Motioner i Första kammaren, Nr 67.
1
Nr 67.
Av herrar Bellinder och åt Ekesistam, angående skrivelse till
Konungen i fråga om indragning av civilkommissionen
eller reduktion av antalet ledamöter i densamma.
Till statsrådsprotokollet för den 11 december 1908, anförde före-
dragande statsrådet Malm efter att statsrådet refererat till tillsatta sak¬
kunniges förslag om tillsättande av en civilkommission, bland annat: »Med
de ökade krav som genom 1901 års härordnings genomförande ställas
såväl på samhället i dess helhet som på de enskilda individerna torde
det såsom också de sakkunniga framhållit få anses såsom en angelägen¬
het av största vikt, att ingenting eftersattes, som kan finnas vara ägnat
att bidraga därtill att försvarsverket må inom alla samhällslager kunna
uppbäras av tillit och förtroende, varförutom det otvivelaktigt komme
att sakna sin väsentligaste inre styrka.» — — —--— — — —
»Med hänsyn till den misstro mot den militära förvaltningen, som
under de sista åren på olika sätt tagit sig uttryck, synes det vara väl¬
betänkt att anställa en grundlig undersökning i ändamål att undanröja
möjligen befintliga missförhållanden och ådagalägga grundlösheten av denna
misstro. För att försvaret skall på ett tillfredsställande sätt fylla sin
uppgift är förtroende mellan befälet och den värnpliktiga truppen en
nödvändig förutsättning. Jämväl med hänsyn härtill synes oss den före¬
slagna undersökningen vara nödvändig. Ty en opartisk undersökning
av aktade civila personer av olika samhällsklasser och politiska åskåd¬
ningar är enda vägen att bryta udden av det smygande förtal och det
missnöje som avskräcker ungdomen från den militära tjänstgöringen och
hotar att alltmera vidga klyftan mellan befäl och manskap samt att däri¬
genom undergräva krigstukten och försvåra befälets arbete. Fn sådan
undersökning synes även vara ett synnerligt kraftigt medel att hejda
den sig alltmer utbredande antimilitära propagandan.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt. 32 käft. (Nr 67.)
2
Motioner i Första kammaren, Nr 67.
Av detta statsrådets här ovan återgivna anförande lär otvivelaktigt
framgå, att civilkommissionens tillsättande framkallats icke av några
kända verkliga missförhållanden i den militära förvaltningen eller av
i stort sett något berättigat misstroende mot befälets behandling av de
värnpliktige utan helt enkelt av nödvändigheten att söka undanröja
denna misstro samt att bryta udden av det smygande förtalet och miss¬
nöjet. Orsaken återigen till detta för värt lands säkerhet så bedrövliga
och vådliga förhållande, som under den gemensamma benämningen för-
svarsolust skall ha spritt sig inom vårt folk under de senaste åren, torde
nog i all huvudsak ligga däri, att dels från visst håll med full insikt om
följderna och dels från annat håll även av obetänksamhet för uppnåen¬
det av annat syftemål sökts att så långt möjligt misskreditera hela vårt
försvarsväsende. Och att detta under de senaste åren så pass lyckats
med ett folk, som under hundra år fått leva i fred, är icke så mycket
att förundra sig över. Ty inför en sä långvarig fred och det åttiotal
miljoner vårt försvarsväsende årligen kostar ha givetvis alla de anmärk¬
ningar, som med eller utan skäl framställts emot den militära förvalt¬
ningen eller mot befälets sätt att behandla den värnpliktiga truppen,
så lätt kunnat falla i god jord.
