Motioner i Första kammaren, Nr 29.
1
Nr 29.
Av hei i ClasOH, om ändring av § 3 b) i förordningen angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst.
Med lagstadgad rätt, en rätt som ännu gäller, har det svenska
prästerskapet innehaft sig på lön anslagna boställen, stom-, annex- och
mensalhemman. Genom kungl. brevet den 12 november 1858 före¬
skrevs, att de till prästerskapets avlöning i Skåne, Halland och Blekinge
anslagna annex- och mensalhemman skulle på arrende upplåtas i stället
för att såsom förut, av löntagaren själv disponeras, varvid dock undan-
togos de hemman, som brukades i sammanhang med prästgård. Kungl.
forordningen den 11 juli 1862 om lönereglering för prästerskapet före¬
skrev, att prästerskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kunde
i förening med bostadsboställe brukas, skulle utarrenderas, och skulle
enligt kungl. skrivelsen samma dag, de för Skåne, Halland och Blek¬
inge meddelade stadgandena tillämpas även vid utarrendering av präster¬
skapet för övrigt förlänt jord. Någon annan rubbning av prästerskapets
gamla ratt än den, som bestod däri, att utarrendering genom myndig¬
heternas försorg skulle ske, och att, där så prövades skäligt, hemman
kunde frångå församlingens prästerskap, ägde genom den nya lagstift¬
ningen icke rum. I de av myndigheterna på grund av de nya stadgan¬
dena utfardade arrendekontrakten heter det, att det utarrenderade hem¬
manet var löntagaren »på lön anslaget» och »för hans räkning» ut¬
arrenderat. Fastighetsbevillnmg erlades för de utarrenderade hemmanen
och det av löntagaren uppburna arrendet blev icke beskattat. Genom
kungl brevet den 26 februari 1864 fick vad som stadgats om präster¬
skapets hemman tillämpning också med avseende på hemman, som voro
biskoparna på lön anslagna, men icke av dem beboddes eller brukades.
,.. Emellertid uppkom vid beskattning av biskopars och prästerskapets
löneinkomster den frågan, huruvida icke, genom löneregleringsresolu-
lonernas bestämmelser, att vederbörande löntagare skulle innehava sitt
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt. 15 käft. (Nr 29.)
2
Motioner i Första hammaren, Nr 29.
boställe, men av övriga hemman åtnjuta avkomsten, de äldre stadgandena
måste anses upphävda, så att de hemman, som skulle vara i författ¬
ningsenlig ordning utarrenderade, icke vidare kunde anses vara på lön
anslagna och att följaktligen arrendeavkomsten av dessa hemman vore
att hänföra till inkomst och förmån av tjänst och inkomstbevillnmg
därför borde utgöras. I särskilt besvärsmål i fråga om biskopens i
Yäxiö till bevillning taxerade inkomst gillade kung!, kammarrätten
denna uppfattning, men genom resolution den 20 april 1892^ förklarade
Kungl. Maj:t, att »som det måste anses visat», att de ifrågavarande
hemmanen, vilka voro utarrenderade, och med avseende på vilka löne-
regleringsresolutionen innehölle, att biskopen skulle därav åtnjuta av¬
komsten, blivit biskopen »på lön anslagna» samt voro »för biskopens
räkning» utarrenderade med förbindelse för vederbörande an endator
att ansvara för den biskopen eljest åliggande skyldighet att för hem¬
manen erlägga fastighetsbevillning, biskopen icke borde för inkomsten
av dessa hemman taxeras. _ ...
I senare tid har genom givna prejudikat en uppfattning gjort sig
gällande, som går i fullständigt motsatt riktning mot den, som av Kungl.
Makt år 1892 blev fastslagen: det har genom dessa prejudikat förkla¬
rats, att ecklesiastikt hemman, som för tjänsteinnehavarens räkning är
genom myndigheternas försorg utarrenderat och varav tjänsteinnehava¬
ren enligt löneregleringsresolution skall åtnjuta avkomsten, icke är tjänste¬
innehavaren på lön anslaget, och att han vid detta töi hållande äi pliktig
att för arrendeinkomsten erlägga inkomstbevillning och kommunalut-
skylder. I följd härav upptagas alla ecklesiastika hemman, om vilka
det i löneregleringsresolutionerna heter: tjänsteinnehavaren »uppbär av¬
komsten av», bland fastigheter, för vilka bevillning enligt § 5 bevill-
ningsförordningen icke skall erläggas, och sa sker även med hemman,
som äro till viss prästerlig tjänst donerade, samt med bostadsboställen,
om vilka av en eller annan anledning förordnats att de skola genom
myndigheternas försorg utarrenderas. Tjänsteinnehavaren påföres in¬
komstbevillning för arrendet, och kommunalutskylder komma att erläggas
av arrendatorn för hemmanet och av tjänsteinnehavaren för arrendet
av samma hemman.
