en trappa upp belägna rum, vilka äro uthyrda till
telegrafverket, numera disponeras för postverkets egen räkning.
Det är uppenbart, att genom de inre ändringsarbeten, som sålunda
måst tid efter annan vidtagas i den för annat ändamål ursprungligen
anordnade byggnaden, icke kunnat åstadkommas så ändamålsenliga lo¬
kaler, som postförhållandena i våra dagar med nödvändighet kräva.
Härför hava mött avgjorda hinder dels i bottenvåningens bristande ut¬
rymme dels ock i vissa invändiga bärande byggnad smurar, som icke
kunnat borttagas. Dessa förhållanden hava gjort, att brevbärar- och
tidningsexpeditionerna måst förläggas till våningen en trappa upp samt
att de övriga expeditionerna (för avgående brevposter, för ankommande
brevposter och för paket), vilka upptaga bottenvåningen, icke kunnat
erhålla det inbördes sammanhang, som är nödvändigt för att arbetet
skall kunna försiggå utan omgång och tidsspillan samt med ringa per¬
sonalförbrukning. Så hava expeditionerna för avgående och för an¬
kommande poster måst inrymmas mot Norra Strömgatan, medan paket¬
expeditionen förlagts längst bort mot Carl Johans torg. Ehuru endast
några år förflutit, sedan de senaste ändringarna vidtogos, äro post¬
lokalerna på grund av den växande posttrafiken i Norrköping redan
alltför trånga, vadan åtgärder böra inom den närmaste tiden vidtagas
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 1 höft. 2
lö
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
för att för eu längre framtid på ett lämpligt sätt ordna postkontorets
lokalfråga. Enär telegrafverket kommer att hösten år 1912 avflytta
från posthuset till sin nyuppförda byggnad på platsen, bliva visser¬
ligen de åt telegrafverket upplåtna rummen i våningen eu trappa upp
disponibla för postverkets behov. Men då någon av de postexpeditio¬
ner, som för närvarande hava sin verksamhet i bottenvåningen, icke
utan allvarliga olägenheter kan anvisas lokaler i våningen en trappa
upp, återstår ingen annan utväg än att genom utvidgning av botten¬
våningen inåt gården söka bereda postkontorets samtliga expeditioner plats
i sistnämnda våning. I sammanhang därmed borde vidtagas omfattande
ändringar av de nuvarande lokalerna i bottenvåningen samt anordnande
av centralvärmeledning m. m.
På något annat tillfredsställande sätt synes, anför generalpoststy¬
relsen, postkontorets lokalfråga icke kunna lösas. Våningen en trappa
upp bleve vid sådant förhållande till sin väsentligaste del tills vidare
obehövlig för postverket och borde helst användas för något annat
statens ändamål. Generalpoststyrelsen har därföre förhandlat med full¬
mäktige i riksbanken om anordnande i nämnda våning av lokaler för
riksbankens avdelningskontor på platsen, vilket för närvarande är inrymt
i enskild fastighet.
Det visade sig emellertid, att riksbanken behövde så stort utrymme,
att detta icke kunde vinnas med mindre än att posthuset förlängdes
fram till hotellet samt till två tredjedelar av sin längd mot torget erhöll
en tredje våning.
I anledning härav lät generalpoststyrelsen uppgöra ritningar och
kostnadsberäkning för en sådan om- och tillbyggnad av posthuset, inne¬
fattande, bland annat, rivning av en del av flygeln mot torget samt
uppförande därstädes, efter ny pålning och grundläggning, av en bygg¬
nad i tre våningar, sammanbyggd med den kvarstående delen av post¬
huset. Kostnaderna beräknades till omkring 234,000 kronor, därav
163,000 kronor för nybyggnaden mot torget.
Riksbankens önskemål skulle därvid blivit i åtskilliga delar till¬
godosedda, varemellertid alltid skulle kvarstå den olägenheten, att bank¬
salen icke blivit belägen på nedra botten.
En fullt tillfredsställande lösning av denna byggnadsfråga funne
generalpoststyrelsen alltså, trots de avsevärda kostnader, som bleve för¬
enade med ifrågavarande om- och tillbyggnad, icke kunna anses därmed
vinnas. Med avseende härå och då varje försök att på ett förmånligt sätt
utnyttja fastigheten mött bestämda hinder i den nuvarande huvudbygg¬
nadens beskaffenhet — dess dåliga grund, den alltför låga källarvå-
11
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
ningen, byggnadens planläggning från början, ruinsindelningen m. in.
— tar generalpoststyrelsen efter övervägande av förhållandena slut¬
ligen kommit till den uppfattning, att det för vinnande av ett full¬
gott och för framtiden bestående resultat är nödvändigt att först som
sist riva de nuvarande byggnaderna och i deras ställe 'uppföra en från
grunden ny byggnad. Endast därigenom bleve det möjligt att på ett
effektivt sätt utnyttja fastigheten och bereda postverket och riksbanken
lokaler, helt och hållet lämpade efter vartdera verkets särskilda behov.
På det en sådan nybyggnad må bliva tillräcklig för postverket för
en längre tid, erfordras, att densamma åtminstone beträffande eu av
flyglarna, den mot torget eller den mot Norra Strömgatan, uppföres i
tre våningar. De utrymmen, som under den första tiden icke bleve
behövliga för postverket och riksbanken, skulle tillsvidare uthyras och
i sin mån förränta det kapital, som komme att nedläggas i fastigheten.
Efter vad sålunda förekommit har arkitekten V. Bodin på uppdrag
af generalpoststyrelsen uppgjort ritningar och kostnadsberäkning för
uppförande å posthustomten i Norrköping — efter rivning av de nu¬
varande byggnaderna — av en ny byggnad, avsedd att inrymma lokaler
för postverket och riksbanken. Byggnaden skulle utföras med grund¬
murar av betong å pålgrund, murar av tegel med slätstrukna fogar å
fasaderna, eldfasta bjälklag m. m. Den vore avsedd att erhålla tre
flyglar, en var upptagande tomtens hela gränslinje, nämligen en mot
Carl Johans torg, en mot Norra Strömgatan och en mot Magasinsgatan.
De två. förstnämnda flyglarna skulle uppföras med 13 meters djup i
tre våningar, men den sistnämnda med allenast 10 meter djup i eu våning.
Ungefär hälvten av den utav flyglarna bildade gården skulle över¬
byggas för att utgöra en fortsättning av postlokalerna i bottenvåningen.
Med hänsyn till byggnadens framträdande läge och dess verkan i
stadsbilden hava flyglarna mot torget och Norra Strömgatan ansetts
böra givas samma höjd, 3 våningar. Det skulle dessutom enligt gene¬
ralpoststyrelsens mening icke vara välbetänkt att, då nu en dyrbar
grund skulle utföras, underlåta att ekonomiskt utnyttja fastigheten i den
utsträckning, som är möjlig.
De särskilda våningarnas disposition skulle bliva följande:
I källaren skulle inrättas ångpannerum, kolkällare, varmkammare,
tvättstuga, ved- och matkällare, rum för riksbankens blankettförråd och
arkiv samt förrådsrum för postverket och toalett för brevbärarna.
Bottenvåningen skulle delas så, att postkontorets lokaler, med två
särskilda ingångar från Carl Johans torg, omfattade flygeln utmed
nämnda torg ända fram till Norra Strömgatan samt dessutom den till
12
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
expeditionslokal överbyggda delen av gården och den låga flygeln mot
Magasinsgatan. Av ifrågavarande utrymmen skulle det i huvudbygg¬
naden till väsentligaste del upptagas av en stor expeditionssal för all¬
mänheten och dess betjänande och i öfrigt av förenämnda två entréer,
tjänsterum för postmästaren och kontrollören, kassavalv m. m. Över-
byggnaden å gården skulle inrymma expeditioner för ankommande och
afgående poster, tidningsexpedition m. in. samt flygeln mot Magasins¬
gatan brevbärarexpedition. Samtliga ovannämnda expeditionslokaler
skulle genom valvöppningar m. m. stå i omedelbar förbindelse med
varandra till underlättande av så väl arbetets utförande som dess över¬
vakande.
Riksbanken, med särskild ingång från Norra Strömgatan, skulle
förfoga över återstoden av flygeln mot sistnämnda gata, vilken del
komme att inrymma en stor banksal samt tjänsterum för verkställande
styrelseledamoten och kassavalv.
Bottenvåningen skulle till några mindre partier entresoleras för
erhållande av frukostrum, kapprum, toalettrum in, in.
Våningen en trappa upp skulle mot Norra Strömgatan, räknat från
hörnet mot Magasinsgatan, inrymma först bostadslägenhet om två rum och
kök för riksbankens vaktmästare samt i fortsättningen rum för riksbanks-
kontorets styrelse, ombudsman och revisorer ävensom ett frukostrum.
Återstoden av våningen skulle ■— frånsett en för en postvaktmästare
avsedd bostadslägenhet om två rum och kök, anordnad längst bort i
våningen — tills vidare vara inredd till kontorslokaler, avsedda att ut¬
hyras till enskilda personer, intill dess postverket behövde för egen
del göra bruk av desamma. Med hänsyn till sistnämnda förhållande
komme rumsindelningen att i allmänhet ske medelst lätta väggar, som
framdeles kunde utan större kostnad eller svårigheter flyttas eller bort¬
tagas.
På detta sätt kunde tills vidare anordnas åtskilliga kontorslägen-
heter.
I våningen två trappor upp skulle inredas bostadslägenheter för
uthyrning, nämligen mot Norra Strömgatan, från Magasinsgatan räknat,
en våning om 6 rum och kök, hall m. m., avsedd för riksbankskonto-
rets verkställande styrelseledamot, vidare två dubletter, vardera med
tambur och toalett, så en våning om 6 rum, kök, hall m. in. samt slut¬
ligen en lägenhet om 2 rum och kök.
Fullmäktige i riksbanken hava för sin del godkänt förslagsritningarna
i vad dessa beröra lokaler, som äro avsedda för riksbankens behov.
Utgifter för kapitalökning; bil. 1.
13
Enligt de uppgjorda beräkningarna skulle ovan beskrivna bygg¬
nadsföretag komma att draga en kostnad av 380,400 kronor, därvid
rivningen av nuvarande byggnader ansetts bliva betald med de därvid
erhållna materialierna. Av kostnaden belöper en högst väsentlig del
på grunden, vilken komme att betinga en utgift av 64,000 kronor.
Själva byggnaden över källargolvet har beräknats skola kunna utföras
för omkring 252,000 kronor. Övriga utgiftsposter äro värmeledning,
vatten- och avloppsledningar samt ledningar för elektriskt ljus, tillhopa
46,000 kronor, vartill komma arvoden till arkitekt och arbetsledning
m. in. med sammanlagt omkring 18,000 kronor. Men då i det beräk¬
nade kostnadsförslaget intet belopp finnes upptaget till mötande av
oförutsedda utgifter, och under arbetets fortgång kunna tillstöta om¬
ständigheter, vilka icke kunnat nu förutses, anser generalpoststyrelsen,
att för byggnadsföretaget behöver anvisas ett anslag av 400,000 kronor.
Vid en förberedande granskning av styrelsens förslag syntes det mig
kunna ifrågasättas, om icke utrymme för såväl postverket som riks¬
banken skulle genom tillbyggnad i mindre omfattning kunna beredas
för en väsentligt lägre kostnad än den av styrelsen beräknade. På
sätt jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 26 april 1912 fram¬
höll ansåg jag därför förslaget i sitt dåvarande skick icke böra fram¬
läggas för Riksdagen.
Nu bär generalpoststyrelsen i skrivelsen den 23 oktober 1912 åter
upptagit förslaget om nybyggnad i Norrköping. Efter att hava erinrat
om sin föregående framställning i ämnet, yttrar styrelsen, att styrel¬
sens förslag beträffande om- och tillbyggnad av nuvarande fastigheten
rönt ett bestämt motstånd från riksbankens sida, särskilt härutinnan
att banklokalen enligt förslaget ej bleve belägen på nedre botten.
På grund häraf och då det utrymme, som oundgängligen erfordrades
för postlokalerna inom bottenvåningen, icke kunde medgiva banklokaler¬
nas anordnande i denna våning, såg sig generalpoststyrelsen nödsakad
frångå planen om den ifrågasatta om- och tillbyggnaden samt i stället
föreslå uppförande, efter rivning av det nuvarande posthuset, av en
helt och hållet ny byggnad, avsedd att inrymma inom bottenvåningen
lokaler för såväl postverket som riksbanken. Generalpoststyrelsen an¬
såg nämligen, att, enär omfattande och kostsamma ändrings- och till-
byggnadsarbeten sålunda under alla förhållanden måste vidtagas å post¬
huset för att bereda lämpliga lokaler åt enbart postkontoret samt då
jämväl för riksbankens afdelningskontor på platsen, vilket nu vore
inrymt i enskild fastighet, erfordrades större och mera tidsenliga lokaler,
det vore för statsverket fördelaktigast, att erforderligt utrymme för post-
14
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
verket och riksbanken bereddes i en och samma byggnad, i synnerhet
som postverkets innehavda fastighet hade en för båda institutionerna
lämplig belägenhet.
Styrelsen lämnar härefter en närmare redogörelse för, huru de
båda olika byggnadsförslagen i ekonomiskt hänseende skulle ställa sig.
Alt. 1. Om- och tillbyggnad.
Härvid framhåller styrelsen till en början, att, såsom förut nämnts,
i kostnadsförslaget för om- och tillbyggnaden icke inberäknats någon
kostnad för förstärkning av grunden under den kvarstående delen av
den nuvarande posthusbyggnaden. Ehuru vid tillbyggnaden enligt för¬
slaget icke skulle uppstå någon ökad belastning å denna del av grun¬
den, torde dock, enligt vad en år 1901 verkställd undersökning g av vid
handen, med hänsyn till grundbottnens dåliga beskaffenhet, huvudsak¬
ligen mjuk blålera, samt själva grundmurarnas mindre goda beskaffen¬
het under hela huset, en grundförstärkning bliva nödvändig för vidmakt¬
hållande av den gamla byggnaden. Kostnaden för dylik grundförstärk¬
ning torde, enligt hvad arkitekten Bodin uppgivit och som även fram¬
går av förenämnda transumt, böra beräknas till minst 30,000 kronor.
Vidare har vid uppgörandet av kostnadsförslaget antagits, att do gamla
bjälklagen vore av sådan beskaffenhet, att de ej behövde omgöras eller
förstärkas. De ursprungliga bjälkkonstruktionerna hava emellertid bli¬
vit avsevärt rubbade genom de ändringsarbeten, som tid efter annan
blivit utförda inom byggnaden. En del murpartier hava därvid blivit
borttagna och ersatta med stöd, och till följd därav hava med säker¬
het åtskilliga golvbjälkar blivit avväxlade. Detta är givetvis förhåll¬
anden, från vilka man icke torde böra bortse vid beräknandet af kost¬
naderna för förändringsarbeten inom den gamla delen af byggnaden.
En fullt tillförlitlig beräkning av kostnaden för förstärkning av bjälk¬
lagen kan emellertid icke verkställas utan vidlyftiga håltagningar och
undersökningar, men torde kostnaden för dessa förstärkningar, enligt
vad arkitekten numera uppgivit, approximativt kunna beräknas till in¬
emot 10,000 kronor.
Till den förut angivna kostnaden för om- och till-
byggnaden.............................................................
|
........................ kr.
|
234,000: —
|
bör alltså komma för grundförstärkning......
|
........................ »
|
30,000: —
|
samt för förstärkning av bjälklag.................
|
........................ »
|
10,000: —
|
|
Transport kr.
|
274,000: —
|
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
15
Transport kr. 274,000: —
Dessutom torde beräknas för beläggning af golven
med korkmattor, viktoriaplattor och dylikt........................ » 4,000: —
samt för oförutsedda utgifter................................................. » 7,000: —
Totalkostnaden för om- och tillbyggnaden skulle
således komma att uppgå till ............................................... kr. 285,000: —
i stället för, såsom förut beräknats, 234,000 kronor.
Det kapital, som skulle förräntas vid en om- och tillbyggnad, upp¬
går sålunda till:
förenämnda byggnadskostnader...................................... kr. 285,000: —
samt, då, enligt grunderna för den nya riksstatens
uppställning, det af staten i byggnaden nedlagda kapi¬
tal icke får nedskrivas utan måste genom underhåll
uppehållas, fastighetens (inklusive tomtens) nu bokförda
värde .............................................................................................. » 92,000: —
eller således tillhopa kr. 377,000: —
Såsom framgår av Kungl. Ma,j:ts nådiga proposition angående post¬
verkets stat för driftkostnader år 1913 har departementschefen vid be¬
räknandet av det belopp, som borde avsättas till en förnjmlsefond för
att uppehålla postverkets hus i deras fulla värde, ansett, att tills vidare
borde beräknas en afsättning av åtminstone lf a procent på de i bruk
tagna fastigheternas värde. Enär staten för upplånta medel i ränta
torde få erlägga högst 4 procent, lärer således å de till statens bygg¬
nader nedlagda kapital böra beräknas en årlig inkomst av omkring 5 Va
procent. Med hänsyn emellertid därtill att några nämnvärda underhålls¬
kostnader icke under de närmaste åren torde behöva nedläggas å de
nyuppförda byggnaderna har vid efterföljande kalkyler räknats med en
inkomstsiffra av 5 procent å de uti fastigheten (inklusive tomten) ned¬
lagda kapital.
5 procent å förenämnda 377,000 kronor utgör 18,850 kronor.
Enligt detta förslag skulle hela byggnaden komma att disponeras
för statsverkets behov, och kostnaderna för de båda statsinstitutionernas
lokaler, tillhopa 1,777 nr, uppgå till 18,850 kronor, hvilket utgör om¬
kring 10 kronor 60 öre för nr.
16
Utgifter för kapitalökning: bil. i.
Alt. II. Nybyggnad efter rivning av gamla huset.
Byggnadskostnaderna ..............
Fastigheternas bokförda värde
kr. 400,000
» 92,000
tillhopa kr. 492,000
Då den å tomten nu befintliga byggnad måste rivas,
bör emellertid en nedskrivning av fastighetens värde
ske och således från sistnämnda summa avdragas det
beräknade värdet av byggnaden............................................. » 32,000: —
De i byggnaden ingående materialierna hava näm¬
ligen icke något högre värde, än att de ungefärligen
täcka utgifterna för byggnadens rivning och platsens
avröjning. _
Återstående kostnad kr. 460,000: —
Fem procent härå utgör 23,000 kronor.
Hyresinkomsterna för år av de för uthyrning avsedda lägenheterna
torde kunna antagas komma att uppgå till:
för kontorslägenheter, 384 nr å 15 kr.,........................ kr. 5,760: —
» våning om 6 rum och kök m. m......................... » 1,400: —
» )> » 2 » » » » 450: —
kr. 7,610: —
De årliga kostnaderna för statsverket för erhållande av förenämnda
ränta å det nedlagda kapitalet skulle således för de båda institutionernas
lokaler, tillhopa 2,109 nr, bliva 15,390 kronor eller 7 kronor 30 öre för m2.
Härav framgår, att, ehuru statsverket visserligen för en om- och
tillbyggnad skulle få nedlägga mindre kapital än för en nybyggnad,
förslaget med om- och tillbyggnad dock ur ekonomisk synpunkt ställer
sig ofördelaktigare än det andra. Statsverkets årliga kostnader för
postens och riksbankens lokaler tillhopa skulle nämligen bliva 3,460
kronor dyrare enligt förslaget med om- och tillbyggnad än enligt för¬
slaget med nybyggnad — 18,850 kronor respektive 15,390 kronor — och
detta oaktat lokalernas ytinnehåll enligt det förra förslaget skulle bliva
332 nr mindre än enligt det senare, respektive 1,777 nr och 2,109 nr.
Därjämte har generalpoststyrelsen framhållit, att vid en om- och
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
17
tillbyggnad skulle ej såsom vid en nybyggnad erhållas en i sin helhet
eldfast byggnad. I den gamla byggnaden skulle nämligen ej bliva några
eldfasta bjälklag, utan träbjälklagen och trägolven bibehållas. Dessutom
skulle lokalerna enligt alternativ I, i s}Tnnerhet riksbankens, ej bliva
tillnärmelsevis så ändamålsenliga som enligt alternativ II samt i övrigt
möjlighet icke förefinnas till framtida utvidgning inom befintliga bygg¬
nader. I anledning hiirav och då någon påbyggnad av den äldre bygg¬
naden till följd av grundens dåliga beskaffenhet antingen icke alls eller
åtminstone först efter en mycket dyrbar grundförstärkning skulle kunna
äga rum, måste förutsättas, att, därest eu om- och tillbyggnad nu
skulle komma till utförande, man i allt fall inom eu ej alltför avlägsen
framtid vore nödsakad, för att bereda större lokaler åt de båda stats¬
institutionerna, i anseende till den allmänna rörelsens utveckling låta
riva den då kvarstående äldre delen av posthuset och i dess ställe ut¬
föra en nybyggnad. Kostnaden för denna skulle då naturligtvis bliva
för statsverket betydligt dyrare än om redan nu hela den nuvarande
posthusbyggnaden reves och i dess ställe uppfördes en nybyggnad,
vilken för eu mycket lång tid framåt skulle bereda fullt tillräckliga
lokaler för de båda statsinstitutionerna.
I anledning av vad sålunda anförts och under åberopande i övrigt
av de skäl, som närmare utvecklats i förberörda skrivelse den 2 febru¬
ari 1912, anser generalpoststyrelsen fortfarande, att ifrågavarande bygg-
nadsfråga lämpligast och riktigast löses genom en fullständig nybygg¬
nad i enlighet med de av arkitekten Bodin uppgjorda ritningarna.
Generalpoststyrelsen har även, efter anmodan, haft under omprövning
huruvida någon förenkling i ett eller annat hänseende kunde vidtagas i
fasadbehandlingen för att därigenom nedbringa kostnaden för nybyggna¬
den, men har ansett sig böra frångå denna tanke. Med hänsyn till bygg¬
nadens framskjutna läge i stadsplanen och då hyresinkomsterna givet¬
vis till en del äro beroende på byggnadens yttre utseende samt då i
allt fall byggnaden icke lärer kunna anses vara försedd med någon i
högre grad framträdande eller dyrbar arkitektonisk utsmyckning, finner
generalpoststyrelsen det icke vara lämpligt att vidtaga några förenklin¬
gar, genom vilka för övrigt endast ett jämförelsevis obetydligt belopp
skulle kunna inbesparas.
Generalpoststyrelsen meddelar även, att riksbanksfullmäktige under
hand förklarat sig fortfarande villiga att, om nybyggnaden kommer till
utförande enligt alternativ II, förhyra de för riksbankens behov avsedda
lokaler, jämväl innefattande bostadslägenhet åt verkställande styrelse¬
ledamoten vid avdelningskontoret samt vaktmästarbostaden.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 1 haft. 3
18
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[2.] För att kunna på ett skyndsamt och betryggande sätt verkställa
de på grund av poströrelsens i Norrköping stegring alltjämt växande
postgöromål är det, säger styrelsen, oundgängligen nödvändigt, att post¬
verket snarast får till sitt förfogande större och ändamålsenligare lokaler
än för närvarande.
Generalpoststyrelsen anser sålunda synnerligen angeläget, att frå¬
gan för postverkets del bliver slutligt löst vid 1913 års Riksdag, då i
så fall byggnaden kunde beräknas vara fullt färdig till den 1 oktober
1915.
Jämväl för riksbanken vore det av vikt, att frågan bragtes till sin
lösning vid sagda Riksdag. Den av riksbanken nu förhyrda lokalen
är nämligen förhyrd till den 1 oktober 1913, med rätt för riksbanken
att, därest anmälan därom göres före den 1 april samma år, få mot
nu utgående hyresbelopp förhyra lokalen på ytterligare ett, eventuellt
två år, eller således högst intill den 1 oktober 1915.
Styrelsen hemställer därför om ett anslag å 400,000 kronor för år
1914 till uppförande å posthustomten i Norrköping, efter rivning av det
nuvarande posthuset, av ny posthusbyggnad, inrymmande jämväl lokaler
för riksbankens behov.
Departements Med mitt förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 26 april
chef,:,,. 1QP2 angående tillbyggnad imindre omfattning till posthusbyggnadeniNon-
köping avsåg jag icke uteslutande det av styrelsen omnämnda alternativet
till om-och tillbyggnad utan närmast att genom en envåningstillbyggnad åt
tomtens gårdssida och förändringar i övrigt å nedre botten erhålla använd¬
bara lokaler för postverket, under det riksbanken skulle erhålla tillräckligt
utrymme eu trappa upp genom åtskilliga omändringar av därvarande lägen¬
heter. Eu överslagsberäkning jämte utkast i sådan riktning uppgjordes
också av den av styrelsen anlitade arkitekten, vilken beräknade, att kost¬
naderna för själva om- och tillbyggnaderna enligt det av mig påtänkta
förslaget skulle komma att uppgå till mellan 130,000 och 140,000 kronor.
Han framhöll emellertid, att i nämnda summor icke inginge några kost¬
nader för förstärkningar av grunden, vilka med all säkerhet skulle visa
sig nödvändiga. I huru stor utsträckning särskilda arbeten till följd av grun¬
dens dåliga beskaffenhet samt de upprepade gånger vidtagna ändrin¬
garna i den gamla byggnaden kunde bliva erforderliga, ansåg han
synnerligen svårt att beräkna. Därtill kom också, att riksbanksfullmäk¬
tige icke funno sig kunna godkänna en på nämnda sätt anordnad lo¬
kal för riksbanken i våningen en trappa upp. Under sådana förhållan¬
den har jag måst övergiva tanken på en dylik ombyggnad i mindre skala.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
19
Då det således nu torde återstå allenast att välja mellan de av
styrelsen framlagda alternativen, har jag kommit till det resultat, att
den av styrelsen ifrågasatta om- och tillbyggnaden av nuvarande post¬
huset icke medför sådana fördelar, att den bör föredragas framför en
nybyggnad. Kostnaderna för en ombyggnad uppgå enligt den före¬
liggande utredningen till omkring 71 procent av kostnaderna för en
fullständig nybyggnad, och det oaktat bleve byggnaden icke en i allo
fullgod lokal för postverkets behov, varjämte man sannolikt kunde för¬
vänta, att riksbanken, som ej vore villig att hyra i övre våningen av
det ombyggda posthuset, inom kort såge sig föranlåten att på egen
hand skaffa sig lokal. Genom förslaget till fullständig nybyggnad
däremot synes mig såväl postverkets som riksbankens lokalfråga på ett
tillfredsställande sätt vara löst för den framtid, som nu kan tagas i
beräkning. Då därjämte de beräknade årliga utgifterna för en bygg¬
nad av den beskaffenhet, som nu föreslås, efter avdrag av de inkom¬
ster, som påräknas med hänsyn till det synnerligen fördelaktiga läget,
understiga motsvarande utgifter för en fastighet efter ombyggnadsför-
slaget, anser jag mig böra tillstyrka det av styrelsen förordade förslaget
till en helt ny kombinerad post- och riksbanksbyggnad.
Under frågans behandling har även varit på tal möjligheten att
förlägga byggnaden å annan tomt, som staden kunde tänkas vara villig
att lämna i utbyte mot postverkets nuvarande tomt, och därigenom till¬
äventyrs nedbringa byggnadskostnaderna. Då emellertid generalpost¬
styrelsen motsatt sig ett sådant förslag, enär läget av postverkets nu¬
varande tomt måste anses särskilt lämpligt ur postal synpunkt samt
jämväl fördelaktigast för riksbanken del, har jag icke ansett mig kunna
påyrka den föreslagna nybyggnadens förläggning å annan, postverket
ej nu tillhörig tomt i staden. Den föreslagna byggnadens arkitektur
och yttre utstyrsel är möjligen något anspråksfull, men med hänsyn
till tomtens läge och då de förenklingar, som kunna ifrågasättas, i allt
fall blott medföra ringa besparing, torde det av generalpoststyrelsen
begärda anslaget 400,000 kronor böra av Riksdagen äskas. Jag skall
dock, vid Kungl. Maj ds slutliga fastställande av ritningarna, söka tillse,
huruvida icke lämpliga förenklingar med avseende å byggnadens yttre
utstyrsel kunna ske.
Det anslag, som begäres till byggnader för postverkets räkning,
uppgår till 625,000 kronor. På sätt hittills varit vanligt, synes ansla¬
get böra delas på två år; och torde för att byggnaden i Norrköping
måtte inom erforderlig tid kunna bliva färdig en del av det för denna
byggnad ifrågasatta anslaget böra utanordnas redan underår 1913.
20
Utgifter för kapitalökning: bil. i.
[2.] På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att, i avvaktan på den nådiga proposition,
som kan komma att avlåtas till Riksdagen angående
inköp av tomt och uppförande av byggnad i Udde¬
valla för post- och telegrafverkens behov, tills vidare
för ändamålet beräkna ett anslag för år 1914 av
125.000 kronor,
dels ock till uppförande å den postverket till¬
höriga tomt i Norrköping, efter rivning av härvarande
posthus, av ny posthusbj^ggnad, inrymmande jämväl
lokaler för riksbankens behov, bevilja ett anslag av
400.000 kronor samt därav för år 1914 anvisa 200,000
kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att av anslaget för
nybyggnader redan under år 1913 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 100,000 kronor.
Telegrafverket.
[3-1
Inköp och
bebyggande
av fastig¬
heter.
Till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räk¬
ning anvisades för år 1913 ett belopp av 500,000 kronor. Dessa medel
voro avsedda att användas på följande sätt:
till
|
stationsbyggnaden
|
i
|
Landskrona........
|
...................... kronor
|
60,000
|
—-
|
))
|
»
|
»
|
Lund ..................
|
..................... )>
|
100,000
|
—
|
|
x
|
)>
|
Örebro ...............
|
..................... »
|
124,000
|
—
|
»
|
)>
|
»
|
Borås ...................
|
..................... »
|
100,000
|
—
|
»
|
)>
|
»
|
Karlshamn..........
|
.................... )>
|
100,000
|
—
|
X
|
förrådsbyggnad
|
|
Boden..................
|
................... »
|
16,000
|
—
|
|
|
|
|
Summa kronor
|
500,000
|
—
|
I skrivelse den 8 oktober 1912 med förslag till beräkning av an¬
slag för kapitalökning för år 1914 anför telegrafstyrelsen, att sty¬
relsen för år 1914 anser sig kunna begränsa anslaget under ifrågava¬
rande utgiftstitel till samma belopp som för år 1913 eller 500,000
kronor. Detta belopp skulle fördela sig på nedan omförmälda olika
byggnadsföretag.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
21
Riksdagen medgav år 1910, att å telegrafverket tillhörig tomt i
Lund finge uppföras en telegrafstationsbyggnad, tillika inrymmande
lokaler för postkontoret i staden, för en kostnad ej överstigande
300.000 kronor, samt, år 1911, att för samma stationsbyggnad finge
användas ytterligare 50,000 kronor. Sedan i staten för år 1911 under
rubriken fastigheter ett belopp af 63,300 kronor upptagits för detta
byggnadsarbetes påbörjande och till samma arbetes fortsättande ett
belopp av 100,000 kronor upptagits som anslag för vartdera af åren
1912 och 1913, har återstoden, 86,700 kronor, upptagits att utgå under
år 1914.
År 1910 medgav Riksdagen, att å tomt i Örebro, som kunde komma
att inköpas, finge uppföras en telegrafstationsbyggnad, tillika inrym¬
mande lokaler för postkontoret i staden, för en kostnad icke översti¬
gande 450,000 kronor. Sedan behövliga medel till inköp af lämplig-
tomt i nämnda stad blivit av 1907 och 1910 årens Riksdagar anvisade,
har telegrafstyrelsen, jämlikt nådigt bemyndigande den 4 juli 1910,
inköpt fastigheten, kvarteret nr IV Söder i Örebro.
I staten för år 1911 upptogs under rubriken fastigheter ett belopp
av 50,000 kronor för påbörjande av stationsbyggnaden i Örebro.
Sedan Riksdagen till samma arbetes fortsättande för år 1912 be¬
viljat ett anslag av 131,000 kronor och för år 1913 ett belopp av
124.000 kronor, har återstoden, 145,000 kronor, upptagits att utgå under
år 1914.
Sedan Riksdagen år 1911 medgivit, att å telegrafverket tillhörig-
tomt i Borås finge uppföras eu telegrafstationsbyggnad, inrymmande
lokaler jämväl för postkontoret i staden, för en kostnad ej översti¬
gande 400,000 kronor, samt till detta byggnadsarbetes påbörjande
anvisat ett belopp av 200,000 kronor, har till fortsättande av samma
stationsbyggnad anvisats ett belopp av 100,000 kronor att utgå under
år 1913. Återstoden, 100,000 kronor, har nu upptagits att utgå under
år 1914.
Sedan Riksdagen år 1912 medgivit, att å telegrafverket tillhörig
tomt i Karlshamn finge uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrym¬
mande jämväl lokaler för postkontoret i staden, för en kostnad ej
överstigande 325,000 kronor, samt för denna stationsbyggnads på¬
börjande anvisat ett anslag av 100,000 kronor, har för fortsättande av
samma byggnadsarbete ett belopp av 108,300 kronor upptagits att utgå
under år 1914.
[3.]
Stationsbygg¬
nad i Lund.
Stationsbygg¬
nad i Örebro.
Stationsbygg¬
nad i Borås.
Stationsbygg¬
nad i Karls¬
hamn.
22
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[3.] Riksdagen medgav år 1908, att för telegrafverkets behov finge,
inköp av efter Kungl. Maj:ts prövning och godkännande, inköpas för byggnads-
Eekiietuna. f°mt lämplig fastighet i Eskilstuna och att köpeskillingen för denna
fastighet finge utbetalas av de utav 1907 års Riksdag för anskaffande
av lokaler för telegrafverkets behov beviljade lånemedel, 3,000,000 kronor.
Emellertid medtog inköpet av byggnadstomt i Örebro, vilket in¬
köp enligt 1907 års Riksdags beslut jämväl var avsett att gäldas av
ovannämnda lånemedel, så mycket större summa, än beräknat var,
att den då återstående delen av dessa medel ej ens räckte till detta
tomtköp, vilket därför måste delvis likvideras med medel av andra
anslag.
När telegrafstyrelsen nu anser, att inköp av tomt i Eskilstuna ej
längre kan uppskjutas, måste därför anslag till detta tomtköp ånyo
begäras.
Telegrafstyrelsen har erhållit anbud på två tomter, vilka båda
hava sådant läge, att de kunna komma ifråga för en telegraf- och post-
byggnad.
