Motioner i Första hammaren, Nr 39.
i
Nr 39.
Av friherre Fleming, om anslag för anställande av försök
med kerg sartilleri.
Krigserfarenheten ger vid handen att artilleriet vid modern krigfö¬
ring spelar en avgörande roll.
I så gott som alla europeiska stater består fälthärens artilleri av
tungt artilleri (15 cm. haubitser och 10 eller 12 om. kanoner), fältartilleri
(7,5 om. kanoner och 10,5 cm. haubitser) samt bergsartilleri. Detta senare
är en gemensam benämning på lättframkomligt artilleri, vare sig det är
avsett att användas i rena bergstrakter, skogsbygder eller ökenområden.
Det kännetecknande för bergsartilleriet är oftast att dess materiel kan
söndertagas och bäras, varför benämningen bärbart artilleri i sådana fall
är användbart. Det finnes emellertid en annan kategori bergsartilleri, som
ej gör skäl för denna benämning, utan snarare borde kallas smalspårigt
fältartilleri, ty det framdrages på hjul med liten spårvidd, medgivande
framkomlighet på bergsvägar i de lägre bergsregionerna, skogsstigar och
stigar över myrar. På verkliga fjällstigar är emellertid sådant artilleri ej
framkomligt, ty där upphör körbarheten även för fordon av ringa spårvidd.
Studerar man bergsartilleriets utveckling, finner man, att de olika
staterna — särskilt beträffande transportsätt och organisation — beträtt
olika vägar, och därvid tydligen rättat sig efter terrängförhållandena å
sina sannolika krigsskådeplatser. Givet torde vara att samma transport¬
system och organisation ej kan passa i så olika terräng som Schweiz’
Alper, Norra Europas skogs- och myrmarker eller de utomeuropriska öken-
eller steppområdena. Det förekommer sålunda å vissa håll enbart burna
pjäser, å andra dels burna, dels körda pjäser samt slutligen enbart körda
pjäser, varjämte organisationen av bergsartilleriet företer väsentliga olik¬
heter.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 sand. 20 käft. (Nr 39—40).
1
2 Motioner• i Första 'kammaren, Nr 39.
Om sålunda skilda länder löst frågan om bergsartilleriet på ett flertal
olika sätt, synes de däremot alla vara eniga i att dylikt artilleri av mo¬
dern konstruktion (våra grannar: Eyssland m/09, Norge m/11) i varje fall
måst uppsättas. I Europa utgöra Tyskland, Danmark, Holland, Belgien
och Sverge de enda undantagen. Tyskland har emellertid ej å sina sanno¬
lika krigsskådeplatser — i väster och öster — sådan terräng, som erfor¬
drar bergsartilleri, och som bekant icke heller Danmark, Holland eller
Belgien. För kolonialtrupperna har även Holland bergsartilleri.
"Vårt land däremot har mycket stora områden — särskilt vissa gräns¬
trakter -—- där fältartilleri alls icke eller blott med största svårighet och
tidsutdräkt kan göra sig gällande. Upprepade gånger har det därför fram¬
hållits, hurusom armén skulle erhålla ett stort krafttillskott genom infö¬
rande av ett artilleri, som kunde åtfölja och stödja infanteriet under rörel¬
ser genom stora skogar och i den särskilt i norra Sverge vinter- som som-
tid svårframkomliga terrängen. Det kan särskilt framhållas, att våra sko¬
gar kunna bliva oss till fördel gentemot en vid skogsförhållanden mer
eller mindre ovan motståndare, såvida vi nämligen giva våra trupper stor
färdighet att röra sig i skogsmark och på så sätt göra dem i viss mån
oberoende av de hinder, som terrängen eljest ställer i vägen för deras
rationella utnyttjande. Och härvid är det tydligen av stor betydelse, att
de truppslag — infanteri och artilleri —, som eljest strida sida vid sida,
även under dessa förhållanden kunna följas åt. Eljest riskerar man att
våra grannar, vad artilleriet beträffar, i detta hänseende komma att hava
större möjligheter att lyckas i vår terräng än vi själva.
Frågan om införande av bergsartilleri i Sverge har även upprepade
gånger varit före, och det är otvivelaktigt att den någon gång måste på
allvar upptagas till prövning. Densamma kan med säkerhet icke undgå
de nu arbetande försvarsberedningarnes uppmärksamhet, och det är därför
så mycket mera önskvärt att tillfälle till ett sakrikt bedömande gives, och
undersökning av detta artilleris värde icke un danskjutes.
Av vad ovan sagts rörande bergsartilleriets utveckling i olika länder,
torde framgå att bergsartillerifrågan ej kan lösas på teoretisk väg, ej hel¬
ler genom kopiering av främmande länders organisation och transportsätt.
Man torde i stället för att få frågan allsidigt studerad få slå in på den
vägen att anordna självständiga försök å våra sannolika krigsskådeplatser.
Dessa försök skulle i stort sett avse en jämförelse mellan fält- och bergs¬
kanonernas framkomlighet och manöverförmåga i svårare svensk terräng.
Det må betonas, att frågan rörande bergsartillerimateriel är i ännu större
Motioner i Första hammaren, Nr 39.
behov att prövas genom försök än t. ex. huvudpjäsens materiel — fältkanonen
— ty vid den förra gälla speciella uppgifter, under det att för huvudpjä¬
sen de uppställda fordringarna kunna sägas vara internationella. Man fin¬
ner också att fältkanonen i olika länder är av i stort sett samma typ och
kaliber, men att bergsartillerimaterielen företer mycket växlande former.
Genom de ovan nämnda försöken skulle man erhålla klarhet, rörande
behovet av bergsartilleri, och om ett sådant behov förefinnes samtidigt vinna
eu viss insikt beträffande den typ, organisation och det transportsätt, som
bäst lämpa sig för vårt land.
Sådana försök kräva emellertid jämförelsevis lång tid.
Då, såsom förut framhållits, frågan icke kan undgå att inom försvars-
beredningarna behandlas, är det nödvändigt, om- dessa skola hinna tillgodo¬
göra sig resultaten, att försöken komma till utförande redan under inneva¬
rande år, såväl sommartid, då skogs- och myrmarkerna till stor del äro
vattensjuka, som vintertid, då djup snö hindrar framkomligheten.
Försöken böra utföras med pjäser av olika slag och kostnaderna bliva
givetvis beroende på huru många pjäser, som därvid komma i fråga, samt
till vilken omfattning försöken anordnas. En approximativ beräkning giver
vid handen, att härför bör avses ett belopp av c:a 70,000 kr.
På grund av det sålunda anförda får jag hemställa, att Riksdagen måtte
dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att för¬
sök snarast möjligt anställas för utredning rörande be¬
hovet av bergsartilleri samt lämpligaste anordnandet av
sådant med hänsyn till svenska förhållanden;
dels ock för sagda ändamål på extra stat för 1914
anvisa ett belopp av 70,000 kr. med rätt för armé¬
förvaltningen att under innevarande år förskottsvis
utanordna beloppet.
Stockholm den 25 januari 1913.
Herman Fleming.