Motioner i Första kammaren, Nr ItK
rf
i
Nr 19.
Av herr Bäckström, om skärpning av bestämmelserna för an¬
tagande av släktnamn.
Den kungl. förordningen angående antagande av släktnamn av den
5 december 1901 avsåg bl. a. beredandet av skydd för innehavare av
släktnamn mot dettas antagande av andra. För sådant ändamål före¬
skrevs, att den, som önskade antaga nytt namn, härtill i regeln skulle
söka särskilt godkännande. Ansökan om godkännande skulle ingivas
till Konungens befallningshavande i det län, där sökanden vore kyrko-
bokförd, och finge ej godkännas, där det nya namnet, såvitt känt var,
bures av annan släkt och tillika vore av mera egenartad beskaffenhet.
Funnes ansökan ej böra genast avslås, skulle Konungens befallnings¬
havande låta införa kungörelse om densamma en gång, såväl i allmänna
tidningarna som i tidning i orten, med tillkännagivande att envar ägde,
inom sextio dagar efter det ansökningen senast kungjordes, till Konungens
befallningshavande ingiva skriftlig invändning mot ansökningen.
Ett studium av de kungörelser, Konungens befallningshavande för
detta ändamål låta införa, visar emellertid, att kännedomen om de släkt¬
namn som nu bäras, är ganska bristfällig, eller också att åsikterna om
vad som skall menas med släktnamn »av mera egenartad beskaffenhet»
kunna vara ganska olika; åtminstone har jag i dylika kungörelser funnit
gamla och karaktäristiska namn, som t. ex. Zander. Därest nu ingen
äldre innehavare av släktnamnet i fråga läser allmänna tidningarna eller
tidningen i den ort, där vederbörande Konungens befallningshavande
residera!1, den dag kungörelsen står inne, finnes således stor sannolikhet
för att tillstånd till det gamla familjenamnets antagande lämnas utan att
dess tidigare bärare äga någon vetskap däroro. Man torde därför våga
påstå, att det avsedda skyddet är otillräckligt.
8
Motioner i Första kammaren,. Nr 19.
Bästa sättet att gorå namnskyddslagstiftningen mera effektiv synes
vara att låta godkännandet ske, icke av rikets alla Konungens befall-
niugshavande, utan av eu central myndighet, förslagsvis Patent- och
registreringsverket. Här skulle liggare över släktnamn föras, och hit
skulle förhandsanmälningar om invändning mot eventuellt upptagande av
äldre släktnamn få göras.
Yid en revision av förordningen, om antagande av släktnamn torde
också böra tagas i övervägande, huruvida icke en del namn, bildade
genom att till ett i almanackans namnlängd intaget manligt förnamn
med tillägg av »son» eller dylikt (se förordningens § 1 mom. 2), kunna
vara så egenartade, att deras antagande utan godkännande icke bör
medgivas.
A andra sidan torde förtjäna att tagas i övervägande, huruvida icke
eu sådan utvidgning av rätten att antaga släktnamn skulle vara skälig,
att ansökan om att få antaga sin moders släktnamn må, där goda skäl
härför anföras, kunna godkännas, även om någon äldre innehavare av
namnet ej härtill vill lämna sitt samtycke.
På grund av vad ovan anförts hemställer jag,
att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta sådana
förslag till ändrade bestämmelser i gällande lagstift¬
ning om antagande av släktnamn, att däri avsett
skydd mot antagande av förut använt släktnamn
bleve mera effektivt.
Stockholm den 24 januari 1913.
Helge Bäckström..
Stockholm, Nya Tryckeri - A kti eko] aget 1913.