Den ena, gården nr 265, som är belägen vid Nybrogatan och Ra-
demachergatan samt vetter med hörnet mot Fristadstorget och har en
areal av 1,422,7 kvadratmeter, har erbjudits telegrafverket för ett pris
av 45,000 kronor. Den andra, gården nr 259, som är belägen vid Gym¬
nastikgatan och Rademachergatan samt har en 27,27 meter lång fasad
mot Fristadstorget och innehåller i areal 1,305 kvadratmeter, har er¬
bjudits telegrafverket för ett pris av 60,000 kronor. Tomterna äro
belägna i varandra närgränsande kvarter och vetta åt samma väder¬
streck, ingendera är bebyggd med hus av något vidare värde, grund¬
förhållandena å båda tomterna torde vara ungefär desamma. Skillnaden
mellan de båda tomterna är sålunda, bortsett från den relativt obetyd¬
liga skillnaden i areal, att nr 265 ligger intill två smala gator, respek¬
tive 7,72 och 8.31 meter breda, under det att nr 259 har ena fasaden,
27,27 meter, vettande mot Fristadstorget. Telegrafstyrelsen har ansett
denna sistnämnda omständighet väga så mycket till fördel för tomten
nr 259, att denna, oaktat prisskillnaden af 15,000 kronor, bör före¬
dragas framför nr 265 till bebyggande för ifrågavarande statsändamål.
Generalpoststyrelsen, som under hand tillfrågats, huruvida ifrågavarande
tomter vore lämpligt belägna för inrymmande av postkontoret i bygg¬
nad, uppförd å endera av dem, har också förklarat sig på det livligaste
tillstyrka valet av tomten nr 259. Telegrafstyrelsen har därför, under
förutsättning av Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande, med
ägaren till tomten nr 259 i Eskilstuna träffat avtal om inköp av nämnda
23
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
tomt för eu köpeskilling av 60,000 kronor. Detta belopp har upptagits
att utgå under år 1914.
Mot telegrafstyrelsens förslag att i staten för år 1914 upptaga
ovan angivna belopp till fortsättande av stationsbyggnaderna i Lund,
Örebro, Borås och Karlshamn har jag icke något att anmärka.
Beträffande frågan om inköp av byggnadstomt i Eskilstuna för
telegrafverkets behov har jag icke heller funnit anledning till erinran mot
telegrafstyrelsens förslag. Av de två tomter, som närmast avsetts
kunna ifrågakomma, är visserligen tomten n:r 265 något billigare än
tomten n:r 259, men denna senares läge svnes vara gynnsammare.
Under sådana förhållanden och då den relativt obetydliga skillnaden
i areal ej ansetts medföra någon olägenhet, anser jag mig kunna biträda
förslaget att inköpa tomten nr 259 för ett belopp av 60,000 kronor.
Under förutsättning av bifall till vad jag sålunda föreslagit, skulle
för inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets behov för
år 1914 erfordras ett anslag av 500,000 kronor att användas på föl¬
jande sätt:
till stationsbyggnaden i Lund.......................................... kronor 86,700: —
» » » Örebro...................................... j> 145,000: —
» » Borås......................................... » 100,000: —
» )> » Karlshamn .............................. >;> 108,300: —
» inköp av byggnadstomt för telegrafverkets behov
i Eskilstuna ............................................................. » 60,000: —
Summa kronor 500,000: —
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Magt måtte föreslå Riksdagen
dels medgiva,
att för telegrafverkets räkning må inköpas gården
nr 259 i Eskilstuna för en köpeskilling av 60,000
kronor;
dels ock för år 1914 anvisa till inköp och bebyg¬
gande av fastigheter för telegrafverkets räkning ett
anslag av 500,000 kronor.
1 skrivelse den 8 oktober 1912 har telegrafstyrelsen jämväl gjort
framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefon-'och
telegrafväsende för år 1914.
Innan jag redogör för styrelsens framställning i detta avseende,
ber jag att få erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 29
[3.]
Departements¬
chefen.
[4-]
Fortsatt
utveckling'
av statens
telefon- och
telegraf¬
väsende.
24
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
juni 1912 anbefallt statskontoret att till telegrafstyrelsen, på rekvi¬
sition i man av behov, under år 1912 av under händer varande medel
förskottsvis utbetala ett av 1912 års Riksdag- för fortsatt utveckling av
statens telefon- och telegrafväsende anvisat anslag till belopp av
4,000,000 kronor samt tillika bemyndigat telegrafstyrelsen att för
ifrågavarande ändamål efter ingången av år 1913 hos riksgäldskontoret,
på rekvisition i mån av behov, lyfta vad som av förberörda av Riks¬
dagen anvisade belopp då kunde återstå.
I nu förevarande skrivelse bär telegrafstyrelsen anmält, att de
anläggningar, som voro avsedda att utföras för omförmälda medel,
komma att i huvudsak bliva färdiga under år 1912.
Till vilka belopp de för telefon- och telegrafväsendets, utveckling
avsedda medel för de senaste tio aren uppgått framgar av följande tablå.
År.
|
Anslags- och lånemedel för
|
Summa !
|
interurbana tele¬
fonledningar
|
lokala telefonnät
|
telegrafledningar
|
i
; 1908 ....................................
|
700,000
|
1,500,000
|
__
|
2,200,000
|
1904 ...................................
|
1,020,000
|
1,775,000
|
—
|
2,795,000
|
1 1905 ..................................
|
1,039,400
|
2,000,000
|
7,200
|
3,046,600
|
1 1906 ..................................
|
1,800,000
|
1,700,000
|
19,750
|
3,519,750
|
1907 .................................
|
2,500,000
|
2,500,000
|
99,200
|
5,099,200
|
1908 ...................................
|
2,500,000
|
2,500,000
|
35,400
|
5,035,400
|
1909 ....................................
|
750,000
|
3,250,000
|
136,800
|
4,136,800
|
1910....................................
|
650,000
|
2,850,000
|
7,500
|
3,507,500
|
| 1911 ..................................
|
950,000
|
3,050,000
|
11,000
|
4,011,000
|
1912 ....................................
|
1,300,000
|
2,693,700
|
6,300
|
4,000,000
|
Telegrafstyrelsen anför vidare, att den samtalstrafik, som de inter-
urbana telefonledningarna äro avsedda att förmedla, allt efter som nya
ledningar öppnats, befunnit sig i ständig tillväxt, ku av styreiseu läm¬
nad översikt av de senaste tio årens utveckling i fråga om antalet
telefonsamtal mot särskild avgift visar t oljande siffror:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 25
|
Telefonsamtal mot
särskild avgift
|
Sanrtals-
avgifter.
|
1
Ökning under året
|
Å r.
|
i samtal
|
i samtalsaygifter
|
|
|
kronor
|
%
|
kronor
|
%
|
1903 ..........................
|
6,470,298 perioder
|
2,019,787
|
12,s
|
252,697
|
14,3
|
1904 ...........................
|
7,516,899 »
|
2,388,899
|
16,2
|
369,112
|
18,3
|
1905 ...........................
|
9,122,780 -
|
2,898,519
|
21,4
|
508,620
|
21,3
|
1906 ...........................
|
10,793,880
|
3,460,950
|
18,3
|
562,431
|
19,4
|
1907 ..........................
|
12,911,168 »
|
4,099,414
|
19,c
|
638,464
|
18,4
|
1908 ...........................
|
14,730,878
|
4,525,004
|
14,i
|
425,590
|
10,4
|
1909 ...........................
|
16,751,450 »
|
5,061,764
|
13,7
|
536,760
|
11,8
|
1910 .........................
|
18,971,853 -
|
5,579,431
|
13,3
|
517,667
|
10,2
|
1911 .........................
|
20,819,076 »
omkring
|
6,150,864
omkring
|
9,7
|
571,433
|
10,2
|
1912.........................
|
21,300,000
|
6,510,000
|
2,3
|
360,000
|
5,8
|
Av dessa siffror äro de för år 1912 approximativt beräknade med
ledning av förhållandena under de sex forsta månaderna av året.
Den utveckling, som framgår av dessa siffror, synes, yttrar styrel¬
sen vidare, allt fortfarande komma att äga bestånd, och det måste därför
vara telegrafstyrelsen angeläget att genom anläggande av nya förbin¬
delser bereda möjlighet att framföra den växande trafiken och tillfreds¬
ställa de ökade anspråken på en snabb expedition. I detta samman¬
hang erinrar styrelsen, att det belopp, som avses för interurbana tele¬
fonledningar, under år 1911 uppgick till 950,000 kronor samt under
år 1912 till 1,300,000 kronor. För år 1913 har styrelsen ansett ansla¬
get i fråga böra upptagas till 1,200,000 kronor. Av denna summa
skulle ,991,950 kronor användas till nya ledningar, 149,550 kronor till
kablar, stationsanordningar och stolpiller för det interurbana telefon¬
nätet samt 58,500 kronor reserveras för oförutsedda ledningar, som
visa sig oundgängligen behövliga under året.
Beträffande de lokala telefonnäten har på samma sätt, som ägt rum
under de närmast föregående åren, även under år 1912 utvecklingen
av statens telefonväsende skott genom anordnande av telefonnät å sådana
orter, där dylika förut icke funnits, genom anläggning av nya förbin¬
delseledningar eller, såsom de numera inom telegrafverket benämnas,
landsledningar samt genom utvidgning av statens förutvarande lokalnät.
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 4
26
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Utvecklingens gång under de senaste tio åren framgår av följande
av telegrafstyrelsen meddelade uppgifter.
i
Å r.
|
Antal telefon¬
apparater vid
årets slut
|
Under året
influtna inträdes-
och abonne¬
mangsavgifter
|
Ökning i antalet
telefonapparater
under året
|
Ökning under året
i inträdes- och
abonnemangs¬
avgifter
|
Antal
|
%
|
Kronor
|
%
|
1903..........................
|
67,740
|
3,356,510
|
6,340
|
10,3
|
243,734
|
7,8
|
1904..........................
|
74,512
|
3,735,245
|
6,772
|
10,o
|
378,735
|
11,3
|
1905...........................
|
81,994
|
4,132,288
|
7,482
|
10,o
|
397,043
|
10,0
|
1906..........................
|
90,811
|
4,547,447
|
8,817
|
10,8
|
415,159
|
10,0
|
1907...........................
|
102,094
|
5,177,171
|
11,283
|
12, i
|
629.724
|
13,9
|
1908........................
|
109,939
|
5,695,571
|
7,845
|
7,7
|
518,400
|
10,0
|
1909...........................
|
118,949
|
5,980,588
|
9,010
|
8,2
|
285,017
|
5,0
|
1910..........................
|
128,410
|
6,437,264
|
9,461
|
8,0
|
456,676
|
7,c
|
1911........................
|
137,799
|
7,110,920
|
9,389
|
b»
|
673,656
|
10,5
|
|
omkring
|
omkring
|
|
|
|
|
1912..........................
|
148,000
|
7,550,000
|
10,200
|
7,4
|
440,000
|
6,2
|
Telegrafstyrelsen anför härefter, att vid uppgörande av arbetspla¬
nen för år 1913 styrelsen, oaktat arbetena begränsats till de allra
nödvändigaste, icke kunnat upptaga de för planens genomförande,
beträffande de lokala telefonnäten, erforderliga medel till lägre belopp
än 2,746,700 kronor.
I nämnda summa ingår jämväl, i likhet med vad som skett vid
beräknande av anslagen för år 1912, ett belopp av 58,100 kronor, avsett
att användas för sådana arbeten, som icke redan nu kunnat förutses,
men som under år 1913 anses komma att visa sig erforderliga och
icke utan olägenhet kunna uppskjutas till ett efterföljande år.
Telegraftrafikens utveckling under de senaste tio åren framgår av
följande uppgifter.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
27
|
Antal
telegram
|
Telegramavgifter
(utom lokaltele-
grafabonne-
mangsavgifter)
|
Ökning
|
(minskning —) under året
|
i r.
|
i antal
telegram
%
|
i telegramavgifter
|
|
|
kronor
|
%
|
1903 .....................
|
2,885,625
|
1,811,494
|
3,7
|
- 5,988
|
— 0,3
|
1904 .....................
|
3,024,103
|
1,872,425
|
4,8
|
60,931
|
3,4
|
1905 .....................
|
3,192,608
|
2,034,288
|
5,6
|
161,863
|
8, G
|
1906 .....................
|
3,472,524
|
2,165,835
|
8,8
|
131,547
|
6,5
|
1907 ....................
|
3,780,319
|
2,292,865
|
8,9
|
127,030
|
5,9
|
1908 .....................
|
3,822,897
|
2,228,494
|
1,1
|
— 64,371
|
— 2,8
|
1909 .....................
|
3,963,079
|
2,207,090
|
3,7
|
— 21,404
|
— 1,0
|
1910 .....................
|
4,142,060
|
2,207,959
|
4,5
|
— 869
|
— 0,04
|
1911 ... :...............
|
4,380,997
|
2,316,290
|
5,8
|
108,331
|
4,9
|
1912 .....................
|
omkring
4,800,000
|
omkring
2,450,000
|
9, G
|
134,000
|
5,8
|
Under de senaste åren har, såsom av en ovan införd tabell fram¬
går, endast smärre anslag erfordrats för nya telegrafledningar. Sty¬
relsen meddelar nu, att något större belopp för detta ändamål erfordras
för år 1913, men att behovet av nyanläggningar för telegraftrafiken
dock kan begränsas till 53,300 kronor.
De nya interurbana telefonanläggningar, utvidgningar inom lokala
telefonnät och nya telegrafledningar, vilka under år 1913 synas tele¬
grafstyrelsen böra ifrågakomma, såvida ej förändrade förhållanden göra
det lämpligt, att i stället för en eller annan av'dem andra arbeten före¬
tagas, äro:
I. Interurbana telefonledningar.
Stockholm—Malmö........................................................... kronor
» —Hälsingborg ............................................... ))
)> —Nässjö—Borås ............................................ ))
Göteborg—Hälsingborg ............................................... »
» —Katrineholm .................................................. »
Hälsingborg—Klippan .................................................... »
» —Växjö.............................. ............................ »
Kalmar—Oskarshamn—Hultsfred ............................... *
Transport kronor
188,800: —
128,450: —
88,800: —
93,000: —
85,800: —
3,700: —
55,700: —
40,100: —
684,350: —
28 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Transport kronor
Malmö—Eslöv ................................................................ »
)> —Halmstad............... >:>
>:> —Kristianstad .............. »
:» —Landskrona ....................... »
Hässleholm—-Kristianstad ............................................... »
Simrishamn—Ystad.......................................................... »
Göteborg—Vänersborg..................... »
Lysekil—Varekil................ »
Nässjö—Linköping ........................... »
Stockholm—Djursholm, 6 ledningar ........................... »
» —Köping....................................................... »
» —Nyköping..................................................... »
)* —Uppsala ........................................................ ))
Uppsala—Enköping........................................................... »
Bollnäs—Ange......................................................... »
Falun—Mora ........................... »
Gävle—Söderhamn ........................................................ »
Hedemora—Krylbo .......................... »
Ludvika—Kopparberg ..................................................... »
Ljusdal—Kårböle .............................................................. »
Landskrona (stationsinredning och kabelarbeten) ... »
Malmö—Arlöv (kabel) .................................................... »
Katrineholms bangård (jordkabel) ................................ • »
Norrköping (ny telefonstation)....................................... »
Nyköping (nätarbete)..................................................... ))
Nyköping-—Nälberga (parstolplinje)............................. »
» —Enstaberga ( » )............................ »
Fågelsång—Gnesta (reglar)........................................... »
Järna—Nälberga (stolplinje) .......................................... »
Saltsjö Duvnäs—Neglinge (pupiniserad luftkabel)... )>
Tomteboda—Järva (jordkabel) ..................................... »
Gävle (interurbankabel) .................................................. »
Övriga mindre arbeten å interurban- och telegraf-
näten.......................................................................... »
Summa kronor
............... »
Summa kronor
684,350: —
1,300: —
47,800: —
10,800: —
4,000: —
2,800: —
3,300: —
6,400: —
11,050: -
31,500: —
1,050: —
21,200: —
7,300:
16,000: —
13,500: —
43,800: —
28,300: —
29,100: —
6,900: —
.13,800: —
7,700: —
18,000: —
10,000: —
9,100: —
10,300: —
5,600: —
9,500: —
9,500: —
5,300: -
8,600: —
11,000: -
8,750: -
10,400:
33,500: -
1,141,500: —
58,500: -
1,200,000: —
Oförutsedda interurbanledningar
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 29
II. Utvidgning af lokala telefonnät.
Anläggning av nya växelstationer ............................. kronor 200,000: —
Anläggning av landsledningar.
Malmö—Kjävlinge............................................................ » 1,400: —
Vissefjärda—Holmsjö ...................................................... » 1,600: —
Växjö—-Rottne ................................................................ » 1,700: —
Göteborg'—Alingsås....................... ■» 2,100: —
Erikstad—Mellerud....................................................... » 1,250: —
Vänersborg—Brålanda......................................... » 3,400: —
Kävesta—Pålsboda ........................................................ » 900: —
Norrköping—Kålmården.............................................. » 500: —
Svennevad—Hjortkvarn ................................................. » 1,200: —
Örebro—Vintrosa ........................................................ » 1,400: —
Dalarö—Ornö .................................................................... » 5,500: —
Stockholm—Brevik ......................................... » 1,050: —
» —Mölnbo.......................................................... )> 1,500: —
)> —Resarö, 2 ledningar.................................. x> 1,700: —
» —Rindö, 2 » .................................. » 700: —
» —Södertörns villastad, 2 ledningar.......... » 1,400: —
).> —Ulriksdal, 3 ledningar.............................. » 550: —
» —Vaxholm, 2 » » 300: —
» —Åkersberg—Osterskär .............................. » 2,200: —
Riala—Bergshamra ........................................................... ■» 2,100: —
Södertälje—Pilkrog.......................................................... » 1,200: —
Södra Ljusterö—Ingmarsö ............................................ » 3,200: —
» » —Skälvik.................................................. )> 2,900: —
Uppsala—Björklinge .......................... » 2.000: —
» —Harbo ............................................................... » 3,000: —
Åkersberg—Åsättra.................... y> 1,050: —
Ålvsala—Norra Vindö ..................................................... » 1,600: •—
Ekshärad—Uddeholm..................................................... » 2,100: —
Gävle—Kungsgården..................................................... .. » 2,700: —
Leksand—Insjön....................................................... » 700: —
Malung—Vansbro ............................................................. » 3,000: —
Sala—Broddbo................................................................... » 700: —
Smedjebacken—Söderbärke............................................ » 1,500: —
Transport kronor 58,100: —
30
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Åshammar—Kungsgården
Hjerpen—Storlien................
Sundsvall—Alnön.................
)> —Nedansjö ..........
Umeå—Vännäs—Vindeln
Hälsingborg
Karlskrona ..
Landskrona..
Lund..............
Malmö ..........
Borås............
Göteborg .....
Linköping....
Norrköping .
Örebro ..........
Stockholm....
Uppsala .......
Sundsvall ....
Öfriga orter
riket.
Inom I linjedistriktet
)) II ' »
)) III
)> IV »
)) V
:» VI »
» VII
ransport kronor
|
58,100: —
|
.............. )>
|
800: —
|
.............. »
|
9,200: —
|
.............. ))
|
800: —
|
............... »
|
1,000: —
|
............... »
|
8,700: —
|
Summa kronor
|
78,600: —
|
ing av näten i:
|
|
............... kronor
|
47,300: —
|
............... »
|
34,000: —
|
............... »
|
54,300: -
|
.............. »
|
13,500: —
|
............... D
|
35,200: —
|
............ »
|
22,500: —
|
............. ))
|
10,000: —
|
............... »
|
10.200: -
|
............... »
|
15,400: —
|
........... »
|
44,900: -
|
............. »
|
515,600: -
|
......... »
|
26,300: —
|
........... ))
|
16,000: —
|
............... »
|
249,800: —
|
Summa kronor
|
1,095,000: —
|
vid förut befintliga nät.
|
.............. kronor
|
325,000: —
|
......... )>
|
175,000: —
|
.............. »
|
130,000: —
|
.............. ).«
|
470.000: —
|
......... »
|
110,000: —
|
............... )>
|
70,000: —
|
.............. ))
|
35,000: —
|
Summa kronor
|
1,315,000: —
|
.............. »
|
58,100: —
|
Oförutsedda arbeten
31
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
in. Telegrafledningar.
Gävle—Sundsvall ............................
Umeå—Luleå.................................... .
Vivstavarv—Härnösand—Ullånger
............. kronor
|
24,000: -
|
............. ))
|
22,700: —
|
.............. »
|
6,600: —
|
Summa kronor
|
53,300: —
|
Sammanfattning,
telefonledningar
I. Interurbana
m. m......
Oförutsedda telefonledningar ...
II. Anläggning av kabelvägar in. in.
» » nya abonnentled-
ningar...............
» » nya växelstationer
» » » landsledningar
Oförutsedda arbeten .....................
III. Telegrafledningar ............................
kronor 1,141,500: —
_ 58,500: — 1.200,000: —
» 1,095,000: —
» 1,315,000
)) 200,000
)) 78,600
» 58,100
------'_______ —
.................................. 53,300: -
Summa kronor 4,000,000: —
Mot Telegrafstyrelsens förevarande förslag har jag ingen erinran.
Jag hemställer fördenskull, att Kung!. Majt måtte föreslå Riksdagen
att för fortsatt utveckling av statens telefon- och
telegrafväsende för år 1914 anvisa ett anslag av
4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att för¬
skottsvis redan under år 1913 av tillgängliga medel ut¬
anordna beloppet.
Telegrafstyrelsens framställning om anslag till fortsatt utveckling [5.1
av statens telefon- och telegrafväsende avser därjämte anvisande av Telefon,
medel för anordnande av telefonförbindelse med Gottland. kabel till
Beträffande vad förut i detta ärende förekommit tillåter jag mig ttottIand'
erinra om följande.
Vid 1900. års Riksdag väcktes inom första kammaren av herr G. 1900 ars
Björlin en motion (n:r 10), däri föreslogs, att Riksdagen måtte å extra Riksdag,
stat för år 1901 anvisa ett belopp av 218,750 kronor att ställas till tele¬
grafstyrelsens förfogande för anordnande av telefonförbindelse medels
eu dubbelledning mellan Gottland och fastlandet över Öland och
Oskarshamn.
32 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
I motionen anfördes huvudsakligen följande. Med Gottland vore
kommunikationerna besvärliga och otillräckliga, och postgången vore,
åtminstone tidtals, sen och otillfredsställande, ett förhållande, som vad
telefonanläggningar vidkomme i högre grad än annorstädes pakallade
statens mellankomst. Visserligen hade Gottland för några år sedan
erhållit en ny telegrafkabel, men eu telegrafförbindelse kunde icke
ersätta telefonförbindelsen. De skäl, som anförts mot anordnandet av
en telefonförbindelse mellan Gottland och fastlandet, hade varit svårig¬
heten att konstruera en passande kabel för så långa avstånd som dem,
som varit ifrågasatta, samt den stora kostnaden för kabelns anskaff¬
ning och nedläggning, en kostnad, som endast i högst ringa mån kun¬
nat beräknas varda förräntad genom nytillkomna abonnemangsavgifter
å Gottland och fastlandet. Vad första skälet anginge finge det, enligt
vad motionären från sakkunnigt håll, vederbörande byråchef i tele¬
grafstyrelsen, inhämtat, icke längre anses hållbart. Det andra skälet,
den stora kostnaden, vore visserligen i fråga om långa kablar i all¬
mänhet befogat, i synnerhet om man betraktade frågan enbart ur
affärssynpunkt. I fråga om anläggning av telefonförbindelse mellan
Gottland och fastlandet vore detta betraktelsesätt dock icke det riktiga.
Här tillkomme något mera. Tryggandet av förbindelsen med en avläg¬
sen landsdel, allra helst då dennas läge i strategiskt hänseende vore
av den betydelse som Gottlands, innebure i och för sig ett sa stort
statsintresse, att anläggningen av eu telefonförbindelse endast därige¬
nom borde kunna anses uppväga eu betydligt högre kostnadssumma
än den, som eljest i landet förekomme för dylika förbindelser. Då det
emellertid icke gärna kunde sättas i fråga, att telegrafstyrelsen skulle
inlåta sig på ett så pass dyrt och litet lönande företag, hade motio¬
nären tänkt sig möjligheten att staten skulle kunna mellankomma med
ett större bidrag, motsvarande kostnaden för själva kabeln och dess
nedläggning, en kostnad, som enligt af kabelfirman Felten & Guilleaumes
i Mulheim am Rhein i Stockholm varande ombud gjord beräkning
skulle belöpa sig till 178,750 kronor för själva kabeln och 40,000
kronor för nedläggningen.
Statsutskottet anförde i sitt utlåtande (n:r 8), att, i betraktande
av Gottlands isolerade läge och med hänsyn till de svårigheter, som i
synnerhet vintertiden ofta uppstode för upprätthållandet av en regel¬
bunden förbindelse mellan ön och fastlandet, utskottet ansett det ur
såväl strategiska som övriga synpunkter vara av stor vikt, att, så vitt
möjligt vore, åtgärder vidtoges till denna förbindelses underlättande,
och otvivelaktigt vore, att för'sådant ändamål anläggandet av entele¬
fonledning skulle vara av stor betydelse. Motionen ansage sig utskottet
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
33
dock icke kunna förorda. Förslag av denna art borde nämligen icke [5.]
av Riksdagen upptagas till prövning, förrän ärendena genom Kung!.
Maj:ts försorg vunnit den fullständiga utredning, som måste föregå
Riksdagens beslut i desamma. Beträffande den förevarande motionen
både utskottet särskilt velat erinra, att erforderliga upplysningar sak¬
nades ej allenast om vilken väg eu telefonkabel mellan Gottland och
fastlandet borde, med fästat afseende å såväl kostnaden därför som
möjligheten af dess vidmakthållande, lämpligast sträckas, utan även om
huru stor anslutning från abonnenter å Gottland kunde vara att för
sådan telefonförbindelse påräkna.
Motionen, som sålunda avstyrktes av statsutskottet, avslogs av Riks¬
dagen.
Vid 1901 års Riksdag hemställde herr A. Sundblad med flera i 1901 åra
motion (n:r 123) inom andra kammaren, att Riksdagen måtte i skri- Slksdag'
velse till Kung!. Maj:t anhålla, att Kung!. Magt täcktes ofördröjligen
vidtaga åtgärder för åstadkommande av en fullständig utredning angående
anordnandet av telefonförbindelse mellan Gottland och fastlandet samt
därefter för 1902 års Riksdag framlägga det förslag, vartill en sådan
utredning kunde föranleda.
I motionen hänvisades till förenämnda av G. Björlin väckta motion
vid 1900 års Riksdag samt till statsutskottets däröver avgivna utlåtande;
och anfördes i motionen vidare, att, då utskottet sålunda, ehuru det
icke ansett sig kunna hos Riksdagen förorda bifall till motionen, hu¬
vudsakligen af det skäl att ärendet icke genom Kung!. Maj:ts försorg
vunnit fullständig utredning, likväl vitsordat vikten och betydelsen av
underlättandet av förbindelsen mellan ön och fastlandet genom anläg¬
gandet av en telefonledning, man däri haft anledning till förhoppning-
om att Kung!. Maj:t till 1901 års Riksdag skulle inkommit med ett på
fullständig utredning grundat förslag i ärendet. Något sådant förslag
både dock icke blivit framlagt. Då emellertid behovet av eu telefon¬
förbindelse med fastlandet gjorde sig allt mer kännbart lios Gott] undp
befolkning och, efter vad från sakkunnigt håll meddelats, inga tek¬
niska svårigheter mötte för tillverkningen af erforderlig kabelledning
samt kostnaden icke borde anses avskräckande, i synnerhet som det
gällde att främja ett viktigt statsintresse, som väl måste tillgodoses,
även om avkastningen å företaget icke skulle kunna beräknas till av¬
sevärt belopp, hade motionärerna framburit sin motion.
I häröver afgivet utlåtande (n:r 7) meddelade statsutskottet, att,
enligt vad utskottet inhämtat, chefen för civildepartementet i skri¬
velse den 5 februari 1901 anmodat telegrafstyrelsen att inkomma med
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 1 haft. 5
34
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Telegrafsty¬
relsen 1901.
upplysning, huruvida vid telefonteknikens dåvarande läge möjlighet
förefunnes att för skälig kostnad anordna telefonförbindelse mellan
fastlandet och G-ottland, ävensom med de upplysningar i övrigt,
som ansåges kunna inverka på frågan om en dylik telefonförbindelse.
Då frågan sålunda syntes vara föremål för Kung!. Maj:ts särskilda
uppmärksamhet, förefunnes ej någon anledning till avlåtande av skri¬
velse till Kungl. Maj:t i ärendet, varför utskottet hemställde, att mo¬
tionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
I enlighet med utskottets hemställan blef motionen av Riksdagen
avslagen.
Med anledning av ovannämnda anmodan från chefen för civil¬
departementet meddelade telegrafstyrelsen i skrivelse till denne av den
8 mars 1901 följande.
Under år 1900 hade telegrafstyrelsen inlett förberedande förhand¬
lingar angående anordnandet av rikstelefonnät å Gottland. Enär emel¬
lertid de för denna anläggning uppställda villkor ännu icke av veder¬
börande å Gottland antagits, förelåge intet definitivt resultat av för¬
handlingarna, men vore sådant att förvänta under år 1901, och skulle
under sådana förhållanden anläggningen av dubbeltrådiga telefonnät å
Gottland komma att under år 1902 påbörjas. Innan dylika nät, om¬
fattande åtminstone Visby och några av orterna i närheten av denna
stad, kommit till stånd, vore det enligt telegrafstyrelsens uppfattning-
för tidigt att nedlägga eu telefonkabel till fastlandet, då densamma
icke skulle finna avsevärd • användning. I fråga om möjligheten att
åstadkomma en tillfredsställande telefonförbindelse mellan Gottland och
fastlandet erinrade telegrafstyrelsen därom, att problemet att medelst
kabel telefonera på längre avstånd stode på dagordningen inom telefon¬
tekniken, men ännu ej kunde anses på långt när hava funnit en full¬
giltig lösning. Också funnes ett högst ringa antal telefonkablar i an¬
vändning på längre avstånd än 25 kilometer; och särskilt undervattens-
kablarna vore mycket fåtaliga. Enligt å telegrafstyrelsens linjebyrå
verkställda beräkningar borde eu telefonkabel mellan fastlandet och
Gottland under alla förhållanden och efter vilken huvudriktning den
än nedlades innehålla två kopparledare med vardera 12,5 kvadrat¬
millimeters genomskärningsyta samt vara isolerad med papper och
guttaperka. Emellertid inverkade särskilt vid en längre undervattens-
kabels förbindande med landledningar av större utsträckning så många
o ni ständigheter, vilka ännu icke vore vetenskapligt utredda, att det
icke vore möjligt att avgiva ett fullt tillförlitligt omdöme om använd¬
barheten av en telefonförbindelse mellan fastlandet och Gottland. Fler-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
35
städes påginge emellertid såväl rent vetenskapliga som praktiska under- [5.]
sökningar för lösning av kabelproblemet, och det vore anledning att
antaga, det väsentliga resultat icke skulle låta allt för länge vänta på
sig. Telegrafstyrelsen framhölle därför som sin mening, att ett upp¬
skjutande, åtminstone på ett år, av definitivt beslut i frågan vore att
förorda. För att emellertid möjlighet att bedöma frågans ekonomiska
omfattning skulle förefinnas hade telegrafstyrelsen låtit utföra kost¬
nadsberäkningar för hela anläggningen. Enligt dessa beräkningar skulle
kostnaden för själva kabeln och dess nedläggning uppgå till ett belopp
av bortåt 5,000 kronor för kilometer, vartill komme kostnaden för
landledningen, som borde utföras av 4,5 millimeters koppartråd. Det
kunde dock under alla omständigheter icke gärna ifrågakomma, att
telegrafverket av överskottsmedel skulle bestrida anläggningen i fråga,
synnerligast som inkomsterna å densamma, även om telefonnätet å
Gottland i sin helhet överginge till rikstelefonnätet, icke försloge till
ränta, amortering och underhåll av kabeln. Därest sålunda Riksdagen
funne anläggningen böra åvägabringas, syntes särskilt anslag böra
därför beviljas i likhet med vad varit vanligt vid anläggandet av de
större stamledningarna för telefonändamål.
Kostnaden för en kabel från Gottland med en ledning mellan Visby
och Stockholm skulle enligt denna telegrafstyrelsens beräkning uppgå
till omkring 800,000 kronor.
Sedermera har frågan om telefonförbindelse till Gottland vilat Kungi. Maj:ts
ända till den 1 december 1910, då Kungi. Maj:ts befallningshavande b®faa^'a°“|B*
i Gottlands län till telegrafstyrelsen avlät en skrivelse, i vilken anföres mo.
följande.
I samma mån kommunikationsmedlen fulländades vore det av högsta
vikt för en ort, som ej ville stanna i utvecklingen, att tillägna sig de
senaste uppfinningarna på området. Vad Gottland beträffade vore
därutinnan ej allt väl beställt. On saknade nämligen fortfarande
telefonförbindelse med fastlandet, en brist, som för varje dag bleve
allt kännbarare. Ty ju mer bandelsomsättningen med fastlandet ökades,
ju livligare turisttrafiken visade sig bliva, ju tätare telefonnätet över¬
huvud kringspunne vårt land, desto kännbarare måste olägenheterna
ej blott för Gottland utan även för det övriga Sverige vara av bristen
på telefonförbindelse mellan ön och fastlandet. Såges dessutom saken
ur en högre synpunkt än den, som bestämdes av ekonomisk vinst eller
av bekvämlighet, nämligen ur det fosterländska försvarets synpunkt,
kunde måhända den anmärkta bristen karaktäriseras såsom betänklig.
O
38
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[5.] Det vore för Kungl. Maj:ts befallningshavande väl bekant, att i följd
av dels finansiella, dels tekniska hänsyn anordnandet av eu telefon¬
förbindelse mellan Gottland och fastlandet måst hittills anstå. Kungl.
Majrts befallningshavande vågade dock hoppas, att dessa hänsyn ej
längre skulle kunna med framgång göras gällande mot ett företag, som
uppenbarligen skulle bidraga till öns ekonomiska uppsving och som
förvisso icke heller skulle sakna betydelse för hela landets försvarsverk.
Under åberopande av vad sålunda anförts tilläte sig Kungl. Majrts
befallningshavande anhålla, att telegrafstyrelsen ville vidtaga åtgärder
i syfte att Gottland måtte varda genom telefonkabel förenat med det
Övriga Sverige.
Telegraf- 1 skrivelse den 24 november 1911 meddelade telegrafstyrelsen,
styrelsens styrelser! med anledning av länsstyrelsens i Gottlands län ovan-
1911. nämnda skrivelse sökt närmare utreda frågan om telefonförbindelse
mellan Gottland och fastlandet. Telegrafstyrelsen hade så mycket hellre
återupptagit denna fråga, som de senaste årens oerhörda framsteg inom
den teoretiska telefoniens område nu gjorde det möjligt att med ganska
stor säkerhet beräkna teiefoneringsmöjligheterna på en kabel av ifråga¬
varande längd. De båda kablar, som under åren 1910 och 1911 för
telefonändamål nedlagts i Engelska kanalen, hade också betydligt ut¬
vidgat erfarenheten om konstruktion och utläggning av långa telefon¬
kablar. Ehuru ingen undervattenskabel för telefonering å den längd,
som nu av styrelsen föresloges, 142 kilometer, någonsin blivit nedlagd,
kunde man dock på anförda grunder med säkerhet påstå, att en telefon¬
kabel till Gottland numera icke vore något experiment utan eu ledning,
för vilken visserligen alla teknikens och vetenskapens framsteg på
området behövde tagas i anspråk, men med vilken kunde räknas på
samma sätt som med en landledning, blott med en hög'St väsentlig
skillnad i priset.
