6
Motioner i Första hammaren, Nr 21.
Nr 21.
Av herr Hellberg, om åvägabringande av utredning och förslag
i fråga om statsunderstöd åt byggnadsföreningar för
åstadkommande av allmänna samlingslokaler.
Vid fjolårets riksdag hemställde jag om utredning och eventuellt
förslag i och för statshjälp till åstadkommande av allmänna samlingslokaler
i fattigare och mera avlägsna landsbygder, som lida brist på sådana lokaler
och sakna resurser att anskaffa dem.
Syftet med den i motionen — till vilken jag ber att få hänvisa —
påyrkade åtgärden var att i någon mån bidraga till en jämnare fördelning
av kulturens förmåner mellan landets olika trakter och att förhindra, att
somliga av dessa stanna alltför mycket efter i odling. Nutidens andliga liv
ute bland folket kräver för de flesta av sina olika yttringar: för förenings¬
verksamheten i dess mångfaldighet, för föreläsningsverksamheten, för möten
och sammankomster av alla slag, samlingslokaler och kan aldrig nå sin
fulla utveckling utan dem. På mera vällottade orter förekomma också
sådana lokaler, stundom i rätt stort antal; i mera undanliggande och van¬
lottade bygder åter saknas de alldeles. Befolkningen i dessa senare bygder
blir mer eller mindre lidande på denna brist. Det fattas dem ett viktigt
organ för dess andliga verksamhet, den kan inte följa med sin tid, den
blir efter. Men en dylik efterblivenhet bör samhället söka förebygga.
Emot det slags hjälpräckning från statens sida, som jag i min motion
påyrkat, gjordes emellertid vid dess behandling i Riksdagen två invänd¬
ningar, som kunna tyckas vara av viss vikt, båda visande på avskräckande
ekonomiska konsekvenser, vilka förmenades skulle bli följden av ett bifall
till motionen.
Den ena konsekvensen skulle följa direkt: en talare i Andra kammaren
beräknade kostnaden för varje samlingslokal till 20,<)00 kronor och anslog
de kommuner, som skulle komma att behöva statsbidrag för sådana hus,
Motioner i Första kammaren, Nr 21.
7
till 1,000; om då varje sådant bidrag utginge till husets halva värde, skulle
staten således få vidkännas en utgift på 10 miljoner kronor. Mot denna
skräckmålning framhöll en annan talare, att fattigbygderna skulle vara
glada, om de kunde få samlingslokaler till en kostnad av 1,500 å 2,000
kronor, vilket är alldeles sant. Men vidare har det aldrig varit min tanke,
att statshjälpen skulle lämnas annat än i smärre portioner efter hand: till
högst ett par tre hus om året i vart och ett av de län, i vilka understöds-
behövande trakter förekomma och allt efter som byggnadsföreningar i
sådana trakter bildas och i mån av sin förmåga bidraga till företagen.
Såsom jag i ett anförande i Första kammaren framhöll, hade jag närmast
föreställt mig, att det totala statsbidraget för ändamålet skulle stanna vid
något belopp mellan 25,000 och 50,000 kronor om året — och det kunde
väl tänkas, att bidragen från detta anslag endast komme att lämnas som
räntefria lån och således inte medföra någon nämnvärd pekuniär uppoffring
för staten.
I den andra invändningen framställdes det besynnerliga påståendet,
att om staten lämnade bidrag till samlingslokaler, så skulle den bli tvungen
att lämna sådan även till skolhus. — Det är visserligen ett vanligt och
stundom också verksamt sätt, när det gäller att motarbeta en sak, att söka
uppvisa farligheter, som den skulle draga med sig. Men det är också väl
bekant, att dessa farligheter sällan inställa sig, ifall trots skriket om dem
det förslag som skulle medföra dem förverkligas. Det är också i föreva¬
rande fall alldeles omöjligt att inse med vad rätt en kommun skulle kunna
framställa det anspråket att, eftersom staten lämnat understöd till ett
samhällsnyttigt ändamål, som inte åligger kommunen att tillgodose, den
därför skulle vara skyldig att också lämna understöd till ett annat sådant
ändamål, som genom lag är ålagt kommunen att sörja för. Bleve dylikt
konsekvensdrageri erkänt såsom berättigat, så inses lätt nog, att statens
understödjande verksamhet kunde komma att klämmas samman mellan
mycket trånga skrankor. I de flesta fall, där staten ville utöva denna verk¬
samhet, skulle då en kommun, ev. ett härad, ett län o. s. v., kunna höja
sin röst och ropa: »nej, hjälper du till med detta, som jag aldrig tagit
någon befattning med, då får du också vara så god och befria mig från
det och det och det, som jag hittills haft mig ålagt». I sådana »konse¬
kvenser» är verkligen ingen förnuftig mening. —
Trots statsutskottsmajoritetens avstyrkande hemställan och de här be¬
mötta invändningarna biföll också Andra kammaren motionen, om än med
knapp majoritet. Första kammaren åter förkastade den med 80 röster mot
41. Efter den närmare och inskränkande precisering av dess syfte, som nu
blivit given och varigenom klargjorts, att det endast är fråga om vad man
8
Motioner i Första kammaren, Nr 21.
kunde kalla andliga nödhjälpsbidrag åt trakter, som lida kronisk kulturell
hungersnöd, och att dessa bidrag skulle utgå successivt under en längre tid
med jämförelsevis små belopp varje år, så borde, synes det mig, betänk¬
ligheterna mot mitt förslag vara hävda. När staten lämnar så rikliga
understöd åt folkodlande verksamheter, för vilkas framgång på varje ort
en användbar samlingslokal utgör första förutsättningen, så borde den väl
om möjligt ännu mer ha anledning att hjälpa till att skapa denna förut¬
sättning på de trakter, där den saknas i följd av bristande resurser att
åstadkomma den. När staten t. ex. ansett sig ha råd att, som skett
under närmast föregående två år, lämna ett anslag på 28,000 kronor om
året till föreningar som anordna orkestermusik för allmänheten, ett anslag
som lika fördelats mellan sådana föreningar i två av våra större städer
och som för nästa år äskas höjt till 42,000 kronor, då måtte väl det i all
billighets namn kunna begäras, att den må lämna åtminstone lika mycket
för att bereda befolkningen i våra obygder — kunde man nästan säga ■—
möjlighet att samlas till en sångafton, en populär föreläsning, en religiös
uppbyggelse eller en överläggning om samhällets angelägenheter.
På grund av vad jag sålunda anfört, tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utred¬
ning, huruvida samt under vilka former och bestäm¬
melser statsunderstöd må kunna lämnas till byggnads-
föreningar, vilka bildats för att uppföra allmänna, utan¬
för partimotsatserna ställda, till tjänst för folkets sam-
hälliga behov och kulturella strävanden avsedda sam¬
lingslokaler i bygder, som lida brist på sådana lokaler
och resurser att själva åstadkomma dem, samt att för
Riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må
föranleda.
Stockholm den 23 januari 1913.
Mauritz Hellberg.
Stockholm, Iyar Haeggströms Boktr. A. B., 1913.