Vilket är nu skälet därtill att genom myndigheternas försorg ut¬
arrenderade ecklesiastika hemman förklaras icke vara tjänsteinnehava
ren på lön anslagna? Förordningarna om lönereglering giva icke på
minsta sätt antydan om, att en förändring i detta avseende vant åsyftad.
Där ett hemman icke skulle överflyttas från en församlings prästerskap
till en annan församlings, där lämnades besittningsrätten orubbad. Om
Motioner i Första kammaren, Nr 29.
3
ett stom-, annex- eller mensalhemman skulle av indelningshavaren själv
disponeras eller om det genom myndigheternas försorg utarrenderas,
berodde blott på den tillfälliga omständigheten, att somliga hemman
icke utan olägenhet kunde brukas tillsamman med bostadsbostället.
Härav föranleddes en olikhet med avseende på dispositions- och bruk¬
ningsrätten, men ingalunda i fråga om besittningsrätten. Myndigheternas
domslut grunda sig uteslutande därpå, att i löneregleringsresolutionerna
brukas om de hemman, som skulle utarrenderas, uttrycket: Ȍtnjute
avkomsten av». Men om löneregleringsresolutionerna ses i ljuset av
de förordningar, varpå de grunda sig, torde det vara uppenbart, att
detta uttryck såsom motsats till »innehar» valdes blott för att beteckna
åtskillnaden i fråga om dispositions- och brukningsrätt. Att så är, synes
tydligen framgå därav, att, såsom ovan anmärkts, detta uttryck: »åt¬
njuta avkomsten av» användes även om bostadsboställen och donerade
hemman, vilka ju obestridligen måste anses fortfarande vara vederbö¬
rande tjänsteinnehavare på lön anslagna, när om dessa föreskrivits, att
de skola genom myndigheternas försorg utarrenderas. Att blott på
detta uttryck bygga en åtskillnad mellan hemman på lön anslagna eller
icke på lön anslagna, synes, historiskt sett, sakna tillräckligt bärande grund.
Den olikhet i beskattning, som uppkommer genom nu berörda åt¬
skillnad, synes icke heller vara rättvis. Medan för ett av indelnings¬
havaren själv disponerat stom-, annex- eller mensalhemman erlägges
fastighetsbevillning, utgöres ingen sådan bevillning om dylikt hemman
genom myndigheternas försorg utarrenderats. Det är sant: någon större
betydelse i ekonomiskt hänseende har detta numera icke sedan bevill-
ningen blott utgår med en tiondedel, men klart är att iörlust tillskyn¬
das landstingen, enär fastighetsbevillning av de utarrenderade hemmanen
skulle uppgått till större belopp, än den inkomstbevillning, som nu på¬
föres tjänsteinnehavaren för arrendet. Med avseende på kommunalut-
skylder däremot uppkommer en dubbelbeskattning, som icke kan vara
rättvis. Lagstiftningen har genom stadgandena i §§ 57 och 59 kungl.
förordningen om kommunalstyrelse, sörjt för att dubbelbeskattning icke
skall komma att äga rum, då tjänsteinnehavare själv utarrenderar bo¬
ställe eller eljes på lön anslaget hemman. Men om dylikt hemman för
tjänsteinnehavarens räkning är utarrenderat genom myndigheternas för¬
sorg, komma kommunalutskylder att erläggas både av arrendatorn och
av tjänsteinnehavaren. Det är svårt att förstå att för denna olikhet
någon verklig rättsgrund förefinnes.
För att nu en, såsom mig synes, nödig rättelse i påpekade miss¬
förhållande må komma till stånd, tillåter jag mig härmed hemställa,
i Motioner i Första hammaren, Nr 29.
att Riksdagen måtte besluta sådan ändring av § 3
mom. b) bevillningsförordningen, att detta moment
får följande lydelse: »för jordegendom eller annan
fastighet, som antingen är till boställe eller eljes på
lön anslagen eller varav tjänsteinnehavare såsom lön åt¬
njuter ankomsten, såvida ägaren enligt § 5 a) eller b)
är från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten
är åt endast en person upplåten».
För den händelse det skulle anses lämpligare, att undantag bör
göras för hemman, som överflyttats från eu församlings prästerskap till
eu annan församlings och varav avkomsten i likhet med bidrag ur
prästerskapets löneregleringsfond tillstädes tjänsteinnehavaren genom
Kungl. Maj:ts befallningshavande, hemställes, att momentet måtte er¬
hålla den lydelse som bevillningsutskottet i sådant syfte behagade
föreslå.
Stockholm den 22 januari 1913.
Sam. Clason.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1913.