Gottland, som numera hade ett rikstelefonnät, omfattande omkring
900 apparater, vore den enda av Sveriges provinser, som ännu vore i
avsaknad av telefonförbindelse med den övriga delen av landet. Det
syntes därför, som om frågan numera ej kunde undanskjutas utan måste
på allvar upptagas till prövning.
Telegrafstyrelsen lämnade vidare följande uppgift å de undervattens-
telefonkablar av avsevärd längd, vilka, så vitt känt vore, funnes i bruk:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 37
f Nedi.
år
|
Sträckning
|
Längd
i km.
|
Anmärkning !
|
1889
|
Buenos—Aires—Montevideo .............................
|
45
|
|
1891
|
England—Frankrike..................
|
38
|
|
1897
|
» )) ................................
|
38
|
|
|
n »
|
38
|
|
|
Schleswig—Sylt .....................................................
|
12
|
|
1899
|
Sverige—Danmark .....................................
|
17
|
|
|
Nordeney—Jukt—Bortom .............
|
23
|
|
1901
|
Schleswig—Föhr—Amrum ....................................
|
14
|
|
1902
|
England—Belgien..........................................
|
88
|
|
|
Vättern ............
|
20
|
Krarupkabel
|
19l>3
|
Fehmern—Låland..............
|
21
|
))
|
|
Greetsiel—Borkum ..............................
|
32
|
»
|
|
Cuxhaven—Helgoland ............................
|
83
|
»
|
1904
|
Jylland—Själland.......
|
40
|
,,
|
|
Bensersiel—Langeoog ................................
|
10
|
|
1906
|
Carolinensiel—Wangeroog ...........................
|
12
|
„
|
|
Bodensjön ......................................................
|
13
|
Pupinkabel
|
1907
|
Fehmern—Låland..............................................................
|
21
|
Krarupkabel
|
|
Korsör—Nyborg ......
|
19
|
»
|
1909
|
Jylland —Själland....................
|
40
|
))
|
1910
|
England—Frankrike.......
|
38
|
Pupinkabel
|
1911
|
» —Belgien............................................................
|
88
|
»
|
Beträffande frågan om den för ändamålet lämpligaste kabelsorten
anförde telegrafstyrelsen följande:
För art å långa telefonkablar erhålla starkt framkommande ljud och
stor räckvidd för telefoneringsmöjlighet utan användande av allt för
mycket koppar måste självinduktionen i kabeln uppökas på konstlad väg.
Härvid hade man numera att välja på två olika metoder. Hen ena vore
angiven av den danske ingenjören Krarup och kännetecknades genom
kontinuerligt anbragt självinduktion, bestående av fin järntråd, som i
täta varf lindats omkring kopparkärnan (krarupkabel). Den andra
hade självinduktionen inkopplad i form av spolar på vissa bestämda
avstånd å ledningen. Denna princip hade patenterats i Amerika av pro¬
fessor Pupin (pupinkabel).
38
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Enligt den förstnämnda principen hade de flesta av de moderna
kablarna konstruerats; de märkligaste representanterna för pupinkablar
vore de nyligen nedlagda engelsk—franska och engelsk—belgiska kab¬
larna.
De garantier i avseende på kabelns elektriska egenskaper, som läm¬
nas för de olika kabelslagen, samt de beräkningar, som utförts beträf¬
fande räckvidden för telefoneringsmöjligheten, visade samstämmigt, att
i detta fall pupinkabel vore fördelaktigare att använda än krarupkabel,
varförutom pupiukabeln gåve bättre resultat, om kabeln förbundes med
pupiniserade 3 millimeters kopparledningar i stället för 4,5 millimeters
ledningar. Som en högst betydlig besparing ernåddes genom använ¬
dande av pupiniserade ledningar, hade telegrafstyrelsen börjat använda
sådana å flera sträckor, och kabeln borde därför även lämpa sig för
tillkoppling av dem.
Enligt de inkomna anbuden vore även pupinkabeln i sig själv bil¬
ligare än krarupkabeln.
Beträffande frågan om lämpligaste sträckning för kabeln anförde
telegrafstyrelsen.
Tre huvudvägar kunde ifrågakomma för en kabel Gottland—fast¬
landet, nämligen:
1) Norra Gottland—Stockholms skärgård,
2) Visby—Västerviks skärgård och
3) Kronvall—Oland—Kalmar.
Samtliga dessa vägar voro undersökta och kunde användas för ka¬
belns sträckning. Mot de båda sistnämnda reste sig dock vissa be¬
tänkligheter.
Mellan Visby och Västervik nedlades år 1859 den äldsta telegraf¬
kabeln till Gottland. Denna kabel vore för mycket länge sedan slopad,
men läge ännu till största delen kvar på havsbotten, sannolikt av den
anledning att kabeln icke hållit att tagas upp, emedan den förstörts
till följd av havsbottnens beskaffenhet. Det syntes därför icke vara
tillrådligt att begagna denna väg för den nya kabeln, helst en land¬
ningsplats i närheten av Visby ej kunde bliva fullt tillfredsställande.
Sträckningen Kronvall—Öland—Kalmar följdes av den nu i bruk
varande äldsta av de båda befintliga telegrafkablarna till Gottland, ned¬
lagd år 1871. För denna funnes en ganska god landningsplats å Gott¬
land, men däremot vore östra kusten av Öland icke vidare lämplig för
ilandtagande av eu kabel. Också hade här ofta uppstått fel å denna
kabel. Då därtill komme, att i denna sträckning inginge dels landled¬
39
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
ning över Öland, varest fel ofta koinme att förorsakas genom storm,
och dels kabel över det, till följd av stark ström och ofta förekom¬
mande fartygsankringar, för viktigare kablar mycket olämpliga Kalmar¬
sund, ansåge sig telegrafstyrelsen icke heller kunna förorda, att den
ifrågasatta telefonkabeln utlades å denna väg-.
V-* o O
A sträckningen norra Gottland—Stockholms skärgård vore den
sista telegrafkabeln till Gottland, av år 1898, nedlagd. Denna kabel
hade ett synnerligen gynnsamt läge och hade städse varit i tjänst-
bart skick utan någon kostnad för underhåll. Sträckningen norra Gott¬
land—Stockholms skärgård syntes därför även för en telefonkabel vara
den tekniskt fördelaktigaste.
Eu beräkning av trafiken på den projekterade kabeln hade givit
vid handen, att man kan vänta, att 70 % av densamma komme att be¬
röra Stockholm, och endast 30 % södra och västra delarna av landet.
Åven i detta hänseende syntes den naturliga sträckningen vara direkt
på Stockholm.
En noggrann beräkning hade gjorts över räckvidden för telefone-
ringsmöjligheten vid de tre vägarna. Av denna beräkning framginge,
att det i alla tre fallen* bleve möjligt att anordna kommersiell telefone-
ring från Gottland till hela södra och mellersta delen av fastlandet samt
omkring 1,200 kilometer ledningslängd norr om Stockholm, om direkt
kabel lades, annars omkring 100 kilometer mindre. Så gott som hela
fastlandet, med undantag av Norrbottens län, skulle således kunna kom¬
ma i telefonförbindels med Gottland.
Anläggningskostnaden ställde sig, enligt vad telegrafstyrelsen med¬
delade, ej lika förmånlig för den direkta kabeln till Stockholms skär¬
gård som för användande av de andra två ifrågasatta vägarna. Nedan¬
stående tablå, uppgjord inom styrelsen med ledning av provisoriska
anbud, utvisade den beräknade anläggningskostnaden för de olika kabel¬
vägarna samt för kabel med en, respektive två ledningar, d. v. s. med
två, respektive fyra trådar. Härvid vore endast pupinkabel såsom den
från alla synpunkter fördelaktigaste tagen i beräkning. I kostnadsbe¬
räkningarna inginge ej tull för kabeln, emedan telegrafstyrelsen, som
ansett, att kabeln borde få införas tullfritt, gjorde framställning om tull¬
frihet. Beräkningarna visade även kostnaderna för det fall, att kabeln
skulle förses med två ledningar, men blott den ena av dem tills vidare
framdragas till Stockholm. Detta gällde naturligtvis endast för de
båda södra vägarna.
40
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Sträckning.
|
Kabellängd
km.
|
2-trådig
kabel
kr.
|
4-trådig kabel.
|
1 ledn. å land
till Stockholm
kr.
|
2 fullst.
ledn. Visby—
Stockhom
kr.
|
Norra Gottland—Stockholms skärgård ...
|
142
|
640,000
|
|
900,000
|
Visby—Västervik .............................
|
105
|
560,000
|
740,000
|
825,000
|
Kronvall—Öland—Kalmar ..................
|
15
|
510,000
|
720,000
|
825,000
|
Av denna tablå- framginge, anförde telegrafstyrelsen,
att den direkta kabeln vore 100,000 kronor dyrare än vägen över
Kalmar och 80,000 kronor dyrare än vägen över Västervik, om endast
en ledning skulle utföras,
att vägarna över Västervik och över Öland bleve ungefär lika dyra,
att det beträffande anläggningskostnaden fördelaktigaste jförslaget
vore en kabel med två ledningar till Västervik eller över Öland till
Kalmar och därifrån en ledning till Stockholm, samt
att en kabel med två ledningar direkt till Stockholm vore 75,000
kronor dyrare än två fullständiga ledningar Visby—Stockholm någon
av de södra vägarna.
Vad däremot beträffade underhållskostnad och störningar ställde
sig, enligt vad styrelsen anförde, frågan på ett annat sätt. En direkt
kabel finge i och för sig, såsom förut påpekats och enligt vad man nu
kunde bedöma, det bästa läget av de tre, som kunde komma ifråga. Den
borde därför gå bäst fri från fel och således bliva billigast i underhåll
och mest fri från störningar. De båda andra vägarna förutsatte långa
landledningar av respektive 326 och 553 kilometers längd. Det vore klart,
att dessa långa ledningar måste kosta avsevärt i underhåll liksom ock
att telefoneringen å dem ibland skulle komma att störas av linjefel.
Detta gällde särskilt sträckningen till Kalmar, som dels förutsatte
en landledning över Öland, dels medförde ett fördubblat antal land¬
ningsplatser, i allmänhet en kabels svagaste punkter.
För bedömande av den blivande trafiken å eu telefonförbindelse
mellan Gottland och fastlandet måste man först, erinrade telegrafstyrel¬
sen, fastslå samtalstaxan. Ehuru kabelförbindelsen bleve så myckel:
dyrare än eu vanlig ledning, sade sig telegrafstyrelsen likväl hava
avsett, att den vanliga interurbant-axan skulle tillämpas även för sam¬
tal över kabeln, då med höga samtalsavgifter fördelen med den nya
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
41
förbindelsen bleve mera illusorisk. Med en lägre samtalsavgift kunde [5.]
man även beräkna betydligt starkare frekvens. En beräkning av trafiken
på den projekterade kabeln hade av styrelsen verkställts på det sätt,
att man för områden av ungefär samma abonnent-antal som Gottland
och med samma samtalsavgift, 50 öre, som skulle bliva gällande för
samtal mellan Visby och Stockholm, uträknat för abonnent antalet
perioder, som varit belagda med 50 öre samtalsavgift och däröver.
Denna beräkning visade, enligt vad telegrafstyrelsen uppgav, att man
för de undersökta områdena hade en trafik i 50 öres sam tal sperioder
av 75 perioder för abonnent. Som dessa stationer dessutom hade eu
avsevärd interurbantrafik i 30 och 15 öres perioder, vilket för Gott¬
land vore uteslutet, kunde man med säkerhet för Gottland öka denna
siffra med 25 %. Härigenom komme man till en siffra av 72,000
perioder om året, vilket vore ungefär 50 % mera, än som kunde fram¬
föras på en ledning. Denna undersökning gåve sålunda vid handen,
att en enda ledning skulle bliva otillräcklig inom mycket kort tid.
Det syntes därför klart, att en kabel med två ledningar borde väljas.
På grund av den sålunda förebragta utredningen föreslog telegraf¬
styrelsen nedläggande av en telefonkabel med två direkta ledningar
mellan Visby och Stockholm.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 2 februari 1912 Departements-
anförde jag, att jag, med hänsyn till den högst betydande statsutgift, chefen 1912-
varom här vore fråga, genom telegrafstyrelsen sökt vinna en utred¬
ning av den beräknade trafiken å kabeln och hela företagets ekonomiska
bärkraft. Den approximativa utredning, som härutinnan för det dåva¬
rande kunnat lämnas, visade, att anläggningen under sannolikt en avse¬
värd tid framåt komme att orsaka statsverket en betydande driftsför-
lust. Vid sådant förhållande ansåg jag frågan böra underkastas en
ytterligare ingående utredning, särskilt i ekonomiskt hänseende. Först
efter det denna utredning slutförts, bleve det enligt min mening möj¬
ligt att slutgiltigt bedöma, om och under vilka förutsättningar försla¬
get om ifrågavarande telefonförbindelse borde föreläggas Riksdagen.
Jag uttalade jämväl såsom min uppfattning, att denna fråga därför
med all sannolikhet icke skulle kunna hänskjuta till den då försam¬
lade Riksdagen. Detta blev också fallet, varom jag jämväl i avlåten
skrivelse underrättade Riksdagens statsutskott.
Sedan telegrafstyrelsen nu sökt att ytterligare anskaffa den utred- Teiegrafsty-
ning, som varit möjlig att erhålla, har styrelsen i sin förenämnda rel8ens för¬
skrivelse den 8 oktober 1912 förnyat sin framställning i ämnet. ”^ilning-1
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 1 käft.
6
42
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Styrelsen åberopar till en början enahanda skäl, både för att an¬
läggningen över huvud skall komma till stånd och för att sträckningen
Norra Gottland—Stockholm skall väljas, som styrelsen i sin ovan åter¬
givna framställning andragit. I detta sammanhang meddelar styrelsen
följande av professorn H. Pleijel upprättade tabell över telefoneringsmöj-
ligheterna från Gottland till fastlandet.
Resultat av eu fullständig beräkning av telefoncringsinöjligheterna från
Gfottland till orter å fastlandet.
Antal kilometer 8 m/m pupiniserad kopparledning å fastlandet, som kunna tillkopplas
till Gottlandskabeln.
|
Medelst
|
Från abonnent å södra delen av
Gottland
(81.7 km. 3 m/m järnledning' bortom
Visby å Gottland)
|
Från abonnent i Visby
(1.5 km. 0.7 m/m papperskabel i Visby)
|
yia Nynäs
|
yia Västervik
|
yia Kalmar
|
via Nynäs
|
yia Västervik
|
yia Kalmar
|
Pupinkabel.........
|
570 km.
441 »
|
755 km.
505 »
|
780 km.
611 »
|
1,230 km.
1,110 »
|
1,380 km.
1,152 »
|
1,438 km.
1,235 »
|
Krarupkabel ......
|
Denna tabell är grundad på ingående beräkningar, efter det pre¬
liminära anbud från olika firmor inkommit. Styrelsen framhåller emel¬
lertid, att den slutliga prövningen angående vilket kabelslag, som bör
komma till användning, dock bör företagas först när definitiva anbud
föreligga, åtföljda av garantier såväl för kabelns elektriska egenskaper
som för dess hållfasthet i mekaniskt hänseende.
I fråga om den ekonomiska bärigheten av en telefonkabel mellan
Gottland och fastlandet anför styrelsen därefter följande.
För beräkning av kabelns ekonomiska bärighet bär gjorts en så vitt
möjligt ingående undersökning angående de influtna interurbanavgifterna
vid de stationer, som i avseende på abonnentantal och befolkningssiffran
inom redovisningsområdet äro mest jämförliga med Visby och som hava
50 öres periodavgift till Stockholm. För denna undersökning hava
använts stationerna Arvika, Hudiksvall, Härnösand, Karlshamn, Kristine¬
hamn, Luleå, Skövde, Söderhamn, Uddevalla, Umeå och Vänersborg.
Abonnenterna vid dessa stationer hava uppdelats i följande fem grupper:
Do) statens och kommuners verk och inrättningar,
2:o) större affärsmän, grosshandlare och industriidkare,
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
43
3:o) minuthandlande och. hantverkare,
4:o) lantbrukare,
5: o) privatpersoner.
Såsom en sjätte grupp hava upptagits:
6:o) icke abonnerade apparater (samtalsapparater, tjänstetelefoner
och dylikt).
Resultatet av denna undersökning framgår av följande tablå:
Grupp.
|
Procent av
hela apparat¬
antalet.
|
Samtalsavgifter per apparat.
|
Av hela
apparat¬
antalet å
Gottland
belöper i
procent.
|
Minimum
kr.
|
Medeltal
kr.
|
Maximum
kr.
|
1 .......................................
|
9.9
|
ii
|
32
|
38
|
62
|
61
|
24
|
11.4
|
2 .......................................
|
23.6
|
80
|
53
|
no
|
51
|
174
|
—
|
19.4
|
3 ......................................
|
33.2
|
22
|
69
|
36
|
99
|
54
|
24
|
35.1
|
4 .......................................
|
9.1
|
13
|
20
|
27
|
33
|
48
|
78
|
9.0
|
5 .......................................
|
19.1
|
17
|
92
|
29
|
65
|
42
|
85
|
21.9
|
G .......................................
|
5.1
|
35
|
91
|
74
|
69
|
177
|
35
|
3.2
|
I de angivna summorna ingå såväl interurban- som lokalsamtals-
avgifter, vilka icke kunnat särskiljas.
Som synes, säger styrelsen, äro procenttalen för de olika grupperna
i Visby i stort sett lika med procenttalen för grupperna vid de övriga
stationerna. Har man nu rätt att antaga, fortsätter styrelsen, att in-
terurbantrafiken från Gottland blir lika stor som medeltalet vid de
undersökta stationerna, kommer man till eu inkomst av samtal från
abonnenter å ön av 43,947 kronor. År man däremot så försiktig, att
man räknar med den för varje grupp vid någon av de undersökta
stationerna funna lägsta inkomst för apparat — ett beräkningssätt som
måste vara desto tryggare, som icke mer än ett av de ovan såsom
minimum angivna beloppen förekommer vid en och samma station —
bör man med absolut säkerhet kunna beräkna samma inkomst till 27,000
kronor. A Gottland inflyter emellertid i lokala samtalsavgifter ett belopp
av omkring 3,300 kronor, vilket bör avdragas från denna summa för att
man skall erhålla den inkomst, som kan beräknas å kabeln och som
således bör bliva 23,700 kronor. I detta fall bör man enligt styrelsens
åsikt ovillkorligen vara på den säkra sidan. Under antagande att tra¬
fiken till Gottland blir ungefär lika stor som trafiken därifrån — för
44
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
telegramtrafiken i Visby är proportionen mellan ankommande och av¬
gående telegram 30:34 — kommer man då till eu bruttoinkomst av
ungefär 47,400 kronor för samtal, som passera kabeln. Då emellertid,
tillägger styrelsen, en del av dessa samtal kommer att utöver kabeln
framföras å interurbanledningar å fastlandet, får ej ovanstående inkomst
i sin helhet räknas som inkomst å kabeln. Med ledning av telegram¬
växlingen kan man beräkna, att 60 procent av samtalen komma att ut¬
växlas med Stockholm, dit periodavgiften skulle bliva 50 öre. Åter¬
stående 40 procent komma att utväxlas med orter, dit periodavgiften
blir 50, 75, 100 och 125 öre. Om även för dessa samtal 50 öre för
period får räknas kabeln till godo, komma av ovannämnda 47,400 kronor
i runt tal 40,000 kronor att belöpa på kabeln. Detta svarar mot ett
periodantal i kabeln av 80,000 stycken. 40,000 kronor är sålunda den
bruttoinkomst, som man enligt telegrafstyrelsens mening med tämligen
stor säkerhet kan påräkna på kabeln snart nog efter dess nedläggande.
Inkomsten av interurbantrafiken i hela landet har stigit med i medel¬
tal 15.2 procent för år under de senaste 10 åren och med i medeltal
12.2 procent för år under de senaste 5 åren. Att beräkna ökningen
i trafiken med Gottland lika stor som för interurbannätet i dess helhet
anser styrelsen vara för mycket, men att beräkna den till två tredje¬
delar därav eller omkring 8 procent finner styrelsen ej vara farligt. Med
denna ökning skulle bruttoinkomsten på kabeln under det tionde året
uppgå till 75,000 kronor, vilket motsvarar 150,000 perioder eller så
mycket trafik, som kan framföras med användande av de tre ledningarna
i kabeln, efter beräkning att 50,000 perioder kunna framföras på en
ledning och att genom duplicering av de båda ledningarna i den före¬
slagna kabeln sedan utan avsevärd kostnad en tredje ledning kan er¬
hållas. Medeltalet inkomst under de första tio åren skulle då bliva
omkring 57,500 kronor.
Tillkomsten av telefonkabeln kommer emellertid antagligen, tillägger
styrelsen, att medföra en avsevärd nedgång i den nu ganska livliga
telegramväxlingen. För att i någon mån beräkna denna har den nu¬
varande telegramtrafiken med Gottland jämförts med de förut nämnda
stationernas telegramtrafik. Medelbruttoinkomsten av avsända inländska
telegram från dessa utgör 7,700 kronor. Då avgående telegramantalet
vid ifrågavarande stationer förhåller sig till det ankommande ungefär
som 10 : 9, representerar den inländska telegramväxlingen för medeltalet
av de till jämförelse valda stationerna en bruttoinkomst för telegraf¬
verket av 14,700 kronor, frånsett den telegramväxling, som måhända
ägt rum mellan dessa stationer inbördes. Motsvarande siffror för de
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
45
två telegrafstationerna å Gottland (Visby och Slite), sammanlagda, utgöra
18,650 kronor, 34 : 30 och 35,100 kronor. Minskade bruttoinkomsten
av telegramväxlingen bör således bliva högst 35,100 — 14,700 =20,400
kronor.
Den minskade telegraftrafiken — om och i den mån en sådan in¬
träder — medför emellertid en minskning i ren expeditionskostnad
(underhålls-, förvaltnings- och räntekostnader ej inberäknade), som upp¬
går till ungefär hälften av bruttoinkomsten eller 2.5 öre för ord. Deri
minskade inkomsten för telegrafverket, när denna direkta utgiftssumma
fråndragits, utgör således 10,200 kronor. Om man drager denna min¬
skade inkomst, ungefär 10,000 kronor, från det förut funna medeltalet
för inkomst å telefonkabeln, 57,500 kronor, kommer man till en sanno¬
lik bruttobehållning i följd av denna kabels nedläggande av 47,500
kronor.
Detta är medeltalet för ungefär 10 år efter kabelns nedläggande.
Man skulle kunna anmärka, anför styrelsen, att det antal år, efter vilket
medeltalet beräknats, borde tagits större, då kabelns livslängd i styrel¬
sens beräkningar satts till 25 år, men, fortsätter styrelsen, dels torde
det vara vanskligt att så långt i förväg bilda sig ett säkert omdöme
om en trafik, på vilken många nu obekanta omständigheter kunna
komma att hava inflytande, dels torde det vara nödvändigt att räkna
så försiktigt som möjligt, på det att resultatet ej må innebära oangenäma
överraskningar.
Om från den sålunda beräknade bruttoinkomsten... 47,500 kronor
dragés driftkostnaden, beräknad till .................................. 10,000 »
erhålles en nettoinkomst av 37,500 kronor.
Antages låneräntan för statslån till 4.5 procent och kabelns amorte¬
ringstid till 25 år, blir den annuitet, med vilken man har att räkna,
6.25 procent. En avkastning av 37,500 kronor motsvarar 6.25 procents
annuitet å ett kapital i runt tal av 600,000 kronor. Detta belopp kan
sålunda enligt telegrafstyrelsens mening utan fara tagas av anslag för
kapitalökning och kan då utan vidare läggas till anslaget för telefon-
och telegrafväsendets utveckling. Den övriga delen av kostnaden för
kabeln, 300,000 kronor, anser stju-elsen däremot liksom övriga statens
utgifter för ändamål av icke produktiv art böra direkt avskrivas och
således utgå såsom anslag för telegrafverkets driftkostnader. Att på
ett enda år avskriva så stort belopp finner styrelsen likväl olämpligt,
emedan härigenom skulle uppstå avsevärd rubbning i statsverkets på-
[5.]
46
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[5.] räknade överskott av telegrafverkets rörelse, utan anser styrelsen av¬
skrivningen böra göras under tre år med 100,000 kronor om året.
Medel till anordnande av telefonförbindelse med Gottland synes
styrelsen därför böra anskaffas på det sätt
att 600,000 kronor beviljas såsom anslag för kapitalökning,
att 100,000 kronor upptagas i telegrafverkets stat för driftkost¬
nader under år 1914 under titel »avskrifning å kostnaderna för telefon¬
kabel Gottland—fastlandet», samt
att 200,000 kronor förskotteras av telegrafverket utav tillgängliga
medel för att ersättas under åren 1915 och 1916 genom att i drift-
kostnadsstaten för vartdera året under nyssnämnda titel upptages ett
belopp av 100,000 kronor.
I kostnadsförslaget för telefonkabel till Gottland har ej medtagits
tull å sjökabeln. Enligt gällande tulltaxa skulle tullen för denna kabel
bliva 15 öre för kilogram eller ungefär 115,000 kronor, därest, såsom
med all sannolikhet kommer att ske, eu guttaperkaisolerad kabel kom¬
mer att väljas. Om denna tullumgäld skall erläggas, blir anläggnings¬
kostnaden ökad med samma belopp, och i följd därav måste även an¬
slaget ökas med samma summa. I överensstämmelse med vad Kungl.
Maj:t i propositionen n:r 45 till 1912 års Riksdag föreslagit samt
Riksdagen sedermera beslutat angående tullfri införsel av den för tele¬
fonanläggning till Holmön erforderliga undervattenskabel anser styrelsen
emellertid även den för telefonanläggning till Gottland erforderliga
undervattenskabeln böra tullfritt införas till Sverige.
Telegrafstyrelsen nämner i detta sammanhang ett annat sätt att
tillgodose öns kommunikationsbehov än genom nedläggande av en tele¬
fonkabel till fastlandet, nämligen nedsättning av telegramtaxan å nu
befintliga telegrafkablar, vilka med användande av moderna telegrafe-
ringsmetoder kunna framföra ett telegramantal, så stort som hela Sve¬
riges för år 1911. Då emellertid de rena expeditionskostnaderna, såsom
ovan nämnts, uppgå till ungefär hälften av bruttoinkomsten för tele¬
grammen, d. v. s. 2.5 öre för ord, skulle, meddelar styrelsen, en ned¬
sättning under halva nuvarande portot (den hittills medgivna vinter-
taxan lör telegram till och från Gottland) medföra eu direkt utgift för
telegrafverket, som skulle växa med telegramantalet. Då det visat sig,
att under de tider av året, då den nedsatta taxan varit gällande, tele¬
graffrekvensen icke varit så anmärkningsvärt mycket större än vanligt,
är det, säger styrelsen, tydligt, att en sådan nedsättning året om
icke tillnärmelsevis skulle för ön vara av den nytta, som en telefon-
47
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
förbindelse skulle bliva. Ett telefonsamtal om en period innehåller lågt
läknat 200 ord. Ett sadant samtal, framfört i telegrammets mera
sammanträngda och koncisa form, torde icke innehålla mindre än 50
ord, motsvarande ett telegram på 25 ord i vardera riktningen. Då en
samtalspei iod skulle kosta lägst 50 öre, maste, för att icke telegrammen
skola bliva dyrare än telefonsamtalen, telegramtaxan böra nedsättas
till 1 öre för ord, d. v. s. telegrafverket skulle göra en förlust på varje
ord av 1.5 öre. Då telefonkabeln beräknas komma att årligen i medeltal
under 10 år framföra omkring 115,000 perioder — motsvarande 5,750,000
ord i telegram skulle den direkta förlusten för statsverket, om mot¬
svarande trafik bleve framförd i telegramform, bliva 86,250 kronor,
vartill skulle komma den minskade inkomsten å nuvarande telegram¬
växling i runt tal 15,000 kronor — eller sammanlagd omkring
100,000 kronor om året. 8
Med stöd av den sålunda förebragta, på ingående undersökningar
grundade utredning, vilken, säger styrelsen, torde vara så uttömmande,
som för närvarande låter sig göra, tillstyrker telegrafstyrelsen ånyo
nedläggande av en telefonkabel med två direkta ledningar mellan Visby
och Stockholm.
I anledning av telegrafstyrelsens ovannämnda framställning i skri¬
velsen den 24 november 1911 infordrades yttrande från kommerskolle¬
gium, som jämte eget utlåtande överlämnade yttranden från Stockholms
handelskammare samt Gottlands handels- och sjöfartskammare.
Stockholms handelskammare anförde följande.
Då övriga svenska provinser redan voro genom telefonledningar
förbundna med varandra och då Sverige numera även stode i telefon¬
förbindelse med kontinenten, syntes det handelskammaren vara av för¬
hållandena pakallat, att den enda återstående provinsen även indroges
i telefonnätet. Särskilt för Gottland maste en dylik förbindelseled
vara av stor betydelse, då det under vintern kunde inträffa, att post¬
gången avbrötes.
Naturligt vore, att en anläggning sådan som den ifrågavarande
icke endast finge betraktas såsom ett medgivande åt ett lokalt intresse
och ännu mindre såsom en ren affärsangelägenhet för staten.
Jämte det att telefonlinjen komme att tjäna ett försvarsändamål,
som vore nationens gemensamma angelägenhet, borde den också bliva
ett veiksamt medel att till ömsesidig nytta underlätta varubytet
mellan Gottland och fastlandet. Varje åtgärd, som avsåge ett ända¬
målsenligt reglerande av kommunikationerna, måste öka möjligheterna
48
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
för ett utnyttjande av öns goda naturtillgångar, till fördel även för
andra delar av Sverige. Icke minst för Stockholm vid dess förseende
med livsmedel vore det av vikt, att kommunikationerna med Gottland
gjordes så tidsenliga som möjligt.
Beträffande kabelns läge ville handelskammaren obetingat förorda
sträckan mellan norra Gottland och Stockholms skärgård, med hänsyn
till att Gottland hade sina huvudsakliga förbindelser — både de eko¬
nomiska och allmänt kulturella — riktade åt Stockholm. Sommartiden
förekomma omkring 14 ångbåtsturer i veckan mellan Visby och Stock-
h0lm_Nynäs, medan förbindelserna med Norrköping och Kalmar uppe¬
hållas genom turer 2 å 3 gånger i veckan till vardera platsen. Vin¬
tertiden ginge numera så gott som all trafik över Stockholm och
Nynäs, med ångbåtstur till endera platsen varje dag.
Handelskammaren hade också all anledning framhålla vikten av att
redan nu två fullständiga ledningar anordnades mellan Visby och Stock¬
holm och att avgiften för enkelt samtal mellan dessa orter icke sattes
högre än till 50 öre.
På grund av det anförda tillstyrkte handelskammaren på det livli¬
gaste förslaget om anläggande av en telefonkabel till Gottland, att
anordnas på sätt telegrafstyrelsen i sin underdåniga framställning
föreslagit.
Gottian ds handels- och sjöfartskammare anförde i sitt åberopade
yttrande följande.
Inom affärskretsar på Gottland hade det länge varit ett önskemål
att ön skulle komma i telefonförbindelse med Sveriges fastland. Vil¬
ken avsevärd betydelse en sådan förbindelse komme att medföra för
underlättandet av affärstransaktioners ingående och avveckling emellan
Gotiland och övriga delar av Sverige syntes ock vara lätt för en var
att inse-
Då nu de förutvarande tekniska svårigheterna för telefonenng pa
låno-a avstånd med användande av undervattenskablar av den moderna
tebdbntekniken helt och hållet blivit övervunna och kostnaderna för
anläggningen ej heller syntes oöverkomliga, tycktes det jämväl kam¬
maren som tiden vore kommen för åstadkommandet av den så länge
påtänkta telefonförbindelsen.
Beträffande de av telegrafstyrelsen omnämnda olika vägarna för
kabelns framdragning vore kammaren av samma åsikt som styrelsen,
nämligen att vägen norra Gottland—Stockholms skärgård avgjort vore
■ att föredraga. Telegrafstyrelsen hade beräknat, att av den blivande
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
49
trafiken å den föreslagna kabeln omkring 70 % komme att beröra [5.]
Stockholm. Denna beräkning hade antagligen grundats på den nuva¬
rande telegramtrafiken, men kammaren trodde sig med säkerhet kunna
påstå, att en blivande telefontrafik komme att till än högre procent
beröra huvudstaden. Under sadana förhållanden vore det uppenbar¬
ligen föga ändamålsenligt att draga kabeln en annan väg än den, som
av telegrafstyrelsen föreslagits.
Då abonnentantalet på Gottland redan nu vore ganska betydligt och
detsamma med all säkerhet inom den närmaste framtiden koinme att
väsentligt ökas, för den händelse telefonförbindelse med fastlandet
komme till stånd, ansåge kammaren det vara såväl från det allmännas
som från trafikanternas synpunkt välbetänkt, att en kabel med tvenne
direkta ledningar nedlades. Endast en ledning skulle nämligen inom
kort bliva otillräcklig för samtalsbehovet och följden därav skulle
snart visa sig i, att man antingen finge vänta oskäligt länge på ett
samtal eller också bleve nödsakad att begagna sig av ilsamtal, vilket
senare emellertid bleve så pass dyrbart att nyttan av telefonförbin¬
delsen åtminstone för den stora allmänheten i väsentlig mån skulle
förringas.
Den av telegrafstyrelsen föreslagna samtalstaxan syntes kammaren
i allo moderat och någon berättigad invändning kunde icke mot den¬
samma anföras.
Med framhållande av det för Gottland i alla avseenden bet} ielse-
fulla i att en telefonförbindelse med fastlandet fortast möjligt komme
till stånd förklarade kammaren, att den fullt anslöte sig till telegraf¬
styrelsens synpunkter och förslag.
Kommers-
kollegium.
För egen del anförde kommerskollegium.
Anläggandet av telefonkabel mellan Gottland och fastlandet komme
givetvis att främja särskilt handelsförbindelserna mellan ön och eu
stor del av fastlandet.
Med åberopande av de skäl, som anförts av telegrafstyrelsen även¬
som av Stockholms handelskammare samt Gottlands handels- och sjö-
fartskammare, tillstyrkte kommerskollegium, att kabeln lades vägen
norra Gottland Stockholms skärgård och försåges med två ledningar.
Vidare afgavs _ infordrat. yttrande av militärbefälhavaren på Gott- Mmtärbefäi-
land, som därvid till en början erinrade, att han redan uti skrivelse i havareu Pä
februari 1909 angående militära önskemål rörande Gottlands telegraf- Gottland-
Bihang till Riksdagens protokoll 191-!. 1 sand. 1 käft. 7
50 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[5.] och telefonnät framhållit såsom ett särskilt önskemål att Gottland
måtte sättas i telefonförbindelse med fastlandet.
