Motioner i Första hammaren, Nr 16.
o
Nr IG.
Av herrar Swartz och Ekman, Johan Emilson, angående
skrivelse till Konungen med begäran om undersökning och
förslag i fråga om uppdragande åt en ständig delegation
av viss befogenhet med avseende å riksbankens förvaltning
och revision.
Vid förlidet års riksdag förelågo tvenne motioner nr 43 i Första
kammaren och nr 162 i Andra kammaren angående åvägabringande av
utredning och förslag i fråga om förändringar i riksbankens organisation
och förvaltning. 1 båda motionerna framhölls, huruledes den förändrade
ställning, som riksbanken numera intager, i det att riksbanken efter
genomförandet af 1897 års lag, varigenom all sedelutgivningsrätt för¬
behållits riksbanken, i allt högre grad utvecklats till en verklig central¬
bank för hela riket, låtit spörsmålet om bankens organisation framstå
såsom mera betydelsefullt än tillförene. Frågan hade ock varit före¬
mål för livlig diskussion mellan intresserade sakkunniga. Under denna
diskussion påpekades från olika håll, att särskilt i tvenne avseenden
förändringar vore önskvärda. Dels ansågs eu omläggning av formerna
för utövandet av Riksdagens myndighet över riksbanken förmånlig, dels
framhölls såsom erforderlig eu sådan förändring av riksbankens organisa¬
tion, att denna icke längre behölle sin egenskap av statsbank.
Hänvisande till den förda diskussionen hemställde motionärerna om
en skrivelse till Knngl. Maj:t med anhållan, det täcktes Kungl. Maj:t
låta utreda, vilka förändringar i fråga om riksbankens organisation och
förvaltning kunde finnas vara av behovet påkallade, samt för Riksdagen
framlägga de förslag, till vilka denna utredning kunde giva anledning.
I häröver avgivet utlåtande (nr 35) tillstyrkte bankoutskottet bifall
till nämnda skrivelseförslag, mot vilket tillstyrkande emellertid fem leda¬
6
Motioner i Första hammaren, Nr 16.
möter, samtliga från Andra kammaren, reserverade sig under yrkande,
att skrivelseförslaget måtte avslås.
Första kammaren biföll utskottets förslag, men då Andra kammaren
biträdde reservationen, förföll frågan för den riksdagen. Frågan är
emellertid av den viktiga innebörd, att den ej torde böra få do, utan
att alla bemödanden gjorts för att bringa densamma till en lyckosam
lösning, åtminstone i sådana delar, där en dylik för närvarande synes
möjlig att ernå.
Av de debatter, vilka sistlidna riksdag i de båda kamrarna före-
gingo besluten, framgick tydligt, att motståndet i främsta rummet grun¬
dade sig på obenägenheten att genom ett bifall till skrivelseförslaget
synas gilla uttalandena om nödvändigheten att vidtaga sådana ändringar
i riksbankens organisation, att denna ej längre skulle bibehålla sin
karaktär av statsbank.
Aven om man, i likhet med oss, anser, å ena sidan, att det vore
av stor vikt, att en utredning jämväl rörande denna fråga snarast möj¬
ligt företoges, och å andra sidan, att en begäran om en dylik utredning
ej på något sätt kunde verka förpliktande att acceptera ett ur utred¬
ningen eventuellt framkommande förslag, torde det dock, i betraktande
av de små utsikter, vilka för närvarande lära förefinnas för att Riks¬
dagen skulle vilja godkänna ett skrivelseförslag, omfattande begäran
om utredning av jämväl nu angivna spörsmål, vara riktigast att begränsa
sig till att söka få till stånd en med tillhjälp av kompetenta krafter
verkställd utredning angående lämpligheten av att på ett för de nutida
förhållandena mera tillfredsställande sätt omlägga formerna för den be¬
fattning med riksbankens förvaltning och revision, som utövas av Riks¬
dagen, dess bankoutskott och dess valnämnder för utseende af riksbanks¬
fullmäktige och revisorer-
Denna fråga synes ock så mycket hellre kunna företagas till lös¬
ning, oberoende av det mera vittutseende spörsmålet om riksbankens
omdaning i syfte att dess egenskap av statsbank skulle upphöra, som
dessa båda frågor ingalunda stå i ett samband med varandra, att de
nödvändigtvis måste på en gång lösas, utan snarare representera tvenne
fullständigt fristående reformkrav.
Vad nu beträffar det sätt, varpå Riksdagen utövar sin myndighet
över riksbanken, nämligen, såsom redan nämnts, förutom på direkt väg
dels genom bankoutskottet, dels genom särskilda valnämnder för till¬
sättande av bankofullmäktige och för utseende av revisorer vid avdel¬
ningskontoren, faller med avseende å denna organisation bristen på
kontinuitet genast i ögonen. Under den största delen av året finnes
Motioner i Första hammaren. Nr 16.
1
ingen som helst institution, till vilken riksbankens styrelse kan hänvända
sig i och för ett avgörande av frågor, som tillhöra vare sig Riksdagens
egen eller bankoutskottets handläggning. Behovet av en dylik, vid
vilken tid av året som helst fungerande institution, synes dock med
alltjämt växande kraft göra sig gällande. Frågor, som tillförene utan
större olägenhet kunde anstå, till dess Riksdagen sammanträtt, tränga
med riksbankens alltjämt växande betydelse för landets näringsliv till
ett snabbare avgörande. I detta hänseende vilja vi särskilt hänvisa till
hurudana förhållandena skulle kunna te sig, om riksbankschefen — den
förste deputeraden — av en eller annan anledning avginge under tiden
mellan riksdagssammanträdena. Man kunde måhända antaga, att under
normala tider utan alltför stora svårigheter förvaltningen kunde, intill
dess ny chef hunnit att på hittills övligt sätt utses, handhavas på samma
sätt, som under semester för chefen äger rum. Men förhållandena kunna
mycket väl vara sådana, att ett återbesättande av posten framstår såsom
något, som ej utan allvarlig fara kan uppskjutas till nästkommande
riksdag. Därtill kommer, att utseendet av ny riksbankschef — även
under lugna tider och utan att frågorna komma alltför häftigt uppå —
ävensom av övriga fullmäktige är en angelägenhet av såväl den största
vikt som av den mest grannlaga beskaffenhet.