Om det således måste anses, att det funnits goda skäl för att genom
en civilkommission undanröja misstroende och försvarsoiust hos vårt
folk, därigenom att en sådan kommission bäst kunde efter verkställda
undersökningar offentligen ådagalägga, om ett visst misstroende eller
missnöje varit befogat eller ej, så kan det dock på goda grunder starkt
ifrågasättas, huruvida den numera bör bibehållas såsom en permanent
institution. Det bör nämligen för det första kunna antagas, att, därest
anmärkningar visat sig befogade mot något tillvägagångssätt eller någon
organisatorisk detalj i den militära förvaltningen, sådana i så fall redan
böra vara framställda och, där så kunnat ske, jämväl föranlett rättelse,
samt att för det andra ett bibehållande av en för statsverket så kostsam
institution för prövning av huruvida priset för en upphandlad vara icke
i något fall kunde anses ha varit för högt ej kan därav tillräckligt
motiveras. Yad åter beträffar kommissionens uppgift att genom dess
ingripande emot andra missförhållanden, varom den fått kännedom, söka
undanröja den så mycket omtalade försvarsolusten hos vårt folk, så
torde man visserligen kunna förutsätta, att, därest i ett eller annat fall
ett sådant befogat ingripande skett emot ett befäls maktmissbruk eller
eljest klandervärda uppförande gentemot underordnad värnpliktig, detta
bör i sin mån ha verkat välgörande på den värnpliktiga truppen och
Motioner i Första kammaren, Nr 67. 3
möjligen även något på folkets i dess hembygd uppfattning, men att,
även om förutsättningen för eu sådan inverkan verkligen funnits, så lär
nog i alla fall icke allmänhetens uppfattning hava därav särdeles påverkats.
Det är nog huvudsakligen av en helt annan därför synbarligen ej
avsedd åtgärd som insikten om ett väl ordnat försvars nödvändighet
framkallades hos en långt större del av vårt folk än den som fanns för
mindre än ett år sedan. Och skulle så vidare de nu arbetande för-
svarsberedningarna till sist lyckas framlägga förslag om försvarets ord¬
nande till större effektiv styrka än det nuvarande samt därjämte kunna
lösa den förutsatta uppgiften att göra försvaret populärt hos de skaror,
vilka icke minst tillfölje av missriktade och tendentiösa agitationer kunna
anses hysa en verklig försvarsolust, så torde desto mer civilkommissionens
fortsatta bibehållande biiva onödig. Goda skäl synas därför numera tala
för att under omprövning bör tagas, huruvida hittills vunnen erfarenhet
av civilkommissionens verksamhet kan ge vid handen, att därmed av¬
sedda syftemål verkligen ernåtts och ej heller medfört några icke av¬
sedda olägenheter för den militära förvaltningen eller någon menlig in¬
verkan på ett gott och förtroendefullt förhållande mellan befäl och trupp
genom framställda och i pressen spridda obefogade anmärkningar, var¬
till kommissionens tillvaro på sätt och vis kan anses likasom inbjuda
särskilt de med hela det militära livet missnöjda.
I samband med sådan omprövning torde icke vara ur vägen att
undersöka den kostnad civilkommissionen årligen i dess helhet dragit,
då givetvis en jämförelse mellan gagn och kostnad osökt kan framkomma.
Men om det vid en sådan undersökning skulle visa sig, att oaktat
civilkommissionen ingalunda har kunnat eller anses kunna undanröja
den mot vårt försvar riktade undermineringsagitationen, varför långt
mera omfattande åtgärder knappast förslå, och att vi sålunda ännu måste
räkna med denna allvarsamma fara, det mot förmodan likväl icke skulle
anses tillrådligt att utan vidare helt indraga denna kommission, så borde
i så fall åtminstone antalet ledamöter i densamma nedsättas från 7 till
exempelvis 3, för att därigenom få medel och mål i bättre förhållande
till hvarandra.
Möjligen kunde ock den myndighet, som nu innehaves av civil¬
kommissionen, utövas av eu enda funktionär med tjänstebiträde — eu
tanke, som icke varit främmande för åtskilliga förr i riksdagen fram¬
komna förslag.
På grund av vad här ovan anförts få vi hemställa, att Riksdagen
måtte besluta,
4
Motioner i Första hammaren, Nr 67.
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga under omprövning, huruvida icke
så snart lämpligen ske kan civilkommissionen numera
må kunna vare sig helt och hållet indragas eller till
antal ledamöter högst väsentligt reduceras.
Stockholm den 26 januari 1913.
August Bellinder. Th. af Ekenstam.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EYTERTP, TRYCKERI, 1913.