Beträffande de ifrågasatta sträckningarna för telefonkabeln ansåge
militärbefälhavaren även de militära skälen tala för, att vägen norra
Gottland—Stockholms skärgård valdes, då därigenom dels direkt för¬
bindelse vunnes med Stockholm dels kabelns landningsplats å Gottland
lättare kunde tryggas. För nämnda ändamål ansåge han vissa, närmare
angivna försiktighetsmått böra iakttagas.
Chefen för Slutligen förordade chefen för generalstaben i avgivet utlåtande
generalstaben. apernativet Gottland—Stockholms skärgård.
jeneraitnii- Generaltullstyrelsen anförde i infordrat utlåtande, att införseln av
styreisen. ifrågavarande telefonkabel icke syntes kunna hänföras till något av
de i nådiga förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor angivna fall, i vilka tullfrihet finge åtnjutas.
Då prov å kabeln ej funnes tillgängligt, vore styrelsen icke i till¬
fälle att yttra sig rörande de i telegrafstyrelsens skrivelse lämnade
uppgifter angående den sannolika tullavgiften för sagda kabel.
Kommerskollegium och Stockholms handelskammare tillstyrkte, att
telefonkabeln infördes tullfritt.
Departements¬
chefen.
Tanken på en telefonförbindelse mellan Gottland och fastlandet
bär även tidigare vant föremål för statsmakternas övervägande, men
hinder hava mött ur teknisk synpunkt, varförutom man ansett sig
böra avakta utvecklingen av telefonnätet på ön. Vad den tekniska
sidan av saken beträffar är jag givetvis ej i tillfälle att uttala något
bestämt omdöme. Det väckte emellertid till en början mina betänk¬
ligheter, att den nu ifrågasatta kabeln skulle komma att, särskilt med
den av telegrafstyrelsen förordade sträckningen, i längd väsentligen
överstiga hittills anlagda undervattenskablar för telefonering. Emel¬
lertid har styrelsen, efter förnyad ingående granskning av de tekniska
svårigheterna, förklarat sig förvissad om, att dessa äro övervunna av
den nuvarande tekniken, och ytterligare en säkerhet ligger ju däri, att
vid blivande leveransanbud å kabeln nödiga garantier böra uppställas.
Vad därefter angår anläggningens ekonomi är det klart, att kal¬
kylen rörande ett dylikt företag maste lida av en viss osäkerhet, säi-
skilt undandrar sig ju den framtida ökningen av samtalsfr ek vensen
säker beräkning. Emellertid synes mig styrelsens utredning vara både
ingående och försiktig. Enligt denna utredning skulle en anläggning
till en kostnad av 600,000 kronor kunna anses såsom ett räntebärande
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
51
företag. Det är således allenast den överskjutande kostnaden, som
kan anses innebära en verklig utgift för statsverket. För min del är
jag övertygad, att nyttan att gåva Gottland telefonförbindelse med
fastlandet är ur kommersiell och strategisk synpunkt betydande och att
allenast därmed det lokala telefonväsendet på ön kan nå önskvärd ut¬
veckling. Jag anser således, att statsverket bör påtaga sig den erfor¬
derliga utgiften, 300,000 kronor.
Beträffande ledningens sträckning ansluter jag mig till telegraf¬
styrelsens, av övriga i ärendet hörda myndigheter och korporationer
tillstyrkta förslag. Visserligen är detta alternativ, sträckningen norra
Gottland—Stockholms skärgård, det dyraste, men det torde likväl vara
att föredraga, särskilt med hänsyn därtill att ledningen med denna
sträckning blir bäst skyddad mot driftstörningar och sålunda kommer
att draga mindre underhållskostnader, än om den erhölle någon av de
andra sträckningarna. För den föreslagna sträckningen talar också den
omständigheten, att den öfvervägande delen av samtalen torde komma
att utväxlas med eller över Stockholm.
Vad därefter angår det av telegrafstyrelsen föreslagna sättet för
anskaffande av omförmälta 300,000 kronor av de till anordnande av tele¬
fonförbindelsen med Gottland erforderliga medel synes mig detsamma
icke stå i god överensstämmelse med den uppställning av riksstaten,
som av Kungl. Magt och Riksdagen under år 1911 godkändes. Jag har
redan vid ett tidigare tillfälle framhållit, att en av grundtankarna i
denna uppställning finge antagas vara, att såsom driftkostnad vid ett affärs-
drivande verk endast må upptagas vad som erfordras för verkets
drift jämte sådant underhåll, som kräves för att all verkets egendom
skall uppehållas i sitt fulla värde, men däremot icke tillökning av det
av verket disponerade kapitalet. Nytt kapital för sistnämnda ändamål
borde icke avsättas annat än i form av anslag. Summan av de till verket
anslagna beloppen bör framgå av verkets konti i rikshuvudboken. Eu
jämförelse däremellan och verkets nettoöverskott skall visa, hur det ka¬
pital, som staten bundit i verket i fråga, förräntas. Därest nu telegraf¬
styrelsens förevarande förslag bifölles, komme telegrafverket att upptaga
eu avsevärd kapitaltillgång, utan att denna redovisades såsom till verket
anslagen och utan att den inginge i räntabilitetskalkylen för verket.
Däremot synes mig resultatet av beräkningarna angående anlägg¬
ningens räntabilitet böra föranleda därtill, att av det för anläggningen
erforderliga beloppet allenast 600,000 kronor anvisas av lånemedel och
att återstoden 300,000 kronor bestrides av skattemedel. Då fråga är
om en så betydande utgift, synes mig emellertid lämpligt, att sist¬
nämnda belopp fördelas på två är.
52
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
I fråga om tullfrihet för undervattenskabeln förordar jag, efter
överläggning med chefen för finansdepartementet, att, i likhet med vad
Riksdagen år 1912 medgivit beträffande en telefonkabel till Holmön,
nu ifrågavarande kabel måtte få införas tullfritt.
Med stöd af vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att besluta anordnande av telefonförbindelse mel¬
lan Gottland och fastlandet för en kostnad av 900,000
kronor samt för år 1914 för ändamålet anvisa ett
anslag av 750,000 kronor; ävensom
att medgiva, att den för nämnda telefonanlägg¬
ning mellan Gottland och fastlandet erforderliga under¬
vattenskabeln må i riket införas tullfritt.
Statens järnvägar.
Innan jag övergår till en redogörelse för de särskilda anslagsbeho¬
ven för statens järnvägar, ber jag att få i korthet framställa några an¬
märkningar av ekonomisk innebörd såsom ett uttryck för de allmänna
synpunkter, ur vilka jag ansett såväl förevarande anslagskrav som de
för vattenfallsverken ifrågasatta böra bedömas.
Vad då först statens järnvägar angår utgjorde, enligt en av järn¬
vägsstyrelsen lämnad utredning, det statskapital, som var nedlagt i de un¬
der styrelsen lydande anläggningar vid 1911 års utgång 588,112,199
kronor, därav 398,260,623 kronor voro upplånade medel. Riksdagen
har vidare till statens järnvägar anvisat för år 1912 21,043,800 kronor,
därav 15,684,000 kronor att utgå av lånemedel, och för år 1913 20,636,900
kronor, varav 15,437,300 kronor skulle täckas af lånemedel.
Därjämte må erinras, att de av järnvägsstyrelsen planerade nya
statsbanebyggnader, vilka finnas upptagna i den av styrelsen år 1911
upprättade tablå, som torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll, för
åren 1914—1922 uppgå till 64,094,000 kronor. Och slutligen är det
tydligt, att utvidgningar av bangårdar, dubbelspårsanläggningar och
andra förbättringar vid de redan trafikerade järnvägarna komma att
under samma tid kräva högst betydande utgifter. Jag kan i sistnämnda
hänseende icke uppgiva några exakta belopp, men de torde knappast
kunna beräknas lägre än det sammanlagda, nyss angivna beloppet för
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
53
nya statsbanebyggnader — ensamt Stockholms bangård och vad där¬
med sammanhänger torde betinga flera tiotal miljoner kronor.
Av statens vattenfallsverk disponerades, enligt clen av mig i statsråds¬
protokollet angående utgifter för kapitalökning sistlidet år omförmälta
beräkning, vid utgången av år 1911 ett belopp av 68,711,487 kronor,
därav 47,938,776 kronor utgjorde upplånta medel. Av återstoden ut¬
gör 19,280,000 kronor det beräknade värdet av statens för vattenver¬
ken disponerade vattenkraft. Därjämte har Riksdagen för statens vatten¬
fallsverk anvisat för år 1912 14,100,000 kronor, varav 13,950,000 kronor
utgjorde lånemedel, samt för år 1913 13,705,000 kronor, som helt och
hållet skulle upplånas. Utom de sålunda beviljade medlen komma, enligt
de gjorda beräkningarna, ytterligare 11,708,000 kronor att erfordras för
att fullborda de redan beslutade vattenverksanläggningarna. Jämväl
sistnämnda belopp torde böra i det väsentliga täckas av lånemedel.
Av dessa siffror synes mig framgå, att svenska staten bundit högst
betydande kapital vid ifrågavarande grenar av statsförvaltningen samt att
en mycket väsentlig del därav utgöres av lånemedel, vilka, som bekant, över¬
vägande erhållits å utländsk marknad. Särskilt har under de senare åren
denna skuldsättning vuxit mycket hastigt. Då därjämte den enskilda före¬
tagsamheten har ett behov av kapital, vilket åtminstone tills vidare svår¬
ligen kan helt fyllas av inhemsk tillgång, kan det finnas en viss risk,
att vårt land blir mer beroende av konjunkturerna å den utländska
lånemarknaden än vad som alltid kan vara önskligt eller lämpligt.
All möjlig varsamhet med avseende å en för hastig skuldsättning synes
därför påkallad.
Därtill kommer den enligt min uppfattning viktiga synpunkten,
att staten genom sina anläggningar icke bör bidraga till att för mycket
öka variationerna mellan ebb och flod på arbetsmarknaden, utan i
stället i görlig grad söka verka för utjämning av växlingarna på
detta område. Särskilt synes staten böra hålla sig något tillbaka under
uppåtgående konjunkturer, då den enskilda affärsverksamheten livas att
sätta i gång nya företag, i syfte att, när företagsamhetsperioden är
över, kunna träda emellan och bereda arbetsförtjänst åt lediga arbe¬
tare och avsättning för den enskilda industrien.
De av statens järnvägar framställda anslagskraven för år 1914
uppgå, förutom disposition af besparingar till sammanlagt 550,000 kro¬
nor, till den synnerligen betydande summan av 29,017,000 kronor eller
10,381,000 kronor mer än föregående år, varvid jag för båda åren
frånräkna! det belopp, 2,000,000 kronor för vartdera året, som anvisats
till inventarier och ökat förlag. Åven med de reduktioner, jag här
54
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
nedan föreslagit, komma för statens järnvägars vidkommande utgifterna
för kapitalökning för år 1914 att med över 2,000,000 kronor överstiga
de för år 1913 av Riksdagen anvisade. De anslag, som av vattenfalls¬
styrelsen begärts, uppgå till sammanlagt 13,358,000 kronor, vilket utgör
en minskning i förhållande till det belopp, som 1912 års Riksdag stälide
till styrelsens förfogande, eller tillhopa 13,705,000, med 347,000 kronor.
Huvudsakligen av de skäl, för vilka jag ovan redogjort, har jag
funnit nödigt att föreslå ganska väsentliga nedprutningar i båda de
nämnda verkens äskanden, framför allt vidkommande statens järnvägar,
vilkas anspråk, på sätt nyss framhållits, är synnerligen högt. I vad dessa
nedsättningar avse utgifter för redan beslutade företag eller utgifter, som
eljest äro av beskaffenhet att ej för framtiden kunna undgås, innebära
de, såvidt man nu kan beräkna, en förskjutning från ett budgetsår, som
är synnerligen hårt belastat med utgifter af förevarande slag, till
senare år, då dessa utgifter väsentligen minskats. Så skall anlägg¬
ningen vid Porjus i dess nu beslutade stadium vara färdig år 1914,
den vid Ålvkarleby till väsentliga delar samma år och Trollhätte kanals
ombyggnad år 1915.
I övrigt har jag vid dessa nedsättningar, vilka skett efter samråd
med vederbörande verkschefer, sökt å ena sidan taga hänsyn till att
ur ekonomisk synpunkt sådana anläggningar i första rummet böra
främjas, som äro ägnade att göra verket ifråga mera bärkraftigt och
räntabelt, och å andra sidan velat undvika, att de redan beslutade
järnvägar, som, trots insikt om deras blivande ogynnsamma ekonomiska
resultat, ansetts böra anläggas för att stödja den andliga och materiella
odlingens utveckling i av naturen mindre lyckligt lottade trakter, ej
må för mycket skjutas undan. Jämväl hänsyn till arbetenas lämpliga
bedrivande har måst beaktas. Allt detta har gjort, att nedprutningarna
icke kunnat ske i den omfattning, som varit önskvärt, om allenast
statsfinansielia synpunkter kunnat bliva bestämmande.
Jag öfvergå!- nu till de särskilda anslagsposterna.
[-g j I skrivelse den 29 oktober 1912 har järnvägsstyrelsen gjort främ¬
ja bygg- ställning om avlåtande av proposition till Riksdagen angående anslag
wader och för år 1914 till nya byggnader och anläggningar vid statens redan
ningarvid trafikerade järnvägar.
statens Det belopp, järnvägsstyrelsen föreslår, att Kungl. Maj:t måtte till
,s arn va gar. nya byggnader och anläggningar äska av Riksdagen utgör — efter av¬
drag av vad som föreslagits till anläggningar vid Ängelholm, om vil¬
ken fråga jag anhåller att särskilt få yttra mig — 3,003,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
55
Därjämte tiar styrelsen i samma skrivelse hemställt om anslag till
påbörjande av dubbelspåranläggning mellan Norrköping och Mjölby.
Styrelsen lämnar i sin skrivelse en närmare redogörelse för de
särskilda ändamål, till vilka styrelsen tänkt sig förstnämnda anslag
skola användas; och innehåller denna redogörelse följande:
l:o) Husbyggnader,
a) Boställshus.
Vid Järva:
Uppförande av tvenne boställshus....................... kronor 56,000: —
I sin underdåniga skrivelse den 28 oktober
1911 angående nya byggnader och anläggningar
gjorde styrelsen hemställan om uppförande vid Järva
av boställshus för en del tjänstemän, som få sin
verksamhet vid den under byggnad varande loko¬
motiv- och vagnstationen omedelbart söder om
Järfva station. Arbetet med sistnämnda anläggning-
bar numera framskridit så långt, att ett ytterligare
antal tjänstemän, vilka där komma att få sin tjänst¬
göring, bör beredas bostäder i närheten av den¬
samma för att på alla tider av dygnet kunna vara
till bands. Det är härvid i främsta rummet förmän,
maskinskötare och vagnkarlar, som böra komma i
åtnjutande av dylika bostäder. I de föreslagna
byggnaderna, som avses att uppföras av trä efter
samma ritningar och innehållande vardera fem lägen¬
heter om två rum och kök, skola bostäder tilldelas
en stallförman, en förrådsförman, eu vagnförman,
eu maskin- och pannskötare samt sex vagn- och
stallkarlar.
De båda boställshusen äro ämnade att uppfö¬
ras å det område invid Järva station, som af armé-
förvaltningen jämlikt nådigt brev av den 29 juni
1912 överlämnats till statens järnvägar.
Vid Morgongåva:
Uppförande av boställshus.................................. » 13,500:--
Av den vid stationen tjänstgörande personalen
äro två ordinarie tjänstemän, nämligen en kontors-
56 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] biträde och en stationskarl, i saknad av bostad in
natura. Då det är svårt för dessa att få hyra lämp¬
liga lägenheter i närheten av stationen, synes det
styrelsen vara angeläget att genom uppförande av
ett boställshus bereda bostad för nämnda personal.
Boställshuset avses att uppföras av trä och in¬
rymma i bottenvåningen två lägenheter om två rum
och kök samt med möjlighet att framdeles i vinds¬
våningen inreda ytterligare en lägenhet om två
rum och kök.
Vid Rotebro:
Uppförande av boställshus.................................. kronor
Av den vid stationen tjänstgörande personalen
har bostad in natura icke kunnat tilldelas en kontors-
biträde och två stationskarlar. Då det för dessa är
mycket svårt att i stationens närhet få hyra lämp¬
liga bostäder, finner styrelsen det angeläget att
genom uppförande av ett boställshus bereda lägen¬
heter åt dessa. Förslaget avser en byggnad av
trä, inrymmande å nedre botten två lägenheter om
två rum och kök samt i vindsvåningen en lägen¬
het om två rum och kök.
Vid Munkedal:
Uppförande av boställshus....................................... »
Vid stationen tjänstgöra sju tjänstemän, varav
två åtnjuta bostad i statens järnvägars hus, en har
bostad i av järnvägen förhyrd lägenhet och övriga
fyra uppbära inkvarteringsersättning. Då det är
svårt att få hyra passande bostäder i stationens
närhet, anser styrelsen det vara lämpligt att genom
uppförandet av ett boställshus, inrymmande fem lä¬
genheter om två rum och kök, bereda bostäder åt
dem, som nu icke åtnjuta bostad i statens järnvä¬
gars hus.
Vid Partille:
Uppförande av boställshus...................................... ))
Vid stationen äro för närvarande en stations-
förman och tre stationskarlar nödgade att hyra bo-
15,700
24,500
19,800
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 57
städer utanför statens järnvägar. Det har emeller¬
tid visat sig mycket svårt att till rimligt pris och
inom ej allt för stort afstånd från stationen an¬
skaffa bostäder för dessa. Av denna orsak anser
styrelsen det nödvändigt att genom uppförande av
ett boställshus, inrymmande fyra lägenheter om
två rum och kök, bereda bostäder åt nämnda
tjänstemän.
Vid Örtofta:
Uppförande av ett boställshus................................ kronor 16,800:_
Vid denna station råda stora svårigheter för
förhyrandet av lämpliga bostäder för personalen,
emedan omkringliggande mark tillhör Örtofta gods
och därför ingen byggnadsverksamhet råder. Av
den härstädes stationerade personalen äro fem sta-
tionskarlar och en förman i saknad av bostad in
natura. Under dessa förhållanden anses det vara
nödvändigt att efter hand bereda lägenheter i sta¬
tens järnvägars hus för nämnda tjänstemän. För¬
slaget avser uppförande av ett boställshus av tegel,
inrymmande två lägenheter om två rum och kök
på nedre botten samt en lägenhet om två rum och
kök i vindsvåningen.
b) Öfriga husbyggnader.
Vid. Märsta:
Uppförande av nytt stationshus.............................. » 28,000:__
Antalet resande och mängden av gods vid denna
station visa stadig tillväxt; sålunda var antalet resande
1907 50,814 och 1910 54,668; mängden av res¬
gods var 4,687 ton år 1907 och 5,144 ton år
1910, varjämte il- och styckegodset ökats från 2,214
ton är 1907 till 2,867 ton år 1910. Anledning fin¬
nes ock att förvänta, det trafiken än ytterligare skall
komma att stegras. Stationen har därjämte att
upptaga trafiken till och från staden Sigtuna med
omnejd. Det befintliga stationshuset, som icke är
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 1 käft 8
58
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] i sådant skick, att det kan anses motsvara de an¬
språk, som av allmänheten rimligen kunna påfordras
och som för trafikens skötande lämpligen böra upp¬
ställas, är bristfälligt och har under årens lopp
sjunkit, hvarför detsamma, därest det skulle kvar¬
stå, skulle vara i behov av en genomgripande re¬
paration.
Då härtill kommer, att bostad i statens järn¬
vägars hus för närvarande saknas för en stations-
förman och, efter 1 januari 1913, för en stations-
karl, har styrelsen ansett lämpligast att flytta
det gamla av trä uppförda stationshuset till annan
i närheten belägen plats och inreda detsamma till
lägenheter för stationsföreståndaren samt för nämnda
stationsförman och stationskarl. Det nya stations¬
huset, som icke skulle innehålla några bostadslägen¬
heter, skulle nämligen uppföras på samma plats,
som det gamla nu är beläget, och skulle utföras av
trä samt i överensstämmelse med det nyligen upp¬
förda Väsby stationshus, som visat sig synnerligen
lämpligt. Kostnaden för det gamla stationshusets
förflyttning och ändring skulle bestridas af under¬
hållsmedel.
Vid Hässleholm:
Uppförande av överliggningslius........................... kronor
För närvarande måste överliggningsrum för¬
hyras i samhället för den härstädes överliggande
lokomotivpersonalen. Då emellertid avståndet mel¬
lan de nya lokomotivstallarna och den bebyggda
delen av samhället är avsevärt stort, anser styrel¬
sen, det vara synnerligt önskvärt att genom upp¬
förande av ett överliggningslius i närheten av lo-
komotivstallarna bereda rum åt nämnda personal
intill dess arbetsområde. Förslaget avser en bygg¬
nad av tegel, inrymmande sju överliggningsrum
med dagrum och tvättrum, ett mindre expeditions¬
rum för stallförman samt en bostadslägenhet om
två rum och kök.
29,000
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 59
Vid Grötingen:
Uppförande av hållplatsstuga.................................... kronor 13,400: —
Vid denna håll- och lastplats, som tillika är
militär mötesplats, är resandetrafiken tillfölje närlig¬
gande större industriella anläggningar avsevärd. För
platsföreståndaren finnes dock endast en expeditions¬
kur, innehållande ett mycket litet rum, där telegraf¬
apparaten är insatt. Något väntrum finnes icke.
Likaledes saknas bostad in natura för tjänstgörande
platsföreståndaren, som därför måst förhyra bostad
i eu i närheten befintlig arbetarbyggnad. På plat¬
sen finnes även poststation, vilkens skötsel statens
järnvägar icke kunnat åtaga sig, utan skötes posten
av platsföreståndaren i dennes bostad. Styrelsen
anser det på grund härav nödvändigt att uppföra
en byggnad, innehållande expeditionsrum och vänt¬
rum samt bostadslägenhet för platsföreståndaren.
2: o). Spåranordningar.
Vid Älvsjö.
Utvidgning av spårsystemet och uppförande av
nytt stationshus ................................................................ » 80,000: —
Frågan om utvidgning och ombyggnad av Älv¬
sjö station har sedan flera år tillbaka stått på dag¬
ordningen, då nuvarande anordningar därstädes icke
medgiva behörig trygghet för allmänheten vid pas¬
sage till och från de olika banornas tåg samt vid
tågmöten, och detta ogynnsamma förhållande, har
ökats i samma mån, som trafiken växt. För sådan
ombyggnads verkställande, ävensom för markförvärv,
har ock redan 1908 års Riksdag beviljat ett anslag å
190,000 kronor. Den vid denna tidpunkt förelig¬
gande planen för bangårdsomändringen har emeller¬
tid icke genomförts, enär dels den till stationen
[6.]
60
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] anslutande enskilda banans förvaltning icke ansett
sig kunna godkänna densamma, dels ombyggnaden
från början synts böra verkställas i anslutning till
de anordningar vid stationen, som äro föreslagna
att komma till utförande vid genomförandet av det
efter tiden för anslagets beviljande framlagda 1910
års förslag till nya bangårdsanordningar i Stockholm.
Förhandlingar hava för den skull upptagits med
den enskilda banan rörande planen för bangårds-
utvidgningen, och hava dessa först helt nyligen
kunnat slutföras. Det föreligger sålunda nu en plan,
som kunnat godtagas såväl av statens järnvägar
som av trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs. Enligt
gällande överenskommelse rörande gemensamt an¬
vändande av Älvsjö station åligger det den till sta¬
tionen anslutande Stockholm—Nynäs järnväg att be¬
strida viss del av kostnaderna för utvidgningsarbe-
ten å bangården, som avser gemensamma ändamål
för de till stationen anslutande järnvägarna. Emel¬
lertid har Stockholm—Nynäs trafikaktiebolag i skri¬
velse till järnvägsstyrelsen förklarat sig anse, att
den ifrågasatta förändringen av Ål vsjö station helt
och hållet betingas av statsbanans trafik, och att
bolaget för den skull icke kan vara skyldigt att
deltaga i utvidgningskostnaderna. Denna uppfatt¬
ning har järnvägsstyrelsen icke kunnat dela, utan
anser styrelsen, att, sedan kostnaderna för det mark¬
förvärv och de arbeten, vilka uteslutande kunna
hänföras till statens järnvägars egna ändamål, från-
dragits, den på Stockholrm—Nynäs järnväg kom¬
mande delen av ombvggnadskostnaden bör bestäm¬
mas till 68,000 kronor. Då sålunda tvist rörande
storleken av det bidragsbelopp, den enskilda banan
har att erlägga för ombyggnad av stationen, före¬
ligger, tillkommer det Kungl. Maj:t enligt § 8 i
gällande anslutningskontrakt att härutinnan träffa av¬
görande, varom styrelsen komme att inom närmaste
tiden göra framställning.
För markförvärv och arbeten, som kunnat ut¬
föras, oberoende av vilket förslag till bangårdsom-
61
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
byggnad, som komme att genomföras, bar av ovan¬
nämnda anslag å 190,000 kronor hitintills utbetalts
i runt tal 179,500 kronor, därav för marklösen
82.000 kronor. Förutom det sålunda återstående
beloppet, 10,500 kronor, finnes disponibelt för ban-
gårdsombyggnaden i runt tal 22,500 kronor av
det av 1907 års Riksdag beviljade anslaget för ut¬
läggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan
Älvsjö och Huddinge eller sammanlagt 33,000 kro¬
nor. Kostnaderna för bangårdsombyggnaden enligt
den nu föreliggande planen bliva emellertid avse¬
värt högre än vad som ursprungligen beräknades,
och beror detta till huvudsaklig del av nödvändig¬
heten att förflytta stationshuset från nuvarande plats
till sådant läge, att tillträde till detsamma beredes
såväl för ankommande som avgående resande utan
planövergång av spåren. De återstående arbetena
för bangårdsförändringen äro beräknade draga en
kostnad av 320,000 kronor. Av denna summa bör
för förändring av befintliga anläggningar och ut¬
förande av sådana arbeten, som ej kunna anses öka
statsbanornas kapitalvärde, av underhållsmedel utgå
139.000 kronor. För bestridande av nybvggnads-
kostnaden, 181,000 kronor, finnas tillgängliga ovan
angivna 33,000 kronor ävensom den till stationen
anslutande enskilda banans beräknade bidrag, 68,000
kronor. Återstående ovan angivna belopp, 80,000
kronor, erfordras sålunda för förslagets genomfö¬
rande. För det fall, att Kungl. Maj:t skulle efter
omprövning komma att bestämma den enskilda ba¬
nans bidrag till mindre belopp än det järnvägs¬
styrelsen föreslagit, torde sedermera framställning
om behövligt tilläggsanslag kunna göras.
Vid Karlstad.
Ombyggnad av stationen......................................... kronor 137,000: —
Behovet av ökat spårutrymme vid denna station
har under de senare åren gjort sig gällande i hög
[6.]
62
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
grad. Det nuvarande utrymmet för uppställning
av vagnar och. vagnarnas rangering har särskilt
visat sig alltför knappt. Antalet ankommande och
avgående tåg var år 1907 17 stycken om dagen
och 1911 20 stycken om dagen. Antalet till- och
frånkopplade godsvagnar var år 1907 i medeltal
107 stycken om dagen och 1911 i medeltal 210 styc¬
ken om dagen samt har vid största trafik uppgått
till 260 stycken om dagen. Nuvarande spårsystem
rymmer emellertid endast 180 vagnar, och torde
därför lätt inses, vilka svårigheter vagnrangerin-
gen vid dylika tillfällen måste bereda stationen. Att
tågens sammansättning då icke alltid kunnat bliva
sådan som önskligt varit och att nedväxling av
vagnar till hamnspåret blivit fördröjd, har icke kunnat
undvikas. Behovet av ökat spårutrymme har sär¬
skilt skarpt framträtt under senaste tre tidtabells-
perioderna på grund därav, att flera blandade- och
godståg då fått sin slut- eller utgångsstation vid
Karlstad.
Förslaget innebär en utvidgning av sparsyste¬
met, varigenom en förbättring uti ovan omnämnda
olägenheter skulle vinnas. Genom den föreslagna
utvidgningen kommer dessutom nedväxlingen av vag¬
nar till hamnspåret att kunna ske utan tidsutdräkt.
I förslaget avses tillika en flyttning och utök¬
ning av det befintliga godsmagasinet. Dettas till-
eller ombyggnad har varit ett önskemål, som i flera
år stått på dagordningen. Avgående il- och frakt¬
styckegodset var år 1907 9,210 ton och 1911
9,255 ton; år 1907 var motsvarande ankom¬
mande gods 7,999 ton och år 1911 8,851 ton.
Att sålunda ett verkligt behov föreligger, fram¬
går icke blott av det ökade tontalet utan även
därav, att det vid åtskilliga tillfällen våren 1912,
särskilt efter sön- och helgdagar, visade sig nöd¬
vändigt låta en del ankommet styckegods ligga
kvar i sina vagnar, oaktat för placering av dylikt
gods användes icke blott den därför avsedda avdel¬
ningen av godsmagasinet ulan även en stor del av
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
63
den lokal, som användes för expediering av avgå¬
ende gods. Härigenom förorsakas såväl försening
vid trafikanternas underrättande som ökat arbete
och tidspillan vid godsets utlämning. Oaktat alla
åtgärder, som förhållandena medgivit, vidtagits för
åstadkommande av en snabb expediering av god¬
set i magasinet, hava påpekade olägenheter icke
kunnat undanröjas. Det redan nu starkt framträ¬
dande behovet av ett utvidgat spårsystem och av
godsmagasinets ombyggnad kommer med all sanno¬
likhet att i icke obetydlig grad ytterligare stegras,
bland annat, genom att Värmlands regemente för¬
lagts till Karlstad.
Vid Göteborg:
Utvidgning av anläggningarna vid hamnbanan kronor 150,000: —
Sedan statens järnvägars hamnbana i Göteborg
efter överenskommelse mellan statens järnvägar och
Göteborgs stad blivit under år 1910 utsträckt till
nya fiskhamnen därstädes, till vilken anläggning
1911 års Riksdag anslog medel för betalande av
statens järnvägars bidrag, har vagnstrafiken å hamn¬
banan ökats i så hög grad, att det ofta varit förenat
med stora svårigheter att på tillfredsställande sätt
ombesörja nedsättning och avhämtning av vagnar
till och från båtarna. Tidtals har sådan stockning
i trafiken inträffat, att vagnar blivit stående över
tvenne dygn utan att kunna nedföras till hamnen
i brist på uppställningsspår därstädes.
På grund härav har en utvidgning av anlägg¬
ningarna vid hamnbanan visat sig nödvändig att
utföra. Förslag till sådan utvidgning har därför
upprättats, och omfattar detsamma anordnande av
en rangerbangård, varjämte en mindre lokomotiv¬
stallbyggnad för växellokomotiven avses att upp¬
föras. Förslaget har såväl av staden som statens
järnvägar godkänts, för statens järnvägars del
dock under förutsättning att nödiga medel av
Kungl. Maj:t och Riksdagen anvisades. Då det
emellertid är synnerligen angeläget, att de så¬
te.]
64
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] lunda föreslagna anläggningarna fortast möjligt
kunna tagas i bruk, hava arbetena påbörjats, varvid
staden förbundit sig att förskottera statens järnvä¬
gars andel i kostnaderna i avvaktan på att behöv¬
liga medel bliva anvisade.
Kostnaderna för hela föreslagna anläggningen äro
beräknade till 261,000 kronor, varav i enlighet med
den mellan statens järnvägar och staden träffade
överenskommelse staden skall betala 111,000 kronor
och statens järnvägar hafva att erlägga ovannämnda
belopp, 150,000 kronor. Behövligt markområde upp-
låtes av staden.
o
Vid Ange:
Utvidgning av bangården.........................................
Spårutrymmena vid denna station äro för knappa
såväl för tåguppställning som för rangering, var¬
jämte de nuvarande plattformarna äro alldeles för
smala. En utvidgning av spårsystemet är därför
högst nödvändig, så mycket mera som i förslaget
även ingå anordnande av omlastningsmagasin, vil¬
ket ökar behovet av uppställnings- och rangerspår.
Behovet av ett omlastningsmagasin härstädes
har länge gjort sig gällande, helst som det nuva¬
rande förfaringssättet med omlastning ute å ban¬
gården medför avsevärda olägenheter vid godsets
behandling och även kräver mycket stor personal.
Därtill kommer, att styrelsen anser önskvärt att till
Ange förlägga det omlastningsarbete, som för när¬
varande ut.föres vid Bollnäs, för att därigenom kunna
dels minska transporttiden med omkring ett dygn
för gods söderifrån till stationer å linjen Bräcke—
Hednoret och Ange—Sundsvall, dels åstadkomma
en ekonomiseiing av driften genom att söka till
en större station koncentrera så mycket vagnväx-
lings- och omlastningsarbete som möjligt. Arbetet
med tågens sammanväxling kan ej undvikas i Ange,
under det att dylikt arbete numera endast i ringa
grad bedrives i Bollnäs, varemot avsevärt växlings-
arbete endast för omlastningens räkning vid den
kronor 198,000
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 65
senare stationen måste utföras, ett arbete, som i
Ange beräknas kunna utföras å tider, då växel¬
lokomotiv och personal ej äro upptagna av annan
tjänstgöring. Ett ytterligare skäl att förlägga om¬
lastning till Ange anser styrelsen ligga däri, att
en rangerings- och omlastningsstation helst bör för¬
läggas till en grenstation i syfte att undvika dubbel¬
arbete. Ange är nämligen med avseende å gods-
trafiken grenstation ej blott för linjen till Sundsvall
utan även för linjerna till Storlien och Boden. Kost¬
naderna för de nu föreslagna anordningarna belöpa
sig till 227,000 kronor. Av denna summa böra
utgå av underhållsmedel 29,000 kronor för föränd¬
ring av befintliga anläggningar och utförande av
sådana arbeten, vilka icke kunna anses öka stats¬
banornas kapitalvärde. Återstående ovan angivna
belopp, 198,000 kronor, erfordras således såsom an¬
slag för utförande av de föreslagna arbetena.
3:o). Växel- och signaMkerhetsanläggmngar.............. kronor 600,000: —
De ökade fordringar, som den allmänna ekono¬
miska utvecklingen ställer på kommunikationsanstal-
terna, hava för statens järnvägar medfört betydlig
ökning av såväl tågens antal som tåghastigheten.
I följd härav hava förbättrade anordningar till tryg¬
gandet av trafiksäkerheten blivit erforderliga, och
har järnvägsstyrelsen under eu följd av år gjort
framställning om vissa anslagsbelopp för utförandet
av växel- och signalsäkerhetsanläggningar. I an¬
ledning härav hava statsmakterna för sådant ända¬
mål anvisat följande belopp, nämligen:
intill år 1904.........................................1,012,000 kronor
för år 1904......................................... 150,000 »
» » 1905......................................... 150,000
» » 1906........................................ 150,000 »
» » 1907......................................... 100,000 >
» » 1908......................................... 150,000 x
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 1 käft.
[6.]
9
66
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
för år 1909..
» )) 1910..
» » 1911 .
» » 1912..
» » 1913.