Men för att den korporation, som har att ombesörja denna angelä¬
genhet, skall vara så väl kvalificerad härför som möjligt, måste förut¬
sättas, att korporationen är av mer stadigvarande natur än för närva¬
rande är fallet. Långa förhandlingar kunna vara nödvändiga för att åt
banken förvärva den bästa möjliga ledning, ja, tänkbart är, att härför
måste planeras ett eller annat år i förväg för undanröjande av hinder,
som eljest måhända i avgörandets stund visa sig oöverstigliga. Att den
verksamhet, som härför måste utföras, endast kan åstadkommas av eu
ständig korporation och ej av en tillfällig valnämnd, som på sin höjd
har ett, par månader till sin disposition, är självklart. Likaledes är det
tydligt, att ju större insikter uti de ting, som skola handläggas av riks-
banksstyrelsen, förefinnas hos den korporation, som skall utse denna
styrelse, med desto större lugn kan man åt densamma uppdraga valets
förrättande.
Och detta gäller givetvis även med avseende på det viktiga värvet
att utse kompetenta revisorer för riksbanken.
Man kan emellertid ej med fog begära, att de nämnder, som av
varje års Riksdag utses för fullgörandet av dessa funktioner, skola ge¬
nomgående vara i besittning av dylika insikter, lika litet som en så
8
Motioner i Första kammaren, Nr 16.
växlande institution kan vara genomträngd av samma ansvarskänsla,
som givetvis måste förutsättas hos en dylik av mera bestående art.
Men ej blott med avseende å förrättandet av val till de olika funk¬
tionerna inom riksbanken skulle en ständigt fungerande korporation
vara av betydelse. Åven och i ej lägre grad bleve detta säkerligen
händelsen med hänsyn till handläggandet av åtminstone de flesta av de
ärenden, vilka nu falla under bankoutskottets beslutanderätt, ja, möjli¬
gen i någon mån jämväl med hänsyn till en del av de frågor, vilka nu
avgöras av Riksdagen själv. Att här söka närmare angiva, vilka ären¬
dens handläggning lämpligen borde anförtros åt den ifrågasatta korpo¬
rationen anse vi dock ej påkallat, då ett fastslående härav tydligtvis
endast kan ske efter eu allsidig och grundlig utredning av frågam
Huru nu en sådan institution lämpligen skulle organiseras, är givet¬
vis en fråga av ganska svårlöst art.
Att Riksdagen bör tillsätta det vida övervägande antalet av leda¬
möterna, torde vara självklart; likaså att för kontinuitetens bevarande
valet bör avse vissa år i sänder exempelvis för en var ledamot tre år
med avgång varje år för en tredjedel av hela antalet ledamöter. Det
får anses naturligt, att Riksdagen inom sin egen krets utser åtminstone
flertalet av de ledamöter, den har att välja, men för att vid sådant för¬
hållande tillräcklig trygghet skall finnas för att inom korporationen den
erforderliga speciella sakkunskapen alltid skall i nödigt omfång finnas
representerad, torde det vara erforderligt att inom densamma bereda
plats jämväl åt personer, utsedda på annat sätt än av Riksdagen. När¬
mast till hands härvidlag ligger naturligtvis att åt Kungl. Maj:t upp¬
draga att tillsätta något visst begränsat antal medlemmar. Härigenom
skulle onekligen säkerhet vinnas för att inom korporationen alltid ett
antal med såväl näringslivets krav som riksbankens uppgifter fullt för¬
trogna ledamöter skulle finnas att tillgå.
Såsom redan påpekats, äro de nu vidrörda frågorna av den omfatt¬
ning och den vikt, att en noggrann utredning av desamma måste föregå
framläggandet av definitiva förslag. Detta är så mycket nödvändigare,
som ett sådant förslag jämväl måste omfatta ändringar i grundlagen i
avseende å bestämmelserna angående såväl riksbanken som riksdags¬
utskotten och dessas verksamhet. Endast genom Kungl. Maj:ts försorg-
torde en dylik utredning kunna på ett tillfredsställande sätt verkställas.
Vi hemställa på grund härav och med stöd av det ovan anförda,
att Riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta snarast
9
Motioner i Första kammaren, Nr 16.
möjligt undersöka lämpligheten av att åt eu ständig
delegation, utsedd av Riksdagen och Kungl. Maj:t eller
annorledes, i större eller mindre mån uppdraga den
befogenhet med avseende å riksbankens förvaltning
och revision, som f. n. utövas av Riksdagen själv, dess
bankoutskott eller de för utseende av riksbanksfull¬
mäktige, ävensom av revisorer vid avdelningskontoren
av Riksdagen valda elektorer, samt för Riksdagen fram¬
lägga de förslag, till vilka en dylik undersökning kan
giva anledning.
Stockholm den 22 januari 1913.
Carl Swartz.
Johan E. Ekman.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt. 8 käft.
2