150.000 kronor
250.000 »
350.000 j>
450.000 )»
500.000 »
De stationer, som i första hand hava varit i
behov av dessa anordningar, äro mellanstationerna
på de starkt trafikerade huvudlinjerna söder om
Stockholm. Sådana stationer passeras ofta av tåg,
som ej göra uppehåll vid desamma, med stor hastig¬
het, vadan eu felväxling vid en sådan station med¬
för större fara än vid stationer, där tågen göra
uppehåll.
Efter hand hava å statsbanorna hittills 229
stationer, därav 16 stycken norr om Krylbo och 213
stycken söder om Krylbo, blivit försedda med växel-
och signalsäkerhetsanläggningar. Emellertid återstå
ännu ett antal av 269 stationer, därav 170 stationer
å linjerna norr om Krylbo och 99 stationer å lin¬
jerna söder om Krylbo, vilka ännu icke blivit för¬
sedda med dylika anordningar. Uti det sistnämnda
antalet stationer söder om Krylbo ingå de flesta
huvud- och gren stationerna. Anledningarna till att
dessa stationer uti ifrågavarande hänseende blivit
ställda i efterhand hava varit dels att alla tåg i regel
göra uppehåll vid sådana stationer, dels att om¬
byggnad till större eller mindre omfattning av en
stor del av desamma pågår eller är planerad, samt
slutligen att personalantalet vid sådana stationer i
allmänhet är tillräckligt, för att vid tågtiderna kunna
utföra den mera omfattande bevakning av signaler
och växlar, som erfordras, då växel- och signal-
säkerhetsanläggning saknas.
Det är emellertid synnerligen önskvärt, att
genomförandet av dessa säkerhetsåtgärder kunde
bedrivas hastigare än som hittills med hänsyn till
storleken av de beviljade anslagen varit möjligt,
och begäres därför till användning år 1914 ett något
högre årsanslag än hittills blivit ifrågasatt.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 67
4:o) Övriga anläggningar.
Vid Falköping Ranten:
Tillbyggnad av nordöstra vägporten jämte ut¬
vidgning .av spårsystemet ............................................. kronor 126,000: —
Förbindelsen mellan den i nordöstra ändan av
stationen nyanlagda lokomotiv- och vagnuppställ-
ningsbangården samt huvudbangården utgöres av
ett över vägporten därstädes framdraget spår. Till¬
varon av endast ett växlingsspår försvårar emeller¬
tid förflyttning av vagnar och lokomotiv emellan
de båda bangårdarna med den snabbhet och säker¬
het, som är önskvärd, varjämte växlingsrörelserna
å denna del av huvudbangården avsevärt hindras.
Det är därför nödvändigt framdraga ytterligare
tvenne spår över vägporten. Då även trafiken å
den här framgående vägen mellan staden och sta¬
tionen, å ena sidan, och kurorten Mösseberg, å
andra sidan, är synnerligt livlig och därför kräver
bredare farbana än den nuvarande vägporten med¬
giver, anser styrelsen behövligt att helt ombygga
densamma.
I samband med framdragande av förenämnda
förbindelsespår är även nödvändigt att något utvidga
spårsystemet i huvudbangårdens nordöstra ända
samt utlägga ytterligare ett spår å uppställnings-
bangården. Utrymmet för vagnuppställning har
nämligen visat sig knappt, och särskilt vid livli¬
gare trafik bör möjlighet finnas att å denna gren¬
station kunna uppställa ett större antal godsvagnar
än utrymmet nu medgiver.
Vid Trälleborgs ångfärjestation:
Anordnande av vattenledning med vattentorn
och reningsverk ................................................................ » 38,300: —
Stationen har hittills icke haft möjlighet att få
sitt behov av vatten på ett tillfredsställande sätt
L6-]
68
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] fyllt. Så bär behövligt dricksvatten för ångfärjorna
måst anskaffas i Sassnitz. Sedan emellertid Trälle-
borgs stad numera anlagt ett vattenledningsverk,
vars ledningsnät sträcker sig intill statens stations¬
område, finnes utsikt att genom erhållande av vatten
från staden nöjaktigt ordna även stationens behov
av vatten. Förslaget avser uppförandet av ett vatten¬
torn, varifrån rörledningar skulle nedläggas till lo-
komotivstallar och vattenkranar. Enär emellertid
vattenledningsvattnet. har en hårdhetsgrad av 15 å
16 och således måste renas, innan det kan använ¬
das till lokomotivångpannorna, omfattar förslaget
jämväl anordnandet av ett vattenreningsverk i sam¬
band med vattentornet. Därjämte avses att fram¬
draga en rörledning invid ångfärjelägena, varifrån
dricksvatten skulle tagas till ångfärjorna och hjälp-
fartyget, samt en rörledning till stationshuset med
flera byggnader.
Vid Storvik:
Uppförande av vägbro ............................................
Vid södra ändan av bangården korsar en all¬
män väg både statens järnvägars och Gävle—Dala
järnvägs huvudspår i banans plan. Dylika vägkors¬
ningar innebära synnerligt stora olägenheter för
trafiken såväl å järnvägen som å landsvägen och
ökas givetvis dessa, om, såsom bär är fallet, väg-
övergången är belägen intill en större station, där
växlingsrörelser ofta måste äga rum över korsnin¬
gen. Styrelsen anser det ock vara nödvändigt, för
att trafiksäkerheten skall bliva fullt betryggande, att
dylika vägkorsningar i banans plan i största möj¬
liga omfattning bliva utbytta mot vägkorsningar
antingen över eller under statens järnvägars spår.
Förslaget avser denna vägs ledande å en bro över
huvudspåren. Den grindbevakning, som vid nu¬
varande vägkorsningen finnes, skulle då kunna in¬
dragas, varigenom årligen en besparing av 1,380
kronor uppstår, därav för statens järnvägar 1,080
kronor 28,400
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 69
kronor. Hela kostnaden för vägbron är 35,500
kronor, vari dock Gävle—Dala järnväg skall bidraga
med 7,100 kronor.
Vid Mellansel:
Kolgivningsanordning................................................ kronor 16,800: —
Vid denna station hava nya lokomotivstallar
uppförts i västra ändan av bangården, på grund
varav där skall finnas upplag av stenkol samt kol-
och vattentagning äga rum. Kolgivningen utgör
för närvarande omkring 4,500 ton för år, men
kommer att ökas genom indragning av smärre när¬
liggande kolgivningsplatser. För stenkolens loss¬
ning uti nämnda upplag erfordras ett särskilt spår,
varjämte för en snabb utlämning av kolen till loko¬
motiven erfordras eu lämpligt anordnad kolgiv-
ningsbrygga. Förslaget avser en brygga av unge¬
fär den typ, som finnes uppförd vid ett flertal sta¬
tens järnvägars stationer och som visat sig i hög
grad tids- och arbetsbesparande.
Med den föreslagna anordningen i Mellansel
avses att kunna öka kolgivningen till omkring
10,000 ton för år.
Vid Kiruna:
Anordnande av avloppsledning .............................. » 55,000: —
Enligt laga kraftvunnet beslut den 19 novem¬
ber 1908 har kommunalnämnden i Jukkasjärvi
socken förbjudit nedförandet till sjön Luossajärvi
av kloakledningar eller avloppsdiken, som medföra
orenlighet. Detta beslut innebär, att för statens
järnvägars område, som sträcker sig utmed hela
östra stranden av nämnda sjö, långa avskärande
ledningar måste anordnas för att föra avloppet från
statens järnvägars byggnader åt annat håll. För¬
slaget avser att dränera det område, varå lokomo¬
tivbangården är belägen, och skulle härigenom av¬
loppsvattnet från lokomotivstallar med flera bygg¬
nader föras bort förbi sjön Luossajärvi.
[6]-
70
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6].
Vid Diö:
Förändring av håll- och lastplats till station...... kronor 30,800
Trafiken vid denna håll- och lastplats är genom
närliggande industriell anläggning mycket stor
och större än vid många stationer. Sålunda var år
1911 antalet ankommande och avgående resande
6,807, ankommande och avgående fraktstycke¬
godset 3,416 ton samt ankommande och avgå¬
ende vagnslastgodset 4,937 ton. Styrelsen anser
på grund härav nödvändigt att här anordnas full¬
ständig station, för att den stora trafiken skall
kunna fullt nöjaktigt skötas. Förslaget avser upp¬
förande av godsmagasin, plattformar, lastkaj, var¬
jämte spårsystemet skall utvidgas, så att tågmöten
här kunna äga rum, vilket senare är behövligt,
emedan avståndet mellan bredvid liggande stationer
är 15 kilometer. För utvidgningen och förändrin¬
gen behövliga markområden ställas kostnadsfritt av
markägaren till styrelsens förfogande.
5:o) Större arbeten.
Anläggningar vid Frösunda driftbangård:
Lokomotivstation med platser för 18 lokomotiv,
expeditions- och förrådslokaier, ångcentral för upp¬
värmning, oljekällare med cisterner, vattentorn med
reningsanordning samt vattenledning med pumpverk » 250,000
Antalet i och vid Stockholm befintliga stall¬
platser för lokomotiv har länge varit otillräckligt,
och för närvarande är bristen så stor, att stallrum
om nätterna saknas för icke mindre än 17 lokomo¬
tiv, vilka regelbundet måste stå ute. Härigenom
fara lokomotiven illa, och man kan icke påräkna,
att de erhålla sådan tillsyn och vård som de loko¬
motiv, vilka hava sin plats inuti stallarna. Att
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
71
järnvägsstyrelsen det oaktat icke förut gjort fram- [6.
ställning om uppförande av nya stallar, beror därpå,
att mera behövliga anläggningar å andra platser
måst gå före, och att vissa terrasserings- och spår-
läggningsarbeten för driftbangården vid Frösunda
samt uppförande av tågstallet, för vilka medel an¬
visats för åren 1910, 1911 och 1912, måste till
väsentlig del vara utförda, innan ännu ett stort
byggnadsföretag där igångsättes. Styrelsen anser
emellertid nu, att avhjälpande av det trängande be¬
hovet av nya lokomotivstallar ej längre kan upp¬
skjutas. I lokomotivstallbyggnaden skulle jämväl
inrymmas expeditionslokal, dagrum för lokomotiv¬
personalen, förråd och mindre revisionsverkstad.
Genom att å samma plats anordna såväl upp¬
ställning av tågsätt för snäll- och persontåg som
lokomotivstallar vinnas betydande fördelar dels med
avseende å administrationen och dels därigenom,
att uppvärmning, vattentillförsel och förråd kunna
anordnas gemensamt för lokomotivstation, tågstallar
och vagnsätt.
För uppvärmning av lokomotivstallar och tåg¬
sätt föreslår styrelsen uppförandet av en ångcentral
å platsen mellan de föreslagna lokomotivstallarna
och tågstallet. Angcentralen skulle utrustas med
två vattenrörpannor av bränslebesparande typ, och
skulle byggnaden uppföras med plats för ännu en
panna.
Behovet av vatten skulle tillgodoses från den
i bangårdens närhet befintliga Råstasjön, och skulle
ett pumphus med erforderliga pumpar uppföras å
bangården vid Järvaån, som bildar sjöns avlopp.
Vidare skulle i -bangården nedläggas vattenledning,
dels tryckledning från pumphuset till ett vatten¬
torn, som skulle uppföras omedelbart invid lokomo¬
tivstallarna, dels servisledningar från vattentornet
till stallarna och åtskilliga vattenposter å bangården.
Vattentornet måste uppföras med stora behållare
för att svara mot ett växande behov och för att
möjliggöra en kortare avstängning av trycklednin-
72 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] gen vid reparationer. Som vattnet är olämpligt
för ångpannematning, anser styrelsen nödvändigt,
att reningsapparater anskaffas, ocli skulle dessa upp¬
ställas inuti vattentornet. Dessa reningsapparater
skulle användas endast för matarvattnet till loko¬
motiven, men ej för vatten till spolning och andra
ändamål.
För oljeförrådet erfordras en särskild byggnad
med cisterner för olika slag av förekommande oljor
för lokomotiv och vagnar. I byggnaden skulle jäm¬
väl anordnas ett mindre expeditionsrum för oljornas
utlämning. För övriga erforderliga förrådseffekter
komma lokaler att anordnas dels i samband med
lokomotivstallarna, dels i tågstallet. Kostnaderna
för dessa arbeten hava beräknats till 475,000 kro¬
nor, och äro arbetena avsedda att utföras under
loppet av två år, varför styrelsen föreslår, att 250,000
kronor måtte anvisas att utgå under år 1914 och
återstoden, 225,000 kronor, under år 1915.
Nya broar över Dalälven vid Krylbo och över
Ljusnan vid Edänge ...........................................................
Under en följd av år har förstärkning av
broarna å statens järnvägar bedrivits, och bar i
regel därtill använts underhållsmedel. Endast i två
fall har anslag begärts, nämligen för ny bro över
Angermanälven vid Forsnio och för ny bro över
Stångån vid Linköping. Beträffande den förra an¬
såg järnvägsstyrelsen, att denna bro skulle bekostas
av nybyggnadsmedel, enär en fullständigt ny bro
måste uppföras för ett så betydande belopp som
953,000 kronor och då orsaken härtill icke var, att
den befintliga bron var försliten eller av ålder för¬
svagad, utan att den efter de åsikter, som gjort
sig gällande vid beslutet om anläggande av stam¬
banan genom övre Norrland, blivit beräknad för en
synnerligen svag trafik med lätta lokomotiv och
vagnar, vilket förhållande vid trafikens stora ut¬
veckling nödvändiggjorde dyrbara och tidsödande
kronor 280,000
73
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
anordningar vid tågens framförande. Beträffande
brobyggnaden över Stångån, var den gamla bron
för svag och kunde icke ombyggas, utan en ny
måste anläggas på något avstånd från den gamla,
och visade det sig ur flera synpunkter lämpligt att
göra den nya bron dubbelspårig. Härvid delades
kostnaden med hälften på underhållskonto och
hälften på nybyggnadskonto.
Under år 1913 beräknar styrelsen kunna av¬
sluta förstärkningsarbetena å broarna på sträckan
Krylbo—Långsele, varefter dock återstå två stora
broar vid Krylbo och vid Edänge, vilka genom sin
storlek och sitt läge vid stora och strida vattendrag-
komma att draga betydande kostnader. Då där¬
jämte förhållandena tvinga till anläggande av nya
broar vid sidan av de gamla, som icke kunna för¬
stärkas eller på samma plats utbytas under pågå¬
ende trafik, och då de nuvarande broarna kunna
framdeles utan hinder för trafiken erhålla förstärkt
överbyggnad och ingå som del av en framtida dub-
belspårsbana eller, om så skulle visa sig lämpligt,
genom ändring av körbanan göras till landsvägsbroar,
har styrelsen ansett, att vid anläggning av
dessa nya broar kostnaden skulle täckas genom
nybyggnadsanslag, och vid framtida anbringande
av starkare överbyggnad å de gamla broarnas pe¬
lare och landfästen kostnaden härför skulle föras
på banunderhållet.
Kostnaden för byggande av fullständigt nya
broar har beräknats till:
för bron över Dalälven vid Krylbo kronor 400,000: —
för bron öfver Ljusnan vid Edänge » 280,000: —
Summa kronor 680,000: —
Broarna äro avsedda att utföras under loppet av
två år, varför styrelsen föreslår, att 280,000 kro¬
nor måtte anvisas att utgå under år 1914 och åter¬
stoden, 400,000 kronor, under år 1915.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 1 käft.
10
74
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
o
Vid Ange.
Påbörjande av ny lokomotivstation........................ kronor 120,000
Vid lokomotivstationerna Ange och Bräcke rå¬
der för närvarande en brist i antalet stallplatser av
tre stycken på vartdera stället, varför behovet av
nybyggnad av sex stallplatser är trängande. Verk¬
ställd utredning har emellertid givit vid handen,
att endast den ena av dessa nära varandra liggande
lokomotivstationer bör utvidgas, under det den an¬
dra bör bibehållas vid sin nuvarande storlek, samt
att av dessa båda stationer Ange är den lokomo¬
tivstation, som bör utvecklas såsom belägen vid en
större rangerings- och omlastningsstation, vilken i
samband med godstrafikens omläggning kommer att
ytterligare ökas. De nuvarande lokomotivstallarna
vid Ange äro även för små för nyare tidens loko¬
motiv, och då de vidare äro belägna på en del av
bangården, som erfordras för spårsystemets framtida
utvidgning, är det icke lämpligt att genom tillbygg¬
nad av de befintliga stallarna skaffa de erforderliga
lokomotivplatserna. Styrelsen anser av dessa skäl
ändamålsenligast påbörja en ny tidsenlig lokomotiv¬
station på ett område, som icke kan komma ifråga
vid bangårdens framtida utvidgning'. Förslaget av¬
ser uppförandet av en stallbyggnad om sex platser
jämte därmed sammanbyggda vattentorn, lokaler
för personalen och rum för ångpannor för uppvärm¬
ning samt en i direkt spårförbindelse med stallbygg¬
naden stående byggnad, innehållande expeditions¬
lokaler, förrådsrum, oljekällare och mindre verkstad
för revisioner och mindre reparationer, som utföras
av stallpersonalen. För lokomotivstationen behöf-
liga spår ingå jämväl i förslaget. Kostnaderna för
dessa arbeten hava beräknats till 270,000 kronor,
och äro arbetena avsedda att utföras under loppet
av två år, varför styrelsen föreslår, att 120,000
kronor måtte anvisas att utgå under år 1914 och
återstoden, 150,000 kronor, under år 1915.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
75
Ombyggnad och utvidgning av bangården d Var-
berg samt omläggning av ingångslinjen söderifrån...... kronor 176,000: —
Varbergs bangård, å vilken Varberg—Borås
järnväg är den bestämmande och ombesörjer trafik-
skötseln, har sedan åtskilliga år tillbaka varit allt
för trång för de till densamma anslutande banor¬
nas trafik, men har utvidgning av densamma icke
kommit till stånd, då enighet icke kunnat vinnas
om sättet för åstadkommande av förbättringar inom
nuvarande stationsgränserna. Statens järnvägar,
som genom öfvertagandet av Mellersta Hallands
och Göteborg—Hallands järnvägar äro meddelägare
i bangården, hava enligt gällande kontraktsbestäm-
melser ingen avgöranderätt beträffande, behövliga
utvidgningar, utan äger Varberg—Borås järnvägs¬
aktiebolag att ensamt härom besluta. Med hänsyn
till det ringa utrymme, som förefinnes å bangården,
och då, enligt bestämmelse i gällande kontrakt, an¬
slutning av eu ny bana till stationen icke får ske,
så att de förut anslutna banornas nyttjanderätt till
stationen därigenom lider något intrång, ansåg sig
järnvägsstyrelsen, när fråga under år 1910 uppstod
om den under byggnad varande Varberg—Åtrans
järnvägs anslutande till stationen, icke kunna för
sin del medgiva detta med mindre än att en vä¬
sentlig förändring och utvidgning av Varbergs sta¬
tion i samband därmed lomme till stånd. Då de
i detta hänseende av Varberg—Borås järnvägs¬
aktiebolag framställda förslag till bangårdsomän-
dring icke kunde anses lämpliga eller ens tillräck¬
liga för redan förefintliga behov, föranstaltade järn¬
vägsstyrelsen om utarbetandet av ett nytt förslag,
som tillgodosåg nuvarande och blivande krav å
spårutrymmen och spårförbindelser vid stationen.
Detta förslag förutsatte emellertid med nödvändig¬
het, att statens järnvägars ingångslinje till statio¬
nen söderifrån skulle omläggas såsom erforderligt
för erhållande av dels en lämplig plananordning å
bangården, dels bättre förbindelse med hamnspåren,
vilken förbindelse nu medger uttagande av endast
[6.]
76
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
1 å 2 vagnar i sänder, varjämte hittillsvarande
plankorsningar med förefintliga industrispår söder
om staden skulle undvikas. Förhandlingar uppto-
g os därefter med de enskilda järn vägsförvaltnin¬
garna och Varbergs stad rörande genomförandet av
detta förslag. Dessa underhandlingar, som blevo
synnerligen tidsödande, avslutades under år 1912,
sedan samtliga intressenter enat sig om det av sty¬
relsen framställda bangårdsförslaget med vissa min¬
dre modifikationer.
Genom beslut av den 29 december 1911 förbundo
sig stadsfullmäktige i Varberg medverka tillförsla¬
gets genomförande på så sätt, att den staden re¬
dan tillhöriga mark, som behövdes för eu eventuell
ny ingångslinje, lämnades i utbyte mot mark, som
nu upptoges av gamla ingångslinjen, därvid all
mark skulle anses hava lika värde, samt att staden
till de bangården ägande järnvägarna till använd¬
ning för dessas eget behov medgåve överlåtande
med full äganderätt, men utan strandrätt, av det
markområde, som erhölles genom utfyllning uti
havet norr om nuvarande utfyllning intill en gräns
i väster, som löpte parallellt med Slottsgatan på
ett avstånd av 120 meter från mittpunkten av Var¬
berg—Borås järnvägs vändskiva så långt stadens
mark sträckte sig.
Varberg—Åtrans järnvägs bidrag till bangårds-
förändringen har, efter förhandlingar med nämnda
bana och Varberg—Borås järnväg, blivit bestämt till
70,000 kronor kontant samt anskaffande av de för
stationens nuvarande och framtida utvidgning en¬
ligt föreliggande planer erforderliga områdena norr
om stationen, som ej ägas av staden. Härvid av¬
sågs, att det kontanta beloppet skulle utgöra ersätt¬
ning för anordnandet av Varberg—Atrans järnvägs
huvudspår genom stationen med intilliggande
passagespår jämte vagnuppställningsspår ävensom
10 % av förändringskostnaderna i övrigt samt
markanskaffningen såsom vederlag för den mark,
järnvägen komme att av nuvarande stationsområde
taga i anspråk för sitt behov.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Kostnaderna för genomförandet av det före¬
liggande bangårdsförslaget äro beräknade till
518.000 kronor, inberäknat erforderligt markförvärv
från enskilda. Av nämnda belopp äro 200,000
kronor beräknade för omläggning av statens järn¬
vägars ingångslinje söderifrån och 318,000 kronor
för själva bangårdsbyggnaden. Efter avdrag från
totalkostnaden av Varberg—Ätrans järnvägs ofvan-
nämnda bidrag å 70,000 kronor utgjorde återstoden
448.000 kronor, som skulle fördelas mellan statens
järnvägar och Varberg—Borås järnväg. Med hän¬
syn emellertid därtill att södra ingångslinjens om¬
ändring medförde minskade utgifter för statens
järnvägar därigenom att kostnaden för bevakning
och underhåll av signaler och vägbommar vid Var-
bergs fästning bort,folie ävensom att vid jordschakt-
ning i nya linjen fyllnadsämne erhölles, som kunde
tillgodogöras för statens järnvägar, medgav järn¬
vägsstyrelsen, att ett beräknat belopp av 87,000
kronor skulle av statens järnvägar tillskjutas till ut¬
förande av huvudlinjens omläggning, men att åter¬
stående kostnadsbeloppet för ingångslinjens omlägg¬
ning, 113,000 kronor, skulle, såsom avseende ett
gemensamt intresse, fördelas enligt gällande kon-
traktsbestämmelser. Då enligt dessa statens järn¬
vägar hava att erlägga s/s och Boråsbanan bh av
kostnaderna för erforderliga nya byggnader, spår¬
utvidgningar och andra anläggningar för gemen¬
samt ändamål, skulle sålunda Varberg—Boråsba-
nans bidrag till bangårdens förändring komma att
utgöra 1 s av 113,000 4- 248,000 =120,000 kronor.
Emellertid ansåg Varberg—Borås järnväg, att kost¬
naderna för omläggningen av ingångslinjen till sta¬
tionen söderifrån ävensom för vissa andra arbeten
borde enbart drabba statens järnvägar och att bo¬
lagets andel i ombyggnadskostnaderna skulle med
hänsyn härtill beräknas till 48,500 kronor. Då så¬
lunda tvist förelåg rörande fördelningen av kostna¬
derna, blev frågan härom i enlighet med föreskrift
i gällande kontrakt liänskjuten till avgörande av
skiljemän. Enligt av dessa avkunnad skiljedom
78
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] skola statens järnvägar helt och hållet bestrida de
till 200,000 kronor beräknade kostnaderna för den
södra ingångslinjens ombyggande ävensom visst
markförvärv och vissa arbeten för bangårdsombygg-
naden för eu beräknad kostnad av 32,000 kronor.
Efter avdrag från nybyggnadskostnaden, 518,000
kronor, av dessa kostnader ävensom Varberg—At-
rans järnvägs bidrag återstå 216,000 kronor, avse¬
ende arbeten för gemensamma ändamål, och beräk¬
nas sålunda statens järnvägars bidrag för dessa till
2 3 härav eller 144,000 kronor. För bangårdsför-
slagets genomförande med tillhörande omläggning
av södra ingångslinjen till stationen erfordras så¬
lunda anslag å ett belopp av 376,000 kronor, som
beräknats utgå under loppet av två år, och före¬
slår styrelsen därför, att 176,000 kronor anvisas
att utgå under år 1914 och återstoden, 200,000
kronor, under år 1915.
6:o. Diverse arbeten ............... kronor 500,000
I förestående anslagssumma är inberäknad sam¬
manlagda kostnaden för sådana mindre nybyggna¬
der, vilka var för sig beräknas betinga en kostnad
understigande 10,000 kronor och vilka därför ej
intagits bland ovanstående, särskilt omnämnda ar¬
beten.
Till stöd för anslagskravet i övrigt har styrel¬
sen, i likhet med vad som under de senare åren
skett, framhållit, hurusom, i betraktande av stats-
banenätets och trafikens utveckling, det måste anses
vara av nöden att för diverse arbeten hava erfor¬
derliga medel tillgängliga även för tillgodoseende
av sådana behov, som icke kunna längre tid i för¬
väg förutses, men dock måste utan uppskov fyllas.
Av hela det af styrelsen nu begärda anslaget
skulle således användas:
79
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
för husbyggnader: boställslius........................
» övriga byggnader .........
>' spåranordningar.............................................
)) växel- och signalsäkerhetsanläggningar
» övriga anläggningar ...................................
» större nybyggnadsarbeten .........................
» diverse arbeten ............................
................. kronor 146,300: —
................ » 70.400: —
................. )> 565,000: —
............... » 600,000: —
................. » 295,300: —
................ )) 826,000: —
................ » 500,000: -
Summa kronor 3,003,000: —
[6-J
Slutligen har järnvägsstyrelsen, då det är av
vikt, att åtskilliga av de sålunda föreslagna arbe¬
tena redan under år 1913 helt eller delvis komma
till utförande, hemställt, att under nämnda år ställes
till styrelsens förfogande ett belopp av 600,000 kro¬
nor, avsett för nedanstående arbeten, nämligen:
för uppförande av boställshus vid Järva..................... kronor 56 000:__
» spåranordningar m. m. vid Älvsjö ........................ » 80J100:_
)) påbörjande av lokomotivstation vid Frösunda ... » 100’000:_____
» påbörjande av en del övriga förutnämnda arbe¬
te11 .................................................................... » 364,000: —
Summa kronor 600,000: —
Förutom ovannämnda anslagssumma har styrelsen i skrivelse den Angående
29 oktober 1912 hemställt om behövliga medel för dubbelspår
Norrköping—
Utläggning av dubbelspår mellan Norrköping och Mji51by'
Mjölby (begynnelseanslag) ................................... kronor 1,800,000: —
Vid de hitintills gjorda framställningarna om anslag för utlägg¬
ning av ytterligare ett järnvägsspår å vissa bandelar har styrelsen
framhållit, hurusom inträffade rubbningar i de genomgående tågens gång
bliva på en enkelspårig bana mest kännbara vid slutet av en lång
tågväg och ofta nog nödvändiggöra tillämpandet där av nya tillfälliga
tidtabeller för^ återstående färd, vilken åtgärd, särskilt om den ifråga¬
varande bandelen är livligt trafikerad, i allmänhet kan väntas medföra
ytterligare förseningar för möten med tåg, vilkas regelbundna gång
likaledes måst i följd av nödtvungna tidtabellsförändringar i större eller
mindre mån rubbas. Särskilt har härvid erinrats om det förhållandet,
att, i samma mån fjärrtrafiken blir livligare, dylika trafikrubbningar
också måste bliva talrikare och mera hindersamma, och att behovet av
en dubbelbananordning, såsom det mest effektiva medlet att tillgodose det
SO Utgifter för kapital ökning: bil. 1.
alltmer växande kravet på regelbundenhet och säkerhet vid järnvägs¬
driften, följaktligen blir alltmer trängande. Men även hänsynen till
behövliga lokaltågs förläggande till lämpliga tider kräver anordnandet
av dubbelspår.
Vad som sålunda framhållits ifråga om behovet av dubbelspår, har
hittills avsett banlinjerna intill de större städerna, Stockholm, Malmö och
Göteborg, och hava där dubbelspår anlagts eller äro under anläggning.
Som vid dessa framställningar städse påvisats, hava sålunda dub¬
belspåranordningarna i väsentlig grad påkallats för att säkerställa
fjärrtågens regelbundna gång, i det därigenom förseningar med därav
föranledda omläggningar av tågen kunna helt förhindras och tågmötena
försiggå efter den fastställda tidtabellen. Vad som härvid bär yttrats
äger i lika grad tillämpning på vissa andra delar av huvudlinjerna med
stort antal tåg å vissa tider av dygnet och bland dem särskilt bandelen
Norrköping—Mjölby på huvudlinjen Stockholm—Malmö.
Å denna starkt trafikerade linje yppa sig ofta svårigheter för
framförandet av snälltågen vid tågrubbningar, utan att de ytterli¬
gare försenas eller ock andra tåg avsevärt eftersättas. Då såväl
dag som natt de upp- och nedgående snälltågen hava sina möten för¬
lagda till denna handel, har det för tågledningen vid trafikrubbningar
städse varit svårt att på den enkelspåriga bandelen omlägga tågtiderna
och tågmötena så, att icke ytterligare försening uppstår. Då härtill
kommer, att trafiken å denna handel visar en avsevärd stegring, finner
styrelsen tidpunkten nu vara inne att anordna dubbelspår mellan Norr¬
köping och Mjölby. I samband härmed har styrelsen erinrat om sin
hemställan den 29 oktober 1908 om. beredande av anslag för inköp av-
områden, som komma att erfordras för blivande dubbelbananordning å
linjen Norrköping—Linköping, samt om att Riksdagen med anledning
härav anvisat medel härför.
Att tågtrafiken å den ifrågavarande linjen, Norrköping—Mjölby, är
jämförelsevis betydlig framgår av, att tidtabellen lör närvarande upp¬
tager för viss del av denna linje dagligen 36 tåg, vilket antal vid sär¬
skilda tillfällen, till exempel under stark sommartrafik, ökas till 43.
Tågantalet utgjorde 20 om dagen under år 1903 och 29 om dagen
under år 1908.
Följande sammanställning av siffror för åren 1900, 1905 och 1910
visa utvecklingen av trafikförhållandena å linjen Norrköping—Mjölby
under denna tid.
Antalet avgångna och anlända resande har utgjort:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 81
Plats.
|
År 1900
st.
|
År 1905
st.
|
År 1910
st.
|
Norrköping ...................................
|
445,828
|
527,324
|
738,468
|
Fiskeby........
|
23,415
|
30,952
|
62,612
|
Eksund......................................................
|
10,139
|
16,198
|
21,485
|
Okna ..............................................
|
14,172
|
18,289
|
25,492
|
Kimstad ...........................................
|
22,100
|
28,295
|
28.995
|
Norsholm.......................................
|
52,004
|
62,038
|
40,333
|
Gistad ...........................................
|
31,639
|
34,997
|
37,292
|
Linghem .......
|
53,377
|
54,527
|
63,991
|
Linköping..............................................
|
313,441
|
344,714
|
459,127
|
Malmslätt.......................................
|
90,964
|
106,243
|
153,235
|
Bankeberg ...............
|
50,921
|
57,095
|
77,567
|
Mantorp .......
|
38,410
|
45,841
|
58,233
|
Sya...........................................
|
27,933
|
31,215
|
40,112
|
Mjölby .....................................................................
|
122,695
|
151,328
|
175,034
|
Summa
|
1,297,038
|
1,509,056
|
1,981,976 1
|
Ökningen under samma tid av trafikinkomsterna från ifrågavarande
handel framgår av följande siffror:
Plats.
|
År 1900
kr.
|
År 1905
kr.
|
År 1910
kr.
|
Norrköping .......................................
|
1,035,760
|
1,270,252
|
1,423,074
|
Fiskeby.............................................
|
38,614
|
44,286
|
49,579
|
Eksund ............................................
|
5,117
|
8,178
|
5,046
|
Okna ...................
|
5,839
|
6,463
|
8,182
|
Kimstad .........
|
34,793
|
17,113
|
37,313
|
Norsholm .........
|
48,165
|
39,489
|
35,678
|
Gistad ..................
|
19,359
|
25,054
|
29,704
|
Linghem ............
|
24,884
|
18,864
|
21,280
|
Linköping..............
|
367,106
|
379,826
|
470,933
|
Malmslätt................
|
26,735
|
36,410
|
42,989
|
Bankeberg ............
|
54,007
|
46,062
|
43,364
|
Mantorp ......
|
36,630
|
31,450
|
33,165
|
Sya.............................................
|
23,341
|
35,012
|
39,272
|
Mjölby ........................................
|
158,413
|
167,597
|
186,939
|
Summa
|
1,878,763
|
2,126,056
|
2,426,518
|
Bihang till Riksdagens prof. 1913. 1 sand. 1 käft.
82
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Godstonkilometer per bankilometer å linjen Norrköping—Mjölby
utgjorde åren 1900, 1905 och 1910 respektive 208,622, 294,635 och
333,239. Under samma år voro personkilometer per bankilometer re¬
spektive 270,631, 265,835 och 452,034 och vagnaxelkilometer per ban¬
kilometer respektive 245,465, 254,643 och 298,919. Tågkilometer per
bankilometer utgjorde för åren 1905 och 1910 respektive 7,016 och
9,313.
Kostnaden för ifrågavarande dubbelspåranläggning enligt uppgjor-
kostnad sförslag med tillhörande ritningar har beräknats till samman t
lagt 7,400,000 kronor, fördelade i avrundade tal på följande huvud¬
poster:
Jordområde anskaffning ........
Terrassering ............................
Broar och trummor.................
Vägar och vägomläggningar
Överbyggnader.........................
Telegraf och signaler..............
Husbyggnader .........................
Diverse arbeten .......................
Allmänna omkostnader...................
.............. kronor 295,000: —
.............. » 1,218,000: —
.............. j> 593,000: —
.............. » 878,000: —
............... » 2,448,000: —
.............. » 528,000: —
.............. » 308,000: —
........... » 504,000: —
.............. » 628,000: —
Summa kronor 7,400,000: —
I denna summa ingå utvidgningar av stationer med ett belopp av
2,600,000 kronor, och skulle enligt dessa beräkningar kostnaden för
kilometer bana med undantag för stationsutvidgningar belöpa sig till
omkring 60,900 kronor. Till jämförelse må nämnas, att vid de utförda
dubbelspåranordningarna hava motsvarande kostnader varit å linjen Hud¬
dinge—Tumba 96,700 kronor, Eslöv—Hässleholm 28,750 kronor och
Järva—Uppsala 33,100 kronor, varjämte den för dubbelspåranläggningen
Göteborg—Alingsås beräknade kostnaden är 88,400 kronor för kilo¬
meter. Den förstnämnda ävensom den sistnämnda linjen framgå i
svårare terräng, då däremot vid de båda övriga gynnsamma terräng¬
förhållanden råda. Ehuru terrängen, som genomlöpes av här ifråga¬
varande linje, torde vara att anse som mindre svår och i en del avse¬
enden gynnsam, hava dock en mängd kostsamma arbeten tillkommit,
som öka medelkostnaden för kilometer bana. Sålunda ingå omfattande
vägomläggningar med stora belopp, vilka arbeten ansetts nödvändiga
att vidtaga för att genom förande av de korsande vägarna över eller
under järnvägen undvika vägkorsning i banans plan. Dessa sistnämnda
83
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
äro nämligen synnerligen hindersamma såväl för trafiken å järnvägen [6.]
som för trafiken å vägen, och vid dubbelspår gör sig detta binder än
mer gällande än vid enkelspårig bana.
Uti förslaget avses att å samtliga stationer inlägga ett förbigångs-
spår av minst 600 meters fri längd, varjämte spårsystemen i övrigt
utvidgats. Styrelsen bar härvid icke förbisett, att den kostnad, som
de sålunda uppgjorda förslagen till stationens utvidgning kommer att
kräva, är betydlig, men då till följd av dubbelbananordningen i alla
händelser mer eller mindre omfattande ändringar å varje station måste
ske, har styrelsen ansett lämpligt att i ett sammanhang ordna stations-
frågorna för en längre tid framåt. Det nya spårets utläggande bar
dessutom vid Norsholms och Linköpings stationer betingat avsevärd änd¬
ring av befintliga anläggningar, varjämte vid Kimstads station en om¬
läggning av den smalspåriga banan är nödvändig för att undvika en
korsning i plan mellan nämnda bana och tre av statens spår.
Enligt det uppgjorda förslaget kommer linjen i huvudsak att be¬
hållas oförändrad i sitt nuvarande läge, och har vid förslagets uppgö¬
rande hänsyn jämväl tagits till införande av elektrisk drift.
Dubbelbanarbetets utförande har styrelsen tänkt sig fördelat på
fyra år, under förutsättning att erforderliga anslag ställas till förfo¬
gande enligt följande plan:
för år 1914............................................. 1,800,000 kronor
» » 1915............................................ 2,000,000 ))
» » 1916 ............................................. 2,400,000 »
» » 1917............................................. 1,200,000 »
Med det för år 1914 ifrågasatta anslaget, 1,800,000 kronor, avses
att påbörja arbetena å linjerna Norrköping—Norsholm och Linköping
—Mjölby. Då det är av vikt, att eu del av dessa arbeten snarast
igångsättas, har styrelsen hemställt att få i förskott under år 1913
för sådant ändamål lyfta ett belopp av 600,000 kronor.
Vad först beträffar den föreslagna anläggningen av dubbelspår Departements-
mellan Norrköping och Mjölby anser jag i likhet med järnvägsstyrelsen cliefen-
det vara högeligen angeläget, att sådana anordningar vidtagas, att den
starka genomgående trafiken å denna handel kan framföras med nödig
säkerhet och utan alltför stora rubbningar vid tillfällig ökning. En
dubbelspåranläggning för att tillgodose detta önskemål bör därför
utan tvivel komma till stånd inom en nära framtid. Emellertid synes
mig den rätta tidpunkten icke vara inne för att igångsätta detta
84
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] arbete. Jag föranledes till denna uppfattning först och främst av
de allmänna ekonomiska skäl, som jag ovan anfört och vilka äro
särskilt talande, då det gäller att påbörja en anläggning till en så
betydande kostnad som den, varom bär är fråga. Men det torde
också kunna ifrågasättas, om det icke ur synpunkten av ett lämpligt
ordnande av statens järnvägsbyggnader kan anses mera fördelaktigt
att för nu ifrågavarande dubbelbananläggning avvakta den tidpunkt,
då järnvägen Järna—Norrköping närmar sig sin fullbordan, så att
man efter hand kan därifrån överflytta arbetsbefäl, manskap och
arbetsmaterial till den närgränsande sträckan mellan Norrköping och
Mjölby. Skulle man redan nu sätta i gång de av järnvägsstyrelsen
föreslagna arbetena, medan samtidigt järnvägsbyggnaden mellan Järna
och Norrköping samt dubbelspåranläggningen mellan Rönninge och
Järna pågå, synes detta innebära en hopning av arbeten inom ett
tämligen begränsat område, som icke bör utan tvingande skal ifråga¬
sättas.
Av de skäl, jag sålunda anfört, finner jag mig böra till ett annat
statsregleringsår uppskjuta att föreslå ingångsättande av ifrågavarande
betydande banarbete.
Vad angår järnvägsstyrelsens ovannämnda äskanden för nya bygg¬
nader och anläggningar vid de trafikerade statsjärnvägarna äro dessa så
betydande, att det vore önskvärt, om en del anläggningar kunde anstå
till följande år. De särskilda motiveringarna till de olika äskandena
giva dock, synes mig, vid handen, att olägenheter och ökade drift¬
kostnader skola förekommas genom de nu föreslagna anläggningarnas
snara tillkomst. Jag har därför icke ansett mig här kunna föreslå
några reduktioner av anslagsäskandena. Allenast några kompletterande
upplysningar må lämnas.
Beträffande först husbyggnaderna erinrar jag om den i statsråds¬
protokollet angående motsvarande anslag för år 1913 omnämnda kom¬
mission för utredning angående uppförande av bostadshus vid statens
järnvägar. Då denna kommission sökt att nedbringa kostnaderna för
bostadshusen, samtidigt med att den föreslagit en del förbättringar i
bostädernas anordnande, särskilt införande av tvårumslägenheter i stäl¬
let för hittillsvarande enrumslägenheter, har jag jämfört de av järn¬
vägsstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1912 upptagna kostnaderna
med de av kommissionen beräknade. Därvid måste emellertid fram¬
hållas, att naturligtvis de av kommissionen efter vissa ritningar upp¬
skattade kostnaderna för lägenhet icke utan vidare kunna användas för
uträkning av motsvarande kostnader, då andra ritningar måst upprättas.
En något så när tillförlitlig jämförelse torde dock vinnas genom att
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 85
sammanställa de olika kostnadsbeloppen för kubikmeter byggnadsmassa.
Kostnaden per eldstad torde mera variera efter rummens olika storlek.
Kostnaden för kubikmeter byggnadsmassa beräknades av kommissio¬
nen för två typer av flerfamiljshus till 21 kronor 67 öre — 22 kronor
2 öre, under det kostnaden per eldstad enligt motsvarande typer beräk¬
nades till 1,516 kronor 67 öre — 2,006 kronor 30 öre.
Av de nu föreslagna bostadshusen skulle de i Järva draga i an-
läggningskostnad för vardera byggnaden 28,000 kronor och äro avsedda
att utföras enligt samma ritning, som gäller för boställshuset vid Gård-
sjö, vartill 1912 ars Riksdag anslagit 23,500 kronor. Totalkostnaden
för byggnaden vid Järva är sålunda omkring 19 procent högre än
vid Gårdsjö beroende på de avsevärt högre arbetspris, som råda in¬
vid Stockholm. Byggnadskostnaden 28,000 kronor motsvarar 23 kro¬
nor 91 öre för kubikmeter byggnadsmassa och 1,866 kronor 70 öre per
eldstad.
För boställshuset vid Morgongåva är anläggningskostnaden beräk¬
nad till 13,500 kronor utan inredning av vindsvåningen. Denna inred¬
ning beräknas kosta 2,200 kronor, och blir då totalkostnaden för bygg¬
naden 15,700 kronor. Byggnadskostnaden för huset med inredd vinds¬
våning och mindre uthus utgör således 15,700 kronor och motsvarar
21 kronor 16 öre för kubikmeter byggnadsmassa och 1,744 kronor 44
öre per eldstad.
Boställshuset vid Rotebro avses att uppföras lika med det vid Mor¬
gongåfva, men med inredd vindsvåning.
Boställshuset vid Munkedal uppföres efter samma ritning, som gäller
för ovannämnda hus vid Gårdsjö, men beräknas kosta 24,500 kronor,
enär grunden måste förstärkas medelst grusspettning, varjämte grund¬
sulorna få göras bredare, vilka arbeten ansetts draga en kostnad av
1,000 kronor. Byggnadskostnaden, vari ingår ett mindre uthus, mot¬
svarar 20 kronor 92 öre för kubikmeter bj^ggnadsmassa och 1,633 kro¬
nor 33 öre per eldstad.
Boställshuset vid Partille är avsett att uppföras enligt samma rit¬
ning, som gäller för boställshuset vid Anneberg om tre lägenheter, var¬
till 1912 års Riksdag anslagit 16,000 kronor, dock med den skillnaden
att vid Partille en fjärde lägenhet skall inredas, vilket beräknats kosta
1,800 kronor. Till följd av dålig byggnadsgrund vid Partille har grund¬
förstärkning för en kostnad av 2,000 kronor måst beräknas. Byggnads¬
kostnaden för boställshuset vid Partille med ett mindre uthus utgör
således 19,800 kronor, vilket motsvarar 22 kronor 37 öre för kubik¬
meter byggnadsmassa och 1,650 kronor per eldstad.
Byggnadskostnaden för boställshuset vid Örtofta jämte ett mindre
86
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
uthus är 16,800 kronor, vilket motsvarar 19 kronor 72 öre för kubik¬
meter byggnadsmassa och 1,866 kronor 70 öre per eldstad.
Stationshuset vid Märsta skall uppföras i likhet med stationshuset
vid Väsby, för vilket Riksdagen år 1907 beviljat samma belopp, som
nu föreslås, 28,000 kronor.
Av det ovan anförda framgår, att kostnaden för kubikmeter byggnads¬
massa för de nu föreslagna byggnaderna är lägre än de av 1911 års
byggnadskommission beräknade kostnaderna med undantag för bygg¬
naden vid Järva och Partilie, där kostnaden är något högre. Uti kost¬
naderna för de föreslagna byggnaderna äro medräknade såväl planering
som uppförande av ett mindre uthus, vilka arbeten däremot icke ingå
i kommissionens ovannämnda kostnader.
Beträffande överliggningshuset i Hässleholm må meddelas, att an¬
talet överliggande lokomotivförare och eldare därstädes för närvarande
i normala fäll är 12 personer.
Förslaget till ombyggnad av Älvsjö bangård avser närmast att till¬
godose det behov av förbättrade anordningar för persontrafiken, som
uppstått genom den under senare åren inträdda betydande ökningen
i antalet lokalresande till och från denna station. Antalet resande
till och från stationen utgjorde sålunda år 1906 436,000 och år
1910 1,028,000. Vid förslagets upprättande har emellertid därjämte
hänsyn tagits dels till de krav å spårsystemets anordnande, som
framställts från Stockholm—Nynäs järnvägs sida, dels till möjlig¬
görande av ett lämpligt framtida utgrenande från stationen av den i
1910 års förslag till nya bangårdsanordningar i Stockholm förutsatta
förortsbanan. Genomförandet av föreliggande förslag till bangårdsom-
byggnad är erforderligt, oberoende av huruvida angivna förortsbana
kommer till stånd på det sätt 1910 års bangårdsförslag förutsätter eller
ej. Likaledes är nu föreslagna utvidgning oberoende av, om det av
1901 års bangårdskommitté förordade Skanstullsförslaget eller 1910 års
bangårdsförslag kommer till utförande, enär enligt båda dessa förslag
den föreslagna nya huvudlinjen utgår från viss punkt å nuvarande stam¬
banan norr om Älvsjö.
Anordningarna vid Karlstads station avse att tillgodose ett sedan
flera år framträdande behov att dels öka spårutrymmet, varigenom så¬
väl rangeringen i allmänhet som särskilt trafiken till hamnen kan bättre
ordnas, och dels att flytta och utvidga nuvarande godsmagasinet. Vad
det sistnämnda beträffar uppfördes detta år 1869 samt tillbyggdes
åren 1876 och 1900. GodsmäDgderna under tiden 1900—1910 hava
varit följande:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
87
Ankommande:
1900...... 64,748 ton; (specifikation å il- och styckegods föreligger icke)
1905...... 80,325 » därav il- och styckegods 7,327 ton
1910...... 92,033 » » » » » 7,871 »
Avsända:
1900..... 21,224 ton; därav il- och styckegods 6,217 ton
1905..... 22,420 » » » » » 7,817 »
1910 ...... 44,726 » » » » » 9,525 »
Beträffande utvidgningen af hamnbanan i Göteborg må erinras, att
1911 års Riksdag beviljat medel för utsträckning av spårsystemet längs
hamnen. Godstrafiken till och från hamnen har nu vuxit så, att ytter¬
ligare anordningar visat sig erforderliga. Beräkningen av den på statens
järnvägar belöpande kostnaden har skett enligt en mellan järnvägs¬
styrelsen och staden träffad överenskommelse, enligt vilken statens järn¬
vägars bidrag utgår efter olika procentsatser för olika slag af anlägg¬
ningar.
I0 anledning af styrelsens framställning om anslag till anläggningar
vid Ange torde en redogörelse för de planer, efter vilka transporterna
av fraktstyckegods å statens järnvägar regleras sedan den 1 oktober
1912, få meddelas. Enligt dessa planer, varigenom man söker att befordra
godset på kortaste tid och på för järnvägen mest ekonomiska sätt tages
för godsmängden från afsändnings- till emottagningsstationen i an¬
språk en särskild vagn. Användandet av en särskild vagn är emel¬
lertid ej ekonomiskt, såvida icke den i vagnen lastade godsmängden till¬
närmelsevis tager vagnens utrymme i anspråk. Inrättandet af dylika
transportförbindelser kan sålunda endast äga rum mellan de stationer,
som hava en livlig godstrafik sinsemellan. För att också kunna befordra
gods mellan övriga stationer snabbt och utan att det omlastas för ofta,
vilket medför dryga utgifter, sammandrages godset till vissa stationer,
benämnda omlastningsstationer.
Ju mera gods, som sammanföres till en omlastningsstation, desto
•större utsikter finnas att därifrån kunna befordra godset direkt till sin
emottagningsstation. Man söker därför att förlägga omlastning till
stationer, där olika linjer sammanlöpa, och vilka sålunda tillföra stationen
avsevärdare godsmängder. Vidare vill man förlägga omlastningen till
sådana övergångsstationer, där godstågen iordningväxlas (tågbildnings-
88
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] stationer). Inväxlingen av styckegodsvagnarna i tågen bör nämligen
ske å dessa stationer, då eljes ett omfattande växlingsarbete skulle be¬
höva äga rum även å den station, där styckegodsvagnarna skulle inväxlas i
de olika tågen. Ett ytterligare skäl för omlastnings förläggande till
en tågbildningsstation är, att för tågbildningen erfordras växellokomotiv
och växelpersonal, och kunna i regel samma växellokomotiv och personal
användas för den växling, som erfordras för omlastningens utförande.
De större omlastningsstationerna vid statens järnvägar hava sålunda
för närvarande förlagts till Boden, Hallsberg och Nässjö, och är nu
Ange avsedd att bliva en av de större. På den tiden, Bollnäs var
övernattningsstation för godstågen till Norrland, försiggick tågbildning
därstädes, och hade av detta skäl omlastningen för gods till Norrland
förlagts. dit. Denna omlastning kvarstår där ännu, oaktat någon
tågbildning numera icke äger rum därstädes. Mindre omlastningsarbete
förekommer nu jämväl, förutom vid en del övergångsstationer till enskilda
järnvägar, vid Vännäs, Långsele, Bräcke, Östersund, Ange, Krylbo,
Stockholm, Katrineholm, Mjölby och Falköping-Ranten.
Om man härefter jämför Ånges och Bollnäs lämplighet som om-
lastningsstation, må först påpekas, att det område, som Bollnäs för
närvarande betjänar, är linjerna bortom Ange samt dessutom linjen mellan
Bollnäs och Ange. Den senare linjen kan dock utan olägenhet betjänas
genom Krylbo omlastningsstation, vilken under inga förhållanden kan
undvaras på grund av den stora godsmängd, som tillkommer från de
därstädes samt i Snyten anslutande enskilda järnvägarna.
Till Bollnäs sammandrages sålunda för närvarande gods från söder
därom belägna stationer till stationer bortom Ange. När omlastningen
blivit förlagd i Ange, kan emellertid, förutom denna godsmängd, där¬
städes även samlas gods till stationer norr om Ange från stationerna
mellan Bollnäs och Ange samt på linjen Ange—Sundsvall, varjämte
järnvägsstyrelsen är betänkt på att till Ange jämväl sammandraga gods
från linjen Storlien—Bräcke för att undvika, att omlastningsarbete för¬
siggår såväl i Ange som i Bräcke.
Genom denna trafikkoncentrering i Ange kan man mera direkt för¬
sända gods till stationerna norr om Ange samt till linjen Ange—Sunds¬
vall, varvid man jämväl undviker det nuvarande omlastningsarbetet i
Bräcke och Långsele samt delvis jämväl i Östersund.
Vad därefter beträffar tågbildningens inflytande på valet av omlast¬
ningsstation, meddelas, att i Bollnäs numera, sedan nattgodståg inrättats
å linjen Bollnäs—Ange, icke försiggår någon tågbildning annat än
styckegodsvagnarnas inväxling i redan å andra stationer sammanväx-
89
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
lade tåg. Därest omlastningsarbetet förlägges till Ange, kan därför
omlastningen i Bollnäs indragas, utan att motsvarande ökning behöver
ske i Ange.
För ombesörjande av omlastningsarbetet i Ange beräknas 17 man,
av vilka redan finnas för ändamålet därstädes placerade 6 man. Till
Ange skulle således komma att förflyttas 11 man. I Bollnäs beräknas
av omlastningspersonalen kunna undvaras 15 man.
Under senare tid har väckts förslag om, att andra distriktets repa¬
rationsverkstad borde förflyttas från Göteborg till Falköping-Ränteri.
Utan att på något sätt ännu kunna taga ståndpunkt till denna
fråga, anser jag mig böra framhålla, att den föreslagna platsen för
verkstäderna är belägen i bangårdens södra ända, medan däremot den
nu ifrågasatta utvidgningen skall utföras i dess norra del. Nu föreliggande
förslag är därför alldeles oberoende av den nämnda verkstadens even¬
tuella förflyttning.
För anordnande vid Frösunda i närheten av Hagalund av en drift¬
bangård beviljades anslag av 1909 års Riksdag. 1 motiveringen härför
framhölls av järnvägsstyrelsen och dåvarande departementschefen, att det
för ändamålet föreslagna området lämpade sig för uppställning, ren¬
göring och uppvärmning m. m. av persontågsätten samt för lokomotiv¬
station. Därefter har 1911 års Riksdag anslagit medel för uppförande
av vagnsstallar vid Frösunda. Sedan dessa anläggningar kommit till
stånd, torde det vara angeläget att utföra den från början planerade
lokomotivstationen. De lokomotiv, för vilka här ifrågavarande stallar
äro avsedda, utgöras av moderna snälltågsmaskiner, vilka betinga ett
pris af 75,000 kronor stycket och däröver. Det är således en synner¬
ligen dyrbar materiel, som det här gäller att skydda. I de nya stallarna
skall eftersyn naturligtvis kunna ske med större noggrannhet än då
den får verkställas under bar himmel, varjämte även mindre revisioner
kunna utföras i stallarna i stället för på reparationsverkstaden.
Broarna över Dalälven vid Kry ibo och över Ljusnan vid Edäng e
uppfördes under åren 1875, respektive 1880, och äro försedda med över-
byggnader beräknade och konstruerade för dåtida lättare lokomotiv med
högsta axel tryck av 11 ton, under det man nu måste dagligen använda loko¬
motiv med 13 tons axeltryck, och behovet kräver, att de nyaste loko¬
motivtyperna med 16 tons axeltryck kunna få användas å linjen Stock¬
holm—Långsele. Någon förstärkning av nämnda broar utöver den, som
redan förut gjorts, kan icke åstadkommas, utan påkallar trafikens ut¬
veckling nya broar för ett axeltryck av 18 ton.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 1 käft.
12
90
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utförande av nya byggnader och anlägg¬
ningar vid statens redan trafikerade järnvägar anvisa
för år 1914 ett belopp av 3,003,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913
av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 600,000
kronor.
[7-]
Utvidgning
av lokomo¬
tivstation
och spår-
system vid
Ängelholm.
I sin
skrivelse den 29 oktober 1912 bär järnvägsstyrelsen hem¬
ställt om anslag till utvidgning av lokomotivstation och spårsystem vid
Ängelholm med 130,000 kronor. Härom anför styrelsen följande.
Sedan förstärkning av överbyggnaden å västkustbanan nu avslu¬
tats, hava större och starkare lokomotiv kommit till användning för
att möjliggöra framförandet av tyngre tåg med stor hastighet. Den
lämpligaste förläggningsplatsen för dessa lokomotiv är Ångelholms lo¬
komotivstation, emedan desamma erfordras endast å linjen norr om
Ängelholm. Då emellertid därstädes varande stallar och vändskiva äro
för små för nämnda lokomotiv, och någon förlängning av befintliga
stailplatser icke kan äga rum, är det nödvändigt att genom uppförande
av nya iokomotivstallar bereda plats för de nya lokomotiven. Antalet
stallplatser i den befintliga lokomotivstallbyggnaden är dessutom otill¬
räckligt, i det två maskiner ständigt måste stå ute om nätterna i brist
på plats i stallarna. Att åstadkomma flera stallrum genom tillbyggnad
till den nuvarande stallcirkeln är icke lämpligt, enär detta skulle lägga
hinder i vägen för framtida utvidgning av stationens spårsystem.
Förslaget avser att till en början uppföra byggnad för sex lokomotiv
jämte vändskiva. För att med minsta kostnader på ett ändamålsenligt sätt
utföra lokomotivens revisioner och de smärre reparationer, som utföras
av stallpersonalen, skola de nya stallarna förses med sänkgrav för ut¬
tagande av axlar med hjul, varjämte eu mindre reparationslokal är
avsedd att uppföras och sammanbyggas med såväl de gamla som do
nu föreslagna nya stallarna.
Vid denna station måste stora mängder kol magasineras, och inne¬
bär förslaget därför anordnande av behövliga kolupplag. I samband
med spåranordningarna för lokomotivstationen föreslås därjämte en
mindre utvidgning av spårsystemet för att bereda större lättnad uti
All den mark, som för här föreslagna
äges av staten och tillhör Ångelholms krono-
växlingsrörelserna å bangården.
arbeten
ar
nödvändig,
Utgifter lör kapitalökning: bil. 1.
91
park. Kostnaderna för dessa arbeten hava beräknats till 260,000 kro- 7.]
nor, och äro arbetena avsedda att utföras under loppet av två år, var¬
för styrelsen föreslår, att 130,000 kronor måtte anvisas under vart¬
dera av åren 1914 och 1915.
I särskild skrivelse av den 29 oktober 1912 anhåller styrelsen, att
den mark som för arbetena vore nödvändig, utgörande ett område, som
å en skrivelsen bifogad karta vore angivet inom bokstäverna a—b - c—
d—e— f—g—h—i—k—1—m—n—a, måtte utan ersättning till statens
järnvägar överlämnas.
I infordrat utlåtande av den 14 december 1912 har domänsty¬
relsen, efter vederbörande överjägmästares och jägmästares hörande,
anfört, att styrelsen icke har något att erinra mot den ifrågasatta
markupplåtelsen. Styrelsen anmärker dock, att styrelsen, sedan ytter¬
ligare utredning verkställts i anledning av vissa från nämnda skogs-
tjänstemän framställda förslag, torde komma att till Kungl. Maj:t göra
framställning om återlämnande till kronoparken av sådana delar av det
förut till statens järnvägar därifrån överlämnade område, som tilläven¬
tyrs icke äro för järnvägsdriften behövliga.
Enligt vad jag inhämtat, kan linjen Ängelholm—-Göteborg numera Departements-
trafikeras med lokomotiv af nyaste typ, varigenom man undgår an- chefen-
vända två lokomotiv, såsom förut varit vanligt, för vissa tågs framfö¬
rande. Lokomotiven gå utan ombyte mellan Ängelholm och Göteborg,
och är Ängelholm den lämpligaste hemstationen. Å Göteborgs väst-
kustbanestation finnas nämligen icke stallplatser av erforderlig längd,
och i Halmstad och Varberg äro såväl lokomotivstallar som vändskivor
för små. Den utvidgning av spårsystemet, som förslaget avser, erfordras
uteslutande med anledning av lokomotivstationen.
Då en förlängning av behövligt antal av de gamla lokomotivstal-
larna visat sig mindre lämpligt samt i allt fall befintligt antal stall¬
platser redan nu är otillräckligt och de lokala förhållandena icke med¬
giva uppförandet av flera stallar i den gamla stallcirkeln, anser jag mig
icke kunna göra någon erinran mot det av styrelsen begärda anslaget
till påbörjandet av en ny stallcirkel med stallar och vändskiva av till¬
räcklig storlek för de moderna lokomotiven. Det för ändamålet be¬
hövliga markområdet torde böra överlåtas å statens järnvägar utan er¬
sättning. På framtida prövning må sedan bero, om och i vad mån
någon mark kan till domänstyrelsen återlämnas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
dels att för utvidgning av lokomotivstation och
spårsystem vid Ängelholm för år 1914 anvisa ett be¬
lopp av 130,000 kronor;
dels ock att medgiva, att det å en järnvägssty¬
relsens skrivelse av den 29 oktober 1912 bifogad
karta inom bokstäverna a—b—c—d—e —f—g—h—i'—
k—1—m—n—a angivna område, vilket för närva¬
rande tillhör Ångelholms kronopark, må utan ersätt¬
ning överlåtas till statens järnvägar.
I sin skrivelse den 29 oktober 1912 har järnvägsstyrelsen jämväl
Anslå" till hemställt om anslag till belopp av 500,000 kronor för inköp av mark
markör- vid en del järnvägsstationer.
värr. Till stöd för denna framställning har styrelsen anfört, att erfaren¬
heten visat, att, då beslut om bangårdsutvidgningar redan förelegat, den
för deras realiserande eventuellt erforderliga marken i allmänhet ej
kunnat erhållas annat än till avsevärt högt pris. För att förekomma
ett dylikt uppdrivande av jordprisen böra därför medel anvisas, innan
beslut om bangårdsutvidgningar föreligga, varigenom ofta avsevärda
besparingar kunna ske.
Vad styrelsen sålunda anfört torde otvivelaktigt vara riktigt, men
anser jag beloppet för ifrågavarande ändamål kunna begränsas till
samma siffra som föregående år eller 300,000 kronor.
I övrigt ber jag allenast få erinra, att, såsom jag vid behand¬
ling av föregående framställning i samma ämne anmärkt, järnvägssty¬
relsen vid förekommande bangårdsutvidgningar i första hand bör söka ut¬
verka, att den erforderliga marken tillhandaliålles utan ersättning av
vederbörande kommun eller enskilda, då ju ortsbefolkningen i regel kom¬
mer i åtnjutande av betydande fördelar genom en bangårdsutvidgning.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t behagade föreslå Riks¬
dagen
att för inköp av mark, som erfordras för utvidg¬
ning av vissa järnvägsstationer, för år 1914 anvisa ett
anslag av 300,000 kronor.
rg i I skrivelse den 29 november 1912 med förslag till beräkning av
Anslå" till ^en behållna inkomst av statens järnvägar, som må upptagas i riks-
inventarier staten för år 1914, har järnvägsstyrelsen föreslagit, att till nya inven-
ocii förlag, tarier och ökat förlag skulle anslås samma belopp, som förut anvisats,
eller 2,000,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 93
I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att för nya inventarier och ökat förlag vid sta¬
tens järnvägar anvisa ett anslag för år 1914 av
2,000,000 kronor.
I skrivelsen den 28 oktober 1912 har järnvägsstyrelsen hemställt
om anslag till inköp av ny rullande materiel vid statens redan trafike¬
rade järnvägar. Styrelsen har därvid anfört:
Till följd av den alltjämt fortgående trafikökningen är en ökning-
av lokomotivparken i fråga om såväl godstågs- som växlingslokomotiv
behövlig. Godstågslokomotiven, vilka företrädesvis erfordras för Norr¬
land, skulle utföras av typen litt. E, vilken visat sig synnerligen lämp¬
lig. Växlingslokomotiven skulle anskaffas av typen litt. Ke, vilka loko¬
motiv jämväl kunna med fördel användas för vissa slag av lokaltåg.
Beträffande personvagnar anser järnvägsstyrelsen något trängande
behov av ökning av den befintliga vagnparken för närvarande icke före¬
ligga. Endast i fråga om III klass sovvagnar hemställer järnvägssty¬
relsen om anslag för nyanskaffning och anför såsom skäl härför
följande. Genom nådigt brev den 3 december 1909 anbefalldes järnvägs¬
styrelsen att anskaffa tre stycken III klass sovvagnar att i försöksdrift
insättas i nattåg å statens järnvägar. De till åtlydnad härav anskaffade
vagnarna insattes den 1 november 1910 i nattågen mellan Stockholm
och Göteborg. Att denna linje valdes berodde därpå, att i nattsnäll¬
tågen å densamma en III klass sovvagn kunde insättas, utan att axel¬
antalet i tågen därigenom behövde ökas. Efter sovvagns insättande
kunde nämligen eu III klass vagn för sittande resande indragas, vil¬
ket däremot icke kunde hava skett å linjen Stockholm—Malmö. Då
frekvensen av sovvagnsresande emellertid var ringa å linjen Stock¬
holm—Göteborg och då från Norrland ivriga önskningar framfördes, att
försök måtte göras med dessa vagnar mellan Stockholm och Luleå,
beslöt järnvägsstyrelsen att dit överflytta dessa vagnar. Allt sedan
den 1 maj 1912 hava vagnarna gått regelbundet mellan Stock¬
holm och Luleå och varit mycket frekventerade. Enär vagnarna så¬
lunda för närvarande hava god användning, anser järnvägsstyrelsen
skäl föreligga att låta dem fortfarande trafikera denna linje. Det blir
dock nödvändigt att öka vagnantalet till 4. För tågen mellan Stock¬
holm och Luleå erfordras nämligen samtliga 3 vagnar i den dagliga
trafiken, hvadan möjlighet saknas att taga ut vagnarna ur trafik för
tillsyn och reparation. Härför erfordras minst en ny vagn. Emellertid
hemställer järnvägsstyrelsen om anslag till 4 nya vagnar, varigenom
[9.]
[10.]
Anslag till
ny rullande
materiel
för statens
järnvägar.
94
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[10.] möjlighet erhålles att insätta III klass sovvagnar jämväl i tågen mellan
Stockholm och Malmö, varest utsikt finnes, att frekvensen skall bliva
ganska god. Någon ökning av axelantalet i sistnämnda tåg skulle nu¬
mera, sedan dubbla nattsnälltåg framföras å linjen ifråga, icke behöva
uppkomma i följd av sovvagnens insättande.
I fråga om godsvagnar anses nödvändigt anskaffa ett större antal till
följd av den alltjämt växande trafiken. Den nyanskaffning, som järn¬
vägsstyrelsen föreslår, är ganska betydlig, men anses av styrelsen i allt
fall mindre än vad som svarar mot trafikens ökning under de senare åren.
De vagntyper, som äro behövliga, äro dels kylvagnar till ett mindre antal
för matvarutransporter, dels täckta styckegodsvagnar av den vanliga
typen litt. Gb, dels slutligen öppna vagnar med nedfällbara sidolämmar.
Vagnarna av de två förstnämnda typerna skulle förses med såväl tryck¬
luft- som vakuumbroms för att kunna framföras i snabbgående tåg både
i Sverige och i utlandet.
Med anledning av vad sålunda anförts bar järnvägsstyrelsen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte till 1913 års Riksdag avlåta nådig pro¬
position om anslag för år 1914 av 3,500,000 kronor för inköp av rul¬
lande materiel för statens järnvägars redan trafikerade banor. An¬
slaget skulle disponeras sålunda:
25 lokomotiv för approximativt.............................. 1,390,000 kronor
4 personvagnar ;<> » 150,000 »
430 godsvagnar » » 1,960,000 »
Summa 3,500,000 kronor
Departements- Till anskaffande av ny rörlig materiel vid statens redan trafike-
chefm. ra(je järnvägar har Riksdagen för åren 1899—1913 anvisat följande
belopp:
1899 ............................................................. 3,500,000 kronor
1900 ........................................................................ 5,590,000 »
1901 ........................................................................ 5,000,000 »
1902 .......................................................................... 5,500,000 »
1903 ..................................................................... 5,000,000 »
1904 ......................................................................... 4,000,000 »
1905 ......................................................................... 4,000,000 >■
1906 ........................................................................... 4,000,000 >
1907 ........................................................................... 4,000,000 »
1908 ........................................................................ 6,000,000 »
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
95
1909 ....................................................................... 6,650,000 kronor
1910 ........................................................................ 4,000,000 »
1911 ......................................................................... 3,325,000 »
1912 ........................................................................... 3,250,000 »
1913 ........................................................................... 3,000,000 »
Under senaste femårsperiod har följande antal lokomotiv och gods¬
vagnar (utom malmvagnar) inköpts för anslagsmedel och levererats till
statens järnvägar:
|
1908
|
1909
|
1910
|
1911
|
1912
|
Summa.
|
Lokomotiv:
|
|
|
|
|
|
|
för persontrafik .............................................
|
10
|
11
|
7
|
5
|
|
33
|
» godstrafik ................................................
|
21
|
10
|
13
|
10
|
10
|
61
|
» maln:trafik................................................
|
o
|
3
|
—
|
—
|
—
|
5
|
» lokaltrafik ...............................................
|
10
|
10
|
10
|
—
|
—
|
30
|
» växlingstjänst............................................
|
6
|
—
|
13
|
—
|
—
|
19
|
Summa
|
49
|
34
|
43
|
15
|
10
|
151
|
Vägnar:
|
|
|
|
|
|
|
godsvagnar, utom G-, malm- och tjäll stevagnar,....
|
93
|
96
|
27
|
174
|
50
|
440
|
godsvagnar litt. G .........................................
|
300
|
180
|
182
|
85
|
55
|
802
|
Summa
|
393
|
276
|
209
|
259
|
105
|
1,242
|
Det nu planerade inköpet av 25 lokomotiv, 4 personvagnar och
430 godsvagnar skulle således, särskilt ifråga om godsvagnar, ansenligt
överstig;a de senare årens.
Jag har därför begärt upplysning om användningen av den vanli¬
gaste typen, litt. G, och har styrelsen med avseende härå meddelat, att
vagnar litt. G, s. k. täckta styckegodsvagnar, användas utom för il-,
paket- och styckegods jämväl för levande djur och för en betydande
del vagnslastgods. Att exakt angiva de godskvantiteter, som fraktats
i dessa vagnar, är icke möjligt, dels emedan för åtskilliga godsslag
användas både täckta och öppna vagnar, dels ock emedan statistiken
icke skiljer på täckta vagnar av olika slag. Man har emellertid upp¬
gjort en approximativ beräkning över totala kvantiteten gods, som under
åren 1908—1911 transporterats i täckta vagnar litt. G, H och 0, samt
uppgift över antalet i medeltal av dessa vagnar under de olika åren.
[10.]
96 Utgifter för kapital öfning: bil. 1.
Det bär varit nödvändigt att i denna uppgift medtaga täckta vagnar
litt. H, kylvagnar, och litt. O, småkreatursvagnar, emedan det icke
kan avgöras, i vilken omfattning dessa olika slag av vagnar använts
för transporterna i fråga. Antalet vagnar av sistnämnda typer år emel¬
lertid jämförelsevis obetydligt.
Nämnda uppgift är av följande utseende:
Fraktade godsmängder i täckta vagnar litt. G, H och O.
1 r.
|
Antal vagnar i
medeltal.
|
Fraktad gods¬
mängd ton.
|
1908........................................................................
|
5,439
|
1,878,190
|
1909.....................................................................
|
5,684
|
1,940,937
|
1910.......................................................................
|
5,854
|
2,081,941
|
1911........................................................................
|
6,030
|
2,202,522
|
Då frågan om den rullande materielens utnyttjande flera gånger
varit på tal inom Riksdagen, hänvisar jag till de av järnvägsstyrelsen
i dess senast tryckta berättelse, som avser år 1911, omförmälda för¬
ändringar beträffande uppgifterna i nämnda hänseende. De statistiska
uppgifterna över, bland annat, den rullande materielens rörelse (se
berättelsen tabell 1, avd. III) hava i en särskild tabell uppdelats så¬
lunda, att samtliga tal rörande lokomotivkilometer, vagnaxelkilometer,
transportarbete, inkomster och utgifter angivas särskilt för malmtrafik
och särskilt för all annan trafik. Med denna specificering af de sta¬
tistiska uppgifterna blir det möjligt att bättre än hittills bedöma den
rullande materielens rörelse dels i person- och godstrafik, dels i malm¬
trafik, vilken är av eu helt annan karaktär än den vanliga godstrafi¬
ken. Beträffande malmtrafikens omfattning å statens järnvägar må
nämnas, att antalet tåg- och vagnaxelkilometer i denna trafik år 1911
utgjorde respektive 6,2 och 14,6 % av hela antalet tåg- och vagnaxelkilo¬
meter vid statens järnvägar.
Därjämte bär införts ändrad redovisning av platskilometer i I klass
samt i kombinerade I och II klass vagnar. Med denna ändring komma
uppgifterna angående dessa vagnars utnyttjande att bliva exaktare än
hittills.
Vidare inräknas numera vagnaxelkilometer å ångfärjorna i vagn-
axelkilometertalen. Hittills hava upptagits endast genomlupna vagn¬
axelkilometer, men då vagnarna faktiskt äro upptagna den tid, de tran-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 97
sporteras å ångfärjor, bär ansetts riktigast att medräkna därvid till¬
ryggalägga våglängder. Och slutligen har vid beräkning av antalet
befintliga vagnar i medeltal under året hänsyn tagits till eventuellt för¬
hyrda vagnar.
Beträffande det nu föreliggande anslagskravet liar jag ingen annan
erinran än att av de skål, jag ovan anfört för nödvändigheten att in¬
skränka beloppen av vissa anslag till statens järnvägar, en nedsättning
av det utav styrelsen begärda anslaget för ifrågavarande ändamål synts
mig nödig; och anses ej heller några större svårigheter förefinnas för
en nedsättning med 1,000,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1914 till anskaffande av ny rullande ma¬
teriel vid statens redan trafikerade järnvägar bevilja
ett anslag av 2,500,000 kronor.
Jag har vidare att anmäla anslagsbehovet för år 1914 för fort¬
sättande av arbetet med utläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan
Rönninge och Järna in. in.
Beträffande detta arbete må till en början erinras om följande.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet har 1912 års Riks¬
dag — under förbehåll av upplåtelse av mark m. m. enligt viss, i stats¬
rådsprotokollet för den 19 april 1912 närmare omförmäld utfästelse —
beslutat dels att fortsätta arbetet med utläggning av ytterligare ett järn¬
vägsspår mellan Rönninge och Järna och därvid framdraga banan över
Södertälje kanal på bro av 26 meters fri höjd med rörlig öppning (klaff)
söder om nuvarande järnvägsövergången samt anordna station å Näset,
dels att utlägga bispår till Södertälje stad och ombygga stationen där¬
städes, allt i huvudsaklig överensstämmelse med den s. k. Södertäljekom-
missionens förslag och för en beräknad kostnad av 5,074,200 kronor,
däri inberäknad viss kostnad för Norra Södermanlands järnvägs anslut¬
ning till stationen å Näset. För ändamålet beviljades ett anslag för
år 1913 av 2,900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att för¬
skottsvis redan under år 1912 av tillgängliga medel utanordna högst
1,250,000 kronor.
Riksdagen, som jämväl bifallit en av Kungl. Maj:t framlagd propo¬
sition angående inköp av Södertälje kanal för statsverkets räkning, har
därjämte uttalat önskvärdheten av, att vid ifrågavarande järnvägsanlägg¬
ning erforderliga sidoschakt måtte på av Kungl. Maj:t föreslaget sätt
kunna uttagas vid. södra delen av kanalen samt att Kungl. Maj:t be-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 1 käft. 13
[10.]
[ii-]
Utläggning
av ytter¬
ligare ett
järnvägs¬
spår mellan
Rönninge
och Järna
in. in.
98
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[ilo träffande detta gemensamma järnvägs- ock kanalarbete, vilket enligt
Riksdagens mening syntes böra utlämnas å entreprenad, vidtoge sådana
anordningar, att arbetsledningen utövades på lämpligaste sätt i syfte
att, på samma gång som en effektiv och sakkunnig ledning vunnes,
olägenheter ej måtte befaras genom att arbetet kunde sägas beröra flera
myndigheters verksamhetsområde.
Vid föredragning den 10 juni 1912 av Riksdagens skrivelser i
ämnet har Kungl. Maj:t, som godkänt Riksdagens beslut, i vad det
skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag, i anledning av Riksdagens be¬
rörda uttalande uppdragit åt en särskild kommission att, i enlighet
med av Kungl. Maj:t samma dag utfärdad instruktion och övriga av
Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, i såväl tekniskt som ekonomiskt
hänseende omhänderhava de järnvägs- och kanalarbeten, som vore
förenade med utförandet av den av Kungl. Maj:t och Riksdagen beslu¬
tade ombyggnaden av statsbanan mellan Rönninge och den punkt söder¬
om Ström, där det av 1912 års Riksdag beslutade dubbelspårets sträck¬
ning sammanfaller med den förutvarande statsbanelinjen.
Till ordförande i denna kommission har Kungl. Maj:t förordna!
landshövdingen, friherre G. O. R. Lagerbring samt till ledamöter byrå¬
chefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överstelöjtnanten F. B. Stafsing,
överingenjören i järnvägsstyrelsen, majoren Hj. Fogelmarck samt vatten-
fallsdirektören F. V. Hansen.
Vidare har Kungl. Maj:t uppdragit åt järnvägsstyrelsen att i huvudsak¬
lig överensstämmelse med de grunder, som angivits i ovan berörda stats¬
rådsprotokoll, uppgöra förslag till överenskommelse med Norra Söderman¬
lands järnväg samt underställa detsamma Kungl. Maj:ts godkännande.
Beträffande ifrågavarande järnvägslinjes sträckning tillåter jag mig
meddela, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 11 oktober 1912,
med bifall till en av kommissionen efter inhämtande av järnvägsstyrel¬
sens yttrande gjord framställning, förklarat, att dubbelspåret Rön¬
ninge—Ström finge å bandelen mellan Rönninge och Dånviken fram¬
dragas med den sträckning, som å en framställningen bifogad karta
blivit utmärkt, samt med den å jämväl bifogad ritning angivna, däremot
svarande profil. Genom denna ändring har vunnits, att sammanlagda
tunnellängden å hela linjen mellan Rönninge och Ström minskats med
255 meter, så att den nu kommer att bliva omkring 460 meter.
Sedermera har kommissionen, efter inhämtande av yttrande från
järnvägsstyrelsen och Norra Södermanlands järnvägsaktiebolag, jämväl
gjort framställning om viss ändring av linjens sträckning för Norra
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
99
Södermanlands järnvägs inledande å Näsets station, genom vilken änd¬
ring förbindelsespåret skulle komma att förkortas med omkring 509
meter samt en 200 meter lång tunnel undvikas. Denna framställning
har den 28 november 1912 av Kung!. Maj:t bifallits.
I skrivelse den 11 november 1912 har kommissionen gjort fram¬
ställning om anvisande av anslag för år 1914 till de åt kommissionen
anförtrodda arbetena.
Kommissionen meddelar i denna skrivelse till en början beträffande
arbetenas utförande, att kommissionen genom entreprenadkontrakt av
den 11 oktober 1912 å Nordiska järnvägsbyggnadsaktiebolaget över¬
låtit att utföra dubbelspårsanläggningen mellan sektionerna 29 + 000 och
30 + 950 samt mellan 34 + 500 och stambanan vid 39 + 000 (enligt Söder-
tälj ekommissionens längdmätning) ävensom förbindelsespåret mellan
stationen å Näset och Södertälje bangård fram till den punkt, där
spåret korsar vägbron, förbindelsespåret mellan nyssnämnda station å
Näset och Norra Södermanlands järnvägs hamnspår samt bangården å
Näset, allt mot en ersättning av 2,033,286 kronor.
De delar av dubbelspåret, som äro belägna i omedelbar närhet av
trafikerad bände!, äro avsedda att utföras genom järnvägsstyrelsens
försorg; och äro dessa delar sträckan närmast Rönninge station samt
sträckan mellan Dån viken och Igelsta.
I fråga om anslagsbehovet för år 1914 anför kommissionen föl¬
jande. Af de för nu ifrågavarande anläggning avsedda medlen, 5,074,200
kronor, hava för år 1913 anvisats 2,900,000 kronor, vadan sålunda
återstå 2,174,200 kronor. Enligt det upprättade entreprenadkontraktet
åligger det entreprenören att bedriva arbetet så, att banan efter veder¬
börlig besiktning kan öppnas för allmän trafik före den 1 september
1915. Med hänsyn till den sålunda tänkta tidpunkten för banans färdig¬
ställande torde största delen av vad vid 1913 års utgång återstår av
de till företaget beviljade medlen komma att erfordras under år 1914.
Kommissionen föreslår därför, att ett belopp av 1,600,000 kronor för
år 1914 begäres av Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål.
Mot hvad kommissionen sålunda föreslagit har jag intet att erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för fortsättande av arbetet med utläggning av
ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna
samt utläggande av bispår till Södertälje stad och om¬
byggnad av stationen därstädes anvisa ett anslag för
år 1914 av 1,600,000 kronor.
[12].
Utläggning
av dubbel¬
spår mellan
Göteborg
och
Alingsås.
[13]
Anslag till
fortsät¬
tande av
statsbanan
Järna—
Norrköping.
100 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Vid 1911 års Riksdag beslutades utläggning av ytterligare ett järn¬
vägsspår mellan Göteborg och Alingsås och utförande av därmed sam¬
manhängande arbeten för en beräknad kostnad av 5,100,000 kronor,
och anvisades för år 1912 ett belopp af 650,000 kronor samt för år
1913 ett belopp av 1,100,000 kronor.
För fullföljande av den plan för arbetenas utförande under åren
1912—1915, som framlades för 1911 års Riksdag, erfordras för år 1914
anvisande av ett belopp av 1,600,000 kronor.
I enlighet med vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse av den 29
oktober 1912 hemställt tillstyrker jag, att Kung!. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att för fortsättande av arbetet med utläggning
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och
Alingsås och därmed sammanhängande arbeten för
år 1914 anvisa ett belopp av 1,600,000 kronor.
I skrivelse den 28 oktober 1912 har järnvägsstyrelsen anmält
de anslagsbelopp, som enligt styrelsens åsikt höra för år 1914 begäras
av Riksdagen för fortsättning av förut beslutade statsbanebyggnader.
Det första byggnadsföretaget avser fortsättande av statsbanan Järna
—Norrköping.
1907 års Riksdag har, med bifall till Ivungl. Majts framställning,
under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m.
iakttoges, beslutit anläggning av en statsbana från Jama station å västra
stambanan över Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping för
en beräknad kostnad av 13,300,000 kronor med rullande materiel samt
till påbörjande av anläggningen för år 1908 anvisat ett belopp av
2,000,000 kronor.
Därefter har Riksdagen anvisat till fortsättning av samma bana för
år 1909 1,300,000 kronor, för år 1910 2,000,000 kronor samt för år
1911 1,000,000 kronor.
Emellertid visade det sig redan tidigt, att ovannämnda beräknade
kostnader icke skulle förslå till banans fullbordande. Med anledning
därav framlades också i statsverkspropositionen till 1911 års Riksdag¬
en ny kostnadsberäkning, slutande på ett belopp av 16,612,000 kronor
eller," med tillägg av de till 229,000 kronor beräknade kostnaderna för
anordning av trafikutbyte i Nyköping mellan ifrågavarande statsbana
samt Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg, ett belopp av 16,841,000
kronor, vari jämväl ingick kostnaden för vissa föreslagna stationer och
hållplatser, som icke upptagits i den till grund för 1907 års riksdags-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
101
beslut framlagda planen för järnvägen. Med bifall till Kungl. Maj:ts [13.]
därom framlagda förslag medgav 1911 års Riksdag anläggandet av
nämnda stationer och hållplatser samt anvisade till fortsättning av
statsbanan Järna—Norrköping för år 1912 ett anslag av 4,000,000
kronor.
Sedermera har 1912 års Riksdag till enahanda ändamål för år 1913
anvisat ett belopp av 3,200,000 kronor.
Beträffande användningen av det för år 1913 beviljade anslaget
meddelar järnvägsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse den 28 oktober
1912, att styrelsen i huvudsak avsett detsamma till banans färdig¬
ställande mellan Järna och Enstaberga, fortsättande av arbetena å delen
Enstaberga—Åby samt påbörjande av arbetena å Åby station och å
dubbelspåret Åby—Norrköping.
För arbetenas bedrivande under år 1914 hemställer styrelsen, att
ett belopp av 1,500,000 kronor måtte begäras av Riksdagen, vilket
belopp huvudsakligen skulle o användas till fortsättning av arbetena å
bandelen Enstaberga—Åby, Åby station och dubbelspåret Åby—Norr¬
köping samt påbörjande av arbetena å Norrköpings station.
Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har jag intet att
erinra, och tillåter jag mig alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att till fortsättning av statsbanan Järna—Norr¬
köping för år 1914 anvisa ett anslag av 1,500,000
kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1911 års Riksdag, [14.]
under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark Anslag till
m. m. iakttoges, beslutit anläggning av en statsbana från Ströms vattu- byggnaden
dal (Ulriksfors) till Ångermanälven (Volgsjön) för en beräknad kostnad uiriksfors-
av 9,050,000 kronor ävensom för banans påbörjande beviljat ett anslag Volgsjön,
för år 1912 av 900,000 kronor.
Därefter har Riksdagen till fortsättning av samma bana för år 1913
anvisat ett anslag av 2,000,000 kronor.
Enligt vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 28 oktober 1912
meddelar är det för år 1913 anvisade beloppet huvudsakligen avsett
att användas till fullbordande av terrasserings-, trum- och brobygg¬
nadsarbeten samt utläggning av spår å delen Ulriksfors—kloting.
Vad angår arbetena under år 1914 skulle dessa bestå av terras¬
serings-, trum- och brobyggnadsarbeten å sträckan kloting—Häggås
samt utläggning av spår till Dorotea.
102
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[14.] För utförande av dessa arbeten har järnvägsstyrelsen i nyssnämnda
skrivelse hemställt, att av Riksdagen måtte för år 1914 begäras ett
belopp av 2,600,000 kronor.
Av de finansiella skäl, jag förut anfört, har jag emellertid funnit nödigt
föreslå, att det sålunda begärda beloppet nedsättes med 1,000,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsättning av statsbanan Ulriksfors—
Volgsjön för år 1914 anvisa ett anslag av 1,600,000
kronor.
[15.] Till anläggande av en statsbana från Veittijärvi till Karungi och från
Fortsätt- Karungi till Matarengi har 1911 års Riksdag, med bifall till Kungl.
statsbanan Maj:ts förslag och under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upp-
Veittijäryi låtelse av mark m. m. iakttoges, för år 1912 beviljat ett anslag av
Matarengi. 900,000 kronor.
Därefter har 1912 års Riksdag till fortsättning av samma bana, för
vilken kostnaden i dess helhet beräknades till 2,837,000 kronor, för
år 1913 anvisat ett anslag av likaledes 900,000 kronor.
I skrivelsen den 28 oktober 1912 hemställer järnvägsstyrelsen
om anvisande av återstoden av det för ifrågavarande statsbanebygg-
nad avsedda beloppet, 1,037,000 kronor.
I sammanhang med frågan om sättet för anskaffandet av detta be¬
lopp meddelar järnvägsstyrelsen, att kostnaden för statsbanan Morjärv
—Lappträsk visat sig bliva mindre än den beräknade, samt att sty¬
relsen anser lämpligt, att det å anslaget till denna bana uppkomna
överskottet kommer till användning för arbetenas bedrivande under
år 1914 å statsbanan Veittijärvi—Karungi—Matarengi.
Styrelsen anför härutinnan, att, sedan arbetena å statsbanan Mor¬
järv—Lappträsk så fortskridit, att banan kunnat öppnas för allmän
trafik den 15 december 1910 och de erforderliga kompletteringsarbe-
tena därefter blivit i det närmaste avslutade, ävensom den i samman¬
hang med banan anlagda landsvägen från Boden över Morjärv till
Lappträsk upplåtits till allmänt begagnande, det, ehuruväl räkenska¬
perna för dessa anläggningar ännu icke kunnat helt avslutas, visat sig,
att å de av Riksdagen anvisade medlen för desamma skulle uppstå en
behållning av omkring 200,000 kronor.
Styrelsen, som av nyssberörda anledning ännu icke är i tillfälle
att i detalj redogöra för, huru behållningen uppkommit, meddelar emel-
103
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
lertid, att, under det beträffande järnvägsanläggningen de beräknade
kostnaderna för vissa huvudposter överskridits med omkring 100,000
kronor, överskott däremot hava uppstått å andra huvudposter med
sammanlagt omkring 400,000 kronor. De beräknade kostnaderna för
landsvägen hava överskridits med i runt tal 100,000 kronor.
Av ovan angivna överskridanden, fortsätter styrelsen, komma be¬
träffande järnvägen omkring 60,000 kronor på bangårdarna, som dragit
större o terrasserings- och spårläggningskostnader än förut varit beräk¬
nat. Återstoden fördelar sig på huvudsakligen husbyggnader och under¬
sökningar. Kostnadsöverskridandet på landsvägen har uppstått hu¬
vudsakligen därigenom, att de för väganläggningen — oavsett broarna
— beräknade kostnaderna eller omkring 3 kronor 55 öre för meter väg
visat sig otillräckliga, särskilt av det skäl, att mera arbete än som
vid kostnadsförslagets upprättande beräknats ansetts böra nedläggas
på vägbanans hårdgörande genom »vältning» och dylikt, på det att
vägen måtte motsvara de fordringar, man numera ställer på en väl
byggd landsväg.
Beträffande överskotten anför järnvägsstyrelsen följande.
Terrasseringsarbetena hava blivit omkring 230,000 kronor billi¬
gare än beräknats dels därigenom, att fyllnadsmassorna i bankar på
lös grund blivit omkring 90,000 kubikmeter mindre än som antagits,
dels, och huvudsakligen, på grund av att genom användande av modern
arbetsmateriel en besparing i det beräknade priset för uttagen jord
kunnat göras, uppgående till omkring 20 öre för kubikmeter. På bro¬
byggnaderna hava besparats omkring 40,000 kronor i åtskilliga mindre
poster och av olika anledningar. Kostnaderna för rälsläggning- och
gräsning av huvudspåret hava blivit omkring 100,000 kronor mindre
än vad som beräknats och detta av deri anledning, att dels ungefär
40,000 kronor inbesparats genom billigare pris på räler och sliprar samt
på själva rälsläggningsarbetet än som upptagits i kostaadsförslaget, dels
grusningsarbetet blivit omkring 60,000 kronor billigare därigenom, att
man genom att från början giva bankarna något större bredd än nor¬
malsektionen bestämmer, till undvikande av att gruset vid lossningen
utfölle på bankslänterna, nedbringat åtgången av ballastgrus samt där¬
igenom att man medelst användande av grävmaskiner erhållit ett pris
på det utförda ballastgruset, som understigit det beräknade med unge¬
fär 24 öre för kubikmeter. Återstoden av det beräknade överskottet,
eller omkring 30,000 kronor, är att hänföra till besparingar å kost¬
naderna lör avloppstrummor, vägomläggningar och stängsel med mera.
[15.]
[16.]
Fortsätt¬
ning’ av
statsbane-
byggnaden
llysby—
Piteå.
104 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
I avseende å järnvägsstyrelsens förslag rörande disponerandet av
de å anslaget till anläggning av statsbana från Morjärv till Lappträsk
samt landsväg från Boden till Lappträsk uppkomna besparingar har jag
icke något att anmärka.
I detta sammanhang må meddelas, att Kungl. Maj:t den 3 maj
1912 anbefallt järnvägsstyrelsen föranstalta därom, att delen mellan
Åskogen och Oja av landsvägen från Boden till Lappträsk bleve genom
statens järnvägars försorg imderhållen intill utgången av år 1913, även¬
som bemyndigat järnvägsstyrelsen att bestrida kostnaderna för berörda
vägdels underhåll av de medel, som Riksdagen anvisat till anläggning-
av" statsbanan Morjärv—Lappträsk och nämnda landsväg. Styrelsen har
sedermera i skrivelse den 24 september 1912 meddelat, att utgifterna
för underhållet av vägdelen Åskogen—Oja intill den 1 september 1912
uppgått till 4,098 kronor 60 öre samt att desamma beräknades för hela
året bliva omkring 5,000 kronor.
Beträffande nu förevarande anslag får jag i enlighet med järnvägs¬
styrelsens förslag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels till fortsättning av statsbanan Veittijärvi—
Karungi—Matarengi för år 1914 anvisa ett anslag av
837.000 kronor;
dels och medgiva, att härutöver må för enahanda
ändamål användas de besparingar intill ett belopp.av
200.000 kronor, som uppkommit å det till anläggning
av en statsbana från Morjärv till Lappträsk samt en
landsväg från Boden till Lappträsk anvisade anslaget.
1911 års Riksdag har, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition och
under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m.
iakttoges, beslutit anläggning av eu statsbana mellan Älvsby station och
Piteå för en beräknad kostnad av 3,635,000 kronor samt medgivit, att
för anläggningens påbörjande finge användas de besparingar, intill ett
belopp av 500,000 kronor, som kunde uppkomma å de anslag, som an¬
visats till anläggning av statsbanorna Östersund—Ströms vattudal (Ulriks-
fors) och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden.
Sedermera har 1912 års Riksdag för fortsättande av statsbanan
Älvsby—Piteå för år 1913 anvisat ett anslag av 1,200,000 kronor.
I skrivelsen den 28 oktober 1912 meddelar järnvägsstyrel¬
sen, att styrelsen i enlighet med berörda av Riksdagen lämnade med-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 105
givande till statsbanebyggnaden Ålvsby—Piteå överfört från anslaget
till statsbanan Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) 350,000 kronor
samt från anslaget till statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—Kallholms-
fjärden 150,000 kronor.
I fråga om användningen av det för år 1913 anvisade beloppet
anför styrelsen, att detsamma är avsett att användas till fullbordande
av terrasserings-, trum- och brobyggnadsarbeten å bandelen Ålvsby—
Sikfors, . utläggning av spår till sistnämnda punkt samt bedrivande av
terrasserings-, trum- och brobyggnadsarbeten å bandelen Sikfors—
Piteå.
För arbetenas bedrivande under år 1914 kommer enligt järnvägs¬
styrelsens beräkningar att erfordras 1,500,000 kronor, för vilket belopp
återstående terrasserings-, trum- och brobyggnadsarbeten skola utföras
ävensom spår utläggas å bandelen Sikfors—Piteå.
I samband med frågan om sättet för anskaffande av det sålunda
erforderliga beloppet meddelar styrelsen, att styrelsen, efter det att
statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen den 5 september 1912
öppnats för allmän trafik, funnit, att de å sagda bana uppkomna
besparingarna i de ursprungligen beräknade anläggningskostnaderna,
varom förmäles i styrelsens skrivelser den 17 juni 1909 och
28 februari 1911 (se propositionen, nr 116, år 1911), torde komma att
uppgå till — utöver förut för statsbanan Ålvsby—Piteå disponerade
150.000 kronor — minst 350,000 kronor, vadan således banans an¬
läggningskostnad kommer att understiga den beräknade med minst
500.000 kronor. Alldenstund banans räkenskaper ännu icke äro av¬
slutade, kan styrelsen emellertid icke för det närvarande framlägga
redogörelse i detalj över, huru dessa besparingar uppkommit, men finner
sig dock kunna om desamma meddela följande.
Besparingarna å terrasseringsarbetena komma att uppgå till ungefär
150.000 kronor, beroende därpå att dels sjunkningen i en del bankar
ej blivit så stor som beräknats, dels — och detta huvudsakligen —
å-priset för kubikmeter uttagen jord och berg, bland annat, till följd
av användandet av modernare arbetsmateriel kunnat hållas lägre än
beräknat varit. Å arbetena med bron över Skellefte älv samt å
läggning av avloppstrummor hava av olika anledningar besparingar
kunnat göras, uppgående till omkring 40,000 kronor. Till följd av att
stationer samt håll- och lastplatser givits enklare anordningar än förut
varit tänkt hava kostnaderna för husbyggnader å desamma understigit
de beräknade med omkring 80,000 kronor. Rälsläggningen å banan
har kostat omkring 190,000 kronor mindre än som i det ursprungliga
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 14
106
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[16.] kostnadsförslaget upptagits, huvudsakligast emedan banan — på sätt
Kung!. Maj:t efter framställning från styrelsen medgivit genom
nådigt bref den 2 juli 1909 — blivit belagd med räler av 27,5 kilo¬
grams vikt per meter i stället för med sådana, vägande 34 kilogram
per meter. Slutligen hava ballastningsarbetena blivit omkring _ 40,000
kronor billigare, huvudsakligen på grund av att priset för kubikmeter
ballast genom användande av modern arbetsmateriel såsom grävmaskiner
och så kallade självlossande vagnar blivit avsevärt lägre än som be¬
räknats.
Då det enligt styrelsens mening vore lämpligt, att det belopp av
350.000 kronor, som sålunda ytterligare inbesparats å nu angivna stats¬
bana, bleve använt för bedrivande av arbetena under år 1914 å stats¬
banan Ålvsby—Piteå, hemställer styrelsen, att Kung!. Ma:jt måtte föreslå
Riksdagen att lämna medgivande härtill samt att därutöver för nämnda
ändamål måtte av Riksdagen begäras ett belopp av 1,150,000 kronor.
Av de finansiella skäl, jag förut anfört, har jag funnit nödigt före¬
slå, att det av styrelsen begärda anslagsbeloppetnedsättes med 500,000 kro¬
nor; och får jag alltså hemställa, att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels för fortsättande av statsbanan Älvsby—Piteå
för år 1914 anvisa ett anslag av 650,000 kronor,
dels och medgiva, att härutöver må för enahanda
ändamål av de besparingar, som uppkommit å det till
anläggning av statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—-Kall-
holmsfjärden anvisade anslaget, användas ytterligare ett
belopp av intill 350,000 kronor.
[17. Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning och med godkännande
Anslag1 till av de i statsrådsprotokollet den 15 mars 1912 omförmälda, av Jämtlands
statsbane- pplg landsting och vederbörande socknar gjorda utfästelser i fråga om
kostnadsfri upplåtelse av mark med mera har Riksdagen beslutat an-
Brunflo. läggning av normalspårig statsbana mellan Svegs station å Orsa—Härje¬
dalens järnväg och Brunflo station å tvärbanan genom Jämtland för en
beräknad kostnad av 11,250,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
närmare förordna om de orter, banan bör genomgå, ävensom för på¬
börjande av nämnda anläggning för år 1913 anvisat ett belopp av
500.000 kronor.
Sistnämnda belopp har, anför styrelsen i sin skrivelse den 28 ok¬
tober 1912, beräknats bliva använt till påbörjande av terrasserings-,
krum- och brobyggnadsarbeten å sträckan Brunflo—Hackås.
107
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
För arbetenas utförande under år 1914, huvudsakligen bestående
uti fullbordande av terrasserings-, krum- och brobyggnadsarbeten å
sträckan Brunflo—Tand jämte påbörjande av rälsläggning å sistnämnda
sträcka samt fortsatt bedrivande av terrasserings-, trum- och brobygg¬
nadsarbeten å sträckan Tand—Hackås, anser styrelsen, att ett belopp
av 1,500,000 kronor kommer att erfordras; och hemställer styrelsen, att
detta belopp måtte äskas av Riksdagen.
Emellertid har Ivungl. Magt hittills icke meddelat beslut om an¬
vändning av de för år 1913 av Riksdagen anvisade medlen till ifråga¬
varande bananläggning. Den närmare sträckningen av järnvägen är
nämligen icke ännu bestämd, i det att fråga väckts om en östligare
sträckning av banan i syfte närmast att beröra socknarna Ytter-Hogdal
och Over-Hogdal. Med en dylik sträckning skulle också avståndet
mellan Sveg—Brunflobanan och Sveg—Hedebanan, om vilken banas
byggande 1912 års Riksdag som bekant fattat beslut, bliva större.
Slutligt beslut om Sveg—Brunflobanans sträckning kan därför ej med¬
delas, förrän de omförmälda undersökningarna av banans lämpligaste
sträckning blivit under år 1913 fullbordade. Tillika torde den möj¬
lighet böra hållas öppen att för kostnadernas eventuella nedbrin¬
gande kunna å generalentreprenad utföra i ett sammanhang såväl Sveg—
Brunflobanan som Sveg—Hedebanan.
Vid nu berörda förhållanden och då dessutom av de finansiella skäl,
jag förut anfört, en nedsättning för år 1914 av anslagen till vissa ny¬
byggnader av stats]ärnvägar synes nödig, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo
för år 1914 anvisa ett anslag av 500,000 kronor.
Under. Riksdagens lopp torde jag bliva i tillfälle att underställa
Kungl. Maj:t förslag till anläggande av en statsbana söder om linjen
Lappträsk—Karungi till Haparanda. För det fall att ett sådant förslag
skulle föreläggas Riksdagen, har järnvägsstyrelsen anhållit, att ett an¬
slag å 600,000 kronor för banans påbörjande måtte begäras för år 1914.
För närvarande hemställer jag allenast, att Kungl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas om anläggande av en statsbana söder om
linjen Lappträsk—Karungi, för ändamålet för år 1914
beräkna ett anslag av 600,000 kronor.
[17.]
[18.]
Statsbana
söder om
linjen
lappträsk
—Karungi.
108
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[19.] Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning bär
Införande 1910 års Riksdag för uppförande av en elektrisk kraftstation vid Por-
driftleå^bank ius^ei1 i Störa Lule älv och i sammanhang därmed anläggning av
delen Ki-'" järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för övriga erforderliga åt-
rnna—Kiks. garder i och för införande av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riks¬
dansen. grängen pevpjat ett anslag av 21,500,000 kronor och därav till utgående
från riksgäldskontoret anvisat 4,915,000 kronor för år 1910 samt
2,650,000 kronor för år 1911. Av dessa anslag, gemensamt anvisade
för den elektriska driften och vattenkraftsanläggningen, hava för först¬
nämnda ändamål utgått 4,420,000 kronor. Vidare har för den elektriska
driftens anordnande av 1912 års Riksdag anvisats 800,000 kronor för
år 1913.
Av hela det beviljade anslaget beräknades till järnvägsstyrelsen:
för järnvägen Gällivare—Porjus kronor 1,920,000: —
» elektrifiering av bandelen Kiruna
—Riksgränsen .............................. )) 8,597,000: — ^ qqq._
till vattenfallsstyrelsen:
för kraftverket vid Porjus .............kronor 10,983,000: — 10 983 000"_
Summa kronor 21,500,000: —
I skrivelsen den 29 oktober 1912 har järnvägsstyrelsen hem¬
ställt, det Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsättning av
arbetena med införandet av elektrisk drift på bandelen Kiruna—Riks¬
gränsen för år 1914 anvisa ett belopp av kronor 5,297,000. Med detta
anslags meddelande skulle således de medel av det ursprungligen givna
anslaget, som avsetts att för den elektriska driftens anordnande ställas
till järnvägsstyrelsens förfogande, vara helt anvisade. Det begärda
beloppet är synnerligen högt att på ett års statsreglering anvisa för
en enda anläggning, men då ingångna leveranskontrakt kräva, att
nämnda belopp är för 1914 tillgängligt, kan jag ej göra någon invänd¬
ning mot järnvägsstyrelsens framställning. Genom överskjutande av en
del likvider från 1913 till 1914 var anslaget för förstnämnda år också
avsevärt mindre än som ursprungligen antagits.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att av det för uppförande av eu elektrisk kraft¬
station vid Porjusfallen i Stora Lule älv och i sam-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
109
manhang därmed anläggning av järnväg mellan Gälli- [19.]
vare och Porjus samt för övriga erforderliga åtgär¬
der i och för införande av elektrisk drift å ban-
delen Kiruna—Riksgränsen av Riksdagen beviljade
anslaget å 21,500,000 kronor för år 1914 anvisa
ett belopp av 5,297,000 kronor.
I skrivelsen den 29 oktober 1912 har järnvägsstyrelsen vidare er- [20.J
inrat hurusom styrelsen i sin skrivelse den 14 januari 1910 angående ökning a?
införande av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen, vilken
skrivelse finnes intagen i Kungl. Maj:ts proposition till samma års Riks- elektriska
dag, n:r 119, framlagt kostnadsförslag angående den elektriska utrust- Andelen
ningens storlek vid en maximal transportmängd av 3,000,000 ton malm- Kiruna—
per år och vid den enligt gällande kontrakt med grufbolagen största Rlksse„ran'
medgivna transportmängden, 3,850,000 ton malm per år.
Den elektriska driften kan ej beräknas vara fullt genomförd förr
än under år 1915. År 1910 var det ej möjligt att med bestämdhet
förutsäga, vilken transportmängd, som år 1915 skulle komma ifråga, och
styrelsen begärde av den anledningen endast anslag för elektrisk utrust¬
ning motsvarande den mindre transportkvantiteten 3,000,000 ton malm
per år.
Nu hava malmbolagen emellertid gjort framställning om ökning av
malmtransporterna med största tillåtna kvantitet per år. Följden härav
blir, att transportkvantiteten redan år 1915 kommer att uppgå till
3,550,000 ton och under år 1918 till 3,850,000 ton.
Med anledning härav och då blandad ång- och elektrisk trafik ej
med fördel kan användas på grund av att ångtågen och de elektriska
tågen ej gå med samma hastighet, måste den elektriska anläggningen
redan vid 1915 års början vara utökad. Denna utökning utgöres dels
av ökning i utrustningen av transformatorstationerna och dels i anskaff¬
ning av ytterligare tre elektriska malmtågslokomotiv. Av lokomotiven
erfordras två vid 1915 års början, och måste dessa beställas under år
1913. Som det är fördelaktigt att beställa alla ire samtidigt, enär där¬
igenom förmånligare pris kan erhållas, bör anslaget beviljas på en gång
för alla tre lokomotiven. Det tredje lokomotivet behöver emellertid
icke levereras förrän år 1915.
Kostnaden för hela utökningen utgör, enligt järnvägsstyrelsens
ovannämnda skrivelse den 14 januari 1910, 522,000 kronor, men med
hänsyn till den prisstegring på material, som inträtt, lär denna summa böra
no
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[20.] ökas till 550,000 kronor, och har järnvägsstyrelsen nu föreslagit, att
detta belopp utgår under loppet av två år eller med 400,000 kronor
under år 1914 och 150,000 kronor under år 1915.
Med anledning av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hem¬
ställt, det Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till utökning av
utrustningen för den elektriska driften på bandelen Kiruna—Riksgränsen
bevilja ett anslag av 550,000 kronor samt att därav för år 1914 anvisa
ett belopp av 400,000 kronor.
Departements- Enligt de med Luossavara—Kirunavara aktiebolag ingångna kontrakt
chefen. ]iar statsverket åtagit sig att årligen framforsla högst 3,750,000 ton
järnmalm från Kiruna till Riksgränsen, vartill kommer enligt särskilda
åtaganden 100,000 ton för Tuollavara aktiebolag.
Då fråga uppstod om införande av elektrisk drift på Riksgränsba-
nan, framlade järnvägsstyrelsen utredning om kostnaderna för den elek¬
triska utrustningen för en transportmängd malm per år av dels 3,000,000
och dels 3,850,000 ton. Enligt denna utredning skulle kostnaderna för
själva kraftstationens elektriska utrustning samt för ledningen mellan
Porjus och Kiruna jämte omkopplingsstationer, arbetarbostäder och ar¬
betsväg vara lika för båda de beräknade tontalen, under det däremot
kostnaderna för banledningar, transformatorstationer och lokomotiv be¬
räknades vid en transportmängd av 3,000,000 ton till 5,297,037 kronor
och vid en transportmängd av 3,850,000 ton till 5,819,037 kronor.
Av skäl, som järnvägsstyrelsen ovan angivit, begärdes i propositionen
till 1910 års Riksdag angående anläggningen vid Porjus och införande
av elektrisk drift å riksgränsbanan endast anslag, beräknat för transport
av den lägre malmkvantiteten. Då nu emellertid malmbolagen påfor¬
drat utforsling av den största kvantitet, vartill de enligt ovannämnda
kontrakt äro berättigade, torde det vara påkallat att, såsom järnvägs¬
styrelsen föreslagit, redan nu sörja för en komplettering av den elekt¬
riska utrustningen. På grund av inträffad prisstegring torde härför er¬
fordras det av järnvägsstyrelsen beräknade beloppet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för ökning av utrustningen för den elektriska
driften på bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett
anslag av 550,000 kronor samt därav för år 1914
anvisa ett belopp av 400,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1
111
V attenfallsverken.
Trollkätte kaiialverk.
Innan jag övergår till frågan om anslag för år 1914 till Trollkätte
kanals ombyggnad, kar jag att anmäla en av vattenfallsstyrelsen i
skrivelse den 20 augusti 1912 gjord framställning i fråga om den s. k.
Stallbackakanalens utvidgning till 5 meters seglationsdjup i samband
med nu pågående arbeten för Trollkätte kanals ombyggnad.
I denna skrivelse bär vattenfallsstyrelsen erinrat, att, enligt den
av Kungl. Maj:t fastställda planen för den nya farleden mellan Väners¬
borg ock Göteborg, i samband med nu pågående arbeten jämväl den
s. k. Stallbackakanalen mellan industriområdet å kemmanet Stallbacka vid
Trollhättan ock Stallbackaön skall utvidgas till att vid lågvattenstånd
framsläppa fartyg med 4 meters djupgående. En framtida utvidgning-
av farleden till 5 meters seglationsdjup kade man, fortsätter styrelsen,
vid planens uppgörande tänkt sig, vad Stallbackakanalen beträffar,
skola ske i torrt schakt genom kanalens torrläggning inom fångdammar.
Under förutsättning att detta sätt för arbetets utförande läte sig an¬
vändas, anser styrelsen kostnaderna för Stallbackakanalens utvidgning
till 5 meters seglationsdjup kunna beräknas uppgå till omkring 275,000
kronor.
Efter upprättandet av förslaget till kanalombyggnaden kava emel¬
lertid, anför vattenfallsstyrelsen vidare, förhållanden inträtt, som i hög
grad försvåra, för att icke säga omöjliggöra, den framtida utvidg¬
ningen av Stallbackakanalen i torrt schakt. En torrläggning av Stall¬
backakanalen skulle nämligen förorsaka de industrier, som slagit
sig ned å det efter uppgörandet av kanalprojektet tillkomna industri¬
området å kemmanet Stallbacka, mycket betydande olägenheter genom
att under ombyggnadstiden försvåra anskaffandet af erforderligt industri¬
vatten ock inskränka möjligheterna för industrierna att för sina trans¬
porter betjäna sig av kanalen. För den genomgående trafiken skulle
det även vålla svårigheter att under seglationstiden kava kanalen del¬
vis tillstrypt genom kvarstående delar av fångdammar. Ock dessa svå¬
righeter skulle bliva så mycket större, som det funnes all anledning
antaga, att Trollkätte kanal efter kanalombyggnadens utförande skall
under vida längre tid än förut, måhända kela året om, kunna hållas
öppen för allmän trafik. På grund av dessa förhållanden torde man,
[21.]
Stallbacka-
kanalcns
utvidgning
till 5 meters
seglation-
djup.
112
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[21.] säger vattenfallsstyrelsen, böra uppgiva tanken på att i en framtid ut¬
föra fördjupningen af Stallbackakanalen i torrt schakt. I stället måste
man enligt styrelsens mening med all säkerhet tillgripa undervattens-
sprängning för borttagande av det 1,1 meter höga berglager i kanal¬
botten, vilket måste undanskaffas för att få 5 meters seglationsdjup.
Därigenom skulle emellertid efter styrelsens beräkningar kostnaderna
för utvidgningen af Stallbackakanalen sannolikt komma att fördyras
med minst 200,000 kronor och följaktligen uppgå till omkring 500,000
kronor.
Om bergsprängningen till 5 meters seglationsdjup och de därför
nödvändiga schaktnings- och muddringsarbetena utföras redan i sam¬
band med de nu pågående arbetena inom fångdammar i Stallbackaka¬
nalen, skulle däremot betydande besparingar i anläggniugskostnad kunna
göras och industrierna vid Stallbacka undgå alla olägenheter av ovan
angivet slag. Till en början behöver nämligen bottenbredden icke göras
större än för 4 meters-leden eller således 29 meter, då detta torde
vara till fyllest för en mycket lång tid framåt. Kostnaderna för en
dylik fördjupning beräknar vattenfallsstyrelsen komma att uppgå till
omkring 95,000 kronor. Då Stallbackakanalen framdeles göres fullt
färdig för 5 meters seglationsdjup, tillkommer endast kostnad för viss
muddring, beräknad till omkring 35,000 kronor. Hela kostnaden för
fördjupningen, om densamma utföres nu, skulle följaktligen enligt sty¬
relsens beräkningar komma att uppgå till omkring 130,000 kronor mot
275,000 kronor, respektive 500,000 kronor, om därför erforderliga ar¬
beten uppskjutas till framtiden. Det synes styrelsen fördenskull före¬
ligga all anledning att redan nu utföra de för fördjupningen af Stall¬
backakanalen erforderliga sprängnings-, schaktnings- och muddrings-
arbeten, som icke utan olägenhet kunna anstå. Styrelsen anser det
nämligen kunna antagas, att Trollhätte kanals fördjupning till 5 meters
seglationsdjup blir verkställd redan innan det belopp 95,000 kronor,
som behöver i förtid utgivas för arbetena i Stallbackakanalen, hunnit
med 4 % ränta på ränta och med tillägg af förenämnda belopp, 35,000
kronor, för vissa muddringsarbeten växa till ett belopp, motsvarande
den beräknade kostnaden för ett framtida utförande av utvidgningsar-
betena och detta även om man tager i beräkning endast det lägre av
de för dessa arbeten här ovan angivna alternativa kostnadsbeloppen.
På grund av vad sålunda anförts och då i det kostnadsförslag,
som låg till grund för 1909 års Riksdags beslut att för ombyggnad av
Trollhätte kanal anvisa ett anslag av 22,800,000 kronor, icke ingår
113
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
något belopp för utvidgande redan nu av Stallbackakanalen till 5 meters [21.]
seglationsdjup, bar vattenfallsstyrelsen anhållit om bemyndigande att
för omförmälda ändamål av de utav Riksdagen för Trollhätte kanals om¬
byggnad anslagna medel tills vidare förskjuta ett belopp av 95,000
kronor.
Utöver vad vattenfallsstyrelsen sålunda anfört tillåter jag mig Departements-
allenast erinra därom, att det förslag till anläggning av ny farled mel- chefen'
lan Vänern och Göteborg, för vars genomförande 1909 års Riksdag-
beviljade ett anslag av 22,800,000 kronor, avsåg att i huvudsakligen samma
sträckning som den nuvarande Trollhätte kanal anordna en 4 meters
enkelspårig led med slussar och vissa andra arbeten avsedda för 5 meters
djupgående fartyg. Det starkaste skälet till att detta alternativ valdes
bland de för Riksdagen framlagda förslagen torde hava varit att, så¬
som vederbörande departementschef vid ärendets föredragning inför
Kungl. Maj:t den 19 mars 1909 framhöll, därigenom icke blott skulle
skapas en farled, som huvudsakligen bleve eu inlandskanal, utan även
möjlighet vinnas att utan allt för betungande kostnader framdeles er¬
hålla en kanal för verkligt sjögående fartyg, i det att en på sålunda
angivet sätt anordnad led, när så behövdes, skulle kunna fördjupas till
5 meter i sin helhet och göras dubbelspårig, utan att kostnaderna bleve
större än om arbetet utfördes från början.
Vid kanalfrågans avgörande har man således räknat med att kana¬
len skulle kunna i framtiden i sin helhet behöva fördjupas till 5 meter.
Eu utvidgning av Stallbackakanalen till 5 meters djup i sammanhang
med de nu pågående arbetena synes emellertid kunna utföras för en kost¬
nad, som i förhållande till de belopp, staten i övrigt anslagit till far¬
ledens ombyggnad, ej kan anses avsevärd, under det att en dylik för¬
djupning, efter det kanalen tagits i bruk, skulle vålla betydliga olägen¬
heter och kostnader, som knappast med säkerhet kunna beräknas, men
under alla förhållanden torde komma att högst väsentligt överstiga det
belopp, som nu åtgår. Jag anser det därför vara klokt och förtänk¬
samt att, såsom vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, redan nu företaga en
utvidgning av Stallbackakanalen till 5 meters djup. Något anvisande
av särskilt belopp för ändamålet torde emellertid icke nu påkallas utan
allenast, enär ifrågavarande arbete icke ingår i den plan för farledsan-
läggningun, som legat till grund för det Riksdagens beslut, varigenom
anslag till densamma beviljats, medgivande sökas av Riksdagen "att av
de beviljade medlen för kanalbyggnaden använda ifrågasatt belopp för
Stallbackakanalens utvidgning på sätt vattenfallsstyrelsen föreslagit.
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 1 höft. 15
114
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[21-]
Jag får därför hemställa, att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen.
medgiva,
att av det belopp, som redan anvisats på det år
1909 av Riksdagen beviljade anslag å 22,800,000 kro¬
nor för anläggning av en ny farled mellan Vänersborg
och Göteborg, må för Stallbackakanalens utvidgning
till 5 meters seglationsdjup användas ett belopp av in¬
till 95,000 kronor.
[22.] Jag har härefter att anmäla anslagsbehovet för år 1914 för Troll-
Anslag för häfte kanals ombyggnad.
ayn^farled Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har
Tmellan Riksdagen år 1909 för anläggning av en ny farled mellan Vänersborg
^ersknrg ocp Göteborg beviljat ett belopp av 22,800,000 kronor samt bemyndigat
Göteborg, riksgäldskontor att av dessa medel tillhandahålla Kungl. Maj:t under
år 1909 1,000,000 kronor och under år 1910 3,000,000 kronor. Seder¬
mera har av det till farleden beviljade anslaget anvisats dels av 1910
års Riksdag ett belopp av 2,000,000 kronor att utgå under år 1911,
dels av 19il års Riksdag ett belopp för år 1912 av 5,000,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta redan under år 1911 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 500,000 kronor, dels ock slutligen av 1912
års Riksdag för år 1913 ett belopp av 4,500,000 kronor. Av det be¬
viljade beloppet återstå således 7,300,000 kronor, som ej ännu anvisats.
I skrivelse den 30 oktober 1912 har vattenfallsstyrelsen med¬
delat, att arbetena å farleden under år 1912 bedrivits med en arbets¬
styrka av i medeltal omkring 1,040 man direkt i vattenfallsstyrelsens
tjänst anställda arbetare samt omkring 200 man, som varit sysselsatta
med arbete hos entreprenörer för vågbrytaren vid Vänersborg,o uppfö¬
randet av murverket för slussarna vid Brinkebergskulle och Åkerssjö
samt muddringsarbeten m. m. Förvärvandet av för kanal ombyggnaden
erforderliga markområden har fortgått så, att antingen genom godvillig
överenskommelse eller genom expropriation förvärvats åtskilliga områ¬
den, varjämte expropriationsmål anhängiggjorts beträffande andra områden.
Vattenfallsstyrelsen har tillika i sin nyssberörda skrivelse lämnat
redogörelse för de arbeten, som under år 1912 verkställts å farleden,
samt avgivit förslag till arbetsplan för år 1913, varjämte styrelsen fram¬
lagt preliminär arbetsplan för år 1914.
Beträffande det för arbetenas bedrivande under år 1914 erforder¬
liga beloppet erinrar vattenfallsstyrelsen, att enligt den grafiska tablå,
angivande kostnadsfördelningen under de olika byggnadsåren, vilken
bifogats styrelsens i statsrådsprotokollet den 13 januari 1911 omför-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
115
mälda skrivelse av den 11 oktober 1910, skulle för år 1914 erfordras [22.]
4,000,000 kronor. Så vitt nu kan förutses, säger vattenfallsstyrelsen,
torde denna summa vara tillräcklig för de arbeten, som lämpligen böra
utföras under år 1914.
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hem ställt,
att Kung!. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska ett anslag av 4,000,000
kronor att utgå under år 1914 för fortsättande af arbetena å farleden.
Efter inhämtande av vidare upplysningar rörande arbetenas fort¬
gång och de för år 1914 ifrågasatta, har jag dock kommit till den
uppfattning, att anslaget för nämnda ändamål kan nedsättas till 3,000,000
kronor, utan att kanalens fullbordan varder fördröjd.
På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att av det för anläggning av ny farled mellan
Vänersborg och Göteborg av Riksdagen beviljade
anslaget å 22,800,000 kronor för år 1914 anvisa ett
belopp av 3,000,000 kronor.
I skrivelse den 30 november 1912 har vattenfallsstyrelsen gjort Fråga om in-
framställning, bland annat, om anvisande av anslag för åren 1913 och Troiihätte *ka-
1914 för inköp av inventarier och materialier för Troiihätte kanalverk. naiverk.
För detta ändamål syntes ett anslag av 20,000 kronor för vart och ett
av åren 1913 och 1914 erforderligt; och förutsatte vattenfallsstyrelsen,
att detta anslag kunde anvisas av handels-och sjöfartsfonden, till vilken
Troiihätte kanals driftsöverskott ingår.
Visserligen ligger till grund för den år 1911 genomförda budgets¬
reformen, bland andra, de principerna, att för vart och ett av statens
affärsdrivande verk den nettobehållning, som under titeln »överskott»
tillföres riksstaten, skall beräknas såsom skillnaden mellan verkets brutto¬
inkomst och driftkostnad samt att för vart och ett av statens affärs¬
drivande verk hela den för året avsedda kapitalökningen skall upptagas
i riksstaten såsom anslag. Men från den förstnämnda av dessa prin¬
ciper har, i anslutning till vad föredragande departementschefen yttrat
vid framläggandet inför Kungl. Maj:t av förslaget till riksstatens för-
116
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
ändrade uppställning, i viss män gjorts undantag därigenom att Kungl.
Maj:t i nådigt brev den 30 december 1910 föreskrivit, att, sedan av Troli-
hätte kanalverks inkomster till statsverket årligen inlevererats 161,000 kro¬
nor, återstoden av kanalverkets årliga nettobehållning skall överlämnas till
handels- och sjöfartsfonden, intill dess Trollhätte kanals ombyggnad
blivit färdig enligt den av Kungl. Maj:t genom nådiga brevet den 21
januari 1910 fastställda planen, efter vilken tidpunkt hela nettobehåll¬
ningen skall ingå till statsverket. Kungl. Maj:t har jämväl genom
nådigt brev den 6 oktober 1911 anbefallt statskontoret att efter in¬
gången av år 1912 av handels- och sjöfartsfonden medel utbetala till
vattenfallsstyrelsen 15,000 kronor för utvidgning av skeppsdockan vid
Trollhättan och 15,000 kronor till ökning av förlag av inventarier och
materialier vid Trollhätte kanalverk.
Före genomförandet av den förändrade uppställningen av riksstaten
skulle nämnda utgifter utgå direkt av Trollhätte kanalverks inkomster,
varigenom den behållning, som från kanalverket skulle överlämnas till
handels- och sjöfartsfonden, minskades med motsvarande belopp, men
efter berörda ändrings genomförande skall vattenfallsstyrelsen till handels-
och sjöfartsfonden inleverera viss andel av kanalverkets vinst utan
avdrag för dylika utgifter.
Anledningen till Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut är, att det, allt¬
sedan Nya Trollhätte kanalbolag den 2 februari 1838 erhöll sina privi¬
legier, ålegat bolaget att avlämna visst överskott till handels- och sjö¬
fartsfonden. Detta gäller emellertid allenast för den jämförelsevis korta
tid, som återstår till kanalombyggnadens fullbordande. I enlighet med
berörda uppfattning har Kungl. Maj:t också genom nådigt brev den
20 december 1912 anvisat 20,000 kronor att för vart och ett av åren
1913 och 1914 utgå från handels- och sjöfartsfonden till inköp av in¬
ventarier och materialier för Trollhätte kraftverk.
Något särskilt anslag av Riksdagen för ifrågavarande ändamål
torde således icke erfordras.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
117
Trollhare kraftverk.
För anläggning av ett kraftverk vid Trollhättan hava 1906—1908
årens Riksdagar beviljat tillhopa 11,300,000 kronor. De till grand för
anslagets beviljande liggande kostnadsberäkningar voro uppgjorda år
1906 med ledning av då gällande arbets- och materialpriser. På sätt
jag omnämnt i det yttrande till statsrådsprotokollet, som är fogat vid
Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års Riksdag om anslag till vissa
anordningar vid kraftverket för förekommande av driftstörningar, an¬
mälde vattenfallsstyrelsen redan i skrivelse den 30 december 1909, att
det beviljade anslaget syntes komma att överskridas med ett belopp,
som styrelsen för den fullständiga utbyggnaden beräknade till 450,000
kronor. Därvid framhöll emellertid styrelsen, att dessa siffror vore be¬
räknade under förutsättning, att fördelningen mellan avsättningen av
50,000 volts och 10,000 volts ström blir densamma som i det ursprung¬
liga kostnads förslaget antagits. Skulle större energimängd avsättas vid
eller i närheten av Trollhättan och en mindre del än som förut be¬
räknats sålunda behöva upptransformeras till 50,000 volt, bortfölle kost¬
naden för motsvarande transformatorer, och slutsumman bleve mindre.
Siffrorna vore för övrigt i huvudsak beroende på, till vilka pris ytter¬
ligare turbiner och generatorer kunde erhållas, och måste sålunda be¬
tecknas som endast approximativa.
.1 fråga om orsakerna till överskridandet anförde styrelsen, att detta
delvis berott på den forcering under ogynnsamma årstider, som nöd¬
vändiggjorts av strejker under åren 1907 och 1909 om sammanlagt
112 dagar. Men den hade till större delen uppstått genom den ökning
av arbetsavlöningarna, som framtvingades genom 1907 års strejk, en
ökning som uppgick till ej mindre än 35 %.
Därtill hade kommit, att bergets dåliga beskaffenhet nödvändig¬
gjort uttagning enbart i kraftkanalen av omkring 35,000 in3 större berg-
massor än från början beräknats. Man visste visserligen genom under¬
sökningar, att bergmassan var genomdragen med släppor, liggande i
lutning från öster till väster, men att dessa släppor voro så stora och
fyllda med lera eller förvittrade bergarter kunde man icke förutse.
Följden blev, att betydliga delar av berget på kraftkanalens östra sida
måste borttagas till förhindrande av ras, och att kraftkanalens västra
sida till stor utsträckning måste utmuras. Regleringsdammen hade
.. [230
Ökat anslag
för kraft¬
verk s-
anlägg-
ningen vid
Trollhättan.
Vattenfalls¬
styrelsens
anmälan år
1909.
118
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[23.] jämväl blivit dyrare än beräknat, sedan vid torrläggning av älvbottnen
denna visat ytlager av söndersprucket berg, som måst bortskaffas till
avsevärt djup för att dammens bestånd matte bliva tryggat.
1 samma skrivelse anmälde styrelsen, att i samband med den på¬
gående utbyggnaden för det andra byggnadsstadiet om 80,000 turbin-
hästkrafter med en förbrukning av 250 m3, sek. vatten befunnits nödigt
utföra vissa förut icke beräknade arbeten för tredje byggnadsstadiet,
då ytterligare 100 in3 sek. erfordras. Härom anförde styrelsen huvudsak-
1 i o-en följande. I det förslag till anläggning av ny farled mellan
Vänersborg och Göteborg,, vilket 1909 års Riksdag godkänt, förutsattes,
att lågvattenytan i Göta älv ovanför Trollhättan höjes till + 38 meter
över havets medelvattenyta eller 41 cm. över den lågvattenyta + 37,59,
som betingas av den nuvarande trafikkanalens. djup och ^ som senast
fastställts genom hovrättens utslag den 19 juni 1908 i mål angående
dammanläggning m. m. i Göta älv vid Trollhättan. Med. hänsyn til
denna senare lågvattenyta avsåg det år 1907 av Kung!. Maj.t och Riks¬
dagen godkända förslaget till kraftverksanläggning vid Trollhättan an¬
ordnande av 5 öppningar i kraftkanalens intag från älven, vilka öpp¬
ningar voro tillräckliga för att med lämplig hastighet framsläppa den
för kraftverkets utbyggnad till 80,000 turbinhästkrafter behövliga vatten¬
mängden, 250 m3/sek. För inledande av de ytterligare 100 m /sek.,
vilka med trygghet kunna påräknas för kraftuttagning efter en regle¬
ring av Vänern, skulle intaget byggas så, att det sedermera kunde
tillökas med 2 öppningar, så att det vid o50 m , sek. uttagning finge
sammanlagt 7. Kraftkanalens första del från intaget till den stora
avstängningsluckan skulle från början dimensioneras för 350 mVsek
Hå emellertid lågvattenytan nu kommer att höjas 41 cm., vore det
möjligt att genom 6 öppningar i stället för 7 .intaga de 350 m3/sek.
Under sådana förhållanden och då en tillökning av intaget, sedan
vatten eu gång påsläppts, givetvis bleve både svår och dyrbar att utföra,
under det att den, företagen redan under dåvarande byggnadsstadium,
kunde åstadkommas för en jämförelsevis ringa kostnad, hade vattenfalls¬
styrelsen så mycket hellre ansett denna sjätte öppning böra byggas,
som styrelsen funne sannolikt, att en reglering av Vänern och.använd¬
ning av ökad vattenmängd för kraftuttagning skulle komma till stånd
inom en icke alltför avlägsen framtid. Ifrågavarande tillökning i intaget
medförde en utgift av 62,000 kronor utöver förut anslagna belopp. .
Av liknande skäl, som nyss anförts, hade vattenfallsstyrelsen, funnit
det riktigt att redan från början utspränga eu särskild avgrening av
kraftkanalen strax uppströms om den stora avstängningsluckan, på det
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
119
att en anslutning till nuvarande trafikkanalen sedermera på lättaste och [23.]
billigaste sätt skulle kunna ske, då eu del av denna senare, såsom i förut
framlagda förslag till den nya trafikkanalen omnämnts, komme att
tjänstgöra som andra kraftkanal efter Vänerns reglering. Denna av-
grening, i vilken måste insättas en fördämning av trä, kostade 50,000
kronor, vilket belopp ej heller inginge i kostnadsberäkningen för kraft¬
verket.
Dessutom hade vattenfallsstyrelsen ansett det lämpligt, att en
ändring i anordningen av regleringsdammen över Kolströmmen gjordes.
Denna var enligt det ursprungliga förslaget försedd med en bro, avsedd
endast för gångtrafik. Sedan emellertid 1909 års Riksdag bifallit Kungl.
Maj:ts proposition nr 173 angående förvärv av ingenjör Ernst Strids¬
berg tillhöriga områden å Västra Malgön m. m., hade det blivit möjligt
att över dammen och Stridsbergs ägor å västra älvstranden anlägga
körväg till Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga områden å samma strand.
Anordning av körbro över dammen och utsprängning av väg å stranden
vid västra landfästet medförde en ökad kostnad av 48,000 kronor.
Sedermera överlämnade styrelsen en närmare utredning av arbets- Kapten
chefen vid kraftverket, kapten G. Malm, angående merkostnaderna för G.' ].Ia.lm8
statsverket, därest nämnda utvidgning av intaget och anknytning av
en andra kraftkanal verkställts först vid tredje utbyggnaden.
Malm yttrade beträffande intaget följande. Om intaget skulle hava
vidgats framdeles, skulle först och främst den nordligaste av pelarna
i intaget å 250 m3/sek. måst göras så mycket bredare, att den kunnat
motstå vattentryck från sidan, varigenom uppstått en ökning i murmassa
av 140 m3 och ökning av bergmassan med 500 m3. Arbetet hade
sedan måst utföras inom på djupt vatten slagna fångdammar, dels eu
gående från den nämnda pelarens uppströmsända i älven till en punkt
öster om det utvidgade intaget, dels eu fångdamm från samma pelares
nedströmsända till kraftkanalens östra strand innanför intaget. De till¬
kommande kostnaderna skulle sålunda utgöras av kostnad för ökning-
av murmassan i ovannämnda pelare samt ökad bergmassa, kostnad
för 100* in. fångdammar, ökning i kostnad för sprängning av berget
inom fångdammar för att icke förorsaka skada å dessa samt för läns-
hållning inom dessa fångdammar, och kunna dessa kostnader lägst be¬
räknas sålunda:
120
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[23.]
140 in3 mur å 40 kr..................................
|
..................................... 5,600
|
100 lm. fångdammar ...............................
500 m3 berg å 8 kr..................................
|
.......................................... 46,000
|
........................................ 4,000
|
Ökning i kostnad för sprängning inom
|
fångdammar 5,200 m3
|
å 3 kr...................................................
|
.................... 15,600
|
Länshållning och diverse kostnader......
|
.......................................... 8,800
Summa 80,000
|
I själva verket skulle tillkomma även kostnader för montage och
avskrivning av kranar, pumpar och dylikt, som nu erhållits gratis för
utvidgningsarbetena, men som i framtiden givetvis dragit en del kost¬
nader, vilka dock ej kunna så noga angivas.
Beträffande anordningar för anknytning av en andra kraftkanal för
100 m3/sek. upplyste Malm, att, om inga sådana anordningar gjorts nu,
skulle framdeles hava måst byggas en fångdamm av ej mindre än 120
meters längd samt 8 å 9 meters djup framför denna avgrening. En
sådan fångdamm kunde beräknas kosta 60,000 kronor. Med de nu
gjorda anordningarna kunde anknytningen av ny kraftkanal å 100
m3 sek. ske bakom en omkring 13 meter lång fångdamm, som be¬
räknats kosta 2,600 kronor. Den merkostnad, som borde beräknas
för uppskjutande till framtiden av de anordningar, som nu gjorts för
anknytning av kanal å 100 m3/sek., skulle utgöras dels av skillnaden
60.000 kronor — 2,600 kronor, dels ökning i bergsprängningskostnad
på grund därav att sprängningen måste ske försiktigt, så att ej
fångdammen skadades, samt tillägg för länshållning m. m. Denna ök¬
ning i bergsprängningskostnad samt kostnad för länshållning kunde
beräknas till 24,000 kronor, så att hela merkostnaden för de beträffande
arbetenas utförande i framtiden kunde beräknas till 57,400 kronor +
24.000 kronor — 81,400 kronor.
I sammanfattning skulle ställningen sålunda vara följande:
Tillägg, om
Nu för framtiden arbetet upp-
utlagd kostnad. skjutits till
framtiden.
Intaget ............................................................... 62,000: — 80,000: —
Anordningar för anknytning av en andra
kraftkanal...................................................... 50,000: — 81,400: —
Vattenfalls- I skrivelse den 28 december 1911 omnämnde styrelsen ånyo, att
anmälan8 det anslagna beloppet måst överskridas. Allteftersom byggnadsarbetena
i9ii. fortskridit hade det blivit möjligt att något närmare uppskatta den
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
121
totala kostnaden för kraftverket. Denna beräknas nu, fortsatte sty- [23.]
relsen, för de arbeten, som ingå i första ocli andra utbyggnaden, samt
för de till 160,000 kronor uppskattade, i det ursprungliga kostnads-
förslaget icke ingående arbeten, som, enligt vad ovan nämnts, an¬
setts böra redan nu verkställas, till omkring 12,200,000 kronor, vari¬
genom kostnadsförslaget för första och andra utbyggnaderna skulle
överskridas med 740,000 kronor eller omkring 6.5 %.
Vidare yttrade styrelsen följande.
1 de sålunda beräknade kostnaderna för kraftverket ingår dock icke
skada för uppdämning å mark ovanför Trollhättan. Det har nämligen
ej kunnat undvikas, att vattenståndet ovanför Trollhättan under senare
delen av 1909 och början av 1910 översteg en i Göta hovrätts dom
den 19 juni 1908 omförmäld s. k. relationskurva. Uppskattning av
den skada, som därigenom vållats, har på framställning- av vattenfalls¬
styrelsen efter av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Alfsborgs län med¬
delat förordnande verkställts av landtbruksingenjören B. E. Hildebrand
med biträde av godemän; och hade skadan därvid beräknats till samman¬
lagt 68,306 kronor 60 öre jämte ränta å vissa belopp från och med
den 1 november 1909 samt å övriga belopp från och med den 1 no¬
vember 1910. Emellertid framhöll styrelsen, att kronan otvivelaktigt
i samband med anläggande av den s. k. Kaveldammen i mitten av
1700-talet förvärvat rätt till viss dämning ovanför Trollhättan; och
hade styrelsen igångsatt utredningar, om och i hvad mån den av
byggnadsarbetena föranledda höjningen av vattenståndet i Göta älv
ovanför Trollhättan kan anses hava överskridit den dämningsrätt,
kronan äger och för vilken ersättning på sin tid redan utbetalts.
I en till mig överlämnad promemoria av den 12 december 1912 vattenfalls-
har styrelsen slutligen anfört, att i det år 1907 upprättade förslaget till ^^[^1912.
kraftstation vid Trollhättan för 76,000 elektriska hästkrafter ingick en
del arbeten, vilka måhända icke behöva komma till utförande, åtminstone
ej i den utsträckning, som då avsågs. Förutom 3 bostadshus och en
mindre upprensning i älven, vilka för avsevärd framtid synas kunna
avvaras, utgöras dessa huvudsakligen av insättning av ytterligare 2
transformatorgrupper för den i generatorerna alstrade 10,000 volts
strömmens upptransformerande till 50,000 volt samt i sammanhang
därmed stående instrumentering och tillbyggnad av ställverkshuset.
Om emellertid, såsom sannolikt är, återstoden av den i kraftstationen
tillgängliga energien kan försäljas vid Trollhättan eller så, att ytter-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 1 käft.
16
122
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
ligare långlinjer om 50,000 volt icke behöva anläggas, äro de nu upp¬
ställda 3 transformatorgrupperna tillfyllest och utledningarna kunna
begränsas till 4 enkla för 50,000 och 5 dubbla för 10,000 volt jämte
befintliga kabelutledningar.
Vid sådant förhållande och då det av flera skäl torde vara lämpligt
att inom rimlig tid efter anslagets beviljande få anläggningens räken¬
skaper avslutade, synes det riktigast, säger styrelsen, att nu endast
begära det tilläggsanslag, som kräves för fullbordande av vad som
påtagligen är nödvändigt utföra.
1 ovannämnda skrivelse den 28 december 1911 angavs hela kostnaden
för första och andra utbyggnaden till omkring 12,040,000 kronor. I
detta belopp ingick dock varken kostnaden för de ovan berörda, för
närvarande obehövliga bostadshusen och upprensningen i älven eller
det ersättningsbelopp, som efter verkställd utredning kunde komma att.
utbetalas till strandägare vid älven ovanför Trollhättan såsom ersättning
för tillfällig dämning av älven under arbetet med regleringsdammens
anläggning. Ej heller ingick i nyssnämnda summa det i ovan-
berörda skrivelse den 30 december 1909 angivna belopp av 160,000
kronor, som utgivits för vissa arbeten, vilka verkställts till under¬
lättande av eu tredje utbyggnad av kraftstationen. Ersättningen till
strandägarna, vilken förut beräknats uppgå till 68,306 kronor 60 öre,
har efter vidlyftiga utredningar numera uppskattats till sammanlagt högst
15.000 kronor jämte räntor, vadan, då anledning icke förekommer till
höjning av den år 1911 angivna slutsumman för anläggningsarbetena,
hela kostnaden för kraftstationens forsta och andra utbyggnad skulle
kunna beräknas uppgå till i rundt tal 12,060,000 kronor, under förut¬
sättning att prisen på maskiner, materialier och arbetskraft icke ytter¬
ligare stegras till den tid, de resterande arbetena eventuellt komma till
utförande. Härvid är givetvis icke medtaget det särskilda anslag å
110.000 kronor, som 1912 års Riksdag beviljat för elektrisk uppvärm¬
ning av isgrindar.
Kostnaden för de arbeten för första och andra utbyggnaden, som
enligt ovanstående äro påtagligen nödvändiga, beräknas emellertid, in¬
klusive ersättningen till strandägarna, till allenast 11,625,000 kronor.
Förutom det för en tredje utbyggnad utgivna beloppet, 160,000 kronor,
skulle alltså endast 325,000 kronor erfordras utöver den av Riksdagen
beviljade anslagssumman å 11,300,000 kronor.
Men ej heller hela det sålunda beräknade beloppet, 485,000 kronor,
anser styrelsen behöva äskas av Riksdagen såsom anslag å riksstaten.